"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, februari 2001

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

01-03-07, onsdag    (Kurser, ledighet, Frankrikeresa och 60-årsdag osv...)

Nu är jag åter igen i hemmiljö. De senaste veckornas Semesterresa, ledihet och kurser är nu slut. Har hunnit tillbringa flera dygn på bussar, hotell och det senaste dygnet i slottsmiljö. En underbar blandning i alla bemärkelser, omgiven i första hand av mina alpina vänner Jonas, Jenni och Linda under större delen av semestern och av mina arbetskamrater under det senaste dygnets säkerhetsfortbildning.

Fredagen den 23 februari: Efter att torsdagens styrelsemöte blivit avklarat togs packningsförberedelserna inför Frankrikeresan upp direkt. Något direkt tillfälle för sömn blev det inte innan jag väl satt på nattbussen in mot centrala Stockholm strax före klockan 03.00 på natten. Gick en sväng förbi jobbet för att förvara packningen där under tiden jag köpte proviant och tog ut svenska respengar.
   Under resan skulle det senare visa sig att de svenska pengarna förblev mer eller mindre orörda. När jag inga pengar hade i representativ valuta, D-mark och France, fick antingen betalkortet aktiveras eller min tillit falla på mina resekamraters stabila valutabank.

Strax efter fyra på morgonen möttes resesällskapet vid Cityterminalen. Strax efter fem på morgonen lämnade bussarna Stockholm för färd mot Malmö via Jönköping. Eftersom jag endast sovit ca 20 minuter under natten fick jag nu skön avkoppling tillsammans med en medhavd filt som Jonas och jag delade. Jenni och Linda höll oss och varandra sällskap i stolsraden bakom.
   I Jönköping blev det en lyxfrukost. Både välsmakande och roande. Lite kyligt i lokalen men det uppvägdes av smaksensationerna. Jag hade faktiskt glömt bort hur bra frukost dom hade på Eurostop i Jönköping.
   I Malmö bytte vi till en bättre buss invid en magazinslokal i anslutning till Öresundsbron. Det gick ganska snabbt och smidigt även om den nya bussen var lite sen. Systematiskt och påpassligt lyckades vi också få de platser vi önskade i bussen. Mycket tack vare detta kunde jag koppla av tillsammans med mig nya bok, "Inside WAP". Till att börja med tyckte jag boken var riktigt tungsmält, men allt eftersom blev jag mer och mer nöjd med både innehåll och lästakt.
   På båten mellan Rödby och Puttgarten fick vi ett välbehövligt mål men av enklare sort. Innan hade nämligen Jonas tappert köat ihop en liten resmatsäck i Malmö som vi slukat, alla lika hungriga. I övrigt bjöd resdygnet inte på matstopp förrän i Sydtyskland om kvällen. Då en pasta som vi fick vänta på till långt efter att tjejernas mat både levererats och uppätits. Kanske enligt min gamla "Ängelholmstradition" att alltid få vänta på maten till sist...
   Natten blev god och jag sov lika bra som de andra verkade göra. Bäst resultat tror jag Jenni lyckades med...

Lördagen den 24 februari: Vaknade av härligt väder i samband med att vi startade vår genomresa i Schweitz. Resan gick bra och när vi väl var i frankrike blev det frukoststopp på ett M´c Donalds. De franska fjällen började vackert tona upp sig. Skulle det inte varit för en flera timmar lång bilkö hade vi varit framme före middagstid. Nu blev det först om eftermiddagen. Hann under köandet se riktigt många TGV-tåg som långa och vackra snirklade sig igenom det franska fjällandskapet.

När vi var framme fick vi vänta ytterligare någon timma på lägenhetstillträde. Detta gjorde inte så mycket eftersom tjejerna snällt nog åtog sig en inköpsrunda varvid Jonas kunde skaffa liftkortsfoto och jag lite Fransk valuta. Innan informationsmötet om kvällen köpte vi oss ett par mycket välsmakande pizzor ifrån Pizzerian mitt emot hotellet. Det var underbart att se vilken matlagningsglädje som bubblade upp hos personalen när Lindas och min pizza iordningställdes med lite specialingredienser. Väntan väl värd.
   Efter informationsmötet som hölls på "Underground" gick vi och hyrde skidor. Det skulle senare visa sig att det var riktigt bra glid under skidorna.

