Lasses dagbok på nätet!

Dagboken 2007/2008 Ett nytt år 2008 har inletts och därmed en ny chans för dagboken. 2007 års anteckningar finns i skrivande stund bevarade i almanacksformat. Förhoppningsvis omsatta och nedskrivna även här så småningom. En uppdatering som dock förväntas ske smygande och lite ryckvis, men förhoppningsvis läsvärt och med en del bilder inkluderade då och då. Dags dock att omsätta min nyvunna energi i dagboksanteckningar för det kommande året 2008. Med önskan om trevliga minnesbilder och god läsning... (080117)

Nyårsskålen... Foto: Lars Ålander

08-02-17, Söndag

Redan strax efter klockan åtta om morgonen var det dags att stå upp på benen. Min revisorskollega för dansklubben var redan på väg från Södertälje med pendeltåg, tunnelbana och buss. Efter en lite trevande start, detta tredje mötestillfälle för våren, kom vi igång även med de lite tyngre noterade posterna. Först efter ett par fikapauser, i det närmaste flygande sådana, och ett middagsuppehåll (god kycklingrätt som Anki lagat) nådde vi till slut målet vid 19-tiden. Då hade vi sammanställt ett par noteringar till klubbstyrelsen, men även skrivit på revisionsberättelsen för räkenskapsåret 2007. En riktig lättnad att ha lyckats räta ut ett par frågetecken, ha färdigställt synpunkter och slutfört den digra kontrolluppgift revisorsuppdraget medför.

Kvällen i övrigt spenderades framför både TV och dator, bland annat med dagboksskrivande. Men utöver detta njöts hallon med glass samt senare även nybakade scones och te. Anki stod för bakningsinsatsen...

Lördagen den 16 februari 2008: Danskvällen på Mälarsalen var riktigt bra. CASANOVAS har ju vissa riktiga guldkorn som verkligen får kroppen att vilja dansa. Och det gjorde jag med hjärtats lust större delen av kvällen. Naturligtvis fick eller hann man inte dansa med alla man hade på önskelistan, men nu när Anki fanns på plats (för första gången på länge) passade vi på att njuta en hel del tillsammans. Bästa njutningen för kvällen gav i alla fall låtarna "She's a maniak on the floor!" samt Kim Wilde-låten "Kids in america". Dygnets första timma, dvs den sista på danskvällen var verkigen min. Tror inte det bara berodde på att jag för en gångs skull unnat mig och inmundigat en starköl. Nej, det var snarare humöret som var på topp...

Efteråt, efter att ha suttit och väntat ett tag på tunnelbanan valde vi att ta en promenad från Mariatorget till Slussen. Då hade man i högtalarsystemet förkunnat en försening. Ett utrop som dock delvis lurade oss till promenad. Hur som helst, vi behövde ändå inte stressa till nattbussen under den kvart som fortfarande var kvar till bussens avgångstid...

Efter en tids nattvaka vid datorn efter hemkomsten kom sedan morgonen i utvilat tillstånd. Efter frukost begav vi oss ut på en lång hundpromenad. Det ska erkännas att vi inte kom iväg förrän klockan 13.30, men förmiddagen kändes ändå välutnyttjad, trots allt...
   Min nyfikenhet från fredagen var tvungen att ytterligare stillas. Med tanke på att jag bara hade inhämtat en glimt av odlingslottsområdet i Skrubba, tog Anki och jag oss nu tid till att studera området ytterligare. Var fortsatt imponerad över hur mysigt det verkade vara där. Otroligt många små gulliga stugor och flertalet med välskötta häckar och träd. Kan bara tänka mig hur mysigt det ska vara om våren och sommaren här. Vi får med andra ord planera en comeback om ett par månader...

Vår promenad fortsatte sedan bort mot Skrubba strandkyrkogård, vidare över en stenkross och bort till "Lidl" för att inhandla lite energi iform av kakor och chokladbitar. Därifrån gick promenaden ganska raskt från Tyresö kommun och hem till Nacka. Riktigt skönt att komma hem och därefter få koppla av ordentligt. För min del innebar detta mest i form av räknande och bildsammanställande för dagbokens räkning, bilder från fredagens promenad. Jag gick naturligtvis även igenom och behandlade dagens nytagnabilder. Vackra bilder fångande en god mängd gulliga småstugor under vårt kryssande mellan odlingstomterna i Skrubba.

Fredagen den 15 februari 2008: Även fredagskvällen blev bra. Precis som jag hade hoppats på när nu CASANOVAS stod på scenen. För första gången på mycket länge bar det glädjande nog av till Mälarsalen tillsammans med Anki. Den annars viktigaste händelsen på dansgolvet var att jag äntligen fick chans att dansa med en vän IRL, som sedan slutet av 1990-talet ingått i min bekantskapskrets i "cyberspace", dvs via internet. På den tiden var hon bosatt i skåne och icke heller dansandes bugg. Men av de senaste månadernas konversation har det flera gånger framgått att vi varit på dans under samma tak, samma danskvällar. Så nog var det på tiden att vi tog ett par danser... Tack för danserna Bodil...

Ältasjön...       Vattendrag mellan Ältasjön och Söderbysjön.       Gångbrygga över vidsträckt sankmark vid Ältasjön...

Yatzi väntar in fotografen...       Djup vassvägg...       Frusen fallen vass...       Snöfri myshörna...       Infrusen ö i Ältasjön...

08-02-15, Fredag Det har varit en helt underbar och ledig dag som inleddes med sovmorgon och lite lätt planering inför dagens hundpromenad. Hade hoppats få någon med mig som sällskap, för att strosa runt och bara snacka om allt mellan himmel och jord. Dock inte så många lediga en vardag, men jag gjorde ett försök med en kär vän jag kunde tänka mig att ha som sällskap, men icke... Så det blev till att vandra runt med min kära kamera, alla synintryck och slutligen alla tankar för mig själv. Förutsättningarna var de allra bästa tänkbara inledningsvis. Litet lätt snötäcke på marken, is lite här och var (knakandes på de små vattenpölarna och sumpmarkerna), men främst ett riktigt strålande solsken och endast någon enstaka minusgrad.    De fotografiksa förhållandena skulle visserligen skifta rejält under min ca 3,5 timmar långa promenaden. Inledningsvis gjorde solljuset det aningen svårt. Alltid svårt att få rätt exponering när det är en kolsvart hund man siktar mot. Sedan började vinden plötsligt tillta, molnen vackert hopa sig och skifta från ljusgrått till riktigt mörkgrått innan ett stundtals kraftigt snöfall satte igång. Väl hemma igen var det dock åter igen uppehåll. Men då såg jag nog ut som en trött och nöjd snögubbe, klädd i svart och grönt.   Promenaden sträckte sig från hemmet, runt Ältasjön och bort mot Flatenbadet, vidare genom skogen till nästa sjö, dvs Drevviken. Här fick jag möjlighet att se en liten del av det underbara sommarstugeområdet i Skrubba, som jag fram till idag endast hört talas om, aldrig sett med egna ögon. Vackra hus och vackra vyer som fick mig att med muntra steg vandra hemåt med Yatzi, trots antydningar till begynnande skavsår. Det blev aldrig några skavsår, jag klarade mig. Men det var garnaterat tack vare mina dubbla strumpor. Kanske att jag borde ha plåstrat om fötterna också innan jag gav mig ut, men det får bli till nästa promenad.   Hoppas även på en trevlig kväll. Som det ser ut kommer Anki och jag att åka iväg för att dansa på Mälarsalen. Vill minnas att det äc Casanovas som spelar. Yatzi stannar hemma som vakt- och säkerhetschef.     Delar av Älta vid andra sidan sjön...       Vinden blåser snön över de frusna delarna av sjön...       Nästan oändliga sandstränder vid Flatenbaden...

Hopptorn vid Flatenbaden...       Yatzi spanar...       Ovanför är oroväckande mörkgrå himmel, men solen ger ännu vackra siluetter...

Skrubba, supermysigt koloniområde...       Motljus genom tjocka snögivande moln...       Mysigaste delarna av Älta...   Foto: Lars Ålander

08-02-14, Torsdag

Även om nattens första timmar spenderades ensam i en stor, stor, säng, så blev inledningen på Alla hjärtans dag riktigt bra. Vid 01.30 tiden fick jag nämligen sällskap av Anki, som nöjd och glad kom hem från en personalfest. Jag hade i princip inte sovit något innan och inte blev det så speciellt mycket efteråt heller. Efter en tids mysig tillvaro blev jag superpigg. I två omgångar under natten var jag därför uppe. Eftersom jag just var så pigg, så behövde jag inte oroa mig för den kommande dagen. Jag visste att jag skulle vakna pigg även när klockan kallade klockan 04.50. I och för sig så tillät jag mig en extra kvarts sovmorgon, men det var med tanke på att jag skulle gå direkt till Stockholmståg och därför kunde ta en buss senare än normalt. Detta bevisade i alla fall att jag sovit under den senare delen av natten. Känslomässigt hade det också varit en riktigt bra effektiv sömnperiod.

Ganska snart efter ankomsten till dagens arbetsplats, STÅG, började problemen rada upp sig. Snart skulle vi ha pendeltågsförseningar på upp till ca 40 minuter på Märsta- Södertälje-linjen. Det inleddes med fordonsfel i Södertälje hamn som tillsammans med ett spårledningsfel Södertälje hamn- Östertälje fick tågen ur fas. Signalfelet här utökades snart med blockriktningsfel, något som dock smidigt löstes med så kallad "Höger-/Höger-körning", dvs tillämpande av högertrafik istället för vänstertrafik.
   Nu var det inte nog med detta. Ett eventuellt sabotage mot signalanläggningen i Rotebro gav de redan sena tågen ytterligare förseningar. Tågköer och utebliven kontakt med förarna gav ytterligare stopp i trafiken. Men ännu hade förseningarna resulterat i en jämnt utspridd försening gällande alla tåg, så vi höll oss lite restriktiva till att allt för tidigt starta med tidiga tågsättsvändningar. Men strax innan alla signalfelen var avhjälpta satte vi igång med ett antal punktinsatser för att få trafiken tillbaka i rätt läge. Två tåg kunde effektivt vändas i Upplandsväsby istället för Märsta. Och då de övriga antingen hann vända i någorlunda tid eller skulle nyutrustas på Stockholm central, blev förseningsdämpningen mycket effektiv. Har nog aldrig sett pendeltågstrafik med så stora och utspridda förseningar komma i fas så snabbt. Därtill var inga omlopp förstörda. Personalen på rätt tåg och rätt plats med andra ord...

Efter morgonrusningen blev det riktigt lugnt. Endast ett signalfel Nynäshamn- Ösmo fick oss att vakna till. Även här handlingsplan efter en bra mall, "plan A", gjorde att i princip bara ett tåg blev försenat och fick vänta in nästa tågs avgångstid i Ösmo, på sin väg norrut.

Efter jobbet bar det av hemåt. När jag väl valde att sova middag, somnade jag snabbt och ovaggad. Någon timma senare var det dock dags för en dusch och färd till Nackswingets Å-hejkurs", förd under ledning av Benjamin. Kände bara att jag nådde upp till halvprestation, och endast några få toppar då tempot gick upp och jag kände igen låtarna. Annars har jag riktigt svårt att leva ut dansen i övningssammanhang, i lugnt tempo och musik av annas smak...

Skjutsade Anki efter träningens slut över till hennes föräldrar. Därifrån skulle hon så småningom hämta hem vårt hundlån, Yatizi... För egen del fortsatte jag dock till MAX i Hammarbysjöstad. Var riktigt hungrig efter att i princip bara ha ätit en rejäl frukost på jobbet och därefter risgrynsgröt till lunch. Så ett Suprememål satt riktigt bra nu. Gratiskaffet satt även det bra, med tanke på att det för en gångs skull snöade ute, var halv blixthalka och jag aningen frusen av all blåst. Hur man förklarar att jag till kaffet köpte en glass (Turkisk-peppar-flurry) vet jag inte riktig. Hälften fick följa med hem i alla fall, då jag inte kände för att bli mer frusen innan hemkomsten. En hemkomst som till slut blev någon timma före Anki och medföljande sällskap...

08-02-13, Onsdag

En pigg pojke håller på att bli lite trött och sliten...
Nja, så farligt är det nog inte, om jag nu ens kan kalla mig pojke... Är i alla fall på sprudlande bra humör. Mycket beroende på att den sociala danskvällen på dansklubben Nackswinget var så levande som jag önskar att den ska vara. Bra stämning och ganska många på plats bidrog till detta. Riktigt kontrast till förra veckans riktigt avslagna arrangemang. Även denna vecka saknade jag visserligen några underbart dansanta godbitar, men det var många trevliga och nya kontakter som gjorde att man snart glömnde bort vilka man saknade. Anki var till exempel borta på fest med jobbet och därmed saknad...
   Mot slutet av danskvällen började jag få riktigt gott om dansenergi. Stannade därför kvar och tränade en stund, städade lite och avslutade kvällen med en avkopplande bastu. Detta trots att jag egentligen inte hade tänkt bli sen hem. Hade ju kommande arbetsdag att tänka på. en tidig sådan. Dock sov jag middag rejält idag, så det bör räcka en bra bit in på morgondagen också. Dock inget fel i att jag börjar bli trött, som jag skrev i inledningen...

Morgonens arbetsdag var relativt hektisk. Satt i princip och pysslade med någonting, någon beställning, hela tiden. Hade dessutom en del uppgifter kvar att utföra som ej blivit gjorda under natten. Började till exempel med att godkänna en specialtransport som skulle utgå från Malmö bara två timmar senare...
   Dagturen som tågledare var ej heller besatt av ordinarie personal. Vi fick istället ta hjälp av fjärrtågklarerare med tågledarutbildning, något som fungerar bra det med. Tycker bara lite synd om dem, då arbetsgivaren inte ersätter dem med betalning på samma sätt som den ordinarie styrkan. Det kräver ju ändå en del att vara tågledare och kunna fatta bra beslut...
   Arbetsdagen rullade dock på och det blev lugnare före avlösning. Fortfarande kvarstod vissa problem med kraftmatningen, efter en brand Årstaberg ett par dagar tillbaka, samt reparationsarbeten spår 18 och 19 efter en kraftig vattenläcka dagen före. Detta jobb krävde visserligen ett digert antal spårändringar på Stockholm Central, men var väl förplanerat bortsett från en sista timma som behövdes utöver grundreparationsplanen, för att hinna provtrycka vattenledningen, fylla igen med makadam och slutligen spårrikta spåret. Inte de lättaste momenten. I synnerhet inte då rören skulle hinna svalna efter svetsningsarbetena innan vatten tilläts släppas på för just provtryckningen...

08-02-12, Tisdag

Efter en lite halvtuff men samtidigt rolig natt sov jag ut i hemmet under dagtid. Det kanske mest ansträngande och störande gällande natten var att det aldrig infann sig någon nattro. Dels höll man på med golvslipningsarbeten (mindre personal att trängas med och störa nattetid) och dels hade vi en hel del felavhjälpning att hålla koll på under nattens mörka period. Redan innan jag kom till jobbet om måndagskvällen så hade man rivit kontaktledningen i dödra delen av Karlberg. Så småningom var det bara ett spår som drabbades, inklusive ett antal överfarter och växelpartier där det var spänningslöst. När jag gick hem var man i det närmaste klar, men hade inte lyckats slå på spänningen utan att det åter igen hade slagit ifrån i skydd.
   I princip fick jag åka hem med båda tummarna hållna. I samband med kontaktledningsrivningen hade det även uppstått en kabelbrand i Årstabergstrakten. Denna hade fått till följd att kraftmatningen därifrån var utslagen och nu endast kom till stockholmsregionen norrifrån. För säkerhets skull glesades morgontrafiken ur en del samt att alla förare avsågs få uppmaningen att accelerera långsamt och inte ta ut alltför stort strömuttag ur kontaktledningen. För stora belastningar skulle nämligen riskera att tillfälligt helt slå ut strömmatningen, med ännu svårare förhållanden som följd. Därtill naturligtvis förseningar i sådant fall...

Under en liten nattlig lugn period hade jag i alla fall hunnit med att prata lite musik med mina kollegor. De hade underbara exempel på 80-talsmusik och minnen att komma med. Dessutom hade jag hunnit ge lite feedback till en kär vän gällande bildpresentationer och tankar kring hur man lyckas fånga någons bildblick m.m. Roligt att försöka tänka ut hur man själv skulle hantera en bild, vilka egna tankar man får när en bild presenteras osv. Det kanske inte gav min vän något, men jag hoppas det inte blev till något negativt i alla fall. Själv var jag ju eld och lågor och helt klart positivt inställd...

Eftermiddagen ska spenderas i Södertäljetrakten med bokföringen från dansklubben. Ett jobb som säkert kommer att ta resten av eftermiddagen och kvällen. Det får bli bilfärd dit denna gång...

Måndagen den 11 februari 2008: En dag mitt emellan ett riktigt lugnt nattarbetspass och ett mer ihärdigt sådant. Under min lediga dagtid sov jag på båda sidor om lunch. Var ganska länge uppe om morgonen och kunde därigenom njuta en god härlig frukost. Hade hunnit hem strax innan det att Anki gav sig av för sin första arbetsdag efter skidsemestern.
   Innan jag gav mig av till jobbet hann jag med lite fotoarbeten och kommunikation med omvärlden. Fick frågor om en väns bilder som jag i korta ordalag försökte ge snabb feedback på. Kände kanske inte att jag hann ge en total bild av mina tankar, så jag grubblade vidare lite under kvällen. En kväll som blev hektisk direkt efter ankomst till jobbet. Som tur var hade jag tagit en french-hotdog på vägen dit. Kontaktledningen var riven i södra Karlberg (spår U1) varvid både spår U1 och U2 var avstängda med blockerande fordon på plats. Det tog ett par timmar innan dessa var borttransporterade och bortbogserade och till dess gjorde norrgående pendeltåg inga uppehåll i Karlberg. Därtill vändes Bålstalinjen ett tag i Älvsjö respektive Sundbyberg.

Hann i alla fall med att göra det mesta som hörde kvällen till innan dygnsgränsen och kunde glädja mig åt att jag hade fått mitt förstahandsval i vårt nya turlistval. Detta trots att jag var relativt långt ner på vallistan. Andra störande moment fanns det dock i lokalen... Golvslipning under natten. Visserligen själva slipningen i annan lokal, men ett digert springande med golvplattor och då och då skärande skrapljud i natten... *ler*

08-02-10, Söndag

Ett par timmar uppe framför datorn blev det även sedan TITANIC-filmen slutat. Pysslade lite med fotoutskrifter samt kommunicerade lite med omvärlden över. Eftersom jag hade föresatt mig att vara uppe relativt tidigt för att städa, så valde jag att sova på vardagsrumssoffan. En sömn som blev riktigt behaglig...

Under dagen städades i princip hela övervåningen. Alltifrån lättare sorteringsarbeten till ren dammröjning och diskande. Den sistnämnda posten var inte speciellt stor, vilket gjorde det hela riktigt bekvämt. Eftersom jag blev klar med viss marginal före Ankis hemkomst valde jag att göra inköp i Konsum-affären. Ville naturligtvis att hon skulle ha lite färska varor att spisa när jag åkte iväg på nattjänstgöring.

Jag hade precis somnat när Anki kom hem. Ett riktigt kärt och hett återseende som så småningom i princip övergick i sömn till dess klockan ringde för en välbehövlig dusch. Jag vågar lova att man blev lite avundsjuk när man såg hennes skidbilder från veckans offpiståkning, men samtidigt må jag ju säga att det är ett gott recept för längtan att vara ifrån varandra och hinna umgås med andra en tid... Hur som helst, en perfekt energikick inför arbetsnatten som tågledare...

Lördagen den 9 februari 2008: Vid lunchtid var det så dags för färd in till jobbet. Hade visserligen relativt god marginal till bussen rent tidsmässigt, men nöjde mig trots detta med att konstatera att jag måste ha glömt mobiltelefonen hemma då den inte fanns med mig efter ca 50 meters promenad. Nog hade jag hunnit hämta den, men just denna lördag kändes den totalt onödig...

Arbetsdagen förflöt som både tågledare och fjärrtågklarerare samtidigt. En lugn dag bortsett från tiden för en personpåkörningsolycka i Handen. Då delade vi upp telefonpassningen lite grann mellan oss. Med andra ord kunde jag släppa planeringen med Stockholmståg gällande tågvändningar och ersättningstrafik mm och istället inrikta mig mer på checklistor och de mer administrativa uppgifterna en tågledare även har. Man får vara glad de gånger trafiken sköter sig på det egna övervakningsområdet vid dessa tillfällen...

Mot slutet av arbetspasset, när kvällen närmade sig började det gnaga lite av rastlöshet i både ben och själ. Kände mig snart övertygad om att det var en biokväll denna kväll. Men tanken dödades lika snabbt som den var påtänkt enär jag inte hade mobiltelefonen med mig. Vem skulle jag då få till sällskap?
   När jag sedan vid 21-tiden var på väg hemmåt började istället öltarmen göra sig hörd. En Irländsk pub kanske? Nej, jag borde hem och städa och göra fint innan Anki kommer hem om söndagen. Sedan var det ju mer ekonomiskt att åka direkt hem. Jag hade ju ändå en halvtorr limpa som skulle bli god i form av varma smörgåsar i alla fall.... Sagt och gjort, det bar av till hemorten...

När jag gick av bussen och vandrade förbi pizzerian hade jag karaktär nog att låta bli att byta ut mina varma smörgåsar mot pizza. Nej, jag kom såpass långt som till hamburgerkiosken. Där såg det faktiskt ut att vara lite lagom socialt röj. Tydligen är det nya ägare vilket främst har visat sig i att grillkiosken har öppet till 03.00 under helgnätterna. På gott och ont...
   Jag föll alltså för frestelsen och gick in. Beställde en hamburgare och slog mig ned framför vad som visade sig vara filmen TITANIC. Detta var alltså orskaken till att det såg så socialt och gemytligt ut. Hur som helst, med min perfekta bordsplats borrade jag ner mig än djupare i stolen och kopplade av. Detta var ju BIO som jag ju drömt om. Lika bra denna gång som första gången jag såg filmen...
   Hamburgaren hade en tendens att gå åt allt för snabbt. Men min öltarm gav mig svaret på min platsbokning. En lättöl och sedan en till blev ett bra recept på min pubrunda, biokväll och sociala tillställning. Först när TVn automatiskt stängdes av klockan 23.20 (som förvarnat) begav jag mig hemåt. Och det var inte helt fel att avnjuta slutet av filmen hemma i den bekväma TV-soffan. Vilken perfekt avrundning på dygnet...

08-02-09, Lördag

Ännu har det bara hunnit gå ca tre timmar på lördagsdygnet, nyss hemkommen från JANNEZ på Yesterday.
    Framför mig ligger förutom dagboksskrivande i natten och njutande till Depeche Mode-DVD en natts sömn och arbetseftermiddag. Anki har haft en trevlig fredagskväll i franska alperna och har meddelat att hennes franska offpistskidgrupp nu visat mycket mer sociala talanger än när veckan startade. Under dagen ska hon njuta den sista dagens skidåkning innan hon återvänder till sin bror i Schweitz för övernattning, innan hemfärden till Sverige om söndag.

Fredagen den 8 februari 2008: Efter att ha tagit en god sovmorgon, lite trött efter en ganska sen kväll och natt, åkte jag till jobbet lagom för att vara på Stockholmstågs driftledningscentral vid 13.40-tiden. Det blev en lugn dag i största allmänhet. Endast en stoppassage på Stockholm  som dock inte hindrade övrig trafik nämnvärt. Annars bara ett falskt varmgångslarm och lite omväxlingar av fordon, men inget mer värt att nämna.
   Både länge och väl velade jag om hur kvällen skulle avnjutas. Borde städa hemmet, men kände samtidigt att jag borde ge dansen en ny chans. Stundtals hade jag känt det riktigt motbjudande att åka och dansa, men två saker fick mig att ändra uppfattning. Det som talade negativt till mig och mot en danskväll var att mina bästa dansuppmuntrare kändes spridda i världen denna helg. Anki i Frankrike, ett annat stort stöd på väg till Madrid och Spanien, andra i Sundsvall osv... Listan kunde göras lång på varför det egentligen, nästan, var totalt onödigt och bortkastad tid att dansa...
   Men så var det då de två positiva ljusglimtarna i min deppiga inställning. Det första var en mailväxling från min dansvän på väg till Madrid. Hennes lyriska ord gällande dansmaran delade jag till hundra procent, lika så hennes dansinställning. Kanske inte konstigt att vi dansade en timma i sträck och avslutade marans alla extranummer tillsammans. Sedan var det även en högst betydelsefull och positiv konversation som gav hopp åt de tyngre dansbitarna. Små bevis på att det sociala "danssjälvförtroenderepet" var värt att börja klättra på uppför. En kvittens på att det var säkrat, trots att det var långt till målavsatsen. Det var till och med så att jag inom loppet av bara någon sekund, mitt i tankeväxlingen, blev såpass tårögd att det var svårt att titta på datorskärmen. En droppe till och ögonen hade verkligen börjat rinna, med tårar nerför kinderna. Visserligen inte första gången, men nu var jag ju inte hemma utan på jobbet. Tur att jag fick några minuters lugn i arbetsuppgifterna just då... Nästan lite konstigt hur snabbt kroppen kan reagera på emotionella sinnesstämnigar och nära nog bagateller som berör...
   I princip var jag nu, mot slutet av arbetspasset, såpass laddad att jag säkert hade kunnat dra mig upp för repet med bara armstyrka och vilja. Det vill inte säga lite om min lättväckta motivationsnivå...

Behövde lite sömn för att orka köra till Yesterday. Den fick jag på bussen hem. En kvarts underbar avkoppling som gjorde mig pigg. Lite mat, en härlig dusch och sedan var jag redo att ge mig av ca 50 minuter efter att danskvällen i Brottby startat...
   Hann med ett par låtar till JANNEZ innan pausen började. Fick bland annat alla gammaldanser med Sissi. Precis som på den gamla goda tiden. Jag hade helt klart en bra danskväll som fick sin extra krydda i mängder av "spinnar". En av mina gamla tävlingsdanspartners, Lisa, fanns på plats. Som alltid, även om vi säkert kan räkna antalet danser på två händer sedan 1998, var det bara att köra hårt och i princip ge gärnet. Vi kanske fuskade med takten i vissa lägen, men det var ett härligt drag. Inte minst sista dansen som vi tog på vårt eget sett, i dubbelt buggtempo. Wow, härligt, härligt. Det var till och med så att extranumren därigenom blev lugnare...

Med mig på resan hem följde Elin. Det var riktigt trevligt att ha lite sällskap emedan färden gick över Upplandsväsby, tidigt om lördagsmorgonen...

08-02-07, Torsdag

Det räckte inte riktigt ända fram, att vara pigg mitt i natten. Vaknade bland annat som om jag skulle gått upp tidigt, men tillät mig raskt att somna om på nytt. Nej, jag försov mig. Riktigt verklighetsfrämmande, i synnerhet en buspigg morgon som denna. Väl på bussen, efter en snabb dusch, visade det sig att jag ställt väckning på fredagsdygnet istället. Varför då? Kanske för att klockan hann passera midnatt innan jag ställde klockan och för att jag trots detta tänkte ett datum framåt, vad vet jag?

Slutade ganska snabbt att vara upprörd. Jag hade ju vaknat pigg och ganska munter, helt klart på rätt sida. Visserligen endast tio minuter före arbetspassets början, men ändock i tid för att hinna ringa och förvarna om min sena ankomst. Egentligen stod det dessutom uppföljning i min kalender, men på gott och ont var den inställd och uppskjuten än en gång. Hur som helst bjuder traditionen (utförd vid endast ett tillfälle tidigare av mig vad jag kan minnas) att man inhandlar vetelängder eller liknande innan man beträder portarna. Så ca 45 minuter sen, med två vetelängder i väskan, var jag riktigt välkomnad på jobbet. Tänk om man alltid fick sådan uppskattning... *ler*

Själva arbetsdagen gick bra. Riktigt stimulerande trafik att trafikleda, denna första dag på länge som fjärrtågklarerare. Fick till och med riktigt stort beröm av en av mina tidigare elever som beundrade när jag kryssade och körde godståg höger, gjorde flygande förbigångar och mycket annat för att smidigt släppa förbi ett sent X2000-tåg utan att drabba någon annan. SJ fick visserligen tillfälle att i förväg avgöra om ett regionaltåg söderut från Gnesta skulle tillåtas försenat med cirka fyra minuter. Med detta godkännande blev lösningen helt optimal och effektiv. Inga andra tåg tvingades stanna till och då var det ändå fyra sydgående tåg inblandade, regionaltåget, ett godståg, X2000 och ytterligare ett godståg. Detta bortsett från all motriktad trafik just runt mina manöverar, både norr om Södertälje syd övre och söder om Gnesta, inkluderat flygande möte i Järna vid högerspårskörning. Riktigt läckert och så skön känsla att trots korrekt prioritering med X2000 bakom ett rättidigt godståg från Älvsjö -Södertälje syd övre, lyckas så smidigt... Naturligtvis med många dellösningar och reservplaner under färdens gång...

Kvällen spenderades sedan i Södertälje. Tillsammans med en klubbrevisor gick jag igenom räkenskaperna för dansklubben. Vi kom i alla fall en bit, även om det säkert kvarstår en eller två kvällars ytterligare granskning. Strax före midnatt var jag åter igen hemma, efter en färd via Årstaberg, Sickla kaj (fruktsallad på MAX som tidsfördriv), Sickla udde, Sickla allé och slutligen hem. Ögonen var nu lite småtrötta och när dagboken är färdigskriven är det nog inte långt till sängen...

08-02-06, Onsdag

Ikväll har verkligen en tung sten fallit från mitt bröst. Därmed blev det en fröjd att stanna kvar efter den sociala dansen för en dryg timmas städning. En känsla av att bara vara...
   Den senaste tiden har jag i en vänskapsrelation känt mig lite som en vilsen hund. Har sett faran med att vara som en hoppande hundras som ivrigt och älskvärt framåt vill hälsa, men som bara får den goda skönheten att rygga tillbaka steg för steg. Idag lättades det plötsligt på trycket. Både i form av konstruktiv kritik, men kanske främst och viktigast av allt, en bred flod av upplevelser. För mig återstår det visserligen att försöka kravla mig upp igen från de snorblöta klipporna, men känslomässigt har jag faktiskt fått ett rep (förhoppningsvis förankrat och tryggt) till min hjälp för att klättra upp. Som sagt var, en underbar lättnad även om jag var tvungen att lite grann provocera fram en reaktion. Det är ju inte ofta jag har svårt att kommunicera med folk och vänner, men ack så nedbrytande det kan vara att inte lyckas kommunicera med den sistnämnda gruppen, dvs de som har stor emotionell kapacitet och ett gott ämne att vara ens vänner. Av någon anledning har denna vän fått någon slags extra betydelse för mig, i synnerhet för min dans och speciellt mitt danssjälvförtroende som var på uppåtgående. Men jag glädjs åt att ha en motpol till de som lovordar allt ifrån sväng till mys och gos. Det var väl inte för inte som jag på "SJ-tiden" kallades "HUNDÖGA" av speciellt en medarbetare. Jag som trodde jag blundade mestadels på dansgolvet...

Dagen i övrigt har mest gått åt till att pyssla med bilder och skriva ut dem för fotoalbumet. Nyttjade även tiden till att köra bort en stor mängd hushållskällsorterat material till insamlingen. Kommer garanterat glädja Anki lika mycket som det glädjer mig. Hon har för övrigt kämpat i alperna med dålig sikt och snöfall, men annars bra.

08-02-05, Tisdag

Efter en relativt kort nattsömn stod jag i alla fall upp, ganska pigg på mina ben. Satte tidigt under bussfärden upp mitt mål, att köpa en Lypsyl på något strategiskt ställe. Det fick bli i pressbyrån efter ett kort besök på jobbet, nyckelhämtande och medtagande av frukost- och lunchmat. Ett lyckat uppdrag även om expediten surt ville jag skulle påtala att gratistidningen från Cityterminalen var medtagen. Annars skulle hon med stor glädje ta betalt för den också...
    Jag skulle under dagen sitta på Stockholmståg, som Banverkets representant och tågledare. Ett uppdrag som efter en viss tids vila har återupptagits. Vi som jobbar med det har viss svårighet med att se den egentliga nyttan, då man har mycket lättare att göra ett effektivt jobb på plats i hemmiljö, vår egen driftledningscentral. Då i synnerhet med tanke på just kommunikationsvägarna och beslutsgångarna. Över en telefonlinje pratar man fakta, kommer till snabba beslut och hör inte alla idéer under resans gång. Risken för missförstånd minskar samt att man har en chans att ställa frågorna med direkt kommunikation istället för att försöka flika in frågor i annan aktivitet. Men nu finns det regeringsbeslut som stödjer detta något ineffektiva resrusutnyttjande, varför vi får försöka göra något gott av det hela. Men man är lycklig för var störningsfri dag man har där. För blir det strul är man verkligen på fel ställe för att göra ett bra jobb...

Dagen på Stockholmståg blev en drömlikt lugn dag trafikmässigt. Kunde istället för att vecka pannan i djupa veck, njuta av en semla som bjöds efter att jag spisat min mat. Riktigt god stämning och roliga medarbetare denna dag. Precis innan jag gick hem för dagen fick jag dessutom reda på att jag fick vara ledig under onsdagen. Min energinivå rusade raskt upp och jag gav mig av hemåt. Trots denna pigghet var jag snart tvungen att sova middag i soffan. Underbart skönt och bra tidsfördriv under tiden jag hoppades på SMS-svar från en mysig o god vän. Ett svar som dock lät vänta på sig, tyvärr...

Om kvällen städade jag lite, fortsatte att ha härlig kontakt med flera av mina dansvänner samt arbeta med foton till respektive frågande vän. Med tanke på att jag fumlade lite väl mycket i det dunkla busskupéljuset i helgen, med kameran, var jag tvungen att tillåta mig att leverera bilder som inte höll riktigt den kvalité jag är van att ha möjlighet att leverera. Men skoj är det även om man ibland misströstar oskärpa... Får se det konstnärliga (den som kan)...

Efter en sen kväll, in i natten, är det dags att sova. Säkerhetskopieringen av förra årets bilder får fortgå under natten. Bara att vänta... Ute i den stora världen är det stora delstatsval i USA. En berömd valtisdag för 24 delstater om jag minns rätt... "The Super  Tuesday". Själv är jag mest intresserad av om den framåt Obama kan tänkas slå H.Clinton?
   Anki verkade mycket nöjd med sin dag i alperna. Pudersnö och underbart solsken meddelades via SMS. Därtill hade hon testat en fransk rock n´roll-introkurs och därefter hittat en kul danspartner. Lät riktigt härligt, något som glädjer mig...

Kameror, blixtar och tilltalande bilder... Mysbjörnen Oskar blev rikligt ompysslad under Öviksmaran och gillade rampljuset...   Foto: Lars Ålander

08-02-04, Måndag

Kanske var det tur att jag hade ledig dag idag. Inte för att jag har varit det minsta trött efter dansmaran i Örnsköldsvik, utan snarare just för att jag har trallat runt i huset med ett leende på läpparna, kommunicerat med mina dansvänner och försökt bringa lite ordning på min fotoskrivare. Det sistnämnda var väl det enda som var aningen negativt, ända till dess jag fick ett bra uppslag i min felsökning från en av mina duktigaste datavänner, "Blomman". Så nu kan jag föreviga resan i lite fotoutskrifter också, när jag får tid.

Ytterligare har jag gått och småklurat på ett fotografiskt fenomen. Kanske snarare på ett psykologiskt fenomen? På bussresan upptäckte jag hur svårt det var att få bra tillfällen för fotografering. Det var inte bara det faktum att jag inte var riktigt varm i kläderna när det gällde den dunkla belysningen, utan snarare det faktum att så många tänker fel när det gäller kameratyper. Nästan utan vidare poserar man gladeligen framför små kompaktkameror som med sina små inbyggda blixtar ger riktigt bitiga, ljusa och ofta osmickrande bilder, medans man tvekar stort inför en stor kamera som till och med kan anpassa ljuset att bli romantiskt och till och med ge smickrande och upplyftande skuggor och ljussättningar. Kanske till och med att det syns att man inte är platt i ansiktet utan har vackra former. Detta fenomen har jag grubblat mycket över... Men visst, även jag tog fram min lite bristfälliga mobilkamera bara för att få vara med i fotograferingsruset över huvud taget, trots att resultatet begränsade möjligheterna till att få en bild att vara stolt över för framtiden, både för mig och den som blev avporträtterad...

Samma sak gäller i viss mån även vinklarna. Visst kan det ligga mycket i att vissa vinklar ofta ger en udda vy, kanske en stor näsa eller liknande i vissa kameror, men även här ger instruktioner och begränsningar motsatt effekt mot vad den fotograferade avser. Det är inte vyn som sådan som är problemet, utan hur ljuset faller och vilken typ av optik som sitter på kameran. Även här drar de sämre kamerorna en fördel med en klart förhöjd risk att den fotograferade ska bli precis så missnöjd som förra gången. Hur får man den friheten som i slutänden kan ge redan den blygaste personen ett härligt självförtroende... Måste nog bli en psykologisk fotograf, om jag nu inte redan har den ådran i mig...
   Kram till alla vänner som låter mig öva för att efter motgångar lyckas... Kram, kram...

Anki njuter förhoppningsvis i franska alperna. Enligt dagens rapport var hennes off-pistgrupp ännu inte riktigt lagd åt det sociala hållet. Hoppas det ändrar sig eller att hon hittar någon fransman eller fransyska att ty sig lite extra till... Puss och kram till dig också. Min tanke är med dig ofta under dygnen...

08-02-03, Söndag

Nyss hemkommen från Örnsköldsvik och dansmaran är det många intryck som cirkulerar i huvudet. Men Sammantaget och lite finslipat i kanterna når man i alla fall upp till en hundraprocentig upplevelse, både i dansform och det fakum att man bor relativt tätt inpå personer man kanske inte riktigt känner. Men på egen hand, med Anki i alperna, har jag fått chansen att skapa mig den danshelg jag längtat så efter. Inte minst med en drömavslutning tillsammans med min dansvän Evelina från Umeå som förgyllde alla sista danser, några före detta och slutligen även alla extranummer innan både band och dansare gav upp för natten. Då hade jag varit ute på dansgolvet i ca åtta timmar. Två korta kaffepauser, tröjbyte samt ett par fruktstunder var i princip allt jag stod under den andra danskvällen som slutade någon gång före fyra på morgonen. Men då var man grymt nöjd. Den enda närvarande vars dans jag riktigt, riktigt mycket saknat, som jag aldrig fick, är min rumskamrat Annis dans. Men visst, något är det säkert nyttigt att drömma om och tråna efter...

Både Anni och jag packade lite innan vi relativt raskt försökte få ut lite sömn av de få kvarvarande nattimmarna mellan fem och nio. Känslan efter duschen gav njutning som säkert gjorde att jag sov inom bara några få minuter. Minns inte mycket mer än hur underbart det var att få krypa ner i hotellsängen på rum 229.

Packade det sista, duschade, och gick sedan ner till frukosten. Anni hade gått för att väcka och hämta ner det andra kompisrummet för morgonmåltiden. Innan utpackning i bussen och avfärd hann jag i god och ro handla två fototidningar för att läsa på bussen. Därefter kunde jag koppla av och slå mig till ro hos den underbara Li som bjöd platsen bredvid sig.
   På denna position, mitt i bussen, omgiven av mina vänner med "Nannis" i spetsen, kunde jag inte annat än roas och njuta. Steg för steg lär man känna nya härliga bekantskaper, även om det ibland kan ta extra tid. Ibland med lite motgångar, osäkra blickar och osäkra leenden på läpparnalängs vägen. Kanske en grundläggande pejling bara för att komma till riktig stabilitet från grunden eller för att rent utav riva ner frågetecknen, tankar och förutfattade meningar som nästan alltid finns någonstans. Vad vet jag? Hoppas bara jag lyckas vara den tålmodiga, som jag så gärna vill vara, utan att alltför många vassa kommentarer ges utrymme i min mun eller sipprar ut i onödan... Jag är i alla fall glad för allt som jag verkligen vågar kalla äkta vänskap, en slutprodukt jag verkligen älskar...

Kvällen får bjuda på lite varierad sysselsättning. Inleder med dagboksskrivande och roar mig sedan bäst jag kan i min ensamhet. Saknar min Anki ytterligare en hel del nu när inga andra rör sig omkring mig. Hon hade i alla fall inlett skidåkningen i strålande sol under dagen...

VARNING UTFÄRDAD Härlig uttröttande hård, men ack så underbar danskväll... När ett armband gav upp blev dessa och några till liggandes utslagna kvar...   Foto: Lars Ålander

Fredagen den 1 februari 2008: Gick upp vid 05.30-tiden för att hinna stryka det sista paret byxor och packa ner det sista i väskorna. Inledde mitt stadsbesök med en vandring bort till "Masters" smörgåsbutik för att få lite färdkost och frukost med mig. Vid påstigningsplatsen utanför Royal Vikining Hotell fick jag möjlighet att komplettera frukosten med kaffe. Några av medresenärerna såg lite trötta och förkylda ut redan från start, men imponerade i tillfrisknandehastigheten under dagens lopp.
   Det var en härlig stämning under uppfärden till "Öviksmaran". I viss mån flyttade man runt lite vilket ytterligare gjorde att man kom in i en positiv mingelfaktor som åtminstone gav mig rätt stämning inför dansen. Måltidsuppehållet i Tönnebro blev aningen stressat och därför inte den njutning det borde ha varit. Åt i princip bara hälften av maten för att fortfarande må bra, utan stress. I övrigt var jag nöjd och glad. I synnerhet som bussfärden även bjöd en bra och tänkvärd film. I alla fall hade jag gott utbyte av den psykologiska dimensionen "GOOD WILL HUNTING" från 1997 bjöd på. Utanför fönstren hände det ju dessutom inte mycket. Av den utlovade stormen syntes inget längre. Riktig lugn väderlek, med rykten om regn framme vid destinationsorten.

Uppe på plats vid Scandic hotell installerade vi oss, Anni och jag. Jag var mycket nöjd och positiv till att ha funnit en trevlig dansvän att dela rum med. De gånger man blivit ihoplottad med mer slumpvisa metoder har jag inte alls haft samma utbyte av dansresan. Nu hade jag glädjen att kunna få lära känna en klubbkamrat som jag tidigare endast haft förmånen att dansa med. För ett par månader sedan hade vi nog inte ens hunnit prata med varandra, men nu skulle ju förutsättningarna finnas...

Jag inledde med att inhandla frukt för kvällens dans. Det viktigaste med danskvällarna är ett jämnt energiintag och någorlunda snabbutnyttjat. Vi gjorde oss i ordning, gav varandra lite intressanta livsfrågor och svar innan tiden för avfärd var kommen. Tankeväxlingar som jag egentligten hade velat vara lite mer försjunken i, tillbakalutad över, sakta rörandes i en kopp te och med gott om tid både före och efter. Någon bättre tidpunkt nu fanns det egentligen inte, men jag vågade inte riktigt öppna mitt eget arkiv till de djupare tankarna och förråden utan just lite extra tid... Snart var vi iväg på dansen...
    Lite sent blev det sedan dags för ett nödvändigt mål pasta innan dansandet kunde startas för egen del. Magen hade då kurrat riktigt startkt. De som hade varit snabba upp hann nog äta innan den första dansen, men icke jag... Jag hade inte ens hunnit bli serverad...

Danskvällen blev så grymt bra. I princip förekom det inga nobbningar, (får räkna bort en stadigt återkommande och smått förvånande), vilket gjorde dansintensiteten enormt hög. Tog regelbundna kortare pauser, men var i princip igång hela kvällen till ZLIPS, CASANOVAS och HIGHLIGHTS. Många kära återseenden, men också riktigt många danser med nya bekantskaper. Så här i efterhand känns det iband nästan svårt att peka ut vilka som var nya. Alla hade verkligen något att ge, ofta på flera plan samtidigt... Nivån på dansarna i år (min nittonde dansmara) upplevde jag som mycket hög. Som bevis därtill var jag i princip alla danser kvar på huvudgolvet...

Lördagen den 2 februari 2008: Efter extranummer, nattmacka och läsk var det dags att gå tillbaka till bussen för färd tillbaka till hotellet. Var mycket nöjd med min dansinsats samtidigt som det skulle bli underbart med en dusch och god nattvila.

Frukost intogs vid tiotiden. Precis lagom tid för att känna att man faktiskt hunnit sova lite. Hade dock ingen heltäckande sömnperiod, utan vaknade till kortvarigt vid minst ett tretal tillfällen då jag gick upp för att bland annat dricka. Trots detta var det en god sömn. Tror även Anni sov gott...
   Även eftermiddagen framgick i ett lugnt tempo. Inledningsvis med fortsatt sömn. En sömn som så småningom övergick i härlig fotoboksläsning. Stundtals var jag ensam, då Anni gjorde det övriga tjejgänget sällskap för iordningställande inför middagen och dansen.

Middagen var god och blev i trevligt sällskap. På min vänstra sida hade jag ett antal svenska dansmästarinnor och tidigare landslagstjejer och på min högra sida hade jag mitt underbara kompisgäng, som jag bit för bit lärde känna mer och mer. Åter igen riktigt tryggt att ha en trygg punkt i min gamla vän "Nannis". Annars var det ju ett par år sedan vi roade oss glädjemässigt kungligt lite var stans...
   Maten var färdiguppäten i pricis lagom tid. Ingen stress, utan med bra marginal till den första dansen. Det känns verkligen att dansmaffian har haft en viktig betydelse för det nya uppsvinget i bussresorna. Men också på ett personligt plan då det nu är lättare att komma ihåg underbara dansvänner från mara till mara.
   Även denna kväll gjorde jag ett par försök att bjuda upp min tillfälliga rumssambo. Men bokningslistan var lång, så jag inriktade mig istället på att slippa gå miste om dyrbar danstid. Detta var en afton när man inte behövde anstränga sig för att få genomgående bra danser. Det var inte ofta skylten "Damernas" och "Herrarnas" observerades denna afton. Jag myntade istället det passande uttrycket:
 
    "De få gånger det inte händer något är det kanske dags
    att kontrollera om det är ens skyldighet att bjuda upp"

I dansen tillsammans med Ulrika kunde jag konstatera att det var tio år sedan vi lärde känna varandra, på min första dansmara vintern 1998. Samtidigt kunde vi ju bekräfta att vi inte blivit ett år äldre. Möjligtvis att vi hängt med utvecklingen och faktiskt förändrat dansen. Något man i och för sig alltid inspireras att göra på roliga dansställen. Därför kan jag inte annat än känna ett slags medlidande till den dumdristighet (i mina ögon sett) som upplevs hos de som inte vill dansa med folket hemifrån dessa maror och danstillfällen. Min erfarenhet är att även dessa alla personer lyfter sig och dansar bättre, kanske rent utav helt annorlunda, jämfört med på hemmaplan. En sådan här dans sörjer i alla fall jag för egen del...

Kort sagt var mysnivån enorm till EXPANDERS, BLENDER och SHAKE. Vissa danser rörde sig knappt mer än ett tiotal meter, kanske inte ens det. Det är skillnad mot hemma. Kan inte annat än försöka behålla känslan hem. Problemet hemma är bara att man blir omkullsprungen, rättare sagt omkulldansad, om man myser och dansar ut lika totalt. Men njutning från tår till fingerspetsar var det. En mysmara även om den äkta gnussen försvunnit och saknas på dansgolvet. Själv minns jag ju inte ens vilket tempo, rättare sagt vilken rytm huvudet skulle vridas i mot partnerns. Se om jag hittar någon gammal gnussvideo eller snutt på nätet att minnas till, på hemmaplan....

08-01-31, Torsdag

Nattjänstgöringen som tågledare innebar en hel del pyssel. Allt ifrån bortbogsering av trasigt och brandskadat fordon i Bålsta, till tågstoppsbegäran av polisen Eskilstuna samt lite annat smått och gott. Klockan pinnade på rätt snabbt med andra ord.

Väl på hemmaplan sov jag gott fram till 13-tiden då jag beslutat mig för att göra lite nytta. Inledde med att klippa mig i stan och sedan gå lite ärenden. Hade tänkt köpa ett par nya dansskor, men istället blev det ett bra fotostativ med kulled.
   Hem en kort sväng för att bland annat hämta bilen och åka iväg till "Å-hej-träningen". Ett trevligt träningspass som behövdes för att komma ihåg lite av det man tidigare borde ha lärt sig. Resten av kvällen och en bit in på natten blev vigd åt packande och fotohantering. Dags att ladda kameran för nya dansupptåg, tyvärr utan Anki denna gång. Hon ska roa sig med utförsåkning istället under den kommande veckan.

Söndagen den 27 januari 2008: När vi vaknade var det strålande solsken utanför fönstret. Vi beslutade oss för att ta en söndagspromenad utan allt för lång fördröjning. En härlig promenad som företogs i de södra delarna av Älta, via centrum och koloniområdena. Personligen tränade mig även på att även ta bilder i motljus med justering ett par bländarsteg. Med andra ord dubbel eller kanske trippel njutning under promenaden. Alltifrån härlig luft, glädjespridande solljus och en aktiv kamera runt halsen...

Annars handlade mycket under dagen om tillsyn av de nylagda klinkersfogarna i hallen. Att se till att de inte torkade ut. Utöver detta fortsatte jag under dagen med lite småstädande rent allmänt. Men allt enligt en relativt avslappnad handlingsplan. Både Anki och jag höll en rogivande och livsnjutande helgprofil. Den stora frågan för mig var istället om jag skulle åka iväg till Ljungsbro för att dansa, trots att Anki inte skulle orka följa med?

Vid 15-tiden hade jag hur som helst gjort mig i ordning och beslutat mig för att ensam åka mot Linköping och Ljungsbro. Stannade till redan vid Sickla köpkvarter för att ta ut pengar och för att inhandla yoghurt och dricka. Först därefter startade färden på allvar söderut.

Bilfärden var en njutning i sig, med underbar musik i högtalarna. Men jag var aningen sliten och nära nog räknandes kilometerna. Framför allt gjordes löpande kalkyler på om bränslet skulle räcka ända fram. Som garanti hade jag dock åter igen en bensindunk fylld i bagageutrymmet. En dunk som inte längre åkte omkring och förde oväsen pga Ankis julklapp och bensindunkshållare som jag tillverkade i höstas. En riktigt trevlig konstruktion om jag får säga det själv...

Efter ett kort stopp vid bensinstationen i Ljungsbro gav jag mig direkt till folkets park. Redan när jag möttes av musiken BLENDER bjöd på, blev jag pigg och superdanssugen. Några minuter senare, efter ett garderobs- och toalettbesök, var jag redo och aktiv. Jag behövde inte oroa mig för att bli stående. Direkt när min första danserna var över blev jag uppbjuden av en underbar danstjej. För övrigt den tjej jag skulle få glädjen att dansa sista dansen med samt efterföljande extranummer. Beviset för hur underbart det kan vara att just dansa i Ljungsbro. Kort sagt var de flesta danserna riktigt bra. Att jag aldrig fick chansen att dansa med "fröken mys" från mina hemtrakter var inte direkt förvånande. Med vissa undantag var danskväll, så ligger det ju trots allt en hel del i att man vill dansa med ortsbefolkningen när man väl ger sig av ut i landet. En chans att passa på att utvidga sina dansvyer. Men några guldkorn från hemmiljön hann jag också med. Danser som lyfte kvällen ytterligare var tex med Li och "Nannis". Länge sedan jag hade sådan enerig i benen. Naturligtvis lite beroende på att jag satsade p&arnig; att komma i danskänsloform inför den kommande dansmaran...

Hemfärden var också en njutning. Nu var jag dessutom pigg. Stannade kvar ca tio minuter vid folkparken för att träna svår mörkerfotografering vid parkeringsentrén. Men sedan bar det av hemåt. Även nu njutandes härlig radiomusik i natten.

Strax före midnatt kom jag fram till Nyköpingsbro för en fika. Ytterligare två bilar med vänner och Stockholmsdansfolk fanns på plats. Minglade lite med Kalle och "Nannis" innan jag drog mig längre in i lokalen till mina sittande vänner. Här fann jag ro till dess det var dags att bryta upp för vidare färd. Ett riktigt mysigt avbrott på hemresan, som sedan fortsatte i samma goda anda som hittills...

Måndagen den 28 januari 2008: Någon kvart in på måndagsdygnet lämnade jag Nyköpingsbro. Det sista i kaffekoppen lämnades i mugghållaren för njutning under den sista biten. Klockan hann med andra ord bli en hel del innan jag kom hem innanför ytterdörren, men helt enligt beräkningarna. Var även vid hemkomsten pigg, men sov trots allt effektivt när jag väl sov. Vaknade med andra ord relativt pigg då det var dags för tjänstgöring.

Inledningsvis hade jag tid för mitt SU-uppdrag, (specialuppdrag), men redan från klockan 10.00 skulle jag gå in på tågledartjänstgöring. Ett arbetspass som inledningsvis var relativt lugnt, men som vid tiden för min hemgång och specialavlösning bestod av ett relativt rörigt trafikupplägg på med pendeltågsvändningar på grund av spårledningsfel i Södertälje hamn.
   Trots allt lyckades jag hinna med det pendeltåg som jag avtalat med "Blomman". Vi åkte gemensamt med pendeltåget till Häggvik, för en kort promenad och sedan bilfärd vidare mot en kväll med modelljärnvägstrafik enligt tidtabell. Men innan denna trafikstart var det traditionsenligt matstopp med hamburgare och pommes. Hur trött jag var vid denna tidpunkt är nog lite svårt att beskriva. Men för modelljärnvägssammanhang behövde jag inte begära mig ur tjänst. Hade till och med ganska god kontroll på vad jag gjorde och beslutade, när väl trafiken kom igång och blev spännande. Efter fikapausen piggnade jag till ytterligare...

Fick skjuts till Mörby för hemfärd. Tog en promenad i trakterna kring Karlaplan innan jag slutligen gav mig av mot Slussen för att passa bussen hem. Vid det laget längtade jag verkligen efter min säng och Anki...

Tisdagen den 29 januari 2008:

Gick upp human tid för att hinna åka till Rotebro. Var hos tandläkaren vid 11-tiden för att reparera en tand i övre tandraden och för att sätta tillbaka den "tandkrona" som lossnade vid julfesten i december förra året. Tror dom lyckades bra med fö:rankringsarbetet, trots att en av rotgångarna är i ett sämre skick. Kan tänka mig att det var där jag hade huvudinflammationen när jag först skulle rotfylla den tanden för ett bra antal år sedan.
   Eftersom det inte var några restriktioner gällande matintag så promenerade jag upp till Coop Forum. Började med att leta lämplig fotograferingsbakgrund i form av badhanddukar, gardiner, lakan eller annat lämpligt tyg. Fann ett vitfärgat och ett blåfärgat sängöverkast som var riktigt stora och väl designade. Därtill visade det sig att det var halva priset på dessa kampanjvaror, något jag fick erfara i kassan. Riktigt positivt med andra ord...

Fortsatte mitt besök på Coop Forum med det viktigaste, dvs fikapausen. Tog traditionsenligt en kopp kaffe med en bit prinsesstårta. Därtill bjöds jag en chokladbit med nötter till kaffet. Personalen kunde inte svara på om det var ljus- eller mörk choklad, vilket gjorde att jag skulle förmedla en rapport om smak och utseende senare. Denna muntliga rapport gavs när det var dags för påtår. Bjöds då positivt på ytterligare en chokladbit, något som uppskattades stort av mig...

Promenerade vidare mot Norrviken för att besöka mina föräldrar. Det roligaste i sammanhanget var att de ringde mig på mobiltelefonen när jag bara hade ca 600 meters promenad kvar. Hade ju inte avtalat något besök, så det var riktigt påpassligt. De ville framföra lite besked gällande framlagda reseförslag för framtiden. Positiva besked som gör att Anki och jag kan planera vidare, oavsett vilket resmål som i slutänden blir aktuellt.

Onsdagen den 30 januari 2008: Arbetslusten försvann på bara någon sekund när jag på tisdagskvällen anlände till jobbet. Jag fick arbeta mig fram till ny lust sedan det visat sig att de små förändringarna som nämnts inför turlistvalet nu var enorma och extrema för den trevligaste av listorna, den som var som klippt och skuren för mig. Först efter att ha författat ett aningen kritiskt brev gällande remisshanteringen och uthängningen av listorna, (de förändrade har inte ens varit ute på remiss), började irritationen lägga sig så smått. Gjorde mitt val, men reserverade mig för en av turlistorna som jag inte kan tänka mig alls. Skulle i princip få halvera min dansträning i så fall och sluta ha ett socialt liv. Vill ju egentligen inte avsäga mig mitt tågledaruppdrag, varför jag får hoppas att något av mina två första val går in.

I övrigt var natten lugn. De infrastrukturfel som fanns under tisdagen hade reparerats under natten. I princip hade jag ingenting negativt att lämna över när jag blev avbytt om morgonen.

Mötte Anki i dörren, just som hon var på väg till jobbet. Önskade henne en en god arbetsdag, gick in för att varva ner lite i köket och vardagsrummet, innan det blev sovdags under förmiddagen. Helt lugn kan jag dock inte ha blivit, för jag drömde om att jag klagade på allt och var allmänt besvärlig på jobbet. Tankar som gjorde att jag nästan trodde att jag var illa omtyckt när jag vaknade upp. Sanning eller dröm?

Min huvudsysselsättning om eftermiddagen blev att tvätta kläder. Två maskiner hann jag med innan det var dags att åka till jobbet om kvällen. Då hade jag dock hunnit betala de sista räkningarna, småstädat lite och framför allt sovit middag.

Arbetsnatten inleddes med lite småpyssel och framför allt trafikstörningar kring Bålsta där ett tågsätt behövde brandkårens hjälp med att släcka en fordonsbrand och stävja en kraftig rökutveckling. Med andra ord spärrades trafiken av och kontaktledningen gjordes spänningslös under ca en timmas tid under tiden för räddningsinsatsen. Redan i inledningsskedet var tåget utrymt och det ska vad jag f&oum;rstått aldrig varit någon direkt fara för allmänheten, dvs resenärerna till Bålsta. När den sena kvällen och natten tog vid, återstod bärgningsarbeten och borttransporterande av fordonet.

08-01-26, Lördag

Känner mig riktigt nyttig som legat och latat mig i soffan framför TVn. Naturligtvis inte av vilken anledning som helst, utan för att jag stannade kvar framför TVn trots att filmen redan hade tagit sin början med ett par minuter, trots att jag tänkt skriva dagbok istället och trots att boken med samma titel ännu endast blivit läst till någonstans runt sidan tjugo eller fyrtio. Minns inte riktigt eftersom det var ett par år sedan jag började. Det som räddade mig till TV-soffan var minst tre saker. Dels att jag redan satt där. TV-programmet har jag annars ingen koll på. Därtill att Anki redan sov mot min axel och jag samtidigt själv var halvsovande. Och slutligen att jag vet hur bra böcker NICK HORNBY har skrivit genom åren.
   Så här efteråt är jag alltså nöjd. Både Anki och jag har varit omväxlande lite gnälliga och smågriniga på allt och ingenting, ja nästan på varandra. Har hela tiden försökt att tänka positivt, åtminstone småstäda hela tiden även om det inte gör succé eller rättare sagt dundersuccé direkt. Men även långsiktigt tänkande inser jag är så viktigt.
   "HIGH FIDELITY" har just det tänkvärda i sig. Att inte bara leva för stunden utan att våga tänka framåt, men kanske framför allt att vara nöjd med och analysera när man faktiskt presterar något och vara lycklig över vad man faktiskt har. Någon gång måste man ju våga komma till beslut och kämpa lite, vad det än må gälla. Med andra ord, min hjärna fick arbeta, mina ögon var stora och jag var nöjd med vad jag presterade i TV-soffan. Filmen hade ingredienserna för att vara så bra som en film kan vara... Nu ska jag smälta den i mina drömmar också...

Tidigare om dagen slutförde vi fogningen av vårt nya klinkersgolv. En riktigt lyckad insats som vi ska vara riktigt nöjda med. Anki fick dessutom anstränga sig lite extra, eftersom hon fortfarande är lite medtagen av veckans feberdagar. Hon presterade dessutom en underbart god middag, sedan jag gått iväg och inhandlat Fläskkotletter, champinjoner, gräddfil, och en lång rad andra ingredienser som skulle kunna bli eller vara användbara. Till slut blev det förutom Ris, kött och sallad två riktigt goda såser. Rättare sagt en kall god härlig sås och en svampröra till detta. Perfekt och njutbart...

Annars började dygnet med dans på Yesterday till WAHLSTRÖMS och hemfärd tillsammans med Fia och Elin som liftade hem till sina bostäder. En färd som dessutom företogs via mitt jobb. Hade där lämnat kvar en smörgås med skagenröra, som jag inte ville gå miste om...
   Var nöjd med dankvällen, även om den inte bjöd den totala njutningen och inte den totala avkopplingen heller. Men några guldkorn hann jag dansa med, och några som jag tror kan bli guldkorn om jag bara får nya chanser där jag kopplar av och njuter mer. Sista danserna var jag hur som helst nöjd med. Dels för att bandet nu spelade två bra låtar i rad (hörde till ovanligheterna) och för att jag tidigare under kvällen hittat en tjej som jag verkligen kopplade av tillsammans med. Inga tankar på hur, när eller varför... Bara, bara, blunda och dansa... Så vill jag ha den kommande Ö-viksmaran...

Fredagen den 25 januari 2008: Gladde mig åt att jag hade planerat dagens schema själv. I alla fall om man ser till arbetsdagens början. Visserligen hade detta också medfört att jag samtyckt till att finnas som tågledarresurs om det så skulle behövas. Turlistskapandet är inne i ett slutskede och slukar kompetent personal för ändamålet och en av dessa luckor skulle jag eventuellt komma att täcka, trots att dagen egentligen var tänkt för specialuppdrag, dvs stationsbeskrivningen.

Nu blev jag långt mer betydelsefull än jag kunnat föreställa mig med ovan givna löfte. Helt plötsligt var jag mitt i tågledarskapet tillsammans med en snart färdig tågledare, under övning. Hennes handledare gick hem för vård av barn och den som skulle dykt upp samtidigt som mig fanns ej på plats. Nåja, ingen speciellt konstig situation i sig, mer än att denna dag skulle ge kontaktledningsfel vid Stockholm central ca 10.40, snart efter att jag kommit på plats. Vi fick många samtal om hur det hade blixtrat om tåg, hur "utliggare" (ej uteliggare) som håller upp kontaktledningstråden såg defekt ut och om tåg som hade sin främsta strömavtagares kolslitskena bortriven. Nära nog ett måste för att inte haka i och genom ökad friktion riva kontaktledningen. När allt detta händer löser strömmen ut, det blir spänningslöst för ett par sekunder, innan systemet provar att lägga till spänningen igen i hopp om att felet var tillfälligt. Allt detta blixtrande var det som allmänheten hade sett. Jag kan dessutom lova att det smäller ordentligt ombord på tågen när huvudbrytarna slår till eller ifrån med 16.000 volt och ett antal Ampere som rusar genom dessa. Just därför inkom även samtal från SOS om att någon meddelat att tåget de satt på hade utsats för ett sprängningsattentat. Personen ifråga skall dock ha lugntats av SOS och det faktum att tåget under samtalets gång började åka igen...

Nu följde i alla fall stora begränsningar i spårkapaciteten på Stockholm C. Inledningsvis fick tågen kontrollera sina strömavtagare, så att fler tåg inte hade defekta sådana. Därefter kunde det konstateras att det skulle bli nära nog omedelbara tågköer om inte pendeltågstrafiken omedelbart började vändas utanför. Dessa vändpunkter fick inledningsvis bli Älvsjö, Solna och Sundbyberg. Tågen som vändes i Solna kunde så småningom vändas i Karlberg istället, något närmare de centrala stadsdelarna. Detta i samband med att man efter en tid hade fått tillbaka såpass bra med spårkapacitet att vi kunde bedriva halvtimmastrafik genom staden med pendeltåg.
   Fjärrtågen hade det inledningsvis tuffare. Ett tåg blockerade länge Tegelbacken varför flera sydgående fjärrtåg stod "instängda". För dessa blev det ca 1,5 timmars förseningar innan man hade backat och lyckats komma förbi problemhärden. Här var det inte lätt att se alla hinder inledningsvis...
   Ytterligare hade vi ett par godståg som fick stå tillbaka de också. Först klockan 14.20 var alla hinder och all kontaktledning besiktigad. Men då återstod det naturligtvis många timmars arbete för tågoperatörerna att få tågen i tid vid vändningarna, få vetskap om vart varje specifikt fordon befann sig, och tillika vart all personal för tillfället befann sig. Naturligtvis ett elände när tåg tvingas vända i förtid och normala personalbyten ej kan ske... Jag har personligen fullt medlidande. Kände mig nöjd med vår insats och verkligen nöjd med handlingskraften hos inblandade järnvägsföretag, inte minst Stockholms största, som jag själv höll mycket kontakt med.
   Kan tilläggas att det efter någon timmas störning fanns gott om stöd vid min sida. Ibland nära nog lite många "kockar". *ler*

Om kvällen var det underbart att få komma bort från stress och alla krav. Jag fortsatte med dans på Yesterday till WAHLSTRÖMS. Åkte dit på egen hand, med Fia upphämtad på vägen, utan några enorma förväntningar, men med en veckas lagrad dansabstinens.
    Lyckades med konststycket att reta upp en av de tjejer jag dansade med. Bjöd upp en tjej som jag inte kände igen. Osäker på hur länge hon hade hållt på med dans, men inga direkta problem kändes det som. Minns inte om det var under den första eller andra låten, (men vi böjade i alla fall med foxtrot), som dansen kändes lite stelare. Det var nu svårt att få någon direkt rytm och danskänsla. Ingen respons helt enkelt. Bäst som jag funderade på hur dansen skulle anpassas för att vinna nytt liv hörde jag något som liknade "Lägg av"... Jag blev lite osäker om det var något, men jag frågade om hon sagt något, om det var något... Då, i princip samtidig med frågan, kom det ett tydligare "Nej, LÄGG AV" ... Ja, du håller på med mitt hår hela tiden...
Ja, jag var faktiskt överraskad. Inte sagt att det inte var rätt att klaga, men i så fall borde det ha kommit vid mer befogade tillfällen. Som jag numera då och då gör, hade jag ibland uppe armen bakom huvudet. Hennes tofs tog säkert emot då och då, men i gengälld lär hon kommit undan ett par armbågar. Som sagt var, här var det helt oavsiktligt och en helt oväntad reaktion. Om det ändå varit en av de som faktiskt har ett härligt hår att röra, där det skulle kunna utgöra en del av mysfaktorn? Om det ändå varit en i mitt tycke "avancerad" frisyr. Helt självklart att man inte vill kröka ett hårstrå på "synthfriserer" eller liknande. Men nu blev det bara till denna fråga: Vilka andra skulle kunna irriteras? Hur ska jag nu hålla händerna? Tröstar mig med att hon såg lika förvånad ut när jag sa att ingen någonsin hade misstyckt bokstavligt i frågan...
   Tyckte inte att detta missöde skulle få ta överhanden över dansupplevelsen, så en bugg erbjöds också och mottogs. Ett par leenden blev det nu också, så vi var nog överens om synen på hårberöringen. Viktigast att veta att det är den drabbade som sätter gränserna för det tillåtna, oavsett hur mycket denna någon kan tänkas gå miste om... Får se om jag kommer ihåg det bara, om vi nu dansar fler gånger förståss??? Men visst finns det risk att det påverkar även de mysigaste danserna, även med andra... Hoppas alla som misstycker säger till bara...

08-01-24, Torsdag

Dagen har varit oerhört varierad, främst i avseende på tempo. Höll mig vaken vid datorn en bit in på natten, uppmuntrad av att jag hade sovmorgon och kunde sova ut till ca 08.10. Somnade gott när jag väl kom isäng. Det verkar trots allt som om jag har brutit den nattvaka som jag nästan var natt drabbades av i början av året, efter alla ledigheter. Då var jag nästan alltid vaken vid ettiden och hade sedan svårt att sova ett par timmar, trots att jag ofta gick upp och åter igen blev trött. Kanske drömde jag för mycket om dans och dansmaror då, vad vet jag?

Var effektiv i min morgonpackning när jag väl stigit upp och duschat. Kom iväg till jobbet i rätt tid och hann till och med fotografera lite på vägen dit. Det segdragna rivningsprojektet mitt emot min arbetsplats strålade grågrått i morgonljuset, med än större kontrast till det nybyggda direkt invid rucklet. Undrar hur många månader till armeringsjärn och grovbetong ska stå emot de grävskopor och de skärbrännare som försöker göra sitt jobb, att tugga sig igenom konstruktionen?

Inledningsvis blev det en lugn arbetsdag. Men vid ca 13.30-tiden började problemen. Ett växelfel i en strategisk växel störde pendeltågstrafiken norrut. I ett försök att byta en trasig växellåda (i växeln) blev det än värre i en dryg halvtimma till. Totalstopp i närmare 20 minuter innan vi kunde ta handgripligt grepp om trafiken. Detta tvingade oss (Stockholmståg) att slopa uppehållet för sydgående pendeltåg i Årstaberg. Utan detta tilltag hade trafiken inte kunnat rulla utan enorma tågköer.

Sedan kom nästa infrastrukturfel. Halva Järna station slutade fungera tillfredsställande. Trolig orsak var strömförsörjningen till ställverk och signaler. Eventuellt var några signaler svarta, men i övrigt visade de i alla fall rött sken och kunde nyttjas för att ta tågen förbi mot stopp. Naturligtvis med förseningar på mellan 10 och 40 minuter, enstaka tåg mer beroende på de tågköer som naturligtvis uppstod. Ett svårt uppdrag som krävde omfördelning av personal i lokalen...

När arbetsdagen närmade sig slutet, hade också lugnet lägrat sig igen. Unnade mig dessutom en kopp kaffe och en Magnum innan jag gick hem. Underbart att coola ner lite och känna blodet komma rätt i kroppen och huden återta sin rätta färg. Nja, riktigt så hårt var det faktiskt inte. Det var trots allt roligt att vara spindeln i nätet och göra vad man kunde för att få trafiken i regionen att rulla...

Anki hade visserligen varit på jobbet, men kroknat mot slutet och skyndat sig hem. Själv tog jag även på hemvägen upp kameran. Lika bra att passa på mörkerfotograferingsövningar medans vintermörkret finns att tillgå. Även nu var det naturligtvis rivningsobjektet som tilltalade mig som utmaning betraktat...
   Vidare om kvällen satte jag mig vid datorn för dagboksskrivande och lite andra ärenden. Trots allt en ganska mysig kväll med rostat bröd och lugn i sinnet... En stilla längtan efter utedansen och nästa veckas dansmara...

Foton från två dagar, morgon, middag som kväll...
Även ruckel kan bli vackra i förmiddagsljus... 2008-01-23	Ny tanke med "öppen planlösning"...   2008-01-24 Foto: Lars Ålander	www.photolamal.se         En mörk byggnadsframtid... 2008-01-24 Foto: Lars Ålander

08-01-23, Onsdag

En dag som fylldes med specialuppdrag på jobbet i form av stationsbeskrivningsuppdatering. Trots detta och trots riklig inspiration inombords hade jag aningen svårt att komma upp ur sängen den tid jag planerat. Nu var det inte så att jag hade någon direkt tid att passa heller, så den halvtimman extra jag stannade i sängen gjorde nog bara att jag blev effektivare när jag väl steg upp.
   Anki kände sig klart mycket bättre idag, åtminstone så länge hon låg kvar i sängen. Hon verkade beslutsam om att gå till jobbet ända tills hon ställde sig upp och upptäckte att krafterna nog inte riktigt kommit tillbaka ännu. Så nog gjorde hon rätt som stannade hemma en dag till. Det skulle vara tråkigt om det blev någon långdragen historia, så det är lika bra att krya på sig direkt och inte utmana ödet.

Arbetsinsatsen på jobbet blev klart godkänd i mina ögon sett. Kom framåt en bra bit när det gäller att få grepp om uppbyggnaden av närställverksområdet. Men det viktigaste av allt är inte att jag förstår allt. Huvuduppgiften är att förklara allt på ett begripligt sätt i textform, något som kan vara ett stöd och hjälpmedel i den operativa verksamheten...

Lediga massagetider utlystes och jag nappade på att unna mig en timmas massage. En underbar avkoppling som innebar ytterligare en liten energikick. Jag brukar kunna bli trött av massagen, men idag hade det motsatt effekt. Blev däremot hungrig varför jag direkt efter arbetsdagens slut gick till MAX för att stilla hungern med ett suprememål. Först därefter bar det av hemåt med en fotobok i högsta hugg. Bara ett tiotal sidor kvar i den att läsa, sedan blir det till att greppa en ny efterlängtad bok som ligger i hyllan och väntar... En bok om porträttfotografering...

Kvällen spenderades med dagboksskrivande, både nutid och med uppdatering av förra årets händelser... Detta till en stor god kopp te... Anki höll mig sällskap, läsandes böcker och tidningar i vardagsrumssoffan...

Morgonens fotorunda 2008-01-22
Nytt och fallfärdigt... Foto: Lars Ålander	Rivningsobjekt... Foto: Lars Ålander
Spännande ljus och reflexer... Foto: Lars Ålander	Inbjudande för hungrig... Foto: Lars Ålander

08-01-22, Tisdag

Idag har jag haft sällskap hemma efter min utförda nattarbetstur. Anki har varit febrig hela natten och hållit sig nerbäddad i säng eller soffa hittills under dagen.
   Arbetsnatten i sig blev riktigt bra, något som jag ganska ofta säger när jag varit tågledare. Natten som var utsmyckades dessutom med en liten överraskning enär jag egentligen skulle haft det tuffaste av fjärrtågklarerarpassen. Nu var jag ersatt på den posten, (hade fått lite antydningar om att chansen fanns), för att istället hålla i trådarna som tågledare. Och visst blev det en del beslut och frågeställningar under natten som fick lösas. Bland annat gjorde sprickor i en växel på Stockholm C att man fick jobba extra med korsningsbyte (spårbyte) på ett av de menst känsliga ställena i kapacitetssynpunkt, ut mot "getingmidjan". För att inte riskera morgontrafiken var det viktigt att man fick komma igång så tidigt som möjligt under natten. Även om vi hade viss inskränkning i spårkapaciteten under natten och morgonen, var jag nöjd med att man lyckades vara klar till 06.20, innan den riktiga morgonrusningen. Lite efterarbeten fick dock hänskjutas till efterföljande natt...

Eftersom jag inte hade speciellt brottom hem passade jag på att gå en lite extra runda med kameran i citykärnan. Insåg dock ganska snart att en minusgrad och lite blåst kunde kyla ganska bra. Handskarna hade jag inledningsvis ignorerat, något som till slut gjorde att jag sökte mig mot tunnelbanan och avbröt min fotograferingsupptäcksfärd i förtid. Detta trots att jag tyckte jag både hade framgång, lycka, känsla, fantasi och energi kvar i mängder...

Med tanke på att Anki håller sig riktigt lugn idag har planerna på den sista fogningsetappen för klinkersgolvet i hallen skjutits upp. Därför tar jag tillfället i akt att fortsätta med 2007 års dagboksuppdatering. Så för mig väntar nog många roliga minnesglimtar som får en chans att komma upp till ytan. En rigkig myskväll med andra ord. Bara att hoppas att jag får hålla mig pigg och på benen...

08-01-21, Måndag

Arbetsnatten blev riktigt bra, även om tiden stundtals saktade in och ibland nästan stannade känslomässigt. Detta trots att natten förgylldes annars av ett lagom antal arbeten och färder. Riktigt hanterbart med tanke på att vi var två fjärrtågklarerare som delade på sydkanten mest hela natten.... Jag var hur som helst riktigt pigg, vilket underlättade...
   En urspårning av timmertåg i Motala gjorde att vi hade lite fler godståg än vanligt att hantera, men det berörde bara Katrineholm på deras väg från Norrköpingsfjärren till Hallsbergsfjärren, annars var det mesta normalt för att vara natt mot måndag.

Väl hemma åt jag lite frukost och satte mig en kort stund vid datorn innan sängen lockade tillräckligt mycket. Sov till en bit in på eftermiddagen, lagom för att hinna fixa lite ekonomiska ärenden framför datorn, hinna chatta lite och så småningom även polera delar av golvet lite. På den fronten hade Anki redan gjort ett stort jobb, men det kommer att behövas ett par rundor till innan fogar och golv får rätt form och glansighet.

Snart dags för lite middagssömn. Ytterligare en arbetsnatt nalkas om ett par timmar. Planerar dock att hinna festa på lite ugnspannkaka innan arbetstimmen är inne, om jag nu vaknar i tid förståss för att få ugnen varm... Passar bra att Anki slipper laga maten, aningen febrig och nyligt nedbäddad som hon är...

Söndagen den 20 januari 2008: En god mysnatt blev det. Hade redan i förväg förutsatt att jag skulle vara död och utslagen av trötthet när det var dags att stiga upp, men så var inte fallet. Anki hade sovit i soffan under lördagskvällen och därigenom skaffat sig ett riktigt sömnförsprång. I mina öron hade det inte låtit tillfredsställande alls att gå upp och jobba tidigt med hallgolvets klinkersfogning, så jag hade därför fått dispens till start klockan 12.00. Det hade känts så fel att sluta skriva dagbok bara för att det blev natt, nu när jag hade kommit igång med att föra över mina småalmanacksanteckningar från 2007 till internetdagboken. Den lusten måste man ju verkligen ta tillvara på.

Men positivt nog var jag alltså vaken när klockan ringde. Hade nämligen ställt klockan att ringa strax efter nio, en tid som jag ansåg vara någorlunda human för att visa lite arbetsvilja. Härligt nog var Anki ännu kvar i sängen då, så jag behövde inte ha dåligt samvete. Hon gick visserligen upp före mig, men jag höll vad jag lovat trots att jag ställde fram klockan ytterligare. Även denna gång lyckades jag vakna innan klockan ringde och var otroligt nog redan på benen då...

Efter en god frukost med lite TV-tittande, super-G och snowboard, tog jag mig an förrådets klinkersgolv och delar av hallgolvet tillsammans med Anki. Vi blandade fogmassa och lyckades på något sätt följa instruktionerna om att hela tiden vinkla gummiskrapan och hela tiden dra diagonalt över fogarna för att få rätt mängd massa på plats. Jag hann grymta många gånger innan jag började bli nöjd med samspelet mellan mina händer och nämnda gummiskrapa. Anki misströstade också till en början och trodde aldrig jag skulle bli nöjd om hon gjorde jobbet snabbare än vad jag gjorde. Enda anledningen till detta var ju att jag inte blev nöjd med mina egna drag. En jämförelse efteråt visade inte direkt på någon avsevärd skillnad mellan fogningarna. Och bra var väl det...

Sov sedan middag ett par timmar infö:r den kommande arbetsnatten. Drömde goda och härliga drömmar om den kommande dansmaran. Vred mig nog såpass mycket i sängen att jag blev pigg av bara det *ler*

Arbetsnatten startade trevligt och bjöd precis lagom med utmaningar...

08-01-19, Lördag

Väl hemma efter nattbussfärd från centralen, kastade jag mig nästan direkt i säng. Gällde att tillvarata var minut inför den kommande arbetsdagen, i synnerhet eftersom man hade varnat för storm under dagen...

Normalt sett brukar man få vänta länge på just lördagsbussen. Misstänker att det har att göra med den onormala avgångstiden, nio minuter innan den avgår om vardagarna. Hur som helst, denna morgon kom den i princip i rätt tid. Färden in mot Slussen nyttjades också den för god sömn, såpass att jag trots allt kände mig riktigt utvilad. Inhandlade ketchup och en chokladboll i den nattöppna "7-eleven"-butiken. Detta för att svara emot den matlåda med spagetti och köttbullar som redan väntade på jobbet.

Vi var gott om personal denna morgon. Operativa chefen hade redan hunnit ha ett telefonmöte med de övriga driftledningscentralerna i södra och västra delarna av landet för att möta stormen. En storm som av aftonbladets läsare döptes till "Putte" och som följdes noga av oss under hela arbetspasset. Vi kom att klara oss bra från störningar inom just vårt område. Åtminstone så länge som jag tjänstgjorde, dvs fram till klockan 15. De värsta stormbyarna angavs passera söder om oss och under dagen drabbades främst västra Vänernområdet (Värmland), Bohuslän, Skåne, Småland och Östergötland. I princip hela götaland med andra ord. Vägverkets vindmätare och dess hemsida gav oss hela tiden färsk information och vi stod väl rustade för felavhjälpning..
   Ytterligare ett par telefonmöten anordnades av riksoperativa chefen. Jag deltog sporadiskt, så länge tågledartelefonen inte påkallade min uppmärksamhet. Hur som helst var det intressant att följa trafikstörningarna och felavhjälpandet runt om i landet. En god grund för att svara upp mot kundernas (järnvägsföretagens) förväntningar. I princip var det bara två tåg mot vårt område som ej kom fram pga stormen. Exakt hur många träd som senare blåste ner på kvällen vet jag inte, men Nynäsbanan blev i alla fall avstängd ett par timmar under kvällen och kanske natten?

Nöjd med arbetsdagen kunde jag uppdatera dagboken. Irriterade mig dock stort på att nätet låg nere mest hela kvällen. Först klockan 23.05 poppade MSN igång och jag blev lycklig...

Fredagen den 18 januari 2008:

Klockan hade en tendens att rusa iväg under morgonen. Hade tänkt komma upp i god tid för att både hinna via jobbet och få en stunds njutningsbar fika i Sundbyberg innan det var dags för möte hos Banverket. Nu fick det istället bli en direktresa, utan att lämna danskläder och annan packning på jobbet, som tänkt var. Mötet blev intressant och berörde kommande ATC-förändringar gällande utfartssignaleringen söderut mot Tegelbacken från spår 10 till 14. En förändring som kan ge förarna en bättre förutsättningar att komma igång effektivt.

Eftersom jag tagit mötet på övertid hade jag nu drygt tre timmar fritid till mitt ordinarie eftermiddagspass som tågledare. Inledde med att åka til jobbet. Främst för att lämna mina väskor, men även för att läsa lite e-mail samt ta en liten tupplur. Sovstunden blev dock inte mer än ca 30 minuter eftersom jag därefter direktplanerat en dagens lunch med "Blomman". Mötte honom vid Vasagatan för att därefter välja restaurant. Vi fann ett närliggande ställe och satsade pengarna på en god portion lax och potatis. Riktigt gott, men ack så mättsamt.

Efter lunchnjutandet återvände jag till jobbet. Ytterligare en tupplur och därefter var jag redo för mitt tågledarpass. Ett arbetspass som gick bra, men som stundtals blev rörigt. Polisen hade fullt upp med personer som på fyllan uppehöll sig i spårområdet. Man pendlade mellan att vilja ha tågstopp och hastighetssänkningar för tågtrafiken, utan att riktigt veta vart. En av dem ville ha omedelbar hjälp, visste inte vart han var, såg tåg, och hotade med att försöka stoppa dem med sin vistelse i eller vid spåret. Till slut hade polisen inhämtat såpass mycket information, via sin direkta mobiltelefonkontakt med den olycklige, att man kunde göra en hämtningsinsats. Att bara veta vart skjulet vid järnvägen är, var inte lätt...
   Den andra personen hade mer kontakt med omvärlden och visste att han var i Kungsängen. Han pratade dessutom med förare som vände sina tåg på plats mitt i spårområdet. Här kunde polisen vara mer effektiva även om de stundtals blandade ihop de båda fulla personerna och händelserna med varandra...

Avslutningen på arbetspasset blev bra mycket lugnare. I princip handlade det om att förbereda lördagens eventuellt kommande storm. Men utöver detta kunde jag effektivt ladda inför en danskväll på Mälarsalen. Direkt efter avlösning tog jag en dusch och gav mig av. Bandet Bhonus bjöd mig inga höga förväntningar, trots sitt digra kunnande och forna toppstatus. De har en tendens att spela sina bästa låtar sist på kvällen, när många redan givit upp hoppet på dansvänlig musik och vandrat hemåt. När i princip alla mina dansfavoriter givit upp valde även jag och Anki att göra detsamma. Naturligtvis kom då en riktigt bra låt, som fick insupas på väg bort från dansgolvet.
   Personligen kan jag inte förstå att man inte väljer att göra hela kvällen efter guldlåtarnas koncept. Det är trots allt inte så många år sedan det på nittiotalet fanns gott hopp, då danskvällarna till BHONUS var grymma, då "Guns N´"Roses" var en betydande del av programmet tillsammans med "Beach boys", när discomusiken gavs än mer utrymme och när hårdrocken läts äga stämningen. Trots att detta påtalats för det mer och mer mogeninriktade bandet, har deras "Visor" mer och mer övertagit den dyrbara danstiden. Förr kunde jag leva med det, men inte längre, när så många andra band lyft sig. Med andra ord blev jag även denna dansafton bedrövad över den i mitt tycke så ojämna standarden. Från det bästa av det bästa till låtar som bara räddas av den man dansar med... Nog gnällt om detta och ett underbart tack till de tjejer som trots detta lyfte kvällen oerhört. Tänk bara om jag fått mysa mer...

08-01-17, Torsdag

Så kom äntligen den lediga dag som jag väntat länge på. En dag fylld av inspiration att åter igen skriva dagbok i "nutid". Med andra ord satte jag mig efter en sovmogon vid datorn, skrev, skrev, skrev och tänkte, till mörkrets inbrott...

Tisdagen den 1 januari 2008: Efter ett gott nyårsfirande hemma hos mina föräldrar tog vi bilen hem i ett ymnigt snöfall. Inga mängder, snarare riktigt trivsamt i den annars sparsamma trafiknatten.

Efter att ha sovit ut var det dags för en arbetseftermiddag som tågledare. Trafiken var lugn och arbetspasset blev riktigt behagligt och under kontroll. Allt i ett lagom skönt helgtempo. Att det sedan var tredje eftermiddagspasset i rad som tågledare gjorde ju att rutinen fanns. Mycket handlade helt enkelt om att förbereda trafiken inför den första vardagen efter nyårshelgen. Skriva ut grafer och godkänna en och annan godstransport med överskjutande last mm i vanlig ordning...

Onsdagen den 2 januari 2008: Ytterligare en bra tågledardag. Denna dagen ett bra dagsarbetspass med start klockan 10. Fick möjlighet att inhandla två stycken nya blixtar, NIKON SB-800, hos Fotokungen. Ett inköp som ytterligare skulle ta mig in i fotograferingens underbara värld, denna gång i möjlighet att ytterligare utforska ljussättningarnas mysterium. Längtar till något tillfälle då man kan få prova sina kommande kunskaper i porträttfotograferingssammanhang...
   Kvällen bjöd följdaktligen på en hel del fototester med mina blixtar. Det tog ett tag innan jag fick riktigt grepp om hur man styrde en blixt som "masterblixt" och de övriga som "slavar". Själva poängen är ju att man ska kunna styra blixtstyrkan för alla blixtar från masterblixten och nyttja kamerans exponeringsljusmätning på ett synkroniserat vis. Kände mig helt klart nöjd med mina nya materiella förutsättningar...

En underbar amaryllis i blixtarnas sken, fotograferad natt mot fredagen den 4 januari... Foto: Lars Ålander

Torsdagen den 3 januari 2008: Var beredd på en fjärrtur med uppföljning. Med andra ord ett arbetspass med en av våra säkerhetshandläggare som bisittare och uppföljare. Men programmet hade blivit ändrat och jag fick sköta mig helt själv. Hade en del kluriga trafiksituationer under dagen, först på "Arlandaplatsen" och sedan på "Nynäsplatsen". Men jag måste säga att jag kände mig hemma, trots att antalet fjärrtågklarerarturer varit begränsat de senaste månaderna.

Under kvällen hemma fortsatt jag med en del bilxttester. Som sagt var en spännande värld av ljussättningsmöjligheter...

Fredagen den 4 januari 2008: Anki hade varit ledig hela denna vecka. Nu var det min tur att få göra henne lite sällskap i och med en fridag för mig. Efter lite sovmorgon (Anki uppe tidigt) tog vi en gemensam promenad tillsammans med Yatzi i skogarna sydost om Älta. Kunde minnas tillbaka på motsvarande promenad ett år tillbaka, då jag fortfarande hade min gamla och långsamma kamera. Egentligen den promenad (7/1-07) som fick mig att vilja satsa på ny kamerautrustning. En tanke som jag inte ångrar för en sekund, trots viss tilltagande fattigdom *ler*. Till skillnad från då fanns riktigt bra förutsättningar för bra bilder. Slarvade väl kanske bort några chanser på mina försök att ibland ljussätta med upplättningsblixt, men jag var trots detta nöjd och belåten vid hemkomsten ett par timmar senare. Hade ju egentligen önskat mig minst en halvmeter snö och inte som denna dag, barmark och enstaka vattenpölar med svag is...

Bortsett från det rent fotografiska under promenaden, hade vi (främst hunden Yatzi) nöjet att träffa på en trevlig tjej och hennes hund. En tik som verkligen föll Yatzi i smaken. En vältränad och till synes outtröttlig tik dessutom. Skoj att se dem tillsammans, även om Yatzi hade lite avvikande intressen än henne, förutom just springandet. Men jag får säga att hennes outtröttlighet gav henne ett stort övertag ifråga om uppvaktningsförsöken...

Väl hemma gjorde jag mig iordning för en färd till modelljärnvägsbutiken tillsammans med "Blomman". Han kom och hämtade mig om eftermiddagen, varpå vi tog en tur till Tyresö centrum för en fika innan vi styrde mot Västberga industriområde. För en gångs skull en lönande affär för mig. Detta med tanke på att jag fick tillbaka en dryg tusenlapp från köp som inte kunnat levereras. Inte fel i dessa blixtinköpstider...
   Vägen hem från "MJ-hobby" företog jag via Liljeholmen och Sickla. Fotograferade en del då kvällen blivit gnistrande kylslagen och vacker. Inhandlade en fotobok "Portrait and candid photografphy" i sickla köpcentrum innan jag begav mig hem. Kvällen i övrigt nyttjades till rengöring av klinkersfogar i hallen.

Lördagen den 5 januari 2008: Om förmiddagen städade jag en hel del. Anki förberedde fika för Ankis föräldrar samt middag för mina föräldrar. Ankis föräldrar skulle komma förbi om förmiddagen för att hämta hem hunden Yatzi efter en dryg veckas utlandsvistelse. Anki hade gjort en underbar ananas-kaka som vi avnjöt tillsammans med lite vaniljglass.

Innan mina föräldrar kom hade vi ett par timmars lugn och ro. Vi bjöd på en köttgryta under kvällen, gick igenom det sista av ekonomiska uträkningar från vårens Frankrikeresa samt började skissa på så smått på nya resmål. Men höjdpunkten för kvällen blev trots allt Junior-VM i hockey, där Sverige mötte Canada. Åter igen en match där Sverige hämtade upp ett underläge om 0-2 till 2-2 i full tid, närmare bestämt 38s före slutet. Snöpligt nog blev det bara silver till sverige, trots att även förlängningen ägdes av Sverige. Canada syntes ha riktig respekt för de påtryckande Svenskarna när små misstag gav Canada vinsten. Knappt att man hann förstå hur det kunde gå till vid första målstolpen...
   Men trots allt ett mycket välförtjät VM-silver...

I den sena kvällen tog sedan mina föräldar bilen hem. Hade varit en mycket underhållande och trevlig kväll...

Söndagen den 6 januari 2008: Tog en riktig sovmorgon. Anki var duktig och slet med att ta fram nya reseförslag. Hade svårt för egen del att bli riktigt delaktig i tankarna, men något som kommer att mogna med tiden. Måste först ställa in mig på resetänkandet... Förblev således slö mest hela dagen. Precis som jag brukar kunna vara inför en arbetsnatt. Tog mig dock för att diska en del av den nu ganska digra diskhögen.

Sov om eftermiddagen för att komma iform till arbetsnatten. Anki målade ett nytt lager färg på panelen i trapphuset, i hallen. Åt mat tillsammans med Anki innan det var dags för färd till jobbet och ett övertidspass som tågledare.

Måndagen den 7 januari 2008: Tågledarnatten var mycket lugn. Skrev inte ens en händelserapport, för inga direkta bekymmer hade funnits under natten. Sov ut under förmiddagen innan jag återvände till jobbet för att hämta min kvarglömda mobiltelefon. Innan avfärd dit hade jag hunnit lägga på "primer" på golvet i förrå dsutrymmet. Detta för att kunna lägga de färdigskurna klinkersplattorna på plats i förrådet.

Kvällen bjöd således god läsning på bussen till och från jobbet, god risotto som Anki lagat, effektiv klinkersläggning i förrådet och slutligen avkoppling i soffan och framför datorn...

Tisdagen den 8 januari 2008: Åkte till jobbet relativt tidigt. Hade en dag fylld med specialuppdrag, men erbjöd min hjälp då det var stora trafikstörningar i trakterna av Södertälje, gällande pendeltågstrafiken. Fick trots detta jobba i fred och kände mig riktigt effektiv under dagen. Hade även min kollega Therese (med samma uppdrag) med mig. Perfekt tid till att avhandla olika frågor i ämnet stationsbeskrivning. För egen del hann jag nu publicera en "light-version" av stationsbeskrivningarna för närställverksområdet. innan det var dags att bege mig till tandläkaren i Rotebro.

Hos tandläkaren fick jag en grundgenomgång och ett utlåtande gällande min tappade lagning, krona. Hade ett nytt hål och fick kommentarer om ojämn tandborstning, främst framtill, men annars bra. Åkte därefter hem för en skön kväll hemma...

Onsdagen den 9 januari 2008: Arbetsdagen bestod av stormöte och sk "Kick off" i World Trade Center. Inledningsvis ett relativt tungt program trots imponerande föreläsare och chefer. Men begrepp och framställan låg trots allt förhållande vis långt ifrån vår egen arbetsvardag. Och det var nog mängden oförklarade fackuttryck och begrepp som gjorde att många hade en tendens till att somna. Själv försökte jag dock analysera så mycket jag bara kunde, men titt som tätt fastnade man i något begrepp och fick arbeta sig tillbaka till totalförståelsen...

Efter en god lunch och trevliga samtal, bjöd programmet på mer underhållning. En inbjuden föredragshållare, psykolog och tidigare äktenskapsrådgivare, samtalade om samarbete, personligheter och hur man fungerar i grupp och som individ. Riktigt underhållande även om det fanns ett parti som kändes lite väl långt ifrån hans egen person för att vara ett bra exempel. Men, men, förutom denna tveksamhet var det mycket hög klass på föredraget. Inte minst delavsnitten som handlade om "Nej du..." (förhållandefasen när motparten är bara bäst) och "gnällrätten" (rätten att gnälla om man tänker göra något åt saker och ting).

Fylld av tankar från stormötet gjorde jag en liten utflykt till jobbet för att kolla e-mail och fördriva lite tid inför kvällens modelljärnvägskörning. Tog så småningom roslagsbanan norrut och njöt av restiden med både bokläsande och sömn. Stannade till vid Vallentuna station och köpte en fruktjuice samt varmkorv. Ett tillfälle att fördriva ytterligare lite tid och få en chans att läsa vidare i vaket tillstånd...

Modelljärnvägskörningen blev trevlig. Växlade ihop ett trevligt godståg som jag roade mig med mot slutet av kvällen. I övrigt hjälpte jag till med trafikledningen där så önskades...
   Även hemfärden gick i läsningens tecken. Tog även en promenad mellan Tekniska högskolan och Karlaplan för att få lite frisk luft innan den sista delen av hemfärden...

Torsdagen den 10 januari 2008: Hade bytt arbetstur och hade därmed en dagtur istället för arbetskväll. Något som passade mig utmärkt. Under dagen kom nya turlistförslag, vilka under kvällen blev mitt huvudsakliga tidsfördriv. Inte lätt att analysera sin framtid och dessutom tro att man kommer att kunna få sitt drömschema...

Fredagen den 11 januari 2008: Hade en tidig morgontur som tågledare. Längtade till kvällen som skulle bjuda dans till Blender på Yesterday. Hämtade efter arbetsdagens slut ut en ny fotobok på posten i Älta Centrum. Bra som uppslagsbok, men kanske tveksam att läsa rakt upp och ner...

Om kvällen hämtade vi Fia i Skarpnäck för färd till Yesterday. En lång, lång, kö mötte oss vid framkomsten. Inget att klaga på, för den minskade relativt snabbt ändå. Upplevde inte det totala dansruset under kvällen och stördes lite av att det var aningen buffligt och trångt på golvet. Detta i samspel med att jag hade svårt att tända till och arbeta för dansen...

När det var dags för hemfärd var jag dock nöjd och framför allt lagom slut i kroppen. Det var riktigt skönt att sätta sig i bilen för hemfärd via Upplandsväsby...

Lördagen den 12 januari 2008: Förmiddagen startade mysigt med en lagom lång somvmorgon och fortsatte med lite arbete i hall och förråd. Vi rengjorde fogarna ytterligare i förberedande syfte inför kommande fogningsarbete. När kvällen kom tog vi bilen över till mina föräldrar. Vi köpte med oss pizza och bjöd på dessa i samband med att vi gick igenom tre olika reseförslag inför framtiden. Vi fick blodad tand av att resa till Nice förra året. Så kanske kan det bli någon ny spännande resa i framtiden...

En av mammas utlånade dockor...

Foto: Lars Ålander

Söndagen den 13 januari 2008: Under förmiddagen var jag riktigt seg. Låg kvar riktigt länge i sängen, även sedan Anki stigit upp. I övrigt hade det varit en riktig mysmorgon med positivt uppvaknande. Men just att lämna sängen kändes inte direkt motiverat.
   Anki hade ätit frukost och var i princip redan på väg att åka till sina föräldrar. Det var visserligen redan uppgjort att jag skulle komma senare, när matlagningen kommit igång, men jag hade nog tänkt hinna umgås lite i vaket tillstånd också innan dess...

Lagom till tvåtiden på eftermiddagen var jag också inne i stan för att besöka Ankis föräldrar. Ett litet födelsedagsfirande med mat och fika tillsammans med Ankis farmor. En trevlig och avkopplande eftermiddag och kväll som bjöd en del videovisning och slutligen även lite avkopplande läsning.

Kvällen hemma bjöd på intressant fotografering, en bit in på natten. Nyttjade mina tre blixtar till att ljussätta porträttbilder med en av de dockor jag lånat av mamma som motiv. Trevliga bilder, även om jag arbetade med aningen kort skärpedjup och i småskala jämfört med riktiga människor. All ljussättning är inte direkt överförbar på en helvägg kan jag tänka mig. Men roligt att det fungerade bra i småskala i alla fall...

Måndagen den 14 januari 2008: Dagtur som tågledare. En bra arbetstur men lite smårörig och hela tiden saker att göra. Bara positivt i och för sig, men röran späddes på rejält beroende på alla de hantverkare som sprang runt i lokalen och i synnerhet när det även skulle fixas med våra datorer. Inte lätt att arbeta och prestera när man samtidigt ska höja bordet och se upp så att man inte trampar eller sparkar på någon under bordet.

Tisdagen den 15 januari 2008: En lugn morgon och bra uppvaknande innan det var dags att ge sig av till en dagarbetstur på jobbet. Den andra dagtågledarturen i rad. En nedriven kontaktledning på Hallsbergs driftledningsområde gav oss en hel del omledningar och arbete kring dessa. Under kontroll, men det märktes trots allt att det går en del tåg (främst godståg) över Frövi även till och från vårt område under ett trafikdygn. Mest svåromledda blir naturligtvis stålämnestågen som över andra banor får kortas ner betydligt, med mindre axeltryck, för att inte drabbas av förödande hastighetsrestriktioner.

På väg hem stötte jag på "fröken mys" på Slussens T-banestation. Pratades bara vid som hastigast innan det åter igen var dags att skiljas. Skönt att dataåldern eller tvåtusentalet bjuder andra kommunikationsmöjligheter. Med andra ord var det bara att avhandla fortsättningen på samtalet över MSN istället när vardagsrummet var erövrat efter hemkomsten. Ska erkänna att jag var ensam om att göra anspråk på datorn, ensam hemma som jag var...

Kvällen avnjöts med fotobok och lite bildhantering. Men över lag var jag riktigt trött och sängen intogs inte alltför sent...

Onsdagen den 16 januari 2008: Gick upp tidigt för att komma med morgonbussen till mitt tågledarpass. Det blev en händelserik morgon. Inte direkt någon bra morgon för Uppsalatrafiken då fordonsfelen avlöste varandra och varvades med ett spårledningsfel på det första haveristället. Därtill ordergivning gällande vägskyddsanläggningar för Gävles driftledningsområde. På grund av ett träd (grenar) mot hjälpkraftledningen fungerade vägskyddsanläggningarna inte hundraprocentigt. Vägsignalerna mot tågen blev felaktiga mm. Även undanväxlingen av godståg i Uppsala blev av okänd anledning fördröjd, vilket inte hjälpte den redan normala spårbristen där...

Vid niotiden, när jag i princip fick förstärkning, hade det lugnat ner sig en aning. Men som sagt var, jag var mycket nöjd med insatsen och på riktigt gott humör. Vill nog säga att alla drabbade gav allt och bidrog till en god laganda...

Under lunchen diskuterades de nya turlistorna en del. Med min syn på saken är det skumt att man ej ska söka den lista man ska tjänstgöra efter om man är under övning eller utbildning. Problemet som då uppstår är att de som ska lämna sin lista inom en snar framtid hindrar någon i tur från att få sitt önskemål. I mitt tycke mycket kortsiktigt tänkt. Att sedan gå ut med att ej färdigövade ej ska få välja lista ger i mitt tycke en signal som kan tolkas som "ovälkomnande". För egen del bara att hålla tummarna för att jag ska få mitt förstaval. Det kommer att bli hå:rt, mycket hårt trots min numera relativt långa tjänstgöringstid...

På hemmaplan kopplade jag av lite vid datorn och slog mig därefter till ro med min snart utlästa bok. Roligt nog hade min nya bok kommit i brevlådan. Den nya boken "Photographing people" borde kunna ge mig ytterligare nya dimensioner när det gäller ljussättning och bildkomposition...

Innan kvällen var till ända och dagboksskrivandet tagit sin fart, hade Anki och jag hunnit träna lite på dansklubben. Den första fria träningen för min del i år, som dessutom kombinerades med lite inledande plock och städning. Bland annat behövdes en ordentlig rengöring av kylskåpet, sedan ett par läskflaskor uppenbarligen fryst sönder i kylen under juluppehållet...

Dagboken 2007
(uppdateras allt eftersom...)

Måndagen den 1 januari 2007: Efter ett mycket trevligt nyårsfirande med spel och gemenskap fram till ca 02.30 tog Anki och jag nattbussen hem från mina föräldrar, med byte vid centralen. En resa på endast 59 minuter, vilka dock förlängdes då bussföraren ville ha med sig alla köande vid Slussen.
   Direkt jag kom innanför dörren såg jag till att läsa av våra frörbrukningsvärden gällande såväl el som vatten. Skulle ju kunna vara en bra tidpunkt att föra viss statistik ifrån.

Vi sov ut, men spikade panel så fort vi ätit frukost. Sov middag knappt två timmar innan nattjänst från 20.40. En lugn natt.

Tisdagen den 2 januari 2007: Nattrasten blev för en gångs skull såpass tilltagen att jag hann se filmen "Just like heaven" igen på DVD. Skrattade mer denna gång tror jag. En film som verkligen har gått djupt in i mitt hjärta, en riktig, riktig favorti jag rekommenderar alla romantiker... (även alla andra)...

Sov ut på hemmaplan efter en hemfärd via Gullmarsplan. Blev en lugn eftermiddag och kväll hemma, utan snickrande. Bara lite sporadiskt sovande under dagen och därför nattsömn redan vid 20-tiden.

Onsdagen den 3 januari 2007: Gick upp tidigt och fann brevlådan med locket i ett fäste, ståendes rakt upp mot skyn. Vred lite grovhugget tillbaka locket och fortsatte mot bussen. Anki fann senare en stor smällare i botten på brevlådan sedan jag beskrivit det inträffade.
   Arbetsdagen blev mycket lugn. Under hemvägen kollade jag kameror. Man kanske skulle uppdatera sig på den fronten?

Om eftermiddagen snickrades den sista biten panel, ovanför ytterdörren. Fram emot kvällen hann jag även med att snickra och fixa med dörrkarmen. Detta innan Anki och jag njöt en sallad framför TVn och nyhetsutsändningar med mera.

Torsdagen den 4 januari 2007: En ledig dag som bjöd en lång sovmorgon, härlig frukost med läsande av både tidningar och resebroschyrer. Vid 13.15-tiden gav jag mig in mot stan för möte med min gamla vän "Blidér" som gjorde ett besök i stan som lokförare. Vi började med ett gemensamt besök i modelljärnvägsaffären vid Västberga industriområde, efter promenad från Telefonplan. Därefter färd till centralen där vi i lugn och ro avnjöt god pasta med kebabsås och lättöl.
   Eftersom min vän även är gammal kollega från driftledningscentralen tog vi oss dit för ett studiebesök, återträff. Inga märkvärdigheter, även om det har hänt en del sedan dess... Men många igenkännanden blev det...

Sedan nattvila och tjänstgöring kallat på min lokförarvän begav jag mig mot Fredells trävarubutik för att möta Anki. Vi tittade på nya tänkbara brevlådor. Inget akut förestående inköp, för sprängskadorna på den gamla brevlådan inskränkte sig till en trasig nit och lite ny formgivning, inget mer. Därför hade jag kunnat laga brevlådslocket med en knuten isolerad koppartråd, ersättandes själva niten.
   Vi bildade oss en grunduppfattning gällande brevlådsutbudet, men köpte inte mer än ett par skruvar för andra ändamål...

Det blev en kväll vid TVn, där Anki snart somnade. Själv blev jag pigg och snickrade fram till natten, till omkring klockan 01.00 på fredagsmorgonen.

Fredagen den 5 januari 2007: Sedan Anki lagt sig i sovrummet upphörde jag med det nattliga snickrandet. Sov sedan till ca 09.00 då jag försåg mig med yoghurtfrukost. Satte sedan fast dörrfodret innanför ytterdörren på vänstra sidan i riktning ut mot dörren. Den bit som var tänkt för höger sida hade nu slagit sig och var alltför skev för att kunna godkännas av mig. Istället fick det bli en dusch och färd till jobbet vid 12.50-tiden, lite drygt. Ett eftermiddagspass på Eskilstuna- och Katrineholmsplatsen avklarades genom en helt okej och lugn arbetsdag. Kvällen blev inte sämre, eftersom Anki och jag hade hemmamyskväll med DVD-filmen "Crazy Bautiful".

Lördagen den 6 januari 2007: Gick upp i lagom tid för att hinna med 05.58-bussen. Bussfärden blev minst sagt lite underlig och stundtals rent kaotisk. Endast någon minut innan bussens avgångstid kom en ganska kraftigt berusad man till busshållplatsen. Tror att han hade ganska bestämda steg, men jag analyserade detta inte förrän efteråt, då min tanke om att han haft brottom till bussen fick en annan dimension. Han såg dock ut att ha läget under full kontroll, fullare än så var han inte.
   Vi gick hur som helst på bussen, dörrarna stängdes och bussen bromsade in lika snabbt som den satts igång, om den nu ens hann starta. Ett bultande på bussens framdörrar fick i alla fall chauffören att släppa på ytterligare en resenär, och inte vem som helst...
   Resenären drog verkligen blickarna till sig. Visste inte riktigt vad jag skulle tänka? Hade det varit polisens insatsstyrka vi pratade om, hade jag bara lyft på ögonbryet av nyfikenhet, kanske förskrämdhet. Nu blev jag aldrig rädd, men fundersam. Tillvägagångssättet för stormningen av bussen var med andra ord analyserat i en sekunds ögonblick. En bitsk blick, uppgiven, rasande, desperat, genomsökte raskt men noggrant varenda resenär. Hade man inte haft rent mjöl i påsen hade man nog sjunkit genom bussens säte. Detta genomsökande av bussen startade samtidigt som busschaffören inte riktigt vågade åka vidare. Hon var klart mer full eller påverkad av alkohol. Visserligen till viss del festklädd, men sparsamt, inte minst beroende på att hon var barfota. Trots allt vinter och barfota...

Hon fick i princip genomskära var resenär med sin intensivablick innan hon en bit bak i bussen började skälla och gorma. Ganska snart störtade de båda framåt i bussen. Han ville att hon skulle bli avhyst från bussen och hon ville inte att bussen skulle åka, eller i alla fall inte att han skulle åka. Bussen fortsatte till slut i alla fall och vid Sickla Allé blev ordningen återställd när han förbarmat sig lite över henne och såg till att hon inte blev kvar barfota i vintermorgonen. Men nog tyckte jag synd om honom. Hade inte velat ha henne klängandes på mig, än mindre jagandes mig...

Arbetsdagen blev mycket lugn med få tåg. Därtill en hel del rast. På eftermiddagen bjöds middag hemma hos Ankis föräldrar, tillsammans med hennes farmor. Därefter tog vi med oss hunden Yatzi hem till Älta. Kvällen spenderades i lugn och ro genom diger läsning av recensioner gällande NIKON kamera D200, en kamera jag b&oml;rjat få upp ögonen för...

Promenad, Nackareservatet... Foto: Lars Ålander

Söndagen den 7 januari 2007: Gick upp vid niotiden för frukost. Därefter tog Anki och jag Yatzi ut på en promenad bort mot Skarpnäck och Bagarmossen. Under promenaden hann jag misströsta en del över min kameras långsamhet. Inte minst med tanke på allt gott jag läst om dagens kameror de senaste dagarna. I dagsläget hann aldrig tankarna bli en bild. Med ca tre sekunder från tanke till kamerans uppstart och bildens tagande hann motiven försvinna. I synnerhet när Yatzi lekte med en hund vi mötte längs stigarna.

Vid Brotorp (nära Bagarmossen) stannade vi för en fika. Tog en kopp kaffe och kombinerade den med våfflor och hjortronsylt. Underbart gott och härlig avkoppling.
   Vi vandrade vidare genom Nackareservatet fram till Hellasgården och vidare mot Tenntorp och Strålsjön innan vi vände hem via Erstaviksvägen. Vi hade då fascinerats över de skridskoåkare som på Söderbysjön hade åkt skridskor där det till synes inte fanns annat än öppet vatten. Hur som helst, endast en tunn ishinna belagd med vatten ovanpå...

Hemma väntade en härlig avkoppling med en kopp te och därefter middagssömn. Blev om kvällen väckt med kommandot "Var är Lasse?", följt av ett muller i trappan och ett blixtöverfall av hund över mig i sängen. Överlycklig över att det äntligen hände något, ja hunden förståss...
   Mat och ytterligare lite sömn. Maten var underbart god, fisk och hemmagjord potatismos, vilket utgjorde en perfekt grund inför min kommande arbetsnatt.

Måndagen den 8 januari 2007: Arbetsnatten blev mycket lugn. Lite extra växling i Eskilstuna för att komma rätt med uppställningarna inför den nya tidtabellsperioden. Var uppe hela natten och delade området mellan oss tjänstgörande på ett bra sätt. Försökte bilda mig en uppfattning om objektiv hos Nikon. Det var ju redan tydligt för mig att en bra kamera kräver bra objektiv. Ett aningen svårt val i objektivsdjungeln...

Tog vägen över Gullmarsplan när jag åkte hem från jobbet. Anki var redan ute på hundpromenad. Själv sov jag riktigt gott när de kom tillbaka. Först vid tiotiden väcktes jag av Yatzi som säkerligen tyckte jag var tråkig som låg och sov dagtid. Han fick en liten stund på tomten innan jag åter igen gick till sängs. Vid 14-tiden var jag mer redo för promenad. En dryg timma avsattes för promenad runt Strålsjön. Även ett lekpass med boll fick roa Yatzi. Åtminstone gick min puls upp rejält, kanske inte direkt av upphetsning utan av brist på behövlig kondition i sammanhanget...

Åter på hemmaplan kunde jag njuta av lite nylevererad musik som hade kommit till brevlådan. Inte alls fel att lyssna till "Feels like haven". med "Fiction Factory".
   När Anki kom hem bjöds mat, vilket passade mig utmärkt för att hinna sova middag innan mitt andra nattarbetspass i rad.

Tisdagen den 9 januari 2007: Arbetsnatten bjöd visserligen på jobb, men ändå klart lindrigare än jag vågat hoppas på. Godstågen flöt in relativt bra i trafiken norrut mot Uppsala. Några arbetsfordon fanns inte heller ute vilket gjorde arbetshanteringen relativt enkel.

Åkte hem nästan direkt via Slussen sedan jag blivit avlöst på min post. Sov och släppte ut hunden Yatzi en stund vid elvatiden.Sedan sömn igen och en rejälare hundpromenad efter att jag vaknat vid 14-tiden. En promenad som företogs runt om i Älta.
    Eftermiddagen nyttjades sedan till ytterligare läsande inför kommande kameraköp. Försökte att lägga en lite mer ekonomisk vikt vid mina utvärderingar, men som vanligt ett svårt kapitel. Brukar nöja mig med lite i början av planeringsstadiet, men sedan komma fram till en bra mycket dyrare slutlösning. Vädermässigt blåste det upp till en riktig stormnatt med dryga tio plusgrader...

Onsdagen den 10 januari 2007: Låg länge vaken, pigg av mina tidigare arbetsnätter och den mäktiga storm som agerade utanför våra fönster. När jag väl hade somnat förblev jag sovandes till omkring klockan 08.30. Yatzi lekte ivrigt med barnen på dagiset när han blev utsläppt. En promenad till Strålsjön och vid sidan av denna arrangerades vid 14-tiden. Väl hemma på tomten visade Yatzi för en gångs skull vissa rymningstendenser. Att ta sig ut till barnen var så lockande att stenar och grus under staketet inte skulle hindra honom. Nu fick han inte så mycket tid på sig, och inte hjälp heller eftersom några av de mer hundnära barnen försvårade rymningstankarna genom nya och bättre stenar under staketet. Därtill höll de ju mig informerade. Hade själv lite svårt att exakt se vad han höll på med bakom skjulet, "fattigstugan". Lite lek till fick han, men när han visade tecken på att inte vilja lyda mig fick han raskt gå in.

Begav mig till jobbet vid 15-tiden. Det blev en ganska stökig arbetseftermiddag, kraftigt påverkad av den tidigare stormnatten. Relativt många infrastrukturfel kvarstod. Ansåg mig dock sitta på bra platser och lyckades även bli nöjd med min trafikledning. Inte minst när det effektivt gällde att samordna godståg och X2000-snabbtåg på banan. Tog till och med hjälp av muntlig trafikstyrning, dvs att förmå förarna att på ett effektivt sätt anpassa hastigheten tidseffektivt.

Torsdagen den 11 januari 2007: Var uppe sent om natten och hade aningen svårt att somna. Riktigt stora temperatursvängningar utomhus med ymnigt snöfall och något såpass ovanligt som en blixt och tillhörande åska med ca 4 till 5 sekunders fördröjning.

Sov till ca 09.40. Kort frukost och sedan en promenad med hunden Yatzi. Kunde inte låta bli att invänta ägaren till en bil som låtit bilen stå på tomgång flera, flera, minuter. Kändes nästan som om han gömde sig inomhus till slut. När han väl kom ut hade bilen stått orörd och igångsatt bra mycket mer än fem minuter. Han inledde med att undra vad jag hade för funktion och yrke. Bedyrade dock att jag endast var nyfiken ur privat synvinkel, med tanke på att jag själv aldrig medvetet skulle bryta mot enminutersregeln i fråga om tomgångskörning. Jag ansåg att alla borde dra åt samma håll i miljötänkandet. Tror att han lugnade sig något när det visade sig att jag inte var någon myndighetsperson. Jag kan förstå att han trodde detta, i synnerhet då jag hade kartan väl synlig i min hand. Han skyllde dock å att motorhuven var fastfrusen, vilket skulle kunna ha varit en anledning enär han inte hade någon motorvärmare inkopplad...

Begav mig vid 12.30-tiden till stan. Beställde min drömkamera, NIKON D200 innan jag åkte till jobbet. Fick en bra och inspirerad arbetseftermiddag...

Fredagen den 12 januari 2007: Mitt första övningspass på TÅGX, det vill säga Närställverksområdet runt Stockholm. Samtidigt fick jag chansen att börja fundera på nya kommande tågledarscheman för min del. På hemmaplan blev jag bjuden på underbart god renskav och pasta. Det blev en njutbar kväll med en lånad film, "Elisabeth Town". Två bra skådespelare, men annars en i mitt tycke ganska stökig film med endast ett lätt vägande djup.

Lördagen den 13 januari 2007: Efter frukost och en kort hundpromeand med Anki och Yatzi tog vi bilen till Rotebro. Vi parkerade bilen vid Skillinge golfklubb och promenerade därefter i Vibyspåret, genom Viby och utkanten av Järvafältet. På vår väg tillbaka hjälpte vi till att fånga in en hund som slitit sig från sin ägare. Jag tror inte hunden var speciellt ouppfostrad, men däremot stor och fylld av energi. Vi hade ett litet trumfkort jämfört med de övriga som försökte fånga in den glada tiken. Hon blev nämligen klart intresserad av Yatzi. Förhållandena i övrigt bjöd riktiga isgator, så ägaren, en gammal pensionär, hade ingen chans att lyckas. Inte heller hans eventuella barnbarn som kan ha varit i dryga tioårsåldern eller liknande. Hur som helst en mycket trevlig och tacksam hundägare.

Innan vi begav oss in mot stan för besök hos Ankis farmor, besökte vi Statoil i Häggvik för lite mat. En mycket välsmakande och välbehövlig korv, french hotdog.

Ytterligare en storm närmade sig landet. Antog ,efter förhandling med jobbet, beredskap från klockan 20.00 och ett dygn framåt. Eftersom jag inte blev inkallad direkt, stormen lät vänta på sig, såg Anki och jag den underbara filmen "Just like heaven" tillsammans, samtidigt som vi njöt av soppa och varma smörgåsar...

Söndagen den 14 januari 2007: Fortsatte min stormberedskap... Gick upp vid 9.30-tiden. Promenad i princip direkt runt Älta, ner mot Ältasjön, Kolarängen inklusive bestigandet av en härlig höjd och utsiktsplats. Blev inringd för tjänstgöring om eftermiddagen, från klockan 15.00. Lagom tid för lite sömn och lite städning.

När jag begav mig in mot stan och jobbet hade det visserligen börjat regna, men vindarna var ännu inte alltför oroväckande. Övertidspasset fördrevs på Västeråsplatsen. Här märktes stormen i form av nedblåsta träd på kontaktledningen mellan Virsbo och Ängelsberg. Stormen, som nu blivit döpt till "PER" stängde snart trafiken helt fån väster. Själv hade jag dock en förhållandevis bra arbetssituation. Få tåg och ännu bara enstaka avstängningar. Ett tåg fick evakueras några kilometer norr om Ängelsberg, på linjen Fagersta- Ängelsberg, men annars inget riktigt anmärkningsvärt.

Måndagen den 15 januari 2007: Min första utbildningsdag till tågledare startade klockan 09.00 i Sundbyberg. Inleddes lite lugnt med fika. Det blev mycket teori och snack under dagen, i princip hela utbildningspasset. Intressenivån var hög och dagen flög i princip fram. Åt Kebab-tallrik och var därefter mätt hela dagen.
   Efter utbildningspasset i Sundbyberg tog jag en snabb sväng via jobbet för att kopiera tågledarschemat. Värt att fundera över hur man vill ha det. VIsserligen bara två alternativ, men ändå.

Missade avtalad pendeltågsavgång men blev ändå tidsmässigt lämpligt upphämtad av "Blomman" för färd mot Vallentuna. I vanlig ordning startade vi med ett besök på Sibylla för lite mat. Nöjde mig dock med pommes-tallrik denna afton.
   Efter en kväll med modelljärnvägskörning fick jag skjuts ända till Slussen. Vi kunde då konstatera att det hade varit en mycket lyckad tidtabellskörningskväll...

Tisdagen den 16 januari 2007: Andra utbildningsdagen till tågledare. Åter igen mycket teori, mest behandlande ordergivning, hastighetsnedsättningar, uppehåll, bevakning med mera... Åt god lax och potatis på lunchen. På hemvägen bar det av till Fotokungen, men objektivet (24-120) hade ännu inte inkommit. Skrev dagbok vid datorn under kvällen...

Onsdagen den 17 januari 2007: Upp klockan 06.00, som vanligt, för färd till utbildningen i Sundbyberg. En dag fylld av tidtabellsskapande och grundläggande teori gällande specialtransporter och punkthastighetsnedsättningar. Främst med avseende på fjärrtågklarerarens villkor.
   Kom hem endast något före Anki. Det blev på det hela taget en lugn kväll hemma.

Torsdagen den 18 januari 2007: I vanlig ordning upp tidigt för att hinna till Sundbyberg i tid. Startade med en kopp kaffeföre dagens början. På dagens program stod ytterligare teori om överskjutare, dvs specialtransporter och info samlad på Banverkets hemsida. Därefter en bra och välbehövlig repetition i många stycken före lunchen på "Gustos"... Åt lasagne som uppladdning inför tågledarprovet...

Provet startade klockan 12.00 med åtta frågor och en maxpoäng och 140p. Inkluderat lite tid för en genomgång och svarscheckning tog det mig ca två timmar att skriva provet. Därefter fick vi sluta...

Efter provet och arbetsdagen blev det ett evigt kringflackande på mig. Men det var mycket värt att åka till Fotokungen, en sväng förbi jobbet för att kontrollera kvällsöppna banker på internet och sedan vidare till den utvalda banken. Med endast två minuters marginal lyckades jag ta ut pengar på Handelsbanken, Stureplan, innan stängning. Nu tillbaka till Fotokungen där mitt efterlängtade inköp av en kamera, NIKON D200 gjordes tillsammans med objektiv (Nikon AF-S 105/2.8 G IF ED VR II Micro-Nikkor) mm. Det var som att ge sig in i en ny främmande men ack så spännande värld...

Hade väskorna fulladdade med fotoprylar när jag sedan bevistade dansträningen, "Å-hej" på vägen hem. Därefter blev det en kväll som i princip helt ägnades åt min kamera...

Fredagen den 19 januari 2007: Vi fick denna, den sista utbildningsdagen, börja klockan 08.30 med genomgång av tågledarprovet. Godkänt var 98 poäng. Sjäv var jag mycket nöjd med att prestera 135 av 140 poäng som resultat. Därefter avrundades programmet med en fika och ett avslut före klockan 10.00, vilket passade mig utmärkt eftersom jag så innerligt längtade hem till kameran.

Efter att ägnat en hel del tid åt kameran hann jag ändå med en timmas välbehövlig middagssömn innan jag gav mig in till stan för att möta Anki vid pendeltåget. Anki hade dock missat tiden, så jag hann få in en fika på Mc Donalds innan vi gemensamt åkte norrut till mina föräldrar för en spontan och mycket god middag. Om kvällen åkte mina föräldrar på dans. Vi begav oss hemåt, vilket Anki kom att uppskatta särskiljt med tanke på en viss huvudvärk. Själv var jag nöjd med att kunna läsa kamerans instruktionsbok till långt in på natten...

Lördagen den 20 januari 2007: Om morgonen stökade Anki och jag runt lite i garaget. Flyttade bland annat in min kista (fylld med järnvägsprylar) till sovrummet och planerade för kommande inoljningsarbete av den blivande växtbänken. Aningen omotiverad för fysiskt arbete sökte jag mig så småningom till kameran och dess instruktionsbok.
   Kvällen bjöd på färd till Kista och möte med Sandra, Jonas och Jenny utanför systembolaget. Därefter en promeand till Patrik för firande av hans födelsedag.

Naturligtvis blev det en hel del fotograferande. Fick hjälp av fotoproffset Jenny gällande blixtprogrammen, sedan jag totalt trasslat in mig i blixtinställningarna. Strax efter midnatt begav vi oss hemåt för en färd tillsammans med Jenny till Sollentuna. Eftersom vi hade gott om tid innan vårt sydgående tåg skulle avgå, följde vi med norrut, för att sedan byta tåg i Rotebro, åter söderut.

Söndagen den 21 januari 2007: Hemfärden från Kista bjöd på ett rikligt och riktigt vackert snöfall. Ett snöfall som till slut skulle måla landskapet i vindpinad vit fjällvintermiljö ett par dagar framåt.

Sedan vi vaknat satsade vi på inoljning av de nya växtbänkarna i garaget. Fotograferade sedan mycket och försökte lära mig mer av kameran. Om kvällen bjöds arbete vid datorn i ett försök att få grepp om adressbok och vart vänner flyttat mm. Ingen lätt uppgift med tanke på att personer i ens omgivning har en tendens att göra namnbyten...

Riktig vinter 2007-01-21... Foto: Lars Ålander

Insnöat staketet 2007-01-22... Foto: Lars Ålander

Måndagen den 22 januari 2007: Ledig dag som jag inledde med en sovmorgon till omkring klockan 11.00. Hade varit uppe länge. Gick ut och fotograferade den underbart vackra vintermiljön. Snön prydde grenar, staket och vårt annars ganska risiga skjul, "fattigstugan" på ett näst intill obeskrivligt vackert sätt. Det syntes att vinden gått hårt åt allt som kommit ivägen för snöbyarna dagarna innan. I övrigt nyttjades dagen mest till att dra sig till minnes vad som varit och författa dagbok vid datorn...

Om eftermiddagen fick jag också besök av Jonas, Nilla och deras nya familjetillskott. En snäll liten son, lite drygt tre veckor gammal som snällt sov i sin vagn hela tiden, dvs under säkert en dryg halvtimmas tid...

Tisdagen den 23 januari 2007: Sov till en bra bit inpå förmiddagen, men hade trots detta hunnit ta bort fyra getingbon från vinden och förstört ytterligare ett vid lunchtid. Oljade därtill in växtbänken igen och fortsatte under eftermiddagen med dagboksskrivande från september 2006.
   Innan Anki kom hem hade jag tillagat pannkaka. Tillsammans gick vi med skräp till insamlingen vid Älta IP innan jag åter igen slog mig ner vid datorn för datgboksskrivande och minnen...

Onsdagen den 24 januari 2007: Arbetsturen gav mig sovmorgon med start först klockan 12.30. En lite ovanlig starttid som hängde samman med att jag skulle öva på närfjärren, dvs Stockholms närområde. Slutade något tidigare men hade dansskorna hemma. Hoppade över live-danskvällen på Nackswinget. Kände inte att Sannex lockade tillräckligt mycket, men tog bilen trots detta för att hämta Anki när danskvällen var över. Fick ägna ganska lång tid åt att skrapa bilens rutor. Något jag i och för sig genomskådat och utfört i god tid före avfärd mot Finntorp...

Torsdagen den 25 januari 2007: En tidig övningstur på närställverket mötte mig på jobbet. Det blev en riktig prövning med avsyning av banan mellan Älvsjö och Stockholm central för min del samt signalfel vid en signal på Tegelbacken. Satt och ordergav till rasten klockan 10 på förmiddagen. Efter rasten blev det lugnare. I vår arbetstur fanns det tid för arbetsplatsträff, ett möte jag gärna gick på. Vi gjorde bland annat ett studiebesök på "STÅG" (Stockholmståg) initierat av att vi på grund av ett regeringsbeslut ska bemanna upp med tågledarpersonal och Infosamordnare vid deras driftledning. Inte ett helt självklart beslut ur vår synvinkel sett. Det finns en klar övertygelse om att vi gör mer nytta på vår driftledningscentral, även de dagar det förekommer riktigt pendeltågskaos. Ofta är det lättare att avhandla beslut över en telefonlinje än att på plats försöka få en syl i vädret. Att dessutom lyckas ha en fingertoppskänsla i de styrande besluten gällande tågtrafiken i övrigt kan i vissa fall vara en omöjlighet på distans från driftledningscentralen. Men vi får se hur det går. Tiden får utvisa...

Innan kvällens träning, "Å-hej" med Brobeck, hann jag åka hem. Tog med mig kameran till träningen och fotograferade lite i pausen och efter träningens slut. Behöver verkligen träna när det gäller att fånga människor och rörelser på bild. Har ännu inte fått någon känsla för hur blixten ska sköta sin uppgift på bästa sätt, och när den behövs?

Fredagen den 26 januari 2007: Anki hann åka iväg före mig, trots att jag bara hade en liten sovmorgon. Övade inledningsvis på norr, (närställverket), men fick så småningom även sitta en stund på "mitten" (dvs Stockholm Central). Den första gången på "mitten" denna övningsperioden. Senast var år 1999, innan jag blev färdig fjärrtågklarerare.

Arbetstiden fylldes av ständiga ställverksfel vid Älvsjö och fullt pådrag vad det gällde felsökning och bevakning av felet ute. Klarade mig bra trots denna felsökningsprocess. För att få lite kontrast till innesittandet, gick jag ut på en kortare fotorunda under friskvårdstiden. En bra sysselsättning för att verkligen komma ut på promenad, något jag i och för sig sällan tackar nej till...

Åkte hem tillsammans med Anki. Hemma väntade snöskottning, 20 minuters middagssömn, bankomatuttag i Älta Centrum och slutligen kvällens höjdpunkt, dvs dans till CASANOVAS på Yesterday. Bandets nya sångare var välkänd för mig. För ett par år sedan var han med i "Hjältarna" som då var ett av de verkliga höjdarbanden ute på danslogarna.
Kvällen blev inte sämre av att Malin bjöd på ett par underbart goa danser. Så där så att man inte vill släppa taget...

Lördagen den 27 januari 2007: För egen del blev det en mycket slö dag, trots att jag var pigg. Något man kanske inte kunde förvänta sig efter en utsökt och underbar danskväll? Hur som helst var jag fylld av en positiv anda som inte ville släppa taget om mig. Den nya "hjältarna" Casanovas...
   När jag hade varit uppe ett bra tag begav jag mig trots allt in i drömmarnas värld om eftermiddagen. Fick flera timmars sömn innan jag gick upp för att laga spagetti och köttbullar till den matlåda jag tänkte ha med till jobbet och mitt nattarbetspass. Anki var under dagen med dansklubben på planeringsmöte vid Grödinge bygdegård. Ett möte jag själv gärna hade deltagit på. Har varit med de senaste åren och vet hur mysigt det kan vara...

Söndagen den 28 januari 2007: Nattarbetspasset bjöd på lugna första timmar. Men det var innan inläsningarna av ny spårplan misslyckades och genomfartsdriften räddade en del av tågtrafiken. Västerås och Dingtuna släppte med andra ord igenom trafiken, men I Munktorp förblev det stillbild till framemot förmiddagen pga A- och E-arbeten. Med andra ord fick jag lägga dagboksskrivandet lite åt sidan och ägna mig åt ordergivningsförberedelser och omledning av godståg och nattåg.

Sov mycket under under eftermiddagen. En planerad fikabjudning tillsammans med Ankis farmor ställdes in. Inte direkt på grund av sjukdom, men hon hade för tillfället lite svårt att röra sig obehindrat, samtidigt som hon hade stelnat till efter ett sjukhusbesök med vad jag förstår lång väntetid den dagen. Så musklerna hade nog tagit lite extra stryk av det... Men positivt nog var det inget annat än muskelskador som hade påträffats...

Efter maten, fisk, var det dags för en ny arbetsnatt på jobbet...

Min Anka... Foto: Lars Ålander

Måndagen den 29 januari 2007: Efter en mycket lugn arbetsnatt tillsammans med Alexandra S, innehållande mycken motionering och värmning av växlarna, åkte jag hemåt. Hade funnit information om en fototävling under natten, varför jag under min hemfärd passade på att inhandla en fototidning. Färden gick över Gullmarsplan.

Efter mitt sömnpass använde jag eftermiddags- och kvällstiden till fotografering. Mitt huvudfotoobjekt blev mitt underbara gosedjur, Ankan... Redigerade sedan bilderna under resterande del av kvällen...

Lördagen den 11 augusti 2007: Från dansen till DATE tog vi oss med båt till Slussen och vidare med buss. Nattsömn blev kort innan det var dags att åter bege mig till stan. Denna gång för en tidig arbetsdag på övertid. När jag kom fram visade det sig att jag trots detta åkt i onödan. Jag hade slarvat med att kontrollera starttiden för arbetsturen, som i själva verket var 13.40. Tog en morgonfika på jobbet innan jag begav mig hemåt igen.

När jag kom hem och vandrade uppför gången upptäckte jag att jag inte var ensam på tomten. Fyra rådjur visade sig mysa gott med en måltid grundad på Ankis blomlådor. Tog fram kameran och startade fotograferande. Insåg snart att jag hade min chans att eventuellt avskräcka dem från denna typ av vistelse. Tre av dem jagades ut från tomten med lagom skrämsel. Den sista var det aningen synd om. Liten och skiljd från den övriga gruppen gjordes gång på gång försök att komma ut och genom stängslet vid baksidan av tomten. I och med att en viss stress fanns att iaktta tog jag det lite lugnt i mitt jagande. Gav chanser att fly, men tydligen var den enda kända vägen den jag blockerade, så det tog ett tag. Under tiden hade Anki börjat undra. Hon hade hört mina steg på grusgången, men utan att höra något mer. Så lagom till det sista rådjurets flykt hade hon öppnat ytterdörren för att se om jag var där. Min väska mitt på gången talade i alla fall sitt språk.

Jag fick möjlighet till en mycket njutbar förmiddag på balkongen. Anki gav sig av för färd och vistelse i Nynäs. Jag sov vidare och kunde mer utvilad bege mig till jobbet i rätt tid. Det var tur att jag inte bokat upp eftermiddagen med vänner som skulle ut på lite camping vid mörtsjön, nu med tanke på att jag skulle jobba under eftermiddagen och kvällen...

Arbetsdagen blev riktigt trevlig. Hade ett antal tidiga godståg som jag kunde pressa fram utan att störa andra tåg. Så mina avlösare, handledare och elev, hade nog inte så speciellt tung start på sin arbetsnatt.
   Eftersom jag skulle vara ensam hemma beslöt jag mig för att inte åka direkt hem, utan att vara lite kulturell... Gick därför på bio och såg filmen "Chao Bella". En ungdomsfilm som föll mig bra i smaken. Fikade sedan vidare på Mc Donalds, utan att ha någon stress till bussen hem...

Söndagen den 12 augusti 2007: Anki var kvar i Nynäshamn inför sin spa-dag. Jag hade varit uppe länge om natten, fram till man kunde ana gryningen runt huset. Bland annat fastnade jag framför TV:n när jag just tänkt lägga mig. Trots detta sov jag inte speciellt länge utan gick upp för att fixa fotoarbeten, disk och tvätt. Vakenheten tog visserligen ut sin rätt om eftermiddagen och utmätte sin rätt i eftermiddagssömn. Handlade innan Anki kom hem. Något som passade utmärkt då hon kom hem med en påse kantareller. Dessa spisade vi på varma vitlöksbaguetter efter att jag sänt bilder till lite "dansmaffiafolk". Trots att vi gick till sängs en stund före midnatt, kunde jag glädja mig åt att dagen för en gångs skull bjudit en hel del synthspelande, bla Aha, Take om me...

Måndagen den 13 augusti 2007: Sovmorgon och övning med min elev "MF". Utomhus var det känslan av tryckande medelhavsvärme. Fuktigt och klibbigt men samtidigt såpass njutbart att man egentligen inte ville inomhus för arbete...

Fick ett uppdrag av de operativa cheferna att kommentera en fråga ställd av tidtabellsplanerarna gällande trafiken under ombyggnaden av Uppsala C. En trafikledningsanalys med dagens förutsättningar som grund... Ett intressant och precis lagom stort projekt...

När jag kom hem märktes det verkligen hur mörka augustinätterna kan vara. Anki hade redan gått och lagt sig och utomhusbelysningen var släckt. Nyckeln plockade jag därför upp redan ute på den upplysta vägen. Sedan gällde det att träffa nyckelhålet i nästa skede...

Tisdagen den 14 augusti 2007: Kändes som en ledig dag även om en arbetsnatt låg framför mig. Kunde dock mer eller mindre effektivt nyttja tiden till både dagboksskrivande och tvättande. "MF" (min elev) och jag hade denna natt bytt till oss den mer hektiska arbetsnatten på Arlandaplatsen. Ett både intressant och lärorikt arbetspass med många stora avspärrningar...

Onsdagen den 15 augusti 2007: Efter en tillbytt natt på Arlanda-platsen med min elev "MF" kunde sömn njutas hemma, uppblandat med packande och slutförande av 2006 års dagboksskrivande. Detta blev den första uppdateringen på nätet på i princip ett år. Så småningom var det dags för en ny natt med "MF" på Nynäsplatsen. Hann träffa Anki en liten tid innan det var dags att ta farväl för ett antal dagar...

Den front och lågtryck som skulle göra torsdagens flygning fylld av molntid hade kommit in under kvällen. På väg till jobbet kunde en varm kväll med härligt ljummet regn noteras. Med tanke på att jag dessutom hade ett par väskor att släpa var detta en perfekt svalkande och härlig njutning, utan att man blev speciellt blöt...

Planet, SAS Q400 SK092... Foto: Lars Ålander

Torsdagen den 16 augusti 2007: Hade en lugn arbetsnatt tillsammans med min elev. Få arbeten ute, men ändock såpass att jag tyckte vi kunde få många bitar av erfarenhet och analys ur dessa. Sätt att tänka, sätt att agera och allt som hör säkerhetssamtal och säkerhetsarbete till. Natten och vår övningsperiod tillsammans avslutades med att vi kunde konstatera att vi båda hyllade musikproduktionerna som Depeche Mode levererat genom åren. Därtill även deras underbara videor...

Efter arbetspasset gjorde jag mig snart iordning för färd ut till Arlanda flygplats. Ämnade flyga upp till Örnsköldsvik för att få motorcykelns däck bytta.
   Tog således pendeltåget ut till Märsta för färd vidare med buss. Med andra ord det snålaste alternativet av alla. Hade annars varit inställd på att luta mig tillbaka i en flygbussfåtölj...

Vädret var allmänt mulet, i det närmaste heltäckande front (7/8) längs hela kusten. Hade bokat in mig på plats 18A i planet, Q400, SK092, med avgångstiden 09.05. Lagom timing för att hinna få en kopp kaffe i väntan på boarding. Kände mig aningen sliten, trött och illamående ett par minuter in på färden. Tror vi startade söderut, men vi lyfte såpass snabbt att tiden blev knapp för analys. Molnbasen var dessutom relativt låg och analysen av startförhållandena hann inte bli helt klara innan vi dök in i molnen. Övriga plan jag sett hade dock startat just söderut, så det borde vara en korrekt analys som dessutom mer eller mindre kunde styrkas av solens placering när vi kom ovan molnen. Då hade vi visserligen redan inlett svängandet norrut i stigande grader, (riktning).

Fick bukt på illamåendet såsnart jag nyttjat toaletten och minskat magtrycket. Turbulensen under färden tyckte jag annars var njutbar. Men jag hade lite i bakhuvudet mitt illamående från en Göteborgsflygning, där jag ett par timmar efter landning hade avancerad magsjuka. Dessa tankar försvann dock efter min promenad framåt i flygkabinen...

Vaknade upp ur en halvdvala lagom till den turbulenta inflygningen. Just under överflygningen av järnvägsstationen i Örnsköldsvik var det en lucka i molntäcket som jag lyckades se. Annars var det relativt låg molnbas även här. Det kändes som en säker inflygning men trots det var inbromsningen något i hästväg någon sekund efter touch-down. Men marginalen var nog större än det såg ut, troligvis ca 400m kvar av banan när vi vände.
   Det var lite roligt vid avstigandet, för jag fick frågan om jag dansade mycket. En kvinna som föreföll diffust bekant presenterade sig som Veronica, före detta tävlande fö både Jönköping och EBBA (bland annat med Tommy Berg). Men som sagt var, mitt ansiktsminne är ju inte min starka sida, i synnerhet inte om det är ett par år sedan de aktiva dagarna.

Fick möjlighet att ta en taxi direkt från flygplatsen ut till Sörvåge. Taxiföraren hade till och med koll på att man tagit bort skylten med hänvisningen till Sågtorpet, så det var inga problem att hitta rätt.

Jag hade mer eller mindre lovat att försöka lämna in motorcykeln till service redan efter lunch. Detta trots att vi ursprungligt kommit föverens om att däckbytet skulle ske om fredagen. Nu gick transporten om intet denna afton beroende på att batteriet var nära nog urladdat. Nära att starta, men kraften räckte inte till ytterligare ett försök. Som tur var hade jag laddaren med mig i beredskap, men jag fick naturligtvis lov att meddela att motorcykeln inte kunde levereras denna eftermiddag utan behövde nattlig laddning. Efter ca sex timmars laddning gjorde jag dock ett lyckat försök att starta. Responsen var direkt vilket bådade gott inför en tidig fredagsmorgon...

Tog det annars lugnt i stugan. Sov för första gången detta dygn ett lite längre pass efter klockan 14.00 och två telefonsamtal. Provade under kvällen mobil-TV, passande i ensamheten. I övrigt satsade jag på dagboksskrivande och lugnt livsnjuteri i allmänhet. Kvällarna börjar bli riktigt mörka även här i norrland...

Fredagen den 17 augusti 2007: Hade klockan ställd någon gång närmare 06.30 för att inleda dagen med en dusch under vattenslangen på gårdsplanen. Kallt men uppfriskande i norrlandsmorgonluften. Motorcykeln startade sedan direkt som en spinnande katt. Tänk vad lite laddning kan göra. Framme vid däckverkstaden var jag i tid, 07.58. Blev väl mottagen och motorcykeln fick behandling omgående, så snart vi fått bort sidopackväskorna. Ganska snart syntes de ha analyserat de kommande ingreppen och därtill redan kommit långt i demonteringen när jag meddelade att jag ämnade dyka upp igen vid 15-tiden. Det kändes som om min Pan European var i goda händer hos Euromaster.

Vandrade in mot stan. Stannade till och tittade på Scandic hotell, men fortsatte envetet mot mitt ursprungliga favoritmål, First hotell. Väl på plats var det en knapp timma kvar av frukostserveringstiden. Bokade således rum för en natt med två frukostar. Ett bra drag enligt mitt tycke. Och nog smakade det bra när jag väl satt till bords efter en välbehövlig dusch...

Efter lite sömn ovanpå sängen, (hade två att tillgå i mitt rum nummer 324), gav jag mig ut på stan. Inledde med lite frisörjakt. Dock utan att riktigt lyckas. Många mycket trevliga frisörskor och även en attraktiv frisörselev gav förslag på tider. Tyvärr var det överensstämmande pricksäkra den tid jag skulle hämta min mc på. Så klippandet fick helt enkelt anstå...
   Istället jagade jag en badhanduk. Fann den till slut på Åhléns till priset 59 kronor istället för 95. Kassörskan sa bara coolt någontin i stil med: Ja, idag får du den för femtionio kronor ser jag... Inte tackadet jag nej till det heller...
   Fortsatte min promenad till Paradisbadet för lite avkoppling i bubbelpool och ångbastu under ett par timmar...

Efter att ha bytt om till mc-kläder på hotellet gick jag kilometerna tillbaka till verkstaden. Eftersvettningen från bastun gjorde det inte till en mindre svettig promenad. Kände mig rent utav dyblöt när jag kom fram. Men det var en fröjd att se motorcykeln med nya däck som man inte behövde vara rädd skulle explodera vilken sekund som helst. Något jag i alla fall varit rädd för den sista resdagen tidigare i sommar...
   Efter montage av sidopackväskorna gav jag mig iväg. Gjorde ytterligare en kontroll av packväskorna samtidigt som jag försiktigt kände på de nya däckens egenskaper. Det fanns ju till och med en klisterlapp kvar på däcket som skulle slitas bort med tiden...

När jag parkerat motorcykeln på hotellets parkeringsplats och just vandrat över gårdsplanen fick jag ett samtal från "Blomman". De hade just chekat in på hotellet och råkade precis titta ut genom fönstret. Samtalet inleddes med en fråga om jag hade fått grus på mc-stövlarna??? Trots att jag visste att de skulle vara i stan denna eftermiddag, blev jag förvånad över att de sett mig. Hade nog räknat med att de redan skulle vara på utflykt till Umeå vid det laget...

Kvällen tillbringade jag dels på hotellrummet och dels ute på "Harrys" restaurant. God plankstek, vitlöksbröd och en svagare öl. Gott men samtidigt dyrt som attan till slut, med den driks jag gav servitrisen som tog hand om räkningen. Men servicen var god, allt ifrån att öppna dörren, fråga om jag ville hänga in min jacka till hela beställningsförfarandet. Kunglig service som till slut hade engagerat alla de tre synliga i serveringspersonalen...

Kvällen väntas avrundas med dryck i hotellbaren. Troligtvis cola tillsammans med "Blomman" och Jane när de anländer från sin Umetripp omkring midnatt...

OBAS godståg fotograferat i Hennan... Foto: Lars Ålander

Hennangänget redo för action... Foto: Lars Ålander

Lördagen den 18 augusti 2007: Frukosten på hotellet spenderades tillsammans med "Blomman" och Jane. Vilade ut lite extra på hotellrummet innan jag tog motorcykeln ut till Sörvåge igen. Åt lite lasagne i stugan innan jag begav mig ut för en tvådagars hemfärd.
   En första liten utflykt gjorde jag till Gullviks havsbad. Kände att jag ville ha varit där i år också och kunde samtidigt passa på att införskaffa lite dricka i form av festis. Nästa etapp blev inte heller så lång. I Domsjö var det dags för tankning. Först därefter satte jag kurs söderut och ett stopp i Sollefteå (vid statoilmacken) för en kopp kaffe och en glass, magnum. Riktigt gott och njutbart.

Mat åt jag sedan i Ånge, efter ett välbehövligt toalettbesök nere vid stationen. Maten bestod av en god hamburgertallrik som avnjöts i bra väder. Pizzerian mittemot var mer välbesökt, men för mig var det trots detta just hamburgare som lockade...

När jag i princip hade ätit färdigt fick jag se ett avgående sydgående godståg som väckte min nyfikenhet. Norsk dragkraft och ett bolag (Ofoten)som väldigt sällan besöker vårt område. Kalkylerade i att jag borde ha god chans att komma ikapp tåget för fototillfällen, då försprånget som max borde bli cirka tre minuter. Sagt och gjort. På mysvägarna söderut från Ånge satte jakten igång. Godstågets största tillåtna hastighet beräknade jag till 80 eller 90 km/h, vilket verkade relevant då jag utan speciell ansträngning eller överhastighet såg tågets bakre ände. Fick till slut två fototillfällen. Det första vid en vägskyddsanläggning, dit jag anlände ca två minuter före godståget (efter att ha legat efter en lastbil ett par mil) och det andra fototillfället med hjälp av genomskådad tågföring. Med tanke på att det stod ett tjänstetåg, en Regina, på Hennan station för förbigång gjorde att jag anade misstankar. Dessa stärktes när tjänstetåget kvarstod även för tågmöte. Det borde helt enkelt vara mitt godståg som blivit uppehållet en station tidigare. Så rätt jag hade. Killarna i "Hennangänget" antog först att jag var från tidningen. De fick sina förklaringar, men verkade ändå nöjda när de fick bli fotograferade.

Tiden gick snabbt. Passerade dansstället i Hög bara en knapp halvtimma före dansens början. Hade inte direkt koll på tiden, men visste att jag behövde hotellrum hur som helst. Klockan 20.50 kollade jag klockan i samband med tankning. Därefter besöktes centrum för bankomatuttag. Först därefter checkade jag in på Hotell Hudik. Som vanligt perfekt och bra. Kunde därtill boka för höstens dansmara innan jag duschade, bokade taxi och gav mig av för dans till SHAKE på Högs loge. Mitt första besök där...

Danskvällen blev snart helt underbar. Upptäckte verkligen hur bra bandet SHAKE var. Vilken utvecklingskurva de måste ha haft. Så proffsiga de var och så underbara danstillfällen de bjöd. Jag kunde verkligen se mig lycklig som en timma sent kommit fram med taxi och blivit igenkänd redan vid entrén som långväga gäst. Det blev många grymt mysiga danser och ett par nya bekantskaper också...

Söndagen den 19 augusti 2007: Efter att de sista danserna tillsammans med en nyvunnen vän fått utrymme på underbara Högs loge, utanför Hudiksvall till bandet SHAKE, var det dags att bege sig hem till hotellet. Velade mellan lite olika färdalternativ, men beslöt mig snart för att trä reflexvästen över huvudet och starta en dryg timmas promenad i den stjärnklart vackra natten.
   Jag hade förväntat mig att jag skulle känna mig aningen liten och ensam i den mörka sommarnatten. Men dansen hade gjort att jag gick omkring med ett leende på läpparna och njöt av att gissa vart vägkanten gick samtidigt som jag följde en satellit med blicken. Jag litade på att jag skulle finna vägen med tanke på att jag rekat vägen med motorcykeln bara någon dryg timma före danskvällen.

Lyckades bra med att finna vägkanten. Så småningom tunnade biltrafiken ut och snart kom det bara en och annan som dröjt sig kvar vid logen. En gång stannade jag till och ställde mig till sidan. Då var det en tankbil som fick möte. Annars var natten riktigt rogivande.
   Efter någonstans mellan en och två kilometers promenad var det plötsligt en bil som stannade ett par hundra meter framför mig, vände om och stannade jämsides. Blev således upplockad av Hanna, en tjej jag dansat med tidigare under kvällen. Hon tyckte det var jag som gick längs kanten och erbjöd mig därför skjuts in till stan. En riktigt trevlig tur, även om det hade varit en perfekt utmaning med just promenad.

Sov ut och åt frukost vid 10.30-tiden. Vid den tiden var den aningen sparsmakad, något som jag inte riktigt var van vid när det gällde detta hotellet. Men, men, det blev en lagom start på dagen i alla fall. Tog småvägarna in mot Hög och vidare via Delsbo ner på de underbara vägarna mot Nor och Arbrå. Redan vid Dellensjöarna hade jag samspråkat med en medelålders mc-förare som rekommenderade ett fik inte alltför långt från just Arbrå. Beslöt mig så småningom för att stanna till just där. Han hade verkligen rätt och det märktes att han kunde sinan Hälsingevägar bra...

Fortsatte så småningom mot Söderhamn och vidare småvägar ner mot Hille och Gävle. Vid Hille besökte jag det grustag där vi alltid stannade till som barn och åt middag på vår fär norrut mot landstället i Örnsköldsvik. Mycket var sig likt. Även nu lite av ett skrotupplag (mer än jag mindes). Samtidigt kändes allting mindre än vad jag hade bilden av. Men det är väl jag som vuxit upp kan jag tänka mig. Måste i alla fall ha varit minst 20 år sedan sist...

Tröttnade på småvägarna och åkte direkt för middag Gävlebro och därefter direkt mot Uppsala och Stockholm. Tog sikte på en söt pistagegrön modern bubbla som kördes av en minst lika söt tjej. Tyckte inledningsvis att hon höll ett lagom tempo, men upptäckte snart att jag inte hade fullt så brottom utan ville hålla medeltrafikrytmen.
   Men så ett par mil före Uppsala var jag plötsligt ikapp. En markant temposänkning som jag fick fundera lite över. Ibland var hon ute i väggrenen och släppte förbi andra, ibland med vissa tecken på tempohöjning. Beslöt mig för att åka in mot Uppsala, efter henne, istället för att söka mig mot den nya E4an. Det visade sig att hon börjat prata i mobiltelefon och därför sänkt tempot. Så kan det vara...

Hemma var jag omkring klockan 21. Ganska mör var det mycket skönt att kliva av motorcykeln för lite vila. Härligt även att få återse Anki igen...

Måndagen den 20 augusti 2007: Kunde njuta av en ledig dag på hemmaplan. Skrev lite dagbok, men i övrigt sprang tiden iväg. Mycket beroende på riktigt aktivt skrivande på dansmaffians comunity som helt plötsligt blivit ett viktigt verktyg i kommunikationen med omvärlden, i alla fall med avseende på dansfolket.
   Om kvällen njöt vi av vitlöksbaguetter och skagenröra. Där, i soffan hade vi nog trott att kvällen skulle var över, men utan att vi hann tänka över tillvaron var vi bjudna över till Jonas och Nilla, eller rättare sagt deras föräldrar som bor på orten. Vi var kvar där under ett par timmar och vandrade hemåt vid 23-tiden. Riktigt trevligt. Synd bara att man hade en arbetsdag som väntade, för det fanns en hel del dryck som hade varit intressant att smaka.

Tisdagen den 21 augusti 2007: Tillsammans med Anki tog jag bussen via Sköndal Norra in till centrum om morgonen. Hade en övningsdag i "Kurvan", dvs i vår längtidsplanering (veckobasis). Fick god träning i avrop och transporttillstånd för godståg med överskjutande last. Viktiga transporter då det ofta finns villkor som måste vara kända för fjärrtågklarerarna. Annars finns risk att plattformar, plattformstak, signaler eller annat rivs ned eller skadas. Med andra ord något jag krävt att få god kunskap om för att våga anta min nya yrkesroll som tågledare så småningom. Under slutet av dagen gick jag över till tågledarsidan. Fick lite ytterligare kännedom om den nya "mangeln" dvs grafutskrivaren.

Efter jobbet tog jag en promenad via Stureplan för att ställa frågor till min mobiloperatör "3". Gick sedan vidare bort mot Karlaplan och vidare mot lägenheten där Anki tidigare bodde. Satte mig i gräset och läste min tidning i lugn och ro. Min kväll bjöd sedan en hel del "dansmaffiaskrivande" samtidigt som Anki provade på Balbooa p&arng; dansklubben SSS.

Onsdagen den 22 augusti 2007: Ytterligare en bra övningsdag i "Kurvan". Fler övningsobjekt i form av "överskjutare". På grund av personalbrist fick jag så småningom vara tågledare istället, men det passade bra eftersom arbetsuppgifterna i princip hade hunnit arbetas undan redan. I alla fall vad det gällde bra övningsexempel.
   Kom i säng i rimlig tid denna afton...

Sammanfattande slutet 2006

Det sista dryga halvåret av 2006 blev otroligt händelserikt. Inte minst beroende på att Anki och jag gav oss in på fastighetsmarknaden i precis rätt tid. Bosatte mig därmed sydost om stan istället för den nordliga förorten Rotebro. Ett husköp med en tomt som verkligen bjöd avkoppling. Inte minst de lediga vardagar jag ofta kunde mysa och njuta av hemma. Vardagsrummet hann bli färdigrenoverat innan året var till ända, efter en god och effektiv arbetsinsats av oss båda...

Antalet utnyttjade danstillfällen minskade, men en Hudik-dansmara och ett par gånger på Yesterday och enstaka på Mälarsalen blev det. Tävlingsträningen gick in i en ny fas, med sk "Å-hej-teknik", vilket gjorde att Anki och jag helt vilade från själva tävlingsmomentet och kringflackandet i landet.

Glimtar från 2006

Tisdagen den 23 maj 2006: Hade en ledig dag som bjöd uppladdning inför den kommande arbetsnatten. Registrerade bland annat räkningar på nätet. Tog motorcykeln till rotebro för att riva modelljärnvägen och hämta post. Sov någon timma innan arbetsnatten började på Västeråsplatsen. Arbete i Jakobsberg bjöd vissa bekymmer då det var svårt att komma i kontakt med tillsyningsmannen för det långtidsarbete som redan var etablerat.

Onsdagen den 24 maj 2006:Arbetsnatten kunde i princip sammanfattas som lugn. Då får man visserligen bortse att ett slipningsarbete mellan Sundbyberg och Spånga ville dra ut på tiden inför morgontrafikstarten.

Sov mycket dagtid. Blev inkallad ett par timmar före ordinarie tjänstgöringsstart. Natten blev körig omkring klockan 23 i samband med ett extra lokbyte i Eskilstuna tillsammans med flertalet sena tåg som syntes komma i det närmaste samtidigt. Det var på gränsen att jag fick kalla in min kollega som var på rast. Efter viss omfördelning av personalen körde jag dock till sist hela sydfjärren själv. Men då var det lugnare och arbetspeaken överstökad. Riktigt bra sysselsättning för de gnetpengar jag intjänade.

Torsdagen den 25 maj 2006: Nattjänsten avlöpte till slut väl mot torsdagen i form av övertidstjänstgöring. Det som var av extra nyhetsvärde under natten var en jordbävning ca 1,5 km ifrån trafikledningens hus och ca 3,8 km ner i jorden under lärarhögskolan på Kungsholmen. Detta skedde vid ettiden om natten och gav stora rubriker under den efterföljande dagen. Personligen kan jag inte säga att jag kände av jordbävningen, trots mitt vakna tillstånd och trots närheten till epicentrum. Dock kan detta förklaras med att skakningarna främst verkar ha varit riktade västerås från Kungsholmen, mot Aspudden, Alvik och Bromma. Många ska det dock ha varit som vaknade till i dessa områden.

Sov ut och tog sedan motorcykeln till "Blomman" och vidare till föräldrarna och slutligen Rotebro. Därefter bar det in till stan där jag tillbringade en del av kvällen med min synth, efter en god kycklingmåltid hemma hos Anki. Med hjälp av synthen försökte jag främst lyckas med olika skalövningar...

Fredagen den 26 maj 2006: Sov ut länge. Anki var ordentligt förkyld. Själv inhandlade jag en notbok samt DVD- och CD-skivor. Velade länge gällande hur kvällen skulle avnjutas. Anki var dock såpass förkyld att hon ej ville dansa. Till slut övertalade jag och Linda varandra om att åka till Yesterday för dans till Zlips.

Hade en någorlunda bra danskväll, men ingen som direkt går till historien. Men det var skönt att få röra sig lite grann och att få tillfälle att fika med gott samvete. Var kanske inte så effektiv i mitt uppbjudande som jag borde, men även detta gjorde att jag trivsamt kunde strosa omkring i eget skönt tempo. Fick några minnesvärda danser hur som helst, både med någon ny och stundom med Linda. Hon och jag var dock båda lite slitna och trötta.
   Linda var den som stod för skjutsen hem, skjuts som även Pelle erbjöds och tackade ja till.

Lördagen den 27 maj 2006: En mycket lugn dag tillbringades mest i hemmet, Ankis lägenhet. Gjorde endast en kortare utflykt till det närbelägna köpcentrat för att inhandla en audiokabel och en växt (Chiliplanta) i sällskap med Anki. Själva växen köptes vid marknadsståndet på "Bondens marknad" utanför Fältöversten. Utöver detta lyckades jag även fastna för DVD-videos med Depeche Mode. En som present och en till mig själv efter lite övertalning från expeditens sida. En övertalning som jag naturligtvis hade svårt att motstå.

Till middag lagade Anki underbart välsmakande renskav med pasta.

Söndagen den 28 maj 2006: Hade en lugn start på dagen i hemmet. Letade hus på nätet ifall vi skulle ge oss ut. En idé som dock fick avslag till slut. Om eftermiddagen åkte vi gemensamt ut till föräldrarna för att leverera morsdagspresent, den chiliplanta som inhandlats dagen före samt tomatplantor som Anki drivit upp.

Efter besöket åkte vi vidare till en härlig pizzeria i Häggvik, där vi hade bestämt träff med "Blomman" och Jane. Vårt mötessällskap fick sedan äran att transportera hem pizzorna till sig, för en god smakupplevelse med färska stenungsbakade pizzor i lika god och trevlig miljö. "Blomman" fick en försenad födelsedagspresent innehållande en Depeche-DVD som jag antog skulle komma väl till pass innan sommarens konsert på Stadion. Pizzan var bland de godaste pizzor jag någonsin ätit. Saftig och absolut ej flåttig. Efter besöket, som varade ett par timmar, hämtade vi en mikorfon hemma i Rotebro för att sedan direkt åkta tillbaka till stan.

Måndagen den 29 maj 2006: Tidig tjänst med start på Uppsalaplatsen. En mycket lugn morgon med endast en omprioritering av tågordningen från Uppsala mot Stockholm. Pressade som vanligt tågen så mycket som möjligt mot den gällande tidtabellen, med gott resultat. Under en kortare period gick dock signaler till stopp i Uppsala framför tågen.

Njöt av en friskvårdspromenad ner till Norrmälarstrand bort mot Rolambshovsparken, fridhemsplan och tillbaka. Solen började värma, som det kändes för första gången på riktigt länge. Rekade jordbävningsområdet lite fullt medveten om att synliga skador ej fanns att se.

Arbetsdagen avslutades på Nynäsplatsen. En del inställda tåg och vändning av tomtåg i Haninge Centrum, annars intet.

Kvällen bjöd på rikligt med synthtid. Fick ihop en del intressanta och konstiga ljud. Exempelvis ett helikopterljud med variation av avstånd med nyttjande av dopplereffekt. Avslutade kvällen med tv och tennis frå Franska öppna mästerskapen innan sänggång. Rättare sagt, jag gick upp och åt nattsmörgåsar framför TVn.

Tisdagen den 30 maj 2006: Gick upp tidigt för en ramtur som nyttjades till såväl ställverksbeskrivning, studiebesök på tvärbanans trafikledning som arbetsplatsträff och slutligen tjänstgöring med inflyttad arbetsplats vid Kolbäcksplatsen. Det sistnämnda blev en nyttig men aningen teknikstressande erfarenhet då jag snart fick spårledningsfel som medförde att tåg fick framföras mot stopp just via den inflyttade arbetsplatsen. Teknikstressen kom sig av att det var svårt att få fram växlarnas nummer för manövrering. Logiken i skärmarnas placering och objektsnumrering visade sig vara den felande länken. Bildskär nummer två benämndes till exempel nummer tre osv. Men när växlarna väl var korrekt manövrerade fanns det åter igen förutsättningar för trafik och tågföring mot stopp.

Eftermiddagen bjöd skurar utanför fönstret. Letade åter igen hus, inspirerad av en kollega som hittat och vunnit budgivningen på ett underbart hus i Märsta. Det finns med andra ord kanske hopp för vårt letande också? Frågan är bara om vi faller på kräsenhet eller p6aring; standardoenighet eller rent utav mina hobbyrumstankar. Det gäller att få mycket för känslorna och pengarna.

Anki kom tillbaka från sin Ålandskonferens om eftermiddagen. Jag var trött varvid middagssönen som följde var njutbar. Sent om kvällen satt jag dock åter igen framför datorn och synthen.

Onsdagen den 31 maj 2006: Eftermiddagstur med friskvård i gym. Fösta gången jag nyttjade arbetsplatsens gymutrustning för rodd och cykling. Även denna gång fick jag sitta framför den inflyttade arbetsplatsen i Kolbäck. Med andra ord en i princip omöjlig uppgift att skapa flyt genom Kolbäck när man stängt av det kanske mest betydande spåret av alla. Ett trafikledningsuppgift som därmed tvingade alla tåg att gå genom riktigt långsamma växlar. Totalförseningarna med möten inräknade, som direkt kan knytas till just Kolbäcksbanarbetena, uppgick till som mest ca femton minuter för enstaka tåg. Men då ska man minnas att vissa även hamnade efter pendeltåg mot Stockhom i ett senare läge och därmed ofta blev ca 25 minuter sena vid ankomsten. Kunde inte låta bli att fundera på om man inte hade tjänat på att betala lite extra för ombyggnadsprojektet i Kolbäck för att tillse att Mälardalstrafiken fick en rimlig chans att fungera?

Om kvällen när jag skulle flytta min motorcykel från gatan till mc-platsen passade jag på att ta en liten tur ut mot Lidingö. Kom tillbaka och fann att en bil ställt sig på mc-patsen. Således tvingades jag parkera på gatan ytterligare en dag. Undrar om han fick böter eller ej. Skulle trots allt tro det denna natt...

Torsdagen den 1 juni 2006: När jag för första gången vaknade, lite drygt 06.00, var jag riktigt pigg. Beslöt mig dock för att sova vidare efter en törstsläckare i form av vatten. Hann dessutom läsa ett direktinkommet störtelegram med ett fel som jag stött på dagen innan i Stjärnhov. En spärrning som inte ville släppa. Eftersom jag trodde mig kunna botemedlet, att återaktivera spärren och sedan på nytt göra ett upphävningsförsök, ringde jag direkt till fjärrtågklareraren för att beskriva åtgärdsprogrammet. Någon minut senare kom ett nytt störningstelegram som avslutade felet. Med andra ord en lyckad arbetsinsats även på min lediga tid.

Själva arbetsdagen inföll sedan på eftermiddagen. Även denna dags friskvård tillbringades på arbetsplatsens gymavdelning. Cykling motsvarande ca en mil och roddmaskin med ett litet rekord om 2 minuter och 19 sekunder för en sträcka motsvarande 500m och en effekt på 407W relativt ofta.
   Kolbäcksplatsen bjöd inledningsvis mest gnäll från förarhåll. De såg sig ständigt nedprioriterade i sin okunskap om trängseln i samband med den låga växelhastigheten i Kolbäck, förbi arbetsområdet. För egen del var jag dock nöjd med prestationen där det i huvudsak bjöds ett effektivt flyt i förhållande till förutsättningarna, med den begränsade framkomligheten som har varit rådande sedan en vecka tillbaka. Ytterligare märkbart förseningseffekt utöver de avstängningar som redan tidigare hindrat och saboterade trafiken till och från Mälardalen även i allmänhetens ögon. Ett mindre kaos som väntas bestå det närmaste halvåret om inte tidtabellen lättas upp.

Anki var på Hågelby om kvällen. Själv tog jag motorcykeln via ett möjligt husobjekt i Norrviken vidare hem till Rotebro för posthämntande. Ute på parkeringen kom jag i samspråk med en av föreningens ptatgladaste individer. En person som även alltid stannade till vid Kundtjänst under den tiden jag jobbade på OBS-Stormarknad i Rotebro.

Fredagen den 2 juni 2006: Utmattad sov jag så länge jag kunde om förmiddagen. Kanske veckans bästa flyt arbetsmässigt på Kolbäcksplatsen i rusningstid. Men fortfarande en lång lista av förseningsminuterar att skriva till Mälardalens tågtrafik i sitt kryssande förbi växlarna vid arbetsområdet i Kolbäck samt väntan på möten och korsande tågvägar. Inte längre någon möjlighet att låta något tåg rulla igenom stationen med någon högre hastighet. Många tåg får helt enkelt vänta på sin tur, trots att man väger sekunderar mot varandra i nästan alla trafikeringsbeslut. Man är verkligen helt slut i huvudet efter ett fyratimmarspass på Kolbäcksplatsen just nu. Inte minst beroende på att även totalöverblicken tenderar att försvinna i samband med den inflyttade arbetsplatsen denna vecka. Riktigt tur att jag inte är nybörjare...

Friskvårdstiden avnjöts ute på stan. Roade mig verkligen med att se alla studentflak som rullade omkring på stadens gator. Det gällde bara att undvika att få öl på sig. Hela Kungsgatan luktade för övrigt utspilld öl. Mat kunde jag också passa på att njuta av på MAX restaurant vid Kungsträdgården. Tydligen missade jag i all uppståndelse restauranternas dag i det närbelägna Kungsträdgården, något som Anki inte direkt hade någon förståelse för i efterhand. Å andra sidan var det ju just en MAX-måltid jag var sugen p6aring;...

Lördagen den 3 juni 2006: Både Anki och jag gick upp tidigt för att med Nynäspendeltåget åka till Nynäshamns havsbad. Vårt uppdrag var att hjälpa till med påmastningen av Ankis föräldrars båt. Efter utfört uppdrag bjöds vi mycket välsmakande skagensmörgås och fika.

Med 14-tåget tog jag mig åter in mot stan. Nu för att göra mig iordningställd inför ett möte med jobbet på Hotell Hilton, Slussen. Efter informationsmötet fortsatte vi till havs med båten "Vindhem". Vår servitör nådde kanske inte riktigt upp till en god kapacitet, Speciellt inte med tanke på att vi nyss blivit matade med just kvalitetssäkringstänkande gällande trafikledning. Här tog det närmare 40 minuter innan jag fick mitt gals vitt vin. Då hade den relativt nya servitören hunnit vara förbi bordet omkring sex gånger sedan beställningen togs upp. Reflekterade med mina vänner över om tågen vore lika glada om vi tillämpade samma taktik. Att stanna tågen titt som tätt och fråga om de verkligen ville ha grönt i signalen?
   Påfyllning på bordet till våra räk- och TACO-menyer fungerade inte heller. Det var en av servitriserna som fick rädda situationen. Således satt vi kvar till sist eftersom vi länge hade varit utan mat på bordet också. Kanske var det hans första dag? Svettigt hade han det i alla fall, med alla sm6aring; och svåra specialuppdrag. Mitt vinmärke måste ha varit verkligt speciellt för att höra till husets vin.

Jag var dock fullt nöjd medn resan. Servitören fick under slutskedet en chans till för upprättelse och lyckades då leverera en öl på cirka fyra minuter. Utomhus blev det snart riktigt kyligt. Men jag tyckte jag klarade mig bra utan att pälsa på mig. Men rösten tog nog stryk av detta. Så när det var dags för efterfest drog jag mig ur, hels och med lite halsont. Mycket MC och danssnack plus mycket annat innan jag tog mig en promenad hemåt...

Söndagen den 4 juni 2006: Hade en skön förmiddag ensam i Ankis lägenhet. Var dock inte uppe så jättetidigt, men tidigt nog för att ha varit så sent i säng om natten. Pigg efter arbets- och tacofesten ombord på båten "Windhem".

Fick om eftermiddagen problem med flytten av min motorcykel. En mindre mc hade parkerat såpass nära att backspegeln var tvungen att tas av. Därmed gick även en glödlampa sönder. Irriterande när jag samtidigt hade bråttom för att göra mig i ordning till en danskväll. Anki kom hem lagom för att vi gemensamt skulle få skjuts av Linda ut till Yesterday. BLENDER och SCOTTS stod för en underbar dansafton. Blev i det närmaste fullt nöjd med de uppbjudningar som blev av. Fick också tid till fika och tid att umgås lite. Hittade halvlitersflaskor med skruvkork till cidern som fick släcka en del av törsten. Kunde även dela med mig lite, främst till Lotti som jag äntligen lyckades bjuda upp ordentligt efter många gemensamma danskvällsförsök.

Måndagen den 5 juni 2006: Kort och härligt förmiddagspas på Katrineholmsplatsen, följt av Kungsängenplatsen. Tog en nektarin från fruktkorgen, vilket skulle få oväntade följder. Påminde mig om en diskussion gällande enstaka frön i dessa frukter innanför kärnans skal. Här var kärnan redan på väg att falla sönder och såg därmed ut att vara ett ypperligt undersökningsobjekt. Men skraj blev jag när jag instinktivt kastade ifrån mig kärnan rakt ner i papperskorgen med efterföljande oundvikliga rysningar i kroppen. Hann knappt påbörja delandet av kärnan förrän en snytbaggsliknande skalbagge kröp ut ur kärnan. När jag trots alla rysningar tittade närmare i papperskorgen visade det sidg vara två liknande skalbaggar på plats, ca en centimeter långa var och en.
   Jag kunde inte tillåta dem att krypa vidare i papperskorgen utan lät mig förpassa dem till ett annat liv. Men nog kan det dröja innan jag åter igen äter en nektarin. Vill inte möta liknande bestar snart igen. Det var en ren tillfällighet som gjorde att det gick så pass bra som det gick. De hade lika gärna kunnat krypa ut ett par sekunder tidigare och rakt in i munnen på mig...

Efter arbetsdagen köpte jag nya blinkersglödlampor till motorcykeln. Träffade trevligt nog på min danskompis Mia, som nyligen startat sin tjänstgöring hos Mc-affären, nu sittandes utanför spisandes lite lunchmat före arbetsdagens början. Ett kärt återseende med tanke på att vi aldrig hann dansa med varandra under söndagskvällen.
   För egen del fikade jag även på vägen hem. Goda koppar kaffe och en prinsesstårtbit. Även Depeche-DVDer hann inköpas innan jag verkligen kom hem.

Sov middag och var allmänt slö om kvällen. Vi åt kyckling vid 20-tiden. Därefter fick synthen en hel del av min tid.

Tisdagen den 6 juni 2006: Sveriges nationaldag med övertidstjänstgöring och ett morgonpass med start klockan 07.00. En lugn trafikdag bjöds trots en kortare tids spårmarkering i Duvbo samt växelfel Bålsta. Dagens mest spännande sysselsättning gavs vid tågsättsbyte och lite spännande utväxlingar till och från Brodepån. Utöver detta roades jag mest av intressanta diskussioner rörande poliskontroller och erfarenheter hos övriga kollegor. I princip en sammanfattning rörande hur, när och vardessa ägt rum?

Hem till Ankis lägenhet där kvällen bjöd syntspelande, sömn, mat, synth, tv, mer synth och datorarbete. Slutligen lite te för min ömmande hals...

Onsdagen den 7 juni 2006: Förmiddagstur nummer 401. Roades av att se bilder från helgens personalfest. Klar skillnad i klädkod, vilket ibland gör igenkännandet svårt, åtminstone så att olika personligheter lyser igenom.

Torsdagen den 8 juni 2006: Dagen bjöd på en ledig dag som om kvällen förgylldes av föreställningen "Mamma-mia" på Cirkus i Stockholm. Anki och jag tog en promenad både dit och hem, med lite fika (läsk) i pausen. De platser jag fått i födelsedagspresent visade sig vara underbara, trots att det funnits risk för skymda platser. Nu satt vi på publikens högra sida om scen, relativt högt upp.
   Föreställningen bjöd som väntat både på bra musik och perfekt skådespelarunderhållning. Fångades säkert lite extra just beroende på att jag inte hade en aning om temat för musikalens karaktärer. En riktigt bra födelsedagspresent i efterhand...

Fredagen den 9 juni 2006: Trots att jag brukar tycka att Katrineholmsplatsen är smått kaotisk och underdimensionerad eftermiddagstid, må jag säga att jag denna afton satt på rätt plats. Flera av de omgivande områdena bjöd problem och utmaningar. Påkörningsolycka Skavstaby och ett avancerat ställverksfel i Kungsängen var de mest påtagliga orsakerna. Jag kom med andra ord lindrigt undan.

Anki begav sig ut till landet. Jag åkte åt andra hållet med en kvällssväng ut till Rotebro.

Lördagen den 10 juni 2006: Arbete om förmiddagen. Såpass lugn arbetsdag att jag hann titta om det fanns några attraktiva husobjekt runt om i länet. Hittade bland annat ett objekt som var ytterst sparsamt på bilder, beläget i Älta. Det var inte utan att jag nästan dömde ut det direkt. Främst med tanke på att uppfarten såg ut att luta ofördelaktigt för min motorcykel. Men samtidigt fanns det saker som fick mig att föra upp det på listan över tänkbara visningsobjekt för helgen.

Anki hade återvänt från Nynäshamn om eftermiddagen/kvällen. Därmed kunde vi njuta av dans på Grönalund till Date.

Söndagen den 11 juni 2006: Att detta skulle bli en milsten i dagar räknat visste vi inte när Anki och jag satte oss på motorcykeln. Vå startade med en visning i Älta. En gul villa med en tomt som kom att fängsla både Anki och mig. Trots att vi hade en aning pressat tidsschema, främst inledningsvis, dröjde vi oss kvar och pratade en hel del med mäklaren. Jämfört med övriga visningar vi varit på var det relativt få besökare just här. Kommer aldrig att glömma när vi stannade till vid en parkeringsficka bredvid en grillkiosk, ca 100m från vårt nya hem, för att kolla en sista gång på kartan i fråga om positionering. Vår nya hemgata låg framför oss, till höger in från närmaste rondell. Parkerade motorcykeln på vägen strax bortanför brevlådan...

Nästa visning var belägen i Björknäs, Nacka. Resan dit blev förlängd genom lite felnavigering. Men vi fick se oss omkring i huset trots att vi var näran nog en kvart sena. Därefter hade vi lite mer tidsmässigt utrymme att ta oss vidare till vårt tredje och sista husvisningsobjekt beläget i Stuvsta. Här fann vi också ett trevligt hus med en välskött tomt. Tillika mötte vi två av våra dansvänner, vilka redan givit sig in i budgivningen. Men vi var fast för att objekt och visning nummer ett var bäst. Därmed kunde vi med lugnt och gott samvete avstå det annars ganska så attraktiva tredje objektet.

Innan den kommande nattjänstgöringen kunde jag njuta av lite middagssömn. Trevligt med en arbetsnatt där den ordinarie personal var tjänstgörande.

Måndagen den 12 juni 2006: En lugn natt mot måndag bjöds på jobbet. Sov ut hemma hos Anki. Om kvällen tog jag tunnelbana och buss ut till Älta för omvisning av vårt nyfunna hus. Nu var Anki och jag i princip ensamma med mäklaren. Därför hann vi även se vindsutrymmen och fundera över många andra frågor. Även efter denna genomgång och visning var vi positiva. Jag var redan nu ganska övertygad om att detta skulle bli vår första budgivningsrunda, inte minst med tanke på de goda kommunikationerna med stan.

Efter bussturen åter till stan gick jag direkt till jobbet för att få lite sömn före det kommande nattarbetspasset. Det blev också en tung arbetsnatt på Arlanda-platsen, precis som jag hade blivit förvarnad. Det var en diger mängd förplanerade banarbeten som skulle ut...

Tisdagen den 13 juni 2006: Den mycket tuffa natturen räddades av den extrapersonal som var inkallad. Fetta i synnerhet då Telenor och dess telefonsystem kraftigt påverkade samtalsmöjligheten med fjärren. För mig innebar det visserligen en liten chans att hinna med all dokumentation av arbetet och att få en chans till förberedelse av morgontrafiken. Men arbetet fick en annan dimension när vi fick information om att ingen kunde ringa in till oss från naturen längs järnvägen. Således fick vi ringa runt och kontrollera om banarbetstillsyningsmännen hade några önskemål och om de kunde avsluta sina arbeten enligt överenskommelse. En tung process som med andra ord räddades av extrapersonal inkallad beroende på mängden arbeten. För att över huvud taget göra det möjligt att få avlastning och hjälp krävdes kopiering av mina hjälpblanketter. Att annars få ett grepp om vilka av mina 29 banarbetsanordningar som var aktiva eller avslutade hade annars varit omöjligt. Var djupt tacksam över att jag mycket noga för anteckningar på hjälpblanketterna, med de stödmarkeringar som underlättar grafning och samråd mellan olika anordningar. Förstår inte annars hur någon hade kunnat få grepp om alla samtida arbeten...

Onsdagen den 14 juni 2006: Kunde nyttja en dag för specialuppgifter på jobbet. Tidigare effektivt arbete med ställverksbeskrivningen hade dock gjort att uppgiftsbördan minskat en aning. Lite tur med tanke på att jag kände mig aningen ostrukturerad och okoncentrerad. Ett andra husbud (2.850.000 kr)gavs av oss nu i topp resten av dygnet.

Efter en lunch tillsammans med "Blomman och Jane längs Vasagatan arbetade jag vidare en stund. För att bryta av och samla tankarna tog jag mig en friskvårdstimma i gymanläggningen. Duschade och jobbade vidare till dess det blev dags att hänga på "Blomman" och Jane till sjukstugan för fästingvaccinerande. När jag kom hem åt vi en välsmakande kvällssallad samt gjorde en beräkning och sammanställning av årets utgifter.

Torsdagen den 15 juni 2006: Trots eftermiddagstur och sovmorgon var jag på fötterna relativt tidigt. Följde med spänning budgivningen för vårt husobjekt. De första budgivarna gav upp strax efter klockan 12 och klockan 15.21 var budprojektet i hamn. Vid det laget hade jag precis blivit avbytt från mitt trafikledande av "Kolbäcksplatsen".

Kvällens trafiklednig pendlade mellan hopplöshet och riktigt bra trafiklösningar. Till och med i de svåraste lägena lyckades jag dra nytta av de förseningar främst pendeltrafiken drogs med. Sedan var det en skön känsla att lämna jobbet och gå på en perfekt och läglig semester. Promenerade till Kungsträdgården för att insupa lite av alla fotbollsfans som samlats för att följa en av Sveriges ödesmatcher i WM-grundspelet. När sedan Fredrig Ljungberg lyckades nicka in bollen i 89onde minuten var jag väl på hemmaplan, i TV-soffan avnjutandes spagetti med bacon. Hade då varit lat och åkt hem med bussen till Ankis lägenhet...

Fredagen den 16 juni 2006: I stället för en ramtur, utan förutbestämda arbetsuppgifter, hade jag på torsdagseftermiddagen sökt semester. Skrev till olika banker på uppdrag av Anki. Vid 14.20 mötte jag upp Anki vid Slussen för gemensam färd till Nacka Forum. Fär undertecknade vi husköpsavtal. Det var lite svårt att hitta rätt hissar, men sedan vi gjord det gick det bra att komma till Fastighetsbyråns lokaler i tid. Fick ett bra och givande möte med säljaren, som ägt fastigheten sedan 1967-12-16.

På väg hem frå Fastighetsbyrån åt jag mat på centralen, med Anki som sällskap. Hon gav sig därefter av till en fest på jobbet. För egen del kunde jag åka till Ankis lägenhet för lite middagssömn innan dans på Grönalund till SCOTTS. På plats var bland andra Pelle, Caisa och hennes syster Malin. En riktigt trevlig danskväll som avrundades med promenad hemåt och samtidig ankomst med Anki till hennes lägenhet.

Lördagen den 17 juni 2006: Efter frukost tog Anki och jag motorcykeln ner mot Nynäshamn för att vistas på Ankis landställe under ett dygn. Inte utan att vi behövde lite avkoppling. Anki har verkligen kämpat de senaste dagarna för att både göra bra ifrån sig på jobbet och simultant stå till min och mäklarens tjänst med mera. Även om jag själv mest bara känt en uppdämd damm av glädje kan man inte annat än erkänna att man samtidigt är livrädd för att gå in i en omöjlig återvändsgränd med tårar och tvivel. Hur som helst, tårarna uteblev för min del och vi kunde gemensamt njuta i solen på altan, njuta av god mat och goda råd från Ankis föräldrar. Bland annat kunde vi finna ett tänkbart alternativ för den kommande trapprenoveringen genom nyttjande av ett så kallat "Stepkit". Med stor sannolikhet startar vår renoveringsrunda i vardagsrummet. Ett förslag är att klä innertaket med skivor med måtten 11x300x1220 mm, "vit symfoni". Leverantör "Beijer" eller liknande firma. Dock bör vardagsrummet tapetseras eller i förekommande fall målas innan tak och lister ska på plats. Ett projekt som vi borde kunna klara av innan inflyttningen, från tillträdesdagen 1 augusti.

Under kvällen kopplade vi av lite ytterligare genom att se delar av ett par WM-fotbollsmatcher tillsammans med spisande av ett litet glas rödvin och ostbricka. Vid det här laget fanns det bara positiv energi i tillvaron...

Söndagen den 18 juni 2006: Efter en kortare sovmorgon vaknade vi båda upp väl utvilade. Frukost spisades på den nedre overandan ute på Ankis föräldrars landställe. I fortsatta diskussioner gällande ombyggnaden av vårt nya hus behandlade vi delvis våra olika synsätt på hur vi ska planera. För egen del längtar jag efter att få planera alla rum mer eller mindre paralellt, öppet för löpande förändringar. Allt för att skapa mig en inre helhetsbild av det kommande hemmet. Inte minst för att lättare kunna känna hur olika materialval påverkar varandra i skarvarna mellan rummen. En planeringsfas som inte behöver vara detaljerad, men visualisernade för mitt inre. Anki tolkar ordet rumsplanering som mer av detaljplanering där alla mått och objekt skall detaljbestämmas. Kort och gott en skillnad som i mitt tycke bör särskiljas i korttids- och långtidsplanering. Roliga projekt båda två. Är fylld av hur mycket energi som helst just nu...

Under senare delen av förmiddagen tog vi motorcykeln hem. Mätaren närmade sig 2000 mil. Lite mer exakt 1994,7 mil när färden var avslutad. Anki började städa sin lägenhet inför kommande fotografering och mäklarvisning.

Måndagen den 19 juni 2006:Försökte under dagen att byta turer 1 och 2 augusti under en extra färd till jobbet. Ett arbete som till slut innebar en tidig förmiddag för tillträdesdagen och semester dagen efter. Mat spisade jag sedan på MAX, en lugn tillvaro som tillspetsades lite av den förbipasserande vaktparaden. Matpausen efterföljdes av medtaget kaffe i Kungsträdgården.
   Under kvällen städades Ankis lägenhet ytterligare. Vi transporterade över möbler till Ankis föräldrar för mellanlagring.

Tisdagen den 20 juni 2006: Hela dagen nyttjades till rivande av Rotebro-lägenhetens modelljärnväg. Detta efter en motorcykelfärd från Ankis lägenhet över till Rotebro.

Onsdagen den 21 juni 2006: Dagen bjöd på ett telefonmöte mellan klockan 10.30 och 11.30. Jag fick därmed tillfälle att deltaga i genomgången av husbesiktningen. För egen del fortsatte jag sedan med rivandet av modelljärnvägen. Anki åkte till Bryssel i en arbetsresa efter den ordinarie arbetsdagen...

Torsdagen den 22 juni 2006: Fortsatte att tillbringa tiden hemma. Modelljärnvägsrivandet krävde ytterligare tid. Klockan 21.38 skruvades dock den sista bärande skruven ut. Bilen hade jag lånad både före och efter det att mina föräldrar tillfälligt nyttjade den till handlande...

Fredagen den 23 juni 2006: Städade min lägenhet hela dagen. Främst undan resterna av min modelljärnväg. Inriktade mig på att förflytta och sortera allt virke upp till vinden. Anki höll sig i stan, hemma hos henne och hos sin farmor.

Om kvällen åkte jag dock in till stan . Hos Anki flyttade vi datorbord och gav oss av med garderobsdörrar till Ankis föräldrars lägenhet. Dagen avrundades sedan med god kvällssallad med fetaost inhandlad på Statoil Häggvik.

Lördagen den 24 juni 2006: Förmiddagen spenderades i Ankis lägenhet. Vid 15-tiden var vi bjudna över till mina varför vi tog en sväng förbi Rotebro innan besöket. Det var också här jag duschade och gjorde mig i ordning inför en bjudning med god lax och efterrättspaj. Sverige blev utslaget från WM mot ett överlägset Tyskland i åttondelsfinalen.
   I samband med besöket hos mina föräldrar lånade vi bil och släpkärra. Därefter körde vi över möbler, sänglådor, från Rotebro till Norrviken. Samtidigt tog vi med säckar med trädgårdsavfall för att förmedla dem till återvinningscentralen om söndagen.

Söndagen den 25 juni 2006: Vi startade dagen med ett besök på återvinningscentralen i Smedby. Därefter fortsatte vår färd till Nynäshamn för vattnande av blommor. Under återfärden besöktes Bauhaus och Coop Forum i Haninge för checkande av toalettdörr till min Rotebro-lägenhet. Därtill inköptes färg och verktyg.

Färden till Ankis lägenhet företogs via Älta. Det var en speciell känsla att åka förbi det hus som skulle bli vårat i augusti.
   Hos Anki lagade vi iordning klyftpotatis och lövbiff. Därefter fortsatte jag ensam hem till Rotebro för fortsatt städande, dock via mina föräldrar.

Måndagen den 26 juni 2006: Eftersom jag var inom ramen för min semester kunde jag ägna dagen åt slipa dörrkarmen vid badrummet med sandpapper. Lika dant gjorde jag med tröskeln som till slut började se riktigt bra ut. Hittade en räkning, TV-licens, som av okänd anledning inte blivit betald enligt mina normala rutiner. Fick ta mig en extra sväng med bilen, förbi biltullarna, till Ankis lägenhet för att betala den illa kvickt. Till slut kunde jag återvända till de projekt som ursprungligen funnits med på dagsprogrammet. Körde åter igen en sväng bort till återvinningscentralen i Smedby. Där lämnades CD-spelareoch säckar.

Om kvällen kom Anki på besök. Sovrummet städades efter att vi ätit en bit mat...

Tisdagen den 27 juni 2006: Tvättade en stor del av dagen. Stundom hade jag riktigt trevligt sällskap av personal från bostadsgruppen. Då tänker jag speciellt på den tjej av personalen som ursprungligen är från Vemdalen.
   Under tvättens torktid passade jag på att åka till Handelsbanken i Rotebro. Därefter vek jag tvätten innan jag fortsatte mitt dagsprogram genom färd till Coop Forum, Rotebro. Startade med att döva min hunger på Mc Donalds. Efter inköpsrundan var jag sugen på fika. Det blev en sedvanlig prinsesstårtbit och en kopp kaffe innan jag återvände till lägenheten. Denna gång för att lasta bilen med mitt gamla datorbord. Detta fördes över till mina föräldrar innan jag hämtade upp Anki vid Norrviken station.

Onsdagen den 28 juni 2006: Semesterdagen passerade förbi utan att speciella händelser blev dokumenterade. Kan anta att jag fortsatte med badrummets dörrpost osv...

Torsdagen den 29 juni 2006: Målade ett andra varv på badrummets dörrpost. Om kvälllen åkte jag in till Ankis lägenhet. Stannade till och åt mat på MAX vid Hamngatan. Om kvällen bar det av till Hågelby för dans till BLENDER.

Fredagen den 30 juni 2006: Hem i natten efter ett kort uppehåll på jobbet. Somnade sent och var aningen seg när det gällde att komma upp och packa det sista inför avfärd mot Anki, Nynäshamn och vidare till Ölandssemestern. Lite efter klockan tolv kom jag fram till Anki. Färden gick sedan till Nynäshamn där vi stannade för att vattna. Vi valde sedan att fortsätta vår färd söderut. Efter den perfekt timeade färjan över Skanssundet stannade vi till och åt bakad potatis med skagenröra. Vidare i Stavsjö tog vi in på vandrarhem. Med ett inräknat stopp för tankning och yoghurtätande i Vagnhärad, var det svårt att veta hurpass hungriga vi egentligen var. Hur som helst satte vi oss utomhus vid Stavsjö värdshus för att njuta av kvällsmat. Vädret var riktigt njutbart, om än på gränsen till kylslaget T-shirtsväder när solen gick ned. Maten var också okey, men ganska blekt kryddad. Med andra ord en smakupplevelse som inte kom speciellt högt upp på skalan. Jag hade annars sett fram emot att äta fisk, röding, när jag såg menyn. Får säga att förrätten var många gånger mer prisvärd bestående av gravad lax.

Lördagen den 1 juli 2006: Efter en morgon och frukost på Stavsjö vandrarhem fortsatte vår motorcykelfärd ner mot Linköping. Där vek vi av från motorvägen för en färd längs med riksväg 34 och vidare längs småvägar till riksväg 125 och ett uppehåll och fika i Vimmerby. Riktigt bra resväder mot Lundegård och Öland, förgyllt med höga moln...

I Kalmar åt Anki och jag på Mc Donalds i väntan på Patriks bil och den ordinarie inhandlingsfesten på Coop Forum.

Även den sista biten upp till Lundegård njöt jag av på Motorcykeln. Pelle körde bilen den sista biten och jag tog befälet över vår kolonn strax efter Ölandsbroöverfarten. Tydligen ska man bakifrån mest ha sett Anki och hennes rygg. Därför hade det ibland sett aningen konstigt ut när hon kopplade av med landskapsbeundran åt sidan istället för den koncentration på vägen som jag stod för. Logiskt helt enkelt. Med undantag för ett nära måskollisionstillbud var resan lugn och mycket städad...

Ganska snart efter ankomsten till Lundegård och inhandlandet av dansentréband hade vi lastat in all packning i vår stuga. Boende i stuga 43 detta år var Pelle, Caisa, Patrik samt jag och Anki. För en gångs skull var alla bäddar upptagna detta år. Tidigare har det delats på fler bäddar än nödvändigt...

Efter lite mellanmål och duschande bar det av till dansgolvet för den första danskvällen på Ölandsveckan år 2006.

Söndagen den 2 juli 2006: Den första av Ölandsdagarna blev riktigt lugn. Caisa fyllde år och åkte på en liten födelsedagsutflykt med en motorcykelburen vän. Anki, Patrik och jag bevittnade och deltog i Jack n´ Jill-dansen anordnad av Nackswinget till musik av Blender. I övrigt hade jag till huvuduppgift att fotografera under dansen. Tog så många bilder jag bara kunde med min långsamma blixtuppladdning. Fick kämpa för att snabba upp blixten och för att sedan förbestämma avståndsfokus innan avtryckande vid rätt tillfälle. Alltid spännande att försöka förutse vad paren skall hitta på när de befinner sig på rätt fotograferingsavstånd. Trots vissa mödor lyckades jag få bra många fler goa bilder än jag vågat hoppas på. Såpass att jag med gott samvete kunde fullfölja mitt fotograferingsuppdrag.

Efter en god middag med grillat kött och en variant av ungsvärmd potatis hamnade vi i dvala. Bastun avstod jag ifrån helt, bortsett från tio sekunder sedan den redan stängts av och i mitt tycke svalnat. Danskvällen till BLENDER kom att bjuda på tung och välspelad musik. Foxtrottarna upptog det mesta av min njutning, detta under för mig ovanligt avslappnade former. Höll mig mycket till de gobitar jag hunnit upptäcka på hemmaplan samt under lördagens dans. Det var helt enkelt skönt att inte jaga rund efter danspartners utan att stanna i de famnar mysfaktorn redan var garanterad. Tillsammans med Anki startade jag de båda halvlekarna. Vi avslutade sedan starkt till ovanligt många extranummer efter att kvällen haft riktigt mystoppar till Lovisas och skånetösen Linneas danser. Danser som gärna hade fått förgylla ytterligare ett par timmar under natten.

Måndagen den 3 juli 2006: Stugans mest ambitiösa uppgift för dagen måste ha varit den bullbakning som arrangerades tillsammans med en campingstuga en bit bort. Efter dansen till BLENDER var vi rejält trötta. Endast nattmackor och fika blev det innan läggdags.

Tisdagen den 4 juli 2006: Dagen avnjöts i fortsatt bra väderlek. Efter frukost hann jag lagom ta mig ett dopp innan det var dags för stugans medlemmar att bege sig till stan. I Borgholm hittade jag två par shorts som jag uppdaterade mitt klädförråd med. En bananasplit gav mig till slut den energi jag behövde för att inte må illa i sommarvärmen. Något som höll på att bli fallet i mitt hungrande tillstånd, trost en bra frukost.

En del av eftermiddagen spenderades sedan på stranden. Anki hade viss högläsning från min nyinförskaffade bok om "Husets ABC". En god sysselsättning när det gällde att torka efter underbart badande.

Till middag iordningställdes goda grillspett som spisades tillsammans med potatissallad. Så mycket av vila hann dock inte bjudas, då matintaget var planerat till en sen tidpunkt för att matcha mellanmålet efter stadsbesöket. Ett riktigt sommarjordbubbsmål med grädde och god vaniljglass.

Kvällens dans blev en aningen segare än tidigare kvällar. Mycket beroende på att de tre första bjudit på dunderbra kvalité, samt att man faktiskt börjat bli lite sliten. Med andra ord var det svårt att riktigt göra bra ifrån sig trots att det bjöds mer plats än tidigare. Det positivaste var att man nu kunde ha en viss överblick i lokalen och därmed i högre grad lyckas med uppbjudningsambitionerna för speciellt utvalda. Men detta till trots hade jag en låg uppbjudningsprofil för att för första gången i år ge lite utrymme åt andra att hinna bjuda upp. En sida av dansen som missats de inledande dagarna då jag hållt ovanligt länge i var godbit...

Onsdagen den 5 juli 2006: Under dagen spelade vi minigolf på hindergolfbanan vid campingplatsen. Till badet tog vi oss först om eftermiddagen. Skön avkoppling i den lite mer anpassade värmen. Vid golfbanan hade inte värmeproblemet varit speciellt stort då det fläktade lite lagom hela tiden. Tyvärr hjälpte inte detta min prestation. Även om jag under inledningen spelade relativt bra och någorlunda jämnt med mina motståndare Caisa och Anki. Mot slutet hade jag dock tappat vinstchansen med god marginal, utan en chans att förbättra mina insatser.

