"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, januari 2005

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

05-02-22, Tisdag

Dagen inleddes tidigt med att jag åkte pendeltåg in till jobbet. Hade en ramtur, dvs tjänstgöring utan förutbestämd arbetsuppgift. Inledde på eget initiativ med att bemanna upp och överta bevakningen på Svelandsbanan och "Eskilstunaplatsen". Den plan jag önskat för dagen uppfylldes till fullo när jag vid 09.30-tiden tog kompensationsledigt. Efter biljettautomatsbeställning och smörgåsinköp gjorde jag mig iordning för invigningsturen av SJs nya tvåvåningståg X40. Hade under morgontimmarna kunnat bevaka att tjänstetåget från Västerås framgick som planerat. Visserligen i ett sent tågläge, men ändock.

Med kameran aktiv bevittnades den allmänna trafikstarten då jag ombord på tåg 923 slog mig till ro på nedre våningsplanet. Där författades inledningen till följande fordonsutvärdering...

Premiärtur av tvåvåningståget
X40
22/2-2005
X40 framifrån, strax före avfärd från Stockholm C som tåg 923 respektive 924 mot Eskilstuna och Arboga och som tåg 941 respektive 942 på återresan.
X40 sedd från sidan. Bilden tagen under premiärturen i Arboga.

 
Det är tisdagen den 22 februari 2005. Jag sitter inledningsvis på invigningståget av SJs dubbeldäckare med littera X40, tur och retur Stockholm- Arboga. Tåget befinner sig på Svelandsbanan som jag normalt sett, då och då, brukar trafikleda.

X40 bjuder resenärerna på en "nära markenupplevelse" i den nedre salongen.
Bilden visar golvets bristande komfortegenskaper i den nedre salongen. Att golvet har en bred kant ut från väggen framgår med all tydlighet, men den sneda golvyta intill som tillsammans tvingar ut foten ca 200mm från väggen framgår tyvärr inte lika tydligt.
Färdupplevelse
Hastighetsupplevelsen, ca 200 km/h, är väldigt mycket beroende av hur man placerar sig i tåget. Valet står i huvudsak mellan den övre- eller nedre salongen. Den nedre salongen bjuder en "nära markenupplevelse" som gör färden till synes "snabbare". Kanske ett dåligt val om du istället söker avkoppling och bedömer att du har tid för en "långsammare" färdupplevelse. Sådan sinnesro finner du troligtvis och i första hand i den övre salongens harmoniska utsiktsmiljö. Det finns visserligen ett antal platser vända med ryggstödet mot fönsterraden, men dessa är i sig inordnade i riktigt mysiga vrår bredvid vagnens båda trapphus.
Interiörbeskrivning
Interiören som möter oss resenäerer upplevs omedelbart som relativt ljus. I den nedre salongen känns inredningen visseligen aningen steril, varför gardiner skulle vara mycket varmt välkomna. I den övre salongen får jag omedelbart ett mer harmoniskt intryck. Utsiktsmöjligheterna här uppe gör att avsaknaden av gardiner inte finns. Gardiner på övre plan skulle istället skulle vara dirkt utsiktsstörande. Speciellt då steglöst handreglerbara solskydd redan finns väl integrerade i fönsterkarmen. Hela vagnen bjuder oss grå fåtöljer. På nedre plan är fönstren stora och tydligt märkta med texten "nödutgång".

Trivselfaktorer
Resenärer som långpendlar kommer med stor sannolikhet att trivas bra i tvåvåningståget. Eluttagen vid bordsplatserna är visserligen aningen undangömda under bordet, men har man väl hittat dem finner man placeringen bra och välgenomtänkt. Vid platserna ordnade i sk "eftersittning", återfinns eluttag mer synliga och lättåtkomliga på baksidan av framförvarande stolsgrupp, nedanför dess ryggstöd och mellan respektive fåtöljkant. Klimatanläggningen får också godkänt. Troligtvis kommer den att klara av sommardagarnas överskottsvärme lika bra som den svaga vinterkyla som under premiärturen finns utanför tågets fönster. Ett plustecken får även hatthyllorna ovanför sittplatserna. Dess genomskinlighet gör att kvarglömningsrisken av handskar och småväskor bör bli minimal. Vid vagnarnas fyrgrupper är borden också mycket funktionsdugligt utformade. Var person kan välja att antingen ha bordsframkanten utfälld eller ihopfälld. Därigenom påverkar man sitt eventuella resesällskap bredvid endast i minimerad grad. Samma bordsanpassning bjuder naturligtvis alla platser ordnade i fyrgrupper.
Obekväm sittställning i nedre salong
Efter en stunds sittande på en fönsterplats, i den nedre salongen, märker jag till min förvåning att jag lite smygande börjat få ont i foten närmast fönstret. En stor komfortnackdel uppdagas när jag inser att jag hela tiden motarbetas i min naturliga strävan utåt med benen, att ha benet så nära väggen som möjligt. Jag finner att man ej bör vara van att sitta bredbent. Man bör inte heller vara storväxt vid den nedre salongens fönsterplatser. Detta hänger samman med en en motbjudande golvkonstruktion. Ca 200 mm från väggen böjer golvet av, skarpt vinklat snett uppåt. Alltså, min ena fot kan vid fönsterplatsen inte placeras närmare än ca 200 mm från fönstret utan att medföra en onormal sned fotvinkel och fotbelastning. är det en ergonomisk miss och är problemet grundat på vagnens yttre rundning i nederkant? Kan inte påminna mig samma golvproblematik i de TGV-Duplex jag tidigare åkt i Frankrike. Mitt råd här blir i alla fall att i första hand välja gångplatserna om du väljer att nyttja nedre salongen. I den övre salongen är problematiken inte alls lika stor, eftersom du kommer ytterligare ca 100 mm närmare ytterfönsterväggen. Dock kan de som gillar en mer tuff sittställning njuta av att lyfta ytterfoten till den breda kant som skapats där golvet väl övergått till ett vågrätt läge igen. Här pratar jag om en kant lagom bred för en normalsko, där viga personer och människor med liten kroppsbyggnad kan slå sig till ro. Att ha yttre benet böjt och placerat halvvägs upp mot fönstet är en ganska avkopplande sittställning till att börja med, men efter ett tag stramar nyfunna muskler. Kanten är i förhållande till fåtöljen placerad högre upp än jag är van vid från mina lokaltågsfärder. Ett råd är att tömma byxfickorna och anpassa resan för lite ungdomlig akrobatik. I de fall du inte sitter i en fyrsitsgrupp underlättas denna benuppdragna sittställning av att det är förvånansvärt rymligt framför knäna.
Övre salongen i X40     Nedre salongen i X40   En av "myshörnorna" i X40.
Bekvämligheter
Placeringen av läsbelysningens reglerutrustning är normal. Den är dock inte föredömligt placerad nära resenären, utan under hatthyllan, bredvid själva lampan. I och för sig en logisk placering, men en manövrering i bordshöjd, vid fåtöljen, hade inte varit fel. Regleringen av radio är också aningen inklämd. Här blir det mer en "bilbälteskänsla" när du tvingas rota i jämnhöjd med medresenärens fickor, mellan era fåtöljer. Fullt acceptabelt om man sedan jämför med hur innerdörrarnas automatik är konstruerad. Här utsätts du under resan för en intelligensbeprövande utmaning. I likhet med ett sällskapsspel tvingas du leta efter en röd fyrkant vid var dörr, att röra vid. Många, liksom jag, skulle finna det naturligt med dörrautomatikreglering placerad i närheten av själva dörrhantaget, men så är fallet endast undantagsvis i detta tvåvåningståg. I extrema fall ska du leta bortom dörrens mitt och i riktning bort ifrån själva handtaget. Det blir inledningsvis naturligare att försöka trycka på informationsklistermärket än att leta mitt på eller i andra änden av skjutdörren. Utan automatikens hjälp får du slita rejält, och vid det laget kan det vara dags att unna dig någon avkopplande dryck. även om jag själv missade tågets två automater, ska en av vagnarna vara utrustad med såväl dryckes- som varuautomat. Dessa bör vara placerade bredvid toaletten på nedre plan. En toalett som i sig såg normal ut (ej utprovad av mig), i normaltrångt utförande.
   Mina största bryderier och kvarstående outredda frågor gäller bekvämligheten för barnfamiljer. Hur vagnarna ska svälja barnvagnar på ett snabbt och effektivt sätt är för mig en svårbesvarad fråga. Insteget sker visserligen på samma nivå som den nedre salongen, men det är också det enda utrymme man lättvindigt kan nå. En barnvagn i rusningstid torde i det närmaste vara uteslutet och i lågtrafik torde rörligheten vara begränsad och medföra stora problem för personflödet in och ut samt till och från respektive våningsplan och trapphus. Kanske har någon annan tänkt ut en bra lösning på mina outredda trängselfarhågor? Själv förbereder jag mig på återkommande tågförseningar i dessa sammanhang.