Söndagen den 25 februari: Vi vaknade upp till den första skiddagen i våra sängar vid 07.30-tiden. Vid 09.30-tiden skulle vi tilldelas våra beställda liftkort. Tjejerna hade sovit i sovrummet efter eget önskemål, Jonas i den ordinarie bäddsoffan och jag i dess utdragsdel. Under den första natten hade jag dock inte sovit som en prins. Den värme som om kvällen fanns i lägenheten var som bortblåst tidigt om morgonen. Följande nätter tillförde jag ytterligare en filt per natt innan lagret bestod av tre extrafiltar.
   Lägenheten i sig var mysigt belägen men ingen direkt drömkåk. Ovanför fönstret fanns två igentätade lufthål fyllda med plastpåsar. Filtarna hade flertalet stora hål, (troligtvis både efter förslitning och saxar). Diskmaskinen visade sig ha en defekt diskkorg som sedemera slog sönder två glas vid upptäckten. Elementens termostat i vårt rum var obrukbar och lös, fläktutrustnigen var inte konstruktionsmässigt lyckad då det var ett 10 cm avbrott i mellan fläktdel och luftutsläpp. Med andra ord fylldes rummet vid stekning av äkta stekkoncentrat. Badrummet hade sina orginella bygglösningar. Helkaklat så till den milda grad att det inte ens fanns golvavlopp. Riktigt spännande städningsförfarande alltså för att bringa ordning. Vardagsrumsgolvet var allt annat än plant. Helteckningsmattan kändes utrullad direkt på jordstampat golv alternativt betong med samma struktur som de vackra ojämna väggarna. Nåja, golvvärme i ett av hörnen där någon värmeledning gick ytligt. Den sista defekta detaljen fick oss att köpa stearinljus för att mysa. Under de första dagarna hade vi en ljusdimmer som fungerade relativt tillfredsställande. Den fick dock helt plötsligt för sig att nyttja full ljusstyrka jämt och därmed bli omöjlig att stänga utav annat än genom utdragande av kontakten. Inte så användbart för våra mysande, kvällströtta och solskyddade ögon och sammansättning om fyra rosökande personer i "hemmets vrå".

Den första dagen bjöd på ett ymnigt snöfall, något som vi förstått att många längtat efter. Snöbristen var inte jätteakut men inte långt ifrån, om solen först kommit fram några dagar. Hur som helst kunde vi i alla fall njuta av härligt mjuk snö som härligt formades under skidorna. Riktigt snabbt kände jag mig hemma trots att skidpjäxorna varit undanstoppade sedan 1996 och dessförinnan Chamonix 1991.
   Om söndagskvällen åt vi på Mexicansk restaurant. En riktig språktillställning där vår språkbegåvning Jenni fick prata både Franska, Italienska, Engelska och Svenska. Själv kunde jag bara berika mångfalden med några få ord Ryska då den svenske servitören sagt att det skulle vara knivigast att förstå. Orsaken till språkförvecklingarna var huvudsakligen att vi inledde på engelska till den som pratade italienska, på franska till den som till slut pratade svenska osv... Totalt fem fyra personer som intresserade sig för oss.

Måndagen den 26 februari: Denna dag skulle bjuda på picknick i backen. Den började tveksamt innan liftarna öppnade varför inga matkorgar iordningställdes. Mycket synd eftersom det blev en hel skiddag i strålande sol när väl dalens dimmoln skingrats. Solskyddet gjorde sitt jobb och "pandaögonen" begränsades i styrka.
   Kvällen bjöd på en mysig hemmakväll med god mat och kortspel. Härligt kött hade valts ut, till vilket vi lagade smakrik och god pasta...

Tisdagen den 27 februari: Dagen började med bra väder men med moln och oväder i antågande. Eftersom vi var väl rustade beslöt vi att stå fast vid vårt avlägsna utflyktsmål. Vi var på väg emot de lägre regionerna i vårt tillgängliga liftsystem i Val Thorens omnejd. Detta var också i det närmaste den mest avlägsna delen av det tre dalarnas pistsystem. På de högsta topparna blåste det redan kraftigt. I dalgångarna bjöds dock underbar skidåkning med många mil under skidorna. Strax efter middagstid var vi vid vårt mål. Sökte oss ytterligare en bit bort innan vi hittade den perfekta dungen att slå läger vid.
   Vår lägerpause bjöd på underbart välsmakande matsäck och rykande varm termoschoklad. Mina tre vänner satt på en snöbänk med skidorna som underlag och bänkrygg. Själv placerade jag mig bredvid, med korsslagna skidor och mina stavar som sittyta. Bra lösningar för oss alla.
   Fortfarande när vi påbörjade vår hemfärd var väderleken mild mot oss i de lägre regionerna. Mot slutet av resan hade vi desto svårare planeringsfrågor att avhandla. Vi lyckades på något vis komma över till vår hemdal, men slutparten av resan var ett äventyr som gjorde mig överlycklig i min nya varma vinterjacka. När alla kabinbanor och merparten av stolsliftar var stillastående var det bara ett relativt komplext system av knappliftar som tog oss över bergskammarna hem. Skulle man inte som vi till just Val Thorens fick man inte ens medfölja. Krampaktigt gav man sig upp i snålblåsten, dragen längs marken av en tålig lift. Men vinden var stark, speciellt i sidled. Det var ibland svårt att hålla kurs. Med ena handen skyddade man sig om möjligt från snön, vass som spik och stora som hagel. Den andra handen var upptagen av stavarna. Störtloppsställning över dragstången var mer eller mindre obligatorisk för att må tillfredsställande.
   Liftarna förde oss sakta till rätt toppar och allt närmare målet och värmen. Längs liftens väg stretade totalt tre olika snowboardåkare krypandes med att över huvud taget komma framåt. Tack och lov närmade de sig nedförsbackens början, även om den skulle visa sig ge föga tröst. I nedförsbackarna var störtloppsställningen fortfarande den bästa kroppställningen. Problemet var annars att man blåste upp mot toppen igen. Nu kunde man i alla fall staka sig fram nedåt. Obegripligt men ett sant faktum när vinden tar tag i vad den får. Bara en gång har jag tagit del av liknande vindstyrkor, men den gången bara under någon minut på Vemdalstoppen 1988. Men nu var naturen härligt nära och en riktig utmaning som vi alla tog med ro ända in i mål.