Kvällens middag gick i "tsatsikins" tecken. Vi grillade både vårt eget kött och den köttbit grannen lämnat vidare åt oss i samband med avfärd kvällen innan. Eftersom middagen spisades relativt tidigt fick jag äntligen tid att tillbringa en längre tid i bastun. Något som jag i princip låtit bli under just årets dansvecka. Har inte lockats av bastun i samma grad som tidigare. Mycket beroende på att jag misstänker att draget varit högst ringa då solen dominerat tillvaron och bastuligan lyst med sin frånvaro. Nu blev det i alla fall närmare två timmars bastu i samband med iordningställandet inför danskvällen till Bhonus. Kanske var det tur att jag fick trovärdiga rykten om att bandet äntligen tagit tu med sina spellistor, för annars kunde det ha varit tveksamt om danskvällen bjudit tillräcklig grund för att roa. Merparten av campingens boende begav sig istället till Borgholm för pub- och discoverksamhet. Något som i dagsläget även kunde ha tilltalat mig, nu sedan rökförbudet vuxit sig starkt.

Danskvällens inledning överraskade mig hur som helst i positiv anda. Fortfarande framfördes ett antal visbetonade låtar som med viss tveksamhet förgyllde dansglädjen. Men låtvalet höll onekligen den mest akutella status bandet någonsin presenterat på tvåtusentalet.

Eftersom huvuddelen av alla dansare roade sig på annat håll fanns det i princip hur gott om plats som helst för att breda ut sig på dansgolvet. Detta resulterade i bra dans med de gobitar som fortfarande fanns kvar på Lundegård. Riktigt utmattande dans för att vara sanningsenlig. Brister i allmänkonditionen gjorde dock att både Caisa, Pelle, Anki och jag stannade kvar i stugan efter pause. Dragningskraften Bhonus skapat var ännu lite för tveksam för att kännas som ett måste. I stället satt vi och småpratade en tid till god baileys och chips. Men nattvakan blev kort då vi snart gick och la oss istället.

Festargänget från Borgholm kunde senare redogöra för sina bravader. Omkring ett hundratal festsugna campinggäster hade inte kommit med bussen, utan hade fått ordna för sin egen färd sj&aumkl;lva. Med andra ord ytterligare pengar att lägga till notan. För det flesta med andra ord taxi tur och retur...

Torsdagen den 6 juli 2006: Vi bjöds sol under dagen. Jag tog en mc-färd till Borgholm för att införskaffa jordgubbar och glass. Patrik utmanade en annan stuga i minigolf. Middagen avnjöts på restaurant med pizza som maträtt. Om kvällen var det DATE som stod på scen. Det upplevdes mer eller mindre som en slags "transportsträcka" i framträdandet fram till pause. Oavsett om musikengagemanget blev bättre eller ej, så var jag efter pause riktigt sömnfärdig så fort jag stannade upp. Anki fick mig dock tillfälligt vaken. De bästa danserna blev med andra ord på slutet, ett slut som kom tillslut...

Fredagen den 7 juli 2006: Klockan var inte mer än 07.30 när Caisa gick upp. Under tiden som vi andra somnade om gav hon sig iväg söderut mot Helsingborgstrakten. Någon timma senare gav jag också upp stugvistelsen, men bara temporärt för vidare sömn under täcket ute på gräsmattan. Så småningom gjorde även Anki mig sällskap på sin handduk bredvid. Inte förrän vid frukosttid gav vi upp den temporära sovplatsen.

Den sista Ölandsdanskvällen bjöd på JANNEZ. En bra avslutning på en härlig dansvecka. Lite tomt kändes det när dansen var över, men jag hade fått dansa precis lagom mycket för att vara nöjd. Inte så utmattad som jag varit vissa år, men inte heller så danssugen att det var en katastrof att sluta. I princip en danskväll som utan stress och prestige hade övergått i lördagsmorgon. Dansmässigt blev det en underbar avslutning tillsammans med Anki och dessförinnan dans med en underbar Mora-danstjej (Susanne) iförd en mycket vacker svartblommig klänning.

Lördagen den 8 juli 2006: De underbara danserna gav mig ett riktigt sug efter nattliga jordgubbar. En stor härlig jordgubbstallrik slukades innan det blev sängdags omkring klockan 03.00.

Den nattliga drömmen ska ha varit i konstigaste laget. En god blandning av Parisminnen med ett ägande av stor en stor lägenhet i nämnda stad, inkluderande både hundrastning och påhälsning av släkten. Pusselbitarna passade inte riktigt, men det blev en lagom minnesvärd blandning av lyx och affärer ändå...

Efter relativt effektiv städning av stuga 43 gav Anki och jag oss av på motorcykel. Vår färd tog oss in en bit i landet för att så småningom fika i Åseda, vid en bensinmack. Staden verkade i övrigt vara mest i dvala. Under den senare delen av fikapausen fick vi söka lite regnskydd. Dock ingen märkvärdig regnskur, utan en likt de flesta andra vi stundom drabbades av. Det egentligt riktigt stora skyfallet vi drabbades av var en bit före Linköping. Då blev vi rejält dygnsura med tanke på att den framförvarande trafiken började krypa fram. Och visst var det en uppenbar vattenplaningsrisk för bilisterna. Men med mina däck kändes det som om farten var allt för låg. Med viss försiktighet, kanske även viss osäkerhet, tog jag mig i alla fall om kön av bilar. Därefter blev det mer gemytligt att åka i regnet, som så småningom upphörde helt.

I Linköping passade vi på att torka lite i samband med ett middagsstopp. Vi åt på en pizzeria vi tidigare besökt efter en danstävling. I kvällstidningarna kunde man både se bilder och läsa stora rubriker om en pendeltågskollission i Märsta natten mot lördag. Stockholmståg hade lyckats i den trafik de ansåg skulle bli perfekt efter övertagandet av Citypendelns trafik. Jag undrar jag...

Vid ett stopp utanför Stavsjö tog Anki och jag oss en fika. Samtidigt blev vi igenkända av en Nackswingare som varit i trakterna för att hjälpa en kompis med något. En liten trevlig överraskning såpass långt hemifrån, utan att för den sakens skull ha någon koppling till Ölandsveckan...

Vi övernattade och packade om hos Anki vid Gärdet. God sömn i en skön säng...

Söndagen den 9 juli 2006: Efter att ha pysslat om hemmet lite gav vi oss av norrut för ytterligare en dag på motorcykeln. Ytterligare lite ompackning i Rotebro och sedan vidare via småvägar förbi Märsta, Myrbacken och Knivsta upp mot Uppsala via Sunnersta. Efter passage genom Uppsala fortsatte färden mot Sala och "Silverköparen" där både mat och fika intogs. Ett litet ärevarv bjöds på sedan Anki glömt kvar sina solglasögon. I övrigt fortsatte färden norrut efter att ha svängt av vid Broddbo.

Vi passerade många natursköna områden längs vår väg. Vi åkte upp mot Sandviken, Kungsberget och vidare genom Ockelbo till Holmsveden där vi tog en kortare pause och fotograferade lite. Vi hade blivit förvarnade om ett 12 km långt vägarbetsområde, men bara anat oss till vart vi borde ha tagit av för att slippa detta. Hur som helst, vi försökte någon halv kilometer innan vi ens fick en möjlighet att vända motorcykeln. En riktigt tuff uppgift ibland grus, kross och ibland makadam. Men vi fann till slut den alternativa vägen mot Bollnäs efter ytterligare en passage genom Holmsveden. Väl i Bollnäs tog vi in på Scandic hotell. På storbildsteven i entrén kunde man se bilder från dagens WM-finalmatch. Klockan var nu mycket men jag unnade mig en dusch innan vi gick iväg mot Statoil eller MAX för att bli mättade. Det blev glädjande nog MAX som vi passerade först och som var öppet ytterligare en dryg halvtimma. Det var en skön form av mättnad när promenaden tillbaka till hotellet påbörjades strax före midnatt...

Måndagen den 10 juli 2006: Det hade pratats om digra regnvädersfronter som avslutning på de underbart vackra soldagarna. Vi funderade lite över om vi skulle tjäna på att komma iväg tidigt eller om det var bättre att ta det lugnt. När vi sedan redan före sju på morgonen väcktes av att regnet piskade mot rutan var beslutet enkelt fattat. Vi sov ut en aning och gick inte ner till frukost förrän någon gång omkring klockan nio.

Om jag minns rätt var klockan omkring 10.40 när vi lämnade hotellet och Bollnäs. Längs vår väg norrut längs riksväg 83 tog vi en avstickare genom Arbrå. I höjd med Järvsö kom så en liten skur, från en himmel som annars bjöd en hel del molngluggar också. Någon bensin blev det inte vid bensinmacken, för mackägaren hade inte fått utlovad leverans varvid pumparna stod helt tomma.

Om kvällen var vädret åter igen bra. Här en bit norr om Forsmo på en vacker grusväg för 90 km/h.

I trakterna av Järvsö var skiljelinjen mellan vackert väder och regn mycket markant.

Vid Hennan stannade vi till vid en kampingplats. Jag hade redan blivit kaffesugen. Lite imponerad blev jag av den vattenrutschbana som fanns invid sjön. En riktigt bred plastmatta som flera kunde åka på samtidigt, i bredd. Syrran, som sedan ett dygn befann sig på landet med familj, lyckades ringa precis lagom under vårt reseuppehåll. Att vi skulle hinna upp till Sörvåge innan middagstid var i princip uteslutet. Än hade vi ett antal omvägar kvar att hinna med...

Den mest oavsiktliga omvägen togs efter Bräcke. Förutom observationen av trafik hade jag genom Bräcke god överblick över ett ståltåg som passerade bredvid. Betydelsen av detta imponerande objekt gjorde att jag missade den tänkta avtagsvägen. Först ett par mil senare uppdagades avvikelsen då Anki snällt frågade om det inte var i Bräcke vi skulle ha svängt. Efter lite rådgörande beslutade jag att det inte var helt fel med en fortsatt omväg via Gällö. Himlen säg betydligt ljusare och mer regnfattig ut åt det hållet. Jag vill tro att det var därför vi bekvämt slapp undan med endast ett par högst begränsade regnskurar som med vår hastighet var över inom någon halvminut eller minut.

Lunchstoppet kom att bli vid en bensinmack strax efter passage av Indalsälven vid byn Stugun. Ett gott mål mat med två olika korvar, potatismos och lite gurkmajonäs om jag minns rätt. Här imponerades jag av toalettinredningen. Bredvid en vanlig men bekväm toalettstol fanns en "gästfåtölj". Ytterligare fanns ett bord med gott om tidningar samt en uppsättning med gästböcker vars placering jag inte minns i detalj. Riktigt bäddat för att trivas, men samtidigt en tänkbar orsak till varför toalettköer kan skapas. Detta förutsatt att man inte bjuder in den som står näst i tur förståss...

I samband med uppbrottet från Stuguns bensinstation kom en dam med två hundar förbi. De var ytterst osäkra på om vi var människor eller ej i våra mc-munderingar. Till slut valde de i alla fall att morra lite försiktigt för att uppmärksamma koppelhållerskan (ägarinnan) om att vi kunde vara farliga...
   Färden fortsatte med inriktning på Sollefteå. Längs vägen stannade vi till för ett underbart massagepass. Kände att axlarna började stelna till, så det blev en högst befriande behandling. I Långsele kunde jag bara konstatera att järnvägsstationen var mer eller mindre igenbommad för civilister. Ett toalettbesök fick därför styras om till en av de mindre bensinstationerna, som för övrigt ej hade kaffeautomat eller annan fikaservice...

Efter Sollefteå letade vi upp en underbar grusväg som bortanför Forsmobron vek av mot Selsjön och vidare mot Skorped. Underbara vyer både med och utan järnvägsanknytning bjöds. Väl värt en hel del fotografering. Även om vägen i sig erbjöd 90 km/h höll jag mig oftast omkring 70 km/h. Lagom för att ha en stadig färd och samtidigt hinna se sig lite omkring. Det kändes som om djuren snart skulle vakna till liv dessutom...

Till mina föräldrar och syrran med familj kom vi lagom för att bjudas en kopp te. Klockan var nu slagen 21.40. Riktigt skönt att vara framme och bara koppla av...

Tisdagen den 11 juli 2006: Efter frukost gav vi oss av till Gene fornby. En riktigt trevlig utflykt som både var intressant och lärorik. Föredragshållarna visade upp ett riktigt fängslande skådespel. När det var dags för hemfärd började jag dock må lite dåligt. Eventuellt en reaktion på att jag frysit en aning i den blåst som svepte fram genom fornbyn. Det var visserligen varmt i solen, men inte som helhet. Väl hemma tilltog illamåendet och jag sov under resten av dagen med en kort men intensiv spyperiod. Mot senkvällen piggnade jag till en aning, men långt ifrån såpass mycket att jag kunde följa med Jocke och smågrabbarna Angus och Malcolm på nattfiske i höjd med Nordmaling. Nej, jag mådde nog bäst av ytterligare ett par timmars sömn...

Onsdagen den 12 juli 2006: Nu var jag åter igen pigg. Kände för något kreativt handlande och satte därför igång med att ta fram de stenpartier som blivit gräsbevuxna på senare tid. Ett digert jobb som tog resten av dagen.

Torsdagen den 13 juli 2006: Fullföljde stenl&aumkl;ggandet utanför tvättplatsen trots regnande. Det var hur som helst underbart att få slutföra något handgripligen. Hade annars varit lite besviken över att alla våra stenpartier nu var dolda i grönska. Annars något som jag verkligen minns från barndomen. Allt vårt stensorterande från lera och annat fyllningsmaterial.

Om kvällen tog vi en promenad till Sågtorpet. Det kändes som en bra avrundning på en skön norrlandsvistelse. Promenaden togs tillsammans med mor, far, Anki, Kerstin och lilla Jasmine. Under promenadens slut kom vi även i samspråk med en av våra grannar på landet, som hade skyndat i kapp. Med sig hade han en bok med gårdarna i trakten upptagna och historia rörande grannskapet. Till och med att jag kände igen flertalet släktnamn och historiska fakta. Denna köpte vi hur som helst på stående fot. Tror att pappa i själva verket mer eller mindre hade beställt den under förra sommaren, ifall det skulle finnas något exemplar kvar av den senaste utgåvan.

Fredagen den 14 juli 2006: Efter att ha packat mc-väskorna gav Anki och jag oss av söderut. Vi följdes efter frukost av de övriga, som ville vinka av. Om det inte varit för de extra övertidspass som funnits med på arbetsschemat hade jag gärna stannat kvar. Men nu rullade vi iväg omkring klockan 10.40 och tog en första avstickare förbi Gullviks havsbad. Ville att Anki skulle ha varit förbi där med tanke på att det relativt ofta nämns i vägbeskrivningar och annat...

Eftersom Anki hade vissa ränteförhandlingar med banken fick vi vara redo att kolla av mobilen lite då och då. Första stoppet för samtal blev längs E4an. Troligtvis strax efter björnstugan. Då hade vi fått ett meddelande på mobilsvaret varvid Anki kunde ringa upp banken. I höjd med Skuleberget släppte jag effektivt förbi en polisbil (som ej var på utryckning) vid en p-ficka på en annars trång "(2+1)-väg". Bilen framför var annars den sega parten i sammanhanget...
   Färden vidare företogs via Klockestrand och sandöbroarna. I utkanten av Härnösand var det så dags för lite fika. Magen ville dock ha mat, så Anki och jag delade på en mycket välsmakande bit pizza, förstärkt med både läsk och kaffe för min del.

Först efter Sundsvall fanns det vägvalsteknisk möjlighet att komma in en bit i landet. Kände mig lite trött på det lite hårda europavägstempot. Via Matfors, där för övrigt både bensin, fika och toalettbesök (med uruselt toapapper) ordnades, fortsatte färden söderut mot Dellensjöarna. Ytterligare toabesök och en kopp kaffe vid 17-tiden i samband med en välbehövlig tupplur invid stranden på den kampingplats vi letat upp. Som sagt var, underbar och välbehövlig avkoppling under någon halvtimma. Det blåste riktigt ordentligt, men var i övrigt riktigt varmt i solen...

Från Delsbo tog vi småvägarna via Nor fram till Vallsta. I Bollnäs gjorde vi ett favoritstopp för mat på MAX. Från Bollnäs fick vi se oss omkörda av två motorcykeldårar. I backspegeln sågs de båda komma på bakhjulet, men i själva omkörningstillfället var de i alla fall på väg ner. Men ingen behaglig syn eftersom de inte verkade så speciellt säkra på sin sak i de byiga vindarna. Från Tönnebro företogs resten av färden åter igen längs E4. Nu i lite mildare trafikflöde och med en riktigt vacker skymningstid. Klädseln fick förstärkas ytterligare en gång norr om Uppsala för att vara njutbar. Temperaturen varierade då mellan +12 och +16 grader celsius, med en noterbar front redan strax söder om Gävle.
   Resans sista stopp och godisdepå företogs vid Stora Väsby. Sedan en skön sista bit direkt till stan dit vi anlände ganska precis vid midnatt.

Lördagen den 15 juli 2006: Det extra arbetspasset blev lugnt bortsett från ordergivningen i samband med en skogsbrand i Ekolsund. En brand som var såpass nära som 15 till 20 meter från spåret när den var som närmast. Det största problemet var dock antalet nyfikna personer som vid brandens inledande släckningsfas befann sig i eller vid spåret. Räddningstjänsten skötte sig här utmärkt.

Anki hade under dagen åkt till landet, så jag hade ingen brådska hem. Gick en längpromenad i den härliga sommarkvällen, strosandes runt en del på Östermalm. Då jag insåg att mc Donalds inte kunde erbjuda någon kvällsmatro (stängde inom tre minuter klockan 21.30) motiverades jag att gå en extra bit till MAX-restaurant på Hamngatan. Ett bra beslut som gav både mättnad och avkoppling. Avslutade med den gratis koppen kaffe innan jag gick hem via Karlaplan.

Söndagen den 16 juli 2006: Hade ett förmiddagspass, även denna dag på övertid. Denna dag ännu lugnare. Tog en skön promenad hem i värmen. Anki kom åter från Nynäshamn varvid vi åt inköpta tunnpannkakor och författade inflyttningsfest-SMS. Ordnade även med adressändring och telefonflytt via nätet. Slutligen sammanställdes notan för stuga 43 och ölandsvistelsen för samtliga boende innan läggdags. En riktigt effektiv kväll således...

Måndagen den 17 juli 2006: Det var skönt att komma tillbaka till en dagtur när det gällde trafikledningen av vardagsarbetstrafiken. Det blev en lugn dag även om ordersystemet under ett par minuter såg ut att komma att strejka rejält. Ett fel som tack och lov endast drabbade ett av mina tåg och som blev högst tillfälligt.

Även denna kväll var det en mycket stor njutning att vandra hela vägen hem till Ankis lägenhet. En bra uppladdning inför en pysselkväll med uppdrag framför datorn. Bankärenden med mera...

Tisdagen den 18 juli 2006: Eftermiddagsturen blev riktigt omväxlande. Strax efter lunch rycktes jag från min ordinarie plats för att stärka upp där det just inträffat en påkörningsolycka, mellan Upplandsväsby och Rotebro. Även om räddningstjänsten inledningsvis letade upp fel tåg, ett som lämnat av resenärer vid plattformen Upplandsväsby, så gjorde de en fullt acceptabelt arbetsinsats. Olycksplatsansvarig var däremot än mer disorienterad. Letade upp samma felaktiga tåg inledningsvis men fick oss att även tillfälligtvis stänga av trafiken även Upplandsväsby- Skavstaby med motiveringen att räddningstjänsten varit utanför avspärrningarna och att sammanstötningen i verkligheten skulle ha ägt rum där. Med andra ord såg det under några högst osannoligt förvirrade minuterar ut som om det skulle innebära en utredning och ett olyckstillbud utöver själva grundolyckan. Hur som helst fick denna disorientering att återupptagandet av pendeltrafik Rosersberg- Upplandsväsby fick avbrytas just när den skulle återupptas. Jag ifrågasatte de nya uppgifterna och bad den olycksplatsansvarige att omedelbart bringa ordning ibland uppgifterna. Vart hade olyckan skett och vart hade räddningstjänsten haft sitt arbetsområde. Med tanke på att det senare tillbudssamtalet varit det virrigaste både jag och min medarbetare hört visade det sig i nästa samtal ha varit rätt att ifrågasätta och utreda vidare. Vid detta laget var räddningstjänsten redan klara. För mig återstod en tid av rapportskrivning även sedan arbetspasset tagit slut. Vid det laget hade jag återgått till min ordinarie tur och haft ytterligare en hel del att reda ut rent trafikeringsmässigt. Tror det var bra att jag tog ordentligt med tid på mig för örlämnande av uppgifter till min avlösande kollega. Bland annat hade ett träd fallit över kontaktledningen och startat en brand där det redan var avstängt för arbeten. I sammanhanget hör dock att ett av arbetsfordonen därigenom blev instängt och planerades bli omlett. Även här blev självklara instruktioner till ett oklart handlande. En anmärkningsvärt låg nivå av säkerhet som riskerar bli fallet när personal hamnar i ovana situationer och tar för givet att planeringssamtal är det samma som ordergivning och starttillstånd. Vid detta laget hade jag tack och lov lämnat över av innehållet i just planeringssamtalen, and nothing more... Rapporten blev jag nöjd med från påkörningstillbudsrapporteringen...

Promenaden hem innebar skön avkoppling. Väl hemma hos Anki kunde jag gratulera henne till en underbart bra lägenhetsannons. Supervackra bilder och mycket lockande utformning av hennes säljobjekt...

Onsdagen den 19 juli 2006: Arbetsdagen var mycket lugn. Såpass lugn att jag kunde göra drömmande efterforskningar gällande braskaminer. Hittade en riktigt trevlig kamin tillverkad av "Kaminkungen". Fick därtill gå tidigt för att utöva friskvård. Tog en promenad för att äta lunch. En god lunch av kycklingfiléer och risotto med basilikasås. Fortsatte promenaden och kom att passera jobbet ytterligare två gånger innan jag var klar med mina ärenden på stan och e-mailläsning. Väntade på e-mail från försäkringsbolaget, därav mitt datorberoende. Ett av mina ärenden var att ta den andra sprutan i min fästingvaccinering. Något jag lyckades med trots att jag höll på att somna ifrån mitt könummer. Under den sista turen förbi jobbet bjöds tårta varför jag stannade till för fika och snack om husköp. Vi var tillsammans tre lyckliga husköpare samlade i köket på en gång. Alla tre i flyttagen inom de närmaste månaderna.

Efter fikat fortsatte jag att njuta av dagen. En stund i solen vid konserthustrappan och sedan möte med Anki vid Sergelstorg. Vi strosade iväg mot Stureplan där vi slog oss ner för en öl och läsk. Här fick jag möjlighet att presentera mina braskaminplaner. Planer som nog får arbetas in i medvetandet under en längre tid...

Efter all tid av avkoppling åkte vi för att göra lite nytta hos föräldrarna. Vattnade blommorna på väg hem till en kväll som så småningom förgylldes av en salladskväll framför TVn.

Torsdagen den 20 juli 2006: Efter en natt i Rotebro kunde jag konstatera att jag hade en skön ledig dag framför mig. Anki gav sig av till jobbet med pendeltåget om morgonen. För egen del utnyttjades tiden effektivt till papperssorterande inför den kommande flytten till Älta. Först frampå kvällen var sorteringen såpass fullständig och välgrupperad att jag kunde börja fylla enstaka flyttkartonger och märka upp dem.

Fredagen den 21 juli 2006: Även denna dag var jag ledig. Kompensation för min övertid tidigare under slutet av semestern, ett sätt att få rätt veckovila. Fortsatte med mitt papperssorterande med riktigt god glöd och inspiration. Det kändes verkligen att jag gjorde nytta inför kommande flytt. En underbar känsla att kunna flytta med väluppmärkta kartonger där man slipper att gräva djupt för att hitta. En enkel tejpuppmärkning som istället kan visa kartongens innehåll... Anki hade tid avsatt för segling med sina föräldrar under helgen.

Lördagen den 22 juli 2006: Vid åttatiden var jag uppe på benen. Fortsatte även denna förmiddag med papperssorterande och kartongfyllnad. Men utöver detta även lite allmän städning innan dess att det blev dags för arbetsdag. En lugn arbetsdag på Västeråsplatsen. Kunde därtill även njuta av lite sömn i solen på terassen under min lunch. Anki njöt i sin tur ute på en båt för kvällen belägen i Erstaviken, dvs vårt nya hus närmaste havsvik ett par kilometer bort.
   Sommarkvällen var fortfarande underbar när jag kom ut från jobbet vid 21-tiden. Fortfarande ca 25 grader varmt. När jag väl kom till Rotebro gick jag längs vattnet och njöt av den sista tiden som boende i Trollholmen. Promenerade längs vattnet, via bryggan och bort längs strandpromenaden förbi Skinnaråsvägen och hem. När jag sedan slog mig till ro i TV-soffan var det en riktig avkoppling framför en TV-deckare... Nattsömnen blev sedan aningen bristfällig med anledning av att det var riktigt varmt inomhus...

Söndagen den 23 juli 2006: Tog om morgonen pendeln in till jobbet fpr en lång förmiddagstur till klockan 15.00. Spårmarkeringar på sträckan Tungelsta- Ösmo gjorde att stora delar av Nynäshamnstrafiken var ersatt med buss under förmiddagen.
   Sammanstrålade med Anki för en gemensam färd ut till Rotebro. Även denna kväll avnjöt jag en promenad runt Trollholmens grannskap, nu med sällskap av Anki.

Måndagen den 24 juli 2006: Efter en kort och lugn förmiddagstur gick jag ut och njöt av värmen på stan. Beställandet av en milkshake visade sig inte vara helt lätt. Det var inte förrän på den tredje Mc Donalds-restauranten som jag blev nöjd. Då hade jag dessutom redan vandrat runt i stan via Telia-butiken och andra stadsnära affärer. Slog mig slutligen till ro i solen på konserthustrappan och så småningom även en stund vid Sergelstorg.

På hemmaplan bjöds jag ett par riktiga åskknallar under eftermiddagen. Anki hade tur att hinna fram till min lägenhet under inledningen av ett kort men intensivt regnande. Värmen höll dock i sig och kvällen nyttjades för flyttkartongspackning i form av porslinspackande och porslinsutgallring.

Tisdagen den 25 juli 2006: Hade en underbart kort arbetsdag mellan klockan 08.30 och 14.40. Arlandaplatsen bjöd en lugn start. På Nynäsplatsen blev det mer stökigt med tillbudsrapportering sedan felaktig avspärrning blivit utförd längs Nynäsbanan i samband med att STRIX mätvagn inrapporterat ett spårviddsfel. Mätningar som görs fortlöpande med jämna mellanrum.

Klippte mig i stan, droppin påå Kungsgatan, under tiden som jag väntade på ett möte med "Blomman" och Jane vid Klarabergsviadukten. Hann dessutom med lite solande på konserthustrappan innan nämnda eftermiddagsmötestidpunkt. Då avsikten var att njuta av sommaren och en restaurant föll valet på Hirchenkeller. Då hade vi skydd från de hotfulla åskmoln som tillfälligt tornade upp sig en bit bort. Solen förblev dock klart skinande och mat, två öl och en kaffe gick ner under fullständig sommarnjutning i ett sällskap som snart utökades med "Sjöqvist" och sedan även Anki. Under tiden vi satt till bords hann Ankis mäklare ringa och meddela att lägenhetsvisningarna givit resultat. En ivrig köpare undrade vad hon kunde tänkas släppa lägenheten för utan budgivning.

Aningen trötta, men mycket nöjda och belåtna åkte vi hem till Rotebro.

Onsdagen den 26 juli 2006: Hade sovmorgon och åkte med lånad nyckel in till Ankis lägenhet för att betala räkningar. Jobbet behagade bjuda på en riktigt lugn dag utan anmärkningar. Anki var redan hemma i Rotebro när jag kom hem. Hennes lägenhet hade nu blivit såld till ett mycket bra pris om 1.925000 kr. Kontraketet var redan skrivet och påtecknat.
   Kvällen innebar ytterligare ett par packade flyttlådor, nu med främst bilder.

Torsdagen den 27 juli 2006: Under min lediga förmiddag, innan jobbet, packades flyttlådorna flitigt...

Fredagen den 28 juli 2006: Bjöds en arbetsdag, dagtid, med relativt lugn och kontrollerad tågföring samt friskvårdstid med promenad och soldyrkande framför riktigt hotande åskmoln.
   Om kvällen dans till BOOGART på Skansen. Ett danstillfälle som för övrigt bör ha varit det sista med gruppen som jag hann njuta av innan deras avskedskonsert i Gävle, oktober, vilken jag ej kom att bevista. Men det var inte det lättaste att ta sig till Skansen. Riktigt kraftiga åskskurar och kraftiga blixtar omgav stan. Rusade efter bästa förmåga mot Cityterminalen och tog därefter underjordens skydd till Sergelstorg och busshållplatsen. Väl framme vid Skansen avtog regnandet och kvällen bjöd i övrigt uppehåll. Danskvällen blev mycket trevlig och mysig, inte minst beronede på Linda, Anki och många fler goa danstjejer...

Lördagen den 29 juli 2006: Natten tillbringade vi hos Anki. Vi inledde dagen med frukost innan vi gick ner till Fältöversten. Inhandlade fem par byxor till riktigt förmånligt pris. Därefter åt vi tunnpannkakor innan vi gav oss av till en fest i Östra Orminge, Saltsjö Boo. Ett trevligt grillparty, 30-årsfest och inte minst inflyttningsfest hos Kristina L och Niklas. De hade hittat ett riktigt trevligt och välplanerat parhus med en interiör som delvis gav oss uppslag gällande tänkbara fondväggsmålningar. Till största delen höll vi till på den stora altan, utanför nedervåningen, ut mot skogen. Riktigt mysigt och väl överspänt med pressenningar som skydd för det regn som uteblev. Det var blandat folk. Inte minst ett par dansvännder som visade sig vara av det seglivade släktet. Som alltid var vi (Jenny O, Peter L, Ann-Chatrine J, Anki och jag) bland de sista som lämnade festen med en av nattbussarna, 01.48.

Söndagen den 30 juli 2006: Efter nattlig fest från festen tog vi sovmorgon hemma hos Anki. Efter en promenad via Ankis föräldrar tog vi pendeln ut till mina föräldrar för ett billån. Inledningsvis åkte vi till IKEA Barkarby för inköp av flera flyttlådor. På Coop Forum inhandlade vi sedan saker inför vår egen inflyttningsfest den första augusti, i Älta.
   Kvällen bjöd fortsatt flyttkartongspackande. Anki specialiserade sig på tomburkspackande samtidigt som matlådor och dyl sorterades. För egen del hade jag förmånen att kunna roas av en TV-serie i samband med packandet av småprylar...

Måndagen den 31 juli 2006: Lämnade tillbaka bilen omkring klockan 07.00. Förmiddagen i övrigt nyttjades till packande av flyttlådor. Eftermiddagen fick bjuda på en lugn arbetsinsats på Uppsala och Arlanda-platserna.
   Under hemvägen blev jag bjuden på hallon i samband med att jag passerade hos mina föräldrar. Denna gång var det inte bara bilen som lånades, utan mina föräldrar gjorde en stor insats för att finna en gammal brevlåda märkt "Ålander", ifall sådan skulle saknas. Därtill lånade jag även en underbar pirra inför kartongflytten.

Väl på hemmaplan, i sen timma, packades bilen full med utrustning för inflyttningsfesten. Först därefter packades de sista flyttkartongerna fulla med böcker.

Tisdagen den 1 augusti 2006: Den stora dagen var kommen. Anki hade semester. Själv steg jag upp tidigt för att med pendeltåget åka den nostalgiska trippen in till jobbet och min arbetsdag mellan klockan 06.00 och 12.50. Har nog aldrig skådat så mörka åskmoln som de i höjd med Ulriksdal. Väl inne på centralen fick jag även uppleva delar av regnets makter tillsammans med riktigt byiga vindar. Sania och jag kämpade oss mot cityterminalen och från densamma med ett sönderblåst paraply som resultat. Men vi kom fram utan vidare missöden till jobbet.
   Anki ordnade och förberedde en hel del av kvällens mat. Kokade pasta och förberedde genom att inhandla de sista färska ingredienserna under morgontimmarna. När hon sedan mötte upp mig vid Nacka Forum, strax före klockan 14.00, var det mesta i matväg riktigt väl förberett.

För egen del såg det ut att bli aningen svårt att komma iväg när min arbetsdag slutade. Det saknades folk och man fick omfördela personalen och bevakningsområdena då jag skulle skynda iväg. Kom dock ut till Nacka Forum med ganska god marginal. Hann äta upp min pastasallad som jag tagit med mig från jobbet. Kände mig riktigt lycklig och förväntansfull och stördes knappt ens av de getingar som hade viss dragningskraft till min mat.

Väl inne på banken (klockan 14.00) startade vi signerandet av bankpapper, lånepapper och gemensamma konton. En halvtimma senare anslöt mäklare och säljare till ett konferensrum som reserverats oss. Nu undertecknades köpekontraktet och vi fick en ganska lugn stund tillsammans för att ställa frågor och småsnacka. Inte minst avhandlades semestern och motorcykelåkningen som samtalsämnen. Vi fick därtill en mängd ritningar och annat matnyttigt inför vårt villaägande...

Direkt efter bankbesöket letade vi oss vidare med bil till vårt nya hus. Där mötte vi upp säljaren igen, som nu överlämnade nycklar och gav oss vidare information. Till vår stora förvåning hade han lämnat kvar någon form av lampor i vart rum. Kvällens fest skulle med andra ord inte famla helt i mörker. Städningen var inte heller att klaga på, vi kände oss redo för kvällens inflyttningsparty.
   Ett par timmar senare (klockan 19.00) var vi med andra ord i full gång med rundvisningar i och utanför det nya hemmets väggar. Caisa och Fia och Linda var först anlända tillsammans med "Hillbo". Theresie och Johan dök sedan upp innan Ankis vänner Hanna, Annelie och Stefan kom tillsammans med lilla Edwin. Glädjande nog fick vi även en snabbpåhälsning av Christofer och Gabriella som valde att ta vägen förbi som hastigast. En nyfikenhet som jag verkligen uppskattade.

Njutningsfaktorn av mat, vänner och nytt hus var enorm. Vädret hade verkligen varit till vår fördel, med värme och allt. Våra nyinköpta filtar hade nyttjats på slutet och ytterligare höjt värdet av vår underbara utealtan.
   När det blev dags för nattsömn plockade vi fram våra liggunderlag och sovsäckar för en natt på golvet i vårt vardagsrum. En underbar kampingupplevelse...

En av de sista gästerna mot vardagsrummet, när de andra gått hem... Foto: Lars Ålander

Onsdagen den 2 augusti 2006: Semesterdag för oss båda och det första uppvaknandet i vår nya villa. Våra presentfällstolar kom väl till pass när vi njöt vår första frukost på altanen. Under förmiddagen tog vi oss en promenad i närområdet. Därefter tog jag bilen via Rotebro över till mina föräldrar för att sedan skjutsa dem över till vårt nya hus. Strax efter klockan 14.00 sammanstrålade jag och Anki med både mina och hennes föräldrar. En rundvandring i tomt och hem följdes av lunch med efterrätt (nyplockade hallon från mor och far) på vår altan. Kunde bekvämt gå ifrån under fem minuter för att inhandla glass till efterrätten. Underbart bekvämt det med...

Skjutsade sedan hem mina föräldrar, lånade deras släpvagn och hämtade ett lass flyttkartonger från min lägenhet. Flytten hade startat...

Torsdagen den 3 augusti 2006:Efter en kort natt i sovsäcken på vardagsrumsgolvet tog jag första morgonturen med 401:an mot jobbet. Trevligt nog fanns både Metro och City att tillgå som tidningar vid busshållplatsen. Blev tvingad att skälla ut en förare med helt fel inställning, när han bitskt och helt oförstående anklagade oss för att ha tagit tillbaka signalen framför honom i Kolbäck. Det gick till och med såpass långt att han sett till att kalla ut felavhjälpare trots att inget bestående fel fanns att felavhjälpa. Grov okunskap i min mening. Signalpersonalen fick ganska snart åka från platsen utan att ha kunnat finna fel eller göra något åt det. Men visst, i samband med ombyggnadsarbetena i just Kolbäck finns det mycket som kan få signalerna att uppföra sig oförutsägbart.

Efter ett i övrigt lugnt arbetspass vid Västeråsplatsen och Nynäshamnsplatsen, mötte Anki upp mig vid Centralen. Gemensamt åkte vi ut till Haninge Centrum för att hämta hennes nya bil, Toyota Yaris. Vi tog bussen ett par hållplatser för att undvika regnet som tillfälligt öste ned. Passade även på att besöka en kakelbutik innan avhämtningstiden var inne. Bilen förde vi sedan hem via Tyresö :Centrum. Ett centrum som vi ville se på inrådan av husets säljare. Och visst, även jag trivdes där med fika och allt...

Under kvällen körde vi ytterligare ett flyttlass med kartonger med hjälp av mina föräldrars bil och släp.

Fredagen den 4 augusti 2006: Ledig dag. Gick upp vid tiotiden för att äta frukost och sedan lasta av släpkärran. Underbart förnämligt att kunna köra in en fullastad släpkärra inomhus som skydd för väder och vind över natten...

Om eftermiddagen tog vi med den tomma släpkärran till Coop Forum Rotebro för inhandlande av en ny toalettdörr till lägenheten. Anki och jag fortsatte sedan med nedplockande av gardiner och ytterligare packande av nya flyttkartonger. Efter montering av toalettdörren packade vi släpet med möbler. Bland annat min musikbänk och skrivbord. Åter igen lämnade vi släpkärran oavlastad i huset för att skynda iväg till skansen och dans till DATE.

Lördagen den 5 augusti 2006: I princip blev det en heldag i Rotebro. Packade till sent på kvällen för att till sist ha ett nytt släplast klart före midnatt.

Söndagen den 6 augusti 2006: Redan vid niotiden gav vi oss av från villan med var sin bil. Anki hade siktet inställt på hämtning av sin farmor för ett hembesök i villan i lugn och ro. Jag åkte istället mot Rotebro. Främst för att kunna besöka återvinningscentralen. Via Norrviken &airng;kte jag sedan åter till Älta.

När Anki och jag återvände till hustet var redan Ankis far på platsi vid villan. Vi tog oss tid för en genomgång av huset och för att lite grovt planera våra underhålls- och ombyggnadsplaner. Fräst i avsikt att få vardagsrummet samt övre och nedre hall renoverad. Därtill såg vi det akut med ny ventilation till badrummet, ett projekt som Anders ville ta sig an.

Anki och jag spisade sedan på kyckling och pasta innan dess Caisa och Pelle dök upp. Efter lite fika tog vi oss en promenad och rundtur omkring Strålsjön. Mina svaga minnesbilder från 1997 fick leda oss fram och slutligen runt sjöns träskmarker. Vi kom visserligen inte fram exakt där jag förväntat mig, men ändå på en plats som till slut ledde oss rätt och hem.
   I samband med att vi skjutsade Caisa och Pelle hem erbjöds vi golvbeläggning i form av ekgolvskivor. Med stor sannolikhet passande för vår övre hall.
   Innan vi begav oss hem till Älta packade vi bilen full med ytterligare ett lass frå min lägenhet i Rotebro. Själva hemfärden bjöd på en underbart lågt stående måne i söder...

Måndagen den 7 augusti 2006: För egen del var jag ledig denna dag. Anki åkte till jobbet. Jag kunde därmed njuta av en god fika i huset. Därefter transporterade jag mig till Ankis lägenhet för mailskrivande till Glocalnet med mera. Det började bli dags att se över bredbandsmöjligheterna för vårt nya hus. SMS:ade även den förra husägaren för att få ytterligare en beskrivning av hur utegrillen var tänkt att slutföras på altanen. Vidare önskade vi oss intruktionsböcker för pannan och brännaren ifall dessa fanns att tillgå.

Åkte vidare till Rotebro där jag noga städade medicinskåpet och sedan även städskåpet. Fyllde därtill de sista flyttkartongerna. Anki gjorde en enorm insats sedan hon anlänt från jobbet om kvällen genom att skura köksgolvet. Sent om kvällen fyllde vi bilen och körde hem via riksväg 226 och 229 som omväxling.

Tisdagen den 8 augusti 2006: Strax efter att Anki åkt till jobbet så steg jag upp. Hade med kort varsel lyckats få en extra semesterdag. Lastade ur bil och slälp som stått lastat ett par dagar. Därefter åkte jag till Rotebro för ett nytt billass som lastades ur i villan så snart jag kommit tillbaka. Ånyo åkte jag tillbaka till Rotebro, denna gång för att äta på hambugerbaren i Rotebro centrum innan jag återlämnade boken hos mina föräldrar. Fick skjuts av mina föräldrar till Häggvik i samband med att de skulle ut och handla. Min färd gick med kommunala medel till Ankis lägenhet. Anki hade hämtat bilen från Älta och vi lastade nu bilen full med blommor för färd till Rotebro och lite styling av lägenheten inför fotograferingen den 10 augusti.

Innan vi åkte med ett nytt lass från Rotebro till Älta städade jag badrummet ordentligt.

Onsdagen den 9 augusti 2006: Gick upp ca 04.30 för färd med buss 401 mot jobbet. En riktigt lugn arbetsdag som efterföljdes av en kort färd förbi Ankis lägenhet. Därefter åkte jag vidare till Rotebro för ytterligare städning av badrummet. Anki utförde samtidigt stordåd om kvällen i övriga delar av lägenheten. Vi bäddade nytt med sängkläder som Anki strukit i samband med hämtandet av bilen i Älta. När lägenheten såg bra ut inför fotograferingen så åkte vi hem. Jag fick äran att köra och valde vägen över Nackareservatet hem.

Torsdagen den 10 augusti 2006: Hade bytt bort min dagtur mot en morgontur för att kunna ta emot mäklaren efter jobbet. Avslutade tjänsten med en friskvårdstimma med kompassinköp. Därefter bar det hemmåt för slutdammsugning av lägenheten. Mäklaren dök upp vid 14.30-tiden som avtalat. Vi var överraskande överens om utropspriset, trots att jag drog till med mina allra högsta budönskningar och en grundtanke på 10.000 kr/kvadratmeter plus 100.000 därutöver. Det skulle innebära ett öskemål om 755.000 kronor. Jag råkade nog därtill i förbifarten nämna 765.000 så vi valde 740.000 som utropspris utan att tveka en sekund. Nämnas kan att en långt mer påkostad lägenhet gick för 830.000 trots ett utropspris på 530.000. Riktigt uppmuntrande fakta att bita i. Speciellt med tanke på att jag ej vågat tro på mycket mer än ca 450.000 innan dess jag började söka runt på objekt i länet.

Tog motorcykeln hem till Älta via Ankis lägenhet efter ytterligare köksstädande i min lägenhet. Anlände hem först sedan Anki somnat.

Fredagen den 11 augusti 2006: Skönt med sovmorgon i huset och frukost på altanen. Pratade med syrra under förmiddagen för att dela med mig av en lite försenad gratulation. Annars innebar dagen diverse småpyssel med test av sandpapprande i trappen, synthspelande och radiolyssnande. Först därefter åkte jag kommunalt till Rotebro för att främst putsa köksskåp, ugn och spis med mera.Värst ingrott var ett ugnsgaller...

Sov middag i soffan inför min arbetsnatt. På hemmaplan hade Anki stött på problem vid pannan. En inställningskran för justerande av varmvattentemperaturen hade börjat läcka efter att ha kärvat en hel del.

På jobbet tog jag mig en dusch innan min arbetsnatt startade på "Västerås- och Kolbäcksplatsen". Riktigt skönt efter en dag med städande...

Lördagen den 12 augusti 2006: Det var en lugn arbetsnatt på Västeråsplatsen. Ringde ett nattligt samtal till Anki för att höra efter hur det gick med den läckande kranen vid pannan. När jag kom hem om morgonen tog jag mig direkt för ett undersökande av kran och packning. Anki gav sig därefter ut på stan för att besöka olika röraffärer i jakt på ny packning. Tyvärr var det lördagssommarstängt och ingen lycka med den jakten. Själv sov jag under förmiddagen. Vattnet höll vi avstängt till dess det var dags att duscha.

Frukost åt jag någon gång vid lunchtid en bit ut på tomten. Samtidigt som jag njöt av min fällstolsplacering passade jag på att ringa min mor. Min lägenhet kom under dagen ut på nätet. Anki och hennes föräldrar kom över med ett last och släpvagn. Sov efter avlastningen för att kunna ladda inför en ny arbetsnatt.

Söndagen den 13 augusti 2006: Det blev aningen kaotisk arbetsnatt. Främst för kollegorna där inkopplingsarbeten skulle samordnas med tågtrafik som tydligen fanns beviljade för banavsnitt som skulle inprovas. Det blev om morgonen många frågetecken kring ersättningstrafik för den felplanering som gjorts. Därtill visade det sig att resenärer blivit inlåsta på perrongen Karlberg och inte kunde ta sig därifrån. Det var tur att min egen bana skötte sig, för jag fick göra en hel del intressanta utrop för att bringa information och ordning på plattformarna...

Om kvällen ytterligare en arbetsnatt...

Måndagen den 14 augusti 2006: Efter nattjänstgöringen åkte jag direkt ut till Rotebro. Sov i soffan för att sedan vara på benen och städa från lunchtid. Städade underugnen, köksskåp och fönster för att vara redo för en första förhandsvisning av lägenheten klockan 17.15.
   Gav mig av till Coop Forum och från lägenheten i god tid före visningen. Väl på plats vid stormarknaden kände jag igen en gammal vän till mig, Carolina , från ungdomen. Hon stod nog i och för sig min bästa kompis närmare, men jag har många goda minnesbilder vid tillbakablickar på läger och fredagar i största allmänhet under en stor del av högstadietiden. Kanske borde jag givit mig tillkänna, men hon såg ut att ha fullt upp ändå med sina två barn...
   I kassakön träffade jag på ytterligare ett känt ansikte från skoltiden. Karin, nuvarande polis i Uppsala, som jag under de senaste åren mer och mer utväxlat samtal med. Så även denna gång innan jag gick till Mc Donalds avdelning för att spisa lite mat.

Kommunalt, med tåg, tog jag mig sedan med mina kassar mot Slussen och Älta. Hade nu inhandlat färg, duschstänger och duschdrapperier. På Rotebro station blev väntan ca 30 min och vid Slussen hann jag ta en milkshake under min 20 minutersväntan. Anki hade varit i sin lägenhet under kv&aulm;llen. För egen del avslutade jag tiden efter hemkomsten med att sätta upp mina nya duschstänger i badrummet...

Tisdagen den 15 augusti 2006: Var morgonpigg och gick upp före 09.00 för att utföra ärenden. Inhandlade först två stycken kompletterande duschstänger på Coop Forum Handen. Sedan lyckades jag få tag i packningar i Stuvsta, efter ett misslyckande på en VVS-affär i Handen. Färden gick sedan vidare till Rotebro där ytterligare duschdrapperier inhandlades. Men jag insåg då att ytterligare en duschstång behövdes, något som inte fanns inne i just Rotebro. Gav mig därför tillbaka till Haninge C i hällregn för att inhandla den sista efterfrågade duschstången. För övrigt den sjunde i ordningen till min duschanläggning i hemmet. Först efter detta erövrande tog jag mig åter till villan och bytte från bil till buss och tunnelbana för färd till jobbet.

Efter allt hålligång längtade jag efter en dusch. En dusch som jag kunde unna mig efter ett friskvårdspass i gymmet samtidigt som Alexandra S. Hungrig begav jag mig sedan till "Masters" för inköp av en pastasallad. En riktigt lyckad affär när det visade sig att jag fick extra mat i form av en bytta med sallad och en med pasta. Med andra ord nära nog dubbelt upp...

Transporterade mig hem från jobbet efter en promenad till Östermalmstorg. Där mötte jag upp Anki ombord på tunnelbanan. Sydde om kvällen de duschdrapperier som skulle kortas av en aning. Därtill fick två små gulliga grodor lyftas ut frå hall och sovrum efter att ha observerats hoppa in över vardagsrumsgolvet när det var dags att stänga igen ut mot altanen.

Onsdagen den 16 augusti 2006: Gemensam färd mot stan och jobbet tillsammans med Anki. Hon skulle bege sig till Strängnäs för ett studiebesök. Min arbetsdag var lugn. Passade på att beställa vårt bredband, men upptäckte också att fel adress angavs trots att jag fyllt i rätt i formuläret. Med andra ord fakta jag sedan fick bestrida i ett efterföljande e-mail till bredbandsleverantörens kundtjänst.

Åter igen en friskvårdstimma i gymmet. Samma träningspartner (om man nu kan säga så när man cyklar och tränar roddmaskin) som dagen innan. Blev via telefon övertalad att åka ut till djurgården för att möta Fia efter en trevlig arbetsdag. Det blev ett par trevliga timmar med hambugare, lustiga huset och slutligen lite dans på Grönalunds loge. Men jag hade inte samvete att stanna längre än en dryg halvtimmas dans utan tog mig vidare till Ankis lägenhet för att göra henne sällskap som avtalat. Därefter kunde vi åka hem gemensamt...

Torsdagen den 17 augusti 2006: Under natten var det riktigt liv i korsningen utanför. Ett par festartjejer hade slagit sig till ro utanför häcken för att samtala och invänta skjuts hem. Nyfiken som jag alltid är hade jag svårt att sova vidare. Försökte därmed lista ut vad de snackade om *ler*... Det var en underbart vacker och klar natthimmel med en tunn månskära.
   När tjejerna äntligen blev hämtade var det bara ca fem minuter kvar till dess jag skulle stiga upp. Gjorde mig därför iordning för en lugn och trevlig arbetsdag som slutade redan klockan 12.50.

Tog en sväng förbi Ankis lägenhet innan jag hungrig begav mig ut till Älta för en premiärmåltid på pizzerian i grannskapet. Försökte sedan koppla släpkärran till Ankis bil, men utan att lyckas i fråga om rätt belysning. Istället fick det bli två singelbillaster från Ankis lägenhet. Den sista hemfärden fick bli via Norrviken där vi vattnade och lånade symaskinen samt vidare till min lägenhet för vattnande.

Fredagen den 18 augusti 2006: Upp i vanlig tidig tid för en extra tjänstgöring åt en kollega, dagen före hennes bröllop. En trevlig tur med friskvårdspromenad med ett besök på Åhléns.
   Efter promenaden fick jag direkt reda ut ett scenario med X2000 tåg 529 bakom godståget 4471 (tidigt och felaktigt utsläppt från Järna i samband med avlösningen). Ett projekt som efter omständigheterna gick ganska bra.

Efter arbetsdagen gick jag till Ankis lägenhet för att betala räkningar. Färden hem blev så småningom gemensam i och med sammanstrålande på bussen vid Slussen. Fortsatte med sömnad av duschdrapperier. Två nålar gick av, men den sista klarade jag mig bra på.

På altanen hade skatorna bråkat ordentligt genom att rycka ut vekarna ur värmeljusen och sprida en del av dem runt om i trädgården. Om kvällen gick Anki och jag runt i trädgården för att lite löst planera trädgården.

Lördagen den 19 augusti 2006: Vid niotiden gick jag upp. Anki var då redan på fötter ivrigt röjandes i vardagsrummet inför den kommande renoveringen. Vi åkte till Sickla köpkvarter för att inhandla symaskinsnålar och skaffa oss en P-skiva till bilen. Båda dessa uppdrag lyckades till slut och vi kunde fortsätta till dansklubbens lokaler för den städdag som var annonserad i gästboken...

Städdagen blev lite extra rolig då det visade sig att en av våra vänner, Lovisa, var uppvuxen i Älta, inte långt från vårt hus. Vi bjöds på pizza av klubben som tack för vår städinsats efter det utförda renoveringsarbetet veckorna före.

Efter dansklubbsbesöket blev det ytterligare ett besök vid Sickla köpkvarter. Denna gång inhandlades en ny toalettborste. Om den var avsedd för vårt hus eller min lägenhet minns jag inte riktigt. Från Ankis lägenhet körde vi två billass. Om kvällen kunde ytterligare framsteg göras i badrummet. Nu hängdes slutligen duschdrapperierna upp. Dock efter ytterligare lite sömnadsarbeten...

Söndagen den 20 augusti 2006: Gick upp vid niotiden och flyttade ner synthen från vardagsrummet till nedervåningen. Därefter åkte vi via Norrviken för att vattna blommor och lämna tillbaka symaskinen. Färden gick sedan vidare till Rotebro där köksgolvet polerades och badrumströskeln lackades.

Innan vi sedan transporterade saker från Ankis lägenhet unnade vi oss en middag vid "Pastahuset" invid Tessinparken. Nu var det Ankis vindsinnehåll som skulle tömmas ut och transporteras till huset. Vi hade en otrolig tur med undvikandet av regnskurar. Endast regn under själva färden.
   På tomten tog vi oss tid till övning med släpkärra för Ankis del. Därefter ny färd till Rotebro. En ny omgång av golvbonande, denna gång i hallen. En sista mindre last hämtades sent om kvällen från Ankis lägenhet till Älta...

Måndagen den 21 augusti 2006: Hade en tidig ramtur som inleddes med briefing inför den nya tidtabellsperioden, bland annat med uppstart av den omdiskuterade "Upptågstrafiken" mellan Gävle/Tierp/Storvreta- Uppsala- Upplandsväsby. Trafikstarten bjöd förutom ett avancerat dokument med specialåtgärder vid förseningar. Allt ifrån tidiga vändningar till omledningar med diger ordergivning eller anordningar och inställningar längs omledningssträckan. Om det inte varit för att vi nu även bemannat upp på alla plan, hade specialbehandlingen av Upptågen säkert kunnat ifrågasättas. Å andra sidan var hela omledningsprocessen ett resultat av strävan att ej störa andra järnvägsföretag vid förseningar.
   Den första dagen med nya tidtabellen innebar med andra ord ett antal vändningar i både Märsta och Arlanda, dvs före slutstationen.

Efter jobbet åkte jag över till Ankis lägenhet för att sammanställa månadens räkningar. Ett våldsamt åskoväder innebar riktiga störtskurar som jag gav mig i kast med att trotsa. Ett beslut som efter ett par kvarter innebar att jag mer eller mindre planenligt tog skydd inne på ett café. Satte mig med fika och läste en bok om husbyggnationer. Med buss 72 försökte jag sedan ta mig fram mot Karlberg. Men trafiken flöt mycket långsamt i ett riktigt trafikkaos. Vid Odenplan syntes en trottoarbit kollapsad, med en stor krater synlig.

När jag till slut kom hem till Rotebro om kvällen, så lackade jag tröskeln och återställde möbler efter polering. Återvände därefter hem till Älta.

Tisdagen den 22 augusti 2006: Upp till en tidig tur. En bra arbetsdag utan nämnvärda problem. Efter jobbet hem till Älta. Njöt av riktigt god avkoppling på altanen. Somande i solen, trots åska i horisonten och fullt med lekande barn på dagiset bredvid. Väcktes dock tre gånger av den fasta telefonen. Gick så småningom vidare och sov i sängen fram till omkring 17.00. Märkte sedan upp brevlådan och tvättade vardagsrummets väggar, fikade och plockade till slut blåbär på tomten.

När vi var nöjda med blåbärsplockandet, avbrutna av ett alltför dunkelt skymningsljus, provmålade vi en av väggarna med ett par fält röd "Toddy" och vit "Latte".
   Vi gick till sängs, men hade planer på att gå upp och måla ytterligare ett lager färg när torktiden gått ut. Inte helt oväntat sov vi dock vidare när tiden för beslut och uppstigande var inne...

Onsdagen den 23 augusti 2006: Under tisdagskvällen hade jag fått en frörfrågan från jobbet om jag kunde tjänstgöra som trafikinformatör under onsdagens arbetspass. Passade på att åka in lite tidigare till jobbet för att författa e-mail till försäkringsbolaget. Hade nu kontrollmätt huset och kunde inkomma med mer detaljerade fakta av betydelse.
   Info-tjänstgöringen blev både lugn och bra. Hade inledningsvis hand om sydpendlarna och övertog efter matrasten informationen för Stockholm C behandlande främst skyltning och lokaltågsinfo.

Efter jobbet åkte jag ut till slutet av den sociala dansen på Nackswinget. Ett tilltag som jag inte hade hunnit med om jag behållt min ursprungliga arbetstur på "fjärren".
   Danskvällen blev extra bra och laddad i och med att det var liveband, TITANIX, på scenen. En riktigt svettig dryg halvtimma som i vanlig ordning tog en hel del av musten ur mig. Hann dansa med både "Avocado" och Linda S till min stora glädje. På vägen hem till Älta provade Anki och jag den mörka gångvägen mot busshållplatsen. Inte någon höjdare direkt och inte speciellt mycket vinst gällande gångsträcka heller.

Innan det blev läggdags hann jag måla en provyta med en ny vit färgnyans, "Café Latte", invid den mörkröda kulören "Toddy". En vit provburk som Anki varit effektiv att inköpa. En nyans som verkligen kommer att passa vardagsrummet...

Torsdagen den 24 augusti 2006: Med hjälp av turfördelaren hade jag bytt tid för min "tidstur". Därmed kunde jag efter mitt arbetspass se fram emot det första träningspasset i "Å-hej-förning" på DK Nackswinget. Lyckades under arbetsdagen få lite tid till ställverksbeskrivningen. Nyttjades sedan om eftermiddagen för tjänst på "Uppsalaplatsen".

Efter jobbet gick jag till MAX för att äta. Därefter blev det även en sväng förbi Gallerian, främst i syfte att nå ett toalettbesök på en bra WC-anläggning. På väg ut till dansklubben fick jag sällskap av Lotti och Ulrik från T-centralen. Även Anki anslöt vid Slussen.

Ettusen kronor kostade danskursen. Brobeck höll i det första kurstillfället. Roligare än jag upplevt honom tidigare och dessutom med ett mer genomtänkt koncept jämfört med år 2000 då jag tog ett par privatlektioner för honom med min d&arig;varande danspartner Anna. Men fortfarande var det lite svårt att få raka och bra svar på en del saker. Svaren lindades ofta in i ett slags obesvarande mystik. En andesatmosfär som visserligen är lite av konceptet vad jag kan anta... Medarbetarna upplevdes som underbara...

Fredagen den 25 augusti 2006: Gick upp tidigt och hade en bra arbetsdag. Detta trots att arbetsdagen i princip inleddes med signalfel och beviljanden av passager i stopp för tåg 618 i Katrineholm. Fortsättningen på Kungsängenplatsen ska ha gått smärtfritt.

Åkte efter jobbet via Ankis lägenhet för att kontrollera gjorda betalningar. Gick sedan och fikade i närheten. Efter viss tvekan valde jag en smörgås som dock hade lite udda pålägg. Säkert gott, men inte i min stil alls. Soltorkade tomater var helt ok, men sedan fanns det något svart, mjukt´och ostliknande till konsistensen som upplevdes som kväljande och knappt sväljbart. Även detta besök i trakterna av Ankis lägenhet bjöd åsoväder. Väl hemma i Älta höll sig åskan på avstånd. Trots regn och viss väta fullföljde jag min plan att plocka mer blåbär på tomten. Fick ihop en volym som bör ha motsvarat en dryg liter att lägga till det som redan plockats under veckan. Nu hade vätan i marken gjort att blåbären piggnat till och vuxit sig mer mogna. En trevlig syn och mer lättfunna bär.

När Anki kom hem var jag dyblöt. Tog mig en värmande dusch innan vi begav oss till Coop Forum i Rotebro. Anki fick köra med tanke på att det var automatväxlad bil.

Lördagen den 26 augusti 2006: Vi gick upp vid åttatiden för att städa och äta frukost."Blomman" och Jane var överbjudna till klockan 11.00. Vi startade med en rundvandring i hus och på tomt innan det blev dags för mat i salladsform. Som efterrätt kunde vi stolt visa upp en blåbärspaj gjord på årets första och i princip enda blåbärsskörd. En underbart ljuvlig och välsmakande paj. Utsökta blåbär och nyttig pajdeg som Anki funnit recepetet till.
   Innan vi avslutade bjudningen med ett parti kubb på gräsmattan, så hann vi med lite grovplanering av jubileumsfärden till Gävle den 9 september. Det datum då jag själv firar 26-årsjubileeum och järnvägen firar 150 år.

Med "Blomman" och Jane fick vi sedan skjuts över till Rotebro. Vid Coop Forum mötte vi en regnskur, men vid bostadsrättsföreningens 20-årsjubileum var det perfekt väder. Vi kunde verkligen njuta av en underbar festkväll. Lägenheten var städad inför söndagens visning och vi kunde på ett mycket värdigt sätt ta farväl av bostadsrättsföreningens många vänner. Det kändes skönt att ha bidragit med lite styrelsearbete under åren. Tyvärr aningen blek uppslutning, men de som uteblev i ett slags meningsskiljaktighetsprotest var de stora förloararna. Styrelsen hade mitt absoluta förtroende och skötte åtminstone ekonomin på ett mycket framtidssägert och tryggt sätt i mina ögon.

Efter god mat, vin och tårta tackade vi så småningom för oss. Vi hade blivit lyckönskade många gåger om vid det laget. För mig kändes det som om jag tog mitt stora farväl av 12,5 års lyckligt boende denna kväll. Efter en promenad till stationen begav vi oss med kommunala medel hem från Rotebro och Brf Trollholmen till vårt nya Älta.

Söndagen den 27 augusti 2006: Under förmiddagen träningsövningskörde både jag och Anki med släpvagn och automatväxlad bil. För min del var den första gången med automatväxlad bil. För Anki var det istället nytt med släpkärra tillkopplad. Vi tog ungefär en kvart i anspråk genom att backa och parkera på Flatenbadens parkeringsplats. Anki fick förmånen att köra mest.
   Vi startade sedan flyttdagen med en sväng förbi min lägenhet i Rotebro. En sista kontroll att allt stod rätt till inför dagens lägenhetsvisning av min mäklare. För enkelhets skull parkerade vi bil och släp vid MC-butiken.

Under dagen, eftermiddagen och kvällen körde vi sedan tre lass med möbler och växter. Både soffa och databord fraktades ifrån Ankis lägenhet. Vi lyckades med perfekt vädertimeing. Bland annat hann vi täcka över släpvagnen inför den sista lastningen, direkt efter ankomst. Nu för att finna att åskskurar redan var fullt pågående när vi kom upp i lägenheten någon minut senare. Då hade vi visserligen redan observerat flera perioder med både åska och skyfall tidigare under dagen.

Samma tur hade vi när allt var lastat. Omedelbart efter att sista spännbandet var på plats satte åskvädret igång ånyo. Väl hemma tog vi direkt in släpet i garaget för avlastning. Följt av njutning i form av blåbärspajsätande. Stämningen och mysfaktorn var i topp. Mot mörk ovädershimmel lyste ljuslyktan upp altanen. Regnet smattrade hårt mot ett väl skyddande tak och blixtar kunde skådas i fjärran...

Måndagen den 28 augusti 2006: Det fanns mycket positivt med att vakna upp till en semesterdag i en hel semestervecka. Visserligen en dag fylld av aktivitet då vi efter frukost åkte över till Ankis lägenhet för att utföra flyttstädning. Vi höll i princip på hela dagen, med avbrott för en pizza vid en pizzeria på en parallellgata ett par kvarter ner mot Fältöversten. En restaurant som Anki alltid velat prova och besöka. Om eftermiddagen tog vi ett lass skräp med till berget vid Vanadis, återvinningscentralen. Därefter en kort fika på 7-eleven innan badrummet fick sig en total städomgång. Fösta budet efter visningarna av min lägenhet blev 740.000, dvs vad jag hade som utgångsbud. Ett skönt konstaterande efter gårdagens och dagens huvudvisningar. Vi avslutade kvällen med frakt av dator och skärm. Väl hemma blev det direkt sänggång...

Tisdagen den 29 augusti 2006: Vi gick upp 05.30 för färd med släp in till stan. Vi ville slippa bilköer och morgonrusning i möjligaste mån, samt ha en chans att finna parkerings- och lastningsmöjlighet utanför Ankis föräldrars lägenhet, där vi ännu hade ett möbelupplag. Vi fann en perfekt parkeringsmöjlighet och lyckades därmed få med hela upplaget av möbler och kartonger. Färden hem gick trots rusningstid bra. Vi åkte lite grann åt rätt håll, ut från stan.

Innan släpavlastningen åt vi frukost på hemmaplan. Ganska snart fann vi att garderoberna var för höga för vår villas nedervåning. De fick därmed ligga i garaget för vidare behandling.
   På avtalad tid kom sotaren förbi. Vi fick gott om råd och ett antal värdefulla kommentarer inför framtiden. Skönt att känna att skorstenen inte var i värre skick än befarat.
   Efter en tupplur monterade jag ihop handgräsklipparen. Tvättade tre stycken tvättar under dagen, samtidigt som gräsmattan fick sig en omgång. Blev tvungen att flytta på tre stycken grodor, till en säkrare plats än just gräsklippningsytorna. Mitt under själva motionsrundan på gräsmattan fick jag samtal med mäklaren. Budgivningen var klar och budgivare nummer ett gav 760.000, helt enligt förhoppningarna. Kändes helt rätt att han med sin tålmodighet hade fått 15.000 kronors rabbat mot sitt första bud. Jag hade vunnit en seger i och med att jag slapp att grubbla på hur högt budgivningarna hade gått på mäklarnas budgivningsmarknad jäfört med ett enda övertalningsbud...

Anki var under kvällen på fest på sin arbetsplats. Jag själv njöt av fisk, uppäten i avkopplande miljö på altanen. Förutom ett flertal samtal med mina föräldrar ringde jag Caisa i skåne. Trevligt att höra hur hon hade det i sina återerövrade hemtrakter.

Onsdagen den 30 augusti 2006: Efter uppstigande tog jag motorcykeln norrut. Åt en liten kompletterande frukost på bensinmacken vid Silverdal innan jag fortsatte till "Blå Huset" för kontraktskrivande inför lägenhetsförsäljningen.

Bjöds direkt på en kopp kaffe i samband med att jag stegade in på Fastighetsbyråns kontor. Fick vänta ett par minuter på att mäklaren och köparen skulle dyka upp. En lagom lång väntan som gjorde att jag ostört kunde avsmaka kaffet. Efter en stunds läsande av kontrakt påbörjade vi kontraktsundertecknandet, främst gällande handpenning. Riktigt trevligt att få tillfälle att möta lägenhetsköparen. Kanske låter det konstigt, men jag trivdes med att sitta till bords iklädd delar av mitt mc-ställ.

Efter avtalsmötet begav jag mig förbi Norrviken. Mor fanns hemma, solandes, men far var ute cyklandes för lite soldyrkan vid någon strand. Relativt snart fortsatte jag min motorcykelfärd över till Rotebro. Stannade till för att vattna balkongens och hemmets alla blommor. Väl hemma i Älta spacklade jag någon timma innan det blev dags för ny utfärd. Denna gång mot Centralen för möte med "Blomman". Gemensamt åkte vi med pendeltåget till Häggvik, för vidare färd via Vallentunas Sibylla-grill till en modelljärnvägskväll med frikörning och säsongsplanering.

Torsdagen den 31 augusti 2006: Vad förmiddagen nyttjades till minns jag inte. Om eftermiddagen åkte Anki och jag iväg till "Bygg-Ole" för att köpa golv- och taklister till vardagsrummet. Eftersom vissa lister var bortemot fem meter långa krävdes effektiv packning av släpet och flaggning längst bak. Transporten gick bra, men vi hade till slut aningen brottom iväg till vår "Å-hej-träning". Anki var dock såpass förkyld att hon valde sin plats som åskådare när Johan höll kurs.

Fredagen den 1 september 2006: Efter frukost begav sig Anki in till stan. Dagen var kommen för överlämnande av hennes lägenhet. Ankis far bytte tillbaka sin bil efter ett långlån. Vår bil vill fortfarande inte koppla upp rätt mot släpvagnarnas belysning. Toyota har trots inlämnande ej lyckats lösa problemet, utan sagt att allt är som det ska. Men hittills har ingen släpkärra uppvisat korrekt ljusbild vare sig gällande blinkers eller bromsljus.
   I samband med besöket fick jag goda råd inför det kommande listsågandet och tillhörande målningsarbete.

Om eftermiddagen utfördes ytterligare ett bilbyte. Denna gång bytte vi bort vår bil mot mina föräldrars Volvo. Vi hämtade växter från lägenheten i Rotebro och hämtade släpet i Älta för färd vidare till Coop Forum i Haninge. Nu köpte vi och transporterade hem bänkskivor, avsedda för växtbänkarna i garaget. Även beslag, färg och verktyg inhandlades.

Lördagen den 2 september 2006: Redan om förmiddagen var vi igång med sågande av taklister. Inte direkt den lättaste uppgiften att få praktik och teori att stämma överens för de vinkelsågade hörnen.
   Ett efterlängtat avbrott för fika fick vi sedan mina föräldrar kommit ut. De hade testat att åka kommunalt till oss. Nu firade vi min födelsedag lite i efterskott (4 maj), vilket resulterade i ett tillskott av bestick och en underbar bok om snickeriprojekt utomhus. En bok jag vet att jag bläddrat i tidigare och varit förtjust i sedan första stund.
   Skjutsade hem mina föräldrar till Norrviken och bytte tillbaka vår bil.

Arbetet med taklister hade gått över förväntan hela dagen. Den sista listen kom dock att innebära både problem och bekymmer. Det var sent om kvällen när den visade sig vara tämligen skev. Jag var inte ett dugg nöjd med slutresultatet varför listen snart togs ned igen. Extra material fanns hemma, men det var dags för sömn.

Söndagen den 3 september 2006: Frukost och sedan tillsnickrande av stöd under den sista listen. Vi ville vara säkra på att den skulle fästa direkt. Såväl dessa stöd som listen som sådan visade sig vara lätta att fästa. Således kunde allt kvällsbesvär härledas till den skeva listen och inget annat. Ca 10.50 var med andra ord alla vardagsrummets taklister på plats. Ett stort steg i renoveringsarbetet. Framgången firades med en chokladpralin.

Eftermiddagen nyttjades till såväl spackling av lister och vägg. Vidare fortsatte Anki även arbetet med slipande av listerna. Middagsavbrottet kom efterlängtat. God sprödbakad fisk och tomatsallad i vitlöksdressing gav ny energi. Kvällen nyttjades i garaget för ihopmonterande av de itudelade garderoberna som ett par dagar tidigare visat sig för höga för huset. Vidare planerades för tillsnickrandet av bänkskivor samt eldragning.

Måndagen den 4 september 2006: Nattens drömmar kom delvis att handla om folk i nöd och missnöje med sin tillvaro. Av okän anledning dök så ansiktet från en tjej och mellanstadieklasskamrat (Cecilia N)upp i samma dröm. Såpass tydligt att jag nästan hela dagen gick och grubblade på hur hennes vardag såg ut numera. En trevlig person som jag inte tror jag sett till sedan högstadietiden. Hade jag haft ett SMS-nummer hade jag nog skickat iväg en hälsning direkt.

Eftersom jag hade en nattjänst framför mig, med dagen fri, sågade jag och fixade det mesta av källarblomsterbänkens skivor med hörnavrundningar. Dammsög ingående och noga källarutrymmet för att avlägsna så mycket spån som möjligt. Maskinsågningen hade verkligen spridit ut dammet in i alla vrår. Fortsatte sedan städandet i resten av huset och ut på altanen innan det blev dags för middagssömn och så småningom bussfärd till jobbet.

Tisdagen den 5 september 2006: Efter en halvtuff natt sov jag till omkring klockan 11. Trots att jag upplevde nattens arbeten som välplanerade blev det svårt att ge kvalitét åt tågtrafiken i övrigt mellan alla arbeten och dess samtal.

Under dagen blev det två bilfärder för inköp av skruvar och skivor. Både till Trollbäckens trä och Coop Forum Haninge. Om kvällen målade vi vardagsrumstaket ett första varv. Vi hann dock bara omkring halva taket och då den del där de viktigaste spacklingsarbetena gjorts...

Satte ihop och sågade ut blomsterbänkens fotskivor, vilka skulle ha ställskruvar till fötter för att kompensera för det ojämna källargolvet. En av två blev okey.
   Kunde senare njuta av en sen utomhusfika. Anki var aningen sur över att jag införskaffat flera regnmätare, trots dess billiga pris. Men minst en av dem skulle så småningom få bevisa att det regnade olika mycket på tomten, i synnerhet där huset gav delvis regnskydd vid västlig vind...

Onsdagen den 6 september 2006: Gick upp strax efter att Anki åkt till jobbet. Spacklade vardagsrumstaket och borrade hålen till garageväxtmöbelns fötter. Öppnade åt Ankis far strax innan jag själv skulle till jobbet. Han hjälpte till att sätta in inspektionsluckor i nedre hallen och väggen under hallfönstret, efter inköp av 10mm spånskiva. Han hann till och med påbörja ventilationsarbetet i badrummet.
   För egen del tog jag en promenad till Älta centrum och dess postkontor för att kvittera ut två paket. Bland annat ett för den kommande bredbandsuppkopplingen. Paket nummer två innehöll glas frå Telia fördel, efter en tidigare reklamation. Arbetsdagen var bra. Beställde en ny mobiltelefon via nätet, en Nokia N73, efter att ha varit ute en sväng på lunchen. Hade länge väntat på att telefonen, med dess bra kamera och optik, skulle släppas på den svenska marknaden. Hemfärden skedde i sen timma via slussen.

Torsdagen den 7 september 2006: Upp till frukost samtidigt som Anki spisade. Fixade vardagsrumstaket. Ett par timmar spacklande föver spikar och sprickor, men även för att skapa en naturlig takstruktur. Ett röstmeddelande från Anki kungjorde att den fasta telefonin hem var utslagen och gick till en annan fastighet. Ankis pappa hade kommit helt fel när han slagit vårt ordinarie telefonnummer. Inte var det någon större tröst att man var nära på att komma fram, dvs kom till en annan fastighet i Älta, ett par hundra meter bort. De som tog emot samtalen var inte heller speciellt lyckliga.
   Tog ganska snart kontakt med familjen som fått vårt telefonnummer och saknade sitt eget. Hos oss var telefonen helt död. Jag drog slutsatsen att det var Glocalnet som var boven i dramat, i alla fall den tekniker de anlitat. Nu fick telia rycka ut sedan även jag pratat med såväl Glocalnet som Telia. Försökte påverka Glocalnet till att informera den anlitade teknikern om hur fel det hade blivit. Men jag vet inte om de verkligen tog sig an den uppföljningen inför framtiden. Telia tog sig i alla fall an uppgiften, även om den andra drabbade familjen vid detta lag hade fått vänta ett par dygn. Inte alls den garanti som man kan läsa om redan i uppslaget av telefonkatalogen...

Hade i princip ramtur. En tur som inkluderade eventuell ordergivning i fall av omldedande av Upptåget. Nu fick jag istället lösa av min kollega sedan det körts en liten tårtkörning i Myrbacken. Endast en liten backningsmanöver, men retfullt ändå. Under min friskvårdspromenad bokade jag Y-buss till Hudiksvall och Hudikdansmaran.
   Kvällsdelen av mitt arbetspass fick jag spendera på en socialt främjande plats i västra regionen, denna gång bredvid Charlotte.

Efter arbetsdagens slut åkte jag över till mina föräldrar. Lånade deras bil. Fann under färden att vi var mitt inne i en månförmörkelse. Fick detta verifierat av pappa i och med att jag direkt ringde honom för att få ytterligare tidsupplysningar i ämnet. När jag var hemma i Älta var det redan molnigt. Istället för att bevittna månförmörkelsen vidare testade vi värmen i huset. Elementen gav snart tecken på god cirkulation och temperaturskillnaden mellan utgående vatten och inkommande gav också tecken på fungerande värmespridning.

Fredagen den 8 september 2006: När vi slog upp ögonen var det klarblå himmel och sol utomhus. Men strax efter att vi startat måla tak och lister i vardagsrmmet blev det riktigt kylslagen luft in från altanen. Endast tolv plusgrader och en nordvästlig polarvind spred nära nog rysningar i kroppen. Då var det skönt med fungerande element i fastigheten. Fixade med garagemöbler i väntan på regnuppehåll och släpvagnsfärd till Rotebro för möbelflytt.
   VI fick ganska snart ge upp flyttandet av "Hästens säng" pga dess rörliga delar och stora tyngd samt stora utbredning. Även soffan valde vi till slut att avvakta med. Ifall vis skulle hyra proffessionell flytthjälp till dessa stora saker var det lika bra de fick bita i alla tyngder.

Åter hemma i Älta kördes släpet in i garaget för senare urlastning, dvs oavlastad inför natten.

Lördagen den 9 september 2006: Både Anki och jag gick upp före klockan 07.00 för att lämna bil i Norrviken och bli hämtade av "Blomman" för färd till Gävle och Järnvägsmuséum. Järnvägen firade sitt 150-årsjubiléum i dagarna fyra. Själv firade jag just denna dag ett 26-årigt järnvägsintresse. Det var nämligen den 9/9-1980 som jag lät mig inspireras av en busschafför att tillsammans med Niklas åka ner till Rotebro station och dokumentera tågnummer på de passerande loken.

Under dagens färd mot Gävle gjorde vi ett försök att fånga en av jubiléumsfärderna på bild i höjd med Marma. Men under tiden vi vände bilen bortom vår utsedda fotoviadukt hann tåget passera. Lite snopet, men något vi nästan hade räknat ut på förhand.
   Järnvägsmuséet bjöd oss ett trevligt besök. Inledde direkt med toalettkö följt av rundvandring utomhus. "Blomman" blev snabbt uppfångad av en tidningsreporter där han slagit sig till ro i T44-ans lokförarstol. Svaren blev klart bättre än frågorna i mitt tycke. Ingen höjdarintervju direkt. Hur intervjubilderna blev har jag ingen aning om.

Vi avslutade vårt besök med en rundvandring inomhus på museet innan hungern förde oss till MAX och ett peppermål för min del. Jag tyckte det var riktigt trevligt att Anki valt att följa med "Blomman" och mig.
   Efter lunchen satte vi igång att läsa dagens tidtabeller. Vi åkte strax norr om Gävle för att fånga några av Jubiléeumsfärderna på bild. Vi hittade ett öppet fält som gav bra förutsättningar. Nu var det inte bara tåg vi hann dokumentera. Även ortsbor som saknade respekt för järnvägen och dess förbud att beträda spårområdet. En man med lastad skottkärra gav sig gång på gång över rälerna. Visserligen hjälpt av en närliggande vägskyddsanläggning, men med i övrigt ganska dålig sikt runt den närbelägna kurvan.

Min bästa bild kom att bli på ångloket F1200, samma lok som för övrigt var med om Getå-olyckan år 1918. Nöjd var det gott att åka hem och bli avsläppt vid lägenheten i Rotebro. I princip lämnade alla tågentusiaster fotoplatsen samtidigt med oss.
   I Rotebro satsade vi på mätningar av min säng. När jag var nöjd fortsatte vi hemåt med kommunala kommunikationsmedel. Innan vi gick till sängs hann vi slipa väggarna i vardagsrummet.

Söndagen den 10 september 2006: Tidigt om morgonen fick vi hunden Yatsi på lån. Efter frukosten gick vi ut på vandring genom skogarna, mot Erstaviksbadet och Solsidan. Med Saltsjöbanan tog vi oss tillbaka till Nacka station och vidare med buss 401. Det blev en trevlig fikastund vid Solsidans station. 3 hundar fick möjlighet att umgås samtidigt som jag kunde njuta av kaffe och glass.

Innan kvällen kom handlade vi färg. Därefter målade vi vitt på väggarna och en fyrkantig fondvägg med röd färg "Toddy". Vi var vid detta laget riktigt trötta, men samtidigt riktigt nöjda med tejpning och fondmålande.

Måndagen den 11 september 2006: Gick upp tidigt i och med att jag gjort ett turbyte. Trivdes med arbetsturen, både på Nynäsplatsen och den korta tid jag sedan satt på Uppsalaplatsen. Blev tidigt avbytt eftersom det fanns kollegor i lokalen som inte tyckte de hade något att göra. Författade ett e-mail till mobiltelefonoperatören "3" sedan jag på helt felaktiga grunder blivit nekad online-köp av Nokia N73. Gick till butiken vid Stureplan där de beklagade misstagen. Fick telefonen men med sämre villkor, något som inte framgick trots utfrågande av expediten. Avtal som fick rättas till i efterhand, med ytterligare ursäkter som följd i kommande dagars e-mailväxling.
   Mobiltelefonens kamera diggade jag skarpt. 3,2 Megapixel och bra optik fungerade utmärkt i dagsljus. Blixten var också över förväntan, men nattbilder var naturligtvis inte telefonens starka sida. Hur som helst ett riktigt gott betyg och förstklassig för mitt normalanvändande även om jag tycker knapparna på min föregångare Nokia 6680 satt bekvämare.

Väl på hemmaplan hjälpte jag Ankis far med inköp av Lacknafta. Vad jag inte direkt märkte var att hunden i all iver av att hälsa på mig inte hade haft tid att runda vår rollerfärgbytta, använd kvällen innan. Således hade mina två gåger använda ljusa byxor nu fått en röd "Toddyutsmyckning" på byxans nederdel. Även skorna hade röda stylingtassavtryck som inte märktes förrän jag kom hem från bensinmacken. Att inköpet gällde just lacknafta var säkert logiskt för omgivningen. Själv agerade jag helt ovetandes om färgutsmyckningen...

Under de närmaste timmarna gnuggade jag bort ett antal tassavtryck från köksgolvet. Hunden led knappast eftersom ett par rundor på grusgången garanterat tog bort färgresterna. Detektivmässigt kunde man dock se vart vattenskålen stått i köket. Väl utmärkt med ledande stegvariationer...

Om kvällen lånade jag bil i Norrviken. Anki var på arbetsresa i Sundsvall. Innan läggdags fann jag ytterligare ett par tassavtryck som jag med framgång fick bort. Till och med ett enstaka på heltäckningsmattan i ett av sovrummen. I övrigt förvånansvärt förskonade från spår.

Tisdagen den 12 september 2006: Gick upp riktigt tidigt, redan klockan 06.15 för färd med släpvagn genom till Rotebro innan morgonrusningen. Lastade reglar från vinden. Hann till Älta för avlastning, avancerad släpvagnsvändning på liten yta och färd med tomt släp tillbaka till Norrviken innan pendeltåget skulle föra mig direkt till jobbet. Bil och släp skulle i dagarna besiktigas och behövde därför vara på plats hos mina föräldrar.

Jag hade sluppit en stökig morgon på jobbet. Kunde istället njuta av tårtbjudning och en lugn afton på Kungsängen- och Uppsalaplatsen. Trafikledde även tåg 583 med Anki ombord genom Uppsala. Hon kom hem ifrån sin arbetsresa med studiebesök i Sundsvall i dagarna två.

Onsdagen den 13 september 2006: Anki och jag åkte gemensamt in till stan om morgonen. En resa som gick ovanligt snabbt för att vara i rusningstid. Vi skiljdes åt vid T-centralen, var och en på väg till sin arbetsplats. Åter igen ett trevligt arbetspass med skönt sommarlugn.
   Även hemfärden utfördes med Anki som resesällskap. Vi åt färdiglagad dillfiskgratäng innan det blev dags för sista lagret av takfärg i Vardagsrummet. Vi målade dessutom den röda delen av vardagsrumsväggen innan sänggång, nyttjandes rejält med maskeringstejp.

Torsdagen den 14 september 2006: Steg upp tidigt efter halvkort sömn. Hektisk morgon på Kolbäcksplatsen. Lyckades bland annat stanna 414 tio minuter i höjd med Kolbäck. Ett irriterande drag i och med att jag redan hade extremt svårplanerad uppgift med enkelspårsdrift Köping/Kungsör/Valskog till Ökna/Jädersbruk/Ålsäng på grund av en tidigare urspårning i Arboga. Med andra ord även utanför mitt bevakningsområde på Hallsbergsfjärren och vår sydfjärr. Detta krävde med andra ord extra tydlighet, framförhållning och planering tillsammans med mina kollegor. Till råga på allt revs kontaktledningen i Fagersta varför tågen från Västerås fick vändas i Ängelsberg. Så småning om lugnade trafiken ner sig och även jag kunde koppla av. Friskvårdstiden kom passande med ett cyckelpass i vårt gym.

Efter jobbet kopplade jag av i solen med en promenad och en oplanerad öl vid ett uteställe i Gamla stan, ivrigt provandes min mobilkamera.

Fredagen den 15 september 2006: Upp tidigt med bra arbetstur. Avslutade med en friskvårdspromenad via Gamla stan och Prästgatan. Stannade bland annat till vid Estniska skolan och tittade på en fotbollsmatch som verkade riktigt spännande. Sedan Anki också kommit hem blev det målningsarbete i Vardagsrummet.

Lördagen den 16 september 2006: Upp i tidig timma för färd till Nynäshamn. På dagens program stod fika och avmastning av Ankis föräldrars segelbåt. Därefter stod även en middagsbjudning i med start klockan 15.30 på programmet i stan. Vår färd från båten in till Ankis föräldrars middagsbjudning företogs via Bauhaus i Länna. Vi gjorde ett provinköp av golv-klinkers till nedre hallen. En vacker grå färg som väl matchade den tapet vi också tagit färgprover av. Allt detta fick vi möjlighet att visa upp för vårt samlade smakråd. Vi bjöds mycket god kantarellpaj till middag och en chokladtårta till efterrättsfika.

Om kvällen genomförde vi en enklare provutläggning av golvplattorna. Därtill provmålade vi väl valda lister och en provvägg för att se att allt matchade väl. Efter detta var det dags för vitt målande av vardagsrumsväggarna.

Söndagen den 17 september 2006: Gick upp tidigt för ett övertidspass vid Arlandaplatsen. En mycket bra tur som även bjöd tillfälle för lunch på stan, Burger King.
   Tog vägen över Gullmarsplan för att eventuellt snabba på mötet med Anki och en utflykt till Bauhaus i Länna. När jag väl fick tag i Anki via telefonen beslutades Ekstubbens busshållplats som mötespunkt. Enda problemet i sammanhanget var att jag höll på att missa avstigandet, djupt försjunken i någon form av läsande.

Jag var målinriktad när det gällde ett fortsatt inköp av golvplattor. Men på Bauhaus blev jag ordentligt besviken. Inte bara på att antalet kartonger nu var under vårt framräknade behov, utan även beroende på att personalen inte hade mycket att komma med i form av hjälp. En påstod att golvet snart skulle komma åter, en annan att det var beställningsvara osv... Samtidigt bedyrade expediten sin okunskap i fråga om att ta emot en beställning. Nu var jag till sinnet både stressad, hungrig och rent utav grinig. Många mått på en djup besvikelse. Anki höll tillbaka sina åsikter när jag mer eller mindre krävde att vi skulle åka vidare till Bauhaus i Barkarby, trots sen timma. Trots lite felnavigering i trakterna av Tensata, när jag blev passiv i körvisningsinstruktionerna mobilpratandes med mamma, hann vi i tid ut till Barkarby. Glädjande nog fanns det exakt rätt mängd golvplattor här, från en och samma bränning. Det sista paketet var visserligen i lösvikt, uppackat, men helt godtagbart. Hellre lite marginal uppåt än att bli stående med för få golvplattor när det väl blir dags för golvläggande...

Tungt lastad förde vi sedan bilen via Coop Forum Bromma för matinköp. Väl i Älta var det dags att hinna med röstande. Vi hade ursprungligen trott att vi skulle rösta i den tidigare hemkommunen och blev således positivt överraskade när vi kvällen innan konrtollerat vad det stod i röstkortet. Således blev det en avstickare till skolan bredvid Älta ishall.
   Kvällen i övrigt innebar ett tredje rött lager med färg på vår fondväggsdel. Kvällen och valet till ära hade vi släpat in TVn till vardagsrummet. Med andra ord hade vi goda förutsättningar att följa valvakan. Vi fick se det borgerliga blocket vinna och Stockholmarna rösta JA till trängselskatterna. Kringkommunerna röstade dock Nej... Slutligen tog Anki tag i städandet inför den kommande slipningen av vardagsrumsgolvet...

Måndagen den 18 september 2006: Gick upp när Anki gick till jobbet. Städade lite ytterligare och förberedde golvslipning i vardagsrummet. Blev hämtad av Ankis far ca 09.35. övergav den yoghurt jag just hällt upp och de smörgåsar som just blev färdiga i micron för ett senare tillfälle. I Farsta Centrum hämtade vi slipmaskiner. Efter en kort fikastund satte vi i gång med hårt arbete. Jag fick inrikta mig på kantslipningen. En trevlig kantslipmaskin i mitt tycke. Efter många slipningsrundor kunde vi anse oss färdiga. Påbörjade även slipandet av trösklar innn Anki kom hem och jag skulle fara iväg till Vallentuna för en tidtabellsstyrd modelljärnvägskörkväll. Motionerade således motorcykeln i och med denna tur och returresa. För säkerhets skull hade jag provstartat motorcykeln tidigare under dagen...

Anki hade fortsatt med slipandet av vardagsrummets trösklar under kvällen, följt av bokläsande.

Tisdagen den 19 september 2006: Lämnade tillbaka slipmaskinerna vid Farsta Centrum klockan 10.00 som avtalat, direkt efter frukost. Slipade vidare på tröskeln mellan hallen och vardagsrummet. Främst för att ta fram rätt form och ta bort ett tidigare riktigt djupt hack.

På jobbet kunde jag njuta av en bra arbetsdag trots att jag övervakade Västerhaningeplatsen och Arlandaplatsen under eftermidagen och kvällen. När jag sent kom hem hade Anki redan lackat ett första lager på vardagsrumsgolvets parkett.

Onsdagen den 20 september 2006: Eftersom jag haft sen tjänstgöring hade jag sovmorgon till klockan 07.00 då arbetsdagen startade. Var till förfogande på ordergivningsplatsen, i samband med Upptågstrafiken. Hade det bara småstökigt under någon timma, i övrigt lugnt. Kunde därtill njuta av massagetid mellan klockan 13.30 och 14.00.

Innan jag begav mig från jobbet författade jag ett e-mail till bostadsrättsföreningens ekonomiska representant, HSB, för att rätta till utskickade parkeringsplatsinbetalningskort även för tiden efter avflytt. Detta trots att jag sagt upp parkeringsplatsen sedan tidigare.
   Tog pendeltåget norrut för att låna mina föräldrars bil. Körde spånskivor och bitar från vinden, den forna modelljärnvägen. Det märks att barnen av idag inte direkt är uppvuxna med just modelljärnvägar. Att det finns mycket annat som gör marknaden liten. Fick till viss del förklara begreppet modelljärnväg när jag fick stå till svars för lastandet av alla småbitar och kontursågade spånskivsstycken.

När jag kom hem till Älta hade Anki hunnit slipa av vardagsrumsgolvet efter det första lagret golvlack. Gemensamt tog vi bilen till Nackswinget och "Å-hej-träningen". Direkt efteråt skjutsade jag hem Anki och fortsatte via lite omvägar i söderort och västerort till min soffa Rotebro där ett par timmars sömn skulle intas. Vill minnas att jag cirklade runt både i Enskede, Årsta via Gullmarsplan till Sundbyberg, Kista och hem till min snart tomma lägenhet. För bekv&umkl;lighets skull ska jag på något sätt ha lagt min madrass i soffan.

Torsdagen den 21 september 2006:Gick upp när morgontrafiken startat. Lämnade tillbaka bilen omkring 05.30 för att därefter åka vidare mot Älta med tåg och buss. Efter en kortare tid i hemmet åkte jag och Anki gemensamt till stan. Jag fick lite pyssel i mitt arbete vid Arlandaplatsen. Ytterst få rullande pendeltåg och därtill mycket sena de som väl rullade. Orsaken var nedriven kontaktledning och stopp på båda spåren mellan Flemingsberg och Tullinge och ett mediamässigt stort räddningsuppdrag. Antar att det inte var fullt så dramatiskt som media fick det till även om det naturligtvis tog tid innan skyddsjordning var utförd och en säker evakuering kunde utföras från det kontaktledningsinlindade pendeltåget. Tror till och med att det hann bli flera evakueringsobjekt när strömmen bröts.

Under lunchtid och eftermiddagstid hade jag hand om Kolbäcksplatsen och senare Katrineholmsplatsen. Kunde genomföra intressant godstågs- och snabbtågstrafikledning där Hallsberg fick gott beröm av mig för ovanligt vågade och trafikeringseffektiva beslut.

Efter jobbet hann jag hem en kort sväng innan det var dags för färd till dansklubben Nackswingets "Å-hej-kurs". Trevlig kursomgång som förberedde god sömn på hemmaplan.

Fredagen den 22 september 2006: Genom en kollegas önskade turbyte fick jag en ledig dag. Ringde Anticimex för att få rätsida på ett utskickat erbjudande och avtal. Njöt sedan av god frukost och ca 17 plusgrader på altanen. Projekterade sedan för en kommande sängflytt från min bostadsrättslägenhet. Åkte både till Bygg-Ole och Coop Forum. Inhandlade presenningar och 33mm rundstavar samt hörnlister och liggunderlag. Tanken var att klä in min Hästen-säng med presenningar och spännband för att hålla fast kantlisterna och fixera sängens rörliga delar. Kantlisterna skulle även komma att ha som uppgift att ge slittåliga ytor mot de rundstavar som i lämpliga längder skulle utgöra transportrullar ovanpå liggunderlagens transportbana utlagd ovanpå golven. Mina inhandlade sexkantnycklar förblev till slut overksamma. Det var större chans att lyckas transportera sängen i normalutförande. Hade den plockats isär är risken att jag ej fått ihop den igen.

Bytte under dagen till föräldrarnas Volvo. Hade då tillverkat 18 stycken transportrullar utanför Coop Forum och förberett en första presenningspaketering av sängen i lägenheten. För egen del kunde jag sedan flytta soffans sängdel och sägens tjockmadrass till Älta med hjälp av släpkärran. Åt pizza i Häggvik i ensamhet när jag behövde energitillskott. Kanske inte så finklädd som jag borde ha varit på just den restaurangen, vid den tiden? Fortsatte min färd och flytt och kunde sedan lasta av släpvagnen innan läggdags, på plats i hemmet.

Lördagen den 23 september 2006: Vi gick upp vid åttatiden. Vi åte till Rotebro och inledde med lastning av skräp för färd till återvinningscentralen i Smedby. Bland annat gick min "cykel-motorcykel" i graven. Med andra ord den motorcykelkopia som jag byggde på en cykelram någon gång i mellanstadiet. Ett byggnadsverk vars grund byggdes på den övre hallen i kedjehuset på Allévägen (Rotebro) under tiden mina föräldrar var på någon fest, dans eller bjudning. Ett projekt som jag hade fått höra skulle vara omöjligt att genomföra. Men lyckat blev det. Efter viss utveckling och ombyggnation hade motorcykel-cykeln till slut haft både blinkers och strålkastare och en trevlig form med en suzuki 750 som förebild.

Tillbaka i lägenheten, efter besöket på återvinningscentralen, startade nästa fas i flytten av min otympliga hästensäng. Kantlisterna monterades fast utanpå presenningen med resterande spännband. Liggunderlagen lades ut på parkettgolvet och ovanpå dem transportträrullarna. Det blev ett tidsmässigt avancerat projekt med många snäva svägar att utföra. Men i övrigt gick förflyttandet av den ca 120kg tunga sängen över förväntan. Vi var trots allt bara två personer, Anki och jag.

När vi väl fått upp sängen på släpet blev transporten odramatisk. Vi lyckdes även relativt enkelt backa upp släpet på lagom avstånd från ytterdörren för att smidigt få in den i villan. Sedan morgonens sista kontrollmätningar hade jag givit en relativt hög procentuell chans att lyckas vrida sängen runt hörnen i hallen in i sovrummet. Men det var med minsta möjliga marginal det gick vägen. Utan trätransportrullarna hade det aldrig fungerat. Man hade klämt sina händer mellan säng och vägg flera gåger om ifall man försökt lyftmetoder. Efteråt var jag riktigt stolt över att ha rott sängflyttprojektet i hamn utan proffessionell flytthjälp. En hjäpinsatsstryrka som jag inte tror hade lyckats få sängen på plats utan skador.

Sov sedan middag och bjöds på välsmakande lax upprättad på saltbädd. Därefter var det dags för mig att åka till jobbet för en arbetsnatt på Västerås- och Kolbäcksplatsen.

Söndagen den 24 september 2006: Efter nattens arbetspass sov jag ut till omkring klockan 11.30, för att därmed hinna med ytterligare ett flyttlass. Denna gång var det resterande del av soffa, fåtölj, kruka med mera som bereddes plats på släpvagnen. Lastningen gick bra. Under hemfärden ändrade vi våra resplaner för att bättre matcha mina föräldrars önskemål och resplaner. Efter ett par varmkorvar, vid Statoil vid Häggviksavfarten, åkte vi för att hämta upp mina föräldrar. Jag åkte i förväg med volvon och släpet. Anki sattes sig vid ratten till Toyotan med mina föräldrar som passagerare. Efter ankomsten till Älta övertog mina föräldrar volvon för vidare färd till bekanta, Agneta och Helge, och deras landställe söder om stan. Riktigt smart logistik enligt mitt tycke.

Sov sedan middag för att vara redo för ytterligare en nattjästgöring. Kände mig dock aningen grinig under natten...

Måndagen den 25 september 2006: Arbetsnatten blev summerad som bra. Tjänstgjorde med min ordinarie kollega. Denna natt körde vi parallell övervakning hela natten. Sov ut under förmiddagen. Åkte sedan iväg med bilen för bilbyte hos mina föräldrar. Lastade sedan in det sista från lägenheten i bilen. Allt ifrån glasbord till lite smått och gott från vinden. Anki hjälpte till om kvällen.

Tisdagen den 26 september 2006: Underbar sommarvärme var ett faktum sedan dimmolnen lättat. Återlämnade bil och släp tillsammans med en gammal "kulansäng". Pappa var hemma. Mor var ute cyklandes tillsammans med Agneta och Helge. Tog bilen till Rotebro för parkering under tiden jag sedan skulle vara på jobbet. Men innan min fär mot stan packade jag bilen full med de sista flyttkartongerna.

Efter arbetsdagens slut tog jag pendeln tillbaka till Rotebro. Trots att klockan hade passerat 22.00 var det fortfarande underbart T-shirtsväder och värme. Åkte med bilen från Rotebro hem till villan.

Onsdagen den 27 september 2006: Var flyttledig för att kunna koncentrera mig på lägenhetsflyttstädningen. Det blev en skön ledig dag trots dess digra program. Startade med att panta returflaskor på Coop Forum. Njöt av en fika och träffade till min stora glädje en annan kund, tidigare kollega med mig från "Kundtjästtiden" i just denna byggnad. På den tiden Obs Stormarknad Rotebro. Gladdes som sagt var stort åt att få prata med Titti och se hennes nio månaders dotter.

Efter fikapausen på Coop Forum fortsatte sedan flyttstädandet med god energi hela dagen. Om kvällen understödd av Anki som gjorde ett storartat jobb i köket. Min insats var i huvudsak riktad mot Badrummet.

Torsdagen den 28 september 2006: Steg upp tidigt för färd till jobbet. Min kollega E Ling såg till att promenera nära och parallellt med mig för att väcka uppmärksamhet. Men det tog tid innan jag reagerade på ett sunt sätt. Först hade jag bara upplevt hennes gång som irriterande, med en känsla av att hon skulle vika av framför mig och att jag gick i hennes väg. Men det var bara att le när jag insåg att det var ett slags skådespeleri...

Efter jobbet åkte jag till Älta för lite middagssömn. Hade fått nya skivor som jag kunde njuta av under min färd till Rotebro. Det var dags för ytterligare en flyttstädningsdag. Nu inriktade jag mig främst på fönsterkarmar med mera. Åkte vidare till dansträning på Nackswinget. Hann få i mig två mycket välsmakande varma korvar direkt efter parkerandet i Finntorp. Mycket värdefullt inför det kommande tankearbetet i dansen. En "Å-hejträning" som genomfördes av Malin och Benjamin.
   Väl hemma skulle jag leta fram passande kläder inför fredagen och bostadsrättsöverlåtelsen. Anki blev en klädräddare i nöden när jag allt tydligare förblev trött, oinspirerad, oengagerad, osmart och grinig.

Fredagen den 29 september 2006: Gick upp klockan 05.30 för en sista färd till min lägenhet i Rotebro. Dagen för överlåtelse var kommen. Trots att man kan putsa och städa i all oändlighet, kändes det som om jag sparat precis lagom mycket till detta sista slutputsningspass. Det enda som jag lämnade kvar i form av medveten städning var en hylla i klädkammaren vars beläggning jag ej ville ge mig på. Det var ett lager av intorkad möbelolja som sedan länge tillbaka svämmat över från en glasburk fylld med lagrade indränkta trasor. Hade jag nu gjort ett försök att avlägsna beläggningen i sin helhet, fanns risken att hyllan i sig skulle skadas. Överlät detta beslut till den nya ägaren senare under dagen.

Innan färden till Föreningssparbanken i Sollentuna centrum tog jag en snabb sväng förbi mitt före detta Handelsbankskontor. Tackade för all tidigare service och ställde lite frågor gällande systemet med clearingnummer.
   Innan det var mötesdags hann jag koppla av på Mc Donalds i centrum med en cheesburgare och en hamburgare samt milkshake. Mötet med säljaren, mäklaren och banktjänstekvinnan gick utan anmärkning. Höll visserligen på att missa tvättstugsnyckeln, men detta upptäcktes vid genomgången och beskrivning för köparen. Jag som tyckte jag varit så noga.

	Mitt älskade kök. Trivdes utomordentligt med utformningen och planlösningen. Inga problem att utföra stora bak och storkok till matlådor.
	Sovrummet &nbso;
	Fyra bilder från hall och WC.
	Vardagsrum och myshörna...
	Det var inten tillfällighet att min sköna säng hamnade i vardagsrummet. Här trivdes jag alltid och tillbringade mycket av min tid på hemmaplan. Under min styrelseverksamma period var kontoret placerat här. Kort sagt, variationen har varit riklig och trivseln enorm i vardagsrummet... Den stora och rymliga balkongen var före visningen utsmyckad med blommor som vårdats av Ankis växtvänliga fingrar...

Planskiss presenterad av Fastighetsbyrån i prospektet.

Det var både med glädje och sorg som jag lämnade denna älskade lägenhet efter den slutliga flyttstädningen morgonen den 29 september 2006. Då hade jag bott i Rotsunda gård sedan mitten på april 1994. Jag minns hur jag direkt förälskade mig i lägenheten. Hur tacksam jag ska vara för att jag var en av de få som hann gå på visning, trots att jag hur kyligt som helst förhalade både visningsdatum och förhandlade om priset. Något som jag aldrig skulle ha ro att göra idag och något som marknaden inte heller skulle erbjuda idag. Jag har insett hur lyckligt lottad jag varit...   Jag minns känslan första gången jag åkte över till lägenheten själv. Inga möbler fanns på plats. Lägenheten på 65,5m2 var stor som ett palats. Jag minns hur mycket jag njöt av det varma bad jag unnade mig vid detta tillfälle, direkt kommen från en dansträning i Stäket. Rent kunglig lyckokänsla...   Hade det inte varit för en underbar blivande sambo och en underbar villa hade jag nog bott kvar än. Utsikten som förändrades från dag till dag i samspelet mellen sjön Norrvikens vatten, växtligheten omkring och inte minst moln och väderlek, kommer jag alltid ha med mig i blodet. Man inspirerades och fick skaparglädje som ständigt förnyades. Perfekt som konstnärs- eller diktarateljé...

Direkt efter försäljningen åkte jag till Norrviken för att lämna bilen. Hade fouml;rst tänkt att hälsa på mina föräldrar, men kom snart på att de var bortresta till landstället. Istället tog jag efter ett toalettbesök pendeltåget in till stan. Passade på att passera jobbet för att som hastigast sammanställa räkningar som fanns för betalning. Hämtade sedan åter igen bilen i Norrviken för färd hem till min numera enda bostad. Där klipptes gräsmattan. En snigel eller groda lär ha kommit ivägen för min gräsklippare, trots att jag försökte vara koncentrerad och uppmärksam. Nu blev jag hur som helst prickig och nedsmetad längs min vänsterarm. Tvättade av mig och var samtidigt glad att jag inte blivit träffad i ansiktet. Hade varit lite väl magstarkt...

Kvällen firades av med riktigt god mat. Hade vid Nacka Forum och ICA Maxi inhandlat svensk lövbiff, potatis och rikligt med champinjoner. Till banken hann jag ej före stängning. Ingen förlust i sig, men kort och gott en tankemiss... Det var skönt att känna sig rik...

Lördagen den 30 september 2006: Anki och jag plockade i hemmet. Nu visste vi vad vi hade och att inga fler flyttkartonger skulle dyka upp i ytterligare ett flyttlass. Den tiden var för närvarande helt förbi. Riktigt positiv känsla. Vi inriktade oss även på klädtvätt. Anki försåg vardagsrumsgolvet med ett fjärde lager golvlack. Vi installerade datorn till det nya bredbandet och bytte proppar som gick när både tvättmaskin och torkskåp aktiverades samtidigt.

Om kvällen hade vi förmånen att vara bortbjudna på vår dansvän Gabriellas 30-årsfest i lokaler tillhörande Mälarsalen. En underbart trevlig fest som vi stannade på till dess lördagen övergått i söndag och klockan visade ca 02.30. Det fick med andra ord bli nattbussen hem...

Söndagen den 1 oktober 2006: Upp förvånansvärt pigg och tidigt. Troligtvis var det en viss mängd vin i kroppen som gjorde mig rastlös och pigg. Det brukar vara så dagen efter för mig. Gott om drömmar och ivrigt vridande i sängen därtill.
   Anki fick leta efter mig när även hon vaknat till. Då befann jag mig vid datorn i garaget.

Under dagen städade jag förrådsutrymmen samtidigt som Anki försåg vardagsrumsgolvet med ett femte lager golvlack. Vid 11.30-tiden åkte vi över till Ankis föräldrar i Nynäshamn. Tog flera bilder av en underbart tillfixad del av trädgården. Vi bjöds ytterligare god mat. Om eftermiddagen begav vi oss åter igen norrut. Gjorde en avstickare till Coop Forum i Haninge för spadinköp. Tog mig för ytterligare städuppgifter. Anki kopplade så småningom av med en bok.

Måndagen den 2 oktober 2006: Upp tidigt för en relativt lindrig arbetsdag. Visserligen med en delad tårtkörning, där två tåg fick sina tågnummer förväxlade i samband med ett just avklarat mer avancerat signalfel i Barkarby. En felavhjälpning som inträffade samtidigt som jag skulle försöka ta över den redan existerande tågkön. Kort och gott, ett pendeltåg fick tilldelat sig ett spår i den sk "säcken" och ett Västeråståg fick inkomma på ordinarie pendeltågsspår. Tågen som förväxlades vid överlämningen var 2517 och 763.

Efter arbetsdagens slut inköpte jag på uppdrag av oss båda den tårta som skulle serveras dagen efter. Innan jag återvände till jobbet passade jag också på att fika på caféet i lugn och ro. Väl på jobbet (ledig tid) placerade jag den underbara franska chokladtårtan i kylskåpet på plan 3. Allt för att invänta morgondagen.
   Fortsatte sedan mina ärenden på stan genom att åka till Nacka Forum. Betalade där av ett grundlån med 170.000 kr enligt överenskommelse. Fortsatte sedan på hemmaplan med genomgång av konton och banker. Var relativt trött och gick tidigt till sängs...

Tisdagen den 3 oktober 2006: Fick ett störningstelegram redan när jag vaknade. Avgrävda kablar i Uppsala. Visste att jag skulle vara en förstärkningstur i fråga om ordergivning till Upptågen, men inriktade mig nu istället på att direkt efter ankomsten till jobbet överta bevakningen av just Uppsala och sträckan mot Löten och Avesta-Krylbo. Ganska snart blev dock trafiktrycket oväntat lätt. En personpåkörningsolycka i Ulriksdal hindrade en stor del av trafikflödet i rusningstid.

Efter att ha njutit av tårtan åkte jag hem vid 14-tiden via Nacka Forum. Denna dag hade jag till uppgift att inhandla ett enkelt snöre. Ett led i planeringen av ledstång i trapphuset mellan nedre och övre hall.
   Om kvällen lackade Anki det sjätte och sista lagret golvlack i vardagsrummet. Därefter gick vi gemensamt igenom våra bankkonton, lån och tillgångar för att se att allt var som planerat.

Onsdagen den 4 oktober 2006: På jobbet hade man under tisdagen antytt att det fanns folk över. Således passade jag på att ta en dags semester. Tyvärr hade jag ont i huvudet en stor del av dagen. Kanske beroende på den åska som vid lunchtid drog förbi. Huvudvärken lättade hur som helst efter ovädret. Tog ett antal mått i vardagsrummet inför det kommande sågningsarbetet av golvlister.

Om kvällen njöt vi av mycket trevlig social dans på dansklubben Nackswinget. Dansbandet EXPANDERS uppträdde live på vår lilla scen. Anki svarade tillsammans med Linda och ytterligare en person för kvällens café-arrangemang. Innan hemfärd såg vi till att städa lokalerna en aning, precis som förr.

Torsdagen den 5 oktober 2006: Gick upp i någorlunda bra tid. Gjorde ärenden i Sickla köpkvarter innan vidare färd till jobbet. Beställde en extra hårddisk (sådan som tidigare gått sönder) för att få plats med min personliga musikskatt.
   På jobbet var jag i princip stand-by för ordergivning till Upptågen. I sjäva verket kom dock dagen att bjuda ett ypperligt tillfälle att underhålla ställverksbeskrivningen. Vid 18-tiden tog jag kompledigt för att kunna närvara på kvällens dansträning. Denna afton var det Brobeck som höll i "Å-hej-teorin". Tyvärr var Anki ej närvarande utan kvar för uppdrag på sin arbetsplats. Hon var dock hemkommen när jag kom hem från träningspasset.

Fredagen den 6 oktober 2006: Har polisen nio liv? Ja, denna dag kom det att ställas många frågor. Under natten hade det varit ett påkörningstillbud eller olycka i närheten av Västerås personbangård. Polisen hade inledningsvis betecknat det som någon form av våldsbrott. Nu om förmiddagen hade man fått för sig att utreda saken vidare. Detta utan att kontakta oss på trafikledningen. Jag hade just blivit avbytt, men fick ändå ta emot ett av de konstigaste samtalen jag varit med om, från personal stationerad vid järnvägsstationen. De undrade hur kommande avgång mot Stockholm skulle kunna komma ut från spår 1 när polisen spärrat av den norra delen av spårområdet med blåvita plastband, nu ivrigt omkringspringandes med kameror. Som sagt var inget vi visste om. Med andra ord fick vi göra en tillbudsrapportering gällande polisernas olovliga och livsfarliga spårspring på statens spåranläggningar. Vad jag förstår var polisernas ledning präglade av en stor dos förvirring. Nog har jag även tidigare sett prov på vad släkten odödliga poliser kan få för sig, men detta slog alla rekord. I sent läge fick tågtrafiken planeras om till andra spår till dess polisernas säkerhet och medvetenhet kunde garanteras. Vi kan nog göra bedömningen att utredningen lätt hade kunnat mynna ut i ytterligare dödsfall. Undrar vem som gav inpulsen till plastbandsavstängning av spårområdet utan att först begära tillstånd eller tågstopp?

Jag fick en betydligt lugnare och mer kontrollerad avslutning på arbetspasset, placerad på Katrineholmsplatsen respektive Uppsalaplatsen. Njöt senare av en lugn kväll hemma. Anki var länge kvar hos sin farmor.

Lördagen den 7 oktober 2006: Upp någon gång efter klockan 08.00. Anki och jag sågade golvlister till vardagsrummet efter en tid av förberedelsearbete och städande. Efter klockan 17.00 tog vi buss via Tyresö centrum till Gullmarsplan för vidare färd med tvärbanan till Luma hållplats vid Annelie och Stefans hem. Vi bjöds en fördrink och löste problemet med presentpapper som var för glansigt för såväl klister som tejp. Med båt och tvåans buss tog vi oss mot Kungsträdgården och det närbelägna dansmuséet. Vi inbjöds nu till bröllopsfesten till firande av Hanna och Fredriks Thailandsbröllop tidigare i somras. En mycket trevlig fest med god mat och bra bordssällskap. Anki och jag fick efter kvällens dans ett norskt utlåtande som gjorde gällande att vår dans var riktigt "flink".

Söndagen den 8 oktober 2006: Hannas och Jonas bröllopsfest pågick en bit in på natten. Efteråt fanns det vickning utanför i form av varmkorv. Anki och jag vandrade sedan iväg lagom för att hinnan med 02.07-bussen hem. Satt uppe en stund och var även fortsättningsvis pigg såväl under natten som morgonen. Troligtvis beroende på vinet som bjudits.

Anki målade golvlister samtidigt som jag njöt av solen utomhus, ivrigt rensandes garageuppfarten fri från ogräs och annan växtlighet. Ännu så länge låg inriktningen på att få gångens kanter att bli ogräsfria och snygga.

Efter mörkrets inbrott spisade vi god mat som Anki lagat i ordning. Pastafjärilar och korv. Kvällen gick sedan åt till ekonomsik planering och penningatransaktioner...

Måndagen den 9 oktober 2006: Hade en skön sovmorgon. Gjorde visserligen lite nytta trots detta, men ändock inte så speciellt mycket. Kunde också njuta av en bra arbetsdag och en friskvårdspromenad lite sicksack mellan TV-butiker i stan. Fick jobba ca 45 minuter övertid då avbyte saknades. Detta fick till följd att det blev än mer viktigt att hinna med pluggandet inför tisdagens prov i Säkerhetsordningen. Således satt jag djupt försjunken i tankar vid Slussens busshållplats.

En rödhake föll från ovan... Foto: Lars Ålander

Bredvid mig hade jag en ung tjej som jag nyligt berett plats genom att maka lite på mig. Även hon verkade sitta djupt försjunken i sin bok när det plötsligt small till ovanför oss. Jag upplevde att någonting spretigt och rörligt föll, samtidigt som något för en sekund landade i knät. När jag tittade efter vad som hänt fann jag en söt liten fågel på marken. Flygförsöken verkade aningen ostrukturerade och fågeln förblev kvar på marken bredvid mig. Efter ett par minuter verkade fågeln komma mer och mer till sans. Vingen som jag först trodde kunde vara skadad hade han fällt in. Men en diger hjärnskakning hade nog fågeln råkat ut för. Jag fick mina fina bilder, samtidigt som jag såg till att ingen trampade alltför nära i sitt köande till bussen. Efter ett tag tog även jag plats i bussen, med förhoppningen att fågeln skulle göra nya och lyckade flygförsök så snart allt folk var borta...

Innan läggdags pluggade jag således lite framför datorn, ivrigt sökandes vissa givna sökord och begrepp.

Tisdagen den 10 oktober 2006: Åkte till jobbet om morgonen för att skriva SÄO-prov klockan 08.15. Ett prov som gick halvbra. Hade 45,5 av 55 möjliga poäng. Tyckte dock att jag missade på saker vi rent allmänt borde kunna bättre, där vi alla generellt får bristfällig träning i vardagsarbetet. Intressanta olycksutredningar fick vi dock ta del av, såväl den uppkörda växeln i Mellösa som Märsta-kollissionen från i somras.

Tog min väg hem via Sickla köpkvarter. Men ingen hårddiskleverans fanns att få. Rensade istället uppfarten direkt efter min hemkomst, någon knapp timma före mörkrets inbrott. En av våra grannar kom förbi och presenterade sig och sin svartvita hund. Anki målade vardagsrummets golvlister om kvällen sedan vi gjort en gemensam slipinsats för demsamma.

Onsdagen den 11 oktober 2006: Var inställd på en ramtur men hade blivit tursatt på en kortare arbetstur. Inledningsvis lugnt på Arlandaplatsen, men framemot överlämningstid 08.30 var trafikläget bra mycket mer komplicerat med en Uppsalapendel havererad på spår två i Knivsta. Då hade redan ett Upptåg fått hoppa över sitt uppehåll i Knivsta pga uppkomna plattformsbrist.

På Nynäsplatsen han jag precis bli tilldelad en elev när ett godståg fick bromsproblem i Flemingsberg. Sedan syntes färden fortsätta normalt fram till bron över Södertälje kanal. Här blev allt mystiskt när bakomvarande tåg hann ikapp och bron gick ur kontroll under godståget. Innan jag vågade släppa godståget på vidare halkförsök säkerställde jag med hjälp av avsyning för intilliggande spår att godstågtet fortfarande stod på spår. När sedan bron var besiktigad och i kontroll kom tåget till slut loss.

Om kvällen tog jag motorcykeln till och från Vallentuna för en fri modelljärnvägskörningskväll.

Torsdagen den 12 oktober 2006: Njöt av en ledig dag som till stor del nyttjades till ogräsrensning på garageuppfarten, framför huset.
   Om kvällen var det åter igen dags för "Å-hejkurs". Relativt snabbt kände jag av en sträckning. Och när det ej blev bättre valde jag att sätta mig vid fiket ovanför. Det var dessutom redan fem grabbar för mycket, så jag innebar knappast någon förlust. Istället kunde jag planera vidare för eventuell framtida modelljärnväg.

Fredagen den 13 oktober 2006: Laddade inför en arbetsnatt. Hade därmed en hel del timmar fria under dagen som jag helhjärtat ägnade ogräsrensning av grusuppfarten. Höll på i flera timmar, till dess det var dags att sova middag...

Lördagen den 14 oktober 2006: Hade en riktigt bra arbetsnatt som dessutom underlättades av att en elev med handledare ville överta mitt område också för ett par timmar. Fick visserligen ett par av morgontimmarna för mig själv, styrandes hela sydkanten. Men även detta ett lugnt och behagligt arbete.

Efter ett par timmars sömn fick jag Anki med på en bilutflykt som inledningsvis styrdes mot Västberga industriområde och MJ-hobbyexperten. Det var första gången jag bevistade deras nya lokaler sedan deras flytt från Kungsholmen. Samtidigt var det sista dagen att teckna sig för ett jubileumslok av litteran "F". Detta ellok som jag minns från mina allra första tågdiggarår 1980 och framåt. Ett lok som var ett av de första jag aktivt skådade vid Rotebro station. Ett lok som mycket väl kan symbolisera hela mitt tågintresse...

Efter besöket på MJ-hobbyexperten hade vi inledningsvis planer på att åka till Coop Forum Haninge. Men vi styrde istället bilen mot Tyresö slott och dess handelsträdgårdsbutik. Där blev det visserligen ingenting handlat, men vi fick oss en god fika på slottscaféet. Gott kaffe och god chokladtårtbit.

Under vår hemfärd insåg vi plötsligt att vi med stor sannolikhet var nära en akut förestående bränslebrist. Vi lyckades dock tanka innan detta visade sig i verkligheten. Väl på hemmaplan hann jag rensa ytterligare lite ogräs från uppfarten. Men mörkret kom och nyttan fick istället göras inomhus. Anki fick leda ett arbete med utsorterande och uppackande av diverse köksprylar.

Söndagen den 15 oktober 2006: Det blev en effektivt nyttjad dag. Visserligen fylld av vissa motgångar, men inget som vi inte hade en tro om att kunna övervinna och överleva. Vi satta vardagsrummets golvlister på plats. Alla utom en som varken fäste i väggen eller som höll när vi skulle ta till grövre spikar. En ny list fick således på sikt framställas och målas. Som sagt var ett litet bakslag och fördröjande faktor i fråga om vardagsrummets renoveringstakt.
   Under själva spikövningarna lyckades jag ibland med konststycket att slå in till synes omöjliga spikar. Beröm gjorde mig dock aningen okoncentrerad varför jag i nästa skede surnade till när det inte gick min väg. Komplicerat liv man lever.

Sov om eftermiddagen för att klara den kommande arbetsnatten. Bjöds på god mat av Anki sedan hon tagit en promenad till Konsum.

Själva arbetsnatten blev händelserik, intressant men också aningen seg. Utanför mitt bevakningsområde rev ett godståg en kontaktledningssektion. Även om föraen angav både fel ort och fel spår, så kunde han tydligtbm beskriva händelseförloppet. Enligt föraren hade utliggarna redan hängt ner framför loket varför han dragit i nödbromsen och kastat sig ned på golvet. Och visst var rivningen komplicerad även om det visade sig vara farbart på intilliggande spår. Några av utliggarna hade därtill trasslat in sig i de efterföljande vagnarna. Det tog således bra många timmar innan ens godståget kunde föras iväg från platsen.

Måndagen den 16 oktober 2006: Färden hem, efter lite sen avlösning, företogs via Gullmarsplan. Bekvämt att ha nära hem från busshållplatsen. Sov lite i perioder. Men främst vid lunchtid. Nytta gjorde jag så småningom när jag sågade till massonitbitar till ett skåp. Fortsatte sedan nyttoarbetet genom att sortera och städa lite grann. Sov därefter åter igen, för att orka med den kommande arbetsnatten. När Anki kom hem om kvällen hann vi få lite gemensam vila innan det var dags för mig att ge mig av...

Tisdagen den 17 oktober 2006: Arbetsnatten blev mycket bra och trevlig. Detta trots att det var en hel del A-arbeten ute. Men samarbetet gick över förväntan även gentemot de allra svåraste samarbetsparterna och arbetslagen längs banan. Tog ånyo vägen hem över Gullmarsplan.

Det kom att kännas som en ledig dag, när jag väl sovit ut en stund. Åkte runt och gjorde lite ärenden om eftermiddagen. Av en slump träffade jag på Mäklaren som sålde huset till oss. Han var även han i privata bankärenden vid Nacka Forum. Tyckte det var något bekant redan när han höll upp ytterdörrarna och efter den tredje dörren menade på att det fick vara nog, att han inte skulle hålla upp någon mer dörr åt mig... Han hade god pejl på vem han skämtade med, det märktes så fort vi kommit in och jag fått igenkänningstankarna på rätt plats...

Mitt sista utflyktsmål för dagen blev MAX vid Sickla Kaj. Hade blivit nyfiken på denna hamburgerrestaurant i samband med en bröllopsfest vi bevistat tidigare under månaden. Då hade den kommit på tal. Efter en god måltid bar det dock av hem igen...

Onsdagen den 18 oktober 2006: Hade sovmorgon. Under de fösta timmarna av mitt pass fick jag en elev. Var inte riktigt förberedd på detta, men kunde njuta av trevligt sällskap och en trevlig stund på Uppsalaplatsen.

Torsdagen den 19 oktober 2006: Eftersom jag inte hade bunit upp min sovmorgon med några speciella planer passade jag på att åka in två timmar tidigt till jobbet för att delta på en frivillig arbetsplatsträff. Ett intressant möte som gav en hel del matnyttigt. Det blev en skön arbetsdag som sådant, även om jag fick lite väl sen information om att jag hade kunnat få kompledigt för att gå på dansträningen. Men det var så dags, när träningen redan startat... Sändes dock hem före arbetspassets ordinarie sluttid, då arbetsgivaren gärna ville ha mig på plats redan klockan 06.00 efterföljande morgon.

Fredagen den 20 oktober 2006: Hade fått en tidig tur tilldelad mig. En tur som inleddes lugnt och behagligt. Både för egen del och trafikeringsmässigt vid Nynäsplatsen. Vid åttatiden fick jag en elev vid min sida. Lite mer att göra blev det därefter, inte minst fram till det att vi fick gå på lunch. Lugnet infann sig dock åter på Uppsalaplatsen.

Efter arbetsdagens slut trotsade jag regnet och åkte ut till Sickla köpkvarter. Min beställda hårddisk hade ännu ej kommit varför jag istället tog en promenad vidare till en av cykelaffärerna i området. Visst fanns det en och annan tilltalande cyckel till bra pris, men lite tunt kändes ändock sortimentet. Fortsatte därför vidare hem med buss för att avnjuta en lugn hemmakväll, dvs pyssel i hemmet...

Lördagen den 21 oktober 2006: Vid niotiden var vi på benen. Framför oss hade vi en trevlig dag på Stockholmsmässan och utställningen &quto;Hus och Hem". Förutom rundvandringar i köksmiljöer och beundrande blickar på mot vissa braskaminer passade vi på att lyssna till två olika föredrag. Det första handlade om "Ditt nya kök" och det sista som i princip avslutade mässdagen hade rubriken "Så tänker tjuven". Båda riktigt intressanta även om jag inte alltid höll med om känslan och bildvalet vid köks-föredraget.

När vi väl var hemma, via en smidig bussförbindelse över Skarpnäck, hade vi gott om tid att bläddra igenom våra köksbroschyrer och energirådgivningstidningar. En riktigt mysig kvällssysselsättning...

Söndagen den 22 oktober 2006: Vi unnade oss en liten sovmorgon innan vi beslöt oss för att göra en utflykt till Coop Forum Haninge. Vårt inköp av träskiva resulterade dock i att jag inte längre fick plats i bilen hem. För min del blev det således en bussresa med två byten. Ett ganska kort byte vid någon skola i närheten och sedan ett längre byte i Tyresö Centrum. Där hann jag till och med en avkopplande fika med prinsesstårta, ivrigt pratandes med ett vänskapspar som försökte reda ut begreppen kring ett inkassokrav från någon telefonleverantör. Det hela verkade lite skumt, även om det säkert fanns förklaringar som inte kom fram till ytan. Mycket skylldes på hanns fd flickvän som han tydligen inte kom riktigt överens med. Inledningen till denna kontakt var att jag spontant lånade ut en penna då de saknade sådan...

Innan solen gick ner planterade Anki och jag de lökar som inhandlats på mässan dagen innan. Blomsterlökar som placerades på "jordhögen" utanfö vår uteplats. Fick mig ett par rejäla myrbett av en ettermyra som passat på att krypa innanför jackärmen. Inte helt oväntat med tanke på att de verkade ha sitt bo i jorden, precis där vi grävde och gjorde plats för våra blommor...

Min del av utomhusarbetet avslutades först när mörkret infann sig. Då hade jag hunnit med att rensa bort ogräs från ytterligare en deln av uppfartens övre del.

Måndagen den 23 oktober 2006: Hade bytt till mig en förmiddagstur. Fick en händelserik morgon med aningen svår trafikledning. Ett av nynäs-snabbpendlarnan saknade personal och blev 25 minuter sent vid avgången från Nynäshamn. Således ingen snabbpendel direkt... Lite senare hade vi ett tillbud i Östertälje. En före ansåg sig ha problem med strömförsörjningen. Under samtalets gång beskrev han även att en spontanevakuering av tåget inletts. Trafiken i båda riktningar spärrades av. Avspärrningen varade ca 20 minuter. Själva spontanevakueringen kom sig av att en vagn delvis blivit rökfylld. Tåget togs så småning om ur trafik, men först sedan vidare färd gjorts med resande i andra vagnar...

Det regnade när jag åkte hem från jobbet. Men samtidigt var det ganska varmt i luften varför jag beslöt mig för att rensa uppfarten från ogräs och annan växtlighet. Fick till en underbar kant mot gräset och berget på den övre delen av uppfarten, upp mot den övre platån. Något som måste vara en trädgårdsarkitekts och trädgårdsanläggares riktiga dröm.

Väl inomhus satte jag igång med planerandet av löpande fondplaceringar. En trevlig uppgift när det gäller sparande. Inte direkt riskfritt sparande, men troligtvis mer lönande än till exempel Lotto.
   Fortsatte inomhus med filande av täckbrädor för vardagsrummet, under elementen. Anki planerade växter och jag satte mig till slut framför datorn en bra stund innan jag var trött nog för sängen...

Tisdagen den 24 oktober 2006: Hade en skön sovmorgon som jag lät tillbringa i köket. Städade ganska flitigt innan det bar av till jobbet. Provade att ta bussen en extra runda in närområdet innan den for vidare mot Gullmarsplan för färd mot jobbet...

Onsdagen den 25 oktober 2006: Redan när jag kom till jobbet var det strul. Inledde dagen på Arlandaplatsen. Under en dryg halvtimmas tid var strömförsörjningen till tågen på sträckan mycket knaper eller ingen alls. Flertalet tåg blev upp emot fyrtio minuter sena under sin färd. Men trots allt ett kaos som var roligt att reda ut. Detta trots den kraftigt ökade arbetsbelastningen. Under friskvådstimman passade jag på att ta en promenad bort till Odenplan. Besökte som hastigast leverantören för HTH-kök.

Hemfärden företogs via Elgiganten. Äntligen kunde jag hämta ut min beställda hårddisk. Ett beställningsjobb som tagit mer än två veckor att få till stånd... Priset hade de inte heller någon koll på, utan jag fick ange vad som var överenskommet.

Lite uppjagad av helgens föreläsning om tjuvars handlande och tänkande kom jag hem och fann att delar av isoleringen låg på marken framför ytterdörren. Tog lite bilder men övertygades ganska snart om att de uppfinningsrika skatorna varit framme igen. Normalt sett pysslar de med urplockandet av vekar i värmeljus osv, men nu hade de suttit på ytterdörrens handtag och busat lite ytterligare.
   Om kvällen kände jag mig mer och mer hängig. Hoppade över den sociala dansen. Anki hade åkt till Bryssel varför kvällen spenderades ensam på hemmaplan. Målade täckbrädorna till vardagsrummet med ett första lager färg.

Torsdagen den 26 oktober 2006: Gick upp tidigt för färd till jobbet. Hade en av mina favoritturer, där jag fick manövrera Uppsala station. Missade trots mitt engagemang ett tågmöte på Salabanan. Men denna miss visade sig vara riktigt lyckad rent trafikeringsmässigt. Vidare lyckades ett tåg få kör direkt vid ankomsten till Uppsala. Detta fick till följd att en del resenärer aldrig lyckade ta sig fram till tåget. Föraren valde dock att fortsätta utan åtgärd. Tid hade annars funnits inledningsvis för återtagande av såväl signal som bomfällning...

Under friskvårdstimmen gjorde jag ett försök att trotsa regnet och hinna fram till Gärdets olika köksföretag. Men ett par kvarter ifrån målet var jag tvungen att ge upp. Fick till och med nyttja tunnelbanan en liten bit för att hinna tillbaka till jobbet i tid. Kom tillbaka relativt torr i alla fall...

Efter arbetsdagen lyckades jag bättre med införskaffandet av köksbroschyrer. Inhandlade även en bok med köksinspirerande text och bild. Eftersom det var kallt och ruggigt utomhus fortsatte jag köksplanerandet genom att ta mått och göra en enklare ritning av dagens kök och innanförliggande sovrum, eventuellt blivande matrum. Anki kom om kvällen hem från Bryssel, packade inför Hudiksmaran och gick till sängs. Kände mig för egen del fortfarande såpass hängig att dansträningen fick ersättas av lite målningsarbete hemma istället...

Fredagen den 27 oktober 2006: Kunde njuta av en ledig morgon och dag. Gick upp vid niotiden för att förbereda Hudikmaran genom packande och målande av ett tredje lager färg på täckbrädorna till vardagsrummet under elementen. Ett målningsarbete som stimulerades av monteringsplaner direkt efter Hudikmaran.

Vid tolvtiden får bussen föra mig mot stan. Anki inhandlar smörgåsar åt oss båda på "Masters". För egen del hinner jag utrusta mig med en kopp varm kaffe innan jag strävar vidare med packning och biljetter till "Y-bussen". För dygnet har det varit stormvarning utfärdad för i princip hela landet. Men just som vi lämnar cityterminalen bryter solen igenom de tunga molnen. Underbart vackert. De riktiga stormbyarna känner vi egentligen inte av förrän vi stiger av bussen i Hudiksvall. Då är det stundom svårt att hinna placera fötterna rätt på marken innan dessa lyfts åt sidan av vinden. En riktigt spännande känsla som inte gällde alla steg...

Eftersom vi var lite sent ankomna till Hudiksvall försåg vi oss med Yoghurt och bananer som uppladdning inför danskvällen. Vidare fikade vi rejält med ett par smörgåsar under kvällen. Det blev en underbar danskväll med musik till PERIKLES, ZLIPS och TITANIX. Utmattade orkade varken jag eller Anki några extranummer, utan gick hårt in för en perfekt dos av stretching. Riktigt välbehövligt för min kropp som inte dansat nämnvärt ofta den senaste tiden. Flest godbitare och nya bekantskaper fann jag under kvällens inledning. Men trots att jag hade mycket skoj och att jag fick dansa mest hela tiden bleknade snabbt känslan av superlyckade danser bort i ett slags töcken... Jag vet att jag myste och hade mina favoriter, men vart tog de vägen?

Lördagen den 28 oktober 2006: Njöt av hotellet och en sovmorgon till 09.30 då vi spisade frukost tillsammans med Caisa och så småningom &aumkl;ven Tess och Johan. En bra uppladdning inför en mysik promenad på stan med besök i ett antal pryl- och prydnadsbutiker. Vinden hade i stort sett bedarrat och solen värmde när man lyckades finna den. Vi bokade mat på stadshotellet för eftermiddagen och tog oss en tupplur.

Maten på stadshotellet var god. Potatisgratäng och kyckling gav en god grund för kvällens dans. Hann med ytterligare ett par minuters sömn innan det blev dags att duscha inför dansmarans andra kväll. Den första halvtimmans dans kom jag dock att missa. Återvände nämligen till hotellet för att byta byxor. Aningen misstänksam hade jag trots allt packat ner ett par svarta jeans. Ett par som jag insåg felet på först vid garderoben, dvs en trasig söm i höjd med grenen.

Även denna afton hade jag många mysiga danser. Främst minns jag ett gäng foxtrotar med en tjej som pratade om Eskilstuna. Vi njöt både snabb och långsam foxtrot. Utöver dessa danser som jag sökte återskapa fängslades jag av en söt fd Boogie-Lovers-danstjej som numera flyttat till Göteborg. Henne såg jag dock flera gånger på golvet, men utan att riktigt vara på allerten att bjuda upp. På något sätt kändes det som om jag skrivit mig ett nytt ordspråk för mig själv och min upplevelse av detta års dansmara. "Man ska bara njuta av ett danstillfälle, för nästa blir inte vad man anser sig ha upplevt tidigare...".
   Som sagt var, jag var jättenöjd med danshelgen när kvällen led mot sitt slut. Men samtidigt undrade jag lite över vad jag hade upplevt. På något sätt hade jag försökt njuta såpass fullständigt av dansupplevelsen att jag missat den sociala biten. Hur många ord hade utbytits denna helg? Hur många hade givit mig en ny chans? Jo, det förståss... Visst hade jag en trogen skara danstjejer som bjöd upp, men få av dessa hörde till någon ny bekantskap...

Kvällen avbröts under de sista danserna av ett akut sjukdomsfall. Endast två av banden, DATE och BLENDER hann köra sina sista låtar. WAHLSTRÖMS fick stå över då publiken uppmanades att komma fram mot scen för att underlätta de läkarkunniga att arbeta. Ambulansen anlände så småningom efter att en utdragen upplivningsprocess pågått kontinuerligt. Enligt utsago ska den inte allt för åldersstigna kvinnans andning kommit igång efter ca 20 minuter. Eventuellt var det ambulanspersonalen som till slut lyckades med hjälp av hjärtstimulering. Hoppas verkligen att det gick bra även fortsättningsvis. Att personerna som redan fanns på plats i lokalen hade yrkeskompetens på området vet vi redan. De gjorde en underbar insats. Inte minst för att i ett senare läge hindra vad som såg ut att kunna bli akut chock hos ytterligare individer. Den proffesionella hantering jag såg i fråga om chocklindring imponerade stort. Låg stora delar av natten klurandes på vilka stimuleringsmetoder (allt ifrån att kittla på näsan till att styra huvudet och kräva medvetna blickar till svar) som betydde vad i krishanteringen. Kan tänka mig att man genom bara hudkontakten, i synnerhet lite ovanlig sådan, kan få hjärnan att tänka på annat än chockens ältande orsaker. Hur som helst... SKYDDSÄNGLAR FINNS I VÅR OMGIVNING...

Söndagen den 29 oktober 2006: Nattens upplevelser levde kvar till långt in på natten. sov i och för sig ganska bra, men vet hur mycket jag drömde och tänkte mig tillbaka till dansmarans slutminuterar.
   Natten extra timma, omställningen till vintertid, nyttjades till sömn. Vid tiotiden åt vi åter igen frukost tillsammans med Caisa, Tess och Johan. Därefter en liten kort shoppingrunda och en tidig promenad mot busstationen. Caisa hade ett tåg att passa vid 13-tiden och vi en buss klockan 12.40. Tillsammans med ytterligare en dansare spenderade vi väntetiden njutandes i solens sken...

Väl hemma, efter en skön bussresa, hade vi gott om enerig kvar. Vi skruvade täckbrädorna på plats under elementen och inledde monteringen av spegelvägg i vardagsrummet. Anki gick så småningom till sängs, men detta efter att de svåraste momenten var avklarade. Jag fotsatte därefter på egen hand med monteringsarbetet. I princip klarade jag mig bra ifrån olycksincidenter genom att säkra speglarnas plats lugnt och metodiskt. Men vid speciellt ett tillfälle fick jag hålla två speglar på plats samtidigt för att de inte skulle störta mot liggunderlaget som låg till skydd ovanpå vardagsrumsgolvet. Olyckan undveks med nöd och näppe... Spegelväggen var på plats (25 speglar) omkring 00.30. Därefter tillbringades ytterligare nära nog en timma vid speglarna för att putsa dem till spegelblankt skick...

Måndagen den 30 oktober 2006: Efter att ha satt upp vardagsrummets spegelvägg under nattens inledning, var jag lite småsliten och trött när jag vaknade om morgonen. Städade dock och packade upp ett antal flyttkartonger innan det blev dags för avfärd in mot stan och 16.05-tåget mot Märsta tillsammans med "Blomman". Från Sollentuna tog vi sedan bussen för att byta till bil efter ett hembesök hos bilens ägare. Som vanligt stannade vi till vid hambugerstället i Vallentuna. Detta för att vara väl förberedda och laddade inför en mycket spännande modelljärnvägskväll med tidtabellskörning. Nytt för aftonen var dessutom en tursatt rälsbuss utrustad med kamera i färdriktningen. En riktigt verklighetsnära upplevelse gavs vid körning av detta fordon. För den extra upplevelsens skull fick man sitta ute i korridoren och manövrera detta fordon. Själva tidtabellskörningen fungerade också bra...

Efter en mycket trevlig och rolig modelljärnvägskväll fick jag skjuts med "Blomman" till Mörby, varifrån jag tog tunnelbana och buss hem via Slussen.

Tisdagen den 31 oktober 2006: Efter en liten sovmorgon, med en ivrigt framställd väckningstid, blev det lite pyssel i hemmet. Om eftermiddagen tog jag bussen via Gullmarsplan in till jobbet. Min elev stod väl förberedd när jag tågade in i sista minuten. Vi fick en relativt behaglig afton med trafikstyrning av Uppsalaplatsen och Nynäsplatsen med alla dess omgivande sträckor. Således kunde vi nöjda gå hem efter en bra arbetsdag...

Onsdagen den 1 november 2006: Åter igen en sovmorgon som utnyttjades väl. Var dock sliten och aningen trött när jag väl kom på fötter. Nära nog att jag befarade feberkänslor och tendens till huvudvärk på en gång. Men det redde ut sig och jag piggnade till när det blev dags för arbetsdag. Och tur var nog det, för det kom att bli ett långt arbetspass med gott om snökaos. Inledande timmarna på Nynäsbanan gav mig och min elev inga större bekymmer. Förseningarna och tågbristen var dock enorm när det var dags för lunchpause klockan 18.25. Då saknades i princip alla pendeltåg mot Södertälje Centrum, väl insnöade före passagen av Stockholm C där det var uppenbara problem med igensnöade växlar. Troligtvis ofullständig uppvärmning av växlarnas tungor.

Kaoset vi kom till efter lunchen var än större än det vi lämnat. Nu stod i princip all pendeltågs- och fjärrtågstrafik stilla. Pendeltåg uppställda i riktning söderut vid såväl Karlberg, Solna, Ulriksdal, Helenelund och Sollentuna. Utöver detta höll jag medvetet kvar ett pendeltåg i Märsta någon timma. Vidare försökte vi efter bästa fömåga hålla fjärrtågen kvar vid Märsta och Arlanda, dvs vid perrong. Stockholm Central var vid det laget översvämmat med tåg. När tågen vä lotsats igenom alla växelfel gällde det att finna ett ledigt plattformsspår och att sedan i möjligaste mån få bort tågen därifrån. Ett arbete som fjärrtågklarerarna på närställverket fick arbeta sig utmattade för. En icke avundsvärd uppgift, näst intill omöjlig.

På den egna sträckan hade vi fungerande trafik med "Upptåget" mellan Upplandsväsby och Uppsala/ Storvreta/ Tierp/ Gävle. Därför fick vi arbeta för att hela tiden ha ett plattformsspår ledigt vid Arlanda C. Allt eftersom tågkön in mot Stockholm C minskade portionerades fjärrtågen vidare från sina tillfälliga uppställningsstationer. Men då var förseningarna ofta upp emot en timma eller mer.
   Ett nattåg som skulle anlänt vid 7-tiden morgonen före fick hög prioritet med anledning av ett sjukdomsfall ombord. Ombord på det tåget hade många vistats i mer än ett dygn. Med andra ord var även behovet av mat och dryck säkerligen stort.

När mitt arbetspass var slut fanns avlösande personal inte inom räckhåll. Visserligen inte avståndsmässigt långt från stan, men tidsmässigt timmar ifrån arbetsplatsen denna afton. En befann sig i taxi och en i egen bil i höjd med Järva krog. Men med tanke på att pendeltågen endast gick sporadiskt och opålitligt var det inte någon större idé att tänka på alternativ. All busstrafik i stockholm var inställd, flertalet pendeltåg. Fjärrtågen inställda när det gällde avfärd fån Stockholm. Arlandatågen var naturligtvis även de inställda, bortsett ifrån två överfulla tåg som man lyckades sända iväg från Alanda före midnatt. För egen del planerade jag min hemfärd via Skarpnäck. T-banan verkade vara det enda transportmedlet som fortfarande gick. Därifrån hade jag planerna på en promenad vidare till Älta, något mindre än en halvmil bort.
   Anki visste jag hade haft tur under kvällen. Hon hade fullgjort sitt uppdrag att öppna caféet på dansklubben. Men skaran som hade tagit sig fram till kursen bestod endast av tre killar och ej tjej. Instruktörerna hade inte haft en chans att ta sig fram, varför en av de tränande grabbarna hade stannat kvar för att instruera. Till den sociala dansen hade det dykt upp ytterligare knappt tio personer. Många andra fanns i bilköer eller hade givit upp. En medlem ska ha suttit på Södra länken i över fyra timmar... Lyckligtvis fick Anki skjuts hem av en Ältabo på plats i danslokalen...

Innan min elev gick hem för kvällen fick jag möjligheten att sova över hos henne. Men med tanke på att det verkade som om jag skulle få sitta kvar en bra stund tackade jag ändock nej. Och visst, när jag väl blev avlöst, eller rättare sagt hemskickad (skulle ha förmiddagstur med start 08.30), hoppas jag att hon redan sov gott. Men visst hade det varit lockande att stanna i stan istället för att gå hem i den kalla natten...

Torsdagen den 2 november 2006: Utomhus rådde verkligen ett snö- och iskaos. Det måste ha varit underkylt regn jag kände när jag vandrade längs kungsgatan. Detta trots att det kändes kallare än noll. På Kungsgatan stod hur som helst bussarna kors och tvärs över vägbanan. Övergivna sedan ett par timmar tillbaka. På marken var det ett tjockt istäcke med pudrad snö som bilarna fick försöka ta sig fram över. Många verkade visserligen lyckas om de tog det försiktigt, men i princip alla bilar halkade både hit och dit...

Efter att ha tagit en sväng in till en välfylld centralhall fortsatte jag ner till tunnelbanan. Det fanns gott om historier att snappa upp. Eftersom det var drygt 20 minuter kvar till mitt Skarpnäckståg tog jag en sväng åt andra hållet först, med byte vid Odenplan. De som satt bredvid mig (mor och dotter om ca 75 resp 50 år) hade väntat på en ankommande buss vid cityterminalen från ca 17.00 till drygt midnatt. Tror att det var mor i sällskapet som hade varit den resande parten.

Väl i Skarpnäck stötte jag på ytterligare en strandsatt Ältabo. Mitt taxikvitto visste jag skulle vara svårutnyttjat (fanns inga taxibilar att få tag på) varför promenaden hem verkade vara det enda vettiga. Det var tur jag hade min munkjacka på mig, eftersom den inkluderar huva. Kylan kändes nu mer påtaglig även om vi fick upp en viss värme under själva promenaden. En promenad som dock blev aningen längre då jag lät mig övertalas att Älta låg åt andra hållet än vad jag hade för mig. Vi vände hur som helst tillbaka efter ca tio minuters promenad i fel vädersträck. Då hade min medpromenerare hunnit ge en bild av sin TV-bakgrund, hunnit se nackamasterna i det flygplan jag såg och ytterligare visat lite prov på disorientering. Men en busshållplatskarta gav oss trots detta en god grund för den vidare promenaden via Flatenbaden.

Väl hemma lite drygt 02.05 hade jag mött den första bussen. Det verkade som om man nu gjorde ett tappert försök att återupprätta kommunikationerna med nattbusstrafik. Aningen frysandes letade jag upp dubbla täcken i hemmet och sov en kort nattvila...

Lite småseg var jag visserligen när jag vaknade. Men jag var samtidigt allert och lite upprymd över natten som varit. Tog bussen till jobbet tillsammans med Anki och mötte upp min elev på plats i tid. Vi hade en bra dagtur framför oss med lite varierande arbetsuppgifter. Mitt på dagen kunde vi njuta av en friskvårdstimme som vi fyllde med en gemensam promenad förbi stadshuset och runt en runda på delar av Kungsholmen. Ett underbart vackert vinterväder med värmande sol när man väl lyckades finna den...

Efter jobbet gjorde jag mig en utflykt till Sickla kaj och dess MAX-restaurant. Hade lite knappt om tid kvar till kursen när jag lyckades pricka rätt spårvagn och rätt buss till Kyrkviken och Finntorp. Träningen hade precis startat, men jag var i nära nog i rätt tid...

Efter att ha missat två träningspass och tittat på ytterligare ett hade jag lite dåligt självförtroende. Men tack och lov fick vi göra övningar som tillsammans med en del förklaringar och ett par frågor fick pusselbitarna på rätt plats. Detta tillsammans med inspiration jag inhämtat från Hudikmaran helen före. Fick till och med beröm av flera tjejer för min dans och förning. Antagligen märktes det att jag nu visste vad jag skulle ta mig för...

Anki och jag tog sedan gemensamt bussen hem för en skön kväll med lite te före sängdags. Min överskottsenergi gjorde dock att jag stannade uppe ytterligare en stund innan jag kröp ner i sängen...

Fredagen den 3 november 2006: När jag klev upp kände jag mig riktigt pigg. Tog lite vinterfotografier av hus och tomt men gjorde i övrigt inte så mycket nytta i hemmet. Fann visserligen en uppsättning försvunna skruvar till datorbordet innan jag gav mig av till jobbet. Det gladde mig lite ytterligare.

Bussen mot Gullmarsplan var ett par minuter sen. Försökte därför skynda på stegen lite extra genom centralen och cityterminalen. Men med ett knapert resultat. Länge sedan jag funnit båda dessa terminaler så överfyllda med folk. Vilken mängd fredagsresenärer... Kanske beroende på skolungdomarnas höstlov?

Som tack för veckans undervisning möttes jag av en liten present när jag kom till jobbet. En liten ask med fin och njutningsbar chocklad från min underbara elev. Även detta arbetspass blev behagligt men lärorikt. Både på den ordinarie Nynäsplatsen och sedan på Uppsalaplatsen som jag lyckades snylta till mig genom att byta av fel person. Tack och lov rättades misstaget till så att rätt person fick komma hem för kvällen...

Efter att ha tackat min elev för en trevlig vecka vid korsningen Kungsgatan/Vasagatan tog jag tunnelbana och buss hem. Skyltningen ombord på bussen var denna gång mer missvisande än vanligt. Höll mig därför lugn lite extra innan jag tryckte på avstigningsknappen. Detta visade sig trots alla försiktigthetsåtgärder vara en hållplats för tidigt. Det blev således en promenad utifrån den kartbild jag tidigare memorerat och tänkt utnyttja i en framtid...

Det var mysigt att komma hem till huset. Anki hade firat lite på egen hand med räkor. Förblev kvar framför datorn i källaren en liten tid innan det blev dags för nattvila...

Lördagen den 4 november 2006: Vaknade upp till en ny härlig vinterdag. Temperaturen pendlade nu omkring nollstrecket med relativt blöt snö från ovan. Vi städade av balkongen, rensade ur garaget och flyttade in motorcykeln för vinterförvaring. Således en liten färd över ett tunt snötäcke. Nu gäller det bara att finna batteriladdaren. Kablarna har jag redan funnit i en flyttkartong...

Städningen fortsatte och damsugning av både undre- och övre plan företogs gemensamt. Under eftermiddagen sov jag middagssömn som uppladdning inför den kommande arbetsnatten. Anki lagade under tiden god taco-mat som vi avnjöt vid köksbordet till skenet av stearinljus. Innan jag begav mig iväg till jobbet hann jag dammsuga badrummet. Lite ytterligare grovstädning helt enkelt innan avfärd...

Nattarbetspasset inleddes lugnt, som så ofta när det gäller arbetsnätterna mot söndag...

Söndagen den 5 november 2006: Efter en lugn arbetsnatt fick jag ett par timmars sömn innan det var dags för en bjudning hemma hos Ankis föräldrar, tillsammans med hennes farmor. Efter middagen fick jag ytterligare en chans till sömn inför min andra arbetsnatt som kunde delas upp en aning med lite extra rast.

Måndagen den 6 november 2006: Även sedan jag kommit hem, efter en arbetsnatt med ordinarie personal, var jag pigg. först vid tiotiden gick jag till sängs och sov då fram till omkring klockan 15.00. Datorn flyttades sedan under eftermiddagen upp från källaren. Var lite missnöjd med ljudet från högtalarna. Ett brummande ljud som inte varit lika tydligt i andra utrymmen, men som nu gjorde musiken outhärdlig vid låg volym. Ett problem som ett par dagar senare skulle lösas med en äldre sparad högtalarutrustning från 1997. Den var på den tiden påkostad och klart mer gedigen än dagens medföljande skräp.

Tisdagen den 7 november 2006: Var visserligen uppe någon timma efter klockan 08.00, men sov sedan ut i en sovmorgon som avslutades lagom till dess att arbetet kallade. Hade en arbetsdag med början klockan 14.00 på Uppsalaplatsen. Både på norrkanten och sydkanten bjöds det bra och lugn arbetssituation. Nynästrafiken gick utan närmare anmärkning.
   Handlade mat på vägen hem. Väl hemma tog jag en hel del mått i källaren och startade därefter en första projektering av modelljärnvägen med hjälp av mitt inköpta program "Raily 4", som installerades denna afton. Förblev uppe länge...

Onsdagen den 8 november 2006: Anki och jag tog bussen gemensamt mot stan. Väl på arbetsplatsen kom jag mitt in i en liten härva av strul. Främst med tågkö efter bränsletåget i morgonrusningen. Förutom att tågtrafiken var rent allmänt slö fick jag även reda ut en tidigare felkörning vid Arlanda nedre. Men efter detta var allt i princip frid och fröjd. Om kvällen kunde jag koppla av med lite social dans. Låste lokalen efter en tids städande...

Torsdagen den 9 november 2006: Hade en tidig ramtur. Bussen var rysligt kall om morgonen. Med andra ord ingen mysig start på dagen. Knappt man kunde koncentrera sig på tidningsläsning ens. Ryckte direkt in på Uppsalaplatsen eftersom nattpersonalen hade ett par signalfel att bemästra. Efter någon halvtimmas jobb hade vi troligtvis funnit låsningen på egen hand med kommandot LIU i valda signaler, men signaljouren hade också hunnit på plats och bistod med hjälp och tankar. Det största problemet var bara att få tid mellan alla tåg att utföra någon form av motkommando mot låsningarna. Får tacka min erfarenhet att det gick så pass bra och störningsfritt ändå. Allt inom rimliga gränser...

Sedan förblev det lugnt fram till strax efter klockan tio, då jag fick ta över Kungsängenplatsen efter en personpåkörning i Sundbyberg. Enligt media en dam som krypit under bommarna och halkat sedan hon upptäckt och försökt undkomma tåget. Samtidigt med detta stopp var det signalfel i Barkarby och ibland även linjen Barkarby-Spånga. Detta samtidigt som vi med andra ord vände pendeltågen i just Spånga för att upprätthålla kommunikationer på nordvästra sidan av stan.

Efter själva arbetsdagen stannade jag kvar för en intervju i samband med min tågledartjänstansökan. En både trevlig och intressant intervju, bland annat behandlandes eventuella förändringar och framtida tankar gällande tjänsten/uppdraget.

Åkte hem för lite middagssömn innan kvällen bjöd "Å-hejkurs". Anki var denna afton med jobbet på pubkväll...

Fredagen den 10 november 2006: Dagen bjöd på ett övertidsarbetspass inkluderande friskvård. Under en kortare tid blev jag även utlånad eller omplacerad för att hjälpa till med ordergivning i Upplandsväsby. I Övrigt blev det ett lugnt arbetspass.

Dagens riktiga höjdpunkt bjöds om kvällen. DATE var på Mälarsalen och jag lyckades äntligen få grepp om vilken låt som är Malins och min gemensamma, från första gången vi möttes. " Så kom och gör mig galen...". Tyvärr hann vi inte få just den dansen tillsammans, för den spelades när jag fortfarande var i entrén. Vet inte hur många gånger jag avlagt fel gissningar. Men under Hudikmaran stod det plötsligt klart vilken låt Malin hade och hade haft i åtanke hela vår bekantskapstid...

Anki fick mot slutet vänta till extranumren. Sista dansen bjöd jag nämligen bort till en ny bekantskap, Johanna, från Örnsköldsvik/Vagnhärad. Med tanke på att hon påpassligt bjöd upp mig ville jag inte tacka nej. De danser hon bjudit tidigare hade varit trevliga och bra, så jag fick ta tillvara när hon nu bemödat sig om att pendla frå Vagnhärad för dansens skull.

Vi missade ganska precis bussen vid Slussen och åkte istället med bussen 02.07. Halvtimman hade vi då tillbringat vid tunnelbaneperrongen istället för vid busshållplatsen. Tiden gick hur som helst riktigt snabbt när jag surfade runt bland nyheter på mobilen...

Lördagen den 11 november 2006: Njöt av en sovmorgon. Utomhus regnade det men var lite varmare än på länge. Därför passade jag på att nyttja hela eftermiddagen i trädgården. Löven var fallna och lövkrattningstillfället kunde inte missas trots vätan. Anki bjöd på fisk när solen gått ner med marginal och jag lite småfrusen återvände in i hemmets värme. Tog en uppvärmande dusch innan jag satte mig till bords.

Nu fanns det festarglöd i mitt sinne. Anki var med på noterna och kunde tänka sig ett pubbesök i Sollentuna. Vi ringde Jane och "Blomman" för att höra om de var med på noterna. Hur som helst blev vi istället hembjudna till dem. Vi bjöds rödvin, kex och spelande av "TP" när vi väl klarat av ett antal frågor ledandes oss fram till rätt portkod. Bland annat skulle en ledtråd ges av hur många spår godsbangården i Ånge haft? Klurigt, men jag var riktigt nära...
   Vi begav oss hemåt strax före midnatt...

Söndagen den 12 november 2006: Var som vanligt lite extra energirik eftersom det var natt efter vinintag. Efter en mysig natt fanns det energi till städning och installation av en gammal väl fungerande ljudanläggning. Om eftermiddagen fick vi besök av Ingrid, Magnus samt barnen Marie och Karl. Mycket trevligt men utmanande med barn i renoverad miljö. Kvällen efter klockan 18.00 kändes av naturliga orsaker extra lugn. Avnjöts bland annat genom TV-tittande...

Måndagen den 13 november 2006: Hade en tidig arbetsdag med ett tidigt arbetsslut. Gav mig därefter av mot Norrviken. Stannade till vid pizzerian i Norrviken för att njuta av en stor starköl och pizza. Färden fortsatte sedan vidare till Rotebro för att hämta min cykel utanför Tomtegränd 4. Promenerade sedan över till mina föräldrar, där cykeln fick parkeras fram till våren. Stannade någon timma men kom trots detta hem till Älta före Anki.
   Kvällen spenderades till stor del framför modelljärnvägsprojekteringsprogrammet Raily 4.

Tisdagen den 14 november 2006: Hade sovmorgon och en arbetstur med friskvård inkluderad. Friskvården nyttjades till promenad av delsträckor till och från apoteket vid Fältöversten. Efter min hemkomst satt jag en hel del framför datorn. Anki besökte sin farmor. Jag blev slutligen sittande till närmare midnatt efter att bland annat ha förevisat för Anki den äldre versionen av Raily, dvs Raily 3.

Onsdagen den 15 november 2006: Förmiddagsturen på Uppsalaplatsen blev stökig. Redan det första loket på banan var sent. Till slut var det mesta sent. Till råga på allt hade ett av SJ-tågen gått kortare än vanligt och därför anordnades ett extra resandetåg som naturligtvis inte hade någon rimlig chans att få ett försvarbart effektivt tågläge. De var dömda till femtio minuters försening mot Uppsala, redan från start. Första mötet kom redan i Rosshyttan, dvs en station efter utgångsstationen Avesta-Krylbo.

Arbetsturen i övrigt blev lugn. Bland annat hade jag friskvårdstid som avnjöts i form av promenad via Drottninggatan och över till Kungsholmen. Efter tjänstgöringens slut fortsatte jag en stund med ställverksbeskrivningen innan det blev dags för en stunds massage.

Efter en bra massage gick jag en nostalgitripp bort mot Gärdet och Ankis tidigare bostadskvarter. Detta hann jag lagom med innan det var dags att leta mig bort emot Östra station och Roslagsbanan, för färd till Vallentuna och Modelljärnvägsanläggningen där det bjöds fri trafik.

Torsdagen den 16 november 2006: Anki och jag åkte samtidigt till jobbet. Jag lurade oss att hoppa på bussen mot Gullmarsplan. Ett beslut som inte var helt lyckat. Beroende på vagnbrist i tunnelbanan var vagnarna överfyllda. Jag hade viss tidspress och pressade mig in före Anki som valde att stanna över en tunnelbana. Å andra sidan var det fullt även då. Jag lyckades hur som helst nästan bli i tid. Fick förvarna om en försening på ca 4 minuter eftersom det i rusningstrafik är omöjligt att ta ut stegen extra i trängseln...

Dagens friskvårdspromenad blev aningen stressad och inte speciellt behaglig. Kände av lite smärta som jag relaterade till benhinnorna. Gick trots allt bort via S:t Eriksplan. Avstod om kvällen från träning och vände därför i lugn och ro i hemmet. Satt med andra ord och tittade på Å-hej-träningpasset från det att jag kom och till dess att Anki och jag gemensamt åkte hem med buss.

Fredagen den 17 november 2006: En tidig och bra arbetstur. Föga att vara missnöjd med annat än att anteckningsfilofaxen gick sönder. Köpte dock en ny något mindre på Esselte efter jobbet.

Anki och jag njöt av en lugn kväll i hemmet. För egen del utnyttjad både framför TVn och datorn. Lyckades till slut finna en bra början på spårplan till en ny modelljärnväg i framtiden. Byggde även upp ett prov av stationen i källaren, på den bänk som ska bli Ankis blomsterbord.

Lördagen den 18 november 2006: Efter en god sovmorgon blev det en god frukost följt av en handlarrunda. Inledningsvis åkte vi iväg till Trollbäckens färg och design. Det blev en trevlig stunds bläddrande i alla möjliga tapetpärmar. Vi började ganska snart bli övertygade om att vi i hallen skulle satsa på en tapet med relativt god avtorkningsbeständighet. Med andra ord behövdes en ersättare till den billiga tapet som vi först fastnat för vid Bauhaus.

Efter Trollbäckens färg och design åkte vi vidare till just Bauhaus, följt av IKEA där främst hyllplan och lampor införskaffades. TV-kvällen hade jakttema, bland annat filmen "Mänskligt villebråd". En film som påstods bli visad för första gången i Sverige, men som jag tror jag sett på TV en gång tidigare. Tydligen blev den stoppad av den svenska biocensuren när den kom. För egen del blev jag kvar uppe och vaken även en stund efter att TV-utsändningarna slutat.

Söndagen den 19 november 2006: Efter en ordentlig sovmorgon till 11.30 bjöds det frukost och däcksbyte på programmet. Det var ca tio plusgrader utomhus och åter igen ganska behagligt ute. Försökte utröna hur utomhuselen var dragen. Uttagen såg ut att behandla riktig starkström, men troligtvis är det bara 220V i luftledningen.
   Efter däcksbytet planerade vi en färd över till föräldrarna. Vi lät dem önska vilken pizzatyp de ville bli bjudna på och tog vägen förbi Häggvik där de bakar i stenugn. Tydligen inte riktigt den vanliga pizzamenyn, men dom är väl värda varenda penning.

Det blev en god och riktigt trevlig tillställning hemma hos mina föräldrar. Vi blev kvar till efter klockan 21.00 och fick då med oss äpplen hem. Slutligen fastnade jag framför datorn till en bit in på natten.

Måndagen den 20 november 2006: Eftersom jag skulle ha en arbetsnatt bjöds en lugn dag i hemmet. Fick mycket tid över till datorn och musik med mera...
   Projekterade för att eventuellt bygga en arbetsplattform för trapphuset i hallen. Sov sedan eftermiddagssömn, en sömn som vid flera tillfällen stördes av telefonförsäljare. Endast en av dem förstod att inget fanns att hämta. Den sista slängde nästan på luren när jag yppade orden "Inget intressant" till hans erbjudande. Anki hann jag inte träffa, även om jag hann se en skymt av henne i den mötande bussen när jag var på väg till mitt nattarbetspass...

Tisdagen den 21 november 2006: Det blev ett mycket hårt nattarbetspass. Redan när jag kom var det tågkö och stundom totalstopp för tåg mellan Munktorp och Kolbäck där ett rälsbrott uppdagats och tillfälligt lagats. Men utöver detta förblev det spårledningsfel på linjen och så småning om även släckta signaler och spårledningsfel i Munktorp utöver allt annat. Under natten hann jag ifrån min stol vid ett tillfälle vad jag kan minnas. Flertalet tåg blev drygt en och en halv timma sena i samband med köandet. Först en bra bit in på natten var alla fel avhjälpta. Det blev en diger rapport till de operativa cheferna med en sammanfattning av nattens problem.

Tror att jag sov en hel del av min lediga tid. Hade ytterligare en arbetsnatt framför mig...

Onsdagen den 22 november 2006: Denna, min andra arbetsnatt, blev mer avvägd i fråga om belastning. Visserligen telefonkö inledningsvis, vilket en blivande tillsyningsman lite grann fick uppleva. Han ville öva på att ta ut A-arbeten. Jag försökte vara pedagogisk, vilket till slut resulterade i att han fick fundera ytterligare på hur han skulle begära och hur arbetet skulle begränsas. När han ringde nästa gång hade jag det betydligt lugnare. &Aum;ven nu fick vi fundera och analysera hans tankar kring A-arbetet, men nu i betydligt bättre arbetsklimat. Till slut hade han fått ett korrekt tänk och ett beviljat A-arbete utlämnat i ett par minuter. Tror han lyckades lära sig mycket, om än den lite hårda vägen. Han välkomnades dock tydligt att återkomma om han ville öva mera...

Dagen blev riktigt seg sedan jag sovit ut. Det var först om kvällen som jag piggnade till. Positivt i och med att jag ville på den sociala dansen, där Jocke Göransson spelade live. Avslutade kvällen med en dans tillsammans med en riktigt ung och lovande tjej.

Torsdagen den 23 november 2006: Gick upp när Anki skulle äta frukost. Hade annars en ledig dag njutandes av morgonprogram på TV, dagboksskrivande och mängder av Depeche Mode på DVD som underhållning. Mäklaren från Sollentuna ringde under dagen och undrade hur det var. Ett riktigt trevligt initiativ.
   Innan Å-hejträningen handlade jag i Finntorp C. Träningen leddes av underbara Angelica. Riktigt skoj och fartfyllt. Anki aningen sen, för en gångs skull. Men inget som gjorde något för någon.

På hemmaplan om kvällen njöt jag av banan och glass samt te i TV-soffan.

Fredagen den 24 november 2006: Hade en ledig dag beroende på ett turbyte med Charlotte från i somras. Var uppe vid frukost tillsammans med Anki. Skrev dagbok men blev trött och tupplurade ett par timmar före lunch. Gladdes mitt i sömnen åt att jag fick ett telefonsamtal med meddelande att jag fått det tågledaruppdrag som jag sökt. Vaknade så småning om till och skrev mer dagbok tillsammans med lyssnande på Depeche-DVDer samt även diskande med mera.

Bestämde om kvällen att möta Anki för ett besök vid Fredells butik i Sickla. Eftersom jag var hungrig begav jag mig iväg till MAX vid Sickla kaj. Detta fick även bli mötesplatsen för Anki och mig. Även hon hade blivit hungrig och anlände bara ett par minuter efter min ankomst, precis när jag fått min mat.

På Fredells kollade vi Tapeter. Så mycket vi bara hann innan stängningsdags.

Lördagen den 25 november 2006: Gick upp för att hinna med 05.58-bussen in mot stan och jobbet. Bussen var dock ca 15 minuter sen, så man började bli less på att vänta. Men jag kom i lagom tid till jobbet för att njuta av en lugn arbetsdag.
   Efter arbetsdagens slut tog jag bussen mot Fältöversten. Gick en liten promenad, men fick snart avbryta detta för ett akut toalettbesök. Letade först upp en toalett vid biblioteket. Men den syntes upptagen av en mindre snabb, ev utomhusboende person, varför jag istället i brådrasket letade mig ner till själva centrum. Gjorde ett lika akut växlingsdrag genom att köpa tuggummi innan jag till slut fann kundtoaletterna. Visserligen har jag ofta varit kund i centrat, men då har jag också haft nära hem. Så icke fallet längre, av naturliga orsaker...

Huvuduppdraget vid Fältöversten var egentligen att leta efter en god sås till laxen hemma. Men den sås som ICA brukade ha återfanns ej denna gång. Åkte hem riktigt trött. Sov lite middagssömn innan Anki och jag gav oss av i bil till fest på Quben i Bredäng. En 40-årsfest firad med det inhyrda bandet "Boogie and the lovers". Naturligtvis var det Andreas som satt vid trummorna.

Söndagen den 26 november 2006: Efter festens slut skjutsade jag och Anki Lasse, Nanna och Lovisa hem i nämnda ordning. Utomhus var det en riktig värmebölja. Riktigt varmt för årstiden, till och med om natten.
   Gick upp efter en liten sovmorgon. Anki och jag åkte sedan bil in till stan för att kolla tapeter vid Norrtull. Vi beställde en provrulle var av två gula tapetnyanser som vi bedömde skulle kunna passa vår hall. Vi åkte även en tur till Stuvsta, i samma ärende, men utan att hitta något nytt och speciellt. I och för sig fanns det härliga fondbildstapeter som kunde ge bra uppslag, men alla mått var för digra för vår nedre hall, där det annars kunde varit tänkbart med en effekt-tapetlösning...

Handlade sedan på Konsum hemma innan jag stöp i säng för middagssömn. Anki lagade god lax under tiden jag sov och väckte mig i lagom tid för mat och iordningställande inför en arbetsnatt. Förnatten blev mycket lugn, men sedan...

Måndagen den 27 november 2006: Sista delen av natten blev riktigt strulig. Man hade beslutat sig för att göra flertalet TKK-byten i växlar i Huddinge. Förberedelserna upplevdes bristfälliga, men jag fick efteråt reda på att det fanns beviljat men ej hade meddelats oss. Hur som helst innebar det stora bekymmer för morgontrafiken när bytena drog ut på tiden. Ute på plats verkade man inte riktigt ha förståelse för vad som gav vilka effekter och vilka växlar vi var tvungna att ha i kontroll för att över huvud taget bedriva trafik. Samtidigt med Huddinge-bekymren kom ett pendeltåg felnumrerat från Södertälje C mot Gnesta. Detta fick till följd att tåget ej kom till spår med plattform utan extra växling. En växling som dock gick mycket smidig då jag effektivt styrde om övrig trafik på intilliggande spår. Avgångstiden blev således den rätta...
   Även Nynäsbanan bjöd på förseningar redan från början. Fick i princip starta trafiken med tretågsmöten både i Tungelsta och Ösmo. Kanske inte konstigt att mitt avbyte också var sent...

Sov till lunchtid. En granne från förr, Elisabeth Lilja ringde för att höra hur det stod till. Det roliga var att jag nyss tänkt på just henne i samband med julkortsadresseringar. Själva julkorten hämtade jag sedan ut om eftermiddagen vid Skanstull. Mötte min dansvän och tjejkompis "AT" på vägen bort mot Åsö gymnasium och Medborgarplatsen. Var tillfälligt lite förvirrad när jag fick för mig att hon flyttat till Strängnäs. Detta fick naturligtvis dementeras och jag kom på vem jag blandade ihop dessa fakta med. Självklart visste jag att hon flyttat från Vallentuna till en sydliggande tunnelbaneförort till Stockholm.

På hemmaplan skaffade jag mig mer sömn. Anki hade biokväll med sin mor och kom inte hem förrän jag åkt till jobbet. Väl på jobbet blev jag omgående förvarnad om att det var många arbeten anordnade. Eftersom man misslyckats med att få någon att förstärka området på övertid, hade man ordnat med HTSM (Huvudtillsyningsman) på en del av sträckan. Ett bra tilltag bortsett från ett E-arbete som delvis skulle hamna innanför HTSMs område. Efter lite överenskommelser kunde allt fungera utan överlappning, på ett betryggande sätt. Min elev Frida fick vara med om mycket under sin första arbetsnatt.

Tisdagen den 28 november 2006: HTSM (huvudtillsyningsmannen) hade ingen direkt lätt uppgift att begära sina linje- och stationsdispar. Man hade blandat in hållplatser i listan av stationer och därmed brutit av stationssträckorna som skulle begäras av mig. Men efter ett bra planeringssamtal hade vi rättat till alla fel och brister inför nattens arbeten. Min elev torde nog ha kunnat bli avskräckt av den nattliga arbetsbelastningen, men hon behöll sitt lugn detta första nattpass och försåg mig med både bulle och härligt saftig banankaka. Riktigt underbart att bli bortskämd även om tiden att äta var knapp.

Väl på hemmaplan sov jag ut till omkring klockan 14.00. Skrev dagbok under eftermiddagen. Om kvällen, när även Anki var hemma kunde vi njuta av en testund i soffan. Annars växlade jag smått rastlös mellan Synth, TV och dator.

Onsdagen den 29 november 2006: Åkte till stan under förmiddagen. Avbröt inlämningen av en hårddisk med tanke på att de skulle ha flera hundratals kronor bara för att titta på den. Reservdelar sa de sig inte ha i alla fall, trots att de representerade tillverkaren. Gick i stället till jobbet för min bokade friskvårdsmassage. Denna gång en hel timma.

Hade en arbetskväll med Frida som elev. Inledningsvis med Kungsängenbanan. STRIX mätvagn var ute, aningen sena men planerade att endast marginellt störa bakomvarande trafik tilldess de stannade utan att förvarna. I nästa skede var kommunikationen bättre och de kunde få göra ytterligare uppehåll i Enköping i samband med att fjärrtågstrafiken släpptes fram..
   Trafikledningskvällen blev sedan både bra, med lagom tempo och trivsel på Uppsalaplatsen. Fick sällskap ända till Vasagatan innan jag ensam form hemåt i den mörka kvällen...

Torsdagen den 30 november 2006: Höll mig hemma under förmiddagen. Min elev åkte dagen till ära linjekännedom. De hade tur att både hinna och lyckas ändra resrutt med tanke på att ett spårfel i Tillberga-trakten hade medfört bussersättning på delar stora delar av den tänkta sträckningen.
   För egen del var jag inbokad på en "tidstur" och därmed till förfogande. Inledde dock med ett förplanerat möte, ett medarbetarsamtal. Före medarbetarsamtalet hann jag arbeta lite grann med ställverksbeskrivningen. Hoppade visserligen även in tillfälligt som handledare, men var snart tillbaka i min lugna arbetslunk. Kunde därmed ägna kvällen åt att läsa på gällande föreskrifter som ett led i min framtida yrkesutövning som tågledare.

Efter arbetsdagen var det skönt att sträcka på benen för lite mer fysisk aktivitet. Tog en promenad bort mot Karlaplan innan jag åkte hem...

Fredagen den 1 december 2006: Hade tidig tjänst som startade klockan 06.30. Frida och jag fick slita hårt med ett signalfel mellan Kjula och Härad. Med andra ord fick vi ägna förmiddagstimmarna och rusningstrafiken åt tidsödande trafikering mot stopp. Frida fick öva sina första stoppassagemedgivanden över telefon, väl förberedda av mig. Med andra ord ytterligare en punkt att pricka av på just denna praktikomgång. Vi avslutade med lite rolig trafikledning utöver det normala. Med anledning av inställda och trasiga tåg hade det blivit spårbrist i Eskilstuna. Tillsammans med annan lokväxling inflätad i spårutnyttjandet lyckades vi på ett riktigt optimalt sätt ge instruktioner om utdrag till spår 21 för tillfällig vändning innan framväxling för avgång åter mot Stockholm. Allt samtidigt som det trasiga fordonet på spår 1 omväxlades.

Innan Frida slutade sin praktikvecka gick vi en friskvårdstimma tillsammans. Ur utlärningsperspektiv fanns det inte så mycket mer att hämta av turen. Mest en mycket trevlig avkoppling och en lugn avslutning på arbetsveckan för mig.

Efter en sista arbetsetapp på jobbet gick jag iväg för att klippa mig. Den manliga frisören var lite speciell och friserade hela tiden med kniv. Men det var ett konstverk i sig och mycket väl utfört. Nästan första gången det kändes som att vara hos en "stylist". Han fick till en lite spretig frisyr som jag gillade skarpt.
   Stadsbesöket avslutades med en liten shoppingtur. Sedan bar det av hemåt...

Om kvällen gav Anki och jag oss ut till Trollbäckens trä för inköp av två mycket praktiska stegar. Vi avsåg främst att ha dem som en bra arbetsplattform vid arbet i hallen, ovanför trappan. Vi fortsatte sedan till Coop Forum i Haninge för ytterligare ett par ärenden.

Lördagen den 2 december 2006: Gickupp vid niotiden för färd mot Sollentuna centrum. Såg till att få mig en kopp kaffe och en nybakad bulle vid centralen. En viss försening rådde i tågtrafiken. Troligtvis halt med tanke på att det nyligen börjat regna, efter en tids lätt duggregn.
   Mötte "Blomman" vid Aniaraplatsen för att samtidigt kunna ta ut lite pengar. Det var ju ändå järnvägens "Mecka" vi skulle till, årets julmarknad. Köpte mer än vanligt, bland annat en underbar bok om modelljärnvägen i "Westergötland- Nerikes Årsberettelser" av den nu avlidne Krister  Brandt. Det är verkligen en bok för alla, inte bara järnvägsentusiaster...

Innan "Blomman" och jag lämnade mässan hann jag införskaffa två stycken modelljärnvägshus. Två hus som jag har många kära minnen till. Dessa har funnits på de flesta av mina modelljärnvägar genom åren. Tanken är med andra ord att ge dem nytt liv, enär de gamla husen börjar falla samman en aning...
   Vi åkte efter ytterligare ett penningauttag vidare hem till Jane. Där bjöds fika. Med tanke på min teburk hemma önskade jag mig elefant-te. Och komiskt nog var det så småningom en elefant även på denna teburk, just det te som jag till slut valt genom luktsinnet.
   Tog mig snart hemåt via promenad till Häggvik station. Detta för att hinna hem och stryka byxor och skjorta i förberedelse för kvällens julfest med jobbet.

Tog bussen in till stan och kom i lagom tid fram till Stadshuskällaren, där vår julfest skulle inledas med ett trevligt julbord. Fick personligen en utmärkt plats mittemot Frida, med Milla lite snett över bordet. Detta bäddade för en trevlig konversationsstund med många roande inslag.
   En buss förde oss vidare till Alladin. Ytterligare samspråk med kollegor, bland annat innefattande just min nätdagbok och frågeställningen kring huruvida min motorcykel kan kallas just motorcykel. Inga problem enligt mig... *ler*.

Söndagen den 3 december 2006: Blev kvar på Alladin och julfestfirandet till omkring klockan 03.30. Därefter följde ett besök på MAX med några av festdeltagarna. Det var skönt att veta att jag endast hade en 19 minuter lång bussfärd hem när jag väl letade upp nattbussen omkring en timma senare. Var således hemma omkring klockan 05.00. Försökte sova men insåg snart att jag var fortsatt pigg . Som alltid när jag fått lite vin i kroppen. Satte mig istället vid datorn och gick till sängs först vid åttatiden.

Anki åkte till hennes föräldrar om förmiddagen. Adventsbjudning tillsammans med sin farmor. Det skulle bland annat bjudas lutfisk... Själv gick jag upp efter ett par timmars sömn. Bakade två stycken äppelpajer och lagade i ordning en färdig fiskrätt som mat för mig.

Anki målade fönster en stund innan det blev en lugn TV-kväll med paj. Vid detta laget var jag trött. Somnade i princip direkt när jag gick och la mig vid 21.30-tiden.

Måndagen den 4 december 2006: Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att om kvällen kunna vara på modelljärnvägskörning om kvällen. Det var ett par lugna f&oul;stat timmar. Riktigt tyst i lokalen, förutom utrop och enstaka samtal. Stundom var det så att man hade kunnat höra en kappnål falla till golvet...

Fick en kortare tid hemma om eftermiddagen. Fortsatte vidare via Gullmarsplan till centralen, där jag mötte upp "Blomman" för vidare färd mot hans hem och därefter Vallentuna. Som vanligt hann vi med en liten grillunch innan tidtabellskörningen. Det var riktigt mycket fölk på plats och riktigt lyckat. Efter en kort fika körde vi även den andra trafiktimman. Slutligen fick jag skjuts av "Blomman" till Centralen...

Tisdagen den 5 december 2006: Började mitt arbetspass klockan 06.30 men fick rycka in på Arlandaplatsen till klockan 08.30. Vet inte om det hade att göra med den tågföringsuppföljning som SJ företog med bisittare till Uppsalaplatsen. Det var främst Uppsalatrafiken och Upptågen som granskades. Bland annat hur tågvägar synkade med avgångstider och hur tidigt vägskyddsanläggningar fälldes före avgång osv...

Trots att det innebar en regnig friskvårdstimme tog jag mig en promenad bort mot Saluhallen, Östermalmstorg. Väl tillbaka på arbetsplatsen följde jag min ordinarie tur.

Onsdagen den 6 december 2006: Trevlig trafikmorgon. Eftermiddagen blev stökigare med stillbild Kolbäck och dessförinnan säkringsfel och obrukbara växlar i Västerås. Köpte den första julklappen för året i en affär bredvid Saluhallen, Östermalmstorg...

Torsdagen den 7 december 2006: Efter en liten sovmorgon till 06.30 hade jag en riktigt intressant och rolig trafikmorgon. I synnerhet då det var uppföljning av SJ bredvid mig i lokalen. Men med för dagen bra trafikunderlag och en i princip prickfri trafikledning fanns inte mycket att ytterligare önska.

Utomhus var det fortfarande varmt, med cirka tio plusgrader. En lite underlig vinter detta år. Efter snöovädret den första november, som tog alla på sängen, har vintern kommit av sig rätt rejält. Denna dag var det dock blåsigt och inte just så njutbart som man kunde tro inför friskvårdspromenaden. Gjorde ett kortare stopp på Mc Donalds vid Hamngatan innan jag återvände till jobbet.

Efter jobbet hade jag funderingar på att gå till MEGA-skivakademien. Detta glömde jag dock bort. Lika så att gå av tunnelbanan vid Slussen. Därav en liten omväg hem innan kvällens "Å-hej-träning".

Fredagen den 8 december 2006: Denna natten var lite speciell. NASA hade planerat uppskjutning av rymdfärjan Discovery till strax efter klockan 03.00. Bänkade mig framför TVn när utsändningarna startade klockan 02.55. Nedräkningen avslutades mindre än fem minuter före uppskjutning, dock efter ett antal stopptider pga väderleken. Slutligen valde man att stär över uppskjutningen för denna natt. Christer Fuglesang fick därmed vänta ytterligare en tid på sin färd tur och retur till rymdstationen ISS.

Sov under förmiddagen med anledning av nattens uppevistelse och dagens ledighet. Tvättade dock kläder under dagen och mötte sedan upp Lars K vid Nackswinget. Vi lastade ur en mängd bråte ur bastun för vidare bortforslande. En lite grövre städning med andra ord eftersom allt från sommarrenoveringen hamnat just där. I samband med vår avfärd kom Anki till klubben på avtalad tid. Hon och de andra såg till att förbereda med dukning och utsmyckning inför julfesten.

Innan min egen hemfärd från bilhyrningsfirman i Mörby tog jag en sväng förbi hamburgerstället MAX vid Hammarby sjöstad. Detta efter att först ha valt tvärbanan efter omstigning i Liljeholmen. Var vid detta laget hur hungrig som helst. Maten gjorde susen...
   Innan jag kom hem blev det en liten regnpromenad och buss hem vid 22-tiden.

Lördagen den 9 december 2006: Gick upp vid niotiden. Ankis föräldrar kom på besök, bland annat för lån av dator, bildöverföringar. Eftermiddagen blev sedan lugn innan det var dags att åka till Nackswingets julfest. En bra julfest, inte minst pga alla roliga människor omkring tex Linda, Jenny T och Anki...

Söndagen den 10 december 2006: Vår vana trogen stannade vi kvar för nattlig städning efter avslutat bastubad med mera. Anki och jag begav oss hemåt ca 04.35. Det var underbart skönt att ha en enkel bussresa framför sig. Bra mycket lättare att komma till vårt nya hem än in till stan just från Finntorp. Nu kunde man läsa på nyheterna att Christer Fuglesang blivit uppskjuten strax före klockan 03.00. Enligt utsago hade han passerat över just Stockholm det första varvet.

Vi sov ut under förmiddagen. När eftermiddagen kom tog vi bilen ut till Bygg-Ole, följt av en nordlig färd till K-rauta och Bauhaus i Häggvik. Vi fick med oss provpanel av allmogetyp samt en lite mörkare grå nyans av färg.

Kvällen ägnades helt åt letande av present till mor och far. Helt enkelt en resa i maj 2007. Detta medförde att även Anki tvingades vara uppe sent.

Måndagen den 11 december 2006: Hade en ledig dag med tandläkarbesök inplanerat till klockan 14.20. Ett tandläkarbesök som dock blev inställt pga sjukdom. Detta bäddade för en trevlig dag framför datorn med dagboksskrivande och samtidigt lyssnande på Depeche Mode i DVD-form. I vissa fall flera gångers repetition av skivorna, trots att det även handlade om flera av mina dokumentära DVD-skivor. Rikitigt intressanta dokumentärer.

Om kvällen fortsatte vi vårt letande av present till mor och far. Nu specialicerade vi oss på hotelletande för den inplanerade perioden. Ett bra samarbete sedan Anki kommit hem...

Tisdagen den 12 december 2006: Anki åkte till jobbet strax före mig. Tågföringsmässigt blev det en bra dag. Tog en friskvårdspromenad via Fridhemsplan, S:t Eriksplan, Odenplan och slutligen Drottninggatan.
   Efter arbetsdagens slut tog jag en dusch och mötte Anki på centralen. Vi begav oss till mina föräldrar för födelsedagsfirande. Nu var presenten, resan till Nice och Monaco spikad.

Efter trevligt firande med mina föräldrar samt Agneta, Helge och Brigitta tog jag och Anki oss hemåt vid 23.10-tiden, lagom för att komma med midnattsbussen från Slussen.

Onsdagen den 13 december 2006: Tog en ordentlig sovmorgon. Lugn förmiddag i hemmet till dess det var dags att göra sig i ordning för färd till jobbet.

Det blev en riktigt strulig järnvägseftermiddag. Nästan ingen pendeltågstrafik fungerade efter ett omfattande ställverksfel vid Stockholm Södra. Om kvällen var det så illa att inga pendeltåg gick mot Märsta på 1,5 timmar, som ett exempel. Den rullande materiel som ansamlats vid Stockholm central saknade vid detta laget personal. Även om jag satt på en av sträckorna som var hårdast drabbad av trafikstörningar får jag säga att jag blev grymt milt drabbad. Hade långa stunder näst intill inga tåg att ha konflikt med, bortsett från fordonsträngsel i Märsta och mot Märsta när väl pendeltågen kom igång...

Var trots allt ganska mör i huvudet när jag lämnade arbetsplatsen. Tog det lugnt hem och stressade inte iväg. Tog 22.30-bussen hem...

Torsdagen den 14 december 2006: Dagtur med normal tågföring på de operativa platserna (K/Arn/Kbä). Med lite snäv tid tog jag friskvårdspromenad till Karlaplan. Fick till slut hoppa på en buss tillbaka för att komma i tid då tunnelbanan jag tänkt bli räddad av var inställd.
   Fick tidig avlösning och god hemfärd. Kvällen tillbringades ensam hemma då Anki var på fest med jobbet.

Efter att ha provmålat panel i olika grå nyanser gick jag till sängs. Hade via telefon blivit tilldelad en tidigare tur av turfördelaren påföljande dag och kunde därför konstatera att jag för en gångs skull var i säng före Anki, till och med innan hon kom hem från festen. Ytterst ovanligt...

Fredagen den 15 december 2006: Gick upp tidigt och tog det soft. Kanske lite för soft eftersom det blev första gången jag fick kuta till bussen som var i rätt tid och väntandes ett par sekunder. Utomhustemperaturen fortfarande anmärkningsvärd för säsongen. Ännu nätter med ca tio plusgrader.

Hade en bra arbetsdag, endast trafikstörningar signaltekniskt näg godståg passerade Farsta strand. Såg en annons på speglar, IKEA, som jag länge velat ha. Nu för 19 kronor paketet i stället för 99 kronor i ordinarie pris. Dock max två paket per kund. Gjorde mig därför besväret att åka både till Barkarby och Kungens kurva. Hade naturligtvis chansen att anlita någon annan, men denna lösning var minst lika bra i mitt tycke. Gillar ju att gå omkring på IKEA-varuhusen. Det finns alltid så mycket att se och naturligtvis mycket att falla för också...

Kunde njuta av en lugn hemmakväll med pizza framför TVn i sällskap med Anki.

Lördagen den 16 december 2006: Detta blev den första natten i det nedre sovrummet. Sov bra men drömde mycket, bland annat om Sandra med flera.
   Efter frukost målade vi taket i den övre hallen. Sov sedan middagssömn varvat med hockeytittande på TV. En spännande match mellan Sverige och Tjeckien, som Sverige till slut vann med 7-5.

Före min avfärd till jobbet blev jag bjuden på underbart vällagad kyckling med ris och sås. En perfekt start inför en mycket lugn, bra och skön natt på V&aumkl;steråskanten.

Söndagen den 17 december 2006: Kunde under natten njuta av att mina arbetskollegor försåg mig med ett gott mål mat från MAX. Naturligtvis ett SUPREME-mål. Natten var därtill såpass lugn att till och med jag tillät mig att ta rast och koppla av med filmen "Just like heaven" tillsammans med Sanja. Ett underbart gott initiativ av henne. Nattens lugn bjöds främst beroende på att jag inte hade ett enda bevlijat arbete på min bana.

Medan jag sov i hemmet åkte Anki för att julhandla. Jag var pigg någon timma under förmiddagen också, innan jag slutligen fick riktig ro.
   Taket i övre hallen målades ytterligare ett varv när jag om eftermiddagen var vaken. Därefter var det dock åter igen dags för middagssömn och förberedande av ytterligare en arbetsnatt. Maten, Lasagne, fick vänta till jobbet...

Måndagen den 18 december 2006: Denna natt skulle jag egentligen varit handledare, men övningstillfället utgick pga sjukdom. Natten blev därför lite extra lugn och därtill uppdelad. Den tid jag satt operativt hade jag det lugnt trafikeringsmässigt. Endast två bevliljade arbeten. Men tiden gick trots detta mycket snabbt då jag hela tiden fick kämpa för att uppdatera vårt krånglande telefonväxeldataprogram ASTA. Så fort jag skulle uppdatera en telefonknapplist stängde programmet ner sig och jag fick börja om. Knappt varannan gång lyckades jag spara arbetet innan nedsläckningen. Mycket irriterande och helt oacceptabelt.

Vintern verkade nu äntligen lite normal. För när jag sovit ut i sovrummet på nedervåningen fick jag arbeta hårt för att få bilens rutor skrapade då jag ämnade mig till Bromma. Köpte fästen och tåg till kommande trappräcksutformning i hallen. For sedan vidare till K-rauta i Häggvik. Hade tänkt inhandla och transportera hem allmogepanel, men den visade sig vara för lång att transportera utan släp. Åkte därför vidare till mina föräldrar för en stunds samvaro.
   Min shoppingrunda avslutades sedan med en färd till Coop Forum och dess Mc Donalds. Med bara några minuters lopp hade jag hälsat på flera helt oberoende vänner och kändisar. Dels min kollega Malin, en fd klasskompis far (Tommy J) samt slutligen min tidigare frisör under skoltiden, i unga år, i Rotebro.

Mitt besök på Coop Forum avslutades så småningom med en fika, kaffe och tårta. Kvällen blev också njutbar med en DVD-film, "American grafitti" eller "Sista natten med gänget". En skön hemmakväll med andra ord...

Tisdagen den 19 december 2006: Tog en lång sovmorgon till elvatiden, trots att planer funnits på att gå upp klockan 07.00. Drömde en hel del om vänner i strapatsliknande former i samband med bilen i bitande vinter. Hade en elev från info under en timma. Riktigt trevligt och överraskande, även om lyckan blev kort då infosamordnaren helt plötsligt ändrade hennes uppgifter. Även hon verkade aningen missnöjd och framför allt överraskad över förändringarna. Kanske just därför som hon dröjde sig kvar ytterligare ett tag i mitt sällskap.

Onsdagen den 20 december 2006: Fick en dagtur som blev planerad lite här och där i lokalen, med grundschemat som stöd. Anki och jag inhandlade julklappar och gjorde en första avsökning av TV-boxmarknaden. Hittade ingenting som riktigt motsvarade våra önskemål i detta skede.
   Väl hemma sov jag under 20 minuter innan kvällen i övrigt ägnades åt julkortsadresser.

Torsdagen den 21 december 2006: Hade informatörselev denna morgon. Vi fick det hårt redan från början då Myrbacken bjöd växelfel i en av höghastighetsväxlarna. Ett fel som kom att finnas kvar till omkring klockan 14.00. Vårt första tåg blev 25 minuter sent efter att ha fått backa i Myrbacken. Naturligtvis var det svårt med framförhållningen då det både blev enkelspårsdrift Märsta-Myrbacken och Arlanda-Myrbacken. Men trafikflödet blev efter omständigheterna bra.

Efter rast fick vi det betydligt lugnare och kunde koncentrera oss på lite mer handgriplig övning.

Trött efter arbetsdagen gick jag en shoppingrunda. Därefter avkoppling med mat och en stor starköl vid Centralens pastarestaurant. Fortsatte med pendeltåg till Rotebro och hann med ett fikabesök på Coop Forum innan det var dags för tandläkarbesök.

Väl hemma blev det ytterligare en kväll med julkortsskrivande till sen nattimma (ca 02.30). Till slut var det 42 stycken kort till antalet. Till det kan vi även lägga ytterligare ett antal, de julkort Anki författade och sände iväg.

Fredagen den 22 december 2006: Anki hade tagit semester denna dag. Själv var jag redan ledig i grunden. Vi tog bil till tapetaffären, som dock hade julstängt. På E4 var det bilkö i många kilometer. Kanske var det bara vägarbetet mellan Järva krog och Kistaavfarten, men det var sällan det gick snabbare än gångfart. När vi kom fram till mina föräldrar lånade vi hur som helst bil och släp. Att vi glömde spännremmar var en historia i sig, medförandes en extra bilfärd mellan affären i Häggvik och mina föräldrar. Under tiden stod Anki kvar med släpet och vaktade den allmogepanel som vi inhandlat för att göra hallen och trapphuset attraktivare.

Vi körde hem våra 4,2m långa paket och lämnade därefter tillbaka bil och släp inkluderat bilbyte. Därefter var det middag hos Ankis föräldrar på schemat. Även Ankis bror fanns på plats. Vi åkte hem innan det blev dags för landningen av Discovery och Christer Fuglesang. Men eftersom vi testade panel och trappräcksfästen i trapphuset lyckades jag missa själva landningsögonblicket klockan 23.32 svensk tid. Fick dock se ett antal intressanta reprissekvenser ett par minuter senare. Skönt att även landningen gick bra denna gång...

Lördagen den 23 december 2006: Vi städade en stor del av dagen. Men vi hann också med större inköp både vid Coop Forum Handen och Bauhaus Länna. Bland annat fann vi en underbar halmpingvin att ha vid entr&eaucte;n samt växter till min stereobänk. Den sista julklappen till Anki, (bensindunk), inhandlades sedan Anki blivit avsläppt i förtid vid Coop Forum.

Även på hemmaplan blev blev det ytterligare en shoppingrunda. Vi behövde påfyllning av kex. Åkte därför till Älta centrum och ICA. Först därefter var det bäddat för en njutningsbar kväll med TV ost och kex.

Söndagen den 24 december 2006: Upp före klockan +08.00 för iordningställande av frukostfikabjudning. Ankis föräldar, bror och farmor kom så småningom på besök för fika, julgransklädning och julklappsutdelning. Det fanns en liten gnutta vit jul med fläckar av is och snö på tomten.

Efter klockan 13.00 åkte vi in mot stan. Nu för middagsbjudning hemma hos Ankis föräldrar med samma deltagaruppsättning. Vidare sedan, före klockan 17.00, kommunalt till mina föräldar, där även min syster med familj fanns på plats. Åter igen julklappsutdelning följt av julmat om kvällen. Barnen hade en trevlig helikopter att köra omkring med inomhus. Angus fick ett teleskop som jag var mycket nyfiken på. Först om natten åkte vi hemåt.

Måndagen den 25 december 2006: Vi sov ut efter julfirandet som avslutats med nattbussfärd hem ca 02.00 från Norrviken. Vi kunde nu med gott samvete starta sågandet och paneluppsättningen för trapphallen. Av den övre hallens gamla heltäckningsmatta skapade vi ett bra schablonunderlag för panelutsågningen. Något som underlättade utformningen upp mot taket vid den nedre våningens panelsättning. Det var skönt att se den gamla bruna väggbeklädnaden försvinna bakom något nytt och tilltalande.

Anki tog sig under eftermiddagen tid att baka en kaka inför Annandagens bjudning...

Tisdagen den 26 december 2006: Ganska snart efter uppstigandet var vi igång med panelsnickerierna. Fortsatte upp i nedre delen av trapphuset huvudvägg. Vi städade vid elvatiden för att ta emot Kerstin och Jocke med familj samt mor och far. Första besöket för alla utom mamma och pappa, vilka dock inte sett vardagsrummet helt färdigställt förrän nu. Ett mycket trevligt besök med det kanske mest bestående minnet av att Jasmine tyckte våra hundtofflor hörde till familjen "Gosedjur". Således bemödade hon sig mycket för att peta upp dem över sängkanten, upp på sängen bland de övriga mjukisarna där. Ett svårt pyssel för henne då hon knappt velat ta gående steg på egen hand. Men även det kom att visas prov på under besöket hos oss.