Placeringen av innerdörrarnas reglerutrustning finner jag mycket ologisk och ogenomtänkt. Du tvingas söka röda fyrkanter som ofta befinner sig långt ifrån själva innerdörrshandtaget. Vill du med handkraft forsera dörrarna får du ibland ta i rejält...
Klen acceleration men underbar bromsförmåga
Gångegenskaperna upplevs som relativt goda. En viss upplevelse av en pulserande och sekundvis ryckighet fann jag dock när tåget eftersträvade en likformig hög hastighet. Orsaken till denna puls har jag efteråt haft svårt att genomskåda, även om den verkar ha varit synkroniserad med pulserande frekvensvariationer i någon form av ventilationsutrustning. Eventuellt är nämnda upplevelse relaterat till vart i tåget man sitter, för när jag på återresan hade bytt vagn, kände jag inga gångegenskapsstörningar. Inbromsningarna får mycket väl godkänt. Helt enkelt en trygg och hemvan inbromsningskänsla, jämn och mycket effektiv retardation. Accelerationen, hittills svårmätbar till storlek, är förhoppningsvis dimensionerad för den trafik den är avsedd för, med uppehåll i genomsnitt var tionde minut. Svelandsbanan har tidigare visat att möjligheten till tidtabellsenlig rättidighet i mångt och mycket kan härledas till accelerationsprestandan hos fordonstypen som nyttjas. Ett tåg som endast korta tider hinner nå sin största tillåtna hastighet, har det i allmänhet riktigt svårt tidtabellsmässigt. Speciellt om det dessutom är tidsödande att göra resandeutbyte. Stora dörröppningar på detta tvåvåningståg borde underlätta på- och avstigning avsevärt gentemot sina fordonsföregångare på just Svelandsbanan.
Informationsverktyg
En digitaldisplay visar hela tiden information om destination och nästkommande uppehåll eller aktuellt klockslag. Detta informationsflöde kompletteras naturligtvis av högtalarannonsering av uppehållen med hjälp av en förinspelad, digital röst. Nytt för mig är att även plattformens placering anges i de välformulerade "digitala" utropen; "Stig av till höger i tågets färdriktning".
Fönsterkarmens utformning i X40 finner jag utsökt som avställningsyta för min kaffekopp. Eventuellt kan ett glasunderlägg ge en något större garanti för att koppen inte ska hamna i ditt knä under resans gång...
Goda möjligheter till avkopplande fika
Under invigningsturen bjuds vi på gratis kaffe och chokladhjärtan. Med datorn i knä finner jag snart att fönsterplatsen bjuder en extra förnämlighet genom sin breda fönsterkarm. En ca 120 mm bred avställningsyta är tillsynes perfekt för en kaffekopp om bordet önskas ihopfällt. Jag har visserligen inte med mig något glasunderlägg (med bra friktion mellan kopp och underlag) på denna tur, men framfärden visar sig vara såpass lugn och stötdämpad att min kaffekopp får stå kvar under hela fikatiden. Inte ens kurvan mellan Strängnäs och Malmby får min kaffekopp att börja glida mot mig och hamna i mitt knä.
Sammanfattning
Premiärturen får klart godkänt, trots ett mindre dörrfel. Det som dock bör finjusteras för att ge mig full trivsel, är den starkt ljudliga högtalaranläggningen och det varningsljud som allt för länge och ljudligt varnar för dörrstängningen. Bävar för att jag skall vakna vid varje uppehåll av detta varningsljud och då finna att själva stationsutropet kommer först sedan tåget stannat vid stationen. Förberedande utrop verkar endast ske vid ändstationerna. Vid utropen på mellanliggande stationer sker utropet troligtvis precis lagom för att dörrarna ska hinna stängas innan jackan kommit på den ovana resenären som drömmande njutit lite för länge av den övre salongens goda komfort... Med andra ord, förbered dig inför resan och njut precis så mycket du önskar. Det finns gott om valmöjligheter. Själv glädjer jag mig nog mest åt att jag trots allt, lite i det fördolda, haft en hel del med provkörningen av detta tåg att göra, såväl natt som dag...
Text och bild av Lars Ålander 2005-02-22

Efter invigningsfärden slut, klockan 14.05 vid Stockholm central, åkte jag hem till Rotebro. Förberedde det sista inför årsmötet på dansklubben som sedan bevittnads på plats omkring klockan 20.00. Trots att jag var hur danssugen som helst, blev det inte mycket mer än "myrdans". Det var i alla fall det mina arbetskamrater trodde jag var utsatt för när jag aningen rastlös initierade lite diskreta streetfunksteg invid mitt arbetsbord. Nu om kvällen blev det istället en god färd hem till Anki. Slog mig till ro bredvid henne i soffan, framför både TV och bärbar dator...