På kvällen var det så kallad "Boogie-Night" med 70-talstema. Innan dess hade dock reseledaren kommit förbi vår lägenhet för att kolla att allt var okey. Man hade noterat att vi inte hade synts till på den dagliga After-skin. Vilka underbara och trevligt observanta reseledare helt enkelt... Huvudparten av vår lägenhet gick efter stängning vidare till "Underground" där vi dansade till tretiden på onsdagsmorgonen. Kanske inte riktigt vad min tilltagande förkylning behövde. Ute blåste stormen runt knutarna.

Onsdagen den 28 februari: Hela lägenheten tog en rejäl sovmorgon. Jonas hade dessutom lyckats sova bra tidigare när vi stövlade in i lägenheten om natten. Frukost åts samtidigt som vi studerade blåsten i backarna. Jag stannade inne och vårdade min hosta som hade tendenser på att torrt vilja söka sig mot lungorna.
   I det närmaste samtidigt som mina tre vänner vid 11.30-tiden kom ut i backen avtog snabbt vinden och molnen sprack upp. Sol ute under resten av dagen, emedan jag städade valda delar av lägenheten, badade och sov middag.
   När resten av folket kom tillbaka skrattade de nästan oavbrutet. Det hade uppenbarligen varit god stämning från början till slut, både i backarna och liftarna. Själv följde jag med, trots hosta, på After-ski. På kvällen lagade vi åter igen god mat och myste därefter till spelet "mellan tummen och pekfingret". Riktigt skoj... (trots att min ledning inte räkte in i mål).

Torsdagen den 1 mars: Inte heller denna dag blev det picknick i backen. Snön föll delvis och vädret var ganska behagligt. Vi hittade bra backar dit all snö verkade ha blåst. Lunch åt vi utomhus då inomhusplatserna på serveringen var upptagna. Tjejerna önskade sig en "tjejkväll" varvid vi gick ut och hade trevligt och åt fint på en egen restaurant. Därefter gick Jonas och jag in på en holländsk pub/disco. Vi tyckte stämningen var riktigt bra. Om det inte hade varit för att strupen irriterades av röken hade jag kanske varit kvar där än... *ler*

Fredagen den 2 mars: Tjejerna kom hem ca två timmar senare än oss. De verkade nöjda med tjejkvällen. När den sista skiddagen kom var vi i princip i backen i vanlig tid. Härlig åkning, på slutet lite blåsigt, som avslutades något i förtid under eftermiddagen. Vi lämnade tillbaka och betalade våra skidor.
   Efter lite kvällsvila samlades vi till avslutningsmiddag i Lion Alpins regi. Mycket gott och roligt att åter igen möta några av bussens medresenärer. Efter middagen gick vi vidare till "Tango". Kvällen blev dock inte allt för sen. Krafterna sparades delvis till kommande packning, städning och resa...

Lördagen den 3 mars: Efter en ganska tidig morgon med packande städades lägenheten. Packningen fick vi efter utcheckning förvara i en stor samlingslokal. Utifrån denna basstation gjorde vi utflykter ända fram till eftermiddagen då hemresan skulle påbörjas. Vi hann med både internet-, cafe- och matbesök. På stan hittade jag en underbar liten gosehund som fick göra min koalabjörn sällskap i ryggsäcken.
   När hemresan startade hade Jonas och jag reserverat våra platser. Både Linda och jag led många tysta minutrar och timmar på hemresan. Ingen av oss lyckades nämnvärt bra med tryckutjämningen. För mig varade merparten av mina lock för öronen till middagstid nästa dygn, i samband med ankomsten till Sverige.
   Under kvällens matstopp i sydtyskland blev jag lite småsur och irriterad. Kunde inte använda mitt betalkort för betalning på M´c Donalds. Därför bojkottade jag dem och införskaffade livsuppehållande proviant på bensinmacken bredvid. Om natten sov jag sedan gott...