Onsdagen den 27 december 2006: Hade sovmorgon med arbetsstart klockan 10.30. En lugn och skön arbetsdag med bland annat friskvårdstid. Tog en promenad till MAX på Hamngatan för lunch. Inhandlade även termometerar hos Clas Ohlsson. Digitala för mätning av max- och min-temperatur både inom- och utomhus.
   Om kvällen hem för en ny omgång paneluppsättning.

Torsdagen den 28 december 2006: Hade tandläkarbesök inplanerat till 08.55 i Rotebro. För att ha lite marginal steg jag upp redan före klockan 07.00. Väl på plats blev det en supersnabb lagning utan bedövning. På någonstans mellan 8 och 10 minuter var jag ute vid reception för att betala.
   Passade på att köpa ny skrivartoner på vägen hem. Hann dessutom med en kort middagssömn hemma innan det var dags att tänka på plikter.

Hade ett eftermiddagspass inkluderande friskvårdstid. Blev även avlöst tidigt och gick därför en extra promenad via Karlaplan. Först därefter hemfärd. Anki var dock kvar hos sina föräldrar till efter klockan 22. För mig blev det en kväll delvis framför datorn, en sk "Surfkväll".

Fredagen den 29 december 2006: Upp tidigt efter en kort nattsömn. Fick avnjuta en lugn och underbar arbetsdag. Tidig hemgång vilket ytterligare underlättade ärenden på stan. Lämnade bland annat tillbaka ett SD-minneskort som jag inte hade någon användning av. Hade hoppats kunna ha den i min digitala kamera, men icke...

Tog sedan i vanlig ordning bussen hem. Anki hade förberett en ugnssatt fisklåda att spisa innan det var dags för ännu en omgång panelsnickeri i hallen.

Lördagen den 30 december 2006: Upp någorlunda tidigt. Efter frukost panelsågande och panelspikande. Genom nyhetsutsändningarna förkunnades att Saddam Hussein hade avrättats i Irak. Anki och jag gjorde en utflykt till Bygg-Ole i Nacka för inköp av ytterligare lite mer allmogepanel.

Efter en kortare tids avlastning och mellanmål grundad med smörgåsar begav vi oss iväg till Lidingö där ett par modelljärnvägsklubbar förevisade sina modulanläggningar. Anki fick vid tillfället tillvaron ytterligare berikad då hon kunde prata om rosbuskar med en av mina vänner på plats.

Efter en lunch med spagetti och köttbullar fortsatte vårt hemarbete. Nu hade vi hunnit till den del av väggen som angränsade till den övre hall. Efter arbetet med panelsättningen fördrevs kvällen med sorterande av kvitton och en ekonomisk sammanställning. Satt vidare uppe till sent på natten, läsandes om kameror på webben. En hel del av denna inspriation kom från en vän och kameraanvändare som fanns på plats vid modelljärnvägsmodulkörningen. Med tanke på hur fina mina mobilkamerabilder blev, bör hans varit många gånger vassare...

Bild av monteringen av vår nya allmogepanel.

Panelen på plats i övre delen. Foto: Lars Ålander

Söndagen den 31 december 2006: Uppstigning ca 09.30 för frukost. Sedan panelspikande i övre delen av trapphallen. Vid 13-tiden utflykt till Bygg-Ole för köp av virke till förstugan. Väl hemma var vädret fortsatt njutbart. Tror det var fjärde eller femte dagen med flertalet plusgrader. Med andra ord ingen risk kvar för varken snö eller is. Tog mig därför en historisk utflykt till Sköndal med omnejd för att tanka upp motorcykelns tank. En underbar färd även om det fanns gott om grus och ibland lera på vägbanan. Återvände hem riktigt nöjd och lycklig...

En vacker syn att avsluta året med... Foto: Anki

Under eftermiddagen slutförde vi panelsättningen i hallen. Duschade och tog sedan bussen mot Norrviken, med avfärd hemifrån klockan 16.32. Väl på plats bjöds vi mat. Rostbiff och potatissallad samt efterrättskaka med mycket smaskigt inlagda jordgubbar i en välsmakande lag. Grabbarna från syrrans familj var kvar hos mina föräldrar. De övriga i den familjen friade nyåret i Uppsalatrakten. Således fick vi ett bra tillfälle att testa Angus teleskop. Teleskopet verkade vara bra, men stativet hade sina svagheter. Ett litet glapp som lätt gjorde att objekten försvann ur de ofta kraftigt begränsade synfältet. För egen del fick jag se Saturnus med god upplösning, men det var svårare att förmedla inställningarna vidare till nästa observatör. Då hade glappet ofta redan sabbat inställningarna...

Årets sista afton bjöd annars på mycket trevlig samvaro med barnen (grabbarna), mina föräldrar samt Anki, Agneta och Helge. En givande spelafton i väntan på tolvslaget...

06-05-22, måndag

Nattens arbetspass blev mycket roande. Jag själv hade visserligen förvånansvärt mycket att gära ända till dess jag tog rast strax före klockan tre på natten. Men då hade vi alla redan hunnit bli underhållna av en kollega som inväntade morgonens persontrafikstart. I väntan på denna tidpunkt kunde han underhålla oss genom ett fortsatt firande av Finlands framgångar i Eurovision Song Contest 2006. Nu hade någon satt upp Aftonbladets tidningsuppslag på anslagstavlan, vilket föranledde ett mycket lyckat försök att efterlikna de finländska hårdrockshjältarna i egenframtagna utsmyckningar. Viss hjälp fick han visserligen stundom, såväl med idéer som med den aktuella vinnarlåten som bakgrundsmusik. Kort och gott repeterades för ett mer eller mindre storslaget uppträdande till morgonens avlösning. Med andra ord ett underbart tilltag för att hålla oss andra pigga och muntra. Något som stundom behövdes med den arbetsinsats jag fick göra under natten. Speciellt som jag inte var riktigt överens om hur främst ett av arbetslagen längs järnvägen förhöll sig till sina begäranden om lokalt i växlarna lite här och var...

Ett av de lite roligare arbetsuppdragen under natten innebar växling i Nynäshamn. Ett chartertåg som flera av mina vänner arbetade ombord på och som med sin tåglängd krävde specialväxling för att över huvud taget klara en rundgång. Men rent teoretiskt hade jag redan fått en god genomgång av förfarandet under en pub-kväll. Därmed gick arbetet med lokalfrigivning och tillstånd riktigt smidigt. Undrar om jag inte dessutom fortfarande är skyldig lokföraren för tåget en öl, sedan ett par år tillbaka... Fick så småningom tackmeddelanden på mobiltelefonen efter avslutat uppdrag, med hälsning från alla mina vänner i ombordpersonalen. Ibland är världen liten...

Foto av Aftonbladets tidningsuppslag hyllandes LORDI, Finland Vinnare av Eurovision Song Contest 2006 Vinstfirande och underhållande kollega...   Foto och redigering: Lars Ålander

Väl hemma i Ankis lägenhet var jag ensam. Anki hade jag redan mött under min hemfärd. Förblev vaken ytterligare en tid innan jag till slut gick till sängs för att sova ut ordentligt. Vaknade om eftermiddagen men fortsatte att endast utföra uppdrag som jag kände speciellt för, bland annat dagboksskrivande. Synthen fick också en del av tiden, men inte så mycket tid som jag hoppats på. Dock mest beroende på viss lathet. Istället kunde jag roa mig åt att finna Islands underbara kvalbidrag till Eurovision Song Contest på Weben. Ett uppträdande där sången framförs på Isländska istället. Fortfarande en av mina favoritlåtar, även om Silvia Night inte gjorde någon direkt lycklig med sina upptåg nere i Aten. Hade hon försökt vinna pressens och europas stöd och förtroende hade hon haft en stor chans att gå långt. Annat än att bli stämplad som obekväm upprorsmakerska av media och utbuad under kvalframträdandet.

Lördagen den 13 maj 2006: BOUNCE-föreställningen var "sinnessjukt bra" eller om man så vill, riktigt "fängslande". Trots att det var tredje gången jag såg en BOUNCE-föreställning mattas inte imponeringsgraden. Tvärt om. I denna föreställning, "Gökboet" återspeglas mötet med psykvården och dess ibland mycket ifrågasatta behandlingsmetoder och värderingar. Man får genom dansens värld följa ett mycket proffessionellt skådespel som i alla fall för mig innebar många skratt, stor överaskningsfaktor och djup fängslan. Att det hela tiden har varit underbara dansare på scen har jag förstått sedan länge, men här fängslade ändå skådespeleriet mest, väl underbyggt av genomtänkt presentation med underbara grepp i ljussättning och bildvisning. En fantastisk föreställning som garanterat har en hel del att lära ut till andra teaterar och skådespelare. Jag saknar egentligen ord för hur väl genomförd föreställningen var. Även om publiken då och då satt som trollbundna med förvåning och halv chock i blicken får de efterföljande applåderna vara den värdemätare som bevisar att inte bara jag gillade vad jag såg. Bästa betyg till BOUNCE och Gökboet av mig...

På hemvägen från föreställningen passade vi på att handla. efter hemkomsten tillagades grillade bananer med glass. För egen del startade jag på allvar försöket att få mitt sequenserprogram att fungera till min externa ljudkortbox och den tillkopplade synthen. Men just denna bit gick fortsatt trögt. Så fort datorn kopplades in försvann länkningen av ljud till mina högtalare...

Söndagen den 14 maj 2006: Utomhustemperaturen har nu sjunkit ordentligt, med temperaturer omkring 15 grader celsius. Ingen temperatur som lockade vad det gällde att ligga på någon gräsmatta, trots ett underbart solsken. Nej, istället tog Anki och jag en promenad till 3-butiken för att införskaffa en ny mobiltelefon till Anki. Hennes gamla mobiltelefon började nu ge upp på alla fronter. Inte nog med kort samtalstid, nu var även tecknen mer eller mindre oläsliga till och från. Min bedömning är att hon lyckades göra ett mycket prisvärt abonnemangsval.

Under eftermiddagen besökte vi sedan Ankis farmor. En trevlig fikastund med många minnespresentationer om tiden för Ankis barndom och än mer historiska återblickar. Trots intressegraden hade jag mot slutet av besöket svårt att hålla ögonen riktigt öppna. Förutsättningarna ändrades något när jag kom ut i den friska luften, under vår promenad till Fältöversten. Vi inhandlade kvällsmaten bestående av lax, (som tillagades på saltbädd), sås och potatis. Potatis som jag fick vända åter för att köpa sedan vi passerat ut utanför köpcentrat.

Det blev en lugn hemmakväll med god mat, utskrifter av sequensermanual, men ingen framgång gällande sequenserinställningarna. Ett lite småtungt nederlag. Men, jag får trösta mig med att jag ännu ska ha mycket kvar att lära.

Satt uppe framför datorn en bra bit in pånatten sedan jag strax före midnatt fått gå ut för att flytta motorcykeln från mc-platsen pga städnatt. Tur att jag bara hade smakat lite vitt vin till middagsmaten...

Måndagen den 15 maj 2006: Trots att jag vaknade upp till en ledig dag var jag inledningsvis riktigt seg och omotiverad att nyttja min tid effektivt. Till slut nyttjades den dock till synth och datorarbete, men inte mycket mer än så. Det fick i stället bli lite ytterligare sömn om eftermiddagen. Såg hur som helst fram emot resterna av underbart gott tillagad lax. Men innan jag fick del av den lyckades jag välta ut en kopp kaffe, delvis ut över vardagsbordsmattan. Med en effektiv torkningsinsats trodde jag allt skulle bli frid och fröjd för matro. Men icke. Lika snabbt som jag torkat upp var det åter igen delar av en utspilld produkt på bordet. Denna gång var det den nyöppnade ciderflaskan som digert och effektivt svämmade över.

Utomhus var det soligt, men nu var det såpass kyliga vindar att en utomhusutflykt inte direkt lockade. Således förblev jag kvar inomhus även under den sista delen av dygnet...

Tisdagen den 16 maj 2006: Anki var uppe tidigt för att göra sig i ordning inför en arbetsresa till Kalmar. Redan innan jag slutgiltigt gick upp för dagen gav hon sig iväg för att ta flygtåget till Arlanda. För egen del hade jag en liten sovmorgon med arbetsstart klockan 08.30. En och en halv timma senare hade jag min lilla arbetspeak för dagen med en drös av telefonsamtal i kö. Rotebroväxlingen antog att det var fel på linjen när de inte kom fram direkt (kanske aningen bortskämda *ler*). Hur som helst skulle en vagnuttagning för transport växla i Märsta. Här fördröjdes samtalshärvan då ekipaget inte drog tillräckligt långt fram direkt, utan försökte spara in på växlingsdrag. Därmed ville inte tågvägslåsningen lösa ut. Men efter en hel del övertalning stod de tillslut hinderfritt vilket i sin tur gav förutsättningar för lokalfrigivning där så önskades. Nästa samtida uppdrag gick aningen snabbare, även om jag fortfarande hade kommandon att utföra i Märsta. Detta samtal gällde A-arbete vid Arlanda norra för bogseringsövningar med mera... Hur som helst lite stressiga tio minuter...

Efter arbetsdagen, som i övrigt flöt på mycket lugnt, inhandlade jag en pc-kortsadapter och ett minneskort till synthen. Vill kunna spara såväl originalljud som mina egna framtida ljud enkelt. Väl i Ankis lägenhet slöade jag mest framför datorn och synthen under eftermiddagen. Först om kvällen kände jag mig pigg nog att ge mig av norrut mot mitt egna hem med motorcykeln.
   Slumpen spelar ibland en fascinerande roll i livet. Inte nog med att jag under min hemfärd gjorde en avstickare till mina föräldrar och kom ikapp pappa på hemgång från skolan, i höjd med garageuppfarten, utan jag träffade även på min kanske största danstjejsförebild genom tiderna just innan jag skulle dra på mig motorcykelhjälmen inför avfärd. Insåg att det skulle vara föga idé att ropa hennes namn om jag behöll min "rånarluva" på. Alltså tog jag av mig huvudbonaden, ropade och blev efter ytterligare ett par steg igenkänd. En god härlig och värmande kram och ett par minuters gott skvaller gjorde att jag leende kunde köra norröver. Det jag inte fick nämna var det första delmålets föredömliga ärende till miljöstationen. Vi kunde båda konstatera att det var riktigt god motion per plåtburk om lasten som idag endast bestod av just en innehållstömd burk. Min egen slutsats var dessutom (i efterhand) att blytyngder (som tyngre träningsredskap) rent opassande skulle ge en så mycket lägre miljöstatus att gå omkring med. Med andra ord en god företagsamhet som gav tur för mig denna afton...

Hemma hos mina föräldrar bjöds jag på glass i samband med att vi tittade på vilka fjorton bidrag som var direktkvalificerade till ESC, Eurovision Song Contest, som avgörs i helgen. Först därefter fortsatte jag till Rotebro för att hämta post. Hade inte direkt ro i kroppen utan återvände till stan. Synthmanualen och dagboksskrivande lockade i den nu sena kvällen...

Onsdagen den 17 maj 2006: Förmiddagen gick åt till slöande, synth med mera. Om eftermiddagen startade arbetspasset på Eskilstunaplatsen. Riktigt intressant tågföring med främst ett sent tåg och en diger ström av motriktad trafik.
   Eftersom jag redan ätit både färsk pasta och delar av en pastasallad kunde den kombinerade lunchen och friskvårdstimmen nyttjas lite extra effektivt. Egentligen helt och fullt till njutning. Även om det utomhus var riktigt kyligt, så gick jag på promenad för att så småningom fastna på ett litet café. Där avnjöts kaffe och en prinsesstårtbit tillsammans med en hel del synthmanualläsning. Riktigt fängslande läsning. Främst om hur arpeggioprogrammerandet går till.

Åter på jobbet hade jag en hektisk kväll på Katrineholmsbanan. På grund av ett spårfel i Björnkulla ledde vi om den norrgående trafiken från Grödingebanan till den gamla banan över Södertälje hamn. Personligen tycker jag att hela trafikkvällen flöt bättre än väntat, men det blev stökigare och mer svåröverblickbart ju närmare avlösningstid jag kom. Så de avlösningsförberedelser jag startat i god tid syntes inte ha någon nämnvärd effekt på överlämnandet. Det höll på att bli helt oöverskådligt med sena person- och godståg främst från Hallsbergsfjärren. Skönt att bli avlöst, men ingen dröm att lämna över. Därtill fick jag stanna kvar lite extra för att skriva olika rapporter och förseningsrapportera...

Anki hade relativt nyligen kommit hem från sin arbetsresa till Kalmar, när jag sent om kvällen dök upp efter att ha inhandlat ost och lite annat matnyttigt på vägen hem.

Torsdagen den 18 maj 2006: En tidig arbetsdag på för mig lite ovana platser. Hade inledningsvis Kungsängen banan. Bortsett från två pendeltågsdörrhaverier flöt trafiken på bra. Prioriterade tågen efter bästa förmåga för att få pendeltrafiken att rulla så ostört som möjligt. Det blev lätt igenproppat på spåret efter dörrproblemstågen...

Efter lunchen tog jag mig an "Kolbäcksplatsen". Fortsatt trevlig trafikledning, nu med ganska många extratåg blandat med signalprovning...
   Efter den ordinarie arbetsdagens slut gick jag till Mc Donalds för att invänta tiden för ett möte på jobbet. En intervju inför ett eventuellt handledarskap.

Eftermiddagen och kvällen ägnades sedan åt synthspelande, middagssömn och såsmåningom underbar dans på Nackswinget. Idag var många av terminens saknade danstjejer på plats. Hade i princip ingen tid att sitta stilla, utan gjorde allt för att hinna med alla dansstjärnor. Musiken hade lite varierad kvalité, men var i många stycken inspirerande. Synd att det var sista sociala dansen för terminen... Nu vill jag bara dansa mer...

Fredagen den 19 maj 2006: Förmiddagen bedrevs på hemmaplan i Ankis lägenhet. På nyttosidan kunde jag räkna in tvättsortering och ihoppackande av min stora och rymliga tvättväska. På väg till bussen kunde jag njuta av två JAS-39 Gripen som jagade varandra ömsom under, ömsom över men ibland även genom de låga uppspruckna molntäcket. Skarpa svängar med sin nordliga gr&aum;ns i höjd med Gärdet där en stor helgmilitäruppvisning startat. Var såpass fängslad att jag inte direkt märkte att släpandet på tvättväskan tog längre tid än jag hade avsatt före arbetsdagen. Själva bussresan tog dessutom extra mycket tid av okänd anledning. Visserligen trångt på bussen och långa köer utanför vid de mest betydande busshållplatserna. Slutligen fick jag ringa den operatörsplats där jag skulle ta över bevakningsuppgifterna klockan 14.00 och meddela att jag skulle bli mellan tre och fyra minuter sen. I Själva verket blev det två minuter sent, vilket var skönt när jag inte behövde stressa.

Det inledande arbetet på "Uppsalaplatsen" bjöd inte på någon speciell dramatik. Upplevde att jag hade full kontroll på läget, i synnerhet då jag tvingades omplanera färden och mötesstationerna för ett Dalatåg. En omprioritering som blev riktigt lyckad och tight. En riven kontaktledning i Flen hade samtidigt tunnat ut trafiken på väg från Norrköping mot Sala varför den inväntade anslutningen i Sala inte störde trafiken vidare.

Efter rasten kom jag aningen närmare den mer stökiga trafiken på Västra stambanan. Hade hela tiden utökat bevakningsområde för att avlasta operatören för sträckan Gnesta- Katrineholm, i samband med trafikledningen runt den nedrivna kontaktledningen. För egen del innebar det endast att föra trafiken mot huvudstaden i så effektiv ordning som möjligt. Att helt undvika förseningar var naturligtvis omöjligt i samband med den stora blandningen av gods- och fjärrtåg. Ibland en nära nog omöjlig uppgift då man tillåtit alltför långa tåg (upp till 730m) att ha ett riktigt känsligt tidtabellsläge under pågående högtrafik. Ett godståg som inte kan förbigås på speciellt många stationer och som kräver specialtrafikeringslösningar i flertalet förbigångsfall. Ett tillstånd om framförande av långt tåg som ständigt ifrågasätts av yrkeskunnigt folk.

Efter arbetspassets slut hade jag inte speciellt brottom iväg. Skrev istället e-mail och fortsatte mot Rotebro ca en timma efter arbetspassets slut, släpandes min välfyllda väska med tvätt. Natten nyttjades sedan till både tvättpass och sömnpass.

Utställning och uppvisning på Gärdet, Stockholm 2006-05-20 Foto: Lars Ålander

Lördagen den 20 maj 2006: Anki avnjöt sin helg på sitt landställe utanför Nynäshamn. För egen del hade nattens tvättande, torkande och klädvikningsprocess givit resultat. Vid åttatiden på morgonen var tvättväskorna packade för avfärd mot stan. Jag valde dock att sova ytterligare ett par timmar innan jag väl gav mig av med buss och pendeltåg mot stan.

Det regnar under en stor del av förmiddagen. Ibland lätt regn och ibland mer täta skurar. Lite synd med tanke på att militären även denna dag ska ha uppvisningar och utställningar på Gärdet. Men så snart molntäcket spricker upp en aning kommer JAS-39 Gripen, för i det närmaste identisk jaktscen som under fredagen. Även denna gång med svåra molnförutsättnigar.
   Snart skiner dock solen och det blir härligt sommarvarmfuktigt när vätskan börjar dunsta från gräset. Jag har nu begivit mig ut på Gärdet för att i alla fall få en glimt av jippot. Merparten av folkströmmen är visserligen på väg bort från utställningsfältet, men jag tycker mig ändå få en bra bild av främst de helikoptrar som intresserar mig för dagen. Den kvinnliga Militärmeterologen förvarnar om nya regnskurar om ca 15 til 20 minuter. En tidsuppgift som stämmer riktigt bra. Och efter bara nångon minuts regnande förstår jag vad en riktig regnskur innehåller. Längs min väg hem till Ankis lägenhet hinner jag bli drypande våt. En känsla som dock inte var till bekymmer utan snarare lite njutning. Regnet var inte speciellt kallt heller...

Efter lite middagssömn är jag så redo för nattjänstgöring. En lugn arbetsnatt som inleddes med simultan bakgrundsavlyssning av Eurovision Song Contest och endast skyddande ett banarbete med slipning av spåret mellan Sundbyberg och Spånga. Antalet tåg under natten på den nordvästra delen av Stockholmsfjärren var tämligen få. Därför kunde jag under längre pass koppla av med lite villasökningar. Allt för att kunna vara allert om jag behövdes för någon arbetsinsats av betydelse. En av medarbetarna få under natten arbeta med en påkörning;solycka. Ett uppdrag man gärna avstår ifrån. Men naturligtvis var läget trafikledningsmässigt under full kontroll och jag kunde utan hjälpinsats återgå till mina egan sysslor... Värre var det för passagerarna på olyckståget. Trots uppmaningar hade man lyckats låsa igen minst en av pendeltågsstationerna som skulle nyttjas för sen nattlig avstigning...

Söndagen den 21 maj 2006: Sov ut under förmiddags- och lunchtid. Anki dök upp om eftermiddagen varvid vi gemensamt åt spagetti och köttfärssås. Eftermiddagen och kvällen kom sedan mest att bestå av synth-programmerande och naturligtvis WM-hockeyfinal. En final där Sverige mycket övertygande höll ihop spelet och laget matchen igenom. Man besegrade därmed Tjeckien med tydliga 4-0. Underbart!!! Under den sista matchpausen hade jag förflyttat mig till jobbet, där slutminuterarna av matchen kunde avnjutas... Framför mig hade jag i övrigt en sydkantsnatt...
 
 

06-05-13, lördag

När BOOGART spelat de sista extranumren var jag mycket nöjd med danskvällen på Yesterday. Hade velat dansa om och om igen med många av danskvällens tjejer, men tiden medgav det ej. Istället tog både Anki och jag på oss mc-kläderna för en lugn färd hem i natten. En färd som blev riktigt gemytlig och behaglig, trots att termometer nu visade på endast sex plusgrader. Hur som helst en riktigt bra grund för sänggång på hemmaplan, Ankis lägenhet...

Förmiddagen innehöll både nytt synthfotograferande, frukost och dagboksskrivande. Jag hade vaknat pigg efter drygt 5,5 timmars sömn. Anki var nog mer sliten efter en veckas hårt jobbande och fortsatte med lite förmiddagssömn i soffan efter frukost och tidningshusletande. Såg riktigt mysigt ut och fick mig att åter igen jäspa en aning... Dock har jag ambitionen att fortsätta med installering av synthsequenser innan kvällen kommer och det blir dags att njuta till en dansföreställning med BOUNCE. En julklappspresent som har legat och väntat på oss...

Fredagen den 5 maj 2006: Arbetade dagtid och inledde på Katrineholmsbanan. Blev bortskämd med att kunna hantera riktigt tidiga godståg, som i kombination med ett par sena X2000-tåg kunde framgå bra mycket längre än jag inledningsvis kunnat skissa i grafen. Perfekta förseningar för mig, denna förmiddag. Samma sak blev fallet under eftermiddagen då jag bytt "Katrineholmsplatsen" mot "Eskilstunaplatsen". Där var det regelbundna förseningar i en del av persontrafiken men därtill en näst intill omöjlig trafiksituation där alla beslut påverkade all annan trafik. Skillnaden var här att jag faktiskt redan i förtid kunde hoppas på en försening som så småningom visade sig vara verklighet också ifrån utgångsstationen. Därigenom lyckades jag driva igenom all min extrempressade trafikledningsstruktur med utvalda men högst minimerade förseningar som följd. Ett digert pussel som jag var rikgtit stolt över när jag gick hem för att fira helg. Då hade dagen gått så snabbt att jag blev överraskad över att jag slutade för dagen vid 19-tiden.

Friskvårdspromenaden och min lunch hade fört mig till Södermalm och slutligen till musikaffären "4"Sound". Fick där klart för mig att min drömsynth snart skulle sluta att säljas pga nya EU-regler. Tydligen innehåller synthen lite bly. Troligtvis i samband med lödningarna. Fakta som gör att den slutat tillverkas och inte får säljas efter den 1 Juli. Härav fick jag informationen att de sista V-syntarna var kvar i ROLANDs ägo och ytterst begränsade i tillgång. Eventuellt bara två säljbara kvar över huvud taget. Avtalade att komma in och diskutera vidare kommande måndag, med tanke på att plikten snart kallade. Ytterst få frågor jag hade hann bli besvarade när dessa tyngande och stressande fakta kom idagen. Ingen synth jag får gå och drömma för länge om...

På kvällen fick jag välbehövlig massage av Anki. Min höft ömmar mindre och mindre för var dag och var behandling. Anki har lyckats trycka ut flera riktigt stora knutar. Förstår inte hur mycket som kunde låsa sig på en gång, någon dag efter den senaste proffessionella massagebehandlingen på jobbet.
   Danskvällen blev ett lyft för tillvaron. Den senaste månadens ömmande höft och muskelknippen hade gjort mig danssugen. Något jag egentligen inte insåg förrän jag väl var ute på dansgolvet. ZLIPS spelade dessutom mer inspirerat än på länge i mitt tycke. Inte så bleka som jag tyckte de var sist... Hann dansa med i princip alla jag tänkt. Såväl Linda som Caisa fick väl valda låtar. Min forna vän Lena hann jag dock inte dansa med, men det hade jag inte heller riktigt hunnit planera för... Men viktigast av allt denna kväll var not att YEZ hann få sina danser. Länge sedan sist... Tror Anki blev nöjd också, även om hon mot slutet av danskvällen verkade aningen trött. Troligtvis ett spår av den första arbetsveckan på det nya jobbet, finansdepartemenetet.

Lördagen den 6 maj 2006: Efter en riktigt bra danskväll till ZLIPS fick vi skjuts hem av Linda. Hon hade parkerat en bit bort och fick därigenom escort dit. För egen del blev det en kortare tid vid datorn också innan jag kom i säng. Detta trots att sömn stod relativt högt upp på listan...

Efter några timmars sömn var det dags för packande och avfrärd till danstävlingen i Köping. En tävling där jag också var lagledare för klubben. Frukost inhandlade jag på 7-eleven. Färden till Köping blev därefter effektiv. Men trots att nästan tio minuter av lagledarträffen hade gått vid vår ankomst kom jag i precis lagom tid för att till och med hinna närvara på klubbuppropet. Rent fantastiskt härligt och passande, med tanke på att det i övrigt skulle vara ca fem timmar kvar till tävlingsstarten för våra klubbdansare.

En stor del av förmiddagen avnjöts på en filt i solen. Strategiskt utplacerade kunde vi samtidigt dela ut nummerlappar till våra tävlande och informera om förändringar i tidsschemat. Vår egen insats blev kanske lite vardagligt blek. Ingen hjälteinsats direkt, men på den säkra och trygga sidan. Vi gick dock inte vidare, men fick en 25e plats av 43 startande i klassen. Fullt godkänt för denna dag i mitt tycke.

Hemfärden gick i lite makligare tempo. Ibland nästan på gränsen till lusigt, utan att störa övrig trafik. Väl hemma åt vi och e-mailade resultaten till klubbhemsidans redaktörer. I övrigt fick det bli en lugn kväll...

Söndagen den 7 maj 2006: Efter en lagom lång sovmorgon gjorde vi de sista förberedelserna inför dagens husletarrunda. Vi skrev ut de kartor vi skulle navigera efter och satte oss sedan i bilen efter en snabbfrukost. De första två husobjekten var av mindre storlek i Älvsjö, Herrängen. Ingen av dem föll mig riktigt i smaken. Det ena föll riktigt ordentligt i trovärdighet när källarplanet uppvisade en konstig doft som överkuggades av en parfymeringsapparats ivrigt sprutande ånga. Vad doldes där? I samma hus hade jag dessförinnan fått alltför mycket av sommarstugekänsla över mig, inte minst i samband med att de olika tillbyggnaderna uppvisade tydliga tecken på att ha satt sig och sjunkit åt lite olika håll. Nej, inget objekt jag kunde tänka mig att bo i...

Under vår vidare färd till nästa objekt lyckades vi färdas på samma gata som Ankis barndomskamrat gick gående med barnvagn. Den av hennes vänner som jag känner bäst själv. Under en avkopplande tid i sommarvärmen avhandlade vi en hel del som hade med just husköp att göra. Familjen har egna erfarenheter i ämnet, som de lyckats bra med de år de varit villaägare. Så småningom var vi dock tvugna att åka vidare. Vi hade ett hus norr om stan som vi bara var tvungna att hinna få förevisade. Men innan dess svettades vi vidare i en bil vars luftkonditionering gav mer värme ju kallare inställningar man önskade. Vi kom efter att ha varit oense om kartbild och vägval över till rätt sida av Långsjön. Tittade på ett riktigt stort hus i 70-talsanda. Mycket tilltalande för mig, men inte i Ankis smak. Kan dock hålla med om att husets storlek var överdriven.

Efter färd norr om stan till Skälby, Häggvik, ägnade vi en hel del tid åt ett intressant bostadsobjekt. Priset hade redan från början sett lågt ut, vilket hade sina förklaringar. Dock inte direkt gällande underhåll och skador, utan snarare av andra faktorer. Faktum var att de flesta nästan ägnade mer uppmärksamhet åt köksbordet än åt huset i övrigt. Huvudorsaken var att de nuvarande ägarna skulle bosätta sig på gräsplanen nedanför huset, dess altan och huvudträdgårdsupphöjning. Personligen tror jag att jag skulle kunna leva med det nya huset nedanför, den missade tomtarealen (gräsmattan), men inte den avstyckning av tomtens upphöjda del. En tomtbit som direkt nedanför altanen utgjorde en skyddad plats utan direkt insyn från Ymervägen. Det mesta av insynsskyddet utgjordes av en väl sammanväxt och otroligt vacker trädhäck. Här hade jag kunnat trivas trots viss störande trafik på Sollentunavägen strax bortom och ovanför huset och tomten som sådant. Men den nya tomtutstakningen gjorde tydligt anspråk på den del där trädhäcken fanns och uppemot hälften av den redan begränsade arean av den upphöjda delen. I övrigt skulle tomten mest bestå av den långa garageuppfarten, tillsammans 865 kvadratmeter. Allt detta tillsammans med ett högt värde för bakgrundstrålningen gjorde att vi inte längre kände oss intresserade av mer än den mycket intressanta planlösningen som i sig var riktigt udda. Ett 1920-talshus i hemtrevligt skick men utan extern levnadsstandard bortsett från de nära och mycket bra kommunikationerna med Stockholm och den övriga kommunen...

Efter att husvisningsrundan var avslutad tog vi bilen vidare till mina föräldrar, där den lämnades. Pappa var ute och solade, men vi övriga njöt av god värme och fika på altanen. En god pratstund vid bordet avlöstes sedan av en rundvandring i huset osv. Efter en god tids avkoppling begav vi oss dock sakta hemåt. Vi startade med en promenad förbi Häggviksskolan och fårhagen i dess närhet, vidare till Tunberget som rundades sedan vi funnit den nya bebyggelsen ned mot Norrvikssjön. Därefter tog vi oss ytterligare en sväng förbi vårt mest intressanta husobjekt på Ymervägen. Denna gång dock promenerandes och diskuterandes uppe på Sollentunavägens trottoarer. Vi var dock relativt eniga om att vi inte letat bland tillräckligt många hus för att vara attraherade av ett kompromissprojekt. En intressant analys under dagen var för övrigt hur många gravida spekulanter som var i farten. Höggravida dessutom. Verkar lite stressigt att vara på visning strax innan en födsel i mitt tycke...

Promenaden fortsatte genom fornminnesmark vidare till Sollentuna hållplats, där Anki plödsligt insåg att mobilen var kvarglömd i mina föräldrars bil. Således blev det ytterligare en färd över till mina föräldrar. Nu var även pappa hemma och vi bjöds av den mat som just skulle till att serveras. Ytterligare en trivsam tillställning tillsammans med mina föräldrar.
   Så småningom kom vi dock hem via en pendeltågsfärd. Trots att klockan var mycket var det sommarkvällsvärme ute. Lägenheten än varmare, vilket krävde öppen balkongdörr så fort det bara gick...

Måndagen den 8 maj 2006: Sov ytterligare någon timma efter det att Anki gått till jobbet. Men när det var dags att gå upp gjorde jag det med relativt bestämda steg. Visste att butiken jag skulle besöka öppnade klockan 10.30 och att min arbetsdag skulle starta klockan 14.00.

Med byte vid Gamla stan styrde jag mina steg mot ljudupplevelsebutiken "4sound" vid Medborgarplatsen. Inmundigade dock först en pressbyråyoghurt som frukost innan jag började förhandla om priser för min nya synth. En "ROLAND V-SYNTH". Det var med blandade känslor jag gjorde min beställning. Och även om jag fick ett bra pris på Synthen, så blev notan riktigt stor när jag även valt ut Sequenser, proffesionella högtalare, "V-cards" och stativ. Det var till och med så att jag stod och hoppades att jag skulle få avslag för min låneansökan för att få själslig frid. Å andra sidan bestod den själsliga friden av lika stor stolthet osv... Så förlöpte dagen i övrigt också. Tillfälliga "feberattaker" med en känsla av "Vad håller jag på med?". Men mest av allt var jag stolt och så småningom lugnad när Anki fortfarande verkade tycka om mig... Hoppas hon gör det när jag spelat ett tag också. Husköp verkar ju vänta på sig, så det blir väl ljudskapande i gemensamt rum ett tag till...

Hann hem en sväng innan jag fick ge mig av mot jobbet. Således hade jag lyckats få hem mina högtalare och ytterligare lite kringutrustning. Utomhus temperaturen var sommarlik. Väl på jobbet fick man bylta på sig för att inte frysa ordentligt. Startade med en underbar trafikledningsstund vid "Uppsalaplatsen". I princip hade jag ingenting att klaga på när jag efter ett par timmar lämnade uppdraget vidare till min avbytande kollega. Då hade jag trots allt haft ett signalfel i utfartsblocksignalen Uppsala N41 i riktning mot Säby, men i samtliga fall lyckats sända runt alla tåg höger ut mot Säby genom ett föredömligt samarbete med min närmaste kollega för stunden.

Spisade en rostbiffsallad frå selectamatmaskinen innan jag tog över "Nynäsplatsen" fram till nattavlösningen. Även här kunde jag njuta av att jag lyckades bra med i princip all tågföring jag tog mig an. Den sista timman var mest betydelsefull för den känslan när jag lyckades förmå min kollega att hoppa över en förbigång av ett sent godståg för att hålla det i rull så effektivt som möjligt. Nu lyckades jag med hjälp av lite tidigare erfarenheter och telefonsamtal göra en helt flygande förbigång utan att bromsa godståget det minsta. Därtill fick jag ett posttåg att dra ner farten i tid och därmed endast bli tre minuter sent till Stockholm central. Även han fick trafikledningsinformation i lagom doser för att kunna göra en så effektiv och tidsbesparande insats som möjligt. Ett gott samarbete som bjöds goda förutsättningar i den mycket städade trafikkvällen...

Njöt av sommarvärmen under min promenad hemåt till Ankis lägenhet. Gick fram till Stureplan, där bussen var ikapp mig.

Tisdagen den 9 maj 2006: Om morgonen låg jag långt ifrån stilla i sängen. Balkongdörren stod fortfarande öppen, så som den gjort under hela natten. Trots detta var det som vilken annan högsommardag som helst. Varmt, riktigt varmt. Jag var törstig och gick upp flera gånger innan jag åter somnade en tid. När jag sedan började jobbet klockan 08.30 tog jag över lite av ett pendeltågskaos. Upp till ca fyrtio minuters förseningar. Främst på Nynäsbanan, men även en del stök upp mot Södertälje hamn. Nynäsbanans förseningar ska enligt utsago ha berott på ett strömavtagarhaveri på ett fordon som sedan med största sannolikhet hade blockerat framfarten för många av de övriga tågen. För egen del bestod en hel del av problemlösningen trafikledning med tågsättsbyten på lite ovanliga ställen. Det första i Haninge centrum och nästa i Skogås. Detta för att få rätt tåglängd på rätt bandel då det inte skulle fungera med vanliga av- och tillkopplingar i Västerhaninge. Men med lite klurande och ett envist vändande på avgångsspår med hjälp av högerkörningar delar av sträckan fick jag flyt i övrig pendeltågstrafik (och godstrafik för den delen också)...

När lugnet efter någon timmas kaos la sig blev det i princip lugnt för resten av dagen. När jag sedan efter lunch bytte till "Arlandaplatsen" hade jag mest jobbigt med att räkna ner timmarna till hemgång. Det vackra vädret med ca 25 graders värme utomhus lockade mer än enbart bevakningsarbete. Jag som annars brukar tycka "Arlandaplatsen&quto; bjuder rätt möjligheter till precisionstrafikledning och spännande lösningar. Men idag fick jag ta det fortsatt lugnt hela tiden ut...

Promenerade till Humlegården där jag tog av mig min T-shirt och solade en dryg halvtimma. Var fortsatt rastlös. Mycket beroende på ett svagt tryck över pannan. Anki sa om kvällen att jag var varm, något som naturligtvis kunde bero både på, huvudvärk, solande eller feber eller något helt annat???
   I övrigt blev kvällen lugn på hemmaplan, i Ankis lägenhet. Promenade hem hade gjort mig gott, trots att jag glömde bort att gå in i matvarubutiken just när jag var där. Först i trappuppgången kom minnet tillbaka. Men då tyckte jag det var för sent att vända. Det fick räcka med utomhusvistelse, bortsett från flyttande av motorcykeln tillbaka från gatan till en mc-plats och det faktum att jag drömmande tillbringade ett antal minuter ute på balkongen när Anki tittade på ett växt-TV-program.

Onsdagen den 10 maj 2006: När jag vaknade visste jag att jag hade en lite oplanerad ramtur framför mig. En arbetstid mellan klockan 08.30 och 17.00 som kunde bjuda på lite allt möjligt. Och nog gjorde den det. Inledde med en mjukstart, frukost fram till 09.15 då jag fick möjligheten att gå på arbetsplatsträff. En arbetsplatsträff som bland annat innehöll ergonomiteori, säkerhetsgenomgångar och slutligen trafikinformation inför Upplandspendelns trafikstart mellan Storvreta (Tierp/Gävle) och Upplandsväsby. Ett projekt som få är riktigt glada över. Ovisshet finns ännu hur man ska kunna framföra trafiken utan risk för trafikkaos på ett antal känsliga punkter och orter.

Innan lunch hann jag sedan arbeta lite med ställverksbeskrivningen. Därefter mat på terrassen och avbyte på "Kolbäcksplatsen" och sedan "Arlandaplatsen". Det första bevakningsområdet bjöd direkt på spännande trafikering i trakterna av Västerås. En avancerad transformatortransport (ett par dagar sen) skulle framföras vidare från Västerås vidare mot Frövi. Visserligen inte helt omöjligt att det var en transport tillbaka mot Ludvika efter avlastning, men transportvilkoren krävde hur som helst en största tillåten hastighet av 10 km/h då växlar låg i avvisande läge (ej rakt). Samma hastighet gällde förbi plattformar och andra eventuella hinder längs vägen. Därtill fanns förbjudna spår men i övrigt en tillåten hastighet av 60 km/h. Jag brukar inte ha något emot tidiga tåg, men denna eftermiddag fick jag jobba med en mer defensiv plan än normalt. Lät kollegorna hålla tillbaka tidiga godståg, ett par sena också för den delen, till dess att en genomförbar trafikeringsplan fanns upprättad och genomförbar med tillhörande reservtrafikeringsplan. Låter kanske avancerad, men utfördes endast som planering på grafen och strukturerande i huvudet rent allmänt. Hade inte velat hindra trafiken med någon ohållbar eller rent utav omöjlig trafikeringslösning. Just därför reserverade jag båda spåren Västerås - Kolbäck för trafik i endast en riktning under en trafikeringseffektiv tidsram.

Sista timman av arbetsdagen var jag mest social. Halvsov stundom i soffan, för att i nästa sekund vara inbegripen i arbetsrelaterade och intressanta diskussioner. Slutligen såg jag arbetsdagen som slutförd och jag gick mot Stureplan i sommarvärmen. Ett par grader kallare denna eftermiddag, men fortfarande över 20 grader varmt. Det var dags att fira en femdagarsledighet som under torsdagen skulle inledas med en semesterdag.
   Sista biten till Ankis lägenhet företogs med buss. Packade direkt dansträningsväskan, kopplade av och åkte vidare till Nackswinget och den sista kursomgången för terminens tävlingsförberedande kurs. En kurs som givit mig mycket att tänka på. Kanske inte direkt känt att jag utvecklats, men det kommer om jag får lite struktur på vad jag vill med min dans. Naturligtvis behövs också träning och en gemensam strukturering tillsammans med Anki. Men i första hand tror jag att min medverkan bör struktureras tydligt. Anki visar redan att hon förstått mycket av kursens tankar och övningar... Ska bli en spännande träningssommar ute på dansbanorna. Höften känns fortfarande en del, men den blir bättre efter vart hemmassagetillfälle...

Det sista av kvällen ägnades åt dagboksskrivande och samtidigt lyssnande på Depeche Mode-DVDn "One night in Paris"...

ROLAND V-Synth Foto: Lars Ålander

Torsdagen den 11 maj 2006: Egentligen skulle jag ha fått planera min dag i förhållande till mitt arbete, men när jag under onsdagen gick till turfördelaren för att se om det fanns övertidstjänstgöring för helgen blev jag istället erbjuden ledighet denna dag. Med andra ord vaknade jag upp till en semesterdag. Utanfök;r fönstret lyste solen, (som den gjort sedan min födelsedag). Utomhusluften var dock lite morgonsval när jag vid 11-tiden hade ätit frukost och begav mig mot Medborgarplatsen.

Dagen för uthämtande av min nya synth var kommen. Eftersom min synth slutat tillverkas och det bara fanns två kända exemplar kvar till försäljning i Sverige, butiksexemplaret och mitt blivande, gällde det naturligtvis att ligga på lite. Synthen var visserligen redan betald, men det känndes som en mindre betydelsefull bit i sammanhanget när just min synth skulle levereras frå ROLANDs huvudkontor i Sverige. Kort och gott den synth som funnits på kontoret för visning och eventuell support i den högre skolan.
   Väl inne i butiken fick jag under dagen fortsatt underbar hjälp av säljarna Patrik och Siiri. Paketet hade man uppenbarligen inte lyckats få iväg med posten från huvudkontoret i Farsta. Men med en telefonstämma representerandes en ut i fingerspetsarna god säljare fick jag efter några minuter ett mobilsamtal som förkunnade personlig företagsbudning från kontoret till butiken. Bestämde ny träff klockan 15.00 för att ha lite marginal till den utlovade budandetidpunkten.
   Varvade ner för att njuta av semesterdagen med att leta upp en accordsammanställningsbok följt av en fika på Mc Donalds. Hade egentligen önskat en milkshake, men kaffe och paj fick duga som komplement när maskinen var trasig gällande allt annat än vaniljsmak.

Eftersom jag redan hade manualen utskriven från nätet tyckte jag inte denna förseningsleverans gjorde så mycket. Men även jag hade tryckt på med betydelsen av leveransdag och att jag hade tagit semester för ändamålet. Efter en kort returresa till Ankis lägenhet var jag snart åter vid Medborgarplatsen. I nord och nordväst hade ett stort och kompakt molntäcke blivit synligt. Men på en väl utvald bänk kunde jag nu njuta av solen och med gott samvete försöka förbereda syntens hemkomst med lite manualläsning och bakgrundskunskaper.

Vid 15-tiden kunde jag så efter en liten matuppladdning vända tillbaka till dagens drömbutik, "4sound". Synthen hade kontrollerats av butiken och den senaste programvaran var inmatad. Därtill sände ROLAND med en CD-backup, vilket inte var till nackdel. Efter fortsatt bra service och kompletterande med ytterligare ett par nödvändiga sladdar. Mycket nöjd fäste jag stativet på min ryggsäck. Uppenbarligen lika lätt att fästa stativet i skidhållarna som just skidor och stavar eller snowboards som ryggsäcken är normalt utformad för. Knappt att man märkte stativets existens när det väl var på ryggen. Enda tillfället var egentligen när jag skulle in i hissen och det var på gränsen till för lågt i tak. Synthen var desto tyngre att släpa på. Ett perfekt tjocktejphandtag hade dock tillverkats av min huvudförsäljare, men tyngden kändes snart i armarna. Naturligtvis riktigt god träning via trappor, tunnelbana och gångvägar.

Under resten av eftermiddagen, till dess det var dags för den sociala dansen på Nackswinget, utprovades syntens grundegenskaper. Det kommer att ta tid innan jag lärt mig endast bråkdelar av dess kapacitet. En proffsmaskin för musikaliska programmerare helt enkelt.

Danskvällen blev trevlig. Riktigt trevligt musikval presenterat av Kalle och Maria. En underbar blandning som även var njutbar den del av kvällen som jag tillbringade i kafeterian. Anki och jag delade nämligen på kaféuppdraget denna afton.
   När det inte var någon caférush, dvs mest hela tiden, fick jag tid över för lite manualläsning gällande V-synthen. Om slutet av kvällen fick jag dock anledning att släppa pappersläsandet och istället diskutera banverksteknik och signalstyrningssystem. En dam i klubben hade nämligen arbetat med fjärrmanövreringsteknik för ett antal år sedan, då främst gällande den västra delen av landet, trakterna kring och söder om Göteborg. Med andra ord en hel del inblandning i hur spårplanerna skulle presenteras för fjärrtågklarerarna...

Slutet av kvällen blev lugn. Efter underbara danser på den sociala dansen var jag mycket längtansfull inför fredagens kommande dans på Yesterday, BOOGART. Kunde innan läggdags ha en mycket kort synthförevisning för Anki, trots att hon var supertrött och snart störtade mot sängen för näst intill omedebar sömn. För egen del knåpade jag vidare i natten med fotografering av min nya möbel. En uppgift som inte visade sig vara speciellt enkel. Mitt största problem var att återspegla hur häftigt underbar synthen verkligen är...

Fredagen den 12 maj 2006: Ytterligare en ledig dag. Sov i princip tills jag vaknade. Startade dagen med lite synthspelande och frukost. Fortsatte sedan ut till Rotebro med motorcykeln för avloppsrensning och modelljärnvägsrivande. Det förstnämnda projektet gick riktigt bra. Projekt numer två ställde inte heller till några bekymmer, men där finns det många timmars arbete kvar att göra...

När kvällen närmade sig tog jag motorcykeln åter mot stan. Uppehöll mig dock en stund på Coop Forum. Inhandlade Stinas kyckling för kvällen samt en hel del teknikprylar (audiokontakter och uppladdningsbara batterier). Fick fortsätta min färd till stan och musikaffären, "4sound". Blev åter igen underbart väl omhändertagen av den kvinnliga expedit som på minner mig om Depeche-Mode-DVDn "101". Om den inte hade varit inspelad för 18-år sedan hade jag kunnat inbilla mig att det var hon... Hur som helst fick jag personlig service frå valet av MIDI-kablar till betalnings-, påshanterings- och kvittofasen. Önskade henne en god helg och gick ut från butiken med ett varmt leende kommet djupt inifrån...

Efter spisande av Stinas kyckling, sås och ris gav Anki och jag oss av med motorcykel till Yesterday. Omedelbart norr om Roslagstull opererade polisen föredömligt med poliskontroller. Personligen tyckte jag det var synd att de inte fanns på plats senare under färden, då ett gäng motorcyklister kom farande. En slags frontfigur drog om oss på bakhjulet i drygt 100 kilometer i timmen. Visserligen en till synes relativt stadig färd som pågick i närmare 20 sekunder, men högst olämplig tillställning mitt på motorvägen, snett framför oss. De övriga motorcyklisterna skötte sig bättre kan jag dock meddela.

På Yesterday genomlevdes en underbar danskväll. Fick möjligheten att dansa med flera nya personer. Riktiga höjdarupplevelser och abstinensskapande. Jag ville helt enkelt ha fler danser inplanerade än vad som var möjligt. I princip hann jag aldrig bjuda upp någon mer än en gång, vilket var synd. Men trots detta kände jag aldrig någon tidsstress, utan var nöjd rakt igenom. Inser dock att de olika stilbrotten i dansvärlden nu börjar skapa en större oordning på dansgolven. Inte längre ett jämnt flyt utan mycket omväxlande trängsel eller frihet...

06-05-04, torsdag

Vaknade med presenter på sängen. Min trettiofemårsdag startade med andra ord på bästa möjliga sätt i vaket tillstånd. Av Ankis föräldrar fick jag två biljetter till musikalen "Mamma Mia". Av Anki fick jag en underbar salladsskål med teakunderlägg. I nästa paket utökades presenterna med härliga teaksalladsuppläggningsbestick. Riktigt sköna att hålla i. Tror de kan vara riktigt praktiska också, om inte beståndsdelaran i salladen är alltför finfördelade förståss...

Sov ut lite extra under förmiddagen. Drömde riktigt mycket och hann träffa riktigt många vänner i sömnen. Nästan såpass utmattande att jag var mer trött när jag vaknade än när jag om morgonen återslöt ögonen. Men väl värt varenda sovminut. Frågan är bara om en av mina vänner verkligen är gravid? Det var hon i alla fall i sömnen... *ler*

Direkt när jag kom till jobbet blev jag påmind om min födelsedag ifrån flera håll. Trevligt men lite oväntat ändå. Eftermiddagens arbetspass blev kanske desto anonymare då det gick riktigt bra. Man märks annars mest när trafiken inte flyter, när man måste svara för säkerheten med förseningar som följd. Nu startade jag istället med bra trafikflyt på Mälarbanan, "Kungsängenplatsen" och fortsatte efter lunchen med "Salabanan" och "Uppsalaplatsen". Ett par bomfelslarm fanns att hantera men störde inte tågtrafiken i sig. I övrigt trivdes jag som vanligt bra med spårutnyttjandestöket vid Uppsala central. Ikväll utan några egentligt svåra konflikter...

Fredagen den 28 april 2006: Sedan jag uppdaterat och sänt ut dagboken på nätet började jag planera för antingen en lugn hemmakväll eller en kortare färd ut till Yesterday för dans. Ett SMS från jobbet ville att någon skulle komma in på övertid under kvällen. Men aningen sliten lät jag SMSet bero till dess det ringde på mobiltelefonen. Då hade ingen visat intresse och man undrade om jag inte kunde komma in. Fastnade för det generösa erbjudandet om att få betalt den tid som gått ut i SMSet men att kunna ta det lite lugnt in till jobbet för att starta en timma efter annonserad tid. Med den ramen i bagaget kunde jag nu sova tjugo minuter för att samla krafter, vakna pigg, duscha och ge mig av med utryckningstillägg och betald restid.

Arbetskvällen bjöd på roligt trafikledning vid "Kungsängenplatsen" i par med en av de mer nyutexaminerade kvinnliga fjärrtågklarerarna. Tillsammans tyckte jag vi gjorde ett storartat jobb för att få fram tågen effektivt. Allt gick visserligen inte vår väg, speciellt inte i Västerås där en tidsödande undanväxling av ett motorvagnsfordon försenade ett redan sent snabbfjärrtåg med ytterligare drygt fem minuter. Men sådan är tågtrafiken utan tillförlitliga spåkulor...

Väl på hemmaplan igen satte jag mig med deklarationen. Allt stämde, så det blev för året en enkel match att sända in bekräftelsen via nätet.

Lördagen den 29 april 2006: Lämnade kvar Anki i sängen när jag tidigt om morgonen gick för att arbeta ett långt förmiddagspass. Anki ämnade istället njuta sin lediga dag och helg på landstället utanför Nynäshamn. Min arbetsdag gick trots dess för mig onormalt långa längd riktigt bra. Vi hade sydsidan uppdelad på två operatörer i princip hela tiden, trots att det var en lugn trafikdag. Själv hann jag därmed med både att uppdatera ställverksbeskrivningen och att plugga lite i operatörshandboken. Jag har fortfarande en hel del att jobba med för att känna mig hemma i kunskaperna kring allt som sker bakom kulisserna när man exempelvis fäller en tåg- eller växlingsväg. Allt ifrån förprövningsteknik, magasineringsköer och ren automatiklogik. Praktiskt sett kan jag nyttja en hel del, men jag vill veta mer och har börjat komma in i ett stadium av kunskapstörst...

Tillbaka i Ankis lägenhet kändes det direkt lite tomt. Passade på att sova lite middagssömn innan jag åter igen aktiverade mig. Efter en tid vid datorn duschade jag och funderade på vad omvärlden hade att erbjuda. Skulle ändå hemöver med min motorcykel för att hämta det nya säsongskortet hemlevererat av SL. Så det passade utmärkt att "Blomman" skulle möta Jonas och Nilla vid puben, Ställverket i Tureberg, bara tjugofem minuter senare.

Mc-färden ut till Sollentuna och puben blev lite extra trevlig. Vid Kistapåfarten blev jag plötsligt omringad av ett större polisuppbåd. Tja, omringad var kanske fel begrepp, men två polismotorcyklar körde på E4an norrut tillsammans med en polisbil. Den första polismotorcykeln låg redan före mig i högerfältet när den andra kom glidande förbi till höger, ivrigt pekandes på sin motorcykel följt att ett leende och en tydlig tumme upp. Jag nickade och gjorde även jag tummen upp, konstaterandes att vi båda njöt av draget under sitsen på samma motorcykeltyp, Honda ST1300A. Det är inte första gången jag ser och möter polismotorcykelpoliser som skiner upp när de ser en lika dan mororcykel i civil tappning. Inte undra på att sedan privatpersonerna blir lite vilsna när jag om kvällarna har min reflexväst i samma färg som polisens...

Vid sollentunaavfarten skulle vi alla av. Kunde konstatera att motorcykelpoliserna i större mån kunde nyttja sina redskap. Själv fick jag ju snällt sakta ner till strax över de föreskrivna 50 km/h som tidigt kom vid avfarten, men lite lagom smidigt så att den efterföljande polisbilen inte skulle tappa sina kollegor helt...
   Parkerade till sist utanför kommunalhuset, där jag en gång i tiden sommarjobbat. Då på postens regionkontor, lönekontoret. Lämnade hjälm och handskar i motorcykeln men gick i övrigt fullt munderad in på puben. Beställde redan från början en halvliter cola. En halvliter som innan kvällen var slut skulle ha blivit till en liter.

Som vanligt i vårt sällskap avhandlades mycket jobbsnack, andra färdmedel och resor. Bussar och vägtrafikregler fick lite extra utrymme i diskussionerna denna afton. Inspirerat av att en buss havererade precis utanför ställverket och krävde en avancerad bärgarinsats. Utöver detta var hus- och radhusköp ett ämne som vi höll oss kvar vid länge. Nästan så att det känns att jag är den som har minst respekt och känsla för pengar. Lite skrämmande med tanke på att mina planer alltid brukar bli så storslagna innan jag är klar och har förverkligat dem...

Vid halvtolvtiden, efter knappt fyra timmars god pubrunda, tog jag motorcykeln hem till Rotebro. Hämtade mitt SL-kort och gav mig i princip direkt av åter in till stan. Tyckte att jag slarvade lite med körningen, men koncentrerade mig lite ytterligare och blev till sist nöjd med allt ifrån acceleration och bromsande till kurvtagning.

Söndagen den 30 april 2006: Hade ingen större lust att sova. Och när jag väl beslutade mig för sömn hittade jag på nya projekt för att få vara uppe. En lite konfliktfylld verklighetsbild, inspirerad av att flera lägenheter runt omkring verkade vara vakna med feststämning. Inte kan man sova då?

Först vid femtiden om morgonen kröp jag slutligen ner under täcket. Sov gott till lunchtid då jag åt frukost och satte mig framför datorn för dagboksskrivande i realtid.

Anki var ute på landet under hela dygnet. Själv sov jag ut relativt mycket för att vara laddad inför den kommande arbetsnatten. En arbetsnatt som alltid riskerar att vara stökig. Dessutom var jag övertygad om att jag skulle få övervaka hela sydfjärren på egen hand, något som inte visade sig vara sant. Den bemanningsreduceringen hade man inte gjort, vilket på sitt sätt var riktigt bra.

Måndagen den 1 maj 2006: Natten mot första maj, dvs valborgsmässoaftonsnatten, blev lugnare än väntat. Polisen var på hugget och väktarna riktigt vassa. Polisen föreföll dock ostrukturerad. Det var ryktesvägen vi fick information om att poliser spatserade i spåret, obehörigt, strax norr om Ösmo. En uppgift som efter tågledarens detektivarbete kunde bekräftas via SOS. Med andra ord var det nog lite av änglavakt att första tåget hann bli varnat med tillräckligt bra upplysningar. För polisen var enligt uppgift inte allt för snabba ur spår när tåget närmade sig, framfört med vaksamma ögon...

Ett par timmar senare var det dag igen. Denna gången var väktarstyrkan på plats i Jordbro inom bara ett par minuter. Polisen hade det svårare att komma till platsen. Fullt utvecklat bråk ombord på sista pendeln mot Nynäshamn. När den väl lämnade Jordbro var halva tåget mer eller mindre totalt vandaliserat och tåget 37 minuter sent.

Arbetsnatten i övrigt var riktigt mysig att arbeta. Ytterst få tåg trots det stora bevakningsområdet. Den delvis förstärkande personalen (en person) fick i princip vila till morgontimmarna. Jag tyckte gott att jag kunde sitta operativt enär jag ändå kunde hålla mig aktiv med husletande i natten. Hittade en hel del intressanta objekt, även om man borde vara aningen rikare kanske...

När jag kom hem om morgonen startade jag med städning. Var fortfarane uppe i varv och passade på att förbereda Ankis hemkomst om förmiddagen. En städningsinsats som inte var speciellt avancerad, men som ändå gjorde mycket för hemmiljön. Därefter sov jag gott om förmiddagen...

Om eftermiddagen hade jag inplanerat ett modelljärnvägstidtabellsmöte. Detta ställdes dock in då "ordföranden" var sjuk. Fick därmed en lugn dag hemma, perfekt för allmänt pyssel och nytt laddande inför den kommande arbetsnatten.

Tisdagen den 2 maj 2006: Arbetsnatten bjöd på en mycket lagom mängd arbeten. Därtill uteslutande på de minst trafikerade banorna. Resterande arbeten, där trafiken normalt sett är mer regelbunden, togs inte ut alls. Således kunde jag hålla mig aktiv med husletande även denna natt. Ett riktigt mysigt sätt att fördriva tiden under tiden det är tågfritt.

Åter hemma i Ankis lägenhet satte jag mig framför morgonnyheterna och åt frukost. Var inte direkt trött men gick och la mig efter någon timma, lagom till dess Anki ätit frukost och skulle göra sig i ordning. Vi hade då, som hastigast, hunnit ögna igenom några mer intressanta bostadsobjekt...

Sov ut till strax efter lunchtid. Satte mig en stund med access-databasen för att ytterligare få bokföringsidéer på pränt. Hade stämt träff med "Blomman&quto; om eftermiddagen för att ytterligare värdera dessa tankar. Men mötet fick ställas in och jag hade därmed eftermiddagen helt fri. Fri att ta motorcykeln ut till Rotebro för att fortsätta rivandet av min modelljärnväg. Ett arbete som jag i princip bara bröt av med handlande, pizzavärmande och en matpause. Ännu syns det inte så speciellt tydligt att banan snart är ett minne blott. Men med tanke på hur många hundratals skruvar som redan är borta kommer nog rivningstakten snart att ta fart ordentligt och därmed sätta sina synliga spår. Allt för att främja en eventuell framtida försäljning och flytt.

När klockan började bli mycket tog jag motorcykeln in mot stan. Passade på att göra en tur förbi ett av husobjekten, genom ett område som jag känner relativt väl. Mest tack vare att min första flickvän bodde i närheten...
   Kvällen avslutades framför datorn. Här ansökte Anki och jag om ett gemensamt lånelöfte. Ett spännande första steg vidare i livet...

Onsdagen den 3 maj 2006: När jag vaknade upp om morgonen var det med vetskap om ett nyligen utfört turbyte. Däk;rmed jobbade jag klockan 08.30 till 16.00 istället för sent om kvällen. Sålunda hade jag nu chansen att om eftermiddagen åka ut till Vallentuna för modelljärnvägskörning. Direkt efter arbetsdagens slut kopplade jag av med en god rostbiffsallad. Gick därefter ner till södra änden av plattformen mellan spår 15 och 16 för att i solen invänta "Blommans" ankomst. Gemensamt hoppade vi över att ta ett fullproppat något sent och kort tåg mot ett som gick ett par minuter senare, i det närmaste halvtomt. Efter en promenad genom Häggvik bytte vi till bil för vidare färd till Vallentuna. Ett välkommet matuppehåll, (trots min tidigare sallad) gjordes vid den centralt belägna hambugergrillen. Till modelljärnvägslokalen anlände vi något sent, men i fullt lämplig tid.

Själva tidtabellskörningen blev den kanske roligaste och intressantaste för hela våren. Vi såg ut att bli färre än vanligt och kom på att vi kunde utmana klockan och tidtabellen genom kombinerad tågklarerartjänst och förartjänst. Således bemannade vi upp med förare på de mest intensiva motorvagnsturerna. Godstågen fick framföras mellan stationerna med ansvar hos tågklareraren för den mottagande stationen. I princip lyckades vi hålla alla tåg i tid. Stambanan fick ett visst begränsat resande, men som helhet kunde nästan alla växlingar fullbordas. Och förseningarna uppgick alldrig till mer än ca 45 minuter modelljärnvägstid, dvs ca 4 minuter verklig tid. Ett stort beröm till alla närvarande...

Körkvällen blev lite kortare än vanligt. Men alla var riktigt nöjda och fyllda av tillfredsställelse när lokalen lämnades. För egen del fick jag skjuts av "Blomman" till Mörby varifrån jag tog mig vidare till stan via Mörby och Stadion.

På hemmaplan visade sig Anki vara på passande myshumör, något som gjorde mig mer kvällsaktiv än vanligt... Riktigt passande eftersom vi hade gått igenom olika räkneexempel gällande hushandpenning och eventuell vinst- eller förlustaffär för framtiden. Viktigt att vara överens om hur allt ska skrivas, beräknas och behandlas i en eventuell framtid...

06-04-28, fredag

Sedan den förra dagboksuppdateringspresentationen har det hunnit bli nytt år. En hel del intressanta upplevelser har sett dagens ljus och finns till viss del beskrivna. Anki och jag har så smått börjat leta efter ett gemensamt boende. Dock är det i dagsläget bara villor som fängslar. Båda är vi nog lite fega när det gäller detta steg och väntar på den rätta magkänslan och rätta objektet. En känsla som visade sig inte allt för avlägsen så sent som förra helgen, i Älta. Ett objekt som mäklaren för övrigt ringde om idag.
   I övrigt är väl de största upplevelserna för perioden DEPECHE MODE-konserten den första mars och det faktum att motorcykeln åter igen rullar på vägarna. Just idag är det regngrått ute, men den långa vintern ses nu ändå vara förbi med ett par veckors marginal. Deklarationen står för dörren. Ett projekt som jag förhoppningsvis klarar av idag eller någon av de allra närmaste dagarna. Kvällen kommer dock att upptas av lite övertidstjänstgöring sedan en av fjärrtågklarerarna med kort varsel behövt nyttja triangelmärkt medicin för dagen. Något man också behöver ta hänsyn till i säkerhetstjänsten.

Söndagen den 4 december 2005: Under eftermiddagen pryddes balkongen med ljusslingor. Ljusslingor som inledningsvis verkade aningen bökiga att få på plats, men som snart blev riktigt hanterbara. Försökte efter bästa förmåga placera dem på ett osymetriskt och lite spännande sätt. Nyttjade bland annat den blomsterställning som reste sig upp mot ena balkongkanten och fortsatte därefter ut längs själva balkongräcket i ett bågformat mönster.

Arbetsnatten fördrevs i vanlig ordning på sydkanten. Relativt lugn natt med lite växelöversyn och station- och linjedispar.

Måndagen den 5 december 2005: Efter nattarbetspasset var jag seg mest hela dagen. Vaknade inte till ordentligt förrän det om kvällen blev dags för dansträning. Anki och jag åkte ut till Nackswinget för att ingående träna på "PULS" i dansen…

Tisdagen den 6 december 2005: Efter en sovmorgon till 11.30 påbörjades en riktigt lång arbetstur som skulle stäcka sig från ca 11.30 till 21.00. Glädjande nog innehåller arbetsturen ett friskvårdspass som kan nyttjas till att rensa hjärnan en aning. Det blev visserligen en blöt friskvårdspromenad, men ändå riktigt skön i kombination med lunchtiden. Föda intogs på MAX. En matpause som blev riktigt trevlig och roande. Trivselstunden inleddes med att jag slog mig ner mitt emot en ungdomlig mor med en två månaders son som med stora ögon såg sig om i världen. I övrigt hans första MAX-besök överhuvud taget…
   När mitt sällskap så småningom lämnade mig och min omgivning kunde jag istället roas av ett ca 10 personer stort gäng som slagit sig ner till vänster om mig. Inledningsvis utan någon speciellt uppseendeväckande matmeny. Då, inledningsvis, var det istället den internationella prägeln som fångade min uppmärksamhet. En huvuddelegation av svenska män och kvinnor som jag gissade kunde höra hemma i data-branchen. Varför jag antog detta vet jag inte, men det kändes som en snabbpause i utvecklingsarbetet….
   Snart ändrades dock mina förutfattade meningar… Den förmodat japanska och övriga delen av den utrikiska delegationen fick en allt mer betydande roll i deras snabbmatslunch. Snart var det inte bara en meny per person indukad, utan säkert fyra eller fem menyer per person med allehanda dipsåser och tillbehör såsom lökringar med mera. Den svenska delegationen var noga med att beskriva hur olika hamburgare, pommesfrites och dipsåser skulle kombineras och hur MAX arbetade med grillning på på beställning. Kanske var man i färd med att sälja MAX-konceptet utomlands? Misstänker att man bara tog smakprov av hamburgarna och allt annat som var indukat…

Under den sista delen av min friskvårdspromenad hamnade jag på Gallerians spelaffär, EB-games. Naturligtvis kom jag inte tomhänt ut ur affären, utan med en av de bättre simulatortilläggsprogrammen jag hittills kommit över. En riktigt realistisk version av Boeing 737 med utsökta manualer, PMDG 737- 800 respektive 737-900.

Den sista delen av arbetsturen gav trafikledning på "Västeråsplatsen", dvs bort mot Kolbäck, Arboga och Ängelsberg. Sedan tidigare finns stora begränsningar i spårkapaciteten Kolbäck, pga ombyggnadsarbeten under hösten, vintern och våren. Denna afton blev det än mer spårbrist, (enkelspårsdrift) pga ett trasigt tågsätt mellan Dingtuna och Kolbäck. Men jag kände mig pigg och riktigt skarp i min tågföring. Felavhjälpare för hjälpkraften Valskog-Arboga-Jädersbruk fick dock vänta ett par timmar innan jag ansåg spårkapaciteten anpassad för ytterligare trängsel runt Mälaren. Redan i grunden är det en svår uppgift att få alla tåg att rymmas i trakterna av Arboga…

Efter hemkomsten till Anki gjordes ett antal provflygningar i trakterna av Arlanda med mina nya flygplansmodeller. Första landningsförsöket var mindre lyckat, men snart hade jag lärt mig flygplanets grundprestanda något så när. Det kändes att det var tyngre plan än jag normalt flugit den senaste tiden…

Onsdagen den 7 december 2005: Tog tidigt bussen hemifrån Anki och mötte en informatörskollega ombord. Passande i och med att jag just denna dag skulle tjänstgöra som trafikinformatör.
   Hade inledningsvis hand om pendeltågen, både på Stockholm C och de norra pendelstråket ut mot Märsta och Bålsta. Det dröjde inte många timmar förrän ett intressant SMS inkommit från en vän som känt igen min högtalarröst. Han passade samtidigt på att ifrågasätta (säkert med ett leende på läpparna) om jag blivit förflyttad från trafikledarstolen pga för många "tårtkörningar", (dvs då tåg trafikleds mot fel ort)…

Även denna dags friskvårdstur bjöd på regnigt väder, speciellt på slutet av min promenad. Friskvårdstiden kombinerades med lunch på min favoritrestaurant längs Hantverkargatan, efter en promenad via Fridhemsplan. Den sista delen av informatörsturen bjöd tjänstgöring på "Katrineholmsplatsen". En relativt lugn arbetsstund.

Eftermiddagen nyttjades till klippning i Sollentuna centrum. För en gångs skull en frisör, en tjej, som nyttjade saxen mer än rakapparater. Blev med andra ord riktigt trevligt ompysslad. Hittade sedan rejält prisnedsatta tilläggsprogram till flygsimulatorn. Dels Airbus 340 och den extremt prisvärda utgåvan av Concorde Professional med tillhörande DVD-film.
   Efter Sollentunabesöket fortsatte jag hem till Rotebro för att vattna mina orkidéer. Det fanns dock inte speciellt mycket tid för Rotebrovistelse i övrigt, då jag var tvungen att vända åter mot stan och till den tävlingsförberedande kursen på dansklubben Nackswinget. Det sista kurstillfället bjöd på riktigt bra dans i fråga om "tyngd" i dansen. Men vi hade det en aning motigt och svårt, trots att Anki dansade riktigt bra och enligt mig lyckades med det vi försökte.

Som en god avslutning på kursen bjöds vi tårta och god fika. Därtill fick vi var sin DVD-skiva med lite klipp från dansinspelningar under två kurstillfällen. Ett från en av de första gångerna och ett från en av de sista gångerna. Man kan ju hoppas på viss synlig förbättring…

Torsdagen den 8 december 2005: Hade en tidig och riktigt bra tur. Var dock aningen tvär mot åtminstone en förare som jag tyckte uttryckte sig klumpigt. Med den ATC-information som föraren av en Uppsalapendel fått under sin färd mellan Myrbacken och Skavstaby kan det inte funnits några som helst tvivel om att det var ett tåg framför. Jag hävdar annars att jag skulle ha varit extremt duktig om jag lyckats fälla tågvägen såpass sent att det nästan alltid var vänta stopp. Till och med nära nog en omöjlighet pål linjerna mellan stationerna. Men trots detta inledde han samtalet med att fråga "Har jag haft någonting framför mig?" Ett helt onödigt samtal i och med att han då redan hade full Sth i ATC-panelen och så sakterliga var på väg att förbigå det aktuella godståget.

Arbetspasset blev i övrigt relativt lugnt. Ett tillfälligt spårledningsfel mellan Häggvik och Rotebro samt senare ett mellan Tungelsta och Ösmo. Utöver detta fick jag gott om tid för anpassningar av vårt Data-telefonhjälpverktyg "ASTA".

Under eftermiddagen såg jag inledningen på Concorde-DVDn. Kvällen avnjöts i övrigt på den sociala dansen, Nackswinget…

Fredagen den 9 december 2005: Åkte under förmiddagen direkt hemifrån Anki till tandläkaren i Rotebro. Tråkigt nog hade hålfrekvensen ökat igen. Denna gång hade jag fyra hål förutom den fraktur jag sparat från förra året. Har med andra ord en dyr behandling att vänta de närmaste månaderna.

Promenerade hem till min lägenhet efter tandkontrollen och fann till min stora glädje att den efterlängtade tidningen "Computer Pilot" hade kommit. Blev ganska snart trött och sov mellan klockan 14 och 18, samtidigt lyssnades på flygradiotrafiken i området.

Tog pendelt&arijng;get in mot stan och åt pasta tillsammans med Anki innan vi med tunnelbanan förflyttade oss ut till Danderyd. Därifrån fick vi skjuts ut till Yesterday av Johanna och Marcus. Kvällen var kall men ändå njutningsbar i samband med den lässtund som Danderydsväntan gav tillfälle till.

Lördagen den 10 december 2005: Efter en god sovmorgon begav Anki och jag oss med buss till S:t Eriksplan och Karlberg. Samtidigt med vår stationsankomst kom minst tre piketbussar med välutrustade poliser. Ganska snart fick vi uppleva det jag redan anat, att pendeltågen inte längre gjorde uppehåll på stationen. Istället fick vi ta tunnelbanan från Fridhemsplan ut till Kista, för vidare färd med buss till Sollentuna Centrum och Hjulmarknaden där. För egen del räckte det med ett par vändor bland järnvägsmarknadsstånden. Hade för dagen inte tänkt spendera några pengar, en tanke som även förverkligades om vi räknar bort ett besök på bokhandeln, med presentinköp till min mor.

Hem från Hjulmarknaden tog vi pendeltåget. Att vi inte skulle göra uppehåll i Karlberg var nu tydligt uppmärkt på skyltsystemet. Men nog blev vi lite förvånade när vi inte heller gjorde något uppehåll på Stockholm C, utan passerade genom på spår 19.
   Från Stockholm södra ringlade sedan ett lämmeltåg av m&änniskor mot Mariatorgets tunnelbanestation. Bland annat kom vi i samspråk med en tjej från New Orleans, tillfälligt boendes i Sverige, vars vän hann med tunnelbanan precis före. Vi kände igen henne från vårt pendeltåg. Hennes manliga vän klev sedan på vår tunnelbana vid Slussen och allt var än mer frid och fröjd.

Kvällen avnjöts på Nackswingets julfest, dit vi tagit oss efter en kort hemmavistelse i Ankis lägenhet. Maten var underbar, även om vi fick vänta till sist med att ta den. Hur som helst en god tids avkoppling och julstämning inramad med ett litet luciatåg. Efter ett par timmar kom dansen igång. Bandet som bjöd god musik och underbar dansstämning var inga mindre än BOOGART. En helt suverän kväll, med många ljuvliga danser, främst med Linda och Anki.

När musiken tystnat väntade bland annat bastun. Kanske inte riktigt den julyra som för ett par år sedan, men ändå en skön avkoppling för muskler, övrig kropp och själ. En anledning till den minskade julfestträngseln i bastun var troligtvis att gängen kom mer tidsmässigt utspridda.

Söndagen den 11 december 2005: Anki och jag stannade kvar efter julfesten. Efter min basturunda fortsatte även jag med städning. Dansgolvet gjordes snyggt. Vi hade därefter för avsikt att ta 03.46-bussen mot Slussen, men insåg att den troligtvis lämnat Finntorp tidigt. Vi valde att inte starta promenaden hem, utan att sova över i klubblokalen. Det blev visserligen en aning kallt stundvis, men var ändå mysigt. Klockan 07.35 lyckades vi istället att komma med en lämplig buss mot Slussen, för vidare hemfärd med tunnelbana.

Dagen i övrigt tillbringades i hemmet, Ankis lägenhet. Det var riktigt skönt att få tid för allt möjligt pyssel, främst vid datorn…

Måndagen den 12 december 2005: Hade tidig tjänstgöring som inleddes på Katrineholmsplatsen. Fick tidigt ett spårledningsfel mellan Södertälje syd övre och Malmsjö. Beroende på trafikintensiteten och reglerna i fråga om framförande av tåg i stopp blev alla tåg mellan ca 15 och 35 minuter sena. Detta trots att ett antal tåg utan uppehåll i Södertälje omleddes från Järna till Flemingsberg över Södertälje hamn. Senare under arbetsdagen fick jag även lösa trafikflödet förbi ett pendeltåg som drabbats av kraftig hjulplatta. En hjulskada som lätt uppstår i olika grad vid kraftig inbromsning och låsning av hjulaxeln.

På kvällen, vid 18-tiden, åkte vi över till mina föräldrar. Där firades min mors födelsedag med god mat, som alltid. Ett trevligt sällskap av vänner hade slutit upp. Olle, Birgitta, Agneta och Helge fanns på plats. När den senare delen av kvällen var kommen återvände vi till stan och Ankis lägenhet.

Tisdagen den 13 december 2005: Ytterligare en arbetsdag med tidig tjänstgöring. Satt operativt mellan klockan 06.00 och 08.30. En lugn arbetsdag som avslutades med arbetsplatsträff. Hemmiljön bjöd också på ett härligt lugn. Ska ha sovit en hel del i soffan, förutom när jag försökte aktivera mig som flygsimulatorpilot.

Onsdagen den 14 december 2005: Hade ett mycket varierande arbetspass tillsammans med elev. Precis före avlösning från Katrineholmsplatsen blev det smått kaotiskt. Tågtrafiken och trafikflödet genom Katrineholm station fick i princip stanna upp helt. Detta beroende på att trafikkontoret inte meddelat att de tänkte invänta en annars bruten förbindelse med sina tåg. Föraren, som fått kör i signal sedan länge, hörde inte heller av sig. Därav trafikstoppet, ett helt onödigt sådant som kostade en hel del förseningsminuter på "helt oskyldiga tåg". Men även om vi var rejält missnöjda med den bristande kommunikationen och de oförstående järnvägsföretagsrepresentanterna, så var vi ändå nöjda med vår egen insats i sammanhanget.

Efter min rast fick vi hoppa runt på en hel del platser och bevakningsområden.

Torsdagen den 15 december 2005: Kunde njuta av en bra arbetskväll. Inte minst i samarbete med Malin på den Västra kanten av vårt bevakningsområde. För egen del på Kolbäcksplatsen, inkluderande Västerås och Arbogas intensiva trafikledning och Kolbäcks banarbetsbegränsande infrastruktur.

Fredagen den 16 december 2005: Dagen nyttjades i sin helhet till specialuppdrag, ställverksbeskrivningarna. Efter arbetsdagen mötte jag upp Anki vid centralen. Vi tog en tur ut till Naturhistoriska muséet för att leta julklappar till min syrras barn.

Efter lite mat åkte vi iväg till Mälarsalen. Upplevde årets kanske bästa foxtrottkväll till ZLIPS. Var uppe i ett riktigt mysrus och kunde njuta fullt ut till låtar som "Missing you" (av John Waite) och I want to make love to you". En helt underbart ljuvlig dansstämning även om jag för kvällen kände mig sämre på bugg. Något jag trots allt kände mig helt till freds med. Lyckan var ju ändå gjord och låg inte i buggkänslan...

Lördagen den 17 december 2005: Under tiden jag arbetade ett förmiddagspass och undervisade elev, passade Anki på att vara ute på stan och handla. Min övertidstur gick riktigt smärtfritt och efteråt kunde jag fortsätta njutandet serverad en underbar middag av Anki. Den bestod av klyftpotatis, sås och gott kött. Den senare delen av kvällen spenderades sedan tillsammans framför datorn till det fängslande spelet "WOW", dvs World Of Warcraft.

Söndagen den 18 december 2005: Under förmiddagen hade vi en tebjudning med Ankis föräldrar, farmor och hunden Yatzy på besök. På menyn fanns bland annat amerikanska bisquits och brittiska scones. När sedan kvällen kom stod dans till BOOGART på programmet, ute på Yesterdays.

Kände att jag hade en hel del av foxtrottinspirationen från fredagen i arv. Skillnaden var att även buggen kändes bra. En ruskigt underbar danskänsla med andra ord med mycken foxtrottmys och buggvirvlar. Både tillsammans med för mig relativt nya förmågor och underbara tjejer jag inte dansat med på länge. Ett exempel var Linda, som dessutom stod för kvällens skjutsande, med Pelle och Caisa upphämtade för enkel färd ut till Yesterday. Anki och jag hade lyxen att få skjuts även hem, ända till vår gata i stan.

Måndagen den 19 december 2005: Dagen bestod av eh hel del uppladdning inför två kommande arbetsnätter. Väl på jobbet handlade det om manövrerande av sydfjärren, Katrineholmsplatsen. Tillsammans med elev fick vi en hel del pyssel, även om vi hade gott om problemlösningar. Men två stoppkörningar fick vi ta hand om i rask takt. Båda berodde med stor sannolikhet på spårledningsfel. Det sistnämnda ett spårledningsfel i Flen som bestod under flera timmar, med möjlighet att köra runt felet med de flesta tågen, på andra spår.

Tisdagen den 20 december 2005: Förutom spårledningsfelet i Flen hann jag med ytterligare redigering av ställverksbeskrivningen, dvs anpassandet för web-presentation av densamma. Min elev skötte trafiken utmärkt, utan allt för avancerad handledning. Stannade dock kvar ca två timmar eftersom jag inte ville släppa web-projektet för sömn. Kände att jag var effektiv nog att utföra mitt specialuppdrag utan ersättning...

Njöt en skön och avkopplande dag hemma i Ankis lägenhet sedan jag sovit ut ett par timmar... Så småningom var det dags för en ny arbetsnatt, denna gång utan elev och på Arlandaplatsen.

Onsdagen den 21 december 2005: Sov ut under förmiddagen, efter min arbetsnatt. Under eftermiddagen handlade jag julklappar. Hade god tur med köer i och med att jag inte ställde mig i första bästa kön i Gallerians leksaksaffär. Istället för att stå dryga 20 minuter (den tid de flesta köerna beräknades ta) kom jag fram efter ca två minuters väntan i den specialkö som under jultid brukar vara upprättad i ena hörnet. Där samsades tre expediter om att beta av kön, som dessutom hela tiden var betydligt kortare än de ordinarie kassaköerna. Ibland fick de ropa till sig kunder...

Anki mötte upp mig på centralen då jag hungrig slagit mig ner på Burger King i centralens tunnelplan. Anki hade varit på en arbetsbjudning ute i Saltsjöbaden och anslöt nu till vår gemensamma resa ut till Jane och "Blomman" och deras mysiga glöggbjudning.

Torsdagen den 22 december 2005: Arbetsdagen bjöd på ett övertidsarbetspass som trafikinformatör mellan klockan 08.30 och 16.20. Efter arbetspasset handlade jag på Konsum. Anki och jag hade sedan en gemensam kväll hemma, där vi kunde njuta av en fiskgryta med ris. Merparten av kvällen nyttjade jag dock för hemsidesarbete, bland annat med en mer enhetlig design för mina dagboksutdrag. Kvällen avslutades dock med en kortare flygtur mellan Köpenhamn och Malmö. En flygtur som dock upplevdes aningen vinglig i vindig simulatormiljö med ATR-72.

Fredagen den 23 december 2005: Hade sovmorgon hemma hos Anki. Slog in julklappar innan jag begav mig iväg till jobbet. Men i övrigt sov jag också en hel del under förmiddagen. Hade en trevlig arbetsdag men småstökig kväll, som alltid numera på Katrineholmsbanan. Tvingades vara aningen vass mot en förare som inte ville acceptera den enda vettiga trafiklösningen för stunden och för helheten. Att menade att jag inte hade rätt att försena honom och att han bara skulle bli ytterligare försenad efter min förbigång i Järna. Redan i Gnesta var han minimalt försenad om endast fyra minuter (helt enligt plan). När han ett par timmar senare var i Nässjö var han femtiofem minuter före sin tidtabellstid. Nej, inte hade han behövt vara oförskämd inte... Kanske var det julstressen som hade satt in?

Anki och jag kopplade i övrigt av med lite "World Of Warcraft" innan det var läggdags.

Lördagen den 24 december 2005: Hade för en gångs skull riktigt svårt att sova om natten. Kanske var det adrenalinet från godstågsförbigången kvällen före som satt kvar i blodet. Hur som helst gick jag upp och pysslade lite med webdesign för att få lite nattlig trötthet gratis, tillsammans med inre frid över att ha nyttjat min rastlöshetstid till något nyttigt i mina ögon sett.

Morgonen kom dock tidigt. Klockan ringde 05.50 och tjänstgöringen startade klockan 07.00. Julaftonen blev dock fullt njutningsbar på jobbet, med utsökta jultallrikar. Silltallriken stod högt i smakranking, något som inte gjorde någonting de närmaste helgdagarna. Det skulle nämligen bli ett par tallrikar över till både juldagen och annandagen att festa på...

Fick gå hem lite tidigare än vad schemat sa. Hann därmed köpa ytterligare en julklapp till Anki med gott samvete. Därmed hade vi båda en julklapp att öppna under våra besök i respektive föräldrahem. Vi inledde med besök hos Ankis föräldrar. Som uppgjort hade de redan i förväg startat med julmiddagen. Kunde dock avnjuta ytterligare en lite portion julmat, perfekt i tid eftersom jag åter igen hade börjat bli aningen hungrig.

Efter ett par timmar hos Ankis föräldrar, firandes med farmor och bror, tog Anki och jag pendeltåget norrut till mina föräldrar, där även min syster, man, fyra barn, två hundar och en katt fanns på plats. Det blev en mysig julafton som jag tror hann gå över i juldag innan Anki och jag promenerade över till min lägenhet i Rotebro. Men vid det laget hade vi hunnit dela ut julklappar och umgås en hel del. För egen del hade jag hunnit med att hjälpa Malcolm med hälften av det legobygge som den avancerade grävskopa krävde för att bli fulländad.

Anki hade av mig fått en "världsatlas" gällande spelet World Of Warcraft och en skidryggsäck. Själv hade jag fått den perfekta "Svenska almanackan" av mina föräldrar (innehållande värdefull astronomisk information). Av Anki hade jag fått en härlig skjorta och biljetter till BOUNCE dansframträdande i maj. Därtill hade jag fått en bra termosmugg (perfekt till jobbet) och bordsunderlägg som verkligen matchade Ankis vardagsrumsbord. Syrran med familj bidrog med ett par sköna mjukishundhuvudstofflor till både mig och Anki.

Söndagen den 25 december 2005: Under juldagsförmiddagen sov Anki och jag ut i Rotebro. För egen del väntade ett arbetspass om eftermiddagen. Ett lugnt tjänstgöringspass som förgylldes med god julmat.

Måndagen den 26 december 2005: Snön fanns nu åter igen på marken. Gick upp omkring klockan 09.30 och nyttjade bland annat dagen till klippning. I övrigt bjöd kvällen på en bra arbetsnatt med endast ett A-arbete. Därmed fanns det gott om tid för dagboksskrivande. Allt för att hålla sig pigg. Någon tågtrafik värd att nämna förekom knappt. En riktig helg...

Tisdagen den 27 december 2005: Väl hemma efter nattjänstgöringen gick jag och la mig. Var dock snart på benen igen och somnade inte förrän vid 10-tiden. Nu blev sömnen mer effektiv fram till omkring klockan 16.00. Vid 17-tiden var Anki och jag på plats i Finntorp för att ta en träningsrunda.

Onsdagen den 28 december 2005: Klockan var inte speciellt mycket när jag begav mig norrut med pendeltåget. Klockan 08.45 hade jag tandläkartid ute i Rotebro. Lagade ett litet hål i övre tandraden och ett djupare i nedre tandraden. Var inte fullt så avslappnad som jag brukar känna mig. Försökte dock att slappna av genom att koncentrera mig på fingerövervakning. En metod att ett efter ett lyfta fingrarna på en hand, i ordning och i ett bestämt tempo. När man misslyckas med tempo eller ordning är det dags att slappna av. Riktigt användbart tycker jag...

Efter tandläkarbesöket gick jag hem till min lägenhet. Sov ut under förmiddagen och åkte under eftermiddagen in till jobbet för att arbeta. Lite tur hade jag eftersom det var andra arbetstider än normalt. Trodde nog inledningsvis att jag skulle börja tjänstgöra 15.40 som vanligt, men julturerna började redan 14.00. Men tack vare rätt magkänsla var jag på plats just då, efter en färd via Kallhäll...

Uppsalabanan var riktigt okej att övervaka, trots att nattågen inte dök upp under min tjänstgöring, 450 minuter sena. Arbetet med Nynäsbanan gick också smärtfritt.

Torsdagen den 29 december 2005: Åter igen en morgon med tandläkartid. Kände mig nu aningen lugnare när de lagade tänderna på vänstra sidan av käken. Även denna gång två hål, djupt i överkäken. Ett riktigt snöoväder hade nu infunnit sig. Gick hem till min lägenhet för att hämta både DVD- och CD-skivor.

På jobbet övertog jag mängder av växelfel i Västerås. Snöröjarlaget var dock riktigt bra och effektivt. Rekordeffektivt enligt mig, som försökte underlätta så mycket som möjligt genom strategisk snöröjningsplanering och effektiva säkerhetssamtal. Efter en knapp timmas hektisk trafikledning och snöröjning var i princip alla Västeråsväxlarna genomgångna. Ett betydligt mer driftsäkert trafikflöde kunde återupptas, utan nämnvärda ytterligare förseningar.

Under min friskvårdstid tog jag mig ut i snöovädret. En riktigt skön promenad eftersom jag var välklädd. Värmde mig dock på MAX under lunchuppehållet och njöt fullt ut...

Kvällens trafikledning blev lugn på Kungsängenbanan. Mycket beroende på en lugnare trafikintensitet än vanligt. Bland annat slapp vi de vardagliga konflikterna för tåg 417.
   Väl på hemmaplan arbetade jag effektivt med hänvisningshemsidor för att etablera min nya hemsidesdomän på ett effektivt sätt. Det underbara med datorarbetet var att jag på halva skärmen hade programmeringsmiljön och på andra delen hade Depeche Mode och deras kultförklarade DVD-film "101". Ni kan bara ana vilken inspirationskälla för hemsidesarbetet detta var...

Fredagen den 30 december 2005: Fortsatte min nostalgiminnestripp från 1988 genom ytterligare tittande på Depeche Mode-DVDn "101" och fortsatt hemsidessnickrande. Utomhus snöade det riktigt kraftigt ett par timmar. Såpass mycket att jag var riktigt glad över att ha fått en extra fridag som kompensation för tidigare övertidsarbete.

Om eftermiddagen och kvällen var det tänkt att jag skulle åka på "tvättresa" till Rotebro. Den blev visserligen av, men ett par timmar senare än jag inledningsvis tänkt mig. Hemfärden försenades sedan ytterligare av att jag fick hjälpa en dam loss från snödrivorna utanför Ankis lägenhet. Hon kom varken framåt eller bakåt efter att ha backat ut en bit på gatan. Lite sand och knuffande gav dock önskvärt resultat. Speciellt sedan vi kommit fram till vart hon önskade sig. Inledningsvis trodde jag nog att hon hade för avsikt att parkera, men hon ville iväg, trots väderleken...

Hemma i Rotebro tvättade jag mycket effektivt. Efter bara några timmar var allt tvättat, färdigtorkat och ihopvikt. Var tillbaka i stan, hos Anki, vid 23-tiden. Fortsatte då med hemsidesarbete framför datorn...

Lördagen den 31 januari 2006: Nyårsaftonen var för min del helt ledig. Kvällens firande startade med lite nyårsfika hemma hos Ankis föräldrar tillsammans med hennes farmor. Om kvällen åkte Anki och jag vidare ut till mina föräldrar i Norrviken. Där umgicks vi tillsammans med Helge, Agneta, min syster Kerstin, hennes man och fyra barn inklusive de båda hundarna Flex och Dina samt katten Torsten. Förutom god mat roade vi oss med allehanda sällskapsspel. Dueller i tredimensionellt luffaschack och flera andra spel gjorde att vi höll på att missa tolvslaget. Det var endast fyra minuter kvar av året när någon lyckades slänga en blick på klockan. Spelduellerna fick snabbt överges för champagneöppnande och ytterklädeshämtande. Fyrverkeriet höll god klass även detta nyår, trots att vi inte själva bidrog till något uppskjutande.

Söndagen den 1 januari 2006: När Anki och jag letade oss till nattbussen var det riktigt stora snöflingor som i ett intensivt snöande prydde allt och alla. Vägarna var snabbt fyllda med ett par centimeters snötäcke. Anki och jag borstade av varandra innan det var dags att gå ombord på den försenade nattbussen in mot stan. Anki hittade direkt en sittplats. För egen del innebar resan till största delen ett stående bland andra nyårsfestglada ungdomar...

När vi sovit ut och dagen övergått i eftermiddag var det dags för ett barndop. Vi begav oss till den närbelägna Gustav Adolfs kyrka. Det var Ankis barndomskompis Ingrid vars son Karl skulle döpas. Ett barn som inte verkade störas det minsta av all uppståndelse. Han yppade inte en enda protest under hela sermonin.

Efter god middag i en närbelägen församlingslokal (med ljuvligt gott matbröd till) begav vi oss hemåt. Planen hade varit att traditionsenligt åka till Skultuna för att dansa. Men nu var vi trötta och kände varken för stress eller en lång bilfärd, ännu mer uttröttande. Nej, det fick bli en lung och skön kväll i hemmet istället.

Måndagen den 2 januari 2006:

Under dagen tog vi över passningen av hunden Yatzy från Ankis bror, som ställt upp med passning sedan nyårsnatten, efter att föräldrar givit sig av mot Arlanda och utlandet.

Väl sittandes framför datorn kunde jag njuta av simulatorflygning från Bromma till Arlanda. Därtill lite rundflygning och ytterligare landningar vid Arlanda. Målet att flyga ca 100 timmar under år 2005 hade inte riktigt uppnåtts. Men väl 60,0 timmar fanns registrerade i loggboken. Ett mycket lärorikt flygår med andra ord...

Tisdagen den 3 januari 2006: Efter ett turbyte hade jag en riktigt bekväm förmiddagstur. Ett bra arbetspass som gav kvällen fri att spenderas på bästa täkbara sätt. Anki, jag och hunden Yatzy åkte ut till Norrviken. Där spelade vi sällskapsspel hela kvällen lång. Ett riktigt intressant spel med olikfärgade bitar i olika former. Dessa skulle placeras ut så effektivt som möjligt och fick bara placeras ut med hörnen angränsande till egna bitars diagonalhörn. Efter fyra omgångar stod jag som segrare, med en förvänansvärt jämn serie.

Onsdagen den 4 januari 2006: Tog för en gångs skull tunnelbanan under min förd till jobbet. Ganska tidigt under mitt tjänstgöringspass fick jag ett högnivå varmgångslarm på ett pendeltåg mellan Mölnbo och Järna. Ganska snart kände jag på mig att det kunde vara ett allvarligt larm. Föraren tog inledningsvis lätt på larmet i tron att hans åtgärder skulle vara tillräckliga för vidare färd. Mitt egna intryck var att åtgärderna inte direkt matchade typen av larm, varför jag uppmanade till täta kontroller av hjulaxeln och dess värmeutveckling. Jag trodde inte för en sekund att avstängda bromsar skulle hjälpa till i just detta fall. Men sedan jag gjort klart för föraren att den vidare färden skedde på hans ansvar och att jag bedömde urspårningsrisken som förmodat stor fick han rulla in till plattform Järna. Positivt nog hade han tagit mina ord och tankar på allvar, för han kontroll gjordes både vid plattformen Järna och i höjd med Södertälje syd undre, där resan helt avbröts pga ytterligare hög värmeutveckling. Med andra ord ett lagerhaveri. Fordonet bärgades från platsen ett par timmar efter att jag lämnat över bevakningen och skrivit klart min larmchecklista.

Under resten av arbetsdagen var det lugnt. Fick därmed tillfälle att känna efter och detektera en seghet och smygande trötthet. Vid 17.20 var hur som helst arbetsdagen slut och jag åkte hem till Anki och hunden Yatzy.

Torsdagen den 5 januari 2006: Hade en extremt lugn arbetsförmiddag på Uppsalaplatsen. I princip inga trafikledningskonflikter alls. Anki arbetade halvdag. Själv spenderade jag kvällen med tidtabellsplanering för modelljärnvägsklubben hemma hos Hillbo. Bjöds god spagetti och köttfärssås samt husets favoritvin i lagom och ringa dos. Tidtabellsplaneringen forskred in i sen timma, varefter jag promenerade hemåt, kompletterat med bussfärd den sista biten hem till Ankis lägenhet.

Fredagen den 6 januari 2006: Anki och jag tog en lång lunchpromenad bort mot Albano. Snön låg nu relativt djup, åtminstone ca 3 decimeter, varvid man lätt blev lite avkyld efter pulsande i snön till förmån för bra bilder med mobilens kamera och till förmån för den ivrigt lekande hunden Yatzy. Det var med andra ord riktigt skönt att komma hem till värmen igen.

En rejäl tankemiss gjorde att jag oroade mig för tjänstgöring under kvällen, istället för den dans som Yesterday skulle bjuda. Fram till flera veckor efter mitt jourpass var jag i tron att jourtiden sträckte sig från klockan 14.00 fram till midnatt. Istället var det tvärt om. Jourtiden slutade klockan 14.00. Därför var det helt fel att oroa mina eventuella medresenärer till danspalatset att dansresan med ytterst kort varsel kunde bli inställd och att jag när som helst kunde tvingas åka till jobbet. Dansade med andra ord med mobiltelefonen i fickan, redo att snabbt känna ett vibrerande jourutkallningssamtal. Undrar än idag när jag lyckades röra ihop tankarna gällande jourtidens gällande...
   Danskvällen blev hur som helst mycket angenäm. Vid 20-tiden lånade jag mina föräldrars bil, fyllde på luft i däcken och hämtade därefter Pelle och Caisa. Anki var kvar hemma för att passa Yatzy. Njöt verkligen av att vara på dansgolvet och upplevde en underbar dansglädje från första till sista låt. Att sedan få helt fria sistadanser gjorde inte saken mindre god. Det passade utmärkt att ge dem till en för mig relativt nyupptäckt dansförmåga som jag just nu bara älskade att få dansa med. Att jag dessutom fick gott med beröm gjorde inte saken sämre, beröm som jag inte riktigt tyckte mig förtjäna. Men nog fanns det gott om danser fyllda av både skoj turer och lek...

Efter dansen skjutsade jag hem Pelle och Caisa. Vi hade tur att vi återfann ett par försvunna glasögon som trillat ur bilen, ner i snön, på den stora parkeringsplatsen. Men en god minnesbild om hur vi körde när vi skulle parkera tidigare under kvällen och bra strålkastarbelysning var medicin nog.

Från Kista tog jag ytterligare en liten omväg via Bromma. Njöt av att få glida runt i bil i den vackra vinternatten, förbi alla betalstationer som nu var i bruk men för tillfället gratis...

Lördagen den 7 januari 2006: Anki klev upp tidigt om morgonen för att sätta en bakdeg. När hon senare under förmiddagen tog en långpromenad med Yatzy, passade jag på att städa en del av lägenheten. Vid 16.30-tiden tog jag bilen till Norrviken för att hämta mina föräldrar. Gemensamt åkte vi in till stan för att ha en trevlig kväll förevisandes min nära nog stationära boning och Ankis lägenhet.

Degen Anki satte tidigt under morgonen hade nu blivit till underbart härligt syrligt matbröd som vi bjöds på tillsammans med matpaj. Under mina föräldrars besök hann jag både förevisa flygsimulatorn och internets härliga "Google earth". Fantastisk upplösning av Stockholmsområdet. Stor skillnad mot vad som presenteras när man försöker granska landställets omgivningar...

När det var dags för hemfärd var mina föräldrar mycket skarpsynta och uppmärksamma på att jag hade glömt kvar mobiltelefonen i bilen. Hann således få tillbaka den innan de ens hunnit starta bilen. Underbart skönt, förutom lyxen i att de nu kunde föra hem bilen efter mitt lånande av densamma.

Söndagen den 8 januari 2006: Satt under dagen en hel del framför datorn. Vet egentligen inte varför, men diskussionen kom att handla en del om de broar jag byggt under lumpartiden. Med andra ord både Balkbro 2 (BB2) och Ponton 100. Surfade en del på nätet för att finna bilder och ytterligare broinformation.

Om kvällen gjorde jag ett nytt besök hos Hillbo. Vi rätade ut en hel del frågetecken gällande den tidtabell som vi nu avsåg att snart presentera för övriga modelljärnvägsvänner. Vi rättade bland annat till tågnummerserier och tågnummerordningar. Åter på hemmaplan hade jag såpass mycket inspiration att jag höll på fram till klockan 04.30 om måndagsmorgonen.

Måndagen den 9 januari 2006: Att jag suttit uppe fram till 04.30 med modelljärnvägstidtabellen hindrade mig inte ifrån att ägna resten av min vakna tid till just tidtabellsplanering. Inriktade mig främst på omloppsöverblick och tjänstgöringsplanering. När jag beslutade mig för ytterligare sömn var det redan tisdag morgon och klockan slagen 02.00.

Tisdagen den 10 januari 2006: Dagen bjöd på en intressant samling arbetsuppgifter och inleddes med arbetsplatsträff. Relativt omgående begav vi oss till Roslagsbanans trafikledningscentral vid Östra station för ett studiebesök. Till synes en relativt lugn arbetsplats i jämförelse med flera av våra banor. Men visst kan det bli rörigt ändå. Under vår korta tid hann det bli fel på en vägskyddsanläggning, felprioritering förutom ett rälsbrott som gjorde trafiken helt inställd till Åkersberga.

Väl åter på jobbet fortsatte arbetsplatsträffen, följt av vanlig tjänstgöring.

Onsdagen den 11 januari 2006: Dagen bjöd som helhet en bra arbetdag. Detta bortsett från en förares åsikter efter ett signalfelsstopp i Södertälje syd övre. Han hävdade att vi aldrig behövde ta ansvar för om tåg blev sena, att vi aldrig brydde oss och framför allt att vi aldrig gjorde något. Borde inte ni se att signalerna inte visar kör, var hans bestämda uppfattning. Eftersom jag vid detta laget var riktigt uttråkad av att höra på hur oinsatta personer yttrar sig svarade bara kort med en replik som sa allt...; "Ja, här var det mycket snack...", innan jag raskt avslutade genom att lägga på. En förare som verkligen skulle behöva sitta med och trafikleda ett par dagar för att förbättra sin verklighetsuppfattning.

Från klockan 17.00 hade jag önskat mig kompensationsledigt. Kanske var det tur, för min avbytande kollega berättade dagen efteråt att han haft en ännu mer irriterande och verklighetsfrämmande provkörningsförare som i princip stoppat upp trafiken i 25 minuter efter att ha sagt sig vara klar att &arig;ka efter felsökning. Han visste absolut inte att det fanns andra tåg i Stockholmstrakten...

Personligen vilade jag upp mig med lite mer human tågtrafikledning ute i Vallentuna. Modelljärnvägen må ha färre säkerhetshjälpmedel men glädjande nog förare som förstår vad de har för uppgifter.

Torsdagen den 12 januari 2006: Trots att jag hade en tandläkartid 07.40 hade jag valt att övernatta i Ankis lägenhet. Detta var det första tandläkarbesöket av två inplanerade för att ersätta en tandfraktur med en tandkrona. En utgift som skulle komma att ligga i närheten av 4000 kronor. Å andra sidan på tiden att åtgärdas. Jag har ändå levt med frakturen i minst 1,5 år.

Om eftermiddagen hade jag en ramtur, som jag inte minns hur den nyttjades...

Fredagen den 13 januari 2006: Trots att morgonen föreföll alltför snävt planerad hade jag en lyxkänsla av effektivitet då jag ej sovit bort morgontimmarna. På min väg över till Hillbo om förmiddagen stannade jag till på ett trivsamt Café nära Ankis lägenhet för att spisa frukost.

Hemma hos Hillbo var jag i princip mellan klockan 09.30 och 12.20 då jag var tvungen att ila vidare inför en kommande arbetskväll.
  , Genom en underbar deal med en arbetskollega blev jag avbytt en timma tidigt. Detta bäddade för en perfekt danskväll till DATE på Mälarsalen. Flera danser med Märta gladde mig stort. Fick till och med sällskap av henne under min annars ensamma fikastund. Något som åtminstone för egen del kunde ses som kompensation för den senaste tidens allt för sällsynta danstillfällen. Mycket beroende på att jag inte lyckats prioritera rätt när hon funnits nära eller på dansgolvet...

Anki dansade under kvällen mycket inspirerat och bra. Något som gjorde mig riktigt glad...

Lördagen den 14 januari 2006: Efter en sovmorgon begav Anki och jag oss iväg till en födelsedagsmiddag hos Ankis föräldrar. I ärlighetens namn var Anki som vanligt först iväg för att möta upp och göra hennes farmor sällskap. Mina tidsmarginaler var som alltid snävare, varpå jag jagade ikapp i höjd med kapprummet.

Vi bjöds god mat. Speciellt underbar var förrätten med tortillabrödsrullar fyllda av en räkfyllning. Efter middagen och efterföljande fika drog vi oss tillbaka. För egen del inhämtade jag lite eftermiddagssömn inför en kommande arbetsnatt.
   Arbetsnatten som sådan blev underbart lugn. Höll mig pigg genom att kolla på en flygfilm om Malmö Aviation. Speciellt fängslande blev inflygningen till Innsbruck.

Söndagen den 15 januari 2006: Efter arbetsnatten sov jag en hel del av dagen. Har i övrigt inte noterat mycket mer än att Anki och jag om kvällen njöt av fisk, ris och hollandaisås. Å andra sidan var det ju dags för ytterligare ett nattpass om kvällen. Ett arbetspass som blev riktigt lugnt och skönt. Mycket beroende på att vi hela natten körde med uppdelat bevakningsområde på sydfjärren. Inte ett enda A-arbete heller. Nyttjade en del av natten till att skriva kommentarer och tankar gällande ett kommande järnvägsrelaterat spel.

Måndagen den 16 januari 2006: Efter nattens arbetspass var jag inte så trött som man kunde förvänta sig. Å andra sidan är det inte helt ovanligt att jag blir pigg efter hemkomsten. Denna förmiddag var det först efter klockan 11 som jag sov ut ordentligt. Sömnperioden före klockan 08.00 kan man knappast räkna. I gengäld sov jag i det närmaste fram till mörkrets inbrott, lite drygt 17.00 för att vara mer exakt. Datorn uppvisade tydliga seghetssymptom och blev svår att stänga av. Även flygutrustningen verkade utslagen och virussökningen var uppenbart svårstartad. Lyckades inledningsvis inte alls. Det skulle så småningom visa sig att brandväggen stoppat kommunikationen över flertalet portar. I princip låste sig alla program som av någon anledning nyttjade nätet utom Internet explorer.

När Anki kom hem gick vi och köpte pizzor. Mycket välsmakande och njutbart mitt i alla datoreländeskänslor...

Tisdagen den 17 januari 2006: Eftersom jag hade sovmorgon nappade jag på Fias förslag om dansträning om förmiddagen. Trots att vi startade redan klockan 10.00 blev vi inte ensamma i träningslokalen. Nej, ytterligare ett tävlingspar tog tillfället i akt, att nyttja Ceylons golv. Innan jag åkte vidare till jobbet passade jag på att njuta av en tids varm bastu. Väl på jobbet hade jag det lugnt före min lunch och friskvårdstid. Men efter friskvården, på Kungsängenplatsen var det rejält stökigt. Pendeltågen var ofta tio minuter sena, eller mer. 798 tyckte jag hade fel inställning när jag presenterade fakta för honom. Han i det närmaste krävde att jag skulle ställa undan pendeltrafiken för hans skull. Trevligt nog hade jag tågledaren just bredvid mig under hans samtal. Ytterligare en styrka, åtminstone känslomässigt för egen del. Många som anser sig vara ute med "heliga tåg". Någon förbigång blev det aldrig, bara växelfel när jag kontrollerade en "omöjlig lösning i förarens anda"

Onsdagen den 18 januari 2006: Arbetsdagen startade med en ihärdig ström av samtal. Hade haft sovmorgon till klockan 09.15 och fick nu en arbetsdag med ett trevligt tempo. Eftermiddagsdelen fördrevs på "Uppsalaplatsen" och gick till största delen riktigt smidigt. Endast en tågmästare som behövde få förklarat hur effektiv tågföring kan bedrivas tågklarerarmässigt, med andra tåg utsläppta före just deras. Då hade det under en längre tid ivrigt och frenetiskt annonserats "begäran av tågväg" genom knapptryckningar vid plattformen.

Tränade ett gott pass med Anki mellan klockan 19 och 21.

Torsdagen den 19 januari 2006: För egen del startade jag arbetsdagen på "norrkant". Hade ett lugnt arbetspass i jämförelse med mina kollegor. Problemen var kanske som störst vid Västerhaningen efter ett mycket allvarligt tillbud med en självavkopplande pendeltågsenhet mellan Jordbro och Västerhaninge. Ett tillbud som haverikommissionen kommer att föra vidare granskningar av. Ett tillbud som förde tankarna 50 år tillbaka till Ställdalenolyckan. Den gången var det ett skenande malmtåg som kolliderade med en rälsbuss. Vid dagens haveri hade man tur som undslapp både skadade och i värsta fall döda personer.

Om eftermiddagen åkte jag över till Hillbo för att vidareutveckla modelljärnvägstidtabellen. Under min väg till mötet stannade jag till vid grillen i närheten av KTH, i Valhallavägens mitt. Avnjöt en riktigt god hamburgare innan jag vandrade vidare i den kyliga vintereftermiddagen.
   Vid 17-tiden passerade jag Sveavägen längs en måloviss promenad. Beslutade mig för att prova en av trängselbussarna ut mot Norrviken, för vidare färd hem till Rotebro. Letade upp mitt arkiv av miniräknarprogram och fann till min glädje att de var mycket mer kompletta än vad jag hade minnesbild av. Åter hemma hos Anki började jag föra in programmen för framtida arkivering i hemsidestappning...

Fredagen den 20 januari 2006: Kunde njuta av en helt ledig fredag. En fredag som startades ute på Nackswinget, med dansträning tillsamman med Fia mellan klockan 10.00 och 12.30. För min del innebar det även ett tillfälle för bastu. Därefter, om eftermiddagen, kunde jag njuta av en stadsvandring i avsikt att beta av affärsärenden. Startade med att inhandla miniräknarbatterier till min underbara Casio FX-602P. Därefter fastnade jag i grannbutiken ReadIT. Inhandlade två dyrgripar till böcker behandlandes hemsidesprogrammering och CSS. Underbara böcker som jag senare om eftermiddagen började njuta av på ett Café inte långt ifrån Ankis lägenhet...

Den lite mer näringsriktiga födan intogs senare i färdigmatsform. En god portion lasagne fick således utgöra grunden för en danskväll när Anki kom hem omgiven av ett riktigt snöoväder. Ett snöoväder som vi så småningom gav oss ut i, via Kista, till Yesterday. Jag valde passande vägar i snöyran och Anki uppvisade ett gott lugn bakom ratten, trots sina egna vintervanetvivel.

Danskvällen på Yesterday blev helt underbar. Detta trots att det var WAHLSTRÖMS som spelade. Jag fascinerades mycket över deras scenbakgrundsbild. Något som också fick prägla ett antal samtal under kvällen med mina dansprinsessor. Underbara foxtrott och buggar avnjöts fram till extranumren. Då hade många, flera gobitar, hunnit åka eller återfinnas utslagna i soffan. En utmattningsgrad jag kunde ha en nära empati för.

Lördagen den 21 januari 2006: Snöovädret hade mattats en aning när Anki körde oss hemåt. Men mängden snö på marken gjorde ändå att trafikrytmen var riktigt lugn och bra. Caisa och Pelle lämnades av och vi fortsatte in mot stan.

Min nattsömn blev relativt kort. Klockan 09.15 var jag uppe och packade för ett dygnslångt möte med NSW, inkluderande övernattning i sovsäck. Vid centralen unnade jag mig en morgonfika innan det var dags att bli hämtad. Det skulle bli riktigt vackert väder, men ännu bet vinden och stora skidäventyrslängtansväckande snöflingor kom från skyn. Mats och jag fick skjuts av Madeleine till Grödingen bygdegård där funktionärsträffen skulle hållas.

Mötesdelen startades vid 11-tiden och avslutades inte förrän omkring klockan 19.00. Då delades vi in i olika matgrupper. För egen del skulle jag ingå i förrättsgruppen, sammanställande tre stycken små förrätter. Det var dels lindad parmaskinka, ost och två rostbröd. Det ena med keso, räkor och avocado. Den andra med lök, tomat och vitlöksröra. Huvudrätten bestod av Nötbiffar fyllda med soltorkade tomater och brieost, klyftpotatis, morötter, tsatsiki samt vitlöksbröd. Efterrätten vill jag minnas bestod av fruktspett och underbar vitblockchokladsås.

Kvällen i övrigt fylldes med god samvaro, trevliga lekar och sysselsättningar. För egen del roade jag mig en del med luffaschackpartier. Att rita en ko var däremot ett mindre lyckat projekt. Startade med ett rakt streck av bara farten och kunde sedan inte komma fram till hur det skulle passas in i den bild jag hade på näthinnan. Inte ens en gissning om nötkött hade kunnat lockas fram av mina osymetriska streck...

Söndagen den 22 januari 2006: Natten var ganska långt kommen innan vi nöjt oss med dansvideos och diskussioner för att istället krypa ner i mysiga sovsäckar. Sov personligen riktigt gott till dess det var dags för frukost och städning. Strax före lunchtid hade Mattias och jag skjutsat till centralen av Madeleine. Därifrån var det enkelt för vidare tunnelbanefärd mot Gärdet...

Anki var under en stor del av dagen på IKEA. För egen del ägnade jag mig en del åt städning. Men i övrigt spenderades mest hela eftermiddagen åt läsning gällande CSS-tillämpningar för hemsidor...

Måndagen den 23 januari 2006: Hade denna dag tid avsatt för specialuppdrag. Förblev hemma under förmiddagen och passade ett bud för Ankis räkning mellan klockan 10.00 och 13.00. En leverans av ett växtlysrör. Under dagen pysslade jag en del med ställverksbeskrivningen, för att sedan vid 15-tiden bege mig till jobbet. Läste en hel del gällande CSS-programmering för att enkelt kunna styra presentationen av ställveksbeskrivningen för framtiden. En läsning som i princip pågick så snart jag fick chansen, med höjdpunkt under kvällen då jag satt på nattåget mot norrland, Ånge. Under färdens inledning hade vi en försening på drygt tio minuter. Troligtvis beroende på att man bytt ut min sittvagn mot en liggvagn. Många var förbryllade över att platsnumren inte stämde. Själv fann jag mig till ro efter lite grymtande och fick en medresenär av utländsk härkomst, boendes i Kiruna. Ganska snart tröttnade jag på liggvagnskupén och gick till restaurantvagnen. Var sugen på något, men inte på en dyr middag. Lättöl och en smörgås föll mig i smaken, som överkomligt och passande i tjänsten. Helst av allt hade jag dock velat ha en pannkakor med sylt, som dock bara fanns i barnportion. Lite förvånat insåg jag att de var villiga att sälja en sådan barnportion även till mig, varpå matintaget blev garanterat och utökat med lite lyxsmakbitar.

Njöt länge vid min bordsplats av mat, CSS-läsning, mörkerutsikt och restaurantvagnsbesökare. Men slutligen begav jag mig tillbaka till liggvagnskupén. Precis som jag föreslagit min medpassagerare hade han lagt sig tillrätta med en filt över sig. Det enda problemet var att värmen var avstängd och att han låg med huvudet i riktning mot elementen. Jag skruvade på vämen med viss eftertanke, beredd att justera till en mer fininställd nivå. Personligen minns jag hur svårt det kunda vara att få exakt rätt temperatur i just dessa vagnar. Men innan jag steg av blev det ganska bra och lagom värme. Hur som helst sov min medresenär fortfarande gott, troligtvis bättre än tidigare. Jag hade dessutom släckn ner och ordnat behaglig läsbelysning efter mitt restaurantvagnsbesök, vilket även gav mysstämningsläsro i en annars tråkig liggvagnskupémiljö. Omkring 23.25 vill jag minnas att jag var framme i Ånge, redo för ett studiebesök på Ångefjärren.

Tisdagen den 24 januari 2006: Via mailkonversation hade jag förvarnat nattpersonalen på Ångefjärren om mitt studiebesök. Precis som i mailsvaren blev jag väl omhändertagen. De timmar jag var på plats hann jag få en god bild av det nattliga arbetet, vilka tekninska förutsättningar som bjöds samt framför allt lite tydligare inblick i det nattliga tågflödet i norrland. Därtill fick jag möjlighet att närmare studera sspårplanen och i synnerhet Ånges närställverk som är lokalbevakat på plats i samma lokal som fjärren.

Innan jag begav mig ut till perrongen för att invänta nattåget hem, avgångstid 02.43, fick jag erbjudande om att fylla på min termosmugg med nytt kaffe. Ett erbjudande som lockade inför utomhusvistelsen i vinternatten. Tror att det var omkring minus femton grader utomhus. Inte speciellt mycket snö, men oerhört vackert...
   Ombord på tåget behövde jag bara säga att jag reste biljettlöst, så visste ombordansvarig att jag var rätt person, dvs väntad ombord. Detta trots att jag valt att sätta mig på en annan plats, som var mer fri från medresenärer. Nattåget lämnade Ånge sju minuter sent. Jag slog mig till ro och sov i princip ostört mellan Ljusdal och Uppsala. Men från Uppsala lockade åter igen min CSS-bok, varvid jag förblev vaken. Efter en färd med tunnelbana mötte jag Anki i höjd med Tessinparken, på väg till jobbet. Själv såg jag fram emot att få sova ut och förberede mig inför ett sent eftermiddagsarbetspass.

Sov ut ordentligt under förmiddagen och kunde sedan njuta vidare i vaket tillstånd med en god chokladkladdkaka. Kanske inte det nyttigaste, men en god avkoppling till den bildredigering som jag hann sysselsätta mig med innan jag vid 15-tiden åkte till jobbet.

Onsdagen den 25 januari 2006: Hade sovmorgon. En sovmorgon som bjöd på både trötthet, seghet och lite huvudvärk. På hemmaplan fixade jag med mina Ångebilder. Påjobbet kunde jag sedan nyttja eftermiddagen till ställverksbeskrivningen i samband med en ramtur som inte behövdes till annan tjänstgöring. Hann till och med en effektiv e-mailsortering och e-mailrensning innan hemgång.

På hemmaplan drabbades jag av en riktigt seg dator. Vissa program ville inte öppna upp alls. Gjorde en virussökning som inte gav något riktigt analyserbart. Det skulle dröja ett par veckor innan problemet var avhjälpt genom ny regeluppdatering hos brandväggen. En brandvägg som nu blockerat flera portar totalt, för säkerhets skull...

Torsdagen den 26 januari 2006: Åkte under förmiddagen ut till Rotebro. Hade en något snäv marginal inledningsvis, men med lite tur och ett par minuters tågförseningar hade marginalen växt till min fördel vid ankomsten till tandläkaren. Ett tandläkarbesök som inleddes klockan 10.00 och som hade till uppgift att montera en ny tandkrona på min tandfraktur bak i nedre käkhalvan. Just innan jag skulle till att gå från mottagningen mötte jag en gammal bekant. En fd lärare till mig och en bekant till familjen, främst i fråga om tidigare kollega med pappa. Vi hann växla ett par meningar under ett par minuter innan det var dags att gå vidare. Ett trevligt möte som faktiskt följde någon vecka efter att jag berättat om denna lärare för Anki, med anledning av högstadiets fria aktiviteter och den maskinskrivningskurs jag frivilligt gick utanför ordinarie skoltid. En kurs genom en stor del av högstadiet som givit mig så oerhört mycket.

Tog en promenad hem till lägenheten för att sortera post. Väl på jobbet om eftermiddagen hade jag en elev. På "Arlandaplatse" drabbades vi av spårledningsfel mellan Häggvik och Rotebro, uppspår 2. Och för andra gången på kort tid var det "Blomman" som råkade vara tåg nummer två ut mot spårledningsfelet. Ett scenario som vi alltså kände igen och som han körde föredömligt för att både få tid kvar vid Häggviks plattform och för att inte onödigt försena den vidare framfarten. Det tar ju trots allt ganaks lång tid innan framförvarande tåg kommit bort från spårledningsfelet och dessutom passerat ut från stationssträckan, (in till Rotebro i detta fall). En förutsättning för att få ta nästa tåg mot stopp.

Under friskvårdstiden gick jag en välbehövlig promenad. Stannade till och åt lunch på MAX och fastnade där för en fras som ett par yngre tjejer framförde under sin analys av killar. De ville dels bli uppskattade enligt principen 24-7-365 och klagade samtidigt på att vi killar har en tendens att bli vana att se dem avklädda om det görs för ofta. Kunde erkänna, (tyst för mig själv), att jag nog inte hade tröttnat i första taget på att se dem utan kläder om jag bara fått chansen. Ovan nämnda uppskttningsprincip var inte så speciellt svår att förstå. Uppskattning 24 h om dygnet under hela året...

Eftermiddagen på "Kolbäcksplatsen" blev en livad och frisk tillställning. Det gick riktigt bra, även om det fanns och blev vissa kniviga prioriteringssituationer, där prioriteringsrutin fick sätta sin prägel på tillvaron. Slutligen kunde jag koppla av genom att åka ut till dansklubben på den första trivselkvällen för terminen. Riktigt bra drag till TITANIX live på scen. Ett härligt ös under sista timman, då jag var där...

Fredagen den 27 januari 2006: Hade en ledig dag eftersom jag fått kompensationsledig tid beviljad. Tyvärr var jag seg och trött mest hela dagen. Å andra sidan var det inte helt otroligt att jag också behövde en ledig dag för att vila ut och komma igen lite. Hur som helst så åkte jag hem med tvätt till Rotebro. Vaknade till och tvättade riktigt effektivt, perfekt för att kunna återvända till stan med torr och färdigvikt tvätt vid 22-tiden. Dessförinnan hade jag tillsammans med en granne konstaterat att varmvattnet var kraftigt grönfärgat. Hade förstärkt hennes felanmälan, (som ej hade resulterat i utlovad provtagning) med ett e-mail till fastighetsförvaltaren. Det var tänkt att jag skulle låna bilen, men den ville inte starta för mina föräldrar, utan behövde batteriladdning.

Lördagen den 28 januari 2006: Vaknade till en tävlingsdag. Nu fanns bilen klar för avhämtning hos mina föräldrar efter nattligt batteriladdande. Anki och jag tog således tåget ut om förmiddagen. Själva tävlingsheaten skulle för vår del inte starta förrän om kvällen.

Till Karlstad och Hammarö åkte Anki och jag ensamma. Vi intog föda i form av Lasagne vid Väse Världshus. Väl inne på tävlingsgolvet, en ny tävlingshall för mig, blev vi utslagna direkt. Det kändes dock positivt att domarna tittade länge på vår dans. Nästan så att man kunde ana att det fanns en liten chans att positiva bitar av dansen ändå lyste igenom. Dock inte tillräckligt för annat än en 15e plats. Men det bästa av allt var kanske ändå att få presentationsdansen till "Road 66" som jag den senaste tiden lyssnat så mycket till i samband med den Depeche-DVD som flitigt snurrat i min dator. DVD-videon "Depeche mode 101". Tävlingarna var inte slut förrän någon gång vid 23-tiden. Då startade vi vår hemfärd tillsammans med Nanna och Jenny O.

Söndagen den 29 januari 2006: Färden hem från Hammarötävlingen rullade på genom natten. Jag hade för mig att Väse hade nattöppet gällande matservering, men olyckligtvis var så icke fallet. Vi styrde därför vidare mot Örebro och mitt favorithak, MAX. Ett både välbehövligt stopp och riktigt roande. Jag hittade en docka utan huvud vid min plats och Nanna köpte sig en motsvarande apa över disk. Dockor som roade mycket i den nattliga timman. Flera kända ansikten återfanns på hamburgerrestauranten, men de flesta låg före oss rent tidsmässigt. Mycket beroende på att jag valt att följa en långtradare och dess tempo under en stor del av färden mot Örebro.

I höjd med Hummelsta kom tröttheten över mig. Köpte en kopp kaffe, men beslök;t samtidigt att Anki skulle få ta över. En uppgift som hon skötte galant, men som vi misstrodde för ett ögonblick. Efter en kortvarig kontakt med en av motorvägens kantlinjer kan inte Anki ha hört en ställd fråga från baksätet. Något som jag blixtsnabbt observerade i min sömndvala. Utan att invänta ytterligare bevis eller tecken hade jag öppnat ögonen och från passgerarsätet sträckt ut en arm mot och till ratten. Eftersom färden var fortsatt stabil antog jag att jag inte behövde ingripa, men det tog ytterligare en kort evighet innan Anki börjat kommunicera med oss övriga. Vid det laget hade baksätespassagerarna hunnit bli skärrade och skrikande. Jag lugnade dem (fortfarande med handen vid ratten) med att Anki nog hade haft allt under kontroll hela tiden, men att jag inte ville ta några risker. Hur Anki upplevde allt ståhej vet jag inte riktigt. Men lugn verkade hon hela tiden, dock som sagt var tystlåten. Bilar med manuell växellåda är ju inte direkt hennes förtjusning...

Lugnet la sig åter i bilen och jag sov lugnt vidare. Vid Spånga bytte vi åter igen plats. Jag lotsade sedan bilen genom stadens utkanter för att först lämna av Jenny O och sedan Nanna.

Måndagen den 30 januari 2006: Nyttjade min sovmorgon till räkningsinbetalningar. Arbetade sedan från klockan 11.30 till omkring klockan 19.00. Efter friskvården, som nyttjats till blomsterinköp vid Karlavägen, hade jag "Arlandaplatsen" som bjöd en likadan spårmarkering som veckan innan. Även denna gång gjorde slumpen att det var "Blomman" som var förare nummer två ut på sträckan.

Direkt efter jobbet och Ankis franskakurs mötte Anki upp för vidare färd mot Kista. Ett födelsekalas hos Pelle och Caisa väntade. En trevlig bjudning med många goa vänner och ansikten på plats. Därtill riktigt mycket gott att stoppa i sig. Pelle fick en grön växt med härlig och framträdande bladteckning, perfekt för lite skuggigare miljöer.

Tisdagen den 31 januari 2006: Dagen bjöd en stor blandning olika aktiviteter. Inledde med arbetsdag och hoppade in på "Arlandaplatsen" så fort jag anlände till jobbet klockan 06.30. Efter två timmars tjänstgöring blev det dags för tidig lunchrast följt av arbetsplatsträff där den framtida ombyggnaden diskuterades. Inte minst i fråga om strävan efter små eller stora bildskärmar. Utöver detta hade vi en genomgång i brandberedskap.
   Direkt efter mötets slut kodade jag delar av den nya presentationen av ställverksbeskrivningen. För att sedan åka hem och fördjupa mig i mina bilder från besöket på Ångefjärren. Vi har relativt olika förutsättningar för att bedriva trafikledning i stor skala. Å andra sidan stora likheter om man går ner på ställverksnivå och granskar...

Under min tid vid datorn, på hemmaplan, avnjöt jag Depeche-DVDn "101". Naturligtvis en extra energikick i tillvaron. Mellan klockan 20 och 22 tillbringade jag tiden i Nackswingets lokaler för träning tillsammans med Jenny T. Diskussionen efteråt, om kameror, förde mig sedan ända till Fridhemsplan innan jag med buss letade mig tillbaka till Ankis lägenhet för lite nattsömn.

Onsdagen den 1 februari 2006: Inledde med tidig tjänstgöring och fick direkt dyka in i en diger och komplex arbetsbörda med ordergivning enligt ifrågasatta metoder gällande ordergivning vid avsaknad av tavlor och baliser. Kontrollpunkterna fungerade hur som helst bra och jag var nöjd med trafikflödet. Mellan klockan 06.50 och 10.00 förmedlade jag informationen om största tillåtna hastighet om 20 km/h på Löten station. Orsaken var dåligt spårläge. Därefter kunde jag njuta av avlösning och lunchrast. Något som jag behövde eftersom jag fortfarande (långsint) var uppretad över en ombordansvarigs tjafsande om hur tågföringen skulle gå till. Detta i ett samtal som hindrade ordergivningen effektivt och som grundade sig på ett högtalarutrop han hört. Beroende på detta högtalarrop skulle han i en segdragen process, trots att jag upplyste honom om att samtalet hindrade övrig trafik, predika om hur viktigt det var att just hans direkttåg till Stockholm lämnade Uppsala i rätt tid och att inga andra tåg fick ligga före. Hur som helst, det förde åtminstone det goda med sig att samtalsproblematiken (ett ökande antal samtal utan påverkan för neutral trafikledning) kom fram till ansvariga hos SJ. Något som därefter effektivt har givit resultat. Vi behöver lägga våra resurser på trafikledning snarare än att tillrättavisa och motivera beslut för enstaka individer (som jag ser det).

Efter rasten tog jag över "Eskilstunaplatsen". Nu möttes jag av en stor mängd mindre och tidsmässigt kortare växelöversyner. Till slut riktigt effektiva och välplanerade arbeten som mer roade än störde.

Efter arbetsdagen passade jag på att sova ut lite hos Anki, kombinerat med en mängd småpyssel innan kvällens tävlingsförberedande kurs på Nackswinget. Anki var duktig med att hela tiden ha ett leende på läpparna. Ett förfarande som lättade upp hela dansen högst betydande. Ett leende som möttes av ett tyst morrande från mig så fort leendet avtog något. Roande även det, åtminstone inledningsvis och på rätt ställe i tiden. Vi gick igenom övningar som syftade till kroppsisolation, hållning, puls med mera. Med fyra tränare fick vi gott om stöd. Till slussen hade Anki och jag sällskap av Lovisa N. Väl hemma slog jag mig sedan till ro framför datorn...

Torsdagen den 2 februari 2006: Vaknade upp till en ledig och innehållsrik dag. Inledde med programmerande av ställverksbeskrivningen. Ett prov till modernisering av layouten med hjälp av CSS-teknik. Om förmiddagen gick jag sedan ut på stan. Dels för att jaga rätt på en franskabok åt Anki som hon önskade. Dock utan att butiksinnehavaren hade den hemma. Försökte göra en beställning, men den visade sig ett par veckor senare vara borta den med... Nja, ingen pålitlig butik ens känslomässigt. Fortsatte sedan via Coop-Nära hem till Anki för att fortsätta med CSS-programmering.

Ett skönt avbrott vid datorn bjöds jag när jag fick ICQ-kontakt med Malin. Det var länge sedan senast vi kommunicerade via just ICQ, så det blev ihärdigt och riktigt innehållsrikt ordflöde. Hon skulle snart vidare till Umeå med Malmö Aviation varpå jag snart var i luften med motsvarande Avro-JR100 i min flygsimulator. Skickade även över ett MMS så hon kunde se att planet stod på Bromma och väntade...

Kompletterande till mina korta flygningar runt Bromma satte jag på en flyg-DVD från just Malmö Aviation. Kunde på det viset få en ytterligare inlevelse för just Malins flygsträcka. Detta samtidigt som jag återgått till simultant arbete vid datorn.

Om kvällen bjöds social danskväll på Nackswinget. Den inleddes med riktigt roande dansbingo. Dansen i övrigt varvades sedan med bemannande av caféet för min del. Därmed fick även Anki bra möjligheter att dansa, dock ej med mig denna afton...

Fredagen den 3 februari 2006: Gick upp riktigt tidigt för att packa inför dansmaran i Örnsköldsvik. Anki och jag begav oss mot centralen. För egen del hade jag beslutsamt ställt in mig på ett 7-eleven-besök innan bussens avfärd. Något som hanns med med god marginal. Fick med mig en stor kopp kaffe.

Efter att ha invaderat hörnet till Royal Viking hotell och sett diverse metodiker för att kryssa mellan, runt och över alla dansares packning, steg vi ombord. Vi fick bra platser med Linda och Dennis framför samt Caisa och Pelle bredvid till höger om oss. Under en lunchrast i närheten av Hudik bjöds vi gudomligt välsmakande fisk. En fisk som med sin panering och smaksättning har en god chans att förbli årets fisk. Personligen firade jag semestern med en prinsesstårtbit till kaffet. En perfekt lyxmiddag...

Efter incheckning på scandic hotell i Ö-vik gick Anki, jag och Linda över till Coop Forum för att inhandla frukt, dryck och godis. Allt för att klara av den kommande kvällens dansmara. Vid 19-tiden bjöds vi god pasta på Parken. Kvällen fylldes sedan av underbar musik och dans till banden "FACE 84", BLENDER, EXPANDERS och DATE. En blandning som inte kunde misslyckas. DATE var bra men ändå inte riktigt på hugget. Personligen tyckte jag det var synd att "FACE 84" kom lite i skymundan mot slutet. Dels fick dom inga egna nummer den sista halvtimman, samtidigt som de övriga banden nästan spårade ur en aning i sitt busande med varandra. Då stod de härliga tjejerna från "FACE 84" med på scen, men utan att veta riktigt vart de skulle stå. Hur som helst, ett band jag trivdes att dansa till även om de fanns vissa brister...

Lördagen den 4 februari 2006: Jag var i god form hela danskvällen och dansnatten. När "FACE 84", DATE, BLENDER och EXPANDERS slutat spela var klockan en bra bit över 03.00. Det var som alltid gott att få nattmacka och läsk med sig ut till bussen. Perfekt inför den annars korta färden tillbaka till hotellet i vinternatten.

Vid 11-tiden åt vi hotellets frukost. Jag fick kämpa ganska friskt för att vinna några pannkakor denna förmiddag. De försvann lika snabbt som de kom fram och såg länge ut att bli en förlorad kamp. Men hotellpersonalen såg de törstande blickarna och den rivande hungern, vilket gav resultat efter några påtryckningar. Men mättnadsgraden blev till slut riktigt stor.

En promenad till stan kunde sedan Anki, jag, Linda och Caisa njuta av. Solen värmde faktiskt en aning i den annars riktigt bistra vinterkylan. Jag drog snart vinterjackans huva över mig sedan öronen börjat frysa. Temperaturen hela denna helgen låg mellan ca minus femton och minus tjugofem grader. Det kallaste som stod på hotellets tavla var dock minus tjugoen grader. Vi hann även besöka hamnkvarteren och bokhandeln innan vi vände åter till hotellet...

Om kvällen kunde vi i vanlig ordning njuta av middag på PARKEN. Denna gång kött och potatisgratäng. För kvällens musik stod WAHLSTRÖMS, ZLIPS och BOOGART. Som vanligt var vissa av bandens partier allt för högt tempo för danspubliken. Jag hade av Pelle lånat ett handledsstöd. riktigt skön avlastning som jag behöll hela kvällen. Rent allmänt var jag tröttare genom hela denna aftons dans, men trots allt igång hela kvällen. Kanske framför allt mot slutet när lördagen övergick i söndag...

Söndagen den 5 februari 2006: Innan nattens dans var över hann Anki bli en riktig hjältinna. Redan innan jag begav mig upp på maran levde jag med förhoppningen att återfinna och få dansa med en tjej som jag i höstas njöt danser tillsammans med på Hudikmaran. Men när jag snart insåg att hon kanske inte var på plats eller förlorad i mängden begravde jag tanken på att finna henne. Men så hände något som jag inte kopplade ihop direkt. Inte lilla tröga jag, nej...
   Det var bara någon halvtimma kvar på denna vårs dansmara när jag åter igen skulle bege mig till det lilla dansgolvet för att avrunda kvällen. Då mötte jag en blick som instinktivt sa "Det borde vara vi...". Jag vände mig ögonblickligen om och frågade om vi skulle ta en dans, fortfarande ovetandes om vad jag gav mig in på. Normalt sett brukar man alltid vara lite främmande för varandra, men här var danskänslan fullbordad njutning efter bara några få sekunder. En slags hemvan känsla men ändå så överraskande. Inte ens nu, fastän detta var drömdanskänslan, förstod jag att hon var återfunnen. Hon visste det däremot hela tiden...
   Men frågetecknen rätade ut sig och blev från min sida utropstecken av både lycka och olycka. Lycka över ett lyckligt slut, men olycka över att vi inte lyckats få tag i varandra tidigare och att jag kunnat missa henne tidigare hela helgen. Olycklig över att jag inte visste vart jag borde ha letat men överlycklig över att hennes blick fångat mig...
   Efter en dans med Anki var det dags för den sista dansen. Nu visade sig Ankis hjältinneroll. Av de tre låtar som sista dansen skulle bestå av avstod hon den första för att jag skulle kunna bjuda upp Malin från Sundsvall. Jag tog risken att splittra Malins sistadanser, men jag tror att hon också var nöjd med det och helt med på noterna att nu få dela ytterligare en snabb dans plus den första av sistamysdanserna. Kunde inte vänta i månader innan jag fick dansa med henne igen, så var det bara. Sådan var dragningskraften skapad redan i Hudik. Men efter dessa två danser kunder Anki och jag i lugn och ro njuta av de sista två lugna låtarna och sedan av alla extranummer. Vi dansade så mycket vi bara orkade och förflyttade oss till huvuddansgolvet. Vi dansade under merparten av bandens improvistationsdanser och stupade till sidan först ett par minuter inna musiken verkligen tystnade...

Nattmackan var som vanligt grymt välkommen. Likaså hotellet och den dusch jag njöt av innan jag kröp ner i sängen. En nattsömn fram till klockan 09.15 väntade, då packandet inleddes fram till ca 09.45. Efter en god hotellfrukost fick vi även nu bra bussplatser. Färden hem blev dock aningen försenad. Dels beroende på en lite sen avfärd, men också beroende på att en personbil med hyrsläp lyckades vingla ut under omkörning och fastna i bussens framhjuls navkapsel och skrapa upp bussens sida en aning. En lycklig utgång på det mycket skarpa olyckstillbudet blev tack och lov följden då släpvagnen kastades bort en aning från bussen under det att bilföraren trots allt lyckades häva den mindre sladd som bilen samtidigt fick. Olyckan inträffade strax före högakustenbron där vägen är byggd enligt principen "2+1". Släpkärrans sidoskärm var helt bortsliten och hjulet till synes aningen skeft, men i övrigt intakt. Om det var ett flyttlass i släpet kan man dock undra hur sakerna nu stod ordnade. Ingenting någon verkade våga se efter...

Skrev en del och läste i övrigt CSS-programmeringsteknik under bussfärden. Föda intogs vid Hacksta, det matställe jag nog gillar minst längs norrlandskusten. Under bussfärden kunde jag sedan roa mig med att kontrollera tågtider till en medresenär som skulle ta sig mot Falköping, helst från Uppsala. Men det sista tåget hade gått för dagen när jag kontrollerade med "Blomman". Tröttheten kom sedan över mig men jag var mycket nöjd och lycklig efter ytterligare en lyckad dansresa att lägga till historien...

Måndagen den 6 februari 2006: Hade ett lunchmöte tillsammans med Hillbo mellan klockan 12 och 16. Ett modelljärnvägstidtabellsplaneringsmöte som drog ut på tiden. Efter hemkomst till Ankis lägenhet kvarstod en hel del att göra innan nattens arbetspass. Städade och sov kort men intensivt till dess det blev dags att förbereda ett besök av Ingrid, Magnus och dottern Marie. En trevlig bjudning som jag efter ett tag fick lämna till förmån för min nattjästgöring.

Kvällen var fylld av snöfall. Dock lätt yrsnö som säkert såg ut att vara mer till volym än det verkligen var. På "Arlandaplatsen" hade jag en hel del att göra. Delar av Uppsala var avstängt för arbeten.

Tisdagen den 7 februari 2006: Natten kom att bjuda på god variation av uppgifter. En hel del tid spenderades på A-arbeten, växelbesiktningar och reläprovningar. Därtill lyckades jag köra Nattåg 77 fel, dvs en sk "tårtkörning". Förseningen av den efterföljande backningsprocedurern blev inte speciellt stor, (12 minuter), men var ett litet nederlag i tårtstatistiken ändå. Bör ha varit den fjärde riktigt tårtgenererande felkörningen. Denna gång vid Myrbacken där järnvägen delar sig dels mot Märsta och dels mot Arlanda. Nu var det Arlanda som höll på att missas.

Det kanske roligaste av allt i sammanhanget var att en kollega på andra kanten av lokalen gladde sig lite extra åt min relativt lindriga tårtkörning. Hon var mycket mån om att få närvara när tårtan skulle levereras. Men hennes odelade glädje blev inte så många timmar lång. För sedan lyckades hon med en bra mycket mer tidskrävande tårtkörning i Katrineholm. Där dessutom föraren var mycket välkänd hos oss, som tidigare trafiksamordnare för pendeltågstrafiken i våra lokaler. Precis som vid en av mina tidigare tårtkörningar hade hon gott om A-arbeten på stationen och trodde sig ha funnit en lämplig väg att få genom tåget på. Problemet var bara att minnet svek henne om tågets destinationsort. Med andra ord var inte Hallsbergshållet rätt när det var ner mot Norrköping hennes stormtåg skulle...

Efter nattens bravader var jag trött men ändå nöjd. I princip samtidig som jag gick från min plats, efter avbyte, uppstod spårmarkeringar på de båda nedspåren söder om Upplandsväsby. För egen del var det skönt att få sova under förmiddagen istället för att drabbas av den mängd merarbete som spårmarkeringarna naturligtvis skulle föra med sig...

Om eftermiddagen fikade jag tillsammans med Jane och "Blomman" i deras lägenhet. Även Jonas var på plats varvid vi fick en del förevisningar i hur tågsimulatorer kunde fungera. Det märktes att jag inte var någon utbildad förare, även om jag tyckte jag lyckades bra ändå, med viss assistans...

På hemmaplan var det tänkt att jag skulle fortsätta med arbetet kring modelljärnvägens spåranvändningsplan, Askerstad. Men jag gav upp då huvuet inte ville vara på problemlösningshumör. Istället gav jag mig upp i luften för lite avkopplande flygsimulatorflygning. Flög Bromma- Arlanda- Bromma. Fick göra så mycket som tre "go arounds" vid Arlanda då jag samtidigt försökte använda ena handen till mobiltelefonpratande. Men flygningen tillbaka till Bromma blev fullständigt perfekt in mot bana 30. Först vid midnatt gick jag till sängs för sömn...

Onsdagen den 8 februari 2006: Gic upp tidigt för att ha en tidig ramtur. Hamnade dock direkt som informatör mellan klockan 06.00 och 10.30 Efter lunch fortsatte jag som fjärrtågklarerare vid "Nynäsplatsen" Fick snart problem med blockriktningsändringen mellan Nynäshamn och Ösmo. Ett fel som visade sig vara ett SIS-kommando i utfartsblocksignalen som inte indikerade hos oss.

Efter avslutad tjänst provade jag en Chilimcfeastburgare vid centralen. Följde sedan "Blomman" ut till Häggvik för att efter en promenad till hans lägenhet fortsätta med bil ut till Vallentuna och modelljärnvägslokalen. Mat intogs ånyo på grillen i Vallentuna. Av någon konstig anledning var jag åter igen hungrig. Spenderade till och med pengar på en dagstidning och en saftig OS-bilaga.

Efter visst förberedande blev den första provdriften av den nya tidtabellen riktigt lyckad. Över förväntan trots att Askerstad bjöd en hel del brister i den halvfärdiga spåranvändningsplanen...
   Av "Blomman" fick jag sedan skjuts till Mörby. Ytterligare en hel del nysnö hade kommit under tiden vi varit och roat oss med modelljärnvägskörningar...

Torsdagen den 9 februari 2006: Efter en sovmorgon tog jag bussen till Odenplan för att inhandla min tårta till jobbet, kommen av tårtkörningen natten mot tisdag. En riktigt god favorit i repris. En 16-bitars tårta av fransk choklad. Mycket uppskattad men naturligtvis relativt dyr. Ett utlåtande lät enligt följane: "Kanske den bästa jag någonsin ätit".

Sammantaget var det en mycket trevlig kvällstur som inleddes med en timmas tester och hälsoprofilering. Fick visserligen relativt dåliga värden vid cyklingen, men detta förklarades med min höga maxpuls. Med andra ord fick jag nu en förklaring till varför mina mönstringsresultat hade varit så bra. Där hade man utfört ett maxpulstest istället, som enligt dem var mycket mer rättvisande men som i princip kunde kräva läkarvårdresurser om flera av mina medarbetare utsattes för sådan. Men jag hade hellre velat vara med i ett sådant test, än detta som de nästan själva dömde ut som opassande för mig... Jag gick dessutom utanför deras mallar när jag tyckte arbetsbelastningen blev lindrigare när jag väl blev lite uppvärmd på cykeln...

Fredagen den 10 februari 2006: Hade en liten sovmorgon och ägnade dagen åt lite mer akuta ändringar av ställverksbeskrivningen. Det fortsatta utvecklingsarbetet kunde jag sedan fortsätta med på hemmaplan. Ett arbete som jag höll på med så länge jag bara kunde, till dess det var dags att förbereda kvällens dans på Mälarsalen.

BLENDER spelade mycket skarpt denna afton. Även min dans kändes skarp när väl kroppen kom igång. Det var helt enkelt glädje och tryck frå bandet och en otrolig stämningsfaktor med flera extranummer som följd.

Lördagen den 11 februari 2006: Efter att ha sovit ut en aning åkte vi ut till Norrviken för att låna bilen. Eftersom jag hade glömt mobiltelefonen hemma fick vi ta en sväng in till stan även sedan vi startat vår tävlings-Sävsjö-resa mot dagens mål Jönköping. Vi bjöds en ganska avkopplande färd som genomfördes i lugnt tempo och god anda.
   I Linköping stannde vi för hamburgerlunch. Direkt efteråt satte jag mig i bilen för att vila under en dryg kvart. Anki besökte under tiden en närliggande trädgårdshandel.

Väl framme i Jönköping checkade vi in och tog oss en tupplur. Vi hade lite svårt att bestämma oss i fall vi skulle falla för BLENDERS otroligt bra fredagsspelning och för den reklam de gjorde inför kvällens spelning i Falköping. Men till slut var vi på väg. Efter lite halkande på extrema vintervägar inne i Falköping och ett antal vägbeskrivningsförfrågningar kom vi fram till folkparken.

Danskvällen bjöd på ganska många olika upplevelser. Bandet spelade även denna kväll bra, även om glöden inte var densamma. Å andra sidan kunde man nog sätta lite frågetecken kring danspubliken också. Visst fanns det ett antal bra dansare, men det rådde en helt annan dansstilskonflikt här än i Stockholm och en nobbarfrekvens jag aldrig tidigare mött. Visst fick jag dansa med ett antal nya tjejer, men jag tror jag blev nobbad av sex tjejer under omkring åtta uppbjudningstillfällen. En lite roande statistik som jag inte har riktigt ord eller förstånd att tolka.

Kanske var några av tjejerna avskräkta efter att Anki och jag dansat i princip ensamma på dansgolvet under pausen, eller så var de "fö rädda att misslyckas"? En av tävlingsdanstjejerna har även senare fortsatt att nobba, troligtvis aningen feg...

Söndagen den 12 februari 2006: Efter danskvällen i Falköping åkte vi tillbaka till hotellrummet på Stora hotellet i Jönköping. Efter god sömn kunde vi njuta av en god hotellfrukost och avfärd vid 11-tiden ner mot Sävsjö. Fortfarande kunde man se följderna av de skador stormen Gudrun orsakade drygt ett år tidigare. Men i övrigt var färden ner till Sävsjö mest en kort transportsträcka.

I Sävsjö fick vi en ganska bra parkeringsplats anvisad längs en närbelägen villaväg. Vi fick tid att värma upp och tävlade först om eftermiddagen. Minnesbilderna av själva tävlandet är förvånansvärt bleka. Å andra sidan kom vi inte bättre än på plats 9 av 17 i vår klass.

Hemfärden blev mer minnesvärd. Dels för att väglaget var nyckfullt. Ibland kändes det som att köra på klaris. I synnerhet på motorvägen. Jag höll ett högt tempo, beredd att gå ner i tempo. Å andra sidan fann jag inget tempo som kändes bättre, så jag såg istället till att hålla avstånd och en stabil färd i rådande trafikrytm. Ofta något högre då alla verkade vara försiktigare, mer kunniga eller fegare än jag...

Kvällsmat intog vi en bra bit norr om Jönköping. Inte på det ställe jag skulle ha föreslagit, utan på någon stor utfodringsrestaurant med högt i tak och virrig serveringsstrategi. Dyrt men tack och lov gott i alla fall...

Färden fortsatte hemåt på bättre vägar fram till Nyköping. Då var det ett digert snöfall och mer påtagligt vinterväglag. Nu var det helt rätt att ibland vara riktigt mesig och i samma tempo som den del av yrkestrafiken som tog det lugnt.

Måndagen den 13 februari 2006: Färden från Sävsjö avslutade jag i Rotebro. Då hade jag lämnat av Anki i stan. Bilen lämnade jag tillbaka till mina föräldrar efter lite sömn, klockan 06.30. Därefter åkte jag direkt hem till Rotebro för att ytterligare få möjlighet att sova ut.

Om eftermiddagen hade jag elev under en del av arbetsturen. En bra arbetstur som förgylldes lite extra av en mycket god kycklingsmörgås. Väl på hemmaplan, hos Anki, fortsatte jag utvecklingsarbetet med ställverksbeskrivningen...

Tisdagen den 14 februari 2006: Denna arbetsdag bjöd på utryckningstillägg i samband med att jag drastiskt fick byta arbetstid. Hade nu en dagtur som bjöd på en hel del dramatik runt om i regionen. Dock hela tiden utanför mitt bevakningsområde. Ett X2000-tåg stoppades med högnivå varmgångslarm utanför Knivsta. Det blev objekt för vidare utredning då det visade sig vara axelbrott. Ett annat tåg missade inbromsningen till en signal i Jädersbruk och blev föremål för tillbud till kollision. Detta bara fem minuter efter att jag blivit avlöst. Tur att det finns skyddsträckor vid sidan av tågvägarna, annars hade fjärrtåget kunnat fortsätta rakt mot eller in i sidan på ett godståg på väg i riktning mot Frövi...

Eftersom det var alla hjärtans dag tog jag vägen hem förbi bokhandeln. Inhandlade en bok som present till Anki. Utan vetskap om i fall boken eller författaren är bra...
   På hemmaplan flög jag flygsimulator mellan München och Innsbruck. En vacker flygrutt med svår inflygning mellan bergen i Innsbruck. Avslutningsvis nyttjade jag en del fritid till fortsatta prov med den framtida presentationen av ställverksbeskrivningen...

Onsdagen den 15 februari 2006: En kort sovmorgon innan jag tog tunnelbanan in till jobbet för en arbetsstart klockan 08.30. Väl på jobbet möttes jag av en riktigt stökig pendeltågstrafik på "Arlandaplatsen". Därtill ett påkörningstillbud vid Häggviks pendeltågsstation. Fick rapport från en förare om att en person låg i intilliggande spår och att ytterligare minst två personer såg ut att hjälpa till. Att föraren ansåg att trafiken skulle stoppas var inte svårt att förstå. Tyvärr stoppas inte tåg hur lätt som helst (med den bromssträcka de har och den signalutformning som finns). Därför behövde jag svar på ytterligare ett par frågor för att kunna ta rätt beslut. Men dessa svarade han inte på utan fortsatte med att dom skulle bli påkörda om inte trafiken stoppades. Hur som helst lyckades jag trots att jag inte fick ytterligare hjälp av föraren som jag tycker borde stannat till och lagt kontaktdom på spåret där de nödställda fanns. Det hade varit en mycket bra och handgriplig åtgärd i detta fall, som nu uteblev. Var dock glad över att han hade sinnesnärvaro att uttrycka den första halvminutens effektiva samtal.
   När sedan polisen började ringa blev frågetecknen till slut uträtade. Personen i spåret var en förståndshandikappad person som sprungit undan från sin skolklass för att gömma sig nedanför perrongkanten. Därav de personer som försökte få honom i säkerhet och få honom att förstå problemet med att befinna sig i spårområdet, här mitt i spåret...

Den ambulans jag tillkallat kunde dock snart återkallas sedan det visat sig att ingen var skadad i dramat. Skönt men en adrenalinframkallande process innan fakta framkommit och tågen stannats på rätt plats...

En hjälpsam kollega såg till att jag fick ett par minuters extra lunchrast för att kunna se Anias störtloppsbrons i OS bli säkrat.
   Även eftermiddagen blev aningen kaotisk. Fick utföra extra och tidsödande omväxlingar i Västerås pga tyfonfel. Därtill var det spårledningsfel (signalfel) i Kolbäck i samband med avlösning. Lyckades dock komma iväg på ett inplanerat massagepass. Hur underbart som helst...

Kvällen bjöd på tävlingsförberedande kurs. Bra träning i kroppsisolation, att dansa i bilder, att showa växelvis inför varandra och fylla ut pulen med dans mellan taktslagen...

Torsdagen den 16 februari 2006: Hade en ramtur men blev direkt placerad på "Eskilstunaplatsen" följt av friskvård och därefter "Nynäsplatsen" En lugn arbetsdag förutom de störningar ett sjukdomsfall på ett tåg i Flemingsberg ställde till med. Under friskvårdstiden slank jag in på bokhandeln READ-IT. Inhandlade en riktigt spännande bok som redan i sin utformning gav visionära tankar gällande hemsidesskapande. Boken hette "Train of thoughts" med underrubriken "Designing the effective web experience". Inte nog med bokens textmässiga inriktning. Var sida var därtill fylld med bilder hämtade direkt från olika järnvägsmiljöer. Snacka om en komplett upplevelsebok för en webfrälst tågnörd...

Var hemma i Ankis lägenhet om eftermiddagen och kunde njuta av OS-hockey. Sveriges andra OS-match. Visserligen en förlust med 0-5 mot Ryssland, men en bra första period och sedan slarv. Den som verkligen stod upp för laget var Mats Sundin som spelade riktigt stadigt. Kvällen bjöd sedan dans på Nackswinget.

Fredagen den 17 februari 2006: Hade en ledig dag men var långt ifrån så effektiv som jag själv önskat mig. Visserligen lite svårt att begära med gott om OS-utsändningar på TV. Damhockeyn svarade för kvällens och OS kanske absoluta höjdpunkt. En semifinal mot USA som damkronorna efter 2-2 i full tid vann efter straffläggning. Ett spel som med andra ord förde dem till en final mot Canada. En underbar bragd och underbart för Sverige med Sandra Kim i spetsen. Hon var riktigt COOL...

Den planerade ekonomiska revisionen av NSWs ekonomi blev uppskjuten till på söndag. Istället kunde jag roa mig med flera flygningar till Innsbruck och svåra landningar VFR. Både från Munic och Linz. Lagade om kvällen pannkaka...

Lördagen den 18 februari 2006: Tävlingsdag i Ludvika. Anki och jag gav oss av om morgonen till Medborgarplatsen. Efter inhandlande av kaffe på seven-eleven var även jag klar att invänta den NSW-busss som skulle föra oss upp till tävlingsstaden. Det blev en spännande tävling. En tävling som för vår del slutade med 10e plats av 30 och domarsiffrorna 314, 224 och 424. Troligtvis skymde jag ett eventuellt stegfel som Anki lyckades med i ena hörnan under kvartsfinalen. För egen del kände jag det endast i armen. Å andra sidan befann sig Anki bakom mig under den trycka bakåtförningen...

Under den sista delen av tävlingsdagen, då jag redan var utslagen, passade jag på att se lite hockey i cafeterian. En stark match som Sveriges herrar vann med 6-1. Vilket motståndarlaget var minns jag dock inte. Under busshemfärden lyssnade vi sedan på den första uttagningen till den svenska melodifestivalen. Ett blekt utbud av låtar i mitt tycke...

Söndagen den 19 februari 2006: Sedan vi om förmiddagen gått upp satte vi start med taklampsmontage och montage av gardinstång. Jag var mest behjälplig och i övrigt placerad vid min dator. När eftermiddagen kom hade jag ätit pannkaka för att orka med revisionsarbete ute i Märsta. Vi satt där koncentrerade mellan ca 14.15 och 23.15. Det enda avbrottet vi gjorde var när jag inhandlade pizza och dryck åt oss alla. En lunch jag bjöd på efter alla års samarbete. Ett revisorsamarbete som i och med detta års revision gick till historien som "dåtid". Det fanns inte mycket att anmärka på detta år. En otrolig skillnad jämfört med hur det såg ut för ca tio år sedan. Nu kunde jag göra en enkel revisorssammanfattning i ett SMS för att informera styrelsen inför årsmötesplaneringen.

Måndagen den 20 februari 2006: För mig blev det en helt ledig dag då räkenskaperna för Nackswinget redan var genomgångna och klara under söndagsdygnet. Fick därmed en hel del datortid och tid för OS-tittande. Åkte en kortare sväng förbi jobbet innan jag fortsatte ut till NSW. Revisionsrapporten skulle finnas till handa inför det årsmöte jag inte skulle kunna närvara på under tisdagen. Skyndade mig sedan hem för att få se damhockeyfinalen mellan Sverige och Canada. En mycket bra och välspelad match där dock Canada var det starkaste och vassaste laget. Men det var en mycket stark match som slutade 1-4 och som kunde bjudit bra många fler mål. Tyckte svenskorna var riktigt starka i tredje och sista perioden. Mitt hopp försvann egentligen aldrig...

Tisdagen den 21 februari 2006: Hade bytt arbetspass med en kollega som behövde eftermiddagen fri. Nu fick jag visserligen ett relativt kort arbetspass mellan klockan 15.40 och 22.00. Detta innebar dock inte att jag fick en lugn och behaglig trafikledningstur. Nej, istället fick jag dyka mitt i en pendeltågstrafik som verkligen var ur fas. Mörst med intensiv trafik och ibland avancerade trafiklösningar i främst Upplandsväsby. Sedan, efter lunch, ärvde jag trafikstrul på södra sidan om stan. Dels med växelfel under en längre tid i Huddinge. Samtidigt hade jag ordergivning gällande Söderby dåligt spårläge vid en vägskyddsanläggning. Har hört teorier om att en plogbil kan ha fastnat med plogen och rubbat rälerna. Om det är den verkliga orsaken vet jag ej, men spårriktning och mer avancerad felavhjälpning behövdes i ett senare läge. De allmänna förseningarna gjorde att jag ej hade en chans att hinna med vettiga prioriteringar på Nynäsbanan i alla lägen. En riktigt dålig prioritering gjorde inte trafiken mer hanterbar, men hade någonstans sina fördelar i alla fall. Hade dock inte själv velat var pendeltågsresenär ner mot Nynäshamn denna afton då några tåg tvingades vända redan i Ösmo...

Förmiddagen, innan min sena arbetsdag, hade jag nästan uteslutande nyttjat till planering av modelljärnvägens spåranvändningsplan för Askerstad. På kvällen, efter mitt utmattande arbetspass, njöt jag av en underbar simulatorflygning mellan Bromma och Arlanda. Kort och gott en riktigt underbar och minnesvärd kort final och inflygning till bana 26 i samband med att jag kom under molnbasen. Tror visserligen att molntäcket var ganska uppsprucket, men tillräckligt heltäckande för att göra instrumentflygning i princip nödvändig.

Onsdagen den 22 februari 2006: På grund av den sena arbetsdagen fick jag en timmas sovmorgon. Började således mitt "Kolbäckspass" klockan 07.00 istället för 06.00. Inledningen av arbetsdagen var i princip normal i övrigt. Även efter lunch, på "Uppsalaplatsen" kunde jag njuta av god ordning bortsett från ett tillfälle. Då: blockerade ett Gävletåg all trafik i Uppsala i drygt tio minuters tid. Man hade kvitterat bomfördröjningen, dvs fällt alla Uppsalabommar för biltrafiken norrut, fått grönt i signalerna men utan att avgå. Jag var ganska tydlig i min kritik mot föraren när jag efter tio minuter lyckades få tag i honom över telefon. Då hade även Upptågets förare fått gå över till honom och upplysa om att han hindrade all övrig trafik. Min rapport i ärendet visade sig inte vara den enda för denna förare och detta tåg. Tydligen hade han dröjt sig kvar även på Arlanda och därtill hindrat ytterligare ett antal tåg vid avgången från Stockholm utan att göra en ansträngning för att få någonting att fungera smidigt. Inte ens ett dörrfel, som i detta fallet, kan försvara ett sådant "egotrippat" beteende. Kanske vore på sin plats med en vidareutbildning (i mitt tycke) för att skapa lite förståelse för helheten. Bilisterna i Uppsala är visserligen vana vid fällda bommar, men när inte ens en försvarbar anledning finns...

Efter arbetsdagens slut tog jag en avkopplande tur till ett café i närheten av Ankis lägenhet. Kopplade där av med läsning, som sedan på hemmaplan kompletterades med tid framför datorn...

Torsdagen den 23 februari 2006: Hade i grunden en ramtur denna dag, mellan klockan 08.30 och 17.00. Bemannade både "Kungsängenplatsen" och "Uppsalaplatsen" innan jag klockan 14.30 kunde ta ut kompensationsledighet. Då var jag riktigt seg och sliten, längtandes efter någon form av vila. Tog dock pendeltåget till Rotebro för att hämta räkningar. Minns sedan inte om jag väl kom iväg till den sociala danskvällen på Nackswinget eller ej? Troligtvis inte...

Fredagen den 24 februari 2006: Hade en eftermiddagstur som slutade klockan 22.00. Eftersom bandet på Mälarsalen inte lockade nämnvärt blev det en hemmakväll så långt som vi nu höll oss vakna.

Lördagen den 25 februari 2006: Dagen skulle innehålla uppladdning inför den kommande arbetsnatten och en i övrigt hård helg. Vi besökte dock Nackswinget för att gå på Järleforsträning. Vi hade dock aningen svårt att få ut någonting nytt i denna träning denna dag. Kanske för att vi trots allt gjort ett långt uppehåll i tränandet, testat mycket nytt och inte fann så många nyheter just denna dag.

Åkte till jobbet för en av mina favoritnätter på det nordvästra stråket, "Västeråsplatsen".

Söndagen den 26 februari 2006: Efter arbetsnatten sov jag en kort tid i soffan på jobbet. Gick därefter ner till spår 10 för att åka med X2000 till Göteborg. Hade lyckats boka en bra "Just nu-biljett" i 1 klass. Kunde därmed sitta lugnt tillbakalutad och sova större delen av resan ner till Göteborg.
   Efter en liten stunds väntan blev jag hämtad av syrran vid Göteborgs central. Väl framme vid Ljungkullen bytte jag snart om till finkläder. Gemensamt åkte vi sedan till kyrkan för att närvara på Jasmines dop. En trevlig tillställning med en underbart go präst som effektivt tog tillvara på chanserna att få Jasmine glad. Veronica fick äran att hälla upp dopvattnet. Själv höll jag mig lite avsides även om jag hade den stora äran att få bli gudfar åt henne.

I lokalen bredvid kunde vi sedan avnjuta underbar smörgåstårta, lättöl, desserttårta och kaffe. En perfekt avrundning på ett dop där man åter igen fick chans att uppdatera sig i hur släkten på Jockes sida hade det. Därtill blev det en bra uppladdning infök;r den hockeyfinal mellan Sverige och Finland som väntade i OS på herrsidan. En final som var intensiv och som följdes av oss från slutet av första period. Vi kom in i ett laddat läge när det stod 1-1 mellan lagen. Detta resultat ändrades dock redan då vi satt i bilen hem.

Jag gladde mig stort när jag fick slå mig ner i TV-soffan. För mig bjöds en perfekt spänning när Sverige och Finland spelade en mycket jämn match. I matchens sista minuter hade Finland mycket väl kunnat ta hem spelet, men Sverige hade styrkan och marginalerna på sin sida. Nu blev det ett efterlängtat OS-guld. Några av oss tyckte dock matchen var allt för spännande och vågade inte se stora delar av de mest dramatiska matchsekvenserna. Knappast ens målrepriserna... Men det var en storslagen turnering med Mats Sundin främst, tätt följd av Foppa och alla andra storheter...

En stund efter matchens avslut fick jag skjuts av Jocke tillbaka till Göteborg central. Det var nu dags för ytterligare en X2000-resa i första klass. Denna gång hem till en ny arbetsnatt...

Måndagen den 27 februari 2006: Efter en bra arbetsnatt på sydsidan, som jag delade med en av de yngre tågledarna, kunde jag åka hem till Ankis lägenhet för att sova ut. Nu hade vi hunden Yatzy på besök. Anki hade varit ute med honom en längre tid på morgonen och han accepterade att jag faktiskt var lite konstig och sov om förmiddagen. Vid 14-tiden hade jag vaknat till och gick ut med honom. Hade en i övrigt bra dag hemma till dess det var dags att gå över till Hillbo för ett inplanerat tidtabellsmöte gällande modelljärnvägsanläggningen. Vi hann en hel del efter klockan 17.00 och bjöds god mat i ett avbrott under arbetstiden...

Tisdagen den 28 februari 2006: Under förmiddagen passade jag hunden Yatzy hemma i Ankis lägenhet. Först om eftermiddagen lämnade jag honom kvar i lägenheten för att själv gå och jobba. Anki hade planerat att komma hem inte allt för lång tid senare.

Onsdagen den 1 mars 2006: Redan under min korta sovmorgon förberedde jag för kvällens konsert med DEPECHE MODE på Globen. Letade fram svarta kläder för att känna mig välanpassad. I minnet hade jag mötet med publiken från en konsert ett par år tillbaka i tiden, vackert uppklädda och svartklädda från topp till tå. Mitt intryck under denna konsert skulle dock bjuda på en mycket brokig blandning av folk, åldrar och klädstilar. Men visst, de riktiga synthfans som var på plats, var mycket vackra att skåda och beundra...

Arbetsdagen var bra och slutade i lagom tid för att i lugn och ro hinna duscha och byta om. Ett lugn jag trivdes utmärkt med och som gjorde mig än mer laddad inför vad som komma skulle. Min enda farhåga var att förhoppningarna kunde vara lite väl uppskruvade efter ett halvårs ivrigt väntande...

Ryktet på tunnelbanan gjorde gällande att Depeche Mode hade varit insnöade i Oslo under förmiddagen, men att de skulle vara på väg till konserten. Redan i ett avslappnat stadium kändes det som ett ringa bekymmer, så länge de avsåg att komma. Ett halvårs väntan hade trots allt gått riktigt snabbt. Nästan lika snabbt som den förmiddag jag jagade biletter till sju personer och endast av ett rent tillfälle köpte loss den enda biljett jag ansåg vara värd allt kämpande och en satsning av tillgångar. Ett underbart lyckokast så här i efterhand. Hittade ingen bättre biljett vid någon av de senare sökningarna, något jag inte ska sörja. Endast en ståplats framför scen hade givit en större upplevelse och inlevelsenivå. Endast biljetter med anmärkningar av typen; "Begränsad sikt" kunde ibland finnas till försäljning efter mitt biljettklipp framför datorn.

Direkt efter ankomsten till Globens tunnelbanestation insåg jag att en konsertkväll kunde innebära törst på lång sikt. Inhandlade en Fanta Free, som dock endast utnyttjades till hälften. För in till Globen skulle den inte få medfölja enligt kroppsvisiterarna som fick mig att dricka ett par klunkar vid entrén innan jag avyttrade nämnda flaska till förmån för min inpassage. Min livsuppehållande drickbara yoghurt hade dock inga problem att passera visiteringen, som måste ha varit av helt symbolisk art.

Den positiva konsertstämningen började annars i kön mot Globen. Vid första anblicken antog man att alla hade stämt möte på gångbron från tunnelbanan, men när kön til parkettinsläppet syntes mer tydlig insåg man att det snarare skulle handla om att finna rätt kö, än att gnälla. Den kö som så småningom visade sig ringla bort mot insläpp nummer sex gick visserligen i riktning bort ifrån Globen, men bara för att efter ett femtiotal meter vända tillbaka mot de nyligen öppnade portarna.
   Den snåla blåsten gav visserligen en kyleffekt som inte var att jämföra med den enstaka minusgrad som termometerarna angavs visa, men hindrade inte mig ifrån positiva tankar. Började minnas tillbaka och bekänna varför jag stod i denna konsertkö. Egentligen har jag bara en person att tacka för det. Den person som gjorde konfirmationsläsningen lite extra intressant och som framför allt bjöd på ett antal mycket underhällande promenader från konfirmationslektionerna under våren 1986. Charlotta Tannestål finns i mitt varmaste minne genom minst två betydnade handlingar. Dels den hälsning till mig som hon för mig oväntat skrev in i min konfirmationsbibel och de promenader som snart fick mig att öppna ögonen för just DEPECHE MODE. Ett band jag inte hade en aning om vad det spelade för musik. Men hennes lyriska beskrivningar fängslade mig på ytterligare ett plan. Har inte mött henne sedan min födelsedag 1986 och undrar naturligtvis om hon också var på konserten och vad hon tyckte? Sänder härmed i alla fall min tanke och tacksamhet till henne...

Väl inne i globen tog jag plats på sektion B13, rad 6 plats 40. En plats belägen i princip rakt framför scen och på lagom nivå för att få en bra överblick över hela arenan. Min nyinköpta kikare kom väl till pass. En underbar skärpa och förstoringsgrad trots dess smidiga storlek. Förbandet "The Bravery" hade visserligen några korn av guld, men gjorde endast ett positivt intryck i form av en övergång från en skränig hårdrocksliknande tillställning i början, till en mer synthbetonad och mer harmonisk avslutning. Men det kändes i atmosfären att det var DEPECHE MODE som alla väntade på.

Ett rymdinspirerat Depeche Mode gjorde så småningom entre och inledde med ett par låtar som inte fanns med i mitt medvetande. Måste dock erkänna att jag inte riktigt fullgjort min läxa, sedan jag kom över biljetten. Jag köpte visserligen det senaste albumet, men det har inte avlyssnats speciellt flitigt. Mitt riktiga Depechhjärta finns kvar i 1986-1988 års tappning, bortsett från enstaka nya alster. Därför fick jag vänta till den tredje låten innan mitt konserthjärta började bulta till "A question of time". Då hade jag visserligen redan drabbats av underbara konsertrysningar som uppstod redan vid första frasen, i första låten, som David Gahan framförde på scen. Men den största upplevelsen kom först i mitten av konserten. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att låten HOME skulle vara med under konserten och att den dessutom fängslade stora delar av Globen i en stark antydan till allsång. Dock misstänker jag att detta var en av de låtar som var minst känd för den stora skaran av publik. Något som jag grundar på att ingen i min "Depeche-bekantskapskrets" lyckats känna till denna underbara låt direkt, sedan tidigare.

Ju längre konserten pågick, desto mer kände jag mig hemma. BEHIND THE WHEEL fick ytterligare några fans att fortsätta diggandet stående. För egen del förblev jag sittandes ytterligare en tid, speciellt med tanke på hur konsertovan jag kände mig när PERSONAL JESUS framfördes och nästan alla syntes veta när och hur armarna skulle prisa ljuduppenbarelsen. En fängslan hos publiken som blev total även hos mig när ENJOY THE SILENCE gav allsång som även jag kunde. En tystnad som gav en efterföljande kort pause som gjorde mig minst sagt förbryllad. Var konserten slut nu? Var detta allt jag skulle få se av legenderna? Men jag behövde inte bli besviken i mitt funderande. Martin Gore intog snart scenen själv för att bjuda riktig skönsång innan en tempohöjning bjöds med bland annat JUST CAN´T GET ENOUGH i riktigt åttiotalsstuk. En specialmixad verson av NEVER LET ME DOWN AGAIN avnjöts innan det blev avslutande skönsång igen. En låt som jag onekligen behövde denna konsert till för att upptäcka. Avslutnings numret GOODNIGHT LOVERS skulle komma att prägla många av mina efterföljande veckors nynnande uppblandat med den tidigare konsertlåten WALKING IN MY SHOES. När jag lämnade Globen var jag som nyförälskad i bandet, samtidigt som jag njöt av alla lyriska beskrivningar av konsertkvällen i kön ut, på tunnelbanan och i de efterföljande dagstidningarnas recensioner. Detta samtidigt som jag tyckte att det skulle bli otroligt skönt att komma hem till den för mig mer kända DVD-videnon "101". Åren har ju som sagt var gått och man kan ju inte känna igen allt. Jag behövde helt enkelt sova på alla konsertintryck för att dagarna senare formulera intrycken på följande sätt till en vän som köpt biljett till sommarkonserten:
 
Man kan inte dö utan en konsert med Depeche Mode... Vilka legender...

Efter en promenad från Hötorget fram till Karlavägen tog jag slutligen en buss den sista biten hem till Ankis lägenhet. Som vanligt denna vecka fick jag ett mycket gemytligt välkomnande av hunden Yatzy. Somnade efter en del smältande av alla konsertintryck.

Torsdagen den 2 mars 2006: Att ha en tidig arbetsdage efter en uppslukande och känslosvallande konsert var kanske inte det mest lyckade. Men jag vaknade trots allt pigg och fick en tidig sovrast under min lunch som ifann sig redan klockan 08.30 då jag blev avlöst på "Arlandaplatsen". Ett bevakningsområde som endast gav lite dramatik de allra första minuterna då jag fått tydligt överlämnat att en provkörning skulle gå tur och retur Märsta. I själva verket gällde beställningen och anordningen endast Upplandsväsby. Nu åkte de vidare i och med att det inte fanns någon chans att vända där de befann sig, beroende på bakomvarande tåg...

Efter arbetsdagen hann jag hem en sväng till datorn innan det blev tid att åka till träning med Jenny T. Vi hade stämt träff på Nackswinget till klockan 17.00. Det trevliga med denna tidiga träningstid var att jag kom hem i bra tid. Redan vid 19-tiden åkte jag hem till Ankis lägenhet för att fördjupa mig i modelljärnvägstidtabellsplaneringen och spåranvändningsplan för stationen Askerstad. Ett arbete som började ge resultat och som skulle praktiseras den kommande onsdagen... Det blev mest en del korrigeranden i tidigare planering och ritande av ett spåranvändningsschema.

Fredagen den 3 mars 2006: Dagen började med att jag försov mig. Vaknade endast en halvtimma innan jag skulle vara hos Hillbo för ett möte avstämmandes växlingsplaner och spåranvändning inför den kommande modelljärnvägskvällen med tidtabellskörning kommande vecka.
   Anmälde att min och Yatzys promenad skulle bli aningen förskjuten tidsmässigt. Omkring klockan 10.10 gav vi oss iväg mot ett hem fyllt av katter. Två stycken i alla fall. Det blev ett spännande möte mellan Yatzy och de båda katterna. Alla var de nyfikna men samtidigt mycket reserverade. Den ena katten ville dessutom gärna retas när han fick chansen att smyga efter. Ett retande som kanske egentligen inte var av snällaste art utan snarare för att testa gränserna och sätta hunden på plats. Det var ju trots allt deras hemmaplan och deras kattmat som i ett obevakat ögonblick försvann.

När vi vid 16.30-tiden avslutade vårt möte hade vi hunnit riktigt långt med vårt planerande och vår avstämning. Vi hade även tillåtit oss att beställa pizza för att hålla blodsockernivån beständig och huvudet på skaft.

Promenaden hem blev riktigt intressant. Vid ett gathörn stannade Yatzy och började vanka farm och tillbaka samt resa sig på bakbenen för att se in genom ett fönster på huset. Efter bara några minuters tid visade det sig att det snarare var en parkerad skåpbil som var de huvudsakliga doftkällan. I den fanns det nämligen en mängd hundburar som vi fick se när ägaren av ett hunddagis kom ut från den aktuella porten. Fruktansvärt snälla stilla och lydiga hundar. Man kan förstå att Yatzy var fylld av nyfikenhet och uppskattade hunddagisfröknarnas uppmärksamhet mycket.
   Yatzy och jag fortsatte sedan hemåt och stannade i princip bara till vid en liten isbana som banen spolat ner för en liten slänt. Där var det riktigt roligt att halka omkring...

Kvällen bjöd på en hel del snöfall. Om än lite sent fick jag tag i bilen och hämtade Caisa för gemensam färd ut till Yesterdays där Wahlströms spelade. Jag hade inte någon jättehöjdarkväll, men trivdes bra när jag väl var uppe på dansgolvet. Inte minst var det trevligt att åter igen få dansa med en gammal datetjej som jag för ett par år sedan hade nära kontakt med. Ikväll fick hon åter igen sista dansen... Mest minnesvärt i övrigt var nog den finska danstjej som jag fick dansa bugg med, hitrest för att följa helgens EBBA-cup.

Lördagen den 4 mars 2006: Efter danskvällen på Yesterday skjutsade jag hem Caisa. Sov därefter i mitt eget hem. Om eftermiddagen begav jag mig till Kista för att jaga present åt min far. En riktigt svårfångad present. Till slut hade jag dock fastnat för ett par släktforskningsböcker som det dock var risk för redan fanns i mina föräldrars hemmasamling. Men trots detta den present som kändes mest rätt för stunden...

Åkte vidare in till stan i riktigt svårt väglag med djup och spårig snö. Hittade dock en parkeringsplats som lämpade sig perfekt för parkering, omedelbart vid sidan av en utfart, ett kvarter från Ankis lägenhet.
   Kvällen i övrigt bjöd på pannkakssammanställning, nämnda måltid och samtidigt tittande på den tredje uttagningen i den svenska melodifestivalen för året. Efter detta evenemang fortsatte jag kvällen framför datorn, ivrigt skrivande en växlingsinstruktion till modelljärnvägstidtabellen. Naturligtvis inspirerad av Depeche-DVD på bildskärmen och i mina hörlurar...

Söndagen den 5 mars 2006: Under hela förmiddagen arbetade jag vidare med min växlingsinstruktion för modelljärnvägsklubben och stationen Askerstad. Anki lämnade hunden Yatzy på en veckas hunddagis. Om kvällen, vid 17.30-tiden begav vi oss med bil norrut och hem till mina föräldrar och firande av min fars födelsedag. På plats förutom jag, Anki och mina föräldrar fanns Agneta, Helge och Britta. Runt matbordet blev det en hel del intressanta diskussioner, inte minst gällande relationer, barnbarn osv. Stundtals kom även min morfar i centrum av diskussionerna med personanalyser som till viss del var nya även för mig.
   Innan Anki och jag begav oss hem till stan med 213.19-tåget, tog jag mig friheten att scanna in en del bilder. Främst min konfirmationsbild, men även skolkatalogsbilder från pappas skola årskurs 7, gällande samma år som jag gick i sjuan. Bilder som jag på hemmaplan, hos Anki, direkt laddade in i datorn från det minnesstick jag lånat av pappa.

Måndagen den 6 mars 2006: Efter en datornatt till ca 02.00 tog jag sovmorgon. Försökte dock komma igång med ytterligare nedskrivande av modelljärnvägsväxlingsbeskrivning, men det gick allmänt trögt inledningsvis. Hämtade dock inspiration genom flitigt avlyssnade av Depeche-skivor.

Under min väg till eftermiddagstjänstgöringen mötte jag som hastigast en av Ankis och mina gemensamma vänner, Magnus, som lämnade sin dotter i Ankis grannskap.
   Mina arbetsuppgifter vid Uppsalaplatsen blev relativt kortvariga. En kollega kom för att byta av till förmån för tidig rast. Den plats jag kom till efter matrasten bjöd istället på MEGA-stök i pendeltågstrafiken. Detta samtidigt som min kollega fick slita med sena fjärrtåg och problem. Lyckligtvis hölls en högre bemanningsnivå ca 1,5 timmar över ordinarie tid, innan vi slog ihop våra bevakningsområden från tre till två inför nattrafiken. Men när jag vid 21.40-tiden lämnade min tjästgöringsplats, "Nynäsplatsen" var jag riktigt tom i huvudet och utmattad.

Tisdagen den 7 mars 2006: Tack vare ett turbyte fick jag en sen arbetsstart, klockan 15.40. Förmiddagen hemma blev underbar och välutnyttjad för den växlingsbeskrivning jag hade att slutföra till modelljärnvägskvällen den 8 mars. Nu var det förarna som skulle få växlingen noggrant beskriven för att kunna göra ett bra jobb. Som vanligt inhämtade jag energi och stimulans genom att lyssna på Depeche Mode.

Eftermiddagspasset var inledningsvis lagom rörigt, med signalfel (trasigt grönt sken) mellan Skavstaby och Blackvreten, extra växlng med två hjulskadade pendeltågsenheter i Märsta mm. Men kvällen skulle bli många gånger värre. Nog den värsta trafikkvällen i min trafikledarhistoria utan att det var snöfall utomhus. För andra kvällen i rad tjänstgjorde jag på Nynäsplatsen, vilket i sig inte innebar mer än de senaste dagarnas pendelkaos och uppemot halvtimmasförseningar på Nynäsbanan. Den tyngsta biten, som fick mig att arbeta på gränsen till min förmåga, kom sig av tre stycken olika högnivå tjuvbromslarm på tre separata och långa godståg samt ett lindrigare lågnivålarm för ett pendeltåg. Det sistnämnda gav mest sitt uttryck i extrem teknikstress då larmrapporten inte gick att slutföra på ett smidigt och begripligt sätt. Ett streessomoment som effektivt skulle balanseras mot det kapacitetsutnyttjande som behövdes för att över huvud taget strukturera upp den övriga pendeltågstrafiken. Ett riktigt vasst läge...

Högnivålarmen sträckte sig över ett par timmars trafikkaos och löpande felsökning. Den stränga kylan gav uttryck i fastfrusna bromsar på de godstågslok som varit parkerade utomhus. Just denna afton tydligt utpräglat hos ett järnvägsföretag. När trafikstörningarna var som värst hade jag ett mycket långt godståg stående mellan Mölnbo och Gnesta, ett innen i Järna och ett i Malmsö. I princip var läget detta när jag lättad kunde lämna över till nattpersonalen, med skillnaden att problemen började lösa sig och trafikintensiteten minska en aning. Värmealstrande isbildningar i bromssystemet hade då i vissa fall ihärdigt hackats bort...
   För min del kvarstod en dryg timmas övertidstjänstgöring med tanke på alla larmrapporter och trafikrapportering som skulle slutföras innan hemgång. Åter igen en kväll då jag verkligen njöt av att komma ut i den friska luften för att andas ut och koppla av...

Onsdagen den 8 mars 2006: Äntligen kunde jag njuta av en lättsammare arbetsdag. En andningspause som behövdes för att kunna känna av den framförhållning som man hellre nyttjar i trafikövervakningen, i jämförelse med de direkta problemlösningarna som krävs när trafiken blir stökig. Fick till och med utrymme att arbeta med ställverksbeskrivningen, då elever behövde trafikledningstid.

Under min friskvårdstid införskaffades nya DVD-musikfilmer. Arbetsdagen i övrigt avslutades annars på "Kolbäcksplatse", bland annat med en lite udda diskussion om hur ett A-arbetsområde skulle definieras gällande Västerås Västra godsbangård. Risken var stor att tillsyningsmannen trodde jag ansvarade för större område än vad verkligheten gör gällande, och att han därigenom skulle känna sig tryggare än han borde vara. Men när väl begreppen var genomgångna och åtminstone ordmässigt accepterade beviljades ett arbetsområde med lite extra skyddsåtgärder vidtagna av mig för säkerhets skull. Litade inte hundraprocentigt på att vi hade en gemensam säkerhetssyn i frågan, men nivån kunde anses god ändå.

Direkt efter dagsarbetspasset skyndade jag mig iväg till Roslagsbanan för färd till Vallentuna och modelljärnvägsanläggningen. Tidtabellskörningen blev över förväntan genomförd och fängslade alla till drygt 22.00 då ett helt trafikdygn hunnit genomföras.
   Den efterföljande transporten företogs sedan med bil. Blev skjutsad av Hillbo ända hem, båda upppmuntrade och nöjda över tidtabellsläggningsframgångarna...

Torsdagen den 9 mars 2006: Efter en dagtur på jobbet skyndade jag mig iväg till Nackswingets lokaler för träning med Jenny T. Stannade sedan kvar till den sociala danskvällen, änven om jag avnjöt en härlig dusch direkt efter avslutat träningpass.
   Själva träningspasset hade känts riktigt laddat, intensivt, utvecklande och bra. Men så fort den sociala danskvällen startade gick luften ur mig. Tror att jag drabbades av en rejäl blodsockerförlust, som dock inte riktigt kunde åtgärdas med fika. Lite av energin kom visserligen tillbaka, men danslusten var svårfångad och riktigt avlägsen. Endast ett fåtal ljusglimtar främst beroende på positiv personkemi som smittade av sig positivt.
   En halvtimma innan den sociala danskvällens slut var jag så åter igen på väg hemåt. Hade velat länge och fastnade nu på nedervåningen där jag inspirerades att slå på bastun istället för att åka hem. Egentligen skulle Anki varit närvarande, men hon hade stannat hemma för att bli utvilad och förberedd inför en kommande anställningsintervju. Nu blev jag själv kvar ytterligare ett par timmar, avkopplandes i bastun och sedan städandes en aning i lokalen innan hemfärd.

Fredagen den 10 mars 2006: I nattens inledning hade jag aningen svårt att finna ro för sömn. Därför var det utmärkt att mötas av en dag med ramtur, beredskapstjänstgöring på jobbet. För en gångs skull passade jag på att koppla av i fikarummet och soffan i väntan på uppdrag. En viloprocess som jag ansåg kunde ge arbetsgivaren mer så fort jag behövde aktiveras.
   Mina arbetsuppgifter blev så småningom av lite varierat slag. Inledde som trafikinformatör och rastavlösare på centralens informationsplats hos oss. Slutet av arbetspasset fullgjordes sedan på en av trafikledarnas platser, slut lagom inför hemgång.

Kvällen bjöd sedan en varierad danskväll till PERIKLES. Efter en svag inledning från bandets sida kom de mycket starkt mot slutet av kvällen. När de mot slutet av kvällen även avslutade med nya madonna-alster visade de att de fortfarande hängde med utvecklingen. I mitt tycke riktigt starkt med andra ord.

De största dansintrycken bjöd annars den första pausen. Underbar pausemusik (all heder åt bandets goda musiksmak) som fick igång Anki och mig i underbart dubbeltempo. Med andra ord lugna låtar med utsökta dansrytmer och perfekt fingertoppsinspirerande känsla. Vilken njutning. En njutning som så småningom skulle sprida sig vidare när jag genom Ankis uppoffring fick chansen att lägligt greppa en danstjej som jag ända sedan någon gång före jul lyckats missa trots gemensamma ansträngningar. Nu tog vi igen det med åtta låtar på rad. Tyvärr misslyckades telefonnummerutbytande, troligtvis beroende på min otimeing och riktning mot dansgolvet när vi borde gjort klart de vi planerat. Min tanke var att eventuellt samåka till Yesterday när Anki firade skidsemester. Alltid bra att ha någon med sig till Yesterday, för att inte känna sig vilsen om man inte är riktigt inspirerad och riktigt på hugget...

Jag och Anki tog efter de sista danserna tunnelbanan hem. Riktigt nöjda med kvällen. För Ankis del var det nu dags att ladda inför en skidsemester. Själv gick jag och la mig med siktet inställt på en avkopplande helg med isvaksbad...

Lördagen den 11 mars 2006: För egen del var jag knappt vaken när Anki gick upp, åt frukost och gjorde sig redo för avfärd mot Geneve och så småningom de franska alperna.
   Min dag fick istället en ganska avslappnad inledning. Efter att ha sovit ut lite lagom länge startade förberedelser inför en isvaksbadfest vid en stuga i skogen i Stockholms närhet. Packandet innebar framletande av sovsäck, liggunderlag, handdukar, kläder och den dryck som inhandlats under fredagsen. I mitt fall fick det för en gångs skull bli kartongförpackat vitt vin, DROSTY-HOF från sydafrika 2005.

Vid 14-tiden gjorde jag mig i ordning för avfärd, inför ett möte med några av arrangörerna på buss 744 från Huddinge centrum. Väl vid ändhållplatsen hade vi en knapp halvtimmas promenad ut i skogen till den stuga som var hyrd för helgen invid en mysig sjö. Samma ställe som förra årets vinterfest hölls vid.

Istället för att såga is, (förra årets uppgift), stannade jag kvar inomhus tillsammans med tjejerna för att få fart på eldstaden. Inledningsvis tyckte jag vi hade en alltför ickevärmande eldstadsfilosofi, där vi inte lät luften komma åt veden tillräckligt och där vi framför allt hindrade värmestrålningen ut i rummet genom att lägga på nya icke värmestrålande vedstycken i förgrunden. Men snart hade vi slutat bygga på höjden, för att istället sprida värmeglödgade och brinnande vedstycken över en effektivt stor värmestrålande yta. Det gav gott resultat för värmen i stugan, även om det tog sin tid i alla fall.

Så snart sj&oum;n var uppbruten, isvaken öppen och bastun varm begav vi oss ner till sjön. Alla utom "huvudfotografen" tog plats i bastun och ingick i isvaksgruppen. En trevlig tillvaro som förevigades efter ett antal dimmiga fotoförsök. Två i gänget gav sig till och med på uppdraget att göra snöänglar, trots utomhuskylan i den stjärnklara kvällen.

Efter bastu- och isvaksbadandet gick vi upp till stugan för att inmundiga förberedd taco-mat. Underbart gott och ytterligare understrykande känslan av ledighet. Visst saknade jag Anki, men försökte samtidigt njuta av alla mina vänners sällskap i stället, så mycket som möjligt. Vänner som jag trots allt inte umgås med speciellt ofta.
   När kvällen övergick i natt lämnade två av gästerna oss för nattpromenad genom skogen och bussfärd till mer bebodda trakter. Vi startade samtidigt att spela sällskapsspel. Kanske inte speciellt framgångsrikt, men ändå roande förvånansvärt länge med tanke på hur trötta många av oss var. Även sängfördelningen blev en lite utdragen process. Eftersom vi nu inte var lika många kvar fanns tillräckligt med sängplatser kvar, dock utspridda även i en gäststuga. Eftersom jag hade svårt att riktigt veta vart jag ville sova, annat än ev undvikandes liggunderlaget, hade jag mina tankar på gäststugan. En av mina kvinnliga vänner gjorde också anspråk på stugan, vilket var trevligt, men som samtidigt fick inbjuda henne att välja sällskap. Inte heller jag hade velat sova ensam där...
   Helt rätt förlorade jag slaget om platsen i gäststugan, men fick samtidigt en av huvudstugans bästa våningsängsplatser. Tror det var samma plats som förra gången. Ännu bättre visade det sig ha varit när gäststugans nattemperatur visat sig svårinställd utan en bullrande varmluftsfläkt.

Söndagen den 12 mars 2006: SOlen var redan uppe när jag kollade till hur det stod till i gäststugan. Återvände till min sköna säng efter ett par minuters frisk luft och insåg att jag hade det riktigt bra där jag var, förutom just att luften var aningen instängd. Sov vidare ett par timmar till dess det var frukosttid för oss alla.

Efter frukost diskade och städade vi. Riktigt vilken uppgift jag hade vet jag inte. Stack in en hjälpande hand både här och var och gav fritt utrymme så fort jag fick för mig att jag snarare försvårade ett städresultat som redan var nära ett genombrott.

I lagom tid inför bussfärden hem gav vi oss av efter lite penningafördelning. Jag var mycket nöjd med helgen och tror de andra också hade trivts lika bra. Tyckte det märktes på stämningen. Riktigt positiva vibrationer mellan vissa ögon om jag får gissa...

Min söndagskväll fördrevs sedan i ensamhet i Ankis lägenhet. Gjorde pannkaka som så småningom gav mig den energi som jag behövde för att skapa dagbokstext. Detta samtidigt som jag kunde njuta av DVD och ett partiellt lyssnande till Depeche Modes utvecklingshistoria. En DVD som kommer att få gå ett par gånger innan jag snappat alla engelska beskrivande uttryck som förekommer... Hur som helst, natten är kommen...

Måndagen den 13 mars 2006: Eftersom jag var lite osäker på när arbetsdagen började, åkte jag iväg till jobbet strax före klockan 08.30. Men den mest troliga starttiden visade sig vara fel. Den arbetstur som jag i princip aldrig har i mitt schema började först klockan 11.30. Av denna anledning bjöd jag min arbetsledare fria händer att anlita mig på övertid om han hade nytta av mig. Ett erbjudande som emottogs redan efter fyrtiofem minuters lugn och ro. Den stökiga morgontrafiken och viss mindre personalbrist gjorde att jag fick en plats att övervaka nynäsbanan. Och inte hann det gå många minuterar innan jag fick ett spårledningsfel att ta hand om i Huddinge.
   I övrigt blev arbetsdagen gemytlig. Lyckades bra med möten i Läggesta, inkluderat effektiv backning, då höghastighetsväxeln i Ryssjöbrink inte ville vara med pga isbeläggningar. Vid nittontiden var jag fri för kvällen, en kväll som kanske innebar lite väl mycket lugn och ro. Var långt ifrån så kreativ som jag ursprungligen planerat.

Tisdagen den 14 mars 2006: Kom i tid till jobbet trots att jag hade känslan av att vara sen till busshållplatsen. Trafikövervakningen på "Kolbäcksplatsen" bjöd nästan inga konflikter under morgonrusningen. Oavsett om tågen var i tid eller sena, så kom de i princip där jag ville ha dem för att undvika konflikter i Kolbäck, Valskog och Arboga.

Även efter lunch hade jag en relativt lugn tillvaro på Uppsalaplatsen. Detta trots att ett spårledningsfel inne på Uppsala C kom tillbaka. Ett fel som var riktigt bekymmerssamt för trafiken och fjärrtågklareraren i den tidiga fasen av morgonrusningen. För min del kunde jag styra och förbereda ganska bra den glesa trafik som gick vid lunchtid. Men strax innan avlösningstid, vid 14-tiden var det dags för ett större kaos. Något järnvägsföretag hade fått för sig att flytta en hjulskadad liggvagn från Storvreta ner till Uppsala utan rådgörande och känt tillstånd från Banverket. Det kanske största problemet i sammanhanget var att man därtill anlitat en utomstående tågoperatör och dess lokpersonal för att utföra transporten. En förare som därmed kom i kläm när i all sin hjälpsamhet. Uppenbarligen fick han inte den information av vagnexpertispersonalen som Banverket kunnat förvänta sig, om de ens känt till att transporten skulle äga rum. Troligtvis hade den inte ens beviljats dagtid, är min bedömning just nu. Hur som helst inkom fakta under färd som antydde att inte allt stod rätt till. In på mitt trafikledningsområde blev det efter en tids totalstopp norr om Uppsala ordergivning för det aktuella tåget med en största tillåtna hastighet om 10 km/h. I övrigt framtvingades en avsyning av den bansträcka där den hjulskadade vagnen framförts, och därmed en hel del tillhörande förseningsminuterar. Skönt nog blev jag avbytt för hemgång strax efter att trafiken återupptagits tillsammans med ordergivning om en största tillåtna hastighet om 30 km/h till dess att avsyningen var slutförd...

Väl hemma köpte jag möbelolja till vår nya köksbänk. Om allt går som det ska hinner jag olja in den innan Anki återvänder till Stockholm efter en veckas skidsemester i de franska alperna.
   Insåg att jag missat att köpa putstrasor, men beslöt mig för att sova lite middag innan jag återvände till till köpcentrat för att köpa relativt billigt bommulstyg i form av örngott som jag sett i utförsäljningannonser.