Måndagen den 3 januari 2005: Efter arbetsnatten kom jag hem och hade dagen för mig själv. Anki hade kvällen bokad för sin vanliga ridning. Om kvällen och natten förblev jag uppe sent. Utvärderade ett trafikledningsspel och dess verklighetstrogenhet gällande manövrering av Nässjö C. Intrycken var klart blandade. Minuspoäng som jag inte alls skulle ha delades ut. Därtill ytterst sparsamt med positiva poäng för framförhållning och effektivitet. Hann bli upprörd ett par gånger innan jag tyckte det var dags att sova. Tror att klockan vid det laget var närmare 04.00 eller liknande...

Tisdagen den 4 januari 2005: En välbehövlig sovmorgon nyttjades efter nattens spelande av tågtrafikledningsspel. Hade ett eftermiddagsarbetspass där min tjänstgöringstid delvis var tillsatt av ytterligare en person. Men genom lite trixande kunde jag byta av tidigt och därigenom bli sysselsatt. Ett trevligt arbetspass på såväl Arlandaplatsen som Nynäsplatsen.
   Genom arbetspassdubbleringen kom jag hem relativt tidigt. Kunde då njuta av en skön och avkopplande kväll hos Anki. Detta trots att trafikledningsspelet gav mig fortsatt höga adrenalindoser och påtagligt förbannad karaktär. Värst var bestraffningen för tidigt lagda tågvägar. Minuspoäng för sådant som borde ge pluspoäng på en normal stambana med fjärrblockering. Allt relaterat till verkligheten och min normala yrkeskompetens...

Onsdagen den 5 januari 2005: Hade en dagtur med TRE mycket värdiga TYSTA MINUTER till minne av "FLODVÅGENS OFFER" offer. Personligen hade jag bara två tåg och två växlingsrörelser aktiva inom mitt bevakningsområde. En växling vid Köping, lastplatsen Norsa, samt en växling i Virsbo. Jag har aldrig upplevt lokalen så tyst som under dessa minnesminuterar. Alla tåg och alla växlingsrörelser stod stilla vad jag kunde se. Inga inkommande telefonsamtal heller, vad jag kunde se eller höra. Allt underbart hedrande tyst...

Efter de tysta minuterna kom en trevlig överraskning. Min mobiltelefons larmfunktion satte åter igång att fungera. Fick kvittera larm efter larm härhörandes från den 27/12 och framåt. Med andra ord någon form av låsning som upphörde i och med avstängandet av mobiltelefonen...

Under friskvårdstiden och lunchtiden tog jag en promenad till Gallerian. Inköpte ett schackspel till syrrans barn och ett datorspel, "Need for speed Underground 2" till mig själv. Det sista ett impulsköp som var mycket lyckat. Tillsammans med Anki tog jag pendeltåget hem efter avslutat arbetspass. Vi handlade på vägen hem, vid Rotebro centrum. Om kvällen avnjöts riktigt god mat, tillagad av Anki. Utforskade datorspelet vidare under kvällen. Hade dock problem att få ratt och gaspedaler att svara mot spelet efter installation... Till slut var dock allt helt ok...

Torsdagen den 6 januari 2005: En ledig helgdag avnjöts inledningsvis på hemmaplan. Relativt tidigt på förmiddag samtalade jag med syrran. Efter två telefonsamtal hade vi beslutat oss för att ha julfirande hos våra föräldrar vid 16-tiden. Det blev en underbart gemytlig tillställning och kväll. Vi inledde med julklappsöppnande och avnjöt därefter en god middag. Kvällen fylldes sedan av en mängd aktiviteter, den ena spontanare än den andra. Legobyggande, för min del en flygfarkost, ishockeyspelande, labyrintspel och tredimensionellt luffarschack m.m. Det kändes som om alla var roade och kunde utmana allt efter spelarhumör. Efter midnatt tog Anki och jag tåget åter till Rotebro...

Fredagen den 7 januari 2005: Om förmiddagen inhandlade Anki och jag ett nytt datorspel, "SIMS 2", för att ge bort som ytterligare en julklapp till syrrans barn, ja hela familjen. Anki och jag promenerade till mina föräldrar. Pappa var hemma, men de övriga var inledningsvis på shoppingrunda i Kista. Pappa bjöd på te och smörgås. Sedan, då de övriga hemkommit, bjöds vi även på en god middag i form av spagetti och köttfärssås. Om kvällen begav Anki och jag oss tillbaka till Rotebro. Där duschade vi och förberedde oss för en danskväll på Mälarsalen. DATE spelade underbart bra. Härligt att åter igen dansa, efter ett lika härligt juluppehåll. Både Anki och jag var i riktigt god dansform. Jag var visserligen tvungen att fika redan efter tre utmattande danser. Trots skärpan mattades vi naturligtvis under kvällens lopp. Men innan dess hann vi få otroligt värmande och ordkraftfullt inspirerande beröm.

Lördagen den 8 januari 2005: Efter en underbar danskväll till DATE på Mälarsalen åkte vi hem till Ankis längenhet. Sov gott, även under förmiddagen då Anki gjorde utflykter till stan samt besök hos sin farmor. Jag var riktigt slö. Hjälpte dock till med att fixa duschtermostaten, efter en lång tids fast temperaturläge. Sedan, efter TV-tittande (filmen "min tjej"), hjälpte jag även till med färgborttagningstvätt på ett par badrumsskåpsluckor. Bjöds god mat, kycklingfiléer med ris och svampsås. Kvällen avslutades sedan gemytligt med filmen "En vandring bland molnen".

Söndagen den 9 januari 2005: Det var under natten full storm utanför fönstret. I sydsverige var det ORKANEN GUDRUN som drog fram tvärs över landet. Trafikstörningstelegrammen avlöste varandra. Nyfiken läste jag dem så fort jag var medveten om dess ankomst. Vaknade även upp till det SMS som påkallade behovet av extra personal. Efter ett par minuters tillvaknande beslöt jag mig för att ställa upp. Erbjöds taxifärd till jobbet. En bekväm resa genom en stad som faktiskt inte var helt opåverkad. Sönderslitna flaggor, nedfallna grenar och byggställningsplast som fladdrade för vinden. Men bortsett från stormbyarna var staden lugn och nära nog folktom i den tidiga morgonen.