Söndagen den 4 mars: Under natten hade jag varit till stort nöje för reseledaren och busschaffören som genom sin webbkamera hade kunnat följa mina stora huvudvickningar. Förutom att jag vid flera tillfällen varit nära att dregla, hade jag sovit riktigt gott sittandes. I nordtyskland åt vi så lunchen. God och mättande. Därefter bilfärja, Danmark, Öresundsbro och Sverige i sikte. En kortare pause i Malmö och därefter matpause i Jönköping.
   En stor del av bussen var smådåliga. Själv var jag istället ganska pigg och mycket nyfiken av mitt bokläsande.
   Till Stockholm kom vi ca 22.30. Underbart skönt att komma hem. Bara lite vemodigt att ta farväl av mina underbara skidvänner.

Måndagen den 5 mars: Hemma i lägenheten hade jag ett paket väntandes. Det skulle jag leverera till min kära far tidigt om morgonen, innan jag var tvungen att åka iväg till Flen på en tvådagars säkerhetsutbildning på Hendenlunda slott. Pappas 60-årsdag firade jag således genom att försiktigt låsa upp ytterdörren och sjungandes tåga in i sovrumet med mitt medhavda paket. Jag tror att pappa blev riktigt glad över bildskannern som även kan klara av diabilder.
   Efter uppvaktningen åkte jag in till stan. Hann sova ca 30 minuter till på jobbet innan tåget skulle rulla iväg. Först på tåget unnande jag mig en riktig frukost.
   Vistelsen på Hedenlunda inleddes med det obligatoriska och årliga särkerhetstjänstgöringsprovet. Klarade mig och får således jobba vidare med tågtrafikledning. Dagen i övrigt bjöd på grupparbeten, diskussioner och redovisningar. Riktig fortbildning med andra ord. Om kvällen, före middagen, hann jag med en basturunda. Skönt och härligt. Gick sedan till korgs förhållandevis tidigt, efter att ha småsnackat ett par timmar i ett av slottets vardagsrum.

Tisdagen den 6 mars: Tidig kursdag. Vi checkade ut före åttatiden på morgonen. Även denna dag fortsatte med intressanta diskussioner gällande järnvägens trafiksäkerhet. Vid 16-tiden reste vi hemåt. I hemmet fick jag njuta en hel kväll...

Onsdagen den 7 mars: När jag vaknat om morgonen åkte jag till mina föräldrars hus för att där möta upp min syrra och hennes tre barn. Tillsammans åkte vi in till Centralen för att leta upp deras hemresetåg. Det gick riktigt smidigt att installera sig i familjevagnen. När jag väl fått Malcolm i mitt knä tyckte jag det var lika bra att sitta kvar och följa med en bit på vägen. Det är ju inte så ofta jag möter syrran och barnen. Därför åkte jag med dem ända till Västerås.
   Hemvägen bjöd på skärpt biljettkontroll där några damer inte kunde förstå att man var tvungen att visa upp biljetten för någon konduktör. Jag har svårt att tro att de hade så svag uppfostran från 40- eller 50-talet som de ville påskina. När biljettkontrollanterna efter 20 minuters damsykningar, (det var en dam som satte dit dem), väl gick kunde jag inte låta bli att försöka vrida deras förståelse aningen åt rätt håll. Som exempel undrade jag om de inte la en vanlig parkeringslapp väl synligt i bilens framruta utan anmodan. Borde vara lika självklart förfarande enligt mig. En annan herre tog efter detta vid och beskrev vidare problematiken gällande personer som på andra resenärers bekostnad löser tillbaka oklippta biljetter. Utan att veta kan det ha varit just deras avsikt? De lossades åtminstone bli lite mer förstående efter våran utläggning.
   På kvällen åkte jag ut till Nackswinget för att träna med JS. Riktigt intressant lärarledd lektion som mynnade ut i greppbara detaljer...

01-02-22, torsdag

Det är natt mot torsdag och jag är aktiv. Dagboksuppdaterandet är däremot nedprioriterat nu och ett par veckor framöver. Den närmaste tiden kommer att bjuda på ledighet, semester och kurser varför jag samtidigt passar på att ta ledigt från regelbunden uppdatering av dagboken. Bättre blir det i fråga om uppdatering någon vecka in i mars, när vardagen oundvikligt ska bli min trygga verklighet.

I lördags arbetade jag under eftermiddagen och kvällen. När det blev dags att banta ner personalstyrkan för kvällen visade det sig att vi var två som skulle sluta samtidigt. Själv kände jag för att få en kvällspromenad men hade inte samvete att gå först, trots att jag blev erbjuden. Jag föreslog därför att vi skulle singla slant. En tredje opartisk person involverades i det och jag vann efter att ha fått lita till slantens ovalda sida. Därmed gick jag ut och satte mig på en bar för att dricka en mellanöl. Roade mig med att läsa förberedande information inför föreningens bredbandsinstallation.
   Gick tillbaka till jobbet för att lägga mig och läsa samt slumra in i nattsömn i ett av överliggningsrummen som jag bokat.