Kvällen i övrigt spenderades i huvudsak till städning och papperssorterande. Mot slutet av kvällen fick jag tid för skrivande och njutande av min dagsfärskt inköpta Depeche Mode-DVD från konsertturnén "Devotional". En DVD som snart gav mig ännu mer inblick i den Depechehistoria jag redan borde känna väl...

Onsdagen den 15 mars 2006: Hade en lagom liten sovmorgon med arbetsstart först klockan 08.30. Hela arbetsdagen förflöt lugnt och trivsamt rakt igenom. Hade gott om tid att optimera trafiken både på "Kungsängenplatsen" och på "Kolbäcksplatsen". Däremellan kunde jag njuta av en lunchrast som perfekt sammanföll med världskuppen i skidor och damernas störtlopp. Härligt att se Ania Persson ta den översta pallplatsen hur säkert som helst. Den vinsten kom lagom till dess det var dags för min friskvårdstid som inleddes med promenad på Kungsholmen och som sedan, när jag tröttnat på den stadsdelen, fortsatte från Kungsträdgården med hjälp av effektiv tunnelbaneförflyttning.

Blev tidigt avlöst och kunde därigenom hinna köpa maskeringstejp, äta och sova ca 30 minuter middagssömn innan det bar av för träning och tävlingsförberedande kurs med Jenny T. En rolig men samtidigt ganska tuff träning där mycket gick ut på att specificera förningspunkter, definiera tryck och drag tillsammans med frisnurrar och grundsteg i möjligast mån. Därtill ska man naturligtvis inte förglömma pulsen. Jenny och jag försökte att finna ut när vi blev stående framför varandra utan kontakt och vart det föreföll bli osäkerhet i fortsatt förning. Vi behövde finna punkter för att både ta och ge energi åt varandra på ett naturligt sätt...

Vår träning avslutade vi vid 21-tiden. Efter en dusch och hemfärd till Ankis lägenhet tejpade jag med maskeringstejp runt de trämöbelytor som skulle inoljas. Vid midnatt var sedan även den första inoljningsfasen klar och jag kunde avsluta min vakna tid med lite dagboksskrivande, även denna kväll med ett DVD-fönster från Depeche Modes konsertturné "DEVOTIONAL", tillspetsat med ett glas vitt vin inför min lediga torsdag...

Torsdagen den 16 mars 2006: Min lediga dag nyttjades till många saker. Efter lite lägenhetspyssel, inoljande av bänkar och hyllor, gav jag mig ut på stan i presentjakt. Hittade ganska snart den golvlampa som jag tidigare tittat ut. Det bästa var att jag nu fann den till det hittills billigaste priset och dessutom i den bronsfärg jag helst ville ha. Återstår bara att se om Anki blir lika förtjust i lampan och färgen. Men jag tror att den matchar soffan och databordet riktigt bra, om hon väljer att behålla den...

På eftermiddagen sorterade jag min tvätt och packade mina tvättväskor för avfärd mot Rotebro. I Tessinparken mötte jag trevligt nog Jenny O som var på promenad med två vaktade barn, vars föräldrar dagen till ära missat lämna hemnyckeln till dagiset varifrån barnen hämtades.
   Även i Rotebro var det ett välkänt ansikte som höll upp dörren framför mig. En förälder till en gammal klasskamrat. Pappan till den person som för övrigt av en slump fick mig att börja dansa. Nog om det...

Tvättstugan bokades mellan 19 och 22. Väntetiden nyttjades dock effektivt till diskande och städande. Främst det förstnämnda, eftersom jag ställt upp det som krav inför min kommande avfrostning av frysen. Under tiden jag tvättade, torkade och vek kläder, i pauserna, stängdes frysen av. De flesta frysvaror hade ett gammalt förflutet och kastades. Lägenhetens frysbehov avskaffades därav och den förblev permanent avstängd på obestämd framtid. Att ha den igång förefaller endast utgöra en risk för haveri, eventuell översvämning och energislukande. Nu kanske elräkningen kan gå ner ytterligare en bit i kostnad.

Hade inledningsvis tänkt återvända till stan, men mina städprojekt hade fängslat mig att stanna... Men i säng kom jag inte förrän långt in på fredagsmorgonen...

Fredagen den 17 mars 2006: Fredagen startade i princip i tvättstugan. Vek ihop all nytvättad och torkad tvätt samt packade den i mina gedigna tvättväskor. Innan jag lät sömnen fånga mig, blev jag fångad av en film på TV. Filmen "WHATEVER" hade nog just börjat när jag kom in i handlingen. Efteråt, när jag sett klart slutet kunde jag läsa mig till att den pågått mellan klockan 03.25 och 05.10. Hur som helst ganska sevärd...

Sov lite drygt sex timmar innan jag åter igen var på benen. Det nattliga filmtittandet fick mig att rationalisera lite i dagsprogrammet. Valde att packa en mc-väska med kläder för kvällens dans, då jag inte längre avsåg att lämna all tvätt i Ankis lägenhet, utan åka utan tvättlast direkt till jobbet. Ett smart drag, borsett ifrån att dansskorna trots allt var i just Ankis lägenhet...

Ursprungligen hade jag sökt semester både fredag och lördag. Den sistnämnda dagen hade beviljats, men min ramtur om fredagen behövdes. Tågledaren hade ingen assistent för dagen, varför jag fick praktisera som detta. Riktigt lärorikt att anordna tå och planera tidtabellen för några av dessa. Vid två tillfällen fick jag dessutom rycka in och lösa av operativt. Tillsammans blev det nog närmare en och en halv timma operativt. Men som sagt var, det var tågledartjänstgöringen som gav mig mest i avseende på kunskapsutveckling och utmaning.

Med tanke på min tidigare semesteransökan och tågledarens avslag fick jag trots allt gå lite tidigare än schemat sa. Å andra sidan hade jag inte tagit ut någon lunchrast, så det jämnade i princip ut sig...

Tog efter avslutat arbetspass bussen till Ankis lägenhet för att hämta dansskor. Åt lasagne och åkte därefter ut till mina föräldrar för att låna bilen. Därefter direkt till dansen, dit jag anlände klockan 23.00. Pengarna räckte, men knappt. Dock tack vare att jag lånat 40 kronor från mina föräldrar före avfärd. Som kompensation för att jag anlände sent till dansen blev jag väl omhändertagen, utan krav på garderobsavgift och med en inträdesbiljett som berättigade till fika vid lämpligt tillfällen. I princip anlände jag när pausen startade. Något som inte gjorde något i och med att jag nu hann prata lite extra med Patrik och så småningom även med Caisa och Pelle.
   Danskvällen som sådant var ganska bra. Hade nog behövt ett par timmar till för att vara i närheten av att få nog, men hann ändå dansa med ganska många godbitar... Sammantaget dock en danskväll som får ett medelbetyg rent känslomässigt...

Lördagen den 18 mars 2006: Efter att ha dansat två timmar på Yesterday fanns krafter kvar. Men samtidigt som gärna hade fortsatt dansa till BOOGART var det skönt att få åka iväg. Jag hade en viktig punkt kvar på nattens dagordning innan läggdags. Caisa och Pellen (som jag lovat skjuts) hade Patrik att lifta hem med, så jag kunde direkt styra bilen in mot stan och Ankis lägenhet.

I nattens sena timma fick köksbänken och en nyligen tillverkad hylla det tredje och sista lagret av olja. Ett trevligt nöje som jag blivit van vid och som ger ett mycket njutbart resultat för ögat. Innan jag sedan kom i säng hann det gå ett par timmar, men skön sömn blev det...

Steg upp en bit in på förmiddagen och försökte strukturera dagen i huvudet. Bilen stod och vätade på att ta mig till Rotebro efter frukost. Inledde dock med att ta bort all maskeringstejp som omgav köksbänk och den hylla som jag under natten oljat in. Polerade dessutom de inoljade ytorna en aning innan jag tillät mig att spisa frukost.

Sedan följde en lång rad bilfärder. Först hem till lägenheten i Rotebro för att lämna restprodukter av den senaste veckans nyttoarbete. Åkte sedan vidare till Coop Forum i Rotebro. Åter till min egen lägenhet för att hämta all den tvätt som stod färdigpackad sedan fredagsmorgonen. Efter en välbehövlig biltransport in till stan packade jag snabbt ut ur bilen, parkerade den, lastade upp allt i lägenheten och begav mig ut på bilfärd igen. Inte konstigt att bilens trippmätare visade på 160,8 km när jag nu lämnade tillbaka den hos mina föräldrar. Detta trots att jag insåg att jag saknade mat jag borde ha tagit med mig från kylskåpet i Rotebro. Därav fick det bli en kommunal färd vidare norrut och ytterligare ett hembesök. Trevligt med tanke på att jag åter igen fick tillfälle till att lyssna på ENJOY THE SILENCE med Depeche Mode på min underbara hemstero invid sängen. Men så snart matvarorna var packade begav jag mig iväg igen.

Jag hann bara utanför ytterdörren innan jag fick nya problem. Lastad med soppåsar, min ihopplockade mat och en ryggsäck var det dags att svara i mobiltelefonen som ihärdigt ringde. En vän till mig ombads ringa igen efter tio minuter.
   Väl vid Rotebro station hade jag för avsikt att ringa upp. Men det behövdes inte, för samma röst gjorde sig nu gällande live, tjänstgörande på norrgående pendeltåg. Jag skulle visserligen mot stan, men nappade nu instiktivt på att ta omvägen via Märsta för att vara lite social. Ytterligare lämpligt eftersom jag visste att "Blomman" skulle vara i Märsta och sköta om vagnavkopplingarna där när vi kom fram.

I Märsta blev det än mer uppenbart att världen är liten. Även en passåkande tågväk;rd, in mot stan, ingick i min bekantskapskrets så som tidigare trafikinformatörskollega. Nu blev det helt plötsligt svårt att veta vem man skulle vara mest social mot och framför allt när? "Blomman" hade ju sitt aningen tidspressade frånkopplingsuppdrag att sköta. Hur som helst, jag anlände ett par minuter före avgångstid till den hytt Niklas hade tagit i besittning för sin tjänstgöring. Kirsi fick jag lämna för en egen förhoppningsvis trivsam passåkningstur...

Kvällen i stan skulle bjuda ett noga planerat städprogram. Tidsbristen började visserligen göra sig påmind, men jag kunde inte klaga över dagsprogrammet i något avseende. Trevligt att ha dagar man bara känner sig nyttig med. Nu ska vi visserligen räkna bort den ekonomiska aspekten, med tanke på att jag tidigare under dagen fastnade för en billig DVD-filmsrea. Hittade bland annat en av mina "All time favorite" i filmen "Can´t buy me love". Hur som helst, det diskades, lyssnades på den svenska melodifestivalen, städades, småmöblerades med mera. När jag var klar var klockan en bra bit över midnatt, söndag morgon. Ankis plan skulle enligt uppgift landa kring midnatt och hon skulle komma hem ifrån en härlig veckas offpistskidåkning med bland annat helikopterfärder. Riktigt vasst och häftigt i mitt tycke... Till hennes hemkost fanns nu i alla fall tända ljus, uppblåsta balonger och en relativt välstädad längenhet med ett antal överraskningar och presenter...

Söndagen den 19 mars 2006: Något totalt grepp om hur och när Anki skulle komma hade jag tydligen inte. Inget negativt i sig, eftersom jag till och med hann sitta ner och skriva dagbok någon timma, efter den avslutade städningen, innan hon klev innanför ytterdörren. Vid det laget hade jag även hunnit inhämta mer korrekta fakta via mobiltelefonen. Hennes beräknade ankomst var verkligen exakt med midnatt då det inte var direktflygen från Genéve som hon medföljde utan ett med byte i Köpenhamn.

När Anki kom hem möttes hon av tolv tända värmeljus och två vanliga ljus på vardagsrumsbordet, ett antal kringspridda ballonger och ett paket på bordet från mina föräldrar. Mitt paket stod enkelt inkilat mellan soffa och databord, utan mer omslag än en av soffans filtar. Men trots att Anki brukar vara trött om kvällen och natten, så syntes intet av detta denna natt. Vid tretiden på natten startade således ihopmonteringen av den tvåarmade golvlampan "Aneta Duo, Brons". En riktigt vacker golvlampa i mitt tycke, som nu kunde belysa både databord och soffa samtidigt.
   Det var skönt att få krama om Anki och känna henne i hemmiljö. Jag tror att klockan var närmare 04.30 innan vi slog oss till ro i natten och Anki kunde fortsätta att smälta intrycken från den underbara off-pistguidade skidveckan som inte minst innehållit besök i en italiensk liten by, med underbar italiensk trerättersmiddag och helikopterflygning, just på hennes födelsedag.

Söndagen blev för min del en dag fylld av återhämtning, inte minst sömnmässigt. Detta samtidigt som jag laddade inför en kommande arbetsnatt. Jag tycker nog att Anki verkade bra mycket piggare än jag. Å andra sidan brukar ju min kropp gå in i en slags förberedande och anpassad koma inför just mitt nattarbete.

Om eftermiddagen köpte vi lax som ugnsbereddes på saltbädd och som serverades med god romsås och potatis. En köpt chokladnöttårta från min urfrostade frys utgjorde sedan efterrätt sedan jag sovit ytterligare någon timma. Mycket god, även om magen tillfälligt gjorde lite uppror på allt gott...

Nattjänstgöringen följde inte riktigt mitt schemas givna ramar. Tydligen hade jag denna helg fått två stycken "andranätter", något som gjorde att jag egentligen var en timma för tidigt till jobbet. Förstår dock inte varför, eftersom det var en kollega till mig som fått min och som därtill lyckats få konstiga turer hela helgen (som det skulle visa sig).
   Hon fick hur som helst välja vilken plats hon ville sitta på, och valde den som förväntades ha en del arbeten ute. Mest för att träna och ytterligare komma in i den relativt färska rollen som fjärrtågklarerare.

Inom det område som jag därmed övertog blev det en hel del spännande trafikproblem att lösa, där jag i princip bara lyckades beroende på min erfarenhet att känna på mig när allt inte är som det ska. Detta gällde både söndagskvällen och måndagsmorgonen.
   I Mellösa har ett av två spår varit avstängda på tok för länge beroende på rälsbrott eller en spricka i en växel. Detta höll nu på att få till följd att ett persontå och ett godståg skulle mötas på samma spår, samma station. Men som sagt var, min tunga fanns precis där den skulle och jag kunde utan stök, med bara sekunders beslutsmarginal, flytta mötet enligt normala prioriteringsregler i samband med felaktigheter...

Nästa problem gällde Katrineholm där jag tvingades till rundgång på ett godståg för att någorlunda smidigt förmedla det från Norrköping mot Hallsberg. En bra förare som också besatt kunskap och säkerhet. Här stördes endast det drabbade tåget av ytterligare förseningar. Men detta samtidigt som övrig trafik kunde passera störningsfritt och i perfekta omgångar för mig.

Det sista min fingertoppskänsla fick styra upp tidigt om morgonen var ett fordonstillkopplingsförfarande som höll på att misslyckas. Från uppställningsbangården meddelade man inte i tid att man skulle bli sena. Därav var det bara min minnesbild av en tillkoppling som gjorde att jag instinktivt höll tillbaka den under tiden jag sökte fakta. Ett par minuter senare kunde de koppla ihop enheterna i rätt ordning vid plattformen i Eskilstuna. Den första enheten utväxlad från lokstationen och den andra i det tillbakahållna tjänstetåget från Västerås...

Måndagen den 20 mars 2006: När alla problemlösningar genomförts under nattpasset (beskrivna under söndagen), kunde jag med gott samvete åka hem till Ankis lägenhet för lite sömn. Sömn som jag inte intog omedelbart, utan först efter att en stadig frukost inmundigats.

Under dagen höll jag en mycket låg profil. Vaken ett par timmar, sedan åter igen sovandes en stund. Var till exempel inte speciellt aktiv när Ankis far tillfälligt kom förbi för att undersöka om en borrmaskin lämnats kvar. Nej, jag fick springa rund och leta efter mina träningsoverallsbyxor och vända dem ut och in innan jag var någorlunda representabel att öppna ytterdörren.
   Efter besöket blev det dock mer fart på mig. Med knappt om tid innan en centralt belägen ljusbutik skulle stänga duschade jag och gav mig av för att införskaffa ytterligare en golvlampa av modellen "Aneta duo" i brons. Presenten till Anki hade fallit i god smak och min längtan efter en egen, lika dan, gjorde att vi kunde förse båda ändar av soffan med trevligt dimmerstyrtljus.

Innan Anki hann hem för kvällen, (hon besökte sina föräldrar), så åkte jag iväg till jobbet. Hade förberett mig mentalt på en stökig arbetsnatt med tanke på att både arbetsinsatserna vid Brista, (Märsta-Norslunda), och vid Uppsala central börjar ta form och fart. Men alla beviljade arbeten togs inte ut och det blev en bra natt med god struktur. Detta trots att ett fordon vid Bristajobbet fick dra över tiden pga en fastjobbad (hydraulikhavererad) arm nyttjad till kontaktledningsstolpsättande. Men precis som natten i övrig kom tågen utspridda på exakt lämpligt tidtabellsläge, utan att behöva hindras av övrig trafik i någon riktning. En av de arbetsnätter där jag tvingats försena minst antal tåg...

Tisdagen den 21 mars 2006: På hemmaplan, efter det välgenomförda nattarbetspasset vid norra delen av stockholmsområdet, åt jag en rejäl frukost innan läggdags. Sov sedan riktigt bra till dess rummet bar varmt av instrålande sol. En sol som dock gick i moln framåt eftermiddagen.

Först efter att ha sovit ytterligare en stund på eftermiddagen kände jag mig pigg. Nyttjade kvällen till dagboksskrivande och samtidigt studerande av flyg-DVD-filmer som omväxling till Depech Mode-konserten Devotional, som jag redan hunnit se en gång under kvällen. Anki låg i soffan och njöt av en bok som redan ska ha fängslat rejält kvällen före...

Onsdagen den 22 mars 2006: Packade väskan för två fortbildningsdagar på Södertuna Slott utanför Gnesta, direkt när jag vaknat. Klockan 08.15 befann jag mig tidtabellsenligt utanför jobbet på Kungsbron. Vi bussades snart via Södertälje syd övre till slutmålet utanför Gnesta. Dagen präglades av Kaffe, underbar mat och lärorika genomgångar. Positivt för i år var att mängden grupparbeten var kraftigt nedbantade. Därmed fick man en högre nivå på genomgångarna, i ett bättre tempo.

Efter kvällens middag hade jag för avsikt att vila ut på mitt rum. Men jag hölls kvar i aktivt tillstånd genom en biljardutmaning tillsammans med Tobbe och Stefan W. Eftersom vi var tre personer bytte vi ofta laguppställning. Trots att jag inte hade mycket av precission, såg det länge ut som om jag skulle gå obesegrad genom turneringe, främst genom de andras mer avgörande misstag. Men i den sista omgången utmanade Stefan mig i en relativt lång duell. Han vann välförtjänt efter en match med ett litet övertag hela tiden. Men det var ändå spännande eftersom vi varierade oss med stor kvalitetsspännvidd mellan de riktigt bra och urusla stötarna.
   Direkt efter biljarden såg jag min chans att hinna njuta av bastuvärmen som var utlovad till klockan 23.00. Några badbyxor hade jag inte planerat för, annat än i resväskans packning. Men eftersom jag var helt ensam kvar i relaxavdelningen såg jag min chans att ostört kunna bada ändå. Inget långvarigt dopp, men ändå skönt med ett par simtag följt av ytterligare en kort basturunda. Lite tråkigt var det att vara ensam, men alla omklädningsrum syntes tomma.

Torsdagen den 23 mars 2006: Strax efter klockan 07.30 var packandet färdigt och frukostplatsen intagen. En underbar hotellfrukost som mycket väl stämde överens med de fyra stjärnor konferenshotellet uppvisade. Stjärnor som ytterligare visade sig i all god lyxmat som avnjöts i dagarna två.

Undervisningen fortgick på ett mycket välplanerat sätt. Jag trivdes stort, även om jag lika stort upprördes över att man ännu inte såg någon tendens till verklighetsanknuten tillämpning av en tilläggsföreskrift BVF 999.22. Jag ifrågasatte skarpt om arbetsgruppen verkligen var närmare en säkerhetsskärpning och tillämpningsunderlättande metoder. I mina ögon sett saknades allt ifrån riskanalyser till förbättringsanalyser. Här var den del av utbildningen som fick mig att koka. Vi har ändå väntat i tre år på en tillämpningsbar och säkerhetshöjande föreskrift som matchar verklighetens förutsättningar. Frågan var bara vem man skulle behöva väcka? Vilka som förnekat problematiken och varit nöjda med det i det närmaste omöjliga och otillämpbara?

Mitt adrenalin räckte gott och väl under hela bussfärden hem. Därav kunde jag effektivt plocka fram min bärbara dator och strukturera upp de punkter som gav föreskriften dess stora brister. Ett arbete som fortsatte under hela kvällen och som inte var färdigförfattat förrän strax före midnatt. Då fanns det nära nog två sidor A4-text som ringade in problematiken med verklighetsnära kraftord och analyser. Men det viktigaste av allt, där fanns en viktig beskrivning av tänkbara åtgärder för att få Banverket och järnvägsföretagen att bli nöjda. En åtgärd för att underlätta säkerhetsarbetet och samtidigt minska resursslöseriet av idag.
   Somnade nöjd, om än uppe i varv...

Fredagen den 24 mars 2006: Hade en riktigt rolig förmiddag vid Uppsala C. En hel del intensiva trafikperioder och tillfälliga stunder av spårbrist. Ett prioriteringsbeslut hade jag nog fattat annorlunda om jag handlat helt på egen hand. Men nu kom jag och kollegan fram till ett mindre lyckat beslut, dvs förutsättningar som det inte arbetades vidare med...

Arbetsdagen fortsatte sedan dels på Eskilstunaplatsen och sedan, efter lunch och friskvård, på Nynäsplatsen. Relativt lugna arbetsplatser...
   Brevet från torsdagen sändes vidare och hade dessförinnan fått korrekturläsas av andra i järnvägsbranschen. Ett förfarande som kändes bra och ytterst nödvändigt.

Om kvällen åkte Anki och jag gemensamt ut till mina föräldrar för att låna bilen. Den tog vi sedan tillbaka in till stan, in mot Mälarsalen. Parkeringsplatser var det inte speciellt gott om, men vi hittade en utmärkt utanför Ankis tidigare arbetsplats, Länsrätten.

På Mälarsalen spelade SCOTTS. Ett band som jag har otroligt skiftande åsikter om. Åsikter som blev så tydliga och så uppenbara denna afton.
   Efter ett tveksamt utbud av medryckande bugglåtar var det gott om helt underbart framförda foxtrottlåtar. Många av dessa lugna låtar perfekt för oss "nostalgiker", som Malin uttryckte det, i vår längtan efter åttiotalssnyftare. Ja, foxtrottarna fick en att stanna kvar. Detta trots att pauserna var årets riktiga katastrofer. Det är flera år sedan jag flydde pausemusiken, kände mig spyfärdig och ville gå hem. Danskvällen räddades av goda vänner, en god fika (musikskyddad) och en tro på fler foxtrottlåtar. Om bandet skulle leta bugglåtar i samma moderna anda som foxtrottlåtarna representerade, skulle de kunna nå oanande framgångar. Men den blekhet och osmaklighet som presenterades i pausemusikvalet får mig att tvivla på annat än framtida övergång till mogenbandsmusik. En stämpel som inte behöver vara negativ i sig, men som kräver ännu mer av musikerna för att vara bra...

Lördagen den 25 mars 2006: Efter en som mest halvbra danskväll till SCOTTS skjutsade vi Malin till Gärdet. För egen del gällde det att samla sömntimmar. Vid åttatiden inhandlade jag nämligen frukost vid 7-eleven på Valhallavägen. En frukost, kaffe, yoghurt och bulle, som skulle vara startskottet för en tävlingsdag med Jenny T i Eskilstuna.
   Tillsammans med Avocado, Nannis, Jenny O och Peter L satte vi av från centralen mot Torshälla. Vi ankom i precis lagom tid till lagledarträffen som Nannis skulle vara med på.

Foto: Peter Lundström

Jenny T och jag hade en riktigt bra uppvärmning. En bra blandning av att ge allt och att få samla krafter. Det första heatet gick också riktigt bra, som det kändes. Domarsiffrorna var visserligen inte lika entusiastiska, men känslan var den rätta.
   Semifinalen kändes också bra, men var nog lite mer styrd av mig. Jenny fick inte riktigt den frihet som vi ville framhäva. Det blev slutligen en sistaplats i semifinalen, 14 av 24. Men hur som helst fick vi vara någorlunda nöjda. Närmare en framgång än resultatet visade och goda tendenser till "sväng" även från min sida...

Hungern för skaran av hemvändande medresenärer skiftade. Vi valde dock en Eskilstuna-restaurant som jag hade för mig var helt ok. Nu i efterhand en som jag skulle avråda ifrån. Pizzor tror jag fortfarande att de behärskar, men den kyckling som serverades var tveksamt tillredd och fick returneras, för att återvända i ett mer utbränt skick. Personligen hade jag dock valt mer ätbara hamburgare, men utan mycket mer än ketchup innanför brödet. 150g kött skulle det visserligen också finnas, men smaken av det övertogs av tomatketchupsmak.

Med varierande grad av mättnadskänsla fortsatte vi vår färd hemåt. Efter att ha stannat till vid Gullmarsplan och Fridhemsplan fortsatte "Nannis" med mig hem. Under tiden jag checkade min post gjorde hon sig i ordning för festande i solna, dit jag så småningom skjutsade henne på glashala smågator. Cirkulationsplatserna vid Solna centrum var inget annat än nyspolade isbanor.

För egen del fortsatte jag min bilfärd. Gjorde ytterligare ett ärende i hemmet innan jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar. Tåget fick sedan i sen timma föra mig tillbaka till stan, där Anki väntade efter en dag på trädgårdsmässan med sin mor.

Söndagen den 26 mars 2006: Att jag var trött under förmiddagen hade nog inget med den förlorade sommartidstimmen att göra. Nej, jag var nog i ett förstadium till den förkylningskoma som jag skulle drabbas av under den senare delen av eftermiddagen. Vid det laget en blandning av alkoholdåsighet och huvudvärkstyngd. Men det är synd att klaga. Speciellt med tanke på att jag hann njuta av riktigt god mat och socialt umgänge innan tröttheten och feberkänslorna dök på.

Efter en slow start om förmiddagen var gick Anki och jag över till hennes föräldrar, via hennes farmor. Utomhus var vinterns snösmältning riktigt påtaglig. Många riktigt djupa vattenpölar att kryssa emellan längs gångvägarna och rikligt med kuperade isvallar. En mycket homogen och bra vinter börar nu se sitt slut. Fortfarande är dock gräsmattorna prydda av det snötäcke som har legat sedan december 2005. Om mitt minne är rätt (även hörsägen) var det den 27 december som snön lät täcka marken. Den snörikaste vintern sedan början av 1980-talet. Eventuellt 1982...
   Hos Ankis mor och far firades Ankis 32-årsdag i efterhand. Därav champagne, god mat och rödvin. Som avslutning en underbar färskfruktskompott i kombination med en riktigt spännande och utsökt chokladfondue.
   Efter middagen och lagom till efterrätten, kunde vi dessutom avnjuta ett digert och vackert bildspel från den senaste USA-resan Ankis föräldrar varit på.

Under en stor del av kvällen var jag sängliggande. Piggnade till något i sen timma och betalade räkningar, skrev e-mail, pluggade lite databaskunskap (access) samt skrev dagbok. En trevlig blandning data-betingat arbete som simultant avnjöts tillsammans med musik-DVD en bit in på natten mot måndag

Måndagen den 27 mars 2006: Under natten var jag svårvaggad. Drömde om att få köpa en riktigt bra synth. Hade under söndagen fastnat för en Samplingssynth som skulle utgöra ett riktigt bra komplement till den synth BIT 99 som numera har kultstämpel. Känner för att återknyta kontakten med mina musikvänner från ungdomen och vara nyskapande... Synthen jag nu fallit för i drömmarna är en "ROLAND V-Synth" som troligtvis ligger i 20.000 kronorsklassen. Underbart att drömma i alla fall... Det enda som egentligen talar emot är hur fritiden ska fördelas på ytterligare en återupptagen hobby?

Under dagen kunde jag lugna mina drömmar en aning. Det såg inte ut som om jag skulle premieras med någon livsavgörande eller hobbyavgörande summa. Dock riktigt inspirerande att, som det ser ut, erhålla 1000 kronor i premie för ett inlämnat förbättringsförslag. Ett förslag som i somras inlämnades med förslag på åtgärder för att stärka säkerheten i samband med evakuering av tåg. Åtgärder som i extremfallet även skulle kunna spara och skydda liv i en nödsituation, beroende på underlättad kommunikation mellan ombordpersonal och trafikledningspersonal.

Arbetsdagen blev underbart lättgenomarbetad. Alla beslut jag fattade kändes som beslut i rätt riktning och problemen jag ställdes inför kunde undvikas effektivt genom framförhållning och aktiv övervakning. Detta gällde såväl "Uppsalaplatsen" som "Nynäsplatsen". På den sistnämda platsen hade jag dock en förare som kort och gott uttryckte sig enligt följande:
 
"Och vad står på nu?"
Jag blev tvungen att svara att allt såg normalt ut hos mig, att han fick beskriva vad han upplevde...
Svaret blev inte helt överraskande:
"Ja, jag har kör, vänta stopp här, och det är kör bredvid mig."

Den vanliga misstänksamheten och bristande kunskapen om den egna tidtabellen gav sitt uttryck när jag tidtabellsenligt höll detta aningen tidiga 160 km/h-tåg bakom den Gnestapendel han har tidtabell att ligga efter Gnesta-Järna, samtidigt som jag parallellt tog om ett sent X2000-tåg lite smygande förbi Gnesta-Södertälje syd övre, utan uppehåll. Någon stress med X2000-tåget hade jag i sig inte, eftersom han därefter skulle få ligga bakom ett tidtabellsenligt godståg fram till Älvsjö.
Hur som helst, lite intressant med den misstänksamhet man hela tiden har att göra i sina trafikledningsbeslut. Tilläggas kan dock att det var ett mycket trevligt samtal som hade glimten i ögat, i synnerhet mot slutet av samtalet...

Tisdagen den 28 mars 2006: Efter en lagom utsövande sovmorgon gick jag upp, åt frukost och satte mig vid datorn. Fortsatte att drömma om en ny synth, men nyttjade därtill tiden till dagboksskrivande. Nöjd och belåten fortsatte jag sedan vidare till jobbet och arbetsdagen som startade klockan 14.00 på "Katrineholmsplatsen". Hade en relativt städad tillvaro förutom under den sista timmen då ett växelfel i Järna påbjöd mig att huvudsakligen köra enkelspårsdrift mellan Bränninge och Järna samt Södertälje syd övre och Järna. I huvudsak endast småförseningar, bortsett ifrån det godståg som först kom till en signal i stopp och vars förar ej hörde av sig.

Under rasten passade jag på att lämna driftledningscentralen. Åt lite onyttig hambugermat på Burger King innan jag återvände för att bevaka "Arlandaplatsen". Även denna arbetsuppgift föll mig väl i smaken och jag avböjde att få gå hem tidigt, när detta erbjöds. Istället fick jag arbeta med ett olyckstillbud mellan Sala och Broddbo, där oidentifierat objekt påkördes och förde med sig att luftslangarna mellan vagn 3 och 4 lossnade p6aring; olycksgodståget. De sista vagnarna stod kvar över en vägskyddsanläggning, men inget fientligt objekt kunde iakttas i vid kontroll av hela tåget. Ytterligare ett tåg fick sedan framgå för att kontrollera uppgiften, innan trafiken släpptes på i normal omfattning.

Stannade kvar en kortare tid för att slutföra larmchecklistor och för att rapportera förseningsorsaker. Därtill fick min avlösande kollega problem med styrandet av Uppsala, varpå en omstart av ställverket blev nödvändig. Vid detta laget kunde jag bara konstatera att man ej kommit närmare felkällan till tidigare signalfel i Upplandsväsby, men att lugnet på anläggningen fanns inom räckhåll...

Onsdagen den 29 mars 2006: En underbart spännande dag låg för mina fötter. Visserligen en relativt normal start på dagen, med arbetsstart klockan 08.30. Hade gott om A-arbeten under mitt bevakningspass på "Katrineholmsplatsen". Men en lyckad arbetsinsats när planeringssamtalen väl börjat inkomma och struktur i begärandeförfarandet kunde skapas. Det jobbigast är att alla tror att det är lugnt bara för att det tillfälligt är en tjugominuterslucka mellan tågen där just de befinner sig. Därtill var det idag tre arbetslag som tyckte lika dant och ville ha mycket effektiv arbetstid... Arbetstid som måste planeras, startas och avslutas inom mycket strukturerade former som naturligtvis drar ner på den effektiva arbetstiden för det arbetslag som kommer sist in med begäran, eller som har brustit i förplaneringen. I dag var dock alla skärpta inom en kort tidsram.

Friskvårdstiden nyttjade jag för en lite längre promenad, bland annat till "Förstärkar Doktorn" vid Fridhemsplan. Här provade jag dagens första synth-förälskelse. En förälskelse som dock blev kortvarig när jag analyserade dess brister. Synthen, "microKORG" kunde visserligen bjuda underbart ljud och härliga ljudmoduleringsegenskaper, men skulle knappast ge mig den äkta spelglädjen någon längre tid. Priset 3750 kr kändes lockande lätt att frambringa, men fick anstå för allt sunt förnuft. Nej, eftermiddagen skulle bjuda på det ultimata provet för denna dag...

Efter en kortare tids övervakningsarbete på "Nynäsplatsen" avslutades vid 15.00. Då begav jag mig till Södermalm för ett besök i en ny musikaffär, "4 sound". Här kunde jag för första gången njuta av fingrandet på min drömsynth, "Roland V-synth". En skapelse som kostar ca 24.900 kronor men som kan bjuda oändligt med musikskaparglädje och samma grad av utmaning. Nästan lite skrämmande att inte riktigt inse om man ska kunna nyttja all teknik. Teknik som inte direkt ges tydliga gränser, då samplingsteknik kan nyttjas för att föra in nya ljudvågformer f&oumml;r bearbetning i tid och rum. Hoppas jag lyckas bli snål i år, så att jag får råd...

Efter en bit mat i hemmet, Ankis lägenhet, begav jag mig ut till Ceylon, Nackswingets lokaler i Finntorp. Tävlingsförberedande kursen blev fylld av tankearbete. En hel del "pulsträning" men också digert tankearbete på yttre hållen förning och sväng till pulsen. Hade svårt att njuta av dagens dans, men den var givande. Ännu mindre kände jag för att stanna kvar och träna efteråt, men den ytterligare timman gav också riktigt mycket. Åter igen finns tecken på att vi kan finna en gemensam och så småningom homogen puls inom paret. Mycket arbete, (egentligen trevlig utmaning) kvarstår dock...

Torsdagen den 30 mars 2006: Gick upp relativt tidigt för tjänstgöring med start 06.30 på "Uppsalaplatsen". Förutom att ett par sena tåg grötade till allt vad det gäller samtidiga tågvägar i Uppsala. Säkerhetsrelationer, med skyddssträckor för vart tåg, som verkligen kan stanna upp trafiken om man inte tar tågen i rätt ordning. Men jag lyckades riktigt bra tack vare att godsväxlingen var med på noterna och avslutade precis när jag önskade. De fick visserligen god förvarning också. Men sju tåg skulle ut från Uppsala inom loppet av tolv minuter, vilket infrastrukturmässigt i princip är en omöjlighet. I synnerhet med tanke på att några av tågen skulle få en chans att komma in till plattform också. Lika uppstyrt det...

Efter en avkopplande lunch övervakade jag istället Svelandsbanan och Eskilstuna. Samtidigt fick jag erbjudande om nattjänstgöring, vilket föranledde avlösning och hemgång redan klockan 11.30. Sagt och gjort, jag packade ihop mina saker och åkte hem för nattsömn. Den enda nyttosysselsättningen under eftermiddagen var således en kort matinförskaffning och ätande förutom massor utav sömn.

Klockan 20.40 var jag åter igen på jobbet. En olycka i närheten av Linköping, ett dygn tidigare, (Kollision mellan Östgötatrafikens lokaltåg och Inlandsgods urspårade timmerlast), gjorde att merparten av nattens trafik omleddes via Hallsberg. Således en mängd anordnade tåg med udda tågnummer som skulle paras ihop med rätt tågs fortsatta färd och tågnummer. En natt som denna skulle det vara riktigt lätt att skicka tågen i fel riktning på respektive grenstation. Med andra ord handlade mycket av nattens tjänstgöring om tydlig dokumentation av anordnade och inställda tågrelationer i kombination med information gällande respektive omledning. Ett jobb som kantades av diger tågvägsläggning (för hand) för att få tågen i rätt riktning, och framåt över huvud taget...

Fredagen den 31 mars 2006: Nöjd efter ett riktigt trevligt övertidspass och nattjänst åkte jag hem för att sova. Först när jag var någorlunda utvilad, efter ett par timmars sömn packade jag väskorna inför helgens Göteborgs- och Uddevallaresa. Tiden rann så småningom iväg och det fick bli en direkt pendeltågs- och bussresa ut till Arlanda för att invänta Ankis ankomst.

Redan innan Ankis ankomst började jag klura ut om jag kunde checka in och best&aumkl;mma våra platser i automatincheckningen. Eftersom jag hade minnesbilden av problem förra gången vi reste tillsammans startade jag med individuell incheckning, dvs bara för mig själv. Då mina tidigare erfarenheter av Arlandas personal inte varit övertygande bra, avvaktade jag in i det sista med att söka hjälp. Men automaten gav mig inte de vanliga möjligheterna att söka en annan del av planet, dvs sektionsvis framåt eller bakåt, utan visade endast på tre lediga singelplatser. Ett utfall som inte lockade mig och som jag inte köpte. Inte heller köpte jag den hjälp jag fick av den behjälpande personalen. Hon lyckades påstå att dessa tre platser var de enda som var kvar i planet. Därtill blev hon nästan bestört när jag missnöjt yttrade:
   "Ja, då gör vi så här"
Samtidigt tryckte jag resolut på knappen för AVSLUTA varvid jag möttes av en förvånad och nästan uppgiven kommentar:
   "Men du måste ju välja någon plats...?!!??!"
Själv grymtade jag tillbaka följande:
   "Då blir det bättre att boka in båda på en gång..."

Efter den avbrutna processen checkade jag in både Anki och mig. Något eget val fick jag visserligen inte göra, men fick två platser som verkligen stämde överens med mina önskemål ändå. Strax bakom vingen med god överblick över hela flygningen. Frågan jag fortsatte att grunna på var bara varför platsönskemålen endast tillåts påverkas manuellt i enskilda lägen och varför personalen gång på gåg har fel eller ljuger?

Glad över mina vunna platser kunde jag ta emot Anki sedan hennes flygbuss anlänt. Efter att ha checkat in bagaget gick vi genom säkerhetskontrollen vidare till café- och restaurantdelen. Fastnade för ett par pizza-slicebitar och veckans öl för 99 kronor. Ett utsökt erbjudande som gav mig den mättnad och det välbefinnande jag verkligen kände att jag behövde. Nu började jag trivas ordentligt...

Efter boarding tog vi plats i en boeing 737, LN-RPS, genom den bakre ingången. Effektivt hade vi slagit oss ner i planet. Anki på plats 18E och jag på fönsterplats 18F för färd klockan 17.40 med SK165 och start bana 1L.
   Flygningen var mycket effektivt genomförd. Grymt säker inflygning och landning om man jämför med mina flygningar i moln. Endast en mindre korrigering omedelbart efter en skarp och långdragen vänstersväng för inflygning mot bana 21.

Väntan på flygbussen in mot Göteborg blev inte mycket längre än 10 minuter. Från busstationen tog vi oss gående bort mot vårt bokade hotell bortåt Olskroken. Hotellet, Tidbloms hotell, visade sig vara lika mysigt som det tidigare sett ut på nätet. Vi installerade oss på fjärde våningen, rum 407. En våning med myshörna utanför rummet och härliga vinklar i något som lite grann gav karaktären av en äkta vindsvåning, (vilket det väl i och för sig var).
   Vidare fortsatte vi vår promenad åter in mot centrum. Men denna gången via delar av Örgryte och mer kända trakter först i höjd med Liseberg. Längs vägen hade vi mött en full medelålders gubbe som höll på att parkera sin cykel längst in i en busskur. När han såg oss ville han dock hellre ha hjälp med att komma upp på cykeln, för att åtminstone komma en liten bit. Men när vi nekade honom kommenterade han det med att vi nog bara inte ville att han skulle köra ihjäl sig... En helt korrekt ananlys...

Mat åt vi på den centralt belägna Turkisk-Grekiska restaurant jag uppskattat stort sedan en av mina tidigare danspartners, Viktoria Henge, visade mig dit. Denna gång anlände vi dock mitt i en liten show. Aningen vilsna väntade vi på att bli förda till ett ledigt bord. Detta samtidigt som väntan snart innebar att vi hade ett par krossade tallrikar framför våra fötter. Något som ägaren tyckte skulle ingå i showen...
   Förutom en underbart marinerad köttbit med lika underbar råstekt potatis och tsatsiki med mera, kostade jag på mig ett glas vitt vin. En fortsatt god njutning på en redan bra dag. Anki tog även efterrätt, en efterrätt som inte direkt föll mig i smaken bortsett från en god jordgubbe och lite grädde.

Åter på hotellets rum 407 gick vi och la oss. Men först efter att jag ytterligare hunnit bläddra i faktapapper och drömt om en ROLAND Y-synth för framtiden.

Lördagen den 1 april 2006: Vi vaknade upp lagom till avprickningstid. Det var tävlingsdag och Anki var utsedd till lagledare med inbokad telefonavprickning. Därefter gjorde vi i ordning oss och gick ner till frukost. En perfekt start på dagen. Gott kaffe och goda smörgåsar med den mättnadsgrad man ska ha på ett hotell.

Någon direkt stress gjorde vi oss inte mot Uddevallabussen. Så lite fick jag nog skulla mig själv när vi inte hann uppsöka en musikaffär jag velat se. Absolut inget måste alls, men en nyfikenhet som fick anstå.
   Bussresan gick smidigt. Rogivande och med god möjlighet att sova. Även här i västsverige var våren sen. Snö låg fortfarande kvar i skogsbryn, diken, plogvallar och ängskanter.

Tävligen, för vår del, startade inte förrän på kvällen. Därför fanns det gott om tid att titta på andra dansare, mingla och träna en aning. Träning som kändes lyckosam och som jag tror inverkade på det första tävlingsheatet. Vår klass var dock extremt liten och jag var glad över att få komma till final. Dock var domarsiffrorna klart mycket tveksammare än vad insatsen gav känsla av. Endast en utländsk domare och en till av fem som önskade oss vidare. Osäkerheten var därför stor inför själva finalen och till slut förvånade det mig inte att vi kom sist i just den rundan. Ett lite väl blekt resultat med en sjundeplats av nio startande. Men det är just vad vi får räkna med om vi ska lägga om dansstilen. Och förändrar vi oss inte, får vi nog inte heller någon speciellt framskjuten placering...

Hemfärden blev riktigt roande. Vi startade med ett Mc Donaldsbesök. En något utarbetad, trött, förvirrad men extremt vänlig expedit roade oss inledningsvis. Något han bjöd på och var väl medveten om. Men den mest roande delen av hemresan var själva bussfärden från hållplats 12 klockan 23.10. Bredvid oss hade vi ett gäng om fyra personer. Två yngre män i trettioårsåldern och två tjejer från norrland. Eventuellt mor och dotter i åldersförhållande uppskattat till ca 18 och 35. Med andra ord aningen mer ett festarpar än kanske just mor och dotterrelation. Hur som helst handlade mycket om resan om hur grabbarna skulle övertalas att åka med både till Stockholm och Kalix. Det verkade riktigt lovande, men jag tvivlar på att den relativt nya bekantskapen höll så starka band...

Söndagen den 2 april 2006: Till Göteborg kom vi ca 01.30. Vi möttes av ett duggregn som dock upphörde efter bara ett par minuters promenad bort mot hotellet vid Olskroken. Ganska snart efter hemkomsten somnade vi...

Söndagsfrukosten blev lika god som dagen innan. Vi hade som mål att äta, packa och ge oss av vid elvatiden. En lokalbuss fick föra oss mot Östra sjukhuset varifrån vi promenerade vidare till syrran och hennes familj. Där stannade vi ett antal timmar och bjöds god lunch. Till flygplatsen tog vi oss sedan med lokalbuss och flygbuss. Själva flighten var försenad med ca 25 minuter, något som inte störde mig speciellt mycket. Det blev visserligen två passager genom säkerhetskontrollen, då det inte fanns någon servering innanför, men något vi hade gott om tid till. Vi kund njuta av en nära nog timslång fikastund efter inchekning, innan dess vi definitivt inväntade boarding på fligth SK166. Nämnas kan att jag även denna gång hade problem med att få önskade platser. Inte ens en fönsterplats trots vår tidiga flygplatsvistelse. Men till skillnad från bemötandet på Arlanda fick jag här direkt ombokning till plats 17E och 17F. Med andra ord i princip lika bra platser som under färden till Göteborg. För att vara exakt stolsraden framför i exakt samma plan, LN-RPS.

Färden hem blev mycket frustrerande. Att vi startade på bana 21 var uppenbart. Men sedan gjorde moln och känsla att ytterst få saker stämde med mina intryck och min egen erfarenhet. Visuell markkontakt fick jag efter knappt halva flygningen. Då var jag övertygad om att vi flög längs Vänern rakt mot Karlstad. Detta tror jag fortfarande kan stämma, men jag märkte inte när vi mer tydligt satte kurs mot Arlanda. Vi landade visserligen norrifrån på banan 19R, men även detta efter förvirrande svängar ibland molnen.

Väl nere på marken hade jag en svag känsla av illamående. Lite grann av åksjuka till känslan. I övrigt var jag vid gott mod när vi tog bussen mot Märsta (anlände omedelbart) och pendeltåget mot Stockholm C.

Måndagen den 3 april 2006: Under natten avbröts sömnen av kraftigt tilltagande illamående. Ganska snart hade jag förberett med hink bredvid sängen, samtidigt som papperskorgen vid WCn lyfts upp från golvet. Det sista visade sig vara en riktigt bra förberedelse, för när illamåendet ganska snart övergick i sjuka handlingar fylldes toalettgolvet innan jag riktigt hunnit fram till mitt "hängställe". Men samtidigt som jag mådde python var det en halv lättnad att magtrycket lättades. Efter ett flertal hastiga uppvaknanden och toalettvakor var i alla fall magen tömd. Misstänker i efterhand en kokosboll på Landvetter, men utan att veta med säkerhet om det var boven i dramat. Dricka fick jag göra med stor försiktighet, för magen behöll inte gärna mer än någon enstaka klunk. Något jag bittert fick erfara när jag vid niotiden började tro jag mådde bättre. Drack då fyra eller fem klunkar. En mängd vatten som efter ett par sekunders sängliggande inte träffade hinken jag hade bredvid sängen, utan resten av köksgolvet på min väg fram till första och närmaste diskho. Men nu var det från en redan rensköljd mage och i princip av samma kvalite som från den vattenkran där det nyss tappats.

Det var min lediga dag som till största delen gick åt till sömn. Frös en hel del och tog även hjälp av min sovsäck ovanpå det ordinarie täcket. Eftermiddagsmötet med Hillbo fick naturligtvis ställas in. Lika så mitt planerade hämtande av min motorcykel. Tror jag lät riktigt ynklig när jag ringde och bokade ny uthämtningstid...

Tisdagen den 4 april 2006: Magsjukan gjorde att jag stannade hemma även denna dag. Torde således vara den andra sjukdagen under min BV-karriär. Mitt tempo i vaket tillstånd hölls dock lågt och jag sov så mycket jag bara kunde. Det enda som motarbetade mig var att kroppen börjat stelna till och stundtals gjorde vilan till en plåga. En plåga som även funnits under måndagen och som då lättats nå genom direkt liggande på golvet med höjda ben över en väska...

Onsdagen den 5 april 2006: Arbetsdagen startade klockan 06.00. Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att om kvällen kunna vara i Vallentuna på modelljärnvägstidtabellskörning. Bänkade mig på "Kungsängenplatsen" och förberedde mig för morgonens pendeltrafik. Tidtabellslösningar på en övervakningsplats som jag inte längre har i mitt grundschema om morgonen. Alltså väntade jag mig lite klurigheter gällande pendeltågsutväxlingen i Bro och motsvarande vändningar i Kungsängen och Jakobsberg. En rusningstrafik som inte är riktigt anpassad till infrastrukturen och trängselskatter.

Min tid som fjärrtågklarerare denna morgon blev dock kortvarig. Hann lägga en tågväg för ett godståg via Västerås Norra, Tillbera och Ransta upp mot Sala. Det var allt innan jag bättre behövdes som trafikinformatör. Ett tjästgörande som jag höll på med till klockan 08.30 då jag skulle ha lunchrast.
   Speciellt betungande blev inte heller dagens fortsättning. Fortsatte med arbetsplatsträff under ett par timmar. Arbetsdagen avslutades sedan med en halvtimmas underbar massage. En annorlunda massagestil där ledernas rörlighet kontrollerades och nyttjades för att få muskelknutar att släppa utan nämnvärt hårt tryck.

Efter en kort eftermiddagstid i Ankis lägenhet tog jag roslagsbanan ut till Vallentuna. Köpte med mig en rostbiffsallad för att hinna få lite mat i magen innan trafikstarten. Ett lika smart som nödvändigt drag enär jag stundtals var i det närmaste svimfärdig utan speciellt stora kroppsliga matreserver.

Trafikdagen på modelljärnvägen var också riktigt bra. Vi var inte mer än åtta personer inledningsvis, men fick ändå fart på det mesta. Personligen var jag lite trött och ostrukturerad, men hade en bra kväll ändå...

Torsdagen den 6 april 2006: Denna dag nyttjades till en dagarbetstur med lite varierande bevakningsområden och friskvårdstimma inbakad i schemat. Denna timma nyttjades till en skön promenad och ett inköp av en ny bok gällande databashantering, Access.

Om kvällen åkte jag till Nackswinget. Att det stod Nick Borgens på turnébussen utanför förbryllade en aning då det var NOVA som skulle spela. En härlig livespelning som gav dansen mycket. Riktigt på hugget var jag nog inte, men det var skönt att få ta ut sig lite och framför allt få återse Linda på dansgolvet efter en tids bortavaro.

Fredagen den 7 april 2006: Med trevliga kollegor kommer man långt. Denna dag syftar jag på ett turbyte som utan ansträngning gav mig en morgontur innebärandes ledig fredagskväll. Dessutom åter igen en tur med friskvårdstid inbakad. Nu valde jag dock att ta tunnelbanan till södermalm för att få promenera i lite "nya" miljöer. Ett drag som jag var nöjd med efteråt...

Kvällen avnjöts så småningom på Mälarsalens dansgolv. Jag var glad över att vissa personer letat sig dit, men saknade samtidigt Anki som efter visst illamående och diger trötthet valt soffan istället. Ett val som jag inte behövde ifrågasätta alls...

JANNES spelade bra, men trots detta valde jag att stå bredvid lite då och då. Ett förfarande som trots allt gjorde att jag verkligen fick dansa med de jag helst av allt ville. Vissa var naturligtvis mer uppbokade än andra, men ändå...

Lördagen den 8 april 2006: Efter hemkomsten från Mälarsalen satt jag uppe ett tag framför datorn. Därför blev så småningom lördagen en riktig slöardag. Säkerligen inspirerad av den kommande nattjänstgöringen... Jag satt omväxlande och läste om databashantering i en bok om Access, för att i nästa stund låta sömnen svepa in mig i behagliga försoffade drömmar...

Anki både handlade, planterade om växter och lagade underbar mat under eftermiddagen. Själv bidrog jag endast med potatisskalande och ätande av denna tidiga söndagsmiddag. Kött, klyftpotatis, kryddsmör och underbar svampsås. Blev glad av allt detta, något som verkligen behövdes efter en dag där jag ofta grymtat över att jag inte kunde koncentrera mig fullt ut på det jag gjorde. Oavsett om det gällde lyssnaden på TV eller på intervjuer i DVD-tappning...

Efter en timmas förberedande sömn startade nattjänsten tidtabellsenligt och i god ro. Mitt favoritpass gav mig förutsättningar till god övervakning, dagboksskrivande samt så småningom även DVD-musikvideolyssnande i nattens tågfria timmar...

Söndagen den 9 april 2006: Efter en mycket lugn och behaglig arbetsnatt, helt i min smak, åkte jag hem till Anki. Där blev det dock som planerat endast ett fåtal timmars sömn. Detta beroende på att vi spanat in ett villaobjekt som kunde vara intressant. Således begav vi oss till Roslagsbanan för färd ut til Täby Kyrkby. Husvisningen var visserligen intressant och i valda delar ett fortsatt intressant objekt. Men med tanke på att det fanns en hel del oklarheter gällande taket och takkonstruktionen, samt att tillträdet inte skulle vara förrän i november, valde vi att förbli "ointresserade".

Med buss och tunnelbana tog vi oss hem. En bit mat (spagetti och köttfärssås) samt ytterligare sömn blev en bra uppladdning inför ytterligare en arbetsnatt. En arbetsnatt som delades med min ordinarie söndagsnattkollega, i vanligt god, lättarbetad och harmonisk anda.

Måndagen den 10 april 2006: Efter en arbetsnatt med precis lagom mängd arbeten åkte jag hem till Anki för att sova. Omedelbart utanför jobbet mötte mig ett mycket vackert men klart irriterande snöfall. Ett snöfall som inte alls rimmade väl med den hämntning av motorcykeln jag tänkt göra under eftermiddagen. Riktigt stora och blöta julsnöflingor som snart färgade både gräs och bilar vita. Till och med vägbanan blev under förmiddagen riktigt vit på sina ställen.

När jag senare gick upp hade det i alla fall slutat snöa. Dagstemperaturen hade stigit och snön försvann ganska snabbt. Jag tog mig kommunalt ut till Rotebro och därefter vidare till motorcykelvinterförvaringsstället. Hämtade ut min vackra motorcykel, och tyckte allt var frid och fröjd efter betalningen. Men väl ute på gårdsplanen var motorcykeln stendöd. Inte ens efter bortmonterande av sadel, packväskor samt friläggande av batteriet ville motorcykeln starta. Således beslöt vi oss för att ladda motorcykeln ytterligare en natt. En laddning som en vecka tidigare inte påvisat något onormalt.
   Trots att jag tvekade om vart natten skulle fördrivas, kom jag snart fram till att jag ville åter till stan. Tog pendeltåget in och kom hem till Anki strax före läggdags.

Tisdagen den 11 april 2006: Eftersom jag hade nya planer på att hämta ut motorcykeln var jag uppe relativt tidigt. Fick dock snart förmiddagsinfo från vinterförvaringsföretaget om att motorcykelbatteriet helt givit upp, att det inte tagit emot någon som helst laddning under natten. Som de uttryckte sig hade deras laddningsutrustning uppvisat tendenser till att helt flippa ur vid varje försök till laddning.
   Innan mitt eftermiddagstjänstgöringspass hann jag dock med en hel del. Köpte ett nytt batteri på MC-varuhuset. Transporterade det därefter ut till vinterförvaringsföretaget för laddning och montage. De hade snällt nog erbjudit sig att byta ut batteriet om jag inhandlade ett nytt. Ett underbart fördelaktigt erbjudande.

Efter en kort visit i lägenheten, ca 10 minuter, begav jag mig till jobbet. Kunde under resten av dagen njuta av en riktigt roande arbetstur på "Arlanda-" och "Kungsängenplatsen". Åtminstone var det mesta av trafikledningsjobbet underbyggt av vettiga uppgifter.

Om kvällen, hos Anki, bjöds jag goda smörgåsar av vitt färskt bröd. Personligen deppade jag lite över att min bärbara hårddisk slutat visa livstecken. Troligtvis nåot problem med strömförsörjningen. Den ville nämligen inte fungera varken med intern eller extern strömförsörjning.

Deppandet ledde till att jag kom av mig i arbetet framför datorn. Satte mig istället i TV-soffan och fängslades i sen timma av en indisk film. Filmen "LAGAAN" (ONCE UPON A TIME IN INDIA") var från år 2001 och återspeglade hur illa behandlade folket blev av det brittiska kolonialväldet. Men en tro på det omöjliga gav folket hopp och bjöd en kamp som till slut gav frukt. Kort sagt en kamp om folkets rättigheter och översitteri samt en god bit kärlek, såväl möjlig som omöjlig kärlek...
   En underbart fängslande film (224 minuter) som inte gav mig något val. Hela tiden flyttade jag fram tiden för sömn. Till slut hade jag sett hela filmen, lugnad av att jag hade en god sömnbank att luta mig tillbaka på... Ska du se filmen? Ja, absolut...

Onsdagen den 12 april 2006: Min tidiga tjänstgöring startade på Kolbäcksplatsen. Kunde njuta av en riktigt givande och bra tillvaro. Under lunchrasten passade jag på att sova. "Uppsalaplatsen" gav inledningsvis lugn trafikövervakning, men förändrades till en strid ström av telefonsamtal när Uppsala förblev spänningslöst under en dryg halvtimma. Detta samtidigt som jag lyckades få en lång sticka under nageln i samband med att jag skulle hämta upp ett par papper från golvet. Till slut hade man lokaliserat felet till en lågt hängande kontaktledning ovanför ett uppställt tåg på spår 0. Innan jag lämnade över mina arbetsuppgifter för dagen hann felavhjäpningen starta.

Efter arbetsdagen inhandlade jag ett minnesstick, dvs ett bärbart datorminne på 512MB. Därefter åkte jag över till Rotebro. Nu fanns motorcykeln att hämta på vinderförvaringsplatsen och ytterligare en motorcykelsäsong kunde starta vid mätarställningen på 1881 mil. Det var en riktig trygghet att nu veta att batteriet var i toppskick.

Körde in till Ankis lägenhet för att hämta dansskor och träningskläder. Åkte sedan raskt vidare till dansklubben för att närvara på den tävlingsförberedande kursen. Under träningspasset fick jag mycket goda puls och bounce-råd. Något som jag hoppas kan ge resultat inför framtiden. Det verkar trots allt som om jag krånglar till det en aning med de övningar jag just försökt lära mig.

Hemfärden till Ankis lägenhet blev stämningsfylld, med god härlig musik från motorcykelns radio. Vad hade jag gjort utan handtagsvärmen denna vackra men aningen kylslagna kväll?

Torsdagen den 13 april 2006: Inledde dagen med en tidig arbetsdag. Hade därtill ett första elevpass på länge. Både "Arlandaplatsen" och "Nynäsplatsen" bjöd bra arbetsmiljö för att diskussioner och tankar kring järnvägstrafiken i största allmänhet. En kort arbetsdag som var mycket givande och trevlig...

Fredagen den 14 april 2006: Under dagen hade vi tankar på att ta en tur med motorcykeln hem till Rotebro samt vidare till mina föräldrar. Men eftermiddagen förblev mer effektiv framför datorn. Satt envist och försökte sätta samman en utgiftsdatabas i Access. Ett program jag skulle behöva en djupare insikt i. Hur som helst en härlig utmaning som framemot kvällen började ge resultat. Danskvällen på Yesterday lockade tyvärr inte. I stället såg vi fram emot söndagens dans till mer favoritbetonade band i Örebro.

Lördagen den 15 april 2006: Lördagsförmiddagen hade jag vigt åt ett överidspass. Ett övertidspass som gick riktigt snabbt. Mycket beroende på att jag hade en elev som kommit ganska långt i sin utbildning. Det blev en god bandning av nya tips, tankar och motiveringar till vår trafikledning. Något som jag tror gjorde att vi båda var riktigt nöjda när vi gick från jobbet. Min elev var nog aningen mer utmattad än jag, men det var beroende på hans grannars nattliga fest som aldrig ville ta slut, inte ens efter uppmanat dämpande...

När kvällen kom tog vi motorcykeln ut till Norrviken för att hälsa på mina föräldrar, min syrra och hennes barn. Det blev en trevlig kväll med god mat och gott umgänge runt köksbordet, ivrigt deltagande i ett nytt familjespel som mamma vunnit. Ett spel som lät riktigt svårt enligt beskrivningarna, men som snabbt blev riktigt fängslande och bjöd framgångar på alla kanter.
   Strax före midnatt fullföljde vi Ankis motorcykelårspremiär tillbaka in till stan. Mycket nöjda och belåtna med kvällen.

Söndagen den 16 april 2006:Anki var i farten relativt tidigt om förmiddagen. Hon bakade både matbröd och en god saftig äppelkaka enligt ett nytt recept. Vid 13-tiden kom Ankis farmor över på besök. En trevlig stunds fikapause i mina Accessbryderier som annars färgade dagens inledande vakna tid.

Efter fikabjudningen begav jag mig hemåt. Hämtade lite post i lägenheten, (en levererad CD-skiva och en DVD-film), innan jag begav mig till mina föräldrar. Bytte från motorcykel till bil för att efter en dusch i stan styra färden mot Örebro tillsammans med Anki och Malin. Det blev en underbar danskväll på Brunnsparken till musik från två riktigt skarpa band, DATE och BLENDER. Min höft ömmade visserligen en del och jag ådrog mig även en mindre sträckning i det annars friska benet, som hämmade dansen en aning. Men jag fick dansa med en underbar blandning av vänner och okända. En riktig höjdarkväll, där egentligen bara en dans var utan passion.

Måndagen den 17 april 2006: Om natten letade vi oss hem från Örebro via norra vägen om Mälaren på riktigt regnvåta körbanor. Det relativt nya systemet med "2+1-vägar" har nu gjort hjulspårsfårorna på E18 till en eventuellt kommande dödsfälla i samband med regn. Många gånger var jag tvungen att leta mig ner i ca 60 km/h för att säkert kunna plöja mig över vattenmassorna utan vattenplaning. Men motståndet från vattnet var oerhört starkt ibland och vattenkaskaderna utåt sidorna metervida. Visserligen en spännande körning, men endast tack vare att det var natt och jag förblev ensam kryssandes mellan och genom vattenfårorna. Hur som helst fanns det ingen risk till att känna trötthet. Sålunda gick resan effektivt hem. Vi hade startat klockan 01.50, efter ett par varmkorvar, och gick in i Ankis lägenhet klockan 04.23.

Måndagen bjöd på en välbehövlig sovmorgon. En ledig helgdag som gav utrymme för Lägenhetsletande framför datorn, promenadlängtan (som ej blev förverkligad) och så småningom en bilfärd ut till Rotebro med väskorna fyllda av tvätt.
   Efter ett besök hos mina föräldrar bytte jag tillbaka från bil till motorcykel. Fortsatte därefter till Vallentuna för att vara med på hälften av den fria modelljärnvägskörkvällen. Ett besök som inleddes med fika direkt vid ankomsten.

Kunde sent om kvällen njuta av en lugn motorcykelfärd in mot stan. Betryggande värme i luften gjorde att man inte behövde frukta för halka.

Tisdagen den 18 april 2006: Inledde med en "Uppsalaförmiddag" på jobbet. Trafikledningen gick utmärkt och jag var nöjd när jag gick på lunch för att ladda inför bevakningen av "Eskilstunaplatsen". Men jag hann aldrig lösa av förrän jag blev hemskickad för nattvila. Man önskade ha tillbaka mig på övertid den kommande natten. Ett erbjudande jag inte kunde eller ville motstå.

Sov i omgångar under eftermiddagen. Bättre ju mer klockan blev. Vaknade relativt pigg när det var dags att avnjuta färsk pasta som Anki lagat till. Hann med ytterligare ett kort sömnpass innan det var dags fö nattjänstgöring med start klockan 21.40. En bra arbetsnatt på "Nynäsplatsen". Hann uppdatera ställverksbeskrivningen i den omfattning jag hade planerat. Upplevde dock att jag stundtals hade lite svårt med simultanförmågan när det gällde tågvägsläggning. Alltid onödigt när tågvägar uteblir och godstågen riskerar att behöva bromsa in.
   Skrev också ett underlag till min gruppchef, med påbyggande fakta, gällande mitt ställverksbeskrivningsuppdrag. Som det verkar har man inte ersatt mig för uppdragen i sig, utan lyckats sätta dit ett tillägg som jag inte borde ha. Vi får se vart löneförhandlingen leder. Men någon form av ersättning hoppas jag på. I synnerhet som mina två vilande uppdrag upphört utan skriftligt meddelande om detta. Uppdrag som jag hade "Tillsvidare".

Onsdagen den 19 april 2006: Efter min nattjänst på övertid tog jag pendeln hem. Sov ut riktigt länge och vaknade inte förrän någon gång efter klockan 15.30. Efter klockan 16.00 intog jag tvättstugan för resten av kvällen. Tvättade i princip genom alla kläder. I de pauser som bjöds vilade jag och installerade ny duschslang. Omkring klockan 21.00 anslöt Anki som sällskap. Men hon föredrog ganska raskt lägenhetens soffa istället för den gröna stol som fanns att erbjuda i tvättstugan. Först någon timma senare var jag klar med torkandet och vikandet av huvuddelen av min tvätt. Den sista maskinen hängdes dock för torkning över natten.

Torsdagen den 20 april 2006: Efter en natt i Rotebro gav sig Anki av till jobbet. Själv sov jag ytterligare någon timma innan jag försiktigt började göra nytta genom att hämta upp det sista av torkad tvätt. Efter någon timma i vaket tillstånd blev jag dock åter igen sömnig. Sov ytterligare en tid, för att omkring klockan 11.30 göra mig i ordning för färd in till stan. Lämnade av all tvätt i Ankis lägenhet innan jag begav mig vidare till jobbet.

Min arbetsdag inleddes på "Uppsalaplatsen". Förutom att SJ hade svårt att avgöra vilka tåg som skulle ställas in och vilka som skulle gå i trafik, mellan Västerås och Sala, hade jag det relativt lugnt. Ett spårledningsfel i Uppsala gjorde visserligen att jag under en halvtimmas lopp fick ta ett antal sydgående tåg mot stopp. Men när väl felsökningen kom igång var den effektiv. En glödande metallflaga hittades snart i en av spårens isolskarvar.

Efter lunch bemannade jag "Nynäsplatsen". Ett X2000-tåg lyckades inte komma iväg i tid från Stockholm C och tvingades därför in i en godstågstidtabellskanal. Ett lite sent beslut av mig gjorde dessutom att även godståget kom iväg sent från Älvsjö gods. Ett 722m långt godståg som naturligtvis skulle få behålla sin tidtabellskanal. Någon annan lösning hade i princip varit omöjlig rent trafikeringsmässigt. Tvingades till och med hålla tillbaka Gnestapendeln i Järna för att inte bromsa godståget ytterligare. Efter förbigångar, som min kollega fick ta beslut om, var X2000-tåget ca 35 minuter sent, att jämföra med de 20 minuter som var ursprungsförseningen från Stockholm C. I mina ögon sett lyckades min kollega att köra extremt optimalt mellan Gnesta och Katrineholm. Visserligen ytterligare mindre förseningar på omgivande trafik, men en totallösning som var både järv och väl underbyggd. En förbigång med två persontåg förbi godståget fortfarande rullandes på högerspår mellan Stjärnhov och Skebokvarn.
   Innan hemgång hade jag slutligen hunnit uppdatera Ställverksbeskrivningen ytterligare med trafikledningstekniknyheter gällande Uppsala.

Väl hemma fick jag anledning att ringa 3-mobiloperatörens supportavdelning. Den senaste fakturan höll inte måttet gällande ingånget avtal. Jag fick bli riktigt skarp i tonen innan jag fick gehör för de felaktigheter jag kunde påvisa. Helt plötsligt hade de börjat ta betalt för den datakommunikation som finns inkluderad i avtalet. Men, naturligtvis hävdade operatören att det inte fanns med i mitt abonnemang. Precis vad jag ville klaga på och påpekade. Inte förrän hon kontrollerat tidigare fakturor och jag hunnit beskriva vilka ålderdomliga abonnemang jag tecknat fick jag gehör. En kreditering skulle göras och efterforskning gällande hur problemet uppstått. Därtill blev jag önskad en riktigt god kväll, av en operatör som trots hård motstridighet hade ett trevligt bemötande i bakgrunden. Men hon krävde som sagt var lite bitskhet och vasshet för att komma över på min sida.Och nog tyckte jag det var riktigt stort att man fick glädja sig åt en nattöppen supportavdelning.

Fredagen den 21 april 2006: Eftersom jag haft sen tjänstgöring fick jag en timmas sovmorgon in på min arbetstur. Samma sak gällde min elev som kunde njuta av en kort arbetsdag mellan klockan 07.00 och 12.50. En perfekt avslutning på en relativt hård arbetsvecka med stora kast mellan olika tjänstgöringstider och övertidspass. Men just denna dag gick lätt. Lite för lätt. Speciellt med tanke på att Hallsbergsfjärren fick problem med strömförsörjningen och därtill ett havererat tåg när väl spänningen kom tillbaka. Ett tåg som då blockerade för två tåg direkt bakom och som gjorde att morgonrusningen i fråga om snabbtåg försenades med minst 40 minuter i inledningsskedet. När väl trafiken kom igång från Hallsbergshållet var det dags för vår tidiga lunch klockan 08.30.

På "Kungsängenplatsen" var det också lugnt. Men precis lagom för att vi skulle kunna analysera alla våra tankar och trafikledningshandlingar.

Om eftermiddagen fördrev jag tiden i Ankis lägenhet. Njöt en god måltid med tunnpannkakor, glass, vispad grädde och sylt. Allt detta hade jag fastnat för i affären på vägen hem. Ett slags improvisationsköp som jag länge gått och väntat på, utan att veta att denna sortens tunnpannkakor fanns såpass nära.

Beroende på ömmande höftmuskelfästen, (egen diagnos), hade jag sedan länge beslutat mig för att inte gå ut och dansa om kvällen. Därför kunde jag njuta av lite vila under inledningen av kvällen, TV-tittande, ett glas vitt vin och dagboksskrivande under kvällen. TV-filmen "Skicka Vidare" eller "Pay It Forvard" var både givande, roande och aningen tragisk. En amerikans film från år 2000 som behandlade ämnet "Välgärningar". Att göra något för någon osv...

Lördagen den 22 april 2006: Efter uppstigandet kontaktade vi mina föräldrar för att strukturera upp dagen. I övrigt nyttjade vi förmiddagen till huswebsökningar och dagboksskrivande samt en lättare pannkakslunch. Omkring klockan 14.30 mötte vi mina föräldrar vid Stockholm södra, norra uppgången. Därifrån promenerade vi via Fatbursparken och Medborgarplatsen till viograf Victoria på Götgatan. Som innestående födelsedagspresent hade mor och far valt att se filmen "Den bästa av mödrar" En lite dyster film som dock hade oerhört mycket att bjuda i eftertanke och empati. Den handlade om krigstidens krigsbarn som från Finland skeppades över för en tryggare uppväxt i Sverige. Om hur barnen slets från miljö till miljö utan att riktigt veta vart de hörde hemma och utan att riktigt våga lita på någon. En välgjord och välspelad film...

Ytterligare en innestående födelsedagspresent kvarstod. Efter biobesöket fortsatte vi vår promenad till en närbelägen och bra kina-restaurant. Där bjöd vi mina föräldrar på valfri meny. Ett trevligt tillfälle att umgås även utanför hemmet.

Efter att ha följt mina föräldrar till pendeltåget tog vi tunnelbanan hem. Ganska snart kände vi tröttheten komma. Det blev ett tidigt sänggående med lite läsning innan vi slocknade helt...

Söndagen den 23 april 2006: Med ganska många timmars sömn i bagaget vaknade vi relativt pigga vid åttatiden. Jag satte mig efter frukost att skriva en del dagbok, tillbaka i tiden. Gjorde dock avbrott för att då och då spana in något nytt hus på nätet och för att checka kommunikationerna med SLs hemsida och reseplanerare.

Vid lunchtid satte vi på oss mc-kläderna och begav oss ut till Älta. Precis som vi anat hittade vi ett hus som knappt gick att motstå vid Tellusvägen 7. Både standarden och läget kändes rätt. Det enda som talade emot var det väntade priset på det relativt höga utropspriset. Det lär ha varit många sugna besökare på plats. Men jag får nog invänta någon miljonvinst, så den där extra bud-miljonen inte spelar så stor roll.

Tillbaka vid motorcyklen kunde vi dels konstatera att jag mött ytterligare en dansbekantskap längs vår husbesöksturné. Denna gång en A-klassdansere från EBBA dansklubb. Kanske mest känd från mitten av nittiotalet för min del.
   Vid motorcykeln satte jag också igång med tankarna hur bra det hade varit att vara mångmilionär just nu. Ja, med mina nitton miljoner kan ju priset få gå upp lite, utan att det gör något...
   Drömma går ju i alla fall...

Efter lite rundturer i närområdet fortsatte vi via Nacka och Södra länken ut mot E4an och hem till Rotebro. Vi spisade färsk pasta innan Anki gav sig av mot Coop Forum och jag satte igång med fotograferande och rivande av modelljärnvägen. Således ett datum att lägga till historien som modelljärnvägens sista. Naturligtvis sorgligt efter lite drygt sex år. Men det känns ändå som rätt tid om jag ska kunna få ut någonting för min lägenhet och någonsin kunna förbereda den för eventuell försäljning. Det känns trots allt som om tiden närmar sig och att jag trots allt längtar bort från min fina atelje-känsla som varit min trygghet under bra många år. Ja, ända sedan tillträdet den 15 april 1994. Kan än idag minnas hur det var att gå på privatvisningen den 1 mars och bli förälskad i den stora tomma lyxlägenheten på 65,5 kvadratmeter. En klart jämförbar känsla hade jag för dagens Ältahusobjekt.

Innan jag om kvällen återvände till stan, var allt modelljärnvägsspår borttaget från modelljärnvägen. Men jag inser att det kommer att ta en hel del timmar innan den sista regeln är nedmonterad. Gav därför upp i lagom tid för att inte störa grannarnas söndagsafton helt. Vid ankomsten till stan fick jag irra runt lite för att hitta en läplig plats åt motorcykeln. Vid min ordinarie mc-parkeringsplats var det denna natt parkeringsförbud till förmån för eventuell gatustädning.

Måndagen den 24 april 2006: Om förmiddagen hann jag skriva lite dagbok innan det var dags att bege mig till jobbet. Hade en arbetsdag som startade klockan 11.30 med elev, inledningsvis på "Eskilstunaplatsen". Med nytillkommen hastighetsnedsättning utan tavlor och baliser och ett antal sena godståg var det aningen svårt att inledningsvis ge en bra bild av verksamheten. Åtminstone om man ser till hur man vill ge en förstadagselev på fjärren en liten chans att hänga med på vad som händer. Och kanske i synnerhet när underlaget för hastighetsnedsättningar utan tavlor och baliser är paketerat i ett presentationsformat som ingen vill kännas vid.

Efter en första halvtimmas telefonsamtalsbelastning hade vi både grepp om läget och struktur på trafikflödet. Lika så efter lunch och friskvård då vi bemannade "Arlandaplatsen". Fortfarande en hel del att tänka på, men samtidigt precis så mycket att vi hann analysera och fördjupa oss lagom mycket och steg för steg i verksamheten. Först mot slutet av dagen hade vi kommit såpass långt att det kändes givande att överlåta enstaka tågvägsläggning åt min elev.

Min friskvårdstid hade jag nyttjat till promenad. Med tanke på min ömmande höft hade jag hela tiden sett till att ta små korta steg, och ofta om så krävdes. Tycker nog att det gick ganska bra, även om det är svårt att begränsa stegens längd när man gillar att gå lite snabbare. Vid MAX intog jag min lunch. Elva minuter för sent för att det skulle räknas som dagens lunch.

När jag kom hem, strax före klockan 20.00 var Anki på franskakurs. Eftersom motorcykeln var parkerad på alternativ plats och vädret inbjöd till åkning begav jag mig norrut hem till Rotebro. Hämtade där min lönespecifikation och pratade med grannarna nedanför, som på långfredagen hämtat sin nya familjemedlem, en Dalmatinertik med bruna prickar. En söt liten rackare som ivrigt ville krypa genom taggbusken för att hälsa. Jag gick dock till grinden direkt, eftersom jag direkt såg hundens villiga uppoffringsförsök.

Hemresan till stan blev avkopplande. Tog de mindre vägarna fram till Häggvik, där jag tankade på Statoil innan jag fortsatte färden på motorvägen in till stan. På hemmaplan, hos Anki, handlade det sedan mest om att sammanställa månadens räkningar och boka in dem via internet innan sänggång.

Tisdagen den 25 april 2006: Sov så länge jag kunde och gladde mig över att turfördelningen ändrat min tur från att starta klockan 06.00 till att vara en vara en kort lyxtur mellan klockan 08.30 och 14.40. Därmed slapp jag vara till förfogande vid driftledningscentralen och i stället spendera tiden vid två platser jag kände riktig motivation inför denna dag. Dels "Arlandaplatsen" och dels "Kolbäcksplatsen". Det handlade mest om prioriteringsordningar mest hela dagen och annat "finlir". Inte så speciellt alls, men helt i min stil varvid jag kunde lämna jobbet riktigt nöjd.

På hemmaplan sov jag lite eftermiddagssömn. Anki var duktig och bakade tårtor till hennes jobb. Lagom till valborg lämnar hon sin tf assessortjänst (tjänstledig) och fortsätter sin karriär på finansdepartementet. Så småningom kom jag igång. Skrev både dagbok, handlade bakingredienser och avnjöt en underbar sallad avnjutandes hur en nordisk jury sågade de kvalande bidragen till den europeiska schlagerfestivalen. Ännu har inte Carola sågats, men min åsikt är trots allt klar. Har svårt att förstå hur hon kunde gå vidare i den svenska finalen med en av hennes blekaste låtar hittills. Belgien (med svensk inblandning) hoppas och tror jag desto mer på...

Onsdagen den 26 april 2006: Sov bara ut någon extra timma efter att Anki gått till jobbet. Inledde sedan med lite tid framför datorn. Ringde sedan Caisa för att kolla om det passade med en lunch ihop. Gav mig strax efter klockan 12 ut mot Solna centrum. Spenderade Caisas lunchtid på en närliggande wok-restaurant för att få lite uppdatering i det senaste av privatlivsskvallerkaraktär. Mycket trevligt och en god avkoppling på en vårljumen soldag som kändes ledigare än den i själva verket var.

Fortsatte min färd vidare till Kista. Hittade inte vad jag sökte i bokhandeln utan fortsatte till Sollentuna för klippning. Fångades direkt in i en djup expeditblick som blev mer och mer svårtydd ju mer fängslande och långvarig den blev. Men till slut hade vi även klarat ut alla frågetecken med hjälp av lite svårhörda ord. Egentligen en samling korta och halva fraser då vi i princip avbröt varandra hela tiden och direkt. Hon var inte så ledig som man kunde tro, men bad mig vänta. Med nöje för min del eftersom jag kände mig riktigt upprymd och positiv till allt...

Under min väntan på att få tillträde till en ledig frisörsstol satt jag och gissade vem som skulle förbarma sig över mig. Det såg ut att bli en kvinnlig person denna gång. Annars har jag en tendens att missa alla trevliga och bara få manliga frisörer att klippa till. Dock höll jag på att bli snuvad på en av mina favoritfrisörer då hon utan att titta på den sittande kön (endast jag) höll på att direktinbjuda en nytillkommen herre som fortfarande stod kvar vid disken. Men hon reparerade till min stora glädje misstaget omgående. Inte otroligt att hon såg min spontant hemligt besvikna och djupa blick. För en gångs skull kände jag mig lite pratglad och gillade att ge lagom med beröm. Men så blev jag också riktigt bra ompysslad. Lite längre än vanligt rent tidsmässigt och med synbart återspeglad entusiasm. När jag lämnade centrumet nyklippt var det med en ytteligare förstärkt vårkänsla i kroppen...

Tog en buss tillbaka till Kista, (ej direktbussen), för att lättare komma till Fridhemsplan. Hade funnit en annons i dagstidningen gällande en av musikaffärerna. Att min drömsynth skulle finnas på rea var nog mer ett spel för gallerierna och ett reklamknep snarare än en chans att förverkliga en dröm. Hur som helst inget hållbart scenario att finna synten kvar på rean. Men besöket var bra. Fina lokaler men ingen tillräckligt intressant synth. Därtill var lagerutrensningen vid detta laget redan långt gången...

Åkte hem för att sova en kort tid innan jag fortsatte min färd till Nackswinget och den tävlingsförberedande kursen. Även denna gång fick vi bra med feedback och god tid att analysera våra problem, våra uttrycksbegränsande tilltag.
   Direkt efter träningen duschade jag och gav mig av till jobbet för en arbetsnatt. Eftersom jag var lite tidig startade jag med en bit mat. Därefter hann jag sova ca tjugo minuter innan det var dags att ta med min elev ner till "Nynäsplatsen". Det såg länge ut att bli en av de lugnaste nätterna för mig på just den platsen, men drygt två timmar av natten fylldes med ett massivt flöde av telefonsamtal, lokalfrigivningar och A-arbeten. Min elev fick nu en helt annan bild av våra arbetsnätter än de de oftast har i Södertälje hamn. Positivt nog hann vi avhandla många intressanta ämnen och ha en riktigt bra natt. Det var endast omkring klockan 03.00 då telefonsamtalsfrekvensen avtagit, som vi båda blev aningen jäspiga. För egen del piggnade jag dock snart till efter lite yoghurt, kaffe och frukt.

Torsdagen den 27 april 2006: Efter en bra arbetsnatt med elev åkte jag hem till Ankis lägenhet för att sova ut. Spenderade sedan en stor del av eftermiddagen och kvällen vid datorn. Detta efter att jag sett ett par riktigt spännande bordtennismatcher i Lag-WM. Här var det de Croatiska tjejerna som fängslade mig i sina matcher mot Ryssland. Tyvärr förlorade min nyvunna favorit Cornelia Vaida båda sina matcher. Jag fängslades av hennes egen inlevelse i matchen. Såväl vid motgång som vid medgång. Kommentatorerna påstod visserligen också att hon nog kunde ha lätt till tårar om hon missade någon självklar boll, men så långt tyckte inte jag att man kunde dra slutsatserna av vad jag såg. Ryssland vann tillslut lite överraskande efter att alla matcher varit jämna och gått till fem set. De Croatiska spelarna förlorade som jag ser det lite på eget grepp. Hade till slut inte riktigt tålamodet att vänta ut motståndaren tillräckligt länge. Men förlusterna var hårfina, inte minst för lagets riktiga etta som gick i en av de övriga matcherna.

Tiden vid datorn användes mest för att uppdatea dagboken, men också för att leta nya bostadsobjekt. Anki och jag delade sedan på två hemköpta fryspizzor efter att ha tagit en kvällstur promenerandes till det närbelägna köpcentrat. Satt uppe vid datorn till ca 02.00 om fredagsmorgonene avnjutandes två Depech-DVD-filmer till mitt dagboksskrivande. Anki sov samtidigt gott i soffan med fingret tydligt utmärkandes vart hon var i sin tjocka pocketbok.

05-12-04, söndag

Efter en föredömligt lugn arbetsnatt sov jag ut hemma hos Anki. Natten hade varit fylld av god julbordsmat vid arbetsplatsen, samtidigt som de flesta kollegor roade sig med julbordsbåtfärd och annat festande i land.

Vid lunchtid gick hon ut på stan och jag vaknade till så sakterliga. Skrev ytterligare lite i dagboken och surfade på nätet under eftermiddagen. Lyckades under natten bland annat snoka reda på att min motorcykel inte behöver besiktigas ännu på ett tag. Enligt nya regler gäller en första besiktning senast efterföljande månad fyra år efter motorcykelns ibruktagande. Därefter vart annat år istället för varje år som det var förr...
   Anki pysslar som bäst ute på balkongen. Dels med att täcka över växter för vinterdvala och dels med en ny ljusslinga. En ljusslinga som uppenbarligen är lite bångstyrig och troligtvis behöver ytterligare en personlig insats. Därefter får det bli eftermiddagssömn och lite mat inför nattens arbetspass...

Måndagen den 24 oktober 2005: Arbetsnatten bjöd på årets första snöfall. Eskilstuna blev hårdast drabbat under mitt arbetspass, men snöinformation inkom även frå Katrineholm och Gnesta. Fö:r egen del blev arbetsnatten mycket bra. Överlämningen blev dock lite rörig eftersom växelfelen plötsligt började uppträda. Marken i Eskilstuna var enligt uppgift ordentligt vit, men fram till avlösningstid hade jag inte sett några tendenser till växelfel. Men man ställer sig naturligtvis ändå frågan om ifall man skulle ha motionerat växlarna än mer?

Sov ut under dagen och fick gott om tid till simulatorflygning. Riktigt givande och god träning utspritt i tiden.

Tisdagen den 25 oktober 2005: Var på jobbet omkring 05.40, dvs i god tid före avlösning. Såpass att jag hann höra flera av min kollegas avslutande samtal. Speciellt ett samtal satte sig direkt på minnet. En ivrig utväxling i Västerås som blev uppmanad att avvakta och återkomma sedan hans avgångsspår blivit fritt från andra tågrörelser. Det hade sedan inte gått många minuter innan jag fick förklara ytterligare genom att tydligt upprepa att samtalet var välkommet efter klockan 06.05. Det ivriga samtalet återkom till och med någon minut efter klockan 06.05, eventuellt beroende på andra samtalstaganden. Hur som helst var bara hälften av våra instruktioner uppfyllda när jag tappade humöret, uppretad på följande samtalsöppningsfras, utan presentation: "Ja, händer det något?" Nu var jag tydligare än någonsin. Förklarade att tiden för samtalet var korrekt men att uppmaningen att dra fram fordonet till signalen var ouppfyllt, att presentationen var ofullständig och att man efter en fullgod presentation inte nyttjade utmanande fraser utan snällt framföra ett önskemål om växlingsväg till avsett spår. Budskapet kanske nådde fram? Åtminstone ringde verderbörande inte upp trots att jag var tvungen att hålla honom en minut extra vid plattformen efter avgångstid, beroende på korsande trafik.

Arbetsdagen fortsatte med flera anmärkningsvärda och onormala händelser. När ordinarie godståg till Köping anlände fanns redan ett godståg växlandes vid Köpings hamn. Om det hade stannat vid detta hade allt varit frid och fröjd. Men till detta skulle läggas ett ytterligare godståg som tidigt om morgonen fanns planerat till Köping. Hallsberg ville helst se att tåget framgick och inte ställdes i Ålsäng. Dock kunde vi till slut enas om att linjen Ålsäng mot Jädersbruk fick tas i anspråk de fyra till fem timmar vi minst räknade med att hålla tåget borta från ett redan godstågsfullt Köping. Det tråkiga i sammahanget var att den andra förbindelsen från Arboga och Jädersbruk snart blockerades av ett tåg som delvis rivit ned kontaktledningen. Alltså, för att få både Arboga och så småningom Köping fritt krävdes just det spår där vi hade vårt tillbakahållna godståg. För ett par år sedan hade situationen varit olösbar, men nu fick vi dra fram godståget att istället blockera ett av två spår mellan Arboga och Valskog. En sträcka som ofta nyttjar dubbelspåret flitigt. Snart fick jag dock rast och hamnade sedan på ett lugnt banavsnitt med Uppsala och Sala inkluderat. Lugnt trots att Stockholm, Karlberg, Solna och Sundbyberg drabbats av ett högspänningssäkringsfel och tågstopp i mer än en timma.

Hemma hos Anki sov jag en halvtimma innan jag i ett kylslaget regn begav mig till Rotebro på min motorcykel. Kände att jag ville ha motorcykeln nära hemmet och vinterförvaringsplatsen ifall vädret snart skulle slå om till minusgrader, blixthalka och snö. Det jag då inte visste var att oktober och första halvan av november skulle bli de varmaste sedan temperaturmätningarna startat, (vad jag fått för mig).
    Mörkret var djupt och påtagligt när jag återvände mot stan. Satte därför på mig reflexvästen igen, för att känna mig trygg under promenaden till Rotebro station. Det var till och med så att jag kände mig "trendig" i min "neongula" reflexväst.

Åter hemma hos Anki bjöds soppa. Perfekt och värmande då regnet vätt ner de yttre klädlagren ordentligt. Som efterrätt njöt vi av brownies som jag inhandlat på vägen. Bra belöning efter ett antal betalda räkningar.

Onsdagen den 26 oktober 2005: Hade en dagarbetstur som inledningsvis var ytterst hektisk. Mängden telefonsamtal var enorm och fyllde snabbt fem sidor relativt tätt förda stödanteckningar. Men samtidig var det riktigt rolig att arbeta då allt flöt på utan större anmärkningar.
   Efter en godpromenadfriskvårdstimma och lunch längst bort på Kommendörsgatan hamnade jag på ett lugnt bevakningsområde, Uppsalaplatsen.

Efter arbetsdagens slut begav jag mig direkt till Nackswingets lokaler och tävlingsförberedande kursen. Temat för dagen blev nästan uteslutande "PULS". Att finna låtarnas puls och ge uttryck för den i dansen, även då andra rytmer presenteras i kroppen och fötterna i synnerhet. Mycket kämpande framför spegeln, mycket tänkande "ner, ner, ner" med ett härligt resultat. Något att träna vidare på under den kommande Hudikmaran.

Inspirerade av kurstemat stannade vi kvar och övade våra nyvunna och återfunna erfarenheter. Jag tyckte nog att dansen blev lättare. Anki hade ibland svårt att lita på sitt pulserande gung. För oss som danspar riktigt frustrerande, men samtidigt lockande och utmanande. Oj vad jag längtade till helgens kommande Hudikdansmara.

Torsdagen den 27 oktober 2005:Hade en tidig arbetsdag. Inledningsvis lugn, men sedan med kontaktledningshaveri strax utanför mitt bevakningsområde, vid Årstaberg. Inledningsvis ställdes fjärrtågen upp vid de plattformar som fanns söder om Stockholm. Vissa tåg evakuerades relativt omgående emedan andra behöll resenärerna kvar ombord. Några av tågen vädes åter söderut från Flemingsberg. Ett förfarande som jag förväntade mig skulle praktiseras ytterligare en tid, åtminstone för Svelandsbanans tåg. För egen del ansåg jag spårkapaciteten tillräckligt god för detta. Men av någon anledning valdes istället Södertälje hamn som vändandeort, dvs utanför den ordinarie sträckningen. Informationen till berörda parter verkade vara bristfällig, för sedan trafiken återupptagits förbi haveriplatsen var det uppenbarligen fel av mig att erbjuda "fria spår mot Stockholm". Åtminstone kortvarigt kändes det som om jag fick stå till svars för att ytterligare vändningar i Södertälje hamn omöjliggordes genom normalt trafikerande av Grödingebanan. Detta trots att jag inte hade med stationerna där att göra. Kanske ansåg man att jag genom min naturliga nyfikenhet skulle ha ett övergripande grepp om händelserna även utanför mitt bevakningsområde? Onekligen "farligt" med alltför udda trafiklösningar som varken trafikinformatörer eller fjärrtågklarerare får information om eller kan genomskåda i längden. Men, men, jag fick det desto lugnare med mina fria spår att nyttja under nästan hela totalavstängningstiden…

Efter arbetsdagens slut tog jag pendeltåget till Rotebro. Bytte om till mc-kläder och begav mig till Upplandsväsby för inlämnande av motorcykeln på 1800-mils-service. En service som kunde ha genomförts redan i somras, efter min Sverigeturné via Hjo, Malung, Åmål , Tylösand osv… Men nu passade det extra bre med service inför vinterförvaringen. Därför beställdes även ett samtida oljebyte.

Efter att ha bojkottat en väsbyfikastund, (de hade ingen prinsesstårtbit till kaffet), tog jag bussen hem till Rotebro, för vidare färd med pendeltåget till stan. I höjd med Ankis lägenhet blev jag ikapphunnen av en snygg tjej som önskade veta vägen till Storskärsgatan. Namnet verkade vara bekant, men inte i mitt huvud. Hänvisde istället till tunnelbanans kartor innan jag kom på att jag faktiskt kunde ringa Anki och fråga vidare. Vi kom snart fram till en möjlig beskrivning, (helt rätt), varpå tjejen tackade så mycket. Själv undrade i mitt stilla sinne om hon skulle komma tillbaka ofta till trakterna??? Trevligt folk kan man aldrig se för mycket av...

Under kvällens bussfärd ut till Finntorp var mina tankar djupt analyserande dagens trafikeringstaktik. Så pass analyserande att jag missade att stiga av bussen förrän efter ytterligare två hållplatser. Inte nog med att jag redan var sen på min väg till klubblokalen och den sociala danskvällen, nu fick jag en extra kvarts promenad. Den effektiva delen av den sociala danskvällen blev hur som helst riktigt bra. Fortsatte med mina PULS-inspirerande dansinfluenser och svävade mer eller mindre fram över dansgolvet.

Fredagen den 28 oktober 2005: Natten tillbringades i vanlig ordning hemma hos Anki. För egen del hade jag en helt ledig dag som om förmiddagen helt nyttjades hemma i Ankis lägenhet. Strax före klockan 12.30 begav jag mig iväg mot Cityterminalen för att möta upp Anki. Ankom till Kungsbron efter en effektiv färd med buss 1, men hindrades i all välmening av en tjej som desperat ville låna min mobiltelefon. Ville själv inte bli hindrad under min promenad till Anki och Hudikbussen men lät mig raskt övertals med uppmaningen att hon fick en halv minut på sig. Kanske något uppstressad och utan lokalkännedom genomfördes ett samtal som jag inte tyckte innehöll speciellt konstruktiv information. Frågade henne därför om deras mötesplats var preciserad och uttalad? Förklarade att Cityterminalen hade flera "självklara mötesplatser" och därmed även mindre självklara mötesplatser, till exempel den utgång hon valt. Hon uppmanades därför att låna telefonen ytterligare en gång för att säkerställa att det var utgången mot Kungsbron som var den avtalade och inte mot centralen. Därmed kunde enkelt ett självskrivet missförstånd undanröjas och jag kunde med gott samvete sätta mig på Y-bussen mot Hudik med Anki…

Bussfärden avlöpte väl. Fick god tid till läsning och fika ombord. Lärde mig en hel del om tänkvärda flyg- och navigeringstankar gällande småplan. Vidare ytterligare insikt gällande krav och utbildningsfrågor för nämnda småflygplan.

Väl i Hudiksvall gick vi från busstation upp till vårt Hotell, "Hotell Hudik". Mina minnesbilder av den snabbaste vägen visade sig vara något bristfälliga, men omvägarna inskränkte sig till slut till ett par extra kvarter mitt i centrum.
   Väl framme vid hotellreceptionen hamnade vi omedelbart bakom Pelle och Caisa. Kära vänner som dessutom hade fått grannhotellrummet, perfekt för informativa knackningar genom mellanväggen. Efter ett kort hotellrumsbesök gav vi oss ut på stan för att fylla våra tomma magar. Innan vi sökte upp restauranten hann vi stöta på två kända ansikten från Örnsköldsvik. Therése och Örjan skulle göra fredagsbesök på maran. Alltid roligt när vännerna är skarpsynta och upptäcker en på stan. Vi gick vidare och samma TACO-ställe som förra året utnyttades. God mat och bra start på Hudikvistelsen.

Åter på hotellrummet nyttjades duschen effektivt. Inom loppet av ca tjugo minuter var vi klara för promenad över till Folkets hus och den efterlängtade dansmaran. Hann hälsa på Linda, nyanländ, innan vi gav oss av frå Hotellet.
   Danskvällen blev otroligt bra. PULS-träingen började ge resultat och jag kände mig riktigt skarp. Vaderna behövde tänjas ut regelbundet, men i övrigt var krämporna riktigt få. En tånagel som borde varit klippt tidigare, men annar inga påverkbara dansbegränsande fenomen. Fick dansa med många goa tjejer. Förutom Anki, (som dansade storslaget med Pulsinspiration), fick jag flera tillfällen att dansa med Ida och Annica. Hade visserligen många fler på min oskrivna uppbjudarlista, men de fick vänta till lördagens dans.

Bland banden utmärkte sig DATE mest. De har visserligen varit mina favoriter en längre tid, (några låter kan de dock välja bort), men höjde sig enligt mångas åsikt tydligt över både BOOGART och PERIKLES. Date var nyskapande med aktivt publikfrieri, Boogart som de brukar (dvs relativt bra) och Perikles med ibland kraftigt nedpitchat tempo. Kanske en effekt av förra årets extrema trängsel på dansgolvet, då det knappt gick att röra sig och då det inte fanns en chans att hänga med i vissa uppskruvade tempon. Även Wahlstrmöms (om lördagen) uppvisade samma tempodämpade fenomen. Hur som helst var ljudbilden hos bandet bra, bortsett från vissa partiella ljudbortfall på det extra dansgolvet utanför fikahörnan "Grottan".

I utmattat tillstånd var det efter dansen otroligt gott att äta varmkorvar med bröd. Nöjda gick vi sedan hemåt i natten. Varken Caisa eller Linda hade jag inte hunnit dansa med, något jag saknade… Men många, många andra gobitar, inklusive min kära Anki…

Lördagen den 29 oktober 2005: Vid tiotiden gick vi ner till frukostserveringen. Ett utrymme som jag verkligen gillar hos hotellet, en liten matsal som ger ordet "charm" en betydelse. Kanske inte en självklar betydelse då jag ännu har svårt att beskriva vad som är så bra?

Caisa och Pelle höll sig i de nära affärsregionerna samtidig som jag, Linda och Anki begav oss ut på stadsvandring och upptäcksfärd. Bort via hamnbostadskvarter, hamnbodar, den centralt belägna kyrkan och åter mot centrum. På Åhléns hittade jag årets gosedjur. En riktigt stor sittand hund. Linda trodde nog inte jag menade allvar när jag greppade den och gick runt och kramade den på leksaksavdelningen. Anki förstod nog mer den stora risken, att hunden skulle ingå i resebagaget hem. Hur många gånger har hon inte fått ligga och samsas med förra årets underbara gosanka?

I mitt tycke gjorde sig hunden riktigt bra i sängen. Kanske aningen utrymmeskrävande, men otroligt len och go. Passande nu när vi alla satsade på lite middagssömn och vila på hotellrummet.

Vid femtiden samlade vi ihop ett gäng för middag på en av de bästa restauranterna, Kardinal. Till slut var vi sju glada dansare som slog oss ner, Pelle, Caisa, Linda, Anki, jag samt Theresie och Johan. För egen del blev det plankstek "Carl-Gustav". Blev lite besviken över att det inte ingick någon förrätt i just den menyn. Hade ett skarpt minne av att jag förra året fick det. Mindes dock snart hur det egentligen låg till just förra året. Då var det en i det gänget som inte ville ha sin förrätt, varpå den delades mellan oss matslukare.
   Inledningsvis hade vi "Hudik ovners" vid bordet bakom oss. Naturligtvis skulle de mucka med oss sedan vie uppmärksammat personalen på att de bröt mot gällande rökförbud i lokalen. Pelle var den som fick ta stöten av ytterligare muckanden, men som också höll det på en lagom kaxig nivå utan alltför mycket av tendenser till eftergifter. Maten och dess nytta var underbar och middagen avlutades i lagom tid för iordningställande på hotellet inför Hudikmarans andra danskväll.s

ZLIPS, BLENDER och WAHLSTRÖMS stod för kvällens musikutbud. Ett ganska jämnt musikutbud. Inte minst med tanke på att Wahlströms inte körde sitt mest vansinnesbetonade tempo, varken extremt långsamt eller extremt snabbt. Tempot kändes mer anpassat till mängden danspublik än förra året, såvida min PULS-dansteknik inte var orsaken till den genomgående danslättnaden. Hur som helst en extremt bra danskväll. En ung danstjej gjorde extra stort intryck på mig. Buggen okej men med en totalt uppslukande foxtrot, där man bara svävade iväg på ett drömmande sätt. Underbar vila som var så välbehövlig i en annars helt utmattande dansatmosfär. En atmosfär som gång efter annan tog mig till himmelriket i buggande med framför allt Ank. Hon gav gärnet som aldirg förr. En puls-utveckling som man bara kunde önska fanns i var framtida dans på moln av självförtroende.
   När de sista låtarna, hårdrock och annat njutbart, strömmade ut ur högtalarna krävdes stretching mellan var låt och ibland även mitt i låten. Dansen var så skarp, utmattningen enorm och lyckan total. Vilken dansmara… När det allra sista extranumret skulle framföras kastade jag mig istort sett ner på golvet yttrandes, "Inte ett steg till…". Men Linda fick efter ett par minuters vila upp mig i några tappra kraftåtervunna danstakter… Dansen var slut, jag var slut och sängen lockande… Tyvärr var även korvarna, som under lördagsmorgonen smakat så gott, också helt slut när jag väl kom fram till korvståndet…

Söndagen den 30 oktober 2005:Nattens extra timma var mycket välkommen. Vintertidens första frukost infann sig åter igen klockan 10.00. Pelle och Caisa skulle se tecknad favoritfilm och satt tillfälligt utanför frukostmatsalen. Jag, Anki och Linda tog dock plats i mysfrukostmatsalen. En god frukost som passade utmärkt som bas och grund inför den kommande hemfärden till Stockholm.

Tillsammans med Linda checkade Anki och jag ut vid 12-tiden. Därefter promenerade vi ner till busstationen, varifrån bussen avgick tidtabellsenligt klockan 12.40. Anki och Linda tog plats långt bak i bussen, omgivna av ett yngre sällskap om tre syskon. Själv hade jag en inte alltför samtalsinspirationsframkallande dam till vänster om mig. Till höger om mig kunde jag trösta mig med lite "ögongodis", som bjöd vila för blicken när min läsning blev aningen segdragen. Tog mig nämligen tid till lite närtidshistorisk korrekturläsning av tidigare dagboksanteckningar.

Efter god läsning, fika och avkoppling var vi framme i Stockholm tidtabellsenligt. Anki och jag njöt under kvällen inköpt pizza. För egen del kunde jag njuta av en underbart tillagad oxfilépizza. D&aum;refter tog utmattningen ut sin rätt…

Måndagen den 31 oktober 2005: Tog bussen tidigt hemifrån Anki. Hade en bra arbetsmorgon, men konfronterades tidigt med den rådande lövhalkan. Tåg 2 hade uppenbara problem med att komma förbi Mölnbobacken och höll endast ca 5 km/h när han ringde upp och påtalade den nu väntade tidsförlusten. Förberedde mig på vidare problem och var restriktiv i min trafikledning till dess jag fick nya positiva bekräftelser på nattågets fortsatta och något snabbare färd. Efterföljande pendeltåg hölls därmed ett par minuter extra i Mölnbo, till dess dess färd kunde garanteras gynnsammast möjliga färdförhållanden vidare.

Efter arbetsdagen åkte jag hem till Rotebro. Satte mig med mc-kläder på bussen till Upplandsväsby. Hämtade ut min motorcykel efter avklarad service och åkte iväg på en riktigt skön rundtur iett höstvarmt Sollentuna, efter tankande i Norrviken. Den svenska och norska fjällvärlden slog alla värmerekord för årstiden. Någonstans i höjd med Trondheim var det +22 grader celcius, om inte mer. (+23 grader C i Tafjord enl. DN). Trots att SMHI utlovat två veckors stundande milt väder valde jag till slut att denna afton lämna in motorcykeln på vinterförvaring. Tvekade in i det sista, men kände att det kunde vara skönt att inte behöva styras av väderlek och bedömningar gällande lövhalka, blixthalka, minusgrader och eventuellt framtida höstsnö… Således låstes motorcykeln in efter en säsong om ca 1047 mil och en total mätarställning på ca 1881 mil.

Efter att om kvällen letat mig tillbaka till stan startade Anki och jag möbelmontage. Hennes vardagsrumsbord, TV-bänk och matta hade anlänt tidigare på dagen och mottagits av Ankis far. Klockan var mycket nära 22-slaget när vi slutade med de mest ljudskapande pluggibankningarna. Inte långt därefter stod vardagsrumsbordet imponerande vackert och färdigt på plats. Extra vackert med mina ögon sett…

Tisdagen den 1 november 2005: Efter en mycket skön dag med simulatorflygande och städning hemma hos Anki laddade jag inför en arbetsnatt. Kunde glädja mig åt att jag flugit Arlanda- Landvetter genom egen navigering via Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Karlsborg, Skövde och Falköping. Därtill en i det närmaste perfekt landning efter en dryg timmas flygning med ATR-200.

Arbetsnatten inleddes med ett intensivt övertagande av Eskilstuna. Här var det godstågsträngsel i granskapet, (Skogstorp och Hållsta), varpå tydliga riktlinjer fick delges växlingen. Först sedan ett godståg lämnat Eskilstuna kunde knuten lösas upp och trafiken återupptas på ett smidigt sätt. Tack och lov höll sig övriga banövervakningsavsnitt förhållandevis lugna. Åtminstone såpass att jag inte upplevde någon direkt negativ stress.

Onsdagen den 2 november 2005: Efter midnatt blev arbetsnatten på syd riktigt lugn. Lövhalkan fanns i bakgrunden men blev inte till något problem under natten. Kanske beroende på att jag envisades med att inte sända godstågen från Katrineholm med mindre än att två blocksignalsträckor var fria tågen emellan. Ett milt kaos utbröt dock ca 20 minuter före avlösningstid. Då tvingades jag fylla i diverse checklistor i samband med en stoppassage i Eskilstuna, där föraren av ett ensamt dragfordon ansåg bromsverkan vara högst bristfällig och klen. Fordonet tilläts inte fortsätta utan togs in för kontroll i Eskilstuna. Ca en timma efter avlösningstid lämnade jag lokalen, smått utmattad för en skön färd hem till Rotebro.

Förblev vaken ytterligare ett par timmar i hemmet. Inledde ett effektivt och välplanerat tvättande av kläder under förmiddagen. Sov efter klockan 11 och endast med avbrott för ytterligare timertorkningstidsuppskruvande och vikande av tvätt. Vaknade egentligen inte till liv förrän efter klockan 18. Då återvände jag till stan med en stor trunk med nytvättad, nytorkad och färdigvikt ren tvätt.
   När jag kom till Ankis lägenhet välkomnades jag ivrigt av hunden Yatzy som nu var på besök för ett par dygns tid.
   Kvällen avslutades med ytterligare en simulatorflygning Arlanda- Landvetter.

Torsdagen den 3 november 2005: Inspirerad av onsdagens lyckade simulatorflygning till Landvetter flög jag nu vidare till Norge och Bergen. En perfekt landning och stabil flygning hann jag med innan det var dags att åka till jobbet.

Hade en bra dag på jobbet. Friskvårdstimmen och lunchen nyttjades både till promenad och skivinköp. Tillbaka på jobbet hade jag en utmattande och intensiv arbetskväll på "Kolbäcksplatsen". Riktigt roligt pysslande och tågvägsläggande med lyckat resultat. Nyttjade till och med att mitt "hattågsobjekt" 417 stressade på och var tidigt, för att denna afton effektivt peta undan dem(X2000) på spår 3 i Köping. Därmed kunde det totala antalet förseningsminuterar minskas betydligt.

Graden av utmattning gjorde att jag inte kände för att stressa iväg till dansklubbens sociala danskväll. Istället tog jag mig en promenad genom staden hem till Anki. Bojkottade även denna gång en efterlängtad fikastund. Denna gång saknades inte prinsesstårtbiten till kaffet. Denna gång fann jag priset 55 kronor hutlöst för dessa två avkopplingsingredienser. Fortsatte istället en lite mer nyttig promenad…

Fredagen den 4 november 2005: Arbetsveckan skulle avslutas med en tidig arbetsdag. En av mina korta favoritarbetsturer. Tillbringade lite tid ute på stan innan jag sakta drog mig till Ankis lägenhet. Var i valet och kvalet huruvida jag skulle dansa på Mälarsalen om kvällen. Arvingarna lockade inte nämnvärt. Dels har de under mina senaste besök haft extremt osynlig utstrålning, extremt gammalt låtupplägg och en oförklarlig extremmogenstämpel i mina ögon sett. Dansar hellre till deras föräldrars musik i dagens läge, trots att de är klart jämförbara musikertalanger. Men varför Arvingarna???

Kopplade nu av hemma i TV-soffan och framför datorn tillsammans med Anki och Yatzy.. Sammanställde och lämnade till slut mina socialdanslåtförslag till "Avocado" för vidare utvärderingar. Ett påpassligt överlämnande och skivbyte i samband med ett snabbt möte på Gärdets tunnelbanestation.

Lördagen den 5 november 2005: Efter att ha tillåtit mig en tilltagen sovmorgon begav jag mig av mot Jonas och Sandra i Sätra. Deras utflyttningsdag var kommen. Strax efter 11.20 var jag på plats och inledde ett välorganiserat lådlyftande ut i en väntande lätt lastbil. Det blev till slut ett intressant stuvande och aktiv pusslande innan allt var på plats. Ett tag såg Sandras hårsnoddar attraktiva ut för ihopbindande av växter. Inte min idé, men högst angenämt att försöka få loss en av dem samtidig som Sandra fortsatte med köksrengöring. Fick dock ge upp tanken på att enkelt få loss en av dem utan att påverka håruppsättningen. Hade visserligen Sandras medgivande om att tillfälligt ta loss båda. Väl uttrasslade visade det sig att hårsnodden inte behövdes. Men vid det laget hade jag redan gjort ett lättsamt försök att återupprätta en liknande enkel håruppsättning med en enstaka snodd.
    Tillsammans med Sandras föräldrar och Jonas bekanta var vi totalt sju flyttivriga personer. Mot slutet av utflyttningen fikade vi och avnjöt underbara hembakade piroger på vardagsrumsgolvet. Microvågsugnen fick därmed föras fram och tillbaka ett par extra vändor för vårt välbefinnande.

I samband med färden till Uppsala fick jag den äran att sitta mysigt ihopträngd med Sandra på andra sidan om den växelspak Jonas beslutsamt kontrollerade. Den lätta lastbilens dragkraft var något begränsad men effektiv trots sin verklighetsbaserade hastighetsbegränsning i uppförsbackarna.
   Sandra och jag roade oss delvis med att prata gamla gemensamma minnen. Främst hämtade från våra dansresor sommaren 2001. Underbar nostalgi, trots att vi då var ytterst nära att köra på ett antal grävlingar, i synnerhet en som väckte Sandra ur sinanyvunna sköna drömmar.

I Uppsala förevisades vi en trevlig lya. Urlastningen gick snabbt, trots att vi fick bära upp allt två våningar, utan hiss. Svetten kom ganska snabbt krypande och jag var glad över att ha ombyteskläder med mig. Bytte om lagom till dess vi serverades hemkörda och beställda plankstekar. För egen del någon slags pepparstek på planka. Underbart god och perfekt för en mage som nu åter var rejält hungrig…

Innan flyttdagen var över hämtade vi Sandras härliga soffa. Det fanns en hel del minnesväckande möbler som gjorde flyttandet än mer trivsamt. Det kändes lite konstigt att både montera ner och montera upp en säng som jag inte sett närmare på ett par år, men som jag har vilat ut i efter många arbetsnätter och danskvällar. Jag fick därtill uppdraget att ligga under sängen när madrassen lyftes på plats. Mitt uppdrag var att kontrollera att mellanläggsplattorna hamnade rätt. Omedelbart efteråt kravlade jag mig fram, utanför sängens ramar. Jag låg visserligen bra under sängen, men misstänkte skarpt att Jonas och Sandra inte ville ha mig där i evighet… *ler*

Fick erbjudande om skjuts i riktning mot Stockholm och antog erbjudandet om färd med Sandras föräldrar till Vallentuna. Perfekt timeing för vidare färd med Roslagsbanan till Östra station.

Väl tillbaka i Ankis lägenhet fick jag göra Yatzy sällskap i lägenheten, under tiden som Anki arbetade i tvättstugan. Tydligen hade han varit rejält gnällig när han denna dag blev lämnad ensam kortare stunder.

Söndagen den 6 november 2005: Även denna morgon lockades jag att känna mig riktig ledig. Var seg och kände mer för en väldimensionerad sovmorgon än att tidigt hjälpa till med dansklubbens förberedelser inför Jack n´ Jill-tävling. Blev dessutom osäker på hur pass mycket jag lovat att ställa upp före. Att vara videofilmare var självskrivet, men resten mindes jag inte tydligt. Det blev nog till slut någon form av mellanting. Dök upp i tävlingslokalen någon timma före insläpp. Allt fungerade bra och det blev en otroligt trivsam tillställning.
   Från att inte ha varit ett dugg danssugen väcktes min danslust stort sedan tävlingen dragit igång och tävlingsheaten startat. För egen del gick det bra i både foxtrot och bugg. 13:e respektive 12:e plats i de båda diseplinerna. Drömpartners blandades med andra duktiga dansare, där mina "pulsdansförsök" kändes riktigt framgångsrika. Det blev inte heller sämre under den efterföljande danskvällen…

Efter en underbart välsmakande vegetarisk paj startade den sociala dansbiten av kvällen, till Selex band. När klockan sedan visade på drygt 21.00 var vi riktigt medtagna och trötta. Perfekt för den bastutid som flera av oss nyttjade. En god blandning av tjejer och killar blev det…

Måndagen den 7 november 2005:En kollega önskade min förmiddagstur varpå jag fick en skön sovmorgon som jag nyttjade till diverse datorpyssel och musiklyssnande.

Hade en mycket bra arbetstur. Även de område som efter friskvården brukar bjuda stor utmaning fungerade bra. Friskvårdstiden och lunchen nyttjades till middag på centralen och därefter promenader i ett stilla regn.

Om kvällen flögjag bland annat sträckan Östersund- Trondheim. Till största delen med lyckat resultat. Irriterade mig dock på en osäker landning där jag den sista biten, omedelbart före markkänning drev ut mot sidan av landningsbanan. Kanske var det sidvindar över vattnet som jag inte räknat med? Mer träning behövs hur som helst trots att det känns som om jag börjar lära mig flygplanstypen ATR72-500 bra…

Tisdagen den 8 november 2005: Hade en tidig arbetstur som inleddes på det södra pendelstråket, nynäs- och södertäljebanan. Min bredvidsittande trafikinformatör sa tidigt att det skulle bli en strulig morgon. Hade god lust att sätta emot, en tanke som fanns kvar ända till omkring 07.50 då trafiken fortfarande flöt lugnt. Samtalet som då inkom gällde en påkörningsolycka i Tullinge, vid plattformen. Såväl polis som ambulans, akutbil och helikopter sändes till platsen. Tidningarna skrev dagen efter att det varit en 19-åring som stått för nära plattformskanten och blivit träffad av backspegeln. Med stor sannolikhet undkom han trots träffen med lindrigare skador, ett antal ansiktsfrakturer. Helikoptern hade i alla fall nyttjats.
   Efter larmandet till SOS och påföljande totalavstängning öppnades ett spår förbi olycksplatsen, dvs med enkelspårsdrift mellan Flemingsberg och Utsikten station. Inledningsvis ett trögt tågflöde, inte minst sedan polisen hindrat första tåg på sträckan att lämna Tullinge, eftersom vittnen till olyckan tagit plats i tåget mot Stockholm.
   I möjligaste mån kvarhölls tågen vid plattformarna på båda sidor om olycksplatsen eftersom trafikflödet förblev långsamt och begränsat till ca 08.45 då olyckståget kunde föras vidare med ny personal. Själv fick jag också avlösning med personal som kommit med de drabbade tågen. Jag slutförde mina olycksrapporter och tog en 12 minuters rast innan det blev dags för nästa punkt på arbetsdagens schema, arbetsplatsträff…

För egen del var det tur att jag inte tog längre rast för avfärd med bil till Gullmarsplan företogs i det närmaste omgående. Vi fick nu göra studiebesök på tunnelbanas trafikledningscentral, gröna linje ett. Det var trevligt att kunna jämföra våra olika arbetsmiljöer. Men nog är jag glad för egen del av att vara omgiven av den tyngre och snabbare järnvägstrafik vi trafikleder i anslutning till de tekniska hjälpmedel vi besitter. Nog för att man i viss mån försämrar förutsättningarna för oss och för en effektiv järnvägstrafik i landet i och med slopandet av växlar, men tunnelbanan hade redan från början ett extremt begränsat antal kryssningsmöjligheter redan i dagsläget. Därtill växlar som i vissa fall var såpass slitna och tvära att extrema restriktioner fick gälla vid trafikerande av dessa…
   Arbetsmiljön på tunnelbanans trafikledningscentral var dock avundsvärt ljus och trevlig i jämförelse med vår. Dock pågår framtidsutredningar i frågan för vår del, för en framtida ombyggnad och anpassning till framtida trafikledningskrav och arbetsmiljöbehov.

När vi återvände till vår kära arbetsplats återstod ytterligare arbetsplatsinformationstid. Vi fick vinterförberedande information och banarbetsplaneringsinformation med anledning av den senaste tidens otroliga mängd anordningar om ofta beviljats, främst nattetid. Ett svåruppstyrt planeringsarbete, inte minst bemanningsmässigt.

Efter jobbet gladde jag mig åt en skön ledig eftermiddag. Valde dock att följa med "Blomman" på en tur och returresa Stockholm- Kungsängen. Först därefter åkte jag hem till Ankis lägenhet för att ta det riktigt lugnt. Försökte under kvällen att få min röststyrda flygsimulatortrafikledningsfunktion att fungera, att registrera min röst på rätt sätt. Det dröjde innan jag lyckades få bekräftelse på att headsetets mikrofon fungerade som den skulle.

Fick avbryta min VOX-programtest med musikplaneringssamtal. "Avocado" och jag bestämde den kommande torsdagens musikutbud för den sociala danskvällen på Nackswinget. Totalt blev det 1h 45min lång samtalstid som krävdes för låtval och ordningsföljd.
   Innan jag gick till sängs brände jag ner vårt låtförslag på CD-skivor.

Onsdagen den 9 november 2005: Ytterligare en tidig arbetsdag. Trivdes mycket bra med arbetsstarten på "Uppsalaplatsen" även om jag märkte hur svårt det var att lyckas med exakt alla korsande tågvägar i samband med samtal gällande de ställverksbeskrivningar jag har hand om. Men, men, inte mer än tre minuters förseningar pga just detta.

Min matlåda hade jag i all hast glömt kvar innanför ytterdörren hos Anki. Positivt nog hade hon tagit hand om den och återfört den till sitt rätta kylskåpselement. Mat jag med andra ord kunde njuta av efter hemkomst till Anki om eftermiddagen.

När kvällen var kommen mötte jag upp Anki vid Slussen för vidare färd till den tävlingsförberedande kursen på Nackswinget och lokalstädande innan kursstarten. Ytterligare PULS-träning och tankar kring träningsdagböcker i temat "Hände, Kände och Lärde…". På gott och ont får jag hänvisa till denna dagbok i alla ärenden. Har inte haft någon speciellt långvarig träningsdagbokskarriär hittills. Det bästa resultatet var nödvändiga anteckningar för att förstå vårens streetfunkkurs. Men annars har det som längst gått att hålla en specifik träningsdagbok vid liv ett par månader för min del…

Torsdagen den 10 november 2005: Njöt av en helt ledig dag. Fortsatte sätta mig in i min röststyrda flygtrafikledning för min flygsimulator. Lyckades endast delvis.

Under eftermiddagen tog jag en utflykt hem till Rotebro. Checkade posten och hoppades att ytterligare ett flygsimulatoraddprogram skulle finnas levererat. Men icke. Återvände till Ankis lägenhet för att hämta den musik som skulle presenteras på den sociala danskvällen. En danskväll som sedan blev riktigt trevlig och utmattande. Musik med tungt gung och skönt stuk för det mesta. Några ändringar hade jag dock gärna gjort så här i efterhand. Dock ett lyckat program som i sin helhet bidrog till många utmattade dansare redan innan danskvällen var slut.

Fredagen den 11 november 2005: En efterlängtad sovmorgon kunde nyttjas till lika efterlängtad flygsimulatorflygning, främst sträckan Östersund- Trondheim. Denna gång fick jag göra inflygningen helt över land. Kändes lite ovant i och med att jag i den rådande väderleken hade lite svårt att avgöra hur hög den omgivande terrängen var. Kanske borde jag ha studerat inflygningskartorna lite bätte för att känna mig helt trygg?

Hade ytterligare en riktigt bra arbetsdag, trots att just denna arbetstur var sjätte fredag hör till de som man gärna kan avvara. Men avgångsförseningar på X2000 från Stockholm söderut underlättade godstågsflödet högst betydande. Trots all lyckad tågföring var jag ordentligt trött i huvudet när jag kom hem till Anki. Det var med viss tvekan jag satte mig framför datorn. Men min trötthetsoro hade jag inget speciellt fog för. Inledde träningsflygningar med ATR72-500 på Samos. Inflygningar mot bana 9 som direkt fick adrenalinet att pulsera. Aningen fega och för högt tingångna finaler, men hela tiden med marginaler vid banänden. Till och med njutningsbara "Instant reply" där åtminstone en av nedsättningarna såg riktigt proffsig ut, "full power off stall landing"

Lördagen den 12 november 2005: Under förmiddagen letade Anki och jag oss ut till tävlingshallen i Kungsängen. Tävlingen gick trots allt ganska bra. Under det första heatet, kvartsfinalen, lyckades jag engagera tankarna på att hålla en regelbunden puls i dansen. Anki dansade också mycket övertygande trots att vi krånglade till ett par turer i mitten av heatet. Under det semifinalen blev vi dock utröstade med stor domartydlighet. Istället för 3,2,3 fick vi nu 4,4,4 i bedömning. Det enda kvarstående minnet från heatet är att jag tyckte låten var svår att göra någonting av. Därav kan jag misstänka att mitt pulsfokus försvann helt. Hur som helst en bra uppryckning av oss båda, trots att vi var lite oense om vart vi skulle lägga tävlingskrutet…

Direkt efter tävlingen tog vi tåget in till stan. Under färden från Kungsängen station in mot stan fick vi sällskap av Jenny och Jonas. För egen del gick jag direkt till jobbet för att hinna få lite sömn innan mitt nattpass. Hann sova drygt en timma och kände mig därmed riktigt utvilad och redo för min favoritnatt. En natt som till stor del bjöd mig tid för skrivande.

Söndagen den 13 november 2005: Efter en extremt lugn arbetsnatt, fullt aktiv med skrivande, åkte jag hem till Anki för att sova effektivt under förmiddagen.

Strax före klockan 14.00 var det åter igen dags att stå på benen. Klockan 14.00 var vi nämligen bjudna över till Ankis föräldrar på middag. Anki promenerade iväg före mig för att eskortera sin farmor. Efter att ha ökat mitt eget tempo mot slutet hann jag ikapp dem i trapphuset. Eftersom jag därigenom fått upp lite värme i kroppen passade det bra med ett litet "förmiddagsuppdrag". Vi inledde besöket med att gå en liten kort promenad med hunden Yatzy.
   Middagen var underbart god, till stor del tillredd av ankis Far, följt av kaffe med tilltugg. Vårt besök hade naturligtvis blivit längre om jag inte behövt ytterligare sömn inför mitt kommande nattarbetspass.

Till jobbet fick jag med mig en matlåda som kom väl till pass när jag relativt tidigt kunde njuta av en liten rast. Perfekt energipåfyllnad för att klara natten bra. Natten fylldes till stor del av tankar och genomgångar av flyghaverier. Men vår lite mer järnvägsnära verklighet gav också underlag för diskussioner. Ett godståg, varken långt eller speciellt tungt, fick aningen omotiverat problem längs sin nattliga färd, både i Flen och Karlberg. Spårförhållandena angavs av övriga som mycket goda varför vi misstänkte ovana, stress och extremt sparsamt med sandning som orsak till de återkommande rapporterna om "backhängandet". Och visst kan jag förstå att man lätt kan bli aningen panikslagen när man släpper bromsarna på ett godståg och upplever att det rullar bakåt istället för framåt…

Måndagen den 14 november 2005: Arbetsnatten fick betecknas som mycket bra, trots att jag tjänstgjort på nynäsplatsen. En plats som tidigare under hösten varit extremt belastad av banarbeten och andra anordningar, men som nu var helt ok.

Anki gick upp samtidigt som jag gick och la mig. Sov gott under dagen och höll mig bara vaken under ett fåtal timmar när solen stod som högst på himlen. I övrigt sov jag vidare till dess att Anki kom hem. Då beställde vi gemensamt pizza som vi bar hem och åt. Salladen tog jag med mig till jobbet för att få en bra start på min tredje arbetsnatt. En natt som började riktigt lugnt på "Uppsalaplatsen". Arbeten togs ut sent, varför det dröjde innan telefonen blev ordentligt "glödande".

Tisdagen den 15 november 2005: Efter den lugna inledningen på arbetsnatten blev det många nattliga samtal och ett riktigt pysslande för att ge tid åt alla växelvärmekontroller. Vintern ska enligt almanackan starta just den 15 november, varför alla förberedelser ska vara klara. Min arbetsbelastning hölls dock på en bra nivå. Antalet arbeten blev trots allt relativt få och bra utspridda på mitt bevakningsområde.

Efter arbetsnatten tog jag pendeltåget hem. Ville hem för att effektivt kunna bevaka posten och efterlängtad brevutbärning. Somnade gott i min stora härliga säng och vaknade inte förrän jag ett par timmar senare var halvvägs bort mot ytterdörren. Insåg att jag kanske skulle klä mig lite. Rufsigheten i håret såg jag inte förrän efter mottagandet av min post. Brevbäraren hade klokt nog ringt på för att lämna mina stora DVD-filmsförsändelser. Jag förklarade kortfattat att jag var lite yrvaken men tacksam för posten. Underförstått att det var därför det tog lite tid att öppna. Detta trots att jag hastat på mig min T-skirten bak-och-fram, även detta uppdagat i spegeln.

Vid 15-tiden gick jag slutligen upp. Under min färd in mot stan gjorde jag en avstickare till mina föräldrar. Pappa var kvar på jobbet för "skolsamtal" men mamma tog emot mig med öppen famn. Jag fick se relativt nytagna bilder på syrrans senaste familjemedlem efter att jag bjudits pizza och lite annat gott.
   Efter någon timma fortsatte min färd vidare mot stan. Stannade även till vid seven-eleven för att få mig en fikastund utanför lägenheternas väggar. Väl i Ankis lägenhet slog jag mig till ro framför datorn. Satte på min första flyg-DVD, "Go-flight".

Efter den första DVD-filmen installerade jag "All roads of Europé" till min flygsimulator. Flög en liten stund stund för att kontrollera resultatet. Över lag med goda landningar inkluderade i mina positiva intryck. I programmet hade även sjö- och kustlinjer rättats till ordentligt. Nu kändes Norrvikssjön helt korrekt i sin utformning.
    Kvällen avslutades med nästa film. En DVD-film från SAS-academy behandlandes A320 och dess" fly by wire-system" i simulator. Tröttheten kom dock smygande och jag gjorde Anki sällskap till sängs. Men bara för att finna att jag efter en kort tids sömn var piggare än jag skulle. Gick därför upp i natten för att se klart min flyg-DVD-film…

Onsdagen den 16 november 2005: Vaknade i lagom tid för att kunna njuta av min korta sovmorgon. Efter ett arbetspass mellan klockan 08.30 och 16.00 åkte jag kort hem till Ankis lägenhet. Ankis far, Anders, hade snyggt monterat och flyttat ett eluttag för att passa vår nya TV-bänk.

Med roslagsbanan förflyttade jag mig ut till Vallentuna. Åt en hamburgare tillsammans med Hillbo, som dykt upp redan på tåget. Trevligt sällskap även om jag delar av resan var osocial nog att skriva ett e-mail på mobiltelefonen.
   Tidtabellskörningen gick någorlunda. Kände mig inte direkt superengagerad men aktiv trots allt. Mot slutet av kvällen gavs utrymme för lite mer fri tågföring. Stambanan var den som engagerade mig mest och bäst.

Hemfärden från Vallentuna företogs något i förtid. Perfekt eftersom jag nu var rejält trött…

Torsdagen den 17 november 2005:Efter en skön sovmorgon bjöds jag en intressant arbetsafton. Tågföringen med de klassiska tågen 183 och 417 gick till slut bra. Båda tågen på gränsen till att få nedprioriteras. Men nu lyckades jag få dem att hålla sitt lägen genom snygg tågföring och en treminuters inledande försening på det alltid drabbade pendeltåget söderut från Kallhäll, efter parallelltågskörning.

För egen del tyckte jag tågföringen gick utmärkt. Aningen värre fick min kollega det enär han vid ett par tillfällen drabbades av låsningar i Västerås ställverk. Låsningar som visade sig vara svåra att lösa ut.

Direkt efter arbetspassets slut skyndade jag mig ut till Nackswingets lokaler. Bjöds den sista delen av Kariannes underbara musikutbud på den sociala danskvällen. En underbar blandning av tempo med låtar fyllda av tryckande god puls.

Fredagen den 18 november 2005: Min lediga dag var uttagen I form av kompensationsledighet. En dag som jag lät gå i flygets tema. Skrev ut flygkartor för hela Sverige i avsikt att sortera in dem i plastfickor. Gjorde under eftermiddagen utflykter till Esselte och Akademibokhandeln för att få tag i "dokumentsamlarklämmor". Besökte vidare Stadsbiblioteket för att checka vilken typ av flygutbildningsböcker de hade.

Kvällen förgylldes med dans på Mälarsalen. Underbart härlig dans med högt tempo till JANNEZ.

Lördagen den 19 november 2005: Dagen ägnades till stor del åt flygsimulatorflygningar. Hade ambitionen att flyga DC9 Kallax (Luleå) till Arlanda. Men efter att på kabintrycksatt höjd fått diverse fellarm beslöt jag mig för att begära lägre flightlevel och nödlanda i Örnsköldsvik. Lyckades dock inte få radarkontrollen att förstå denna avvikelse från rutten, annat än i beviljade flyghöjder. Gjorde trots detta en perfekt ILS-landning på bana 12 i relativt tät dimma. En underbar känsla att ha landningen under full kontroll och ligga helt rätt när banans ljus skymtade ibland de låga molnen. Med andra ord en flygning som verkligen byggde på självförtroendet.

Om kvällen åkte Anki och jag över till paret Hillbo. Vi bjöds på säsongens första julfika med underbara bakverk och god glögg. Precis som förra året gick vi därefter ut för att äta en bit mat. Den annars närbelägna restauranten "Elefanten" var nu nedlagd och igenbommad. Istället hamnade vi på "The Shakespeare in". Ett utsökt ställe och riktigt perfekt ställe för vårt stora sällskap. Samtalsämnena blev många. Vi var alla mycket nyfikna på hur Hillbos bröllopsresa på lyxkryssaren varit och hur färden längs panamakanalen varit. För egen del fick jag i övrigt fullt upp med lite mindre spridda samtal rörande flyg och flygsimulatorer. Tiden gick fort och min underbara plankstek var snart slukad. Jag tog visserligen längst tid på mig, men hade fullt upp med njutandet tillsammans med en halv liter vitt vin.

Snön låg nu lite över allt. Eftersom snön fortfarande var aningen blöt beslöt vi oss för att ta bussen hem till Ankis lägenhet…

Söndagen den 20 november 2005: Utomhus låg snön kvar. Jag var aningen seg och skyllde på lördagens vin, (utan att själv tro på orsaken). Njöt stort av min ledighet. Började så smått att planera för vårens kommande tävlingar i och med att Jenny T önskade tävla med mig. I övrigt njöt Anki och jag av en lugn hemmakväll…

Måndagen den 21 november 2005: Efter att ha varit uppe relativt tidigt under måndagsmorgonen gick jag tillbaka till sängen för att njuta av sovmorgonen där istället. Eftermiddagen blev relativt händelserik. Polisen hade dåligt med resurser att stoppa järnvägssabotage i Högdalen. Förarna fick inledningsvis plocka bort rejält med skrot från spåret, nära de norra växlarna på stationen. När väl detta var avklarat och inga fler varningar behövdes hade vi nya förseningar på nynäsbanan. Svårplanerade mötesflyttar pga bland annat fordonsfel. Sedan visade sig en Älgko och hennes kalv vara något vilsna i spåret vid Tungelsta station, följt av ytterligare dramatik på mina andra bevakningssträckor. Högnivå tjuvbromslarm på ett sydgående tåg, (42723) och därmed skyddsåtgärder på intilliggande spår och de checklistor som därav följde. Med andra ord sen hemkomst.

Tisdagen den 22 november 2005: Under nattens inledning satt jag och surfade en hel del. Letade flyg-DVD-filmer, bland annat med JAS, Draken och Viggen. Efter välbehövlig sömn nyttjade jag sovmorgonen till simulatorflygupprättelse. Efter ett par dagars osäkerhet och frågor kring ILS-landningar fann jag svar och felande länkar. Tog därmed en ILS-revanch vid inflygningar till Arlanda.

Eftermiddagens arbetspass gick i samma goda anda. Hade riktigt bra tågföringsflyt trots spårmarkering i Sparreholm, (växelvärmerelaterat fel) och enkelspårsdrift Nyckelsjön- Skebokvarn. Samma sak i samband med spårledningsfel i Gnesta. Arbetspassets avslutande del gav inte heller något att irritera sig på. Var aktiv och trivdes med att bevaka ett större område än normalt pga personalbrist. Med andra ord hade jag under en del av kvällen hela norrkanten, Kummelby via Märsta och Arlanda upp till Sala och Avesta Krylbo.

Onsdagen den 23 november 2005: Efter en kort sovmorgon hade jag en underbart kort arbetsdag mellan 08.30 och 14.40. Under kvällens tävlingsförberedande kurs fick vi gott om feedback och repetition på höstens träningsuppdrag. Även denna gång videofilmades en dans för att förhoppningsvis påvisa förändring och utveckling sedan kursstarten.

Torsdagen den 24 november 2005: Efter att ha känt mig väl till mods på arbetsplatsen fortsatte jag med en skarp tågföring på min nuvarande favoritplats, "Uppsalaplatsen". Genomförde bland annat ett skarpt tretågsmöte i Morgongåva. När ordningen på "Dalabanan" i stort sett var återställd ville trafikkontoret helt plötsligt prioritera det drygt 40 minuter sena tåget vidare från Broddbo vidare till Rosshyttan, trots att ett i det närmaste perfekt möte förelåg. Jag hade nog nekat annars också, men nu hjälpte tågledaren till i och med att jag redan hade mötesspåret i Rosshyttan upplåtet för ett planerat A-arbete. Således behölls ordningen på den södra delen av Dalabanan i alla fall...

Om eftermiddagen fick jag pyssla med enkelspårsdrift mellan Utsikten och Tumba pga spårfel på nedspåret i höjd med en av utfartsblocksignalerna i Utsikten. Detta samtidigt som tåg berördes av Baliskongruensfel i Tumba.

Kvällen avnjöts i Hallunda Folketshus tillsammans med Anki. Vi hade gemensamt åkt dit för att få dansa till BOOGART. Efter att vi coolat ner vår superenergi blev danskvällen riktigt högklassig. Utmattningsgraden och känslan av nöjdhet var perfekt. Till och med väntan på tunnelbanan var en skön tid för återhämtning. Under färden blev jag visserligen riktigt trött, men kunde drömma mig bort till kvällens upplevda dansnjuande i såväl foxtrott som bugg. Inte minst lyckade danser tillsammans med tjejer som kanske inte var alltför vana på dansgolvet... Anki sov riktigt gott under tunnelbanefärden och slapp därmed att sitta av tröttheten…

Fredagen den 25 november 2005:Åter igen en ledig helg som inleddes med en ledig fredag. Genomförde flygsimulatorövningar om förmiddagen och åkte fram emot kvällen över till Rotebro för att hämta nya flyg-DVD-filmer. Hade förhoppningen om att dansa på Yesterday, men fick snart se mig förlorad i den frågan. Fann ingen skjuts och hade själv inte tillgång till bil.
   Men kvällen blev mysig i alla fall. Anki var visserligen på personalfest, men jag tog mina DVD-filmer hem till datorn i Ankis lägenhet. Laddade upp med kaffe, god choklad och annat tilltugg samtidigt som jag lutade mig tillbaka och njöt av en öppen verklighetsanknuten film från flygbolaget "Nordic Leisure". Ett par av flygningarna som presenterades flögs av samma kapten som förde oss hem från Samos (Grekland) via Rhodos till Arlanda.

I filmen återfanns samma känsla av entusiasm och engagemang som jag funnit under den verkliga flygningen hem från Grekland. En trevlig DVD-film som inte kändes lika tillrättalagd som många andra produktioner. En film som på ett positivt sätt visade att det faktiskt finns en spännvidd mellan mindre perfekta och mer perfekta landningar. Att det finns något som kallas flygglädje bakom allt allvar och säkerhetstänkande som också måste sätta sin prägel på verksamheten.

Lördagen den 26 november 2005: Avslutade nattens flygteori med lite simulatorpraktik. Flög mellan Arlanda och Kallax (Luleå) och bjöd på en ganska bra ILS-inflygning västerifrån. Anki kom hem när natten fortfarande var relativt ung, (i mina ögon sett). Trötta gick vi båda och la oss relativt omgående.

Ledigheten fick prägla dagen. Vi hade visserligen en viktig punkt på vårt schema, men en ganska positiv sådan. Vi hämtade Ankis nya gasspis från ett företag längs Häradsvägen i Stuvsta. En utflykt i snöblask som också inspirerade till ett snabbt besök i en hobbyaffär. Längtade framåt i tiden, till dess jag blir gammal nog att kunna köpa en ny radiostyrd bil, kanske en ban-racerbil denna gång?

Själv hade jag varit skeptisk till huruvida spisen skulle få plats i bilen tillsammans med emballage. Detta visade sig inte vara något hinder alls utan hemfärden gick hur smidigt som helst. Svårare var det istället att bli av med den gamla soffan och skräp som skulle forslas bort. "MYRORNA" ville inte ha soffan trots dess goda skick. Vi åkte istället vidare för att under en bra stund snurra runt i stan och leta efter den nya återvinningsstationen som skulle finnas i området kring Norrtull och Vanadis. Till slut fann vi infarten belägen mellan Norrtull och Roslagstull. En bra bit ifrån de gator vi först siktade mot.

Nöjda med våra slutförda uppdrag kunde vi avnjuta pasta i hemmiljö. När kvällen kom tog vi tunnelbanan ut till Rissne. Därifrån fick vi skjuts till Skultuna av Marcus och Johanna. Medresenär för kvällen var även Jonas. I Skultuna dansade vi till BOOGART. Även denna kväll en riktigt tilltalande låtkavalkad och en hel del BOOGART-klassiker. Var även denna kväll rejält utmattad när det åter igen var dags att sätta sig i bilen för hemfärd.

Söndagen den 27 november 2005: Trots att jag tyckt att SAAB bjöd god sittkomfort, insåg jag under hemfärden från Skultuna att rörligheten var något begränsad i baksätet. Trött var jag , samtidigt som det verkligen kröp av oro i benen. Ädelt nog fick vi skjuts ända hem till Ankis gata. En ypperligt god avslutning på en mycket trevlig dansresa.

När Anki vaknat till gick hon över till sina föräldrar. Tillsammans med sin mor hade hon en trevlig bakdag och lutfiskmiddag. Själv kunde jag njuta av en lugn dag tillsammans med min flygsimulator och ytterligare en av mina flyg-DVD-filmer. Hann dock bli aningen trött innan slutet på den finländska filmen om Boeing 757 hann komma. En drygt tre timmar lång film var kanske i det mäktigaste laget, speciellt som de lärorika bitarna bara kom smygande in i medvetandet då och då.

Kvällen blev hur som helst lugn. Fick smaka en hel del goda kakor och kunde tillsammans med Anki njuta av TV-programmet "Floorfiller.

Måndagen den 28 november 2005: Den fjärde lediga dagen i rad fick också gå i flygets tecken. Finjusterade bromsarna, styrda av mina flygpedaler, och fick god flygerfarenhet genom lite mer avancerade flygövningar på låga höjder över landningsbanorna.

Tog en pause från allt flygande med ett besök hos min favoritpizzeria. Som vanligt avnjöts Oxfliépizza, sallad, lättöl och avrundat med en kopp kaffe.

På kvällen uppvisade flygsimulatorn vissa tecken på fel. Del som så småningom härleddes till uppdaterandet av aktuellt väder. Men innan denna slutsats kunde dras hann jag ominstallera alla delar av simulatorn. Någonstans mellan tio och tjugo DVD eller CD-skivor att hantera med andra ord… Ett förfarande som tog sin tid…

Tisdagen den 29 november 2005: Under min korta sovmorgon packade jag ihop en rejäl tvättväska. För övrigt samma trunk som jag bar mc-kläderna i till och från körskolan ute vid Solvalla, när det begav sig. Tog bussen till jobbet och inledde arbetsdagen med en arbetsplatsträff. Detta följdes av friskvård i kombination med en lunch som inmundigades på MAX vid hamngatan. Operativt fick jag en relativt lugn eftermiddag till dess det var dags för avbyte. Då hade jag fortfarande kvar att slutföra en olycks- och tillbudsrapport. I Flemingsberg hade rapporterats om privatpersoner i spåret, en påkörd hund och indikationer på att en djurambulans var på väg till platsen. Fick agera så effektivt jag bara kunde i och med att informationen inledningsvis var aningen bristfällig. Samtalet med den larmande föraren bröts efter bara ett par sekunder beroende på Grödingebanans tunnlar. Hur det gick för hunden vet jag ej, men den blev åtminstone upplyft på perrongen och slapp därmed spårområdets osäkra och farliga plats.

På hemmaplan, i Rotebro, laddade jag omedelbart två tvättmaskiner. Begav mig därefter iväg till Coop Forum för inhandlande av en ny adventsljusstake, timers och mat. Väl hemma igen fortsatte jag med klädtvättande och nattligt torkande.

Onsdagen den 30 november 2005: Under förmiddagens tidiga timmar vek jag ihop tvätten. Packade åter igen ner den i den stora väska som skulle föra kläderna tillbaka till Ankis lägenhet. Ett riktigt skönt och avkopplande arbete i samband med radiolyssnande.

Eftermiddagsarbetspasset blev bra men samtidigt smått kaosbetonat. Arbetsbelastningen var inledningsvis ganska god och jag tvingades göra prioriteringar i min detaljtågföring. Lyckades visserligen bra i Katrineholmstrakten men hade sedan ett personresamdetåg som tvingades ligga efter ett godståg lite för länge. Förseningen var nära nog tio minuter innan jag hade en kreativ lösning på problemet. Hade just meddelat föraren av resandetåget min problemlösning när min avbytande kollega kom till platsen. En plats som innan överlämnandet hann uppvisa än mer kaos. Godståget hindrades från att köra åt sidan i Flen då ett bandlarm i Sköldinge omformarstation slagit ut all strömförsörjning mellan Flen och Katrineholm. Efter överlämnandet skulle det visa sig att min tiominutersförsening i sammanhanget blev en ringa försening. Nämnda resandetåg kunde så småningom passera Flen femtio minuter sent. Men då var tågköerna efter storvuxna…

Slutet av arbetsdagen blev dock lugnare. Satt på en plats som förblev lugn fram till hemgång, utan att några särskiljda ansträngningar krävdes.

Torsdagen den 1 december 2005: Började min arbetsdag klockan 08.30, tillbaka på samma plats som föregående pass slutat.

Anki och jag träffades direkt efter avslutat arbetspass på Stockholm C för vidare färd till Norrviken. Fick låna duschen innan avfärd till Skultuna och den fest "Professorn" ordnade med ZLIPS som band. En bra danskväll trots att jag var lite trött och sliten. Både efter en arbetsdag och efter körande i snöblask och en medelhastighet på ca 80 km/h långa sträckor. Hemvägens väglag var många gånger bättre och med plusgrader.

Natten tillbringade vi i Rotebro.

Fredagen den 2 december 2005: Anki åkte tidigt till jobbet, samtidigt som jag kunde njuta av en välbehövlig sovmorgon. Först vid lunchtid gjorde jag mig i ordning. Lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar innan jag åkte vidare till jobbet.

Arbetspasset inleddes på Uppsalaplatsen. Fick ganska tidigt ett växelfel att handskas med, men en fullt lagom utmaning som ledde till ytterst få förseningsminuterar genom välpanerad tågföring och anpassade spårändringar.

Den sista delen av arbetspasset blev också bra, om än aningen långt tidsmässigt. Min avlösning blev ca en timma sen varvid jag inte kom ifrån jobbet förrän omkring klockan 23.00, efter en välbehövlig dusch. Mälarsalen stod dock kvar även om jag var efterlyst, saknad och försvunnen. Anki hade redan hunnit bli trött, men dansade bra trots detta. I övrigt kunde jag njuta i famnen på fyra olika danstjejer innan kvällen var över. Jonas och Sandra var trevligt nog på plats. Kanske var det tur eftersom jag så gärna ville sjunga med i låten "Kiss you all over" när den framfördes av PERIKLES. Och nog var det underbara Sandra jag hade i min famn just då, när det var dags att blunda, njuta och försiktigt förföriskt sjunga med… Anki fick vänta till lördagsmorgonen innan jag kunde bjuda henne samma musik från mitt CD-arkiv. En helt underbar låt alltså...

Lördagen den 3 december 2005:Efter en kort, intensiv men härlig danskväll för min del tog Anki och jag tunnelbanan hem via Stadion. Vi hade sällskap av Linda fram till Slussen. Efter ett glas Pepsi och några minuters avkoppling i soffan gick vi och la oss…

Vi gick upp strax före klockan 11.00. Anki var i och för sig redan på benen då och i full färd med frukostätande. Ganska snart hade hon också startat med dagens huvudprojekt, vindsstädande. Jag hjälpte visserligen till med viss utrymning av vindsförrådet, men i övrigt fick Anki planera och sortera i lugn och ro.

Vi hade ett kort besök av Ankis mor om eftermiddagen. Strax därefter inledde jag mitt middagssovande. Drömde till viss del om de husobjekt jag nyligt surfat in på. Ena stunden vill jag flytta till villa nu, för att i nästa stund söka lugn och försiktighet…

Anki lagade till god kyckling, ris och välsmakande sås som jag kunde njuta av under ett vaket sömnavbrott. Mätt sov jag dock ytterligare en timma innan det var dags för dusch och iorningställande till en natt fylld av arbete och julbordsmat.

05-10-23, söndag

Dagen inleddes med en underbar arbetsnatt. Perfekt för dagboksuppdaterande och lugnt bevakningsuppdrag. Efter hemkomsten till Anki åt jag en lättare frukost innan sänggång.

Vid 12.30-tiden mötte jag Anki utanför tunnelbanenedgången. Då hade hon hunnit hälsa på sin farmor. Själv var jag fortfarande en aning trött, men såg ändå fram emot en färd med pendeltåget till min hemkommun Sollentuna. Där hade vi två stycken husvisningsobjekt som vi kände för att spana in, mest för att skapa oss en bild av marknaden.
   Väl på plats överraskades jag av en välkänd röst och ett ansikte känt från "Ett tidigare liv", som hon själv uttryckte det. Framför mig stod en av mina dansvänner sedan länge. En tjej, Benita, som jag visserligen inte sett så mycket av de senaste åren, men som jag vet har bibehållit god kontakt med andra i dansklubben. Det kändes dock skönt att vi ännu inte letade speciellt seriöst, med tanke på att det knappas är en dröm att kämpa om samma objekt tillsammans med vänner. Men som det nu var, var det bara trevligt att vi så småningom även skulle ses på visningen för husobjekt nummer två, någon kilometer bort.

Efter visningarna fortsatte vi vår promenad vidare till Norrviken. Vi hälsade där på mina föräldrar och bjöds god fika, te och smörgås. En skön avkoppling innan det blev dags för hemfärd, till Anki, för middagssömn och arbetsförberedelsevila.

Arbetsnatten startade i gott tempo. Var mest rädd för hängande godståg eftersom det inkom flera rapporter om riktigt halt spår. En kombination av lövhalka och snö. I trakterna av Katrineholm, Gnesta och Eskilstuna var snöfallet rikligt. I Eskilstuna kom uppmaningar om att starta växelvärmen, då det om natten började bli vitt på marken.

I övrigt passar jag på att drömma mig bort till varmare breddgrader. Den senaste tidens långa dagboksperiod inkluderar ett flertal härliga resor. Främst i Sverige, men även Grekland och ön Samos. Njut av den vackra soluppgången som kunde avnjutas på hotellrummet i månadsskiftet augusti och september, där även de Turkiska bergen syns till höger, förutom den härliga grekiska landskapsbilden.

Tisdagen den 14 juni 2005: Dagen bjöd inga bestående minnen. En lugn arbetsdag utan allt för många samtal. Visserligen en kortare tids störningar i pendeltågstrafiken, beroende på en förmodad kabelbrand i Älvsjö, men i övrigt bara en enstaka rapport om Älg mellan Hemfosa och Tungelsta samt ett antal tågsättsbyten i Västerhaninge.

Onsdagen den 15 juni 2005: Innan mitt arbetspass passade jag på att åka till Upplandsväsby. Lämnade in motorcykeln och hade lite tur då all servicepersonal var på väg att gå på lunchrast. Hann ta bussen hem, snabbt göra mig i ordning och sedan iväg kommunalt till stan för ett eftermiddagsarbetspass.

Torsdagen den 16 juni 2005: Hade dagtidstjänstgöring. Kvällen spenderades sedan på Hågelby, där en underbar danskväll till JANNEZ bjöds.

Fredagen den 17 juni 2005: Kunde njuta av min första semesterdag. Om eftermiddagen hämtade jag motorcykeln från min serviceinlämning, 1200-milaservice. Trots att det bjöds danstillfälle satsade Anki och jag på en lugn kväll. Vi vilade helt enkelt upp oss inför lördagens dansfest på Nackswinget och stannade under kvällen i Rotebro..

Lördagen den 18 juni 2005: Under förmiddagen åkte Anki in till stan. Dels för att hälsa på sin farmor och dels för att handla lite inför danspartyaftonen. Anki mötte jag så småning om upp vid Slussen om eftermiddagen...

Jubileeumsförfesten startade i Nackswingets klubblokal. Redan på bussen ut märktes en god feststämning. Välkomstdryck, snacks och spelutmaningar mötte oss. Efter drygt en timma förflyttade vi oss vidare till festlokalen som för kvällen var en mycket välutsmyckad tennishall. De som var på plats kan verkligen tala lyriskt om hur tennishallen utsmyckats till oigenkänlighet med en vacker danslokal och ett riktigt matpalats. Hur många hundratalet meter tyg som smyckade både väggar och i viss mån tak är nog svårt att säga. I matavdelningen dominerade tunnt vitt tyg, utsmyckat med trädformade svagströmsljusslingor. I danslokalen dominerade svart tyg, omväxlat med lodräta border, på vilka strålkastare riktats. Mycket vackert och effektfullt. Efter välkomstdrink och mingel med projekterad fotobildvisning, (Nackswinget socialt genom åren), bjöds vi en spännande trerättersmiddag och förstklassig underhållning.

Det blev en lång fest, men aldrig och långt ifrån långtråkig. Förfesten hade startat 15.30, minglandet på jubileeumsfesten ca 17.30. Efter middagen startade dansen omkring 21.00 och varade till långt in på natten. Sista dansen togs ca 03.10 då EXPANDERS sedan någon timma slutat spela och band två, ett trevligt coverband, gav det allra sista av suverän insats. Alla par som var kvar var också tämligen utmattade, efter en danser på parkettgolv uppbjudandes många man annars aldrig hunnit dansa med...

Söndagen den 19 juni 2005: Efter Nackswingsfestens slut, sista dans 03.10, gjorde Nanna sällskap med Anki och mig. Med nattbuss till Slussen bytte vi till buss mot Stureplan och så småningom mot Lidingö. Anki och jag gick av bussen längs Lidingövägen för promenad till Ankis lägenhet. Sov ut i den mån det gick innan det var dags för samling vid 14-tiden, vid ett café nära Drottninggatan, norr om Kungsgatan. På dagens program stod en svensexa för Jonas. Vi bjöds bra väder och startade med inhandlande av de sista verktygen och ingredienserna. Bland annat dryck, gelehjärtan och en T-shirt som pryddes med informativ text.
   Inledningsvis fick Jonas samla in äktenskapsråd samtidigt som han bjöd på sina geléhallon. Några försekomna tjejer tog tillfället i akt och erövrade ett par hjärtan med ett lika hastigt tack som tiden det tog att försvinna ur Jonas synfält. Men många andra hjälpte bättre till med en diger variation på äktenskapsråd.

En paus i äktenskapsrådgivningen bjöds i samband med nästa del av svensexan. Huvudattraktionen bestod av tiokamp varierat med frågor rörande den blivande bruden Sandra. Jag må säga att Jonas klarade frågorna med beröm godkänt. Inte utan att han nog hunnit bekanta sig bättre med Sandra än vad jag hann under våra knappa fem månader tillsammans, trots att jag tyckte (och tycker) jag kände henne väl.
   Tiokampen var mycket omväxlande och roande. Alltifrån laserdom, luftrörspilblåsning till styrning av radiostyrda bilar och fiskdammsliknande aktiviteter.

Kvällen avrundades med ytterligare omvärldsråd till Jonas, i ämnet äktenskapsrådgivning, under vår väg till Jensen Beef House. En bra och trevlig restaurant vid Vasagatan. Där avnjöts god mat och glass till efterrätt, samtidigt som vi fick chans att sitta samlat, surra och fråga ut Jonas ordentligt. Själv var jag mest nyfiken på om den Yuaccapalm Sandra, med gnistrande ögon och omistlig energi omsorgsfullt ordnat fram till Jonas, fortfarande levde och mådde bra. För mig var det ett av de första tecknen på Jonas betydelse för Sandra, något som också jag i dagens läge värderar mycket. Ett par man verkligen smälter inför när man ser dem tillsammans... Samtidigt kände jag mig stolt när jag kom på tal som en av Sandras fd pojkvänner. Glad jag får dela deras glädje och vänskap än idag...

Efter svensexans avrundning tog jag bussen hem till Anki. Där fortsatte mina berättelser inspirerade av dagen som sådan...

Måndagen den 20 juni 2005: Vid niotiden gav jag mig av från Ankis lägenhet. Anki hade ytterligare en arbetsvecka framför sig. Min hemfärd fördröjdes en aning då jag i princip missat en pendeltågsavgång och därmed fick vänta på nästa avgång, dvs ca 30 min.
   Hemma packade jag motorcykeln och gav mig av hemifrån strax efter klockan 14. Satte kurs mot Arvika via Örebro. Redan i höjd med Bålsta dök de första poliserna upp. Blev offer för hastighetsövervakningens laserpistol, men valde till skillnad från de övriga att byta till omkörningsfilen istället för att bromsa plötsligt. Min hastighet med ca +7 km/h gjorde nog varken till eller ifrån. Hur som helst släppte efterföljande polissällskap förbi mig utan åtgärd.

Färden fortsatte med ett första uppehåll Hummelsta. Här fikade jag och pratade med Anki i mobiltelefon. Nästa stopp blev Örebro, där jag tankade och inhandlade Smootie och bananer som mellanmål. I Kristinehamn blev det matstopp på Mc Donalds. Satt utomhus sedan jag lyckats förflytta såväl handbagage, hjälm och mat utan att fåglarna givits en chans att omedelbart dyka på födan. Till Arvikatrakten, Brunskog och Edane anlände jag vid 19.20. Möttes redan vid uppfarten av Jenny och Alve. Micke sågade alltjämt ved tillsammans med hans far, effektivt med transportband in under altanen.
   Bjöds som flera gånger förr rum för natten, trevlig fika osv...

Tisdagen den 21 juni 2005: Startade min färd vidare genom det Värmländska landskapet omkring 09.30. Inledde med tankning vid Brunskogs mataffär. Fortfarande hade jag inte beslutat vilken väg jag skulle ta. Valde att fortsätta ytterligare västerut, mot Arvika. Därefter inledde jag småvägsåkandet i nordlig och nordvästlig riktning mot vackra vyer kring Gunnarskog (även vacker befolkning idylliskt posthämtandes i morgonrock), vidare mot Gräsmark, Lekvattnet och sedan in i Norge. Vid det här laget hade jag hunnit passera mina 1200 mil med min motorcykel, något som kändes speciellt. Inte minst med tanke på att 1200-milaservicen nyss var avklarad.
   Vid Svulrya hade jag insett att det kunde bli en riktigt lång Norgeutflykt, varvid jag införskaffade en bra Norgekarta i samband med en god rödspättemiddag. Regnmolnen hängde hotande, men jag beslöt mig ändå för att sitta ute under middagen. I princip förblev det uppehåll, men jag valde ändå att spendera fikatiden inomhus. En välsmakande kopp kaffe som gjorde mig pigg, middagssömnsruset...

Hade lite olika valmöjligheter, dels vägval tillfälligtvis Sverige, men också vägval ytterligare en bit in i Norge. Eftersom de flesta "Sverigevägarna" gick i syd-ostlig riktning insåg jag att det var bäst att stanna i Norge för att bibehålla mitt nordliga avancemang. Färden gick därför vidare via Flisa, Elverum och Trysil, med endast kortare uppehåll för tankning och glassätande. Ett av stoppen vid en större bensinmack blev extra trivsam. Perfekt avkoppling i gräset, med sol, glass och en perfekt kopp kaffe, kanske i trakterna av Nybergsund, söder om Trysil? Den Exakta ortsminnesbilden sviker mig, men jag tror mig om att känna igen mig om jag kommer dit igen... I Trysil stannade jag till för toalettbesök och för fjällfotografering. Jag har så ofta sett avståndsskyltning mot Trysil och haft vänner som turistat i Trysil, varför jag var rent nyfiken. Under tiden jag stod på bensinmackens parkering, bredvid en bilfirma, hördes ett konstigt ljud komma längs vägen... "Flauap, Flauap, Flauap osv..." följt av däcksgnissel. Fortfarande med relativt god fart svängde en personbil, ev äldre modell av Volvo, in på parkeringsplatsen. Med nytt däckskrik, nu betydligt mindre hjärtskärande, stannade bilen framför bilfirmans portar. Kvar på höger framfälg fanns bara delar av ett tidigare däck. Det mesta måste ha försvunnit längs vägen och eventuellt vid den första hastiga kurvtagningen. Hur många kilometer bilen hade rört sig framåt i punkterad form vill jag inte spekulera i, men man har ju sett bildbevis på hur snabbt och effektivt spikmattor sätter stopp för vidare framfart. Och här var det i princip dags för fälgåkning...

Färden fortsatte norrut. Vädret blev långsamt sämre. Molnen kröp längre och längre ner i dalgångarna, men genererade på sina ställen riktigt vackra sjövyer med solinslag. Var på väg att stanna vid en campingplats bredvid sjön Femunden, men hade en fortsatt drivkraft att komma upp mot Röros denna kväll. Målet kändes trots allt uppfyllt när klockan visade ca 20.30 och jag fann en campingplats ca 12 km söder om Röros, norr om Os. Frågade inledningsvis om en stugplats, men då betalkort ej accepterades hade jag bara pengar till en tältplats för natten. Duggregnet startade också i samband med att tältet kom på plats, men med marginalerna på rätt sida för att hålla packningen torr och under tältskydd.

Onsdagen den 22 juni 2005: Det mesta av regnet hade passerat när jag gick upp och steg ur tältet. Eftersom det var fuktigt i gräset passade det bra att placera packningen under tak vid den servicebyggnad jag hade på andra sidan den grusväg jag bosatt mig nära. Efter att ha packat ihop tätet effektivt, fortfarande aningen blött, tog jag mig en dusch. Frukosten blev ringa före avfärd, bara ett äpple, men jag kände mig trots detta pigg och inte speciellt hungrig. Efter avfärden ca 09.00 passerade jag ett par mindre duggregnsområden på väg mot Röros och in mot Sveriges gräns. Därmed var vägbanan stundtals torr och stundtals regnblöt, något som dock inte störde nämnvärt mycket.

Färden in mot den svenska gränsen, Fjällnäs och Funäsdalen kantades av många minnesbilder. Insåg dock att motorcykeltempot minskade mängden intryck jämfört de jag hann få under motsvarande cykelresa sommaren 1990. Men vissa vyer kände jag tydligt igen, varmt leende inombords...

Min färd fortsatte efter tankning, toalettbesök och premiär för drickbar yoghurt vidare mot Vemdalen. Där log jag ännu mer när färden gick förbi "Gästis", ett vandrarhem, som för mig varit boendeplats under sportlovsveckan 1988. När jag sedan slog mig ner på ett fik med kaffe och prinsesstårta, i Vemdalens centrum, kunde jag inte låta bli att skicka ett påminnande SMS till min barndomskompis Niklas. Mycket för att påminna honom om vem hans kärlek var just då, men också för att själv minnas tillbaka till en av de bästa veckorna i mitt liv. Den veckan, "Vemdalsskidlägret" och den senare efterföljande vårveckan med "Blidö-lägret" spelar än idag en stor roll i min sinnesvärld. Goda minnen jag varmt bär med mig, spänning och vänskapliga relationer jag gärna håller fast vid så gott det går. Än idag minns jag spånningen som bjöds i uppdraget att vara extra vänlig mot en utlottad person. Ett svårt uppdrag då det gällde att inte avslöja sig i sin vänlighet. Det gällde sedan i slutet av veckan att gissa vem man trodde hade varit ens specialvän. Det jag mest minns är att en söt tjej vid namn Sara L hade fått mig på sin lott, att jag vid ett högst oväntat tillfälle bjöds en chokladbit, "Lion", och blev rörd inombords. Detta samtidig som jag var högst intresserad av hennes kompis Kicki. Att jag under veckan också fick dela kudde med Jessica C, liggandes på golvet under den svenska uttagningen till melodifestivalen, var också stort... Därtill skulle kunna berättas ytterligare om utflykter till diverse rum, Pernilla, Liv och Linas rum på nederväningen eller Carolines rum i andra husets övervåning. Egentligen hängde jag väl mest med vad Niklas tog sig för, men lite styrde jag nog utflykterna också *ler*

När kaffet och tårtbiten var slut återupptog jag min motorcykelfärd. Snart styrde jag ytterligare norrut, mot Östersund. I Brunflo fick jag ett perfekt tillfälle att fotografera en Y1 som trafikerade inlandsbanan. Väl i Östersund kryssade jag genom staden rondeller till den mack som låg nära campingplatsen. Tankade, åt äpple och försökte SMSa. Hur det gick med just SMSandet minns jag inte riktigt, men efter Östersund och framförallt Strömsund, minskade täckningen drastiskt. Då färden slutligen nådde Åsele var jag helt utan mobiltäckning, i nära nog ett dygn...

Campingplatsen i Åsele var sedan länge inplanerad som ett fikastopp. Hade trivts bra där under förra årets resa. Nu om kvällen kände jag hur tröttheten kom krypande. Till Skellefteå eller Umeå var det allt för lång färd. Slog därför läger för natten i mitt tält, granne med en finländsk motorcyklist på väg mot mc-träff i Norge och bredvid en flitigt cyklandes pensionär på väg mot Sollefteå.

Torsdagen den 23 juni 2005: Tog det ganska lugnt med avfärden och ihoppackandet av tält och duschande. Men när jag väl lämnade tältplatsen var det inledningsvis endast för att parkera utanför receptionen och tillhörande restaurant. Där tog jag mig en frukostfika innan jag begav mig ytterligare norrut. Färden gick sedan via ett svårforserat vägarbete (spårigt med grusvallar och stenskottsrisk) vidare mot Norsjö, Bastuträsk, Ersmark, Kåge och Skellefteå. Eftermiddagen var långt gången när jag tog middagsuppehåll i Skellefteå. Inmundigade mat på mitt favoritställe bredvid E4an och campingplatsen, samtidigt som jag passade på att ringa och ladda mobiltelefonen. Fick tag i både Lina och Veronica, varvid jag återvände till Kåge för att besöka Veronica och Edwin. Direkt efter ankomsten lånade jag duschen, för att känna mig mer fräsch och representabel. Bjöds mat samtidigt som vi avhandlade en god mängd samtalsämnen under de timmar jag var på plats. For sedan, efter klockan 21.30, tillbaka till Skellefteå. Fikade och övernattade sedan hos Lina och Christer.

Fredagen den 24 juni 2005: Midsommaraftonen var kommen. Klockan hade jag ställt på 07.15. Ville vara ute på vägarna tidigt med tanke på den långa väg jag hade med motorcykel till Stockholm. Kom iväg i rimlig tid, efter en god grötfrukost. Åkte igenom ett mindre regnområde, men inget av betydelse. Däremot kom vinden att bli riktigt kännbar. Från Umeå till Sundsvall var det riktig hårda byiga vindar som präglade färden. I vissa fall värre än de jag förra sommaren mött nere vid Österlen.
   I Nordmaling tankade jag och åt en ytterligare frukost, denna gång med yoghurt och kaffe. Fotograferade bygget av Botniabanan och imponerades över de tydligt utmärkta och namngivna räddningplatserna som fanns utmed vägen och järnvägsbygget.

I Örnsköldsvik passade jag på att ta en avstickar ut till landet. Ringde hem och rapporterade hur det såg ut innan jag for vidare mot havsbadet i Gullvik. Var rejält varm och njöt gott av ett bad, trots att det ganska snart var isande kallt, kanske runt ca tio plusgrader i vattnet. Trots detta fanns det ett antal soldyrkare som passade på att fira midsommar i solstrålarna mellan molnen. Detta trots att vinden var fortsatt kännbar och byig...

Nästa stopp gjordes sedan i Sundsvall. MAX bjöd en välbehövlig middagsvila efter ett gott Suprememål. Därefter fick jag i viss mån jaga ett bra fikaställe. Midsommarkvällen bjöd annars mest på stängda fikaställen, sedan jag inmundigat en chokladboll vid Tönnebro. Stängt även vid Gävlebro, där endast tankning kunde utföras. Den sista fikastunden fick därför tas i Uppsala, på en större mack. Ett skönt stopp inför den sista biten i skymningsljus någon gång efter 22.30.

Väl hemma packade jag ur och förberedde för nattlig färd in till stan, över till Anki...

Lördagen den 25 juni 2005: Någon gång strax efter midnatt åkte jag vidare med motorcykeln till Anki. Efter att sedan ha njutit välbehövlig nattsömn begav vi oss iväg mot Skärholmens gård där vi bjöds på uppehåll efter någon timmas regnande. Efter samling vid parkeringsplatsen, ovanför Skärholmens gård, gick en lång rad bröllopsgäster ner till platsen för vigsel mellan Sandra Erlund och Jonas Hammarbäck. Vi bjöds utomhus, under ca en timmas tid, en annorlunda cermoni i de fornnordiska gudarnas tecken. En cermoni som mycket snart kändes helt rätt och som jag faktiskt väntat mig. Sandra har ju för mig alltid varit "ett gulligt litet troll eller en underbar älva" och den blomsterflicka jag lärde känna för drygt fem år sedan, (21/4-2000). Vi fick smaka mjöd i samband med cermonin och ge kraft åt brudparet med vår närvaro. Vigselförättaren var tydlig i sitt framförande och tydlig i sina böner åt , söder, öster, norr och väster samt till jord och himmel. Tydlig i form av berättelser om vad respektive gud i bönen kunde göra för brudparet. "Jag vänder mig mot öster... Prisar de krafter som gudarna i öster kan bjuda... eeeeehh".
   Brudparet var precis så vackert som jag anat och väntat mig. Kände mig stolt över att vara en av dem som känt båda två, redan innan de möttes. Att ha haft förmånen att känna Sandra lite närmare än många andra osv. osv... Inte alla som i samband med gratulationerna denna dag kunde glädjas åt att få en kyss på kinden av bruden. Mycket värmande handling som naturligtvis återspeglades i mina allra största lyckönskningar till brudparet inför framtiden...

Bröllopsmiddagen var utsökt god och gemytlig. Så även bröllopstårtan, den efterföljande dansen och tillställningen i sin helhet. Innan vi alla åkte hemåt hade även molnen skingrats en aning och solens strålar värmt en del. Tunnelbanan fick sedan föra oss hem till Anki, där jag fortsatte att berätta minne efter minne, inspirerad av dagen som gått...

Söndagen den 26 juni 2005: Anki åkte om morgonen ut till landet utanför Nynäshamn. Själv hade jag för avsikt att återvända hemåt med min motorcykel. Det vackra vädret inspirerade mig dock att välja vägar söderut, med ett frukostuppehåll vid en Sköndals-macken, Rv 73. Kom i samspråk med ett par som båda var ute och provkörde äldre motorcyklar. Hon en äldre 1100-kubikare från 1983 om jag minns rätt, och han en 600cc. Jag fortsatte snart med att köra "ytterligare fel", för att snart vara framme vid Nynäshamn. Anki hade direkt känt igen motorljudet och kom ner för att möta mig. Förblev kvar ett par timmar, bland annat för pastalunch, innan jag begav mig av hemåt, via fiket ute på Torö.

Kvällen nyttjades till handlande, städande och räkningsbetalande. När Anki sedan dök upp avnjöts sallad och jordgubbar framför TVn.

Måndagen den 27 juni 2005: Anki begav sig av mot stan någon timma före mig. Jag packade ihop det sista inför ett par dagars båtresa och förberedde med nyckel inför en slutbesiktning av utförda balkongarbeten.
   Anki mötte upp mig på T-centralen varvid vi åkte till Gamla stan för upphämtning med båt. Tillsammans med Ankis föräldrar gick vi inledningsvis för motor upp mot Drottningholm vidare mellan Mälaröarna Färingsö och Ekerö. Nattvila fann vi i en liten vik nära en stor grustäkt.

Kvällen på båten bjöd omväxlande väder. Av allt att döma befann vi oss vid två olika fronter som gav vridande vindar, lite regn men också sol och en underbar regnbåge att bevittna. Kvällsmaten var underbart god. Lax, potatis, god sås följt av jordgubbar som efterrätt.

Tisdagen den 28 juni 2005: Vi startade den vakna delen av båtdygn nummer två med ett dopp. Jag valde att simmar runt båten, för att inte endast kort vara i och doppa mig. I jämförelse med norrlandsvattnet var det riktig "varmt". Båtfärden som följde bjöd på riktigt bra segling norrut, runt Munsö. Även söderut mot Södertälje var vindarna gynsamma. Väl i Södertälje hann Anki och jag angöra fastlandet. Passade på att köpa en milkshake på Mc Donalds i samband med ett välkommet toalettbesök. När vi sedan återvände till båten var det i princip dags för broöppning och tid för passage. Vi kunde passa på samtidigt som ett lastfartyg var oss mötande.

Båtfärden fortsatte med passage av Södertälje sluss, vidare under motorvägs- och järnvägsbroarna i Södertälje hamn och slutligen under Igelstabron. Nattvila fann vi i lä mittemot en badplats och ev campingplats i höjd med Järna. Även denna kväll bjöds kortvarigt på vridande vindar, men efter ett intensivt regn stabiliserades våra vindförhållanden. Kött och färs potatis bjöds ombord...

Onsdagen den 29 juni 2005: Vi startade i regnväder, ett regn som hotade att återkomma löpande under seglingen. Men för det mesta kryssade vi oss förbi under vår färd in mot Oxnö i Stockholms södra skärgård, Nynäshamnstrakten. Väl i land bjöds underbar pastasallad. Om kvällen tog Anki och jag pendeltåget tillbaka till Rotebro. Jag satsade på att tvätta under natten, men hindrades tillfälligtvis av kraftig huvudvärk. Hade till och med svårt att hitta ord till ett lämpligt samtal. Visste vad jag ville ha sagt men fann inte alls ord för saker och ting. Efter lite sömn blev det genast mycket bättre...

Torsdagen den 30 juni 2005: Tvätten hängde jag ca 04.00. Sömnen hade åter igen gjort mig någorlunda klar i knoppen. Fick om morgonen hjälp av Anki att vika tvätten. För egen del fortsatte jag med vila eftersom jag fortfarande kände mig lite tung i huvudet. Om eftermiddagen tvättade jag av motorcykeln, packade det sista som skulle sändas med Patrik till Öland och gav mig sedan av till Hågelby. En danskväll som inleddes med fika pga näsblod, men som blev riktigt bra. Vill minnas att det var BLENDER som spelade...

Fredagen den 1 juli 2005: Pendeltåget nyttjades för färden hem från Hågelby. Anki åkte hem till sig och jag till mig, allt för att förbereda det sista inför Ölandsresan. Gick upp ca 08.30 och åkte en kort tur förbi mina föräldrar, (pappa hade inhandlat en släpkärra grus av tre olika grovlekar), innan jag begav mig vidare till stan för att hämta Anki vid tolvtiden. Något efter planerad avfärdstid startade vi färden via Tumba ner mot Mörköfärjan. Att vi just missat en färja gjorde inte speciellt mycket. Solen kunde avnjutas och det till och med under en stunds vilande på rygg. Något mindre blev väntan sedan på färjan över Bråviken. En färja som tog emot ganska hårt mot kajkanten, varvid alla bilar såg ut att flyttas fram en bit. Troligtvis var det bara fjädringen som gav denna visuella effekt, men visst kändes markkänningen. Själv höll jag mig redan fastbromsad och tyckte inte jag drabbades nämnvärt. Ett ryck i rätt riktning så att säga...

I Söderköping kunde vi enkelt komma in i köerna efter broöppning vid Göta kanal. Vår färd fortsatte sedan via mindre vägar till vårt natthärberge vid vandrarhemmet Loftahammar, dit vi anlände ett par minuter innan receptionen skulle stänga. Orten fick sedan bjuda oss på mat som vi så väl behövde. Jag kände mig fruktansvärt utsvulten och njöt extremt mycket av välsmakande kött i maträtten "Black and White". En dusch, lite socialt umgänge med andra vandrarhemsboende, men relativt snart sänggående. Hade nu fått riktigt ont i ryggen, någon form av sträckning...

Lördagen den 2 juli 2005: Vandrarhemmet i Loftahammar bjöd på en perfekt blandning ingredienser. I stort likt en hotellfrukost. Efter lite ihoppackande tog Anki och jag en promenad ner i hamnområdet. Skönt att koppla av lite på en av gästbryggorna, även om det så sakterliga började bli lite avreselängtan. Med andra ord, relativt snart inledd rumsstädning och sedan avfärd söderut i riktning mot Västervik, Kalmar och Öland via ett antal småorter en bra bit vid sidan av E22.

I Västervik fick jag ett oväntat bra fototillfälle vid en järnvägsövergång nära stationen. Ångtåg avgående mot i riktning mot Jenny och Ankarsrum. In till själva Västervik hade vi kommit "bakvägen", österifrång, varför vi fick ta oss genom trakterna av centrum. Inget matuppehåll denna resa, men däremot ett mellanmål med Risifrutti vid en ofta besökt bensinmack.
   Resan fortsatte vidare väster om E22. Vi gjorde bland annat en kort avstickare till stationen Verkebäck, varifrån ångtåget nyss avgått vidare mot Ankarsrum. En station som för övrigt syns bra från just E22, liggandes vackert i en dalgång nedanför. I övrigt brydde vi oss inte om att jaga vidare, efter just tåget, men var under en tid i närheten av järnvägen ändå. Vill minnas att vi såg skymten av tåget inne på Ankarsrum station när vi var på genomresa, funderandes på rätt vägval för oss.

Vissa av vägarna blev riktigt krokiga. Inte minst sedan vi passerat Kristdala vidare mot Korsvägen. Släppte till och med om en liten personbil för att få viss guidning i fråga om kurvtagning. Genast kunde medelhastigheten ökas betydligt, från att vara en bromsklots framför bilen till att hänga på med lätthet. Efter ett kortare uppehåll bredvid motorcykeln, framför ett par villor vid Korsvägen, gav vi oss av ut på större vägar. Inledningsvis inåt landet, men snart ner mot Berga vidare via ett antal järnvägsövergångar vidare mot E22 och Kalmar.

Väl i Kalmar uppsökte Anki och jag en Kinarestaurant. I vanlig ordning önskade jag friterad kyckling med sötsur sås, något även Anki kände för. Riktigt stora kycklingbitar, hela filéer friterade, upplagda snyggt på serveringsfatet. Mätta blev vi, i perfekt tid för vidare transport till stormarknaden där vi skulle möta resten av gänget, Patrik, Caisa och Pelle samt medresenären Rebecka.
   Relativt effektivt handlade vi vad vi önskade ha i Ölandsstugans kyl och frys. Allt ifrån Bröd, Yoghurt och nyttig sallad till sex chokladkakor a 200gr. Med andra ord en perfekt blandning av mat och onyttigheter för en perfekt danssemestervecka.

Patrik och bilgänget anlände Lundegård ett par minuter före Anki och mig. Inhandlade dock dansinträdesband innan färden fortsatte ner till stugan. Den perfekta mc-parkeringsplatsen var detta år inledningsvis upptagen, men kom att erövras efter något dygn sedan gänget av tillfälliga gäster givit sig av från stugan närmast vägen.

Innan danskvällen till ZLIPS startade hann vi få upp partytältet, duscha och äta en lättare måltid baserad på yoghurt, smörgåsar med mera. Danskvällen blev riktigt bra. Bra spelning med underbart musiktryck från ZLIPS sida, den sista med sångerskan Petra. En härlig atmosfär präglade logen, då så många visade sin glädje över att åter igen vara på plats, eller möjligtvis glädjen över att vara där för första gången. För egen del kunde jag konstatera att det var tionde premiärkvällen för mig...

Söndagen den 3 juli 2005: Dagen bjöd på ganska mycket lugn. Om eftermiddagen präglades danslivet på campingen av den Nackswinget- arrangerade "Jack n´ Jill"- tävlingen. Som revanch från förra årets lottning och prestation var jag stundtals riktigt danshungrig. Det resulterade till slut i tre danser, med utslagning i Kvartsfinalen. Då var det riktigt hård konkurrens, något som talade sitt tydliga språk när man senare skådade finalen. I princip tävlingsdansare från de högre klasserna, åtminstone någon i paret...

Om kvällen laddade inför en danskväll till BLENDER. Om jag minns rätt stod grillning av Flintastek på matsedeln. En längre tids Bastu-uppladdning hann jag också med, perfekt för stärkandet av vätskebalansen. Dock fanns inte den forna stämningen som "Bastuligan" ordnat tidigare år, men vad ska man begära. Generationsskiftet kanske har hunnit ikapp tiden. *ler*

BLENDER fortsatte att spela lika bra som under eftermiddagens tävling. Trängseln på golvet gjorde sig visserligen påmind, men det var minnesvis en bra kväll som inte bjöd mycket att klaga på. Började variera mig och dansade en del även på det nedre dansgolvet.

Måndagen den 4 juli 2005: Vaknade tidigt och var tillfälligt uppe redan vid åttatiden på morgonen. Städade lite i stugan innan jag åter igen antog sovro. Nu ute på gräset.
   Efter frukosten begav vi oss ner till stranden. Sol och bad präglade dagen, bland annat inkluderande fresbeekastande i vattnet. Om eftermiddagen kände jag starkt för lite motorcykelåkning. Erbjöd mig att inhandla grillbriketter mm inför kvällens grillande av marinerad kyckling.
   Den årliga konserten utomhus med PERIKLES band "Pex and the boys" avnjöts mest på håll i från stugan. Vilade där tillsammans med Anki innan jag begav mig iväg för bastu.

Danskvällen till WAHLSTRÖMS blev en ganska seg historia för egen del. Tillsammans med Anki hittade jag god rytm, men i övrigt var det bara två riktigt känslognistrande stunder på dansgolvet under kvällen. I övrigt saknade jag lite av mål och mening med dansen under kvällen. Som alltid när det gäller Wahlströms bjöds antingen aningen snabba bugglåtar eller riktigt längsamma foxtrottlåtar, allt för smöriga för att finna en inbjudande balans till. Trots alla brister i motivationen fann jag en rolig mix av snabba låtar tillsammans med Anki, när extralåtarna strömmade ut från scenen. Kanske tur det, med tanke på att andra visade tecken på bra dansupplevelser...

Tisdagen den 5 juli 2005: Även denna dag bjöd på bra badtillfällen och en härlig sol att spendera tiden under. Badet avlöstes lämpligt med en runda minigolf, där Caisa, Pelle, Anki och jag ställde upp. En banan nära receptionen som var ny för i år, uppbyggd med spännande terräng, vattenhinder och svåra banlösningar. Caisa storspelade och vann med 62 slag, följt av Pelle och Anki med 82 slag, tätt följt av mig med 83 slag. Ytterligare svagheter visade jag senare i Kubb. Träningsrundor som dock gav viss positiv utdelning i form av erfarenhet och mindre framgång i kastandet. Matmässigt avnjöts Spagetti och köttfärssås under eftermiddagen. En eftermiddag som avrundades med ett par basturundor. Nu hade folk, främst ungdomarna börjat hitta dit. Fortfarande borde jag göra något åt bastustämningen i form av återupplivad musiktradition, men det får vänta åtminstone ett år till. Även om tanken funnits har jag ännu inte införskaffat den CD-bandspelare som passar för bastumiljön i höjd med golvet. Snart är jag väl visserligen den enda som minns vilken stäming "Bastuligan" bjöd på för ett antal år sedan, alltid med en bandspelare på plats. Allt tack vare "härligt galna norrlänningar".

Själva danskvällen kom att bli veckans absolut bästa. Underbar och komplett musikblandning från PERIKLES sida, starkt framträdande, matchat med en formtopp hos mig. En kväll där jag stormtrivdes frå;n första till sista dans, i princip utan undantag. Lusten och motivationen att dansa var verkligen tillbaka igen... Pubiken visade liknande positiva tecken, när bandets få svagare partier, bristfällig publikkontakt, varvades med underbar, spontan och otvungen allsång. Onekligen många som klarade av att sjunga och dansa på en gång...

Onsdagen den 6 juli 2005: Caisa och Pelle gick upp tidigt för att komma iväg hem. Med Patriks bil skjutsade vi iväg dem till busshållplatsen i Köpingsvik. Underbart väder att vänta på bussen i, men kanske aningen jobbigare att resa i. Vi återvände hur som helst till både stuga och säng för ytterligare lite avkoppling och nattvila.

Vid tiotiden var hela stugan på benen, (Patrik, Anki och jag...). Efter en god frukost startade jag ett litet tvättprojekt, som endast innebar smärre väntan på tvättmaskin och torktumlare. Under själva torktumlarfasen passade vi på att ta dagens strandpressande. Bad och sedan effektivt solande en kortare stund. Tvätten krävde ytterligare lite torktid varför Anki och jag hann spela lite kubb. Äntligen hade jag fått in lite snits och vann båda mina matcher. Ett flyt som jag egentligen hade behövt någon dag tidigare, då Anki i lag med Caisa varit hur formstark som helst. En tillvaro som visade att Pelle fick bära en stor del av prickkastaransvaret i det lag jag oftast var med i...

Borgholm fick besök av oss under eftermiddagen. Jag tyckte att jag behövde min dagliga dos av motorcykelåkande, så jag for efter Patrik och Anki. Vi inledde årstraditionsenligt med en fika på "EBBAs café". För min del blev det en god ost- och skinkbaguette och en efterlängtad kopp kaffe. Inköpsrundan gick sedan effektivt och vi var snart tillbaka på kampingen.
   Bortsett från ett matavbrott unnade jag mig en riktig långbastukväll. För kanske första gången detta Ölandsår var det lite drag i bastun. Långt ifrån forna dagar i "Bastuligans" historia, men ändå med god mixningsfaktor och hög stämning. Mest förgyllde nog en av tjejernas spontana kommentarer, som resten av kvällen ansågs myntat vid fel tillfälle. Den för henne generande kommentaren "Men gud, vilken liten snopp han har..." fälldes om en grabb i omklädningsrummet. Timeingen gjorde dock att jag, som just hade kommit in i bastun för en ny bastuomgång, nyfiket hejdade mitt stegtempo något i ren nyfikenhet. Följden blev att den kvinnliga åsiktsgivaren, i samma sekund som hon yttrade meningen, fick en klockren ögonkontakt med mig (i min steghesitering), och omedelbart och fortsatte: "Ja, alltså inte du...".
   Omedelbart nappade alla på den generande stressfaktor som följde. Att hon fick höra den storyn om och om igen förvånade nog ingen, speciellt med avseende på att det dröjde ytterligare ett tag innan hon åter igen vågade ha någon ögonkontakt, och säkerligen innan ett liknande uttalande skulle fällas just i herrbastun... *ler*

Kvällens dans vågade jag inte hysa några större förhoppningar om. Mest beroende på att förra årets motsvarande musikframställan var under all kritik. Denna danskväll presenterade BHONUS en mer homogen dansupplevelse, där jag fick flera upplevelsetoppar än jag förra året hade positiva tankar. I år lyckades bandet åter igen visa upp sin musikalitet och proffsighet, om än fortfarande med långa avbrott i inspirationsflödet. Flera av de mer "visbetonade" låtarna gav inga vibrationer alls, varken i golv eller dansmuskler. Hade man ingen trevlig person att konversera med under dessa danser gjorde man dansupplevelsen nästan en tjänst om man stod över dansen. Nu blev dessa låtar samt ett mindre antal uttjatade egenproduktioner transportsträckor till nästa fulländade låtpresentation. Glädjande nog verkade bandet denna gång ha en större medvetenhet om problemet. Svikande publiksiffror, åtminstone på dansveckan, går inte att ta miste på. Själv ville jag inte välja bort det glest befolkade dansgolvet mot Borgholms partyliv, trots all kritik, utan såg verkligen fram emot de låtar där bandet kom till sin rätt.
   Trots de stora bristerna i totalframförandekonceptet hade jag den bästa BHONUS-kvällen på flera år. Detta kan jag tacka de underbara tjejer som också valt att nyttja golvrymden och prestera dansupplevelser med ren dansglädje som energikälla. Dansade i princip bara med danskryddande och mysfrämjande tjejer. Foxtrotten nådde en bra härlig nivå när väl alla pusselbitar sammanföll. Tyvärr blev dock slutet tafatt. Då hade tröttheten också kommit ifatt mig. Det var svårt att ladda om var gång musiken tappade tyngd och inspirationsinjektion. Tyvärr ganska ofta dessutom. Det föreföll att bli dans till högt tempo utan substans mellan de avtändande visorna utan musikalisk tyngd i ljudbilden. Med andra ord flera tillfällen då man lika gärna hade kunnat gå av dansgolvet och hoppa över dansen, bara för att rädda den positiva delen av danskänslan. BHONUS absoluta formtopp nåddes strax före pausen då de rev av en riktig discorysare, ett potpuri som höll klass, tempo och rytmkänsla utan dess like. Få hade gjort det bättre. Det var bara att ta för sig av danskänsla och prestera precis vad man förmådde.

Torsdagen den 7 juli 2005: Dagen bjöd på inslag av tunna moln framför solen. Anki och jag passade därför på att göra en MC-utflykt till södra Öland. På hemvägen stannande vi vid ett hambugerställe, söder om Färjestaden, och intervjuades om motorcykeln av intresserade stockholmare.
   BOOGART stod under kvällen för ett riktigt bra framträdnade. Förmedlade den tyngd i ljudbilden som man vant sig vid och som ger alla förutsättningar för underbar dans. Själv presterade jag dock inte riktigt lika bra. Hade nog lite höga krav på vilka jag ville dansa med, (ett arv från onsdagen favorit uppbjudningar) och kom därmed av mig i lyckodansjakten. Aldrig riktigt bra att jaga bra dans. Den ska bara komma, utan prestige, utan jakt. men, men, vissa formtoppar infanns sig dock under kvällens lopp, jag ska inte misströsta, inte så mycket i alla fall...

Fredagen den 8 juli 2005: Natten bjöd en stunds korvgrillning och sång utanför stugan. Många var visserligen trötta och aningen slitna, men bjöd trots detta god gemenskap och stämning.

Som alltid började campingplatsens stugor avbefolkas under fredagen. En aning lugnare och mindre musikblandning under dagtid. Tiden spenderades på allt möjligt. Höjdpunkten var kanske mina kubbvinster över Anki, men också bangolfturneringen uppe vid receptionen gav mersmak. Jag bättrade mig en aning från tisdagens runda, 74 mot 83 slag. Anki gick på exakt samma antal slag, 82, och Patrik vann till slut med 73 slag. En avslutande bra basturunda, (roligt folk), bäddade för en bra danskväll till JANNEZ. Satte danskraven ganska lågt och kunde därigenom njuta okomplicerad dans som så småningom bjöd riktig utmattning. Kände visserligen viss dansmättnad, men gladde mig samtidigt att äntligen finna en betydelsefull dansvänn i dansvimlet. En bra avrundning på en dansvecka då jag med endast några få undantag hunnit bjuda upp de jag haft på min oskrivna dansöskelista. De sista extranumren brydde vi oss inte ens om. Det var skönt att utmattad lämna danslogen när det var som bäst. Sorgligt nog ändå att få vänta ett nytt år...

Lördagen den 9 juli 2005: Efter den avslutande och riktigt utmattande danskvällen till JANNEZ på Lundegårds camping avrundades den vakna tiden med en dusch och ugnsuppvärmda smörgåsar. Anki och jag stupade mer eller mindre i säng, samtidigt som Patrik fortsatte minglandet ytterligare en tid...

Vid niotiden var stugan åter igen på fötter. Det slutliga packningsstadiet inleddes och växlades med såväl frukost som stugstädning. Trots våra ambitioner att komma iväg i relativt bra tid, drog alla sysslor ut på tiden. Inte minst stugavsyningen lät vänta på sig. Så strax efter klockan tolv var vi resklara. För första gången saknades en sak i inventeringslistan och Patrik åtog sig att kvittera kostnaden (10 kr) för den saknade teskeden i samband med själva utcheckningen...

Anki och jag hade som första delmål att styra mot Kalmar. Ganska raskt blev vi omåkta av Jonas och Bosse, som hade sin färdplan väl utstakad. Vårat vägval var inspirerat av deras rutt, men långt ifrån utstakad. Själva uppehållet i Kalmar uteblev och vi styrde istället mot Blomstermåla och Högsby, för att sedan göra ett kortare fikauppehåll vid en trevlig bebyggelse och avtagsväg vid Korsvägen. För övrigt ett uppehåll utanför samma trädgårdar som på vägen till Öland. Mat åt vi sedan vid ett Gästgiveri i Kristala. Mycket trevlig betjäning, god Amerikansk sallad men i övrigt nästan det enda orten hade att bjuda. Det var dock trevligt att se att även andra motorcyklister stannade till just här...

Resan fortsatte norrut, trotsandes sol och värme. I Hjorted tog vi dock ett välbehövligt och riktigt avkopplande bad. Vi hade visserlien tänkt att kombinera badet med lite middagssömn, men upptäckte snart att vi blivit piggare ändå, och hade svårt för att somna på bryggan. Nämnas kan också att den nästan obefolkade badplatsen (bortsett från ett par på bryggan) snart var full av ungdomar och barnfamiljer. Alltså lite för livad eftermiddag för just sömnro...

Vår färd fortsatte längs E22 och E4 efter Gamleby. I Norrköping gjorde vi det klassiska misstaget att bege oss söderut. När misstaget rättades till hade vi kraftiga åskväder väster om oss i position 13 km söder om Norrköping. Väl i Nyköping stannade vi till på Mc Donalds. Ett välbehövligt matuppehåll sedan vi valt att hoppa över vandrarhemsövernattning och istället styra motorcykeln mot Ankis land, utanför Nynäshamn. Klädseln kompletterades en aning då solen gick ned och tempot mellan Södertälje och Nynäshamn reducerades kraftigt i samband med viltfara och mörker. Därtill ett antal lämpliga och korta stopp längs färdvägen.

Söndagen den 10 juli 2005: Efter ankomsten från Öland kunde vi vila ut en aning på Ankis landställe. Då hade vi redan hunnit möta familjens nya valp, en trevlig "Kelpin". Under dagen gjorde vi en liten badbåtsutflykt med Bustern. För egen del begav jag mig om kvällen vidare in mot stan. Detta efter god middagsmat. Anki stannade kvar för att hinna umgås ordentligt med både hundvalp och familj.

Måndagen den 11 juli 2005: Dagen bjöd på mycket varmt väder. Själv vilade jag mycket på hemmaplan inför den stundande arbetsnatten.

Tisdagen den 12 juli 2005:Mitt första arbetspass bjöd på en riktigt lugn arbetsnatt. Mycket berodde på att flera godståg var omledda och att spåret var totalavstängt i Tillberga och linjen Tillbera- Ransta pga godstågsurspårning, solkurva, under fredagseftermiddagen. Det stora problemet i sammanhanget var de urusla prognoser som lämnades från reparatörsentreprenörerna. Ett arbetslag fick åka ett dygn för tidigt från Tomteboda pga bristfällig arbetsstyrning. De skulle hjälpa till i reparationens slutfas, men hade inget på platsen att göra denna natt. Lika så tvingades persontrafiken med kort varsel ställas in ytterligare ett trafikdygn. Visst tar det tid att byta 500 trasiga sliperar, men samtidigt en såpass uppenbar tidsåtgång att vettiga prognoser skall kunna slippa ut i tid. I själva verket kom inte trafiken att återupptas förrän mer än ett dygn senare. Då ska man ha i minne att det inledningsvis ska ha pratats om trafikstart redan till måndagsmorgonen...

På hemmaplan stannade jag uppe relativt länge. Om eftermiddagen handlade jag, i en utomhustemperatur som bjöd omkring 30 plusgrader, ibland drygt det. Anki kom på besök efter sin arbetsdag och vi gick tidigt till sängs.

Onsdagen den 13 juli 2005: Hade en riktig sovmorgon hemma. Riktigt seg i start, men kom igång när jag väl började tvätta motorcykeln. Eftermiddagens arbetspass bestod av en ramtur som nästan uteslutande fördrevs i operativ tjänst, på flera platser. Det kändes bra med omväxlande tjänstgöring för att snabbt komma tillbaka efter semestern. Alla järnvägsavsnitt har ju sina svårigheter och specifika arbetsmoment att koncentrera sig på.
   Efter arbetsdagen tog jag mig en promenad till Anki. Skönt även om det i princip var den första något så när svala dagen sedan den varma Ölandsveckan. Inomhus bjöds dock fortfarande en varm natt.

Torsdagen den 14 juli 2005: Spenderade förmiddagen hemma hos Anki. Tittade relativt mycket på TV, främst Volleyboll. Arbetsdagen blev trivsam och en bra uppladdning för ytterligare en natt hos Anki.

Fredagen den 15 juli 2005: Efter en kortare sovmorgon åkte till jobbet från Ankis lägenhet. Hade en kort och skön arbetsdag mellan klockan 08.30 och 14.20. Efteråt sov jag middag en stund i mitt eget hem. Om kvällen letade jag mig tillbaka in till staden. Hade tänk ta bussen från Kungsbron till Ankis lägenhet, men valde att gå från hållplatsen före Stureplan. Då hade bussen givit en privatbilist upprepade chanser att flytta sig från parkeringsförbudsområde, (han satt i bilen), men utan att få någon reaktion. När bussen tvingades leta sig fram till hållplatsen, kanske lite väl snävt, slets sidospegeln bort från personbilen. Hade uppenbart svårt att tycka synd om privatbilisten som rusade fram och klagade. Tror dessutom att backspegeln var konstruerad att sättas tillbaka enkelt...

Under min promenad till Ankis lägenhet hann jag bli hungrig. Åt två hamburgare och drack en stor läsk vid Karlaplans Mc Donalds. När jag lämnat av lite packning begav Anki och jag oss till Skansen. Dansade till DATE för första gången sedan AVALONs sångare anslutit till bandet. Fortsatt toppenbetyg för bandet, även om samma misstag upprepades vid valet av slutnummer. En blek låt som avslutning gör ingen riktig danssommar...

Var riktig trött när danskvällen var över. Hade då dansat många underbara danser. Inte minst hade jag fått god chans att få dansa rikligt med min underbara vän Linda. Anki och jag stod slutligen över extranumret. Det bleka låtvalet gav ingen danslust alls, dessutom en repetition på en av dagens sämsta del i ett annars starkt musikutbud...