Tågtrafiken var kraftigt begränsad. Stormfällda träd blockerade vårt område på relativt många ställen. Själv ägnade jag mig åt att vända pendeltåg från Märsta och Stockholm i Flemingsberg och tåg från Södertälje centrum i Tumba. Med andra ord ingen trafik mellan Flemingsberg och Tumba. Inte heller mellan Västerhaninge och Nynäshamn. I Nynäshamn hade till och med kontaktledningsstolparna krökts och vridits av de fallande träden. I Bränninge, mellan Södertälje och Gnesta var det också totalavstängt. Fjärrtågen trafikerade bara till Hallsberg. Inga tåg mot Göteborg, inga mot Norrköping, Malmö eller Värmland. Hela sydsverige stod stilla. Något man kan förstå med facit i hand (ett par veckor senare). Södra stambanan skulle förbli stängd till torsdagen den 20 januari. TV-bilderna från de tele- och elutslagna områdena är nära nog overkliga. Områden med en enda härva av träd i ett utspritt plockepinn...

Arbetade till klockan ca 15.00 och somnade raskt efter hemkomst. Väcktes för middag, men sov sedan vidare igen hos Anki...

Måndagen den 10 januari 2005: Att jag var pigg om natten var kanske inte så konstigt. Inte oväntat med tanke på hur gott jag sovit om söndagseftermiddagen och kvällen. Hade en tidig arbetsdag som inleddes med bevakning av sydfjärren och avslutades på norr, Kungsängen-platsen. På det hela taget en mycket lugn arbetsdag. Spenderade kvällen hemma på egen hand...

Tisdagen den 11 januari 2005: Hade en morgonarbetstur med en halvtimmas sovmorgon. Det märktes att det var en ny tidtabell. Inte nog med att man inte hade en aning om vilka problemhärdar man skulle spana efter, spåranvändningsplanen för Uppsala var klart mycket mer krävande än någon gång tidigare. Kanske än mer påtagligt nu när man gång på gång hindrades att effektivt utnyttja det nya dubbelspåret mot Löten. Många onödiga korsande tågvägar fanns nu inbyggda i den dagliga spåranvändningsplanen. Med andra ord helt onödiga förseningsminuterar och ett digert merarbete att få så många samtida tåg att rulla som möjligt. Utan egna spårändringar och framförhållning till det yttersta riskerar man merförseningar... Kan nämnas att jag i motsats till denna spåranvändningsplan har prisat och lovordat det spårutnyttjande den tidigare tidtabellen bjöd på. Den bästa vi haft någonsin...

Oavsett all spårkapacitetskritik tyckte jag att jag lyckades riktigt bra. Visserligen tidskrävande och en kanske onödigt arbetskrävande utmaning, men ändå roande när man kan alla beroenden i huvudet. Men för en nybörjare måste Uppsala bli ett "hatobjekt" till dess man vant sig vid morgonrusningen. Förr var det omkring klockan 21.00 det var värst, nu är det en tid före och efter klockan 08.00 det är mest trängsel och som värst...

Om eftermiddagen åkte jag hem till mig. Anki stannade kvar i sin längenhet, aningen förkyld. Själv riktade jag in mig på en tvättnatt efter ett par timmars middagssömn. Satte mig dessutom med egna ekonomifrågor inför våren. Det finns så mycket jag skulle vilja ha råd med...

Onsdagen den 12 januari 2005: Natten gick till stor del åt till tvättande. Inledningsvis var jag riktigt vaken och aktiv. Sov istället ut om morgonen, sedan tvätten hängts och blivit vikt i snygga torra högar. Om eftermiddagen en arbetstur som bjöd möjlighet till en viss kompensationsledighet och möjlighet att åka ut till modelljärnvägsklubben i Vallentuna...

Torsdagen den 13 januari 2005: Med kort varsel fick jag chansen att ta ha en ledig dag. Semestermöjligheten flaggades ut och jag tog chansen för att kunna unna mig en kväll tillsammans med Anki på Danscenters "öppet hus".
   Mötte Anki vid skatteskrapan klockan 18.10, efter att ha inköpt en välsmakande kopp kaffe på Mc Donalds. Danstillställningarna, lektionerna, på danscenter var enormt inspirerande. Jag var mäkta imponerad. Många mycket duktiga dansare och högt tempo, trots att vissa av lektionerna var prova-på-kurser med en uttalad nivå på nybörjare till nybörjar-medel eller liknande. Kan inte låta bli att understryka att det inte känns helt fel att börja träna i ett tjejdominerat följe... Efter lite övervägande anmälde vi oss till en STREETFUNK-kurs. Trötta begav vi oss hem till Ankis lägenhet.

Fredagen den 14 januari 2005: Efter en tidig arbetsdag åkte jag hem för att hinna ta det lite lugnt. Innan det var dags för BLENDER på Yesterday, åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen. Anki hade stannat hemma i stan på grund av sin fortsatta hosta.
   Utanför Yesterday var det en enormt lång kö. Men bra stämning redan här. Väl inne på Yesterday fick man njuta riktigt ordentligt till ett underbart välspelande BLENDER. Trängt men riktigt härligt bra dans. Bidrog med ytterligare pengar till Röda korset. Nu börjar det gå upp för gemene man vilka som saknas efter flodvågen, tsunamin i sydostasien. Sista dansen lyckades jag få med Malin. Första gången på riktigt länge.

Lödagen den 15 januari 2005: Nöjd och glad kom jag hem efter en underbar danskväll till BLENDER på Yesterday. Sov ut under förmiddagen. Vid middagstid lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Vid 14-tiden anlände jag tidtabellsenligt till Ankis föräldrar. Bjöds på en födelsedagsmiddag som Anki och Ankis far hade iordningställt till Ankis mor. Så småningom, en stund efter middagen, begav jag mig hem till Ankis lägenhet för att hinna få lite middagssömn. Mitt nattarbetspass startade sedan klockan 20.40 och inleddes aningen småhektiskt utan någon egentlig orsak...

Söndagen den 16 januari 2005: Hem efter arbetsnatten, en behaglig arbetsnatt som bjöd god tid för läsning, trots att det var ingående tester av nytt operativsystem för själva trafikledningssystemet. Positivt var även att vi fick en chans att åtnjuta en bit nattmat tillsammans med de samlade data- och signalteknikerna. En måltid som gjorde mig än mer pigg och nöjd med tillvaron. I övrigt hade jag ju bytt till mig arbetsnatten till förmån för kommande helgs danstävling. Min nattliga läsning kretsade i huvudsak omkring ämnet flygsimulatorer och megascenery-projekt... Fantastiska upplösningar på dagens flygsimulatorer, i princip fotorealistiska miljöer.

Sov ut ordentligt. Anki kom om kvällen över till min lägenhet. Då hade hon hunnit vara på diverse utflykter bland olika stadslägenhetsobjekt. Ännu inget riktigt fynd vad jag förstår. Kvällen förgylldes av TV-tittande och god mat, kyckling, ris och underbar svampsås...