Söndagens arbetsdag blev lika bra som lördagens. Lugnet gav mig tid över för samtida datorarbete. Vid tolvtiden, middagstid, var det dags att åka hem. Även efter hemkomsten blev jag sittandes vid datorn. Ända in på natten för att uppdatera hemsidans kodning. Tidsödande arbete som inte riktigt nått sitt mål ännu, men en god bit på väg.

På måndagen hade jag redaktörsdag. Efter jobbet åkte jag till dansklubben för att vara med i "städligan". Hade bara tänkt att genomföra städningen innan jag åkte hem, men blev kvar riktigt länge dansandes. Efteråt fikade jag som vanligt med näsan i min bok, samt pratandes med min favoritexpedit.

Tisdagen bjöd tidigt på "Miljöutbildning" i fyra timmar på Nordic Hotell. Därefter blev det middagsvila några timmar. Vid 16-tiden började jag ett Övertidspass som trafikinformatör fram till midnatt.

Onsdagen inleddes med reseförberedelser. Tog fram de saker jag bara hade en liten aning om var de fanns. Passet var svårfunnet trots att det faktiskt låg precis där det skulle. Konstigt nog avtog resfebern, eller i alla fall den stressfaktor jag känt, under morgontimmarna. Slö som jag var sov jag middag istället för att tvätta. Och just därför blir det denna natt, (nu), som jag tvättar och står i. Å andra sidan skönt eftersom jag blev pigg av att dansa på onsdagskvällen. Vi hade min allra första danspartner som instruktör. Underbart duktig, något som gör att man alltid lär sig något nytt och framför allt ges nya idéer...
   Fika och bokläsning som vanligt på hemvägen.

01-02-17, lördag

Det är natt mot lördag. Just hemkommen från en bra danskväll på Mälarsalen till ZLIPS. Summan av mina tankar gör gällande att det är extremt svårt att övertyga tjejer om det seriösa i att visa uppskattning. Många män skulle vara, (och är säkert), avundsjuka över min förmåga att dansa och vara populär på dansgolvet. Baksidan av medaljen är att man inte kan ägna total koncentration och en helkvällsuppvaktning för någon på dansgolvet. Därmed avskrivs man snabbt som en seriös uppvaktare när man hela tiden dansar och blir uppbjuden av nya tjejer.
   Nu sörjer jag egentligen ingenting. Många upplever mig som flirtig, något som nästan bara existerar just på dansgolvet. På nattbussen hem gavs dock en gratisbiljett till flirtande och trevligt samtal. Tyvärr, (som vanligt), av en tjej som redan var upptagen. Det var ofrånkomligt att dela glädje när jag sände ett SMS. När telefonen pep hade jag henne nyfiket milt hängande över mig. Hon upptäckte resultatet av hennes spontana nyfikenhet som jag direkt sa var helt ok. Därefter hade vi "inga hemligheter" för varandra. Synd bara att underbart är kort och att jag troligtvis inte kommer att få träffa henne igen om jag inte aktivt söker upp henne...

01-02-15, torsdag

Jag vet inte om folk ärvt egenskaper ifrån gårdagens Alla Hjärtands dag, men många trevliga personer har jag mött. I en affär ämnade jag köpa en bläckpenna. De var slut så jag fick en begagnad gratis istället. I nästa affär tvekade jag först om att gå in. Jag möttes av en mycket liten kvartersbutik som med extrem trängsel gav sitt utbud av varor. Stället för vykort var glesare utrustat än antalet förväntade barr på en tre år gammal julgran. I samband med att jag skulle gå förklarade jag anledningen till mitt besök och varför jag gick ut tomhänt. Oj... Två sekunder senare var medhjälparen informerad. Han kom ut med två stora kartonger vykort, (inköpta från något konkursbo). Dessa kartonger innehöll allt och priset blev över förväntan.

Den verkliga "ALLA HJÄRTANS DAG", gårdagen, kändes frustrerande. Visste inte riktigt vart mitt hjärtas ömsinthet skulle riktas. Det närmaste jag kom hjärtan var när två småtjejer från en resande skolklass, (kunde ha varit mina egna barn), strålade av lycka över att få bjuda mig och pendeltågsvagnens andra resenärer på geléhjärtan.
   Onsdagen fick sin struktur av dansträningen om kvällen. Riktigt trevligt att dansa, även om jag hade vissa trötthetssymptom. På vägen hem fikade jag traditionsenligt under de mest trivselframbringande serviceförhållanden jag kan tänka mig.

Idag har jag sovit en härlig middagssömn. Se om jag orkar läsa lite mer innan jag går till sängs.