Lördagen den 16 juli 2005: Dagen har i sin helhet känts mycket speciell. Inte minst för att TVn om kvällen fått mig att tänka tillbaka på en utedassepisod i norra skärgården, på en väns landställe, att tänka tillbaka på den motorsegling som företogs från Lisslö till trakterna av Arholma den 13 Juli 1985. Denna minnesvärda dag i historien skall dock mest tillskrivas popens milstolpe; JULY 13th 1985 at WEMBLEY STADIUM, BAND AID. Intressant vad en betydelsefull händelse kan väcka minnen. Den dagen, då, hade inte mitt musikaliska förstånd vaknat på allvar. Att BAND AID var något stort förstod jag redan då, men jag vill minnas att det var för mycket annat som intresserade mig samtidig, för att ha ro att sitta still. När mitt 80-talsmusikintresse växte sig starkare, ett år senare, förstod jag att jag hade missat något då LIVE AID-galan hade utsänts med storheter som Bob Geldoff, Phil Collins, Bryan Adams, Queen, Elton John, Madonna, Mick Jagger, Tina Turner och många fler. Nu, denna kväll 2005, fick jag i alla fall möjlighet att se en en timma långt sammandrag från konserten. Ett värdigt sätt att läka ett djupt sår i min musikaliska mognad...

Inte blev jag mindre nostalgisk när sedan dokumentärfilmen "101" följde i natten. En dokumentär om världsartisterna och bandet DEPECHE MODE. Till ljudet av live-inspelningarna av "101" kan jag bara minnas hur otroligt många gånger jag cyklat vägen mellan Rotebro och Edsberg med bandaren fastsurrad på pakethållaren och ljudet från de bästa låtarna underbart stimulerande varje tramptag, oavsett utförs- som uppförsbackarna... Ibland med rysningar som lika väl kunde komma från fuktig kvälls- och nattdimma som ljudet av tex "Everything counts"... Titt som tätt var "Blomman" också med på dessa cykelturer. Jag vet att även han kan vittna om motsvarande minnesbilder från slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet... Att jag dessutom har en tjej att tacka för min DEPECHE MODE-glädje gör inte saken sämre. Än idag undrar jag vart tjejen som skrev en hälsning i min konfirmationsbibel, med ett avslutande "PUSS OCH KRAM", tog vägen. Ett antal promenader tillsammans med DEPECHE MODE-predikningar, sedan kvar som ett vackert minne vällagrat i min varmaste del av hjärnan...

Nästa speciella del av dagen har präglats av övertidsarbete. Den första hela övertidsturen sedan stormnattsmorgonen den 9 januari. Denna eftermiddagen bjöd dock på ett annat naturfenomen. Åskan svepte över Mälardalen i ett åskbälte som letat sig hela vägen upp från Danmark via inre delarna av Sverige. När väl jag drabbades av utslaget ställverk i Ekolsund, Västerås och Virsbo, hade Myrbacken redan varit havererat ett par timmar. I Myrbacken hade blixten fått kontaktledningen att bränna av, baliser att delvis brinna upp tillsammans med styrkort för signalerna. Själv fick jag jobba med Västerås omanövrerbart. Inga växlar svarade på kommandon, vare sig vid lokal eller fjärromläggning. För att lyckas med genomfartstrafik fick växlar vevas för hand. Felet kvarstod, efter flera timmar, när jag gick hem för nattvila. Intressant, spännande men en intensiv lördagseftermiddag trots ett begränsat trafikflöde. Väl ute i sommarluften var det aningen svårt att föreställa sig vad SMHIs åskradar visat, vad tågtrafiken fått lida för och vad många pratat om. I norr skymtade visserligen ett mörkt kompakt molnbälte, men himlen i övrigt molnfri och klarblå. Mystiskt...

Det tog lång tid innan jag kom iväg från jobbet. Blev såpass fördröjd att jag till slut valde att övernatta i Ankis lägenhet. Pendeltåget hem var redan missat två gånger om...

Söndagen den 17 juli 2005: Åter på jobbet för ytterligare ett övertidsarbetspass, denna gång med start klockan 07.00. Övernattandet hos Anki var sömntaktiskt bra, även om det var mycket som distraherade under nattvilan. TVs utsändning av "80-talsnatt" gjorde naturligtvis att jag blev uppe längre än tänkt. Och detta trots att jag avbröt kulturtittandet under den mest intressanta musikdokumentären, "Depeche Mode 101". "Queen" livekonsert hade också varit ytterst lockande, men som sagt var inte med en dag av säkerhetsrelaterat arbete att vänta.

Som väntat hade jag i princip inga tåg att klarera de första arbetstimmarna. Felet i Virsbo kvarstod fortfarande efter lördagens intensiva åskväder. Med andra ord gick det ej att få körsignal från Brattheden respektive Ängelsberg mot Virsbo. Däremot ut ifrån nämnda station. Alltså blev det en lågtrafikdag med ständiga förseningar mellan Västerås och Fagersta/Ludvika. Visserligen ett bra tillfälle att vara aktiv på och att få arbetsdagen att gå snabbt. Natten tillbringade jag sedan hemma hos mig själv.

Måndagen den 18 juli 2005: För en gångs skull tog jag motorcykeln in till jobbet hemifrån. Hade blivit erbjuden ett tidigt arbetspass och nappat på det. Trots att det var en skön morgonmotorcykeltur, gles biltrafik vid femtiden på morgonen, tog det i princip lika lång tid att förbereda, genomföra och avsluta motorcykelturen som att gå och ta pendeltåget till jobbet. Bra att veta helt enkelt...

Efter en skön och kort arbetsdag med slut redan klockan 12.50 (tidigare avlösning dessutom) begav jag mig norrut med min MC. Morgonfärden hade på något outtalat sätt känts aningen obekväm, rent komfortmässigt. Lika så kändes det ovant nu på eftermiddagen. Det var först vid matuppehållet i Rimbo som jag förstod varför. Jag hade under hela dagsfärden saknat det stöd som ryggskyddet normalt ger rygg och mage med sitt breda kardborrbälte. Ryggskyddet var med andra ord kvar på hemmaplan, nu rejält saknat av mig.
   Efter en underbar rödspätta och såsaktiga skagenröra med potatis ändrade jag färdplan. Istället för destination Norrtälje begav jag mig nu hemåt via Karby, Vallentuna och Upplandsväsby. Drabbades dock av akut toanödighet strax före Vallentuna, varvid jag gjorde ett nödgat behovsuppehåll vid en strategiskt belägen och välorienterad bensinmack. I min något stressade, men förvånansvärt kalla, iver lyckade jag dock skada mig. Stängde igen hjälmen något för effektivt och skalade därmed av en hel del skinn från knogen vid min högerhands pekfinger. Kraftigt blödande tvingades jag nu ändra behovsuppehållets akuta primärmål. Inhandlade med viss vägledning på macken en uppsättning plåster. Naturligtvis undrade de om de kunde bjuda på ett plåster akut, men jag ansåg att mitt köpta parti kunde utgöra tillräcklig hjälp på vägen. Kundtoaletten kom nu väl till pass, såväl för omplåstring som för andra naturliga behov.

Efter Vallentunauppehållet kunde jag sedan i lugn och ro åka vidare hemåt. Om kvällen kändes åkningen betydligt säkrare och bättre. Vid färden över till Anki om kvällen satt ryggskyddet där det skulle...

Tisdagen den 19 juli 2005: Om morgonen tog jag motorcykeln från Anki till jobbet. Hade åter igen en kort tur, för övrigt samma som under måndagen. Direkt efter arbetsdagens slut styrde jag norrut. Var hungrig och satte kurs mot Barkarby och MAX. I höjd med Norrtull kom dock ett riktigt skyfall, som i höjd med Järva Krog översvämmade europavägen helt. Mötande bilar kastade då och då vattenkaskader med en räckvid på flertalet meter. De flesta sänkte farten till knappa 60 km/h. Själv kunde jag njuta av att sitta i relativt vattentätt skydd, nu med hjälmvisiret helt slutet. En tankbil i mittenkörfältet, jag nu i det längst till höger, var inte lika snabb på sin hastighetsanpassning, något han verkade erfara snabbt. Jämsides med mig körde han ner i ett hjulspår och översköljde mig med en genomdränkande vattenkaskad. Trycket från vattnet fick mig att direkt känna mig fuktig. Eventuellt var det bara vattnets temperatur som gav mig den känslan? Tankbilen såg och kände nog vad han lyckades med, för omedelbart framför mig lugnade han ner tempot och la sig i högra körfältet han med...

Kvällen spenderades i Rotebro. Tvättade och packade inför min kommande mc-resehelg.

Onsdagen den 20 juli 2005: Tog pendeltåget till jobbet. Hade en ramtur som gjorde att jag vid lämplig rast kunde gå ut på stan och köpa nya tröjor, funktionströjor, perfekta för sport och mc-åkning. Det är en otrolig skillnad att ha ett vettigt underställ, bra sporttröja, under Goretex-stället, gentemot en T-shirt som suger upp och samlar på fukt och skapar obekväm värme.
   Under min färd hem från jobbet stannade jag till i Sollentuna centrum. Där såg jag till att få håret klippt. Efter ytterligare någon timma var jag på hemmaplan och kunde utföra slutpackningen inför min flerdagarsledighet.

Om kvällen tog jag motorcykeln in till Anki. Passade på att medföra packningen, för att någorlunda effektivt ha möjligheten att ge mig av efter det kommande torsdagsarbetspasset. Efter ett gäng goda korvmackor kom vi i säng i relativt bra tid.

Torsdagen den 21 juli 2005: Gick upp tidigt för att ta mig med buss till jobbet. Men det blev till slut en lite vågad busstur. Eftersom den ordinarie bussen vid 05.19 var inställd på sommaren tog jag beslutet att utforska "ettans" linje åt andra hållet. Fick uppfattningen att samma buss snart skulle vända tillbaka, men insåg snart att första buss mot jobbet borde avgå ändhållplatsen tidigare. Till slut blev det ett sekundknappt byte vid just ändhållplatsen, över till den buss som just var i färd att avgå. Troligtvis hade jag kommit ca fem minuter sent till jobbet om jag missat bussbytet, något jag räknade ut när jag bekvämt slog mig ner på den nya bussen, i lugn och ro.

Hade åter igen en lyxtur, tur 408 mellan 06.00 och 12.50. För övrigt för tredje gången denna vecka. En tur som jag dessutom tycker om riktigt mycket så här sommartid. Efter arbetsdagens slut, ca 12.30 tog jag bussen tillbaka till Ankis lägenhet. Där utfördes de slutliga förberedelserna före avfärd, bland annat med ca fyrtio minuters middagssömn.

Efter pålastning och packning av motorcykeln begav jag mig iväg. Inledde trots allt med en tur förbi Rotebro. Kände att jag ville ha min halskedja på mig, ett objekt som jag glömt vid senaste hemmavistelsen. Pratade en del med en motorcykelgranne innan jag for iväg västerut, nu i lätt regn. Runt omkring fanns fortfarande åskbärande moln, ett scenario som vi fått vänja oss vid under den gångna veckan. Det var länge sedan Skandinavien hade så många urladdningar som denna period.
   Under min färd till första rastplatsen, Hummelsta, hade jag åskvädren i huvudsak söder om min färdväg. Efter en god hamburgare, Superstar, begav jag mig ytterligare västerut längs E18. Kändes bättre att vara på de större vägarna i händelse av skyfall. Nu klarade jag mig dock riktigt bra och for endast över partier där skyfallen lämnat vägbanorna nyvattnade, men där solen åter igen tenderade ta över. I Örebro gjorde jag ett kort stopp, men fortsatte snart vidare till Laxå där kvällsfika avnjöts. Trots att klockan var omkring 21, ville jag fortsätta min färd mot Hjo eller möjligtvis söder ut mot Jönköping. Tog E20 ner mot Finnerödja där jag vek av genom samhället, vidare genom Tivedenskogarna mot Undenäs och Karlsborg. Hastigheten hade nu reducerats betydligt i takt med skymningen. Ville inte köra på något djur i någon högre hastighet. Och säkerhetsåtgärderna kändes bra, trots att jag bara fick en igelkott, en grävling och två rådjur i vägens närhet.
   Till Hjo kom jag någon gång under dygnets sista timma. Gjorde ingen märkvärdigare parkering utanför hotellet, utan gick först av och in till receptionen för att undersöka om det fortfarande fanns chans att få natthärberge.

På hotellet blev jag mycket varmt välkomnad. Insåg mycket snart att det var Hotellets chef och en kollega till en av mina dansvänner som välkomnade mig. De hade visserligen inte totalgrepp om vilka rum som fanns iordningställda för uthyrning, dvs vilka av dem som var singel resp. dubbelrum, men rum fanns det. Priset var också en uppenbar gåta, men jag erbjöds ett bra pris, som till slut även fick gälla det dubbelrum som kuvertets nyckel visade sig höra till. Kände mig lite som hedersgäst, en minnesbild som poppade upp i minnet härledd till motsvarande välkomnande vid Gräsmyrs logar ett par år tidigare, (ev 1995). Bjöds nu till och med på Coca-cola som avkoppling efter min långa motorcykelfärd, som perfekt avbrott till motorcykelns avpackande. Hotellchefen hävdade vid detta laget, med bestämdhet, att jag var tydligt igenkänd av honom från något speciellt och betydande sammanhang. Vilket kvarstod under vistelsen som en gåta... Det fanns visserligen några få mycket osäkra ledord, som tex: Norrviken, Coop Forum (fd OBS-Rotebro), SJ-biljettförsäljning, min hemsida mm, som skulle kunna vara rätt???

Fredagen den 22 juli 2005: Bestämde mig efter en god hotellfrukost för att stanna ytterligare ett dygn. Hade blivit erbjuden att under förmiddagen besluta om hur lång vistelsen skulle bli, och anmäla det till receptionen. Passade samtidigt på att betala mitt överenskomna specialpris innan jag begav mig ut på en lite kortare dagsetapp med motorcykeln.

Dagens färd gick under regnosäkra moln mot Vänern och Läckö slott. Valde dock att endast stanna till och ta exteriöra bilder. Dels för att parkeringsplatsavgiften kändes hög och dels för att det började regna ordentligt, (ett regn som startat och tilltagit de sista två milen efter Lidköpingspassagen). Ett regnväder som jag av mina föräldrar fått beskrivet från Örebrotrakten, (öppna skyar och åska), och som nu akompanjerades av just åskmuller från en inte allt för avlägsen ort. Vackra och stämningsfulla bilder fick bli allt för denna gång.

I Skara var det åter igen lite stabilare väderlek. Valde att stanna i centrum och ta en fika utomhus bredvid ett riktigt bra och prisvärt café. 32 kronor för prinsesstårta och kaffe med påtår. En skön avkoppling invid en av gågatorna.
   Fortsatte sedan färden tillbaka till Hjo, samma väg som jag kommit. Med tanke på regnriskfaktorn och en viss trötthet längtade jag hem till hotellet. Fick därtill uppleva inledningen av ett motriktat omkörningsförsök, där en bil plötsligt kastade sig ut i min körbana, tidigare skymd av en stor lastbil. Lyckligtvis såg han mig tidigt och avbröt sin omkörningsjakt, tillbakakrypandes bakom lastbilen. Kunde inte låta bli att tydligt skaka på huvudet när jag ett par sekunder senare mötte bilisten på normalt vis. Marginalerna var visserligen goda i detta fall, men minnet av en röd bil rakt emot mig satt kvar på näthinnan. Slapp därtill fatta några egna beslut om åtgärd, vilket var nog så skönt...

Väl tillbaka vid Hotellet passade jag på att inhandla dryck, godis och annat som kunde vara trevligt och bra att ha på hotellrummet. Fotograferade sedan den exteriöra miljön, inte minst inspirerad av de hotfulla molnformationer som omgav Hjo. Eftersom en musiker hande lastat in instrument och förstärkare genom huvudentrén kändes det att det var något på gång. Hörde mig för i receptionen och fick information om den förestående grillbuffén som skulle starta klockan 19.00. Dessa tillställningar hade jag ju redan hört talas om lite, och kunde därför anta att min dansvän skulle vara engagerad en hel del under kvällen.

Efter någon timmas sömn gjorde jag mig iordning inför kvällens höjdpunkt. Med lite extra bultande hjärta tog jag mig mot restaurantavdelningen. Nu hade det börjat regna ordentligt och utomhusserveringens tälttak fick göra riktig nytta. Dock fanns bara ett fåtal redan reserverade bord under skydd, varför jag fick inrikta mig på en måltid inomhus.
   I kön tog det inte många sekunder innan jag fick syn på min kära vän. Som många gånger förr kunde jag tänka; "Henne känner jag...", varpå en kanske omotiverad stolthet väcktes inombords. Måste jag känna alla? *ler*
   Fullt aktiv med de sista förberedelserna bakom disken dröjde det inte länge förrän jag var upptäckt. Hon svepte rutinmässigt med blicken längs kön, bakifrån och framåt, för att reflexmässigt och sekundsnabbt falla tillbaka på mig, följt av ett varmt och spontant leende när hon upptäckte vem hennes ögon fastnat vid. Igenkännandet nästan överväldigade mig, förvånansvärt snabbt och tydligt igenkännande. (Å andra sidan skulle motsatsen varit minst lika förvånande och hjärtskärande...)

Placerade mig med min goda grillbuffémat vid bordet närmast uteplatsen och den trubadur som nu börjat spela ett perfekt urval av underbara pop- och rocklåtar. Det var så frustrerande att ha ett "dansproffs" bakom disken, samtidigt som man såg par efter par försöka åstakomma bugg-liknande turer. Några visserligen med ganska gott resultat. Vågade dock inte bjuda upp någon, med tanke på att respektive partner skulle kunna komma i "annan dansdager", kanske förmörka den givna dansinspirationen.

Hotellets chef fortsatte att fråga sig varifrån jag var igenkänd. Därtill fixade han trevligt sällskap vid mitt bord iform av ett äldre par, Järnhandelsägare från Småland. Roades gott av våra olika samtal. Kvällen gick framåt och det kändes lite som om jag kände alla på hotellet när även min vän stannade upp i sina göromål och undrade om jag trivdes och hade det bra. Och visst kändes det som om det var lite av en elitskara, med Sara som trygghetsankare, som ordnade trivsel åt alla. Inledningsvis hade det varit lite av en katastrof att alla gäster kom samtidigt. Bara någon minut efter min ankomst var kön mäkta tilltagen. Men de lyckades, och i mina ögon på ett riktigt proffessionellt sätt. Efter en kort sväng upp på hotellrummet kom jag åter ner till serveringens uteplats. Nu för att innan läggdags njuta ytterligare trubadurmusik, längta efter dans och bara njuta av semestern. Kvällen var perfekt, om än lite i avskiljd ensamhet trots all uppvaktning...

Lördagen den 23 juli 2005: För andra morgonen i rad på hotellet startade jag dagen med en god hotellfrukost. Fortsatte därefter med packandet och dokumentationen, fotograferandet, av mitt hotellrum nummer 205. Packade sedan ut på motorcykeln, förberedde avfärd, checkade ut och begav mig till hotellets caféavdelning, "BAKFICKAN". Nu fick jag äntligen chans att växla några ord med min vän och njuta ett gott glas juice innan avfärd. Omkring klockan 11.15, när lunchförberedelserna krävde sin insats, gav jag mig av med min motorcykel för färd med mål Malung...

Min färd norrut förde mig via Karlsborg upp mot Askersund och så småningom ut mot E20 utanför Örebro. Körde in på ett Mc Donalds för att få mat i magen och för att kunna nyttja en toalett. Restauranten var dock fylld till bristningsgränsen, något som gjorde att jag gav upp efter bara ett fåtal minuter.
   Efteråt har jag fått veta att mängden Mc Donaldskunder troligen hade att göra med fotbollslagens hemresa från Gothia Cup. Det jag inte heller visste då var att jag även var igenkänd av en kollega på plats. Hon hade dock stått nästan först i kön och tänkt att hon kunde hälsa på mig senare. Men vid det laget var jag redan försvunnen och på väg mot MAX bredvid Eurostop inne i Örebro.

Efter toalettbesöket på Eurostop och matintaget på MAX fortsatte jag norrut. Efter ett par mil såg jag en medelålders man på vänstra sidan av den breda 90-vägen, mest upptagen av trafiken i det närmaste körfältet. Misstänkte att han var på väg över vägen, men förvånades över att han inte kontrollerade sin situation bättre. Med bibehållen hastighet, strax över den lagstadgade gränsen, skulle jag troligtvis korsa exakt i hans bana eller möjligtvis susa förbi framför nosen på honom. Insåg att han borde få sig en lagom läxa. Bekymrades över att jag denna gång var tvungen att kontrollera att jag hade fingret på signalhornet innan jag skred till verket. En mindre inbromsning hade jag gjort för säkerhets skull, när han nu i vanlig gångtakt satt fart över vägbanan. Nu inledde jag en drygt tre sekunders ihållande signalgivning, tutande, varpå mannen stannade strax före vägbanans mitt. Nu hade jag också inlett den kraftigare delen av inbromsningen varpå jag uppnådde kryphastighet ca 20 till 30 meter från mannen som nu var villrådig och förhoppningsvis något läraktigt skärrad. Med huvudet nickade jag åt sidan för att få honom att fortsätta innan den farliga situationen blev värre med ytterligare trafik. Den röda bil jag haft efter mig i ett par mils tid hade nog uppfattat en stor del av incidenten, men slapp stanna till i och med att jag ganska snart kunde accelerera upp till 90 km/h igen.

Till Malung kom jag lite drygt en timma innan kvällens dans, Malungsveckans sista danskväll. Åkte av från den stora vägen och inledde med att ringa Gustav. Inledningsvis blev jag nekad plats i deras hyrda villa, men fick snart ett positivt besked efter en intern rundfrågning. En plats hade blivit ledig under det senaste dygnet, som jag nu fick ersätta. En räddning i sammanhanget var det norska par som stod framför mig i campingkön, tveksamt undrande vad avbeställningsskydd kunde innebära för just dem. Perfekt fördröjning som gjorde att jag inte bokat något innan jag fick det inbjudande samtalet... Av Bosse fick jag sedan en perfekt vägbeskrivning.
   Bjöds lite mat, (några riskorn och korvbitar fanns kvar från en underbar korvstroganoff), men inledningsvis en god möjlighet att duscha under tiden de andra åt. Bytte om och var snart klar för en kväll med underbar dans till ZLIPS och BLENDER. Hann lyckligtvis dansa en hel del med Annica, som för övrigt varit en av drivkraferna för mitt Malungsbesök... Lite stökigt på golvet och jag aningen sliten efter dagsutflykten, men en relativt godkänd dansupplevelse ändå.

Söndagen den 24 juli 2005: Någon gång före tre var vi åter hemma i Malungsvillan, inte långt från folkparken. Vi åt varm korv som Rebecka ivrigt stekte upp och delade ut. Måste säga att jag hade riktig tur som fick bo med ett sånt trevligt gäng, inkluderande flera vänner och en Linköpingsdansare (Andreas), för att nämna någon. Sov sedan gott i den hörna jag erövrat (fått tilldelad) i vardagsrummet på nedre botten.

Vaknade till liv före lunchtid. Duschade och åt frukost med de övriga. Jag möttes av riktig gästfrihet, med billigt boende och helt fri mat. Efter ett par timmars tid hade vi gjort oss iordning och städat efter oss. Bosse gav sig av i förväg tillsammans med några andra motorcyklister, men jag stannade till de sista gav sig av från huset, klockan 14.40.
   Min färd tog mig nu nära nog rakt söderut via riksväg 45. Målet för dagen var att besöka mina föräldrar, som nu befann sig hos min moster och hennes man i Åmål. Trivdes bra med att färdas genom skogarna och kunde snart njuta av en fikarast, kaffe och glass, när jag stannade till för tankning, ev vid Stöllet. Det enda djur jag såg längs vägen var ett rådjur som väl på vägbanan valde att vända tillbaka in i skogen, i åsynen av mig. I Grums valde jag att stanna till för en måltid på SIBYLLA. Mycket välsmakande måltid, extra smaksatt med kryddning av stripsen. Resten av färden till Åmål gick utan bekymmer.

Hade en mycket trevlig kväll tillsammans med Ellinor, Åke, mor och far.

Måndagen den 25 juli 2005:Gick upp efter klockan 08.30, duschade och åt frukost med de övriga. Avfärd gjordes samtidigt som mina föräldrar lämnade Åmål. Vi tog dock olika vägar från en av stadens yttre rondeller, mina föräldrar på hemväg och jag på väg via Billingsfors och riksväg 172 ner mot Uddevalla.
   Tidigare planer innefattade en tripp vidare mot Sollebrunn för att eventuellt hälsa på en vän. När jag väl hörde av mig, på plats i Uddevalla, visade det sig att han just befann sig på väg från Göteborg mot Uddevalla. Där skulle han byta ut en arbetstelefon, men skulle därefter vara ledig. Vi beslöt oss för att träffas och äta en bit mat. Min väntan fördrev jag på Mc Donalds, vid vilken jag parkerat motorcykeln en bit upp på en riktigt bred gång vid busstorget.
   När vi väl mötts strosade vi runt ett tag i centrum. Efter en del letande fann vi just en sådan lunchrestaurant som vi sökte. Ett par timmars snack följde innan jag började tänka på vidare färd, eventuellt till södra Sverige. Innan avfärd stannade vid en stund vid min motorcykel. Två tyngre ekipage, GoldWing med släp, körde även de upp på det breda gångstråket, men blev snart överfallna med en drös av frågor från en av Uddevallas "alkograbbar". A-lagaren var nog den som fick dem att ge sig av efter ca fem minuter. Därefter skulle han snacka med mig och Thomas, men utan att få allt för mycket uppmärksamhet. Trots detta lyckades han snacka om både det ena och det andra, om hur han suttit inne på Svartsjölandet och hur han fått en motorcykel av en internkompis osv... Men vi lämnades trots allt efter ett par minuters malande...

Min resplan var inte speciellt välplanerad. In i landet ville jag inte, eftersom alla väderprognoser pekade på riktigt riklig nederbörd något dygn framöver. Vackert väder kunde endast väntas vid västkusen, sedan ovädret dragit vidare. Velade mellan övernattande i Stenungsundstrakten och att åka riktigt långt söderut, exempelvis Halmstad och Tylösand. Efter att ha misslyckats med att få kontakt med en av mina västkustvänner satte jag hur som helst kurs söderut. Ner till Göteborg valde jag omväxlande E6 respektive minder vägar. Kom in mot Göteborg från Tuve-hållet, lagom för att göra en liten rundtur på Hisingens mer centrala förorter. Tankade söder om Göteborg och tog sedan uteslutande E6 söderut. Fann att sista biten ner mot Halmstad var en provsträcka för Vägverket med största tillåtna hastighet om 120 km/h. Troligtvis handlade det om ovana, men jag tyckte inte trafikrytmen var lika trevlig som på 110-motorvägarna. Å andra sidan var det lugnare trafik än den jag upplevde norr om stan, i rusningstrafik.

I Halmstad fyllde jag på handkassan en aning, efter att ha irrat omkring en stund i stadskärnan efter en lämplig bankomat. Sedan åkte jag vidare ut till kusten mot Tylösand. På en av huvudcampingplatserna var det redan fullt. Fortsatte därför vidare och fick en av de sista platserna på en kampingplats ett par km från just Tylösand. Nöjde mig med detta, slog upp tältet och slog mig till ro. Telefonen laddades under natten, lite i det fördolda, i ett gemensamhetsutrymme och var åter igen fullt funktionsduglig när jag tidigt om morgonen vaknade till.

Tisdagen den 26 juli 2005: Den ordinarie ledigheten var egentligen slut. Hade dock haft en "ramtur" i grunden och därmed fått klartecken till en dag med kompensationsledigt. En förhandling som blev klar under min Uddevallavistelse, dvs under måndagen, och en förutsättning för min riktigt sydliga utflykt. Packade nu ihop tältet och gav mig av till "det riktiga Tylösand". Där åt jag medhavd frukost, drickbar yoghurt. Njöt av underbar utsikt, havet och den härliga solen. Vädret var riktigt soldyrkarlockande, men jag behövde ge mig av. Satte kurs mot Smålandsstenar och prickade in Hillerstorp som ett möjligt rastställe, grundat på nyfikenhet men helt utan kända fikaförutsättningar.

Det blev en mycket avkopplande färd upp mot de Gudrunstormfällda smålandsskogarna. Stormskogsstädningen hade på sina ställen kommit riktigt långt. Att räkna mängden virkesupplag var inte att tänka på, än mindre antalet nyöppnade renskrapade hyggesmarker. Kontrasten till alla de plockepinnmarker som också passerades var med andra ord stor...
   Även i trafiken märktes "Gudrun" och hennes januariverkningar. Ibland stoppades trafiken upp ordentligt av tunga timmerlastbilar. Och fenomenet tätt packade bilar nyttjades i synnerhet vid ett minnesvärt tillfälle. Efter ett par mils ordnad färd i kolonn kom det ett par kilometerlånga sträckor utan nämnvärda svackor, där även trafik in på vägsträckan kunde överblickas. Till slut, efter en diger förplanering, tror det var 110-väg där hastigheten låg runt 70  km/h, kunde jag accelerera sekundsnabbt, låta hastigheten sakta falla och köra om sju fordon i ett svep, riktigt effektivt. I och med att jag hela tiden lämnat en lucka till framförvarande trafik gavs denna möjlighet, något som de framförvarande tätt packade husvagnarna och bilekipagen gick miste om. Omkörningen låter vådlig, men var härligt skönt förplanerad och underbyggd. Även efter omkörningen var siktsträckan och ytterligare någon kilometer bilfri i mötande körfält.

I samband med att jag nådde Smålandsstenar insåg jag min längtan efter en toalett. Hade sett en stor bensinmack strax söderom och vände därför tillbaka till kända trakter efter en tids snirklande i tätorten. Bensinmacken visade sig ligga lite längre bort än vad mina minnesbilder sa mig, i grannorten Skeppshult.
   Ett stilla duggregn startade just som jag steg av motorcykeln. En mackgäst undrade hur jag stod ut i regnvädret, (ett regn jag hittills sluppit). Hungrig förblev jag kvar i över en halvtimma, fängslad av en korv- och mosmeny med massa gott tilltugg. Strax innan min avfärd kom jag på att jag hade vänner som eventuellt kunde uppehålla sig i trakterna av just Smålandsstenar. Fick inget direkt SMS-napp utan fortsatte därför som planerat mot Hillerstorp, efter nytt kryssande i Smålandsstenar.

Väl i Hillerstorp stannade jag vid en informationstavla för att bilda mig lite lokalkännedom. Hade visserligen haft förhoppningen att finna fikasällskap på orten, men inriktade mig nu istället på att söka lättvunnen information om järnvägens dragning i samhället. Samtidigt insåg jag att jag fått napp på SMSet i Smålandsstenar. Mina vänner Maria och Anders var i färd med att ge sig av från Smålandsstenar ner till Halmstad, men var "på" om det passade inom någon timma. Vi hördes av per telefon och bestämde möte om fyrtio minuter, (den tid jag ansåg mig behöva för färd tillbaka från Hillerstorp), vid "Göstas Konditori", rondellen mitt inne i Smålandsstenar.

Restiden tillbaka till Smålandsstenar var ganska väl avvägd. Efter att ha parkerat vid sidan av konditoriet befann jag mig vid ingången ett par minuter innan vår avtalade mötestid. Efter ett par minuter möttes jag av en härligt gravid kompis Maria och hennes Anders. Det blev dryga timmens goda avkopplingstid, full med skvaller och uppdateringar, smaksatt med prinsesstårtbit och kaffe, innan vi gav oss av åt olika håll. För egen del satte jag nu kurs direkt mot Jönköping istället för Hillerstorp. I utkanten av Jönköping pratade jag lite med mamma i mobiltelefon och fortsatte efter tankning mot Hjo.
   Vid vätterns strand kopplade jag av en knapp halvtimma. Befann mig strax söder om stadskärnan i Hjo, ivrigt fotograferandes nyfikna änder. När kroppen kände sig utvilad åkte jag förbi hotellet jag nyligen bott på och fortsatte norrut till Karlsborg. Där stannade jag för att fika. Satt ute och spisade en munk och en välsmakande kopp kaffe samtidigt som jag kunde se olika motorcyklar stanna till och fara förbi. Mest spektakulär var en glidarhoj vars unga förare inte hade mycket att omnämna som skydd. Som hjälm endast någon gammal militärliknande hjälm från andra världskriget eller tidigare. Slitna jeans och inget mer att omnämna i skyddande väg. Kände mig lite stolt åt att sitta väl skyddad och på en bra mycket större och gemytligare hoj.

Längs vägen upp mot Undenäs och Töreboda och Hova stannade jag till då och då för fotografering. Hade nu i princip hunnit ikapp den bakre delen av regnfronten så många pratat om. Fängslades av de storvuxna molnformationerna som storslaget belystes av en mycket vacker kvällssol och bäddade för digra skuggor.
   Även fast kvällen började bli långt gången och körsträckan i kroppen lång, tog jag mig friheten att köra en liten tur runt i Laxå. Var lite nyfiken på om jag fortfarande hade kvar vänner på orten, svar som jag dock inte med säkerhet kunde få bara genom rundturen. Tillfälligt nöjd fortsatte jag dock färden mot Stockholm. Längs motorvägen mot Örebro blev jag dock lite irriterad. Hade en bil som onekligen inte ville ligga efter en motorcykel, (med min körstil och tempo), men som inte heller förmådde annat än att motarbeta omkörningar och bromsa framför. Beslöt mig till slut för att öka min redan tilltagna medelhastighet med ytterligare + 5 km/h, varpå jag till slut slapp vägmarodören. Väl i Örebro var det dags för det efterlängtade matstoppet på MAX. Pratade med Anki innan jag slog mig till ro, laddandes inför den sista biten av färden från Tylösand till Rotebro.

Mörkret hade nu givit sig tillkänna och jag nyttjade helljuset så ofta jag bara kunde. Ibland med risk för att blända framförvarande, trots viss restriktivitet. Strax efter Arboga körde jag av allt att döma över en riktigt stor blodfläck. Kan tänka mig att det tidigare på kvällen varit en viltolycka på platsen. Tror inte det var något kött direkt, utan mest en stor fläck som utan förvarning dök upp i strålkastarljuset och under mig. Gladde mig åt att jag ännu själv gick viltfri.
   I Västerås tog jag den sista riktiga bensträckaren. Åkte av från motorvägen och stannade invid vägen på en parkeringsficka i en landskapsmässig svacka, omgiven av bebyggelse en bit från vägen. Reaktionerna blev många och påtagliga. Stod och njöt vid sidan av min motorcykel, iförd min effektivt varnande reflexväst. Jag såg bilar som i hastigt bromsade in i nedförsbacken, bilar som kvickt åkte in på avtagsvägar, tvekandes om fortsatt färd, helt vändandes om... Allt för att undvika polisen snarare än mig...

Den sista biten från Enköping och hem var avkopplande i trafikhänseende. Kunde relativt ostört köra med helljus och god sikt. Passade dessutom på att göra två kraftiga provinbromsningar från 110 km/h till nära nog stillastående. Imopnerande god inbromsningssträcka, där jag i princip höll mig mellan två reflexstolpars mellanrum, troligtvis ca 65 meters avstånd, (200/3). Väl hemma, en bit efter midnatt, kunde jag glädja mig åt en mycket minnesvärd Sverigeturne, med härligt minnesvärd slutetapp...

Onsdagen den 27 juli 2005: Efter en kort nattsömn åkte jag till jobbet för en arbetsdag mellan klockan 08.30 och 14.20. En härligt kort dag som passade utmärkt efter helgens långfärd.
   Under kvällen gjorde Anki och jag ett försök till träning. Men min trötthet gjorde att jag var aningen okoncentrerad, utan träningsuppslag i huvudet. Efter en halv låts dans hamnade vi istället framför videon. Betydligt mycket roligare att denna afton se andra dansa än att dansa själv. Några idéer och uppslag fick vi nog, men inget vi lyckades ta oss för just denna dansträning. Istället åkte vi hem till Anki, trots vissa tidigare funderingar om färd till Rotebro. Lika bra det, eftersom jag bara längtade efter att få koppla av...

Torsdagen den 28 juli 2005: Efter en natt hos Anki var jag åter igen pigg. Gav mig ut på mobiljakt. Den senaste helgens mobilproblem, med en navigeringsknapp som förde ett eget liv, var jag motiverad att köpa en ny ersättare. Fann att mitt abonnemang stödde både gratis utbytande och utbytande med viss kostnad i mellanskillnad. Efter att ha läst en del på nätet gav jag mig ut på lunchrasten för att fixa resten. Valet föll på en NOKIA 6680 med 495 kronors mellanskillnad att betala. Försäljaren gav jag visserligen inte mycket för, då hon hela tiden svarade på kamerans upplösning när jag ifrågasatte hennes förordanden en mobil med mindre display. Till slut teg hon istället för att leta fram displayfakta. Ansåg mig själv ha sökt svar nog och brydde mig inte, utan konstaterade att hon nog inte förstod vad bildskärmens storlek angavs i för enhet.

Arbetsdagen var lugn. Kunde mellan västerhaningeväxlingarna ägna mig en del åt att skriva av min gamla mobiltelefonbok. Efter arbetsdagens slut åkte jag hem till Rotebro. Anki kom något senare, efter avslutad dans på Hågelby...

Fredagen den 29 juli 2005: Innan läggdags mötte jag Anki nere vid Rotebro station. Gemensamt gick vi genom den ljusupplysta minnesplats som fanns iordningställd i en av gångtunnlarna under motorvägen. Misstänker att det var en mopedist som förolyckats, men utan att veta svaret. Ett djupt märke i asfalten var det enda som möjligtvis kunde antyda att någonting gått snett, förutom minneskort och ljus förståss. Stämningsfyllt och gripande att passera tunneln i den ganska mörka natten.

Efter en sovmorgon på hemmaplan i Rotebro kunde jag om eftermiddagen bege mig till jobbet i lugn och ro. Då hade jag fortsatt arbeta med uppdateringen av min gamla mobils telefonbok. Under min rast inhandlade jag ett större minneskort till mobiltelefonen, redo att lägga in alla uppgifter. Under mitt arbetspass lämnade jag ut arbeten inför helgens byggande och ibruktagande av linjeplats "Brista" mellan Norslunda och Märsta. Natten spenderades efter avslutat arbetspass hos Anki...

Lördagen den 30 juli 2005: Anki begav sig om förmiddagen ut till Nynäshamn. Själv satte jag mig så småningom på tunnelbana och buss ut till Vallentuna för lite modelljärnvägskörning. På bussen från Danderyds sjukhus mötte jag ett par vänner och kända ansikten från järnvägsbranschen. Grauers med sin lilla dotter som ganska snart var trött på att åka buss.

Hemfärden från modelljärnvägslokalen gick med buss via Upplandsväsby. Hann få ett par timmars nattsömn innan det blev dags för nattjänstgöring på "Västeråsplatsen". Stora delar av mitt bevakningsområde var avstängt för trafik. I Västerås pågick bland annat ett brobyte. Under en fas av transporten fick ett extra arbete anordnas för att justera lasten så att de inte skulle fastna i perrongkanterna. Intressant i sin helhet...

Söndagen den 31 juli 2005: Efter en mycket bra natt med en del dagboksskrivande, trots arbeten och de avstängda spåravsnitten, begav jag mig söderut med pendeltåg till Nynäshamn. Hämtades med bil av Anders, åt frukost och sov sedan i Ankis lilla stuga. När jag vaknat till var det dags för en mycket välsmakande måltid med kött, kryddsmör och potatis samt paj till efterrätt. Vi såg en del på TV, mestadels golf, innan både jag och Anki återvände in mot stan med pendeltåg. Arbetade ett nattpass på egen hand, sydkant, med en hektisk inledning men lugnt avslut...

Måndagen den 1 augusti 2005: Kunde under nattarbetspasset hålla mig sysselsatt med uppdaterande av mobilens telefonbok. Om det inte varit för sommarperioden hade nog natten varit betydligt mer hektisk.
   På hemmaplan sov jag ut ordentligt innan jag startade en flugjakt och städningsrunda i lägenheten. Handlade och samtalade en hel del med "Blomman" gällande den orderröra ibruktagandet av linjeplats "Brista" hade fört med sig. Åter igen ett byggprojekt i järnvägssverige som kan ifrågasättas stort i fråga om planering och genomförande. Anki anlände vid 20-tiden på kvällen till min lägenhet i Rotebro, varpå vi delade på en pizza och njöt en stor god sallad. Reslustan gav sig uttryck i en nätbeställning av en semesterresa till ön Samos, Grekland. Ett fyrstjärnigt hotell på ön och avfärd den 28 augusti.

Tisdagen den 2 augusti 2005: Sovmorgon i Rotebro, följt av en skön arbetseftermiddag och en underbar promenad hem till Anki, genom stan. Det var en tilltalande stämning utomhus och jag drömde mig redan bort till den kommande semesterresan och det okända Grekland.

Onsdagen den 3 augusti 2005: Kunde njuta av en arbetsförmiddag inkluderad friskvård kombinerad med lunch. Tog därför tillfället i akt att gå en promenad och avnjuta lunch på en av mina favoritlunchrestauranter längs Hantverkargatan. Kanske den godaste laxrätten jag någonsin ätit ute.

Styrde under dagen stundtals mer än vad ordinarie schema föreskrev. Trivdes bra med att ha hela syd ett tag för mig själv. Eftermiddagen spenderades sedan i Ankis lägenhet, till dess jag begav mig norrut med pendeltåg till Norrviken. Besökte mina föräldrar. Anki anslöt kort därpå och vi utmanades var för sig att lösa matematiska klurigheter iform av de nu så populära japanska "Sudoku". Sent om kvällen tog vi så pendeltåget hemåt...

Torsdagen den 4 augusti 2005: Tog pendeln till jobbet tidigt om morgonen. Inköpte under dagen en flygscanner, "Uniden 220". Ivrig begav jag mig hem om eftermiddagen, laddade flygscannern och satte igång att lyssna av flygradiotrafiken. Intressant och spännande till dess jag var tvungen att avbryta för färd till Hågelby.

Mötte Anki på pendeltåget mot Tumba. Väl i Tumba började det spekuleras i alternativa bussval, varpå Anki antog sig veta ett bra alternativ. Upptagen i en diskussion märkte hon dock inte att vi gick på fel buss, en helt annan än hon tänkt sig. Jag ifrågasatte inte och fick dessutom inte plats bredvid de andra, utan satte mig lite avskiljt bak i bussen. Till slut, efter ca tio minuters färd blev jag plötsligt avföst. Trodde först att jag missat att vi var framme, men insåg sedan att inte heller Anki kände igen sig. Vi hade turen att bara någon minut senare kunna byta till en ny buss, tillbaka till Tumba, för att kunna göra ett nytt mer beprövat transportförsök.

Danskvällen som sådant var riktigt bra. Fick bland annat njuta av underbara danser tillsammans med min vän "Yez". HIGHLIGHTS spelade bra, men hade en aningen tunn ljudbild enligt mig. Något som saknas för att ge det rätta trycket och dansinspirationen på djupet, från golv till fingerspetsar.
   Nöjd med danskvällen kopplade jag av tillsammans med Anki vid min sida, för färd hem till henne.

Fredagen den 5 augusti 2005: Hade en riktigt ledig och fri dag. Sov ut hemma hos Anki. Avnjöt en god hamburgermiddag på MAX vid Hamngatan innan jag mötte upp Anki för en klädinköpsrunda.
   Om kvällen åkte vi till Grönan. Dans till SCOTTS och första gången vi tog oss tid att besöka sommardansen. Vi bjöds ett mycket gott intryck. Den första pausen var dessutom fylld av perfekt musik, produktion av Gessle och Roxette, för dans till dubbelt tempo. Danser med underbart sug i, där varje rytm och stavelse kunde upplevas. (Nu överdriver jag kanske något). Hur som helst, väl värt att fira med en öl, EN STOR STARK.

Efter dansen tog vi bussen till Karlaplan. Därifrån gick vi förbi Ankis föräldrar för att hämta motorcykelkläderna som blivit hemskjutsade från Nynäshamn sedan en tid tillbaka.

Lördagen den 6 augusti 2005: Jag lämnade Ankis lägenhet innan hon begav sig till Nynäshamn. För egen del gjorde jag nya klädinköp, bland annat ett par sköna gröna byxor som jag fann på "Hennes och Mauritz".

Arbetade ett övertidspass och hade hand om hela sydfjärren under eftermiddagen och kvällen.
   Direkt efter arbetspassets slut begav jag mig till Skansken. Hann precis sätta mig i säkerhet när en störtskur utan dess like nedkom från himlen. Saknade en del vänner och fick efter mycken övertalning tillåtelse att springa ner under en halvtimmes tid för att kolla på Grönalunds dansbana. Hittade vad jag sökte och hann dessutom njuta ett par goda danser innan jag åter igen fick lov att springa upp till Skansens dansbana, nu i ett mer normalt regnfall.
   Flera av dansarna på Grönan anslöt den sista timman av Skansens danskväll. Efteråt fick jag skjuts till centralen, lagom för att hinna med sista pendeln hem.

Söndagen den 7 augusti 2005: Dagen präglades av ett härligt avkopplat lugn. Lyssnade mycket på min flygradioscanner och inspirerades så småningom att flyga flygsimulator. Något som kändes riktigt ovant.

Måndagen den 8 augusti 2005: Anki var kvar på landet. Själv var jag inledningsvis hemma för att sortera sopor och fortsätta jaga flugor. Om kvällen gav jag mig dock iväg på motorcykeln för färd mot Nynäshamn, med matstopp vid Mc Donalds, Sköndal.
   Väl på plats i Nynäs fick jag se hur underbart härligt Kajsa Bergqvist dominerade höjdhopps-WM. Vilka guldhopp, som slutligen avrundades med mycket bra försök på världsrekordhöjden 2.10.

Natten tillbringades i Ankis nynässtuga.

Tisdagen den 9 augusti 2005: Ytterligare en njutningsbar semesterdag. Efter frukost begav sig Anki och jag ut på en diger möbelrundtur. Både till Länna och Kungenskurva. På IKEA mötte vi min första stora kärlek, Camilla. Micke och deras son såg jag inte till, däremot fick jag äran att se och träffa deras fyraåriga dotter. Var imponerad över att Camilla hann se mig och ropa efter mig. Själv skulle jag ha missat henne totalt. Det var otroligt roligt och trevligt att få stå och skvallra en tid, och uppdatera sig om hur respektive liv såg ut idag. Riktigt trevligt...

Resten av dagen tillbringades på Ankis landställe, Nynäshamn.

Onsdagen den 10 augusti 2005: Njöt av en riktigt lugn dag på Ankis land, i huvudsak dagboksskrivande...

Torsdagen den 11 augusti 2005: Inledningsvis rikligt med dagboksskrivande, övergående i färd mot Hågelby, via möbelaffärer i Länna. Trevligt nog beställdes både databord och soffa till Ankis lägenhet från MIO.

På Hågelby spelade SWENSSONS. Även detta en gemytlig och bra danskväll. Under färden tillbaka till Nynäs kunde man läsa att Jenny Kallur överraskande tagit hem en sjätteplats i WM-finalen på 100m häck. En mobiltelefonnyhetsläsning som åtminstone gladde mig stort...

Fredagen den 12 augusti 2005: Avnjöt frukost på landet hos Anki. Vid lunchtid packade jag väskorna och tog motorcykeln hem via Rosenhill. Gjorde dessutom ett stopp hemma hos Anki för att vattna blommorna, inkluderat balkongens växter. Hann vara hemma i Rotebro ett par timmar innan det blev dags för färd med pendeltåg och buss via centralen till Skansen. På dansbanan upplevde man ett otroligt liv och stämning när WAHLSTRÖMS gav en oväntat bra konsert. Fick även denna gång skjuts till centralen av Helen. En riktigt trevlig, gemytlig färd, allt annat än stressande inför pendeltågsfärden hem till Rotebro.

Lördagen den 13 augusti 2005: Gick upp relativt tidigt för att vara en lördag. Började med att lyssna igenom och välja ut passande låtar inför den engångs buggkurs jag blivit anlitad att hålla för ett mindre salsagäng i Årsta, (www.djungelsalsa.com). En lagom utmaning utan sörre prestige och krav, och dessutom tillsammans med en av danstjejerna därifrån, Märta. Under förmiddagen lyckades jag också bra med att mer i detalj planera för provapåtillfället. En lättare inledning med lite om grunderna, mest baserat på takten coh frame, med betoning på underarmens riktningsberoende och kontaktförmedlande länk.

Vid 14-tiden begav jag mig av mot stan, Gullmarsplan, och vidare med ersättningsbuss för tvärbanan mot Årstafältet. Efter en kort promenad mötte jag Märta i höjd med en kiosk. Gemensamt gjorde vi sedan sällskap mot utedansbanan, där kursen skulle hållas. Provapåkursen var ursprungligen utannonserad till klockan 16.00, men för säkerhets skull la vi till en liten akademisk kvart, som till slut blev nära nog en timma pga regnande. Det kom ett riktigt skyfall, lagom efter att partytälten fixerats på sina rätta platser. Ett skyfall som var öronbedövande mot tältduken och som verkligen gjorde det mysigt att avnjuta en kopp varm kaffe. Ett gäng antog snart utmaningen att tömma tältdukarnas vattenansamlingar. Det var helt enkelt tur att dansbanan var välskyddad, för när regnet avtog en aning startade vi kursen.

Även om det fortfarande var aningen svårt att göra sig hörd, överröstad av smattrande regn mot tältduken, lyckades paren bra. Både med de inledande grundgenomgångarna, ("frame-inspirerat"), och den slinga jag förberett med Ankis hjälp. Märta gjorde en god insats, gick runt och visade och fyllde i där jag missade lämpliga påtalanden. Efter en dryg timma var slingan fullbordad, många frågor besvarade och "Salsadiggarna" goda buggare också. Den gemytliga stämningen gjorde gott och det var svårt att komma iväg. Hade inplanerat en "Ölkväll" med "Blomman", men gladde mig åt att man ville fortsätta bugga ytterligare ett par låtar...

Ett nytt men lätt regn hade startat. Promenerade till busshållplatsen och tog närmsta buss till Gullmarsplan. Mötte upp "Blomman", Nilla och Jonas på en uteservering vid Rörstrandsgatan, Karlberg. Peter anslöt efter ett tag och gänget var sig ursprungslikt. Under närmare tre timmar satt vi och drack, snackade, tänkte, funderade och kritiserade. Naturligtvis var mycket relaterat till buss- och järnvägsbranchen, men minst lika mycket gällde semesterresor och äventyr. Hungern började göra sig påmind, varpå Peter och jag beställde in "minutbiff" med klyftpotatis. Vår beställning kom med all sannolikhet bort och när det närmade sig ny benämning "TIM-biff" hade en påminnelse till personalen tillslut gjort susen. Maten var god och vårt krogbesök avslutades strax efter klockan 22.10.

Övervägde att åka hem till Ankis lägenhet, men lockades fortfarande av tanken på att dansa av mig lite av min överskottsenergi. Trött var jag inte direkt...
   I de centrala delarna av Stockholm, kring Sergels Torg flöt trafiken ytterst långsamt. Poliser verkade ta upp anmälningar och förhöra folk i snart sagt vart enda gathörn. Fontänen var samtidigt rikligt befolkad av ungdomar, som kanske till och med valt att parker inne i fontänen, när trafiken ändå stod i princip stilla. Hur bussen kom igenom och kunde fortsätta sin färd mot Djurgården är för mig en gåta. Visserligen nyttjades millimeterprecission gentemot övrig trafik och säkert en bit av gångbanan också?
   Med två väskor i hand nyttjade jag mitt inträdeskort på Grönalund, för att se att mina dansfavoriter inte uppehöll sig där. Men dansbanan på Grönan var relativt glest befolkad och sista dansen närmade sig. Därmed blev mitt Grönalundsbesök kort. Bytte bara till dansskor, tog mina väskor och gick ut igen. Undrar om vakterna funderade???

På Skansens dansbana var det bra mycket mer drag. BHONUS misstänks ha höjt sig en aning kvalitetsmässigt igen och jag fick en mycket bra timmas dans. Kunde njuta och ta ut mig relativt mycket innan den sista dansen var över. Var nu nöjd med mitt beslut, att jag inte åkt direkt hem efter krogbesöket.
Natten var inte slut, trots att midnatt var passerad och söndagen kommen...

Söndagen den 14 augusti 2005: Ganska snart skulle det visa sig att festandet skulle fortsätta i natten. Till slut blev vi ett gäng på fem personer som gav oss av med Djurgårdsfärjan och angjorde kajen vid Slussen omkring klockan 01.00. De flesta barerna höll på att stänga, men till slut hittade vi en krog som höll öppet till tre, inte långt ifrån Gamla stans tunnelbanenedgång.
   Kanske var det jag som inte var riktigt van vid krogmiljön, men lite "bögigt" kändes det stundom, trots att sällskapets tjejer verkade göra total framgång vart de än sände sina blickar. Rätt vad det var kunde man känna ett par masserande händer på sina axlar, varpå jag knappast blev mer eggad att inleda några längre disskussioner vare sig på engelska eller något annat språk. Men trots allt trivdes jag när vi väl fann en hörna där allas vårt bagage kunde hållas under uppsikt och där man kunde vända sig mot "de våra" för att skärma av omvärden en aning. Något som puben dock gjorde sig pengar på var att samla in ölglasen tidigt, innan de ens var halvdruckna. Man hade med andra ord fullt upp att passa glas också, inte bara sitt eget utan vännernas. Helene gjorde sig dock ett kap, då hon fick ett nytt glas öl, efter just en sådan fadäs.

Vid tretiden var jag färdig att åter igen ge upp. Beslöt mig dock för att följa med och beskåda kön på Patricia. Nu verkade det som om flera skulle ge upp, varpå jag inväntade en gemensam promenad mot tunnelbanan. Men utan att veta ordet av var jag framropad och mitt inne i, (nästan lägst fram i kön). Pengarna som jag skulle spara räckte inte ens, men den saken ordnade omgivningen också, (tack för lånet Kalle).
   Den positiva upplevelsen av Patricia, (bortsett från att garderobspersonalen var otrevlig och nedlåtande), var att det på övre däck spelades underbar live-musik. Här trivdes jag bra. Trivdes också med att flirta lite med omgivningen, men höll mig trots detta aningen restriktiv gentemot helt okända tjejer. Var i stället mycket mer road av att flirta inom sällskapet, där det åtminstone teoretiskt sett fanns en god möjlighet att hålla festandet på en likasinnad och acceptabel nivå. Visst kändes det skönt att inte ha lust att ragga nämnvärt (allt för mycket), i en trängsel och attitydmängd som var utmattande bara den. Tror att Anki hade det minst lika bra i lugnet på sitt landställe.

Även här, på Patricia, stannade vi till stängningsdags, till dess klockan var mer än fem. Slutligen följde jag Helene till en av nattbussarna, kramade adjö, och begav mig av till centralen via busslinje 3. Det fick bli första morgontåget hem efter en trevlig, lång och intensiv dans- och festarkväll in i en minnesvärd partynatt.

Sov under förmiddagen men var, med tanke på allt festande, aktiv relativt tidigt under söndagen. Om eftermiddagen, efter att ha sett en hel del på friidrotts-WM (Finland), mötte jag Anki vid centralen. Då hade jag redan handlat mat i Rotebro och vi var redo för vistelse i Ankis lägenhet. Semesterveckan led ot sitt slut och avfirades med inköpta Pizzor och TV-avkoppling. Kvällens nyheter dominerades främst av en oförklarlig flygkatastrof med en Boeing 737 i Grekland (piloterna borta resp medvetslösa) och det faktum att Stefan Holm endast kom sjua i WM. Hela den manliga höjdhoppsfinalen var i och för sig svårförklarlig. Endast en hoppare över höjden 2.32 och i tävlingens allra sista hopp.

Måndagen den 15 augusti 2005: Startade arbetsveckan lugnt, med sovmorgon till klockan 11.30. Under min promenad till bussen och passagen av Karlaplan insåg jag hur nära förestående hösten var. Löven hade nu börjat falla av i en strid ström.
   Kunde på jobbet glädjas åt att jag fått en första liten belöning för ett inlämnat idéförslag till Banverket, en trisslott. Började med att skicka in kvittensen, innan själva skrapandet, som jag för övrigt utförde i solen under min friskvårdspromenad. Slapp hjärtinfarkt i och med att lotten inte innebar någon vinst. Men spännande och trevlig skrapning trots allt...

Trots en ny tidtabell bjöd arbetsdagen på ett trevligt lugn. Ytterligare en skön promenad hem genom stan, till Anki, för en lugn kväll med goda smörgåsar och allmänt TV-tittande.

Tisdagen den 16 augusti 2005: Tog bussen till jobbet. Redan från start, klockan 08.30, drabbades jag av en mängd "TLS-fel" i Märsta, och därmed viss nödvändig extra växling. Dock inga stora förseningar att bråka om. Trots att jag började 08.30, hade jag en kort arbetsdag. Var fri redan vid 14.20. Hann därmed en stunds avkoppling hos Anki innan vi vid 17.15-tiden möttes ute på stan. På "Dressman" inhandlade jag en mörk kostym med tillbehör. Det enda som saknas är en vit skjorta, eftersom den rätta storleken för mig var slut. Dessutom gillade jag inte de vita skjortor som vi i andra affärer tittade ut som ersättare eller reserv. Samtliga av dessa kändes tunna och i viss mån genomskinliga.

Innan vi gick hem till Anki hann vi också passera ett par matavdelningar i jakt efter ett trevligt vinägerställ eller liknande. Men inget fanns att finna...

Onsdagen den 17 augusti 2005: Hade en mindre sovmorgon när jag började 06.30. Tog bussen från Anki i precis lagom tid för att vara i tid till övertagandet av "Uppsalaplatsen". Den nya tidtabellen beredde vissa problem att genomskåda alla korsande tågvägar och avgångar som ska samsas om spårkapaciteten. I synnerhet har det blivit mer komplicerat att bedriva trafik via dubbelspåret Uppsala-Löten, i och med att de måste samordnas med trafiken mot Uppsala norra, (Sala). Ytterligare uppretad blev jag av en ombordansvarig på en "Uppsalapendel" som bara ett fåtal minuter före ankomsten till Uppsala, strax norr om infarten Uppsala ringde och undrade om hans tåg kunde få spår 1, närmast stationshuset, istället för spår 3. Min irritation skapades mest av att ett sådant beslut kräver framförhållning, att tåg behöver tid att bromsas in, att tågvägar läggs i god tid för att säkerheten ska vara säkrad osv. I och med denna sent inkomna fråga visades betydande brister på ett i mina ögon "kvalificerat yrkeskunnande". Därmed blev det också svårt att vara positiv i resten av delgivna tankar. Visst fanns det en poäng i olämpligheten med spår 3 i samband med avgången åter till Stockholm, då resenärer i sista stund hindras av bommar fällda för såväl en avgång mot Sundsvall som en mot Sala. Å andra sidan har man så länge hört tjatet om att SJ företrädesvis vill ha Sala- och Dala-tågen på spår 1. Visst, ett bevis på att inte alla kan vara lyckliga på en gång. Därmed sågade jag honom tyvärr hårt då han undrade om vi kunde tänka på en spårändring till kommande rundor. Komplexiteten i Uppsala under rusningstid gör att man mycket ogärna flyttar tåg och passagerare från orginalspåranvändningsplanen. Speciellt med tanke på vilket kaos som rådde med alla korsande tågvägar vid inledningen av förra tidtabellsskiftet. Nu verkar det i alla fall vara under kontroll, trots att den ombordansvariga inte ansåg att vi tänkte på resenärernas bästa. Ord står mot ord... Resenärer brukar vilja veta att tåget går från det "vanliga spåret" när de kommer kutandes i sista stund.*ler*

Arbetsdagen blev hur som helst bra och avslutades på "Eskilstunaplatsen". Solskenet utomhus lockade till en promenad. Blev dock ganska snart illamående. Hade svårt att veta om det var av hunger eller av annan orsak. Ena sekunden var jag jättesugen på mat, för att i nästa stund vara utmattad och tro att mat skulle bli helt fel. Besökte toaletterna på plan 4 i NK-huset innan jag åter igen tog mig ut i solen. Efter ett par minuters ytterligare överväganden tog jag beslutet att både utmattning och illamående kunde ha sin grund i matbrist. Detta trots en underbart god kycklingsallad på jobbet, från gårdagen. Besökte nu MAX och avnjöt därmed en Supremeplusmeny och FantaFree. Innan jag fick maten på brickan hann jag dock få ytterligare ett adrenalinrus i kroppen. Hade under en längre tid en kund som visade tecken på att vilja tränga sig i kön. Detta lyckades han till slut också med, samtidigt som han ställde till det för övriga. Genom hans förfarande, (stod i en kö som flyttades ett steg vid kassabyte), bildades raskt två köer. Kunde dock inte låta bli att vända mig bakåt mot den nybildade kön och förklara att det bara var en kö per kassa... Hur det gick med "nykomlingskön" vet jag inte. Brydde mig helt enkelt inte. Jag fick min mat, trots en ytterligare före i kön...

Gick åter igen en sväng förbi NK. Denna gången för att studera den typ av 23"-skärm som jag tror mig få nyttja så småningom. Kommer att bli riktigt imponerande och härligt att sitta framför den, inkluderad i en matchande och ny datamöbel från MIO.
   Fortsatte sedan mot Ankis lägenhet, både till fots och med buss den sista biten. Sov middag en kortare tid och begav mig så småningom mot Slussen med tunnelbanan, för vidare bussfärd till Nackswinget, Finntorp. Det kändes skönt att komma igång med höstträningen igen. Även om vi inte behövde dansa upp för den "Tävlingsförberedeande kursen" så var vi på golvet tillsammans med de som skulle dansa upp för en kursplats. Mina nya skor, ReeBook, gav mig den härligt flygande danskänslan jag en tid saknat. Helt underbart...
   Tyvärr förblev inte gnistan speciellt långvarig. istället började jag bli matt igen, känna ont i halsen, en stelhet i ryggen och en svag värk i öronen. Trots allt var jag nog inte i toppform. Vi hade planerat att åka till Rotebro för nattvila, men förblev trots allt kvar i Stan, hos Anki...

Torsdagen den 18 augusti 2005: Kunde avnjuta en ledig dag. Tillbringade tiden hos Anki, mestadels dagboksskrivande. Utomhus lockade visserligen underbar värme, ca +25 grader celcius. Anki mötte jag om eftermiddagen upp vid Karlaplans tunnelbanestation. Hon hade då varit och hälsat på sin farmor. Gemensamt åkte vi till Rotebro. Handlade på COOP FORUM, där jag blev riktigt förbryllad. Hälsade på en före detta kollega som troligtvis kopplade fel gällande vem jag var. Visserligen mycket igenkännande, kanske i för hög grad, då hon började fråga om jag träffat hennes son på sistone. Tankarna i mitt huvud började snurra frenetiskt. Hade jag missat någon koppling under min tjänstgöringstid? Hur som helst, det fanns vissa fakta som kunde stämma, även om jag missade hans namn. När hon sedan började fråga om min syrra var det lättare att prata. Tänkte att hennes son troligtvis kände min syrra istället för mig. Men visst, hon blev förvånad när jag yppade att syrran väntade sitt fjärde barn, varpå jag åter fick känslan av att vi pratade om helt olika personer. Hur som helst, samtalet fortsatte med mer ogreppbara fakta och slutade inte förrän jag efter ett par minuter var på väg från disken. Då hörde jag bakom mig att jag skulle hälsa "Maria" så mycket... Då orkade jag inte forska mer, inte ställa relationshärvan till rätta, utan nöjde mig med att konstatera att min syrra faktiskt heter Maria, men först i andranamn...
   Misstänker att min fd kollega kommer på hur allt ligger till, så småningom i alla fall. Annars kan man ju undra vem hon tror väntar sitt fjärde barn???

Fredagen den 19 augusti 2005: Sovmorgonen kunde jag avnjuta på hemmaplan. Även om kvällen var det en underbar värme i luften. Jag hade visserligen ont i halsen, men njöt av promenaden från T-banan hem till Anki, efter arbetsdagens slut...

Lördagen den 20 augusti 2005: En tidig arbetsdag. Fick en rejäl rast som jag kunde avnjuta i solen. Promenerade blad annat till Gallerian. Om eftermiddagen åkte jag till Anki, för gemensam färd ut till Hässelbystrand och fest hos "avocado". Mötte många personer från Sollentuna, inte minst beroende på att Jennys pojkvän Jonas är därifrån. Till bords kunde jag njuta av konversation tillsammans med de nya Uppsalaborna Jonas och "min kära" Sandra (Jonas fru). Skjuts hem fick vi sedan av Mathias och Madde. En relativt snabb hemfärd via Fridhemsplan, varifrån vi kunde ta den sista bussen direkt till Anki.

Söndagen den 21 augusti 2005: Anki vaknade tidigt rastlös. Lägenheten möblerades om en del innan vi åkte ut till Kista för att hämta restpackningen från Ölandsveckan. Jag åkte sedan vidare till dansklubbens lokal Ceylon för lite storstädning. Innan mitt nattpass kunde jag sova ut hemma hos Anki, där ytterligare möbleringsframsteg gjorts.

Måndagen den 22 augusti 2005: Arbetsnatten blev riktigt lugn. Satt mestadels ensam på min post och hann därtill med en del dagboksskrivande. Även efter hemkomsten var jag pigg. Däremot riktigt härligt utslagen, sovandes hela eftermiddagen, laddandes för mitt andra nattarbetspass.

Tisdagen den 23 augusti 2005: Även denna arbetsnatt blev relativt lugn. Arbeten lämnades visserligen ut, men var snart avklarade sedan alla planeringsändringar gjorts.

På hemmaplan vaknade jag redan vid tolvtiden. Fick bevittna en glasexplosion i kylskåpet, strax efter att jag hämtat ut någonting därifrån. I kylen fanns rikligt med glassplitter, väl spritt över alla hyllor, från en frysexploderad mineralvattensflaska av märket "BIE". En flaska jag sparat i ett par år efter en utbildningskonferens. En viss relation till orten Bie ligger också till grund för sparandet. Gjorde endast en grov glassanering, men la min huvudsakliga energi på en ärendeutflykt.
   Besökte först banken för låneförfrågan och information om internetbank samt pensionssparande. Fortsatte därefter till jobbet för att få kompledigt en del av den kommande fredagsturen. Detta för ett nytt bankärende innan den kommande semesterveckan i Grekland. Skönt att ha allt klart innan semestern påbörjas, helt enkelt.

Eftermiddagen nyttades sedan till en matinhandlingsrunda och tvättsorterande. Om kvällen kom Anki ut på besök.

Onsdagen den 24 augusti 2005: Förmiddagen användes till klädestvättande. Därefter hade jag en bra och lugn arbetsdag innan jag tog mig en promenad hem till Anki om kvällen.

Torsdagen den 25 augusti 2005: Sov hos Anki. Skrev dagbok om förmiddagen, innan jag gick ut på stan för ett par ärenden. Inköpte bland annat den skjorta jag saknade till min kostym, på Dressman. Hade god tur under min promenad till jobbet och drabbades endast ringa av ett kraftigt regnväder. Bjöds sedan en intressant arbetsdag där jag bland annat blev rikligt nedtryckt i skorna av en förare som kände sig hjälplös, åsidosatt och missprioriterad när hans snabbtåg fick ligga efter ett fjärrtåg från Göteborg i Mälarbanans eftermiddagsträngsel. Enligt honom passade jag inte i min yrkesroll, jag skulle illa kvickt se till att söka nytt jobb. Jag var riktigt inkompetent, något som numera började bli tydligt för hela Stockholmsfjärren. Vi hade varit bra men var nu inte värda ett dugg när vi frångick huvudprioriteringsrekommenadtionen, att rättidigt tåg ska prioriteras före ett sent. Visst finns det många olika problemlösningar, men hans vinst hade varit föga av att komma om. Ville ha så smidig trafik som möjligt och så många tåg på rull som möjligt. Men visst, tidtabellskonstruktionen och optimismen i tidtabellsläget är redan från början lite dömd att misslyckas. Som svar på min inbjudan till fjärren svarade föraren "att han redan varit där". Kändes inte som om han ville förstå, ville inse att det fanns olika lösningar och inse att det fanns fog för hans ordning i kön.

Hann med den sista timman av den sociala dansen, med livemusik av Jocke Göransson. Hade stor nytta av dansen, då jag fick en möjlighet att förbränna lite av den adrenalindusch jag erhållit under min "lugna" diskussion med X2000-föraren tidigare om kvällen.

Fredagen den 26 augusti 2005: Efter en mindre sovmogon hos Anki kom jag mitt i kaoset efter en spänningslös period gällande sträckan Häggvik- Uppsala. Ett kaos som dock blev begränsat till omkring en halvtimma.
   Efter klockan 12.30 hade jag kompledigt och åkte därmed ut till banken i Rotebro. Fixade de papperspåskrifter som krävdes och åkte nöjd hem.

Tog med mig packning över till Anki men tog vägen över Kista och stan för att finna en bröllopspresent till Johan och Pernilla. Hittade en glasskål som kunde representera min smakstil. Strök och gjorde iordning festklädseln innan jag sent begav mig hem till Rotebro igen.

Lördagen den 27 augusti 2005: Natten inleddes där fredagskvällen slutat. Tvättade den sista maskinen kläder inför Greklandsresan, kombinerat med förberedelser av kamera och dator inför avfärd. Det blev inte många timmars sömn med tanke på att jag inte var i horisontellt läge förrän någon gång mellan 03.30 och 04.30.
   Sov dock till närmare åtta på morgonen. Då var det dags att vika den torra tvätten och packa inför avfärd till Samos. Vid elvatiden begav jag mig mot Ankis lägenhet, men insåg inte förrän vid den avslutande tunnelbanefärden att mina solglasögon fattades, att de inte låg där jag förväntat mig. Således blev det ett par hektiska timmar på stan, innan inplanerat bröllop, då jag i besvikelse fick finna lördagsstängda glasögonbutiker. Gav upp och återvände till Anki hungrig, besviken och genomskådat kinkig. Gjorde allt för att ställa om till feststämning och hjälptes av att jag faktiskt var nöjd med den slipsknut som knutits just innan glasögonjakten. Utstyrde mig i min nya mörka kostym, min nya slips, min nya ogenomskinliga skjorta och utsmyckade mig med den vackert lila näsduk i kavajens bröstficka. Omkring tjugo minuter före vigselns starttid begav jag mig mot Gustav Adolfs kyrka.

Ankomsttiden till kyrkan blev väl avvägd och kändes efteråt riktigt optimal. Hann bli mycket varmt välkomnas av Johans syster Frida och hans föräldrar direkt ute på kyrkans gårdsplan. Det kändes att det var många år sedan sist vi möttes, men ändå som igår. Tog mig med lagom spejande blickar vidare in i kyrkan, med vetskap om placering till höger. Hade inte den blekaste aning om hur många jag skulle känna igen, eller hur många personer jag borde känna igen. Slog mig dock ned på en rad som endast besatts av två tjejer. Ett lyckodrag i och med att den ena av tjejerna, Anna, var sambo med min gymnasieskolkamrat Peter, kvällens toastmaster. Därmed hade jag ytterligare en trygg punkt, trygga personer, att hålla mig till under eftermiddagen och kvällen.

Vigseln blev trevlig. Bruden Pernilla hade jag aldrig träffat, men förevisats genom en plånboksbild senast jag hade Johan på besök hemma, för ett par år sedan. Kunde ändå känna en härlig, positiv och vibrationsrik stämning i kyrkan. Johan var uppenbart rörd av stunden, vackert utsmyckad i festuniform. Rösten bar inte alltid, men andemeningen var hur tydlig som helst. Här utstrålade verklig kärlek, tro och hopp.
   Utanför kyrkan blev det flertalet bilder med riskornen rikligt flygande i luften. Många av kvällens tal kom också handla om omgivningens önskan om fruktsamhet. För egen del bekymrade jag mig mest över hur man skulle komma åt en perfekt bild. Motljus och alla gratulanter bjöd en god utmaning. Snart lät jag dock kameran vila för att själv kunna gratulera ordentligt och uttrycksfullt.

Innan promenaden mot festlokalen på Kavallerikasernen (K1) hann vi se brudparet skåla i champangne och åka iväg i en vackert skimrande cabriolet på en rundtur med en lagom mängd burkar skramlandes i släp efter sig. Via bland annat Jungfrugatan kryssade vi oss gående fram mot festlokalen. Nu hade vi även sällskap med en av Fridas barndomsvänner, som i alla fall kände igen mig, samt hennes sambo och barnvagnsburna dotter. Hon var dessutom den som i grunden skapade förutsättningar för brudparet. Hennes dröm vidarebefordrades så småningom via Frida till Johan. Och efter en date mellan Johan och Pernilla var intresset väckt för alltid.

På kavallerimässen bjöds vi förutom välkomstchampagne, canapéer, mingel och god väntan även på en storslagen festmåltid. Toast Russel till förrätt, "Renfilé á la Erik" med gräddig murkelsås och rönnbärsgeléfyllda päronhalvor till huvudrätt, åtföljt av bröllopsglass till efterrätt. Efter lite lagom mingeltid bjöds även på god bröllopstårta, kaffe och avec, för min del konjak.
   Mitt sällskap vid middagsbordet kunde inte ha varit bättre. Roades stort i samspråk med en ung bordsdam, Isabell T, som konstnärligt lagd sysslade både med glasblåsning och målande, uppblandat med övriga gymnasiestudier. På min vänstra sidan hade jag också en mycket trevlig, rogivande och samtalsvänlig tjej, Åsa A. Under festens efterföljande mingel fick jag även möjlighet att pussla ihop ett antal ledtrådar som dykt upp i mitt huvud. En av brudens halvsystrar hade genom sitt namn fängslat min tankevärld. Kunde man binda ihop ledtrådar som: "Barnjournalen" "Knattereporter" "min far" "mina musikklassvänner" osv...? Jo, det gick!!! Konfronterade Lisen med dessa fakta och en ny trevlig bekantskap var stiftad. Ett namn som under åren varit ett namn hade nu också ett ansikte, nog så betydelsefullt för denna bröllopsfest...

Söndagen den 28 augusti 2005: Hade det inte varit för den förestående greklandsresan, hade jag nog stannat kvar ytterligare en tid på bröllopsfesten. Nu tog jag speciellt farväl av brudgummen, hans föräldrar och syster innan klockan slagit 01.30. Vandrade hem längs Lidingövägen och Erik Dahlbergsgatan.
   Väl hos Anki tog jag en dusch, hostade lite och bytte om till reskläder. Omkring 01.50 gick vi för att komma med tunnelbanan 02.04. Vid centralen bytte vi till nattbuss 598 med destination mot mitt hem och mina glömda solglasögon. Ca 03.50 var det dags för nästa färdmedel. Taxi ut till Arlanda. En trevlig chafför som villigt förevisade sin GPS-utrustning och övriga bokningshjälpmedel. Med ca tjugo minuter kvar till incheckningsstart ställde vi oss som nummer två i kön. Försåg våra väskor med adresstrippar och tog det allmänt lugnt.
   Innan passkontrollspassagen passade jag på att göra ett svenskt toalettbesök. Sedan följde ett par timmars väntan och vaka. Planet, med ordinarie avgångstid 06.30, var beräknat att avgå någon gång mellan klockan 07.30 och 08.00.

Ombord på planet, en MD-83 SE-RDM från "Nordic Leisure", flight NRD167, var vi strax före 08.00. Vi fick dock vänta en tid på avgång pga mycket trafik i medelhavsområdet och sk "slottid" för en beräknad avgång ca 08.20. Sverige bjöd på relativt heltäckande molnlager. Enligt utsago satte vi kurs mot Ölands norra udde, för att därifrån gå in över Polen som till stora delar låg fritt från moln. För egen del tog jag sovpause i någon timma, efter lång dygnsvaka, när vi närmade oss Slovakien och Rumänien. Vaknade upp i god tid före inflygningen, lagom för att se delar av den Grekiska övärlden.
   Inflygningen till själva Samos blev en mycket prisvärd upplevelse. Trots att jag en gång flugit längs ön i flygsimulator, hade jag dåligt grepp om vart flygplatsen låg. Därtill var inflygningen mycket speciell. Det enda jag kunde likna den med var inflygningar mot Kallax när jag låg i lumpen, men denna ändå så många gånger mer halsbrytande och svår.
   Efter att ha passerat över ön, i princip mellan öns högsta bergstoppar, gick vi över flygplatsen och vred upp rakt ut mot havet. Därefter följde i princip en 180-graders sväng in längs öns bergssidor. Med berg på vänster sida och hav på höger hade jag bra uppsikt över landningsbanan inne i bukten. Höjden var nu bara ett par hundra foot och fortfarande kvarstod en nära nog 90-graderssväng för landning. Nu kom den riktigt spännande och prisvärda biten av landningsfasen, som kräver extremt mycket av piloterna. En skarp högersväng, nu ännu lägre, upprätning och sedan bara ett fåtal sekunder till dess vi tog mark. Själv skulle jag kunna tänka mig samma manöver med en liten "Sessna", men med en MD-83 blev det en riktigt extrem upplevelse. Att vi studsade en gång i den verkligt beslutsamma landningen har jag tagit tillbaka som kritik. Med en bana på endast ca 800m behövs varenda cm av banan för den slutliga uppbromsningen. Får nog lov att säga att vi hade riktigt god marginal till banans slut, ca 200m. Har sett värre inbromsningar under den senare delen av semesterveckan, i och med att hotellet bara ligger ca 300m från slutet av landningsbanan. Enligt utsago krävs även en speciell licens för att få landa just på Samos flygplats, något som säkert hänger ihop med antalet flygtimmar och övrig flygutbildning.

Efter ankomsten till ankomsthallen passade jag på att göra ett första grekiskt toalettbesök innan väskorna rullade ut på bagagebandet. En väntan som därtill blev relativt lång. På bussplanen utanför stod "air-tours" buss som snart tog oss på en kort tripp till hotellet någon kilometer bort från flygplatsbyggnaden. Vår reseguide, Susanne, hävdade att hon hunnit drabbas av lite solsting under väntan i solen på vårt sena plan. Vi släpptes av vid hotellet och checkade in i en mindre hotellbyggnad, en av de äldre delarna av hela hotellkomplexet, som dock höll mycket god standard. Hade blivit besviken annars, med tanke på att det skulle vara ett fyrstjärnigt hotell.

Under eftermiddagen provade vi både hotellpoolen och medelhavet. La beslag på ett par trevliga solstolar och gavs erfarenheten att dessa hyrdes per baddygn. Om kvällen hämtades vi ånyo med buss, denna gång för ett informationsmöte mitt inne i Pythagorion. Vi satt visserligen på en restaurant och bjöds dryck under välkomstmötet, men valde ändå att gå ner mot hamnen för att söka kvällsföda. Vi fastnade på en restaurant, "POLYKRATIS" och beställde båda två Lamm som serverades med Pommesfrites och ris. Vinet, ett lokalt vitt vin lagrat på tunna, smakade utsökt. Anki och jag delade på en halvliter utan problem.

Innan vi gick hem till hotell Doryssa Bay för sömn, hann vi med en runda i stan. Både längs smågator och mer butikstäta säljstråk. Badtofflor inhandlades för att klara veckan.

Måndagen den 29 augusti 2005: Missade tidsskillnaden när jag ställde klockan för väckning. Vaknade dock i god tid för frukost och för ett planerat möte med reseledaren. Vi inhandlade en biljett till onsdagens rundtur på ön.
   Efter mötet, där våra undervåningsgrannar faktiskt hittat två kackerlackor (enligt utsago väldresserade sittandes bakom toaletten), gav Anki och jag oss av till stan. Handlade nu var sitt badlakan. Jag inhandlade dessutom ett skärp och Anki satsade på nya bättre solglasögon. Vykort och frimärken blev ytterligare tillbehör som införskaffades innan eftermiddagens strandavkoppling. Mellanmål åt vi i stadshamnen. Goda baguetter med fyllning och uppdelade i två delar vid servering och svalkande god öl.

Badandet och solandet varvades med skrivande i min almanacka. Jag fascinerades mycket över hur bra man flöt i medelhavets vatten. Luftmadrasser är helt överflödiga när man med god ro kan hålla händerna stilla och skönt under nacken med tårna fortfarande över vattenytan. En underbar avkoppling som dock fick styras upp lite, för att undvika drivande ut från land. Badlakanen fungerade bra och vi valde bort solstolar just denna eftermiddag.

Baren invid poolen gav oss ofta eftermiddagsavkoppling i kryddad med efterlängtad bukfylla. För egen del avnjöts mestadels Grekisk sallad och ett glas öl. Anki var duktigare på att prova barens olika lunchrätter, med varierat omdöme. Hur som helst trivsamt ställe i skuggan bredvid hotellets pool.

Kvällspromenaden in till stan var skön. Vi letade upp en mysig restaurant mitt inne i staden och kunde roas av små gulliga kattungar som lekte invid en av murarna. Här, på Annas Garden Café and Bistro, avnjöt jag en god Avocadosallad och Anki en lasagne med spenat.

Tisdagen den 30 augusti 2005: Denna morgon åt vi frukosten utomhus. Visst blåste det en liten aning, men det var underbar avkoppling ändå, speciellt som vi tog god tid på oss för ätandet.

Väl ute på stranden bokade vi upp dagens solstolar. Tidigt vandrade vi bort de fåtalet hundra meter som var avståndet till slutet på flygplatsens startbana ut mot havet. Promenaden passade tidsmässigt mycket bra då vi efter bara ett fåtal minuter fick tillfälle att fotografera en uttaxning och start.
   Vi avbröt så småningom solandet och badandet för varsin god Grekisk sallad vid poolbaren. Mycket välsmakande tillsammans med öl. Under eftermiddagens fortsatta badande fascinerades både Anki och jag av hur pass många fiskar som simmade vid strandkanten. Ställde man sig stilla någon minut på meterdjupt vatten, hade man snart fiskar simmandes både runt och mellan benen. Stod man ytterligare stilla hade man snart fiskar som testade att provsmaka. Inledningsvis riktigt skoj och spännande. Men det fick vara nog när en och samma fisk nafsade fyra gånger inom loppet av bara ca två sekunder. Lite för ihärdigt för min smak...

Om kvällen festade jag på pepparbiff med svampsås. Kanske aningen dryg och krämig sås, i och med att jag tröttnade på den under slutet av måltiden. Anki hade istället valt någon pastarätt, men var riktigt trött och hängig, utan nämnvärd aptit alls. Så snart vi ätit färdigt återvände vi därför till vårt hotell. Kände mig en aning rund under fötterna, trots att jag ej förbrukat allt vin. Hade med mig resterande innehåll i flaskan och kunde således avnjuta ytterligare ett glas på hotellrummet, (11,5% vitt vin "TGAMTAhH"*), 2004 no 197537 Makedonikos regional wine. NOT *) "h" liknar spegelvänt h.

På den vänstra bilden syns jag njuta av kvällstillvaron på en av stadens många restauranter. Vitt vin och god Pepparbiff stod på menyn.   Frukosten gav Greklandstillvaron en extra dimension. Väl tilltagen frukost som oftast kunde avnjutas utomhus inte många meter ifrån stranden och medelhavets underbara vatten.

Onsdagen den 31 augusti 2005: Klockan var ställd för väckning något tidigare än vad vi vant oss vid under Greklandssemestern. Det var visserligen inte ovanligt att vi vaknade till vid själva soluppgången, ca 06.50, men nu begränsades möjligheterna till en lång sovmorgon av en kommande dagsutflykt på Samos. Omkring en timma efter soluppgång var vi på benen. Duschade och åt god "Doryssa bay"-hotellfrukost, morgonen till ära bestående av både juice, kaffe, smörgåsar (nybakat bröd), fruktyoghurt och lite fikabröd. Till vår stora glädje var Anki klart piggare denna morgon än vad vi kanske vågat hoppas på under tisdagskvällen. Nu hostade vi snarare i samma takt under den första morgontimman...

Klockan 09.05 var avgångstiden satt för "Air-Tours" Samostripp. Vi startade med att köra förbi flygplatsen bort mot Ireon, varifrån delar av busslasten skulle med badbåtsutflykt. Vi fortsatte istället förbi ruinerna av "HERA-templet" (såg själv ingenting) och fick beskrivet hur pampigt vägen utgjorts av marmorgångplattor och smyckats av pampiga statyer (många erövrade av Turkiet och annars spridda för världen) längs hela vägen bort mot nuvarande Pythagorion.

Vår färd tog oss nu via Chora upp mot Mytilinii för att gå på ett museum. Intrycket därifrån var aningen delat. Blandningen av djur, insekter och mineraler från andra världsdelar gjorde att man snart tappat bort vad som funnits på just Samos. Intressantast för mig var nog den satellitbild som visade Samos i förhållande till de omgivande regionerna, inte minst till Turkiet.
   Så småningom for vi vidrare till ett Tempel som klarat sig bra under alla skogsbränder, inte minst år 2000, "Agias Triadas". Ett mysigt munktempel där såväl män som kvinnor fick dölja knän och axlar. Själv hade jag tagit med mina grå träningsoverallsbyxor för ändamålet.
   Efter ytterligare en tids bussfärd kom vi till Koumaradei. Ett stopp som innebar såväl fika (kaffe och te), besök i en krydd- och oljebutik samt ytterligare lite vandring till ett krukmakeri, dess butik. Under fikapausen hade vi en storslagen utsikt, inte minst ut över Samos flygplats. Genom guidens ord fick jag än mer förståelse för den imponeringsgrad som legat till grund för mina pilothyllningar. Minns inflygningen mot ön som igår, minns de inflygningar jag studerat flytandes på rygg i medelhavet och nu en beskrivning av de verkliga landningsförhållanden. Banan ska enligt utsago endast vara ca 800 m lång och de svåra inflygningsförhållandena kräva speciell licens för att få landa på Samos. Något som gör att det ofta är samma skara piloter och bolag som ofta återvänder på uppdrag. Troligtvis är det bara inflygningar "VFR" som nyttjas, för vid blåst och regn har flygplatsen stängt, precis som kvälls- och nattetid.

Utsikt från ett av de berg som omger Samos flygplats och som gör inflygningarna så speciella. Flygplatsen ses vid strandkanten. Till vänster om start- och landningsbanan finns vårt hotell, knappast synligt, en bit från banans slut och vid vattnet. På andra sidan vattnet ses med tydlighet närheten till grannlandet Turkiet och dess berg.

Vår guidade tur fortsatte sedan till vår lunchby, Platanos. En ort som var belägen mitt på ön med havsutsikt åt båda håll. Redan före matbeställning fick vi gå in i köket och se de maträtter som tillagats. För egen del valde jag att blanda en grönsaksröra med avlånga köttbullar och fyllda tomater. Riktigt gott men kanske i underkant gällande mängd, i synnerhet gällande grönsaksröran på min tallrik. Var dock lagom mätt sedan jag även druckit ur ölen.

På andra sidan ön besökte vi i första hand Potami. En strand där vi under en timmas uppehåll fick möjlighet att bada i stora härliga inrullande medelhavsvågor. En härlig känsla som var perfekt avkoppling efter en vinprovningsrunda i Karlovasi. Potami erbjöd även en vandringsmöjlighet upp till ett vattenfall. En promenad som vi ursprungligen ställt in oss på att göra, men som vid närmare instruktioner kändes något oförberedd. Tydligen skulle man få vada en bit i vatten upp till bröst eller axlar, varvid kameratransporten kunde bli svår. Nu fick det istället bli underbara strand- och havsbilder i underbara vågbrytningar...

En av resans höjdpunkter var badandet på den norra sidan av ön Samos. Här förekom inte samma vågdämpning, utan man låg och flöt på halvmeterhöga vågor som rullade in över stranden. Detta trots att det inte var någon speciellt stark vind.

Under hemfärden via Samos stad, längs kustvägen förbi flera badstränder, stannade vi till för en kortare tids fika i Kokkari. Anki och jag nöjde oss med Grapefrukt- respektive Persikojuice i värmen. Samtidigt som vi blev smått avundsjuka på de som fick härliga tallrikar med glass och chokladkaka... Men, men, vi var snart tillbaka i Pythagorion varvid en tidig kvällslunch passade bättre för våra magar. Anki satsade på friterad bläckfisk och jag fann en riktigt god pizza-special, (i det närmaste helt vanlig). Väl vid hotellet tog vi ett bad samtidigt som solen försvann bakom bergen bortom flygplatsen, och njöt resten av kvällen i lung och ro på hotellrummet. Riktig avkoppling...

Torsdagen den 1 september 2005: Vi startade dagen riktigt lugnt. Efter en härlig frukost slog vi oss ner i anslutning till vårt hotellrum. Jag med Ankis resväska upplagd på sängen och min dator på den, Anki läsandes ute på balkongen i härlig morgonsol. Mitt dagboksskrivande gick framåt, även om det som vanligt tog sin tid i den ständiga kampen att minnas detaljer och att få ner dem i skrift.
   Om lunchtid gick vi ut i solen, ner till medelhavets underbara strand. Hyrde i vanlig ordning ett par solstolar för dagen, med tillhörande fasta parasoll i anlsutning ifall skugga önskades. I övrigt återfanns i vanlig ordning saltrik svalka i det bäriga havet.

Lunch åt vi vid poolbaren. För min del Grekisk sallad och öl i vanlig ordning, samtidigt som Anki varierade sitt menyval. Vi fortsatte om eftermiddagen med bad, sol och läsning.    Kvällsmat åt vi på samma restaurant som dagen före. Nu var det Ankis tur att välja pizza, Hawaii. Själv valde jag en Tzatziki-rätt som skulle bestå av fläskkött. Dock verkade merparten av kött vara kyckling. Troligtvis hade jag för dålig kunskap och förmåga att analysera maträttens benämning, men lite överraskad och osäker var jag allt i var tugga. Vid bordet bredvid oss hade vi så småningom ett par som vi kände väl igen från främst onsdagens Samos-örundresa. De hade precis som Anki och jag suttit längst fram i bussen. När vi nu fick chansen att växla ytterligare några ord, kunde vi benämna dem som Järfällabor med koppling till Taxi-020.   Ju längre veckan gick, ju mer vitt vin klarade jag av att dricka till måltiderna. Mängden "Samena Gold" var väl i och för sig relativt rimlig denna afton, 375ml, speciellt som Anki hjälpte till en del med drickandet.

Fredagen den 2 september 2005: Med tanke på den vackra hotellfönstersoluppgång som observerats tidigare under veckan, valde jag att denna morgon ha en "soluppgångsvaka". Strax före klockan 07.00 syntes solen i rikting mot Pythagorion och de bakomliggande bergen i Turkiet. Vackert och uppiggande, varvid jag därefter lät fingrarna smeka datorns tangentbord för dagboksskrivande.

Efter frukost, denna morgon inomhus, var det stranden som gällde. Till lunch valde vi produkter från hotellområdets butikstorg, i detta fall glass och kex. Strax efter lunchen spenderade vi en del av tiden på hotellrummet, men återvände så småningom till våra solstolar på stranden. Innan vi gav upp badandet för dagen tog vi ytterligare en promenad förbi hotellpoolen. Jag övervann förvånansvärt lätt min simhoppsaversion med att först börja med hopp från enmeters trampolinen och sedan från den bredvidliggande tvåmetersavsatsen. Fortsatte med ytterligare ett par hopp för att övertyga mig om att det inte var en tillfällig hoppmodsframgång. I princip första hoppen från annan plats än bassäng och bryggkanter...

Under middagen på "POLYKRATIS" fick vi prov på riktigt starka vindbyar. Bredvid oss på kajen gjorde den välkända utflyktsbåten sig redo för en tur i solnedgången. Vi var med andra ord tidiga till middagsbordet, väl anpassat till den näringsfattiga lunchen ett par timmar tidigare. Brevid utflyktsbåten kunde vi studera hur ett hålländskt båtmanskap drog upp sin jolle från vattnet, packade in seglet i skyddande kapell och spände upp vajrarna inför de kommande nattliga vindbyarna. Tillbaka på hotellet kunde vi njuta en lung och avkopplande kväll. Jag fortsatte med dagboksskrivande, samtidigt som Anki vilade och slängde ett förstrött öga på BBC-news.

Lördagen den 3 september 2005: Efter frukost var vi relativt tidigt ute vid vattnet och stranden. Valde denna morgon en något mer hotellnära placering av solstolarna. Jag lyckades till skillnad från övriga veckans strandtid få ro att läsa. Läsning i såväl skugga som sol, behandlandes olika webdesignstilar.

Lunch avnjöt vi åter igen vid Poolbaren. Jag som vanligt med en grekisk sallad och Anki med fyllda baguetter. Jag kund koppla av och njuta, men Anki hade en tendes till att frysa i skuggan och vinden. De sista klunkarna öl fick jag därför avnjuta i solen, klart positivt...

Efter att under eftermiddagen tagit farväl av medelhavsbadandet och bevittnadet av veckans enda inflygningen direkt från havet, begav vi oss av till stan för den sista Samos-kvällens middag. Efter inköp av dryckesbägare, present till mor, tog vi plats vid en restaurant vi ej provat tidigare under veckan. I vanlig ordning beställde jag in pepparbiff, med övertygelsen att ingen tillagning är den andra lik, restauranterna emellan. Anki avnjöt istället grillspett. Trots uppgifterna om olika vinvolymstorlekar lyckades inte kyparen klara av sin beställningsuppgift. Istället för "point three seven five" (ml) vitt vin "Samos Gold" blev vi serverade 750ml. Vi var inte direkt snabba på att avfärda misstaget, utan satt mer förbluffade av hur lite av beställningen som gått fram. Må vara den goda reklamen för familjeföretaget, men det blev till slut inte en enda euro i driks, sedan det visat sig att de inte heller stod för den VISA-dekal som annonserade möjligheten till betalning via kort. Istället fick vi förtroendet att hämta ut 10 euro ur bankomat för att få notan att gå ihop. Positivt nog kostade nog mängden extravin inte så mycket extra, och jag drack för brinnade livet osäker om hur full jag skulle bli. Anki gjorde också ett storartat jobb för att avlasta mig i min dryckesnjutning... *ler*

Under hemvägen inhandlade Anki kryddor och andra godsaker. Väl hemma på hotellrummet kunde vi lyssna till den tilltagande vinden, samtidigt som jag packade färdigt inför söndagens hemresa.

Söndagen den 4 september 2005: Natten blev den blåsigaste under vår Samos-vistelse. Det tillsammans med min lätta vinberusning gjorde att jag vaknade riktigt pigg vid tretiden om natten. Kollade till våra balkongmöbler som blåst omkull på balkongen, och kunde därmed få bekräftat mina badbyxfarhågor. Badbyxorna som hängts upp för tork var i och med balkongförödelsen försvunna. Med stor sannolikhet redan en bra bit ut till havs. Kändes som om det trots allt var rätt natt att få just badbyxorna bortrövade och nöjde mig med en omgivningskontroll före och efter frukosten. Min vakna nattid spenderades annars till vykortsskrivande. Helt plötsligt var jag jätteinspirerad på den fronten, och kunde sedan sova gott till gryningen.

Frukosten avnjöts än en gång utomhus, på hotellets uteserveringsdel. Nu låg medelhavet relativt stilla och vinden hade avtagit i sina byar. Vi checkade ut i god tid före samlingstiden 09.40 och inväntade busstransport till SAMOS flygplats någon kilometer bort.
   Till min stora glädje, andras förtret, skulle vår hemfärd bjuda mer inrryck än ursprungsplanerna. Enligt uppgift skulle vi få mellanlanda på Rhodos, dels för att lämna passagerare från Arlanda och dels för att hämta upp hemvändande turister. Förseningen var därmed ett faktum. Under väntan på vårt plan, Nordic Leisure, beundrade jag de svåra inflygningarna till bana 09. Förbryllades över att jag faktiskt hade fel på mina ögon när jag på håll blandade ihop en boeing 737-800 med vår efterväntade MD-83, och detta trots klart olik färgsättning. Försökte hålla mig något lugnare i mina inflygningskommentarer fortsättningsvis, men blev ändå eld och lågor när jag sedan var helt säker på att vår MD-83 var under inflygning på sin runda ut mot havet och åter in bredvid bergen. Under 180-graderssvängen syntes den så tydligt att jag ville peka ut observationen. Var dock inte tillräckligt snabb utan fick vänta till övriga hade en chans att se den ovanför transferbussarna.

Trots att djungelns lag antogs gälla ombord, gällande platsreserveringen, lyckades jag med viss möda övermanna våra förbokade platser och därmed min kära fönsterplats 7F. Flygningen mot Rhodos var naturligtvis kort men därmed också händelserik rakt igenom. Tror jag kunde identifera ön kos samt en mindre vukanö. Till Rhodos gick vi upp parallellt med den internationella flygplatsen för att slutligen göra en 180-graders högersväng under inflygningen till bana 25. En förhållandevis enkel inflygning jämfört med Samos, inte minst beroende på en väl tilltagen banlängd.

Efter en mellanlandning, resandeutbyte och tankning, gav vi oss av från Rhodos bana 25, i princip västerut. Styrde så småningom upp mot norra Grekland, efter ny passage utanför Samos. Anki var riktigt skarp på att identifiera ön från luften. Under hela flygningen var det relativt bra väder. Spridda molntussar men inte mer. Polen kunde betraktas och en hel del bergskedjor söder därom. Gotland syntes tydligt och inflygningen via Trosa, (Stockholm), direkt Täby tog vi oss an en långsam inflygning mot bana 26. Till Arland kom vi ca 17.10 att jämföra med ursprungstiden 14.40.

Anki tog flygbussen hem, jag tog mig via buss och pendeltåg till mina föräldrar för ett kortare besök. Blev kvar ett par timmar, bjöds mat och kunde överlämna mina greklandspresenter. Förevisades en del gällande trädgårdens anläggning innan jag begav mig hem, för en lugn sen kväll hemma...

Måndagen den 5 september 2005: Måndagen var trevligt nog en ledig dag för mig. Balkongservicefirman hade visserligen annonserat slutbesiktning, men visade sig aldrig. Var trots detta nöjd med att ha rensat upp en del i lägenheten. I övrigt gick stora delar av dagen åt till biljettbokning. Ville egentligen ha fyra eller fem biljetter till Depeche Mode-konserten 1 mars 2006, men fick nöja mig med en enda ströplats. De första timmarna var det i det närmaste omöjligt att komma in på bokningshemsidan och när jag väl var där en första gång, hängde sig bokningen. Först efter lunchtid började trycket att minska, men då var också såväl Scandinavium som Globen fullbokad.
   Beställde även en flygsimulatortidningsprenumeration och den flygplanssimulatorstyrutrustning jag så länge längtat efter. Ingen billig present till mig, men något jag hoppas ha glädje av länge.

Om kvällen kom Anki ut till mig. Vi njöt Taco-mat och hade en lugn och trevlig kväll i soffan.

Tisdagen den 6 september 2005: Efter frukost åkte Anki och jag gemensamt in till stan och våra respektive arbetsplatser. Jag anlände visserligen nära nog en timma tidigt, men kunde i lugn och ro läsa mail och förbereda dagens inledande arbetsplatsträffmöte.

Dagen blev intressant. Mötet diskussionsrikt och i viss mån känsloladdat och engagerat. Friskvårdstiden nyttjades till promenad bort mot Norrmalmstorg, innan arbetsdagen avslutades i lugn och ro på Nynäsplatsen.

Hos Anki bjöds jag middag direkt efter hemkomst. Sedan satt vi avkopplade i soffan resten av kvällen och funderade lite på det begränsade bredbandsutbudet COM-hem bjuder sina kunder. Begränsat och oerhört dyrt i min mening...

Onsdagen den 7 september 2005: Om natten sov jag en längre tid sittandes i soffan. I liggande ställning drabbades jag av riktigt envis rethosta som gjorde sömnen omöjlig att nå. I soffan somnade jag istället direkt.

Kunde avnjuta en härlig sovmorgon i Ankis lägenhet. Fick en hel del skrivet, samtidigt som jag lite förstrött tittade på TV, bland annat Eurosport. Den första delen av arbetspasset präglades till stor del av balisfel i Flen. Informerade och ordergav tåg i en strid ström. Tiden gick fort, men det var inte mycket till övers för annat. Den avslutande delen av arbetspasset, på "Arlanda-platsen" blev rena kontrasten. I princip bara övervakningsarbeten och trafikledning utan större svårigheter.

Åkte även denna afton hem till Anki. Retningarna i halsen tog stundom riktig fart, med ytterligare grad av hosta som följd.

Torsdagen den 8 september 2005: Även denna natt flyttade jag ut i soffan. Sittandes fick jag god sovro, men liggandes blev hostan och retningarna i halsen outhärdliga. Riktigt jobbig rethosta.

Latade mig mest under sovmorgonen, innan det blev dags för arbete klockan 11.30. Arbetspasset bjöd på ett lagom arbetstempo, mestadels lugnt. Ställde upp under friskvårdstiden med operativ tjänstgöring, då det saknades delar av en eftermiddagstur.
   Som ett litet test inför helgens "Ö-viksmara" spenderades kvällen på dansklubben. Vi bjöds en härlig musikblandning av Kalle. Gav dock upp en bra bit före slutet, eftersom hostan ville göra sig lite påmind.

Sov hemma efter att ha packat inför dansmaran.

Fredagen den 9 september 2005: Vaknade ganska pigg, även fast jag hade haft svårt att motivera mig för tidig sömn. Startade min resa in mot stan klockan 06.30. Gjorde ett kort besök på jobbet, för att sedan införskaffa frukostsmörgås på Masters. Kaffe inköpte jag sedan på "7-eleven" efter att jag tagit plats bredvid Anki på bussen.

Strax efter klockan 08.00 bar det av mot Örnsköldsvik. Jag hade inte direkt sysselsättningsproblem i och med att jag kunde surfa med mobiltelefonen. Eftersom jag hade några haveriutredningar från flygfarten fortsatte jag att surfa in på den informationssidan. Men istället för haveriutredningar i skrift kunde jag nyfiket och analyserande följa ljudupptagningar och utredningsmaterial från de svarta lådorna, voice-recordern. Såväl flygkapningar och haverier fanns att avlyssna, något som jag kunde göra ostört och utan att störa några andra med mina hörlurar på.

Vid Hacksta hade vi lunchpause. Avnjöt ett stort gott mål spagetti och köttfärssås med Anki, Andreas och Dennis vid bordet. För en gångs skull var det en resa med ett gediget och väl tilltaget lunchuppehåll, något som jag verkligen uppskattade. Resan kändes ändå inte så speciellt lång, eftersom jag sov då och då.

Väl i Örnsköldsvik installerade vi oss i hotellrum 328. Därefter gick vi över till Coop Forum för att inhandla frukt och dryck. Full ombyggnad rådde, men vi hittade lämpliga produkter ändå, Vindruvor, Bananer, choklad och Fanta Free med mera...
   Väl uppe på rummet igen var det dags för en halvtimmas middagssömn.

Anki var aningen rastlös och åter igen på benen efter ca femton minuter. Själv vilade jag under hela den avsatta tiden, innan det blev dags för en skön dusch. Vi gjorde oss i ordning och var sedan på bussen i riktigt god tid före avfärd till Parken.

Vi serverades god lasagne innan danskvällen, ett mål mat som verkligen behövdes för kommande dansansträngningar. Trots en riktigt stor förstaportion gick jag snart och hämtade påfyllning. Lagom till den första dansen hade vi hunnit påbörja matsmältningen. Denna, den sextonde dansmaran för mig, blev inledningsvis riktigt förträfflig. Stod i princip inte en enda dans, utom de pauser jag valde själv, och blev därmed flitigt uppbjuden. Kände verkligen att jag fick dansa med de jag hade högst upp på önskelistan. Och när jag slutligen även hunnit dansa med Ume-Elin var kvällen fulländad. Att jag inte hann dansa så många gånger med alla störde mig egentligen inte, eftersom jag trots allt inte var i den bästa fysiska kondition man kan tänka sig. Hostattackerna var inte långt borta och hotade i allt högre grad desto längre kvällen led.
   Efter att också ha hunnit med ett par danser med en motorcykelövningskörande tjej från Sundsvall, Motogussi, tyckte jag att jag haft och nyttjat tillräcklig mängd positiv social kompetens för att kunna tillåta mig hemgång. Anki fick ytterligare ett par danser, kanske den som fått lida mest av mina effektivitetsbegränsande hostattacker, innan jag promenerade från folketspark till Scandic Hotell. 01.26 klev jag in på hotellrummet, duschade och somnade...

Lördagen den 10 september 2005: Efter den tidiga hemgången från Ö-viks folketspark hade Anki en svår uppgift att komma in på hotellrummet. Vi hade visserligen förutspått problematiken, men lite medvetenhet hade jag dock räknat med trots sömnen. Nu tvingades Anki, efter lite dörrknackande, att återvända ner till receptionen för att nyttja hotelltelefonen. En ringsignal som det tog tid innan jag klurat ut betydelsen av. Med tveksamheten kring mitt uppvaknande som bedömningsgrund valde Anki istället att låna extranyckeln. Således kom hon i på rummet, där jag till slut vaknat till väntandes på hennes entré.

Nyvaknad hade jag klart svårare att somna igen. Hostan tilltog och jag blev tvungen att ta en tablett mot rethosta. En tablett som var effektiv och som bäddade för vidare sömn, trots allt. Vi vaknade sedan lagom till dess att frukosten hägrade. Innan frukost packade jag dock och iordningställde mina väskor för hemfärd. För trots att jag hade ytterligare en hotellnatt, en danskvällsentré, middag och busshemresa betald, så fanns ett flyg bokat för avfärd 13.35.
   Frukosten avnjöts i alla fall i lugn och ro tillsammans med Anki, Jonas och Gustav. Trots att klockan närmade sig 12, fanns pannkakor kvar i riklig mängd. Så det blev en fulländad frukost med allt tänkbart gott så som yoghurt, smörgåsar, juice, kaffe och pannkakor. Hade dock lite svårt att hitta juicedisken, trots att den inte stod speciellt långt ifrån den plats och riktning jag vant mig vid på Samos.

Vi startade med taxning österut för att sedan vända vid banänden. Jag kunde från min plats imponeras av kurvradien som nyttjades för det högra hjulet. Fuktspåren på asfalten visade på en radie om en knapp halvmeter.
   Efter en normal start på bana 30 steg vi brant och la oss snart i en lång vänstersväng för färd ut mot kusten. Det vackra vädret gjorde att jag hade en underbar utsikt över Örnsköldsvik med omnejd. Vi styrde rakt ut mot Gullviks havsbad. Såg tydligt vart våra tomter gick, (landstället), men såg inte husen i sig. Höga kustenbron syntes också tydligt. Däremot var det rejält mycket svårare att se sandöbroarna. Strax efter den observationen gick vi in i ett relativt heltäckande och högt molnlager. När vi planade ut tänkte jag i mitt stilla sinne att vi borde vara på runt 22.000 fots höjd, något som efter bara några minuter förkunnades i högtalarna. Vi hade blivit tilldelade FlightLevel 220. Molnfronten var bara i höjd med Härnösand och Sundsvall. Därefter var det åter igen klart väder ute till havs. In över land ganska rejäla moln, om än uppsprucket molntäcke. Inflygningen gjorde vi via Forsmark och sedan öster om Arlanda. Bana 26 kunde vi strax räkna bort som landningsplats i och med att höjden fortsatte att vara väl tilltagen. Inflygningen fortsatte istället in över Vallentuna centrum, högersväng upp till Rotebro och sedan norrut mot Skavstaby, Blackvreten för landning bana 01L. Eftersom det nu var klarblä himmel blev det den hittills bästa inflygningen hemöver som jag upplevt. Min balkong kunde jag tydligt se när vi svängandes passerade över norrvikssjön vidare i högersväng över Sollentuna Kyrka, förbi Rotebro trafikplats, Skillinge golfbana, vidare ut över Övergby. Att se mitt barndomshem och Hollywood väckte också härliga minnen. Därtill var det riktigt trevligt att studera flygtåg och pendeltågs inbördes förflyttningar från ovan.
   Hjulen, landningsstället fällde vi inte ut förrän över Skavstaby. I övrigt upplevdes allting riktigt normalt. Som sagt var, riktigt roande och underbar inflygning.

Sov ett par timmar på hemmaplan innan det var dags för nattjänstgörning. Inte direkt en lugn natt mot söndag, då vi hade servicemän i lokalen som hela tiden jagade upp oss från våra platser. Så fort det var lugnt ville de koppla om strömförsörjningen till våra oparativa platser. Ibland med löften om att vi inte skulle störas, samtidigt som det sekunden senare blev stillbild på hela fjärren. Någonstans hade de dock viss kontroll, och lyckades snabbt backa när någonting gick snett. Men, men, alla var inte lika förstående som jag... *ler*.

Söndagen den 11 september 2005: Efter nattarbetspasset åkte jag hem för att vila ut. Sov relativt mycket under dagen och var riktigt redo att arbeta när nästa arbetsnatt kom. Ett nattpass som bjöd på många mindre äventyr. Min kollega hade det nog mer hektiskt. Inte minst beroende på ett högnivå varmgångslarm som visade sig vara ett lagerhaveri och en mindre brand i fordonets golv. Kankse inte vad jag anade när jag ringde upp tåget åt min upptagna kollega. Många av dagens larm är annars bara falsklarm, utan märkbar grund. Men i dessa skarpa lägen kan vi tacka varmgångs och tjuvbromsdetektorerna för mycket.
   Mina äventyr i natten sträckte sig annars till att lotsa en förare att leta lediga uppställningsspår i Eskilstuna, till dess växlingen kunde bistå med hjälp. Istället för hotellrum fick föraren tillbringa ett par timmar sovandes i loket, instängd mellan sina egna vagnar och ett par containervagnar på ett nästan ledigt spår. Den bästa lösningen vi kunde finna innan jag lyckades förmedla växlingshjälp. Därefter kunde föraren uppsöka sitt hotellrum, omkring klockan 04.00 om morgonen.

Måndagen den 12 september 2005: Efter min arbetsnatt höll jag mig vaken till lunchtid. Fick min dator levererad men lät den sedan stå ouppackad till dess jag sovit ut om eftermiddagen. Kvällen och natten gick däremot i datorns tecken. Innan jag gick och la mig, (07.30 tisdag morgon) hade jag via min nya lösa hårddisk flyttat över bilder och texter från mina andra datorer. Hoppas snart få den digitalkamerafotoöverblick jag hittills saknat. Bilderna har helt enkelt laddats ner på olika datorer vid olika tillfällen.

Tisdagen den 13 september 2005: När jag väl kom i säng, en bit efter gryningen, sov jag till dess det var dags för arbete. Började mitt pass 15.40 och kunde avnjuta en riktigt lugn arbetsdag, vad jag minns.

Onsdagen den 14 september 2005: Åkte från Anki för en relativt intensiv dag. Inledde med en dagarbetstur som sedan följdes av dansträning i form av tävlingsförberedande kurs. Hade lite tur under min färd till danslokalen. En medresenär hann precis uppmärksamma mig på min mobiltelefon som vid avstigandet låg kvar på mitt säte, rymmandes från min ficka...

Eftersom jag hade tidig arbetstur åkte vi efter ett visst tvekande hem till Anki. Vi handlade på Konsum vid Slussen längs vägen hem.

Torsdagen den 15 september 2005: Hade en lugn tidig arbetsdag. Hemfärden gick via Kallhäll då det nya pendeltåget X60 inbjöd till en lugn och avkopplande färd. Insåg ytterligare värdet av min mobiltelefon. Kunde söka på SLs hemsida för att se att anslutningsbuss passade hem från Kallhäll. En häftig utveckling att ha tillgång till sådan form av reseplanerare.

Om kvällen hade jag för avsikt att åka till den sociala dansen med min motorcykel. Hade dock en svag föraning om att jag kunde stöta på problem då motorcykeln inte aktiverats på mer än en månad, en bra bit före greklandssemestern. Det verkade som om batteriet laddat ur, för startmotorn lät rent bedrövligt och motorn vägrade att avge livstecken. Stannade därför hemma även under kvällen och höll på med min nya dator. Anki var för kvällen upptagen som åskådare av en hästshow, till vilken hon även bjudit sin far i fölsedagspresent.

Fredagen den 16 september 2005: Vid tiotiden gick jag ner till banken för ett avtalat möte och planerande av pensionssparande. På 26 minuter hade vi gjort upp en bra grundstruktur. Handlade lite och tog sedan bussen hem igen.
   Under början av eftermiddagen levererades så mycket efterlängtad styrutrustning för flygsimulatorer. Ett underbart flygmanövreringshandtag, Yoke, och gedigna flygpedaler. Riktigt tung och gedigen utrustning som ger intryck motsvarande lite större och tyngre flygplan. Manöverhandtaget har sin förebild i SAAB 340 som exempel.

När kvällen var kommen mötte jag upp Anki på ett försenat pendeltåg vid Sollentuna centrum. Gemensamt åkte vi över till mina föräldrar för att låna bilen. Vi stannade under någon timma. Bland annat hann jag ta mig en liten felsökningstitt på pappas dator och skrivare. Dock utan att komma med någon effektiv bot och medicin.
   Väl hemma igen blev det sen mat i form av pizza, nedsjunkna i soffan framför TVn.

Lördagen den 17 september 2005: Både Anki och jag gick upp ca 07.00 för att duscha och ge oss av mot stan med bil. Vid Gullmarsplan hämtade vi upp Nanna och Peter för fortsatt färd ner till Motala. Väl i Motala bjöds vi en danstävling som både tränings och uppladdningsmässigt var optimal. Trivdes underbart bra och hade lite av känslan från när jag nådde en andraplats i samma lokal. Var laddad och underbart tänd. Anki kändes också harmonisk och välbalanserad på alla sätt, inte minst i dansutförande.

Tävlingsbiten för vår del blev visserligen en kort historia. Endast en av tre domare som önskade oss vidare. Tyckte dock att vi gjort ett bra jobb och var därmed nöjd. Känner visserligen att vi måste vinna ny känsla, där vi vågar dansa mer på plats, även där det erbjuds utrymme. Ett utrymme på tävlingsgolvet som i dagsläget får mig att sätta fart i dansriktningen utan närmare eftertanke...

När vi på hemvägen åt på en pizzeria kunde vi fira att Nanna och Peter nått en poängplats och därmed gått upp i C-klass. Vår placering var 14 av 20.
   Hemresan i övrigt gick bra. De korta stunder jag kände mig seg avbröts effektivt av pauser, bland annat med en kopp kaffe vid Nyköpingsbro.
   Efter att ha skjutsat hem Peter och Nanna till sina hem, fortsatte Anki och jag till Rotebro för nattsömn.

Söndagen den 18 september 2005: Anki och jag inledde dagen med att åka till "KOM" köpcentrum för att studera soffbordsmöbler. Besöket uteblev dock då ingen öppnade i tid. Kanske hade de försovit sig?
   Efter att ha lämnat av Anki vid stationen fortsatte jag till COOP FORUM och sedan vidare till mina föräldrar. Bjöds på mellanmål innan jag efter ett par timmar begav mig hemåt igen.

Njöt av en hel del flygträning under eftermiddagen, innan jag om kvällen åkte föver till Anki.

Måndagen den 19 september 2005: Tog som vanligt bussen tidigt hemifrån Anki för att avnjuta en av mina favoritturer. En kort morgontur på "rätt bevakningsområden" vid "rätt tider". Under arbetspassets gång framkom det behov av nattjänstgöring, något som passade utmärkt i och med att "nattvilan" skulle bli tillräcklig både före och efter en extra arbetsnatt. Jag nappade på erbjudandet och arbetsgivaren var entusiastisk.
   Dagen kom med andra ord att innehålla ingredienserna mat, sömn och arbete. Men jag var riktigt inspirerad inför uppgiften och blev än mer positivt överraskad när det visade sig att jag även skulle vara handledare under natten. Nattarbetspasset blev således mycket intressant, med många vägledande diskussioner och tankeutbytanden gällande vår säkerhetstjänst, trafik samt arbeten och andra anordningar. Riktigt inspirerande att få flika in med egna tankar och motiveringar till eventuella och alternativa arbetsredskap och metodikutvecklingar.

Tisdagen den 20 september 2005: Arbetsnatten gick riktigt snabbt fram. och när avbytet kom om morgonen kände jag mig fortfarande riktigt pigg. Min elev för natten hade gjort en strålande insats och trots relativt många anordningar hade vi hållt stressfaktorn på en nästan anmärkningsvärt låg nivå. En riktigt bra och strukturerad natt till slut.

Åter på hemmaplan var det dags att sova. Laddade med god sömn inför mitt kommande sena och ordinarie eftermiddagspass. Lyckades även, till min förvåning, passa en paketleverans från USA. Med tanke på ett tretton minuter och fyrtio sekunder långt telefonsamtal med budfirmans kundtjänst om måndagen, var det inte mycket som tydde på att de ville nå effektiva leveransmetoder. De verkade gilla att köra runt på sina paket med minimala chanser att lyckas leverera. Kanske ett skapande av egna arbetstillfällen och möjligheten att ge ett oorganiserat intryck?

Väl på jobbet var det många som slogs om min ordinarie stol och bevakningsområde. Ganska snart visade det sig att jag inte alls skulle vara på jobbet, utan hade fått ledigt som kompensation för den arbetsnatt jag avklarat på övertid. Då hade Anki just meddelat att hennes möbelleverans anlänt. Med andra ord passade det underbart utmärkt att få extra ledig tid för möbelpusslande, främst gällande databordet. Soffan stod i princip redan användbar och behövde endast kompletteras med möbeltassar som jag införskaffade på vägen hem till Anki.

Det blev ett intressant pusslande som inleddes samtidigt som Anki lagade fisk och gjorde potatismos. I övrigt var det Anki som var den skarpaste av oss två när det gällde ritningsläsningen. Själv irriterades jag mest hela tiden på att LEGO-beskrivningar häller så mycket högre klass än denna MIO-ritning. Riktigt intressant iakttagelse.
   Hur som helst var vi klara med datorbordet strax före klockan 22. Perfekt i och med att vi inte ville väsnas längre än nödvändigt...

Onsdagen den 21 september 2005: Hade bytt till mig en tidig arbetsmorgon. För ovanlighetens skull tog jag tunnelbanan till jobbet i lagom tid före klockan 06.30. Hade en bra arbetsdag även om det fanns överraskningsmoment. Ett tåg höll på att få åka mot Tillberga i stället för Isätra när automatiken agerade på ett felaktigt tågnummer i Sala. Även Eskilstunaplatsen bjöd intressant tågföring och tankearbete. Inte så speciellt avancerat, men det fanns gott om ställningstaganden att ta och beslut att fatta i samband med växling, förstnade persontåg och långa tunga godståg. Blev dock nöjd och avlöst i ett bra läge. Tog det lugnt innan hemgång, åt matlåda och pustade ut i fikarummets soffa.

Utomhus var det riktigt varmt. Väder för kortärmad T-shirt. Handlade lite kläder innan jag kortvarigt tog middagssömn hemma hos Anki.
   Med nyvunna krafter fortsatte jag sedan med roslagsbanan ut till modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Hann med en hamburgare, superstar, innan tidtabellskörningsstarten. En modelljärnvägskörning som gav mycket att öska rent tidtabellstekniskt men som samtidigt innehöll många godbitar.

Innan hemkomsten till Anki kopplade jag av en stund på seven-eleven. En kopp kaffe och en chokladboll var perfekt medicin för att sammanfatta kvällens alla tankar...

Torsdagen den 22 september 2005: Förmiddagen spenderade jag hemma hos Anki. Eftermiddagens arbetspass innehöll friskvårdstid som jag kombinerade med lunchen och nyttjade till en promenad med måltidsuppehåll på MAX och så småningom kontorstolsförevisning i en butik invid Gallerian. Många underbara hjullåsningsfinesser och inställningsmöjligheter som skulle vara perfekta i samband med flygsimulatorflygningar, men vars pris om ca 6000 kronor inte var helt övertygande i motivationssyfte.

Friskvårds- och lunchtiden gick snabbt åt, varpå jag fick skynda mig tillbaka till jobbet. Den sista delen av arbetsdagen var riktigt trevlig, skoj och gemytlig, med bra flyt genom Kolbäck trots långtidsarbete och reducerad spårkapacitet. Denna afton drabbades jag endast av en liten dust med "klassikern 417" vars förargrupp (enligt min uppfattning) verkar ha taggarna utåt och känna sig hopplöst förlorade i förtid. Och visst, tåget och dess tidtabell har föga förankring i verklighetens spårkapacitet och resandeflöden på driftledningscentralen Stockholms område. Alltid någonting som korsar tågets framfart och som gör attityden och bemötandet nervöst nitiskt... Här går sällan fakta och klarspråk hem, (åter igen enligt min uppfattning).

Efter avslutat arbetspass tog jag mig ut till dansklubben. Anki hade fikaansvar under denna sociala danskväll som var trevlig att besöka...

Fredagen den 23 september 2005: Hade åter igen en trevlig arbetstur, lite av en favorittur. Direkt efter arbetsdagens slut tog jag pendeltåget till Norrviken för att låna bil. Åkte därefter till Solna och en kontorsmöbelaffär invid "Överskottsbolaget". Inköpte en mycket välbevarad svart stol med hög rygg för 1350 kr samt ett golvskydd av häftigare modell, vacker struktur.
   Fortsatte med bilen via Rissne för måltidsuppehåll på Mc Donalds. Därefter fortsatte färden till Coop Forum. Inhandlade trämaterial för tillverkning av skrivbordsunderlägg till min flygstyrutrustning. Ett snickrande som sedan gick med rasande fart på hemmaplan, men som inte riktigt motsvarade funktionsförväntningarna på plats i Ankis lägenhet.
   Efter mitt snickrande startade kvällens stora projekt. Att packetera och flytta min nya dator till rätt lägenhet. Till slut var bilen fylld med flygplansstyrutrustning, dator, skärm och tillbehör, naturligtvis även inkluderat dagens tidigare stolinköp. Vid målpunkten fick jag även hjälp av Anki för effektiv urlastning. En perfekt hjälp som avlastade min något sträckta och tidvis smärtande rygg.

Kvällen nyttjades till inkoppling av datorutrustningen. Ett projekt som var riktigt stimulerande och som förhöjde värdet på det nyinköpta datorbordet "ENTER" högst betydligt.

Lördagen den 24 september 2005: Efter en god natt hemma hos Anki lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Innan själva återlänandet hann jag även införskaffa en present till Fia, vars födelsedagsfest jag och Anki skulle på senare om kvällen. Återvände till Ankis lägenhet vid lunchtid, för en kortare tids middagssömn och vila inför ett övertidspass utomhus.

Klockan 14.30 startade ett spännande och annorlunda övertidspass som signalvakt vid signal Sst 301, dvs vid Stockholm södra. Till största delen hade jag till uppgift att "lämna klart" för tåg och "ringa in" tågen så fort de passerat. Min kollega på uppspårssidan fick jobba mer ihärdigt. Hon hade till uppgift att stoppa tågen enligt paragraf 52.2, dvs med stillahållen stoppflagga och efter lämnade av "klart" visa "framåt" med handsignal till tågen. Förarna av tågen skulle enligt paragrafens tillämpning antingen tuta "uppfattat" eller visa motsvarande signal med helljusblinkanden. Hur som helst, ett par tåg hade jag äran av att få flagga för, ett jobb som gick utan problem tack vare att trafiken mellan Stockholm södra och Stockholm central var kraftigt reducerad.

Tillvaron i höjd med Fatbursparken var rikgtig gemytlig. Vädret var utmärkt, även om det fram emot kvällen behövdes ett par tröjor för att hålla värmen. Under en kortare tid var det även myggrikt, men detta i samband med en kortvarig molnfront. Efter sista tågets framfart packade vi ihop telefonerna och ställde iordning övrig utrustning inför morgondagens trafik. Under natten var spåren helt avstängda för signalarbeten, signalförtätning.

Efter en tunnelbanefärd hem till Anki blev det en snabbdusch och färd vidare med bil hem till Fia. Hos henne möttes vi av en underbart gemytlig fest, men underbara människor och vänner. Några av dem personer som jag tidigare endast hört talas om, men som jag inte hunnit träffa. Anki och jag var kvar ett par timmar in på det nya dygnet, innan det blev dags för hemfärd, nattsömn och laddande inför signalvaktsdag nummer två.

Söndagen den 25 september 2005: Eftersom jag blivit förvarnad om att min signalvaktskollega kunde bli något sen, startade jag min färd mot Tegelbacken i god tid innan arbetspassets början. Och det var nog tur, för inga telefoner eller nycklar till våra tillfälliga mat och rastutrymmen. Som tur var kunde personal från signalnattarbetsstyrkan hjälpa oss med både det ena och det andra, varpå vi var startklara och redo som signalvakter i tid. Problem med en bandtraktor gjorde dock att trafikstarten blev uppskjuten något, varvid jag kunde njuta lite extra av min morgonkaffe och den sol som strålade mot vattnet, oss och stadshuset. En underbar arbetsmiljö bortsett från det buller biltrafiken skapade bakom våra ryggar och det ofta skarpa ljud som järnvägsfordonens flänsar skapade i de skarpa växelkurvorna. Ljud som jag bara var tvungen att ta videoupptagningar av med telefonen vid ett par annars lugna stunder...

Ytterligare ett nyckelproblem skulle uppstå innan arbetspassets slut, men dock av underordnad betydelse. Efter att vi försetts med mat i rastbaracken försvann istället nyckeln till nämnda utrymme. Jag kom därför inte åt maten förrän det var dags att gå hem. Nu var vi ju visserligen nära centralens alla affärer, men lite snöpligt var det ändå. Personligen kunde jag dock glädja mig åt att jag tagit med mig rikligt med matsäck redan från början, långt ifrån nödställdhet med andra ord.

Väl hemma i Ankis lägenhet avnjöt jag den matlåda jag fått... Hur kvällen spenderades minns jag inte riktigt, men Anki kom hem något efter min hemkomst...

Måndagen den 26 september 2005: Hade en dagarbetstur som gick både snabbt och bra. På hemvägen startade jag lösandet av ett "SÄO-pussel". Väl i Ankis lägenhet bjöds en lugn och god kväll. Förutom en gemensamt utförd installation av Internet, hann jag med flygsimulatorflygning och därefter fördjupat pluggande i SÄO. Hittade en riktigt bra nätupplaga av Säkerhetsföreskrifterna, som var lätt att söka i. Satt uppe länge, en bit in på natten innan jag var helt nöjd med mina kunskaper.

Tisdagen den 27 september 2005: Hade en arbetstur som sträckte sig mellan 06.30 och klockan 13.15. Den inleddes lugnt med tid till förfogande och endast 30 minuters operativ tjänstgöring från klockan 08.00. Efter lunchrasten hade vi arbetsplatsträff, som dagen till ära nyttjades för fortbildning och det årliga provet i gällande våra säkerhetsföreskrifter. Får säga att jag lyckades bättre än normalt, trots att jag älskar att använda mina egna svarsbeskrivningar. Fick 33,5 poäng av 35 möjliga. En poäng kanske aningen snällt rättad, men även en poäng som jag fortfarande inte förstår varför den uteblev. Ingen aning, trots grundlig genomgång.

Sov eftermiddag under två eftermiddagstimmar i Ankis lägenhet. I utvilat tillstånd tog jag itu med lite flygsimulatorflygningar. Flög bland annat en trevlig flygning Arlanda- Landvetter. Därtill hann Anki och jag planera för den framtida TV-bordsutformningen för lägenheten.

Onsdagen den 28 september 2005: Innan läggdags avslutade jag den simulatorflygning som startats under den sena tisdagskvällen, med en bra landning med DC9-32 på Landvetter. Hade fått en ledig dag inskrivet i almanackan, som kompensation för annan övertidstjänstgöring. Tog Roslagsbanan ut till Vallentuna och anslöt till modelljärnvägslokalen klockan 10.00 väl utrustad med en god kopp kaffe.
   Tillsammans med Leif försökte jag skapa ett grepp om önskemål för kommande växlingar i tidtabellskörningarna. Ett digert projekt som inte fullt ut har kommit till en godkänd nivå. Krävs ytterligare en stor mängd jobb och frågeställningar samt svar...

Om eftermiddagen tog jag bussen hem via Upplandsväsby. Hann med en liten halvonyttig lunch på Big Burger. Tiden, ca 30 minuter, i hemmet nyttjades till hämtande av räkningar och postavcheckning. Åkte sedan vidare till Finntorp för tävlingsförberedande kurs.

Torsdagen den 29 september 2005: Hade ursprungligen dagen ledig, men nappade på en fridagsflytt och den ersättning det innebär. Arbetade således förmiddag, en tur som blev något längre än normalt då ingen avlösning dök upp. Tyckte dock att det var ganska spännande trafikföring just då, så det gjorde inte så mycket att jag fick jobba gratis.

Innan den sociala danskvällen gjorde jag lite klädinköp. Ett par träningströjor och en stor mängd billiga strumpor på "Stadium". Efter dansen blev Anki och jag kvar i stan. Kände inte längre någon jättestor längtan och dragningskraft hem till lägenheten i Rotebro.

Fredagen den 30 september 2005: Kunde njuta av en riktigt ledig dag. Ledighet flyttad från torsdagen. Efter lite flygsimulatorflygning begav jag mig hem till Rotebro, via Norrviken där bilen först hämtades. Tvättade under dagen och förberedde flytt över till Ankis lägenhet av skrivare och en del datorlitteratur. Till slut blev det såpass mycket packning, att det mer eller mindre kändes som ett utflyttande från Rotebro. Blir nog första gången som huvuddelen av klädesparken ej längre återfinns i Rotebro...

Lördagen den 1 oktober 2005: Anki och jag gick upp relativt tidigt. Vid Gullmarsplan mötte vi upp Nanna och Peter, för vidare färd till Ludvika. Min ordinarie arbetstur hade jag bytt bort för att kunna tävla, en som alltid trevlig tävling. Resultatet blev dock som så ofta aningen blekt, med domarsiffrorna 4,3,4. Men det var ändå trevligt att få möta Marianne lite och att slutligen efter tävlingen avnjuta en måltid i sällskap med vårat resesällskap.
   Hemfärden blev aningen seg och jag önskade avbyte i höjd med Hummelsta. Efter att ha köpt en kopp kaffe för egen del tog Anki över ratt och spakar, varpå jag kunde luta mig tillbaka i passagerarsätet och sova. Efter Hjulstakorset tog jag åter igen över spakarna och förde oss in mot huvudstaden. Denna gång via Solvalla, Sundbyberg, Karlberg bort mot Hantverkargatan och Centralen. Efter denna guidade tur kom vi mer rakt på Björkhagen och därefter Lidingö. Somnen vi sedan kunde avnjuta hemma hos Anki var riktigt efterlängtad.

Söndagen den 2 oktober 2005: Efter den nattliga hemkomsten omkring klockan 02.00 sov vi till ca 08.15. Därefter var det dags för bilfärd söderut till Nynäshamn. Dagens uppdrag var båtavmastning. Ett uppdrag som blev riktigt effektivt, gemytligt och trevligt i en värmande höstsol. Under färden norröver, för billämnande i Norrviken, hann vi åka runt till ett par möbelaffärer. På MIO beställde vi en vardagsrumsmatta, TV-bord och ett underbart soffbord. En lite mer robust variant som verkligen tilltalade mig och som jag tror kommer att göra sig bra hos Anki.

Hemma hos Anki han jag sova en tids middagssömn. Anki var snäll och lagade iordning mat, makaroner och korv, som vi sedan kunde spisa gemensamt. Sov ytterligare en liten tid innan det blev dags för ett nattarbetspass. Ett arbetspass som kom att bli riktigt intensivt inledningsvis, trots att vi var två personer som arbetade på sydkant, och trots att jag redan tidigt avlastades med en del av bevakningsområdet.

Måndagen den 3 oktober 2005: Efter en organiserad natt med extremt många anordningar, 43 st, åkte jag raka spåret hem till Rotebro för att få vila ut. Sov sedan under en stor del av dagen och gick inte upp förrän klockan var omkring 15.00. I mitt vakna tillstånd småplockande jag en del i lägenheten och diskade en del av den disk som fortfarande fanns kvar. Har en bit kvar innan den ordning jag strävar efter återfinner sig. Ska om ett par veckor se till att vara mer på plats för att kunna göra en skarp ordningsinsats.

Sov under middagssömn under en halvtimmas tid, innan det blev dags för promenad till Rotebro station och färd i förarhytten med "Blomman". Kvällstiden före mitt nattarbetspass spenderade jag sedan i Ankis lägenhet. Hämtade bland annat min kamera för att hinna ladda den inför tisdagens planerade mässbesök i Jönköping, Nordic Rail.

Jag gillade verkligen tempot på arbetsnatten. Aldrig långtråkigt men ändå ett lagom tempo för alla åtgärder. Kanske hade jag höjt arbetskapaciteten något i och med den otroligt hektiska natten innan?

Tisdagen den 4 oktober 2005: Arbetsnatten blev klart lugnare än den jag upplevt natt mot måndag. Med 11 istället för 43 anordningar hann man med att genomföra kvalitativ tågföring på en helt annan nivå. Nöjd kunde jag alltså lämna över till min avlösare och ladda för en lång, spännande dag präglad av extremt lite sömn.

Jag duschade i anslutning till vårat omklädningsrum, men fick leta efter mitt klädskåp som blivit flyttat utan min vetskap. Utannonserat var flytt av en serie skåp, men aldrig inkluderat mitt skåp vad jag kan minnas. Denna morgon gjorde det visserligen inte så mycket, men det blir ett klart problem när jag ska duscha i anslutning till mina motorcykelfärder till jobbet.
   Efter att hastigt ha lyckats lokalisera mitt omklädningsskåp en våning ner, gav jag mig av ut på stan, pigg av både dusch och adrenalinkick. Mötte "Blomman" i centralhallen omkring klockan 06.45. Kaffe och en lite grövre ostsmörgås utgjorde den första grunden för frukost. Hade inte ätit mycket annat än frukt under natten, så behovet av föda var stort.
   Jonas mötte vi sedan utanför vår Malmötåg, X2000 tåg 523. Han förevisade oss vart vi skulle sitta. Framför oss hade vi en bekväm förstklassig resa mot Jönköping, med byte i Nässjö. Dagens mål var Jönköpingsmässan, NORDIC RAIL, dit vi anlände strax efter klockan 11. Omgiven av branchfolk var det en snabbt avklarad process att säkerställa min nyladdade kameras vidare öde. Redan när jag tog den hemifrån hade jag en känsla av att den inte hörde till det bagage jag borde ha med mig. Nu hade den mycket riktigt stannat kvar i förstaklass-avdelningen på X2000, "bound for Malmö". Nu tog det inte mycket mer än ca fyra minuter att upprätta kontakt med tågpersonalen. Inom tio minuter hade vi dessutom en bekräftelse på gott omhändertagande till Malmö och åter TASS (tågmästarassistenterna) i Stockholm. Inte heller dröjde det länge förrän någon annan ringde och undrade om Jonas glömt kvar en kamera på ett X2000-tåg. Troligtvis ett försök att reta Jonas, ifall det var hans kamera som var på utflykt. (Han känner ju "ALLA" och är dessutom känd fotograf inom järnvägsbranchen). "Mycket lidande för min skull" *ler*.

På mässan var det mycket av "skruv- och mutter-tema". Allt ifrån maskiner till spår-, hjul- och signalteknik. Endast några få järnvägsföretag, operatörer, var representerade. Men det fanns gott om utredningar och broschyrer som var intressanta. Jag fängslades av trafikledningsbilder som redan på långt håll kunde ses var hämtade från jobbet. Dock fick jag inte grepp om själva tågrörelserna. Trots att jag stod flera minuter kunde jag inte förlika mig med trafikflödet och i viss mån numreringen. För få tåg i Sala och konstig numrering i Arlanda osv... Kom till slut fram till att det borde vara en uppspelning, simulering, av äkta rörelser men hämtad från en annan tidtabellsperiod än den nu gällande. Tog mig aldrig tid att fråga, utan räknade med att jag dragit rätt slutsatser och expertanalyser.
   Trött och hungrig gav mat i restaurantavdelningen nytt bränsle. Ytterligare en stunds mässbesök innan jag kände att ytterligare böcker och broschyrer kunde bli ett problem. "Blomman" och jag begav oss av in till centrum för att fika. För min del bestod fikandet av en god kopp kaffe och en bit prinsesstårta. Underbart gott och avkopplande.

Lagom till klockan 16.00 var vi åter vid stationsområdet i Jönköping. Jonas anslöt i samband med en gratisbussfärd från mässan. På stationsområdet fanns ett modernt tyskt lok i 185-serien att beskåda (227). För egen del tog jag det lugnt med observerandet och hade blicken mer riktad mot ordinarie trafik på bangårdsområdet.
   Efter att ha inhandlat två pan-pizzabitar och en läsk på en av mina favoritserveringar i Jönköping, (på stationen), tog vi alla 17.13-tåget mot Nässjö. Från Nässjö mot Stockholm kunde vi åter igen avnjuta en lugn förstklassig färd i X2000. Från Linköping fick vi ytterligare sällskap av en passåkande tågmästare, vän till Jonas. Åer igen bjöds vi riktigt god mat, både iform av smörgåsar och en underbar laxrätt. Diskussionerna avlösta varandra flitigt, riktigt intressanta och mest behandlande järnväg och flyg.
   Direkt efter ankomst till Stockholm C kunde jag följa med Jonas och hämta ut min beresta kamera. Underbar service som jag tacksamt tog emot, nu trött efter endast ca 10-15 minuters sömn det senaste dygnet (mellan Jönköping och Nässjö). Även efter hemkomst till Anki förblev jag vaken ett tag. Inspirerad av alla flygdiskussioner gav jag mig upp med en DC9 i min flygsimulator. Inte den vackraste landningen, men av avancerad art ner till Bromma innan det blev läggdags. Välbehövlig sömn efter en natt och hel dag i vaket tillstånd...

Onsdagen den 5 oktober 2005: Hade en mycket välbehövlig tid för sovmorgon. Var dock på benen förvånansvärt tidigt och hann vara riktigt kreativ innan arbetsdagens start klockan 15.40. Bland annat hann jag med inspirerande simulatorflygning och två underbara landningar på den svårlandade flygplatsen på ön Samos, Grekland.

Arbetsdagen var lugn. Endast lite problem med en broöppning sedan det näst sista sydgående tåget över bron drabbats av försenande dörrfel. Med andra ord blev broöppningen förskjuten ett par minuter, något som irriterade efterföljande tåg och som krävde en extra tydlig förklaring för förståelse. Nöjd kunde jag trots allt vända hemåt. Inombords hade jag dock en stresskänsla, som inte riktigt ville ge med sig. Troligtvis grundad på för lite sömn och aningen klent med mat.

Torsdagen den 6 oktober 2005: Sovmorgon hos Anki, dock mest nyttjad i vaket tillstånd. Var ivrig med min musikregistrering på datorn, härligt effektiv. Arbetsdagen kändes också i det närmaste perfekt. För en gångs skull ett normalt och relativt trevligt samtal med tåg 417, ett tåg med mycket dåliga förutsättningar för rättidighet mot Stockholm. Med gott samvete och efter ett härligt samarbete med min närmaste kollega för dagen åkte jag iväg till dansklubbens trivselkväll. Även den trevlig, även om jag var ganska trött och sliten. Njöt av fika den sista kvarten och kände mig till freds när vi även hann med en buss som länge varit tidsmässigt uträknad för vår del...

Fredagen den 7 oktober 2005: När jag åkte iväg från Ankis lägenhet var det för en tidig arbetsdag med start klockan 06.30. En bra arbetsdag som innehöll en kortare tids friskvård, efter lite extratjänstgöring. På pendeltåget hem sov jag en underbart och utmattad sömn. De korta sovpassen kändes som härliga evigheter. Mellan Norrviken och Rotebro måste det ha varit minst en timmas upplevelsetid...

På hemmaplan gjorde jag ett försök till motorcykelbatteriladdning. Även om jag inte på långa vägar blev klar, fann jag en god lösning till kommande laddningstillfällen. Om kvällen åkte jag över till Anki, med tåg. Vi var lite obeslutsamma gällande kvällens dans på Mälarsalen. Inte minst beroende på bandet Bhonus som fortfarande ger mig vissa dåliga vibrationer. Och visst, fortfarande envisas de med att sluta kvällen med berömmande av publiken och försäkran om att det var den bästa publiken någonsin som besökt dem. Jag vågar påstå att publiken mycket väl känner om de ens är i närheten av sådant uppskattande...
   Efter mycket om och men kom jag så smått igång med min dans. Men fortfarande undrade jag varför jag var på plats, utan jättedanslust och utan positivt krut från musiken. Glimtarna fanns, men det var mina vänners förtjänst...

Lördagen den 8 oktober 2005: Anki och jag gick upp vid niotiden för att förbereda dagens mycket speciella tävling ordnad av DK Nackswinget. Ute i Sickla var en scen riggad för "DIESELDUELLEN" på Dieselverkstadens stora scen. Biljetterna, ca 270 st, var slutsålda på "TICNET". Tävlingen var speciell i den bemärkelsen att alla licensierade par var sammanslagna till en vuxenklass med en ordinarie utslagningsdel och extrachans. När 16 par återstod startade en duelldel. Ett "rött par" fick möta ett "blått par" i lottad ordning. Tre huvuddomare hade en röd och en blå röst var. Därtill fanns fem tjejer i publiken redo med mentometerknappar för en "tjejröst" och lika många grabbar för en "Killröst". Ett mycket spännande röstningsförfarande, inte minst då huvuddomarna hade olika åsikter och publikrösterna fick bli avgörande. Presentationen på storbild gjorde det inte sämre. Man blev såpass medryckt av spänningen att man ibland nästan ställde sig upp och skrek när den sista rösten gick till det egna favoritparet.
   Av relativt naturliga orsaker gick inte Anki och jag vidare till duelldelen. Vi stannade på plats 24 av 35, med en domarröst i den långsamma rundan. I den snabba och medelsnabba hade vi inte fallit domarna i smaken, i den konkurrens som rådde. Men som sagt var, en röst var gott nog och publikplatsen på scen kändes inte helt fel heller. Vill ha denna tävlingsform återkommande...

Många av dansarna satsade på efterfest på "Golden hits". Själv längtade jag istället efter en riktigt lugn hemmakväll med Anki. Hon behövde dessutom packa inför en veckas europaresa med jobbet.
   Kvällen präglades av underbart god sallad, glass och kabel-TV-installation.

Söndagen den 9 oktober 2005: Efter en förmiddag tillsammans med Anki fick jag krama Anki adjö om förmiddagen. En veckas europaresor väntade henne. Om jag minns rätt låg Bryssel, Luxemburg, Strasbourg, Karlsruhe framför hennes fötter. En närmare titt på europas rättsväsen.
   Själv fortsatte jag med katalogiseringsarbetet för mina CD-skivor. Någon simulatorflygning hanns dock inte med innan det var dags att åka till jobbet.

Arbetsdagens inledning blev mycket lugn. före mitt arbetspass hade det varit en självmordskandidat som stoppade ett tåg till dess hon fick följa med. Min arbetsbelastning och aktivitet ökades något då det blev spårledningsfel mellan Tungelsta och Ösmo. Lagom till den felavhjälpningen var avslutad fick ett tåg haveri i trakterna av Älvsjö, varpå ett X2000 tåg fick följa ett pendeltåg på spår N2 för att med säkerhet komma förbi. Haveristen hann lagom komma igång när nästa aktivitetsupptrappning kom. Pendeltåget framför X2000-tåget hade en ny självmordskandidat framför sig. Hennes nödinbromsning hade gjort resultat, visserligen med efterföljande spårmarkering och välslipade räler, men räddandes liv. Mitt beslut att stoppa all trafik i inledningsskedet var självklart. Den "olyckliga" hölls kvar i väntan på hjälp, varvid trafiken runt omkring kunde återupptas. Tyvärr var jag i sammanhanget tvungen att ifrågasätta den hjälp jag personligen erhöll under incidentens slutskede. Helt plötsligt togs mina samtal innan jag hann svara och jag hade ytterligare en faktor att ta hänsyn till, förutom den tidsfördröjning som automatiskt uppstår när informationen ska föras vidare i tredje hand. Har sett detta missförhållande drabba andra kollegor, men inte själv varit utsatt. Därför blev det ett ypperligt tillfälle att ge en tillrättavisning om att inte ge oönskad hjälp utan att först åtminstone fråa. Jag är dock inte säker på att det råder samsyn på vad säkerhetssamtal är. För mig är alla telefonsamtal inkomna till en fjärrtågklarerare potentiella säkerhetssamtal utifrån vilka beslut fattas och missförstånd kan undvikas genom kontrollfrågor. Utan att själv styra arbetsredskap nummer ett blir naturligtvis beslutsprocessen trögare och osäkerheten mycket större huruvida alla fakta uppfattats korrekt. En tågväg kan alla knappa in med lite bakgrundskunskap, men att göra det vid rätt tillfälle kräver mer kött på benen.
   Att inte ha tillgång till telefonen gjorde också att prioriteten på valda utgående samtal fick omförhandlas. Jag fick dock snart möjlighet att åter igen skaffa mig kontrollen över alla arbetsverktyg. Den muntliga supporten vid sidan av var i sammanhanget mycket mer välkommen och något simultanförmågan hos oss fjärrtågklarerare ska klara av, (oavsett om synen på prioriteringar kan variera där också). Suddade även ut oläslig grafinformation, från ett tidigare tågprioriteringsläge, som jag också fått ditkluddrad ickeoperativt. Bedömmer att vi alla lärde oss något på dessa samarbetsbrister och att andra framför allt kan vara gynnade av mitt ifrågasättande...

Nästa led i stressfaktoruppbyggnaden var efterföljande mängd varmgångslarm. Larm som jag inte kunde ignorera trots att mycket talade för dess oäkthet. Det var nästan så man trodde att någon satt och simulerad fel för att göra en stresstudiefilmning och kontrollera säkerhetstänkandet. Utan normala detektorfakta fick jag således stanna fler tåg än annars nödvändigt och vara något restriktiv i min tågföring. Inga fel blev funna på fordonen och detektorredskapen fick anmälas för översyn.

Efter avslutad arbetsdag tog jag bussen till Ankis tomma lägenhet. Saknade henne redan och hoppades hon hade det bra. Tittade lite på de nya kabel-TV-kanaler som Anki installerat om lördagen. I övrigt forsatte jag med musikregistrering på datorn. Roligt att lyssna på CD-skivor som varit vilande i flera år.

Måndagen den 10 oktober 2005: Hade en lugn förmiddag i Ankis lägenhet som nyttjades till CD-datorinmatning och katalogisering av mina skivspår. Växlade denna sysselsättning med flygsimulatorövningar och dagboksskrivande. Arbetspasset varade mellan klockan 14 och 22. Redan när jag steg innanför arbetsplatsens dörrar kändes det i luften att allt inte var som det skulle. Chockerad blev vi genom ett informationsbrev, veckobrev, informerade om att två tredjedelar av turfördelarna blivit fråntagna sina arbetsuppgifter med omedelbar verkan. Nog för att vi haft invändningar mot turfördelningen genom åren, men nu syntes (utan direkt insikt) ledningen göra ett kanske förhastat uppror. Hade de ens haft möjligheten och verktyg nog att göra ett bättre jobb än de redan gjorde? Förståelsen fanns inte på vårt våningsplan och ökade endast m&arng;ttfullt under arbetspasset gång.

Efter arbetsdagen var jag riktigt hungrig och kunde inte motstå frestelsen att besöka Big Burger innan hemfärd till Rotebro. Väl hemma inleddes natten med mc-batteriladdning och tvättsorterande.

Tisdagen den 11 oktober 2005: Tvättade mina kläder under natten och kollade till mc-batteriladdandet lite då och då. Plockstädade en hel del i lägenheten, men utan att det syntes några riktigt tydliga tecken. Hämtade därefter ett välkomnat paket med två uppdateringssatser "Scandinavian Airports" och flygplanstillsatsdiscen med "Vommuter airliners/ Eurowings Professional".

Väl på jobbet satt jag en hel del operativt. Fick dock möjlighet till friskvårdstid i samband med lunchen och kombinerade detta med ett besök på en chinarestaurant. Friterad kyckling ris och sötsur sås passade mig riktigt bra en dag som denna. Kändes som om jag också behövde lite god mat, när jag nu visste att Anki hade det gott ute i Europa. Tiden till bords bäddade dessutom för njutningsfull läsning av manualerna till flygsimulatorboxarna.

När jag om kvällen anlände hem till Ankis lägenhet, tog det inte speciellt lång tid innan jag startat installationen av mina flygsimulatortillsatser. Flög sedan, kanske aningen för lång tid innan sänggång...

Onsdagen den 12 oktober 2005: Arbetsdagen inleddes med arbetsplatsträff. En relativt kort sådan som mest presenterade kommande vinterberedskapsplan. Kunde därför tidigarelägga det inplanerade medarbetarsamtalet. Ett samtal som kändes bra, relativt likt de tidigare jag haft. Med tanke på hur ofta vi bytt gruppchef är det inget fel med täta medarbetarsamtal. Bra att veta hur den egna gruppchefen tycker och tänker...

Såg framför mig en lång och avkopplande friskvårdstid. Istället blev jag upptagen med ställverksbeskrivningar och så småningom även operativt. Sliten och hungrig åkte jag efter avslutat arbetspass till Ankis lägenhet. Piggnade dock till en aning när det efter samtal med mina föräldrar stod klart att syrran under efter midnatt fått sitt fjärde barn en liten tös.
   Ringde upp det Göteborgsnummer jag temporärt lärt mig utantill, genom effektiva förhör av pappa. Ett nummer som gick direkt till sjukhuset där syrran vilade upp sig. Flickan mådde väl och hördes i bakgrunden. Tydligen lättirriterad över att man var tvungen att arbeta lite för att få i sig föda. Ett klart hårdare liv än normalt, före förlossningen...

För egen del var jag också i stort behov av föda. Inspirationen var inte på topp, men jag fick trots allt en plötslig längtan efter någon pastarätt, kanske köttfärsrätt? Köpte Lasagne som jag njöt obeskrivligt av innan jag startade givande flygsimulatorflygningar. Åter igen lite för länge, men precis lagom trött för att somna ovaggad...

Torsdagen den 13 oktober 2005: Hade en tidig arbetsdag med tjänstgöringsstart 06.30. Njöt stort av en närmast perfekt tågföring i Uppsala, med de flesta tågvägarna lagda för hand. Hoppade därefter runt på lite olika arbetsplatser innan jag så småningom hamnade på ordinarie operatörsplats.

När jag kom hem till Ankis lägenhet somnade jag ganska raskt. Det blev inte någon superlång tid för middagssömn, men utvilande nog för att se fram emot en danskväll, främst tillsammans med Fia.
   Vid Fruängens tunnelbanestation blev jag upphämtad för färd till Hallunda folketshus. Det var visserligen inte mitt favoritband (nuförtiden) som spelade, men jag hade som sagt var skoj till WAHLSTRÖMS sist jag dansade till dem på Skansen. Nu var det dessutom en extra utmaning att dansa till dem, i och med att det kvällens dans mer skulle utformas till en träningsrunda än till vanlig social dans.
   Fia hade som sagt var företräde till uppbjudningarna, något jag lovat och gärna följde. Dock var det fyra danser som jag dansade med andra. En perfekt blandning där jag hann med att svänga mina lurviga tillsammans med bland annat min tidigare danspartner Kicki. Riktigt roligt. Till slut hade jag dessutom vant mig vid WAHLSTRÖMS "smörlåtar" och extrema "tempolåtar". Var med andra ord riktigt nöjd när vi efter en av två sistadanser begav oss hemåt, hem till Fia.

Fredagen den 14 oktober 2005: Dygnet inleddes med kortvisning, från festen ett par veckor tillbaka, och ett par smörgåsar som bukutfyllnad. Nattrafiken hem till Stockholm kändes lite begränsad, varpå jag erbjöds sovplats på vardagsrumssoffan. Ett erbjudande jag inte ville tacka nej till.
   Vid tiotiden vaknade vi till liv. Jag begav mig efter en dusch in till stan, till Ankis lägenhet. Vid tvåtiden startade sedan ett eftermiddags övertidspass. Ett arbetspass som inleddes med ett stort leende på läpparna. På bussen till jobbet hade jag suttit bakåtvänd, på vänster sida invid väggen och närmast ledbussens vikledsdel. Vid Hötorget hade det kommit på en tjej som såg ut att vara trevlig och som framför allt drog viss uppmärksamhet till sig genom det fina blomsterarrangemang hon bar med sig. Raskt återföll jag dock i djup flyginstruktionsläsning lagom till dess det var dags för avstigande. Gjorde min platskamrat uppmärksam på kommande avstigning, men bemöttes av en underlig fråga. "Så du ska av nu?" En aning förbryllad upprepade jag mitt ursäktande och avstigandepålysning, samtidigt som jag lyfte blicken en aning. Nu insåg jag att min platskamrat var mer känd än jag anat. Istället för förbryllade och villrådigt beteende blev det nu istället dags för ett snabbt och intensivt kramkalas. En av mina före detta flickvänners kusiner och tillika danskompis, (Sandras Kusin), Marie stod nu glatt igenkännande framför mig. Båda förundrades vi över hur blinda vi varit. Men, men, sist vi möttes på bussen (ett par månader före Sandras bröllop) var det i Rotebro. Då var åtminstone Marie den riktigt skarpa när det gäller igenkännande.

På jobbet blev det åter igen en dag med trevlig tjänstgöring och riklig mängd tågvägsläggning i Uppsala. Nynäsplatsen var inte att klaga på den heller...

Efter tjänstgöringens slut tog jag bussen till Ankis lägenhet. Via mobilsamtal hade jag fått reda på att Anki landat på Arlanda och att hon ämnade ta flygbussen till huvudstaden. Inväntade henne således med tevatten uppvärmt i lägenheten... Ett kärt och välkomnat återseende...

Lördagen den 15 oktober 2005: Efter utsövande sömn gick Anki och jag upp relativt samtidigt. Under natten hade jag låtit mina musikfiler, direktkopierade från mina CD-skivor, byta hårddisk. Inledde därfö dagen med att rensa upp och uppdatera mediaspelaren med rätt filer. Känns så bekvämt att låta datorn välja fritt från musikbanken.
   Anki städade badrummet och sorterade de jag hjälpt till med att lasta ut från garderoben. I övrigt nyttjade jag min lediga tid till att flyga simulator en hel del. Insåg raskt att jag inte alls var van vid modern flygplansteknologi som återfinns i Airbus 319. Relativt omedelbart efter start från Kiruna flygplats tvingades jag till en nödlandning, som för en gångs skull gick utan större skador. Men jag kom inte riktigt överens med den automatiska motorpådragsfunktion som verkade vara aktiv...

Efter en god middag, pasta och underbar sås med renskav iblandad, begav sig Anki söderut till Nynäshamn. Själv satsade jag på middagssömn inför den kommande arbetsnatten, som jag skulle arbeta åt min kollega charlotte. En riktigt trevlig och lugn arbetsnatt, perfekt för dagboksuppdaterande.

Söndagen den 16 oktober 2005: Direkt efter arbetsnatten åkte jag hem till Ankis lägenhet. Sömnen blev inte så speciellt väl tilltagen då jag var uppe en bra stund och sedan blev hämtad klockan 10.30 av Anki som med bil kom från landstället, Nynäshamn. Återhämtade mig en hel del efter sömn i passagerarsätet under vår färd till danstävling i Kolbäck.

Tävlingen gick relativt bra, även om vi inte heller denna gång gick vidare ens en gång. Vi fick visserligen domarsiffrorna 3,4,3, men det räckte föga. Känns som om det var länge sedan man fick övertygande domarsiffror. Kanske dags att dansa som vi gjorde förr?

På hemvägen blev jag avsläppt i Norrviken, hos mina föräldrar. Lånade bilen och åkte hem efter en kort visit för att få sova och ladda motorcykelns batteri.

Måndagen den 17 oktober 2005: Gick upp relativt tidigt och var i städtagen innan klockan slagit 08.30. Hade vigt dagen åt omfattande städning av lägenheten. För tisdagen var det annonserat installation av "COM-hem-bredbandsuttag", "tre hål i väggen". Därav ville jag ha städat, inte minst i modelljärnvägsrummet där installatörerna skulle tvingas att krypa en bit, (hinderfritt).

När eftermiddagen kom åkte jag iväg med wellpapp, glödlampor och annat icke brännbart till en närbelägen återvinningsstation. Mötte grannar från barndomsuppväxtgatan och samtalade en stund med dem, Rönnqvists. Passade sedan på att förlänga turen via Upplandsväsby centrum och "Farbror och c/o". Där kunde jag njuta en perfekt väl tilltagen portion stekt potatis, kött och bearnaisesås.
   Under hemfärden lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Åter igen bara en kort visit, då jag snarast önskade fortsätta med städandet.

Om kvällen kom Anki till städkaosets Mecka. Hon bistod med matiordningställande lagom till dess jag hunnit dammsuga hobbyrummet. De sista timmarnas städande, in i natten, fick utföras för hand och med sopkvasten.

Tisdagen den 18 oktober 2005: Nattens städning pågick effektivt fram till omkring klockan 01.30. Då var det hög tid att sova innan det kommande arbetspasset som Trafikinformatör.

Gick upp tidigt och åkte till jobbet. Det kändes nästan lite onormalt att gå den välbekanta promenaden till pendeltågsstationen. Lika onormal känsla som det faktum att lägenheten nu var riktigt välstädad.

På jobbet hade jag för dagen uppdrag som trafikinformatör. Första gången sedan julen och nyåret 1999, vad jag kan minnas. Relativt raskt kändes det i alla fall normalt att göra utrop. Höll koll på pendeltågstrafiken norr om Stockholm, inklusive för Stockholm C. Pga lövhalka fanns det relativt gott om förseningar inledningsvis, men dessa eliminerades av ett effektivt arbete hos Citypendeln genom nyutrustningar. Nya arbetsverktyg i programmet "BASUN" gjorde också arbetet lättare än förr. Till och med riktigt trivsamt, trots stunder av riktigt intensivt arbete.

Efter arbetsdagens slut begav jag mig först till Ankis lägenhet. Beställde några varor hos Flightsimshop.se, kartor som jag kunde se fram emot inför vidare simulatorflygningar. Efter lite vila fortsatte jag dock hem till Rotebro. Installationsarbetet av COM-HEMs nya uttag verkade vara väl utfört. Packade ihop ett nytt gäng CD-skivor för transport över till Ankis lägenhet, dit jag anlände strax efter klockan 20.00. Gemensamt åt vi lite mat och tog det lugnt resten av kvällen...

Onsdagen den 19 oktober 2005: Hade en helt ledig dag i och med tidigare utfört turbyte. Hade tänkt åka hem över dagen, främst i syfte att motionera motorcykeln, men förblev kvar i stan hela eftermiddagen. Höll på och registrerade mina CD-skivor och nyttjade tiden därutöver till flygsimulatorövningar.

Efter att ha ätit en bit pizza i hemmet, Ankis lägenhet, tog jag Roslagsbanan till Vallentuna. Tidtabellskörning på modelljärnvägsklubben stod på schemat. En klart effektivare tidtabellskörning än tidigare, men fortfarande mycket att önska i fråga om effektivitet och utökade växlingsbeskrivningar som inte krävde onödigt mycket tid till spekulationer och svår analys.
   Strax efter klockan 23.00 var jag åter i stan och hemma hos Anki.

Torsdagen den 20 oktober 2005: Efter en morgonbussfärd till jobbet startade jag min arbetstur klockan 08.30. Hade under dagen uppföljning, dvs en fortbildare som följde mina arbetsmetoder, tankegångar och yrkesutövande i största allmänhet. Tyckte att jag lyckades bra och fick i mitt tycke bra omdömme när vi under friskvårdstiden hade muntlig diskussion och utvärdering av arbetsdagen såpass långt.
   Direkt efter själva utvärderingen fick jag dock sitta i hetluften. Fick dyka in mitt i tågomledningar via Nyköping och via Svelandsbanan samt via Flen mot Eskilstuna pga nedriven kontaktledning i Sköldinge. Relativt snabbt kunde dock ett spår röjas fritt, varpå arbetsbördan till synes såg ut att kunna minska. Blev också avbytt för hemgång när de riktigt stora bekymren började dyka upp. Ett spårledningsfel dök upp i samband med "kanalkörningen" förbi den rivna kontaktledningen. En spårmarkering som tillfälligt såg ut att kunna omöjliggöra växelomläggning. Riskerna för ett totalstopp i trafiken undanröjdes så småningom genom utökad enkelspårsdrift. Visserligen ett ännu trögare tågflöde, men ändå ett fungerande sådant...

Satte mig på pendeltåget hem. Tog med mig delar av den ankomna posten (flygsimulatorpogram) och packade i ordning lite danskläder och gav mig sedan av på en motorcykelfärd till dansklubben Nackswingets sociala danskväll. En riktigt trivsam körning som kändes förvånansvärt normal och bekväm, trots mitt mc-uppehåll sedan mitten av augusti.

Danskvällen blev riktigt bra. Tyvärr var inte Anki på plats, men det bäddade för riktigt många uppbjudningar och danser med personer jag sällan annars hinner med. "Nannis" stod för musiken och gav riktigt god grund för njutning. Att efteråt stanna kvar och basta samt städa var bara en ren fröjd. Speciellt då jag kunde åka hem fritt, utan tidtabellspassning, med min mc. Färden hemåt gick till Ankis lägenhet, där Anki kopplade av efter en bowlingkväll med jobbet... Vill minnas att jag blev kvar uppe i vaket tillstånd till ett par timmar in på natten.

Fredagen den 21 oktober 2005: Fredagssovmorgonen nyttjades inte till speciellt lång tid av sömn. Istället åkte jag med motorcykeln till Rotebro och Upplandsväsby. Dels för att lämna in bankpapper, pensionssparande, och dels för att boka servicetid för motorcykeln, invör den nära förestående vinterförvaringen. Återvände till stan i lagom tid för en dusch innan avfärd till eftermiddagens arbetspass.

Arbetspasset blev fyllt med en mängd oregelmässigheter. Fordon med strömavtagarproblem och tillkopplingsproblem samt fordon som hade problem efter frånkoppling av tågvärmekabel. De inställda tåg som till slut blev följden av alla problem underlättade visserligen tågföringen en del, men länge var det ovisst hur pass stor spårbrist jag skulle lida i Sala. Fick planera för det värsta, men hade turen på min sida med avgångar i vettig tid, precis som önskvärt.

Efter arbetsdagens slut duschade jag och åkte iväg till Mälarsalen. En kort men intensiv och bra danskväll till BLENDER. Var visserligen inte i toppform förrän vid slutet av kvällen, men hann glädjas åt danser med riktigt många vänner. Kanske hade Anki större motgångar än mig, men vi hittade ett par riktigt vassa danser tillsammans mot slutet. Precis som förr...

Lördagen den 22 oktober 2005: Efter dansen på Mälarsalen, till BLENDER, åkte vi hem till Anki för en riktigt god sömn.

Dagen användes i princip uteslutande till städningsuppdrag. Anki drog huvudlasset, även om jag understödde där det behövdes. Om eftermiddagen sov jag för att vara pigg inför arbetsnatten. Anki bjöd på ett gott mål mat mitt under sovpausen, i perfekt tid för att vakna nöjd, mätt och glad.
   Arbetsnatten blev underbart bra. Visserligen en del stök med dator och kraftomläggningsarbeten, men i övrigt ytterst få störande moment. Alla arbeten var koncentrerade till Kolbäck, där det långa tider var totalavstängt för de pågående ombyggnadsarbetena.

05-06-13, Måndag

Det längsta uppdateringsuppehållet i min nätdagboks historia är glädjande nog över. Stavfel finns säkert ännu, men tiden går vidare. Har kunnat blicka tillbaka på en spännande vår med både Skidresa till Agentiere, härliga motorcykelturer, Ankis lägenhetsbyte och mångt mycket mer. Vilket avsnitt som varit mest spännande är svårt att säga... Dags att korrekturläsa...

Min lediga dag spenderades mycket framför datorn. Egentligen hade jag planerat att åka någon långtur på min motorcykel, men fortsatt förkylning dämpade lusten för just långfärd. Några mil kanske det ändå kan bli innan dygnet är över...

 
Foto: Malin Ehrlén
Ett foto taget under skidveckan i mars, Agentiere, Frankrike.
 

Onsdagen den 23 februari 2005: Efter en sovmorgon var jag lättsamt tursatt på jobbet. En ramtur bäddade för ytterligare artikelskrivande gällande premiärturen med X40 dagen före. Mot slutet av arbetsturen kunde jag dock sitta operativt, sedan en kollega övertygats om att söka kompensationsledigt för resten av kvällen.

Torsdagen den 24 februari 2005: Ffter en sen och lugn arbetsdag åkte jag till Nackswinget för en social danskväll. Genomförde en kort städrunda innan färden till Anki.

Fredagen den 25 februari 2005: Dagen bjöd på en tidig arbetsdag. Trötthet och sent bekräftat billån gjorde att danskvällen hoppades över. Det var skönt att bara koppla av i hemmet, speciellt med tanke på att helgen ändå väntades bjuda på äventyr.

Lördagen den 26 februari 2005: Under förmiddagen förberedde Anki och jag avfärd till Huddinge och en helg i en lite enslig stuga. Gustav hade inbjudit oss och några andra dansare till en härligt avkopplande helg med diverse aktiviteter. Vi mötte Gustaf i Huddinge centrum, på Coop Nära. Därefter bjöds vi skjuts via en grillkiosk till rekreationsområdet beläget någon stans i Grödingeskogarna, utanför Balingsnäs. Efter en ca tjugo minuters promenad och snöpulsande var vi framme vid vår hyrda stuga och sjö. Då var stigen snitslad för att vägleda det gäng som om kvällen väntades ansluta.

Eftersom vi (Gustav, Ulrik, Thomas samt Anki och jag) var först på plats tog vi genast i tu med att såga upp den isvak som skulle nyttjas under eftermiddagens isvaksbad och bastande. Stugan bjöd snart värme genom målmedvetet eldande i den öppna eldstaden. Bastun blev också varm så småingom. De som inte njöt bastu och isvaksbad erbjöd sig att fixa kvällsmaten. En underbart välsmakande Korvstroganoff med ris och grönsaker. Gissa om det smakade underbart direkt efter allt badande.

Lagom till middagen hade hela gänget anslutit. Nu var vi mer än tio personer som kunde roa oss med sällskapsspel och historieberättande. Vädret utanför fönstret ändrades snabbt och var i högsta grad omväxlande. Stundom föll ett intensivt, ymnigt och vackert snöfall med underbart stora härliga snöflingor. Snabbt suddades alla fotspår ut, ersatta med nytt snödjup. I nästa stund var snöfallet ersatt av en stjärnklar himmel. Blåsten tilltog stundom och fick fönsterluckorna att ömsom stängas, för att en stund senare öppnas med stor kraft. Det var nästan som om man ville kalla det en magisk natt ute i skogen...

Kvällen var sen när drygt halva gänget tog sig an uppdraget att finna stigen tillbaka genom skogen. Alla överlevde, samtidigt som jag var glad att jag hörde till gänget som slapp treva fram i nysnö genom mer eller mindre okänd skogsmark, ett gäng som valt att övernatta i stugan.

Söndagen den 27 februari 2005: Sov riktigt gott under natten. Vaknade visserligen ett par gånger för att dricka vatten samt ytterligare en gång i avsikt att göra en utomhusutflykt, men det var också allt. Efter en lättare frukost var det dags för städning av stugan. Innan avfärden vid lunchtid var allt fixat. Anki diskade en hel del och jag hjälpte till med lite av varje. Lastade med alltifrån sopsäckar till vanlig packning och oförbrukad mat gick vi promenaden genom skogen tillbaka till bilen. Anki och jag fick skjuts till Huddinge station varifrån vi tog pendeltåget. Anki åkte hem till sig ett par timmar innan hon kom efter ut till Rotebro. Under kvällen åt vi en underbart tillagad kyckling med mixsås, aningen stark men underbar. Riktigt trevlig och mysig kväll...

Måndagen den 28 februari 2005: Njöt av en helledig dag i hemmet. En stor del av fritiden ägnades åt räkningssortering, dvs insortering av gamla räkningsunderlag till respektive arkivpärmar. Ett digert och tidsödande jobb, även om resultatet ger långvarig trivsel och ekonomisk kontroll.

Tisdagen den 1 mars 2005: Skulle starta arbetsdagen 06.00 med ett trettiominuters övertidspass och därefter tjänstgöring enligt direktiv för dagen. Det blev "Nynäsplatsen. Redan när jag kom förvarnades det om strul i Västerhaninge. Tillkopplingar som inte fungerat, fordonshaveri och allmänna förseningar. Tyckte dock att jag styrde upp allt väl, när det visade sig att en ivägsläppt trasa, (52510), hade framgått med hjulplatta om mer än 100mm storlek. Med andra ord följde än mer kaos. Största tillåtna hastighet för tåg trafikerandes uppspår Västerhaninge- Stockholm södra blev 30 km/h. I möjligaste mån bedrev jag trafiken på nedspår, men då och då (på utvalda sträckor där växlarna fungerade) blev det muntlig ordergivning vid signal i stopp. Detta möjliggjordes genom ett suveränt snabbt ledningsbeslut och uttunnande av trafiken till 30-minuterstrafik. Den största tragiken i sammanhanget är att regelverket inte håller samma säkerhetsstandard, speciellt med avseende på ytterst bristfälligt anpassade tilläggsrutiner komna av ett årtusende jag inte ens känner till...

Nöjd med trafikflödet och den bisittande personal jag kunnat nyttja och ha stöd av, tog jag rast ca en timma sent. Rapporterade alla förseningar och inväntade sedan ett personalmöte med datorutbildning på dagordningen. Ett fyratimmars utbildningsprogram avverkades effektivt på halva tiden. Allt beroende på att mötesstarten fick anpassas efter arbetsbelastningen på de operativa platserna...

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem ett par timmar. Trots detta avlutades kvällen hemma hos Anki. Hon hade då haft tid att spendera hos sin farmor.

Onsdagen den 2 mars 2005: Utomhus var det riktigt kallt. Den underbara vinternattkylan höll för tredje natten Sverige i sitt grepp. Inne i stan var det endast ca femton minusgrader, men utåt Bålsta och många andra delar av länet hade temperaturen sjunkit ner till ca minus trettio grader celsius. Min dag började med en riktigt njutbar promenad från Ankis lägehet, via Östermalm till mitt jobb. Inledningsvis höll jag "Kungsauml;ngenplatsen" under bevakning.

Torsdagen den 3 mars 2005: Min lediga dag spenderades hemma hos Anki. Kämpade under en stor del av dagen med att konvertera ett gammalt databasprogram till embriot av XML-kod. Efter ett antal olika tester lyckades jag till slut utföra denna omkodning av data utan att behöva lägga ner veckor utav jobb. En stor triumf som kom efter att jag nära nog givit upp, ett par veckor tidigare...

Om kvällen åkte jag till Nackswingets klubblokal och den sociala dansen. Kristoffer höll i musiken och blandade temot perfekt. Hade en underbart härlig danskväll, inte minst beroende på att Linda gjorde en efterlängtad comeback på klubbdansgolvet. Även Anki verkade ha riktigt roligt. De kursråd hon om onsdagen fick, verkade göra resultat och goda framsteg.
   Tanken var sedan att åka hem till Rotebro. Men planerna ändrades när vi skulle tvingas vänta i närmare en halvtimma på centralen. Färden gick alltså hem till Anki istället, där en väl avkyld cider kunde avnjutas i soffan.

Fredagen den 4 mars 2005: Sovmorgonen spenderades hemma hos Anki. Under förmiddagstimmarna roade jag mig bland annat med att titta på inomhus WM med bland andra Carolina Klüft. Inledningen av hennes mångkampsrunda var enastående att se. Senare om kvällen bekräftades det även att hon vunnit.

Eftermiddagen på jobbet blev inledningsvis lugn. Men efterhand ökade "strulet". Kontaktledningsfel söderöver gjorde att många tåg omleddes över Katrineholm. Därav blev det, när det var som mest, stor spårbrist och ca tjugominuters nära nog stillastående tågkö in mot Katrineholm för utspridd färd mot Hallsberg. Ett växelfel i Gnesta bidrog till den arbetsbelastning som stundtals var svårövergreppbar i sin uppblandning med ordergivning för extra uppehåll lite var stans. Men backningsmanövern av tåg 642 gick förhållandevis smidigt i Gnesta, då en av växlarnas ena tunga vägrade sluta (gå i kontroll) i sitt ena läge. Positivt nog undanröjde de följande tågen växelproblemet (troligtvis någon snökoka), varvid växeln åter kunde anses driftsäker i alla lägen. Ibland ska man ha "guldfingrar", som den operativa ledningen uttryckte det...

Efter en diger förseningsrapportering begav jag mig upp en våning på jobbet. Där duschade jag och förberedde mig för en kortare danskväll på Mälarsalen. En danskväll som kom att bli mycket roande, &aul;ven om ARVINGARNA inte spelade speciellt medryckande musik. Allt för mogenbetonat och nära nog inga märkbara spår av utveckling sedan mitten av nittiotalet. En nu "Magnus Uggla-låt" var i princip den enda "moderna" låt som verkligen bröt ut från mängden av bleka låtar.

Lördagen den 5 mars 2005: Den största överraskningen under Mälarsalsdanskvällen bjöds jag i kön till garderoben. Då uppenbarade sig en danstjej som jag inte sett sedan 1993 eller 1994. Innan jag ens hann tänka, hade jag namnet klart för mig. Min direkta och spontana reaktion blev: "Aaaa, Bodil"... Ett mycket välkommet och kärt återseende. Mitt namn fanns inte kvar i minnet, men väl den gröna bil jag då och då skjutsade henne hem i under kurstiden i Mörby. Under den tiden var jag hjälpdansare på den kurs min dansidol Annelie höll tillsammans med "Börtan" (Stefan).

Anki och jag kom lagom till tunnelbanan och åkte bekvämt hem till hennes lägenhet. Njöt så mycket jag bara hann och kunde av sömn innan det om morgonen blev dags för en ny arbetsdag, med lugnt trafikflöde inledningsvis, inte minst beroende på personalbrist gällande tågen på främst Svelandsbanan...

En promenad till Gallerian fick avsluta arbetsdagen. Mötte upp Anki vid entrén mot Hamngatan. Glädjande nog var jag på plats i rätt tid och ett par sekunder, kanske någon minut, innan Anki dök upp. Upplägget att ta ettans buss en bit på vägen visade sig ha varit effektiv promenadplanering...
   Inne på Gallerian inköptes tre spel. Alla lika dana och bestående av ett spelbräde med bitar att strategiskt flytta runt efter givna enkla regler. Ett brädspel Anki väl kände till, men som jag missat under min uppväxt. Normalt sett nyttjas småstenar, småsnäckor eller andra föremål vid spelandet, men utformningen med träbitar fick bli bra i detta fall.
   Längs vår väg till Ankis lägenhet inköptes även en bukett tulpaner vid Östermalmstorg. Även en bit mat inhandlades och spisades vid hemkomst. Om jag inte minns fel blev det pasta och stekt falukorv.

Under kvällen besökte vi och firade min fars födelsedag. Vi bjöds på mycket goda smörgåsar. Tyvärr var mättnaden lite för stor för att lyckas smaka alla varianter. Men lockande var de alla...
   Kvällen gick snabbt. Dels spelade vi spel. Två bräden parallellt med varandra. Klockan hann även bli relativt mycket. Vi erbjöds skjuts hem, något som mottogs tacksamt. Således en natt hemma hos mig...

Söndagen den 6 mars 2005: Natten spenderades i mitt hem. Vid lunchtid lastades lite packning av i Ankis lägenhet. Jag åkte mer eller mindre direkt vidare till ett födelsedagskalas hos Hillbo. Anki hade dessförinnan ett par lägenhetsvisningar att bevista. Hon anslöt dock någon timma senare. Goda tårtor avsmakades och ett brädspel gavs bort i present. Trevligt nog fick jag lite nya ansikten att sätta till järnvägspersonal jag ofta pratat med telefonledes. I lagom tid för lite middagssömn gick vi hem. Natten kom att bjuda arbete...

Måndagen den 7 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på en allvarlig incident. Banarbetesrelaterad personal påträffades utanför avtalat arbetsområde med såväl hindertavlor som kontaktdon på fel ställen. Jag hade just haft ett ensamt lok framgåendes på västra stambanan (högerspårsdrift) när en spårmarkering plötsligt dök upp. Felet anmäldes och orsaken påträffades en och en halv timma senare när felavhjälparna var på plats. Kanske kan man relatera tillbudet som en av avregleringens baksidor. Bredvid en järnvägsövergång fanns hur som helst en bil parkerad. Personen som satt upp hindertavlor och satt på kontaktdon satt och sov i bilen och uppgav vara utkallad att agera vägskyddsvakt. Föga visste den andra stationssträckans tillsyningsman (arbetsledare) att denna medarbetare befann sig vara vilsekommen...

I övrigt var dock natten lugn. Väl hemma dröjde jag mig kvar i vaket tillstånd en längre tid. Men från lunchtid sov jag gott till dess det var dags att åka på Streetfunkkursen.

Medborgarplatsens tunnelbana verkade vara halvt avstängd pga någon form av brottsutredning. Men detta var inte allt som hände där. Samtidigt som avstängningen kunde bekräftas, kom en tung skara brandbilar i rasande fart. De signalerade kraftigt, körde vänstertrafik och svängde bort mot Skanstull i beslutsamma vänstersvängar. Aldrig har jag sett dessa tre riktigt tunga lastbilar dominera trafikfödet och gjort mötande trafik så pressad intill trotoarkanten som vid denna ljudliga framfart. Men något måste varit riktigt brådskande...

Sov på jobbet till dess att nattarbetspasset startade...

Tisdagen den 8 mars 2005: Arbetsnatten var stundtals riktigt hektisk. Sammanfattningsvis var det dock en bra arbetsnatt i det stora hela. Sov under lunchtid och under eftermiddagen. Kvällen nyttjades till tvättande och handlande. Därtill kopplade jag av med flygsimulator och lite övrig tid vid datorn...

Onsdagen den 9 mars 2005: Gick upp relativt tidigt f¨r att ta hand om tvätten. Vek och packade under förmiddagen. Pass och pjäxor letades fram under dagen. Min arbetsdag startade först klockan 15.40. Lugnt en kort tid... Men sedan, klockan 16.06 revs kontaktledningen mellan Ekeby och Uppsala, delvis på båda spår orsakat av tåg 234. Totalavstängning i flera timmar och tågvändningar i Knivsta samt uppställningar i Stockholm, Uppsala och Arlanda.
   Efter middagsrasten tog jag tag i Nynäsbanan. Även här stökigt pga spårledningsfel mellan Ösmo och Tungelsta. Många teorier skulle ges inna man till slut kom fram till att en isolskarv var riktigt dålig. Tågen vändes under större delan av tiden i Tungelsta. Natten spenderades hos Anki. Reseförberedelser med mera...

Torsdagen den 10 mars 2005: Efter en natt hos Anki åkte jag till jobbet vid 09.30-tiden. Hade en dag till förfogande för specialuppdrag, ställverksbeskrivningar. Arbetade effektivt ett par timmar innan jag tog lunch och samtidigt pratade med Viktoria för första gången sedan hennes son kom till världen. Under eftermiddagen tog jag mig friheten att avbryta mitt i min tjänstgöring. Betade av min lista med inhandlingsobjekt i en rasande fart. Ett högt tempo även fast det tog ett par timmar att prova ut träningsoverallsbyxor (resvänliga kläder), mössa, skidhandskar, underställ, solglasögon, reskudde (med stort örngått), dans och träningsskor, gosedjur och en underbar ny lagom stor reseryggsäck. Ett inköpskallas som sammanlagt gick på mer än tretusen kronor. Detta trots att en hel del fyndpriser nyttjades. I skoaffären drabbades jag av en ung och söt kvinnlig försäljare som under de första tio minuterna försökte sälja de fulaste skorna, kanske de hippaste, till mig. Stundtals var det beröm, ("å, de sitter perfekt på dig"), för att i nästa stund finna brister (kanske för att skorna jag valde var billiga). Eftersom jag skulle ha skorna till dans visste jag med relativt stor exakthet vad jag var ute efter. De hippa skorna hon ville sälja (899 kr) hade alldeles för låg uppbyggnad och stöd vid hälen. Men hon sa att alla tjejer skulle falla för mig i de nya skorna. Själv menade jag att tjejerna nog föll för min dans istället (ler). Därefter fick jag lugn och ro, hon gav upp. Nöjd gick jag slutligen ifrån affären med både ett brunt och svart par härliga skor som var realiserade till 199 kronor vardera.

Efter en kort utflykt tillbaka till jobbet åkte jag vidare till den sociala danskvällen på Nackswinget. Fick direkt möjlighet att inviga mina bruna dansskor. Ett bra inköp, perfekta att ha med på Frankrikeresan som inneskor. Även om dagsprogrammet fortfarande var fyllt, var det skönt att få dansa av sig ordentligt. Speciellt som jag hade ambitionen att åka tillbaka till jobbet för att slutföra mitt arbetspass. Sagt och gjort, de sista arbetstimmarna utfördes efter danskvällens slut och medförde nattbussresa hem till Anki om natten, avg kl. 01.21.

Fredagen den 11 mars 2005: Efter en nattlig hemkomst till Ankis lägenhet packade jag om bland mina väskor. Min nya ryggsäck utforskades och verkade perfekt som handbagage, i det närmaste i mått med de tjugofem liter som var specificerade som tillåten handbagagevolym. Ärligt talat tror jag min supersköna ryggsäck var angiven som 27 liters packningsvolym. Mitt nattliga packningsprojekt fortsatte med örngottsanpassning. Min nyinköpta kudde var i storlek 40 gånger 40 cm och dess örngott 50 gånger 70 cm. Genom nattliga sömnadsövningar gjordes örngottet om till passande 40 gånger 50 cm, lagom luftigt och bra för att kunna lägga annat bredvid kudden. Slutligen fanns det utrymme för dryga tio minuters sömn, innan väckarklockan skulle ljuda omkring klockan 04.20.

Trots kort nattsömn om mellan tio och tjugo minuter kvicknade jag till ganska snabbt. Anki hade redan gjort i ordning resesmörgåsar, så det var bara att duscha och förbereda avfärd med ettans buss till Cityterminalen. Vi prickades av tidigt och fick bra platser i tvåvåningsbussen. Egentligen skulle Anki byta buss i Helsingborg, (till "Göteborgsbussen"), men detta ordnades och avstyrdes tillslut. Denna bokningsplanering hängde samman med att hon reste med sk "bussplats" egentligen utom den svenska UCPA-gruppen, för att i Agentire ansluta till den franska gruppen. Själv hade jag resan inkluderad tillsammans med den svenska UCPA-tjänsten.

Bussresan bjöd precis den avkoppling jag önskat och sett fram emot. Några timmars sömn, men annars en perfekt tid för läsning i lugn och ro. Måste dock erkänna att ögonen ganska ofta slets frän boken, främst under färden genom Småland, där skadorna efter januaristormen var mycket uppenbara. Så många knäckta träd längs vår färdväg...
   I Jönköping gjorde vi ett matstopp på Mac Donalds. En av de stora nackdelarna med dessa resor med tanke på den stress man får utstå. Jag och Anki klarade oss visserligen ganska bra genom att turas om i toa- respektive matkö. Men hade man rest ensam hade det inte varit många sekunder över för matsmältning. Ingen bra lösning med "stress-stopp". Det skulle vara klart lättare att behålla det positiva tänkandet om man bara gav 10-15 minuter mer tid. Nu, med någonstans mellan 35 och 45 minuter, tider ofta beslutade redan före parkerandet sänker resans upplevelsevärde drastiskt...

Resan fortsatte dock i god anda. En kortare rast i Helsingborg innan färden fortsatte mot Danmark och Tyskland via färjorna till Helsingör och Puttgarten. Vid en bensinmack någonstans i Tyskland fick vi möjlighet att byta om och borsta tänderna. Bussen anpassades vid detta tillfälle till liggbussutförande. Personligen tycker jag även här att stopptiden var något i kortaste laget. Detta skulle även visa sig med all tydlighet då två av resenärerna hann bli frånåkta och upplockade av de andra bussarna. Först efter ett par mil inväntades dessa resenärer och färden kunde fortsätta planenligt.

Lördagen den 12 mars 2005: Själv hade jag varit förberedd på ett visst snökaos i samband med avfärden från Mälardalen. Detta hade dock uteblivit. Istället drabbades vår framfart av kaos i tyskland. Blixthalka och snöoväder gjorde att bussen under närmare två timmar endast hade rullat i mopedfart på autobahn. Detta skulle visa sig ännu tydligare när vi kom till frukostorten. Då var våra bussar (som tidigre åkt i samlad trupp) rejält utspridda. Första bussen ca 30 min före oss. Buss nummer tre var samtidigt ca 3,5 timmar efter oss. Vi hade tydligen precis klarat oss förbi ett totalavstängt parti av autobahn pga olyckor. Tydligen hade även vår färd kantats av mängder av avåkningar. Om jag minns rätt omnämndes såväl bilar som lastbilar i detta sammanhang. Eftersom jag själv är skeptisk till "liggbussutförandet" var jag särskiljt glad över att ha sovit gott under natten...

Solen var en bra bit över horisonten när vi försenade kom fram till den Schweitziska by där frukost och förarbyte skulle äga rum. Ombäddningen hade vi redan klarat av som en "flygande aktion". Ursprungligen var ombäddningen också planerad att äga rum under själva frukoststoppet...

Frukostrestauranten bjöd en ganska god stämning och atmosfär. Men bäst var nog utsikten från toaletten. Utsikt över en härlig dal och härliga bergskammar. Det lovade gott inför den fortsatta färden...

Efter en snabb tandborstning och lite fotograferande under promenaden tillbaka till bussen intog vi våra sittplatser. Kameran verkade pålitlig. Den hade i övrigt fått vila ett par år sedan jag bedömt den som driftosäker. Under resten av veckan kom kameran att matas flitigt med ny film arbeta väl...

Vi ankom UCPA-centret i Agentire ett par timmar innan det var dags att checka in. Många av de hemvändande Svenskarna var förkylda. Enligt snacket som gick hade flertalet också varit utslagna under veckans gång. Anki och jag tog en skön promenad. Snö fanns det i riklig mängd, något som mer än väl förgyllde bilderna jag tog vid järnvägsstationen. Vår promenad bar iväg till en av skidanläggningarna. Där satte vi oss på uteserveringen och spisade lite lättare mat.

Under kvällen följde förutom incheckning och middag ett informationsmöte. Under natten övernattade jag i Ankis rum. En smal säng, kanske inte avsedd för två, men ändå gott... Hennes franska rumskamrater anlände först om söndagen...

Söndagen den 13 mars 2005: Den första skiddagen genomfördes utan gruppindelning och utan skidinstruktör. Anki och jag åkte relativt tidigt med buss till Le Tour. Efter en härlig skiddag med vackert väder tog Anki och jag tåget hem. Då hade vi mot slutet åkt i riktig sorbetliknande snö. Men snötillgången var trots värmen såpass god att det inte störde nämnvärt...

Listorna med gruppindelning kom upp under kvällen. TIllsammans med några av mina rumskamrater skulle jag ingå som en del i grupp 21. Kvällen gick vidare med frågesport gällande franska och svenska låtar samt fraser m.m. Framträdande svenskar vid bordet var Lisa och Fredrik.. A¨ven tjejen som ledde och höll i aktiviteten ska ha stort beröm för gott ledarskap och god anda. Sängen fick vänta länge på mig. Precis som under resten av veckan var jag sist i säng i vårt rum...

Måndagen den 14 mars 2005: Efter frukost och iordningställande av lunchpaket var det samling för respektive grupp vid sitt uppmärkta träd på gården. Det kändes direkt somm om jag hamnat i en bra grupp. Inledningsvis var vi elva personer, men bara efter ett par minuter hade vi förlorat en deltagare till en lite långsammare grupp. Något som jag kan förstå efter ett hårt öppningstempo. Vi fick öva på att snurra runt och våga åka baklänges. Därtill rena tempoåk med lutning framåt. Snart var vi också i full färd med att utmana puckelpistar. Att finna balans på pucklarna och vända på dem. Efter en härlig skiddag stannade alla kvar till en fika. Varmt vin föll mig i smaken efter att ha valt mellan det och kaffe...

Efter en dusch var jag nyfiken på afterskistället på andra sidan gatan. Gick och tog mig en öl. Ett par trevliga amerikanare, en tjej och hennes man eller pojkvän, kom i samtal med de övriga svenskarna vid mitt bord. Det man reagerade lite över var hur "stort" och "BIG" och "BEAUTIFUL" allt skulle vara för att riktigt räknas. Anki kunde jag umgås med vid middagen och därefter när det ordnades salsakurs om kvällen... Thomas i min skidgrupp utmärkte sig lite extra genom att röra sig riktigt smidigt i dansen. Smidighet jag gärna hade haft. När Anki och jag senare övergick till buggande kände jag mig mer hemma...

Tisdagen den 15 mars 2005: Samlingen denna morgon var redan 08.40. Inledningsvis hade vi i vanlig ordning ätit frukost och gjort lunchpaket. Inledningsvis hade det planerats för en tågfärd, men snart stod det klart att vi skulle invänta en specialbuss till pisterna vid Flegere-Brevent. Ämnet som präglade dagen var "Short turns". Nyttig och lärorik genomgång...

Onsdagen den 16 mars 2005: Efter frukost samling klockan 09.00. Denna morgon tog vi 09.06-tåget mot Balme-Le Tour. Pierre kom verkligen i sista stund till tåget. Gruppen hade nu åter igen växt till elva personer. Hanna hade tillkommit i gruppen. Dagens ämne var "Carving". På kvällen gjorde vi en utflykt till Chamonix. Anki och jag var endast ett fåtal minuter inne på det svenska innestället. Den täta röken och värmen gjorde det riktigt oattraktivt att stanna inomhus. Istället gick vi en promenad i Chamonix. Bland annat till hotellet "Hotel Touring" där jag och "Söder" 1991 bodde tillsammans med ett flertal andra skolkamrater från Åsö gymnasium. Många minnen väcktes till liv. Nog minns jag sista natten före hemfärd, då klockradion på rummet strejkade pga otillfredsställande elförsörjning. Den natten inledde jag nattsömnen sittandes i skräddarsits lutad mot ena armen. Därtill hade jag en speciellt tidig frukost beställd. Som säkerhet hade vi skrivit en lapp till personalen om väckning ifall vi inte dök upp avtalad tid. Ett riktigt äventyr som sedan följdes av problem med flygen och elva timmar på Genenves flygplats...

Nu, denna kväll, tog Anki och jag 22.30-bussen tillbaka till Agentire. Vi var inte direkt ensamma om att åka hem tidigt trots väntande sovmorgon...

Torsdagen den 17 mars 2005: Frukost och lunchpaket gjordes i vanlig ordning. Eftersom det endast var planerat för en halvdag i grupp, eftermiddag, åkte Anki och jag iväg till Le Tour. Jag fortsatte på egen hand Carvingträningen. Stundtals med resultatet att benen tog stryk och blev rejält utmattade. I god tid före mötestiden i Les Grands Montets åkte jag ner till dalen. Anki gjorde mig sällskap till bussen. Hon skulle dock stanna kvar i Le Tour även under eftermiddagen.

Av en tillfällighet råkade jag slå mig till ro invid en grupp festarfriska och soldrykande svenska ungdomar. Svenskar och svenskor som verkade jobba en dag i veckan för att klara uppehället, (hyra förbetald). Därutöver var det skidåkning och festande som gällde...

Min skidgrupp samlades klockan 13.45. Vi hade som tema för dagen "Bumps and Fly". Innan skidåkningsdagen var till ända var jag helt utmattad. I ett sista samlat försök att vara effektivt aktiv hade jag försökt hänga med vår skidguide Fabien genom en puckelpist. Men efter det blev min skidåkning riktigt "Harig". Jag hade inte längre mer att ge. Utmattningen var såpass total att jag inte längre orkade hålla fokus på detaljer. Kycklingstilen genom resterande puckelpistar räddade mig ifrån att vara en fara f&oml;r min egen hälsa. över fem pucklar åt ena hållet, fem åt andra hållet osv... De andra i gruppen övergick mer och mer till att klara svängar vid var puckel. Min utvecklingskurva tog sig snarare ett utvecklingssteg tillbaka. En härlig flygtur, hopp, hann jag dock få till innan tröttheten var brutalt hämmande.

Foto (redigerad form): Malin Ehrlén
Ett av mina ytterst få hopp förevigat på bild, eventuellt vid onsdagens skidåkning.
 

Ankis födelsedag firade vi om kvällen genom att gå ut och äta. På en varm sten tillagades Anka, kalkon och någon mer köttsort. Dessa småbitar serverades med god pommes och en mängd olika såser. Jag lyckades visserligen hela tiden blanda ihop vilken sås som var favorit. Men det var hur mysigt som helst och därtill underbart gott. Då ska man ha i minne att jag ibland kan vara tråkigt negativ och skeptisk innan maten väl visat sin goda sida. Här blev jag hur som helst övertygad om det positiva med stekpyssel på sten...

Fredagen den 18 mars 2005: Den sista hela skiddagen bjöd samling klockan 08.40 efter avslutad frukost m.m. Vi tog tåget bort mot Flegere/Brevent. Temat för dagen var "Ski, Sun and Games". Vi bjöds en härlig dag med färd upp på toppen, underbar skidåkning. Filmad formationsåkning och mänsklig slalom. Våra individuella åkstilar filmades också i varierande utföranden. Såväl korta svängar som mer storslalomliknande svängar. Detta filminsamlande gav dessutom underlag för en lång, detaljerad och intressant kvällsgenomgång i grupp. Ett mycket trevligt avslutande kvällsmöte som fick avrunda veckans fantastiska skidupplevelser tillsammans med Fabien och hans grupp 21.

Efter en sen middag, (mötet som drog ut på tiden), var det mingel i baren samt lite dans. Sängen lockade dock efter ett tag. Discot fick aldrig riktigt någon abstinenseffekt på mig. Visst var det roligt att dansa, i synnerhet bugg, men någon dirket gemenskap med de övriga inbjöd det inte direkt till...

Lördagen den 19 mars 2005: Innan hemfärd och städning av rummen fanns en halvdag att njuta av. För Anki var det ursprungligen en självklarhet att nyttja tiden till skidåkning. Men jag var nöjd och glad över att vara hel och kry, samtidigt som jag hade inlett längtandet efter en utflykt till Aiguille du&nbsåp;Medi. Vi fick vänta nära nog två timmar innan det var dags för uppfärd. Under tiden hann vi gå på marknad och fika på ett trevligt café. Även om tiden på toppen blev knapp, var det underbart härligt att skåda utsikten och att veta att man stått på 12602 fots höjd över havet (3842 meter). Jag åker gärna dit igen vid ett lite mindre stressat tillfälle.

Det var inte långt ifrån att samvetet började gro. Målade upp en bild av att alla andra i mitt rum hade startat städningen. Men väl på rummet visade det sig att jag i princip var först. Då hade jag visserligen stressat i mig av veckans kanske godaste mat. I ärlighetens namn vet jag inte hur mycket jag tillät mig njuta av maten, men minnesbilden var ypperligt positiv...

Städandet och packandet gick sedan riktigt bra. Jag blev lite grann över när vi väl satte igång. Men hur som helst är det resultatet som räknas, och det tror jag alla var nöjda med. En snabb dusch och sedan var jag klar och redo för bussavfärd mot Stockholm...

Innan avfärd blev det ett par timmar fria för avkoppling och väntan. Bortsett ifrån ett litet informationsmöte kunde vi antingen njuta av solen, gå och handla eller promenera runt lite. Anki och jag gjorde en liten mix av allting. Godisinköpet balanserades upp något av yoghurtinköp och dricka, något som kändes bra. Något kvällsuppehåll för mat skulle det inte bli...