Måndagen den 17 januari 2005: Hemma i Rotebro. Lämnade Anki tidigt om morgonen för promenad till stationen, införskaffande av nytt månadsmärke och färd in till jobbet. Hade under dagen en medsittare, en kollega som inte varit i operativ tjänst under en längre tid. Troligtvis dags för comeback. Åter igen bjöd Uppsala stora problem när tågen anhopade sig i inbördes relationer utan möjlighet till samtidiga in- och utfarter i den nu antagna spåranvändningsplanen. Som jag ser det ett stort problem om man inte ändrar tillbaka till tidigare spåranvändningsrutiner...

Den senare delen utav arbetsdagen flöt dock på utan några egentliga problem. Blev dock riktigt trött mot slutet av arbetsdagen, trots en skön friskvårdspromenad. Väl hemma dök jag relativt snabbt ner i sängen och sov till 21-tiden. Då startade min vakna tid...

Tisdagen den 18 januari 2005: Hade tidig tjänstgöring. Ännu en dag på Uppsalaplatsen, en plats med ett bevakningsområde som varit högintressant för mitt kritiska öga. Ännu har ingenting hänt för att möjliggöra en mindre störningskänslig tågtrafik genom Uppsala. Det mesta flöt visserligen på bra, men fortfarande finns det onödiga förseningar att eliminera och fortfarande är merarbetet onödigt stort för att trafiken till, från och genom Uppsala inte ska stanna upp då och då i onödan...

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem ett par timmar innan det var dags för "Järleforsträning" på dansklubben. En givande träning med tänkvärda övningar. Efter avslutat pass åkte Anki och jag hem till Rotebro.

Onsdagen den 19 januari 2005: Nej, någon bra dag hade jag inte. Trots att jag i god tid var ankommen till jobbet, lyckades jag inte riktigt komma in i arbetsuppgiften. Fick överta ett signalfel mellan Hälleforsnäs och Bälgviken. Fick överlämnat förutsättningar som aldrig hann förverkligas osv... Även om jag själv aldrig har drabbats av just detta fel, (ett fel som verkar svåråtgärdat och återkommande), var detta i sig inte något egentligt problem. Det som gjorde det ytterligare rörigt var att jag skulle lämna över problembilden ytterligare en gång efter bara en halvtimmas arbetsinsats. Därmed ytterligare en risk för tredjehandsuppgifter till felsökarna och en aningen tom känsla att helt plötsligt vara utan huvudproblematiken. Istället drabbades jag under resterande morgontid av den strövisa förseningsproblematiken med vändande tåg i Katrineholm. De ständiga och snabba överraskningarna gjorde att jag i viss mån inte kunde fokusera på den redan rullande trafiken. Något som i sin tur gav ytterligare förseningar när jag lät mig påverkas av en gnällande förares åsikter. Sammantaget kan sägas att mina ytterst tveksamma förbigångsbeslut, (som jag inte avbröt i tid), i kombination med ett tveksamt och nyckfullt tågframförande, bäddade för ytterligare negativa tankar. Med min yrkesbakgrund borde jag vara erfaren nog att inte stöka till trafiken ytterligare. Här var det också uppenbart (efteråt) att det mest kritikspridande tåget också var de mest opålitliga i sitt eget framförande. Det mest gynnade tåget tappade helt plötsligt tre extra minuter, just när andra fick stå tillbaka och vänta. Med andra ord ytterligare irritationsmoment som inte gick att förebygga effektivt då få telefonnummer gick till de tåg de var annonserade för, denna morgon.
   Strax innan avlösning drabbades jag dessutom av ett nyckfullt ställverksfel i Björnkulla. Detta reddes snart ut, men en förare hann få en lektion i hur samtal ska inledas och när de ska ringas innan jag var redo att lämna min stol. En klar kontrast till samtalet efter som var helt perfekt i sin karaktär, positivt i sin anda och helt enligt den uppsatta normen för säkerhetssamtal.

Lunchen var också extremt tidig. Beredd att ta nya tag på nästa bevakningspass, insåg jag snart att jag endast skulle vara till förfogande resten av dagen. Eftersom jag inte hade chansen att arbeta upp en bra inre känsla och eftersom jag inte var speciellt behövd beslöt jag mig för att ta kompensationsledigt resten av dagen. Vid tiotiden hade jag med andra ord gjort mitt för dagen, varvid jag åkte hem till min säng och sov.

Om kvällen åkte jag via slussen till Nackswinget. Kursen Anki och jag ska gå på under våren har "uppdanskrav". Det verkade som om vi på ett tidigt skede var antagna. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi normalt går kursen "över" tävlingsförberedande kurs, den sk tävlingsträningen. Träningen var i alla fall hur kul som helst. Lekfull och inspirerad.
   Efteråt åkte Anki och jag hem till mig...

Torsdagen den 20 januari 2005: När Anki gick upp var jag inledningsvis ganska pigg. Men snart sökte jag mig tillbaka till sängen. Slutligen hade hela förmiddagen nyttjats till härligt drömmande. Efter lite förberedelser kom jag dock till slut iväg till modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Tanken var att eftermiddagen skulle nyttjas till tidtabellsplanering, för att få struktur på godstågsflödet. Men med splittrad grundsyn på flödesstrukturen förblev i princip alla frågor olösta. Det får nog bli en tredje typ av mixad lösning för att få ihop en tidtabell alls. Synd om det ska spricka på en enda front...

Resterande del av själva körkvällen blev mer stimulerande. Ägnade mig åt både körning och tågklarering. Kände mig dock inte helt tillfredsställd med mitt tågklarerande och efter en urspårning på modelljärnvägen och fika övergick jag helt till lokföraryrket. Min efterträdare på tågklarerarfronten lyckades dock inte bättre. En frontalkollision, mild efter nödbroms, blev under kvällen nummer två i raden av olyckor. Men ändå en mycket väldisciplinerad körning som alltid inom klubben.

Under hemvägen gjorde jag mig ingen större brådska. Drog mig till minnes att detta var den första dagen som södra stambanan trafikerades ner mot Malmö sedan stormen, rättare sagt orkanen "GUDRUN", söndagen den 9 januari. Många i sydsverige har ännu inte fått tillbaka sin el. Själv nyttjade väntetiden till att pruta ner priset på ett par specialkryddade varmkorvar. Därigenom fick jag en behagligare bussväntan i regnblött snöfall. Tog bussen via Danderyds sjukhus, för tunnelbanefärd till Anki.

Fredagen den 21 januari 2005: Bjöds en god sovmorgon i Ankis lägenhet. Blandade TV-tittande med sömn och funderingar kring modelljärnvägens kommande tidtabell. Finns en hel del att klura på en tid framöver...