01-02-13, tisdag

I söndags stormade det ute. Inne i en skyddad lägenhet i Gustavsberg satt jag och min dansklubbsrevisorskollega och reviderade bokslutet från klockan 10.00 på förmiddagen till 01.48 natten mot måndag. Ett digert arbete som dock gav ett relativt gott resultat. Blev hemskjutsad och var vid hemkomsten övertygad om att jag hade en härlig sovmorgon att se fram emot. Eftersom jag varit lite hängig tidigare under helgen var sömnreserven relativt god. Jag varvade ned i lugn och ro ned och myste ett tag framför datorn och i soffan. Strax efter tre om morgonen var jag redo att lägga mig. Kontrollerade hur lång sovmorgonen skulle bli och upptäckte att jag hade fel känsla inmatad i huvudet. Sovmorgonen skulle endast sträcka sig till ca 04.30 eftersom arbetsdagen skulle starta redan 06.00. Med andra ord ställde jag snabbt in mig på lite "middagssömn" om natten. Sov bra och kände mig fortfarande igång och laddad när jag steg upp en dryg timma senare.

Efter att ha duschat samlade jag ytterligare ca tio minuters sömn och på pendeltåget tjugo sömnminuter till. Därefter var jag redo för en arbetsdag. Trivdes utmärkt och fick en mental kick av att vara så laddad som jag var. Det blev en lagom blandning av uppgifter och problemlösningar att hantera. Arbetsdagen gick jättesnabbt och jag var fortfarande ganska pigg och dessutom ovanligt kvicktänkt och skojfrisk. Ville nästan inte gå hem, men insåg att jag nog behövde min "nattsömn".
   Sov gott under eftermiddagen och var aktiv under en del av kvällen. Gick dock och la mig igen ganska tidigt på kvällen.

Tisdagen bjöd på en lagom lång sovmorgon. Städade hemmet lite när jag väl gått upp. Slutförde en del styrelseuppdrag som jag pysslat med under måndagskvällen. Därefter åkte jag till jobbet. Arbetsdagen var lika rolig som den varit under måndagen. Precis lagom mycket att göra.
   Efter arbetsdagens slut kände jag för ett pubbesök, för att få en avkopplande stund tillsammans med min bok. Valde dock istället att åka hem till mina föräldrar för en stund tillsammans med dem. Hem fick jag med mig en massa gosedjur som jag länge saknat. Bland annat mina egentillverkade personligheter "Korven" och "Näsan" tillsammans med hunden "Lurvis" som jag fick av mormor under 70-talet. Vilka underbara minnen...

01-02-10, lördag

Till Hedemora idag. En ny tävling och en ny färsk poäng för min och Thereses fjärdeplats. Efter semifinalen kliade det i segerfingrarna eftersom vi ledde hela tävlingen, inom vår klass, med två poängs marginal. Underbar känsla även om jag inte orkade mycket mer än att dansa våra heat. I början av tävlingen var jag nog febrig och efter heaten fick jag lätt huvudvärk som dock gav med sig. Således bara två uppflyttningspoäng kvar till C-klass och i prishyllan min 17:e uppflyttningspoäng totalt. Rätt par vann i alla fall, ett par som jag uttalat hade som "riktiga utmanare". En av tre domare ville glädjande nog ha oss överst på pallen även i finalen...

Under fredagskvällen räknade jag mig som en behovsvilande sjukling. Efter middagssömn var jag vaken några timmar, sittandes vid datorn. Sedan åter igen full av sömnbehov...
   Via mamma har jag idag fått veta att syrrans katt, (Göteborgaren Torsten), mot förmodan kommit tillbaka efter ca fyra veckors bortafrånvaro. Torsten rymde och har, skygg som han är, klarat sig från både slagsmål och andra faror, trots att han inte är van vid riktig frihet annat än på landet. Mager var han dock och luktade enligt utsago även sopor... Slutet gott, allting gott...

01-02-08, torsdag

Vet inte varför jag alltid blir lika förvånad var gång jag blir förkyld. Hur som helst har jag varit det ända sedan jag vaknade igår morse. Nysningar, snuva och i inledningsskedet stelhet i hela kroppen. Kanske ska jag var glad över att jag inte är sängliggandes. Hur som helst kändes det ganska bra igår kväll. Sedan Therese inställt den instruktörsledda träningen med kort varsel fick jag tag i "JS", som ädelt ställde upp som partner. Gårdagens morgon hade varit desto segare. Tack och lov hade jag redaktörsdag på jobbet, så jag kunde ta den sovmorgon jag så väl behövde för att inte sjukskriva mig. När jag väl kommit igång med arbetsuppgifterna trivdes jag mycket bra med att vara i min egna arbetsvrå på jobbet. Behövde ju inte smitta onödigt många, utan kunde pyssla med alla lagrade uppgifter.
   Efter gårdagens träning tog jag mig en semla och kaffe och njöt min lugna sena kväll tillsammans med min hemsidesbok. Detta trots att natten skulle bli väldigt kort.