Resan inleddes i mycket bra väderlek. Solnedgång över Genevesjön hade jag bara hört talas om tidigare, nu kunde den upplevas. En underbar sol vid andra sidan den avlånga sjön något bruten av tunna dimm-moln som låg på ett eller några femtiotal meters höjd.
   Fram till ombäddningsuppehållet i Sydtyskland hade jag gott om tid för läsning. Trivdes utomordentligt och roades mellan varven stort av den bakomvarande stolsradens individer. Ett par som lyckades gestalta en lång rad gestalter endast genom att leka med bussens gardin. Som huvudbonad, klädespersedel och mycket mer. Alltifrån nunnor till ankor och fiskar kom att gestaltas...
   Förutom själva ombäddningsuppehållet gjorde vi även ett kortare stopp vid en serviceanläggning längs vägen. Jag njöt samtidigt som jag förvånades över den varma vårluften som trots skyningen inbjöd till kortärmad T-shirtklädsel...

Även denna bussresa bjöd mig förvånansvärt god sömn. Detta trots att jag mot mina önskningar fick ligga med huvudet framåt...

Söndagen den 20 mars 2005: Mitt första riktiga bestående minne av dagen var färjeöverfarten från Tyskland till Danmark. Jag och Anki inriktade oss på frukost, men jag blev besviken på prissättningen och stod till slut med en kopp kaffe och två wienerbröd. Utsökt till smak, men knappast den nyttigaste frukosten. Hur som helst ansåg jag fortfarande att det var den mest prisvärda och minst ruinerande frukostmåltiden.

I Helsingborg mötte oss riktigt kylslagen väderlek. Endast ca tre plusgrader innebar en enorm kontrast mot de sydligare ländernas temperaturer. Anki och jag bytte buss, från Göteborgsbussen till Stockholmsbussen, och medföljde framledes vår ursprungliga medresandeskara. Under resans Sverigedel fick jag än en gång anledning att väcka researranskörskritik. Även denna gång innebar ett allt för uppstressat matstopp i Jönköping en stor portion irritation. Därför tog det ett tag innan jag åter igen kunde njuta av färden till fullo. Men visst var det skönt att komma fram till Cityterminalen om kvällen...

Anki tog lokalbussen och jag tog pendeltåget hem, efter en kort sväng till jobbet.

Måndagen den 21 mars 2005: Det fanns stora fördelar med att ha en ledig dag hemma, efter skidupplevelsen i alperna. MC-vinterförvaringen blev ej avslutad, något som passade relativt gott. Delar av körbanan hade fortfarande kvar osmälta snösträngar. Lyckades dock hyra en perfekt parkeringsplats i området inför utplockandet av min motorcykel. Beslutade mig för att sätta den 31 mars till ny motorcykeluthämtningsdag.

God till mods fortsatte jag min ärenderunda. På Coop Forum fastnade jag för det nedsatta priset på Flightsiumulator 2004. Övertalades dessutom att satsa på det Sverigepremiäraktuella "World of warcraft". Ett intressant beslut i och med att jag aldrig varit för spel baserade på fiction. Lovade dock att ge spelet en chans...
   När kvällen kom åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. Om kvällen åkte jag sedan vidare till Ankis lägenhet, för att invänta hennes ridlektions slut.

Tisdagen den 22 mars 2005: Min tid på arbetsplatsen bjöd ett stort lugn. Förmiddagsmötet var helt inställt, varför jag fick tid över till främst e-postsortering. Även eftermiddagen bjöd på ett trevligt lugn, fast nu operativt.

Onsdagen den 23 mars 2005: Hade en sen arbetsdag. Trots detta bjöd den första timman på ett riktigt hektiskt flöde av en mängd telefonsamtal. Efter jobbet fick jag möjlighet att pusta ut hos Anki...

Torsdagen den 24 mars 2005: Gav mig av från Anki under mogonen för att arbeta en dagtur. Kunde glädja mig åt ett meddelande om direktkomp gällande fredagen. Med andra ord hade jag att se fram emot en ledig fredag. Om kvällen åkte jag hem till mig...

Fredagen den 25 mars 2005: Njöt verkligen av ledigheten direktkompensationen gav mig. Fick relativt tidigt stor städlust och spenderade en stor del av dagen i hemmet. Mot kvällen hämtade jag dock bilen hos mina föräldrar, där även syrran och hennes barn fanns som gäster, för att själv åka vidare till Yesterday. Fick därmed ett en god tid av avkoppling till EXPANDERS. Tyvärr var Anki hemma, förkyld, men jag kunde glädjas åt den första dansen med Bodil på lite drygt tio år. Senast vi dansade var när jag hjälpdansade ute i Mörby, troligtvis hösten 1994 eller våren 1995. Vi brukade åka gemensamt hem då och då, rättare sagt brukade jag bjuda på skjuts i den gröna golf jag tidvis förfogade över...

Lördagen den 26 mars 2005: När hemresan från Yesterday företogs var jag rejält trött. Det var därför extra skönt att få komma hem till en underbart skön säng.
   Efter god nattsömn fastnade jag framför TVn, tittandes på curling i en match mellan sverige och USA. När jag sedan lämnade tillbaka bilen i Norrviken bjöds jag lite mat och fika. Försökte även få lite grepp om hur man eventuellt skulle kunna kombinera släktforskningsfakta med XML-programmering. Även om det fanns mycket som lämpade sig för en egenhändigt skapad databassystemering, så fanns det sökproblem som jag inte lyckades få grepp om. Å andra sidan så saknar jag ju ännu en hel del kunskap i ämnet. Bör plugga vidare helt enkelt...

Efter besöket hos mina föräldrar tog jag tåget in till stan och hem till Anki. Laddade vidare inför en arbetsnatt...

Söndagen den 27 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på ett härligt lugn. Därtill en timma kortare i och med att natten bjöd på en övergång till sommartid. Eftersom tågtrafiken var gles passade jag på att uppdatera mina datorprogrammeringskunskaper och försöka omsätta dem till god hemsidesprogrammering. Vill hitta ett effektivt sätt att nyttja XML tilll den stora mängd släktforskningsfakta pappa och mamma sökt fram genom åren.

Efter arbetsnatten sov jag ut i hemmet. Först efter klockan 18 åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen för färd till Örebro. I bilen blev det bara jag och Anki. De övriga var antingen bortresta eller sena med svar på inbjudan. Även om humöret inte var på topp under dansresans inledning, blev dansupplevelsen till BLENDER och DATE en skön avkoppling för mig. Färden till Örebro företogs effektivt via E20. Anki hade varit ordentligt sugen på dans före avfärd, men under själva danskvällen höll hon ovanligt låg profil. Även om jag tyckte vår dans bjöd njutning, tror jag inte vi drog riktigt jämnt i vår dansupplevelse...

Måndagen den 28 mars 2005: När danskvällen i Örebro var över satte Anki och jag kurs hemåt. Lite bukfyllnad hade vi fått i oss strax före avfärden från Brunnsparken. Underbart välbehövd och god varmkorv med bröd. Hemfärden gick riktigt bra. Som omväxling tog jag av från motorvägen och åkte gamla vägen in mot Arboga. Strax efter Kungsör kom tröttheten smygande. Vi stannade på en större rastplats, letade fram filtar och lutade sätena bakåt för lite sömnbekvämlighet. Utomhustemperaturen var säkert normal för årstiden, inte direkt kallt, men tillräckligt svalt för att inse att sömnperioden skulle begränsas. Ett femtiominuters sömnpass ansåg jag vara lämpligt, men redan efter trettiofem minuter hade jag blivit pigg. Filten var nog inte den renaste och jag inbillade mig riktiga myror i kroppen. Kanske en form av stelhet kommen av anspänningar från den underbara danskvällen till DATE och BLENBDER som genomlevts.

Ånyo pigg och med "turkisk peppar" som godistilltugg fortsatte färden direkt till Stockholm. Skjutsade Anki till sin lägenhet, men fortsatte själv hem till Rotebro för vidare sömn.

Under eftermiddagen, på väg till jobbets eftermiddagspass, lämnade jag tillbaka bilen. Hann äta en lättare lunch hos mina föräldrar under mitt besök. Syrran och hennes barn var fortfarande på plats. Deras återfärd till Göteborg planerades till tisdagen.

Tisdagen den 29 mars 2005: Natten spenderades hos Anki. Under en stor del av förmiddagen satt jag vid datorn. Vid lunchtid kom Anki och hennes mäklare till lägenheten för att gå igenom det grundläggande inför Ankis lägenhetsförsäljning. Strax efteråt tog jag mig tid för promenad och lite lugn vistelse på stan. Började inte mitt kvällspass förrän klockan 15.40. Efter avslutad tjänstgöring åkte jag hem till mig...

Onsdagen den 30 mars 2005: Natten spenderade jag på hemmaplan. Morgontimmarna hade präglats av problem i tågtrafiken med strömförsörjningsproblem och begränsad spårkapacitet vid Stockholm central. Därför annonserades länge halvtimmastrafik när det gällde att ta sig till Stockholm. Vid min färd in till jobbet var det väntat att tåget skulle vända i Solna, avsett för tågbyte till nästa förbindelse. Men lagom till ankomsten i Solna ändrades förutsättningarna och tåget fortsatt bekvämt in till stan.

Min egen arbetsdag blev vad jag minns lugn. Kvällen kom att bjuda på dans, tävlingsförberedande kursen. Anki och jag är inte direkt i någon storform, men många positiva bitar är på väg att sätta sig. Denna afton bjöd positivt nog aningen mer energi än jag den senaste tiden lyckats bjuda på i träningssammanhang. Spår av detta syntes tydligt på golvet i och med mina nya dansskors mjuka sula som här och var ger svarta streck. Märken lätta att ta bort med samma sko, samma gummi...

Torsdagen den 31 mars 2005: Tog tidigt morgonbussen från Ankis lägenhet till jobbet. Löste av nattarbetsskiftet tidigt och slog mig till ro till en riktigt bra trafikdag. Därtill en kort och skön arbetsdag som slutade vid 12.30-tiden i och med att min avlösande kollega kom. Under hemfärden pratade jag med Blomman en hel del. Han och Jane skulle njuta av vårvärmen, troligtvis med någon fika någonstans. Problemet var bara att vattnet tillfälligtvis var avstängt i deras lägenhetshus.
   Jag själv riktade in mig på en promenad till Coop Forum för att inhandla diverse trädgårdsredskap. Det blev en överraskande billig nota på 97,50 kronor när jag funnit rakt igenom prisnedsatta varor. En piasavakvast med skaft, en stor vattenkanna med bra spridare och en välutformad plastskyffel. Allt detta skulle nyttjas för att städa den parkeringsplats jag från och med den första april ska hyra.

Skyndade mig att påbörja sopningen av min parkeringsplats och närliggande omgivning för att ha parkeringsplatsen så fri som möjligt från omgivande bilar. Några av bostadsrättsföreningens medlemmar undrade om jag hade hade fått någon form av straffkommendering när jag sopade en tredjedel av parkeringsplatsen. Inledningsvis hade jag dessutom sanerat platsen från en gigantiskt stor mängd små glasbitar, vilka ursprungligen troligtvis härstammat från någon bilruta. Hur som helst, även gräset bredvid sanerades så noggrant som jag kunde. När sopningen avslutades hade jag lyckats placera en utbredd hög av grus strax utanför min egen parkeringsplats ytterkant, lagom avpassad till staket och kommande grusupptagning. Mitt på höerhanden bar jag nu, som minne, ett begynnande skavsår. Det vattentillförda gruset hade visserligen inneburit dammfrihet, men tyngden och sopningsintensiteten hade satt sitt spår, ett nära nog cirkelformat savsår.

Solen började mattas något. Vårvärmen tog även denna dag hårt på snön vid sidan av vägarna. En perfekt dag att äntligen hämta ut motorcykeln från vinterförvaringen. Förra gången jag haft uthämtningsdatum bokat, (21 mars), var ännu motorcykeln kvar i vinterdvala och vägarna endast delvis fria från snö. Den sista veckans vackra väder har gjort mc-längtan mer lämplig...

De första två korsningarna med motorcykeln kändes klart ovana. Men mycket snart infann sig lämpligt och normalt samspel mellan dragläge, koppling och växling. Fötterna koordinerades också snart till bestämda nedsättningar när det var dags för stopp och företrädeslämnande. Åkte en inledande runda bort mot Vaxmora, vidare mot Sollentuna, Edsviken, Kista och vidare hem via Sollentuna och Norrviken.
   Provparkerade som hastigast i parkeringsrutan. Packade kläder för kvällens sociala danskväll på Nackswinget. Fortsatte mitt "övningskörande" till Finntorp via södra länken. Efter en snabb dusch njöt jag av mycket underhållande dans. För en gångs skull var jag dessutom på plats redan från början av danskvällen. Musiken var i och för sig lite tråkigt utformad. En alltför kort låtlista som gick i repris ett antal gånger utan synlig DJ.
   Efter dansen stannade jag kvar och torkade golvet. En kort tids bastu innan jag åter igen drog på mig mina mc-kläder. Färden och parkerandet hos Anki gick sedan utan problem och kändes väl invant...

Fredagen den 1 april 2005: Efter en mindre frukost åkte jag vid niotiden iväg från Ankis lägenhet. Köer bort mot Norrtull gjorde att jag valde en färd norrut längs E18 istället för direkt hem. Det vackra vädret och körglädjen lockade direkt till en långtur. Hade inledningsvis en stor mängd reseförslag i huvudet, bland annat Gävle via Hallstavik, men begränsade slutligen min rundtur till Rimbo, Gottröra, Knivsta, Märsta och hem via Rosersberg och Upplandsväsby. En underbar känsla att åka på nysopade vägar med snön vackert prydande på både åkermark och skuggiga skogspartier. Hade det inte varit för min väntande tvätthög hemma, hade jag nog tagit en än mer rejäl rundtur. Otroligt njutbart. Det enda svarta minnet, nyttigt att ha i bakhuvudet, hade jag själv skapat redan vid avfärden från Ankis lägenhet.
   Redan vid andra korsningen, en enkel högersväng, tog jag lite väl hårt på tanken att släppa fram en gående dam över övergångsstället på Erik :Dahlbergsgatan. Med aningen för stort självförtroende i bagaget planerade jag inte stoppet tillräckligt seriöst och logiskt. Samtidigt som jag nöp till den främre bromsen, (var ju nära nog stillastående redan innan), gjorde jag "dödssynden" att inleda svängandet. När nu fotnedsättningen samtidigt blev utan god eftertanke fylldes jag av en otillfredsställande tanke: "Det här skulle kunna gå fel!" Någonstans missade jag att fokusera och kraftansamla för att hålla cykeln upprätt. Flyttade foten en liten bit men hade därmed än mindre kraft att sätta emot. Klev nu rutinmässigt av (något man bara gjorde på träningsgården under övningskörningstiden) och fick cykeln liggande på sidan. Damen som jag just släppt över gatan tyckte att jag inte skulle vara så snäll mot de gående. Med gemensamma krafter hade vi motorcykeln snart upprätt igen. Hon stannade kvar och samtalade ytterligare någon minut, beundrandes motorcykeln som sådant. Hon hade alltid velat åka, men utan att våga, något man kan förstå efter min klumpiga manöver. Skönt att det var i början av säsongen, att jag får chansen att inte överskatta min förmåga.

Under eftermiddagen nyttjade jag min lediga dag till tvättande. Innan det var dags för färd till Mälarsalen, sov jag middag ett par timmar. Danskvällen bjöd på bra musik med härligt tryck i basenförstärkarna. ZLIPS gjorde åter igen en bra spelning, verkade ha trevligt på scen och fick publiken att njuta. Roligt eftersom jag sågat just dansglädjen vid de senaste danstillfällena.
   Jenny T och jag kunde i en gemensam foxtrot glädjas åt att vi firade fyraårsjubileum. Den gången var det i EBBAs klubblokal, också då en mycket bra danskväll till just ZLIPS. Då kändes det till slut som om bandet i princip spelade för just oss. Det var en sån tyngd i framförandetav de sista låtarna, inte minst av låten "From this moment on" av Shaina Twain. Därtill glömmer jag aldrig leendet Jenny bjöd på den danskvällen. Tillbaka i år 2005 kunde vi konstatera att vi bjöds samma sista låt, "vår låt" men inte tillsammans på dansgolvet. Nu bjöds jag istället, naturligtvis, en god sista dans med Anki.

Lördagen den 2 april 2005: Efter hemfärd från Mälarsalens dans och uppvaknande hemma hos Anki, gick vi gemensamt upp till Ankis farmor för en förmiddagsfika. Därefter var det dags för "Tommy-träning" på dansklubben. Denna gång med lite svårgreppbart innehåll. Svårt att omsätta ord till danskänsla. Trots detta var jag nöjd med träningen som sådant. Kursdagens innehåll kanske klarnar med tiden...

Tillbaka i lägenheten tillagades pasta och korv. Kände verkligen för stekt falukorv och kunde nöjd och glad fortsätta min färd till en tjejkompis i Stuvstatrakten för en riktig TV-kväll i god mysstil,(Filmen "Braveheart") med en mindre flaska rödvin som Anki bjudit med mig. Anki stannade hemma och fortsatte sina storartade förberedelser inför måndagens kommande lägenhetsfotografering.

Söndagen den 3 april 2005: Efter en avkopplande TV-kväll gick jag en halvtimmas skön nattlig vårpromenad genom Stuvsta centrum vidare mot nattbusshållplatsen. Promenaden utfördes med perfekt timeing, utan stress. Jag var vid busshållplatsen i stort sett samtidigt som nattbussen tidtabellsmässigt skulle lämna Huddinge. Sov i princip hela nattbussresan och vaknade upp strax före Sergelstorg, lagom till min nästa promenad. Gick via hamngatan upp genom Östermalm till Ankis lägenhet. Den varma vårluften gjorde att det var ett härligt uteliv på Stockholms gator trots att klockan var strax före 03.00. Många tjejer verkade fira vårens inträde genom att bära en riktigt kort-kort festklädsel.

Måndagen den 4 april 2005: Morgonsysslorna tog aningen längre tid än normalt. Mycket berodde det nog på att jag skulle ha med lite extra saker från Ankis lägenhet, då dagen för lägenhetsfotografering var inne. Kombinerade en promenad till Östermalmstorg med tunnelbanefärd till jobbet. Arbetsdagen blev lugn. Egentligen inget nämnvärt att omnämna varken för "Katrineholmsbanan" eller "Kungsängenbanan" under de tider jag satt där. Däremot gick det en del tid till införandet av det nya informationssystemet "BASUN". Ett informationssystem som jag tror mycket på inför framtiden, men som ändå uppvisade en del brister jag förväntat slippa se. Speciellt eftersom jag var med i förprojektet år 2000, redan då med åsikter om de trafikstörningstelegram som sänds i form av SMS. Dags att framföra lite effektiviserande och förbättrande åsikter igen tror jag...

Efter den korta arbetsdagen åkte jag hem till mig. Ett par timmars lugn blev det innan jag började vela mellan kommunal färd och motorcykelfärd till dansen, Streetfunken. Med något begränsad marginal blev det en tågfärd till city. Knäskydden var av allt att döma inte med. Därför blev det även ett något stressat besök på "STADIUM" för att inhandla en ytterligare uppsättning knäskydd. Skydd som verkligen fick göra skäl för sig i dansturer som delvis baserade sig i golvnivå. Riktigt avancerade moment, som inte gjorde sig bättre då självförtroendet höll låg nivå, rytmkänslan obefintlig eller stressad och kroppens stelhetsnivå mer synlig än någon annan streetfunklektion. Med andra dåliga odds för en koncentrerad dans...

Efter en dusch, lite söderstadsvandring i avsikt att reka nya MC-platser, parkeringsmöjligheter, åkte jag hem till Ankis lägenhet. Jag visste egentligen inte riktigt vad jag ville spendera kvällen på, eller vart jag skulle tillbringa den. Men till sist fick min längtan efter dagboksskrivande fälla avgörandet. Vill komma ikapp med skrivandet så snart som möjligt... Det största hindret var bara den rastlöshet, våroro och likgiltighet som stundtals präglar dagarna. En motsats till mitt huvud som har hur många projekt som väntar på en gnutta inspirerande igångsättningsenergi...

Tisdagen den 5 april 2005: Eftersom jag ställt upp med turbyte, hade jag en eftermiddagstur att vänta på. En skön möjlighet till sovmorgon som dock nyttjades till dagboksskrivande och en liten stadsvandring innan arbetsdagens början. Införskaffade bland annat två förbetalda spelperioder till mitt nya spel "world of warcraft", dvs en speltid om totalt fyra månader. Jag har visserligen svårt att tro att jag ska bli riktigt såld på spelet, men det är en utmaning som väntar...

Efter jobbet åkte jag hem till Ankis lägenhet. Anki kom så småningom hem från sina föräldrar, där hon spenderat en del av kvällen efter att hon och hennes mor flyttat plantväxter från den tillfälliga källarförvaringen. Växterna behövde nytt husrum under tiden för lägenhetsvisningar...
   Mina anade förkylningssymptom antog allt eftersom tydligare och tydligare tecken...

Onsdagen den 6 april 2005: Arbetsdagens friskvårdstid nyttjades till en skön promenad och avkoppling. Speciellt viktigt i och med att jag för övrigt var rejält hängig och trött...
   Om kvällen åkte jag hem till Rotebro. Isen började spricka upp på sjön Norrviken, åtminstone vid Rotsundaån. Städning och småpyssel tog min tid på kvällen, fortsatt seg, förkyld och nu hostandes...

Torsdagen den 7 april 2005: FRISKVÅRD LÅNGPROM MC-VARUHUSET MM. Om kvällen åkte jag hem till Anki. Nu var jag riktigt hängig och gick direkt till sängs. Troligtvis lite feber...

Fredagen den 8 april 2005: Tidigt uppvaknande hos Anki, kanske aningen febrig. Önskade kompensationsledigt för att kunna gå hem lite tidigare, men det fanns inte personal över, så jag betonade ner vikten av hemgång en aning. Hade i alla fall en tidig lunch som bjöd härlig sömnpause. Blev lite piggare och vaknade till ordentligt när det sedan dök upp en incident med en person i spåret.

Eftermiddagen tillbringade jag i min egen lägenhet. Om kvällen kom Anki på besök. Vi spisade god biff med härlig svampsås som Anki tillagat. Min kväll var annars fylld av feber och hosta. Men trots att det var aningen svårt att koncentrera mig, så flög jag en del flygsimulator på datorn...

Lördagen den 9 april 2005: Hade en riktigt lugn dag hemma, kurerandes mig så gott det gick. Inledningsvis hade jag feber. Min koncentrationsförmåga ökade dock och blev mer långlivad, så Anki och jag tog en promenad till Coop Forum. Norrvikssjön låg nu helt öppen. Till och med en båt kunde observeras längs den norra viken.

Tog igen mig ytterligare under eftermiddagen. När kvällen kom spelade jag och Anki World of Warcraft för första g&arng;ngen. Inledningsvis mycket nedladdningstid, men vi var så småningom riktigt upptagna med jakt på vargar, vildsvin och andra bestar. Det gällde att samla på sig saker och pengar till ryggsäcken man förfogade över. Uppträdde i egenskap av dvärg, utförde uppdrag och lämnade över fångster till lärda män och hantverkar i spelet. Men tankearbetet, som mest Anki fick stå för, tog till slut ut sin rätt. Jag blev till slut riktigt tom i huvudet och mage. Hade inte mer koncentration att förmedla, trots att det var ett tag kvar till läggdags...

Söndagen den 10 april 2005: Anki åkte iväg på morgonen för att besöka en trädgårdsmässa. Själv städade jag och kurerade mig framför TVn. Tittade en hel del på olika mc-race under dagen...

Måndagen den 11 april 2005: Hade arbetsdag från och med klockan 11.30. Jag var pigg, men ej helt fri från min förkylning. Blev dock allt bättre ju längre arbetspasset sträckte sig. Niklas kom på besök för första gången. Ett studiebesök som vi pratat om i flera år, men som nu fick bli aningen improviserat. Under den korta tiden somm jag hämtade honom hade min kollega fått gripa in för att bota en låsning i ställverket Rotebro, och när jag sedan släppte iväg honom blev det växelfel med låsningar i Blackvretens växlar. Det krävdes här en omstart av ställverket innan trafiken åter igen kunde komma igång, med upp till ca 15 minuters försening på ett par tåg.

Efter arbetsdagens slut tog jag tåget hem. Längtade efter lite motorcykelåkning och tog motorcykeln ut på lite träning, småsvängar i mina barndomstrakter. Åkte sedan vidare till mina föräldrar och såg tredje perioden i en finalmatch mellan Färjestad och Frölunda i SM-hockeyn. Efter hemfärden pratade jag lite med Anki i telefonen, perfekt innan lite god natt sömn...

Tisdagen den 12 april 2005: Åkte med tåget i till en tidig arbetsdag. Kom hem om eftermiddagen och njöt middagssömn innan jag om kvällen packade motorcykeln för en färd över till Anki. Hade tänkt parkera motorcykeln på jobbet, för att ha den där under de kommande två dagarnas fortbildning, men jag misslyckades komma in genomm parkeringsgrinden. Åkte därför tillbaka till Ankis lägenhet på Skeppargatan för att parkera på innergården. Sov sedan ut hos Anki...

Onsdagen den 13 april 2005: Kommunalt åkte jag med bussen till jobbet. Bytte där till en lyxig konferensbuss med en underbara fåtöljgrupp i olika grupperingar. Med andra ord en riktigt bekväm resa till Stjärnhov och Solbacka.

Under dagen bedrevs fortbildning, mest i form av grupparbeten med tillhörande genomgångar. Tid för Bastu och bubbelpool bjöds före ytterligare ett lektionspass och middag. Kvällen fylldes sedan av en mycket givande frågesport där det blev fight om förstaplatsen in i det sista. Alla i gruppen arbetade bra, även om det fanns ageranden som hela tiden höll på att avslöja de rätta svaren även för de andra grupperna. När sista frågan var ställd krävdes utslagsfrågor. Ställningen mellan lagen var nämligen 26,26,26 och 19 poäng. Helt otroligt om jag får säga mitt...

Middagen avrundade dagens tillställning på ett behagligt sätt. Den fria delen av kvällen bjöd på trevligt snack och andra lättsamma aktiviteter. Själv drog jag mig relativt tidigt tillbaka till rummet. Även om jag inte gick i säng tidigt, så hann jag precie somna när efterfestandet startade med livliga och ibland intressanta diskussioner i rummet bredvid. Somnade ifrån även detta lyssnande så småningom...

Torsdagen den 14 april 2005: Vid sjutiden vaknade jag upp på konferenshotellet Solbacka utanför Stjärnhov. Gick upp till frukost omedelbart efter utcheckningen. Lektionerna, fortbildningens andra dag, fortsatte klockan 08.30. Ytterligare insikt i olycksutredningar och tillbudsärenden i syfte att lära sig genomskåda de faror som trots allt finns runt järnvägen och framförandet av tåg. Efter en lättare tipspromenad avrundades utbildningen med busstransport hem till Stockholm.
   Under bussfärden bjöds skön avkoppling och god tid för diskussioner. Ett oväntat men både trevligt och roande stopp gjordes strax efter Gnesta. I ett stilla duggregn gick två av mina kollegor av bussen för att hjälpa en tjej upp på sin häst. Det var onekligen lite halt och svårt att komma upp på hästen igen, sedan hon hoppat av för att leda hästen över vägen. Tjejen var nog i tolv eller trettonårsåldern, hästen otroligt lugn och snäll, tålmodigt väntande på resultat. Förutom just själva uppsittandet, måste det ha varit en god konst att rida utan sadel eller stigbyglar. Hur som helst var det en glad och lycklig tjej som vinkade av bussen och red vidare...

Efter hemkomsten till Stockholm skyndade jag mig till Ankis lägenhet. Åt ett par smörgåsar, bytte om till MC-kläder och gav mig av till modelljärnvägskörningskväll. En trevlig kväll där jag fick möjlighet att lära mig manövrera den nyombyggda stationen "Askerstad". Ett riktigt lyft för modelljärnvägens infrastruktur, trots att trafikflödet just denna afton var riktigt lugnt.
   När trafikkvällen var över tog jag motorcykeln hem. Tankade därtill för första gången denna s&aul;song i Upplandsväsby. Med andra ord en härligt låg bränsleförbrukning.

Fredagen den 15 april 2005: Eftersom jag var uppe en bra stund under dygnets inledande timmar tog jag en rejäl sovmorgon. Vaknade visserligen pigg vid 08.30-tiden, men gick efter en stunds aktivitet till sängs igen. Arbetsdagen startade vid 14-tiden. För min del lugn, men det fanns gott om orosmoment inom distriktet. "Stillbild" i Kungsör, Arboga och Folkesta, kortare tider av ställverksfel i Älvsjö och Sundbyberg. Därtill även stora driftproblem i de dataarbetsverktyg som nyttjas i sökandet av tåginformation, BASUN, SIFO och TFÖR.

Under arbetsrasten gick jag bort till Gallerian. Införskaffade en present till Patrik, (födelsedagsfirande i efterskott), och föll naturligtvis även för en flygsimulatortillsats, DC9-30 Proffessional, för egen del. Under kvällen hemma hos Anki satt jag och småläste flygmanualen för detta flygplan. Kvällens dans hade vi avstått ifrån. För egen del avstod jag främst beroende på den förkylning jag var drabbad av under veckans inledning. Anki var samtidigt aningen trött och omotiverad för dans, något som passade lite extra bra denna kväll, med andra ord...

Lördagen den 16 april 2005: Gick upp tidigt för att njuta en lördagsförmiddag på jobbet. Ett relativt skönt lugn gav tillfälle att dela upp arbetsbördan på sydkant och därmed åtnjuta lite extra rast. Under slutet av min arbetstur bytte jag dessutom bevakningsområde för att underlätta möjligheten till nattbemanning och "nattvila" dessförinnan för en kollega.

Under en kortare tid av eftermiddagen hade jag förmånen att hinna koppla av i mitt hem. Om kvällen var det dock dags att möta Anki i Kista och gå vidare till Patriks fest. En trevlig kväll med en mycket härlig sammansättning av kompisar och vänner. Bland annat fick vi möjligheten att bekanta oss med pojkvännen till Jenny T. När vi fram emot midnatt lämnade Kista, hade vi bjudits smörgåstårta, fika och mycket annat smakligt. Nöjda och belåtna tog Anki och jag pendeltåget från Helenelund hem till mig.

Söndagen den 17 april 2005: Efter att ha sovit ut och tagit det lugnt under förmiddagen, gick vi en promenad till Coop Forum. Jag var lite osäker på hur jag egentligen mådde, men piggnade till och slapp huvudvärk under eftermiddagen. Sov middag ett par timmar innan jag lämnade Anki kvar i lägenheten och begav mig till jobbet som inledningsvis bjöd relativt hektisk men samtidigt stimulerande arbetsbörda. Mest beroende på bevakningsområdets storlek. I övrigt en ganska lagom och ordnad trafikrytm.

Måndagen den 18 april 2005: Arbetsnatten hade befarats bli hård, men när jag åkte hem om morgonen kunde jag se tillbaka på en riktigt bra arbetsnatt. Mötte Anki hemma i min lägenhet, strax innan hon skulle åka iväg till sitt jobb.

Efter ett par timmars vakenhet under förmiddagen, sov jag ut till en bit in på eftermiddagen. Åter igen var jag något osäker på om föregående veckas förkylning skulle påverka min dansupplevelse? Övervägde länge att inte ta ut mig och istället vara åskådare under lektionstiden. Men efter en kopp kaffe och bara åsynen av vår danslärare, var jag inspirerad att genomföra danslektionen i Streetfunk. Faktum var att jag var mer fokuserad än på mycket länge och att jag åter igen trivdes med min prestation. Detta trots att jag missade förra veckans lektion och bara hade synintrycken från Ankis snabbgenomgång att gå på. Med andra ord inget perfekt framförande av mig, men såpass att jag kände mig hemma på golvet och mycket nöjd med resultatet. Skönt att få svettas och ta ut mig igen, trots att det var svårt att släppa loss "apan" i dansuttrycken...

Efter en dusch på Danscenter åkte jag till jobbet. Vilade ut i soffan i nära nog två timmar, innan jag tog över mitt bevakningsområde för natten. Fick jobba relativt hårt fram till klockan två på natten. Därefter lugnade det ner sig en aning. Mycket av problematiken bestod av direktplanerade arbeten som dessutom skulle utföras inom och utom begränsningspunkter som tillsyningsmännen uppgav. Det krävdes ett stort mått av förplanering och ifrågasättande för att få en tillfredsställande säkerhetsnivå och funktionalitet i sammanhanget. Men jag hade det inte värst. I hela lokalen spreds en halvt uppgiven anda när signalfel blandades med ifrågasättningsbara arbetsönskemål. Undrar i mitt stilla sinne om arbetsplanerarna tappat kompetens eller om arbetsbelastningen helt enkelt har varit för stor? Hur som helst ett merarbete för oss...

Tisdagen den 19 april 2005: N¨r väl arbetsområdena var korrekt utformade och trafiken lugn blev det en bra arbetsnatt. Efter klockan 02.00 var telefonen lugn och förberedelserna inför morgontrafiken perfekta. Väl hemma sov jag gott fram till eftermiddagen. Då startade jag ett ingående städprogram för lägenheten. Anki hade handlat på vägen hem och bjöd en välsmakande måltid med spagetti och köttbullar. Fick under städtimmarna hjälp med diskningen, något som underlättade rejält. När jag till slut gick och la mig var jag riktigt nöjd och belåten. Goda förberedelser var gjorda för effektiv dammsugning kommande dag...

Onsdagen den 20 april 2005: Fortsatte min städrunda i lägenheten med god energi. Köksgolvet fick en rejäl uppfräschning och svabbades till slut. Effektiv borttagning av fläckar som funnits en längre tid. Vid tolvtiden fick jag dessutom besök av balkonginmätare. Bostadsrättsföreningen har beställt nya balkongräcken som ska installeras om ett par månader.

Min eftermiddag bjöd på arbetsdag från klockan 15.40. En av de lugnaste trafikdagarna på mycket länge. Kanske tur med tanke på att mitt planerade turavbyte uteblev. Skulle enligt planerna bli avbytt för att ställla upp på en tidningsintervju för Citypendelns interntidning. Istället fick vi sitta i operativ miljö, (något som kan vara fördelaktigt det med). Det extrema lugnet bjöd kanske inte direkt en journalistiskt rättvisande bild av fjärrtågklarerararbetet, men som sagt var ett trivsamt lugn. Stor skillnad från förra gången jag blev intervjuad på samma operativa plats. Då drabbades jag en påkörningsolycka bara ett fåtal minuter efter intervjuns start. Minns den dagen 03-01-21 som igår...

Efter lunchen avslutades intervjun med lite bildtagning. För egen del fortsatte arbetsdagen i ett fortsatt kontrollerat och lugnt tempo. Inga stora bekymmer alls. Åkte om kvällen över till Anki för lite nattsömn...

Torsdagen den 21 april 2005: Efter en förmiddag i Ankis lägenhet tog jag mig en promenad till jobbet. Månadskortet hade slutat gälla och jag ville snåla lite med kupongerna på mina gamla förköpshäften. Förutom att jag blev tvungen att argumentera för och förklara trafikledningens A och O för en i mina ögon sett vilsekommen förare (en av relativt få vilsekomna), förblev arbetsdagen lugn. Nu var det föraren på 798 (tidigare SJs prestigetå med få uppehåll) som ansåg sig veta hur bästa trafikledningen skulle ske. Andemeningen var klar: Ställ alla andra tåg så jag kommer i tid (oavsett logik). Troligtvis en förare som skulle må gott av lite praktisk undervisning i fjärrtågklarerarmiljö. En veckas studiebesök hade jag gärna välkomnat honom till om jag fått chansen ånyo.

Direkt efter jobbet kopplade jag av med social dans på Ceylon, Nackswinget. Det spelades underbar musik med ett härligt tryck i. Kunde inte annat än njuta fullt ut. Trött hann jag bli också. Stannade sedan kvar och tog en basturunda innan jag begav mig hem till Rotebro...

Fredagen den 22 april 2005: En ledig dag bjöds i hemmet. Fixade och donade en hel del innan jag om kvällen hämtade bilen hos mina föräldrar. Tillsammans med Anki åkte vi till Yesterday och dansade till ZLIPS. En danskväll som blev bra och roande. Hann visserligen inte dansa med alla jag ville, men med tanke på hur bra dansen i övrigt kändes gjorde det inte speciellt mycket...

Lördagen den 23 april 2005: Under hemfärden från Yesterday och danskvällen till ZLIPS påvisade bilen inledningsvis ostabila egenskaper. Vänster framdäck uppvisade ett riktigt lågt lufttryck varpå jag för säkerhets skull valde att inte köra snabbare än 50 km/h. Troligtvis spelade den kylslagna utomhustemperaturen, minus fem grader celsius, en viktig roll. Närmare hemmaplan hade troligtvis temperaturen i däcken ökat, för bilen blev stabilare...

Efter skön nattsömn vaknade vi upp i Rotebro. Lämnade av Anki vid Norrviken station i samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar i avsikt att byta tillbaka till mc. Vid 11-tiden gav jag mig av på motorcykelfärd mot Borlänge. Redan efter Bålsta hade jag erhållit ett SMS från modelljärnvägsklubbmedlemmar som ansåg att jag körde långsamt. De hade i lungt mak passerat mig på motorvägen, samtidigt som jag valt att ligga "lågt" efter en skåpbil. Men även jag tröttnade snart på ett ganska makligt tempo och satte fart mot Sala, där SMSet lästes.

Efter penningauttag och glassätande i Sala begav jag mig vidare mot Borlänge. Tempot ökades något, vilket hjälpte föga när jag väl kom till Borlänge. Då virrade jag inledningsvis på fel sida järnvägen i jakt på rätt gata. Sedan virrade jag bland enkelriktade gator och liknande innan jag fick en bra vägbeskrivning och vägledning till en parkeringsplats. I efterhand visade det sig att jag läst kartan vid en trotoarkant endast ca 30 meter från den gårdsplan där jag till slut parkerade.

Att sedan gående hitta till själva modelljärnvägslokalen var inte heller det lättaste. Men genom ytterligare telefonsamtal lotsades jag även här rätt till Borlänge modelljärnvägsklubb.
   Klubben hade en imponerande anläggning. Men samtidigt som långa stationssträckor verkade lockande insåg jag fördelen med våran kompakta modelljärnväg. Den härliga intensitet och härliga trafikmiljö blir onekligen svår att fånga om väntan blir lång mellan varje tåg. Landskapet var underbart på sina håll. Hela anläggningen syntes välanlagd för att just skapa en god landskapsarkitektur. Helt klart en inspirerande modelljärnväg, på många sätt...

Efter ett par timmar i Borlänge kände jag mig nöjd. Gav mig av på motorcykeln mot Ludvika. Väl i Ludvika åt jag mat på Mc Donalds. Därefter fortsatte färden till Fagersta och vidare längs småvägarna till Ängelsberg, Virsbo, Brattheden, Skultuna och Västerås. Vid Hummelsta avnjöts en god daimtårtbit och kaffe. När jag sedan fortsatte var det relativt mörkt utomhus. Vid enstaka korta tillfällen kunde jag njuta av mitt helljus, i övrigt fick jag försöka nyttja de ljuskällor som fanns för att avläsa motorvägens beskaffenhet. Temperaturen föll nu stadigt med endast någon enstaka plusgrad i luften.

Innan jag återvände hem bytte jag åter igen ut min motorcykel mot mina föräldrars bil. Anki var redan på plats i Rotebro när jag kom hem...

Söndagen den 24 april 2005: Anki och jag steg upp tidigt. Med bil transporterade vi oss till danstävlingen i Köping. Väl inne i tävlandet blev vi tidigt utslagna. Vi lyckades hamna i ett snubblande läge, varför det kändes fullt naturligt att ej komma vidare. Istället åkte vi småvägarna via Munktorp, Kolbäck och Dingtuna till Västerås. Där parkerade vi och betalade onödigt dyrt för den gratis parkering som bjöds om söndagar. Vi uppsökte en restaurant som bjöd otroligt god mat. Därefter uppsöktes ett internetcafé i jakt på någon "dålig dans" i närheten. Men ingenting passande hittades, så vi fortsatte hemåt efter en timmas liggunderlagssömn och soldrykande i gräset, bredvid parkeringsplatsen den å som rinner genom Västerås. Färden gick bland annat via Västerås flygplats.

Anki och jag stannade till vid Stäket. Inhandlade mat för att senare om kvällen njuta av Bacon- och avocadosallad. I övrigt blev vi fast framför TVn och datorn...

Måndagen den 25 april 2005: Anki åkte in mot stan ett par tåg före mig. När jag väl var på jobbet kunde jag glädja mig åt en trevlig dagtur med elev. Efter en inledande bevakningstur på Katrineholmsplatsen, där jag åter igen fick en tillrättavisning av en förare, (troligtvis samma som ett par dagar tidigare), utan nämnvärd helhetssyn eller nära verklighetsuppfattning. Klagomålet denna gång gällde effektiv trafikering av både spår sju och åtta i Södertälje Syd övre. Tyvärr trillade aldrig poletten ner (vad jag märkte), utan allt jag påstod ansågs helt fel. Jag nöjde mig med att lyssna på hans åsikter och ge en förklaringsrunda, inte mer. Därefter slutfördes samtalet till förmån för den övriga trafiken. Åter igen skulle jag gärna ha inbjudit till studiebesök och diskussioner på plats, där helhetssynen eventuellt skulle kunna framgå tydligare...

Bara ett par minuter före avlösningstiden uppstod ett strömavbrott och stillbild på hela fjärren. Lokalen förblev ljus, men trafiken avstannade sakta men säkert. Under vår lunchrast kom trafiken åter igång, men stoppet varade i drygt en halvtimma. Resten av dagen förblev relativt lugn trots allt. Först löste vi av på Arlandaplatsen, följt av friskvård och slutligen ett något förlängt pass på Kolbäcksplatsen.

Avbytt endast ca 30 minuter före mitt Streetfunkpass början skyndade jag mig mot Danscenter. Vi gick ifrån den vanliga dansrutinen och övade nya steg och rörelser. Jag hängde inte med på speciellt mycket. Allt som oftast hade jag tyngdpunkten på fel fot och var för spänd för att hinna röra mig smidigt. De få gånger jag lyckades finna den säckiga och riktiga hållningen fanns vissa förutsättningar, men då satte istället tankarna stopp för framgångsrika handlingar.
   Efter en dusch tog jag mig en promenad till Malin. Tyvärr var hon upptagen, varför jag i godan ro satte mig på den närbelägna pizzerian för en bit mat, Capriciosa. Slutligen tog jag pendeltåget hem och avnjöt en lugn kväll, riktigt trött...

Tisdagen den 26 april 2005: Dagen spenderades på hemmaplan. Laddade i vanlig ordning inför en arbetsnatt, denna gång tillsammans med elev. En arbetsnatt som i sin utformning kom att bli mycket välanpassad för ändamålet. Aldrig någon stor anhopning anordningar på en gång och ytterst sällan någon som helst telefonkö.

Onsdagen den 27 april 2005: Min elev för natten, (Jenny), fick föra en hel del av det administrativa grafningsarbetet. Undervisade i mitt sätt att se på arbetsmetodik och arbetsstruktur i samband med beviljanden och avslut av arbeten. Förhoppningsvis en god grund, då flera handledare kommer att följa och ge sina råd och metoder. Något före ordinarie avlösningstid sände jag hem Jenny. Jag kunde vid det laget anta att huvudet var relativt välfyllt med nya intryck och tankar. För egen del fick jag sitta 25 minuter över tiden innan någon avlösande kollega fanns i sikte. Men med tanke på att mitt arbetsområde var fortsatt bekymmersfritt, gjorde det ingenting. Men visst var det skönt att få åka vidare till en skön säng, denna gång hos Anki.

Under förmiddagens sovtid hos Anki hade jag i uppdrag att ta emot en varuleverans. Den kom tidtabellsenligt vid 10-tiden, varpå jag i princip var fri att åka hem. Men trots att jag hade aningen svårt att sova, förblev jag kvar ytterligare en tid i Ankis lägenhet.

Väl hemma gick allting i ett... Tvättade och torkade såväl kläder som sängkläder innan det i något sen tid blev dags att ta motorcykeln till den tävlingsförberedande danskursen som Jonas och Elli höll för sista gången. Jag blev ca 20 minuter sen, men kom in i rätt tid för att inte missa själva dansmomenten... Även efter kursens slut stannade vi kvar en tid för dans. Trots detta kom vi i relativt behaglig tid hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 28 april 2005: Från Ankis lägenhet tog jag motorcykeln till jobbet. Efter att ha parkerat och klätt motorcykeln med kapell mötte jag min elev. Vi startade med Uppsala/Sala-platsen och hade mot förmodan den lugnaste morgonen där sedan tidtabellsstarten i januari. Mycket har jag en kollega att tacka för detta, en kollega som som i likhet med mig observerat och noterat problemhärdar ända sedan jag uppmärksammade arbetsgivaren på den snåriga spåranvändningen i Uppsala i morgonrusningen. När all effektiviseringsprocess till synes var "död" fick han till stånd de spårändringar som så länge varit nödvändiga för att lösa upp alla onödiga korsande tågvägar som bara skapat förseningar.

Efter lunch blev jag ensam vid min plats. Min elev togs vidare på en friskvårdsutbildning. Jag hade själv hunnit överlåta min plats till andra intresserade när det väl stod klart att min elev inte behövde vägledning operativt. Men, men, det var bra att andra fick möjlighet att gå, även om de inkluderade gåorna var lockande...

Efter arbetsdagen åkte jag hemöver. Lyssnade lite på musik innan jag packade ner alla CD-skivor som skulle användas på den sociala dansen. Åter igen stod Jenny T och jag för musikvärdskapet. På plats om kvällen fanns även Kicki. Vi hann med ett par danser inför den stundande tävlingen i helgen och släpade oss och den välfyllda sportbagen hemåt mot Rotebro i natten. Anki hade jag tagit farväl av (för några dagar) vid T-centralen.

När Kicki och jag kom till Rotebro fanns ingen passande bussanslutning. Alltså en diger uppgift att ta all packning hem. Men det gick utan allt för stora problem, egentligen riktigt smärtfritt. Vi beslöt oss för att sova innan ompackning och kom i säng en stund efter midnatt.

Fredagen den 29 april 2005: Gick upp strax efter klockan 07.15. Packade Mc-väskorna och delade upp packningsutrymmet mellan oss. En sidoväska var och delat gemensamt utrymme i top-boxen samt tankväskan. Inte heller här stötte vi på bekymmer, utan kunde åka hemifrån ca 09.15.

Tempot på min och Kickis motorcykelresa till Härnösand antog ett lugnt och avkopplande tempo. Det tog inte lång tid innan jag kände mig hemma med min lastade motorcyckel. Vädret var bästa täkbara och en värmetröja under mc-jackan räckte gott. I Tierpstrakten var det dags för toalettbesök där jag passade på att tanka och fika. En mycket välsmakande kopp kaffe och gobit fick inleda firandet av en avkopplande tävlingshelg i norrland. Gävle bjöd på nästa stopp. Det centrala Gävle bjöd vissa trafikproblem då vägarna närmast centralstationen, trots skyltning, var avstängda. Vårt mål var en turnébuss parkerad invid järnvägen. Efter ett kortare besök och pusskalas, (inte mitt eget myskalas), åkte vi vidare. I Tönnebro gjordes ett gott matuppehåll. Innan vi ens parkerat var våra fans på väg. Där var i alla fall två medelålders män som direkt kom fram och ville se motorcykeln. Jag kommenterade deras inledningsfras med min övertygelse att det inte var oss de ville se... Hur som helst en trevlig pratstund där det avslöjades att en av deras grannar i Strömsund var jättenöjd med sin mc av samma slag.

Med mättnadskänsla och en viss trötthetskänsla lämnade vi Tönnebro efter vårt matuppehåll. Den torskrätt jag ätit av lämnade fortfarande en viss smak av skarp strong kryddning. En kryddstark chipsaktig beläggning, överdrag, som vid var tugga överraskat i styrka.
   Efter en kortare tids resa tog jag av på en rastplats belägen på västra sidan om motorvägen. Solen värmde gott och vi tog en nära nog en timma lång sovpause, liggandes på rygg i gräset bredvid motorcykelns parkeringsplats. En underbart god avkoppling som gynnade resten av färden på ett mycket positivt sätt. Misstänker skarpt att Kicki också var rejält trött vid det laget. Det är trots allt lättare att hålla sig alert med den koncentration själva körandet kräver...

Med solrosade kinder fortsatte vi sedan färden nära nog oavbrutet till IKEA norr om Sundsvall. Där handlade vi tävlingskläder åt mig. Ett måste för att kunna matcha Kickis färgglada utstyrsel. Det enda jobbiga i sammanhanget var att sportaffärens larmsystem inte ville släppa in mig. Inledningsvis trodde vi att det var tankväskan som larmade, men sedan den varit positivt omhändertagen under shoppingtiden visade sig larmet komma från mina kläder. Jag var lika nyfiken som affärspersonalen på vad som kunde larma. Troligtvis var det mina svarta träningsbyxor under stället som larmade. Lustigt i och med att jag burit dem till och från ända sedan skidresan till Frankrike i mars månad...

Till Härnösand kom vi om kvällen. Att hitta hotellet var inte helt lätt. Gågator och enkelriktade stråk gjorde att jag valde att parkera motorcykeln på lämpligt gångavstånd från det inringade området. Efter en kort promenad, incheckning och förklaring kunde jag sedan lätt parkera motorcykeln i hotellgaraget.

Efter en underbar duschtid, i en dusch som bara den var värd hela helgens hotellavgift, gick Kicki och jag ut på en grekisk restaurant. En mysig restaurant där ett gott grillspett, vitlöksbröd och potatisgratäng. Vid detta laget mådde jag gott av avkoppling. Hade inte mycket orka kvar för koncentration av ansträngande slag. Att blunda var en fröjd, att njuta av attmosfären lika så. Det enda vi ifrågasatte som "icke grekiskt" var servitören. Jag vet inte varför vi båda undrade varför han inte riktigt passade in, trots proffsigt bemötande och god klanderfri serviceanda.
   Mätta och belåtna sov vi sedan gott inom någon timma i underbara hotellsängar...

Lördagen den 30 april 2005: Duschen i vårt hotellrum kräver en extra genomgång. Som jag tidigare nämnt var den en stor del av rummets behållning. Troligtvis inte vattenbesparande, men lyx i relaxstil. Förutom traditionellt duschande kunde åtta väggmassagespridare, en hel mängd takdroppspridare aktiveras. Därtill fanns en sittplats som kunde ge ett skönt ryggvattenfallsflöde om så önskade. Själv njöt jag allra bäst under strålar från vägg, tak och ordinarie spridare. Inte alla duschar man riskerar kallsupar i, men denna var något utöver det vanliga. De rumsgäster som fick se den var lika imponerade under dagen...

Lagledare för dagen hade vi anlitat från "Nipbuggarna". I avtalad tid, 09.15, fanns vi på plats. För min del kändes det roligt att åter igen vara på norrländsk tävlingsmark. Flera kända ansikten från förr. Inte minst Carolina A, (vän från hemtrakterna sedan mitten av 90-talet) och danslegenden och tränaren Liselotte Johansson. Under uppvärmningen inhämtade Kicki och jag råd från Helene (som senare på dagen skulle stå som segrare i tävlingens högsta klass). Goda råd som till slut fick oss att finna lite av en gemensam danskänsla. Annars var det svårt att i uppvärmningshallen hinna få grepp om vilken förningskänsla som fanns och vilken inriktning vi skulle begangna oss av. Men väl ute på tävlingsgolvet kändes allt mer normalt. Vi öste på efter ganska god förmåga, så kontrollerat som vi nu kunde. Egentligen handlade det nog om att i lika hög grad dölja våra svagheter som att presentera våran styrka. Hur som helst var jag mycket nöjd både med domarsiffror och resultat. Vi kom visserligen inte till final, men slutade på sjätte plats av nitton par, i hård konkurrens. Riktigt bra med tanke på att det var ett par år sedan vi senast dansade regelbundet...

Direkt efter tävlingen gick Kicki, jag och ytterligare två vänner, (Mia och Christer), till restauranten "Apoteket". Att lyckas äta upp all mat blev en omöjlig uppgift, trots att jag valde medelstor Nacho-tallrik. Men underbart gott var det. Mätta och belåtna fortsatte vi upp till hotellrummet för att göra oss iordning för danskvällen till JANNEZ. En danskväll som blev underbart härlig. En kväll där man i stort sett kunde ge gärnet hela tiden, bortsett från den tid det tog att vänja sig vid alla foxtrottande par samt uppbjudningsfenomenet "Damernas och Herrarnas".

Under pausen satte jag mig till slut på en stol längs kanten av dansgolvet. Vid ett flertal tillfällen satt jag sedan och småslumrade. Men när väl musiken återstartade, ja då tog det inte lång tid innan jag var på topp igen. Både Caroline och Liselotte bjöd på härlig utmaning. När sedan sista snabba dansen tystnat kunde jag inte annat än tacka för en god fortsättning på de många danser (allt för få) som nittiotalet bjudit tillsammans med Caroline. Första gången vi sågs var hur lustigt det än låter i Rotebro Folketshus vid en tillställning ordnad av Brunnabuggarna...

Söndagen den 1 maj 2005: Kicki och jag fick skjuts hem från dansen till JANNEZ. Väl på hotellrummet duschade vi och förberedde avfärden genom ett nära nog fullständigt packande. Därefter sömn när klockan närmade sig 03.00

Efter lite drygt sex timmars sömn (09.15) ringde mobilen för väckning. Kände mig oförskämt pigg. Kicki inledde duschandet, men jag var inte långt efter och snart förberedd för en god hotellfrukost. Åt en stadig och god frukost före den sista packningsfasen och utcheckningen. Fick be om hjälp när det gällde att få ut motorcykeln från garaget. Porten skulle enligt uppgift gå upp automatiskt, men inte regareade den på min motorcykel, hur mycket jag än rullade bakåt och körde fram. Men snart var den ute i ljuset och den relativt kalla vårluften. Packväskorna blev fyllda utan problem och avfärden var ett faktum. Bortsett från väntan på ett demonstrationstågs framfart var vi snart ute på motorvägen i god marschfart.

Hemresan bjöd klart färre stopp än resan till Härnösand. Vi var nog båda piggare och lite smått angelägna om att komma hem i rimlig tid. Jag hade visserligen planer på att ta lite mindre vägar hem inåt landet, men molningheten och risken för regn såg betydligt mindre ut längs kustbandet. Därtill gillar jag mängden viltstängsel utmed E4an.

Hemresans enda tankning genomfördes enligt barnstradition i Gnarp. Insåg hur ombyggt det var inomhus. Betalningsdiskar och all annan inomhus geografi var omändrad från mina minnesbilder. Frågan är om inte pumparna också står annorlunda idag mot mina barndomsminnen. I skrivande stund blir jag lite osäker på hur jag verkligen mindes kiosken. Men en sak är säker. Den före detta GULF-stationen har sålt flest "Päronsplitt" i min snart trettiofyraåriga historia...

Vid Tönnebro bjöds matuppehåll. En viss träsmak i baken kunde lätt botas. För min del fick det bli bra med helgerbjudanet om kycklingschnitsel. Välsmakande men inte så speciellt märkvärdigt. Rondellerna in till matstället bör jag lägga lite på minne, för det var svårt att anpassa hastigheten komfortmässigt. Fick luta cykeln bra mycket mer i rondellkurvan in före infarten än jag planerat för. Men ett härligt sug och klart större säkerhetsfaktor än den kurvtagning jag för ett år sedan tränade på körskolans körplan...

Under resten av resan fick jag nöjet att jubilera. Någon mil norr om Uppsala passerade jag min motorcykels 1000-milagräns. I nära samband med detta nyttjade jag accelerationseffekten då jag i en omkörning tog mig förbi en "bromsklots" som efter avslutat arbetsområde så sakterliga ökade farten något. Under tiden det ändå var hastighetsnedsättning var det skönt att ligga bakom, men fröjden att komma undan var än bättre. Strax därefter mötte vi resans enda regnskur. En regnskur som visserligen gjort vägbanan våt, men som inte kändes nämnvärt mer än så. Söder om regnandet ökade snabbt utomhustemperaturen från ca 8 grader till närmare 14 plusgrader på hemmaplan...

På hemmaplan packade Kicki om. Motorcykelns packväskor byttes mot sportbagen. Hennes bror kom snart och hämtade henne för vidare färd mot Södertälje. Själv gick jag en promenad till affären innan jag slog mig till ro för en skön hemmakväll. Avkopplande med bland annat hockey-WM som attraktion, hindrandes tidig sänggång...

Måndagen den 2 maj 2005: Denna dag bjöds jag ledighet. Om eftermiddagen åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. En bra lektion, som positivt nog bjöd en kortare stunds privatundervisning. Helt perfekt... Efteråt duschade jag innan jag åkte vidare till Ankis lägenhet. När väl Anki kom hem från sin ridning var det god tid för nattsömn...

Tisdagen den 3 maj 2005: Redan innan jag kom till jobbet hade jag förstått att trafikdagen skulle bjuda utmaningar. Eftersom jag skulle ha elev planerade jag in oss på bra bevakningsområden. Annars var jag egentligen schemalagd till gruppmöte och annan strötid. Nu tog jag mig istället an Katrineholmsplatsen eftersom ordinarie avlösning inte kommit fram i kollektivtrafikens problemhärdar. Dels en påkörningsolycka i Flemingsberg och dels problem med strömmatningen för tunnelbanan, åtminstone röda linjen enligt utsago... Snart skulle det dock visa sig att min elev för dagen skulle utebli pga sjukdom...

Efter arbetsdagens slut, (inte allt för arbetssam dag) åkte jag hem till Rotebro. Påbörjade pannkakslagande efter ett kort butiksbesök. Anki anlände strax därefter... Kvällen förblev sedan lungt avnjuten framför såväl dator som TV, allt styrt ifrån soffan...

Onsdagen den 4 maj 2005: Vaknade upp till en skön födelsedag. Presenter iform av BOUNCE-biljett och skjorta hade jag redan mottagit från Anki, kvällen före. Anki var sedan länge på sitt jobb. För egen del sysselsatte jag mig främst med dagboksskrivande under dagen. Eftermiddagen fick bjuda middagssömn och uppladdning inför arbetsnatten.

När kvällen var kommen åkte jag mot Karlaplan. Fick för första gången se Ankis nya lägenhet. En lya hon just denna dag fått tillträde till. Lägenheten var ljus och fin med underbar utsikt över en del av Tessinparken. Det mindre av rummen har jag visserligen svårt att känna myskänslor inför, men så länge detta inte blir sovrum (vilket det riskerar att bli) finns nog trivseln kvar. Å andra sidan är det skönt att inte vara den direkt pådrivande faktorn. Själv har jag nog en idé om hur jag skulle nyttja lägenheten, men jag tror Anki gärna väljar andra planlösningar... Vi får väl se...

Direkt efter lägenhetsinspektionen begav jag mig till jobbet. Bortsett från bristfälligt planerade hastighetsnedsättningar (ej införda i körordersystemet) och bristfällig information till trafikutövarna (instängda tåg på Västerås personbangård ett par dygn) var allt frid och fröjd. Ett inledningsvis lugnt nattpass...

Torsdagen den 5 maj 2005: Efter arbetsnatten åkte jag hem för att sova. Anki och hennes föräldrar flyttade såpass effektivt att jag inte hann ansluta till flyttstyrkan. Istället kunde jag sova ut ytterligare någon timma i min sköna säng. Direkt efter avslutad möbelflytt följde Anki med sina föräldrar till Landstället utanför Nynäshamn. Själv fick jag också lust att åka dit, varför jag om kvällen drog iväg med min motorcykel längs riksväg 73. Bjöds en välsmakande kopp te, smörgås och sockerkaka efter ankomsten.

Fredagen den 6 maj 2005: Efter en skön morgon med soligt väder i Nynäshamnstrakten siktade jag på att ge mig av mot stan och jobbet med ca två timmars marginal. Ett klokt drag i och med att jag även valde de mindre vägarna över Sorunda och Tumba för min hemfärd. Det enda egentliga stoppet gjordes för tankning i inledningsskedet.
   Väl på jobbet hade jag inte direkt någon stor tidsmarginal att spela med. När jag kastade mig in i duschen hade jag endast nio minuter kvar till tjänstgöringstidens början. Men med en snillrik uppdelning av tiden i tvåminutersperioder lyckades jag bli riktigt effektiv. Vid rätt avlösningstid var jag på plats operativt...

Efter arbetsdagen tog jag motorcykeln hem. Förberedelserna inför lördagens bjudning inleddes mer eller mindre omedelbart efter hemkomsten.

Lördagen den 7 maj 2005: Var på benen relativt tidigt. Städade och röjde relativt effektivt i lägenheten. Anki anlände från nynäshamn vid lunchtid. Mina föräldrar var inbjudna på födelsedagsfika vid 14-tiden. Det blev en trevlig tillställning och samvaro som fick spegla två födelsedagsfiranden. Dels ett kalas för 2004 och årets för 2005. Under ett par timmars tid satt vi och snackade, fikade och myste, innan det var dags för mig att sova middag igen, före nattens arbete.

Söndagen den 8 maj 2005: Efter mitt lugna helgnattpass sov jag ut hos Anki. Blev väckt efter lunchtid för att göra lite nytta, för att vara lite hjälpsam. Vilade sedan ånyo och laddade inför ytterligare en ny arbetsnatt...

Måndagen den 9 maj 2005: Efter arbetsnatten sov jag ut hemma. Om eftermiddagen åkte jag in till stan i lagom tid för att hinna med en kopp kaffe innan Streetfunk-kursen. Kände mig allmänt degig, men piggnade mot alla odds till under själva kursen. Hade riktigt roligt och njöt av en stor dos fokus. En känsla som verkligen gav mig mersmak... Kunde senare njuta av en hemmakväll...

Tisdagen den 10 maj 2005: Efter en morgon i hemmet bjöds en arbetseftermiddag. Kunde glädja mig åt en spontant given kommentar i korridorerna gällande helgens rapportskrivande. Och visst, mailboxen hade en hel del reaktioner med indikationer på att fakta nått rätt instanser. Kvällen spenderades hos Anki, på Skeppargatan.

Onsdagen den 11 maj 2005: Åkte från Ankis lägenhet om mogonen för att arbeta en dagtur. Hela dagen präglades av stor personalbrist, något som gjorde att jag flitigt nyttjades till att övervaka "Kolbäcksplatsen". Antalet samtal och noteringar fyllde snabbt ett antal sidor i min filofax. Under tiden för min lunch fick min kollega jobba för oss båda. Men vi försökte välja en någorlunda lugn tid för detta lunchuppehåll. Jag hade hur som helst en riktigt rolig arbetsdag som under en sista timma bröt av med en lugn "Uppsalaplats", Såpass lugnt att jag direkt blev rastlös.

När jag lämnade jobbet var jag riktigt trött. En lugn hemmakväll var att vänta...

Torsdagen den 12 maj 2005: Under min promenad till tåget kände jag hur ovanligt det nuförtiden var med denna morgontidiga promenad. En promenad i mer eller mindre tyst utomhusmiljö. Väl på jobbet trafikledde jag min hemmabana under morgontimmarna. Fick ganska snart ett spårledningsfel på Häggvik station. Valde därmed att tränga ihop sydgående trafik på nedspår två, med vissa förseningar som följd. Blev dock nöjd med trafikeringsresultatet och effektiviteten till dess att spårledningsfelet avhjälpts. Det visade sig vara ett "lock" i en växel som låg lite lös och som kortslöt då och då.

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem till Rotebro. När det sedan blev dags för återfärd mot stan, mot dansklubbens, träffade jag överraskande Sandras kusin Marie på bussen. Tillsammans med henne och hennes pojkvän fortsatte färden, diskussionerna och sällskapet vidare mot Karlberg. För egen del bytte jag inte färdmedel förrän vid centralen. Den sociala danskvällen på Nackswinget var till stor belåtenhet. Efteråt åkte Anki och jag gemensamt ut till Rotebro...

Fredagen den 13 maj 2005: När Anki gick upp om morgonen var jag fortfarande trött. Sov vidare ytterligare ett par timmar och firade min lediga dag. Vid lunchtid var jag dock både kreativ och nyttig. Tvättade effektivt all min tvätt. Under torktiden tog jag min motorcykel för en utflykt till MC-butiken, där motorcykeln ursprungligen inköpts. Hade för avsikt att boka en extrakontroll av en bromsventil och jordningskabel, på uppmaning via ett brev från HONDA. Dock var service-personalen tydliga med att kontrollen lämpligtvis skulle vänta till 1200-milaservicen, dvs om ungefär 160 mil. Efter att servicepersonalen läst brevet och betonat dess ringa grad av akuthet, gav jag mig iväg på en utflykt via Arlanda och hem. Det var ett riktigt skönt mc-väder. Ett rådjur hoppade över vägen på behörigt avstånd, ca 1500m, varvid jag försökte klura ut hur man lättast kunde varna motriktad trafik. Just denna gång behövdes dock inga varningssignaler...

Tog hand om all min tvätt efter motorcykelfärden. Kvällen bjöd senare på dans till GAMBLERS på Mälarsalens dansgolv. Trevligt nog fick jag sällskap av Linda på den buss jag spontant klev på vid Stockholm södra. Ett perfekt möte och en underbar vän att njuta de första danserna tillsammans med, i synnerhet då Anki annonserat att hon skulle bli sen...

Lördagen den 14 maj 2005: Anki hade lånat bilen varvid vi nyttjade den till hemfärden från Mälarsalen. Efter sömn i Rotebro och betalkortsaktivering för Ankis del via min dator begav vi oss ut på en heldags affärsrunda. Vi startade med Stalands-möbler, KOM köpcentrum. På IKEA i Barkarby mötte vi ett par kända dansansikten. Fler som trots det underbara utomhusvädret valde att prova möbler och strosa runt inomhus. En kopp kaffe hade jag avnjutit direkt vid ankomsten till IKEA, men trots detta började hungerna bita efter en tid i sängar och soffor runt om i varuhuset. MAX blev det rätta alternativtet innan vidare färd till trädgårdsavdelningar och andra sängaffärer. När väl en ny säng till Ankis nya lägenhet var beställd hade det hunnit bli sen eftermiddag. SÄNGJÄTTEN hade bara öppet ett fåtal minuter efter vår ankomst. Men vi hann få en mycket trevlig och lagom lång sänggenomgång för att ha tillräckligt med beslutsunderlag. STALANDS fick till slut leveransuppdraget av Anki...

Kvällen spenderade vi hos Anki. Sverige spelade en avgörande WM-match mot Tjeckien, som till slut Tjeckien vann med 3 - 2 efter förlängning. En mycket välspelad match som jag nog tycker att Sverige borde ha tagit hem. Hur som helst gav matchen njutning tillsammans med sallad, kreps och chokladkaka som efterrätt.

Söndagen den 15 maj 2005: Klockan var inte mer än lite drygt åtta på morgonen när jag begav mig hemåt. Med en IKEA-kasse i handen tog jag pendeltåget hem för att kunna närvara på bostadsrättsföreningens städdag. Det kändes bra att åter igen vara på hemmaplan under vårstädningen. De senaste åren har jag haft saker inplanerade samtidigt, alternativt arbetat samtidigt.
   På min lott föll bland annat att gräva ner en papperskorg som tjälen sett till att lyfta vid uppfrysningstillfället. Därefter hjälpte jag till med insamlandet av sopsäckar, främst grenar och ris som sedan med släpvagn kördes iväg till avfallsanläggningen i Upplandsväsby.

Om kvällen kom Anki ut till mig från Nynäshamn. Gemensamt tog vi en sväng med motorcykeln (via Vaxmora) till mina föräldrar. Vi bjöds på te under tiden som vi kopplade av med WM-hockeyfinalen, Tjeckien-Canada. En match som Tjeckien vann mycket välförtjänt och snyggt. Anki kunde till mina föräldrars glädje passa på att leverera ett antal tomatplantor.

Måndagen den 16 maj 2005: Åkte iväg hemifrån före Anki. Detta för tidig tjänstgöring. Under eftermiddagen åkte jag hem för att hämta min motorcykel. Kvällen bjöd en mycket trevlig middag tillsammans med delar av det skidgäng som utgjorde "grupp 21" i Agentire. Efter avnjutande av en skipperburgare åkte jag vidare hem till Fia. Där hade jag en trevlig och avkopplande kväll, till dess jag återvände norrut med min motorcykel i vad som jag minns som ett svagt regn...

Tisdagen den 17 maj 2005: Citypendeln hade kommit ut med sin personaltidning lagom till denna dag. Fick därför höra att jag var en bra linslus. Att bilden varit lyckad. Om kvällen fick jag även tillfälle att läsa artikeln under den modelljärnvägskväll jag åkt ut till med motorcykeln. Kvällen bjöd på ett intressant förprov av en tidtabellskörning, dock utan klocka och med huvudinriktning på godstrafik.
   Via lite omvägar, bland annat via Täby Kyrkby tog jag motorcykeln hem från Vallentuna. En trevlig tur, även om jag inte direkt tänkt mig att köra på vissa bäcksvarta vägpartier före Enebyberg.

Onsdagen den 18 maj 2005: Resan till arbetsplatsen företogs från hemmet. Dagen i sig har inte lämnat några speciella minnesbilder, så det återstår att gissa vad jag gjorde under eftermiddagen och kvällen...

Torsdagen den 19 maj 2005: Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att kunna vara med helhjärtat på den sociala danskvällen på Nackswinget. Efter middagssömn i hemmet var det dags för kommunal färd till dansen. Anki och jag gjorde sedan gemensam färd till henne efteråt...

Fredagen den 20 maj 2005: Med buss från Anki kom jag till jobbet för en tidig arbetsdag. Hela arbetspasset förflöt lugnt fram. Eftermiddagen kunde jag spendera hemmap, innan det strax efter klockan 17.00 blev dags för bilhämtning. Karianne och Anki hämtades upp vid Gullmarsplan. Rebecka fick en chans att medfölja då hon kom iväg från jobbet i grevens tid. Vi hämtade upp henne utanför sin arbetsplats nära Vikingterminalen.

Vår resa företogs för att få dansa till BLENDER och ZLIPS i Linköping, på Cupolen. Dagens ris fick jag tillfälle att irritera mig på i garderoben. Garderobspersonalen kastade tillbaka den tjuga jag ifrågasatte som avgift med kommentarer om att jag inte hade råd att betala deras redan usla lön. Tråkigt när sådana tankar går ut över gästerna. Jag ifrågasatte bara varför han helt plötsligt utan motivering skulle ha dubbel avgift av mig. Själva danskvällen blev bra, utan jäkt och stress i uppbjudandet. Anki och jag började återfå en gemensam dansrytm, rytm som saknats en tid. De snabbaste låtarna fick vi dock inte att fungera helt...

Lördagen den 21 maj 2005: Det blev självklart en nattlig hemfärd för Anki, Rebecka, Karianne och mig från Cupolen, Linköping, och den underbara dansen till BLENDER och ZLIPS. Morgonen bjöd sedan vacker gryning och skjutsande både till Trollbäcken och Saltsjöbaden innan Anki och jag kunde parkera hos Anki. Klockan visade då på strax före sex om morgonen...

Efter ett par timmars sömn försökte Anki och jag göra nytta i Ankis nya lägenhet. Vi startade med montering av ett IKEA köksskåp, naturligtvis med vissa misstag inkluderade. Efter kort sömn, mat och dusch påbörjade vi avfärd till Skultuna och dansen till BLENDER. Anki och jag stannade till vid Hummelsta för att få lite mat i magen. Jag beställde en välsmakande SUPERSTAR. Dansen var mycket trevlig. Startade tidigt med en kopp kaffe för att få lite sting i dansen. Och kvällen växte till dess att jag började bli riktigt trött. Inte förrän sista dansen lyckades jag få dansa med en av mina inspirationskällor, Carro. En bra avslutning på en danskväll som blandats upp med riktigt underbara mysinslag.

Söndagen den 22 maj 2005: Njöt en trevlig nattlig hemfärd från Skultuna och BLENDER. Det var en hel del dimma att forcera, men jag trivdes bakom ratten njutandes god musik. SMSade även Carro efter hemkomsten för att önska henne fortsatt god färd. Hon slapp visserligen att köra, men hade ännu ett antal mil kvar att åka mot Hudik, vid det laget...

Anki betalade räkningar om förmiddagen. Om eftermiddagen åkte vi gemensamt in till stan. Jag hade ett centralt planerat möte tillsammans med några vänner. Hoppade över min tänkta kopp kaffe och bytte ut den mot en smarrig blåbärsdryck.
   Duschade sedan hos Anki innan det blev dags för färd mot Yesterday. Caisa och Pelle hämtades först. Med oss följde även Dennis, upphämtad vid bussterminalen Danderyd. Dansen till BOOGART blev ytterligare god danskväll, en i raden. Men före pausen hade jag en trist inställning till dansäventyret. Hade vant mig vid att kunna strosa runt lite mellan danserna, men det fungerade inte alls nu. Blev gång på gång uppbjuden av partners som inte direkt hade min högsta ranking för kvällen. Efter ett behövligt breake, en fikapause, tog jag tag i uppbjudningskänslan och kom på god fot med både danser och uppbjudningar...

Dennis och Anki skjutsades först in till stan. När övriga skjutsats hem sov jag ut på hemmaplan.

Måndagen den 23 maj 2005: Ensam hemma gick jag upp tidigt. Hade bytt till mig en morgontur. Sov som vanligt under pendeltågsfärden in till stan. En riktigt njutningsbar sömn, som dock utgick från Norrviken just denna morgon. Själva arbetsdagen blev relativt lung för min del, även om ett par oförklarliga och återkommande linjelåsningar förbryllade tågvägsläggningen söderut genom Nyckelsjön...
   Efter ett polisingripande och trafikavstängning i Spånga fick jag visserligen jobba lite extra för att köra optimalt på både upp- och nedspår. I själva verket hade jag precis avslutat en minst lika snygg körning med höger-högerkörningar och förbigångar mellan Kungsängen- Bålsta vidare mot Enköping. Utan några egentliga förseningsminuterar hade jag till slut fått tågen i den ordning de ursprungligen var avsedda att ha, en bedrift som jag inte riktigt vågade tro på när jag drog upp riktlinjerna och provade växlarna i förtid...

Väl hemma igen sov jag middag. Därefter var det dags att ta motorcykeln till Streetfunk-kursen. Tyvärr missbedömde jag köerna in mot stan såpass att jag var drygt tjugo minuter sen redan då motorcykeln parkerats. Bäde länge och väl stod jag kvar vid motorcykeln utan att veta vad jag skulle nyttja tiden till. Kursen var ingen idé att ansluta till. Selekterade mellan tänkbara aktiviteter och fann två vänner vara högt upp på listan, tillsammans med fortsatt motorcykelåkande och matintag. Det blev till slut en kombination som bröt känslan av "antiklimax".
   Motorcykelturen blev nu en underbar avkoppling, speciellt som jag inte satte upp några exakta resmål. I själva verket var det nog räddningen, eftersom jag egentligen hade så många resmål i huvudet, att det var omöjligt att välja rationellt. Hade jag varit ledig någon dag, hade nog färden kunnat bli lång. Nu fick hungern och bränslepåfyllnad styra mitt stopp vid Mc Donalds Skarpnäck. En skön avkoppling i en lite nyckfull men mysig väderlek med god värme och duggregn.
   Innan jag åter igen nådde hemmet hade jag skakat av mig en del av min sällskapssjukhet genom telefonsamtal till tjejkompisarna på kvällens ihopsatta "två-i-topplista". Nära nog hemma fick jag en ny ingivelse. Nyttjade även utflykten till ett kortare besök hos mina föräldrar. Ville tacka för helgens perfekta billån.

Kvällen blev slutligen lugn i hemmet, delvis framför datorn...

Tisdagen den 24 maj 2005: Spenderade nattens timmar i mitt hem. Var i vanlig ordning uppe aningen lite för länge, men sov riktigt gott när det väl behövdes. Under promenaden till stationen såg man verkningarna av hantverkarnas utomhusaktiviteter. Min balkong förblev orörd under hela dygnet, men balkongerna ut mot gatan saknade nu räcken, nakna och kala.

Eftersom jag kunde förmodas ha ett par lugna morgontimmar, (till förfogande mellan 06.30 och 08.30), inhandlade jag frukostingredienser. Smör, ost, tomater och korv gjorde min frukoststund framför TVn riktigt njutbar. När det vid 08.30-tiden blev lunchdags ställde jag sovklockan på ringning och tog plats i kökssoffan.
   Dagen fortsatte sedan i behagligt tempo. Åkte på studiebesök till tågklarerarna i Södertälje hamn. Ett trevligt avbrott i vardagen, men i övrigt inga nyheter för mig. Praktiserade ju trots allt där under två dagar hösten 1999.

Under hemfärden från Södertälje hamn åkte jag för första gången över nya Årstabron, (uppspår). Ett par timmar senare skulle jag sedan även få se samma spår från förarhytten. Efter en kort visit på jobbet åkte jag till Älvsjö för att möta upp "Blomman" vid Älvsjö-depån. Med tåg 92954 tog vi oss som tjänstetåg i makligt tempo till Bålsta. Väl i Bålsta utförde vi den tillkoppling av enheter som stod på programmet. Därefter passåkte vi tillbaka till Centralen, lagom för att passa in "Blommans" lunchrast. En god pastamiddag avnjöts vid den övre hallens restaurant.

Eftermiddagen i övrigt spenderades sedan i hemmet. Betalade räkningar, vilket skulle sluka hela inkomsten i ett nafs påföljande dag. Anki kom hem och kvällen spenderades i hög grad framför TVn. Discovery- program om såväl motorcyklar och flygkrascher. Mycket intressant rakt igenom...

Onsdagen den 25 maj 2005: Dagen bjöd njutning i form av ledig dag. Egentligen var min fridag inplanerad till torsdagen, men turfördelningen såg vinster i att ha mig ledig denna dag istället, något som inte jag hade någonting emot. Om kvällen åkte jag över till Anki. Efter att ha burit saker mellan hennes lägenheter kunde vi njuta av lite chokladkaka sittandes i TV-soffan. Därefter sömn...

Torsdagen den 26 maj 2005: Om morgonen tog jag bussen från Anki. Kändes lite ovanligt för att vara tidig tjänstgöring. Har i mångt och mycket nyttjat motorcykeln den senaste tiden. Eftermiddagen bjöd sedan även lite övertidstjänstgöring, innan det blev dags att hämta motorcykeln på hemmaplan.

Den exteriöra delen av lägenheten hade fått sig en rejäl ansiktslyftning. Balkongens räcken var nyutbytta. Ett lyft att inte längre ha trä som långsamt ruttnar allt eftersom tiden går. Med motorcykel förflyttade jag mig snart vidare till dansklubben. Där bjöds dansbingo och en underbar stämning. En av de bästa danskvällarna på året... Efteråt blev det naturlig tid för mingel, bland annat representerad av Nanna och Rebecka mfl. Jonas stannade ett tag och nyttjade bastun tillsammans med mig, annars ansåg de övriga att det räckte med lokalens naturliga dansbastuvärmealstring. När sedan Jonas givit sig av tog jag mig tid för mina städuppgifter. Natten var kommen och klockan visade 01.03 när jag gav mig av genom Stockholms förorter på motorcykel...

Fredagen den 27 maj 2005: Dygnet var en timma gammal när jag lämnade dansklubben. Då hade jag både bastat och städat färdigt. Kryssade fram genom ett flertal Stockholmsförorter under min motorcykelresa hem. En lugn trafikrytm, som nästan upplevdes extra vaksam bakifrån. Inledningsvis kändes det som om det kunde vara polisbilar som på behörigt avstånd bromsade upp och la sig spanandes bakom. Men snart drog jag slutsatsen att det kunde vara min klädsel som gjorde bilisterna lite extra försiktiga. Hade trätt på mig min neonfärgade reflexväst för att synas lite extra. En väst som vid närmare eftertanke liknar just polisens reflexvästar, bortsett från reflextexten. Väl hemma förblev jag uppe ytterligare en stund, framför datorn...

Efter en skön sovmorgon, dock ej fullt utnyttjad, åkte jag in för att ha ett av de lite tyngre passen i min schemarundgång. Denna fredagseftermiddag och kväll blev en av de mer påfrestande och mentalt tunga passen på länge...

Mycket av arbetsturens och kvällstrafikens flyt längs Katrineholmsbanan har jag slutligen mina kollegor att tacka för. Uppmärksamma iakttaganden som med små mariginaler gav en möjlighet att ge trafiken ett någorlunda godtagbart flyt. Under en stor del av eftermiddagen jobbade jag i ren motvind. Sena X2000-tåg från både Göteborg och Malmö varvat med framför allt ett sent och nämnvärt godståg från Stockholmstrakten.
   Jag önskar att det var lätt att återge en rättvisande bild av trafikledningsarbetet när man är som mest pressad, men tyvärr är det riktigt svårt att beskriva hur intensiv eftermiddags- och kvällstrafiken kan vara. Men en sak är säker: Tiden räcker inte riktigt till om man samtidigt som sena tåg ska ha ordergivning om extra uppehåll, balisfelsfaktainsamling, tågfaktasökning och telefonsamtal.
 
Kanske borde man jämföra det med skillnaden mellan att spela ett flipperspel med en respektive flera bollar samtidigt? Finns simultanförmågan? Enkelt??? Lägg dessutom till en kunnig men oinsatt person som via mobiltelefon simultant och ivrigt ger tydliga instruktioner!?!! Enkelt??!!?!!???
 
   Att telefonsamtalsfrekvensen hålls låg och att samtalen förblir korta och tydliga är i högsta grad viktigt för att få tid till kvalitativ trafikledning. Jag tror inte många förare förstår hur pass viktig det är och hurpass mycket koncentration som krävs för att hålla tjugotalet tåg i olika hastigheter på rätt bandel vid rätt tillfälle och med rätt tidsmariginal till övrig trafik. I synnerhet saknas förståelsen hos de förare (TACK OCH LOV FÅ TILL ANTALET) som högst enträget och ivrigt ska klaga över sin situation (om hur länge de varit i tjänst, hur mycket de har kämpat och hur mycket de har kvar att kämpa) när de enligt alla givna trafikeringsrekommendationer mist sin prioritet och sitt tidtabellsläge.

I dagens mest betungande fall lyckades jag hålla ett första klagomålssamtal "tycka-synd-om-samtal" någorlunda kort. Men när samma förare en halvtimma senare, vid nästa förbigång i stillastående, skulle dra samma "tycka-synd-om-story", kände jag mig tvungen att i preventivt syfte förklara ett och annat. Ju mer han försökte övertyga om vilken prioritet han ansåg sig kunna kräva, ju fler klara bevis framkom för att det inte fanns en chans att ha ett godståg som hans i den riktigt täta fredagsrusningstrafiken. För mig räckte det mer än väl att jag tvingades försena ett X2000-tåg med sex minuter i ett redan tidtabellstekniskt trångt men välplanerat och trafikeringsbart läge, inkluderat rullande förbigång och högerspårskörning. Detta trots allt tal om hur väl hans 100 km/h snabba godtåg kunde mäta sig med övrig trafik. X2000 har visserligen en lång accelerationssträcka, men fortfarande ingenting mot detta sega godstågs karaktär, med toppfart långt under motorvagnstågens 200 km/h. Argumentet att han körde så pass snabbt att pendeltåget mellan Järna och Gnesta bara hade varit ivägen gav föga positivism...
   Slutligen fick godstågsföraren även möjlighet att i vårt andra samtal konfronteras med min syn på hans "övertygande framfart". Precis som jag hade antagit, hade han lyckats bromsa fast tåget ordentligt vid en av inbromsningarna. Därav förseningarna för bakomvarande trafik. Tyvärr tror jag inte min redogörelse nådde ända fram. Min preventiva avsikt att minska mängden tidsödande, koncentrations- och trafikledningsförsvårande samtal för framtiden tror jag misslyckades. I vissa förares ögon är allt omöjligt fullt möjligt, med risk för att vi tågklarerare (med samma ögon sett) utgör det enda hindret.
   Tyvärr anhopades snabbt mina arbetsuppgifter till nya förseningshärdar varvid jag "för tidigt" tvingades avstyra vidare samtalstid. Men han hade ju redan sin syn klar för sig, trots det omöjliga, omöjliga att tillrättavisa...

Nattavlösningen kom som en befrielse. Då hade jag visserligen hunnit få ordning på en hel del av trafiken. Men inte utan fortsatta bekymmer...
   Efter en kopp kaffe i soffan, en dusch och danskvällsförberedelser, gav jag mig av till Mälarsalen. BLENDER spelade bra. Min danslust var det lite si och så med. Någonstans inombords fanns en stark längtan efter tystnad, avkoppling, lugn och ro. Det var ytterst knappt jag lyckades släppa arbetstankarna i sin helhet. Men vissa tjejer fick mig ändå att glömma... Och när sedan sista dansen kom var jag rejält fysiskt trött och fullt ut socialt anpassad. Det slutade med en tids pratstund utanför Mälarsalens port tillsammans med både Gustav, Ulrik, Rebecka och Anki. En nattlig promenad tillsammans med tjejerna till Mc Donalds Slussen fick sedan avsluta en bra kväll och vacker lördagsmorgonsgryning...

Lördagen den 28 maj 2005: Efter vårt nattliga besök på Mc Donalds, (tillsammans med Anki och Rebecka), åkte vi hem till Anki. Under förmiddagen begav vi oss till centralen i god tid för att hinna införskaffa min morgonkopp med kaffe innan avfärd med pendeltåg mot Nynäshamn. Redan på plattformen insåg jag att fler kändisar skulle med nynäspendeln. En riktig järnvägsentusiast från modelljärnvägsklubben skulle ned till nynäshamns järnvägsmuseum för att bidra med sitt yrkeskunnande. Söndagen skulle komma att bjuda på ångtågsutflykt. Anki och jag inriktade oss istället på båtaktiviteter. Väl nere vid Nynäs havsbad, blev vi välkomndade av Ankis föräldrar. De närmaste timmarna bjöd sedan intressant påmastningsarbete. Lite pyssel men väl förberett...

Vid 14-tiden, lagom till dess det började regna, åkte vi ut till Ankis landställe. Efter en god middag satte jag mig vid datorn för att skriva dagbok. Gemytligt småpyssel, samtidig som de andra satt framför TVn.

Söndagen den 29 maj 2005: Anki och jag var uppstigna vid 07.40-tiden för att tidigt kunna ta oss till stan. Vi blev inskjutsade till Nynäs i god tid för att kunna närvara vid "Blommans" tågankomst. I och med hemfärden fick nu Anki också tillfälle att se förarmiljön. I det här fallet visserligen en vanligt trång X1a, men ändå. Naturupplevelsen är ju ändå lite utöver det normala. För mig blev det ännu en givande linjekännedomsfärd, åter igen över nya Årstabron, uppspår (U1).

Tog farväl av Anki på centralen och fortsatte själv hemåt efter ett "behovsuppehåll". Ankis huvudsyssla för dagen skulle bjuda städning av gamla lägenheten. För egen del handlade det mest om att samla ihop lite sömntimmar och ladda inför den stundande arbetsnatten...

Måndagen den 30 maj 2005: Arbetsnatten blev till slut ganska lung. Troligtvis mycket beroende på att vi delade upp och bevakade sydfjärren gemensamt hela natten. På väg hem var jag mycket nära att bli träffad av två enorma fågelskitsblaffor. Kanske var det instinktivt som jag tog ett steg något åt sidan, kanske var det redan efter markträffen, jag vet inte? Hur som helst kunde jag bara konstatera att asfalten blev rejält vit. Själv kunde jag endast finna två mycket små märken på ryggsäckens bärremmar. Med andra ord ytterst lyckosam träff.

Gick inte omedelbart till sängs, men sov relativt mycket under dagen. Om kvällen åkte jag till Kista för ett litet kompismöte med samtida mat. En perfekt uppladdning inför den kommande arbetsnatten, en natt som jag laddade ytterligare för med en timmas sömn i soffan före avbytartid.

Tisdagen den 31 maj 2005: Arbetsnattens tjugoåtta banarbetsanordningar tog hårt på mina krafter. Först vid 04.30-tiden var jag ikapp med alla arbetsuppgifter, grafning och rapportering med mera. Då hade även samtalsfrekvensen minskat drastiskt. När det var som värst var jag tvungen att acceptera vissa minder tågförseningar eftersom jag inte hade en chans att hinna med alla anordningar som stod på kö att tas ut. I vanlig ordning mängder av prioriteringar att ta ställning till för att få allt att fungera, för att utnyttja det enda av fyra spår optimalt mellan Kummelby och Skavstaby.

Innnan hemfärd från jobbet tog jag mig en promenad till COOP NÄRA vid T-centralen. Inhandlade perfekta ingredienser för en bra frukost i hemmet, något som behövdes för en god sömn.
   Efter ett par timmars sömn gick jag upp för att sortera tvätt och tillbringa tid i tvättstugan. Kunde boka en perfekt tvättid mellan klockan 13.00 och 16.00, som nyttjades flitigt. När radiostationen presenterade för mycket reklam började jag ratta in en annan kanal. Hade lyckan att finna en flygtrafikledningsfrekvens med extremt bra mottagning. Denna lyssnade jag på under större delen av tvättsorteringen och tvättvikningen. En lite udda upptäckt gjorde jag dock. Vid de tillfällen jag satt helt stilla, då ljuset automatiskt slocknade, försvann radiobruset och med största sannolikhet själva samtalsmottagningen. På något sätt verkade lysrören vara en slags katalysator för mottagandet av flygradiofrekvensen. Intressant men svårbekräftat...

Inspirerad av flygradiolyssnandet startade jag upp min flygsimulator under eftermiddagen. Hade dock inte ro i kroppen att fullfölja hela flygningen Frankfurt-Paris, då jag stundtals ansåg mig lite för vinglig i höjdled. Allt i jämförelse med de senaste veckornas annars perfekta flygningar. Istället gjorde jag mig redo för en kväll hos Anki. Även hon hade tvättid under kvällen och kombinerade det med en första slutstädning av den gamla lägenheten. Den lägenheten skulle åter ut på visning då den första köparen ej godkänts av föreningen.

Till Anki kom jag med motorcykelns hjälp en stund efter klockan 21.00. I TV-soffan njöt vi god chokladkaka till bilderna av flyghistoria och intressanta tekniska beskrivningar av både cylindermotorer och turbinmotorer på Discovery. Sömnen blev riktigt bra i soffan, då tältsängen kändes aningen för obekväm för två.

Onsdagen den 1 juni 2005: Hade en underbar sovmorgon, schemamässigt till 15.40. Redan vid niotiden började jag känna ett behov av att vara aktiv. Vid 10.30-tiden hade jag således gjort mig i ordning för en härlig motorcykelfärd. Inledde med lite oplanerat kryssande genom Stockholms gator. Därefter färd till Upplandsväsby för tidsbokning av 1200-milaservice (16/6). Resan fortsatte sedan till en av de underbart utformade utkiksplatåerna vid norra delen av Arlanda bana 01R. Platsen är perfekt placerad i förlängningen av tillhörande taxibana (till bana 01R) strax bortom en av de viadukter som byggts över vägen. Således är man samtidigt placerad precis invid en av de flitigast nyttjade taxibanorna. Det kanske roligaste var att man uppmärksammades av piloterna. Ett av de först observerade planen "Blue 1" satt ivrigt och vinkade i cockpit. Riktigt trevligt även om jag inte kände mig som en äkta flightspotter. Ett annat plan gissar jag kortvarigt drog på lite extra för att betona jetmotorernas ljud. Mäktigt i och med att man är placerad bara ca 80-100 meter från nämnda taxibana...

Färden fortsatte vidare mot Skepptuna, Gottröra och Rimbo. Efter lite sightseeing i just Rimbo valde jag ut att äta en god lunch vid restaurant i anslutning till ortens västligaste bensinmack. En god grillbiff med pommesfrites och bea-sås. Solen lyste stundtals, men någon extrem värme var det inte tal om. I och för sig fullt lagom för min åktur.
   Omedelbart efter lunchen gav jag mig av söderut på mycket vackra småvägar. Insåg att jag inte kunde vänta allt för länge med att leta upp europavägen igen, eftersom min arbetsdag skulle börja klockan 15.40. När väl E18 börjat nyttjas, efter Brottby, kände jag mig aningen klumpig i jämnhöjd med en mc-elev och dess lärare. Samtidig som den tillåtna hastigheten sänktes från 110 till 90 km/h såg jag fördelen med att ej längre ligga i omkörningsfilen. Problemet var bara att luckan jag planerat att nytta snabbt försvann när tempot försvann från de framförvarande bilarna. Jag kanske inte var någon bromsklots i sig, men känslan var sådan. Läraren passade direkt på att nyttja min frånvaro i omkörningsfilen. Eleven tvekade dock i det längsta innan han hängde på. Då var det redan ett antal bilar emellan dem. Samma sak hände sedan vid flera tillfällen, innan jag beslöt mig för att hålla mitt eget tempo och gå om mer effektivt.

Anlände till arbetsplatsen i lagom tid för att hinna duscha. Men inte med mer marginal än att jag satte mig operativt just vid avlösningstid. Arbetsdage blev dock helt enligt förväntningarna, bortsett ifrån att jag fick ringa polisen för att avlägsna sabotörer i traterna av Högdalen, ungdomar välbeskrivna av förarna. Direkt efter avslutat arbetspass åkte jag till Anki för att sova ut, om än i soffan i väntan på sängleverans...

Torsdagen den 2 juni 2005: Hade bytt arbetstur för att ha möjlighet att dansa på Hågelby. Men efter arbetsdagens slut lockade inte Hågelby. Åkte istället en del motorcykel under dagen och infann mig hos Anki om kvällen, inför ännu en kort natt och tidig fredagstjänstgöring...

Fredagen den 3 juni 2005: Hade en halvtimmas sovmorgon och började mitt pass klockan 06.30. Då hade jag nyttjat motorcykeln för färd från Anki. Senare på kvällen skulle det i en dans visa sig att jag varit igenkänd just under mc-parkeringsfasen.
   Kunde njuta av en riktigt trivsam tur vid Eskilstuna-platsen och en egenhändigt pysslig tur på Kungsängenplatsen. Den sistnämnda mest för att kunna lämna ut mer heltäckande och mer rimliga arbetstider åt ett par banarbetare. Jag tyckte det i huvudsak var intressantare att lägga krut på en fungerande och god trafikeringsmodell än att bevilja och avsluta ett A-arbete var femte minut i runda tal. Nu kunde jag prestera två obrutna halvtimmasperioder istället, med gott resultat utan mer än sekundvisa, knappt mätbara förseningar. Blev dock tidigt avlöst, varför jag inte helt fick fullfölja mina planer. Instruerade dock min efterträdare om alla förplanerade tågföringsdrag. Under den känsligaste fasen gav jag vissa ytterligare vinkar om vad som krävdes, innan jag fick ro att gå hem...

Det kändes skönt att slippa stressa hem från jobbet. MC-färden blev klart njutbarare av att turfördelningen önskat nyttja mina tjänser under morgontid istället för dagtid som schemat ursprungligen sa. Nu hann jag byta ut MCn mot bil hos mina föräldrar och sova lite innan jag om kvällen hämtade Anki i stan.
   Från början hade färden till Barva planerats med i det närmaste full bil, men förkylning och sjukdom reducerade oss till att bara vara Anki och jag som drog iväg, ivriga att få dansa...

Danskvällen blev superbra. ZLIPS spelade förstklassigt och för en lika bra och dansant skara dansare. Jag hade i princip roligt och trevligt från första till sista stund. Egentligen inga formsvackor alls. Därtill fick jag i princip dansa med de jag hade på önskelistan. Inte ens myggorna ville fästa sig vid mig. Satt i kortärmat under hela pausen utan att varken bli biten eller frysa. Många av mina vänner klagade annars på både mygg och köld. Kanske var det min signalorangefärgade tröja som gjorde giftigt avskräckande intryck på myggen???

Lördagen den 4 juni 2005: På något sett känns det att trycket hos ZLIPS ökar något för var spelning. Nu är det inte många spelningar kvar innan sångerskan Petra Rydgren slutar hos bandet. Enligt utsago ska Ölandsspelningen på Lundegård bli den sista. Hur som helst, nattens konsert och dans var underbar. Aningen utmattade tog Anki och jag oss tillbaka till bilen. Att säga att jag var i en drömdansstämning var inte fel. Allt hade i princip stämt under dansen, för både mig, Anki och de andra jag utmanat...

Hemfärden gick förhållandevis bra. Så länge jag var pigg trivdes jag bra bakom ratten, trots att vi bromsade hårt ifall en irrande grävling skulle ta det sista språnget tillbaka ut i vägbanan. Vid Södertälje sökte jag sovpause. Tror att vi stationerade oss på Statoilmackens parkering under en dryg timma innan jag åter igen var pigg. Då fortsatte vi färden ända hem till Rotebro. Lämnade av Anki hemma hos mig och bytte samtidigt om till mc-kläder. I skenet av en härlig morgons gryning åkte jag till mina föräldrar för att i tysthet byta tillbaka bilen mot min motorcykel. Sedan var det skönt att få komma hem till sängen...

När en bit av förmiddagen passerat åkte Anki själv in till stan. Själv sov jag vidare i jakt på sömn att ta igen. Först om kvällen, efter en lugn hemmadag, tog jag motorcykeln in till Anki. Strax efter ankomsten startade vi en skön promenad i grannskapet ner mot Värtan. Hungern blev plötsligt en plåga, men annars en perfekt promenad i gränstrakterna till riktigt njutbar kvällsvårvärme. När jag sedan fått lite föda i mig, i form av smörgåsar och mandeldaimtårta, var läget idealiskt för god sömn. Ännu med uppdelning mellan säng och soffa i väntan på efterlängtad sängleverans...

Söndagen den 5 juni 2005: Dagen hos Anki inleddes med lite hempyssel. Den mesta delen av förmiddagen spenderades åt en trevlig men lite invecklad IKEA-möbel, vars låsspärrar inte var helt enkla att genomskåda konstruktionen på, ens för en något avdankad maskiningenjör som jag...

Eftermiddagen kom snabbt och jag åkte över till mina föräldar för att göra ett sedvanligt byte mellan motorcykel och bil. Återvände direkt till Ankis lägenhet för att duscha och äta en bit mat. Kvällen skulle bjuda på non-stopdans till BLENDER och SCOTTS på Yesterday. Pelle och Caisa hämtades innan färden gick vidare via Upplandsväsby bort mot danspalatset.

Danskvällen blev helt underbar. Dansade tills jag var helt utmattad med riktiga dansess. Anki var också i toppform, så vi höll oss hårt aktiverade ända till sista extranumret var spelat. Det hann bli en del övertid...
   Hungern hade bitit sig fast i oss alla. Caisa och Pelle förordade en matjakt. Efter eget huvud styrde jag bilen genom skogarna förbi Täby Kyrkby och Vaxmora vidare mot Akalla och Barkarby. Målet var en MAX-restaurant. Tyvärr var vi lite sent ute, varför vi fick styra kosan mot Kista. Där hade vi lyckligtvis 25 minuter på oss innan stängningstillfället var inne. En god måltid spisades och avnjöts. Det jag inte lyckades erövra var den kopp kaffe som jag kände för efter maten...

Måndagen den 6 juni 2005: Nationaldagen hade startat i bil och med en matjakt efter underbar Nonstopdans till BLENDER och SCOTTS om söndagskvällen. Nattsömnen inhämtades i Rotebro, efter avlämnande av Caisa och Pelle. När vi om förmiddagen vaknade hade vi en trevlig motorcykelfärd framför oss. Via Tumba, Rosenhill och Sorunda kom vi strax efter lunchtid fram till Ankis landställe. Där bjöds vi kaffe med smörgås och annat gott. När jag sedan vid tvåtiden fortsatte min färd, på egen hand, fanns det mycket som talade för att det var sista gången jag såg hunden LANDOR vid liv. Det huggormsbett han ådragit sig ett par veckor tidigare hade satt sådana spår, bland annat leverskador, att avlivning var trolig och nära förestående. Sorgligt men samtidigt en befrielse från att tvingas se hur mycket jobbigare hans tillvaro var efter ormbettet...

Min motorcykelfärd fortsatte över till Södertälje. Där hade jag ett möte med en av dansklubbens eldsjälar, Bosse. Gemensamt skulle vi gå igenom alla mina fotoalbum för att scanna in de bilder som hade med dansklubbens historia och medlemmar att göra. Ett digert arbete som kom att pågå till efter midnatt, med avbrott för fika och pizza.

Tisdagen den 7 juni 2005: Vid 00.30-tiden påbörjade jag förberedelserna för avfärd från Bosses lägenhet i Södertälje. Alla fotoalbum var omsorgsfullt packade i dubbla plastpåsar. En trygghet i och med att det regnade ett stilla men ihållande regn utanför fönstret. Mitt största problem var att packa och se till att avfärden blev stilla och smidig. Något jag misslyckades med totalt...

Väl ute på gården, där motorcykeln stod vackert parkerad, inledde jag packandet. Det som kom att strida mot min minnesbild var att larmet aktiverats, (hade tänkt låta bli i alla fall...) Alltså, när jag packat första väskan och startade fyllandet av väska nummer två startade motorcykelns ljudliga larm. Något stressad startade jag en nyckelsökningsprocess som var föga logiskt metoderkänd. Letandet startade i den ficka jag alltid förvarar nyckeln, dock utan resultat. Andra fickor genomsöktes, (faktiskt metodiskt), men utan vare sig hopp eller tilltro. Det var någonting som saknades i mitt logiska tänkande. Jag visste det hela tiden som larmet tjöt. Att den omgivande bebyggelsen inte drog upp alla persienner och tände alla lampor förvånade mig en del. Men lättnaden var stor när larmet så småningom gjorde en pause. Då återvände också logiken, eftersom jag direkt kunde konstatera att nyckeln naturligtvis satt i den packväska som vid larmtillfället höll på att fyllas. Larmade av, tämligen lättad, och fortsatte packandet. Bosse hade vid det laget kommit ut på balkongen och undrat om det gick bra... Kanske med ett leende på läpparna... Det positiva i all missär var att jag fick en bekräftelse på larmets alla delfaser...

Hemresan gick i relativt lugnt tempo. Vägarna var lite småhala och försiktigheten därför stor där det ansågs nödvändigt. Eftersom nattens ljus var aningen begränsat hade jag utrustat mig med min gula reflexväst. Lite dumdristig var jag nog, men effektfullt var det, då jag irriterade mig på en bil som på motorvägens 90-sträcka skulle köra om till höger. I princip ensamma på den trefiliga vägen kunde jag inte se nödvändigheten i det tilltaget. Således gav jag en bestämd ljudbild med signalhornet följt av en distinkt markerande vänsterarm förd framåt ner till vågrät position i ett pekande med fingrarna tätt ihop rakt fram. Ett tecken som säkert såg ut att komma från en säker polismans hand. I övrigt avhöll jag mig ifrån att ge bilen någon ytterligare uppmärksamhet, (betydligt mindre till mods ensam på en hal motorväg, riktigt ensam...)
   Mitt mod stegrades först efter ett par minuter när jag såg att mitt tecken givit ett stabilt intryck på bilisten bredvid. Ifrån att nästan ha varit helt om, hade han slagit av på takten betydligt. Antingen låg han snett bakom mig eller helt jämsides med mig. Detta ända till det blev 70 km/h och tillåtet att passera på den högra sidan... Jag misstänker att han vid första temponedväxlingen gled bakom mig för att kontrollera om det stod "POLIS" på reflexvästen. Personligen tror jag nog att jag ska vara lite mer försiktig med att försöka påverka trafiken regelmässigt. Man vet ju aldrig vem man har att göra med...

Efter ett par timmars nattsömn i min egen lägenhet, for jag vidare till Ankis lägenhet för att ta emot leveransen av den efterlängtade sängen. Vid lunchtid var den levererad, effektivt i två stora paket. För egen del såg jag till att få lite middagssömn på plats, dock utnyttjandes soffan. Innan mitt nattpass åkte jag ut till dansklubben för att bidra med lite förrådsstädningshjälp. Visserligen bara ca en timma, men ändock. Därefter var jag tvungen att åka till jobbet, till min första arbetsnatt av två. En arbetsnatt som blev riktigt tung, allt eftersom tiden gick. Sympthom av en tilltagande förkylning gjorde sig tydligare för var timma som gick...

Onsdagen den 8 juni 2005: Arbetsnatten på Västeråsplatsen blev en utmattande historia. Det fungerade visserligen relativt bra, bortsett från några tillrättavisningar under natten banarbeten mellan Västerås västra och Dingtuna. Mitt största bekymmer var annars att näsan vid femtiden på morgonen var såpass täpt, att samtalen var svåra att hålla tydliga och effektiva. Snuvan lättade dock något i samband med att jag började röra på mig vid avlösningstid. Hur som helst en avlösning som var mycket välkommen. Jag behövde hem och sova. Mot mina principer åkte jag motorcykel hem efter ett nattpass, i tillräckligt god kondition för att känna mig trygg. Trötthetssympthom hade jag inga...

På hemmaplan bäddade jag ner mig ordentligt. Under de inledande sovpassen nyttade sängens ställbarhet, varvid näsans igenkorkningsgrad minskade avsevärt. Om eftermiddagen, (sov hela dagen), kunde jag således ligga horisontellt utan några bekymmer. När sedan arbetsnatten kom var jag riktigt utvilad. Natt nummer två blev klart behagligare. Största bekymret nu var torrhosta under hela natten...

Torsdagen den 9 juni 2005: Nattens arbetstempo passade mig utmärkt. Njöt riktigt mycket då jag slapp prata onödigt mycket i telefon. Hostan höll mig dessutom pigg, så jag hade gott om tid att fundera och förbereda både det ena och det andra...

Väl hemma sov jag åter igen mycket. Om eftermiddagen fick jag dock en positiv städkick. Hann därför pyssla en hel del, mycket effektivt, från det att jag och Anki planerade hennes ankomst och till dess hon dök upp. Även disken hann jag komma långt med. En riktig lättnad...

Under kvällen njöt vi av kyckling och sallad, olja och vinäger, samt underbart nybakat bröd, framför TVn. En mysig kväll som i rimlig tid avslutades med sömn...

Fredagen den 10 juni 2005: Redan vid tretiden på natten började jag visa tecken på pigghet. Röjde diskstället från disk innan jag åter igen önskade koppla av och sova. Vid halv femtiden kom nästa vakna ryck... Då gick jag till tvättstugan för att tvätta, lägga in tvätt inledningsvis. Sov därefter åter igen gott.

Åt för en gångs skull frukost samtidigt som Anki. Tog därefter mig tid för att hänga tvätten i torkskåpet. Efter ytterligare en sovpause vek jag tvätten och förblev upprätt, i vaket tillstånd. Fortsatte med hemmets småpyssel en del, men tog det allmänt lugnt under dagen. När eftermiddagen kom tog jag motorcykeln över till mina föräldrar. Inhämtade ett lagom lass rabarberstänger innan jag fortsatte till Coop Forum. Där inköptes resten av ingredienserna till de två rabarberpajer som tillagades under kvällen. En pajform av dessa kyldes måttligt innan den transportförpackades i aluminiumfolie, tidningspapper och påsar. När även den andra pajen var färdiggräddad begav jag mig iväg mot stan och Anki...

Under parkeringsfasen kom jag i samspråk med en munter, glädjespridande och omedelbart fängslande tjej. Samtalet varade bara i ett fåtal sekunder, men jag hade bilden klar för mig. Det kunde vara någon (man kan ha fel???) som skulle kunna vara rätt pusselbit i vänskapskretsen. Alltså, det kändes som om allt inte hann bli sagt... Men kanske tillräckligt mycket för att inte för all framtid ha mist kontakten?

Pajen kom väl till pass under den tid som fanns kvar i vaket tillstånd. Anki grundade med ett par smörgåsar, innan huvudmåltiden (efterrätten) dukades upp. Ett verkligt tecken på sommar, paj och glass (trots nederbörd utanför fönstret). Innan jag gick och la mig samlade jag tillräckligt mycket fakta för att få iväg ett detektivmässigt SMS. Sov sedan gott, för första gången i Ankis fina nya säng...

Lördagen den 11 juni 2005: Anki var tidigt på benen. Själv hade jag åter igen tydliga förkylningssympthom, varför jag valde att vila ytterligare en tid.
   Efter lite frukost gav jag mig ut på stan. Egentligen bara närområdet. Målet var järnaffären vid Karlaplan. Sökte maskinskruv med tillhörande muttrar och brickor. Men utöver det kom jag hem till Anki med ett batteri och ett skjutmått, som saknades i verktygssamlingen...

Om eftermiddagen åkte Anki ut till Landet. Själv begav jag mig på motorcykel hemåt, men hejdade mig i ett tidigt läge. Personen jag sökt via SMS lyckades jag mirakulöst få syn på igen. Men det blev inte mer än en kort hälsning denna gång, väl innesluten i min silverfärgade hjälm. Detta bäddade för ytterligare ett SMS-försök, både ursäktande men samtidigt aningen inbjudande. Efter ett par timmar mottog jag sedan ett telefonsamtal från en man som presenterade sig aningen "försäljarmässigt", med en tydlig presentation. I min hjärna tog det en stund innan pusselbitarna föll på plats, och innan jag förstod vad efterföljande utfrågning handlade om. Inte var det någon ekonomisk rådgivning, någon enkätundersökning eller någon tidningsprenumerantansvarigs frågor heller. Nej, frågan som följde var av en enklare art, men samtidigt svårare att förhålla sig kortfattad och välformulerad inför. "Varför SMSar du min fru?". Även om jag inledningsvis inte var säker på det, även om samtalet inledningsvis kunde kännas aningen pressat, så fanns det inte mycket att förklara med SMSen. De var enkelt och tydligt utformade redan från första början. Frågeställaren kunde antas ha bilden klar för sig redan, ansåg jag (med viss tvekan)...
   Mitt antagande var nog korrekt. Samtalet övergick nämligen ganska raskt i en mer lättsam och road ton, åtminstone underton, med en stor soppa av komik inblandad. Jag såg framför mig något som kunde liknas vid följande rubrik, kanske till en ny deckare? "De kvarvarande spåren, en misslyckad detektivs mardröm...". Samtidig visste jag att jag gjort en "riskanalys", visserligen med brister i, men inte med värre känsla än att det var värt att gå ut på mycket svag is, utan isdubbar, med trygghet av fast botten och grunt vatten, en närbelägen brygga samt torra kläder i beredskap. Satsningen fann jag fortfarande väl värd och inte minst spännande...
   Klart stod i alla fall att personen jag mött i alla fall inte var hans fru. Nyfiken var jag visserligen, men rotade inte vidare i detalj. I huvudsak var jag bara glad att det fanns en koppling över huvud taget och att informationen hade nått fram. Gåtans totala utformning fick förbli en gåta eller eventuellt klarna med tiden? Här fanns i alla fall ett bra tillfälle att vidarebefordra och ge det positiva utlåtande min tilltänkta SMS-mottagare ansågs förtjäna. Visserligen nu via ombud, men helt och fullt uppfyllande mitt ursprungsmål. Resten kunde bara ses som en stor bonus. I synnerhet då slutdelen av samtalet pekade på att alla parter trots allt roats ganska väl av SMS-författandet och kontaktsökandet. Just detta gjorde mig raskt lättad. Att jag sedan, efter någon halvtimma fick ett SMS, åtminstone dikterat av rätt avsändarförfattarinna, därtill inkluderat en familjehälsning från föräldrarna, gjorde det hela till ett mer lyckat projekt än jag över huvud taget vågat hoppas på, när jag under fredagskvällen ögonblickligen fick för mig att vårda den korta, glädjespridande, vänliga och vänskapsgrundande relationen vidare... (på något sätt)... Bara att ha chansen att höras av igen är som alltid guld värd...

Efter lite middagssömn åt jag rabarberpaj och gjorde mig i ordning för den kommande nattjänstgöringen. Nyttjade pendeltåget för att ta mig in till jobbet, dit jag kom i lagom tid för en behaglig och lugn överlämning. Kvällen förblev sedan riktigt lugn...

Söndagen den 12 juni 2005: Arbetsnatten blev precis så lugn som jag önskat mig. Under tjugotalet telefonsamtal under natten, trots ny tidtabell efter midnatt. Förutom en hel del pappersinsorterande, nya spåranvändningsplaner, fick jag god tid över för dagboksskrivande. Ett skriväventyr som jag inte avslutade förrän ett par minuter innan avlösningstid vid sjutiden.

Sov ut hos Anki trots att hon inte var hemma. Hon var på resande fot till något samhälle strax norr om Kalmar för att se ut en ny hund, Kelpin. Om eftermiddagen förflyttade jag mig ut till Rotebro med buss och pendeltåg. Anki kom därefter på besök om kvällen. Rabarberpaj avnjöts innan dagboksskrivande och TV-tittande fick övergå i sömn.

05-02-22, Tisdag

Dagen inleddes tidigt med att jag åkte pendeltåg in till jobbet. Hade en ramtur, dvs tjänstgöring utan förutbestämd arbetsuppgift. Inledde på eget initiativ med att bemanna upp och överta bevakningen på Svelandsbanan och "Eskilstunaplatsen". Den plan jag önskat för dagen uppfylldes till fullo när jag vid 09.30-tiden tog kompensationsledigt. Efter biljettautomatsbeställning och smörgåsinköp gjorde jag mig iordning för invigningsturen av SJs nya tvåvåningståg X40. Hade under morgontimmarna kunnat bevaka att tjänstetåget från Västerås framgick som planerat. Visserligen i ett sent tågläge, men ändock.

Med kameran aktiv bevittnades den allmänna trafikstarten då jag ombord på tåg 923 slog mig till ro på nedre våningsplanet. Där författades inledningen till följande fordonsutvärdering...

Premiärtur av tvåvåningståget X40 22/2-2005   Det är tisdagen den 22 februari 2005. Jag sitter inledningsvis på invigningståget av SJs dubbeldäckare med littera X40, tur och retur Stockholm- Arboga. Tåget befinner sig på Svelandsbanan som jag normalt sett, då och då, brukar trafikleda. Färdupplevelse Hastighetsupplevelsen, ca 200 km/h, är väldigt mycket beroende av hur man placerar sig i tåget. Valet står i huvudsak mellan den övre- eller nedre salongen. Den nedre salongen bjuder en "nära markenupplevelse" som gör färden till synes "snabbare". Kanske ett dåligt val om du istället söker avkoppling och bedömer att du har tid för en "långsammare" färdupplevelse. Sådan sinnesro finner du troligtvis och i första hand i den övre salongens harmoniska utsiktsmiljö. Det finns visserligen ett antal platser vända med ryggstödet mot fönsterraden, men dessa är i sig inordnade i riktigt mysiga vrår bredvid vagnens båda trapphus. Interiörbeskrivning Interiören som möter oss resenäerer upplevs omedelbart som relativt ljus. I den nedre salongen känns inredningen visseligen aningen steril, varför gardiner skulle vara mycket varmt välkomna. I den övre salongen får jag omedelbart ett mer harmoniskt intryck. Utsiktsmöjligheterna här uppe gör att avsaknaden av gardiner inte finns. Gardiner på övre plan skulle istället skulle vara dirkt utsiktsstörande. Speciellt då steglöst handreglerbara solskydd redan finns väl integrerade i fönsterkarmen. Hela vagnen bjuder oss grå fåtöljer. På nedre plan är fönstren stora och tydligt märkta med texten "nödutgång". Trivselfaktorer Resenärer som långpendlar kommer med stor sannolikhet att trivas bra i tvåvåningståget. Eluttagen vid bordsplatserna är visserligen aningen undangömda under bordet, men har man väl hittat dem finner man placeringen bra och välgenomtänkt. Vid platserna ordnade i sk "eftersittning", återfinns eluttag mer synliga och lättåtkomliga på baksidan av framförvarande stolsgrupp, nedanför dess ryggstöd och mellan respektive fåtöljkant. Klimatanläggningen får också godkänt. Troligtvis kommer den att klara av sommardagarnas överskottsvärme lika bra som den svaga vinterkyla som under premiärturen finns utanför tågets fönster. Ett plustecken får även hatthyllorna ovanför sittplatserna. Dess genomskinlighet gör att kvarglömningsrisken av handskar och småväskor bör bli minimal. Vid vagnarnas fyrgrupper är borden också mycket funktionsdugligt utformade. Var person kan välja att antingen ha bordsframkanten utfälld eller ihopfälld. Därigenom påverkar man sitt eventuella resesällskap bredvid endast i minimerad grad. Samma bordsanpassning bjuder naturligtvis alla platser ordnade i fyrgrupper. Obekväm sittställning i nedre salong Efter en stunds sittande på en fönsterplats, i den nedre salongen, märker jag till min förvåning att jag lite smygande börjat få ont i foten närmast fönstret. En stor komfortnackdel uppdagas när jag inser att jag hela tiden motarbetas i min naturliga strävan utåt med benen, att ha benet så nära väggen som möjligt. Jag finner att man ej bör vara van att sitta bredbent. Man bör inte heller vara storväxt vid den nedre salongens fönsterplatser. Detta hänger samman med en en motbjudande golvkonstruktion. Ca 200 mm från väggen böjer golvet av, skarpt vinklat snett uppåt. Alltså, min ena fot kan vid fönsterplatsen inte placeras närmare än ca 200 mm från fönstret utan att medföra en onormal sned fotvinkel och fotbelastning. är det en ergonomisk miss och är problemet grundat på vagnens yttre rundning i nederkant? Kan inte påminna mig samma golvproblematik i de TGV-Duplex jag tidigare åkt i Frankrike. Mitt råd här blir i alla fall att i första hand välja gångplatserna om du väljer att nyttja nedre salongen. I den övre salongen är problematiken inte alls lika stor, eftersom du kommer ytterligare ca 100 mm närmare ytterfönsterväggen. Dock kan de som gillar en mer tuff sittställning njuta av att lyfta ytterfoten till den breda kant som skapats där golvet väl övergått till ett vågrätt läge igen. Här pratar jag om en kant lagom bred för en normalsko, där viga personer och människor med liten kroppsbyggnad kan slå sig till ro. Att ha yttre benet böjt och placerat halvvägs upp mot fönstet är en ganska avkopplande sittställning till att börja med, men efter ett tag stramar nyfunna muskler. Kanten är i förhållande till fåtöljen placerad högre upp än jag är van vid från mina lokaltågsfärder. Ett råd är att tömma byxfickorna och anpassa resan för lite ungdomlig akrobatik. I de fall du inte sitter i en fyrsitsgrupp underlättas denna benuppdragna sittställning av att det är förvånansvärt rymligt framför knäna. Bekvämligheter Placeringen av läsbelysningens reglerutrustning är normal. Den är dock inte föredömligt placerad nära resenären, utan under hatthyllan, bredvid själva lampan. I och för sig en logisk placering, men en manövrering i bordshöjd, vid fåtöljen, hade inte varit fel. Regleringen av radio är också aningen inklämd. Här blir det mer en "bilbälteskänsla" när du tvingas rota i jämnhöjd med medresenärens fickor, mellan era fåtöljer. Fullt acceptabelt om man sedan jämför med hur innerdörrarnas automatik är konstruerad. Här utsätts du under resan för en intelligensbeprövande utmaning. I likhet med ett sällskapsspel tvingas du leta efter en röd fyrkant vid var dörr, att röra vid. Många, liksom jag, skulle finna det naturligt med dörrautomatikreglering placerad i närheten av själva dörrhantaget, men så är fallet endast undantagsvis i detta tvåvåningståg. I extrema fall ska du leta bortom dörrens mitt och i riktning bort ifrån själva handtaget. Det blir inledningsvis naturligare att försöka trycka på informationsklistermärket än att leta mitt på eller i andra änden av skjutdörren. Utan automatikens hjälp får du slita rejält, och vid det laget kan det vara dags att unna dig någon avkopplande dryck. även om jag själv missade tågets två automater, ska en av vagnarna vara utrustad med såväl dryckes- som varuautomat. Dessa bör vara placerade bredvid toaletten på nedre plan. En toalett som i sig såg normal ut (ej utprovad av mig), i normaltrångt utförande.    Mina största bryderier och kvarstående outredda frågor gäller bekvämligheten för barnfamiljer. Hur vagnarna ska svälja barnvagnar på ett snabbt och effektivt sätt är för mig en svårbesvarad fråga. Insteget sker visserligen på samma nivå som den nedre salongen, men det är också det enda utrymme man lättvindigt kan nå. En barnvagn i rusningstid torde i det närmaste vara uteslutet och i lågtrafik torde rörligheten vara begränsad och medföra stora problem för personflödet in och ut samt till och från respektive våningsplan och trapphus. Kanske har någon annan tänkt ut en bra lösning på mina outredda trängselfarhågor? Själv förbereder jag mig på återkommande tågförseningar i dessa sammanhang. Klen acceleration men underbar bromsförmåga Gångegenskaperna upplevs som relativt goda. En viss upplevelse av en pulserande och sekundvis ryckighet fann jag dock när tåget eftersträvade en likformig hög hastighet. Orsaken till denna puls har jag efteråt haft svårt att genomskåda, även om den verkar ha varit synkroniserad med pulserande frekvensvariationer i någon form av ventilationsutrustning. Eventuellt är nämnda upplevelse relaterat till vart i tåget man sitter, för när jag på återresan hade bytt vagn, kände jag inga gångegenskapsstörningar. Inbromsningarna får mycket väl godkänt. Helt enkelt en trygg och hemvan inbromsningskänsla, jämn och mycket effektiv retardation. Accelerationen, hittills svårmätbar till storlek, är förhoppningsvis dimensionerad för den trafik den är avsedd för, med uppehåll i genomsnitt var tionde minut. Svelandsbanan har tidigare visat att möjligheten till tidtabellsenlig rättidighet i mångt och mycket kan härledas till accelerationsprestandan hos fordonstypen som nyttjas. Ett tåg som endast korta tider hinner nå sin största tillåtna hastighet, har det i allmänhet riktigt svårt tidtabellsmässigt. Speciellt om det dessutom är tidsödande att göra resandeutbyte. Stora dörröppningar på detta tvåvåningståg borde underlätta på- och avstigning avsevärt gentemot sina fordonsföregångare på just Svelandsbanan. Informationsverktyg En digitaldisplay visar hela tiden information om destination och nästkommande uppehåll eller aktuellt klockslag. Detta informationsflöde kompletteras naturligtvis av högtalarannonsering av uppehållen med hjälp av en förinspelad, digital röst. Nytt för mig är att även plattformens placering anges i de välformulerade "digitala" utropen; "Stig av till höger i tågets färdriktning". Goda möjligheter till avkopplande fika Under invigningsturen bjuds vi på gratis kaffe och chokladhjärtan. Med datorn i knä finner jag snart att fönsterplatsen bjuder en extra förnämlighet genom sin breda fönsterkarm. En ca 120 mm bred avställningsyta är tillsynes perfekt för en kaffekopp om bordet önskas ihopfällt. Jag har visserligen inte med mig något glasunderlägg (med bra friktion mellan kopp och underlag) på denna tur, men framfärden visar sig vara såpass lugn och stötdämpad att min kaffekopp får stå kvar under hela fikatiden. Inte ens kurvan mellan Strängnäs och Malmby får min kaffekopp att börja glida mot mig och hamna i mitt knä. Sammanfattning Premiärturen får klart godkänt, trots ett mindre dörrfel. Det som dock bör finjusteras för att ge mig full trivsel, är den starkt ljudliga högtalaranläggningen och det varningsljud som allt för länge och ljudligt varnar för dörrstängningen. Bävar för att jag skall vakna vid varje uppehåll av detta varningsljud och då finna att själva stationsutropet kommer först sedan tåget stannat vid stationen. Förberedande utrop verkar endast ske vid ändstationerna. Vid utropen på mellanliggande stationer sker utropet troligtvis precis lagom för att dörrarna ska hinna stängas innan jackan kommit på den ovana resenären som drömmande njutit lite för länge av den övre salongens goda komfort... Med andra ord, förbered dig inför resan och njut precis så mycket du önskar. Det finns gott om valmöjligheter. Själv glädjer jag mig nog mest åt att jag trots allt, lite i det fördolda, haft en hel del med provkörningen av detta tåg att göra, såväl natt som dag... Text och bild av Lars Ålander 2005-02-22

Efter invigningsfärden slut, klockan 14.05 vid Stockholm central, åkte jag hem till Rotebro. Förberedde det sista inför årsmötet på dansklubben som sedan bevittnads på plats omkring klockan 20.00. Trots att jag var hur danssugen som helst, blev det inte mycket mer än "myrdans". Det var i alla fall det mina arbetskamrater trodde jag var utsatt för när jag aningen rastlös initierade lite diskreta streetfunksteg invid mitt arbetsbord. Nu om kvällen blev det istället en god färd hem till Anki. Slog mig till ro bredvid henne i soffan, framför både TV och bärbar dator...

Måndagen den 3 januari 2005: Efter arbetsnatten kom jag hem och hade dagen för mig själv. Anki hade kvällen bokad för sin vanliga ridning. Om kvällen och natten förblev jag uppe sent. Utvärderade ett trafikledningsspel och dess verklighetstrogenhet gällande manövrering av Nässjö C. Intrycken var klart blandade. Minuspoäng som jag inte alls skulle ha delades ut. Därtill ytterst sparsamt med positiva poäng för framförhållning och effektivitet. Hann bli upprörd ett par gånger innan jag tyckte det var dags att sova. Tror att klockan vid det laget var närmare 04.00 eller liknande...

Tisdagen den 4 januari 2005: En välbehövlig sovmorgon nyttjades efter nattens spelande av tågtrafikledningsspel. Hade ett eftermiddagsarbetspass där min tjänstgöringstid delvis var tillsatt av ytterligare en person. Men genom lite trixande kunde jag byta av tidigt och därigenom bli sysselsatt. Ett trevligt arbetspass på såväl Arlandaplatsen som Nynäsplatsen.
   Genom arbetspassdubbleringen kom jag hem relativt tidigt. Kunde då njuta av en skön och avkopplande kväll hos Anki. Detta trots att trafikledningsspelet gav mig fortsatt höga adrenalindoser och påtagligt förbannad karaktär. Värst var bestraffningen för tidigt lagda tågvägar. Minuspoäng för sådant som borde ge pluspoäng på en normal stambana med fjärrblockering. Allt relaterat till verkligheten och min normala yrkeskompetens...

Onsdagen den 5 januari 2005: Hade en dagtur med TRE mycket värdiga TYSTA MINUTER till minne av "FLODVÅGENS OFFER" offer. Personligen hade jag bara två tåg och två växlingsrörelser aktiva inom mitt bevakningsområde. En växling vid Köping, lastplatsen Norsa, samt en växling i Virsbo. Jag har aldrig upplevt lokalen så tyst som under dessa minnesminuterar. Alla tåg och alla växlingsrörelser stod stilla vad jag kunde se. Inga inkommande telefonsamtal heller, vad jag kunde se eller höra. Allt underbart hedrande tyst...

Efter de tysta minuterna kom en trevlig överraskning. Min mobiltelefons larmfunktion satte åter igång att fungera. Fick kvittera larm efter larm härhörandes från den 27/12 och framåt. Med andra ord någon form av låsning som upphörde i och med avstängandet av mobiltelefonen...

Under friskvårdstiden och lunchtiden tog jag en promenad till Gallerian. Inköpte ett schackspel till syrrans barn och ett datorspel, "Need for speed Underground 2" till mig själv. Det sista ett impulsköp som var mycket lyckat. Tillsammans med Anki tog jag pendeltåget hem efter avslutat arbetspass. Vi handlade på vägen hem, vid Rotebro centrum. Om kvällen avnjöts riktigt god mat, tillagad av Anki. Utforskade datorspelet vidare under kvällen. Hade dock problem att få ratt och gaspedaler att svara mot spelet efter installation... Till slut var dock allt helt ok...

Torsdagen den 6 januari 2005: En ledig helgdag avnjöts inledningsvis på hemmaplan. Relativt tidigt på förmiddag samtalade jag med syrran. Efter två telefonsamtal hade vi beslutat oss för att ha julfirande hos våra föräldrar vid 16-tiden. Det blev en underbart gemytlig tillställning och kväll. Vi inledde med julklappsöppnande och avnjöt därefter en god middag. Kvällen fylldes sedan av en mängd aktiviteter, den ena spontanare än den andra. Legobyggande, för min del en flygfarkost, ishockeyspelande, labyrintspel och tredimensionellt luffarschack m.m. Det kändes som om alla var roade och kunde utmana allt efter spelarhumör. Efter midnatt tog Anki och jag tåget åter till Rotebro...

Fredagen den 7 januari 2005: Om förmiddagen inhandlade Anki och jag ett nytt datorspel, "SIMS 2", för att ge bort som ytterligare en julklapp till syrrans barn, ja hela familjen. Anki och jag promenerade till mina föräldrar. Pappa var hemma, men de övriga var inledningsvis på shoppingrunda i Kista. Pappa bjöd på te och smörgås. Sedan, då de övriga hemkommit, bjöds vi även på en god middag i form av spagetti och köttfärssås. Om kvällen begav Anki och jag oss tillbaka till Rotebro. Där duschade vi och förberedde oss för en danskväll på Mälarsalen. DATE spelade underbart bra. Härligt att åter igen dansa, efter ett lika härligt juluppehåll. Både Anki och jag var i riktigt god dansform. Jag var visserligen tvungen att fika redan efter tre utmattande danser. Trots skärpan mattades vi naturligtvis under kvällens lopp. Men innan dess hann vi få otroligt värmande och ordkraftfullt inspirerande beröm.

Lördagen den 8 januari 2005: Efter en underbar danskväll till DATE på Mälarsalen åkte vi hem till Ankis längenhet. Sov gott, även under förmiddagen då Anki gjorde utflykter till stan samt besök hos sin farmor. Jag var riktigt slö. Hjälpte dock till med att fixa duschtermostaten, efter en lång tids fast temperaturläge. Sedan, efter TV-tittande (filmen "min tjej"), hjälpte jag även till med färgborttagningstvätt på ett par badrumsskåpsluckor. Bjöds god mat, kycklingfiléer med ris och svampsås. Kvällen avslutades sedan gemytligt med filmen "En vandring bland molnen".

Söndagen den 9 januari 2005: Det var under natten full storm utanför fönstret. I sydsverige var det ORKANEN GUDRUN som drog fram tvärs över landet. Trafikstörningstelegrammen avlöste varandra. Nyfiken läste jag dem så fort jag var medveten om dess ankomst. Vaknade även upp till det SMS som påkallade behovet av extra personal. Efter ett par minuters tillvaknande beslöt jag mig för att ställa upp. Erbjöds taxifärd till jobbet. En bekväm resa genom en stad som faktiskt inte var helt opåverkad. Sönderslitna flaggor, nedfallna grenar och byggställningsplast som fladdrade för vinden. Men bortsett från stormbyarna var staden lugn och nära nog folktom i den tidiga morgonen.

Tågtrafiken var kraftigt begränsad. Stormfällda träd blockerade vårt område på relativt många ställen. Själv ägnade jag mig åt att vända pendeltåg från Märsta och Stockholm i Flemingsberg och tåg från Södertälje centrum i Tumba. Med andra ord ingen trafik mellan Flemingsberg och Tumba. Inte heller mellan Västerhaninge och Nynäshamn. I Nynäshamn hade till och med kontaktledningsstolparna krökts och vridits av de fallande träden. I Bränninge, mellan Södertälje och Gnesta var det också totalavstängt. Fjärrtågen trafikerade bara till Hallsberg. Inga tåg mot Göteborg, inga mot Norrköping, Malmö eller Värmland. Hela sydsverige stod stilla. Något man kan förstå med facit i hand (ett par veckor senare). Södra stambanan skulle förbli stängd till torsdagen den 20 januari. TV-bilderna från de tele- och elutslagna områdena är nära nog overkliga. Områden med en enda härva av träd i ett utspritt plockepinn...

Arbetade till klockan ca 15.00 och somnade raskt efter hemkomst. Väcktes för middag, men sov sedan vidare igen hos Anki...

Måndagen den 10 januari 2005: Att jag var pigg om natten var kanske inte så konstigt. Inte oväntat med tanke på hur gott jag sovit om söndagseftermiddagen och kvällen. Hade en tidig arbetsdag som inleddes med bevakning av sydfjärren och avslutades på norr, Kungsängen-platsen. På det hela taget en mycket lugn arbetsdag. Spenderade kvällen hemma på egen hand...

Tisdagen den 11 januari 2005: Hade en morgonarbetstur med en halvtimmas sovmorgon. Det märktes att det var en ny tidtabell. Inte nog med att man inte hade en aning om vilka problemhärdar man skulle spana efter, spåranvändningsplanen för Uppsala var klart mycket mer krävande än någon gång tidigare. Kanske än mer påtagligt nu när man gång på gång hindrades att effektivt utnyttja det nya dubbelspåret mot Löten. Många onödiga korsande tågvägar fanns nu inbyggda i den dagliga spåranvändningsplanen. Med andra ord helt onödiga förseningsminuterar och ett digert merarbete att få så många samtida tåg att rulla som möjligt. Utan egna spårändringar och framförhållning till det yttersta riskerar man merförseningar... Kan nämnas att jag i motsats till denna spåranvändningsplan har prisat och lovordat det spårutnyttjande den tidigare tidtabellen bjöd på. Den bästa vi haft någonsin...

Oavsett all spårkapacitetskritik tyckte jag att jag lyckades riktigt bra. Visserligen tidskrävande och en kanske onödigt arbetskrävande utmaning, men ändå roande när man kan alla beroenden i huvudet. Men för en nybörjare måste Uppsala bli ett "hatobjekt" till dess man vant sig vid morgonrusningen. Förr var det omkring klockan 21.00 det var värst, nu är det en tid före och efter klockan 08.00 det är mest trängsel och som värst...

Om eftermiddagen åkte jag hem till mig. Anki stannade kvar i sin längenhet, aningen förkyld. Själv riktade jag in mig på en tvättnatt efter ett par timmars middagssömn. Satte mig dessutom med egna ekonomifrågor inför våren. Det finns så mycket jag skulle vilja ha råd med...

Onsdagen den 12 januari 2005: Natten gick till stor del åt till tvättande. Inledningsvis var jag riktigt vaken och aktiv. Sov istället ut om morgonen, sedan tvätten hängts och blivit vikt i snygga torra högar. Om eftermiddagen en arbetstur som bjöd möjlighet till en viss kompensationsledighet och möjlighet att åka ut till modelljärnvägsklubben i Vallentuna...

Torsdagen den 13 januari 2005: Med kort varsel fick jag chansen att ta ha en ledig dag. Semestermöjligheten flaggades ut och jag tog chansen för att kunna unna mig en kväll tillsammans med Anki på Danscenters "öppet hus".
   Mötte Anki vid skatteskrapan klockan 18.10, efter att ha inköpt en välsmakande kopp kaffe på Mc Donalds. Danstillställningarna, lektionerna, på danscenter var enormt inspirerande. Jag var mäkta imponerad. Många mycket duktiga dansare och högt tempo, trots att vissa av lektionerna var prova-på-kurser med en uttalad nivå på nybörjare till nybörjar-medel eller liknande. Kan inte låta bli att understryka att det inte känns helt fel att börja träna i ett tjejdominerat följe... Efter lite övervägande anmälde vi oss till en STREETFUNK-kurs. Trötta begav vi oss hem till Ankis lägenhet.

Fredagen den 14 januari 2005: Efter en tidig arbetsdag åkte jag hem för att hinna ta det lite lugnt. Innan det var dags för BLENDER på Yesterday, åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen. Anki hade stannat hemma i stan på grund av sin fortsatta hosta.
   Utanför Yesterday var det en enormt lång kö. Men bra stämning redan här. Väl inne på Yesterday fick man njuta riktigt ordentligt till ett underbart välspelande BLENDER. Trängt men riktigt härligt bra dans. Bidrog med ytterligare pengar till Röda korset. Nu börjar det gå upp för gemene man vilka som saknas efter flodvågen, tsunamin i sydostasien. Sista dansen lyckades jag få med Malin. Första gången på riktigt länge.

Lödagen den 15 januari 2005: Nöjd och glad kom jag hem efter en underbar danskväll till BLENDER på Yesterday. Sov ut under förmiddagen. Vid middagstid lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Vid 14-tiden anlände jag tidtabellsenligt till Ankis föräldrar. Bjöds på en födelsedagsmiddag som Anki och Ankis far hade iordningställt till Ankis mor. Så småningom, en stund efter middagen, begav jag mig hem till Ankis lägenhet för att hinna få lite middagssömn. Mitt nattarbetspass startade sedan klockan 20.40 och inleddes aningen småhektiskt utan någon egentlig orsak...

Söndagen den 16 januari 2005: Hem efter arbetsnatten, en behaglig arbetsnatt som bjöd god tid för läsning, trots att det var ingående tester av nytt operativsystem för själva trafikledningssystemet. Positivt var även att vi fick en chans att åtnjuta en bit nattmat tillsammans med de samlade data- och signalteknikerna. En måltid som gjorde mig än mer pigg och nöjd med tillvaron. I övrigt hade jag ju bytt till mig arbetsnatten till förmån för kommande helgs danstävling. Min nattliga läsning kretsade i huvudsak omkring ämnet flygsimulatorer och megascenery-projekt... Fantastiska upplösningar på dagens flygsimulatorer, i princip fotorealistiska miljöer.

Sov ut ordentligt. Anki kom om kvällen över till min lägenhet. Då hade hon hunnit vara på diverse utflykter bland olika stadslägenhetsobjekt. Ännu inget riktigt fynd vad jag förstår. Kvällen förgylldes av TV-tittande och god mat, kyckling, ris och underbar svampsås...

Måndagen den 17 januari 2005: Hemma i Rotebro. Lämnade Anki tidigt om morgonen för promenad till stationen, införskaffande av nytt månadsmärke och färd in till jobbet. Hade under dagen en medsittare, en kollega som inte varit i operativ tjänst under en längre tid. Troligtvis dags för comeback. Åter igen bjöd Uppsala stora problem när tågen anhopade sig i inbördes relationer utan möjlighet till samtidiga in- och utfarter i den nu antagna spåranvändningsplanen. Som jag ser det ett stort problem om man inte ändrar tillbaka till tidigare spåranvändningsrutiner...

Den senare delen utav arbetsdagen flöt dock på utan några egentliga problem. Blev dock riktigt trött mot slutet av arbetsdagen, trots en skön friskvårdspromenad. Väl hemma dök jag relativt snabbt ner i sängen och sov till 21-tiden. Då startade min vakna tid...

Tisdagen den 18 januari 2005: Hade tidig tjänstgöring. Ännu en dag på Uppsalaplatsen, en plats med ett bevakningsområde som varit högintressant för mitt kritiska öga. Ännu har ingenting hänt för att möjliggöra en mindre störningskänslig tågtrafik genom Uppsala. Det mesta flöt visserligen på bra, men fortfarande finns det onödiga förseningar att eliminera och fortfarande är merarbetet onödigt stort för att trafiken till, från och genom Uppsala inte ska stanna upp då och då i onödan...

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem ett par timmar innan det var dags för "Järleforsträning" på dansklubben. En givande träning med tänkvärda övningar. Efter avslutat pass åkte Anki och jag hem till Rotebro.

Onsdagen den 19 januari 2005: Nej, någon bra dag hade jag inte. Trots att jag i god tid var ankommen till jobbet, lyckades jag inte riktigt komma in i arbetsuppgiften. Fick överta ett signalfel mellan Hälleforsnäs och Bälgviken. Fick överlämnat förutsättningar som aldrig hann förverkligas osv... Även om jag själv aldrig har drabbats av just detta fel, (ett fel som verkar svåråtgärdat och återkommande), var detta i sig inte något egentligt problem. Det som gjorde det ytterligare rörigt var att jag skulle lämna över problembilden ytterligare en gång efter bara en halvtimmas arbetsinsats. Därmed ytterligare en risk för tredjehandsuppgifter till felsökarna och en aningen tom känsla att helt plötsligt vara utan huvudproblematiken. Istället drabbades jag under resterande morgontid av den strövisa förseningsproblematiken med vändande tåg i Katrineholm. De ständiga och snabba överraskningarna gjorde att jag i viss mån inte kunde fokusera på den redan rullande trafiken. Något som i sin tur gav ytterligare förseningar när jag lät mig påverkas av en gnällande förares åsikter. Sammantaget kan sägas att mina ytterst tveksamma förbigångsbeslut, (som jag inte avbröt i tid), i kombination med ett tveksamt och nyckfullt tågframförande, bäddade för ytterligare negativa tankar. Med min yrkesbakgrund borde jag vara erfaren nog att inte stöka till trafiken ytterligare. Här var det också uppenbart (efteråt) att det mest kritikspridande tåget också var de mest opålitliga i sitt eget framförande. Det mest gynnade tåget tappade helt plötsligt tre extra minuter, just när andra fick stå tillbaka och vänta. Med andra ord ytterligare irritationsmoment som inte gick att förebygga effektivt då få telefonnummer gick till de tåg de var annonserade för, denna morgon.
   Strax innan avlösning drabbades jag dessutom av ett nyckfullt ställverksfel i Björnkulla. Detta reddes snart ut, men en förare hann få en lektion i hur samtal ska inledas och när de ska ringas innan jag var redo att lämna min stol. En klar kontrast till samtalet efter som var helt perfekt i sin karaktär, positivt i sin anda och helt enligt den uppsatta normen för säkerhetssamtal.

Lunchen var också extremt tidig. Beredd att ta nya tag på nästa bevakningspass, insåg jag snart att jag endast skulle vara till förfogande resten av dagen. Eftersom jag inte hade chansen att arbeta upp en bra inre känsla och eftersom jag inte var speciellt behövd beslöt jag mig för att ta kompensationsledigt resten av dagen. Vid tiotiden hade jag med andra ord gjort mitt för dagen, varvid jag åkte hem till min säng och sov.

Om kvällen åkte jag via slussen till Nackswinget. Kursen Anki och jag ska gå på under våren har "uppdanskrav". Det verkade som om vi på ett tidigt skede var antagna. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi normalt går kursen "över" tävlingsförberedande kurs, den sk tävlingsträningen. Träningen var i alla fall hur kul som helst. Lekfull och inspirerad.
   Efteråt åkte Anki och jag hem till mig...

Torsdagen den 20 januari 2005: När Anki gick upp var jag inledningsvis ganska pigg. Men snart sökte jag mig tillbaka till sängen. Slutligen hade hela förmiddagen nyttjats till härligt drömmande. Efter lite förberedelser kom jag dock till slut iväg till modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Tanken var att eftermiddagen skulle nyttjas till tidtabellsplanering, för att få struktur på godstågsflödet. Men med splittrad grundsyn på flödesstrukturen förblev i princip alla frågor olösta. Det får nog bli en tredje typ av mixad lösning för att få ihop en tidtabell alls. Synd om det ska spricka på en enda front...

Resterande del av själva körkvällen blev mer stimulerande. Ägnade mig åt både körning och tågklarering. Kände mig dock inte helt tillfredsställd med mitt tågklarerande och efter en urspårning på modelljärnvägen och fika övergick jag helt till lokföraryrket. Min efterträdare på tågklarerarfronten lyckades dock inte bättre. En frontalkollision, mild efter nödbroms, blev under kvällen nummer två i raden av olyckor. Men ändå en mycket väldisciplinerad körning som alltid inom klubben.

Under hemvägen gjorde jag mig ingen större brådska. Drog mig till minnes att detta var den första dagen som södra stambanan trafikerades ner mot Malmö sedan stormen, rättare sagt orkanen "GUDRUN", söndagen den 9 januari. Många i sydsverige har ännu inte fått tillbaka sin el. Själv nyttjade väntetiden till att pruta ner priset på ett par specialkryddade varmkorvar. Därigenom fick jag en behagligare bussväntan i regnblött snöfall. Tog bussen via Danderyds sjukhus, för tunnelbanefärd till Anki.

Fredagen den 21 januari 2005: Bjöds en god sovmorgon i Ankis lägenhet. Blandade TV-tittande med sömn och funderingar kring modelljärnvägens kommande tidtabell. Finns en hel del att klura på en tid framöver...

Arbetsdagen blev riktigt gemytlig. När arbetsdagens slut närmade sig blev jag plötsligt danssugen. Smidigt gjorde jag mig iordning för en danskväll till Casanovas på Mälarsalen. Att jag blev en timma sen gjorde mig ingenting. Jag fick ändå dansa av mig ordentligt, trots att jag tycker att bandets musikbild saknar något. Inte den tyngd jag önskar för att få en genomgående dansglädje att presentera. Inte något toppbetyg alltså, även om det finns godbitar i form av god låtsmak. Men det behövs en dimension ytterligare för framtiden, i mitt tycke...

Lördagen den 22 januari 2005: Efter en sent påkommen danskväll till Casanovas, på Mälarsalen, tog Anki och jag nattbussen över till mina föräldrar. Ombord på bussen var det osedvanligt god stämning. Tre yngre killar satt och skojade med en full och pratglad rullatordam. En skojfrisk person som var svår att få grepp om utseendemässigt. Lika lik en man som dam, med en röst som inte heller gav nämnvärda ledtrådar. Men skojfrisk var hon i alla fall, sedan väl grabbarna insett att hon skulle placera sig bredvid... Många var vi som log ett flertal gånger över alla uppkomna samtalsämnen. Främst minns jag diskussionen om vilka instrument damen brukade spela på. Dessa var; Piano, gitarr, dragspel och cittra, upprepade hur många gånger som helst.

Hos mina föräldrar lånade vi bilen enligt överenskommelse. Fortsatte färden hem till mig för några timmars sömn. Vid 09.30-tiden åkte vi för att hämta upp våra medresenärer till danstävlingen i Karlstad. Först Jenny O och sedan Gustav B. Färden fortsatte sedan söderut. I Södertälje inköptes en kopp kaffe, bulle och lite annat tilltugg. I Väse stannade vi för att äta middag, för min del rödspätta. Till Karlstad och Hammarö anlände vi någon gång omkring klockan 15.00. Då hade vi fortfarande ett par timmar på oss till uppvärmning. Positivt hann jag dessutom vila ut en tid på en tjockmatta i träningshallen. Mycket värdefull sömn och vila...

Själva tävlingen bjöd på mycket varierande danskänsla. Första heatet var laddat, händelserikt och en dans som flöt på utan ansträngning. Anki och jag slogs bra mot våra konkurrenter i det stora kryssbedömda heatet om dryga tio par. En trängsel som i någon mån påminde om en utedans. Men semifinalen blev sedan en seg historia. Efteråt är jag övertygad om att dansen var stel, att jag letade saker i musiken istället för att låta dansen leva och plocka det som kom naturligt. Hur som helst kom vi sist i semifinalen. Ingen domare ville ha oss vidare. Synd att jag är så ojämn i min danspresentation. Finalen hade behövt flera av de par som redan åkt ut enligt min dansuppfattning. Till och med den högsta klassen bjöd ett finalheat med namn som vanligtvis bjuder underhållande dans, men som denna afton ej bjöd "dans" av sevärd klass. Hoppas inte bedömningsgrunderna har ändrats såpass att allt dansflyt är försvunnet. Lagom är bäst av allt...

Hemfärden blev avkopplande och gemytlig. Tjejerna sov relativt mycket samtidigt som jag fick tid att samtala med Gustav. Omkring midnatt gjordes det första naturliga stoppet. En nattpause vid Hummelsta vägkrog...

Söndagen den 23 januari 2005: Vid midnatt var vi fortfarande på väg hem från Karlstadstävlingen. Jag, Anki, Jenny O och Gustav B stannade till vid Hummelsta vägkrog. Dels för att tanka och dels för att äta en bit mat. Tillsammans med en varm kopp kaffe njöt jag av en hamburgare, superstar. Härligt god som alltid.

Omkring klockan ett skjutsades alla hem till sig. Eftersom det var ont om stadsparkeringsplatser lämnade jag av Anki vid sin lägenhet och fortsatte med bilen hem till mig. Förblev vaken ett par timmar framför datorn hemma, men somnade gott när jag väl dök i sängen.

Trött segade jag mig sedan upp för att lämna tillbaka bilen och hinna till Anki innan en lägenhetsvisning vid 13-tiden. Ankis föräldrar var också anlitade för att vara lägenhetsgranskningsråd. Själv hade jag inte vågat lova min närvaro, men jag var glad att jag lyckades komma upp ur sängen för detta ändamål. Lägenheten hade en stor mysprägel, fem våningar upp, förgylld av en härlig indragen balkong ovanpå underliggande lägenhet. Om det inte varit för att lägenheten låg i österläge, istället för utlovat västerläge, hade nog Anki lagt ett bud. Ju längre tiden gått sedan visningen, ju mer fäst vid objektet har jag blivit...

Vi fortsatte till Ankis farmor direkt efter lägenhetsvisningen. Där fortsatte lägenhetsutvärderingen. Intryck och besvikelsegrunder diskuterades flitigt. Väl tillbaka i Ankis lägenhet bjöds en stunds TV-tittande, den kultförklarade västernserien "Macahan". Sedan var det dags för middagssömn. Under tiden målade Anki skåpluckor och lagade underbar spagetti med köttfärssås som jag hade att vakna upp till. Ett perfekt sömnavbrott för denna perfekt kryddade måltid. Efter ytterligare lite sömn var jag redo för en arbetsnatt på sydfjärren...

Bortsett från en rad konstiga signalfel, signaler som på olika men närbelägna stationer slog om till stopp eller blinkade mellan grönt och rött för tågen, var det en lugn arbetskväll. Signalfelen kan vara relaterade till atmosfäriska störningar. Signalteknikerna fann i alla fall inte speciellt mycket som gav specifika ledtrådar, bortsett från några enstaka flagor i en av spårskarvarna.

Måndagen den 24 januari 2005: Efter en helt acceptabel arbetsnatt, sydfjärren delad på två man, åkte jag hem för att sova om morgonen. Det dröjde visserligen någon timma innan jag gick och la mig, men jag sov gott sedan. Sov en bit in på eftermiddagen innan jag aktiverade mig. Förberedde mig för en kursstart i Streetfunk.

Med de julklappsträningsbyxor och T-shirt jag fått av Anki, begav jag mig via Stockholm södra till Danscenter, Åsögatan. Laddade upp på Mc Donalds med kaffe, paj och två hamburgare. Anki hann sedan upp mig under min promenad till Danscenter. Kursen var härligt underbart bra. Högt tempo utlärningsmässigt och ingen lek när det gäller uppvärmning. Gissar att jag kommer att bli vigare efter några gångers träning. Men så är tränaren också mycket meriterad från gatudansens San Francisco och streetdancekompaniet "BOUNCE" för att bara nämna något. Stundtals tyckte jag att jag hängde med på de enkla grundövningarna, men lika snart insåg jag hur förlorad jag var. Koordinationsförmågan blir verkligen satt på prov. Helst ska man frikoppla hjärnan i ett simultananpassat totalfokus, enligt min mening... Jag lovar att träna. Kursens pris inbjuder verkligen till just träning... Kanske kan jag nu bli en bättre buggare... Känner mig redan rörligare...

Efter avslutad kurstimma satte jag mig i Danscentrets café. Noterade alla grundövningar i textform och försökte minnas de råd och instruktioner Damon Frost givit. Efter lite lugn och ro fortsatte jag till jobbet för att sova en timma innan starten av min andra arbetsnatt i följd.

Tisdagen den 25 januari 2005: Arbetsnatten blev riktigt lugn. Endast två arbeten att bevaka. Godstågstrafiken var visserligen relativt sen, men med god planering passade det mina arbetsområden utmärkt. Det sista sena godståget fick därtill ytterligare problem i form av lokskada, bara någon minut innan min avlösningstid. Trots sin längd om 640m, stod tåget föredömligt bra placerat, på linjen andra uppspår mellan Upplandsväsby och Skavstaby. Trots att tåget förblev stående ett par timmar, tror jag att förseningarna begränsades till mycket små för övrig trafik. Mycket beroende på att pendeltågen normalt sett möts mellan Upplandsväsby och Rotebro...

På hemmaplan sov jag ut länge. Tog pendeltåget till Sollentuna om eftermiddagen för att möta upp Anki och ta bussen ut mot Vaxmora. Ett villaobjekt hade lockat mig. Mycket beroende på att jag tyckte utropspriset var lågt i förhållande till objektets utseende och läge. Och visst, det fanns mycket gott att säga om objektet, men också två faktorer som jag förstår gör villan svårsåld. Dels den kraftledning, (som jag redan för elva år sedan valde bort att bo nära, och dels den genomfartsled till Vaxmora, (Gustavsbergsleden), som gick invid tomten. Två faktorer som klart motverkar ett njutande utomhus...

Under hemvägen handlade vi i Rotebro centrum. Jag kände för Avocado- och baconsallad. Tyvärr var de dyra avocadona i stort dåliga, så mängden fruktkött blev aningen begränsad. Men gott blev det ändå. Perfekt framför TVn om kvällen...

Onsdagen den 26 januari 2005: Anki åkte som vanligt till jobbet om förmiddagen. Själv hade jag sovmorgon fram till klockan 15.40. En skön tid att starta tjänstgöringen på. Förutom att järnvägen drogs med betydande förseningar, (tidigare ställverksfel, spårledningsfel, växelfel m.m.) var det inledningsvis en ganska trivsam arbetsuppgift. Vände ett pendeltåg med gott resultat i Häggvik, annars inte mycket anmärkningsvärt förrän ett par minuter före avlösning. Då blev jag utskälld av en förare för att prioritera tågen fel. Visserligen ett läge där någon skulle vara förlorare på i stort sett samma villkor, men inte anledning till upprördhet. Men någon ödmjukhet för mitt beslut fanns inte. Jag blev sedan avbytt för rast, men följde med intresse hur sent "klagotåget" skulle bli. Och visst blev det senare än normaltågen i samma situation. Till slut ansågs framförandet vara av sådan nedprioriterande karaktär, att tåget även vid nästa grenstation blev nedprioriterat av min avbytare. Denna gången till förmån för ett X2000 istället för ett pendeltåg. Adrenalin hade jag i alla fall gott om i blodet när jag gick på rast. Kanske inte så mycket beroende på den något överreagerade utskällningen, som det faktum att utskällningen följde på en klart bristfällig förarpresentation. I hans tycke var han nog ensam på sin tron som spårutnyttjare.
   Tyckte det var synd att ett samtal skulle få prägla en stor del av den resterande arbetsdagen. Detta blev dock gottgjort i ett senare läge, när jag själv bedömde att jag varit kort i tonen och snabb att lägga på luren i ett annat förarsamtal. Då ringde jag upp igen och kontrollerade om vi hade hunnit avhandla allt. Och han var mer än nöjd med tidtabellsteknisk förklaring gällande en förbigång Södertälje syd övre. Från den punkten av dagen blev det lättare att arbeta igen. Så mycket psykologi det är i jobbet, trots att man försöker bortse ifrån det...

Åkte om kvällen hem till Anki. Tillsammans såg vi slutet på filmen "Schindler´s list" från år 1993.

Torsdagen den 27 januari 2005: Arbetade ett sent arbetspass och for därefter ut till Nackswinget för att delta på sista timman av den sociala dansen. Där skulle ha varit en trubadur, men han hade med kort varsel ställt in evenemanget pga fotskada eller liknande. Jag hade lovat att låsa efter den sociala danskvällen. Så blev det också. Anki stannade kvar och hjälpte mig att avsluta. Sedan begav vi oss båda hem till min lägenhet för nattsömn.

Fredagen den 28 januari 2005: Efter en natt på hemmaplan tillsammans med Anki, begav vi oss gemensamt in till stan. Själv kunde jag dagen till ära anpassa min arbetstid lite grann till tycke och smak beroende på mitt arbete med ställverksbeskrivningarna. När jag på lite dryg övertidstid hade hunnit så långt jag tillfälligt önskade, mötte jag upp Anki vid centralen. Gemensamt hämtade vi bilen hos mina föräldrar. Stannade ett kort tag, men åkte sedan vidare till Yesterday efter ytterligare ett tidsmässigt kort stopp hemma för iordningställande. BOOGART bjöd på en mycket njutbar och perfekt danskväll...

Lördagen den 29 januari 2005: Anki och jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar vid lunchtid. Vår färd fortsatte sedan med kommunala medel till dansklubben. Ett par timmars givande träning blev det under ledning av vår instruktör Järlefors.

Kvällen bjöd en god och avslappnande fondykväll efter dansen. Det var Ankis föräldrar som bjudit över oss på en mycket välsmakande middag. Lyckades bara sumpa en köttbit. En köttbit som jag till och med var osäker på ifall jag satt på grillspettet. Kände mig aningen senil innan jag fick det korrekta svaret, att köttbiten återfunnits i grytans djup...

Natten spenderades sedan hos Anki...

Söndagen den 30 januari 2005: Efter en natt i Ankis lägenhet bjöds lägenhetsvisningar mitt på dagen. En lägenhet vid Mariatorget som inte alls föll mig i smaken. I väntan på nästa visning avnjöts en semla på 7-eleven vid Linnégatan. Samma gata som sedan bjöd på min lägenhetsfavorit. En underbart välplanerad och mysbetonad lägenhet. Enda nackdelen för Anki var den medelstora, något lilla balkongen. Perfekt för utevistelse, men för liten för merparten av växter...

Om kvällen begav Anki och jag oss till Rotebro. Vi nyttjade den nya kombinerade vatten- och gångtunneln under E4 under vår promenad hem. Visserligen en genväg fortfarande, men en något försämrad sådan sedan industrilokalerna längs vägen blockerat den forna promenadvägen med en inhägnad och olämpligt placerade staket.

Måndagen den 31 januari 2005: Hade en tidig tillbytt tur för att om kvällen kunna njuta av Streetfunkkurs. En streetfunkkurs som bjöd moment som var riktigt svårbeskrivna i ord. En sysselsättning god som någon vid danscenters café. Stannade där en längre tid, men var fortsatt fylld av energi och aktivitetssökande. Gick en promenad på Söder, ivrigt funderandes på om det var någon som var sugen på frukt och en påhälsning. Fann ingen som var lika aktiv som jag, varpå jag åkte hem med lämpligt pendeltåg...

Tisdagen den 1 februari 2005: Åkte till jobbet efter en liten sovmorgon. Var på jobbet i rätt tid, men höll ändå på att missa samlingen. Krävdes lite mobiltelefonkontakt för att få vetskapen att jag låg före resterande del av gruppen på väg ut till ett antal olika ställverk i regionen. Men ganska snart var jag återförenad med den övriga fårskocken. Gemensamt besökte vi först Spånga ställverk 59, därefter Jakobsbergs ställverk 65 och slutligen Kallhälls ställverk 85. Riktigt nyttigt att få lokalmanövrera på plats och göra i princip samtida åtskillnadsanalyser. Behövde verkligen uppdatera mina kunskaper i ställverksteknik. Halvt om halvt bortglömda sedan de glada utbildningsdagarna i Ängelholm 1999.

Efter själva studiebesöken avnjöt vi en god lunch på en Kallhällsrestaurant. För min del blev det en pizza som mätte enorma mått. Inte så stor som den pizza jag försökte få i mig i Karlskoga efter en Karlstadstävling, troligtvis år 1994 eller liknande.

Var om eftermiddagen åter på jobbet, bland annat för att njuta av friskvårdstid. Införskaffade samtidigt utrustning till streetfunkdansen i form av knäskydd. Inom ett par veckor ska vi utöka dansen till att pendla mellan golvet och upprättstående positioner. Kommer att bli tufft...
   Efter avslutad friskvårdstid fick jag en kortare tids normal stationsmanövrering att njuta av. Direkt efter jobbet mötte jag upp Anki utanför "Stadium", där även hon införskaffat knäskydd av samma sort och kvalité. Kvällen spenderades sedan hos Anki...

Onsdagen den 2 februari 2005: Relativt kort efter uppstigandet hemma hos Anki, åkte jag ut till Sundbyberg för en utbildningsdag i "BASUN". Ett programverktyg som ska lätta upp vår kommunikation och informationsspridning både internt och externt gällande de trafikledningsproblem som löpande uppkommer. Det kan vara rapportering om alltifrån enskilda tågs haverier till rena spårfel och spåravstängningar som drabbar mer än ett tåg. Själv tror jag mycket på denna rapporteringsform och arbetsverktyg...

Direkt efter kursens slut åkte jag in till city för att göra ett byxinköp. Kände att jag behövde ombyte efter dagens kommande tävlingsförberedande kursomgång, den första i ordningen. Mycket bra och god träning förverkligad av våra goda kursledare Jonas och Elli. Efter kursens slut. Anki följde sedan med mig hem. Jag var i stort behov av att sortera tvätt. Förberedelser nödvändiga inför tvättandet före Ö-vikspackandet, till stundande dansmara...

Torsdagen den 3 februari 2005: Startade dagen med tidig tjänstgöring och endast en halvtimmas sovmorgon. Satt åter igen på "uppsalaplatsen" och hade en bra trafikledningsdag. Detta trots att man i rusningstid får vara nära nog förberedd på allt i spårutnyttjandehänsyn. Uppsala kräver nästan totalt focus från arbetsdagens start och fram till ca 08.20. Därefter kan man normalt sett koppla av en aning. Men vid det laget har jag redan hunnit göra ett antal förplanerade spårändringar, för att i mitt tycke ha en chans att göra ett bra och fungerande jobb. Med de ändringarna gjorda trivs jag faktiskt bra med "Uppsalapysslet". Men det kräver i princip att tågen i det övriga bevakningsområdet går prickfritt, mellan Avesta-Krylbo och Uppsala. Om man ska börja flytta tågmötesplatser riskerar Uppsalafocus att gå förlorad, kanske i viktiga skeden...

Direkt efter jobbet åkte jag hem. Med ett par minuters minusmarginal proppade jag tvättmaskinerna fulla. Hann perfekt med att hänga tvätten före avfärden till den sociala danskvällen. En trevlig danskväll, även om jag många gånger kände mig odansant i mitt laddande inför den stundande Ö-viksmaran. Men laddad och motiverad inför den stundande packningen var jag i alla fall vid hemkomsten. En hel del nattligt packande...

Fredagen den 4 februari 2005: Efter en natt fylld av packande och kort nattlig sömn, gick jag upp strax före 04.30. Smörgåsarna var redan iordningställda och packningen i det närmaste klar. Avfärd med första morgonpendeln, efter en promenad till stationen. Hade inledningsvis en pendlande känsla av magont, men några egentliga problemorsaker kunde jag inte finna. Efter en kopp kaffe vid centralen och en bra plats i bussen gick orosmomenten över. Kanske var det trots allt någon form av "resfeber"? Kaffet och mina smörgåsar gav mig en bra start på bussfärden upp till Örnsköldsvik.

Lunchuppehållet, strax norr om Gävle (Hacksta), kändes lite väl tidigt. Trots att jag från jobbet är van vid tidiga lunchraster, kände jag bara ett fikasug. Det fick därför bli ytterligare en kopp kaffe och en god semla. Mat kändes inte alls lockande.

Resan fortsatte lika bra som den börjat. Varvade lite XML-läsning med sömn. Väl framme i Ö-vik inledde Anki och jag en fruktinköpsrunda tillsammans med Jenny T. Blev i samband med detta bjuden på dagens andra semla, av just Jenny T. Direkt därefter unnade vi oss en middagssömn, efterföljt av en dusch och iordningställande inför kvällens dans.

Från hotellet tog bjöds vi traditionsenligt bussfärd upp till "Parken". BOOGART, BLENDER och CASANOVAS stod för kvällens musik. BLENDER och BOOGART höll en bra och jämn musikalisk presentation, men förutom ett par ljusglimtar fanns mer att önska i form av låtval och ljudbild hos Casanovas. Någonting saknades, eventuellt i närheten av basregistret. Det blev aldrig någon riktigt tändande musikkänsla i jämförelse med höjdarbanden på scenen. Personligen var jag i och för sig också lite trögstartad. Det var först vid 23-tiden som jag började njuta av dansupplevelsen på allvar. Tillsammans med den måltid, en rejäl portion Lasagne, frukt och vatten, överlevde jag kvällen riktigt bra. Det var riktigt härligt att åter igen vara i Ö-vik, även om inte alla visade den dansgnista man brukar möta under dansmarorna...

Lördagen den 5 februari 2005: Efter en skön hotellnatt tillsammans med Anki, steg vi upp vid elvatiden. Frukosten serverades enligt överenskommelse till klockan 12.00. En underbar lyx. Denna gång såg jag tidigt till att lägga beslag på ett par pannkakor. Det var som bekant den största missen under höstens mara, att pannkakorna båda dagarna hann ta slut. Ett misstag som inte fick upprepas.
   Efter frukosten blev det åter igen dags för lite sömn. Anki var något piggare och inhandlade ny frukt efter endast en kortare tids middagssömn. Själv blundade jag mer än gärna till klockan 15.30, eftersom tiden denna mara ändå var lite väl knapp för badhusbesök. Efter sömnen var det dags för dusch och iordningställande. Bussen avgick klockan 16.00 upp till "PARKEN" och den middag som traditionsenligt serverades. En middag som var gångbar och nödvändig bukfylla, men kanske inte den godaste smakupplevelsen med tanke på att maten baserades lite väl mycket på oliver.

Även denna kväll inleddes dansen och musiken med delar av ett favoritband från början av 1990-talet. "SNACKS" återuppstod till viss del och spelade flera gamla godingar. De var egentligen det första bandet som vågade spela ungdomsvänligt, det som vi alla älskar vid detta laget. Hårdrock m.m. Denna musikblandning bäddade verkligen för den perfekta dansupplevelse dansmaran blev. Passionerad dans baserad på oerhört mycket lek med rytmer, fotarbete och känsla. Fick en hel del tidigare omöjliga stegkombinationer att sitta helt naturligt denna danskväll. Jag brydde mig inte speciellt mycket om hur det såg ut. Litade på att det såg lika bra ut som jag hade roligt. Därtill fanns det gott om favorittjejer på plats, och dessa vet jag uppskattar variation och lite galenskap. Redan tidigt om kvällen visste jag att dansupplevelsen skulle sätta sig i benen för ett par veckors tid. Man brukar mer eller mindre sväva på dansmoln när man kommer hem utmattad från en dansmara...

Nio timmars dans till trots, danskvällen och dansnatten gick snabbt. Att man inte hann dansa med speciellt många var ett igenkänt fenomen. Men många favoritdanser med Anki, Jenny, Kajsa, Sara , Elin mfl visade alla en underbar dansförmåga. Min överlevnad säkrades trots all utmattning, även denna kväll, av bananer, clementiner och snickers. Allt spetsat med vanligt vatten. Själva saltbehovet fick man skämta sig till. Gemensamt med en av mina favorittjejer kom vi fram till att respektive partner alltid kund bjuda på lite salt. Lagom nära varandras halsar var det bara att ta för sig, rent teoretiskt i alla fall... Kanske inte lämpligt att slicka var partner på halsen "??!?!?!", hur lockande det än må vara...

Söndagen den 6 februari 2005: Bussfärden till hotellet var även denna fylld av god stämning. Många trötta och utmattade, men vad jag förstår riktigt nöjda. Inbillar mig att det var få som inte kunde tänka sig ytterligare en mara. Själv hade jag gärna fortsatt efter några timmars sömn.

Eftersom både Anki och jag packat ihop det mesta om natten, kunde vi båda njuta av nattsömn till klockan 09.10. Då duschade vi, plockade ihop det sista och gick ner till den andra hotellnattens underbara frukost. Tillsammans med Jenny T tog vi det lugn, matnjutandes med smörgåsar och pannkakor m.m. till dess det var dags att packa bussen full och ge oss av.

Bussresan bjöd på en oerhört stor dos av god stämning. Stundtals hade jag nästan träningsverk i magmusklerna efter allt skrattande. Samtalsämnena varierade stort och behandlade allt ifrån "400m häck" (eller rättare sagt en medresenär som befarade att allt dansande gjort hennes häck större när det krävdes att stiga över alla korslagda ben i bussgången) till "hämttoa" (eller närmare bestämt "skitbussen" som komplement till bokbussen, att åka runt till landställen för dem som inte gillar sina utedass...). Det sistnämnda härhörde till ett samtal grundat på utpekandet av mitt landställe utanför just Ö-vik. Även skämt om mobiltelefoner, slumpvisa telefonnummerslagningar istället för nummerbyten mellan nyfunna vänner förekom. Det ena roande "spånandet" efter det andra avlöste varandra.
   Under resans inledning beundrades Botniabanans kommande järnvägsdragning. Tror det kommer att bli riktigt vacker sträckning i trakterna av Örnsköldsvik.

Efter hemkomsten till Stockholm gjorde jag ett par timmars utflykt hem. Senare om kvällen åkte jag över till Anki för att tillbringa kvällen tillsammans med henne...

Måndagen den 7 februari 2005: Efter Ö-viksmaran var det skönt att ha en ledig dag. Gick dock upp tidigt hemma hos Anki för att närvara på den lägenhetsvisning hon hade inplanerad omedelbart före sin avresa till Göteborg. Efter visningen gick jag åter till sängs. Om eftermiddagen kunde jag njuta lugn och ro i Ankis lägenhet. Så småningom begav jag mig till södermalm med tunnelbanan. Streetfunk-kursen på Danscenter blev i vanlig ordning mycket givande. Men efteråt, nere i omklädningsrummet, hade jag inte mycket hum om vilka övningar vi gjort. Satte mig omedelbart för att skriva ner stödanteckningar. Men av ord blev det föga. Fick bara ur mig lite streckgubbar. Några illustrerande armrörelser, andra benrörelser. Fortsatt nollställd insåg jag att det var dags för en dusch. Jag visste ändå inte vilka armrörelser som skulle paras ihop med motsvarande benrörelsestreckgubbar.
   Efter duschen satte jag mig som vanligt i danscenters caféhörna med min dator. Efter lång tid av tankeverksamhet hade dansbilderna klarnat något. En hel del ord hade tillslut också kommit på pränt, allt detta helt och fullt tack vare mina direkt nedskissade streckgubbar...

Innan jag lämnade danscenter och caféet hann jag prata med Anki. Hon hade hunnit påbörja sin lägenhetsbudgivning, men var ännu osäker på vilka hon hade att tampas emot... Samtalet fortsatte senare om kvällen, sedan jag hunnit handla hem lite nattsmörgåsar och pålägg till Ankis lägenhet, där jag också spenderade natten.

Tisdagen den 8 februari 2005: En av de lugnaste arbetsdagarna på länge. Detta trots att jag hann skissa upp och förbereda mig för en stor mängd förseningar på Nynäsbanan om eftermiddagen. Förseningar som vi räddades undan sedan man ställt in tåget med förseningsorsakande problem. Med andra ord en trafikstörning som i slutänden gav mig viss arbetslättnad, bortsett från lite ovanliga växlingsrutiner i Västerhaninge...

Onsdagen den 9 februari 2005: Njöt en sovmorgon i hemmet. Därefter en normalt genomförd arbetsdag, förhållandevis lugn utan nämnvärda fel. Enda bekymmersamma punkten är en av trafikutövarnas problem med att kräva mer än de ska, att inte låta oss se till trafikens bästa. Ovärderliga tåg som anses bli åsidosatta hela tiden, hur mycket man än prioriterar och håller fram dem. Bara att sucka var gång ett "brev" dyker ner i hemmets brevlåda...

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem till min egen lägenhet. Anki fortfarande kvar i Göteborg.

Torsdagen den 10 februari 2005: Efter en liten sovmorgon på hemmaplan åkte jag in till jobbet. Hade en oerhört inspirerande trafikledningsdag. I princip allt lyckades, till och med eftermiddagstrafiken på den störningskänsliga Katrineholmsbanan. Genom ett flertal välplanerade högerkörningar kunde alla tåg rulla optimalt. Luckor mellan sena X2000-tåg nyttjades optimalt och den ena tillfredsställelsefaktorn efter den andra blev verklighet. En dag jag verkligen njöt av i stort sett allt...

Om eftermiddagen hann jag en sväng över till Ankis lägenhet. Läste lite XML innan jag begav mig till dansklubben för en social danskväll. Det blev en fartfylld tillställning. Hann dansa med många av dem jag önskat dansa med, men inte så många gånger som jag ville. Tiden räckte inte till. Flest danser fick nog Jessica, som redan i förväg annonserat att hon skulle dyka upp. Perfekt med tanke på det tempo som Berra spelade, (trots att det var genomsnittsmässigt lugnare än vanligt). Jag var helt slut efteråt och summerade känslan med begreppet: "En lekfull fortsättning på Ö-viksmarans experimenterande med dansanta medel...". Min förningslekfullhet gjorde att jag varnade de flesta för att jag inte längre var säker på vad som var bugg och hur det skulle utföras. Oavsett hur det såg ut, hade jag och de jag dansade med urskoj... (tror det i alla fall...)

Efteråt stannade Gustav, jag och Erika kvar för en långdragen och härlig bastukväll. När vi sedan kom till slussen var det en bra bit inpå fredagsmorgonens första timmar. Nattbuss hem var det enda gångbara alternativet sedan tunnelbanan och pendeltågen slutat gå.

Fredagen den 11 februari 2005: Natten inleddes med bastu på dansklubben och därefter nattbussresa via Odenplan. Efter en promenad till S:t Eriksplan fortsatte färden hem till min efterlängtade sköna säng. Efterlängtad trots att jag inte kom i säng direkt efter hemkomst...

Efter en skön sovmorgon i mitt eget hem aktiverade jag mig i mitt tågobservationsregister från 80- och 90-talets glada dagar. Har återupptagit tankarna på att omvandla mitt gamla "QA-register" till ett XML-baserat register, anpassat till dagens teknik. Vi får se om jag kommer att nå ända fram. Har ännu ett par bokkapitel att plöja igenom för att skapa ytterligare ämnesförståelse. Hade motsvarande tankar för ett par år sedan, men då kom jag inte ända fram till fullständig XML-förståelse...

Eftermiddagen spenderades på jobbet. Avnjöt en ganska normal och trevlig arbetstur, lagom fördelad mellan Uppsala- och Nynäsplatsen som bevakningsområden... Det var egentligen först strax före hemgång som det började bli "hett" om öronen. Två varmgångslarm, varav det senare på det minst lämpliga tågen av dem alla. Ett 721m långt godståg fick ett lågnivålarm på axel 71 och axel 80. Bara tanken på att vandra hundratalet meter längs tåget i mörker och räkna hjulaxlar gjorde mig trött. När jag valde uppställningsplatsen visste jag att Gnesta station inte skulle räcka till för att uppfylla alla trafikeringsönskemål. Tyvärr missade jag en normalt betydelsefull parameter i sammanhanget, vilket fick till följd att ett pendeltåg till Gnesta blev särskiljt lidande. 16 minuters försening till Mölnbo och 27 minuter till Gnesta. Men trots detta tyckte jag att resten gick enligt mina uppskissade planer. Nämnas kan också att pendeltåget trots detta kunde starta sin återresa mot Södertälje tidtabellsenligt. Informationen hölls också på ett riktigt gott plan...

De sista timmarna på kvällen spenderades hemma hos Anki. Återseendet var mycket trevligt, efter hennes återkomst från kursresa till Göteborg under veckan som passerat.

Lördagen den 12 februari 2005: Vaknade upp med Anki vid min sida omkring klockan 09.00. Väckningen var inte ställd förrän ca 10.20, men piggheten gjorde att vi båda steg upp. Med frukost, TV och en bok passerade förmiddagen snabbt. Vid 12-tiden begav jag mig iväg till ett hotell i Nacka för Nackswingsmöte. En trevlig tillställning med både lekfullhet och djupa vettiga diskussioner. Jag förstår verkligen lyckan av att ha en såpass tolerant och jordnära dansklubb förgyllandes fritiden...

Om kvällen övergav jag övriga mötesdeltagare för att själv åka till jobbet. Inledde med en dryg timmas sömn som uppladdning inför mitt kommande och stundande nattarbetspass på Västeråsplatsen. Inledningsvis var allt lugnt, men mitt i en välplanerad förbigång mellan ett nattåg och ett pendeltåg gick någonting snett. Befarade först en påkörningsolycka när mina klockningar av de bägge tågen visade på oroväckande rörelsemönster. När de båda tågen nästan var ikapp varandra ökade helt plötsligt avståndet igen. Jag hann till och med ta fram en checklista (för olycksrapportering) innan nattågets information om stopp i höjd med Kallhäll station blev känd. Rökutveckling orsakat av ett element i kontakt med en väska var orsaken. Innan ordningen på banan var helt återställd hade en lång rad frågor angående incidentrapporteringen hunnit framkomma. Eventuellt värdefulla händelserapporter inför framtiden.

Söndagen den 13 februari 2005: Efter en arbetsnatt som till slut blev riktigt lugn, fylld av dagboksskrivande, åkte jag hem för att sova. Motionerandet av växlar hade varit riktigt befogat, för det låg redan mer än en decimeter nysnö på stadens gator. Bussen hade nästan svårt att ta sig fram på sina ställen. Riktigt praktfullt vacker kramsnö prydde allt, i samma grad som de stora snöflingorna som tätt dalade ner från skyn...

Efter att ha blivit varmt välkomnad av Anki somnade jag sedan gott under förmiddagen. Efter att Anki gått upp borrade jag mig ner under två tjocka täcken, underbart njutande av tillvaron. När anki vid lunchtid gick ut för att handla började jag vakna till. Gick upp och tillbringade ett par timmar i vaket tillstånd framför TVn. Sedan ytterligare middagssömn under samma dunmängd. Om kvällen god mat, nybakat bröd och annan lyx framför TVn och "Fame Factory". Sedan en arbetsnatt på sydfjärren som i mångt gick ut på att motionera växlar och värma de som inte fungerade tillfredsställande. Snön fortsatte att falla även denna natt.

Måndagen den 14 februari 2005:Efter arbetsnattens slut pulsade jag ut i ytterligare ett lager nysnö. Snöfallet mildrades under dagen och övergick i töväer i innerstaden när jag hade sovit ut och åkt till city för att göra ärenden. Betalade bland annat skidresan. Skyndade sedan vidare till Gallerian, där jag tänkt inhandla någonting gulligt till Anki. Men det jag sökte fanns inte att få, så det fick bli underbart välsmakande geléhjärtan istället för att fira "Alla hjärtans dag". Hann i stort sett fram till Stockholm Danscenter till den tid jag avtalat möte med Gustav. Tyvärr var han upptagen med problemlösning över telefon. Vår timmas förberedelsetid gick därmed om intet, även om det gjorde mig gott att hinna läsa igenom mina anteckningar ett par gånger. Själva lektionen i streetfunk var sedan hur rolig som helst. I princip gick vi igenom vad vi hade hunnit lära oss tidigare. Därtill ytterligare smånyheter för att ringa in träningsslingan.

Hade fortsatt gott om energi när vi dansat färdigt. Var lite vilsen ifall jag skulle hem till mig, hem till Anki eller hem till någon annan. Det slutliga valet blev att åka hem till Rotebro. Fick under kvällen ett trevligt SMS som antydde att Anki var vid gott mod, trots att hon blivit tvingad av hästen för första gången sedan hon återupptog ridandet för något år sedan...

Tisdagen den 15 februari 2005: Spenderade sovmorgonen på hemmaplan. Först om eftermiddagen åkte jag in till jobbet för att arbeta. På vägen hem till Anki stannade jag till för att fika, läsa och äta en semla. Anki var ändå ute på styrelsemöte och styrelsemiddag. Under de sista hundratalet metrar hem till Ankis lägenhet förundrades jag över den effektiva snöröjningen som pågick. En väghyvel, en stor traktor med gruvliknande dimensioner och en liten plogmaskin samarbetade för att få ihop en bred och hög snösträng mitt i vägen. Om natten kom sedan en snöslunga, kopplad till den största grävmaskinen, som förde över all snöt till ett tåg av lastbilar. Att fylla ett lastbilsflak tog under två minuter. Stora volymer bortfraktad snö, säkerligen ett tiotal lastbilsfärder bara för Ankis lilla kvartersbit...

Onsdagen den 16 februari 2005: Njöt en dagsarbetstur som slutade lagom för att jag skulle hinna till tävlingsförberedande kursen på Nackswinget. Mötte Anki på bussen ut till Ceylon. Själva danskänslan var inte speciellt uppiggande. Både Anki och jag var riktigt sega och trötta. Kanske att vi tände till lite under ett riktigt tävlingsträningsmoment, men det var inte mycket mer... Relativt direkt efter kursens slut åkte vi hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 17 februari 2005: Tog bussen tidigt från Anki. Hade en perfekt och kort morgonarbetstur. Hann hem en liten sväng innan det var dags att fortsätta färden ut till Märsta. Där gick vi under kvällens lopp igenom den sista delen av dansklubbens räkenskaper. Revisorsarbetet fungerade bra. Hann till och med göra lite nytta i hemmet innan det var läggdags...

Fredagen den 18 februari 2005: Hade en ramtur, dvs ingen förutbestämd arbetsplats eller arbetsuppgift. Hade därför ställt väckarklockan ca två timmar innan jag skulle vara på jobbet, detta för att hinna ringa och med god marginal höra om jag behövdes alls. Fick ett relativt omedelbart svar, att jag kunde ta den semesterdag jag önskade. Helt perfekt i och med att jag hade perfekt energi för att både tvätta och städa. Till och med diskberget försvann effektivt, trots att jag även tillät mig lite middagssömn mellan alla hushållsuppgifter. Om eftermiddagen ägnade jag mig dessutom åt korrekturläsning av en väns kommande tidningsinslag. Detta gjorde visserligen att jag kom till Mälarsalens dans omkring en timma sent. Men det gjorde inte så speciellt mycket. Jag hann bli trött ändå.

Lördagen den 19 februari 2005: Efter danskvällens slut på Mälarsalen, en bra sådan till Wahlströms, skjutsade jag Jenny T och "Nannis" till deras respektive övernattningsställen. Sedan fortsatte jag hem för att förbereda den kommande tävlingen. Efter ett par timmars sömn hämtade jag Anki i stan vid 09.30-tiden. Färden till Västerås var fylld av duggregn och snömodd på vägarna. Främst i den vänstra motorvägsfilen, naturligtvis. Vi gjorde ett kortare stopp vid godisaffären i Hummelsta, eftersom det vid anländandet endast var åtta minuter kvar till öppnandet.

Tävlingen i sig gick ganska medelmässigt. Första heatet kändes aningen stelt. Nästa var roligare, men om det var speciellt levande vet jag inte. Hur som helst blev det plats 14 av 27. Hade nog inte pacerat oss bättre om jag själv varit domare. Det ska kännas riktigt bra när det går bra, helt enkelt.

Om kvällen lagade vi iordning färs pasta och köttbullar. Under middagen halkade vi in i filmen "Anne Franks dagbok" som under kvällen gick på TVn. Gick därefter till sängs tidigt, redan strax efter klockan 22.00, riktigt trött...

Söndagen den 20 februari 2005: Gick upp redan 05.20 för att åka in till jobbet. Sedan fredagskvällen hade banverket annonserat ett stort behov av extra personal för att omgående kontrollera växlarnas tungkontrollkontakter, i de fall nya typen tungkontrollkontakter fanns installerade på respektive station. När jag väl började mitt övertidsarbetspass, hade dock alla stationer på sydfjärren kontrollerats. På norrfjärren fanns ännu ett par stationer med nya tungkontrollkontakter obesiktigade, bland annat min hemstation Rotebro. Vid dessa stationer fick konsekvent första tåg efter växelomläggning hålla sth 40km/h genom hela stationen genom muntlig ordergivning vid infartssignalen.

Jag hade nog bäst tur av oss som var extrainkallade, för jag fick överta en riktig och vakant tur på sydfjärren. Där hade jag en lugn och klart normalare förmiddag än jag räknat med och laddat för. Mitt arbetspass varade fram till klockan 15.00 då min avlösningstur kom. Vid det laget, en timma senare än normalt för en söndag, hade jag också fått förstärkning. Hur som helst, jag lämnade jobbet riktigt nöjd och laddade för en danskväll utanför Västerås, vid Lagår´n, Skultuna.

Förutom lite sömn på pendeltåget hem, hann jag med ca femton minuters total och underbar sömn i min härliga säng. Sedan var det dags för iordningställande och färd över till Caisa och Pelle. Anki hade tidigare mött upp mig inne i stan och var med mig under både pendeltågsfärden och färden via Caisa och Pelle, vidare till Skultuna. BOOGART var tyvärr sjuka och ersattes med SOUND EXPRESS. En viss besvikelse, men Sound express spelade klart över den förväntade nivån, om än lite väl ljudstarkt.

Hemfärden gick utan problem. Omkring midnatt var vi hemma, perfekt för en tids god sömn.

Måndagen den 21 februari 2005: Gick upp tidigt om morgonen. Dels för att lämna tillbaka bilen och dels för att åka in till jobbet och tjänstgöring där. Hade en perfekt kort morgontur som helt igenom var en njutning. Fick indikationer på att en trafikstart med SJs nya tvåvåningståg var nära förestående. Med stor sannolikhet skulle premiärturen för allmänheten (dit jag räknade mig) avgå påföljande dag klockan 09.55 från Stockholm C mot Eskilstuna. Lockande som sådant...

Innan kvällens streetfunkkurs hann jag hem ett par timmar. Under kurstiden hade vi vikarie. Manne körde en hel del "Lockinginspirerad" dans. Ingen direkt uppvärmning, utan direkt in på hårda stegkombinationer osv... Intensivt och väldigt givande, även om det blev ytterst svårsammanfattat i nedtecknad form.

Efter kursens slut tog jag pendeltåget hem, i lagom tid för lite avkoppling innan läggdags...

05-01-02, Söndag

Arbetsnatten bjöd på ett utsökt tillfälle att komma ikapp med dagboksskrivandet. Ytterst få tåg att bevaka, inga arbeten ute och en avkopplande tillvaro. De flesta svenskar har nu kunnat erbjudas hemfärd från Thailand och andra tsunamidrabbade områden vid Indiska oceanen. Så sent som igår saknades drygt 3500 svenskar. Att dansklubben har skänkt 10.000 kronor till röda korset gör mig stolt. Jordbävningen och Tsunamin kommer garanterat att prägla även denna dags nyhetssändningar, en vecka efter katastrofen... Snart ska jag hem och sova hos Anki. Min avlösning beräknas komma omkring klockan 07.00.

Söndagen den 21 november 2004: Mellan mina nattarbetspass sov jag ordentligt. Men utöver det hann jag med en del städade...

Måndagen den 22 november 2004: Hade en perfekt arbetsnatt. Inte helt lugn, men såpass att jag hann avverka allt som låg mig till last. Hann deluppdatera ställverksbeskrivningarna och fylla i semesteransökan inför år 2005. Trafikledningen av den sydliga regionen utfördes på ett mycket tillfredsställande sätt, kanske mycket beroende på att jag inte hade ett enda arbete ute på min bandel.

Efter hemkomsten diskade jag av det sista innan jag gick till sängs. Sov och städade vidare efter ett par timmars sömn. Handlade sedan innan jag tog emot min vän Hillbo till besök. En utförlig modelljärnvägsgenomgång följdes av en trevlig fikastund. Jenny var vid detta laget på besök för andra gången. Det första besöket gjorde hon redan under hösten 2001.

Tisdagen den 23 november 2004: Hade en lång dag- och kvällsarbetstur. Kom in till trafikledningen lagom till en någorlunda ordning. Annars hade det varit en natt och morgon med svår blåst och snöfall. Jag fick visserligen ta emot larmet om nedblåst träd och ett tåg som nätt och jämt klarat sig undan detta. Endast kört in i ett par grenar i trakten av Mölnbo. Om det inte varit i samband med min rast, hade jag fått kämpa med enkelspårsdrift en bra bit inpå kvällen. Men jag fick trafikleda de bästa och minst drabbade bandelarna. Stannade dock kvar en stund för att genom övertidstjänstgöring hålla en hög beredskap och kapacitet för att stävja oordningen. Sent om kvällen åkte jag över till Anki...

Onsdagen den 24 november 2004: Hade bytt arbetstur och kunde därigenom njuta av en ledig dag. Sov hos Anki. Under hemfärden passade jag på att klippa mig i Sollentuna centrum. Handlade sedan och såg till att beställa Teliapoängspresenter. Om eftermiddagen tog jag emot Jonas och "Blomman" på besök. Efter en stunds fikande och modelljärnvägsförevisande, tog vi "Blommans" bil ut till modelljärnvägslokalen i Vallentuna. Digitaliseringen visade verkligen sina fördelar. Bjöd på en trevlig analys av fördelar och nackdelar. En mer intensiv körning med fler tåg, men samtidigt klart mindre tid för växlingsrörelser. Olika yrkesroller behövs onekligen för att klara av en kapacitetshöjning. Inte minst i form av växlingsledare. Kanske även en viss ombyggnad kan bli aktuellt, även om det är viktigt att behålla trånga sektioner just för utmaningens skull.

"Blomman" bjöd även hemfärd i sin bil. Onekligen skönt att bli hemskjutsad, även om jag samtidigt hade möjligheten att istället åka över till Anki. Men nu fick det bli en kort natt i min egen säng...

Torsdagen den 25 november 2004: Jag var piggare än förväntat när jag begav mig iväg hemifrån för ett tidigt arbetspass. Ett bra arbetspass med hanterbara förseningar och fordonshaverier p6aring; rätt plats i Västerhaninge. Tvingades dock neka ett arbete längs mitt bevakningsområde. Upplevde och bedömde att arbetsbegäran höll en alltför låg säkerhetsnivå. Lokalkännedomen verkade i princip obefintlig och begäran om arbete utfördes inte på ett järnvägsmässigt korrekt sätt.
   Efter påläsning och betydligt mer platskännedom beviljades arbetet ett starttillstånd av min efterträdande kollega.

Om eftermiddagen hann jag sova lite middag innan det var dags att åka till dansklubben. Jag och Jenny T hade kvällens musikvärdskap. En mycket lyckad blandning skulle det visa sig. Även denna gång fick vi olika doser av positivt beröm. Saker som påpekades under efterföljande veckor.

Jag stannade sedan kvar för att bada bastu och städa. Hemfärden företogs sedan under natten.

Fredagen den 26 november 2004: Vid hemkomsten varjag för trött för direkt tvättande av kläder. Sov istället och gick upp före klockan sju för maskintvättsinläggning. Sov vidare och hängde efter ett par timmar upp tvätten i torkskåpen. Åt frukost, satt med datorn och vek sedan tvätten. Packade inför tävlingshelgen i Göteborg och begav mig sedan kort förbi jobbet för att erövra grafer. Efter att ha hämtat SJ-biljetterna mötte jag Anki utanför Big Burger.

Efter att ha fått en hamburgermeny i en påse, kunde Anki och jag förbereda oss för avfärd mot Göteborg med tåg 180. Ingen omedlbar påstigning medgavs, men maten var relativt varm ändå när jag väl fick tillfälle att avnjuta den. Tillsammans med två tonårstjejer och deras mor hade Anki och jag en egen djurkupé för oss själva. Redan till Västerås hade vi kört in åtta av nio minuters försening. Mycket starkt jobbat. Troligtvis tack vare sena pendeltåg från Stockholm C. Ett pendeltåg som måste ha hamnat efter oss, trots vår direkta försening.

Ombord på tåget avnjöt jag förutom min hamburgare, även en kopp kaffe och lite choklad. Den enkla bistron bjöd på trevlig personal. En go tjej som dock saknade tillgång på växelpengar. Jag såg till att hon fick fyrtio kronor i växel, efter lite trixande. Hon blev förtjust över mitt engagemang och kallade mig vid ett senare tillfälle för en räddande hjälte.

Väl i Göteborg tog Anki och jag bussen ut till min syrra och hennes familj. Vi bjöds på en gemytlig kväll med tacomat framför TVn. Därefter njutbar sömn...

Lördagen den 27 november 2004: Vi gick upp relativt tidigt. Det var skönt att vakna upp hemma hos syrran och få frukost och skjuts till tävlingshallen. Det blev en trevlig tävlingsdag som till slut förde oss ända till final. Jag tror att själva finalprestationen blev aningen blek, men en sjätteplats kändes ändå riktigt bra.

Tillsammans med Jenny O och Gustav gjorde vi oss i ordning i omklädningsrummet för en gemensam middag tillsammans med ytterligare ett antal klubbkompisar. En taxi beställdes, en taxi som tog god tid på sig fram till oss. Vi hann försöka ringa taxibolaget ytterligare en gång, men utan att ens komma fram. Hur som helst kom vi fram till vår Thailändska restaurant på utsatt tid. Placerade mig trivsamt mellan Anki och Jenny O. Avnjöt en spännande fisksoppa på cocosmjölk. Därtill någon form av kötträtt som huvudrätt. Minnet sviker... Efter middagen tog vi taxi tillbaka till tävlingshallen. Denna gång för att avnjuta en underbar danskväll till ZLIPS. Jag njöt av dansandet, även om jag inledningsvis hade aningen ont i magen. Men mitt illamående gick snart över. Möttes av en konstig blandning av intryck. Allt ifrån att bli nobbad vid uppbjudande till att bli omtalad som livets- respektive kvällens- absolut bästa dansare. Anki bjöd också på bra dans. Undrar om inte den nobbande tjejen missade något?

Söndagen den 28 november 2004: När danskvällen var slut så tog vi oss en promenad till spårvagnen. Detta efter lite klädbyte och rejäl påklädnad. Göteborgsnatten var aningen kylslagen. Efter spårvagnsfärden till Göteborg central avnjöt vi varsin hamburgare. Jag var vrålhungrig och behövde energi. Därefter tog vi oss till busstationen vid Heden. Inväntade troget nattbussen. Fyrtio minuters väntan passerade relativt obemärkt förbi trots allt. Mycket beroende på att bussen kördes fram drygt tjugo minuter före avgångstiden 03.40. Detta gjorde oss mycket gott. Kopplade av såpass mycket att vi båda somnade. Vaknade upp lagom till avstigningstillfället. Med vår lånade nyckel kunde vi komma hem utan att störa. Ganska snart sov vi båda gott...

Efter en lagom lång sovmorgon gjorde vi syrran med familj sällskap. Först om eftermiddagen, efter en utsökt måltid, skjutsade syrran oss till järnvägsstationen. Anki och jag intog förstaklassavdelningen. Med ett i övrigt fullt söndagståg var det skönt att sitta ner i förstaklassavdelningen. Nyttjade en fribiljett vi båda fått oss tilldelade av SJ. Efter ett tag fick vi ett ungt tjejsyskonpar bredvid oss. De reste med en ett dygn gammal biljett. Med all sannolikhet en felbokning över nätet. I deras ögon var det biljettautomaten som skrivit fel datum på biljetten. Först efter Örebro fick de flytta in i vagnens andraklassavdelning. Då var det nämligen fullt även relativt i förstaklassavdelningen. Själv hade jag tur att jag slapp flytta runt... Fribiljetten medgav ingen fast platsbokning.
   Från Stockholm central tog vi bussen till Ankis lägenhet där god sömn kunde avnjutas.

Måndagen den 29 november 2004: Tidig avfärd från Anki för tidig tjänstgöring. Planerade att åka hem under kvällen, men förblev kvar hos Anki. Inte ens ett besök hos Fia lyckades jag aktivera mig till. Var nog aningen trött efter helgens begivenheter och förblev kvar i en trivsam TV-soffa...

Tisdagen den 30 november 2004: Sov ut hos Anki, detta trots att telefonen ringde ett antal gånger under förmiddagen. Egentligen skulle jag ha haft en förmiddagsarbetstur, så det kanske inte var så konstigt, nu när jag hade bytt tur. Väl på jobbet kastades jag direkt in i händelsernas centrum. Ett tåg med ATC-fel mellan Västerås och Stockholm skulle hastigt och lustigt få tillkoppling av ett "friskt fordon" i Tortuna. Effektivt leddes tillkopplingen på ett säkert och välplanerat sätt. Tyvärr störde detta dock koncentrationen på annan trafik. Ett annat tåg blev istället 14 minuter sent då jag oavsiktligt lyckades flytta ett tågmöte till Tillberga. Allt säkert beroende på att jag olikt mig lät dröja kvar i telefonen när föraren pratade med andra...