Arbetsdagen blev riktigt gemytlig. När arbetsdagens slut närmade sig blev jag plötsligt danssugen. Smidigt gjorde jag mig iordning för en danskväll till Casanovas på Mälarsalen. Att jag blev en timma sen gjorde mig ingenting. Jag fick ändå dansa av mig ordentligt, trots att jag tycker att bandets musikbild saknar något. Inte den tyngd jag önskar för att få en genomgående dansglädje att presentera. Inte något toppbetyg alltså, även om det finns godbitar i form av god låtsmak. Men det behövs en dimension ytterligare för framtiden, i mitt tycke...

Lördagen den 22 januari 2005: Efter en sent påkommen danskväll till Casanovas, på Mälarsalen, tog Anki och jag nattbussen över till mina föräldrar. Ombord på bussen var det osedvanligt god stämning. Tre yngre killar satt och skojade med en full och pratglad rullatordam. En skojfrisk person som var svår att få grepp om utseendemässigt. Lika lik en man som dam, med en röst som inte heller gav nämnvärda ledtrådar. Men skojfrisk var hon i alla fall, sedan väl grabbarna insett att hon skulle placera sig bredvid... Många var vi som log ett flertal gånger över alla uppkomna samtalsämnen. Främst minns jag diskussionen om vilka instrument damen brukade spela på. Dessa var; Piano, gitarr, dragspel och cittra, upprepade hur många gånger som helst.

Hos mina föräldrar lånade vi bilen enligt överenskommelse. Fortsatte färden hem till mig för några timmars sömn. Vid 09.30-tiden åkte vi för att hämta upp våra medresenärer till danstävlingen i Karlstad. Först Jenny O och sedan Gustav B. Färden fortsatte sedan söderut. I Södertälje inköptes en kopp kaffe, bulle och lite annat tilltugg. I Väse stannade vi för att äta middag, för min del rödspätta. Till Karlstad och Hammarö anlände vi någon gång omkring klockan 15.00. Då hade vi fortfarande ett par timmar på oss till uppvärmning. Positivt hann jag dessutom vila ut en tid på en tjockmatta i träningshallen. Mycket värdefull sömn och vila...

Själva tävlingen bjöd på mycket varierande danskänsla. Första heatet var laddat, händelserikt och en dans som flöt på utan ansträngning. Anki och jag slogs bra mot våra konkurrenter i det stora kryssbedömda heatet om dryga tio par. En trängsel som i någon mån påminde om en utedans. Men semifinalen blev sedan en seg historia. Efteråt är jag övertygad om att dansen var stel, att jag letade saker i musiken istället för att låta dansen leva och plocka det som kom naturligt. Hur som helst kom vi sist i semifinalen. Ingen domare ville ha oss vidare. Synd att jag är så ojämn i min danspresentation. Finalen hade behövt flera av de par som redan åkt ut enligt min dansuppfattning. Till och med den högsta klassen bjöd ett finalheat med namn som vanligtvis bjuder underhållande dans, men som denna afton ej bjöd "dans" av sevärd klass. Hoppas inte bedömningsgrunderna har ändrats såpass att allt dansflyt är försvunnet. Lagom är bäst av allt...

Hemfärden blev avkopplande och gemytlig. Tjejerna sov relativt mycket samtidigt som jag fick tid att samtala med Gustav. Omkring midnatt gjordes det första naturliga stoppet. En nattpause vid Hummelsta vägkrog...

Söndagen den 23 januari 2005: Vid midnatt var vi fortfarande på väg hem från Karlstadstävlingen. Jag, Anki, Jenny O och Gustav B stannade till vid Hummelsta vägkrog. Dels för att tanka och dels för att äta en bit mat. Tillsammans med en varm kopp kaffe njöt jag av en hamburgare, superstar. Härligt god som alltid.

Omkring klockan ett skjutsades alla hem till sig. Eftersom det var ont om stadsparkeringsplatser lämnade jag av Anki vid sin lägenhet och fortsatte med bilen hem till mig. Förblev vaken ett par timmar framför datorn hemma, men somnade gott när jag väl dök i sängen.

Trött segade jag mig sedan upp för att lämna tillbaka bilen och hinna till Anki innan en lägenhetsvisning vid 13-tiden. Ankis föräldrar var också anlitade för att vara lägenhetsgranskningsråd. Själv hade jag inte vågat lova min närvaro, men jag var glad att jag lyckades komma upp ur sängen för detta ändamål. Lägenheten hade en stor mysprägel, fem våningar upp, förgylld av en härlig indragen balkong ovanpå underliggande lägenhet. Om det inte varit för att lägenheten låg i österläge, istället för utlovat västerläge, hade nog Anki lagt ett bud. Ju längre tiden gått sedan visningen, ju mer fäst vid objektet har jag blivit...

Vi fortsatte till Ankis farmor direkt efter lägenhetsvisningen. Där fortsatte lägenhetsutvärderingen. Intryck och besvikelsegrunder diskuterades flitigt. Väl tillbaka i Ankis lägenhet bjöds en stunds TV-tittande, den kultförklarade västernserien "Macahan". Sedan var det dags för middagssömn. Under tiden målade Anki skåpluckor och lagade underbar spagetti med köttfärssås som jag hade att vakna upp till. Ett perfekt sömnavbrott för denna perfekt kryddade måltid. Efter ytterligare lite sömn var jag redo för en arbetsnatt på sydfjärren...

Bortsett från en rad konstiga signalfel, signaler som på olika men närbelägna stationer slog om till stopp eller blinkade mellan grönt och rött för tågen, var det en lugn arbetskväll. Signalfelen kan vara relaterade till atmosfäriska störningar. Signalteknikerna fann i alla fall inte speciellt mycket som gav specifika ledtrådar, bortsett från några enstaka flagor i en av spårskarvarna.

Måndagen den 24 januari 2005: Efter en helt acceptabel arbetsnatt, sydfjärren delad på två man, åkte jag hem för att sova om morgonen. Det dröjde visserligen någon timma innan jag gick och la mig, men jag sov gott sedan. Sov en bit in på eftermiddagen innan jag aktiverade mig. Förberedde mig för en kursstart i Streetfunk.

Med de julklappsträningsbyxor och T-shirt jag fått av Anki, begav jag mig via Stockholm södra till Danscenter, Åsögatan. Laddade upp på Mc Donalds med kaffe, paj och två hamburgare. Anki hann sedan upp mig under min promenad till Danscenter. Kursen var härligt underbart bra. Högt tempo utlärningsmässigt och ingen lek när det gäller uppvärmning. Gissar att jag kommer att bli vigare efter några gångers träning. Men så är tränaren också mycket meriterad från gatudansens San Francisco och streetdancekompaniet "BOUNCE" för att bara nämna något. Stundtals tyckte jag att jag hängde med på de enkla grundövningarna, men lika snart insåg jag hur förlorad jag var. Koordinationsförmågan blir verkligen satt på prov. Helst ska man frikoppla hjärnan i ett simultananpassat totalfokus, enligt min mening... Jag lovar att träna. Kursens pris inbjuder verkligen till just träning... Kanske kan jag nu bli en bättre buggare... Känner mig redan rörligare...