Nu befinner jag mig i Gävle på ett trivsamt café. Hade nog egentligen hoppats få sällskap, men jag sörjer inte motsatsen. Är riktigt munter och glad eftersom jag via mobilen faktiskt lyckades prata med fler vänner än jag hade i åtanke när utflykten började. Ett tag var jag på väg att förlänga resrutten och hälsa på en fd flickvän i Bollnäs. Med ytterligare några få procents tur hade det passat bra med en fika. Resten av kvällen har jag för avsikt att ta det lugnt. Återvänder väl till Stockholm när lusten faller på...

01-02-05, måndag

Tillbaka i verkligheten. Har fortsatt att njuta bitterljuv musik om och om igen. Den text jag aldrig lyckats klura ut på dansgolvet kan jag snart helt utantill. Det var riktigt länge sedan jag spelade en låt så flitigt som nu...
   Arbetsdagen blev tragikomisk. Undrar om jag inte kan räkna antalet rättidiga tåg på mina fingrar. Jag vill inte veta hur många förseningsminutrar verkligheten bjudit på, men ibland var det tomt på tåg i mer än en timma och ibland blev det tågkö. Tydligen hade jag själv tur som kom i tid till jobbet då inget tåg gått på minst trekvart. I Arlanda fick jag till exempel ta hjälp av en sk. ställverksvakt, som på mina order över telefon fick lägga de tågvägar jag beordrade, (önskade), lokalt på plats.

När arbetsdagen var över kände jag för avkoppling tillsammans med min bok. Trevligt nog var min favoritexpedit på plats. För hennes del glädjs jag åt att hon snart ska byta arbetsplats. För egen del är jag glädjande nog välkommen dit också, men det blir en längre och inte lika naturlig omväg hem. Men det kan det vara mycket värt. Speciellt med tanke på att man i dagsläget inte alltid kan känna sig lugn i "sällskap" med Vasagatans uteliggarligor och privata affärsidkare.
   Under nämnda kvällsfika blev jag helt plötsligt offer för en påtänd och verklighetsfrämmande dam, som i mitt tycke endast kammade hem oändligt många minuspoäng. I första läget ankladade hon mig för att ha givit expediten uppmärksamhet och pengar. Vet inte vad hon trodde man fick, (mer än en kopp kaffe), för fem kronor. I ett försök att få uppmärksamhet anklagade hon mig för att vara äckligt rik. Att jag satt och läste min bok gick inte för sig. Under en halvminut blev jag riktigt provocerad och fick leta mig tillbaka i tiden, (till kundtjänsttiden på OBS-Stormarknad Rotebro), för att minnas hur man handskades med konstiga personer. Även om det varit lagligt att köpa sex, (något som hon med största sannolikhet livnärde sig på), hade jag aldrig ens kunnat snudda vid tanken när det gällde henne. Jag som ofta har svårt att genomskåda sminkade ansikten ryser fortfarande vid minnesbilden av hennes sminkning. Hur som helst valde jag rätt medicin mot henne. Totalt ignorerande av henne gav mig andrum och till slut även läskoncentration samt läslust tillbaka. Det fanns tack och lov andra i lokalen som var mer intresserade av att utmana hennes vilsenhet i ordlekar...

01-02-04, söndag     Bland annat Dansmaran i Örnsköldsvik

I´m on the floor...
Counting one minute more...
No one to break the silence...

Staring into the night...
All alone but that´s alright...
It´s the feeling deep inside...
I don´t like...

There is no excuse my friend...
For breaking my heart...
Breaking my heart again...
This is where our journey ends...
You breaking my heart again...

Äntligen... Helgen har innehållit ALLT. Ni har just läst några rader från låten "BREAKING MY HEART" med gruppen "MICHAEL LEARNS TO ROCK". Den återspeglar inte bara det som är den något överdramatiserade bilden av mina känslor, utan beskriver en samtida glädje som verkligen hör resan till. Har så länge sökt låten, och nu finns den hemma, på CD, tillsammans med mina färska personliga intryck från dansresan. Ändå, trots odokumenterade drömmar, har jag ingen anledning att vara besviken. Inget har tagits för givet och helgens påbyggda vibrationer kan ha varit både "början på slutet" eller mer hoppfullt "slutet på början". Med andra ord får jag vara nöjd med resan, trots att skavanker finns i "hoppets bild av lycka"...

Fredagen den 2 februari: Gick upp tidigt om morgonen. Stängde igen mina packade väskor och gav mig av till jobbet. Styrde sträckan Uppsala- Avesta Krylbo och hade ett hektiskt slut på min tur. Fick igenom en del av min kompledighetsansökan, (när växelfelen minskat i antal), och kunde därför i god tid förbereda mig för resan.
I enlighet med vad min egna tradition numera bjuder, införskaffades ett gosedjur, en söt koalabjörn. Den hittade snabbt ett värdpar, (dessutom en go och trygg drömfamn), där den stannade en stor del av resan. Jag stormtrivdes på resan. Min rastlöshet fick mig att "mingla" mycket i inledningsskedet. Sedan fann jag likt en magnet min rätta plats. När min kudde kom till användning myste jag rejält.