Arbetsdagen blev som sådant riktigt bra. Uppsala bjöd på extrem trängsel vid 21-tiden, något som stationen inte är dimensionerad för. Inom tio minuter skulle nio tåg samsas om sju spår. Detta samtidigt som många relationer inte erbjöd samtidiga tågrörelser. Upp till tio minuters försening därav, beroende på tågköer och begränsad samtidighet. Tyckte det gick förvånansvärt smidigt ändå... Efter en sista kontroll av semesterplaneringen för år 2005, tog jag pendeltåget hem.

Onsdagen den 1 december 2004: Efter en natt på hemmaplan sov jag ut ordentligt. Hade ordnat en semesterdag åt mig. Efter en pizzamåltid tog jag vägen förbi Coop Forum. Där blev jag fast i flera intressanta diskussioner med före detta kollegor. Mötte bland annat "Sune" (Susanne). Hennes dotter hade under dagen klarat körkortet, så därav ett självskrivet efterföljande samtal om körkort och motorcyklar. Dottern har jag inte sett sedan jag slutade jobbet där. Hon måste då ha varit någon stans runt elva år. Tror inte jag skulle känna igen henne idag. Susannes sambo (också motorcykelfrälst) kom dock förbi och gav ny näring åt motorcykelsnacket. Inhandlade så småningom mina spikband och begav mig via Upplands-väsby över till Vallentuna. Snön var riktigt blöt och smältandes. Plaskade runt i Vallentuna centrum i jakt på ett café där jag kunde invänta de övriga klubbmedlemmarnas ankomst. Fann ett riktigt mysigt café. Avnjöt en kopp kaffe och en bit prinsesstårta. En god inledning på december månad...

Modelljärnvägsbyggarkvällen gick åt till småpyssel. Mest blev det digitala arbetsinsatser för egen del. Därtill en hel del diskussioner och genomgång av den utbyggnadsstudie med kapacitetshöjande åtgärder som jag gjort. Därtill presenterades en godstågsstudie för oss. En intressant kväll i modelljärnvägsklubblokalen, som avslutades med en roslagsbanefärd in till stan och ett snabbt besök hemma hos en av klubbmedlemmarna. Därefter fortsatte jag hem till Anki...

Torsdagen den 2 december 2004: Snön som kom för snart två veckor sedan försvann allt mer. Riktigt plaskvåt snö mötte mig när jag från Ankis lägenhet tog bussen till jobbet för att hämta hem min kostym. I snart två år har den fått hänga där i väntan på användning. Till helgen väntar ett bröllopsfirande och behov av kostymen. Åter i lägenheten tog jag det lugnt till dess att det var dags för ny färd till jobbet och en arbetsdag.

Mest minnesvärt för eftermiddagens arbetspass blev ett bitterironiskt förarsamtal, där det mycket tackades för en merförsening från Västerås central, vidare mot Örebro och Hallsberg.
   För att få lite effektivitet i snöröjningen av Västerås Central, bortforsling av snö, beviljade jag ett längre A-arbete. Endast ett tåg hamnade i farozonen för korsande tågvägar i och med den spårändring som följde med mitt beslut, drygt tjugo minuter före avgångstiden. Under förberedelsetiden, innan ovan nämnda samtal följde jag noga och löpande upp alla berörda tågs framfart. Detta för att vid rätt tillfälle kunna fatta rätt beslut till den mest effektiva tågföringen. Så när ett normalt och inledande första samtal inkom från föraren av det spårändrade tåget, hade jag god kontroll på beslut, tågföring och aktuella tåglägen. Förklarade att han skulle få vänta på ytterligare ett ankommande tåg, (korsande tågväg). Faktum var att jag genom att försena honom några minuter, kunde erbjuda en snabbare tågväg än normalt i genomfarten av Kolbäck och samtidigt vinna förseningstid för ankommande två tåg. Dessutom kunde jag samtidigt ha en växlingsrörelse effektivt igång för bortväxling av tåg till personbangården. Annars hade allt blivit stillastående för endast det omtalade tågs vinning.

Tyvärr möttes min telefoninformation av mer än suckar och stönanden. Fick även lyssna till hur rättidigt just denna förarens tåg var och vilken prioritet han förväntade sig. Den rättidigheten kunde ifrågasättas eftersom han den senaste halvtimman burit på ett par minuters försening. Hans argumenteranden och ifrågasättanden retade onekligen upp mig. Såg det visserligen som ren okunnighet och försökte enkelt förklara att vissa förseningar kunde vara nödvändiga för att få verksamheten att fungera i sin helhet. Jag insåg det omöjliga med att få förståelse för tågföringsbesluten och alla grundparameterar i mina beslutstaganden och behövde till slut avsluta samtalet något bryskt med orden: "... och därmed punkt slut...". Behövde tiden till att fortsätta ett fullgott arbete. Ville inte att ett samtal skulle förstöra för övrig trafik mer än nödvändigt. Inte ens det andra samtalet förmedlade någon känsla av förbättrad tågföringsinsikt. Bedömde det som att kunskapen inte var god nog att genomskåda den bättre tågväg han bjudits, jämfört med tidtabellslagd väg. Gnällande var tydligen rätt melodi bortom begreppet djup erfarenhet och tågföringskunskap. Mitt eget intryck i alla fall...

Eftersom samtalet ändå skulle sätta sig i huvudet, (besvikelse och irritation över att man ska behöva ta emot ovidkommande, onödiga och störande extrasamtal utan en gnutta av givande information), såg jag till att även följa upp resterande inblandade tågs vinster. Tåget omnämnt ovan försenades visserligen i betydande grad, men inte utan vinster. Med tanke på att jag från Västerås kunde föra fram tåget "höger" (snabbare vägar mot målet genom Kolbäck), var delar av den sex minuter stora förseningen normalt sett redan intjänad. Därtill fanns inga uppehåll före Örebro och inga förseningar att annonsera till några väntande resenärer. Tidsförlusten skulle i princip kunna vara intjänad till slutmålet Hallsberg, (även om jag misstänkte viss ovana hos föraren). Vid slutmålet var tåget mycket riktigt bara ca en minut sent. Hade jag prioriterat enligt förarens åsikt hade ett rättidigt ankommande tåg från Fagersta och ett elva minuter sent tåg fån Norrköping blivit drabbade. Förseningen på det sistnämnda tåget var dessutom såpass stor, att det med ytterligare minuter av försening hotade att drabba en stor del av den trafiktäta eftermiddags- och kvällstrafiken mellan Sala och Uppsala i ett senare läge. Det elva minuter sena tåget mot Uppsala fick ankomma Västerås innan "klagotåget" mot Örebro och Hallsberg fick avgå. Ett lyckat drag när Uppsala-tåget via Sala körde in sin försening (också en minut sent vid slutmålet) utan att drabba den känsliga enkelspårsbanan. Alltså många vinnare och egentligen ingen förlorare i slutänden. Positivt nog helt enligt mina förhoppningar och planer denna gång. En helhetsbild som stärkte mig mycket i mitt fortsatta ältande av förarsamtalet, som kanske lite opedagogiskt hade avbrutits för att jag skulle ha en chans att kunna behålla tid för koncentration och tågföringseffektivitet. Varje sekund kan vara viktig för bra beslut och beslutsgrunder.

Efter jobbet åkte jag ut till dansklubben för att få vara med på den sista delen av kvällens sociala dans. Det blev i ett högt tempo, så en dryg halvtimmas dansande räckte gott för mig.
   Efter ett kort städpass tillsammans med Anki åkte vi raskt hem till Ankis lägenhet för sömn.

Fredagen den 3 december 2004: Gick upp tidigt och startade arbetsdagen 06.00. Spenderade eftermiddagen i Rotebro, innan jag åkte över till mina föräldrar för att låna bil. Anki var på företagsfest, så jag begav mig själv till Yesterday. Men redan vid bankomaten i Rotebro insåg jag att dansen inte var huvudattraktionen. Kände att en hamburgare var mer lämplig för mitt välbefinnande än att stressa till "GAMBLERS" musikmeny. Men efter måltiden var jag redo även för dans.

Det blev en bra men ganska lugn danskväll. Hade i princip inga av mina vanliga danspartners på plats, utan kunde dansa med personer jag annars aldrig fått tillfälle att dansa med, åtminstone inte speciellt ofta i alla fall.

Lördagen den 4 december 2004: Efter hemkomsten från Yesterday och danskvällen till "GAMBLERS", satte jag mig att jobba med ett modelljärnvägsprojekt, tidtabellsläggning, till omkring klockan fem på morgonen. Därefter sov jag till en bit in på förmiddagen.

I samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar, så sydde jag i en knapp i den rock jag hämtat fram ur min klädkammare, dagen till ära. Åkte vidare till Anki och utförde där de sista förberedelserna inför eftermiddagens bröllop och kvällens bröllopsfest. En av Ankis bästa tjejkompisar, Catherine, skulle gifta sig med sin Jonas i Hedvig Eleonora Kyrka klockan 16.00. Eftersom Ankis vackra röda klänning var något snävt skuren, dvs inte tillät alltför långa steg, blandade vi promenaden till kyrkan med en liten bit av bussåkande.

Bröllopsakten blev en fin och minnesvärd tillställning. Mycket vacker sång av en Sollentuna-manskvartett och vacker sång av unga vänner till Catherine. I Taxi fortsatte vi sedan till sagovärlden vid "JUNIBACKEN". Efter en fördrink, en liten flaska gott vin drucket i sugrör, fick vi åka runt i sagotåget på "Junibacken". Också det en underbar tankeväckare och många inspirerande minnesbilder av den underbara sagoförfattarinnan Astrid Lindgrens underbara värld av sin tid. Sedan följde en tid av mingel och samtal innan vi tog plats i middagssalongen en våning ner.

Vid vårt bord, "Vi på Saltkråkan", hade vi två av Catherines yngre bröder, Philip och Patrik. Därtill Patriks flickvän Mikaela (närmast mig till vänster), En vän och fotograf till Catherines familj (Bill från USA), två yngre systrar från den så kallade "Djurskolan". En verksamhet som skulle komma att prägla många av kvällens tal, inte minst Ankis. Hon satt för övrigt intill mig, på min högra sida.
   Förutom en utsökt matsedel (Junibackens lax och skagenbakelse, Helstekta oxfillet med potatiskaka och rödvinssås, Hallonmousse toppad med grädde och färska bär) och en vältalig "Toastmaster" (Rikard), höll talen en oerhört god klass i positiv anda. Flera av talen blev rent utsagt rörande, rakt in i hjärtat. Först och främst kommer jag minnas talet som Catherines farmors syster framförde. Med nedsatt syn och nittiofyra års ålder framförde hon ett enastående tal över ett antal minuter, med rim, med sammanhang och ett fängslande jag sällan upplevt genom ett tal. Allt detta utan tvekan och utan någon minneslapp vid sin sida. Applåderna var välförtjänta och fick sin tid de också.
   För egen del blev jag ytterligare rörd när en av Catherines lärarkollegor, tillika förälder till systrarna vid mitt och Ankis bord, höll tal. Då framkom i än starkare grad hur mycket nämnda djurskola under tio år betytt för många av Stockholms barn. Inte bara ett hundratal, utan för flera hundratalet barn. Både i form av Lägerskolor och undervisningsaktivitet under fredagskvällarna under i princip hela nittiotalet. Orsaken till att jag blev extra rörd var att Anki var lika delaktig i detta. Inte konstigt att jag blev tårögd och berörd långt in i hjärtat av alla positiva minnesbilder av Catherines och Ankis mångåriga arbetsinsats. Något som också var en del av samtalsämnena vid vårt bord. Att Catherine därtill är lärare idag är lätt att förstå. Ett sådant leendet sprider den glädje och inspiration barn och ungdomar verkligen behöver.

Ankis tal gick också mycket bra. Det knöt an till tidigare talares beskrivningar och ringade ytterligare in djurskolans betydelse och anda. Efter alla tal hade vi en bra bild av både Catherine och Jonas, ett par jag tror mycket på efter bara två möten.
   Lagom till tårtan, (Chokladdröm från Stinas bageri), fick vi höra en mixad duett inspelad av brudparet vid deras respektive möhippa och svensexa. Den vackra låten "Allt som jag känner" av Tommy Nilsson och Tone Norum. Festen fortsatte sedan med bröllopsvals och dans fram till ettiden. Då tog Anki och jag oss en stilla promenad hemåt i söndagsnatten.

Söndagen den 5 december 2004: Efter några timmars sömn och frukost åkte vi iväg på en lägenhetsvisning tillsammans. Anki är på jakt efter en lite större lägenhet. Själv var jag trött, men Anki hann med ytterligare två visningar innan det var dags för oss att gemensamt gå över till Ankis föräldrar. Där bjöds vi god mat och fika. Fick tillfälle att visa några av de dansvideos Anki och jag har lagrade på datorn och därtill andra talande filmer samt några stillbilder från Ankis och min sommarsemester innan batteriladdningen tog slut.
   Efter att ha följt Ankis farmor hem så packade vi ihop kläder för färd till Rotebro. En kväll avnjöts sedan framför TVn, bland annat med en påse ostbågar...

Måndagen den 6 december 2004: Gemensamt åkte Anki och jag in till stan. Började min tjänstgöring klockan 08.30. En trevlig arbetsdag. Efteråt hade jag god lust att göra en utflykt, men fann inget lämpligt mål. Åkte istället hem till mig och förblev där själv över natten.

Tisdagen den 7 december 2004: Tidig tjänstgöring. Hade under helgen anat förkylningssymptom som nu blev allt mer påtagliga. Avsåg att ställa in kvällens träning för min del, när jag fick reda på att vår tränare var sjuk. Passade mig perfekt. Åkte istället hem och sov hela eftermiddagen, till dess Anki om kvällen kom över till mig... Upptäckte för andra gången på kort tid en form av insekter på diskbänken. Inledde en sanering då jag fann källan. Inte normala mjölbaggar, utan en mer oskygg plattbagge som var lättidentifierad i sina gömslen. Gjorde en grundlig undersökning av alla skåpprodukter. Tillsammans med Anki förpackade vi allting metodiskt i tillslutna påsar och kastade allt som inte ansågs såpass fräscht och garanterat opåverkat att det motiverade förvaring i frysen. Sedan alla torrprodukter var kastade la jag ut effektiva "diskmedelsfällor" på alla misstänkta ställen. Trots dessa baggars oblyghet ska de vara experter på att gömma sig i springor. Därför gjorde diskmedlet god verkan även här. Trots allt verkade spridningen vara begränsad. Säkerligen mycket beroende på att jag redan under min arbetstid inom affärsvärlden lärde mig att minska risken för mjölbaggsangrepp. Alla nyinköpta påsar har direkt blivit förpackade i tillslutna påsar fram till användningsdagen. Alltså, ytterst få ställen för angrepp. Här var det en öppnad påse som verkade vara boven i dramat. Men ändå finns frågetecken kvar... Jag tror inte de ursprungligen kom från just den förpackningen... De ska annars härstamma från varmare länder...

Onsdagen den 8 december 2004: Efter en tidig arbetsdag åkte jag söder ut för att hälsa på en vän i Stuvstatrakten. Ett par timmars god avkoppling innan det var dags att återvända till stan. Denna gång för att gå på ett dopinginformationsmöte på dansklubben. Ett måste för att få ha tävlingslicens 2005. Med en tilltagande förkylningskänsla, främst ont i halsen, åkte jag ensam hem till Rotebro. Anki var dessutom på en företagsmiddag under kvällen, så det fick till slut bli skiljda sovsalar för oss. Vill minnas att det var en företagskollega som bjöd in sina kollegor inför en stundande pension.

Torsdagen den 9 december 2004: Dagen fick spenderas hemma helt och hållet. Perfekt med en ledig dag för att bota den nu relativt starka förkylningen. Inte direkt någon feber, men en rosslighet som inte gjorde rösten gott. Inte heller var det läge för dans och utmattning. Fick roa mig med mycket sömn, pyssel och TV-tittande istället...

Fredagen den 10 december 2004: Förkylningen hade släppt sitt grepp. Den fanns till viss del kvar, men jag njöt ändå av att få ha en sovmorgon i mitt eget hem. Arbetseftermiddagen gick bra, även om jag kortare stunder hade en heshet som gjorde att man trodde jag druckit en del olämpliga saker. Kvällens dans på Mälarsalen hade jag sedan länge strukit från min almanacka, för egen del. Siktade mot att vara i god kondition till julfesten istället. Spenderade därför kvällen hemma hos Anki, road av nobelfestligheter och min kära lägenhetsföreståndarinna.

Lördagen den 11 december 2004: Gav mig av från Anki för en arbetsdag med start klockan 07.00. Bevakade sydfjärren, Svelandsbanan och en del av västra stambanan. Varierande problemlösning, men av relativt ringa betydelse för trafiken som helhet. Det var skönt att jag hunnit packa ner julfestkläder före avfärden hemifrån dagen innan. Stora delar av staden präglades av demonstrationsoroligheter. Oroligheter som ökade strax före arbetsdagens slut, men som inte direkt hann få följder för mig.

Mötte Anki vid "Åhléns city" för att finna en present till min mor. En läsvärd bok införskaffades innan vi begav oss hem till Anki. Därifrån åkte vi vidare till Nackswingets julfest. Under resan dit fick vi även sällskap av Maria S, som klev på tunnelbanan samtidigt med oss. På bussen var det ännu fler dansare som anslöt. Julfesten bjöd på underbart välsmakande mat. Jag hade dock en stor mängd luft i magen, som jag i omgångar fick göra mig av med på den avsedda inrättningen. Sedan bara att njuta mer av maten... Lät dock bli att hämta påfyllning. Ursprungsuppläggningen var redan väl tilltagen...

I samband med efterrätten bjöds vi på dansuppvisning av klubbens "Lag-SM-finalister". Detta som en minst lika roande uppvisning som den frågesport som inledde kvällens middagsbjudning. Då hade vi fått se roande videoinspelningar på några av våra klubbmedlemmar, trallandes och nynnandes låtar vi skulle lista ut och bordsvis gissa oss fram till. Slutligen var utspisningsordningen fastställd...

Natten dansades sedan in till BLENDER. En bra spelning som så ofta. Därtill precis lagom med folk, trots att julfesten bjöd ca 200 gäster. Jag överraskades dessutom positivt av att personer fanns på plats, mot alla odds. Personer som deklarerat att de hade förhinder fanns på plats för att avnjuta underbara danser...

Söndagen den 12 december 2004: Julfesten fortsatte en bra bit in på natten. Bastun fanns påslagen, men den blev vad jag förstår i princip outnyttjad. Orsaken var främst att vi tidigt engagerade oss i städning och iordningställande av lokalen. Detta under tiden bandet fick chans att plocka ihop sin utrustning.
   Under en pratstund med en igenkännande tjej, fick jag tillfälle att minnas tillbaka tio år i tiden. Hon mindes tydligt första gången vi hade träffats. Även om hon verkade bekant, så dröjde det innan jag hade hela bilden klar för mig. Påmindes även om hennes kompis Saga, som jag absolut hade ett gott öga till. En person som försvann ur mitt liv lika snabbt som hon dök upp i min dansvärld. Enbart positiva minnesbilder för min del. Önskar jag hade fört dagbok även då...

Omkring klockan 03.40 hade Anki och jag städat nog. Då hade vi även hunnit njuta av en mycket kort bastutid och välbehövlig dusch med klädombyte. Bussen 03.46 missade vi uppenbarligen. Men det gjorde föga, då ytterligare två personer, (ett kompispar), fanns på plats och började vifta efter taxibilar. Då de också skulle mot Slussen hakade vi på. Han hade tydligen varit hos henne för att fixa datorutrustning. Sedan hade de blivit sittandes i lägenheten drickandes och pratandes. Personligen tyckte jag de verkade vara ett underbart blivande par. Bilen fylldes av en romantisk atmosfär, även om jag inte vet hur mycket av detta de hade vågat erkänna. Hon satt hela tiden och beklagade sig över hur odräglig hon var, pratandes alldeles för mycket och för full. Tyckte synd om henne att hon inte litade på sig. Hon var ju jättegullig, pratade precis så mycket som jag önskade och var därtill riktigt söt. Tror att Anki också var lite road av vårt hastigt ihopimproviserade resesällskap. Vid Slussen rullade paret vidare i Taxin även sedan vi hoppat av. I lugn och ro njöt vi av en promenad hem till Anki...

Vi kom hem till Anki ca 04.35. Efter lite sömn åkte vi över till mina föräldrar. Mamma skulle gratuleras på sin födelsedag. Vi bjöds god smörgåstårta och allehanda tilltugg. Innan avfärd även te och smörgås. Perfekt uppladdning inför den stundande arbetsnatten. En arbetsnatt som bjöd inkopplingsarbeten och trafikledning runt ett havererat fordon i Flen.

Måndagen den 13 december 2004: Arbetsnatten fortsatte med signalfel Malmsjö- Björnkulla. Ett fel som kvarstod till långt in på förmiddagen. Natturen delades skönt nog tillsammans med en kollega. Detta resulterade i rastmöjligheter under natten. Om morgonen hemfärd efter lite välsmakande frukost i yoghurtform.

Dagen spenderades i mitt hem, så även kvällen och natten. Nyttjade tiden till saneringsarbeten i mitt kök. Rensade lådor från smulor och torkade av hyllor lite extra. Fann ytterligare ett par levande plattbaggar och utökade därmed antalet diskmedelsfällor ytterligare. Ansåg dock att saneringsarbetet så här pass långt såg effektivt och positivt ut. Förökningen hade med all sannolikhet upphört. Dessa plattbaggar var på upptäcksfärd, säkerligen stressade över att ha blivit ifråntagna i princip alla förutsättningar för fortlevnad i mitt kök. Min förkylning präglade i övrigt min sinnesstämning. Ville koppla av istället för att åka över till Anki om kvällen, efter hennes ridning...

Tisdagen den 14 december 2004: I stället för en arbetsnatt hade jag blivit tilldelad en tidig tjänstgöring med en halvtimmas sovmorgon. Direkt efter arbetsdagen köpte jag utrustning för att koppla ihop mina datorer i ett hemnätverk. Tiden i hemmet blev dock för kort för att starta installationen.
   Om kvällen åkte jag på dansträning. Kom i lagom tid till dansträningsstarten. Förkylningen var något mer dämpad denna dag, så dansen tilltalade mig. Det blev en lugn träning med mycket teori. Denna afton hann man ordentligt fråga ut Tommy, vår tränare, om hans teorier. Efteråt åkte vi hem till Anki. Jag avbröt tidigt mina planer på att åka hem...

Onsdagen den 15 december 2004: Efter en frukost hemma hos Anki for jag hem för ett par timmar i min egen hemmiljö. Men jag var för trött för att läsa datormanualer och starta mitt datorhemnätverk. Eftermiddagen bjöd istället på en arbetsdag mellan klockan 15.40 och 22.00. Blev avlöst 21.40 och mötte Anki vid centralen för en effektiv hemfärd till Rotebro. Kontrollerade kökets plattbaggsfällor. De verkade fortsatt effektiva. Inga nya plattbaggsobservationer kunde göras.

Torsdagen den 16 december 2004: Fortsatte onsdagskvällens pysslanden även sedan Anki somnat. Nybäddad säng, (delvis Ankis förtjänst), och tvättande av kläder i nattens timmar. När väl tvätten var inlagd i fem maskiner tog jag tag i datorutmaningen. Ett registreringsobjekt var tvunget att ringas in kontorstid och gjorde att projektet fick vänta ytterligare ett par timmar. När jag strax efter klockan 04.00 gick till sängs var jag dock nöjd med mitt senaste dygn. Tvätten var hängd för torkning i torkskåp och väntandes på mig lagom till dess Anki ändå hade väckningstid.

Ensam i tvättstugan, tidigt om morgonen, förlängde jag torktiden något. Strax före 09.00 var jag dock i full gång med att vika tvätten i prydliga högar. Fortsatt energisk fortsatte jag sedan med programvaruregistreringen över telefon. Ett lyckat projekt som åter igen gjorde min stationära dator brukbar. Dock kvarstod problem med återinstallation av min bästa flygsimulator. Därtill hade jag &aven problem med att dela filerna mellan datorerna. Hade svårt att lyckats ge datorerna rätt behörigheter.

Om eftermiddagen stundade en arbetseftermiddag och arbetskväll som blev god och behaglig. Inga händelser som brände sig fast vid näthinnan i negativ bemärkelse. Roade mig dock med att lägga lite extra trevliga tågvägar med parallelltågkörning av ett julbordståg hela vägen från Toresta till Västerås norra, inkluderande ett tretågsmöte och förbigång i Enköping.

Kvällen spenderades sedan hos Anki. Vi gick igenom våra möjligheter till dansutveckling om våren. Eventuellt någon kurs i "House" eller "streetdance"? Största frågan är bara vilken veckodag som passar bäst, när jag har lämpligast schema med så få turbyteskrav som möjligt. Man vill ju inte missa nämnvärt många gånger när det handlar om specialundervisning.

Fredagen den 17 december 2004: Gick upp i lagom tid för att hinna till jobbet från Ankis lägenhet. En av de lugnaste trafikledningsdagarna skulle uppenbara sig. Perfekt med tanke på att jag gärna tog tillfället i akt för ingående samtal med en av produktutvecklarna för ett av våra framtida arbetsverktyg, (Opera). En givande stund, där flera dagsaktuella fel kunde ringas in och där önskemål för framtida versioner kunde framföras. Vid ett tillfälle uttryckte han spontant att "Du borde bli vår främsta programvaruutprovare". Kändes positivt med tanke på att programutbildningen ännu ligger i framtiden och min tid att genomskåda programmets svagheter varit knapp. Men idéer finns det gott om när det gäller arbetsnära arbetsverktyg.

Efter en god lunch och friskvårdstid kunde jag i skuggan av trafikledningslugnet uppdatera delar av ställverksbeskrivningarna. Ett jobb som mer och mer börjar finna rätt uppdateringstakt. Med tidig avlösning kunde jag dessutom koncentrera mig på uppgiften och så småningom även åka hem tidigt för ledigt helgfirande. DATE på Mälarsalen skulle göra resten av min kväll...

Lördagen den 18 december 2004: Efter en underbar kväll på Mälarsalen, där DATE ersatts av HIGHLIGHTS, tog vi nattbussen hem. Men bussväntan bjöd oss även en halvtimmas Mc Donaldsnjutning. Hungern blev mättad och god fruktyoghurt avsmakad. Nattbussresan gick snabbt och sängen väntade ljuvligt...

Om förmiddagen åkte Anki in mot stan. Hon hade en skön massagetid inbokad. Själv pysslade jag vidare i mitt hem. Om kvällen åkte jag in till Anki, för vidare bussfärd över till Micke H och Jenny. Där bjöds vi glöggkväll, som senare fortsatte med middag på restaurant Elefanten. God mat men ytterst folktomt ställe. Men perfekt för oss åtta festdeltagare... Strax efter midnatt var vi hemma, lagom till ett lager av blöt nysnö och snöblandat regn.

Söndagen den 19 december 2004: Efter en lagom sovmorgon följde jag med Anki och hennes föräldrar till Ankis farmor. Där bjöds vi på en god avkoppling spisandes fika. Därefter spenderade vi en hel del av eftermiddagen i Ankis lägenhet. Jag fick tid till tidtabellsknåpande och Anki kunde göra en ny juluppfräschning av lägenheten. Riktigt mysig julstämning...

Efter en god middag, spagetti och köttfärssås, fortsatte vi ut till min lägenhet. Plattbaggarna börjar nu ge med sig. De flesta som påträffas är nu självdöda, utan att ha hamnat i någon fälla. Ett gott tecken förutom det faktum att de inte har hunnit bli speciellt många till antalet, trots deras kända förökningstakt om förutsättningarna hade givits dem...

Vi spenderade en skön kväll i TV-soffan, samtidigt som jag förde över min modelljärnvägstidtabell i dataform. En gedigen graf över ett "trafikdygn" (ca två timmar verklig tid). Efter en stunds nattuppesittning gjorde jag Anki sällskap i sängen, för skön nattsömn.

Måndagen den 20 december 2004: Kunde njuta av en sovmorgon i hemmet. Anki lämnade min lägenhet under morgontimmarna, efter en kort gemensam frukoststund. Först fram emot 13-tiden begav jag mig också in till stan och min arbetsplats. Tjänstgjorde sedan på lugna bevakningsområden denna afton. Lugnt över lag helt enkelt...

Efter avslutat arbetspass tog jag bussen över till Anki. Blev sittande en bit in på natten med den tidtabell jag konstruerat till klubbens modelljärnväg. Bara i utvecklingsstadiet, men med en lång rad godbitar. Kan bli svår att köra i fulltrafik, men fullt anpassningsbar till uttunnat trafikflöde...

Tisdagen den 21 december 2004: Gick upp relativt snart efter att Anki lämnat sin lägenhet och gått till jobbet. Själv hade jag för avsikt att åka hemåt efter en god frukost. Blev dock sittande med tidtabellsplanering för klubbens modelljärnväg, och beslöt framåt lunchtid att det var bäst att stanna i Ankis lägenhet och sova middag på plats. Om kvällen åt jag välsmakande spagetti med bacon som uppladdning inför den stundande arbetsnatten. En arbetsnatt som startade i mycket lugnt tempo. Mycket beroende på att alla godståg kom i tid före midnatt.

Onsdagen den 22 december 2004: Arbetsnattens lugna inledning förbyttes så småningom i några aningen mer hektiska perioder. Fortfarande i bekväm stämning och mest arbetsrelaterade i arbeten mellan Barkarby och Kallhäll. Annars hade nog Gävlefjärren det värre med tåg uppemot 250 minuter sena pga vagnurväxlingar i Snyten. Endast två av mina tåg drabbades av detta, ett i Ängelsberg och ett i Snyten.
   Att jag inte fick så mycket gjort i övrigt berodde knappast på arbetsbelastningen. Valde helt enkelt att hellre titta på spårvideoinspelningar från olika delar av landet än att vända uppmärksamheten mot andra projekt. Linjekännedom och uppdatering om diverse byggprojekt kändes minst lika motiverat.

Dagen spenderades på hemmaplan. Sov ut ordentligt och engagerade mig efter uppvaknandet i min plattbaggssanering. Det var dags att bringa äkta julstämning i köket. Alla diskmedelsfällor togs omsorgsfullt bort. Stora delar av köket, såväl golv som köksskåp gavs en noggrann genomgång och avtorkning. Den troligtvis sista härden av plattbaggar, (tidigare instängda av en diskmedelsfälla), eliminerades effektivt. Annars var de påträffade objekten naturligt självdöda, utan förutsättningar för varken fortplantning eller fortlevnad. Känslan av "ett lyckat projekt" ökade markant. Anki kom om kvällen och gjorde mig gott sällskap. Trots att jag skulle upp tidigt om torsdagen, valde jag att nyttja min oerhörda saneringsenergi fullt ut. När jag ansåg mig klar firade jag med att plocka fram adventsljusstaken. Innan denna punkt i tillvaron hade jag inte känt för julfrid i mitt kök. Men nu var saneringen i sin absoluta slutfas. Endast en diskmedelsfälla kvarstod för observation, annars allt perfekt för framtida köksro... Kvarstår dock att bygga upp ett nytt basförråd av basvaror, men det avvaktar jag med ytterligare ett tag. Ska först införskaffa snygga och praktiska, genomskinliga och tillförslutningsbara, burkar.

Torsdagen den 23 december 2004: Gav mig av från lägenheten före Anki. En arbetsförmiddag låg för fötterna efter utnyttjande av min halvtimmas sovmorgon. Det blev en lugn arbetsdag utan svåra ställningstaganden. Hade om eftermiddagen planer på att uppsöka modelljärnvägsklubben, men istället blev det en lugn eftermiddag i hemmet. Hade fortsatta problem med skapandet av hemdatornätverk, men gav upp detta för färd till Anki om kvällen. Där kunde nybakade lussebullar avnjutas framför TVn innan sänggång...

Fredagen den 24 december 2004: Vaknade upp till en julafton i Ankis lägenhet. Redan vid niotiden kom Ankis föräldrar, bror och farmor över till fika och julgransklädning. En mysig tradition som även jag anslöt mig till. Med beslutsam utsmyckandeomsorg placerade jag två stycken gnistrande kottar i granen. En lilafärgad och en silverfärgad. Samtidigt insåg jag att det skulle tagit timtal för mig att smycka granen på egen hand. Att fixa och omsorgsfullt överväga "rätt plats för rätt sak" i värdig anda. Hur som helst, granen blev färdigklädd. Anki skulle tillsammans med de övriga fortsätta sitt julfirande hos hennes föräldrar. Själv begav jag mig hemåt med mina underbara julklappar. Ett par sköna träningsoverallsbyxor och en underbar svart T-shirt med flyginspirerat motiv. Riktigt stilfullt och attraktivt motiv.

Efter en kortare tids avkoppling hemma framför datorn, begav jag mig över till mina föräldrar. Vi avnjöt god julmat framför TVn och "Kalle Anka". Därefter kunde jag njuta av sällskapet och samtidigt knåpa med egna projekt. Inte minst tidtabellsskapande för modelljärnvägsklubben. Gav även mina föräldrar viss vägledning med hjälp av deras dator i släktforskningssyfte. Om kvällen såg vi också på filmen "Änglagård". Natten var kommen och vi avslutade med vin och ostbricka innan jag begav mig hemåt under en nattlig promenad omkring klockan 01.00.

Lördagen den 25 december 2004: Efter min nattliga promenad hem fån julfirandet hos mina föräldrar, förblev jag vaken framför datorn ytterligare ett par timmar. Efter en sovmorgon letade jag i piggt tillstånd efter adresser till flera av mina vänner. Hade avsikten att skicka julkort. En avsikt som var god men som inte blev förverkligad. Åkte in till stan om eftermiddagen, för att ansluta till en middagsbjudning hos Ankis föräldrar vid 14-tiden. En mycket välsmakande fiskpate. Som efterrätt bjöds en underbart välsmakande hemlagad lingonglass med pepparkaksstänger. Var dock för mätt för att orka ta om flera gånger.

Kvällen spenderade Anki och jag sedan framför TVn. Jag knåpade visserligen ivrigt vidare på tidtabellerna till modelljärnvägsklubben, men fängslades så småningom allt mer av den film som visades på TVn. Filmen "Fabuleux destin d´Amélie Poulain" hade jag troligtvis sett förut, men idag gav den mig extra energi. Fascinerades över att jag tyckte namnet var vackert. Kanske kan namnet AMELIE vara ett gångbart namn om jag någon gång berikas med en egen dotter. Även om huvudrollsinnehavarens upptåg inte uteslutande var av positiv karaktär, så var energirikedomen smittsam, inspirerande och fängslande. Filmens engelska titel angavs till "Amélie form Montmartre" och inspelades år 2001. En lite smågullig film som kan rekommenderas romantiker.

Söndagen den 26 december 2004: Om förmiddagen gick vi över till Ankis farmor. En avkopplande förmiddagsfika tillsammans med Ankis föräldrar och bror. Efter någon timma bröt vi upp. Ankis föräldrar skulle förbereda en USA-resa. Anki och jag hade planer på att åka över till mitt hem. Hemma hos Anki packade vi våra väskor och tog intryck av de första nyhetssändningarna som talade om en jordbävning i Asien, norr om Sumatra i Indiska oceanen. Den kraftigaste på fyrtio år, ca 8,9 på Richterskalan, och den femte starkaste i världen sedan mätningarna startade omkring år 1900. Ganska snart stod det klart att även en Tsunami träffat omgivande länder, en tsunami som nu var på väg mot Afrikas kust i en ofattbar hastighet. Jag reagerade starkt över att man länge stod fast vid att det kunde röra sig om endast ett tiotal omkomna och döda svenskar. Kändes osannolikt när även Thailand var hårt drabbat av denna flodvåg. Regeringen förstod knappast vidden av den katastrof man ganska direkt kunde förmoda och anta. En stor del av världspressen ska dock redan ha förmedlat en tydlig bild av att en aktningsvärd katastrof inträffat...

Anki och jag begav oss från hennes lägenhet i en promenad mot Karlberg station. Vi var inte riktigt överens om vägvalet. Två olika syner på hur man lämpligast skulle kryssa genom stadens gator. Olika vägval som troligtvis hade blivit helt jämförbara i slutänden. Det poängterades med all tydlighet att jag hade styrt vägvalet att som alltid bli enligt mitt huvud. Inget att förneka i detta läge. Det var nog aningen för beslutsamt jag drev igenom vägvalsteorin. I Karlberg inriktade vi oss dock på matinköp istället för att bitskt stridande.

Hemma njöt vi under kvällen av lövbiff med pommes frites och underbar svampsås. Nyhetssändningarna bjöd för var timma en allvarligare och allvarligare ton av Asienförödelsen. Men fortfarande bleka och nedtonande uttalanden från politikerhåll, UD. Än mer upprörande med tanke på att såväl Sri Lanka, Indonesien, Thailand, Indien och så småningom även Somalia blev hårt drabbade. Innan kvällen var över hade även jag nåtts av uppgifter om saknade vänner. En av mina bästa vänners mor och sambo semestrade på en av de mest drabbade Thailändska öarna, "Phi-Phi island". Jag delade min väns stora oro och tog med mig nyhetsintrycken in i min nattliga sömn.

Måndagen den 27 december 2004: Under natten fick min vän kontakt med sin mor och hennes sambo. När jag på jobbet, under förmiddagen, fick reda på detta kände jag en obeskrivlig lättnad. Katastrofens omfattning var nu uppenbar. Bilder och filmsnuttar visades i en kraftigt ökande omfattning. Lika så ökade ständigt siffran på antalet döda, skadade och saknade. Antalet saknade svenskar var nu inte tvåsiffrigt utan snarare fyrsiffrigt. Men för min egen del var katastrofen inte lika nervös. En viss tillfällig lättnad i alla fall.

Min dag hade annars börjat med ett uppvaknande fem minuter före mobiltelefonens alarmtid. Ställde fram väckningstiden något men vaknade först fyra minuter efter att jag skulle ha lämnat hemmet. Fick ställa in mig på att åka taxi. Duschade och gjorde i ordning frukostsmörgåsar innan jag direktbeställde en taxi. Dä är det bra och effektivt att ha en hemtelefon. Automatisk adressregistrering och effektiv framkörning. Hann vänta endast två minuter vid vägkanten, trots att klockan bara var strax före 06.00. Det kändes extra viktigt att komma i tid till jobbet denna morgon. Hade nämligen bytt till mig arbetsturen från en kollega. Alltså hade det varit mycket pinsamt om hon blivit felaktigt väckt... Larmet på min mobiltelefon verkade helt utslaget, även fortsättningsvis.

Under min hemfärd kunde jag njuta av hyttfärd med min vän Staff. hade en lugn hemmakväll på egen hand. Trots att jag var ruskigt trött, fastnade jag framför TVn, road av en film med namnet: "100 Girls". Kunde inte slita mig från denna ungdomsfilm...

Tisdagen den 28 december 2004: Var riktigt seg om morgonen. Nyttjade min lilla sovmorgon till det yttersta. Ett inställt pendeltåg gjorde dessutom att jag kom till jobbet samma minut som arbetsdagen började. Men eftersom arbetsplatsträffen var förinställd, fick jag en lugn start med frukost i soffan. Detta gjorde absolut ingenting eftersom nyhetssändningarna fortfarande fyllde min tankevärld. En nyfikenhet trots den oerhört tragiska matningen av bilder på lik och dödsvågor. Ersatte dock personal som önskade kompensationsledigt. Något som också passade mig utmärkt. Med andra ord en bra arbetsdag med både lugn, variation och tillfredsställelse.

Efter arbetsdagens slut mötte jag Anki vid centralen för färd över till min lägenhet. Det blev en kvälld fylld av nyhetsbevakning. Därtill var jag oerhört rastlös, trots perioder av påtaglig trötthet.

Onsdagen den 29 december 2004: Trots att jag hade somnat en stund över dygnsgränsen, vaknade jag fortsatt rastlös men pigg. Gick upp och flög en del flygsimulator. Riktigt bra sömnmedel, trots att jag upplevde flygturerna som riktigt stimulerande sysselsättning.
   Med hemtelefonen som pålitlig väckarklocka kunde jag njuta av en sovmorgon i hemmet. Eftermiddagens arbetsdag blev lugn, trots ett växelfel i Gnesta. Om kvällen åkte jag över till Anki. Nu var jag fast besluten att göra en insats för "Flodvågens offer". Via nätet överförde jag ett bidrag på femhundra kronor till RÖDA KORSET. En ofattbar hjälpinsats kommer att behövas...

Gjorde ett försök att sova, men stördes av snuva...

Torsdagen den 30 december 2004: Efter en stunds försök till sömn, flyttade jag mig från Ankis säng över till soffan. Den bjöd en naturlig huvudvinkel för att ge mig sömnro utan tilltäppt näsa. Sov till slut riktigt bra. Blev väckt av Anki avtalad tid. Under min dagarbetstur kunde jag både njuta av ett gott trafiklugn och lite friskvårdstid. Åkte om eftermiddagen hem till Rotebro. Handlade i Rotebro centrum innan jag inväntade Ankis ankomst. Hon var inte långt efter mig. Även denna kväll präglade av nyhetsbevakning och tankar kring tsunamins ohyggligt många offer. Så många splittrade familjer. Så många barn som vänder tillbaka från en semester utan någon förälder alls. Tragiskt...

Fredagen den 31 december 2004: Efter en lång sovmorgon och digra förkylningssymptom, som ökade med tiden, fick Anki mig med ut på en skön promenad till Coop Forum. Underbart väder, endast ett par minusgrader ute. Ingen trängsel direkt ute på sjön Norrviken, men garanterat underbart för de som kopplade av med lite skridskoåkning. På vår promenad kunde Anki och jag inviga nyttjandet av den kombinerade gång-, cykel och vattentunnel som byggts under motorvägen, E4an, i samband med motorvägens breddning. Förutom att jag tycker cykelbanans bredd är aningen snålt tilltagen, är utformningen i övrigt trevlig och smått beundransvärd. Det är dagtid mysigt att lagom skyddat ha utsikt över kanaldelen parallellt med gångbanan under vägbanan. Men jag kan tänka mig att vattnet nattetid istället kan bjuda viss kuslighet. Å andra sidan troligtvis inget att jämföra med den trånga tunnel som tidigare fanns aningen norrut. Där var ofta lamporna sönderslagna och man gick ner, under motorvägen, i ett mörker som i bästa fall avslöjade tunnelöppningen i månens sken. Annars var det bara att hoppas på att man inte skulle snubbla över något lik eller bråte...
   Dagens promenad var i alla fall upplyftande. men jag var påtagligt hängig. Kände inte för att vara i någon beslutsfattande position. Jag kunde gärna bära varor, bara jag fick slippa tänka. I kassakön vaknade jag dock till en aning. Kände igen rösten från en vän i den något avlägsna vänskapskretsen. En pilot vars arbetsuppgifter jag var nyfiken på och försökte få svar på genom gemensamma vänner. Nu gav den ena ledtråden efter den andra svar. Dels på att det var en pilot jag hade framför mig, dels att det var just han. När jag tog av mig hatten var igenkännandet ömsesidigt, trots mer än ett decennium sedan vi sist sågs. Positivt nog hann jag ställa några av de frågor jag hade gällande hans yrkesutövande. Med största sannolikhet skulle han flyga ner till Thailand med ett evakueringsplan om nyårsdagen. Antalet saknade svenskar i katastrofområdet uppgick nu till 3559 personer. Ofattbart att antalet förmodat döda i spåren efter annandagens tsunami under nyårsaftonen rapporterades uppgå till mellan 124.000 och 150.000 personer.

Väl hemma i lägenheten fick jag mig lite sömnro. Anki och jag gjorde oss sedan i ordning för ett stillsamt nyårsfirande hemma hos mina föräldrar. Vid Rotebro station blev det något stressigt. Inte minst för en tjej vars stora resväska verkade vara packad för långfärd. Beslöt mig för att hålla upp stationens ytterdörr även sedan tåget inkommit till plattformen. Allt för att hon skulle ha en chans att hinna med. Jag misstänker att hon kan vara en före detta relativt nära granne som jag minns som riktigt liten från mina ungdomsår. Tacksam var hon hur som helst...
   Nyårsfirandet blev mycket behagligt. Förutom mina föräldrar var även våra vänner Helge och Agneta inbjudna. Tillsammans åt vi alla god mat, spelade "TP" och skålade in det nya året framför TVn och utomhus. Mina föräldrar var överlägsna på spelfronten. Efter ytterligare lite nattmat, (Janssons frestelse och ostbricka), fick Anki och jag skjuts hem en bit in på det nya året.

Lördagen den 1 januari 2005: Efter ett mycket gemytligt och lugnt nyårsfirande hos mina föräldrar, Anki, Helge och Agneta, blev vi hemskjutsade. Vi var beredda att promenera hem, men det var ändå skönt att slippa de isbelagda vägarna.

Anki åkte under förmiddagen hem för att förbereda en middag för mig och hennes farmor. Det var främst efterrättsmakeriet som behövde sin tid. Själv somnade jag om och fick inte fart på mig förrän det var lagom att komma efter med grönsakerna. Lite drygt en timma före middagen var jag på plats. Vi kunde avnjuta en välsmakande förrätt baserad på kryddiga tomater, en huvudrätt med mycket välsmakande fisk och hemlagat potatismos samt en efterrätt baserad på vaniljpannacota och frukt i form av Kiwi och Apelsin. Perfekt avnjutning i ett skede då jag började bli rejält eftermiddagstrött. Hade jag fått sluta ögonen direkt hade jag också somnat direkt. Dock dröjde det inte länge förrän jag fick ta min nattarbetsförberedande sömn. Anki följde hennes farmor hem för att fixa en del tekniska göromål. Jag somnade snabbt och skönt...

Arbetsnatten blev inledningsvis lugn. Inga arbeten ute och endast ett fåtal tåg att övervaka.

04-11-21, Söndag

Arbetsnatten är lugn för egen del. Provkörningar mellan Västerås och Enköping avslutades relativt tidigt om natten. Den största aktiviteten rör istället kollegans område, där inläsningar pågår för fjärrstyrning av det nya dubbelspåret Uppsala- Löten.

Fredagen den 12 november 2004: Trots att jag inte hann klippa mig, tyckte jag att jag gjorde mycket nytta denna dag. När dagboken var färdigskriven gav jag mig på disken på Ankis diskbänk. Tillsammans med Anki åkte jag om kvällen till Mälarsalen. Renoveringen hade nu gjort sig känd med höjda biljettpriser, (för första gången med garderobsavgiften inkluderad), men även med en märkbar och positiv standardhöjning på toalettsidan. Stort beröm från min sida för detta.
   Danskvällen blev en underbar afton. Den förta jag fick ögonkontakt med var min fd flickvän Sandra. Ögon jag inte sett på länge. Ingen dans just då, men ett mycket kärt omfamnande av både henne och Jonas. Ett kärt återseende efter ett långt dansuppehåll.

PERIKLES gjorde åter igen en bra spelning. Speciellt mot slutet. Dansupplevelserna och trivseln på dansgolvet gjorde också sitt till, en kväll som gärna hade fått pågå bra mycket längre.

Lördagen den 13 november 2004: Anki och jag tog nattbussen hem efter dansen på Mälarsalen. En nattbussresa som mestadels utnyttjades till sömn. Vaknade precis lagom till ankomsten Rotebro, lagom för att piggna till och njuta av den sista promenadbiten i en för årstiden varm höstnatt...

Efter en lagom sovmorgon gav Anki och jag oss iväg till dansklubben. Vi var bara tre par som fick god och nära nog "privat undervisning" för klubbens inhyrda huvudtränare. Inför kvällen fick vi en inbjudan av Gustav till middag hemma hos honom. Efter en stund hemma hos Anki begav vi oss till Söders höjder och en underbart gemytlig kväll tillsammans med ett stort gäng dansvänner. Vi trängde ihop oss gemytligt längs ett långbord och avnjöt en god middag med smördegsinbakad kassler, svamp m.m. som huvudrätt och en bärblandning som efterrätt.
   Kvällen avslutades med sällskapsspelet "Så ska det låta" en bit in på det nya dygnet...

Söndagen den 14 november 2004: Någon timma in på det nya dygnet tog Anki och jag tunnelbanan från Hornstull till T-centralen. Just då mådde jag inte helt bra, utan önskade mig en promenad till jobbet. Efter ett gott och välbehövligt toalettbesök var jag dock redo och upplagd för vidare nattbussresa hemåt. Anki gjorde mig sällskap och vi lyckades komma med den nattbuss som från Norrabantorget gick ända hem. Detta trots att avgången var tidigarelagd med fem minuter i nuvarande tidtabell.

Efter nattsömnen packade jag ihop kläder för EBBAs klubbtävling och efterföljande danskväll till ZLIPS. Gemensamt begav vi oss av med buss, pendeltåg och tunnelbana till Bredäng. Tävlingsmässigt var det ingen direkt framgång, men varken Anki eller jag var speciellt laddade eller på hugget. Vi hade till och med räknat med att anmälningstiden skulle ha gått ut när vi kom fram till klubblokalen. I pausen mellan tävling och danskväll åkte vi iväg i bil med Patrik till Heron-City för en matstund på Pizza-Hut. En trivsam måltid tillsammans med "Nannis" och hennes danspartner Jörgen, förutom Patrik och Anki.

Danskvällen blev sedan mycket lyckad. Underbara danser till utmattningsgränserna nästan var nådda. Anki, "Nannis", Märta och många andra gjorde att jag stormtrivdes. Men nog var det skönt att svalka av sig med en dusch innan hemfärden...

Jag tog farväl av Anki och "Nannis" vid T-centralen för egen färd hem till Rotebro...

Måndagen den 15 november 2004: Vaknade upp på hemmaplan till en lugn ledig dag. Gjorde inte alls så mycken nytta som jag tänkt under min lediga dag, men skönt var det med lite ledighet...

Tisdagen den 16 november 2004: Dagen har från första stund hört till en av de lite annorlunda och till den inspirerande kategorin. Att jag missade bussen gjorde inte speciellt mycket. Var ändå ute i såpass god tid att jag hade ett tåg tillgodo. Väl på jobbet anslöt jag mig till en nyfiken arbetsgrupp i "krisrummet", som var utsett att ingå i en halv fortbildningsdag i "DACAPO". Övningsdagen bestod av en inledande del behandlande olika "trafikstörnings- och beredskapsnivåer", och en avslutade kommunikationsövning uppbyggd på ett antal scenarior och med respektive yrkesgrupp representerad i sina respektive beslutsroller. Själv drillades jag effektivt som en av de fjärrtågklarerare med huvudroll i övningsupplägget. Inte nog med att jag drabbades av mer vardagliga signalfel, jag fick också fylla i checklistan för olyckor- och tillbud. I övningsdelen ingick att ha koll på tågens läge i förhållande till tidtabellen. Detta åskådliggjordes tydligt i och med att varje övningsobjekt (tågbild) flyttades framåt längs en spårplan för hand. Trots att jag tyckte jag fullföljde uppgiften mangrant motarbetades jag dock effektivt av övningsledaren vid ett tillfälle. Orsaken var att jag flyttade fram ett tåg som i nästa minut skulle visa sig ha spårat ur minuterna tidigare, i samband med en uppkommen spårmarkering på intilliggande spår. Att jag inte fick kontakt med föraren visade sig också ha sin förklaring i detta... Riktigt spännande även om jag hade sett annorlunda på just den biten i skarpt läge...

Även om jag inte för egen del tyckte att övningen gav så mycket nytt, var det intressant att samtidigt få del av andra yrkesgruppers kommunikation med omvälden simultant med det egna arbetet. Allt ifrån felavhjälpningssamtal till chefsbeslut. Ingenting kändes givet och övningstiden gick enormt fort... Lagom stressigt och givande...

Kunde efter själva övningen varva ner med lunch och kombinerad friskvårdstimma. Som motionsuppdrag antog jag min egna utmaning att hämta vinterjackan från Ankis lägenhet. En lagom promenad som dock visade sig kräva en kort bussfärd för att komma rätt i timeing. Perfekt med tanke på att promenaden ändå fyllde ut tiden till sista minut.
   Hann lagom pusta ut innan det åter igen blev hektiskt, med stora likheter från övningsmorgonen. Hade inledningsvis ett fordonshaveri i Nynäshamn. När det trasiga fordonet väl var undanväxlat kom bekymmer med en växel i Huddinge. Tågintensiteten gjorde att felavhjälpningen hade svårt att få tider. När det väl beviljades lite arbetstid fick de lyckligtvis ordning på växeln, trots att det var mer eller mindre omedvetet och än mer provisoriskt... Men skönt för mig som började få det lite väl hett om öronen då inte heller växlingsvägarna i Västerhaninge ville gå in. Även detta beroende på kortvariga växelfel som ibland inte ens hann presenteras på spårplanen. Hur som helst, en tillkoppling blev nära nog en kvart försenad beroende på alla dessa inverkande faktorer. Skulle kunna sammanfattas med "tillfälligt totalstrul". Kände mig dock gott till mods och visste att få hade hunnit göra jobbet effektivare och speciellt mycket mer kontrollerat under givna förhållanden i rusningstrafiken...

Efter arbetsdagen åkte jag mer eller mindre improviserat till en tjejkompis söder om stan. I ett telefonsamtal gjorde vi klart att det var länge sedan sist. Passade på att nyttja kvällen då Anki redan tidigare annonserat att kvällen var bokad och vigd för familjen. Hos min vän vände vi upp och ner på tillvaron genom att inspirerat hugga tag i tidningshögar och annat som inte hörde ett städat hem till. Med andra ord en traditionell städafton, helt enligt våra bästa, tokigaste och roligaste riktlinjer. Kan man ha mycket roligare än under en städafton tillsammans? Jag undrar... *ler*...
   Strax före midnatt hade vi uppnått gott resultat. Nybäddat, nydiskat och framhävda tända ljus... Gav mig av nöjd och belåten, välinspirerad för städning i mitt egna hem. Dock var det högst osäkert om den städgnistan skulle hålla i sig till dess jag skulle kunna börja störa grannarna. Sovmorgon hade jag annars...

Även under min hemfärd, strax efter midnatt, råkade jag ut för en ovanlig händelse. Inte långt ifrån stationen såg jag ett par spetsiga öron sticka upp bortom dikeskanten. Någon sekund senare uppenbarade sig den räv jag redan observerat och anat. På var sin sida om vägen befann vi oss nu, utan att sakta farten det minsta, någon av oss. Med en intensiv blick fortsatte räven i princip rakt emot mig. Man kunde likna beteendet vid antingen en katts nyfikna men avvaktande uppvaktning, (för att om möjligt kunna bli kliad på magen), eller ett jagande rovdjur som målmedvetet kontrollerade om bytet hade någon lämplig defekt.
   Samtidigt som jag till sist började känna mig lätt hotad, tänkte jag just på hur barn eller äldre hade påverkats av samma situation. Samtidigt hann jag också tänka på den rabiesfilm som för ett antal år sedan spred upplysning i ämnet, bland annat med en bitsk räv som huvudaktör. Vi var nu på mindre än tre meters avstånd när jag och räven skar varandras vägar. Han såg inte bitsk ut. Inga tänder syntes. Inga väsanden eller morranden heller. Rävens promenad var dock inte längre helt rak, utan snarare skärandes in mot mig i en vid båge med allt mindre radie. Kanske rundade han sakta sitt byte? Huvudet hölls hela tiden vridet mot mig. Vid trottoaren jag nyss lämnat bakom mig stannade han plötsligt upp. Hotfullheten avtog något, även om jag inte trivdes med att ha honom rakt bakom mig. Ett tjugotal meter längre fram i min promenadväg utrustade jag mig med en sten av lämplig storlek. Fortfarande stod han vakandes kvar på den plats jag nyss varit. Vi följde länge varandra med blicken, mer eller mindre oavbrutet... Den resterande promenaden fick säkras med den upplockade stenen, en sten som efter ett par minuter dock doldes i min påse. Var han van vid människor?

Onsdagen den 17 november 2004: Efter rävupplevelsen, i den tidiga vinternatten, kunde njuta av en sovmorgon på hemmaplan. Arbetsdagen började inte förrän vid 14-tiden. Ärvde ett växelfel i Järna som dock låg bra placerat för att med relativt små medel upprätthålla en nära nog tidtabellsenlig trafik. Samtliga förare jag pratade med och tog förbi emot stopp var exemplariskt mottagliga för effektiva säkerhetssamtal. Ingen enda förare önskade kringinformation som tog onödig tid eller koncentration från själva säkerhetsarbetet. Njöt av arbetsdagen som sådant och nyttjade tiden efter tidig avlösning till mitt specialuppdrag gällande ställverksbeskrivningar. Sedan, något efter ordinarie arbetdags slut kl. 22.00 åkte jag till Anki för god nattsömn...

Torsdagen den 18 november 2004: Redan innan jag invaggades i nattsömn kunde ett härligt väntat snöfall beskådas utanför ankis fönster. Vackra stilla snöflingor och snabbt ett relativt digert vitt snötäcke på både bilar, mark och övrigt landskap. Blåsten skulle låta vänta på sig ytterligare ett par timmar.

Nattsömnen blev god. På radion fick den spårbundna trafiken beröm för sin rättidighet, bortsett från växelfel på Nynäsbanan. Verkligheten skulle vara en annan när jag tjänstgjort ett par timmar. Blåsten var nu stark. Enligt rykten blåste bilar mellan körfälten på Essingeleden. För min del blev blåsten mest påtaglig när elledningarna blåste ihop och gav överslag och strömlöst mellan Häggvik och Myrbacken, både via Arlanda och Märsta. Ställverket i Rosersberg slogs ut helt och bommarna förblev liggande nere till dess signalarbetare kom på plats. Tågtrafiken över Märsta var inställd ungefär en timma, med omledningar över Arlanda som följd när spänningen så småningom kom på efter mellan 20 och 40 minuter. En av mina bättre vänner var tågmästare ombord på ett dalatåg som just lämnat Arlanda central. Av någon anledning verkar det vara olycksbådande när vi pratas vid inom tjänsten. Det är nämligen inte så ofta man pratar direkt med tågmästare, men jag hade gjort det mindre än tio minuter före. Då såg det gynnsamt ut, trots att han behövde ett par minuter för det "knökfulla" tågets avstigande på just Arlanda...

Med god hjälp av en bisittande kollega blev trafiksituationen under kontroll även sedan strömmen sektionerats tillbaka till de flesta spåravsnitten. Jag manövrerade i huvudsak området, samtidigt som vi delade på strömmen av inkommande telefonsamtal. Pendeltågstrafiken hade i huvudsak vänts i Upplandsväsby i ett inledande skede, men kunde strax efter min avlösning utökas fullt ut till Märsta efter diverse kontroller av kontaktledningen...

Min ordinarie lunch gick åt till rapporteringsarbete och annan stödverksamhet. Kom tidigt överens med arbetsledarna om att min friskvårdstimma istället skulle få tas i anspråk för lunchtid. Ett trevligt drag som visade sig ge mig oväntat sällskap till en chinarestaurant tillsammans med tre andra kollegor, på Charlottes inrådan. En skön avkoppling i lugn och stillsam miljö innan det var dags för "hetluften" igen...

Resten av arbetsdagen gick relativt smärtfritt fram. Men framförhållningsnödvändigheten i fråga om växelomläggningar var uppenbar. Höjd beredskapsnivå som gjorde att förseningar var att vänta. Lyckades dock bra. Mycket beroende på att trafiken under min tjänstgöring var uttunnad. I skåne var trafiken rejält insnöad i snöstorm och flera timmar försenad upp till oss.

Tog pendeltåget hem när alla arbetsuppgifter var avklarade. Jag gillade snön även om den på sina håll var aningen blöt. På hemmaplan gjorde jag mig ingen brådska. På gott och ont eftersom det gjorde att jag kom sent till den sociala danskvällen. Å andra sidan kändes det inte som en normal social danskväll. Helt enkelt något avlsaget, samtidigt som jag saknade många av mina favoritdanserskor. Anki stod därför ohotad i popularitet hos mig, så när som på att jag tog mig tid för fika. Inte ens en bastuavslutning kändes lockande...

Efter dansen åkte vi hem till Anki...

Fredagen den 19 november 2004: Sovmorgonen avnjöts hemma hos Anki. Passade på att åka en kort sväng förbi modelljärnvägsbutiken innan deras lunchstängningstid. En av mina förbeställda varor fanns hemma, som en del i årets budgeterade modelljärnvägssatsning. Kvarstår dock det viktigaste instrumentet för den digitala driften ute på klubben. Hoppas mitt extra köraggregat snart kommer...

Gick till jobbet och inledde tjänstgöringen på sträckan Brunna till Avesta-Krylbo utan att manövrera Uppsala (lokalbevakad station genom inflyttad arbetsplats). Efter lunchrasten fick jag mer att göra. Arbetade med möten på nynäsbanan. I regel låg förseningarna på mellan 15 och 30 minuter där under en stor del av kvällen. Först när halvtimmastrafiken var avslutad kom en lättnad i förseningsgraden.

Efter viss övertidstjänstgöring, (sent avbyte pga tågförseningar), tog jag en njutbar promenad till Ankis lägenhet. Dryga tio minusgrader (bör det ha varit) genom en vinterskidortsstämningslik atmosfär. Fredagsfirarna verkade vara på ett mycket gott vinterhumör...

Anki och jag satt uppe framför TVn, en bit in på det nya dygnet...

Lördagen den 20 november 2004: Jag gick upp nästan samtidigt med Anki. En gemensam frukost avspisades i soffan. Anki skulle ge sig av på en möhippa och jag ämnade åka hem till mig. Planer som för min del ändrades så snart jag åter igen börjat jäspa. Tog mig då en eftermiddagstupplur om några timmar. Perfekt uppladdning inför den stundande arbetsnatten. Drömde en kombinerad dröm om järnvägstrafik i nära anknytning till flera av mina järnvägskamrater från barndomen...

Om kvällen åt jag en bit mat innan jag gjorde mig iordning för mina arbetsuppgifter. Packade klart min ryggsäck med smutstvätt och gav mig av med buss i vinternatten, mot en lugn arbetskväll och natt...

04-11-12, Fredag

Njöt en sovmorgon i Ankis lägenhet. Därefter nyttjades förmiddagen främst till dagboksskrivande. Säg även en del av PLO-ledaren Yassir Arafats begravning på de förlängda nyhetssändningarna under dagen. Kvällen förväntas bjuda på dans till PERIKLES på Mälarsalen. Ska bli trevligt att se om intrycken blir lika bra som under Hudikmaran.

Söndagen den 17 oktober 2004: Efter en god arbetsförmiddag på Katrineholmsplatsen tog jag min motorcykel till Södermalm för att gå på lägenhetsvisning tillsammans med Anki. Innan avfärd från Kungsbron blev jag effektivt kvarhållen av nyfikna Estländare som uttryckte sitt gillande av min motorcykel. Att det var 1300cc kunde dom inte ana. Hela tiden gjordes jämförelser med en av männens egna 45-åriga motorcykel. Till slut kunde jag starta motorn och ge mig iväg. Ankis första söderlägenhetsvisning var redan över när jag kom fram, men i väntan på att hon skulle återvända till Södermalm igen, (efter ytterligare två Östermalmsvisningar), hann jag äta en bit mat. Valde en restaurant i närheten av Södra station och fann god ro till en portion rödspätta.

Lägenhetsvisningen på Bergsundsgatan var visserligen intressant, men av objektet fanns mer att önska för det upptrissade priset som knappast lär ha stannat på en rimlig budgivning. Utan att bygga ihop vardagsrum och kök fanns inget större hopp för trivsel. Alla plus i sammanhanget vägde trots gobitar lätt. Hem till Anki fick jag sedan ta omvägen via Årsta. Att i rusningstrafik komma ut åt något annat håll var inte att tänka på. Inför invigningen och slutinstallationen av södra länken var även trafiksituationen i Årsta besvärlig. Detta trots att jag försökte välja alternativa vägar i det lätta regnet som samtidigt föll...

Kvällen bjöd dock på avkoppling och ro hemma hos Anki...

Måndagen den 18 oktober 2004: Tog min MC från Anki till jobbet för en tidig arbetsmorgon. Vid övertagandet av sträckan mellan Uppsala och Avesta-Krylbo blev jag förvarnad om den kraftiga lövhalka som rådde i backarna upp mot framförallt Rosshyttan. Ett godståg bevisade nästan omgående detta. Som årets första "hängande godståg" behövdes ytterligare dragkraft. Hjälplok, (Vut med hjälpfordon), sändes ut på linjen från Avesta-Krylbo in till Rosshyttan. En manöver som låg helt rätt i tid. Godstågets tidiga avgång åts visserligen upp helt och hållet. Efter hjälpinsatsen blev godståget endast två minuter försenade mot den gällande tidtabellen. Det persontåg som i ordinarie läge skulle blivit drabbat var redan ca nittio minuter sent pga förarens nattviloperiod i Mora.

Njöt av att åka hem på min motorcykel efter avslutad tjänstgöring. Hemma njöt jag av en lugn kväll. Var visserligen förbryllad över att jag inte lyckades programmera mina lokdekoderar på modelljärnvägen. Trots detta glad över att jag tog mig tid för detta ändamål. Anki var vid detta laget i Jönköping på en veckolång kurs.

Tisdagen den 19 oktober 2004: Kunde njuta av en sovmorgon och eftermiddagsarbetspass. Skoj och lagom tempo hela dagen. Under en stor del av dagen längtade jag till en biograf. Men efter arbetsdagens slut övergick biosuget i ett riktigt utflyktssug. Men eftersom klockan blev mycket innan jag kom hem och alla med udda arbetstider saknade sovmorgon förblev jag kvar i hemmet. Fortsatte istället med mina fruktlösa försök att programmera mina modelljärnvägsdekoderar.

Onsdagen den 20 oktober 2004: Vaknade tidigt med huvudvärk. En huvudvärk som sakta men säkert arbetades bort genom ytterligare sömn. I princip var den minimerad till en obetydlig nivå när arbetsdagen började, men för säkerhets skull inhandlades huvudvärkstabletter på apoteket. Fick en tuff arbetsdag efter en god inledning. Katrineholmsplatsen, mot slutet av arbetsdagen, bjöd dock på en lång och i många avseenden svår kraftansträngning. Nära nog alla tåg var något sena i en omöjlig blandning av gods- och persontåg, i synnerhet X2000. Informationen som bjöds förarna var onekligen inte bara till godo. Några tåg försenades uppenbart av att framförandetakten slogs av högst påtagligt, långt mer än nödvändigt och önskvärt. Detta tillsammans med svår lövhalka som gjorde att framför allt godstågen behövde mer tid än vanligt.
   Smått utmattad överlämnade jag i alla fall mitt bevakningsområde i godtycklig, någorlunda bra ordning. Men min efterträdare hade fortfarande en diger mängd förutspådda trafikproblem att lösa den första arbetstimman. Inget drömscenario...

Själv behövde jag coola ner lite. Var i sammanhanget riktigt reslysten, men det fick räcka med en hemfärd kort och gott...

Torsdagen den 21 oktober 2004: Dagen bestod av pyssel i hemmet. Tvättade innan jag om eftermiddagen laddade upp med sömn inför den kommande arbetsnatten.

Fredagen den 22 oktober 2004: Efter arbetsnatten tog jag pendeltåget hem, så snart jag kunde. Framför mig hade jag väskpackande inför helgens Hudikdansmara. Själva avfärden gjorde jag strax före klockan nio, efter en halvtimmas sömn. Inledde bussvakan i cityterminalen efter att ha inköpt en god brieostsmörgås på "Masters" samt kaffe och godis i pressbyrån. De flesta i vänthallen var såpass ivriga att de letade sig ut till bussen redan innan föraren var på plats. Själv njöt jag istället av att börja småsmaka på den varma koppen kaffe.

Väl ombord satte jag mig på en till synes behaglig plats, med rogivande folk omkring. Allt kunde man visserligen inte styra över, men jag slapp i alla fall de besvär jag hörde framförvarande klaga på. En lite väl mycket "stinkande" rökare enligt utsago...
   "Nannis" och Gustav gjorde mig så småningom sällskap på bussen. De satte sig visserligen en bra bit fram i bussen, men kontakt hölls via SMS. De var aningen kaxiga för att de skulle komma något före mig till Hudik. Ett antagande som visserligen föreföll högst troligt (helt vetenskapligt), men som kunde kontras med andra påståenden från min buss-sätesvy...

Från busstationen i Hudiksvall fick "Nannis" och jag skjuts upp till hotellet. Och relativt snart efter incheckning befann jag mig i "Nannis" bekantskapskrets nere vid hotellets relax. Hade svårt att slita mig ifrån bubbelpoolen i lämplig tid före middag. Så när det fyra minuter före utsatt utgångstid knackade på hotellrumsdörren hade jag fortfarande välbehövliga minuter till godo, effektivt utnyttjade till var sekund. Precis i tid anslöt jag till de övriga i gänget som var middagssugna.

Efter en tids velande och letande slog vi oss till slut ner i en TACO-restaurant. God mat och trevligt sällskap gav en god grund till en härlig danskväll. Hudikmaran inleddes vid 19-tiden och bjöd underbar dans till lite drygt klockan 02.00 om natten. Jag har visserligen hört olika åsikter om bandens framträdanden, men själv tyckte jag att PERIKLES stod för den utan tvekan starkaste insatsen för kvällen. Åter igen så laddade och tända som jag vill se dem på scen. Men mest påtagligt var ändå deras underbart fylliga ljudbild, puls och goda låtsmak.
   Klar tvåa var BOOGART. Efter ett antal oerhört bra spelningar var ljudbilden något svagare än normalt. Troligtvis beroende på en till viss del utslagen utrustning. Men räddningen för mitt betyg var deras proffsighet i god musikvariation som passade perfekt för denna dansmara.
   Har visserligen hört enstaka röster som höjt GAMBLERS till skyarna. Själv hade jag de bästa fikastunderna under dessa framträdanden. Några låtar kändes visserligen fängslande, men inte ett framträdande som fängslade mig till hundra procent. Kändes sparsmakat i min kravspecifikationsskala. Inte minst under den radioinspelning som pågick under en del av kvällen...

Lördagen den 23 oktober 2004: Det var med en i det närmaste total tillfredsställelse som jag gick tillbaka till hotellet i samlad trupp med Malin, Märta och deras gäng. Hudikmarans första danskväll fick utomordentligt gott betyg av mig. Den hade vad jag önskade mig av trivsel, dans och bra band. Somnade i gott mod och utan alltför många krämpor efter en välbehövlig dusch.

Gick upp strax före klockan 10.00 för att spisa frukost med mina övriga vänner, i huvudsak "Nannis" gäng. En stor del av frukosten präglades av nyfikenhet. Lokaltidningen hade skrivit och fotograferat från maran. I huvudsak bilder från de allra första danserna, innan trängseln blev påtaglig, varför flera av oss med relativt god tydlighet fanns porträtterade. En positivt skriven, i många stycken väl faktaunderbyggd, artikel som förhöjde läsvärdet högst påtagligt.

Vid lunchtid installerade sig "Nannis" med sina saker i mitt hotellrum. Jag begav mig inledningsvis själv ut på stan för att söka en öppen frisersalong. Till att börja med såg det ut som om stan endast hade klippningsmöjligheter under vardagar. Och när jag väl fann en öppen salong, då tyckte jag eftermiddagen var för långt gången. Passade istället på att gå på stan med "Nannis". De övriga badade på badhuset under tiden "Nannis" och jag jagade lokaltidningar (svårfångade), bokade middagsrestaurant, gick i lampaffär och slutligen inhandlade CD-skivor och en underbart härligt trött goseanka, (tröttare än mig till utseendet).

"Nannis" sov middag under tiden jag badade bubbelpool i hotellets relax. I lagom tid innan middagsmötestiden var jag iordninggjord och redo inför kvällen. För min del innebar middagen på "CARDENAL" en plankstek Karl-Gustav och en stor stark öl på det. Underbar smak och perfekt uppladdning inför en danskväll med BLENDER, JANNEZ och JOYRIDE. Nämnda ordning förblev min rankingordning av dansupplevelseskapare. Publiken denna kväll var mer stökig. Om det inte var tidningsskriverierna som la grunden för detta, så var det banden. JANNEZ och framför allt JOYRIDE ger mig en mer mogenstämpel, speciellt vid norrländska danser. Och i mitt tycke var det framför allt de äldre som inte var mogna nog att visa hänsyn på dansgolvet. Arrangemanget i sig fick dock fortsatt mycket godkänt. Tråkigt men ack så nödvändigt att insläppet tvingades stänga efter en dryg timma pga fulla lokaler. Synd om mer långväga danspendlare...

En som positivt nog hade lyckats ta sig till Hudik var min fd flickvän Ida. Första gången på dryga sex år som jag åter igen fick se in i dessa djupt gåtfulla ögon, som en gång i tiden fängslade mig ett par kvällar i Sunne, i samband med dans. Inte alls svårt att förstå kraften av den förtrollning jag då ägde och bar på under ett par månader, trots att förutsättningarna nu var av helt annan karaktär. Hur som helst, en positiv återträff även på dansgolvet. I övrigt har vi ju haft kontakten under hela tiden, ända sedan vi först träffades...
   Ytterligare roligt var att Ida verkade känna flera i "Nannis" gäng. Inombords envisades jag dock hela tiden med tanken; -"Jag känner henne bäst". Inget jag dock hade belägg för att någonsin yttra... *ler*

Kvällen hade ytterligare en hel del värt att nämna. Att trängseln var påtaglig gjorde det även ibland svårt att komma av dansgolvet. Jag fick helt enkelt besluta mig för att -"Jag ska av...". På väg till toaletterna bar jag denna fasta beslutsamhet när en av kvällens vackrast smyckade tjejer bjöd upp. En tjej jag dansat tidigare med i Ö-vik någon gång. Med risk för dubbelsidig besvikelse höll jag fast vid min toalettinriktade flykttaktik, samtidigt som jag fylldes av tankar från förr. Hur många gånger har jag inte misslyckats med att bjuda upp en uppbjudande tjej, som tillfälligtvis fått avslag? Hur många gånger har jag inte blivit osäker på minnesbilden om vem det var?
   Efter toalettbesöket, en andningspause och ev tröjbyte, gav jag mig ut på dansgolvet igen. Hade i all hast lovat att titta efter henne, (den vackra dansprinsessan), ett par låtar efter min nobbning på den aktuella platsen, men myllret av folk gjorde sökandet svårt. Efter ett par danser blev jag dock övertygad om att jag skulle återfinna henne igen. Blicken, klädseln och den förtrollande håruppsättningen fanns där mitt i dansvimlet. Stressen var som bortblåst. Bara att vänta på ett senare tillfälle. Ännu återstod ett antal timmar dans och det gick inte att ta miste på vem hon var...

När danskvällen var över var jag både nöjd och belåten. Helgen hade varit perfekt och en skön avkoppling på egen hand. Nu såg jag istället fram emot en söndag med dans tillsammans med Anki i Linköping, en bra bit från mitt hotellrum i Hudiksvall...

Söndagen den 24 oktober 2004: Gick upp i lagom tid för att packa innan frukost. Under själva frukosten gjorde jag Malin och hennes gäng sällskap. Fyllde i en undersökningsblankett behandlande maran, hotellstandarden och stadens utbud. Med en begränsad tidsmarginal gav jag mig av på promenad mot busstationen. Siktade mot järnvägstunneln, belägen mitt i stan, men insåg av järnvägsdragningen att döma att jag var på den norra sidan om tunneln. Busstationen och järnvägsstationen fanns enligt min lokalkännedom på den södra sidan. Ingen tid att förlora. Kom fram i lagom tid, ett par minuter före avgångstid och slog mig ner bak i bussen bredvid en ung tjej. Vi växlade några ord innan vi båda slog oss till ny ro.

I Iggesund, ett par mil söder om Hudik, stannade vi längs vägen. Åtminstone en tjej klev på bussen, och plötsligt kände jag en hand som ströks genom mitt hår. Ett välkänt leende och dansprinsessan från lördagen fann sin plats direkt bakom mig. Efter en tid med bakåtvända sittställningar från min sida, fann vi en gemensam plats bredvid varandra ännu längre bak i bussen. En bra lösning för oss, men något förvirrande för serveringsvärdinnan jag nyss beställt både kaffe och Coca-cola av. Men vi var inte ensamma om att byta plats. Andras förflyttningar var nämligen anledningen till att vi över huvud taget fick plats bredvid varandra resten av resan. En resa som gick riktigt snabbt i sällskap av Anna fram till Uppsala. En trevlig bekantskap som bara gjorde mig än mer danssugen och än mer sugen att snart möta Anki för färd vidare till Linköping.

Anki mötte upp vid Cityterminalen vid 15.20-tiden. Strax därefter tog vi pendeltåget ut till mina föräldrar för billån. Relativt snart var vi på väg i bil söderut mot Linköping, närmare bestämt Ljungsbro. I Nyköping stannade vi till för matintag. Ett välbehövligt stopp och bensträckare...
   Väl på dansen kändes det att jag varit igång i tidigare danser. Vi kom en timma sent, gjorde oss i ordning och var igång lagom till pause. Anki och jag fick därigenom ett bra tillfälle att dansa ihop oss. För egen del behövdes ytterligare en fika för att återställa vätske- och sockerbalansen. Inte förrän vid 21-tiden började jag komma i form. Då började jag bjuda upp andra, i danser som gjorde danskvällen precis lagom förnöjsam. Hade inte orkat dansa speciellt mycket intensivare, något som märktes i de sista danserna. Strax efter en riktig formtopp...

Kvällen och natten bjöd på en trevlig hemresa. Visserligen rejält dimmigt, men jag var riktigt pigg och njöt av att lyssna på bilstereon. Anki sov en stor del av resan, välbefogat med tanke på hennes kommande arbetsdag. Själv hade jag en ledig måndag och veckostart framför mig.

Måndagen den 25 oktober 2004: Under hemfärden från Ljungsbro passade jag på att väcka Anki i höjd med Årsta. Vår premiärresa i de nyöppnade tunnlarna, södra länken, skulle företas. En intressant genomfart, mindre än ett dygn efter öppnandet, i hastighetsbegränsade 50 km/h.
   Utanför Ankis lägenhet letade vi ivrigt efter en parkeringsplats. Eftersom vi inte hittade någon och tiden innan bilen skulle återlämnas var begränsad, begav jag mig av hemåt istället. Förblev pigg i hemmet och var vaken till gryningstid, efter att ha lämnat tillbaka bilen omkring klockan 06.00.

Sov en hel del under dagen. Efter Ankis ridning och möte tog jag MCn in till stan för en första natt tillsammans på över en vecka.

Tisdagen den 26 oktober 2004: Efter en avkopplande natt hos Anki tog jag min motorcykel via Gullmarsplan, södra länken mot E4, vidare mot Stuvsta och slutligen via Årsta till södra länkens påfart mot Nackswingets lokal i Finntorp. Städade stora delar av lokalen, såväl dammsugandes som dammtorkandes och småplockands. Var riktigt nöjd när jag begav mig av hemåt. Stannade till vid Coop Forum och inhandlade jord för hemmet.

Om kvällen bjöds träning tillsammans med Anki. Men innan denna träning ställde jag upp som kurspartner till Carol. Hade under mitt eftermiddagshandlingstillfälle fått ett mobilsamtal med en förfrågning som jag gärna tackade ja till. Träningen var mycket givande. Varierade stort i positiva och negativa uttryck, men gav en hel del näring åt dansen som helhet. Gemensamt åkte vi sedan kommunalt till Ankis lägenhet.

Onsdagen den 27 oktober 2004: Det var skönt att slippa den arbetsnatt som skulle varit aktuell om inte en kollega arbetat tillbaka en arbetsnatt han var skyldig mig. Vad jag gjorde under dagen är osäkert, men om kvällen bjöds tävlingsträning med Anki. Mikael Moilanen bjöd på sina tankar och idéer.

Torsdagen den 28 oktober 2004: Tillbringade hela förmiddagen i Ankis lägenhet. Hade nog tänkt vara effektivare än jag i själva verket blev, men var ändå fullt tillfredsställd med att ha betalt räkningarna. Väl på jobbet laddade inför ett hårt arbetspass på de platser som brukar bjuda de svåraste avgörandena med kraftigt blandad trafik i en begränsande infrastruktur. Men bara någon minut innan jag skulle inleda min tjänstgöring blev jag erbjuden helt andra bevakningsområden. Man önskade sätta en elev på den mer utmanande platsen. Själv fick jag en oerhörd mängd positiv energi av att sitta på Nynäsplatsen och Arlandaplatsen istället för Kolbäck och nyss nämnda Katrineholmsplats. I synnerhet då den sista perioden avser ett drygt antal timmar av koncentration. Kan vara utmattande i dessa lövhalketider... Nu förlöpte arbetstiden som en dans...

Direkt efter jobbet åkte jag ut till dansklubben för att avnjuta en stor del av den sociala danskvällen, vars huvudtema var hårdrock. Tyvärr ofta lite väl snabba låtar för mig, men inledningsvis ändå mycket stark och njutningsbar musik. Efteråt avnjöts även en liten tids bastu. En bra dag som sådant och inte allt för sen ankomst till Ankis lägenhet...

Fredagen den 29 oktober 2004: Åkte från Anki tidigt om morgonen för tidig tjänstgöring. Gladde mig åt att vara den sista som fick åtnjuta den riktigt korta förmiddagsturen denna schemaperiod. 1 november går vi in på ny turlista och då är de korta förmiddagsturerna ett minne blott. Å andra sidan blir variationen bättre när det gäller starttiden för eftermiddagsturer. Vissa med såpass sen start att man verkligen hinner utnyttja dagen.

Själva arbetspasset bjöd inga direkta hinder. Satt på Nynäshamnsplatsen till dess jag blev avlöst. Var såpass aktiv under hela arbetspasset att jag lyckades eliminera antalet inkommande samtal till ett riktigt minimum. Mycket tack vare en bra trafikmorgon med de viktigaste tågen, ("förseningsspridare") i tid...

Åkte hem för att sortera tvätten, tvätta och uträtta affärsärenden. Var visserligen trögstartad, men kom igång ordentligt i och med min motorcykeltur till Coop Forum. En tur som blev lite längre, men som var mycket välmotiverad i njutningssyfte via Väsby och Ed. Kändes inte som om motorn skulle hinna bli varm nog annars. Därtill var det ett sätt att slippa vissa inledande köer. Inhandlade bland annat fyra 18 liters jordsäckar förutom den mat jag transporterade hem. En bra utflykt under tiden tvätten snurrade i tvättstugans maskiner. Innan jag begav mig iväg till Anki, inbjuden på fredagsmiddag, hann jag torka och packa ner de viktigaste klädesplaggen. Vid 21-tiden var jag som avtalat hos Anki...

Middagen var utsökt. En god pastamåltid som lite grann liknade lasagne i sin ugnstillagning, men som ändå skiljde sig i karaktär och smak. Klart positivt...

Lördagen den 30 oktober 2004: Ögonen slogs upp redan klockan 04.10 när väckningen var satt. Efter en dusch och en sista packningsrunda i Ankis lägenhet begav vi oss iväg till busshållplatsen för färd mot Gullmarsplan. Även bussresan bjöd riktigt god sömn och avkoppling. Innan avfärd mot Oskarshamn hann en kopp kaffe avnjutas med en underbart välsmakande halv solskensbulle. Resten var lite för mäktig att spisa direkt i den tidiga morgonen...

Tillsammans med Sven och Stina begav vi oss söderut i en bilfärd som var bra mycket effektivare än den jag hade bjudit på vid ratten. Endast ett kort stopp söder om Västervik resulterade i en tidig ankomst till tävlingshallen. Dä hade jag piggnat till ordentligt. Bilfärden hade bjudit på riklig sömn för min del, avnjutandes ett underbart band sammansatt av riktiga godingar och favoritlåtar.
   Själva tiden för uppvärmning försvann snabbt när jag åtog mig att följa med på lagledarträffen. Det positiva var att jag slapp det relativt tröga uppvärmningsgolvet som dessutom låg i direkt anslutning till tävlingsgolvet, men det negativa var att Anki och jag behövde en liten mjukstart. När jag dessutom åtog mig filmande blev det än mer kompakt tidsschema. Men effektiviteten visade sig vara godartad. Efter ett första kvartsfinalheat hade vi två av tre domare med oss. Detta följde med oss även i Semifinal och Final. Att vi var nöjda hoppas jag framgick med all tydlighet när vi blev framropade till en andraplats. Kanske har jag blivit ovan vid att hämta priser, kanske behöver jag mer träning? *ler* På vägen till prispallens andraplatsplatå lyckades jag ta vägen över förstaprispodiet. En spontan ingivelse att erövra prispallen effektivt och snabbt, utan för mycken tankeverksamhet. Tur att Anki visste vart vi skulle... *ler*

Hemfärden blev även den effektiv. Vi inledde dock med ett restaurantbesök i Oskarshamn. En liten segrarmiddag, sedan Sven och Stina erövrat förstaplatsen på ett mycket övertygande sätt.

Väl hemma i Ankis lägenhet kopplade vi av i TV-soffan för att se slutet på filmen "Almost Famus". Själv var jag fortfarande ganska pigg när jag väl gick till sängs. Men somnade nöjd trots detta...

Söndagen den 31 oktober 2004: Natten bjöd gott nog den där efterlängtade extra timman som ges i samband med omställningen till vintertid. En timma som jag gärna nyttjade till skrivande, samtidigt som Anki var ute och kollade lägenheter tillsammans med sin farmor som smakråd. Om eftermiddagen letade vi oss ut till mina föräldrar. Ett kort besök med huvudsyfte att låna bilen för färd till Skultuna med Caisa och Pelle. En färd som gick smärtfritt och var till stort nöje.
   Under danskvällen fikade jag tidigt för att komma i god form. Var aningen hängig och hade inledningsvis, till känslan, riktigt tunga ben. Piggnade till och njöt av den "reunion-stämning" som präglade dansgolvet. Riktigt många man kände igen från Hudikmaran. Tyckte visserligen även känna igen en tjej därifrån, (som jag ansåg mig inte ha hunnit bjuda upp), men hon hade inte ens varit där *ler*. Men många "fullträffar" bjöd kvällen i alla fall på. Anki var på hugget och dansade med många leenden på sina läppar...

Under hemfärden stannade vi vid Hummelsta. En perfekt avkoppling mitt under hemfärden. Hungern fanns hos alla i bilen, varför jag kunde njuta av bukfyllnad i form av Hamburgare (Superstar), mjölk och slutligen en kopp kaffe. Sedan en musikpoppande hemfärd via Kista på lite småhala vägar. Svaga dimmstråk som hade en tendens att börja frysa till på mark och vägbana.
   Efter att ha lämnat Caisa, Patrik och slutligen även Anki, åkte jag via jobbet för att se hur den nya dagen skulle arta sig med det nya schemat. Hade som tur var sovmorgon till 14.00. Något jag kunde behöva i min nattaktiva anda...

Måndagen den 1 november 2004: Efter danskvällen på Skultuna och hemskjutsandet av Caisa, Pelle och Anki, förblev jag vaken i hemmet intill de gryende morgontimmarna. Hade under hemvägen kontrollerat att jag hade sovmorgon. I och med det nya schemat var jag egentligen beredd på lite av varje. Turnummer och tjänstgöringstid har inte blivit "ett" med mitt medvetande.
   Strax före klockan 06.00, lämnade jag tillbaka bilen till mina föräldrar. Därefter såg jag trots min relativa pigghet fram emot att krypa ner i sängen. Det var dags att vila ut inför eftermiddagens arbetspass i härligt gryningsljus. Allt efter en väl utnyttjad och avkopplande natt...

Arbetsdagen gick utan större problem. Kvällspasset på Sala-banan blev en intressant utmaning. Trots dystra prognoser lyckades tågföringen hållas precis enligt plan. Extra viktigt då det i princip, stundtals, var möten vid varenda station längs enkelspårsbanan mellan Uppsala och Avesta-Krylbo. En stor mängd omledda tåg beroende på banarbeten norr om Tierp, på Gävlefjärrens område.

Efter arbetskvällens slut tog jag bussen hem till Anki. Fick en stund till att märka upp mina modelljärnvägsvagnar och fördjupa kunskaperna i lokdekoderprogrammering innan det var läggdags. Men då var jag rejält trött för en gångs skull...

Tisdagen den 2 november 2004: Hade en ganska lagom lång sovmorgon i och med att jag startade min arbetsdag klockan 08.30. Tog bussen från Ankis lägenhet för att komma lagom till tjänstgöringsstarten som innebar full arbetsinsats och full koncentration från allra första början, fram till ca 11.18 då ett omfattande signalfel mellan Södertälje syd övre och Malmsjö var reparerat. Vid de laget hade tågen söderut i genomsnitt fått en försening på mellan 15 och 40 minuter och norrut i runda tal minst fem minuters försening. Vissa tåg dock omledda över Södertälje hamn för att underlätta trafikgenomströmningen.

Den kopp varm chockad och den frukostsmörgås jag försett mig med vid arbetsdagens början hann jag inte titta åt förrän jag blev avlöst. Då hade jag i min iver att hinna med alla administrativa ålägganden, bland annat förseningsrapportering, missat att ett pendeltåg skulle föras vidare från Järna, ej vändas där. Tyvärr hade lokföraren inte heller korrekta uppgifter gällande telefonnummer, varför tåget till slut blev 15 minuter försenat. Själv lyckades tyvärr inte heller nå det drabbade tåget via tågorderradion, när väl problemen blev kända. Annars blev det lugnt, förutom en lokskada strax utanför Järna, till dess jag skulle gå på lunch. Nämnda smörgås smakade då riktigt ljuvligt. Paprika och brieost var en utsökt aptitretare...

Vid 14-tiden blev jag ånyo avlöst för att denna gången gå på den återkommande periodiska läkarundersökningen. Fem år sedan sist. Trots att jag på vägen dit kände mig något uppjagad och jäktad, hann jag finna mig till ro i väntrummets soffa. Undersökningarna gick därtill smidigt, med bra sockervärden och andra mätparametrar. Återstår bara svar på drogtestet, som knappast bör utgöra något hinder. Inga kända i alla fall...

Efter 8348 km lämnade jag idag in min motorcykel till vinterförvaring. Bekvämt på promenadavstånd från hemmet. Kändes helt rätt i tiden, en dag då vägtemperaturen verkade ligga konstant under nollstrecket. Hemma fanns det i alla fall ett tunt is och frostlager kvar även under eftermiddagen.
   Eftermiddagen i övrigt ska bjuda på dansträning med Anki. Annars, i övrigt längtar jag som bäst till morgondagens trafikkväll ute på modelljärnvägsklubben.

Onsdagen den 3 november 2004: Hade bytt till mig en dagtur istället för eftermiddagstur. När jag begav mig till jobbet hade jag tömt Ankis lägenhet på modelljärnvägsprylar. På jobbet tog jag dock fel väska, något som sågs som ett skämt av den drabbade. Precis så oskyldigt som det faktiskt var. Problemet var dock att jag satt på den mest avskiljda och dolda platsen i lokalen och väskan inte direkt speciellt synlig. Min egen väska stod kvar där jag lämnat den i samband med upphängandet av mina ytterkläder.
   Direkt efter arbetsdagen skyndade jag mig iväg mot Roslagsbanan för färd ut till modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Det blev en intressant körkväll med god disciplin, något som verkligen behövdes i samband med den första riktigt digitalstyrda körkvällen, där inga tekniska säkerhetsbarriärer längre skyddade respektive tåg- och växlingsrörelse. Vinsten var naturligtvis mängden samtida lok i rörelse oberoende av varandra i fråga om hastighetsreglering och strömmatning. Helt underbart när vi nu var rekordmånga personer i lokalen, (19 st). Knappt att stolarna räckte till när det bjöds fikapause.

När kvällen var sen tog jag Roslagsbanan tillbaka in till stan, tillsammans med några av de andra körkvällsdeltagarna. Gick sista biten hem till Anki, där natten tillbringades.

Torsdagen den 4 november 2004: Sovmorgon till dess att klockan var 13.30. Efter arbetsdagen åkte jag ut till dansklubben för att närvara en del av den sista timman. På bussen ut mötte jag Christofer och Gabriella. Jag hade tur att Anki åtagit sig att inköpa även min julfestbiljett, för biljetterna gick som väntat åt rekordsnabbt efter biljettsläppet klockan 20.00.
   Efter en god trivselkvällsavslutning blev det lite relax i bastun. Avslutade sedan på egen hand med en liten traditionsenlig städrunda i lugn och ro. Effektivt åkte jag sedan kommunalt hem. Istället för nattbussfärd hann jag med sista pendeltåget hem. Perfekt timeing...

Fredagen den 5 november 2004: En helledig dag nyttjades och avnjöts i mitt hem. Städning var huvudtema för mig. Böjade intensivt men blev allt segare ju längre eftermiddagen led. Anki och jag promenerade om kvällen till Coop Forum, inte minst för att jag om möjligt ville utöka mitt CD-skivsinnehav inför helgens kommande musikval och uttagningsförfarande till den sociala danskvällen den 25/11. Under hemvägen var vi delvis omringade av polispatruller. Undrar än idag vad de sökte efter runt omkring den gångbro vi nyttjade på vår väg till bussen vid Rotebro station. Ficklampor var tända och poliser utplacerade på strategiska utkikspunkter. Vi fick vara ifred, men man undrade verkligen om vi skulle vara beredda att söka någon form av skydd... Till sist, väl hemkomna med bussen, avnjöt Anki och jag en mysig kväll i soffan ätandes våfflor och beskådande TVn.

Lördagen den 6 november 2004: Vid 07.30-tiden gick vi upp. Packade tävlingskläder och begav oss iväg mot busshållplatsen. Den buss vi avsåg att ta måste ha gått för tidigt. Istället fick vi ta pendeltåget via Karlberg ut till Kungsängen, där tävlingen skulle äga rum. Med rekordmånga klubbstartande individer, (55 personer), fanns det gott om intressant dans att beskåda. Anki och jag värmde upp i "rockuppvärmningshallen". Lite mer tilltalande musik som därtill krävde att man dansade lugn halvtakt för att hänga med. Och det var just "halvtaktsupplägget" som kändes som den perfekta uppvärmningen. Man hinner ta sina steg, känna att man har kommunikation mellan varandra och man hinner framför allt få tid att känna rytmvariationer i dansen. Inte en seg malande dansupplevelse som ibland kan bli resultatet av viss bugguppvärmningsmusik.

Vi tittade på valda delar av Boogie-Woogie, Dubbelbugg och Lindy innan det var dags för buggandet. För Ankis och min del blev det bara ett tävlingsheat. Ett heat som innehöll gott om inspiration, men som mot slutet bjöd viss alltför roande okoncentration och eventuellt därför en viss osäkerhet i domarnas utlåtande (2,4,3). Kunde därefter koncentrera mig mer på videoinspelandet. Gjorde dock ett misstag som fick mig att missa åtminstone två bra heat. Standbyläge när jag snabbt förträngt att jag gjort pause i inspelningen för att slippa alltförmycket av mellansnack...

Efter tävlingen fick Jenny T, Anki och jag skjuts till Solna Centrum. Därifrån gjorde vi Jenny sällskap till stationen, varifrån vi åkte söderut och Jenny norrut. Vid södra station gick Anki och jag av för promenad till Medborgarplatsen och en kinarestaurant där. God mat, för min del friterad kyckling och sötsur sås. Även efterrätt om friterad banan och glass slank ner innan vi begav oss iväg på nästa happening. En danskväll ute på Ceylon till SCOTTS. Första gången jag fick tillfälle att dansa till detta relativt omtalade band, sedan några år tillbaka. Många låtval föll mig helt i smaken och danskvällen bjöd precis den motionsgrad och sociala trivsel jag behövde. Efteråt var bastun på för avkoppling. Några valde denna form av avkoppling, andra valde att bara stanna kvar och mingla. Själv åtog jag mig att låsa efter bandet. Hann därmed städa stora delar av lokalen och slutligen torka av golvet efter att bandet lämnat golvet fritt. Anki var onekligen trött när slutstädningen närmade sig. Fick då en god hjälpande hand för att lämna lokalen riktigt fräsch i natten...

Söndagen den 7 november 2004: Efter avslutad städning och låsning av Ceylon tog Anki och jag 02.35-bussen mot Slussen, för vidare färd hem till Anki. Vid tiotiden om morgonen var jag på benen igen. Tog inledningsvis bussen till S:t Eriksplan, men vände snart in mot city med T-banan för att finna en öppen skivbutik. Hade fortfarande ett par låtar på min önskelista. Ett skivköp fick dock räcka innan jag begav mig hemåt.

Väl på hemmaplan förberedde jag kvällens låtlyssnaraktivitet med lite städning. Hann därtill med lite mat och dator innan Jenny T kom på besök. Rekordsnabbt, på mindre än fyra timmar, hade vis sammanställt en låtlista inför den sociala danskvällen på Nackswinget den 25/11. En låtlista som hade kunnat göras långt mycket längre om bara uppspelningstid funnits. Men två timmar musik blir bra i sig... Därtill hade vi hunnit njuta av avocados och matpajsmakprov under tiden...

Anki hade anslutit till lägenheten under pågående låtvalsförfarande. Tillsammans med en bok höll hon sig lagom neutral, ofta med ett leenden på läpparna, när Jenny och jag sågade varandras låtförslag med den hårda och varma öppenhet vi alltid haft... Sågningar och likatyckanden i en salig blandning...

Slutet av kvällen bjöd främst på en underbart välsmakande köttfärssås som Anki tillagat. Därtill en lite fängslande TV-film och för egen del diverse datoruppdateringar. Var nu oerhört trött på alla pop-up-meddelanden. Förbättrade brandväggsskydd och virusskydd tillsammans med en spygenomsökare... Förblev uppe även ett tag i natten, sedan Anki gått och lagt sig...

Måndagen den 8 november 2004: Anki åkte om morgonen till jobbet. Själv njöt jag av en sovmorgon på hemmaplan. Vid 14-tiden startade jag mitt arbetspass. Körde dubbelt bevakningsområde den första timman, som trots detta bjöd på ett trevligt lugn. Pressade tåg på dalabanan, till synes nästan dumdristigt, men med perfekt framgång enligt min erfarenhetsmässiga förvissning. Risken för ännu större förseningar förelåg annars, om jag inte skulle vågat utmana mötesmöjligheterna optimalt. Att framföra två efterföljande tåg allt för tätt är ingen lätt operation i samband med möten längs enkelspårsbanan, i såkallade tretågsmöten. Något som hade blivit följden utan extremt optimistisk tågföring och frampressande av det första och kraftigt sena tåget.

Kvällen avnjöts hos Anki...

Tisdagen den 9 november 2004: Gick upp tidigt hos Anki. Skrev i huvudsak dagbok. TVn fick stå på som god underhållare samtidigt. Arbetsdagen startade vid 13.30-tiden på Eskilstunaplatsen. Därefter följde en friskvårdstimma tillsammans med lunchtid. Tog därför en avkopplande promenad ut på stan för att äta på en TACO-bar. Härlig TEX-MEX-mat som avnjöts samtidigt som jag försökte få grepp om hur sommarens semester skulle sökas. Ett beslut som ska vara fattat under månaden i två varianter av semesterönskemål för år 2005. Blev lite illamående under promenaden och åkte kommunalt tillbaka en bit för att slippa stress. Resten av arbetsdagen bjöd på god tågföring vid "Katrineholmsplatsen" fram till hemgång. Skrev ytterligare dagbok under min vistelse i Ankis lägenhet, i väntan på hennes hemkomst. Hon besökte sin mor efter hennes hemkomst från en utlandsvistelse...

Onsdagen den 10 november 2004: Hade en dagtur på jobbet. Även denna innehållande friskvårdstid i samband med lunchen. Efter matlagning på jobbet begav jag mig ut på promenad. Kände mig inte hundra procent bra, utan smått illamående och tog därför en kortare pause på ett café för att finna lite lugn i stilla läsning istället. Visste att jag behövde krafter till kvällens träning. Kände mig aningen bättre när jag snart återgick till arbetsplatsen, men det fanns nog tillfälliga febertendenser som dock gick över helt under eftermiddagen.

Kvällen bestod av dansträning i Nackswingets lokaler till inhyrda tränare från Ludvika. Goda idéspridare ifråga om att bryta den "förväntade" dansen. Kanske aningen för fri utforskning, men inspirerande om man lyckas vara på hugget och genomskåda alla förslag. Kraftresurserna försvann under den sista timmans träning, men jag var fullt nöjd vid det laget...

Torsdagen den 11 november 2004: Tog för en gång skull tunnelbanan till jobbet istället för bussen. Orsaken var den billiga smörgåsförsäljning som om morgonen finns på centralen. Inledde med en mycket lugn tid på "Uppsalaplatsen". (Uppsala till Avesta-Krylbo). Sedan ett kort gästspel på "Eskilstunaplatsen". Friskvårdstimmen nyttjade jag för promenad via Fridhemsplan och Odenplan samt via Drottninggatan tillbaka till jobbet. En perfekt promenad om ca femtio minuter.
   Förutom ett fordonshaveri, Luftläckage i Haninge Centrum, och enkelspårsdrift Västerhaninge- Haninge Centrum, var även den sista arbetsperioden förhållandevis lugn.

Under eftermiddagen befann jag mig i Ankis lägenhet. Efter en måltid med pytt i panna Tittade en hel del på TV och avkoppling tillsammans med min dator. Detta innan det blev dags för en social danskväll på dansklubben. En mycket bra dansafton där "Nannis" stod för en mycket väl utvald musikblandning.
   Bastun fick utgöra kvällens sista riktiga avkoppling. Anki lyckades med stor framgång utföra i princip alla mina städuppgifter jag ämnat göra direkt efter avkopplingen. Detta gjorde att vi kom iväg i en rimlig tid. Annars var jag beredd att stanna kvar själv för städningsuppdraget i sig... Hur som helst trevligt med sällskap både i träningslokal och under hemresan till Ankis lägenhet.

04-10-17, söndag

Efter en kort nattsömn kom jag till en lugn arbetsplats. Visserligen sabotage i Folkesta, men undanröjt efter viss dokumentation. Gillar verkligen söndagslugnet, speciellt om förmiddagen...

Onsdagen den 6 oktober 2004: Om kvällen mötte jag ett rejält regnväder när jag skulle åka till Anki. Rejält och hårt, men ändå mysigt när man väl packat och fått på sig hjälmen. Reflexvästen kändes lite extra motiverad att bära, trots att regnvädret visade sig vara relativt lokalt. Inne i stan var det uppehåll. Hittade också en bra parkeringsplats direkt utanför Ankis port. Sedan skönt och avkopplande ett komma inomhus...

Torsdagen den 7 oktober 2004: Ett tidigt uppvaknande och motorcykelfärd från Anki till jobbet. Tidig tjänstgöring. Mest anmärkningsvärt under arbetsdagen var den stillbild som återkom i Morgongåva, men som med automatikens hjälp inte drabbade tågen med mer än spårändringar i riktning mot Sala. Hem från jobbet valde jag lite mindre vägar genom Sollentuna. Men bara såpass att jag fortfarande skulle hinna med en snabbdusch efter att ha parkerat motorcykeln på hemmaplan. Ville vara i gott skick när jag kort efter hemkomsten promenerade vidare till tandläkaren i Rotebro centrum. Lagningen motsvarade inte riktigt vad jag förväntat mig. Var övertygad om att det var en tidigare lagad och skadad tand som skulle lagas, men icke. Ett hål som jag inte gjorts tydligt medveten om var i fokus.

Efter tandläkarbesöket gick jag via matvaruaffären vidare till busshållplatsen för färd hem. Kändes skönt att fylla kyl och frys med goda matartiklar. Om jag inte minns fel avnjöt jag också relativt omgående en tacomatpaj. Om kvällen tog jag motorcykeln till klubblokalen och den sociala danskvällen på Nackswinget. Stannade kvar och tog en bastu tillsammans med ett par av mina klubbkompisar.

Fredagen den 8 oktober 2004: Stannade kvar i dansklubbens lokaler såpass länge att det hann bli ett nytt dygn. När jag väl avslutade min basturunda tog jag och gjorde mina förpliktelser, städandes och röjandes i klubblokalen. Vid tvåtiden om natten befann jag mig på härligt avkopplande motorcykelfärd via Sundbyberg och Kista hemöver. Lite småregn och fuktig luft, men inget som störde mig längs de nästan blifria vägarna. Men visst var det skönt att sova, trots att jag var fortsatt pigg direkt efter hemkomsten...

En ledig dag väntade mig. Sov ut riktigt ordentligt. Om eftermiddagen kom Anki på besök. Efter ett tag tog jag motorcykeln över till mina föräldrar. Bytte den mot deras bil och återvände hem för att efter kroppsligt iordningställande fortsätta till Yesterday, tillsammans med Anki. En underbar danskväll till Boogart. Mycket bra danstryck från bandet, musikaliskt sett. En kollega till Anki fanns också på plats, tillsammans med hennes pojkvän. Hann inte dansa med kollegan, men vi fick en kortare tids fikatid med dem. Mest glad blev jag dock över att Fia fanns på plats. En lång tids väntan på suveräna danser, men mot slutet hann jag bjuda upp henne med, mycket tack vare att Anki avstod ett par "självklara" danser...

Lördagen den 9 oktober 2004: Nöjd åkte Anki och jag till stan från en riktigt bra danskväll på Yesterday. Ett starkt BOOGART hade bäddat för detta.

Nattsömnen blev kort och intesiv. Redan strax efter 07.30 var Anki och jag på färd mot Centralen. Där hann jag införskaffa en god kopp kaffe och ett par solskensbullar innan Giotis och Erina dök upp. Tillsammans gav vi oss iväg mot en danstävling i Ludvika. En trevligt färd som var i det närmaste perfekt i timeing. Endast någon enstaka minut sent fylldes lagledarlistan i och lämnades in.

Efter att ha installerat oss på plats i badhusets relaxavdelning, (vår ombyteslokal), kopplade vi av med lite tävlingsskådande. Därefter uppvärmning till snabb och rolig musik. Kändes oerhört bra. Någon timma innan vår tävlingsstart, Ankis debuttävling, bytte vi om. Första heatet kändes bra. Tyvärr bara 14 par i klassen. Vi stannade på elfte plats, nöjda men utan framgång. För klubbkompisarna gick det desto bättre. Bland annat en andraplats för våra medresenärer.

Efter tävlingen åkte vi en kort bit till den pizzeria jag hade sikte på. Åt gott innan vi åkte hemöver. Visserligen en liten klantig och högst oväntad felkörning i "hemstaden Ludvika", men strax på rätt kurs. En hemfärd som blev lugn, trevlig och behaglig... Hade vi varit aningen lite piggare och tidigare hemma, hade vi nog fortsatt till Norrtälje för ytterligare dans till Blender...

Söndagen den 10 oktober 2004: Sov ut ordentligt. En perfekt söndag med avkoppling som huvudsysselsättning. Efter frukosten avnjöt vi ett flertal gamla dansvideofilmer. Först om eftermiddagen begav vi oss in mot stan. Jag skjutsade Anki hem och parkerade samtidigt bilen i stan. Fick skjuts vidare med Fia till Yesterday, för en mycket njutningsbar och trevlig danskväll till DRIFTERS. Söndagarnas mer mogenbetondade dans är kanske inte min naturliga dansarena, men tillsammans med Fia fick jag en riktigt givande och bra "träningskväll" utan allt för mycken uppbjudningsjakt. En riktigt perfekt avkoppling, dans efter dans... Ett bra sätt att komma igång och känna den träningsformen som vi tidigare haft naturlig. Nöjd fick jag efter danskvällens slut skjuts tillbaka till stan och den parkerade bilen. Forsatte med föräldrarnas bil, men bara något kvarter till en parkeringsplats utanför Ankis fönster och lägenhet. Eftersom det lyste i fönstren stannade jag kvar hos Anki istället för att genomföra den planerade hemfärden till Rotebro.

Måndagen den 11 oktober 2004: Gick upp vid femtiden om morgonen för att hinna lämna tillbaka den lånade bilen till mina föräldrar. I stan var det mycket nära nollgradersstrecket. Vatten på frontrutan till dess att vindrutetorkarna gått en vända över vindrutan. Då var resterande vatten direkt fruset. På radion varnades dessutom för blixthalka i norra roslagen. Men längs min färdväg var väglaget torrt och bra. Bytte därför bilen mot min motorcykel och åkte efter en mysig frukost hos mina föräldrar vidare hem till mig. Motorcykelns termometer visade då på en minusgrad.

Väl hemma sov jag vidare. Laddade inför en arbetsnatt...

Tisdagen den 12 oktober 2004: Arbetsnatten bjöd på stor variation. Huvudsakligen var det ett lagom tempo men med ganska många arbeten ute. Framkomligheten var inte den bästa om morgonen, trots att arbetena avslutades i tid. Lagom till alla avspärrningar var hävda uppstod oväntat två växelfel i Kummelby. Då de första tågen på plats utgjordes av sena godståg blev det snabbt tågkö och morgontrafiken såg dyster ut. När väl tågen hörde av sig vid stoppsignalen flöt det på relativt bra, men tyvärr tvingades man efter ett par minuters dyrbar väntan själv ringa upp. En process som tog tid och som skapade många förseningsminuter då telefonen i övrigt ej var upptagen nämnvärt mycket. När avlösningen kom hade jag dock lyckats bringa relativt god ordning och bra förutsättningar för fortsatta morgontrafiken och den kommande morgonrusningstrafiken. De sena godstågen hade effektivt ställts på var sitt spår i Uppsala, (spår 11 och 12), i väntan på snar färd vidare mot Gävle. Dock ett beslut som min avlösning effektivt tog tag i...

Var i vaket tillstånde ytterligare någon timma efter hemkomsten om morgonen. Sov sedan gott till eftermiddagstid då jag njöt en lugn tid i hemmet. Uppladdning inför en ny stundande arbetsnatt...

Onsdagen den 13 oktober 2004: Efter en arbetsnatt med tidsöverdragande arbeten i Bålsta, åkte jag hem för att sova. Vid passagen av Rotebro station sov jag som allra bäst. Steg därför av vid Upplandsväsby för bussfärd hem. Höll en mycket låg profil under eftermiddagen. Inte speciellt mycket blev gjort i hemmet. Om kvällen, vid 18-tiden, mötte jag Anki vid Slussen. Dessförinnan hade jag haft trevligt sällskap av min vän Anneli och en kollega till henne, även de påstigandes i Rotebro. I dansklubbslokalen bjöds ett föredrag i MENTAL TRÄNING. Kanske lite ytligt hållet men ändå tänkvärt och en hel del att ta fasta på. Tyvärr var jag riktigt trött inför den fortsatta dansträningen, mycket svårmotiverad och oerhört seg. Svårt att fokusera och koncentrera mig. Välbehövlig sömn hemma hos Anki...

Torsdagen den 14 oktober 2004: Åkte till jobbet för en dagtur mellan 10.15 och 18.15. En riktigt omväxlande arbetsdag med en påtaglig mängd påkörningsolyckor runt om i landet, med avstängda spåravsnitt, förseningar och i vissa fall omledningar som följd. För min del mest påtagligt i och med avstängning mellan Löten och Samnan.

Lyckades av en kollega tigga till mig en tidig avlösning. Hann därför förbi modelljärnvägsbutiken strax före stängning. Tog sedan bussen hem till Ankis lägenhet för uppställning av de två nyinköpta loken och och godsvagnarna. Fortsatte relativt omgående mot danskluben. Dock åter via jobbet för att hämta de väskor jag medvetet lämnat kvar. Den sociala danskvällen blev bra, men kanske något lite mer avslagen än vanligt. På slutet verkade alla ha funnit sin danspartner för kvällen, varför partnerbytena blev klart färre än normalt.

Även denna torsdagskväll stannade jag kvar i klubblokalen för att basta och städa. Tog en buss strax efter midnatt för färd till Anki. Hon sov som väntat redan gott vid min lägenhetsankomst.

Fredagen den 15 oktober 2004: Njöt sovmorgon hemma hos Anki. Var visserligen uppe en tid under morgonen för att skriva dagbok, men sov snart vidare. Eftermiddagen vigdes åt jobb. Ett eftermiddagspass som slutade i lagom tid för att duscha och göra sig iordning för en danskväll på Mälarsalen till Blender. Denna gång var det Lindas "återkomst" som gladde mig mest. Underbart när goa vänner dyker upp till dans. Danskvällen som sådant gick alldeles för snabbt. Men trots detta var jag relativt nöjd när tunnelbanan nyttjades för färd till centralen, vidare med nattbuss mot Rotebro...

Lördagen den 16 oktober 2004: Sov gott, relativt snart efter ankomsten med nattbussen till Rotebro, efter fredagens dans till BLENDER. Vid 11-tiden var vi på benen. Då hade min väckarklocka, (mobiltelefon), medvetet ringt ett otal antal gånger. Anki tog pendeln in till stan och jag tog motorcykeln till jobbet. Sveavägen var en trög historia, varför jag snart valde att ta vägen via Odenplan och Norrabantorget istället. Kom fram i lagom tid för tjänstgöring.

Arbetsdagen blev mycket lugn. Allt bortsett ifrån ett växelfel Blackvreten som efter ett tåg mot stopp krävde omstart av ställverket. Tack och lov bara två tåg försenade av detta, ca 10 min vardera. Blev tidigt avlöst och såg min chans att hinna hem och hämta min mobiltelefon. En telefon jag var övertygad om att jag packat ner på något ovanligt ställe, men som jag inte kunde finna. Men väl hemma hittade jag den invid mina hemnycklar. Vände i hissen, ringde Anki och gav mig av till stan. Bjöds på god vegetarisk lasagne till avkopplande TV i soffan... En TV-kväll som för min del avslutades med filmen "The Englishman Who Went Up a Hill but Came Down a Mountain". Andra gången jag såg denna avkopplande film med bland andra Hugh Grant i huvudrollen.

04-10-06, onsdag

Arbetsnatten blev riktigt bra. Med endast arbeten i Jakobsberg och Kolbäck, kunde jag i god ro låta trafiken passera mitt bevakningsområde med optimala vägval. Lite sent avslutade Jakobsbergsarbeten, men med en extra liten fordonsfärd lyckades morgonpendlarna till slut komma iväg i princip tidtabellsenligt. Efter lite morgonsömn på hemmaplan ska städningen fortgå. Eventuellt bjuder också dagen på dansträning, men det återstår att se...

Söndagen den 26 september 2004: När jag slutade mitt arbetspass var jag så där oförskämt pigg som man ibland kan vara. Andra natten i rad utan direkta trötthetstecken. Anki var kvar på landet i Nynäshamn, men jag valde trots det att stanna kvar i stan (även en stund på jobbet) för att få ut lite av min sociala överskottsenergi. Mest drabbad blev nog "SPAM" som jag såg till var pratbar i arla morgonstund. Å andra sidan inte var dag man får tillfälle att fira "årsdagen" av medvetet dansande, bland annat på Mälarsalen för exakt ett år sedan. Vad vi gjorde tidigare i livet vågar jag inte gå i god för. Vem vet om vi dansade på Öland i slutet på nittiotalet utan att "veta om det"?

Det var egentligen först sedan jag utnyttjat tiden för frukosthandling, en bra bit in på förmiddagen, som jag blev rejält trött och gladde mig åt hemfärd. Väl i säng på hemmaplan sov jag gott fram till närmare klockan 17.50...

Kvällen bjöd på en del datorsittning och stundom lite ICQande. Tyvärr åkte jag aldrig över till Anki. Blev snart åter igen trött och njöt istället av soffan och sängen på hemmaplan. Skulle trots allt upp tidigt om måndagen...

Måndagen den 27 september 2004: Tidigt avlöst efter en morgonarbetstur åkte jag hem och sov middag. Om kvällen tog jag motorcykeln in mot stan och Anki. En trevlig motorcykeltur som egentligen gärna hade fått vara längre... Men visst var det mysigt att få komma in i värmen hos Anki...

Tisdagen den 28 september 2004: Hade en sovmorgon som delvis avnjöts i Ankis lägenhet. Men relativt tidigt var jag ute och njöt av en motorcykeltur i härligt höstväder. Efter en tur till Danderyd (för tankning) fortsatte jag vidare längs E18 till Brottby. Därifrån längs landsvägarna i riktning mot Kårsta och så småningom Gottröra. Underbara vägar som förgylldes av vackra höstlövsfärger. Även om höstlövsfällningen delvis kommit igång, pryddes träden huvudsakligen av vackra njutbara löv. Nu kändes det verkligen att man utvecklats som förare. Delar av vägvalet inspirerades av förra årets landsvägskörningslektioner i samma vägregion. Då hade jag svårt att hålla 70 km/h mer än undantagsvis. Nu var det snarare tvärt om, med lägre hastigheter endast i de skarpare kurvorna och där bebyggelsen påbjöd ett lugnt tempo. Bortsett från en gullig kattunge i "farlig vägnärhet" kändes resan underbar och mycket välkontrollerad.
   Efter en hemfärd via Arlandatrakten (längs Almungevägen) och Upplandsväsby kom jag hem i lagom tid för att duscha och sedan ge mig av mot jobbet med tåg.

Efter eftermiddagsarbetsturen tog jag bussen till Anki. Det kändes som evigheter sedan jag sist åkte innerstadsbuss. Nästan en ovan känsla...

Onsdagen den 29 september 2004: Tog mig med kommunala färdmedel till jobbet. Var för en gångs skull riktigt tidigt i utbildningslokalen. Hann med en god frukost innan årets fortbildning inleddes med det årliga provet i säkerhetsföreskriver. Var inte direkt nöjd med poängresultatet. Har svårt att värdera hur väl relationen av fakta i frågorna harmonierar med givna svar. Där mina svar var uppenbart fel fanns knappast frågetecken, men däremot hävdar jag att ingångsfakta i vissa frågor saknades för att med tydlighet utmynna i förväntade svar. Alltid en fråga av tolkning och uppfattning av arbetssituationen. Kanske mer speglar hur ofta vi får tolka indata i vår arbetssituation. Den som vanligtvis ringer kanske har bilden klar för sig, men utan kontrollfrågor kan det vara svårt att måla upp rätt scenario...

Om eftermiddagen upplevde jag mig själv som rejält stressad. Inte direkt i tillvaron som sådant, men inombords. Gladde mig dock åt kvällens program som bestod av motorcykelkörning till Vallentuna och den inledande timman av en körkväll i digital-anda. Därefter fortsatt färd vidare till dansklubben och instruktörsledd tävlingsträning med Christofer. En utsökt träning som vanligt.
   Efter avslutad träning tog jag motorcykeln hem till Rotebro för en natt ensam i hemmet.

Torsdagen den 30 september 2004: Startade min dag på hemmaplan. Tog tåget till en fortbildningsdag på jobbet. Den andra av två stycken, innehållande bland annat erfarenheter från räddningsaktioner med farligt gods. Vidare även katastrofplaner för olyckor i tunnlar längs våra banavsnitt. Inga drömscenarior direkt, tvärt om...

Om kvällen tog jag min motorcykel till den sociala danskvällen. En mycket trevlig tillställning och dans med relativt många klubbmedlemmar. Stannade kvar och städade ett tag innan jag i sen timma tog motorcykeln över till Anki. Hon hade hunnit vara hemma ett bra tag vid det laget...

Fredagen den 1 oktober 2004: Efter en natt hos Anki tog jag MC:n till jobbet för första gången. parkerade på Kungsbron vid avsedd parkeringsplats. Riktigt förnämligt nära arbetsplatsen tycker jag. Efter avslutat arbetspass åkte jag hemåt. Irriterades över en bilist som inte tycktes förstå begreppet "högerregel". Inte ens i en korsning med näst intill stillastående trafik. När jag ansåg mig ha säkrat en plats i kön försökte han helt plötsligt pressa sig in mellan refug och motorcykel i den endast decimetermarginalslucka som jag tillfälligt släppte till. Låtsades inte om honom utan styrde istället centimeter för centimeter närmare mittbetongavspärrningen, (med full kontroll i backspeglarna), till dess han inte kunde avancera ytterligare i oförskämd stil. Det hade varit skillnad om han stått och spärrat övergångsstället, men det var fritt bakom honom. Enligt mig en konstig attityd i alla fall... (Undrar om han tänkte lika dant om mig, trots att jag låg klart före honom hela tiden...)???

På hemmaplan gick tiden snabbt fram till dess det var dags att följa med Anki på födelsedagskalas hos Ingrid och Magnus (med dottern Marie). Mötte upp Anki vid T-centralen för färd till Telefonplan och vidare med buss. Bjudningen blev mycket trevlig. Var inledningsvis sparsam i min konversation, men fann efter någon timma riktigt intressanta diskussionsämnen. Efter ett par timmar begav vi oss vidare mot Mälarsalen. Det kändes helt rätt att vi inte jäktat dit, samtidigt som det var skönt att få dansa av sig lite. I den delvis ombyggda lokalen, Mälarsalen, var ännu ventilationen obrukbar och värmen högst påtaglig. Vet inte om det är jag eller bandet som ändrat oss, men jag upplevde inte den tjusning jag förr fann i den tempobetonade musik som presenterades. Istället njöt jag mer av den ibland lite udda pausemusik som spelades. Bland annat fick jag en helhäftig låt tillsammans med Caisa. Dans i dubbeltempo till lite speciella discoaktigarytmer. Kvällen blev trots allt godkänd även om det inte skadade att fika bort lite danstid...

Lördagen den 2 oktober 2004: Lördagen inleddes med en resa hem till Anki, från Mälarsalen och dansen till ZLIPS. Sömnbehovet var relativt stort och jag var inte direkt tidigt upp ur sängen. Efter frukost tog jag buss och tåg hemöver. Gjorde relativt omgående en utflykt med motorcykeln till mina föräldrar. Med avbrott för en hemfärd och lite packande var jag hos mina föräldrar till omkring klockan 20.00. Då begav jag mig åter igen till Anki, där jag bjöds mycket välsmakande spagetti och köttfärssås i en märkbart ansiktslyft och totalstädad lägenhet. Sov gott när väl sängen och liggställning intogs...

Söndagen den 3 oktober 2004: Anki och jag steg upp i lagom tid för att hinna med en stadig frukost. Ska väl erkännas att jag var den långsammare av oss, den som fick ta med några av smörgåsarna som matsäck ut på den ridning vi skulle genomföra. Tillsammans med Ankis vän och kollega Annelie, blev vi upphämtade av Anna vid Tekniska högskolan klockan 11.45. Utanför Åkersberga samlades vi ett gäng, (jag och sex tjejer), för att rida Islandshästar. Första ridturen någonsin för min del.

Väl ute på ridskolan kände jag mig trots allt ganska trygg. Hade inte ens tillåtit mig reflektera över hur hästmötet skulle upplevas, utan hela tiden hade jag resonerat "att det nog skulle lösa sig". Fyra av oss var mer eller mindre helt hästovana. Ankis ridvana gjorde mig nog lite extra trygg i grunden, även om det knappast betydde att jag var trygg just när jag tillät mig bli ensam instängd med min tilldelade häst "SEIFUR" [säivurr], född år 1991. En häst som tilldelats mig eftersom jag inte hade en aning om hur hästrädd jag skulle bli eller vara. Ställde en del kontrollfrågor till den mer vana ryktarskaran innan jag vågade börja bearbeta min hästrelation. När sedan Anki besiktigade mitt jobb med bestämda borsttag, fick jag en bra fingervisning om hur hästar ska behandlas. Inte så ömt och försiktigt som jag inledningsvis tycktes inbilla mig...

När Seifur och alla andra turridningshästarna var sadlade ledde vi hästarna till hagen för lite inlednade ridinstruktioner. Även när själva turridningen startade kände jag mig trygg. Trivdes bra med att ligga sist i ledet på en häst som enligt instruktionerna "gjorde vad han skulle, men inte mer...". Detta märktes i uppförsbackarna där hastigheten markant avtog hela tiden. Annars var det Anna, direkt framför mig, som hade den långsammaste hästen. Framför oss (mig och Anna) red Anki, Linda, Hanna, Annelie och Lynda i nämnd ordning. Regnet som var utlovat kom riktigt lämpligt just när ridturens fikastund var avklarad. En kopp kaffe som smakade utmärkt och som verkligen gav mervärde åt en redan förträfflig naturnära dag. Jämförde ridningen i många stycken med min motorcykelåkning. Lite långsammare och lite mindre skyddsutrustning, men annars en nära naturupplevelse och något stort att hålla knäna omkring. Jag kände mig till och med hästvan i den bemärkelsen...

Under hemvägen tog vi en liten omväg in mot stan. Detta för att undvika motorvägsköer som plötsligt uppstod vid Arningeavfarten. Agerade vägvisare via Enebyberg, en lite extra trevlig utflykt. Väl i stan tog Anki och jag ett par smörgåsar innan vi begav oss över till hennes farmor. Där bjöds vi på fika. Avslutningsvis visade vi våra semesterbilder på min bärbara dator som vi medtagit... Kvällen i övrigt blev lugn framför TVn. Trötta efter en mycket händelserik dag.

Måndagen den 4 oktober 2004: Tidigt om morgonen tog jag motorcykeln från Ankis lägenhet till jobbet. Stadens gator låg härligt tomma, så där strax efter fem på morgonen. Just nu kommer jag att tänka på känslan som gruppen "Adolfson*Falk" förmedlar i sin låt "Stockholmsnatt". (Lyssna på den så förstår ni hur man skulle kunna känna om man var lite vildare av sig... *ler*)

Arbetsdagen var trevlig på många sätt. Hade lite att pyssla med och fick stundom köra ett större område än normalt. Hade lite svårt att hinna äta i lugn och ro, men hade å andra sidan inte så stor hungeriver efter några tuggor vid 09.30-tiden. Hungrigare var jag istället när jag efter arbetspasset gick ut på stan. Passade på att äta en god laxsallad under tiden modelljärnvägsbutiken hade lunchstängt.

När jag väl besökte modelljärnvägsaffären var det en uppenbar risk att jag skulle komma ut fattig. Men räddningen var nog att jag egentligen ville ha så många lok att jag inte kunde bestämma mig. För ännu är jag inget lok rikare...
   Bytte om på jobbet och tog motorcykeln hemåt. Kvällen avnjöts i lugn och ro i hemmet. Blev sugen på glögg (snart jul tror jag) varför jag öppnade en lättglöggsflaska som fanns kvar i kylen... Undrar om det bara var 2,1 volymprocent. Kände mig i alla fall mer påvärkad än vad en lättöl brukar göra... Avslutade kvällen med att se ett program med Stina Dabrowski TV-intervjuandes Magnus Uggla.

Tisdagen den 5 oktober 2004: När jag vaknade var förmiddagen relativt långt gången. I lägenheten ovanför hade renoveringsaktiviteterna startat för dagen, något som inte gjorde nämnvärt mycket. Kände mig relativt pigg och städlysten. I ett relativt makligt tempo gjorde jag sedan framsteg på hemfronten. Dammråttorna syns visserligen fortfarande i en del skrymslen, men jag ser fram emot att jaga dem under morgondagen. Då ska pappershögarna nått en lämplig nivå och golvet åter igen vara fullt synligt och dammsugarvänligt.
   Sent om eftermiddagen sov jag middag för att även vara lämpligt uppladdad till den kommande arbetsnatten. Ett förfarande som lyckades väl, trots att Anki lyckades ringa mitt i sömnen... *ler*, just som jag drömde att vi lyckades med ett avancerat dansnummer som snarare varit i Boogie Woogie-stil än i buggstil och med ombytta roller mot vad jag förstår var förebilden... Trodde mig nog känna Ankis hand stadigt bakom nacken, något som lär ha varit kuddkanten...

Arbetsnatten inleddes lugnt och behagligt även om den vanliga tågträngseln mellan Västerås och Sala inte visade på något undantag denna afton. Går i princip inte att trafikera i den grad den grafiska tidtabellen gör gällande, utan att förseningar uppstår. Trånga sektioner både i Sala och längs linjen vidare mot Västerås. Ibland gläds man här åt att något godståg redan är sent, ibland är det istället rena "pesten"...

04-09-25, lördag

Veckan i största allmänhet har präglats av ledighet, med en god blandning av allt ifrån aktivt pysslande i hemmet till raka motsatsen med vila och förströelse som grund. Lördagen blev i huvudsak av det sistnämnda slaget. Hade tänkt betala räkningar, men när jag inte kom in på bankens hemsida så försvann möjligheten till nyttoprojekt... *ler*

Inväntade istället arbetsnatten som startade med en rivstart. Ett växelfel i Kummelby gav i sin tur ett signalfel och innan bekymren var över efter ca 90 minuters hektiskt arbete hade även datorställverket fått startas om på nämnda station. Allt detta tillsammans med en planerad enkelspårsdrift mellan just Kummelby och Häggvik. Alltså en hel anhopning av tåg... Själva växelfelet visade sig bero på en liten illvillig sten som gjorde allt för att växeltungan skulle förbli ur kontroll i ett av dess lägen...

Dygnets största glädjeämne kan jag dock leva länge på. Var hur pigg som helst när jag tidigt om morgonen kom hem med motorcykeln efter en nattlig härlig tur från de djupa skogarna kring Yesterdays danspalats. JANNEZ hade givit mig en utomordentlig start på helgen. Inte minst med tanke på att jag fick dansa med alla jag ville, samtidigt som jag egentligen hade arbetstid. Ett arbetspass som jag mot alla odds hade lyckats byta bort. Annars hade jag fått vänta månadsvis för att bland annat få dansa med "SPAM". I övrigt bjöd Anki på en underbar pausedans i högt tempo. Kändes som om vår träning gjort susen för vår del. Därtill har jag fortfarande ett varmt minne av förra helgens underbara dans med henne till bandet HOFFMAN CIRKUS. Den upplevelsen tillsammans med dygnets dans på Yesterday gör verkligen dansen både spännande, häftig och upplevelserik...

Måndagen den 20 september 2004: Redan när jag kom till jobbet, tidigt om morgonen, insåg jag att jag ännu inte var uppsatt på något specifikt arbetspass om tisdagen. Sökte därför ledigt och hade efter beviljandet att se fram emot en arbetsvecka som fortsättningsvis endast bestod av tidig tjänstgöring onsdag morgon och natten mot söndag. Resten ledigt, hur underbart som helst... Nu fanns god chans att komma ikapp min inre längtan av att få vara hemma en hel del och att hinna ta lite motorcykelturer...

Direkt efter avslutad morgontjänst åkte jag hem för att hämta min motorcykel. Åkte in till stan för att fika med Malin. Men tiden blev knapp i och med att jag även lovat ta med Jenny T på en motorcykeltur. Fikastunden fick därför bli uppdelad i två delar, både före och efter motorcykelturen. Strax före klockan 18.00 byltade Jenny och jag på oss motorcykelkläderna. Detta i åskådande av en hel del elever från den folkhögskola vi stämt möte vid. Färden startade med en sväng förbi en bensinstation och sedan vidare, efter tankning, längs diverse småvägar genom Boo ut mot Gustavsberg och vattnet vid Räknäs. Mörkret började falla, så efter en liten kort bensträckare fortsatte vi utflyckten tillbaka mot Björknäs och Tollare. Ett stilla duggregn kom i stort sett samtidigt som vi åkte upp på motorvägen. Ett regn som inte gjorde något, som var ganska mysigt att ha i mörkret. Vistelsen hemma hos Jenny blev sedan i kortaste laget. Hade gärna varit kvar en tid, men samtidigt ville jag tillbaka till den avbrutna fikastunden hos Malin, innan regnet tilltog. Ett besök som varade en bra bit in på kvällen, lagom till dess att Anki skulle få mitt nästa hembesök, för natten... En riktig frihet att äga en motorcykel. Därtill bra träning på stadstrafikskörning mellan alla goda vänner... *ler*

Tisdagen den 21 september 2004: Gav mig av från Anki en bit in på förmiddagen. Var fylld av energi och glädje över att ha en semesterdag mitt i veckan. Diskade och städade i ordning en del i Ankis kök innan jag tog en städtur ut till Dansklubben. Där fortsatte jag i sann städaranda. Inte speciellt länge, men tillräckligt för att känna mig nöjd över min insats. Efter en lite krokig färd genom stan styrde jag till slut motorcykelfärden hemåt. Lite av städargnistan hade nog mattats vid detta laget, men tillräckligt mycket fanns kvar för att inte helt bli distraherad av hemmets alla andra sysselsättningsknep.

Höll mig under kvällen för mig själv. Hade dock en god kontakt med omvärlden via både ICQ och telefon. Anki verkade mycket tacksam över min diskarinsats före avfärd... Kändes bra att ha gjort synlig nytta någonstans... *ler*

Onsdagen den 22 september 2004: Det kändes nästan ovant att åka iväg hemifrån för tidig tjänstgöring. Dels naturligtvis beroende på att jag ofta är hos Anki, men också beroende på att antalet morgontjänstgöringstillfällen i mitt schema är relativt få till antalet. Kände mig nöjd när jag efter avslutat arbetspass gick ut till en ny ledighet. Denna gång fram till natten mot söndag. Arbetspasset hade varit som förväntat, med lugn inledning och en hektisk lunchperiod. Hur som helst trevlig och energiladdande...

Efter ett par timmar i hemmet tog jag motorcykeln ut till dansklubben. Anki och jag tränade på egen hand. Ett träningspass som var till belåtenhet. Var för sig åkte vi sedan till Ankis lägenhet för nattvila...

Torsdagen den 23 september 2004: Anki skulle iväg relativt tidigt till jobbet. Själv var jag inte så speciellt mycket senare iväg hemåt på motorcykeln. Blev mellan Roslagstull och Norrtull i mitt tycke svårt trängd av en bussförare och hans ekipage. Bara för att jag släppte in en bil från hans fil, enligt varannanprincipen, hade jag inte mycket till övers för att han också skulle dit. Det var stora skillnader i trafikvett dem emellan. Bilisten hade tydligt blinkat och låg framför. Bussen helt och hållet vid min sida utan att vara speciellt tydlig i sin teckengivning. Bara pressa på... Markerade tidigt att han inkräktade på mitt territorium genom en kort signal med signalhornet. Kön var i princip stillastående hela tiden, så ingen fara i den bemärkelsen. Men då han ytterligare drog in krymte strax avståndet och jag markerade åter igen med ett par kortare signaler. Ytterligare pressad blev jag tvungen att signalera konstant. Först då (förhoppningsvis uttittad av sina resenärer) såg han oroligt ut genom sitt sidofönster, minskade på prejningsvinkeln och smet in framför med lite mer hänsyn... Hade han haft rimligare framförhållning och mer trafikvett hade jag inte varit sen att hjälpa även denna hjälplösa yrkesförare...

Resten av hemfärden blev i alla fall en njutning. Att åka med hösten knackande på frontrutan är egentligen ganska mysigt. Med handtagsvärmen och vindskydden sitter man till och med bra på sin sits. Inspirerande nog för att egentligen göra långfärdsutflykter... Hade det inte varit för den sociala dansen om kvällen, hade jag nog stuckit iväg, friare än någonsin... Nu nöjde jag mig med att kryssa runt lite i mina barndomskvarter, mellan skolpoliser och andra plikttrogna individer ute på gatorna. *ler*...

Efter städning i hemmet började man skönja visst resultat i trivselhöjande syfte. Det mesta handlar visserligen om papperssorterande, tidningskastande osv, men även längtan av möbelflytt har satt sin prägel. Dock sparsamt med möbelsläpande i detta städstadium... Om kvällen hämtade jag Ankis MC-kläder (i hennes lägenhet) och begav mig ut till dansklubben för lite socialkvällsdans. I en bastuvarm lokal kunde man sedan dansa av sig så mycket man bara orkade. Livemusiken, från en enmansorkester som ofta gjort dansklubben nöjd, förgyllde verkligen kvällen. Därefter var det bara skönt att efter en dusch sätta sig på motorcykeln hem emot Rotebro. Denna gång med Anki som passagerare och sällskap. En längre tids köande vid Klarastrandsleden, pga vägarbete, men annars en perfekt hemresa i natten...

Fredagen den 24 september 2004: Efter fortsatt städning i hemmet (inte den mest effektiva) och klädtvättande (utan anmärkning) var eftermiddagen långt kommen. Så småningom duschade jag, drog på mig MC-skyddskläderna och begav mig till Yesterday via bankomaten vid Infracity. Trots mina ambitioner att vara ute i god tid, fick jag lyssna till den första dansen från parkeringsplatsen. När väl motorcykeln var lämpligt placerad, återstod att snällt stå i kö. Men JANNEZ inspirerade redan vid detta laget och när sedan dansgolvet äntrades, (efter en uppfräschning), var lyckan gjord. Underbar danser kvällen igenom. Kände att jag hade energi nog även för att glädjas åt en lite stökig kväll på dansgolvet, (för övrigt en av de bättre till just JANNEZ på senare tid...)

04-09-19, Söndag

Under tiden discot fortsatte på Siggesta loge bytte jag om för hemfärd. Anki satt samtidigt och stretchade på golvet invid våra väskor. Även om vi under dansaftonsnatten hade riskerat att sticka ut med vår dansträning, hade vi känt oss varmt välkomnade. Inte minst med tanke på att flera personer kommit fram för att både berömma och samtala med oss. Hemfärden gick bra. Endast två rådjur åskådliggjorde sig vid sidan av vägen. Anki satt vid ratten samtidigt som jag satt och drack lättöl och räknade antalet synliga polisbilar. Minst två bilar var stoppade längs vägen, bland annat en fartsyndare som just bränt om oss i en omkörning...

Nattsömnen var underbar. Anki och jag sov till lunchtid. Det kändes att man varit rejält muskelaktiv under lördagskvällen. Lår och skinkmuskler gav de påtagligaste tecknen. Under eftermiddagen for vi ut till Ankis landställe, utanför Nynäshamn. Hade vädret varit stabilare hade vi åkt motorcykel, men nu fick det bli en bilutflykt. Under hemvägen även längs den väg jag helst skulle valt med motorcykeln... Vistelsen på landstället blev inte speciellt långt. Anki plockade tomater under tiden jag försökte få ett litet grepp om kommande val av nytt arbetsschema. Ett val som kommer bli mycket svårt...

Kvällen bjöd på stuvade makaroner och köttbullar i mitt hem. I övrigt en lugn kväll framför TVn.

Onsdagen den 15 september 2004: Efter arbetsnattens slut åkte jag hem. Var rejält trött och orkade inte vakna i tid för att gå av i Rotebro. Det fick bli bussen från Väsby istället. Tröttheten smittade av sig på hela min inre sinnesvärd, trots att jag tyckte förmiddagens sömn var tillräckligt god. För första gången använde jag själv begreppet "trettioårskris" för att sätta fingret på min inre sinnesoro, något så när. Såg absolut fram emot träningen med Anki, en instruktörsledd träning med Christofer, men ville i övrigt helst vara för mig själv, promenerandes eller i annan miljö än den vardagliga. Ett svårt vågspel mellan att vilja vara ensam och samtidigt söka närvaro och sällskap. Antalet tillfällen när jag fann mig själv borta i en egen drömvärld var något utöver det vanliga, med andra ord en annorlunda dag växlande mellan positiva drömmar och tankar inte långt ifrån grubblande tårar...

Hur som helst, efter en mycket bra och trevlig dansträning tog jag mig tid för en stadsvandring, lite SMS:ande och sedan hemfärd och sömn i en aningen utmattad tankevärld...

Torsdagen den 16 september 2004: Grubblerierna var fortsatt starka. Sov i omgångar under förmiddagen, men i princip så länge jag kunde och fick innan plikten kallade. Väl på jobbet fick jag en hel del välbehövligt tidsutrymme över till dubbelriktad datakommunikation med "SPAM". Så här i efterhand att betrakta som "Proffessionell SPAM-hjälp", i mina ögon. Skönt med vänner som har ett kommunikationsspråk och en kommunikationsnärvaro som passar mig lite utöver det vanliga. Så här i efterhand har jag svårt att tänka mig någon annan vän, som så effektivt kunnat styra om mina inre upprorstankar till lugnare tankegångar. Återstår att se om "trettioårskrisen" är en "trettioårskris" eller om jag kan fortsätta min vardag i ett normallugn med själslig inre ro... (Låter komplicerat *ler*)...

När arbetsdagen var slut åkte jag över till Anki. Fikade och sov över där, inväntandes en tidig fredagsarbetsmorgon...

Fredagen den 17 september 2004: Gick upp strax före klockan fem om morgonen. Efter en dusch tog jag bussen till jobbet för en ganska trevlig arbetsdag. Efter min lunch blev visserligen arbetsbelastningen stundom stor. Kanske mest beroende på att jag inte riktigt fick ro att förplanera mina järnvägssträckor simultant med ett växelfel i Västerås. Ett tåg, vars förare inte hörde av sig vid stoppsignal, hann dessutom i princip bli omkört av tre tåg, (inkluderande godståg), innan jag fick tag i rätt telefonnummer till föraren. Efter att han blivit införstådd i sitt misstag var han fortsättningsvis föredömlig i sitt kontakttagande. Men då hade han i princip tio minuters extra och helt onödig försening i bagaget. En försening som tvingades bli upp emot en halvtimma innan slutdestinationen var nådd, beroende på all annan trafik. I övrigt fungerade problemlösningen mycket smidigt för det ursprungligt växelfelsdrabbade fjärrtåget mot Göteborg, kört av en vän till mig. Med endast tretton minuters försening hade tåget hunnit besiktiga växeln, ogenomfarbar, hunnit informera ombordpersonal att agera signalgivare, med mitt tillstånd och på mina instruktioner backa tåget ett par hundra meter, för att sedan åka genom Västerås central på spåret bredvid den felande växeln, fullt trafikerbart...

Eftermiddagen i hemmet bjöd en del vila. Hade god lust att åka motorcykel, och gav mig därför ut på en kortare tur runt sjön norrviken, förbi mina föräldrar på en kortvisit. Hade jag haft några extra dagars ledighet hade det inte förvånat mig om en långfärd hade företagits. Längtade verkligen tillbaka till tiden för min härliga norrlandsutflykt på motorcykel i somras. Väl hemma igen gjorde jag istället iordning mig för en danskväll på Mälarsalen i mässhallen. Egentligen var jag ursprungligen helt avtänd på tanken att dansa till Wahlströms. Men Jenny kom dit samtidigt som mig, som en räddande och igångsättande ängel. Anki lyckades jag inte få tag i förrän vid första pausen. Länge såg det ut som om avsaknaden av dansglädje skulle förkorta danskvällen, men till slut var det ändå dags för sista dansen. Hur som helst trevligt att träffa lite dansfolk...

Lördagen den 18 september 2004: Anki och jag fick vänta en halvtimma på nattbussen, sedan vi i en redan uppgiven ambition lyckades se bakänden på nattbussen före. Väl hemma var det skönt att sova ut...

Lördagen nyttjades till välbehövlig lägenhetsstädning. Resultatet ej fulländat, men på rätt väg. Kvällen bjöd på en utflykt utöver det vanliga. Ett band, "HOFFMAN CIRKUS" skulle spela ute på Värmdö, på Siggesta gård, loge... En tillställning blandad av disco- och danspublik. Logen visade sig vara en underbar danslada, i många stycken perfekt. För Anki och mig blev detta en oförglömligt bra kväll med dansträning. Även om Anki dansade med ytterligare en person, (innan vi ens startat), kädes det som om vi skulle ha roligast av varandras danssällskapande. Och det hade vi... HOFFMAN CIRKUS uppfyllde mina höga förväntningar mer än väl. Hade själv rekommenderat Nackswinget att ta en titt på dem, sedan jag sekundsnabbt övertygats om den musikaliska kvalitén och dansvänligheten i samband med ett längre inslag på lokal-TVn hemma i Sollentuna. Bandets presentation av discohits, schlagers och hårdrock kan inte beskrivas i nog upphöjande ordalag. Jag hade min bästa danstränings- och danskväll på ett oräkneligt antal år. Bäst kan jag beskriva känslan av en fullständig danslycka när låren mot slutet började uppvisa mjölksyresymptom. Trots att detta knappt handlade om fyra timmars musik- och dansupplevelse, var utmattningen och danslyckan i den bästa av Ö-viksmarors tappning. Skulle gärna ha fortsatt krypandes i takt om extranumren blivit fler. Så många dansare var det som missade sitt livs dansträningskväll till HOFFMAN CIRKUS. För att få detta arrangemang på Siggesta loge till en normalt uppskattad danskväll krävs dock en digrare skara av dansfolk, även om Värmdödansförening gjorde ett tappert försök att fylla golvet... Nämnas bör även pausemusikens höga standard, ofta i sann 80-talsdiscotappning...

04-09-14, tisdag

Efter att ha åkt hem från min sorgtyngda vän i natten, på ett ganska mysigt regnvått motorvägsavsnitt, fann jag god sömnro i min säng. Hade lämnat min vän någon gång vid 03.30-tiden och sov före gryningen till en bra bit in på förmiddagen. Kände ett riktigt varmt och gott lugn inombords. Men denna känsla förbyttes i en inre oro när jag insåg att jag inte spontant blev överlycklig över väntade evenemang i kalendern, trots att jag borde vara det. Ibland är det svårt att anpassa sig i tankar när förutsättningar ändras. Troligtvis inre och helt egna bekymmer, som i möjligaste mån inte ska drabba andra... Får klura lite på hur jag vill nyttja min fritid och framtid.

En stor del av dagen företogs sittandes framför datorn. Inte minst den relativt nyåterinstallerade ICQn upptog min tid. Egentligen var det städningen som blev lidande, men det har den ju alltid mer eller mindre varit... *ler* Några effektiva städminuterar blev det trots allt under matlagningstiden. Sprödbakad Kummel och ris samt sås fick stå på matsedeln. Nu, efter middagssömnen är det så dags för nattjänstgöring...

Fredagen den 10 september 2004: Nattpasset slutade i samma goda anda som det börjat. Var fortsatt ganska pigg och beslöt mig därför att stanna uppe till dess bussen mot Ö-vik skulle avgå. Brände bland annat en CD-skiva med bilder jag lovat en vän, aktiv deltagare på just Ö-viksmaran, sedan hösten 2001. Slutförde dagboksskrivandet och var sedan redo för avfärd.

Mötte upp Anki och övriga dansresedeltagare vid Centralen, Vasagatan. Färden norrut gick utan problem. Det var till och med riktigt skönt att sitta utomhus vid måltiden Tönnebro. Väl uppe i Örnsköldsvik, vid 18-tiden, installerade vi (Anki och jag) oss i rum 229. En korts stunds återhämtning och sedan duschande inför en danskväll som var aningen svår att få grepp om. Banden som spelade, AVALON, ZLIPS och PERIKLES, gav bra danslust, men ute på dansgolvet var det aningen blekt trots detta. Nästan aningen glest på golvet och en avslagen dansmentalitet. Jag tror att jag själv var på hugget. Skapade mig en tes om att: "Avsaknaden av trängsel gjorde att de dansanta, danslystna, fann varandra direkt, att jag fick tag i de mindre dansabstinenta individerna som inte vågade ge och ta..."

Lördagen den 11 september 2004: Dansen fortsatte till en bra bit över tre på natten. Men även om jag klagat aningen på dansstämningen, så kunde jag gå både trött och nöjd ut till bussen med nattmacka och läsk i min hand. Kanske var det allt vitamindrycksdrickande som gjorde att jag fortfarande kände mig i god fysisk form...

Efter en dusch var det gott att krypa ner i hotellsängen. Sov visserligen bra, men om morgonen kändes det att kroppen varit aktiverad. Frukosten smakade perfekt, bortsett ifrån att pannkakorna var bland de sista i plåten, aningen torkade...

Vid 12.30-tiden tog Anki och jag bussen ner till stan. Jag för att koppla av i simhallens relax-avdelning, Anki för att göra stan. Själv blev jag snart dock rastlös. Längtande efter Anki gav jag mig ut på stan för att leta... *ler*... Hoppet att finna henne innan hemkomsten till hotellet var inte så överdrivet stort, men väl värt ett försök...

Om kvällen bjöds till middag på "Parken". Tyvärr inte så storslaget god mat som brukligt är, men praktiskt gott för kvällens väntade energiåtgång. Avtackningen av Annelie, som för sista gången stod för bussarrangemanget, var dock minnesvärd. Trots allt är det tretton och en halv resor jag varit med på. Helt sagolik siffra...

Denna danskväll/natt kom att bli raka motsatsen till fredagens avslagenhet. Man såg en dansgnista i nästan vart öga, golven var relativt välfyllda och stämningen oslagbar. Det var i princip endast en foxtrot som jag hade kunnat avvara, annars var jag överväldigad av dansglädje och vänligt sinnade intryck. Jag tror i princip alla kunde skriva under på den härliga dansstämningen, inte minst Anki.

Söndagen den 12 september 2004: En bra bit efter tre om natten var extranumrena spelade. BOOGART, BLENDER och GAMBLERS hade i nämnda ordning sett till att göra danskvällen minnesvärd. En av de sista foxtrottarna kom också att bli mitt minne av danshelgen. Musikanpassning och tempo in i yttersta tåspets. Låten, ett disneypotpuri som jag normalt sett är aningen trött på, gjordes nu om till full njutning... Kort sagt, när danskvällen var slut var jag åter igen fullt nöjd med danshelgen, fysiskt medtagen på ett positivt sätt...

Väl åter på hotellrummet packades det innan sömnen. Om morgonen steg vi upp, duschade och gick ner till hotellfrukosten. Åter igen var slutdelen av frukostmenyn en besvikelse. Denna gång var pannkakorna helt slut...

Bussresan gick smidigt hem. Från jobbet hämtade jag datorn som lämnats kvar före avfärd. I hemmet kopplade jag av om kvällen, främst genom tid vid datorn...

Måndagen den 13 september 2004: Min lediga dag inleddes med ett tandläkarbesök vid niotiden. Inget hål, men däremot en självklar kommande lagning av den tand jag för flera år sedan rotfyllde. För ett antal månader sedan lossnade resterande del av emaljkanten på en av sidorna runt lagningen. Något som i sig inte utgjorde några problem i och med att den slitstarka delen av lagningen bestod intakt.

När kvällen kom tog jag ut två tusen kronor, för att med god marginal kunna finansiera min del av modelljärnvägsklubbens digitalisering. Även denna körkväll skulle mest bestå av utprovande och tester inför den totalt digitaliserade trafikstarten inom någon månad. Ser fram emot den dag det finns tillräckigt många köragregat för en intressant trafik.

Strax efter att fikastunden var avslutad fick jag ett SMS som fängslade mig. En mycket god vän, tjejkompis, var djupt sorgtyngd och önskade få skingra sina tankar i någon form av tröst. Inom loppet av några minuter var jag på väg från modelljärnvägsklubben, på min motorcykel i riktning mot stan. Kände mig varmt välkomnad och trivdes gott i hennes sällskap, trots att jag inombords tog starkt intryck av stundens allvar. Alltid svårt att förlora någon nära och älskad och inte alltid lätt att vara en trygg stödjande vän... Förblev kvar en bra bit in på natten...

04-09-10, fredag

Arbetsnatten börjar lida mot sitt slut. Hittills en lugn arbetsnatt med relativt få arbeten ute. Dagen väntas bjuda en bussfärd till dansmaran i Örnsköldsvik, tillsammans med bland andra Anki. Riktigt längtar efter att få komma dit igen. Hur trött jag är ikväll vågar jag inte tänka på, men med hotellrum som väntar i natten spelar den saken ingen större roll. Bara jag får dansa loss under kvällen och natten...

Lördagen den 4 september 2004: Dagen förvaltades på hemmaplan. När jag sovit efter nattarbetspasset var jag visserligen rejält sugen på en motorcykeltur, men jag ansåg samtidigt att jag hade lite för lite sömn i kroppen för att vara den riktigt lämpliga föraren i trafiken. Istället njöt jag av Finnkampen och en hockeymatch mellan Sverige- och Finland i Worldcup. Efter mycket kämpande blev det 4 - 4 mellan länderna, trots underläge med 1 - 3. Att jag inte, som planerat, behövde ladda inför ytterligare en arbetsnatt var en ren njutning. En ganska lättarbetad helg, speciellt som jag lyckats byta till mig en söndagsförmiddagstur. Men tro inte att jag kom i säng tidigt för det, nej en TV-film fick mig att vaka till strax efter midnatt. Men sedan sov jag gott...

Söndagen den 5 september 2004: Efter en promenad ner till stationen tog jag morgontåget in till stan och jobbet. En lugn och skön arbetsmorgon, min tidigare favorittur som jag inte längre har i grundschemat. När arbetsdagen var över kom jag ut till skön sensommarvärme. Väl hemma blev det en stunds vila och lite slötittande på finnkampen, innan det var dags att iordningställa sig inför en underbar danskväll NON-STOP på Yesterday till ZLIPS och WAHLSTRÖMS. Zlips bjöd på huvuddelen av dansbehållningen, med ett underbart framträdande, och Wahlströms spelade något sämre pausemusik enligt min smak...

För första gången tog jag motorcykeln ut till en dans. Var ute i relativt god tid, lagom för att åter igen hinna fräscha upp mig innan första dansen. Danskvällen blev mycket, mycket, intensiv och kraftuttömmande. Förutom flertalet danser med "SPAM", i alla möjliga tempon, lyckades jag dansa med dansvänner jag inte dansat med på många år. Hettan var tryckande. Om det inte hade varit för utomhusvärmen, så hade nog andra ansett att det var danserna som var "heta". Och ja, vissa danser satt som gjutna i en minnesbevarad form, (kände mig mer uppvaktad än vanligt), likt outtröttliga danser åtta till tio år tillbaka i tiden. Kanske på väg mot en formtopp lagom till den kommande Ö-viksmaran. Vem vet? Utmattad, nöjd och belåten tog jag i alla fall de sista danserna tillsammans med "SPAM" innan det var dags för ombyte och hemfärd med motorcykeln.

Utomhus var det fortfarande behaglig temperatur. När jag förberett motorcykeln för avfärd ringde jag Anki, som nyligen åter landat på svensk mark. Veckan i Frankrike hade varit bra. Så även flygturen Paris- Arlanda. För hennes del återstod en flygbussresa hem. Själv inriktade jag mig på min motorcykelfärd till Rotebro via Danderyd- Edsberg...

Måndagen den 6 september 2004: Arbetsdagen bestod av en dagstur mellan klockan 10.15 och 18.15. Efter arbetsdagen var jag otroligt sugen på en längre motorcykelutflykt, eventuellt via Enköping och Uppsala. Tyvärr satte tidstillgången stopp för detta, i synnerhet som jag också hade längtan att vara hos Anki lagom till hennes ridtid slutade. Trots mina ambitioner blev jag fast i hemmet under en stor del av kvällen. En intressant ishockeymatch Finland- Tyskland tilldrog sig min uppmärksamhet. Men direkt efter slutsignalen gav jag mig iväg på min motorcykel in mot stan. Att återse Anki var mycket trevligt. Några kex framför TVn, men annars en lockande säng efter en tid i soffan...

Tisdagen den 7 september 2004: Låg inte speciellt länge i sängen denna morgon. Men tillräckligt för att min motorcykelfärd mot hemmet skulle bli rejält nedkortad mot mina ursprungsplaner. När jag väl kom iväg räckte bara tiden för en färd från stan via Danderyd, Vaxmora och hem. Ett kort ICQ-skrivande på hemmaplan innan kommunikationsmedlen fick ta mig in till arbetsplatsen för en eftermiddagsarbetstur.

Efter arbetsdagen hade jag skarpa planer på hemfärd till mitt eget hem, men mitt springande till tåget byttes mot promenad till stadsbussen för färd till Anki istället. Svårt att längta till många platser på en gång... Men bra nattsömn och sällskap bjöds hur som helst...

Onsdagen den 8 september 2004: Inte heller denna morgon fördrevs i sängliggande läge speciellt länge. Istället tog jag bussen och tåget hem. Inte för att det blev speciellt mycket tid i hemmet, men lagom för att hinna läsa e-mail och göra viss nytta i hemmet, bland annat beställa biobiljetter för kvällen.
   Arbetsdagen blev riktigt hektisk. Visserligen med en lung inledning före lunchrasten, men ett intensivt arbete med signalfel i Björnkulla under eftermiddagen och kvällen. Flertalet tåg kunde tack och lov omledas förbi Grödingebanan, men arbetsinsatserna blev digra i alla fall. Såpass att en av mina vänner, Jonas, åter igen önskade sig en öl i ersättning för att jag släppte ut ett tåg framför hans X2000 i Katrineholm. Visserligen ett godståg denna gång, men jag var glad över att så mycket som möjligt rullade utan tidsödande stopp.

Anki skulle få vänta in i det sista på min ankomst till Filmstaden Sergel. Mötesplatsen var noga överenskommen i och med att det skulle bli snålt om tid. Att lämna över arbetsuppgifterna till nattpersonalen var ingen lätt uppgift. När jag väl kunde lämna arbetsplatsen var det tolv minuter kvar till bioföreställningsstarten, en tid som normalt var femtio minuter efter avlösningstid.

Filmen, "SÅSOM I HIMMELEN" var en i många stycken fängslande film. Om någon skulle fråga hur pass bra den var, skulle jag dock ha svårt att svara. Men samtidigt skulle jag gärna se om filmen. Tydligast skulle jag beskriva och minnas hur känsloladdad handlingen i många stycken var. Förutom ett annorlunda berättarsätt, i huvudsak genom underbart skådespeleri med musik och sång som bas, delgavs man effektivt en enorm känsla för mobbning, utfrysning, förföljelse och misshandel. Men denna bitterhet växlades hela tiden med ett ytterst inlevelsefullt mått av kärlek, vilja, hopp och tro. Inte minst det sistnämnda fick församlingsmedlemmarna att sluta upp kring den stora dirigentens visioner för kyrkokören. Visioner han lite grann mot sin vilja tvingas föra fram och som sedan motarbetad från kyrkligt håll. Efter en kändiskollaps har han nämligen återvänt till sin barndomsby under antaget namn, bara för att slippa stress och direkta hälsorisker. Han har kommit tillbaka för att "lyssna", som han säger. Listan på underbara rollfigurer kan göras lång och inlevelserik. Hade till exempel inte huvudpersonen till slut fallit för det unga butiksbiträdet i kören, hade nog jag gjort det. Ett underbart leende som smittade av sig direkt och kärleksfullt, kommet från ett emotionellt mycket välutvecklat och intelligent sinne. En rollfigur som rakt igenom gav filmen dess storhet. Lyckan är dessvärre inte för evigt, men filmens budskap tänkvärt: "HUR VET MAN NÄR MAN ÄLSKAR NÅGON?"

Efter filmen följde jag Anki till bussen. Själv gick jag tillbaka till jobbet för att städa upp efter mig och för att skriva rapporter från den digra arbetsdagen. Nattbussen kom sedan lagom för hemfärd...

Torsdagen den 9 september 2004: Väl hemma efter nattbussfärden från stan, sorterade jag tvätt. Tvättstugan bjöd god tvättkapacitet och ren tvätt lagom till gryningen. Först sedan jag hängt tvätten gick jag till sängs. Vid tiotiden var jag åter igen på benen, denna gång för att vika och sortera tvätt. Ytterligare lite lunchsömn innan jag njöt ett par vakna timmar. Nattarbetspassuppladdningen inleddes sedan med ett par timmars eftermiddagssömn, lite tid vid datorn och sedan avfärd till stan och en arbetsnatt på "sydsidan" och Eskilstuna-/Katrineholmsplatsen. Lugn nattillvaro med stora omkastningar i godstågsordningen...

04-09-04, lördag

Vi får se vad dagen bjuder på. Än är inte arbetsnatten slut. Men sömn mellan arbetspassen kommer jag i alla fall att behöva någonstans, i någon form. Hade visserligen trott att det var nattarbetspass hela helgen, men med lite turbyten blev helgen till slut anpassad för den dans kroppen snart behöver igen. Men tänk om även Grönalundsönskan hade lyckats slå in... Med någon så samtalsroande som "SPAM", hade det inte bara kittlat i maggropen. Berg- och dalbanan hade nog även satt sina spår i förmodade skrattanfall då och då. Anki får nog se till att komma hem snart, så det blir lite ordning på mig... *ler*... Skulle visserligen inte tveka om att åka och möta henne i Montpellier och Frankrike om jag fick chans, tid och pengar...

Torsdagen den 26 augusti 2004: Vid 14-tiden gav jag mig av hemifrån för färd ut till Arlanda. En timma senare var jag på plats och inledde med ett bankomatuttag på 120 euro. Ena bankomaten strejkade visserligen och spottade bara ut kvitton om tekniska fel, men den vänstra gav hållbar valuta.
   En våning upp spisade jag middag enligt plan. En tonfisksallad såg lagom energirik ut för mig, tillsammans med lättöl. Inväntade Ankis ankomst som timeade väl lite drygt klockan 15.40. Tillsammans checkade vi in efter ytterligare en räd till bankomaterna.

Klokt eller oklokt satsade jag högt på mina favoritplatser bak i planet. Hade förhoppningen om en flygplanstyp utan bakre placerade motorer, men icke. Därav, enligt vad jag visserligen haft i beräkningarna, hamnade vi precis bredvid MD-maskinens motor, med endast en något smalare strimma sikt framåt. Å andra sidan var platsen ganska mysig, direkt bakom den bakre flygpersonalkabinen, med gott om benutrymme...

Väl uppe i luften, i samma plan (SE-DIR) som i våras förde oss upp till Skellefteå, hade vi en relativt god utsikt. Inledningsvis var det visserligen rejält mulet, men västkusten, Danmark och stora delar av Holland var synliga till och från. Över Belgien och Frankrike var det också stora molnvariationer men en mot slutet molnfri inflygning mot Paris och bana 27R via ett antal härliga svängar och många olika spännande luftlagerskiktningar.

Väl på Paris CDG kände jag mig halvt bortkommen. Till toaletterna hittade jag visserligen, men språket förbryllade tankevärlden och jag hann aldrig veta att jag hade greppet om delar av lokalorienteringen. Anki var rappare i både ord och handling än jag i mina intryckssmältande handlingar... Med en flygplatsområdesbuss kom vi dock raskt till pendeltåget och sedan vidare in mot Paris.
   Från Paris Gare du Nord gick vi en promenad på ca tio minuter fram till vårt förbokade hotell. Mina första Parisintryck höll sig fortsatt något reserverade, men så sakteliga skulle jag finna mig tillrätta i storstaden. Anki var en underbar guide och ett rakt igenom positivt sällskap... På hotellrummet slog vi oss direkt till ro, utan att äta den kvällsmåltid vi först pratat om. Vi var trötta och Parismyssugna.

Fredagen den 27 augusti 2004: Natten blev inte så lugn som man hade kunnat tänka sig. Hotellrummet spred plötsligt en skräck omkring sig. En av mina inbillade fobier för utlandsvistelser gäller ju just farliga djur. Här kändes det som om nattdunklet dolde allt... Efter att själv vaknat klarvaken, som den vakthund jag ibland kan vara, fick jag snart Anki att dämpa både frågor och röstvolym. Även hon blev snart klar över mystiken. Skräcken övergick i mer kontrollerad nyfikenhet. Ljudet fanns på en plats, i en bestämd riktning och på lagom avstånd. Golvet bjöd inledningsvis en syn av två relativt stillsamma ljusgråa punkter, kanske ögon (i verkligheten delar av digitalkameran), men runt omkring kändes det som mer rörelse. Ljuden tystnade när man var som nyfiknast, men jag var övertygad om dess existens.
   Kackerlackor var visserligen min största hörsägensavsky, men jag trodde mer på två råttor eller möjligtvis möss. Andra gången ljuden blev uppenbara, då tände Anki ljuset på en given signal, och jag vräkte undan min ryggsäck från väggen. Ljuden var redan lokaliserade till en påse vars innehåll jag visste var underbart god Marabou Cocoschoklad. En knapp sekund efter undanvräkandet såg jag det som än finns på min näthinna. Ett svart, snabbaccelererande streck, som sedan kopplades till ett ljud likt en golfboll rullad mot en planka med god fart, här vid vägglisten någon meter diagonalt bort från påsen in under sängen. En kort frysning av minnesbildens streck säger mig att det var en accelererande och livrädd mus som övergav påsen utan omkringliggande skydd. Kanske en gullig näbbmus om jag får tro. Jag var i alla fall lugnad och kunde sova vidare i lugn och ro. Dock besviken att jag inte haft kameran i aktivt läge och på annan plats än just bredvid påsen...

När vi gick upp om morgonen dokumenterade jag påsbitarna och musgnagandet. Efter en frukost, som jag tyckte var sparsamt i erbjudande, men enligt franska traditioner, gav vi oss av ut på en riktig långpromenad i Paris. Från vårt HOTELL LE REGENT MONMARTRE, (Boulevard de Rochechouart), gick vi genom lite olika stadsbebyggelse ner mot parkområdena norr om LA SEINE. Efter att ha sett det egyptiska monumentet gick vi vidare längs Avenue des CHAMPS ELYSEES. Bröt av med en mycket välsmakande lunchbaguette. Kyckling och Majonäs m.m. samt en öl för min del. Fötterna fick god vila och mysfaktorn var stor. Man kunde summera Paris som den motorcykeltätaste staden jag hittills sätt. Inte nog med att jag tidigare hunnit säga att min motorcykel nog inte skulle finnas representerad just här, när den bara minuterna senare stod parkerad mitt framför ögonen på mig. Annan sadel och lite andra tillbehörsval, men i övrigt "min PAN EUROPEAN".

Under vår fortsatta färd bjöds både glass, triumfbåge, eiffeltorn, kyrkan i NOTRE-DAME samt för Ankis del även skavsår, apotek och skavsårsplåster. Vid 19-tiden var vi åter igen på hotellrummet. Jag önskade mig en dusch och fick det innan vi något senare besteg höjden vid BASILIQUE DU SACRE-COEUR. Vilken stadsutsikt. Därtill en i det närmaste oslagbar matuteserveringsmiljö med tanke på klimat och utbud. Vi hittade efter ett par varv den meny som passade oss båda väl i smaken. En något dyrare måltid som dock var värd mycket. Lufttemperaturen var mycket behagliga och gemytliga även när vi i mörker lämnade den välbefolkade utsiktshöjden och den vackra kyrkan. Under hemvägen tänkte jag i preventivt syfte prova mitt Visa-kort. Bankomaten, (som dock skulle vara anpassad), fick frispel och la av när den väl sugit in mitt kort. Helt avstängd... Några minuter senare, på hotellrummet, ringde jag banken och spärrade kortet. Perfekt mobilinformation att bära med sig...

Nattsömnen blev något lugnare. Muslockbetet var åter igen på plats tillsammans med en väl förberedd kamera. Men nattjakten på ett brottsfoto blev snarare likt en möjlig u-båtsjakt. Tog fem blixtbilder, men det var nog aldrig någon mus ens i närheten denna natt. Oljuden i sig, denna natt, bestod nog uteslutande av regndroppar mot plåttak, fönser och dyl. Musen i sig var nog väl så vettskrämd...

Lördagen den 28 augusti 2004: Redan vid sjutiden begav vi oss iväg i regnet mot pendeltåget vid GARE DU NORD för färd till GARE DE LYON och vårt TGV-tåg av duplexmodell, tvåvåningståg. En frukost inhandlades och åts till största del vid centralstationen. Främst bestående av yoghurt och baguette. Resan som sådant blev angenäm. God komfort och direkt ner till MONTPELLIER som var vår destination. Tåget ankom i rätt tid. Anki letade kartor under tiden jag letade toaletter användbara för tiden i staden. Stationen bjöd hur som helst detta på ett välordnat sätt, inte minst överraskande med självspolande toaletter.

Relativt snart, efter att ha köpt två endagars resekort var, åkte vi spårvagnen till hållplatsen LOUIS BLANC där vårt vandrarhem fanns mycket nära. Vi kom i princip i rätt tid för att finna vårt dubbelrum nystädat, att ta i besittning. Endast dryga fem minuters väntan efter incheckning vid receptionsdisken. Hungriga styrde vi sedan våra promenadvana fötter mot ett mysigt café. Välsmakande kycklingbaguetter bjöds även här tillsammans med Citron Fanta för min del. Efter detta var medelhavet det som lockade. Eftersom vår promenad redan nått centralstationen igen, valde jag ytterligare ett toalettbesök innan spårvagns- och bussfärd via PORT MARIANNE. Bussarna 17 och 28 gick båda åt rätt håll. Inte minst buss nummer 17 som förde oss ända till MIAMI, den hållplats där vi klev av. Efter vatteninköp och medelhavsfotografering avnjöts solskyddskräm, vatten och värme och solljus. Vattnet var inte speciellt mycket varmare än Nyköpings havsvatten, men naturligtvis en fantastisk flytbädd med dess salthalt...

När vi efter ett par timmar fann oss nöjda med sollapandet gav vi oss av på en mycket intressant promenad längs hela strandremsan vid PALAVAS-LES-FLOTS. Mjukglass med en diger smakblandning blev bättre än förväntat. Speciellt som tillhörande glass och jordgubbssås gav en både god och mättande förgyllning av de övriga smakerna. Vi fortsatte att gå ända bort till buss 28 och dess vändplats. Med andra ord en variation på hemresan, genom annan bebyggelse närmare flygplatsen...

Efter en dusch på Vandrarhemmet gick vi ut i den mycket sköna kvällen. Uppför vår gata till en härligt mysig mindre torgplats med bord, stolar och lättare tälttak. En mycket välsmakande pizza och Öl förgyllde sedan kvällen tillsammans med mitt underbara sällskap mittemot. Sista kvällen med Anki i Frankrike för denna resa. Sedan skulle jag klara mig själv efter bästa förmåga...

Söndagen den 29 augusti 2004: Efter lite ordinarie morgonrutiner var det dags för ytterligare franska frukostupplevelser. Nu grymtade jag om än ytterligare lite mer över sparsmakat frukostutbud. Drack dock min varma choklad i djup skål, åt min baguette utan speciellt pålägg och försökte känna mig fransk. Den sista biten gick inte. Jag suktade efter en riktig frukost på stan. Därför var det absolut helt klart positivt att frukosten lyckats inkluderas redan i rumspriset av Anki. Ett bra jobb, föga värt att betala speciellt mycket extra för...

Vi tog nu spårvagnen mot förorten Mosson, förbi den plats där Anki vid lunchtid skulle hämtas upp. Två närbelägna marknadsplatser besökte vi. Vi turades om att bära Ankis packning. För egen del hade jag i princip inget annat än badutrustningen med mig från vandrarhemmet, där jag skulle förbli ännu en natt. Redan vid det här laget började jag sakna Anki riktigt mycket. När det sedan var dags för det verkliga avskedet vid OCCITANIE var det inte långt till stora tårar nedför kinderna. En form av ovisshet utan någon att dela intrycken med. Men jag var trots gråtkänslorna glad över allt jag fick uppleva. Anki hade ju ändå redan gjort mig hemvan i landet, så trygg kände jag mig ändå...

Väl tillbaka i stan åt jag ett litet mellanmål med bland annat två hamburgare. Tog en liten stadspromenad, egentligen åt fel håll, innan jag stämplade det nya dygnsresekortet för färd via centralstationens toalettsystem, vidare med spårvagnen och bussen till medelhavet...
   Nere i MIAMI köpte jag direkt den badmatta jag dagen innan sett. Rullade ut den på stranden och njöt av en lång härlig eftermiddag i sol och i vatten. Tappade snart räkningen på antalet bad, men hade svårt att tänka mig hur det sista medelhavsbadet skulle kännas och utformas. Jag var redan på väg att fyllas av en längtan tillbaka till solstränder, sol och bad. Nu dessutom med inspirerande vågor uppemot ca 40 cm höga från vågdal till topp. Dessutom ett par grader varmare ytvatten än dagen innan.

Kvällens badturisttur avslutades åter igen med en promenad till utgångsstationen för buss 28. Men denna gång gjorde jag felet att trots detta hoppade på buss 17 tillbaka samma väg jag den senaste halvtimman stretat... Misströstade inte nämnvärt, utan drog istället lite på smilbandet. Ett trivsamt extravandrande mellan havsbrus, palmer, hus och strandbankar... Väl på bussen fick jag tid att analysera kulturkontraster. Undrar om vi nordbor inte är vana att se varandra mer i ögonen, för nog tyckte jag att jag då och då mötte en viss rodnande blick tillbaka när jag dröjde mig kvar vid någon tjej mittemot eller i närheten...

Om kvällen hade jag behövt tolkar. Hade duschat och dröjt kvar lite på vandrarhemmet innan jag gick ut för att söka matlyckan. Ensam var det klart svårare än tidigare. När jag väl hittat en meny som jag tyckte verkade god, då blev jag avvisad om jag endast ver ensam i sällskapet. Men vem vill ha mina miljoner täkte jag, och gick vidare ytterligare livsberikad i ett land som jag tyckte bjöd en falsk artighet som i djupet inte gick att ta fasta på. Resten av kvällen gick åt för att se om det fanns beteenden som bröt av från snobberi. Och visst, jag fann en krögare som inte hade mat, men som varmt välkomnade mig att komma förbi och äta inköpt mat vid hans bord tillsammans med kanske en öl. Innan hade jag fått honom tyst ett kort tag, när jag på hans matrekommendationsfråga svarat att det inte spelade någon som helst roll om det var restaurant eller "take away"- matställe som föreslogs. Tyvärr föll istället valet på en restaurant där den enda menyn jag vågade mig på att tolka språkmässigt, bestod av extra segsliten, blodig biff med klent tilltagna potatisar och ifrågasatt såssmak. Om alla dessa ingredienser stod just på min matsedel vet jag inte? Som tidigare nämnt hade jag behövt en språkmålande tolk. Man behöver en privat guide för största möjliga njutning i Frankrike... Utan bra köttknivar är man därtill avskiljd från begreppet "matlycka".

På min väg tillbaka till vandrarhemmet tog jag mig en halvtimmas pause på ett sent kvällsöppet internetcafé. Det tog dock tid att lyckas knappa rätt på tangentbordet. Flertalet knappar var flyttade, siffrorna krävde shift-tangenter osv. Att lösenorden blev fel tog ett tag att grubbla fram... En vidare promenad hem, en sen dusch och slutligen sänggång strax efter midnatt...

Måndagen den 30 augusti 2004: Duschade, packade och gjorde mig allmänt iordning för frukost. Frukosten visade sig dock vara inställd för dagen eftersom ingen serveringspersonal dykt upp. Därför tog jag mig en ytterligare morgontupplur innan det var dags att checka ut före klockan tio. Gick en promenad in mot staden, ner till torget vid COMÉDIE. Samma torg som jag dagen innan nekats bord vid. Mc Donalds var dock ett säkert kort när jag önskade mig lite lunch. I övrigt roade jag mig med att läsa en teoribok om segling. Intressanta kunskaper som både grundar sig på airodynamik, skeppskonstruktion och skeppartillämpningskunskap. När några tiggande ugndomar kom fram tog jag till slut fram orden "I don´t understand" och det avhjälpte ytterligare engagemangsbehov. Innan hade tjejen dock vänt sig till de övriga och förklarat att jag inte förstod, men det kunde jag gott bjuda på. Om det var bidrag till skatebordåkande, hundrastande, mat eller annat vet jag med andra ord fortfarande inte... *ler*...

Det sista jag gjorde i MONTPELLIER, var att lyckas pruta ner priset på en ny kycklingbaguette i närheten av stationen. Ville ha med lite reskost ombord och trodde mig ha jämna småpengar. Tyvärr inte, men de stora intresserade vid det laget inte, hur mycket rätt jag än ville göra för mig med stora pengar...

Resan med TGV till Paris CDG, flygplatsen, blev försenad rakt igenom. En av toaletterna tvingades bli bagageutrymme för annars kom resenärerna inte in. Undervåningens bagagehyllor var klart underdimensionerade i jämförelse med motsvarande en våning upp. 25 minuter sena var vi slutligen vid ankomsten. Men den rutin Anki givit mig vid storflygplatsen CDG räckte mycket bra. På egen hand gick hjärna och tankar synkroniserat och effektivt. Vid terminal ett var jag efter bara ett par minuters bussfärd. Checkade in min badmatta och ryggsäck och fortsatte vidare mot vänthallen. Innan säkerhetscheckkontrollen gick jag på toaletten och till taxfree. På det förstnämnda stället kände jag mig helt plötsligt uttittad i samband med handtvättandet. Som vanligt tog jag mig ingen brådska. Tog därtill fram min dryckesflaska osv. En stor man stod antagligen med armarna beslutsamt i kors, stirrades, två meter bort. Hade han rökt hade det kunnat vara en naturlig avkopplande sysselsättning. Men nu undrade jag snarare vems livvakt han kunde tänkas vara. Hade jag fått en egen? Bestämde mig för att fortsätta vara mig själv, precis så skum som jag redan naturligt må vara. Fyllde min dryckesflaska i mitt eget tempo och tågade vidare. Han fanns troligtvis i bakgrunden även när jag tågade in mot Taxfree, men släppte mig sedan när säkerhetskontrollen tog över. Men de ville se och fråga om det mesta, vilket dock roade mig en hel del eftersom de i alla fall spred samtida glädje omkring sig. Min mobil fick extra blickar beroende på dess 3G-storlek..., med frågor om den var på- eller avslagen.

Åter igen samma plan tillbaka, SE-DIR. Hade tagit dessutom fått samma plats, 31A när jag muntligt önskat mig bakåt i planet. Väl ombord fanns den bästa platsen till mitt förfogande, 29F. I och med flytten till andra sidan två rader framåt, mycket påverkad av flygvärdinnorna, hade jag även fått god kontakt där. Det skulle verkligen spela in för resten av resan. Tyckte mig känna igen åtminstone två av värdinnorna, dock inte från nerresan som främst var fransktalande. Nu var det underbart att höra svenska röster...

Från min flygstol njöt jag utomordentligt. Enda fruktan var den pressade start- och landningstiden på bana 27L som vi skulle nyttja. Mellan två landande plan stod alltid två redo att taxa ut, varav ett skulle få utföra manövern och lyfta. Jag relaterade bara till hur ineffektiva lokförare kan vara i likartade sammanhang, och undrade om de med samma utbildning som piloterna någonsin skulle kunna uppnå känslan av att vara en liten pusselbit i ett otroligt viktigt och gediget säkerhetstänkande. Tio sekunder extra tid här på startbanan och inflygningen för planet närmast skulle riskera att få avbrytas, "GO AROUND". Vi kan i bästa fall svara andra väntande lokförare att korsande tåget får förmodas lämna plattformen inom ett par minuter, när de redan borde ha avgått eller hört av sig...
   Nog om säkerheten, utsikten var gudomlig att skåda vid takeoff från 27L. Start västerut och snart en något nordligare kurs. Vackert nattlandskap med alla gator och vägar upplysta. Otaliga storstäder och på ett ställe fyrverkerier. Men endast de stora palmliknande färgformationerna bjöd något riktigt intryck från ovan. Flygkursen hölls mot Århus och Göteborg. Över Sverige var det dock helt igenmulet. Riktigt, riktigt höga moln därtill och i princip en enda lång inflygning inbäddad i kraftigt regn och moln. Närmare Stockholm lättade nederbörden visserligen, men nu var molnen låga på sina håll. Stora variationer mellan moln av dimmkaraktär och andra med högre lågmolnbas. Fick för mig att vi gjorde en landning på bana 19R, dvs norrifrån, men har ingen hundraprocentig känsla för mer än enstaka svängar och ett antal gasregleringar av nedstigningshastigheten. Hur som helst en bra nedsättning något före utsatt tid. Ombord hade jag dessutom blivit riktigt ompysslad. Hade frågat om jag fick dricka upp resten av vinet hemma. Det var självklart. Innan jag visste ordet av hade jag därtill fått ytterligare smakprov, även på den andra vita vinsorten. Bra reklam och marknadsföring. Skulle gärna göra om resan bara beroende på serviceandan ombord. Blixtsnabbt hade de även klart för sig att jag glömt kvar min almanacka med reseanteckningar vid min fåtölj. Skarpa... (Undrar om jag kände den yngsta av värdinnorna?)

När jag kom till Märsta station mötte jag en kollega. Ett trevligt välkomande till svensk mark. Men väl hemma på gångvägarna från station började vardagstankarna komma smygande. "Här har jag gått förut"... Skulle gärna åka tillbaka...

Tisdagen den 31 augusti 2004: Sov ut så länge jag behövde och städade en aning innan jag om eftermiddagen hämtade ut en hel del pengar på Svensk Kassaservice vid Coop Forum. Mötte samtidigt familjens vänner Helge och Agneta. Perfekt för att kunna föra vidare information till mina föräldrar...

Hämtade ut min motorcykel, som för första gången var helt komplett i sin utrustning. I övrigt sov jag på hemmaplan innan det var dags för nattjänstgöringen som blev riktigt hektisk inledningsvis med förseningar och stort trafikflöde främst mellan Sala och Västerås...

Onsdagen den 1 september 2004: Efter arbetsnatten åkte jag hem för att sova. Om eftermiddagen åkte jag iväg till en mycket god vän för att ingå i ett städinspirerarprojekt. Vi brukar ha sådana hyss för oss lite då och då, när den egna hemdepåservicen och moralen börjar sjunka. Tycker vi lyckades riktigt bra mellan perioder av Pizza och TV-reportagetittande. Mordhistorian under våren i Knutby och intervjun med "Kristi brud" fick ta sin tid. Jag tyckte programmet var oerhört välbalanserat och har svårt att förstå vissa kritiska röster som inte tyckte hon visade känslor. Vet dom något om själsliga försvarsmekanismer, sorgearbete osv, så borde de enligt mig notera och inse att hon hade en genomgående konsekvent metod att klara sig genom ett intervjutema, som redan i grunden torde vara pressande svårt i dess mordgåta. Modig och metodisk i mitt tycke...

Efter midnatt gav städpatrullen upp sitt uppdrag. Jag åkte hem i natten på min underbara motorcykel över regnvåta körbanor...

Torsdagen den 2 september 2004: Efter min nattliga motorcykelfärd från förort till förort, genom staden, var jag redo för relativt direkt sänggång. Vaknade jätteseg, men kom iväg i någorlunda mode till jobbet. Pendeltåget var tjugoen minuter försenat, men min huvudvärk gav med sig. Trivdes gott med själva arbetsdagen och kunde sedan åka ut till en underbar avslutningsdanskväll med BOOGART. Detta avrundandes utedanssäsongen på Hågelby. Kvällen blev oerhört trevlig. Visst saknade jag Anki, men alla roande samtal med min underbara dansvän "SPAM" gjorde det svårt att ens komma av dansbanan. Den som trots allt fick flest danser, helt i enlighet med mina önskemål för danskvällen, var nog Malin. Hade inte musiken tagit slut hade jag gärna fortsatt dansa än. Ytterligare trevligt att stöta på en gemensam vän till min fd danspartner "JS", tillika arbetskamrat med just Malin. Att jag kunde Theréses danspartners namn tyckte jag gav bevis på igenkännande, även om just hennes namn var som bortblåst. Ögonen hade jag i alla fall kännt igen och snart placerat i folkvimmlet.

Efter danskvällen var jag fortfarande njutningslysten. Hoppade av tåget vid Stockholm Södra, vandrade ensam i en sommarvarm natt mot Medborgarplatsen och Slussen. Efter T-banefärd till T-centralen tog jag en fika och slutligen nattbuss hem. På hemmaplan löste jag några av "SPAMs" tankemysterier från tidigare danstillställningar...

Fredagen den 3 september 2004: Dagen blandades med städning av hemmet, ICQ- och SMS-förhandlingar. Hade förhoppningar om att låta helgen vara påhälsningseffektiv i någon bemärkelse. Ytterligare ivrig blev jag när jag insåg att det kunde finnas en chans att hinna åka på Grönalunds attraktioner innan helgen var över. Men beredskapen att pressa in det i tidsschemat behövdes inte. Ska ägna mig åt hemmet istället mellan mina arbetspass. Får kanske unna mig ett bad och någon kopp te eller kaffe själv istället...

Arbetsnatten inleddes lugnt. Visserligen totalstopp pga ett godstågs luftläckage mellan Tillberga och Ransta, men annars lugnt för min Uppsala, Sala och Arlandaplats...

04-08-26, torsdag

Under nattens arbetspass har jag fått löpande information om det kraftiga regnväder som dragit fram över regionen. Inte direkt översvämningsmängder, men gott och väl försvårande väta för banarbetarna. De som löste av på driftledningscentralen var också i flera fall riktigt våta, duschade för en andra gång...
   Nu har jag i alla fall kommit hem, någorlunda torrskodd. Dags att sova ett par timmar innan slutpackning och avfärd mot Arlanda. Framför mig ligger en spännande helg med flyg till och från Paris samt TGV-tågresa till södra Frankrike, för att vara åter i Sverige sent måndag kväll.

Måndagen den 16 augusti 2004: Tidig tjänstgöring med mer arbete än normalt. Tågen gick dock bra och mitt dubbelarbetande de tre första timmarna var bara stimulerande. Roligt och riktigt lyckat uppdrag. Efter arbetsdagen var jag badsugen. Kunde dock inte övertyga någon om att hänga med. Kanske för att vädret var aningen kylslaget, inte utan moln framför en lite blek sol. Fick bli en lugn kväll och eftermiddag istället...

Tisdagen den 17 augusti 2004: Njöt en kort förmiddagstur. Fick en trevlig inbjudan om födelsedagsfest i Oxelösund till den kommande helgen. En trevlig inbjudan att fundera över. I övrigt förblev dagen lugn. Mötte Anki hemma hos henne om kvällen, för Mc-färd till dansklubben och egen träning. Efter ca två timmar letade vi oss tillbaka genom stadens gator, hem till Anki för nattvila.

Onsdagen den 18 augusti 2004: Hade sovit över hos Anki när jag under lunchtid startade min nostalgitripp på motorcykel. Tankade vid Järva krog innan jag tog en tripp ut till min körskola. Imponerande nog var jag igenkänd redan under min färd förbi på trafikleden ovanför körgården vid Solvalla. Det var en trevligt känsla att åter igen stå på körgården och se eleverna bromsa och göra sina andra övningar. För tillfället tror jag det var två tjejer och en grabb som övningskörde. Insåg att jag hunnit skaffa mig en hel del erfarenhet under de exakt två månader jag ägt min motorcykel. Men trots det skulle det vara mycket intressant att ta en gårdsplanslektion för att se om man blivit fegare, bättre eller kanske båda delarna...

Fortsatte upp till receptionen. Efter en enkel vändningsmanöver med lågt motorvarvtal hade jag redan publik på trappan. Motorljudet hade väckt intresse, inte minst hos en elev som jag kände igen från tiden jag gick på skolan. Trevligt nog var den körskolelärarinna som ivrigast påtalat kravet om motorcykeluppvisande efter inköp på plats. Ännu trevligare var att hon blev vad jag kallar stormförtjust i min Honda ST13000A. Min andra körskolelärare tyckte att den mer var att likna vid en "buss". Tur att jag inte köpt en "Goldwing" *ler*

Fortsatte min nostalgifärd ut mot Viksjö och Jakobsberg. Sökte upp uppkörningsplatserna, bland annat en grusväg. Men en del intryck säger mig att jag kanske inte hittade rätt grusväg. Minnet sviker en liten aning tyvärr, så nya expeditioner är att vänta.
   Åt även middag på det Mc Donalds som jag suttit och väntat vid de gånger jag kört upp. Detta innan jag åkte vidare till Mc-butiken i Upplandsväsby för tidsbeställning...

Lyckades till slut pressa in en kortare tids middagssömn innan det var dags för nattjänstgöring...

Torsdagen den 19 augusti 2004: Det var en hård natt som avslutades i gott samvete. Många jobb som bevisade att semestertiderna var ett minne blott. Mina morgontimmar förgylldes ytterligare med en färd ut till Kista. Där hämtades den packning Anki och jag sänt med Patrik via Ängelholm. Väskan var verkligen otymlpig och tung, varför direktbussen hem var ett perfekt alternativ. Om dagen sov jag en hel del. Kvällen blev en seg historia. Träningen med Anki förändrade en hel del, men annars var nattsömnen hemma hos Anki perfekt. Tittade dock en kortare tid på OS innan läggdags...

Fredagen den 20 augusti 2004: Arbetade en tidig arbetstur. Eftersom SL-kortet ej längre hade giltighet, valde jag att ta en skön morgonpromenad från Ankis lägenhet. Jag var tidigt fikasugen och slog tillslut två flugor i en smäll när jag inspirerades av Malin att åka ut till Arlanda för detta endamål. Kanske ett lite tokigt upptåg att göra henne sällskap på flygbussen, men ändå ett trevligt tilltag eftersom fikatid i övrigt var obefintlig. Väl ute på Arlanda kände jag hur resesugen jag var. Att jag längtade till den kommande torsdagens Frankrikeresa. Jag ville också resa. Nu fick jag nöja mig med att se Malins plan taxa ut, värma motorerna under säkerhetsgenomgången och slutligen accelerera på startbanan...

När jag väl landat i alla mina tankar och sköljt ner chokladbollen med kaffe, tog jag buss och tåg hem. Nöjd över en lyckad presentjakt, (fångsten inlåst på jobbet), kunde jag i lugn och ro packa mc-väskorna för färd in till Anki. Hade det inte varit för att jag körde fel, hade jag haft presenten hämtad från jobbet. Nu fick den vänta en natt på inslagning och motorcykelfärd till rätt destination...

Lördagen den 21 augusti 2004: Efter uppstigandet vid åttatiden åt vi frukost och såg på sjukampen med Carro före avfärd med motorcykeln. Vårt mål för dagen var Oxelösund, där Jenny T skulle gratuleras. Presenten, ett elefanthuvud inköpt under fredagen, hämtades på jobbet. Mjukistrofén slogs in i ett barninspiretat omslagspapper, visserligen kanske mer passande för ett litet barn än ett tjugofemårigt födelsedagsbarn. Hur som helst sött med skallror och andra pappersmönster...

Vi startade färden via Huddinge och Tumba och fortsatte uteslutande småvägar ner mot Nyköping och Oxelösund. En trevlig resa som visserligen gick aningen åt fel håll jämfört med ursprungsplanerna för dagen. Nu fick jag nöja mig med att möta en hel del av motorcyklarna som ämnade åka årets "Mälaren runt". Å andra sidan var det skönt att åka som vanligt och slippa den trängsel evenemanget hade bjudit. Kanske jag är mer varm i kläderna för deltagande nästa år...

Besöket i Oxelösund blev en högklassig tillställning. Underbart god mat i form av en hel mängd matpajer. Därtill fika och tårta samt avslutningsvis, senare om kvällen, kräftskiva för de som önskade. Själv avnjöt jag vid det laget ytterligare en omgång matpajer. Kanske var det tur att vi innan fått en promenad till havet, ett bad och slutligen en roande runda krocket på tomten. Vi kom visserligen sist, men det var inte långt ifrån att vi presterade en andraplats. Mycket beroende på Ankis inledande talang med pricksäkerhet...

Någon gång efter klockan 22 gav vi oss av norrut. De stunder helljuset fick vara tänt kändes allt perfekt. Mellan Järna och Södertälje blev dock trafiken såpass tät att halvljuset fick vara tillräckligt tillfredsställande. Efter Södertälje, på de slingriga vägarna ut mot Nynäshamn, fick åter igen helljuset göra rätt för sig. Två grävlingar och ett par rådjur ute på en åker var de enda jag såg. Aningen uttittade blev vi när vi tog en bensträckare utanför ett disco i Sorunda. Vi fortsatte utan att dansa loss...

Väl framme vid Ankis land var klockan närmare 01.00 på söndagsmorgonen. Då var det dags för sömn efter ett bra och händelserikt dygn...

Söndagen den 22 augusti 2004: Efter den nattliga färden från Oxelösund behövdes sömn. Vid tiotiden var jag ändå på fötter, lagom för att få en god frukost och lite avkoppling innan hemfärd. Anki stannade kvar på landstället utanför Nynäshamn, samtidigt som jag valde att åka vackra, slingriga och trevliga småvägar hem. Lastade om hemma hos Anki och gjorde ett besök hemma hos mina föräldrar längs hemvägen...

En stor del av eftermiddagen nyttjades framför datorn. Eftersom MC-kapellet glömts kvar hos Anki, valde jag att åka in till stan för övernattning. Ett trevligt och mysigt drag...

Måndagen den 23 augusti 2004: Åkte till morgonturen direkt från Ankis lägenhet. Hade visserligen spårledningsfel Rosersberg-Norslunda under den senare delen av arbetspasset, men trivdes bra med att köra både Uppsala- och Arlandaplatsen samtidigt. Personalbrist präglade dagen i stort. Efter jobbet sov jag middag hemma hos Anki. Därefter tog jag motorcykeln ut till Vallentuna för en modelljärnvägskväll. Även hem valde jag att åka över Enebyberg. Ville slippa vägavsnitt med stor risk för vilda djur. En något kylslagen hemresa blev det, där jag verkligen uppskattade handtagsvärmen. På hemmaplan blev det sedan en sen kväll framför datorn...

Tisdagen den 24 augusti 2004: Efter sömn hemma hos mig hade jag ett relativt lätt dagsarbetspass. Nyttjade två fria perioder till promenad runt stan. Den första promenaden i friskvårdssyfte, för att bli av med en hel del överskottsenerig i ett någorlunda varmt sensommarklimat. Den andra promenaden blev lite mer av nyttokaraktär. Dels en promenad till MJ-Hobbyexperten och dels till banken, Nordea. På första stället insåg jag att vistelsen skulle göras kort. Annars hade det varit en oerhört stor risk att jag förblivit kvar och spenderat massa pengar. Alltför inspirerad av modelljärnvägsdagen under måndagen...

Tillbringade en kortare tid av eftermiddagen i Ankis lägenhet. Mötte sedan upp Anki vid Slussen, för gemensam färd till dansklubben Nackswinget och Järleforsträningen. Den första tävlingsträningen tillsammans med Anki. Trevligt och mycket nyttigt. Samtidigt också skönt att få det mesta av inspiration från just tränarhåll...

Åter hemma i Ankis lägenhet fick TVn en central roll. Anki klistrades fast och imponerades av det svenska ryttarlaget som tog ett lagbrons i OS. En liten inspirationskälla med tanke på att jag lovat rida islandshäst i början av oktober...

Onsdagen den 25 augusti 2004: Sov ut hos Anki och gick inte upp förrän vid tiotiden. I samband med frukosten såg jag lite på TV-utsändningarna från OS i Aten. Åkte sedan hem för att sortera tvätt lagom till min förbokade tvättid klockan 13.00. Efter att tvätten var inlagd i maskinerna tog jag vattenhinken ner till motorcykelns parkeringsplats för att agera i nästa tvättprojekt. Detta mycket beroende på att motorcykeln senare under eftermiddagen skull lämnas in för komplettering av tillbehör och 600-milaservice. Tur för mig att servicen innefattar få kontrollpunkter och därmed inte är av direkt avgörande betydelse, för motorcykeln har redan hunnit rulla drygt 696 mil.

Under tiden tvätten torkade lämnade jag så in motorcykeln på verkstaden. Kändes bra att få den i ordning. De sista tillbehören kommer väl till pass nu när sommar- och höstkvällarna börjar bli kylslagna. Väl hemma igen veks tvätten. Slutligen avhandlade jag även räkningshögen. Slutligen fick jag även en kort tids middagssömn innan mitt nattjänstgöringspass som inleddes hektiskt med signalfel mellan Malmsjö och Björnkulla. Att prioritera posttågen var inte speciellt lätt. Tyvärr tvingades jag försena andra godståg för att uppnå posttågsintressena hos GREEN CARGO.

04-08-15, söndag

Efter nästan två månaders bråkande med internetleverantören GLOCALNET, har jag åter igen fått möjlighet att publicera min dagbok och mina tankar. Hela hemsidan blev nämligen ett raderat mysterium som fick exeptionellt seg kundservice att ge resultat och återställan. Hur många klagobrev och telefonsamtal det blev vet jag inte...
   Men nu åter dags att återge sommarens minnesbilder och fylla igen minnesluckorna...