Efter avslutad kurstimma satte jag mig i Danscentrets café. Noterade alla grundövningar i textform och försökte minnas de råd och instruktioner Damon Frost givit. Efter lite lugn och ro fortsatte jag till jobbet för att sova en timma innan starten av min andra arbetsnatt i följd.

Tisdagen den 25 januari 2005: Arbetsnatten blev riktigt lugn. Endast två arbeten att bevaka. Godstågstrafiken var visserligen relativt sen, men med god planering passade det mina arbetsområden utmärkt. Det sista sena godståget fick därtill ytterligare problem i form av lokskada, bara någon minut innan min avlösningstid. Trots sin längd om 640m, stod tåget föredömligt bra placerat, på linjen andra uppspår mellan Upplandsväsby och Skavstaby. Trots att tåget förblev stående ett par timmar, tror jag att förseningarna begränsades till mycket små för övrig trafik. Mycket beroende på att pendeltågen normalt sett möts mellan Upplandsväsby och Rotebro...

På hemmaplan sov jag ut länge. Tog pendeltåget till Sollentuna om eftermiddagen för att möta upp Anki och ta bussen ut mot Vaxmora. Ett villaobjekt hade lockat mig. Mycket beroende på att jag tyckte utropspriset var lågt i förhållande till objektets utseende och läge. Och visst, det fanns mycket gott att säga om objektet, men också två faktorer som jag förstår gör villan svårsåld. Dels den kraftledning, (som jag redan för elva år sedan valde bort att bo nära, och dels den genomfartsled till Vaxmora, (Gustavsbergsleden), som gick invid tomten. Två faktorer som klart motverkar ett njutande utomhus...

Under hemvägen handlade vi i Rotebro centrum. Jag kände för Avocado- och baconsallad. Tyvärr var de dyra avocadona i stort dåliga, så mängden fruktkött blev aningen begränsad. Men gott blev det ändå. Perfekt framför TVn om kvällen...

Onsdagen den 26 januari 2005: Anki åkte som vanligt till jobbet om förmiddagen. Själv hade jag sovmorgon fram till klockan 15.40. En skön tid att starta tjänstgöringen på. Förutom att järnvägen drogs med betydande förseningar, (tidigare ställverksfel, spårledningsfel, växelfel m.m.) var det inledningsvis en ganska trivsam arbetsuppgift. Vände ett pendeltåg med gott resultat i Häggvik, annars inte mycket anmärkningsvärt förrän ett par minuter före avlösning. Då blev jag utskälld av en förare för att prioritera tågen fel. Visserligen ett läge där någon skulle vara förlorare på i stort sett samma villkor, men inte anledning till upprördhet. Men någon ödmjukhet för mitt beslut fanns inte. Jag blev sedan avbytt för rast, men följde med intresse hur sent "klagotåget" skulle bli. Och visst blev det senare än normaltågen i samma situation. Till slut ansågs framförandet vara av sådan nedprioriterande karaktär, att tåget även vid nästa grenstation blev nedprioriterat av min avbytare. Denna gången till förmån för ett X2000 istället för ett pendeltåg. Adrenalin hade jag i alla fall gott om i blodet när jag gick på rast. Kanske inte så mycket beroende på den något överreagerade utskällningen, som det faktum att utskällningen följde på en klart bristfällig förarpresentation. I hans tycke var han nog ensam på sin tron som spårutnyttjare.
   Tyckte det var synd att ett samtal skulle få prägla en stor del av den resterande arbetsdagen. Detta blev dock gottgjort i ett senare läge, när jag själv bedömde att jag varit kort i tonen och snabb att lägga på luren i ett annat förarsamtal. Då ringde jag upp igen och kontrollerade om vi hade hunnit avhandla allt. Och han var mer än nöjd med tidtabellsteknisk förklaring gällande en förbigång Södertälje syd övre. Från den punkten av dagen blev det lättare att arbeta igen. Så mycket psykologi det är i jobbet, trots att man försöker bortse ifrån det...

Åkte om kvällen hem till Anki. Tillsammans såg vi slutet på filmen "Schindler´s list" från år 1993.

Torsdagen den 27 januari 2005: Arbetade ett sent arbetspass och for därefter ut till Nackswinget för att delta på sista timman av den sociala dansen. Där skulle ha varit en trubadur, men han hade med kort varsel ställt in evenemanget pga fotskada eller liknande. Jag hade lovat att låsa efter den sociala danskvällen. Så blev det också. Anki stannade kvar och hjälpte mig att avsluta. Sedan begav vi oss båda hem till min lägenhet för nattsömn.

Fredagen den 28 januari 2005: Efter en natt på hemmaplan tillsammans med Anki, begav vi oss gemensamt in till stan. Själv kunde jag dagen till ära anpassa min arbetstid lite grann till tycke och smak beroende på mitt arbete med ställverksbeskrivningarna. När jag på lite dryg övertidstid hade hunnit så långt jag tillfälligt önskade, mötte jag upp Anki vid centralen. Gemensamt hämtade vi bilen hos mina föräldrar. Stannade ett kort tag, men åkte sedan vidare till Yesterday efter ytterligare ett tidsmässigt kort stopp hemma för iordningställande. BOOGART bjöd på en mycket njutbar och perfekt danskväll...

Lördagen den 29 januari 2005: Anki och jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar vid lunchtid. Vår färd fortsatte sedan med kommunala medel till dansklubben. Ett par timmars givande träning blev det under ledning av vår instruktör Järlefors.

Kvällen bjöd en god och avslappnande fondykväll efter dansen. Det var Ankis föräldrar som bjudit över oss på en mycket välsmakande middag. Lyckades bara sumpa en köttbit. En köttbit som jag till och med var osäker på ifall jag satt på grillspettet. Kände mig aningen senil innan jag fick det korrekta svaret, att köttbiten återfunnits i grytans djup...

Natten spenderades sedan hos Anki...

Söndagen den 30 januari 2005: Efter en natt i Ankis lägenhet bjöds lägenhetsvisningar mitt på dagen. En lägenhet vid Mariatorget som inte alls föll mig i smaken. I väntan på nästa visning avnjöts en semla på 7-eleven vid Linnégatan. Samma gata som sedan bjöd på min lägenhetsfavorit. En underbart välplanerad och mysbetonad lägenhet. Enda nackdelen för Anki var den medelstora, något lilla balkongen. Perfekt för utevistelse, men för liten för merparten av växter...