I Ö-vik checkade vi in på hotellet innan själva dansmaran. En snabb finputsning och sedan drygt fem timmars dans. Med andra ord var vi lite sena till "Parken", men det gjorde inte så mycket.
   Hade för kvällen försökt avtala ett möte med en av mina vänner från Ö-vik (som jag ännu ej mött live). Eftersom dansen varade två dagar hade vi i första läget bara kommit överrens om att spana efter varandra. En svår uppgift att lyckas med i folkvimlet, speciellt som jag sällan var vid min dryckesväska och allt som oftast uppbjuden och dansandes på golvet. Med andra ord tyckte jag lite synd om oss och vårt sökande med så små medel. Till lördagen var mötesrutinerna klarare, men gick då om intet pga oförutsebara hinder.

Lördagen den 3 februari: Efter en underbar danskväll, (natt), blev vi skjutsade till hotellet. Mitt enkelrum kändes helt rätt, även om sällskap med rätt person inte hade varit fel.
   Lördagsmorgonen inleddes med frukost vid 10.30-tiden för min del. Då hade jag i och för sig varit relativt vaken sedan 9-tiden. Fortfarande laddad och inspirerad gav jag mig ut i tjugogradig kyla för att köpa ersättande handskar. Hittade ett par som jag kommer att trivas med. Gick sedan till Paradisbadet för att basta och ha det riktigt skönt i relaxavdelningen.
Som kontrast till bastuns värme gavs vi tillfälle att springa ut i snön och simma i utomhusdelen. Trots att det var trevligt och att jag hade roligt kunde jag inte finna riktig ro i kroppen. Hotellet och en av dess invånare, (tidigare sällskap på badet), fick mig att avsluta badandet i förtid. På "hemvägen" köpte jag med mig lite välsmakande choklad, "Dukat", för att ge bort.

Utcheckning från hotellet efter en liten förfest i ett av de vackra hörnrummen. Min kamera kommer nog skvallra för mig själv om hur bra jag trivdes. Rätt sällskap helt enkelt. Samma sak på middagen, även om jag hamnade i "andra position" och inte som bordsherre. Denna position blev sedan även ett faktum på bussen, något jag faktiskt sörjde lite för. Men nattsällskapet i bussen var ändå inte tokigt alls. För inte mindre än ett halvår sedan hade jag varit miljontals procent eld och lågor i min vän Annelies sällskap.
   Tillbaka till danskvällen, efter middagen... De ljuvaste danserna fick jag med golvets och mitt hjärtas drottning. Inte så många till antalet, men ändå något att längta efter hela tiden. I övrigt stämde buggen perfekt. Så mycket underbar och "vass dans" var länge sedan jag presterade. Kände mig verkligen som en kung på dansgolvet och njöt var gång en kamera blixtrade till. Enda riktiga nederlaget kom efter drygt fem timmars dans, då jag bara dansade mekaniskt. Kunde lika gärna ha drömt om hemsidesprogramering eller liknande, (något som jag faktiskt kom på mig själv med att göra...) Orkade helt enkelt inte känna dansen i kroppen och än mindre tillvarata tjejernas underbara rörelser. I nära nog en timmas tid var jag avslagen.
   Nytändningen kom före ettiden på natten. Ny energi, nya krafter till fotarbete och en oerhörd dansnjutningskänsla. När danskvällen var slut var jag mycket tillfredsställd och nöjd med tillvaron. Mitt hjärta var visserligen smått oförbrukat, men jag var härligt utmattad...

Söndagen den 4 februari: Punktligt gick bussen hemåt vid femtiden på morgonen. Då hade jag hunnit duscha och fått i mig mat. Har nog aldrig sovit så mycket på vägen hem. Kanske inte så konstigt när man känner sin sovkamrat väl...

01-02-01, torsdag

I går behövde jag en rejäl sovmorgon och hade också möjlighet att styra arbetsdagens tider något. Kom till jobbet ca 10.30 för att hålla på med mitt redaktörsuppdrag. Dagen blev hektisk men intressant. Det var dock skönt att komma ifrån och få träna lite. "JS" ställde med kort varsel upp när min ordinarie danspartner inte kunde komma.
   Idag har tiden gått snabbt och utan att något speciellt hänt. Efter jobbet tog jag en promenad till Karlberg. Friskt och skönt ute. Lugnet före det snöoväder som utlovats och som även kom fram emot kvällen. I övrigt har jag tvättat kläder för att kunna packa ryggsäcken inför kommande dansmara.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!