Måndagen den 28 juni 2004: Redan tidigt om natten slogs datorn på för bokning av tågbiljetter med TGV i Frankrike. Natten tillbringades i övrigt i Nynäshamnstrakten, på Ankis landställe. Efter frukost gav vi oss av in mot stan. Stannade till vid Länna för att dels handla plexiglas och dels spana in en ny cykel till Anki. Antalet expediter i cykelaffären var digert. Tror vi fick betjäningsförfrågan minst fem gånger på den relativt korta tid vi var där. Gav oss av vidare norrut med en känsla för vad cyklar idagsläget bjuder tekniskt och vad de kostar.
   I Upplandsväsby hämtades min motorcykel, efter avslutat 100-milaservice. Vädret var spännande nyckfullt. Stora regndroppar slog ner som spön i backen under en riktigt kraftig skur. Sedan följde lite lättare regn samtidigt med en vackert strålande sol. Anki var vid det laget vid en cykelhandlare i närheten. Jag anslöt snart och hjälpte till med cykelutvärderingen. Insåg snabbt att motorcykeln upplevdes stadigare än en vanlig cykel. Högt upp och på smala hjul var man helt plötsligt en vinglig individ i fråga om garagevändningar...

Anki hittade snart en cykel som tilltalade och köpte den. Efter en kort visit hemma hos mig fortsatte hon via sitt eget hem ut mot Nynäshamn. Själv packade jag iordning lite saker, åt och följde efter ut mot nynäshamn. När jag anlände stod redan en ljuvlig kycklingsallad klar att spisa. En mysig kväll ute i skärgårdsmiljö följde. En perfekt semestertid...

Tisdagen den 29 juni 2004: Solen gav oss en riktig njutardag. Blev i och för sig kvar inomhus länge, eftersom jag gjorde ett större antal räkningsinbetalningar i olika omgångar. Det tog ett tag att klura ut hur jag ville fördela mina tillgångar för att effektivt betala av lämpliga skulder. När eftermiddagen var kommen blev jag rastlös. Anki och jag tog därför motorcykeln ut till Torö. Där avnjöts sol, kaffe och glass i en lagom blandning. Besöket avslutades med en kortare promenad innan vidare färd tillbaka längs de slingriga vägarna. Ytterligare ett par mils utflykt gjordes när jag ändå missat att svänga av upp till stugan. En sväng en bit bort mot Ösmo. I riktning norrut kunde man se den molnskärm som givit upphov till åska i bland annat Stockholm. Hos oss dock fortsatt strålande väder...

Onsdagen den 30 juni 2004: Frukost och soldyrkan präglade förmiddagen. Om eftermiddagen åkte vi in till Nynäshamn för att handla mat. Själv inhandlade jag också ett handledsskydd, för att främst i förebyggande syfte stadga upp min något svaga högerhandled i samband med mc-åktningen... Om kvällen bokades hemtågresan i Frankrike med TGV.

Torsdagen den 1 juli 2004: Direkt efter uppstigandet satte städningsarbete igång. Frukosten togs mer eller mindre på stående fot. Fram på dagen fick vi besök av Ankis vänner Ingrid och Magnus samt den unga dottern Marie. Det var inte många veckor sedan vi var på dopet, alltså färskt i minnet. Maten Anki bjöd på var delikat. Lax på saltbädd, sås och potatis. Till efterrätt rikligt med jordgubbar samt en underbar dessertsås bland annat gjord på vit choklad.

Fredagen den 2 juli 2004: Jag begav mig hem från Nynäshamn relativt tidigt med min motorcykel. Tvättade kläder och passade sedan på att ta motorcykeln till Sollentuna för klippning. Vek ihop den torkade tvätten och packade sedan mina mc-väskor inför Ölandsdansveckan. Motorcykeln blev också uppfräschad genom en enklare avtvättning. Först vid midnatt kom jag i säng. Hade dock svårt att sova till ljudet av monoton musik någonstans ifrån...

Lördagen den 3 juli 2004: Uppstigning strax efter klockan sju på morgonen. Duschade och åt en frukost innan jag packade min MC. Åkte iväg till Kista, där jag först mötte Anki och sedan inväntade Patrik. Eftersom jag behövde tanka relativt snart, valde jag att starta resan mot Öland lite i förtid. Undertiden Patrik och Anki hämtade Caisa och Pelle, valde jag att åka till Järva Krog. Ville dessutom utnyttja tankningstillfället för att gå på toaletten.
   Själva uppehållet vid Järva krog blev lite onödigt långt. Min relativa ovana vid cykeln mynnade ut i att jag tog i för mycket när jag hade tankat färdigt och skulle räta upp motorcykeln från stödet. Resultat blev att jag passerade förbi den upprätta positionen, för att i nästa sekund hamna i en ohållbar och ökande lutning åt andra hållet. Det enda jag mäktade med var att dämpa effekten av nedläggningen. Man sägs ju göra sådana misstag, men det ska inte bli många gånger till, trots att motorcykeln visade sig vara över förväntan utformad och anpassad för ändamålet med dess vältskydd. Knappt en skråma förutom den mjuka vältskyddsplasten som blev lite ruggad. Till min hjälp att resa upp cykeln tog jag i princip första bästa man, invid en bil i närheten. Pinsamt, men det enda rätta. Därefter fick jag läsa i instruktionsboken hur en bensingenomdräkt motor startas. En god lärdom även det. Gott nog visste jag att jag läst det kapitlet noga redan innan missödet för dagen...

Innan jag fortsatte färden söderut tog jag min toapause. Gladde mig åt att skadorna var helt försumbara och att jag var berikad med ytterligare en mycket värdefull erfarenhet... Följebilen, dvs de övriga i sällskapet hade redan ca 15 minuters försprång. Ett uppehåll var inplanerat i Nyköping. Räknade med att vara ikapp då, men kom ytterligare lite på efterkälke när vägvalet i Nyköping blev klurigt och lite fel. Hamnade vid en grill och ringde vägbeskrivaren Patrik... En liten ortskarta gjorde resten av jobbet.

De andra var redo att ge sig av när jag väl kom fram till Patriks föräldrahem. Tog mig dock en välbehövlig bensträckare och dryckespause innan färden fick fortsätta. Nu gjorde vi dock följe, jag mestadels bakom följebilen...
   I Västervik tog jag över kommandot. Vi parkerade vid centrumparkeringen, ett par minuters gångavstånd från centrum, samtidigt som det började regna betänkligt. Mina kläder var ju väl rustade, men Caisa fick ta emot lite väl mycket regn. De övriga lyckades mer eller mindre skydda sig med paraply. Matönskningarna var lite olika, så vi blev utspridda på två närbelägna restauranter. Hur som helst ett trevligt stopp.

Färden fortsatte. Efter ett par mil var det dags att förstärka klädseln. Regnskurarna hade sänkt temperaturen en aning. Samtidigt insåg jag att mitt ryggskydd var kvarglömt i Västervik. Alltså var jag snart åter igen rejält avhängd från följebilen, denna gång med drygt en timma. Det tog nämligen sin tid att åka tillbaka. Till Kalmar och det inplanerade inhandlingsstoppet kom jag sent. Affärerna hade stängt sedan tre minuter tillbaka när jag rullade in på parkeringen. De övriga stod vid det laget redan i betalningskön, efter fullgjort uppdrag. Tur att man har duktiga vänner... Själv valde jag att invänta och avnjuta en kaffe och paj på intilliggande Mc Donalds. Behövde lite rast, efter alla mil på motorcykeln, varvid de övriga åter igen bjöds på ett par minuters försprång. Något som inte gjorde mig någonting...

Vid campingplatsen var incheckningen i stuga 43 redan klar. Hade bara att köpa dansentréband och skaffa inpasseringskort för motorcykeln. När det var gjort rullade jag ner i campingområdet, parkerade och anslöt till de andra. Efteråt följde dusch och en härlig danskväll till ZLIPS.

Söndagen den 4 juli 2004: Årets dansvecka bjöd på en bra öppningskväll. Trångt och lite buffligt, men bra. Goda nattmackor förgyllde sedan tillvaron innan sänggång...

Inte lång tid efter uppvaknandet lyssnade jag av mitt mobilsvar. Där hade receptionen ringt in ett obegripligt samtal om att incheckning ej var utförd, och med förfrågan om när jag skulle anlända. Gick upp till receptionen för att meddela att de var ute och cyklade, i och med att nyckeln redan var uthämtad. Dock började de prata om en helt annan stuga, en stuga jag aldrig beställt. Dock skulle detta till slut förklara den digra prishöjningen jag varit med om att betala. Jag hade inte av fakturan lyckats förstå att de var två olika objekt benämnda. Mina misstankar om felbokning av stuga, en stuga med dusch och WC, hade jag redan tidigt undanröjt som möjlig orsak. Att det fanns billiga stugor för 2000 kronor att också hyra, hade jag absolut ingen aning om. Finns inte ens omnämnda i broschyren. Nu var jag dock påförd en sådan redan på faktureringsstadiet, dock ej samtida med min grundbokning... Oerhört skumt och irriterande.

Receptionspersonalen lyckades inte komma inärheten av en logisk förklaring. Som jag upplevde det var det endast en, samma tjej som välkommnat mig dagen innan, som logiskt satt bredvid diskussionens hetta och sökte leta förklaringar. De övriga vidhöll att en felbokning var helt omöjlig att genomföra, att allt ansvar låg hos mig. Därtill ville de att jag skulle ta med nyckeln till det okända objektet och hyra ut den till någon. Alltså dubbla irritationsmoment. Inte nog med för diger räkning, dessutom skulle jag gå deras ärenden med ett objekt jag tidigare aldrig hört talas om. Varför fakturan gjorts otydligare detta år förstod jag inte heller...

Dagen förblev tankfull, ibland irriterad. Försökte dock lägga ner stridsyxan i möjligaste mån. I samspråk med receptionspersonalen kom jag ingen vart. Inriktade mig istället på den Jack n´ Jill-tävling som Nackswinget anordnade under eftermiddagen uppe på Logen. Under tiden som tävlingen pågick lagade Caisa och Pelle iordning god och välsmakande Spagetti och Köttfärssås att avnjuta. Kvällen i övrigt bjöd på Bastu och dusch samt en superbra kväll till BLENDER. Mysfaktorn under kvällen gjorde att jag var "död", och rejält utpumpad när sista dansen började...

Måndagen den 5 juli 2004: Det var varierat väder när vi steg upp och åt frukost. Pelle och Caisa lärde Anki och mig kortspelet "MULLE". Ett intressant spel som dock krävde mer huvudräkning och logik än vad jag var matad med i mitt semestermode... Efteråt åkte vi gemensamt in till Borgholm. Dels för att fika, dels för att Anki skulle kunna boka sina Frankriketågbiljetter med TGV och dels för att vi skulle kunna kompletteringshandla.
   Efter hemkomsten grillade vi. När "Pex and the boys" skulle spela kom en störtskur som vi satt skyddade ifrån av förra årets inköpta partytält. Diskade, lyssnade på konserten innan det gavs utrymme för en kort bastu och dusch. Det var en kväll med riktigt inbjudande dans. Gott om utrymme till CHERRIE. Varierad musikkvalité, men ändå inspirerande. En god möjlighet att dansa ut ordentligt...

Tisdagen den 6 juli 2004: Efter dansen till CHERRIE ordnades en liten sångkväll. Den hölls dock inomhus, men höll på till långt in på natten.

Dagen präglades av viss tomhet då Pelle och Caisa gav sig av. En dag med omväxlande sol och moln bjöd på viss mingeltid och därtill en hel del MC-snack. Det mulnade så småningom på ytterligare och i samband med det så tilltog vinden...

Efter en fiskmåltid kunde jag njuta en mycket trevlig och gemytlig bastu. Gjorde även sällskap ner till havet för ett dopp i havet. Halva gruppen kom dock på efterkälke, men det var en trevlig gemenskap både i och utanför bastun. Lite grann i likhet med "Bastuligans" toppår...
   Kvällen bjöd på relativt bra dans till PERIKLES. Men stundtals var det extremt bökigt och näst intill omöjligt att dansa. Men man ska inte klaga på mysfaktorn trots detta...

Onsdagen den 7 juli 2004: Vi vaknade upp till en solig dag och tid på stranden. Flera timmar solande, rikligt med sololja och ett antal bad bjöds. Inköpte fyra liter jordgubbar som jag rensade när Patrik och Anki lagade mat. "Nannis" var inbjuden och åt tillsammans med oss när vi njöt av kycklingfiléer, god sås och ris. Njöt kvällsbastu, trevlig men relativt lugn i sin utformning, i synnerhet jämfört med tisdagen... Dansupplevelsen var trist under kvällen. Före pause var det nästan ett lidande att dansa till BHONUS. Inte en gnutta förnyelse, utan ett fortsatt trampande i ett låtval som hör tio år tillbaka i tiden. Musikerna kan, bara de vågar. Efter pausen vände trenden också något och kom i trakterna av godkänt. Räddningen var hårdrocken och övergivandet av "mogenstämpeln". Men en uppryckning, (som jag talade med bandet för ett par månader sedan), skulle behövas omedelbart för att underbara musikers talang och kunnande inte ska gå förlorad i dansvärldens dansantare kretsar.

Torsdagen den 8 juli 2004: Natten räddades med hjälp av korvgrillning. När själva danskvällen till BHONUS varit den blekaste någonsin, bjöd korven en smakrik mysstund i natten. Efter någon timma gick vi till sängs.

Vi vaknade upp till ännu en vädermässigt lovande dag. Efter en frukost och dusch var vi snart övertalade att göra en utflykt på Öland. Anki och jag tog motorcykeln, samtidigt som inspiratören Patrik hade "Nannis" med sig i bilen som gott sällskap. Inledningsvis satte vi kurs mot fyren "Långe Erik" vid nordspetsen. Där stötte vi på två av modelljärnvägsklubbens medlemmar, (Staff), med sällskap. Verkligen oväntat men trevligt. Strax därefter avnjöts en god glass i solen. En glass som ute bland klipporna fann sitt öde innan den var helt uppäten. Minnas bör den stund, då Anki i ett oväntat ögonblick lyckades slå glasstruten ur min hand... Enligt utsago helt utan avsikt... (Jag tror henne *ler*)...
   Vår färd gick sedan vidare mot stenåldersbyn "Skäftekärr". En trevlig rundvandring strax innan temperaturen skulle sjunka och molnen ta för sig av himlavalvet... När vi kom tillbaka till Lundegårds kamping, hade Björn anlänt från Stockholm. En fiskmåltid avnjöts innan bastun fick ett besök. Anki lyckades tvätta innan danskvällen tog sin början, och sedan torka kläderna under danskvällens lopp, allt efter en lyckad tidsplanering...

Själva danskvällen blev underbart bra. Till BOOGARTs musik lyckades jag vårda viktiga semestervänskapsrelationer, (historian har sitt från förra året). Därtill var det trevligt att som hastigast möta en kär gammal vän och danspartner, Pernilla, i pausen. Hur som helst, danskvällen var alldeles för kort, med underbart folk och underbara danser... Om natten bjöds dusch och korvgrillning...

Fredagen den 9 juli 2004: Dansveckan närmade sig sitt slut alldeles för snabbt. Anki och jag ägnade en hel del tid åt att provpacka motorcykeln inför den kommande veckans färd och utflykt. Riktigt svårt att begränsa packningen, att bli lagom för två. Det vi inte kunde eller ville ha med oss packades i en stor väska för vidarebefordran med Patrik via Ängelholm ett par veckor. Nästa moment i semestertrippsförberedelserna var att putsa motorcykeln lite ytterligare. Torkade backspeglarna och såg till att cykeln såg allmänt fräsch ut. I övrigt kändes det som om många gav sig av. Jag skulle sakna många inför den sista danskvällen, det var i alla fall min inre känsla. Har ju alltid svårt att låta tiden gå vidare vid sådana här tillställningar och gemenskapstillfällen.

JANNEZ bjöd hur som helst på en bra och värdig avslutningskväll. När dansen var slut var jag beredd på nästa del av semestern, tillsammans med Anki på MC...

Lördagen den 10 juli 2004: Efter den mycket trevliga avslutningsdanskvällen till JANNEZ, drog vi oss ner till stugan. Det var många jag hade velat säga adjö till, även om flertalet av mina dansvänner runt om i landet redan åkt ett dygn tidigare. Hur som helst, några utvalda fick i alla fall en avskedsdans eller åtminstone en avskedshälsning och lyckönskning om trevlig hemfärd. Väl nere i stugan fortsatte reseförberedelserna. Resekläder lades fram, smutskläderna packades ner i den väska Patrik skulle transportera hem via Ängelholm. Motorcykelväskorna, vår resepackning för den kommande veckan, var redan packade sedan tidigare om fredagen...

Vid 09.30-tiden var vi på benen. Startade resdagen med en rejäl frukost. Sedan städades stugan ingående. Anki stod för en hel del av dammtorkandet. Själv hade jag mer en bisyssla, bland annat torkandes utemöblerna fria från smuts och damm. De övriga i stugan gjorde också betydande insatser, men var tvungna att lämna kampingplatsen innan slutbesiktningen var avklarad. Trots viss stress hann Björn med bussen mot Stockholm från Köpingsvik. Detta trots de kända Ölandsköerna i samband med utcheckningstid…

Stugan fick godkänt direkt. Anki och jag checkade ut strax efter tolv, sedan jag bytt om till MC-kläder. Det var skönt att vara på resande fot. Vi visste inte vart vi skulle, utan startade mer eller mindre förutsättningslöst med att ta oss mot fastlandet. I Köpingsvik rullade vi en stund i "Ölandskön". Dock inte allt för länge. Med motorcykelns underbara krypkörningsegenskaper kändes det bara skönt att bli lite varm i kläderna…

Blåsten var klart kännbar över Ölandsbron. Trots motorcykelns vindkänslighet tyckte jag den uppförde sig riktigt bra. Stabilt i de kraftiga vindbyarna och bara bråkdelen av flygkänsla i jämförelse med de kommande dagarnas kustetapper. Andra motorcyklister led nog värre av broöverfarten enligt vad jag hört i efterhand….
   Väl på fastlandet irrade vi runt i Kalmar ett tag. Hade lite svårt att hitta till den Mc Donalds-restaurant jag sökte. Men en välbehövlig måltid, kycklingburgare, intogs innan vidare resmål prickades in. Den verkliga semesterresan startade…

Från Kalmar tog vi riksväg 25 mot Nybro. Svängde sedan av på lite mindre vägar. Anki hade tidigt antytt att småvägarna gav bra mycket mer från passagerarsätet än stora uttröttande, monotona vägavsnitt. Genomgående för resan var just valet av mindre och mindre, kurvigare och kurvigare vägar. Första resdagen bjöd en lagom blandning för min del. Största utmaningen bjöd nog kartläsandet på. MC-kartans rödmarkerade, rekommenderade vägar, kunde lätt förvirra begreppet om vägstorlek. Men efter några tveksamheter blev vi snart bättre på både beslutsfattande och vägval. En ort som vi utan förplanering passerade var STOCKHOLM i Ronneby kommun, Blekinge. En vackert belägen ort med infartsskytar, ett par hus och inte minst en busshållplats uppmärkt med ortsnamnet. Det var lockande att stanna, men färden fick gå vidare. Att vårt sikte var inställt på småvägarna mot Olofström hjälpte inte. Vi var tvungna att börja leta vandrarhem för natten och hamnade på lite större vägar mot Ronneby innan dess. I Sölvesborg fick vi napp. "Storlogi" erbjöds för natten. Ett boende som var mycket mysigare än det egentligen lät. I en skolsal, i direktanslutning till vandrarhemmet, var salen indelad i sovbås omgivna av gedigna draperier. Förutom två sängar fanns där stolar, garderob och belysning. Som sagt var riktigt mysigt, gemytligt boende.

Hungriga som vi var begav vi oss med motorcykeln till Sölvesborgs stadskärna. Det var festivaltiden och vi hade en otrolig tur att få ett bord på den restaurant vi önskade besöka. Fick en underbar pizza som verkligen förgyllde semesterupplevelsen. Bland annat hade den kayennpeppar som smaksättning. Personalen upplevdes som mycket proffsig, något jag också fick möjlighet att framföra i samband med notan. Tyckte mig känna igen en av gästerna i närheten. Kan ha varit en dansare, men troligtvis var det bara inbillning trots att jag fick ganska direkta blickar av motsvarande slag tillbaka. Det mest uppseendeväckande annars var att Anki lyckades spilla ut lite av sitt driksvattenglas på just det grannbordet, som stod aningen lägre placerat. Långt ifrån någon katastrof, snarare ett bevis på att första dagens motorcykelåkning tagit på krafterna…
   Snart var vi åter igen tillbaka på vandrarhemmet. Gjorde oss iordning för natten och sov sedan gott. Nyckeln vi fått låna i receptionen lämnades tillbaka innan dagen var till ända…

Söndagen den 11 juli 2004: Efter en god men lite sparsmakad frukost gav vi oss av från vandrarhemmet i Sölvesborg. E22 fick föra oss mot Gualöv, där vi svängde av söderut längs kusten. I Åhus fängslades vi av torget och tog en pause. Något tidigt söndagsöppet café hittade vi inte direkt, varför vi åkte vidare efter en tids telefonerande till föräldrar och utvalda vänner. Fick god träning i kullerstenskörning innan vi kom bort från torget. Kanske inte det roligaste underlaget, i synnerhet inte i samband med det duggregn som börjat falla.

I Brösarp skulle vi vika av för att fortsatt följa kusten. Reklam gjordes för ett vägcafé och informationscentrum. Samtidigt som vi parkerade kom vi i samspråk med ett gäng motorcykelfarare som avrådde oss från platsen. De hade just checkat smörgåspriserna, inte speciellt attraktiva. Istället rekommenderade de ett café lite längre upp i backen, invid en butik. Vi hängde på och blev inte missnöjda. Samtidigt som jag klargjorde min maskin strosade en man sakta förbi. Hans blickar ska ha varit fyllda av drömmar och hans motorcykelbeundran stor. Anki hade vid det laget både ögonkontakt och handteckenutbyte med mannen. Hans tummen upp ska ha sagt allt om mitt motorcykelval. Ankis teckensvar, "OK", en lika förnöjsam bekvämlighetsbekräftelse. Så snart vi kommit under tak på det rekommenderade fiket tilltog dessutom regnet. Själv kunde jag njuta av kaffe och underbar prinsesstårta. Spontant satt jag och berömde tårtbitens uppbyggnad och smak, när anki visade på diplom hängandes runt väggen. Bland annat med bevis om regionseger i Tårt-SM 1997… Inte illa… Regnet fortsatte att falla när vi tog avsked av de övriga motorcykelgänget från Trelleborg. Kustvägen låg framför oss med vindbyar och god motorcykelträning. Nästa anhalt blev Simrishamn. Första restaurantbesöket gav ingenting. Vackert beläget vid havet, en regnödslig strand, men stängt till klockan 15.00. Inne i staden blev det bättre lycka. Där kunde god mat avnjutas i sällskap med två tjejer (från Lund respektive Västerhaninge) som anlände samtidigt som oss. Om jag inte missminner mig åt jag lövbiff och klyftpotatis. Hur som helst god mat som väl passade till den inbeställda mjölken. Kaffet som fick avsluta den trevliga måltiden var starkt, starkt, starkt… Inte den yttersta njutningsfaktorn, men en utmaning och en väckarklocka till den fortsatta färden som företogs efter en kort vandring i de närmaste gränderna.

Även Simrishamnsparkeringen längs gatan bjöd på uppskattande motorcykelblickar. En mamma bekräftade att hennes unge, ett par år gammal, just fick dagens dos av motorcykelbeundran. Inte mig emot, med tanke på att jag just tagit egna beundrarfoton från andra sidan vägen.
   Färden fortsatte i byiga vindar längs kusten ner till Ystad. Ett mycket vackert samhälle, troligtvis Brantevik, kryssade vi långsamt genom. Vilken njutning och idyll… I Ystad checkade vi efter lite letande in på ett vandrarhems annex, "VILLA FRITIDEN". En mysigt belägen grön villa. Från vårt rum på övervåningen hade jag god utsikt över en vackert regntvättad motorcykel parkerad invid ett träd.

Efter en välbehövlig och skön dusch tog vi motorcykeln in mot staden centrum. Startade med att inhandla måndagens frukost. Därefter gjorde vi ytterligare en stadssväng och parkerade inte långt ifrån stationen. Under vår stadsvandring som sedan följde, kom ett riktigt kraftigt regnväder. MC-kläderna tålde visserligen regnet bra, men utan hjälmar på huvudet blev vi snabbt drypande blöta i håret. En tunnbrödsrulle var smakade dock utmärkt i två uthungrade magar. När vi väl satte hjälmarna på huvudet igen var det skönt att nattens boning var nära…

Måndagen den 12 juli 2004: Vi hade njutit en underbar natt tillsammans, ensamma i ett sovrum för första gången på mer än en vecka. Det var dags för frukost och iordningställande. Från Ystad tog vi den lite större vägen upp mot Sjöbo, innan vi valde i huvudsak mindre vägar vidare mot Höör emellan östra och västra Ringsjön. Troligtvis blev det en rejäl omväg, för småvägarna tog oss mot trakterna av Hörby istället för direkt mot E22 som skulle korsas.

I Höör besöktes först en bensinmack. Anki kände sig aningen frusen varför vi beslöt oss för att åka in mot centrum. Det som inledningsvis var avsett som fikapause blev nyttigt nog till en välbehövlig matpause på en pizzeria i närheten av stationen. Jag avnjöt en Kebabtallrik som aldrig ville ta slut och som var underbart god och mättande. Proppmätt önskade jag helst av allt lite middagsvila. På en parkbänk fick jag ett par minuter att ladda inför den fortsatta färden som avsågs fortsätta mot västkusten och Ängelholm. I princip följde vi riksväg 13 vidare. Endast kortare stopp, bland annat när Ankis förkylning tog sig uttryck i mindre hostattaker som jag delvis tolkade som det överenskomna tecknet i min midja för just önskat uppehåll. Hur som helst var regelbundna pauser viktiga i alla lägen…

I Ängelholm passade jag på att åka förbi min gamla boplats, hotell LILTON i stadskärnan. Mycket verkade sig likt. Väl vid havet och kampingplatsen började vi ringa runt till vandrarhemmen längs västkusten. Både Ängelholm och Helsingborg hade fullt. Privat boende i Helsingborg valdes bort när vi fick napp på en helt ny självhushållningslägenhet i södra Mellbystrand. Ett kap som väl på plats inspirerade oss till en dags långreseuppehåll och ytterligare boende på Mellbystrands vandrarhem. Både servicen och trivseln var högklassig. Motorcykeln fick vi köra in på gården. Helt perfekt…

Efter att ha installerat oss i vår lya, som sagt var helt nybyggd med både dubbelsäng, bäddsoffa och sovloft, tog vi en promenad ut längs havet. Nyduschad som jag var, försvann lusten att bada i det kalla havsvattnet. Årets bleka sommarvärme gjorde havet "svinkallt". Det myckna regnandet hade dessutom färgat havet brunt med lerpartiklar. Men sandstrandspromenaden var god och kvällsmåltiden utsökt i norra delen av samhället. Jag njöt en underbar 150g hamburgare och Anki åt korv med mos. Billigt sedan vi fått 30 kronors rabatt trots påpekanden om prisskillnaden till vår fördel. En minigolfrunda fick avsluta kvällens aktiviteter före mörkrets inbrott. Gänget före oss, (mor, far, dotter och pojkvän) roade oss mycket gott och blev halva behållningen när Anki halvt utklassade mig *ler*.

Tisdagen den 13 juli 2004: Efter en riktigt lyxig vandrarhemsfrukost i hotell-lyxklass, gjorde vi oss i ordning för en dagsutflykt. Inledningsvis skulle vi möta upp Patrik vid "Norrvikens Trädgårdar". Dock hann vi med en sväng förbi Banverkets utställning om det skandalomsusade tunnelbygget genom Hallandsås. Motorcykelfärden genom Båstad blev en långsam historia. Tror dock inte att jag behövde sätta ner foten någon gång, trots att tempot ofta var mycket långsammare än promenadtempo. Kände mig riktigt stabil även de tillfällen motorcykeln nära nog stod stilla. Ett härligt bevis på hur bra kopplingen och den starka motorn samspelar. Att jag är underbart nöjd med köregenskaperna framgår säkert. Lika nöjd är jag över den gedigna körskoleutbildningen…

Vid Norrvikens trädgårdar fanns Patrik på plats. Tror vi alla trivdes med rundvandringen som resulterade i ett par riktigt vackra bilder. Efteråt åkte vi vidare till Ängelholm. På Patriks rekommendationer åt vi underbart god mat på en restaurant vid Skälderviken. För egen del avnjöts varmrökt lax med potatissallad och chokladkaka med kaffe som efterrätt. Väl hos Patriks föräldrar, i sommarstugan, bjöds på ytterligare fika, något jag inte hade något emot.

Även denna afton var vinden byig och stundtals hård. En promenad ut på en av pirerna resulterade i ytterligare ett antal vackra bilder. Främst lämpade sig miljön för porträttfotografering, men även vindkämpande segelbåtar kunde göra sig bra. Mot kvällen fortsatte Anki och jag vidare på egen hand. Innan vi vände norrut igen till härbärget i Mellbystrand, tog vi en efterlängtad tripp ut till Kullens fyr. Vägarna var gudomligt vackra att köra på i kvällssolen. Klipporna runt fyren lika så. Mindes väl min cykelutflykt i ungdomen till dessa trakter. Mindes de kusliga bokskogarna vid Håkull i samband med solnedgången. Nu var jag dock trygg i Ankis sällskap, även om hemfärden blev i dunkel miljö genom ett blåsigt landskap. Motorcykelns helljusstrålkastare kan dock också berömmas. Efter ett tag fick jag rutin även på helljusreglaget, bortsett från ett par misstag…

Efter en viss felkörning och passage av Laholm kom vi fram till Mellbystrands vandrarhem. Sängen bjöd snart på avkoppling, inte lång tid efter att motorcykeln parkerats inne på gårdsuppfarten…

Onsdagen den 14 juli 2004: För andra dagen i följd kunde vi avnjuta en frukost i lyxklass. Vi blev visserligen inte serverade varma smörgåsar denna morgon, men valmöjligheterna och servicen mycket påtaglig. Strax före klockan tio hade vi checkat ut och stod startklara vid motorcykeln. Relativt omgående sökte vi oss ifrån de blåsiga havsklimatet för en färd in mot de småländska vattendränkta skogarna.
   Efter Knäred tog vi av längs natursköna småvägar norrut mot Småland. Lidhult passerades och en god middag intogs i Unnaryd. Dagens lunch bestående av fisk, god sås och potatis…

Från Unnaryd tog vi oss över till Hyltebruk, för vidare färd mot Skeppshult, Smålandsstenar och Gislaved. Efter tankning, glass och en kopp kaffe fortsatte färden mot Göteborg. Vi åkte mycket natursköna vägar via Sjötofta och Tranemo. Om jag inte minns fel passerade vi här, vid ett par tillfällen , en järnvägssnutt avsedd för dressinåkning. Väl skyltat i samband med järnvägsövergångarna. Den vidare motorcykelfärden företogs vidare längs riksväg 156 och riktigt översvämmade partier av landskapet. Från Landvetter åkte vi vidare via Öjersjö fram till syrrans boning. Där mottogs vi väl och bjöds relativt omgående på god mat.

Kvällen blev riktigt trevlig. Inte nog med att familjen fick lära känna Anki bättre, jag fick dessutom tid för avkopplande innebandyspel med Angus. Vi turades om att omväxlande vara utespelare och målvakt. Malcolm roades mest av att putsa på motorcykeln. En sysselsättning jag redan utfört med gott resultat. Nattensömnen bjöds perfekt nog i soffan för min del och i en extrasäng för Ankis del.

Torsdagen den 15 juli 2004: Vid elvatiden hade vi ätit frukost, tagit ut pengar på bankomaten och var redo för vidare färd norrut. Göteborg lämnades och färden företogs längs mindre vägar upp genom Kungälv, över Tjörnbron vidare över öarna Tjörn och Orust. En bit upp mot Munkedal hängde jag på ett annat motorcykelgäng. Jag fick ligga i för att hålla samma tempo, dvs accelerera ordentligt så snart möjlighet gavs längs de krokiga smala landsvägarna, och bromsa ordentligt inför de kraftigaste svängarna. En som jag inte rådde på, var en tung sporthoj som plockade oss en efter en genom kurvorna. Såg honom tydligt kommandes i backspegeln och fick ett tacksamt bemötande när jag höll ut i nästa kurva. Han såg erkänt duktig ut när kurvan togs med överflyttad kroppsvikt och knät nära marken. Nog om detta, men även jag kände att kurvtagningsrytmen mer och mer kunde matchas mot gänget jag följde efter. Veckans acceleration nyttjade jag sedan på E6:an, när jag snabbt ville passa på läget mellan två bilar vid en stopplikt från den korsande vägen. Det var inte många sekunder innan jag var uppe i trafikrytmen, ca 90 km/h. Omkring fem sekunder är min uppskattning. Hela accelerationen på ettans växel, med helt rätt väggrepp och känsla. Anki verkade också trivas utan obehag.

I Munkedal åt vi en god lunch. Lasagne, mycket väl vitlökssmaksatt, i princip i min smak. Färden fortsatte sedan via mindre vägar upp mot Ed. Förutom ett tankningsuppehåll i Ed, kunde vi inte låta bli att stanna och beundra den storslagna utsikten vid en närbelägen rastplats i änden av sjön "Stora Le". Dalsland är verkligen vackert. De kurviga och ibland gropiga vägpartierna upp mot Rävmarken och mina forna släktingars Nössemark, tog rejält på krafterna. Men samma vägval hade gjorts om jag fått välja igen. Trots allt en trötthet som är långt mycket njutbarare än monoton landsvägskörning.

Från Nössemark gick färden in i Norge. Längs den norska riksvägen 21 tog vi oss vidare norrut. Vid Flateby njöt vi norsk glass betalad med svenska sedlar. En intressant cykelkonstruktion uppmärksammades av Anki. En helt vanlig cykel hade som en slags tandemvariant en ledad påhängscykel för en yngre familjemedlem. Riktigt smart lösning där den vuxne helt kunde svara för styrning och balanshållning.

Tränade lite tempohållning genom att hänga på enstaka bilar längs de kurviga vägarna. Med någon framför gick det lättare att i förtid få information om kurvornas beskaffenhet. Jag var visserligen, naturligtvis, långsammare i själva kurvtagningen, men kunde ofta kompensera så fort kurvan öppnade upp och vägen övergick i ett rakt parti. Men precis efter ett riktigt kurvigt parti gav jag upp och tog rast vid en underbart vackert belägen bro.

När vi sedan träffade på E18, begav vi oss hem mot Sverige igen. Inne på svenskt territorium startade jakten på en nattbostad. Töcksfors vandrarhem var fullbelagt, lika så ursprungsmålet i Edane, Arvika. Kristinehamn bjöd dock två platser i ett fyrbäddsrum. Dock hade vi bara två timmar och en kvart på oss för incheckning, så målsättningen var given. En effektiv resa mer eller mindre direkt ner till Kristinehamn. En välbehövlig bensträckare unnades. Nackdelen var att ett koppel om tre långtradare som omkörts tidigare kom förbi igen. Glädjande nog strax innan ett flerfiligt vägavsnitt närmare Karlstad till. Semestern som sådant har visserligen inte bjudit särskilt många omkörningar, men nog är det lätt att accelerationen sekundsnabbt ökat motorcykelns hastighet till trakterna av den övre hastighetsacceptansen. Den momentana hastighetsökningen ger visserligen en effektivitet som slår alla andra omkörningar i trafiken och som om den inte missbrukas bara ger positiva effekter i mitt tycke, men som naturligtvis har sina risker i betydligt längre bromssträckor än vad kanske gemene man förstår. Och visst är det ofta "farten som dödar", men säkerligen minst lika ofta omkörningar som sker utan accelerationsresurser, med för lång tid i mötandefältet som följd, osv, osv… Jag är i alla fall glad över att ha 127hk i ryggen om jag skulle behöva avsluta en omkörning riktigt snabbt, trots alla "betryggande" säkerhetsavstånd och gjorda säkerhetskalkyler. Bromsarna är det ju inte heller något fel på *ler*.

Till kampingplatsen i Kristinehamn, tillika vandrarhemmet, kom vi med en kvarts marginal. En kvällsmåltid på det bredvidliggande Mc Donalds fick avsluta en upplevelserik dag. De två andra bäddarna i rummet förblev tomma under natten, en natt som bjöd på lite halvorolig men relativt god sömn…

Fredagen den 16 juli 2004: Efter en dusch checkade vi ut från vandrarhemmet och gav oss iväg i jakt på en frukost. Klockan hade passerat 10, varför Mc Donalds inte längre bjöd frukostutbud. Annars hade vi tänkt unna oss en "Roger" där. Jakten gick vidare i Kristinehamns centrum. Vi hittade lämplig parkering bredvid kanalen och fann såsmåning om en skagenbaguette att spisa till frukost.
   När hungern var stillad begav vi oss av norrut. Planerna var inledningsvis diffusa, men växte sig snart starka. Filipstad stod som första delmål via riksväg 63 och en hel del mindre, mer njutningsbara vägavsnitt. I Filipstad fikade vi. Kaffe och Wienerbröd avnjöts för min del i solen. Samma härliga värme som dagen före. Färden vidare mot Kopparberg avbröts vid ytterligare ett fikaställe. Mycket mysigt längs med vägen. Anki ville inte ha något, men jag såg fram emot en efterrättspaj i solen. Utomhusvistelsen avbröts redan innan jag slagit mig ner. En nära blixt och dunder gjorde att utomhusgästerna, ett par stycken, snabbt drog sig inomhus. Själv evakuerade jag först packningen. Samtidigt hjälpte personalen mig med brickan, mycket servicebetonat. Ringde hem, fikade och var sedan klar för vidare färd i samband med att regnet upphört. Runt om, i synnerhet i norr och öster, tornade gigantiska mörka åskmoln upp sig. Min längtan att göra en utflykt till Sunnansjöregionen, Ludvika, syntes dumdristig. Men färden vidare mot Skinnskatteberg och Fagersta syntes fortfarande lockande trots regnrisken. Kanske blev denna dags naturupplevelser de starkaste för resveckan. Efter Kopparberg fotograferades intensivt. Man riktigt såg skyfallen mot den mörka himlen längre fram. Under en lång tid syntes spåren av dessa skyfall på vägbanan, samtidigt som solen gassade. Dimman blev ibland riktigt påtaglig och luften enormt fuktmättad. Klibbigt varm fuktighet som ändå svalkade på något underligt sätt. I dessa regioner kunde man också se hur kampingplatsgästerna solade, inte långt ifrån den mörka molnfronten och de vackra blixturladdningarna. Väl ute på riksväg 68 mot Fagersta var vi ikapp regnet. Mötande motorcyklister gav på ett mycket talande sätt handtecken inkluderande lättförståliga väderprognoser. I nära nog tjugo minuter åkte vi i strålande solsken och störtskurar. En trolig vattenplaningsolycka passerades, där framhjulet vikt sig. I övrigt bara njutning mellan vattensträngarna, i riktning mot en av åskfronterna och en lågt stående regnbåge.

I Fagersta var solen förmörkad av molnen. Färden ner mot Ängelsberg gick långsamt. Dåligt stenskottsriskunderlag och kraftigt regn gjorde att bilarna fick köra om. Bedömde att regnet skulle sluta lagom till Ängelsberg. Jag fick nästan rätt, för vid delmålet, den restaurant jag många gånger hört talas om, sken solen vackert mot regndropparna som slutade falla ett par minuter efter ankomsten.
   Maten var utsökt. Bland det godaste jag ätit på flera år. Gösfilé i en underbar anrättning. Ett rekommenderat besök till en billig penning om 150 kronor…

Efter måltidsuppehållet och en mycket kort Ängelsbergspromenad åkte vi vidare mot Sala. I Heby stannade vi till vid en OK/Q8-mack. Fyllde på vattenförrådet och gick på toaletten. Under tiden jag förberedde avfärden, fick jag ett telefonsamtal med de inledande orden: -"Vad fan gör du vid en OK-mack i Heby?" Orden kom från samma järnvägsvän som vi torsdagen, en vecka tidigare, stött på vid fyren Långe Jan, på Öland. Nu såg de oss igen i samband med att de körde förbi bensinstationen. Hur liten är världen egentligen?

Anki och jag fortsatte via Morgongåva ner längs riktigt små vägar till Sigtuna. Det var mörkt när vi närmade oss Stockholms län, Märsta, Upplandsväsby och hemmet. Men precis som tidigare under veckan gjorde helljuset ett gott intryck på mig. En stund före midnatt var vi hemma. Motorcykeln fick vila efter en vecka med drygt tvåhundra mil och en mätarställning visandes 4162km sedan inköpet den 18 juni. Väl i mitt hem förblev jag sittandes kvar framför datorn ett par timmar in på natten. Men Anki sov snart gott…

Lördagen den 17 juli 2004: Emedan Anki gick upp tidigt, för resa till landstället, hade jag sovmorgon ytterligare ett par timmar. Vid 13-tiden började jag min tjänstgöring. Ett inledande övertidspass som uppmjukning efter semestern. Om kvällen var jag promenadsugen. En promenad som inte blev speciellt lång och som slutade med bussfärd och nattvila i Ankis lägenhet.

Södagen den 18 juli 2004: Ett tidigt morgonarbetspass, även detta på övertid. En lunchpromenad resulterade i ett mjukglassinköp bredvid stadshuset. Trots att mjukglassen serverades i bägare, blev den omåttligt svår att äta. Vindbyarna gjorde allt för att blåsa iväg både smält glass och strössel. Tack och lov hade jag utrustats med ett flertal servetter, men misströstade slutligen ändå efter att ha träffats av glass lite var stans på kläder och händer. Fick ställa glassen på marken, i skydd för vinden, och äta med sked på ett klart obekvämt sätt…

Om kvällen föll ett stilla duggregn utomhus. Själv passade jag på att putsa motorcykeln fri från knappa etthundra mils vägdamm.

Måndagen den 19 juli 2004: Hade en ledig dag som uppskattades mycket. I princip gick tiden uteslutande åt för städande av hemmet. Packade upp resväskorna och fyllde kylskåpet med nya varor innan Anki kom på besök om kvällen. Tillsammans åt vi pizza innan det blev dags för nattvila…

Tisdagen den 20 juli 2004: Förmiddagen spenderades uteslutande i hemmet. Fortsatte med städande innan jag begav mig ut på vägarna med min motorcykel. Besökte först MC-affären, sedan mina föräldrar som just fick dalslandsbesök. Åkte vidare på en liten tur innan det var dags att åter igen uppsöka lägenheten för eftermiddagssömn. Natten tillbringades sedan på arbetsplatsen. En lugn natt med bland annat Arlandabanan som bevakningsområde…

Onsdagen den 21 juli 2004: Efter arbetsnatten åkte jag hem till mitt eget hem. Sov ut om förmiddagen och lämnade om eftermiddagen in motorcykeln för ytterligare montering av beställda tillbehör. Snart är motorcykeln iordningställd till det skick jag önskar. Hoppas att resterande detaljer är till lika stor belåtenhet som motorcykeln i övrigt.

Om kvällen tog jag pendeltåget in till stan. Efter några affärsärenden, bland annat ett besök på apoteket, begav jag mig till Anki. Där bjöds jag på spagetti och köttbullar.

Torsdagen den 22 juli 2004: Fick en kortare sovmorgon hemma hos Anki. Anki själv hade nyttjat några av morgontimmarna till läsning i soffan, arbetsförberedelser. Min arbetsdag började vid niotiden. Blev aningen sen sedan det visat sig att arbetsturens starttid ändrats något gentemot almanackans anteckningar.
   Under lunchen köpte jag mig en glass att avnjuta i solen. Blev sedan tidigt avlöst efter en lugn arbetsdag. Detta bäddade för en avkopplande dusch på jobbet och en liten matbit på stan innan pendeltåget förde mig mot Tumba, för färd tillsammans med Anki mot Hågelby. ZLIPS spelade underbart bra. Tillsammas med en mycket tilltalande dansmiljö under det nyinvigda dansbanetaket blev det en superbra danskväll. Det kändes att danssuget var stort efter nästan två veckors danssvält.
   Under en stor del av hemfärden hade vi besök av en av dansklubbens många Jenny. Det kändes bra att hon slapp åka hela vägen ensam.

Fredagen den 23 juli 2004: Nattsömnen blev kort. Trots detta var jag klarvaken redan innan väckningstiden var inne. Gick därför upp och kunde sedan unna mig en promenad från Ankis lägenhet fram till jobbet. Efter en kort och bra förmiddagstur på Västeråsplatsen, hela västra delregionen, var det dags för dagsvila i Ankis lägenhet. Allt för att ladda inför den arbetsnatt som komma skulle. En lika lugn arbetsnatt med sydsidan som bevakningsområde. Men nog hade jag hellre förberett en segelbåtsutflykt tillsammans med Anki, eller varit på GYLLENE TIDERS konsert vid Stadion. Under min promenad till jobbet fick jag lite smak på konsertstämningen. Säkert ett tusental personer som tänkte avnjuta konserten utanför Stadions murar…

Lördagen den 24 juli 2004: Dagen bjöd mest lugna sysselsättningar. Emellan nattpassen njöt jag mest av frisk luft via Ankis helöppna lägenhetsfönster. Långa stunder kunde jag också njuta stor soldyrkan vid fönsterkarmen, inte minst i samband med tidningsläsande. Kände mig dock stundtals lite ovälkommen på min plats. Ett sällskap gick omkring och pekade. Kanske inte nödvändigtvis på mig, men nog kändes det så. För mig är dock fönster, balkonger och liknande till för att nyttjas. En plats jag tycker man ska kunna sitta och hänga vid i timtal utan att någon opponerar sig. Trivs med att hänga med i gatulivet när jag inte har tågen att följa på spårplanen. Finns många sätt att fördriva tiden på, att på ett billigt sätt drömma sig bort… Att jag därtill kunde njuta av lite ljudsvep från GYLLENE TIDERS förberedelser på stadion gjorde inte saken sämre. Hörde visserligen ingen karaktäristisk grupplåt, men dock musik…

Arbetsnatten inleddes mycket lugnt…

Södagen den 25 juli 2004: Var mitt uppe i en tung arbetshelg. Nätterna var dock lugna och helt till belåtenhet. Dagtiden gick mest åt till vila eftersom dygnet även avslutades med ett nattpass...

Måndagen den 26 juli 2004: När arbetspasset var slut var även jag relativt trött. Åkte hem för att sova och få lugn och ro... Hade hoppats på ett samtal från motorcykelaffären med besked om avhämtningstid. Nu fick jag istället beskedet att alla tillbehör inte kunnat monteras med gott resultat. Därför beslöts att motorcykeln fick kvarstå för tillbehörsservice ytterligare en tid...

Om kvällen, efter ett träningspass i stan, kom Anki över till Rotebro, lagom för att gemensamt kunna åka över och hälsa på Michael och Jane i deras nya lägenhet. Där blev vi kvar ett par timmar i samtal under trevlig fikastund. Fick dessutom med mig ett bra CD-ställ som blivit över. Bara att tacka och ta emot...

Tisdagen den 27 juli 2004: Hade fått ledigt av turfördelningen som kompensation för den hårt tursatta helgen före. Kunde njuta av att vara på hemmaplan. Saknade visserligen min motorcykel, men fick stå ut med vetskapen att de gjorde allt för att få radioutrustningen att fungera. Men av allt att döma kunde det ta tid...

Om kvällen mötte jag upp Anki vid Älvsjö station. Gemensamt åkte vi bil ut till hennes landställe utanför Nynäshamn. Vi vattnade blommor och njöt lite god kvällsmat, pasta med god svampsås. När det började skymma tog vi bilen tillbaka in mot stan och vidare ut till Rotebro, där övernattning skedde...

Onsdagen den 28 juli 2004: Efter lite sovmorgon tog jag bussen till Upplandsväsby och MC-affären. Ville kontrollera hur tillbehörsarbetet gick, och därtill ge underlag för en fungerande motorcykel att hämta innan fredagens norrlandsutflykt. Fick löfte om en funktionsduglig motorcykel till dess, dock troligtvis utan fungerande radio.

Värmeböljan var påtaglig. Köpte en juice som jag avnjöt sittandes med tidningar på perrongen. Eftermiddagen bjöd sedan arbete... Sov hos Anki...

Torsdagen den 29 juli 2004: Hade bytt till mig en tidig morgontjänstgöring. En kort förmiddagstur dessutom, i alla fall med tidigt avbyte. Nyttjade tiden på hemmaplan för att tvätta. Behövde lite ren tvätt med på min resa i norrland som snart skulle företagas... Anki kom ut och sov över hos mig...

Fredagen den 30 juli 2004: Gick upp tidigt om morgonen för färd in till stan och jobbet. Anki fick dröja sig kvar ett par timmar innan hennes arbetsdag skulle starta. För en gångs skull kändes det som om det var gott om folk på jobbet. Dessutom hade jag en arbetstur som passade utmärkt för kompledighetsansökan, något som också blev verklighet vid 10-tiden. Åkte då hem för att effektivt packa och ta några korta tupplurar för att bli ännu piggare inför kvällens MC-körpass norröver. Min helgledighetstripp skulle inledas...

Som avtalat åkte jag ut till MC-affären strax före klockan 14.00. Var nog egentligen rejält tidig, men motorcykeln var ihopmonterad med nya värmehandtag osv. Radioenheten var dock ännu satt ur funktion. Skall installeras vid senare tillfälle, sedan funktionsdugliga komponenter kommit hem. Insåg att tiden var mogen för komplettering av min packning medan motorcykeln ännu var opackad. Åkte först till en hästsportbutik för inhandlande av reflexväst. Sedan begav jag mig till Coop Forum för inköp av ett mindre tält och en helt ny sovsäck. Min gamla sovsäck insåg jag fanns under långtidstransport i en väska hem från Öland via Ängelholm. Med andra ord oåtkomlig...

Vid 16-tiden gav jag mig av hemifrån efter att ha packat motorcykeln klar nedanför porten. Tankade vid OK/Q8 i norrviken och tog sedan en liten tripp förbi mina föräldrar, där även syrran, Angus och Malcolm befann sig. En timma senare begav jag mig iväg norrut längs E4.

Mitt första stopp gjorde jag redan i Uppsala. Dels för att nyttja toaletter, men också för att hungern behövde stillas i form av energipåfyllnad. Ett stopp som visserligen var trivsamt, men som samtidigt var aningen stressat i min iver att komma vidare. När jag skulle lämna parkeringsplatsen märkte jag att jag inte var van vid motorcykelns larmutrustning. Lyckades utlösa larmet två gånger innan jag kvittera det på rätt sätt. Mest synd tyckte jag om en annan motorcyklist i närheten, som samtidigt försökte prata i sin mobiltelefon... Kanske misstag jag lär mig av så småningom...

Fortsatte min färd och stannade nästa gång vid Gävlebro för en fikapause. En kopp kaffe som gav en extra njutning och liten extra kick. Riksväg 83 fick sedan föra mig en bit inåt landet förbi Bollnäs och andra kända trakter. Det var med en blandning av bultande hjärta, nyfikenhet och nostalgisk återblick som jag i sakta mak letade mig igenom Arbrå. Vad säger man? Forntida minnen av kärlek...

Nattvilan kom att bli på kampingplatsen i Järvsö. Hade turen att stanna till där bara ett fåtal minuter före stängningsdags. Letade upp en trivsam plats och slog upp tältet, ivrigt uppvaktad av myggor. Skyddade mig bäst med min svarta hjälmhuva trädd över huvudet. Måste dock sett lite skumt ut, samtidigt som jag i handsfree gick och samtalade med Anki över mobiltelefon...

Natten skulle bli mycket vacker. En underbar månuppgång beskådades över bergen strax före läggdags. Därtill förgylldes natten då och då av passerande natt- och godståg. De sistnämnda gav ibland upphov till jordbävningsliknande upplevelser, bara någon centimeter från marken, ovanpå ett väl använt liggunderlag...

Lördagen den 31 juli 2004: Redan vid incheckningen hade jag beställt en frukost. Till och med en "lyxfrukost" som förutom en smörgås och kaffe skulle innehålla en juicedryck, "Pago". För övrigt den sista flaskan, något som tydligt poängterades som extra lyxigt.
   Dagen startade dock med en smidig ihoppackning av tält och packning. Därefter duschade jag och tog motorcykeln upp till frukosten, redo för avfärd. Pratade med ett "Goldwing-par" men avnjöt i övrigt en frukost i lugn och ro njutandes en god morgonsol...

Min resa fortsatte via Rv 83 mot Ljusdal. Efter en tankning och ett dryckesköp fortsatte jag via Delsbo och upp längs småvägar vidare till Sundsvall. En lite otrevlig upplevelse hade jag i en av kurvorna i närheten av Hassela. I en av högerkurvorna fanns plötsligt en mötande bil i sin helhet på min halva av vägen. Hade jag varit en bil, hade det inte varit långt till en frontalkollision. Nu kände jag mig själv kall och lugn. Min kurvtagning var välplanerad och kontrollerat hållen till rätt kant, med möjlighet att köra ännu lite tightare om nöden krävt... Men på näthinnan finns ändå ett ansikte inpräntat och de lite osäkra manövrarna för att hålla kvar bilen på vägen och leta sig tillbaka till den rätta sidan av vägen. En individ utan tillräcklig riskbedömningsfantasi för att göra säkra kurvtagningar i hög hastighet...

I Sundsvall stannade jag till på MAX. Jag var inte nämnvärt hungrig, men det var ändå gott att få en hallonsmothie och äppelpaj i magen. Därtill alltid perfekt att nyttja tillhörande bekvämlighetsanläggningar före avfärd... Nästa måltid skulle njutas längs Indalsälven vid "värdshuset utsikten". Fick en god pannbiffssmörgås. Riktigt mäktig och perfekt njutning tillsammans med den underbara och storslagna utsikten. Det var en bekväm framfart genom norrland. Sköna och lugna kurvor med bekväm medelhastighet. Ramsele var helt klart en större ort än vad jag under de senaste åren trott. Har ända sedan barnsben hört talas om orten i olika sammanhang. Dock tror jag det var första gången jag var där själv...

I Strömsund gjorde jag en mängd ärenden. Det kändes som sista utposten innan "Lappmarken". Inte riktigt med sanning överensstämmande, men nära på. Åt i alla fall en halv pizza tillsammans med en lättöl innan det var dags för penningauttag och kontant tankning. Därefter siktade jag vidare längs de norrländska vägarna västerut mot Gäddede, inte långt från den norska gränsen. Allt eftersom solen närmade sig horisonten saktade jag farten. Medelhastigheten skönk betydligt, men ensam på vägarna kunde man ta sig i princip vilka friheter som helst. I det här fallet att köra 70 km/h istället för skyltarnas påbjudna 110 km/h. Ofta prisade jag för mig själv hjälmens inbyggda solvisir. Mycket användbart att ha halvvägs framför ögonen. Det var vackert men lite ansträngande att ha solen strax ovanför själva vägbanan. Allt i jakten på vilt längs vägkanten. En ren skulle också envist hindra mig ett par minuter, men höll sig väl synlig hela tiden...

Under min väg till Gäddede stannade jag till vid en underbart vackert stilla sjö. Två fiskare stod och representerade "lappmarkens sysselsättningsrikedom", något jag var tvungen att dokumentera med min kamera. Fick förutom en trevlig pratstund, även föreviga delar av deras fiskelycka...

För andra dagen i rad handskades jag med små tidsmarginaler i fråga om incheckning på kampingplatser. Som dagens sista gäst, någon minut före stängning kl 22.00 kom jag fram till kampingplatsen i Gäddede. Personligen trodde jag nog att jag hade lite mer marginal, men det berodde på att jag kallt kalkylerade med att MC-klockan gick en timma sent, senare tretton timmar sent samt slutligen uppskattningsvis tretton timmar och fem minuter sent... Tanken på att ställa om den fanns, men nu var jag ju van vid omklakylering, så den fick fortsätta att gå fel under resten av resan.

Reste upp tältet efter att ha parkerat motorcykeln startklar inför en tidig söndagsmorgon. Pratade lite med en eldvaktande norrman innan jag duschade snålt och gick till sängs. Hade missförstått incheckningsrecepitonisten gällande duscharna. Att det för varmvatten krävdes mynt var jag klar över. Men troligtvis gällde det även kallvatten, för jag lyckades endast aktivera en mycket mycket smal stråle av kallvatten. Men nog för att tvätta av sig under med visst tålamod. Som alternaviv fanns ju också vattnet vid stranden...

Söndagen den 1 augusti 2004: Uppstigandet var väl planerat. Batteribrist hos mobilen gjorde att jag hade den avstängd så mycket som möjligt. Vaknade dock någon enstaka minut före den planerade uppstigningstiden 05.20. Packade ihop tält och packning effektivt, men utan stress. Fyllde vattenflaskorna och gav mig av ut i fjällvärlden på min motorcykel.
   Morgonen var underbar. Sol från en helt klarblå himmel, inledningsvis helt utan moln. Passerade natursköna Jorm och Jormvattnet innan Stora Blåsjöns vackra vyer. En väldigt speciell känsla inombords fyllde mig när jag passerade grinden som normalt stänger av vägen från tidig höst till sen vår över Stekenjåkk. En känsla av välbefinnande, självförverklignade och frihet. I och med detta var ett av delmålen med mitt motorcykelinnehav förverkligat. Jag hade nyss börjat övningsköra när jag inspirerades av Sandra Dahlberg och "Fame Factory" att beställa informationsbroschyrer gällande "Sagavägen".

Åkandet över fjällmassivet var underbart. En punkt 876m över havet var tydligt utmarkerad. Sikten framåt i det närmaste obegränsad på sina ställen. En väg i oändligheten, som dock övergick i skoglandskap lite väl snabbt. Å andra sidan bjöd nerfärden mot och förbi Klimpfjäll på ytterligare stor njutning. Ett litet rekord slogs när bränsleförbrukningen visade extremt låga värden, både 26,6 och 27,3 km/liter.
   Min nyfikenhet för just Klimpfjäll gjorde att jag nästan kände igen mig vid ankomsten. Strax före avfärd hemifrån hade jag studerat både karta och flygbilder över området, med några av Sandras beskrivningar av området i bakhuvudet. Lite av nyfikenheten bestod ju av att uppleva lite "samma sak". Stannade därför och fotograferade lite vid infarten samt dessutom strax efter passagen av idolbostaden. Klockan var omkring 08.50 vid det senare av fototillfällena.
   En intillboende granne kom nyfiket ut och över vägen för att prata. Ett samtal som nästan uteslutande behandlade funderingar om hur Klimpfjäll skulle marknadsföras, hur landskapsbilden skulle sparas med utsikt över vattnet. Förr ska landskapet tydligt ha erbjudit odlad mark en bit upp på sluttningarna från vattnet. Den vy jag fastnat för skulle också finnas med i redan befintliga broschyrer enligt den trevliga ortsbon... Samtidigt som jag svängde ut från vägkanten fick jag ytterligare en tanke att föra med mig, en minnesbild på näthinnan och trolig inbillning aktiverad av ett ljust hår från baksätet på en grön svensktillverkad bil av lite äldre modell...

Min färd vidare genom Lappland bjöd på flera djurobservationer. Inledningsvis två kor som fritt promenerade på vägen. Att få dessa att förstå vart jag önskade dem var ej lätt. Men efter ett par minuter var vägen fri för fortsatt färd. Nästa djurnära upplevelse var av betydligt mer överraskande natur. En oerhört stor rovfågel, någon örn, startade strax framför motorcykeln, ut över vägbanan på relativt låg höjd med långsamma vingslag. Inledde med en relativt hård inbromsning som visserligen hade mer att önska, men som ändå kändes bra att ha inlett. Fotbromsen var instinktivt med, precis som inövat, även om just bakhjulsinbromsningen var lite väl tilltagen inledningsvis... Men motorcykeln har en underbar inbromsningsstabilitet och effektivitet i grunden...

Resans jobbigaste del mötte jag innan Vilhelmina. Uppskattningsvis nära nog en mil utgjordes av "stenskottsfara", vassa, kantiga stenar över i princip hela vägbanan. Två hjulspår gav visserligen en viss lättnad i framförandet, men hastigheten (satt till 70 km/h) gav bara utrymme för halva den tillåtna hastigheten långa sträckor. Detta vägarbete har efteråt även visats sig vara relativt välkänt i sin karaktär, bland norrlänningar... I övrigt bjöd de norrländska vägarna en underbar motorcykelåkning där man mil efter mil och kurva efter kurva kunde träna placeringar och kurvtagningsteknik enligt de instruktioner jag ärvt från körskolan. Främst var det Lapplands vägar som får bra betyg. Omgivande landskap bjöd stundom klart sämre vägunderhåll...

I Åsele blev jag väl omhändertagen i restauranten i campingområdets ytterkant. En mysig lokal med uppstoppade djur och underbar personal som gav mysig stämning trots att det var lunchtid och inte pubtid. En välsmakande köttfärspaj fick bli min första riktiga matbas för dagsetappen. Därtill en trevlig pratstund med en uppflyttad Haningetjej...

Först om eftermiddagen kom jag fram till dagens mål, landstället utanför Ö-vik. Efter telefonsamtal med nära och kära inriktade jag mig på kvällens uppdrag. Hade sedan långt tillbaka lovat bjuda min vän Jenny D på en middag ute. Packade om och åkte över till henne för att duscha. Välbehövligt för att kunna känna sig ren och fräsch.
   Själva middagen avnjöt vi i de mysiga hamnkvarteren. Det hade visserligen börjat blåsa upp något, men stunderna i sol var riktigt njutbara. När det var dags för kaffe hade dock underbart vackra molnformationer gjort tillställningen aningen kylslagen. Därför drog vi oss inomhus för ytterligare någon timma i samspråk. Ett trevligt återseende som fortsatte i hemmiljö innan det i mörker, strax efter midnatt, var dags för mig att leta mig ut till landställets kusliga skogsmiljö...

Måndagen den 2 augusti 2004: Trots att den nattliga färden från Jenny D gick längs välkända Ö-viksvägar, blev den nattliga genomsnittshastigheten låg. Men mer än ett rådjur såg jag skönt nog inte. Väl ute vid landstället behöll jag min säkerhetsmundering på. Hjälmen isolerade väl och utestängde ljud jag inte önskade höra. Då var det lugnare att höra de egna andetagen när jag i augustisommarmörker letade mig fram till stugan. Låste upp och kände mig tryggare...

Vaknade relativt utvilad. Hade sovit med en lampa tänd och med radion som sällskap i natten. Inget måste men trevligt, inte minst för att radioutbudet ser lite annorlunda ut. Lokalradion, Västernorrland, har klarat sig relativt bra genom åren från att hackas sönder av reklam. Ett positivt tecken på trivsam stabilitet...

Frukost njöt jag av vid Gullviks havsbad. Detta sedan jag packat allt och avslutat på landstället. Fortsatte vidare till Paradisbadet för dusch, bad och relax innan den riktiga avfärden söderut. Mitt mål för kvällen var en campingplats utanför Sundsvall, Kvissleby. Vid Högakustenbron stannade jag för att äta en mycket välsmakande pastarätt med olika köttsorter och dipp. Tyckte grannbordet var lite väl kalla i sin hållning, såväl internt som externt. Mest en slags språkförbistring i en miljö av vuxet frånskiljda och barn i olika boenden en bra bit från varandra. Nu smutskastades inte expediten i sig, (något som präglade det interna vuxenpratet om andra), men jag satsade på en extra liten drickspeng till expediten, då jag hela tiden serverats effektivt och samtidigt med det omnämnda flerfamiljskomplexet. Expediten log när jag sa att det var "jämt", samtidigt som jag tror hon förstod att jag avsåg ett slags bemötandekontrast jämfört med omgivningen korthuggna kommentarer rörande maten...

När jag anlände till Högakustenbron, före målet mat, mötte jag Michael och Jane. Det var inget beslutat, men vi visste att mötet hade god chans att inträffa. Jag låg visserligen redan avståndsmässigt efter redan i starten från Örnsköldsvik. Nu kom jag i princip samtidigt som sällskapet skulle ge sig av vidare norrut mot Mellansel.
   Min resa gjorde ytterligare uppehåll i Sundsvall, på MAX. samtidigt som jag var sugen på kaffe och paj, hade jag passande nog drabbats av tillfällig magsjuka. Men ett par gånger i toalettkön undanröjde vidare problem. I lugn och ro kunde jag istället leta mig ut till campingplatsen. Hade tänkt mig en tidig kväll i tältet, men en trevlig felkörning ut till "Lörudden" och trevliga tältgrannar bäddade för sen sänggång.

Inbjudan till en kopp kaffe kom redan då jag rullade in på tältplatsområdet. En tvättlina var spänd på god höjd mellan två träd. Tältområdet bjöd lite varierat markinslag. Allt från sand till rötter och gräs. Däremellan buskar och enar. Damen i det Holländska sällskapet, som jag nu stannat framför, berättade att de hade gissat på omväxlande BMW och YAMAHA innan de gemensamt utbrustit HONDA PAN EUROPEAN. Motorljudet hade varit grunden till gissningen. Själv ägde mannen i sällskapen "brodermotorcykeln", dvs YAMAHA FJR1300, sedan två månader tillbaka. Efter att ha tittat ut en bra tältplats till fots, tackade jag ja till en fika efter tältuppsättningen. Körde ytterligare en bit med motorcykeln och parkerade där underlaget bedömdes tillräckligt gott för min underläggssten...

I dryga två timmar satt vi sedan och pratade motorcyklar och annat intressant. Klockan var omkring midnatt innan vi bröt upp. Innan jag sedan kom i säng hann klockan bli än mer... Men trevlig avslutning på campingen var det. En underbar sommarupplevelse helt enkelt, inte minst med tanke på att jag även tillät mig en lugn stund nere vid stranden innan jag gick till sängs...

Tisdagen den 3 augusti 2004: Gick upp när solen kommit en bit på himlen. Det var fortfarande tidig förmiddag när morgonhavsbadet var avklarat och tältet ihoppackat. Gav mig av från campingplatsen utanför Kvissleby söderut, med endast en minimalt lätt frukost avspisad. Först vid Tönnebro fyllde jag på matförrådet ordentligt. Beställde en god tallrik fisk med extra potatis. Slutligen avnjöts även en kopp kaffe innan jag gav mig av vidare.

Vid Gävlebro passerades 6000km exakt. Stannade bara till lite kort för att tanka. En tät dimma kom smygande över vägen strax före Upplandsgränsen. Det vackra vädret antogs vara ett minne blott, men faktum var att jag endast mötte ett fåtal droppar, de första längs norrlandsresan, i höjd med Knivsta. Vid det laget hade jag för första gången retat upp mig på en bilist. En äldre dam som konsekvent körde om och samtidigt störde trafikrytmen då hon gick in framför mig och andra. Efter den tredje omkörningen beslöt jag mig för att hon inte skulle få någon mer chans att störa trafikrytmen. Höjde därför medelhastigheten med någon kilometer i timmen och utnyttjade den omkörning som hon borde gjort, varvid jag påpassligt tog hennes plats utan att förlora fart, trots att hon helt omotiverat gått in framför bara för att få bromsa själv... Korkat... Som om hon var övertygad om att motorcyklar gick långsamt, eller att hon inte vågade köra efter en motorcykel???

När jag kom till parkeringsplatsen hemma var jag mycket nöjd med hela trippen. Totala mätarställningen visade på 6150km och helgtrippen hade blivit 1944km. Otroligt tillfredsställande att ha förverkligat norrlandstrippen trots ett aningen pressat tidsschema, som dock i verkligheten blev väl avpassat med känslomässigt lugn och semesterbetonad prägel...

Sov middag ett par timmar innan det var dags för nattjänstgöring på sydfjärren...

Onsdagen den 4 augusti 2004: Efter en arbetsnatt, med stillbild på Svelandsbanan, sov jag ut ordentligt. Var slö mest hela dagen om jag minns rätt. Om kvällen följde jag dock med ut till Ankis landställe. Vi vattnade och avnjöt goda smörgåsar. Tröttheten gjorde sig dock påmind, och vi beslutade oss därför för sömn på plats, trots att morgonen skulle bli mycket tidig.

Torsdagen den 5 augusti 2004: Efter att ha lämnat Nynäshamn före klockan 05.00 blev jag skjutsad ända fram till jobbet. Anki hann därefter få ytterligare någon timmas sömn. Jag arbetade skönt nog en kort förmiddagstur på Uppsalaplatsen. Blev därtill tidigt avbytt, perfekt för att njuta sommarväder utanför dörren innan tröttheten blev betungande på något sätt. Väl på hemmaplan var det tröttheten som dominerade. Sov middag under ett par timmar. När kvällen kom var jag dock beredd på både dans och promenad. Nu blev det endast en promenad på Kungsholmens västra delar. Dansen skippades eftersom bandet var föga lockande och tröttheten fortfarande påtaglig i vissa avseenden... Njöt istället av goda välsmakande varma svampsmörgåsar. Perfekt lyx före sänggång...

Fredagen den 6 augusti 2004: Arbetade en kort förmiddagstur på Västeråsplatsen. Rena turen att jag inte försov mig riktigt ordentligt. Anki väckte mig med mindre än femton minuter kvar till tjänstgöring. Kände mig dock fräch nog att vara effektig och kasta mig iväg ut på stan. En buss kom perfekt och jag var endast tre minuter sen till jobbet. Var samtidigt glad att slippa den nattur som annars ofta följde till turen. Orsaken till försovningen var att väckningen var ställd till ljudlös volym...
   Åkte hemöver och njöt av det vackra vädret. Mest samtidigt som jag putsade motorcykeln ren från den smuts min långresa tidigare samlat.

Mot kvällen begav jag mig till Anki. Tillsammans gjorde vi oss redo för avfärd till Barva. I god tid kom vi fram. Kända ansikten från många olika delar av landet mötte oss. Jag borde ha blivit mer förvånad än mitt ansiktsuttryck meddelade, då vänner från Umeå uppenbarade sig. Trevligt att råkas även i sydliga danslandskap... Danskvällen som sådant blev mycket bra. Dock för kort...

Lördagen den 7 augusti 2004: Om natten åkte vi längs djursafarivägar från dansen i Barva, BLENDER, till Ankis landställe utanför Nynäshamn. Vi såg flertalet rävar och andra djur vid och på vägbanan. Grävlingar, katter och rådjur inte minst... En lite krävande hemfärd som jag var för trött för att ta ansvar för. Anki gjorde en strong insats i natten...

Väl ute på Ankis land gällde det att sova. En kort men intensiv sömn, som för min del endast kort avbröts för justering av fönster och luftkonditioneringsgrad. En bit in på förmiddagen tog vi bilen via en affär, vidare mot hamnen i Nynäs. Där blev vi lägligt hämtade med segelbåt.

Resten av dagen bjöd på trevlig segling. Fick se Muskö från vyer jag aldrig tidigare sett. Viss landpåkänning och annan intressant precisionsnavigering bjöds innan mer öppet vatten fanns att tillgå. Solen värmde gott och temperaturen var inte långt ifrån 30 grader Celsius. Detta gav både färg, i from av solbränna, och trivsel... När vi funnit vår övernattningshamn, bjöds vi på middag. Rostbiff och potatissallad samt hemodlade tomater av olika sorter. Underbart välsmakande och mysigt. Innan mörkret lade sig hann vi med lite läsning. Orkade själv inte fördjupa mig i någon bok, utan ägnade mig åt motorcykeltidningsreportage...

Södagen den 8 augusti 2004: Att vakna upp på en segelbåt var njutbart. Analyserade inte så speciellt mycket just då, men i efterhand njuter jag av hela helgen seglingsupplevelse. En frukost avnjöts i mer eller mindre stiltje. Men vinden tilltog och vi gav oss av söderut från en vik nära Åva och Smådalarö.

Relativt tidigt fick jag prova på att styra, till och med kryssa lite. Kände dock att jag saknade en hel del av teorin för att kunna ta ansvar för framförandet. Därför överlämnade jag ganska snart manövreringen till mer erfaren personal. Mycket var visserligen logiskt och mycket närbesläktat med flygteori. Men mer fanns att önska i kunskapsväg innan jag önskade specialansvarsbitar...

Fastnade istället helt för kikaren. Utkik var jag bra på, speciellt som det fanns många vackra skapelser utmed stränderna. Därtill platser, exempelvis Ornö, som jag kunde identifiera med hjälp av kikare och sjökort. En trevlig eftermiddag med rejäl avkoppling helt enkelt...

Väl inne i hemmahamnen bjöds vi på middag. God fisk, potatis och sås. Innan hemfärden med tåg, hann vi också med en kopp kaffe. En underbar seglarhelg var till ända, men sommarnatten fortfarande mycket njutbar...

Måndagen den 9 augusti 2004: Avnjöt en dagtur, 9-18. Åkte efteråt hem till Rotebro. Hämtade motorcykeln och gav mig av på upptäcksfärd mot de södra Stockholmsförorterna. Sökte leta rätt på Ankis ridkursskola. Hade med hennes skyddsutrustning ifall det skulle passa. Fördrev solnedgångstiden vid ett bad vid Mälarens strand, innan myggorna blev för påflugna. Kryssade då vidare på motorcykeln mot Stuvsta. Anki var vid det laget nära tunnelbanan, så vi åkte mot hennes lägenhet var för sig...

Tisdagen den 10 augusti 2004: I vanlig ordning vaknade jag upp i Ankis lägenhet. Det som skiljde sig från den vanliga vardagen, var att jag blivit ombedd att skita i arbetsschemat och njuta en ledig dag istället. Tydligen var jag schemalagd för mycket under månaden. Helt perfekt med tanke på den rådande värmeböljan och det ännu stabila högtrycket. Med anledning av detta tog jag vid lunchtid min motorcykel genom staden, via apoteket för inköp av solskyddsfaktor, ut till Årsta havsbad. Njöt flera timmar av en underbar sol och av ett par bad i vältempererat badvatten.

Återvände till stan och Ankis lägenhet när rastlösheten till slut gjort mig ressugen. Tog vägen via Vendelsö och Trollbäcken in mot stan. Kände mig riktigt hemma med stadskörningen, som företogs via Sveavägen, Odengatan upp mot Valhallavägen.

Sov kvar hos Anki, som även denna afton hade ridningslektioner ute i Sätra...

Onsdagen den 11 augusti 2004: Hade en tidig tjänstgöring. Hade haft lite svårt att sova. Mycket beroende på värmen i Ankis lägenhet, men också beroende på den smärta som inledningvis upplevdes som tandvärk eller värk i käkbenet. En huvudvärkstablett lindrade dock snabbt de förkylningssymptomen och gjorde arbetsdagen riktigt god.

Åkte efter jobbet till Ankis lägenhet. Förblev kvar där hela aftonen, mycket beroende på mitt försök att komma ikapp tiden med dagboksskrivande... Inväntade Anki genom att diska, lagom till dess hon kom hem från ridningskursen vid 22.30-tiden...

Torsdagen den 12 augusti 2004: Min lediga dag började hemma hos Anki. Åt en rejäl frukost framför TVn, efter att ha njutit av en lång och välbehövlig sovmorgon. Trots detta kände jag behov av extra sömn. Förkylningssympthom som jag ville motverka innan kvällens inplanerade dans på Hågelby till EXPANDERS. Motorcykeln körde jag hem om eftermiddagen. Lagom för att hamna i den värsta rusningstrafiken. Inte så att det störde, men det tog sin tid att inledningsvis komma till Roslagstull.

Efter en dusch på hemmaplan tog jag tåget mot Hågelby. Hade först tänkt att åka MC, men värmen gjorde att det inte kändes som någon lockande dansförberedelse, att komma fram svettig och dan... Tåget var mer avkopplande. Läste inledningen på den bok om segling som jag fått låna av Ankis far. Det tar sin tid att lära sig båtens stag, segel och andra benämningar.

Trots att Anki var på ridning blev danskvällen bra. Hade lite svårt att bestämma mig för om kvällen var halvbra eller bra. EXPANDERS med nya medlemmar gjrode i alla fall bra ifrån sig. Malin fick god chans att förgylla min danskväll, som genomlevdes utan någon form av stress... Fick avslutningsvis skjuts med Malins vänner till pendeltåget vid Stockholm södra.
   Hungern gjorde att jag hoppade av pendeltåget redan vid Stockholm C. Inköpte två burgare och en stor läsk innan jag fortsatte norrut i natten...

Fredagen den 13 augusti 2004: Äntligen har jag fått iväg mitt klagobrev till campingplatsen på Öland gällande den felfakturering jag drabbats av. Retar mig fortfarande på att jag fått betala 2000 kronor för mycket, att ha blivit påförd stugobjekt jag aldrig beställt. Återstår att se hur det går. Receptionspersonalen på plats, i somras, hade ju inte mycket till övers för att ställa allt tillrätta.

Bortsett från lite småplockande i min stökiga lägenhet, har jag mest vilat inför arbetsnatten. Har de senaste dagarna pendlat, varannandagsmässigt, mellan förkylningssymptom och friskhetstecken. Idag var det kindbenet som smärtade lite på min högersida i färdriktningen...
   Själva arbetsnatten har börjat lugnt. Endast med tillfällig rapport om obehöriga vid spåret mellan Rotebro och Upplandsväsby, samt ett relativt snabbavhjälpt kontaktledningsfel mellan Säby och Ekeby, samt ogräsbekämpningståg i Salatrakten...

Lördagen den 14 augusti 2004: Resterande del av arbetsnatten blev lugn. På hemmaplan sov jag till fram på eftermiddagen. Då såg jag till att göra lite nytta i samband med tvättande. I övrigt kvarstod vissa förkylningssymptom som jag försökte kurera med sömn. I samband med matintag, pizza, såg jag en bra damfotbollsmatch i Aten-OS mellan Brasilien och USA. Spelmässigt borde Brasilien vunnit, men då de kroknade i andra halvlek blev USA de lyckliga med resultatet 2-0.

På kvällen åkte jag in för att arbeta ytterligare en arbetsnatt...

04-06-27, söndag

Nu mitt på dagen är jag på väg med pendeltåg från Nynäshamn till jobbet. Sista arbetsdagen innan semestern. Morgonen har annars bjudit på en hel del rundresande i Mälardalen. Dansen till Wahlströms avslutades strax efter ett om natten. Vid det laget var Anki och jag utsvultna och tog omgående bilen till Mc Donalds för bukpåfyllnad. Färden fortsatte sedan till trakterna av Kungsör, där sömnbehovet började göra sig ordentligt påmint. Eftersom jag även var trött i egenskap av passagerare ville jag inte ta över körandet. Istället laddade vi med några minuters kupévärmande innan vi slog oss till ro på en parkeringsplats invid en bensinmack och grillkiosk.

När morgonen var kommen, någon gång närmare sju, fortsatte vi färden. Polisen hade nyss varit och tankat sin bil, samma polispatrull som minuterna senare skulle stanna Anki för nykterhetskontroll. Sömndruckna var vi kanske *ler*, men inget annat... Fortsatte snart utan anmärkning vidare mot Eskilstuna, Södertälje och Nynäshamn.

Efter en ankomstfrukost med en stunds tidningsläsande, fortsatte vi sovandet i Ankis stugas sköna bädd. Innan min avfärd till jobbet tog jag mig en uppiggande dusch...

Lördagen den 26 juni 2004: Efter arbetsdagens slut åkte jag över till Anki. Sov där middagssömn med ett avbrott för gott middagsmatsspisande, kött och god färsk pasta som Anki lagat iordning. Efter en fortsatt gemensam sovpause gjorde vi oss iordning och gav oss av mot Örebro den norra vägen om Mälaren.

Till Brunnsparken kom vi i precis lagom tid för att höra den första låten strömma ut genom högtalarna. Lite glesare på golvet än normalt, troligtvis beroende på Sveriges kvartsfinal och EM-match i fotboll mot Holland. En match som skulle visa sig vara ytterst spännande och publikdragande även på dansstället. När 85 minuter var spelade och jag ändå ämnade fika, hämtade jag Anki för fotbollsbevittnande. Hade i övrigt slagit mig ner vid ett bord som redan intagits av en av mina danspartners, Therese A. Fotbollsmatchen gick till förlängning. Både stolpar och ribba träffades, men det var ändå mållöst när förlängningen var till ända. Straffsparksläggningen blev dock en mörk Svensk historia. Spännande men med missad semifinal som följd... Den efterföljande danskvällen, efter pause, blev mer energirik och kanske aningen bättre. Sammanfattningsvis en trevlig danskväll med bra danspublik och lagom blandning sport. Slutar dock aldrig att förvånas över att jag gång på gång väljer att dansa till Wahlströms musik, enär jag inte finner mycket av tryck och inspiration i den. Utan publiken vore danskvällen bättre i vardagsrummet för min del...

04-06-26, lördag

Löste av på jobbet något tidigare än min ordinarie tjänstgöringsstart. Tågtrafiken var extremt lugn och bäddade för parallella skrivuppgifter. Kvällen bjuder eventuellt dans i Örebro. Annars blir det en lugn kväll i TV-soffan framför EM-matchen Sverige-Holland...

Fredagen den 18 juni 2004: Trots problemen med nattens godståg, främst med avseende på självavkopplingen utanför Flen, var arbetsnatten riktigt trevlig. Åkte hem så snart efterarbetet var avslutat. Var klarvaken en bra stund innan den tid jag utsett för uppstigande. Kroppen var nog väl förberedd för vad som komma skulle, att motorcykeln skulle hämtas. Började med att besöka banken strax efter klockan 13. Hämtade ut en postväxel med resterande summa pengar till motorcykelköpet. Hade preliminärt uppgett att jag skulle anlända till affären vid 14-tiden, något som stämde överens med verkligheten nära nog minutexakt. Ute på parkeringen stod skönheten och väntade. Vindavvisarna gjorde motorcykelkroppen än läckrare och ännu lite större. Större på ett mycket positivt sätt. De svarta listerna markerade cykelns vackra former än mer. Topboxen med bromsljusspoilern överträffade också mina förväntningar. Ytterligare positiva drag...

I affären gick vi noga igenom vad som skulle tillkomma efter dagens leverans. Försäkring tecknades och motorcykeln ställdes på. I samband med köpet beställde jag även tid till 100-milaservice, kommande torsdag den 24/6. Dels ville jag ha servicen överstökad och motorcykeln inkörd, och dels ville jag ut och lära mig motorcykelns egenskaper ordentligt under den kommande helgen.

Det var en skön känsla att packa ihop alla tillbehör i packväskorna och rulla ut cykeln för avfärd från parkeringen. Tvivlade lite på att allt skulle få rum, men packväskorna var totalt sett ganska rymliga med sina 115 dm³. Själva resvägen hem har jag bara fragmentaliska minnesbilder av. Minns att jag tyckte bakomvarande bil tryckte på onödigt mycket vid första övergångsstället, men det berodde troligtvis på att han inte ansåg att man skulle följa trafikreglerna och släppa över de som just anlände för övergång på Optimusvägen, nära Väsby centrum.

Gjorde ingen speciellt lång förstatur, utan såg till att komma till hemmaplan för att finna mig tillrätta. Körkänslan var enorm, men överbryggdes av ett nervöst beteende på hemmaplan, sedan jag parkerat min stolthet utanför porten och tömt den på tillbehör. Kände att jag inte hade några som helst inarbetade rutiner som motorcykelägare. Reservnyckeln till kättinglåset lyckades jag slarva bort inom bara ett par minuter, detta trots att jag bara virrat omkring på en högst begränsad yta. Ringde Anki för att beretta om glädjen att vara motorcykelägare och stressen att inte ha rutinerna i blodet. Kan tänka mig att jag lät stressad, en stress som inte avtog förrän reservnyckeln återfunnits nära förpackningsuppbrytningsplatsen, där jag ursprungligen förmodat finna den...

När helgpackandet väl fått struktur, lyckades jag också dra upp riktlinjer för hanteringen av alla nya tillbehör. Insåg dock att nyckelhanteringen skulle utgöra ett primärt bekymmer. Senare om kvällen befarade jag till och med att hemnycklarna tappats, men de var bara omflyttade i skyddsjackan, med en skrämmande öppen ficka gapande ut i luften...

Några av mina närmaste grannar pratade med mig under långfärdspackandet. Eftersom en stor del av stressen lagt sig, gick det relativt bra att vara fortsatt koncentrerad. Men till skillnad från normalt kände jag mig ynklig i erfarenhet för att kunna bemöta eventuell kritik om motorcykelstorlek osv. Men min inre övertygelse om rätt satsning var stor och samtalen gav mest prov på nyfikenhet, snarare än avrådan att köra "vidundret" av en "mindre bils storlek". Tror att stoltheten sken igenom all min ynklighet... *ler*.

När packningsproven var över och samtalen med grannarna likaså, gav jag mig av på en befriande motorcykelfärd. Stolt krypkörde jag ut från mitt bostadsområde, vidare mot Norrviken och mitt första bränslestopp. Även tankningsprocessen kändes bökigare än normalt. Insåg att jag i framtiden skulle välja åtkomst från andra sidan, annars inte något egentligt anmärkningsvärt. Tänkte sedan hämta ut körkortet, men var tydligen för långsam i alla moment. För när jag väl var på plats vid utlämningsstället, efter fullföljd parkering, hade klockan passerat stängningstid med åtta minuter.
   Fortsatte istället till mina föräldrar för en snabbvisit. Ville att de skulle få se hur jag färdades innan jag gav mig ut i landet. Tror att de kände sig ganska lugna, åtminstone det intryck de gav mig...

Första etappen på min inkörningsresa styrdes ner mot Nynäshamn och Ankis landställe. Det var en enomrmt behaglig känsla att sitta skyddad från fartvinden. Skolans cyklar gick knappt att använda som referensobjekt. Där fick man varken kämpa för att hålla farten eller för att besegra motvinden. Här var det bara att accelerera till önskad hastighet och trafikrytm... Anlände till landstället i princip samtidigt som EM-matchen Sverige-Italien startade. En match som blev relativt blek, och som gav mig tillfälle att läsa motorcykelmanualer istället...

Lördagen den 19 juni 2004: Efter en skön nattsömn i Ankis lilla stuga, gjorde jag mig iordning för avfärd under förmiddagen. Gav mig av på slingriga mysiga vägar från Nynäshamn bort mot Södertälje. Höll i princip trafikrytmen men var noga med att vänja mig in med kurvtagningarna. Mycket lugn och behaglig trafikrytm som höll i sig även efter mitt bränslepåfyllnadsstopp i Södertälje och den fortsatta färden på E20 mot Eskilstuna.

Första egentliga bromsanvändandet kom bortanför Kungsör. En bil som avsåg släppa förbi trafik agerade otydligt och började bromsa istället för att smita in i trafikrytmen när vägen smalnade av. Eftersom det var fritt bakåt bromade jag i samma takt och såg till att bilisten vågade sig ut på vägbanan igen. Allt utan egentliga problem. I Arboga stannade jag för Matpause. När jag kom var jag ensam på MC-parkeringen, när jag lämnade restauranten var den full med ett halvt dussintal motorcyklar...

Fortsatte min färd i ett något mer kylslaget Sverige. När jag om förmiddagen startat min färd, var det sjutton grader varmt. Nu var det elva och begynnande regnfall. Regnet skulle hålla i sig hela vägen till Göteborg, och temperaturen skulle snart sjunka till endast ca åtta eller nio grader... Gjorde min nästa anhalt i Laxå. Fick bra självförtroende när parkeringen lyckades på ett smidigt sätt. Detta trots lite begränsat vändningsutrymme. Koppen kaffe värmde gott och mysfaktorn var god trots regnet. Hade länge drömt om att stanna till just i Laxå med motorcykeln, nu var det verklighet...

Fortsatte i ett varierande regnväder. Lovordade ständigt min höj- och sänkbara frontruta. Stundom fick jag sänka rutan för att blåsa fritt hjälmvisiret från droppar, men ofta kunde jag köra i motorvägsfart utan att bli det minsta blöt. Handskarna var de enda som till slut gav efter för vätan. Längtade riktigt efter de beställda värmehandtagen och de ej levererade spegelvindavvisarna. Med tanke på hur väl motorcykelkroppens vindavvisare fungerade kommer det bli en varm njutning med ännu mer vindavvisning i framtiden...

I Alingsås började händerna visa tecken på nedkylning. Ställde mig under taket på en obemannad tankstation som skydd för regnet för att ringa till syrran. Övernattningen var fixad, varvid jag fortsatte färden mot Göteborg och Sävedalen efter att ha genomfört lite värmande gymnastikövningar...

Åter igen drabbades jag av en stolthetskänsla när jag krypkörde genom syrrans bostadsområde för parkering utanför lägenheten. Parkerade, packade ur och installerade mig som gäst. Fortsatte under kvällen med instruktionsboksläsning, samtidigt som jag var social framför TVn...

Söndagen den 20 juni 2004: Under förmiddagstid gjorde jag mig iordning för vidare inkörningsfärd. Startade med en liten upptäcksfärd på delar av Hisingen innan jag begav mig norrut längs riksväg 45. Lunch åt jag vid Lilla Edet. Gjorde ytterligare ett par stopp längs min väg upp mot Åmål. Stundom var bränsleförbrukningen extremt låg. Rekordet, vad jag såg, sattes mellan Tösse och Åmål. Då visade bränsleförbrukningen så lite som 25,3 km/l. Annars pendlade det oftast mellan ca 17,1 km/l och 21,3 km/l. Riktigt snålt, tror jag, för att vara en stor 1300-kubikare...

I samband med att jag annonserade min ankomst via telefon till min moster, hämtade jag en boendekatalog från svenska turistföreningen. Ville vara förberedd ifall jag skulle övernatta någonstans längs vägen. Molnfronten gick strax norr om Åmål, något som gjorde det än mer perfekt med en fika i hemmiljö. Vindbyarna och de hårda regnvädren skulle jag ändå få prova på längs vägen mot Arboga, där det åter igen blev bra och stabil väderlek... Man lärde sig nästan se på de djupgrå molnen när och var de kraftigaste vindbyarna skulle uppstå. Vid vissa öppna fält fick man luta motorcykeln aningen mot vinden... Annars uppförde sig motorcykeln riktigt bekvämt. Lite vindturbulens ca 200m bakom större långtradare, men annars inget anmärkningsvärt...

De sista stoppen längs min väg hem gjordes i Väse och Örebro. I Väse tog jag en varm kopp choklad, även det i bra timeing till ett hårdare regnväder. I Örebro endast för toalettbesök och förstärkande av klädseln. Sista biten hem bjöd lite helljuskörning. Motorcykeln uppvisade en riktigt bra ljusbild, även gällande halvljuset, och bjöd trivsam körning ända hem till strax före midnatt... En lyckad motorcykelhelg om 1197km i solsken, skymning, regn-, och ruskväder...

Måndagen den 21 juni 2004: Efter en välbehövlig sovmorgon gjorde jag mig iordning för transport av motorcykeln till mina föräldrar. Hämtade inledningsvis ut körkortet på postterminalen i Häggvik.
   Väl hos mina föräldrar blev det en svettig historia och mycket nyttig erfarenhet. Platsen där jag först tänkt parkera var upptagen av lite bråte, så jag körde i princip rakt in på grusuppfarten. Inledde med att parkera på sidostödet, men tyckte marken gav onödigt lite stöd. Valde därför centralstödet, men blev bekymrad när motorcykeln lutade än mer betänkligt fast åt andra hållet. Såpass att jag inte kände att jag kunde lämna den för att söka stöd. Under tiden svetten lackade pannan, försökte jag finna på råd. Lutningen gjorde att jag hade svårt att få ner motorcykeln från centralstödet. Gruset gav inget fäste för skorna och jag var fast... En grannen kom till undsättning så fort han kom ut och jag bad om hjälp. Cykeln kom ner från stödet, utan att ramla, och puttades sedan tillbaka mot jämnare mark. Med hjälp av några brädor kunde sedan cykeln ställas upp stadigare. Men vid det laget droppade svetten i en stadig och fast ström från min nu lättade pannas djupa veck... Tur med grannar och vänner...

Efter en nödvändig dusch med tillhörande ombyte, begav jag mig till jobbet för ett övertidspass. Först om kvällen återvände jag till mina föräldrar för att se över min kära motorcykel. En cykel som fick stå kvar över natten sedan jag försett den med mitt motorcykelkapell...

Tisdagen den 22 juni 2004: Sov länge i hemmet. När eftermiddagen kom åkte jag i till Karlberg. Inledde stadsbesöket med en stunds fika vid S:t Eriksplan. Mötte så småningom upp Anki på buss tre, för gemensam färd till MC-varuhuset. Anki fick efter en stunds gediget provande ihop en skyddsutrustning bestående av allt ifrån hjälm, MC-jacka, byxor, stövlar, till ryggskydd och handskar. En mycket snygg hjälm som bra matchade de grå inslagen i Gore-Tex-jackan. Det kändes som om hon var nöjd med inköpen. Lika så jag....

Vi åkte direkt hem till mina föräldrar. Där avnjöts den spännande, men kanske inte så välspelade, EM-fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark. Båda lagen tog sig till slut vidare med resultatet 2-2. Utan minst en poäng hade lagen varit utslagna. En hårsmåns positiv målskillnad räddade nu lagen mot Italien som kvitterade i slutminuten i sin match...

Kvällen var kommen och motorcykeln hade backats ut på bärig asfalt. Anki invigde sina nya MC-kläder genom att medfölja på en provtur hem, som gick omvägen via Sollentuna och motorvägen mot Rotebro. Kan tänka mig att det var många nya intryck under denna den första motorcykelfärden. Den första för Ankis över huvud taget. Tror hon satt bekvämt, om än med "nybörjaranspänningar" som jag visserligen inte märkte något av...

Onsdagen den 23 juni 2004: Anki lämnade lägenheten om morgonen för en arbetsdag. Själv var jag fortsatt ledig. Under eftermiddagen tog jag motorcykeln till Upplandsväsby för inlämning till 100-milaservice. Återvände sedan hemåt och förberedde mat innan kvällens träning med Anki. Hann med en fika vid Slussen innan utfärd till ett skönt och trevligt träningspass. Första gången på länge som dansklubbens lokaler anträddes...

Efter avslutad träning begav vi oss hem till Anki för nattvila...

Torsdagen den 24 juni 2004: Sov lagom länge och förberedde mig för en eftermiddagstur på jobbet. En bra arbetstur där jag helt klart satt på den lugnaste platsen. Åskvädren avlöste varandra runt om i mälardalen i samma takt som signalfelen uppstod. Främst i Västeråstrakten, med nedslagscentrum Dingtuna. Bristen på arbetskraft såg ut att fördärva mina planer på att snabbt och smidigt leta mig ut till Hågelby. Med en liten språngmarch förbi en bankomat och genom cityterminalen hanns tåget med. Ca en och en halv timmas härlig dans till BLENDER bjöds. Hann inte dansa med alla och inte heller bli av med överskottsenergi, men ruskigt mysigt och trevligt ändå.

Fredagen den 25 juni 2004, midsommarafton: Anki lämnade hemmet vid niotiden om morgonen. Hon blev då hämtad och skjutsad ut till landstället vid Nynäshamn. Själv laddade jag upp för en midsommarafton på jobbet. Matinköp gjordes innan jag startade arbetsddagen. En lugn arbetsdag som inte bjöd mycket till utmaning. Största utmaningen var att jag glömde maten kvar på jobbet och fick åka en extra runda innan jag anlände hem till Anki som åter igen väntade i lägenheten...

Midsommaraftonskvällen blev lugn. En lättöl och lite midsommartårta framför en mycket välspelad kvartsfinalmatch i EM-fotbollen mellan Grekland och Frankrike. En match som Grekland vann mycket överraskande men samtidigt mycket välförtjänt. De ägde spelet över hela fotbollsplanen...

Natten bjöd sporadisk sömn. Sov bra men tyckte det var aningen varmt...

04-06-18, fredag

Känns riktigt inspirerande att veta att motorcykeln skall tas i besittning under det kommande dygnet. Alla tillbehör har inte kommit, men jag kommer vara fylld av intryck ändå. Visst hade det varit en njutning att kunna vrida på stereon också, men mys- och njutningsfaktorn kommer vara enorm ändå. Har vridit och vänt många gånger på kartan de senaste dygnet. När jag mellan gångerna var i tvättstugan, (under torsdagen), hade jag resfeber. Vart ska jag åka de hundra milen innan första service? Norrland blir för långt tur och retur, Göteborg kanske lagom, men vi får se... Vill se fotbollen Sverige- Italien ikväll också...

Arbetsnatten har varit riktigt intressant och precis lagom hektisk. Den senaste tiden har jag ofta fått fylla i larmchecklistor under mina nattjästgöringar. Vid nattens larmsamtal spärrades spår av runt ett godståg. Detta som ordinarie larmrutin till dess det var säkerställt, (redan inom ett par minuter), att ingen del av tåget var urspårat. Något man av säkerhetsskäl ska ta för givet när tåget "tappat luften". En självavkoppling hade ägt rum, men samtidigt visat hur effektivt tåg och vagnar direkt bromsas upp vid händelser av denna art. I själva verket stod de självavkopplade vagnarna och huvudtågsättet endast ett fåtal meter ifrån varandra även efter stoppet. Olycksplatsutredare inväntades dock innan ihopkoppling genomfördes. Vanligare är nog att kopplen i liknande fall är avdraget, speciellt i de fall tågen är långa och tunga. Nu var det bara ett fjortonvagnars godståg...

Lördagen den 12 juni 2004: Efter en bra arbetsnatt åkte jag hem till min egen lya för att vila ut. Efter sömnen, om eftermiddagen, letade jag igenom min garderob i jakt efter en passande jacka eller kavaj. Fann en mörkblåaktig "STILCO-kavaj" från Åmål som väl matchade min nyinköpta skjorta och de naturfärgade ljusa byxorna. Perfekt att ha på den dubbla trettioårsfest jag om kvällen skulle närvara på i Ankis sällskap.

När kvällen närmade sig, åkte jag över till Anki. Tog en snabb dusch innan jag hoppade i mina nyinköpta kläder, som bara låg och väntade påring mig. Gemensamt gick vi till en fördrinksfest vid Gärdet, vars två manliga värdar också skulle utgöra gästskaran på huvudfesten.
   Festligheterna, trettioårsfirandet, högtidlighölls på Svea Livgarde invid Lidingövägen. Trevliga lokaler och god feststämning. Hade mycket trevligt och kände igen en mindre skara från den inflyttningsfest jag avnjöt den 8 maj. Kände att jag hade och fick förvånansvärt många personer att utbyta samtal med. Var inte direkt den passiva lyssnare som jag så ofta tycker om att vara. Kände kanske att det var lika bra att festa, den tid jag hade innan arbetsnatten skulle börja...

Vid 22.30-tiden var middagen avnjuten, lika så kaffet och dansens inledning. Tackade för mig och begav mig mot jobbet via Ankis lägenhet. Hade gärna stannat längre, men kände mig trots allt fullt tacksam över att ha fått deltaga på denna sedan länge planerade fest, trots de senaste dagarnas turbytesproblem och bekymmer...

Söndagen den 13 juni 2004: När en oerhört lugn och något kortare arbetsnatt var över, åkte jag till Anki för att få sova ut. Om eftermiddagen, efter lite frukost, gick vi till den närbelägna kyrkan för att närvara på ett dop, med en av Ankis ungdomskamrater. Den söta flickan som var huvudperson var bland det lugnaste jag sett i dopsammanhang. Yppade inte ett ljud av olust inför dopet. Varken före eller efter heller, bortsett ifrån en liten nysning. Hon såg bara nyfiken ut, det var allt...

Efter doptillställningen fick vi skjuts från Gärdet till trakterna av Älvsjö/Fruängen. Där bjöds vi en härlig utomhustillställning med underbar smörgåstårta och tilltugg. Nu när jag hade en stunds ledighet kunde jag njuta av ett glas välsmakande vin. Något jag saknat under festligheterna kvällen innan. Då fick jag sparsamt nöja mig med lättöl i vindrickande sällskap...

Kvällen var kommen när vi åter igen begav oss till stan. Valde en promenad till Fruängen och dess T-bana för vidare färd mot city. För min del var tiden för röstning såpass knapp att jag till slut valde att ens försöka stressa hem. EU-valet klarade sig bra utan mig också, även om ambitionen ursprungligen varit att rösta... Utmattad efter helgens hektiska schema, (såväl dag som natt), somnade jag någon timma innan jag åter igen piggnade till. Men då var det i princip ordinarie läggdags, så inte speciellt mycket nytta av den piggheten inte...

Måndagen den 14 juni 2004: Sov hos Anki. Till hälften pigg och utvilad, till hälften trött, åkte jag iväg till jobbet för tidig tjänstgöring. Avsiktligt valde jag en senare buss, trots att jag tycker det förtar morgonens mysstämpel. Hade en rolig arbetsdag som till största delen var lugn i sin utformning. I princip endast hektisk när det var dags för överlämning och hemgång...

Eftermiddagen spenderades hemma och blev inte dramatisk förrän Anki anlänt och vi gemensamt var på väg till affären. Valde för en gångs skull att gå ut till de mer öppna fälten under vår väg, istället för att som brukligt kryssa mellan gårdarna. Väl ute på en av dessa öppna ytor, en cykelväg tvärs över fältet, kom vi att passera en man som sträckte ut sig i gräset. Solsken var det visserligen, men inte någon direkt värme. Faktum var att jag upplevde det lite kylslaget i luften. Anki såg honom inte ens, men jag mötte hans uppsyn med ett vänligt leende och gick vidare. Framför sig hade han en bok, en bok som jag troligtvis hade nyttjat som huvudkudde i ett liknande viloläge.
   Under min vidare promenad framåt, hade nog gått ca 20m till, hade jag en känsla av att ansiktet uttryckt något i stil med: "Ja, här ligger jag bra, men kan inget annat...". Både Anki och jag vände om och jag inledde en försiktig utfrågning. Vart mannen var på väg gick inte att dra slutsaser om. Snarare att han varit nere vid sjön, något som ytterligare en förbipasserande kunde bekräfta. En mindre skada ovanför ögonbrynet var troligtvis orsakat av fallet, men i övrigt syntes mannen helt oskadd och stod relativt stadigt på benen sedan han fått hjälp upp.

Namnet fick vi ganska snart klart för oss. Närminnet var det lite si och så med, men det som låg längre tillbaka i tiden var helt ok. Därför gick det bra att finna ytterligare samtalsämnen, även om vi fortfarande inte visste rätt orientering. Via min mobil sökte jag på namnet och fick upp något som skulle visa sig vara en korrekt adress. Dock kändes inte vägnamnet igen, än mindre att det skulle finnas ett gruppboende på platsen. Polisen kunde dock bekräfta den uppgiften och därtill styrka att mannen var 88år. Något telefonnummer till själva hemmet kunde dock inte frambringas och hämtning och hemskjutsning erbjöds av en ledig polispatrull. Bemötandet av polispatrullen var enormt välkomnande. Samtidigt som vi avtackades för vänligt bemötande och god hjälpsamhet, togs det i hand av alla poliskonstaplar i bilen före avfärd. En mycket trevlig kvinnlig ung polis styrde upp det hela och hemfärden till boendet tog sin början och mysteriumavslutning inom kort...

Någon promenad till affären genomfördes aldrig. Istället tillagades lite av det som redan fanns i hemmet. Ris, sås och kycklingbitar... Sverige spelade en fenomenal EM-fotbollsinledningsmatch mot Bulgarien. Ett välförtjänt och fenomenalt resultat om 5-0.

Tisdagen den 15 juni 2004: Njöt sovmorgon i hemmet. Anki åkte tidigt in till jobbet. Förutom en del SMS-utväxlande om förmiddagen, var annars dagen lugn. Arbetade ett eftermiddagspass och avslutade kvällen hemma hos Anki...

Onsdagen den 16 juni 2004: Dagen inleddes med tidig tjänstgöring. Redan när jag lämnade Anki och Ankis lägenhet, visste jag att arbetsdagen skulle skilja sig lite från mängden. Inkluderat i ett turbyte ingick handledarskap under arbetspasset. En elev jag hade redan tidigt under utbildningen och som bjöd roande tjänstgöring redan då. Dagen blev inte sämre. Vi bjöds en rejäl genomkörare i fråga om A-arbeten. Mycket positivt även om det blev mer arbete sedan ett arbete beviljats ett tågläge för tidigt. Å andra sidan utan speciella bekymmer för någon part och utan risk för förseningar. När vi lämnat Eskilstunaplatsen bakom oss, kunde vi roas av Arlanda-platsens många trafikeringsmöjligheter. Bland annat perfekta godstågslägen i den något uttunnade sommartrafiken.

Under en stor del av arbetsdagen hade jag varit aningen nervös av personliga orsaker. Hade halvt om halvt kommit överens med MC-leverantören att motorcykelleverans var önskvärd trots att ej alla tillbehör kommit. Om eftermiddagen avböjde jag dock de önskemålen, sedan det stod klart att ytterligare tillbehör inkommit och att monteringsarbetena redan var i full gång. Bara positivt att få så mycket som möjligt på plats redan från början. Ankis och mitt klubbmedlemskap i "SPEC", "Sweden Pan-European Club" var bekräftat genom hemkomna utskick. Trevligt, även om jag antar att vi hör till den yngre och kanske mindre representerade åldersskaran i klubben.

Om kvällen åkte jag över till Anki. Lämnade dock först en försenad Morsdagspresent till föräldrahemmet. En gullig ler- eller porslinsgroda som jag fann på i en trädgårdshandel... När jag väl kom fram till Anki var jag rejält trött. Då hade jag nyss proppat magen full med en kryddstark korv och ännu mer nerkryddad pommes frites... Somnade tidigt...

Torsdagen den 17 juni 2004: Efter en härlig sovmorgon i Ankis lägenhet begav jag mig hemåt under förmiddagen. Tvättstugan var bokad och tvättandet inleddes relativt omgående. När jag inte var i tvättstugan drömde jag om min motorcykel och om de vägar jag ville ha in i helgens färdplan. Stundom drabbades jag av någon slags resfeber, visserligen inte lika strark som den jag skulle haft om jag fått följa med i en danskompis resväska till Malaysia...

Laddade under eftermiddagen inför den kommande arbetsnatten. Innan det var dags för iordningställande och avfärd, gick jag en sväng till affären. Därefter pizza-gräddande innan avfärd mot jobbet...

04-06-11, fredag

Dagen har bjudit en hel del aktivitet. Har visserligen inte hunnit med allt, men är nöjd ändå. Klippning av håret får anstå till morgondagen alternativt nästa vecka. Eftersom den kommande natten bjuder arbete såg jag till att sova ut om förmiddagen. Därefter, efter en lätt frukost, gav jag mig ut på stan för diverse klädinköp. Ett par ljusa byxor och tre olika skjortor, varav en vit. Helgen bjuder fest och eventuellt ett dop som sällskap till Anki.

När eftermiddagen var långt kommen åkte jag hem. Sov middag en stund innan det åter igen var dags för aktivering. En arbetsnatt på jobbet...

Torsdagen den 10 juni 2004: Redan på väg in till jobbet om förmiddagen var det dramatik i min tillvaro. Helgens turbyten såg ut att gå om intet sedan min arbetskamrat bytt lite väl många arbetsturer. För min del innebar det bedrövelse, mest inombords, eftersom jag visste att Anki högt värdesatte att jag utgjorde sällskap på lördagens sedan länge planerade dubbeltrettioårsfest. När grublerierna var som störst, och jag såg ut att få tid över för förhandling med arbetsgivaren som motpart, blev jag upptagen och anlitad i en evakueringsövning som en av trafikutövarna skulle träna. Jag var visserligen glad över att bli involverad med en övningsuppgift jag själv skulle ha stor nytta av, men var samtidigt svårt splittrad i tankevärlden. Men jag samlade min yrkesrutin och kopplade bort fritiden för ett tag. Efter en dryg halvtimmas övande kunde jag återuppta helgplanerandet. Och nog blev arbetsgivaren en hjälte i förhandlingarna. Jag fick kompensationsledigt ett par timmar på lördagskvällen för att fullgöra min representationsroll. Därefter kunde jag med både gott samvete och tillfredsställelse ansluta till min nattjänstgöring klockan 23.30. Då hade i princip lugnet lagt sig...

04-06-09, onsdag

Efter en arbetsnatt, som bjöd en relativt jämn arbetsbelastning och samtal hela natten igenom, blev jag avbytt vid en perfekt tidpunkt. Förutom telefonproblematik, (en telefon som var mindre pålitlig), kunde ett "dukat bord" överlämnas. Alla tåg på rätt plats och några tidiga godståg helt undan. Gick hem riktigt nöjd...

Sov direkt efter hemkomsten till lunchtid. Diskade undan en hel del av det kvarvarande diskberget under eftermiddagen. Åkte om kvällen in till stan. Avnjöt en Tunnbrödsrulle innan jag begav mig ut till dansklubben, (där jag är nu). Hade lovat att låsa klubblokalen, samtidigt som jag inte speciellt aktivt raggat nåon att träna med. Med andra ord ett perfekt tillfälle för dagboksskrivande och avkoppling med en stund i bastun. Att se dans och höra musik är ju inte heller fel... Längtar till morgondagen då jag åter igen kommer att få se och träffa Anki. Idag var det kvällsevenemang anordnat i samband med hennes konferensvecka i stan.

Söndagen den 6 juni 2004: Efter ett uppvaknande i skärgårdsmiljö bjöds jag en underbar insikt i skärgårdsseglingsmiljö. Frukosten hade precis börjat lägga sig, när vi tog plats i en mysig och ganska stor segelbåt. Fick lära mig lite om grunderna för vindens optimala infallsvinklar mot segelduken. Den relativa vindens variabler i den vind som mellan öarna ständigt tenderade byta riktning och styrka. Klarade bland annat av provet att inte pricka in positionen på ett sjökortsblad vars område vi ej hunnit in på. Försökte idogt översätta seglingsfaktorerna till för mig mer känd flygfarkostfysik. Intressanta paralleller som tydligt visar fysikaliskt släktskap mellan segling och flygande. Vi kryssade under drygt två timmars tid i härligt solsken. Koppen kaffe, mitt under färden, var en riktig njutningshöjdpunkt. Väl tillbaka i hamn väntade en god middag. Sedan en färd in mot stan, vidare till mina föräldrar. Där hämtades bilen för vidare färd till en underbar danskväll på Yesterday till bland annat BLENDER, (även Expanders). En skön danskväll på många sätt. Riktigt fysiskt ansträngande, mysig och välavpassad med sina fem timmar mellan klockan 18.00 och dryga 23.00.

Hemfärden från Yesterday företogs via småvägar tillbaka till mina föräldrar. Tänkte mig hela tiden in i hur jag skulle kört MC på de smala landsvägarna. Kommer att kräva en hel del jobb innan man med stor tillit kan anpassa hastigheten till svängarna. Vet hur försiktig jag var under körskolans landsvägskörning, bortsett från de gånger då vägen kändes igen ordentligt... Bilen lämnades hur som helst tillbaka lagom till midnatt. Pendeltåget nyttjades för hemfärd till Rotebro där vi övernattade...

Måndagen den 7 juni 2004: Dagen inleddes med en sovmorgon för Anki. Själv åkte jag in till jobbet i lagom tid för att ha ett dryga två timmar långt medarbetarsamtal tillsammans med min närmaste chef. Ett möte som kändes bra och var riktigt intressant.

Tog en promenad via Kungsholmen ner till Norrmälarstrand och sedan även Rålambshovsparken. Där kunde jag njuta en hel del solsken och mjukglass under och mellan spridda moln. TV4 "Med i TV" kom förbi och bad mig delta i en högst passiv roll. Den manliga medarbetaren, en ung kille, skulle lägga sig på gräset bredvid och berätta "kärleksskvaller". Skvaller jag bara skulle lyssna på och eventuellt nicka instämmande till. Helt improviserat skvallersnack vad jag förstår... Skoj men lite udda... Utan en aning om hur det blev...

Regntungt och åskmolnsliknande molntäcke kom sakta glidande in från sydväst. Packade ihop och gick vidare via Fridhemsplan till Karlberg. Väl där var regnet nära förestående. Ett regn som höll i sig till kvällen. Förutom middagssömn i hemmet, arbetade jag så småningom ett nattpass på övertid. Under färden in till stan tog jag MC-jackan som effektivt regnskydd.

Under nattpassets inledning hade jag "Blomman" på besök. Vi hann fika en hel del, trots att jag hade intensiv godstågstrafik att hålla rätt på. Bara ett tveksamt prioriterande i samband med fikat, dock ett beslut som jag ansåg gynnade trafiken som helhet när det väl var verkställt. Det kändes dock att jag inte längre var van vid att sitta på "Nynäsnatten". Svårt att veta vilka konflikter man skulle leta efter...

Tisdagen den 8 juni 2004: Arbetsnatten blev långt lugnare än befarat. Flera planerade arbeten kom aldrig ut. När natten var över hade bara tre anordningar beviljats och bevakats.

Åkte hem till Rotebro. Anki hade konferensvecka varför vår tid tillsammans fick inskränka sig till SMS-meddelanden och telefonsamtal. Sov i tre omgångar under dagen, allt för att vara pigg till den kommande arbetsnatten. En arbetsnatt som blev bra mycket mer slitsam än natten före. Inledningsvis bjöds jag ordentlig "teknikstress". Samtidigt som jag skulle utföra ett effektivt arbete hakade telefonen upp sig gång på gång. Fick stundtals nyttja grannplatsens telefon för att kunna vara någorlunda bekväm och effektiv. Även om inte telefonens fel kunde identifieras, hittade vi ett sätt att tillfälligt återstarta den. När felet återkom kunde jag snabbt koppla vidare samtalen till reservtelefonen. Den uppringande kunde ej höra mig de gånger felet uppstod...

04-06-05, lördag

Vaknade upp till en relativt solig dag i Nynäshamnstrakten. Under dagen njöt vi förutom god mat, även av ett besök i en närbelägen handelsträdgård. Att jag till och med där skulle möta en kollega var överraskande, men sådant som trots allt händer både titt som tätt. Kanske beroende på att vi, (mina kollegor), är bosatta lite var stans mellan Vingåker och Eskilstuna i söder och Västerås samt Gävle i norr.

Nyttjade en hel del av dagen åt trivsamt dagboksskrivande. Ständigt längtandes till kommande motorcykelleverans.

Lördagen den 15 maj 2004: Flygningen från Sturup till Arlanda gick bra. God luftoro gjorde flygningen spännande. Under starten från bana 17 och norrut var luftlagren med luftgropar relativt snabbt genomfluget. Visserligen inte bara ett luftlager med vertikala luftströmmar, men ändå ett övergående fenomen. Under landningen och inflygningen till Arlanda var det av naturliga orsaker en mer utdagen berg- och dalbana, helt i enlighet med kriterierna för en extra intressant flygning.
   Med förvånansvärt gott resultat lyckades jag något så när hålla en geografisk landidentifiering. Upp till Växjötrakten var det tillräckligt stora luckor i molntäcket för att följa med på kartan. Därefter, på 37000 fots höjd blev molntäcket i princip heltäckande fram till skärgårdsvyerna vid Oxelösund och S:t Anna. Landsort, Torö och Nynäshamn var lättidentifierade i ett stundtals molnfritt område. Inflygningen mot Arlanda företogs österifrån, varvid vi passerade med utsikt mot Gustavsberg och Vaxholm. Norr om Åkersberga, i höjd med Kårsta svängde vi upp mot bana 26. Även denna landning företogs med visst gaspådrag i sista inflygningsfasen, vid landningsbanans början. En säker landning, men en betryggande bit in på banan innan planet i två skiljda moment tvingades och trycktes ned på banan av aktiverade spoilers.

Väl på Arlanda tog jag mitt bagage för färd via Märsta, in mot staden och min arbetsplats. Sov en stund innan jag gick på mitt nattarbetspass. En arbetsnatt som blev mycket lugn och behaglig.

Söndagen den 16 maj 2004: Efter mitt nattarbetspass åkte jag hem till Rotebro. Sov ut för att om kvällen utföra ett lyckat städprojekt i klädkammare och hall. Anki gjorde mig sällskap i lägenheten om kvällen och kunde därigenom bevittna min stora glädje över återfinnandet av ca 800 försvunna plastfickor. Nyttoprylar som jag tjatat om i mer än ett halvår, vars gömställe jag bara hoppats kunna ana mig till... När städningen var över var det dags för nattsömn. Anki hade visserligen hunnit slumra lite framför TVn, men sängen var nog något mer bekväm ändå...

Måndagen den 17 maj 2004: Gick tpp tidigt för tjänstgöring under ett kort förmiddagspass. Hade bytt till mig detta för att kunna köra MC på körskolan under eftermiddagen. Dock fick jag redan under förmiddagen veta att veckans körpass för min del var inställda. Åkte istället hem till Anki och fortsatte ut på stan i den tidiga lunchtiden. Vid Fältöversten besökte jag först apoteket för plåsterinköp. När sedan matlusten slog till, kort därefter och på vägen ut, valde jag att prova köpcentrumets mat. En pizza beställdes. Ett snillrikt system visade sedan när maten var klar. En lysdiod blinkade på en utdelad dosa, varefter det bara var att byta ut dosan mot maträtten. Själva pizzan i sig var jag inte speciellt imponerad av. Mycket beroende på att jag inte gillade kombinationen av Salami på den utsedda pizzasorten.

Middagen bjöd oväntad avkoppling. Fick sällskap av en pratglad flygmekanikerutbildad bilteknikeraffärsinnehavare från Eskilstuna, som i flera år pendlat med tåg till Stockholm, främst från Västerås. Därav blev samtalen av mycket intressant karaktär. Dels ingenjörsbetonad, med specialinriktning på kommunikationsmedel och infrastruktur. Naturligtvis kretsade ofta samtalen kring båda våra yrkesroller och vägen dit. Samtalsämnen som snart gjort maten 1,5 timmar gammal på tallriken. Övergav så småningom en tredjedel av pizzan till förmån för andra aktiviteter...

Om kvällen tog jag Roslagsbanan ut till Vallentuna. Säsongens sista modelljärnvägsklubbafton var ett faktum. En trevlig trafikdag som på hemvägen avrundades med en hel del motorcykelsnack. Det visade sig nämligen att Jenny också övningskörde motorcykel, och just införskaffat det som var min drömhoj under 80-talet. Inte nog med det, dessutom i dom rätta blå färgerna för min tonårssmak...

Begav mig till Anki för lite god nattsömn...

Tisdagen den 18 maj 2004: Hade en sovmorgon utan körning. Led inte så mycket av att lektionerna var inställda, utan njöt istället av att komma framåt i dagboksskrivandet. Ett projekt som numera ofta hamnar lite på efterkälken. Under eftermiddagen var det arbete som gällde. Kvällen bjöd utomhus på en vacker och ganska varm kväll som hade varit perfekt för en lång promenad. Anki var dock upptagen, så jag begav mig hemåt för en Rotebrokväll i ensamhet hemma. Fortsatte där med datorarbetet...

Onsdagen den 19 maj 2004: Åkte tidigt om morgonen med pendeln för tidig tjänstgöring. En bra arbetsdag vid Uppsala- respektive Eskilstunaplatsen. Lämnade jobbet i precis lagom tid för att undvika åskvädrens framfart genom regionen. Regnet stod som spön i backen när jag inväntade stadsbussen ut mot Norra station. Blixtarna var inte så många, men det kändes ändå som kraftfulla och hotfulla åskmoln. I skydd av regnet fördrev jag lite tid på MC-varuhuset...

Eftermiddagen spenderades till stor del i Rotebro. Delvis för packande inför helgvistelse i Nynästrakten. Åkte först sent om kvällen in till stan och till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 20 maj 2004: Kristihimmelsfärdsdagen inleddes efter frukost med tidig pendeltågsfärd till den södra skärgården. Anki och jag blev hämtade med bil och kunde under dagen njuta av både altansoldyrkan, fiskhandlarbåtfärd och goda middagar. Om kvällen spenderade jag en hel del tid framför datorn, uppkopplad via mobilen, läsandes om MC-försäkringar och dylikt. Gjorde dock avbrott för god social gemenskap och gudomligt njutbart rostat bröd med skagenröra och tilltugg...

Fredagen den 21 maj 2004: Njöt en välbehövlig sovmorgon innan jag efter frukosten kände mig aktiveringssugen. Fastnade för ett uppdrag i egenskap av spikutdragare. Gissar att jag fick ut i runda tal 50st, många ganska svåra, innan det var dag att göra annat. En del av eftermiddagen blev vigd åt middagssömn. Bjöds ytterligare en mängd god mat innan det om kvällen var dags att ta pendeltåget in till stan för nattjänstgöring. Delade bevakningsområdet med en arbetsvillig kollega och fick därigenom en lugn inledning. Assisterade snarare vid en annan operatörsplats än där jag hörde hemma. När en längre paus avnjutits tog jag huvudansvaret för den senare delen av nattens bevakning och trafikledning. Ett lugnt åtagande även det...

Lördagen den 22 maj 2004: Avnjöt tiden mellan mina nattarbetspass i Ankis lägenhet. Till största delen sovandes. Även arbetsnatten mot söndagen blev lugn och behaglig...

Söndagen den 23 maj 2004: Sov åter igen i Ankis lägenhet efter avslutat nattarbetspass. Om eftermiddagen tog jag dock tåget ut till mina föräldrar. Lånade där bilen och avtalade med Anki att hämta henne i Kallhäll eller Jakobsberg. Bilen lånades i syfte att övningsköra och ytterligare känna på uppkörningstraktens klurigheter. Sedan Anki hämtats i Jakobsberg, dröjde det inte lång tid förrän hon kände igen sig. Krävdes inte alltför många varv runt samma kvarter, i respektive olika bostadsområde, för att erhålla utökad lokalkännedom.

Bilfärden fortsatte via Barkarby tillbaka till mina föräldrar. Vi var då inbjudna till middag. Välsmakande och god som alltid. Om kvällen nyttjades sedan tåget för hemfärd. Lagom för lite avkoppling och så småningom nattsömn...

Måndagen den 24 maj 2004: Gick upp riktigt tidigt, allt för övningskörningens skull. Med förra veckans inställda lektioner i minnet var det nu dags för tre lektioner på rad istället. Vädret hade kunnat vara bättre. Ingen jättekatastrof, men det var ordentligt blött på marken efter morgonens myckna regnande. Hade inköpt lite frukost som jag spisade i duggregn i väntan på att grinden skulle öppnas klockan 06.45.
   Halkan gjorde sig rejält påmind genom hela teknik- och gårdspasset. Inbromsningsövningarna kändes visserligen stabila. Därigenom gjorde det ingenting att generalrepetitionen var smått bedrövlig i övrigt. Fick känna på effekten av inbromsning i halt väglag i slalombanan. Ingen bra idé när den inte alltför oförutsägbara bakhjulssladden var ett faktum. Ett kast som jag lyckades hålla bra ändå. Eleven före mig hade precis varnat för den halka jag nu upplevde... Bara att satsa mindre och lägga bort allt utom körkänsla och körglädje. Kanske var detta ändå rätt media för mig? Ett regnväder som slog undan all form av tävlingsinstinkt i mitt blod. Kände mig dock aningen feg när tidsbanan låg på över 20 sekunder i alla slalomrundor, utom en på 19,6 s. Kände mig trots allt bra mycket säkrare på regnvått underlag efter träningen än före. Var väl förberedd för trafikrundan.

Under trafikkörningstimmarna hade regnet inledningsvis avtagit. Pendlade sedan något i styrka och var som kraftigast under slutet av mina två trafiklektioner. Kunde dock njuta en avslappnad trafiklektion. Hade nästkommande dygns uppkörning att se fram emot, samtidigt som min parelev hade "lilla uppkörningen", dvs en utbildningskontroll. Bortsett ifrån min lite yviga kurvtagning här och var, där jag inte rundade av korsningarnas kurvor tillräckligt mjukt, hade jag inte många kommentarer mot mig. Trivdes med körkänslan och såg fortsatt fram emot tisdagens uppkörning...

Efter en dusch på körskolan, åkte jag in till stan och min arbetsplats. Lagade iordning pytt i panna för att känna mig någorlunda ekonomisk. Genomlevde en arbetsdag utan negativa minnesbilder. Åkte hem till Anki för att om natten vila upp mig inför den stora dagen...

Tisdagen den 25 maj 2004: Gick upp vid sextiden. Tog mig ut till MC-körskolan vid Solvalla. Inledde dagen med två körlektioner där det konstaterades att jag inte längre påvisade gårdagens yviga svängar. Dagen hade inletts med uppehållsväder, men allt talade för en upprepning av gårdagsvädret och mer nederbörd därtill.
   Mycket förutsägbart hade det börjat regna när Mats, (en lärarassistent jag tidigare endast hälsat på), skulle ta oss till uppkörningsfältet, Barkarby flygfält. Vid denna, den andra uppkörningen, var jag klart nervösare. I höstas, (16 okt 2003) hade jag i princip inga nerver alls. Fick lite nyttig genomgång av cykelns beståndsdelar innan utfärd, annars ägnade jag mig inte åt annat än mental uppladdning... Till skillnad från höstens utfärd, då jag blev utskjutsad, var jag mån om att själv få köra motorcykel ut. När vi dessutom skulle ha mitt "hatobjekt" med ut (motorcykel nr 28), dvs den cykel jag missat förra uppkörningen på, var jag mån om att få göra mig vän med fienden. "Honom ska jag ha" tänkte jag...

Cykeln hade ett par dagar tidigare uppvisat ett begynnande styrlagerfel. Men service hade försatt cykeln i god kondition natten före uppkörningen. Därtill helt nya bromsbelegg som gjorde effektiviteten enormt god på för frambromsen. En känsla jag ville komma underfund med så snart som möjligt. Väl ute på Barkarby ansåg jag fienden vara min vän. Regnet hade tilltagit. Under själva väntetiden satt vi i en stor bil, skyddade från regnet.
   Till skillnad från vad jag förväntat mig, kände jag mig riktigt tillfreds med att regnet verkligen öste ner. Men nervös var jag under garagevändningarna. Satte ner foten relativt omgående, men var ändå övertygad om att jag gjort det i onödan och att jag skulle klara resten som en dans. Det gjorde jag också, även om jag fick justera utförandet och göra ytterligare en runda i garagefållan för att göra besiktningsmannen nöjd med krypkörningstempot. Kändes dock som om jag hade en fullgod rutin för detta. De nervösa armskakningarna var dessutom helt borta vid detta tillfälle. Nu var jag inne i uppkörningen...

Uppkörningen fortsatte med en inbromsning från 50 km/h utan problem. Man fick undvika längsgående vattenansamlingar, men annars inget onormalt mot skolans körplan. Allt bortsett från den allmänna regnvätan.
   Nästa moment var naturligt slalom- och hinderbanan. Acceleration, slalom, vändning, acceleration, inbromsning och slutligen hinderväjande samt stopp. Inga konstigheter alls. Denna gång hade jag redan inledningsvis klart för mig åt vilket håll besiktningsmannen önskade ha mig väjandes. Regnvädret höll mig rakt igenom cool och lugn i alla moment. Tiden struntade jag helt i, även om jag tror att den bör ha tangerat den normala 20-sekundersgränsen ganska väl. Kändes lugnt, stadigt och stabilt. Kort och gott mycket bra.
   Tog sedan färd bort mot startplatsen för en inbromsning i 70 km/h. Denna gång provbromsade jag från samma hastighet redan på vägen bort. Dels för att få ett bra mått på lämplig accelerationssträcka och dels för att känna på det regnvåta underlaget än en gång. Inbromsningen blev mycket effektiv när det gällde provet. I princip optimalt. Bakhjulet låste jag bråkdelen av en sekund under slutfasen, men kunde enkelt och smidigt lätta en aning och bibehålla bromseffekten över hela cykeln. Kändes oerhört skönt och kontrollerat rakt igenom...
   Nästa inbromsningsmoment, 90 km/h, bjöd inga konstigheter. Aningen svårt att hinna upp i fart, men inbromsningen hann ändå förberedas och genomföras prickfritt och effektivt. Därmed var jag godkänd gällande teknikdelen. Ett steg framåt jämfört med höstens prov...

Eftersom jag startat sist även denna uppkörning, överlät jag MC-transporten fram till Mc Donalds åt eleven före i tur. Cykeln kände jag redan och känslan att koppla av i en bil var underbar. Jag var redan nöjd, trots att halva provet återstod. Nu var jag avkopplad till sinnet och kunde gott fika i lugn och ro medan de andra härdades på vägarna av regnet. Stundtals var det spöregn. Värsta tänkbara scenario om man planerar uppkörning i förtid. Men nu spelade det ingen roll. Ska man testas så ska man, resonerade jag stilla för mig själv. Spöregnet skulle visa sig spela en större roll än jag anat. Besiktningsmännens radiokommunikationsutrustning la tydligen av en efter en. Vattenflödet verkade skapa en unik kortslutning. När min tur var kommen stod vi utan detta hjälpmedel. Fick dirigeras fram i trafiken genom förutbestämda skyltmål, improviserade informationsplatser och signalhornsvägledning. En tut för höger och två korta för vänster. Min insats, trots förutsättningarna, var jag inte speciellt nöjd med. Ingen drömkörning även om det räckte för ett godkännande. I mitt tycke hade utfallet av trafikkörningsbedömningen kunnat vara åt vilket håll som helst, i alla fall i en kritikers ögon, utan långtidsinsikt. Men jag var glad över att han trots allt genomskådade färdigheterna. Bättre att själv få träna vidare...

Vilken känsla det var att på egen hand föra MC:n tillbaka till skolan. Förvarnade om att jag skulle ta de mindre vägarna tillbaka. Att jag skulle drabbas av tidsförlust i en bilkö vid Kista hade jag dock inte förutsett. Men ett gott tillfälle att suga lite extra på känslan av ett eget MC-körkort. Jag hade lyckats...

Åter på skolan gjorde jag mig ingen speciell brådska. Blev traditionsenligt fotograferad med namn och datum påfört den tavla där man positivt nog fastnar efter slutförd utbildning. Duschade, fotograferade lärarna och tog farväl med en munter sinnesstämning i bagaget. Regnet måste ha avstannat. Kanske i ett chocktillstånd, men det var uppehåll ända till dess jag åter igen var i stan. Då hade jag för andra gången under MC-övningstiden träffat en gammal dansbekant. En perfekt avrundning att nu kunna säga att körkortet var i hamn. Förra gången jag mötte Katti S var det höst och jag endast i inledningsskedet av MC-åkandet.

Efter att ha gjort arbetsplatsen till basstation för min packning gick jag ut och åt. När körkortsnyheten var spridd till de närmast undrande, tog jag igen mig inför den stundande arbetsnatten. Någon direkt sömn blev det inte att tala om, men ändock ett antal härliga timmars vila med tankarna på diverse uppkörningsscener. Scener jag gång på gång analyserade med ett leende inombords och på läpparna.
   Arbetsnatten blev relativt hektisk. Inte med någon anmärkningsvärt stressande nivå, men med en uttröttande faktor av tåg och samtal natten igenom. Om sennatten blev det ytterligare arbetsmoment i samband med godstågsomledningar via Ängelsberg och Snyten, istället för Tillberga och Ransta. Där hade kollegan drabbats av fördröjda makadamstoppningsarbeten till följd av maskinhaveri vid slipersbyten. Förutom att jag hade låg social faktor och en hög trötthetsfaktor, fick arbetsnatten gott betyg. Genomförandet var mer än godkänt och jag dubbelt nöjd när jag åkte hem till Anki. Var jag inte utslagen innan, så var jag det då om onsdagsmorgonen...

Onsdagen den 26 maj 2004: Efter nattens arbete dök jag direkt ner i sängen hemma hos Anki. Hon var samtidigt på väg upp och överlämnade därmed en skön och uppvärmd säng. Sov sedan gott och vaknade först då det var dags för frukost. Ytterligare någon timmas middagssömn hann jag med innan det åter igen var dags att gå till jobbet. Hade kompensationsledigt mellan klockan 13.00 och 15.30 för att få tillräckligt med nattvila. En ledighet jag var mycket glad över. Så här i efterhand var den ju avgörande för tisdagens uppkörningschans och efterföljande turbyten.

Även den andra delen av arbetsdygnet gick bra. Man får visserligen räkna bort det faktum att jag fick bjuda kollegorna på Mums-mums för "en bra handling vid fel tillfälle". Redan när de tillfälliga ombyggnadsträplattformarna togs ibruk i Jakobsberg, den första maj, varnade jag för möjligheten att göra bort sig. Nu var jag den som gjorde det, (dock inte ensam enligt vidare hörsägen). Gjorde en perfekt förbigång av det sena pendeltåget med ett Göteborgståg. För ovanlighets skull hade det inte blivit merförsening på något tång utan skolboksexempelmässigt välplanerat även i förhållande till mötande tågtrafik. Misstaget var dock att resenärer med pendeltåget mot Kallhäll och Kungsängen omöjligt kunde hinna med att byta plattform. Informatören var visserligen informerad, men reagerade lika lite som jag på de ovana väl kända förutsättningarna. Det var först när pendeltåget gick genom växlarna som jag svor till och instinktivt kände misstagets konsekvenser. Ska läsa skolboksexemplet gällande ytterplacerade plattformar och plattformsbyte för avgångsresenärer... Utfärdade en ny varning till mina kollegor i samband med mums-mums-bjudningen.
   Var beredd på sen avlösning, men kom iväg i nära nog normal tid. Anki var inte hemma när jag ankommit fastigheten, så jag tog en extra promenad till "7-eleven" för en stunds avkoppling och fika. Efter i runda tal en halvtimma återvände jag till Ankis, nu befolkade, lägenhet. Det dröjde inte länge förrän nattens sömn lockade...

Torsdagen den 27 maj 2004: Vaknade upp hos Anki. Innan jag gjorde en kort utflykt hemöver, spisade jag frukost. Under hembesöket hann jag dels lasta av smutstvätt och gå igenom den stora högen med post. Väl tillbaka i stan, på jobbet, kunde jag njuta av ett anlänt kärt e-mail. Inkommet från en av mina kanske okända ungdomsförälskelser under åttiotalets slut. Ett svar på ett brev avsänt under årets första månader. Fick svar på många frågor jag burit på sedan vi sist sågs. Gick nog omkring med stark inombordsvärme under hela arbetspasset. Tycker rent allmänt att man förlorar alltför många goda vänner och kontakter under livets gång. Ofta räcker det med att veta livshistorien och att ha kontaktmöjligheten för att känna ett inombords lugn. Ett lugn som nu var hundraprocentigt återställt genom ett mycket detaljrikt och härligt beskrivande e-mail. Det svåraste var nog att ställa om från minnesbilden av "Kicki" till "Tina". Kära minnesbilder från läger och cykelutflykter med dåtidens gemensamma vänskapskrets, jag då extremt blyg och försiktig inombords...

Under slutet av arbetspasset fick jag dock annat att tänka på. En förare meddelade en misstänkt personskada och påkörningsolycka mellan Kungsängen och Kallhäll. Vid ett av brofästena, bredvid spåret, hade en blåklädd mansperson med ryggsäck legat med huvudet ned mot banvallen, till synes livlös. All trafik förbi spärrades av och räddningstjänst sändes till platsen.
   Någon livlös person fann polisen inte vid omnämnda brofäste. Istället uppdagades två livs levande klottrare som tog till flykt in i den nära angränsande tunneln. Efter ca 40 minuters totalavstängning återupptogs trafiken på sträckan. Klottrarna tyvärr fortsatt på fri fot, mot nya sabotage- och eländesupptåg...

Fredagen den 28 maj 2004: Tidig arbetsdag som bland annat bestod av tågvägsläggning för "Blomman" ut från depån Blackvreten. Dagens mest hektiska tid infann sig efter rasten, mellan klockan 09.30 och ca 11.30. Därefter var det i det närmaste helt dött istället. En total arbetskontrast... Innan jag lämnade jobbet skrev jag svar till Tina, svar som ett led i den återknutna kontaktkedjan med "Ungdomstiden och åttiotalet".

Fredagseftermiddagen spenderades på hemmaplan. Om kvällen gav jag mig av till Mälarsalen för dans till EXPANDERS. Inte den hundraprocentiga dansupplevelsen, men en bra danskväll ändå, när jag väl var på plats. Då hade jag hunnit med både det ena och det andra tidsödande projektet efter varandra. Började färden mot Mälarsalen med att stanna till på jobbet för att spisa kvarlämnad salladsmåltid. God bukfylla som garanterat behövdes före danskvällens utmattande verksamhet. En extra tidsfördröjande promenad fick jag också ta, sedan jag tagit fel tunnelbana till alternativet Medborgarplatsen...

Anki hade klippt sig i en ny härlig frisyr, som fick mig att haja till ett flertal gånger. Danserna tillsammans var mycket goa. Någonstans hade vi under dansuppehållet lyckats bevara våra dansfärdigheter tillsammans...

Lördagen den 29 maj 2004: Anki gav sig av tidigt om morgonen. Detta efter endast ett par timmars nattsömn. Troligtvis kände hon av fredagskvällens danskväll på Mälarsalen. Själv var jag glad över att få vila ytterligare ett par timmar.

Vid lunchtid åkte jag hem till mina föräldrar. Lånade bilen och gjorde en utflykt till MC-butiken i Upplandsväsby. Hade med mig skyddskläder, men nöjde mig med att bara fråga om framtida provkörning, en provkörning som preliminärbokades till kommande tisdag. Avslutade min utflykt med en måltid på "Burger King". Återvände sedan till mina föräldrar, där mina motorcykelplaner presenterades mer ingående.

Kvällen användes till städande. Njöt av att ha en kväll hemma i lugn och ro. Hade för avsikt att tvätta samma kväll, men det blev verklighet först en bra bit in på natten, efter att ha genomfört sidoprojekt efter sidoprojekt. Bland annat fastnade jag i gamla minnen och gamla diabildsserier...

Söndagen den 30 maj 2004: Mitt huvudprojekt för natten var av nyttokaraktär. När jag väl slitit mig ifrån avledande förströelseuppgifter, (bildminnen), kom jag slutligen igenom tvätthögssorteringen. Klockan var drygt 02.00 när jag anlände till tvättstugan första gången för dygnet. Sedan skulle det dröja till nära nog 07.30, sedan jag ignorerat mina förinställda väckningstider till förmån för njutbar försovningssömn.

Fortfarande ensam kunde jag hänga tvätten och utnyttja torkskåpen effektivt. När jag väl fick tvättstugesällskap kunde jag erbjuda extra tvättkapacitet mot att jag ytterligare en timma kunde nyttja torkskåpet. Förblev kvar i tvättstugan till bortemot 11-tiden. Då hade jag hunnit skriva en del dagbok, vikt tvätten snyggt och varit ovanligt tvättstugesocial...

Dagen fortsatte i nyttotecken. Städade modelljärnvägsrummet och fortsatte sedan vidare runt om i lägenheten med gott resultat. Gjorde om kvällen Anki sällskap. Då, vid det laget, hade hon övergivit landställets fördelar och njutningsmöjligheter för stadens nöjen. Vi åkte gemensamt till "Filmstaden Söder" för att se filmen "Day after tomorrow". En mycket välregisserad och verklighetstrogen film i sin istidsrelaterade framtidsvision. De enda aningen verklighetotrogna varelserna i filmen var inklippta bitska konstgjorda vargar. Hur som helst en sevärd och tänkvärd film, oavsett om växthuseffekten kan eller inte kan bidra till något liknande...

I natten begav vi oss hemåt med pendeltåg från Stockholm södra till Rotebro. Natten var riktigt kylig, kanske filmrelaterad?

Måndagen den 31 maj 2004: Länge pratade vi om att gå en promenad. Dock blev det först fram emot eftermiddagen, efter en frukost på balkongen, som vi med hjälp av Caisa och Pelle kom iväg in till stan. Promenaden blev skönt tilltagen, från centralen och en bra bit ut på Djurgården i riktning mot Blockhusudden. Bussen nyttjades för återfärd till stan. Mycket beroende på att jag behövde middagssömn innan den analkande nattjänstgöringen...
   Efter en snabb matinköpsrunda bjöds jag förmånen att sova under matlagningsförfarandet. Bjöds sedan goda kycklinglår innan det var dags för ytterligare en stunds sömn och färd till jobbet. Arbetsnatten blev perfekt i avseende på arbetsbelastning. Lagom mycket att göra, utan stress...

Tisdagen den 1 juni 2004: Arbetsnatten bjöd en perfekt blandning av lugn och sysselsättning. Inga komplicerade incidenter sedan det väl visat sig att skadan hos en växel i Sala var av försumbar art, inom alla säkerhetsmariginaler. Inledningsvis såg det ut som om ett makadamstoppningsarbete skulle ha misslyckats radikalt i nämnda växel och att den därigenom skulle bli låst (klovad) och oanvändbar. Nu stannade det vid en besiktning med godkända mätvärden.

Efter att ha sovit till lunchtid gick jag upp och beställde en provkörningstid av min drömmotorcykel. Var tvungen att övertyga mig själv om dess hanterbarhet innan beslut om inköp fattas. Självrisken om 15000 kronor vid eventuell skada ansåg jag var liten till skillnad från beloppet som står på spel i form av inköp.
   På gårdsplanen utanför motorcykelaffären i Upplandsväsby stod en blå stor skönhet om 1261cc. I blotta åsynen en cykel av känslomässigt enorm storlek. Hade jag inte haft en gedigen körskoleutbildning i botten, hade jag nog aldrig vågat provköra. Nu inskränkte sig min feghet till att jag bad om att få cykeln placerad en bit bortom gruppen av övriga motorcyklar. Såg framför mig ett scenario med fler än en MC skadad om jag skulle göra bort mig vid framtaxandet.

Väl uppe på Motorcykeln njöt jag en härlig känsla. Trots att jag inte rullat en meter, var jag nöjd och belåten över att ha sluppit låna skyddskläder. Att sitta i mina invanda MC-kläder ingav en trygghetskänsla i sig. Att jag redan vid parkeringsutfarten fick invänta korsande trafik var roande i sig. Jag var visserligen riktigt placerad för en vänstersväng, men motorcykelns storlek gjorde att jag nästan kände mig ivägen för den insvängande bilen.
   Väl ute på den första vägen njöt jag av samhällets låga rekommenderade hastighet. Det var perfekt att glida fram i 30 km/h. En underbart mjuk gång och underbart lätt att hålla den låga hastigheten, jämnt och lugnt utan minsta tendenser till ryckighet. Från trakterna av Väsby centrum svängde jag höger bort mot Eds kyrka. Skillnaden mellan 30 km/h och 70 km/h var knappt kännbar. Men med lite koll på hastighetsmätaren var det lätt att hålla den fart man önskade. Provade att höja och sänka frontrutan. Fascinerades av hur liten rutan kändes i det lägsta läget. Med vetskap om dess nytta övergav jag snabbt detta utprovande.
   Det var en skön känsla att åka 70-vägen bort mot Rotebro, förbi avtagsvägen mot Antuna och ovanför sandtaget. Ensam på vägen gjorde jag mig hemmastadd med bromsegenskaperna. Combibromssystemet kändes bra och bjöd förvånansvärt hemvan känsla. Skön och effektiv bromsfördelning mellan fram- och bakbromsar. ABS-bromsarna aktiverade jag aldrig. Bara tryggt att veta dess existens. Tydligen ska dom vid fullbroms rita korta svarta streck på vägen och vara betydligt mjukare i sin framtoning än motsvarande bil-ABS-bromsar, med endast svaga vibrationer.

När jag återvände till MC-butiken var det med en känsla av tillfredsställelse. Säkerhetsteknik i min smak, storlek och komfort i min smak. En tyngd och viktfördelning som gav underbar kurvtagningskänsla och stabilitet rakt fram. En lättmanövrerad koloss helt enkelt. En MC att drömma om till dess eventuellt inköp blivit verklighet. Fick under eftermiddagen en offert presenterad för mig, inkluderad alla tillbehör jag önskade och arbetskostnaden för dess montage. Redan på bussen hem började jag inombords skissa för kommande banklån. Handpenning bör läggas snartast möjligt...

Om kvällen kom Anki över till mig. Vi inledde med en middag på balkongen innan vi drog oss in till lägenhetsvärmen. Samtidigt som jag satt och gjorde ekonomiska kalkyler, fick hon höra många berömmande och beskrivande provkörningsintryck. Pan european, Honda ST1300A, hör fortsatt till min favoritmotorcykel. Nu ohotad på dess kungliga tron.

Onsdagen den 2 juni 2004: Lämnade Rotebro och Anki bakom mig tidigt om morgonen för en färd till jobbet. Efter en lite kaotisk inledning, där jag inledningsvis hoppade runt på ett antal olika operatörsplatser, blev det en lugn arbetsdag. Så fort min fritid började gav jag mig av norrut för att besöka ett antal banker. Skillnaden i bemötande var uppenbar från plats till plats. Inledningsvis verkade det ha betydelse om man var kund sedan tidigare. Fick ibland uppfattningen att nya kunder ej var välkomna, kanske än mer tydligt när jag dessutom blev bortglömd i väntan på bokad banktjänsteman. Hur som helst, efter ifyllande av en låneansökan gjorde jag ett återbesök på hemkontoret. Även här tveksam effektivitet, men hur som helst ett trevligt bemötande och rimlig mängd svammel om andra tillgängliga tjänster. Som sagt var, bankerna försökte göra bra reklam för sig men utan att lyckas speciellt kundmålinriktat...

Ett par dagars ovisshet väntar. Helst vill jag lägga handpenning på motorcykeln redan nu, men jag får snällt invänta bankens utlåtande. Hoppas de är effektivare än man instinktivt kan förvänta sig... Jag är aningen stressad och otålig just nu...

Det nya körkortsunderlaget hade under dagen kommit med posten. Returnerade det enligt instruktioner med underskrift och nytaget foto. Ett foto som legat och väntat sedan uppkörningen var avklarad. Tog om kvällen bussen över till Anki för en god natts sömn...

Torsdagen den 3 juni 2004: Bjöds en tidig arbetsdag med allt vad det innebär. Satt med andra ord på bussen omkring klockan 05.20. Inhandlade en yoghurt innan jag tog en morgonpromenad för tidningshämtande, (Metro och City). Därefter till jobbet i lagom tid för att lösa av nattpersonalen...

Direkt efter jobbet tog jag en sväng förbi Ankis lägenhet. Kände för en stunds avkoppling innan jag begav mig norrut. Hade tänkt mig en sväng förbi banken innan färd ut till MC-affären, men förekoms positivt nog av ett inkommande banktelefonsamtal som bevisade att mitt ärende var långt framskridet. Banken förordade att även baka in mina andra smålån i beloppet, något jag redan gjort i beaktande av beloppsstorlek. Lovades svar senare under eftermiddagen, ett löfte som hölls. Strax efter att jag varit hos MC-handlaren och försäkrat mig om objektets "osåldhet" var lånet beviljat. I ytterligare ett samtal med handlaren reserverades "min Honda" med en "köpt"-skylt.

Väl hemma gjorde jag mig raskt iordning för en danskväll på Hågelby. Säsongens första för mig och Anki. En skön danskväll med underbart väder och trevligt dansfolk. Lyckades till och med få dansa med en tjej som jag länge har antagit var gammal Rotebro-bo. Mycket riktigt. Ett kort tag hade vi bott två hus ifrån varandra, (stämde med min minnesbild). Till och med namnet lyckades jag pricka in, lite grann genom tur. Tvillingarna var enligt mig i princip oskiljbara till utseendet på den tiden. Trevligt att få bekräftat att världen fortfarande är relativt liten...

Efter dansen åkte Anki och jag hem till respektive boning. Jag ville vara på hemmaplan när det var dags för bankärenden och storaffär...

Fredagen den 4 juni 2004: Vid 08.30 var jag på benen. Packade inför en helg i skärgården innan jag begav mig ner till Handelsbanken på hemmaplan. Skrev på lånehandlingarna och bad expediten framföra mitt tack gällande ett mycket gott och snabbt ärendebehandlande. Totalt vet jag att minst tre personer handhaft ärendet under två dygns tid...

Med 10.000 kronor i hand begav jag mig till MC-handlaren för betalning av handpenning. Fotograferade min pärla en del, för att kunna ha under "väntans tider". För motorcykelns del väntar montage av en lång rad tillbehör, såsom larm, vindavvisare och annan bekvämlighetsutrustning. Av expediterna ansågs jag nu inneha rekordet gällande gedigen satsning i fråga om första-hoj. Kanske naturligt med tanke på att jag inte direkt är i tjugoårsåldern längre? Och visst, jag gillar att lyxa till det lite extra när det ändå handlar om stora summor. Touringhojen påbjuder ju dessutom ett lite lugnare trafikvett än de lite mindre och renodlade sporthojarna, trots att den enligt faktablad ska kunna göra 0-100 km/h på ett ynka par sekunder, närmare bestämt 3,4s. Kanske inte konstigt med en effekt om 126hk, 93kW vid 8000 varv per minut...

Hade för avsikt att fira med kaffe och tårta på ett närbeläget favoritcafé, men fick nöja mig med wienerbröd. Prinsesstårtan fanns inte i uppskuren version vid detta tillfälle. Fortsatte sedan till jobbet för ett övertidspass. Ett arbetspass som inledningsvis, de två första timmarna, bjöd ett enormt tempo och mängder av telefonsamtal gällande Eskilstunaregionen. Bland annat fanns ett lokhaveri i Rekarne att ta hänsyn till förutom en mängd broöppningar i Kvicksund...

Arbetsdagens slutfas blev avkopplande och trevlig. Då hann man med alla administrativa moment och nyttja tiden till finare och mer sekundanpassad trafikledning. Efter arbetsdagens slut begav jag mig mot Nynäshamn för en helg tillsammans med Anki och hennes föräldrar. Blev således hämtad av Anki strax före klockan 22.00 vid pendeltågsstationen i centrum...

04-05-15, lördag

Nu känns det som om tidernas längsta dagboksuppdateringsuppehåll ser ut att vara till ända. Åtminstone med avseende på tiden efter år 1997. Orsakerna har varit många, allt ifrån en hektisk fritid i slutet av april till härjande datamask i början av maj. En världsomspännande datamask som jag blev varse natten innan tidningar och media kom ut med beskrivningen. Antivirusuppdateringen var också något långsammare än viruset i sig...

Just nu sitter jag ute på Sturups flygplats, njutandes en god måltid Sturupshamburgare, inkluderande tsatsiki. Om ett par timmar lyfter jag åter mot huvudstaden, 16.35 med SK 120. Har valt plats 20F, i nåot som verkade vara ett mindre flygplan. (Visade sig vara Boeing 737 ned 3+3-sittning.) Natten ska jag tillbringa på jobbet, ett övertidspass som får avrunda en bra semestertid om två veckor. Förhoppningsvis hinner jag korrekturläsa den senaste månadens dagboksanteckningar också...

Eftersom jag till slut avstod ifrån en nattlig öl och måltid under fredagskvällen, kom jag isäng i relativt bra tid. Drivkraften till hotellrumsinnesittandet var främst resans huvudmål, att få tid för dagboksskrivandet. Väl värt tur och returpriset om 580 kronor. Att sedan hotellrummet gick på det dubbla kan väl vara ett diskussionsämne i sig. Men njutning, trivsel och en levande utsikt bjöds mig hela tiden...
   Hur som helst vaknade jag pigg vid 06.30. Satte mig vid datorn ytterligare ett par timmar innan jag duschade och tog en njutningsbar frukostpause. En perfekt hotellfrukost med lika perfekt avkoppling med näsan stundom försjunken i någon dagstidning.
   Förmiddagen forsatte utomhus. En och en halv timmas stadsvandring ner mot havet. Ett regndis med relativt hård byig vind. Roades bland annat av alla de hundar som samtidigt med mig njöt av frihet och utomhusluft. Dock hade jag strax innan blivit adrenalinbiten av skyddsinstinkt, när en gåsfågel gick till angrepp och flaxade med näbb och hals strax ovanför huvudet. Med MC-handskarna på hade det blivit en hård nockout om jag väl träffat i försvarssyfte. Valde dock att skydda huvudet och springa undan två till tre meter. Fågeln, som nyss passerat gångvängen med sin familj, upplevde mig som ett alltför stort hot mot ungarna. Ett irriterande bemötande i mitt något fågelovana tycke...
   På hotellrummet väntade ett värmande badkarsbad innan det var dags att göra sig iordning och checka ut. Strosade sedan vidare i stans innerkärna som stundom bjöd sol och vindstilla perioder mellan hotfulla skurar och tilltagande snålblåst. Valde att relativt snart åka vidare till flygplatsen. Fick därmed en härlig tupplur innan min flygplatsmiddag...

Lördagen den 10 april 2004: Dagen innehöll två arbetsnätter och däremellan återhämtningssömn. Det mest glädjefulla under lördagskvällens arbetspass var att polisen fick fast en rånare ombord på tåget i Jakobsberg. Troligtvis var det efter ett personrån i Kallhäll. Med ett kvickt larm och snabbt beslut och meddelande till ombordpersonalen underlättades polisens sökområde. Av allt att döma var ynglingen kvar ombord vid genomsökandet av tåget.

Söndagen den 11 april 2004: Efter en härligt lugn arbetsnatt åkte Anki och jag ut till Nynäshamn. Klädförrådet var nära nog uttömt. Strumpor samt underkläder inhandlades längs vägen. Allt fick visserligen inte vara rent mer än någon enstaka minut. Hunden Landor lyckades nämligen sno till sig ett 5-pack strumpor innan jag visste ordet av. En snabb titt ner i papperspåsen räckte tydligen för att väcka intresse och se en möjlighet till extra uppmärksamhet. Väl ute på landstället sov jag under en filt utomhus, i en vårsol som så småningom värmde gott. Kanske var det tur att Anki inledningsvis promenerade med hunden Landor, för annars är det högst osäkert hur pass länge jag hade fått sova såpass ostört som det ändå blev.

Om kvällen åkte vi hem för att se den sista TV-produktionen med årets "Fame Factorygäng". Den slutliga finalen utsänd från Globen. Efter en dag av full njutning, inkluderande ostbågar, var nattsömnen riktigt lockande. Eftersom vi var hundvakter spenderades natten i Ankis föräldrars lägenhet...

Måndagen den 12 april 2004: Efter uppvaknande och frukost tog vi Landor med på en utflykt till de östra delarna av Arlanda. Under hundpromenaden fick jag ett par härliga inflygningsbilder mot bana 26. Mäktigt att se planen på relativt nära håll, utom avlyst område. Med en orädd hund var det absolut inga problem.
   Ett riktigt intressant fenomen uppstod strax bakom ett landande något större Lufthansa-plan. Luftturbulensen skapade två klart och tydligt separerade läten som av passerande överljudsplan. Inget som kändes, men av den tidsmässiga fördröjningen kan det ha haft med vingspetsarnas avstånd att göra. Vad vet jag?

Efter en trevlig och lyckad utflykt blev jag skjutsad till jobbet. Om kvällen åkte jag hem till Rotebro istället för att ansluta mig till gänget, till Anki och hunden Landor. Nej, de fick husera i staden på egen hand denna afton...

Tisdagen den 13 april 2004: Hade en kort, bra och tidig arbetsmorgon. Om eftermiddagen hämtade jag danskläder hos Anki, detta med anledning av att jag sovit hemma och nu ämnade träna. Innan träningen hann jag dock handla och därmed fylla på med mat i kylskåpet hemmavid... Mötet med Anki företogs vid Slussen...

Onsdagen den 14 april 2004: Vilade under dagen hemma hos Anki. Städade och diskade som en sista upp- och urladdning innan eftermiddagssömnen och den stundande arbetsnatten...

Torsdagen den 15 april 2004: Arbetsnatten var lugn trots ett signalfel på spår U1 mellan Upplandsväsby och Skavstaby. Ett signalfel som hann rättas till innan morgonrusningen blev för svår och innan det var dags för överlämning. Utfartsblocksignalen i Upplandsväsby ville inte lösa ut när man kört motriktat, dvs högerkörning... Mina kollegor hade mer av problem. I Jakobsberg uppstod ställverkslåsningar i samband med banarbete. Vid Stockholm Södra drabbades trafiken av en kabelbrand. En brand som kunde fått riktigt förödande följder om inte brandhärden snabbt släckts av en förbipasserande förare.

Vilade upp på hemmaplan mellan nattpassen. När jag väl var kommen åter till jobbet, var dansabstinensen enorm. Klara problem med stillasittandet och en otvivelaktig längtan efter den sociala danskväll jag nu avstod. En klen tröst var att jag snart fick nytta av överskottsenerin, för en tuff arbetsnatt...

Fredagen den 16 april 2004: Arbetsnatten blev tuffare än på mycket länge. Kunde egentligen inte påminna mig när den senast varit tuff rakt igenom. Problemet denna natt var tvivelaktigt planerade banarbeten, där jag i enstaka fall tvingades neka arbeten där jag ansåg att säkerhetsbrister fanns. Bemötte en arbetare med kommentaren: -"Nej, du får återkomma när du vet vart du är." Men arbetstempot med både provkörningar, vilsna arbetslag och normal tågföring var fullt tillräckligt för att ändå blockera telefonlinjerna. Tvingades därmed behålla en strikt linje i säkerhetssamtalen för att få möjligaste effektivitet. Någon lärde sig i alla fall en läxa som i slutänden kan betyda skillnaden mellan liv och död...

Väl på hemmaplan borde sömnen prioriterats, men jag var såpass igång att jag inte intog horisontellt läge direkt. Egentligen var det först om eftermiddagen jag fick ro att sova ordentligt. Danskvällen kom som en befrielse. BLENDER spelade strålande och mitt adrenalin fick äntligen göra nytta...

Lördagen den 17 april 2004: Sov hos Anki efter BLENDERS strålande danskväll. Anki åkte iväg på foxtrottkurs. Själv åkte jag till jobbet för att skriva ett par utförliga händelserapporter, med fakta speciellt gällande den senast arbetade natten. Tillsammans med Anki, (som mötte upp vid jobbet), promenerade vi via Fridhemsplan till Karlberg. En underbar pizza avnjöts innan vi tog pendeltåget hem mot Rotebro. En mysigare pizzeria än vad det första intrycket gav sken av. Man bjöds ett relativt gott lugn, troligen mest beroende på att pizzerian mest var avsedd för avhämtning, utan möjlighet till kortbetalning. En härlig måltid, promenad och allmän avkoppling blev verklighet...

Söndagen den 18 april 2004: Rotebro bjöd riktigt gott vårväder. En promenad inplanerades, men vi hade uppenbara problem att komma iväg ut. Mest beroende på att vi hamnade i KOM-köpcentrum. Det positiva med detta var att jag fick tag i nya bra skor, dvs ytterligare en inspirationskälla för promenader. Utrustad även med nya T-shirts i bagaget gick vi tillbaka hem. Först efter ett mellanmål kom vi iväg på allvar. Dock inte speciellt utpräglat gåendes till fots, men väl i riktning mot utflyktsmålet, mina föräldrar.

Hos mina föräldrar bjöds fika. Min barndomsleksakstraktor, färdig för skroten, dockumenterades därtill ingående. Ett fotoprojekt som även Anki hjälpte till med. Bilderna visade tydligt hur mycket man vuxit, rent kroppslängdsmässigt, sedan man naturligt satt på trehjulingens sits. I övrigt bjöd kvällen hemfärd, diskande och matlagning. Till "Fame Factory" och dess examensshow avnjöts sprödbakad fisk, ris och sås.

Måndagen den 19 april 2004: Lämade Anki och Rotebro tidigt om morgonen. Själva arbetsdagen blev mycket lugn, både på Katrineholms- och Salaplatsen. Hann parallellt med ordinarie tjänstgöring avhandla ett halvtimmeslångt samtal med utredare för ett av höstens tillbud. Ett utredningsarbete jag välkomnar och följer med stort intresse. (Nst031011)

Sov middag hos Anki innan jag vid Fältöversten inköpte en t-shirt med riktigt snygg design. Åt sedan en bit mat innan jag raskt fortsatte med Roslagsbanan till Vallentuna. En färd där jag fick sällskap med en dansklubbskamrat, Maria. Väl i Vallentuna var det tågklarering som gällde hos modelljärnvägsklubben. Inledningsvis fick jag aktivera mig ordentligt med ansvar för två stationer samtidigt. Ett arbete som var riktigt stimulerande och som gick över förväntan bra. Hade gott om överskottsenergi när jag återvände till stan. Tog därför en liten extra nattlig promenad i närområdet kring Ankis bostad.

Tisdagen den 20 april 2004: Hade en rakt igenom trevlig morgontur. Av turfördelningen hade jag tilldelats elev. Vi startade vår arbetsdag vid Kolbäcksplatsen utan större bekymmer. Vid Nynäsplatsen fick vi dock bråka med en tillkommen hastighetsnedsättning mellan Tungelsta och Ösmo, som snart resulterade i inställda tåg och tägsättsvändningar direkt i Tungelsta. Mycket bra elevfeedback...

Skyndade mig hem för att tvätta kläder. Sedan raskt tillbaka till stan och ett möte på dansklubben, inför arrangemanget av NDC (Nacka Dancecompetition). Anki och jag stannade endast kvar en kort tid efter mötesslutet. Istället för en sen danskväll åkte vi iväg hem till Rotebro. Behövde ägna tvätten ytterligare en tid, främst för upphängning.

Onsdagen den 21 april 2004: Ytterligare en tidig tjänstgöring. Mot slutet av arbetspasset kom "Blomman" upp på besök. Då han hade jourtid tog vi även en gemensam lunch ute på stan. Återvände om eftermiddagen hem för en kort eftermiddagssömn. Trött återvände jag till stan och dansklubben för träning tillsammans med Viktoria. Om natten sov jag hos Anki...

Torsdagen den 22 april 2004: Fjärde morgonturen på rad. Kände mig inledningsvis lite sliten och trött. Sov under lunchrasten och hade sedan kapacitet för en intressant diskussion efter arbetsdagens slut. I samband med min matlagning och måltid samspråkade jag med en informationsansvarig som i dagsläget fullföljer ett ingående samarbete med några av trafikutövarna. Det kändes som ett intressant meningsutbyte, något som kanske kan driva utvecklingen framåt i den "informationshysteri" som jag ibland upplever ombord på tågen, när jag själv åker i egenskap av resenär. En negativ informationsbild som ofta ger negativa resenärsreaktioner och som med dålig informationsbakgrund ofta spegalar en felaktig bild av verklighetens trafikmiljö och säkerhetsmål. Att hela tiden leta syndabockar hos andra företag, oavsett om orsaken till ett tågstopp är att tåget i själva verket är för tidigt och därmed kommit ikapp ett rättidigt tåg. Bara som ett exempel.

Förblev kvar på jobbet nära nog fyra timmar efter arbetsdagens slut. Fortsatte med utökat underlag och kommentarer till den hösttillbudsutredning jag är delaktig i. Tidsödande men viktigt för att minska risken för liknande stationsinkopplingsproblem...

En snabb sväng hem företogs innan jag återvände till stan för en trevlig social danskväll på Nackswinget. Vid Slussen fastnade jag vid en tjejs ögon. I nästa stund hade vi båda vänt oss om för hälsning. "Gråis", en underbar fd kollega, tillika handledare, från "SJ-tiden" stod nu framför mig. En vän jag inte sett på ett par år, men vars liv jag ändå på avstånd följt genom gemensamma bekanta. Ett trevligt återseende som värmde i hjärtat. Tre intensiva minuter av ordutväxling och ett nytt farväl...

Fredagen den 23 april 2004: Nog satte jag upp höga mål gällande tidig resa till Arlanda, men tidsmarginalerna blev nog till slut mer efter Ankis önskemål. Orsaken var naturligtvis att jag var långsam med såväl packning som frukost. Å andra sidan behövde jag tiden för att få den nattliga tvätten klar och samtidigt njuta några timmars sömn mellan varven. Jag hade nog trott att jag skulle vara tröttare efter den senaste tidens tidiga morgnar och korta sömnperioder, men när vi väl var igång var jag riktigt pigg...

Efter buss- och tågfärd, via Upplandsväsby och Märsta, var vi framme vid Arlanda flygplats i lagom incheckningstid. Trots att vi inte fick välja våra platser i flygplanet, blev det helt enligt önskemål, ett par stolsrader bakom vingen, en maskin i MD-80 serien, "SE-DIR". Vi lyfte tidtabellsenligt på bana 08 och landade i Skellefteå efter ett par skarpa vänstersvängar på bana 19. En trevlig flygtur men med nära nog heltäckande moln...

Flygbussen förde oss till Skellefteå busstation. Där avnjöts en glass, trots att det bara var ett par plusgrader i luften. Promenaden till Skellefteå kamping bjöd inga problem. Inte heller incheckningen. Stugan var i stora drag som jag mindes den, lagom för två personer, utan WC och dusch och endast utrustad med en kokplatta att laga mat på och lite porslin att duka bordet med. Men själva matlagningsbiten var under denna semesterutflykt av klart underordnad betydelse. Istället såg jag fram emot en inledande middag på den närbelägna vägkrogen. En härlig avkoppling avnjutandes sprödbakad torsk, rejält med potatis, god sås och slutligen en stor stark "Norrlands guld". En middag som sedan lockade till en kortare tids vila i stugan innan duschen fick intas i den närbelägna lite mindre gemensamhetsanläggningen. Sedan danskläderna kommit på företog vi oss en promenad till busstationen för färd till Skelleftehamn.

En underbar danskväll avnjöts mellan klockan 20.00 och 02.00 till både BLENDER och BOOGART. Trängseln var visserligen betydande, men sedan man fått grepp om dansstilen och det runda dansgolvet gick det riktigt bra att dansa. Tyckte visserligen att uppbjudningseffektiviteten hade kunnat utökas med demokratiskt uppbjudande istället för den omväxlande uppbjudningsformen "damernas och herrarnas".

Lördagen den 24 april 2004: När dansen var över, strax efter 02.00, fick vi skjuts av Caisa och Pelle till kampingplatsen. Nu låg det ett tunt snötäcke på marken, ett ytterligare bevis på att våren kommit olika långt i landet.

Vi steg upp i lagom tid för en promenad till Skellefteå centrum och vidare bussfärd till Kåge. Där, vid pizzerian, blev vi upphämtade av Mikael och hans son Oliver. Vi kom snart till ett härligt beläget hus som enligt mig måste ha varit större invändigt än utvändigt. Troligtvis förvillades jag av det tillhörande garaget som bjöd ytterligare gångar att springa vilse i. Ett trevligt besök och fika som jag gärna gör om. Tyvärr var Veronica inte hemma utan utflugen till Malmö över helgen...

Under hemvägen, till kampingplatsen, spisade vi på MAX. En välbehövlig måltid innan kvällens iordningställande och dans i Skelleftehamn till JANNEZ och AVALON. De sistnämnda fick ett stort plusbetyg. Till skillnad från JANNES hade AVALON bra ljudbild. Därtill mycket tilltalande musik rakt igenom. Golvet bjöd mer utrymme än fredagen och betyget för danskvällen blev gott. Därtill ett plus enär vi hann fika tillsammans med norrlandsparet Therése och Örjan. Härligt med vänner runt om i landet.

Söndagen den 25 april 2004: När dansen i Skelleftehamn var över fick vi skjuts av Bo. Med minne från min förra Skelleftemara år 1999, erbjöd han oss spontant skjuts in till stan och kampingplatsen. Väl där var det dusch och sömn som gällde för Anki och mig. En helg med tolv timmar dans tar på krafterna. Och mer dans väntade...

Vi steg upp någon timma före utcheckningstid. Städade stugan och avslutade med en dusch i gemensamhetsbyggnaden. Efter nyckelåterlämnandet gick vi med packningen mot stadens centrum. Åter igen en favorit i repris, dvs matuppehåll på MAX. Sedan en stund i den svaga vårsolen innan flygbussen tog oss utt till Skellefteå flygplats. Det blev en intressant flygning. Lyfte från bana 01, högersväng och sedan kurs söderut. I Stockholm blev inflygningen söderifrån via Täby, Bergshamra, Jakobsberg, Upplandsväsby in på bana 01L. Hastigheten tyckte jag var relativt god. Likaså inflygningshöjden över Väsby. Gladde mig åt att för första gången se gocartbanan vid gränsen mellan Järfälla och Sollentuna kommun. Helt klart en trevlig inflygning där jag gärna hade haft fler ögon än mina iaktagningsbegränsade två.

Via Märsta fortsatte vi raskt kommunalt till Bredäng. BLENDER stod för kvällens danstillställning på EBBAs klubblokal "Quben". Kanske kände bandet igen oss från fredagsen Skelleftemara, men jag vet ej om de tänkte så långt. Hur som helst åter igen en bra spelning. Fyra danstimmar gick klart snabbt...

Måndagen den 26 april 2004: Vi sov under natten hos Anki. Tog mig an ett övertidspass om eftermiddagen. Hade därmed Eskilstuna och Kolbäcksplatsen i besittning under tjänstgöringspasset. Åkte om kvällen tillbaka till Anki och bjöds perfekt bukfylla för en utsvulten mage. God korv med hemlagat potatismos. Sedan var det sömn som gällde...

Tisdagen den 27 april 2004: Sov relativt länge. Hade mycket sömn att ta igen. Åkte till jobbet vid lunchtid för att gå på ett stormöte. Det blev ett antal timmars sittande på betald övertid, bland annat njutandes en välsmakande stor bit smörgåstårta...

Hann hem till Anki för att sova ett par timmars middagssömn innan den ordinarie nattarbetstjänstgöringen. Det blev en riktigt hård arbetsnattmed trettio anordningar. Därtill avslutades arbetspasset med ett signalfel som härhörde till ett E-arbete i Jakobsberg, med avstängd hjälpkraftledning.

Onsdagen den 28 april 2004: Innan jag åkte hem ifrån en hård arbetsnatt, fick jag hjälp under en dryg kvarts tid. I samband med mitt Jakobsbergssignalfel säkerställdes genom denna uppbemanning att framväxlingarna i Västerås inte äventyrades av upptagna telefonlinjer och mig i ständig sysselsättning. Pendeltrafiken klarade sig också relativt bra. Strömmen och signalerna kom tillbaka mellan Barkarby och Jakobsberg innan hemgång. Allt frid och fröjd för en utmattad hjärna...

Sov till ca 15.30. Hade visserligen inte kommit isäng direkt, men sov gott när det väl varade. Såg fram emot en kvällsträning. Viktorias morgon-SMS hade strålat av träningslust, något som dock snart förtogs av at Viktoria fick magont. Efter en kort uppvärmning avbröt vi tränandet. Stannade själv ett litet tag för att bevittna våra inlånade instruktörer Henrik och Lotta. Ett tränarpar jag uppskattar och som har berikat min dans många gånger förut... Drog mig dock hemåt även jag, hem till Rotebro...

Torsdagen den 29 april 2004: Startade om morgonen från mitt hemborg för en dagtur på jobbet. Hade ett trevligt signalfel mellan Spånga och Barkarby som endast i mindre grad störde tågtrafiken. Det handlade dock om ett gott samspel mellan rättidiga tåg och fungerande teknik. Gillade läget och satt kvar ytterligare någon timma, glatt road av avancerad trafikledning. Dock låste sig Spånga ställverk samtidigt som signalreparatörer kom på plats för åtgärdande av fasfelet, fel nummer ett. Tog ett tåg i stopp vardera riktning innan jag lämnade över. Hade inte hunnit vidtaga fullständiga felavhjälpningsmetoder utan lämnade över problemställningarna. Nu med andra ord på båda spår istället för mitt tidigare enkelspårsproblem.

Fortsatte arbetsturen i positiv anda. Men vart fly förbannad just då jag skulle gå hem. Då möttes jag av en säkert skämtsam kommentar om att jag skulle orsakat signalfel nummer två. Hade inte grundkällan till ett sådant uttalande varit ifrågasatt, hade jag nog hållt med, men nu när jag inte ens fått möjlighet att felsöka kände jag mig oskyldigt beskylld. Nog för att det tydligen tog tid att åtgärda felet sedan jag blivit avlöst, men jag ansåg fortfarande att jag givit två timmars nära nog fläckfri tågföring. Vilken adrenalinchock och uppåtkick, utan någonstans att göra av den...

Trivselkvällen blev min räddning. Men det tog tid att skaka av sig all upprördhet, speciellt med tanke på att den var helt obefogad att bära omkring på. Men till slut blev jag vänligt inställd till min omgivning och dansade loss ordentligt. En trevlig avslutning på kvällen, precis i den anda dagen tidigare startat...

Fredagen den 30 april 2004: Hade en eftermiddagstur inplanerad men var uppe tidigt trots detta. Började med en promenad och shoppingrunda på Fältöversten, vid Karlaplan. Via jobbet tog jag mig sedan bort till MC-varuhuset för att inspireras inför den stundande semestern och motorcykelsäsongen. Emellan varven, under promenaderna, arbetade jag på möjligheten att byta danspartner under NDC. Viktoria hade lämnat återbud och jag var lockad att ställa upp på hemmatävlingen trots detta. En liten chansning, vild och häftig...Hade Anki haft tävlingslicens hade hon varit självskriven partner...

Arbetsdagen blev ett relativt lätt kapitel. Redan inledningsvis blev jag avbytt för elevträning vid min operatörsplats. Strosade runt i lokalen och nyttjade tiden till socialt umgänge istället. Något jag unnar mig alldeles för lite när jag sitter koncentrerat operativ. Positiv diskussionstid och fikachans helt enkelt...
   Efter min tjänstgöring, som också blev operativt, duschade jag och gjorde mig iordning inför danskvällen på Mälarsalen. Såg fram emot dansen och lovade personalen att jag skulle stanna länge. Kanske var det just därför som motsatsen blev till verklighet. Anki såg trött och sliten ut. Då jag lyckats knyta upp en danspartner till lördagens tävling, minskade det akuta dansbehovet även i mitt blod. Kort och gott fanns det mer att ge, men jag var fullt tillfredsställd med att åka hem och ladda batterierna inför lördagens uppoffringsövningar och NDC.

Lördagen den 1 maj 2004: Danskläderna packades tidigt. Redan vid 10.45 var vi ute vid björknäs sporthall för att ta emot ett flyttlass möbler och saker från klubblokalen. Nacka dancecompetition stod för dörren. Själv stod jag uppsatt på tre arrangörslistor. Dels förberedelsepatrullen, kassatjänstemannapatrullen och slutligen dödspatrullen, vars nattarbete var "livsavgörande" i fråga om smidigt iordningställande av sporthall och klubblokal till ursprungsskick eller bättre.

Så när som att en av tre beställda dansprislådor, (pokaler och dylikt), ej fanns levererad blev tävlingen en höjdartillställning i vanlig ordning och rang. Prisutdelningarna avlöpte relativt smärtfritt ändå, med tillfälliga pokaler i väntan på de rätta. En viss förvirringsgrund, men flera gånger en riktigt roande tillställning att förklara individuellt efter själva utdelningscermonin. Mina förberedelser bestod mest av bordsbensinställningar och kabelskyddstejpningar. Ett tidsödande men ack så viktigt uppdrag *ler*, som dessutom förgylldes med ett specialavspärrningsprojekt invid en känslig projektor...

Själva tävlingen företogs med inhopparen Kristina L. Första heatet kändes lite som ett "gränsfall" i fråga om framgång. Domarsiffrorna blev dock utmärkta, och med tanke på endast ca tio minuters träning var allt godkänt. Till och med nästa runda. Ett heat som fick mig att le resten av kvällen. På något oförklarligt sätt lyckades vi inleda kvartsfinalen i baktakt. En baktaktsmanöver jag inte väntat mig, hade svårt att bli övertygad om och som dessutom tog några sekunder att bli av med. Domarna var i stort sett så skparpsynta som man kunnat hoppas på och i princip förvänta sig. Bedömning för "tekniskt fel" i tre av fem fall. Ett resultat som inte räckte längre än till en elfteplats av fjorton startande par. Detta i den första NDC-tävlingen med poängstatus för de lägre klasserna...

Roade mig under resten av tävlingen åt fotografering. Utöver det, spenderades energi på den underbara danskväll som fortsatte med SELEX härliga drag...

Söndagen den 2 maj 2004: Efterarbetet gällande Nacka Dancecompetition tog sin början så snart live-bandet SELEX kört sitt sista extranummer. En dusch var dock högst nödvändig, dels för att få lite nya krafter och dels för att inte riskera avkylning och förkylning. Vid 03.30-tiden gav Anki och jag upp. Sporthallen var då i det närmaste tömd, Ceylon hade återfått sin inredning och det mesta var återfört på respektive ursprungsplats. Underbart grillade hamburgare hade vid det laget också hittat sin plats i magtrakten. Fylld med rostad lök, bacon, underbar dressing, sallad, ketchup, senap och säkert ytterligare någon ingrediens förutom ost som jag inte kommit ihåg. Underbar nattlig bukfylla i alla fall...

Sömnen hemma hos Anki varade till drygt 12.00. Sedan åkte jag ut till mina föräldrar och med bil vidare till stormarknaden Coop Forum. Inhandlade några förvaringsboxar, som åt mig var avsedda för frakt av CD-skivor. Ansåg mig ha lite tur med vädret. Inte bara med avseende på solskenet, utan även med avseende på min tidsplanering. Jenny T ville gärna senarelägga musiklyssnarstunden ett par timmar, dvs låtuttagningarna inför vårt musikvärdsuppdrag kommande torsdag och sociala danskväll.

Tidsmarginalerna blev trots alla tidsfrister knapp. Lastade mina skivor i ett par boxar och gav mig av till Björn och Jenny. Resten av kvällen, med avbrott för lite mat och TV-tittande, åtgick sedan till låtrecensioner och låtvalsprocedurer. Trött och aningen utmattad åkte jag sedan hemåt och behöll således bilen över natten...

Måndagen den 3 maj 2004: Vid sextiden på morgonen lämnade jag tillbaka den lånade bilen hos mina föräldrar. Åkte därefter tillbaka hem för ytterligare lite sömn innan det var dags att återuppta motorcykelåkandet för säsongen. Väl på körskolan upplevde jag ett verkligt självförtroendelyft. Det gick klart bätte än väntat att utföra körgårdens övningar. Innan jag började tyckte jag 750cc-maskinerna såg skräckinjagande stora ut. Men efter bara någon minut, kändes det hemvant på dess rygg. Möttes dessutom av kommentarerna "Ja, du har ju gjort allt..." och "Hur kommer det sig att inte du fick uppkörning i höstas?" Två uttalanden som ytterligare stärkte tron på mig själv.

Även när regnet sakta börjat falla hade jag god kontroll på hästkrafterna. Krypkörningen i garagevändningarna var inget problem, inbromsningarna okej. En bra start på säsongen och övningskörandet 2004 helt enkelt. Att en lektion var inställd gjorde inget. Hade själv stundom svag huvudvärk och en dominerande hunger när jag åkte hem via Kallhäll. Blev sur på en tågvakt, "dörrstängare", som inte ville ta åt sig av kritik gällande dörrstängning mitt framför nosen på ett äldre par som snällt väntat och släppt av folk vid de nya provisoriska träplattformarna i Jakobsberg. Folk hann med andra ord bara av, och mer än ett halvt dussin personer blev i alla fall frånåkta...

Tisdagen den 4 maj 2004: Kom på benen relativt tidigt. Inte minst beroende på att gratulationerna började strömma in genom både telefonsamtal och SMS. Städade lite grann innan jag åkte iväg till MC-skolan för två timmars gårdspass. Det var en skön inneboende känsla av att behärska allt. Detta trots att jag la ner cykeln på marken en gång mot slutet av lektionen. Jag var troligtvis för dålig och slarvig med att separera den maximala inbromsningen från själva undanmanövern i uppkörningsbanan. Släppte troligtvis ej ens bromsen, (oavsett om framhjulet tillfälligt låste sig eller ej). Hann bara tänka "Ja, nu står jag helt still", samtidigt som jag var väl medveten om att cykeln inte var centrerad eller i balans att hålla upprätt. Sedan hörde jag hur gaspådraget ökade markant, ett ljud som inte direkt speglade närvarobegreppet "här och nu". Känslomässigt hade det ljudet kunnat komma precis från vems cykel som helst. Inget jag i den sekunden kände behov av att analysera. Men vid det laget, inom ett par hundradelars sekund, visste jag att kopplingen var säkrad i ett bra grepp. Ett grepp jag fortfarande månade om och höll kvar även sedan jag klivit eller hoppat av. Visste att det inte spelade någon större roll att motorvarvtalet tillfälligt gick upp. Lugnt satte jag mig istället ner på huk just där jag landat med fötterna. Efter att ha släppt gashantaget, vred av tändningen och började planera för uppresandet av cykeln. Med andra ord i samma stund som övriga hunnit vända på sina huvuden för att se vart motorljudet hade sin källa. Själva lyftmomentet var en sekvens jag än så länge inte haft nog med teknik att klara själv...

Efter en mycket lyckad körning åkte jag hem för att fira mig själv med våfflor, glass och sylt. En utsökt födelsedagsmiddag innan jag begav mig av till dansklubben för att träna med Anki. Som avrundning unnade jag mig därtill en tid i bastun, innan vi slutligen begav oss hem till Anki för att spisa underbar kladdchokladkaka med grädde...

Onsdagen den 5 maj 2004: Gårdsträningspasset var en njutning från början till slut. En skön känsla att plugga på gränsen till överkurs, att nöta detaljer för att om möjligt kunna inge ett förtroendeskapande lugn och cykelhantering. Tog hur som helst tillfället i akt att under hela lektionen fara fram och tillbaka i serpentinbanan. Borde ha hunnit med mellan två och tre mil, (två till tre varv per minut), acceleration, slalom, inbromsning, vändning, varv efter varv... Som sagt var, en njutning att våga ge sig hän åt cykeln och hjälpa den runt i svängarna, nästan pressa ner styret och hålla farten vid liv... Eftermiddagen spenderades med en hel del tid i solen. Gav mig bland annat hän åt en färd till MC-varuhuset för att ställa frågor och få svar inför ett eventuellt motorcykelbeställande. Den röda varianten av min drömhoj fanns inne, dock ej den silverfärgade som dock var beställd...

Torsdagen den 6 maj 2004: Efter avfärd från Anki om morgonen, avnjöts en medhavd morgonfika invid en fontän vid Sundbybergs station. Vid 09.30 avnjöt det första trafikpasset för året, en vanlig dubbellektion. Vädret var inte att klaga på. Härligt solsken och lagom värme, något i svettigare laget. Av min körning fanns kanske mer att önska. Aningen stel inledning med en hög frekvens av fel. Styrdes inledningsvis allt för mycket av hörsnäckans tankar, i stället för att tänka själv och handla därefter. Tveksamhet i beslutsfattande och handlig kunde klart påvisas. Men med nyvunnen distans till MC-körandet fanns hopp att se för framtiden...

Efter körskolans lektioner bar det av hemåt via Kallhäll, där en glass avnjöts i solen. Packade iordning mina CD-skivor och gav mig sedan av till dansklubben för en musikvärdsafton tillsammans med Jenny T. En social danskväll som blev bra. Kanske aningen många lite okända låtar, men variationen var det inget fel på. Tempot relativt bra avpassat det också.

Fredagen den 7 maj 2004: Trots semestertider gick jag upp tidigt och förflyttade mig till jobbet. Kompenserade en kollega för ett framtida turbyte och fick därigenom en härligt lyxig dag framför trafikledningsskärmarna mellan klockan 06.00 och 09.30. Sedan fortsatte jag semesterfirandet med en promenad till MC-varuhuset som öppnade klockan 10.00. Eftersom vårvärmen var påtaglig och solen hettande, fortsatte promenerandet till Rålambshovsparken för ytterligare soldyrkan. Väl tillbaka i Ankis lägenhet kokade jag spagetti som avnjöts med god stekt bacon.

Samhällets personlighetsytterligheter visade sig under min och Ankis färd mot de norra förorterna. I Karlberg utmärkte sig en dam genom att varna folk för en sten som låg på betryggande avstånd från allt och alla. Själv tänkte jag bara "Jag gick en dag i skogen..." när hon yttrat "Se så, snubbla inte på stenen nu ungdomar...". Lite längre fram gjorde jag lite halvosynlig parodiscen, avsedd för Anki att bevittna, genom att ta ett överdrivet stort men försiktigt steg över en tidning som "farligt" låg och skräpade på gatan. Den stora "knäpphetschocken" kom senare när vi sneddandes diagonalt över den otrafikerade gatan och närmade oss det övergångsställe damen just beträdde. "Å nej, vill ni bråka, så..." "Nej, inte gå här, jag först..." Förbryllad ville jag inte komma inärheten av henne igen. Normalt sett brukar jag ha gott om tålamod, även för personlighetsytterligheter, men inte denna dag. Tog omvägar kring den person som jag såg som mycket större hot än vilken sten som helst i stad och skog...

Anki och jag hade ursprungligen tänkt oss dans på Yesterday. Men danslusten var blek och vi stannade under kvällen hos mina föräldrar. Mer lånad än så blev alltså inte bilen...

Lördagen den 8 maj 2004: Uppvaknandet skedde vid niotiden, hemma i Rotebro. Efter frukost företogs en promenad till Infracity. Anki besökte en hästsportaffär, som bland annan saluförde intressanta reflexvästar. Kanske något för framtidens MC-åkande...
   Vi fortsatte med buss till Mc Donalds för Milkshakeinköp, eventuellt Ankis första genom tiderna. I Väsby centrum stötte vi på dansaren Arto med följe. Efter en stunds pratstund fortsatte vi till en MC-butik nära järnvägen. Där fick vi ett väldigt gott bemötande. I takt med att jag visade intresse för den nyintagna ST1300A, ett blivande provkörningsexemplar, genomskådades hur sugen försäljaren själv var på denna modell. Måtte jag vinna lite pengar förutom kortet jag så gärna vill ha i min hand... *ler*

Innan vi åkte till Anki avnjöts Potatissoppa ute på min balkong. Efter förflyttning till stan, en dusch och kroppsligt iordingställande, gav Anki och jag oss iväg mot Åvägen i Sundbyberg för en inflyttningsfest. Ytterligare ett känt ansikte skulle vi se innan vi ens hunnit på bussen. Vid busshållplatsen väntade nämligen även min kvinnliga körskolelärare. Jag tyckte det var skarpt av henne att känna igen mig civilt, utan MC-ställ på kroppen. Själv var jag aningen osäker till dess vi väl mötte varandras blickar och började samtala.

Inflyttningsfesten hos Hanna och Fredrik blev mycket minnesvärd. Mycket god mat inhämtad från Uppsala, trevliga människor och en riktigt mysig lägenhet. För min del var nästan alla intryck nya. Anki kände i alla fall några av gästerna redan inledningsvis. Även om de flesta förblev mer eller mindre annonyma för mig, så etsade sig i alla fall några ansikten in in minne och på näthinna. Till festen hörde Sveriges semifinalmatch mot USA. Ingen hade väl trott att TVn skulle få stå orörd. Resultatet dämpade inte feststämningen, tvärt om... En taxi delades till slut för färd via Roslagstull till Kungliga tekniska högskolan. precis 50kr var...

Söndagen den 9 maj 2004: Både Anki och jag klev upp tidigt. Framför oss hade vi en frukost vid Gullmarsplan, bussresa med dansklubben till Köping och en tävlingsdag. För min del innebar det tävlande med Kristina L. Vi hade som måtto att ta poäng om vi inte förledde oss att dansa i "baktakt", som i Nacka Dancecompetition, NDC. Inledningsvis var ingenting självklart. Men uppvärmningshalvtimman gav oss tid att bryta ner dansen till grunden, analysera baktakt och krockrisker, att genom idogt blundande skapa den känsla som krävdes att föra/följa med tillit och tilltro...

När själva tävlingen var igång kändes allt bra. Fotarbetet kändes riktigt naturligt inledningsvis. Musiken tilltalade mig i stora drag, och gav till och med en kick av självbelåtenhet när jag tyckte vi gjorde mer av en tråkig låt än man någonsin kan önska sig. Semifinaldansen hade nog behövt vara lika skarp som kvartsfinalen, men en åttondeplats, precis utanför finalen, gav full tillfredsställelse. Precis lagom bra resultat...

Hemfärden blev effektiv med klubbussen. Väl hemma i Ankis lägenhet slogs TVn på. Hockey WM-finalen hade just börjat. Sverige fick en drömstart med 3-1 innan den svenska stoltheten klappade igenom. Vändpunkten var bland annat ett brutalt påhopp på Peter Forsberg. Otäckt att se, även om han snart åter igen stod på benen. Till slut var vi besegrade med 3-5. Med en nytänd besvikelse äntrades kudden och nattsömnen... Finalförlust för andra gången i rad mot just Canada.

Måndagen den 10 maj 2004: Rivstartade om morgonen med SMSande med "Yez". Mötte henne strax efter åtta om morgonen vid centralen. En promenad till Kungliga biblioteket företogs, via Rådmansgatan. Förutom att jag mött en av sveriges bästa danstjejer direkt vid Karlaplan, mötte vi (jag och "Yez") även min huvuddanspartner Viktoria vid ett övergångsställe på Birgerjarlsgatan. Ett kort samtal innan promenaden fortsatte, att slutligen nå slutmålet vid centralen och X2000 tåg 427 mot Göteborg. Yez skulle tillbaka hem med 09.10-tåget. Själv återvände jag till Ankis lägenhet för lite sömn, TV-tittande och slutligen nyttogöromål i form av diskande...

Om kvällen åkte Anki och jag gemensamt till Rotebro. Handlade lite och mumsade sedan i oss pannkaka slötittandes på TVn.

Tisdagen den 11 maj 2004: Efter en morgon i mitt eget hem gav jag mig vid elvatiden iväg mot körskolan för att ta en dubbel trafiklektion från klockan 13.40. Precis som gången innan fanns det mer att önska av den personliga prestandan i trafikmiljö. Under den inledande körperioden gjorde jag en lång rad fel. Sedan, efter att jag nära nog kört mot enkelriktat, blev körningen mer strukturerad och nära både mina egna och min körskolärares krav. Men nog är jag lite besviken på att trafiklektionerna fortfarande ska bjuda tufft tankearbete. Placeringarna fungerar visserligen relativt bra, så länge jag inte stressar igenom vänstersvängarna. Men fortfarande finns det tillfällen då jag måste söka av vägen lågt längre bort än jag i dagsläget har i åtanke att planera för. En livsviktig funktion när det gäller att i tid anpassa hastigheten inför korsningar och framförallt kurvor. Jag kan mycket bättre, dags att visa det...

Om kvällen har huvudet fyllts av bryderier. Ny uppkörningstid finns planerad till den 25 maj, något som visserligen lockar men som just i dagsläget inte passar schemat ett dugg. Förutom inplanerat medarbetarsamtal med chefen, måste jag även flytta arbetspasset. Knivigt värre...

Trött sitter jag nu på pendeltåget in mot stan och Ankis lägenhet. Det känns inte som om jag gjort mycket annat än att färdats idag. Efter körlektionerna lämnade jag MC-väskan hos Anki, för att sedan direkt bege mig till min egna hemort. Träffade Anki endast som hastigast, mycket beroende på ett inplanerat styrelsemöte för hennes del. Snart, snart sängdags...

Onsdagen den 12 maj 2004: Efter en kortare sovmorgon begav jag mig förbi jobbet, trots semestern, för att lägga en möjlig grund till ett passande schema under kommande och nya efterlängtade uppkörningstid den 25 maj. Denna gång handlar det inte bara om turbyten, utan även om flytten av ett inplanerat medarbetarsamtal med min närmaste chef den aktuella dagen.

Vid 11.30-tiden, efter en kortare fika och e-mailläsning, gav jag mig av mot körskolan. Likt de senaste dagarna blåste nordanvinden kall, en stor kontrast till förra veckans värmebölja. Den varmaste platsen för soldyrkan hittade jag vid busshållplatsen invid Sundbyberg station. Eftersom jag samtidigt var trött valde jag att stå över en buss för ytterligare en halvtimmas livsnjuteri, sittandes i den vindskyddande busskuren. Eftersom jag hade fortsatt gott om tid, valde jag att äta en korv innan mina körpass.
   Körningen blev en positiv upplevelse. Det var tredje dagen med trafiklektioner och första gången det på allvar kändes naturligt att sitta på cykeln under hela körlektionen. Inga större misstag, en relativt effektiv körning och en bra grund för nötande av kurvtagningsteknik i framför allt korsningar. Mestadels körde vi i Jakobsbergstrakten, dvs inte helt okända regioner för min del. Till min glädje höll mina MC-kläder det mesta av kylan borta, men vindbyarna var tydliga under de motorvägspass lektionerna bjöd. Väl framme vid skolan igen var det inte långt borta med en huttrande kropp...

Om kvällen hjälpte jag Anki med tvätt, handlade och tog det allmänt lugnt i TV-soffan. En svag huvudvärk präglade mitt humör aningen negativt, åtminstone i den tröga tankevärlden. Hoppas inte Anki drabbas, nu när hon anlänt från sin ridlektion...

Torsdagen den 13 maj 2004: Torsdagen bjöd en helt ledig semesterdag. Ingen körlektion och endast packningsuppdrag inför den stundande Malmöflygresan. Kvällen bjöd en underbar socialdanskväll på Nackswinget till AVALON. Oannonserat liveframträdande som verkligen kan höjas mot skyarna. Fick även tillfälle att framföra beröm över deras spelning i Skelleftehamn, slutet av april. Från klarhet till klarhet med andra ord för bandet...

Fredagen den 14 maj 2004: Har förflyttat mig till mitt sydsvenska favoritcafé, närmare bestämt "Cyberspace Café" i Malmö. Den inbeställda menyn följer också traditionerna med kaffe och blåbärspaj förgylld med vaniljsås. Det som skiljer sig från tidigare minnesbilder är takten med vilken man åldras. Det är visserligen några år sedan jag sist var här, en varm förstajunidag med jobbet för ett par år sedan, men man hör nu än mer tydligt till den äldre skaran i lokalen. Men trivseln och stämningen är det inget fel på. Med min bärbara dator uppslagen och påslagen känns inträdesbiljetten säkrad.

Startade min färd tidigt i morse. Tog samma buss mot centralen som jag brukar nyttja vid tidig tjänstgöring, dvs ca 05.15 från Anki. Jobbet fick snabbesök av mig, men endast för att hinna läsa och vidarebefordra e-mail från chefen till min mobil. Vidare tog jag 05.50-tåget mot Märsta, för vidare färd till Arlanda. Checkade in och valde en av mina favoritplatser bakom vingen. Denna gång plats 30F i en MD80-modell av någon sort, "LN-RLF". Starten med SK 105 företogs via bana 19R och sedvanlig högersväng ut över Märstatrakten. Den visuella kontakten med marken försvann därvid och återkom inte förrän strax före landning, under inflygning och sväng över Lund in mot bana Sturp bana 17. Då bortser jag visserligen från en kort visuell markkontakt vid Mälarens sydkant, troligvis i närheten av Mariefred. Inflygningen var riktigt intressant. Lund kändes igen på de anslutande järnvägslinjerna inklusive ett långt godståg och öresundståg i möte på stambanan. Vinden och avdriften under inflygningen var påtaglig. Vid flertalet tillfällen fick vi kompensera med extra gaspådrag för att ytterligare kontrollera inflygningsvinkeln. Inte minst i slutfasen ovanför landningsbanan. I samband med upprätandet åtnjöt vi ett par sekunders gaspådrag och sedan en kontrollerad "Power-off-stallanding". Vid det laget var jag beredd på att vi skulle avbryta landningen och lyfta, men bromssträckan var fullt tillräcklig när vi väl fått markkänning. Troligtvis med marginal och på den första tredjedelen av banan.

Flygbussen fick föra mig till de centrala delarna av Malmö. Gick av vid centraalstationen och letade därifrån reda på ett hotell med lagom stimulerande utsikt. Vägrade att sitta i min ensamhet med utsikt över någon innergård. Fick snart ett rum, det sista som uppfyllde mina huvudkrav, mot Stora torget, en våning upp. Inte direkt billigt, men desto mysigare med badkar och allt. Krävdes visserligen att man var vig, då badkaret var inbyggt och ordentligt upphöjt ett par decimeter, med ett ytterst litet marmortrappsteg som hjälp tillbaka mot golvnivån. Återstår att se hur man sover...