Om kvällen begav Anki och jag oss till Rotebro. Vi nyttjade den nya kombinerade vatten- och gångtunneln under E4 under vår promenad hem. Visserligen en genväg fortfarande, men en något försämrad sådan sedan industrilokalerna längs vägen blockerat den forna promenadvägen med en inhägnad och olämpligt placerade staket.

Måndagen den 31 januari 2005: Hade en tidig tillbytt tur för att om kvällen kunna njuta av Streetfunkkurs. En streetfunkkurs som bjöd moment som var riktigt svårbeskrivna i ord. En sysselsättning god som någon vid danscenters café. Stannade där en längre tid, men var fortsatt fylld av energi och aktivitetssökande. Gick en promenad på Söder, ivrigt funderandes på om det var någon som var sugen på frukt och en påhälsning. Fann ingen som var lika aktiv som jag, varpå jag åkte hem med lämpligt pendeltåg...

Tisdagen den 1 februari 2005: Åkte till jobbet efter en liten sovmorgon. Var på jobbet i rätt tid, men höll ändå på att missa samlingen. Krävdes lite mobiltelefonkontakt för att få vetskapen att jag låg före resterande del av gruppen på väg ut till ett antal olika ställverk i regionen. Men ganska snart var jag återförenad med den övriga fårskocken. Gemensamt besökte vi först Spånga ställverk 59, därefter Jakobsbergs ställverk 65 och slutligen Kallhälls ställverk 85. Riktigt nyttigt att få lokalmanövrera på plats och göra i princip samtida åtskillnadsanalyser. Behövde verkligen uppdatera mina kunskaper i ställverksteknik. Halvt om halvt bortglömda sedan de glada utbildningsdagarna i Ängelholm 1999.

Efter själva studiebesöken avnjöt vi en god lunch på en Kallhällsrestaurant. För min del blev det en pizza som mätte enorma mått. Inte så stor som den pizza jag försökte få i mig i Karlskoga efter en Karlstadstävling, troligtvis år 1994 eller liknande.

Var om eftermiddagen åter på jobbet, bland annat för att njuta av friskvårdstid. Införskaffade samtidigt utrustning till streetfunkdansen i form av knäskydd. Inom ett par veckor ska vi utöka dansen till att pendla mellan golvet och upprättstående positioner. Kommer att bli tufft...
   Efter avslutad friskvårdstid fick jag en kortare tids normal stationsmanövrering att njuta av. Direkt efter jobbet mötte jag upp Anki utanför "Stadium", där även hon införskaffat knäskydd av samma sort och kvalité. Kvällen spenderades sedan hos Anki...

Onsdagen den 2 februari 2005: Relativt kort efter uppstigandet hemma hos Anki, åkte jag ut till Sundbyberg för en utbildningsdag i "BASUN". Ett programverktyg som ska lätta upp vår kommunikation och informationsspridning både internt och externt gällande de trafikledningsproblem som löpande uppkommer. Det kan vara rapportering om alltifrån enskilda tågs haverier till rena spårfel och spåravstängningar som drabbar mer än ett tåg. Själv tror jag mycket på denna rapporteringsform och arbetsverktyg...

Direkt efter kursens slut åkte jag in till city för att göra ett byxinköp. Kände att jag behövde ombyte efter dagens kommande tävlingsförberedande kursomgång, den första i ordningen. Mycket bra och god träning förverkligad av våra goda kursledare Jonas och Elli. Efter kursens slut. Anki följde sedan med mig hem. Jag var i stort behov av att sortera tvätt. Förberedelser nödvändiga inför tvättandet före Ö-vikspackandet, till stundande dansmara...

Torsdagen den 3 februari 2005: Startade dagen med tidig tjänstgöring och endast en halvtimmas sovmorgon. Satt åter igen på "uppsalaplatsen" och hade en bra trafikledningsdag. Detta trots att man i rusningstid får vara nära nog förberedd på allt i spårutnyttjandehänsyn. Uppsala kräver nästan totalt focus från arbetsdagens start och fram till ca 08.20. Därefter kan man normalt sett koppla av en aning. Men vid det laget har jag redan hunnit göra ett antal förplanerade spårändringar, för att i mitt tycke ha en chans att göra ett bra och fungerande jobb. Med de ändringarna gjorda trivs jag faktiskt bra med "Uppsalapysslet". Men det kräver i princip att tågen i det övriga bevakningsområdet går prickfritt, mellan Avesta-Krylbo och Uppsala. Om man ska börja flytta tågmötesplatser riskerar Uppsalafocus att gå förlorad, kanske i viktiga skeden...

Direkt efter jobbet åkte jag hem. Med ett par minuters minusmarginal proppade jag tvättmaskinerna fulla. Hann perfekt med att hänga tvätten före avfärden till den sociala danskvällen. En trevlig danskväll, även om jag många gånger kände mig odansant i mitt laddande inför den stundande Ö-viksmaran. Men laddad och motiverad inför den stundande packningen var jag i alla fall vid hemkomsten. En hel del nattligt packande...

Fredagen den 4 februari 2005: Efter en natt fylld av packande och kort nattlig sömn, gick jag upp strax före 04.30. Smörgåsarna var redan iordningställda och packningen i det närmaste klar. Avfärd med första morgonpendeln, efter en promenad till stationen. Hade inledningsvis en pendlande känsla av magont, men några egentliga problemorsaker kunde jag inte finna. Efter en kopp kaffe vid centralen och en bra plats i bussen gick orosmomenten över. Kanske var det trots allt någon form av "resfeber"? Kaffet och mina smörgåsar gav mig en bra start på bussfärden upp till Örnsköldsvik.

Lunchuppehållet, strax norr om Gävle (Hacksta), kändes lite väl tidigt. Trots att jag från jobbet är van vid tidiga lunchraster, kände jag bara ett fikasug. Det fick därför bli ytterligare en kopp kaffe och en god semla. Mat kändes inte alls lockande.

Resan fortsatte lika bra som den börjat. Varvade lite XML-läsning med sömn. Väl framme i Ö-vik inledde Anki och jag en fruktinköpsrunda tillsammans med Jenny T. Blev i samband med detta bjuden på dagens andra semla, av just Jenny T. Direkt därefter unnade vi oss en middagssömn, efterföljt av en dusch och iordningställande inför kvällens dans.

Från hotellet tog bjöds vi traditionsenligt bussfärd upp till "Parken". BOOGART, BLENDER och CASANOVAS stod för kvällens musik. BLENDER och BOOGART höll en bra och jämn musikalisk presentation, men förutom ett par ljusglimtar fanns mer att önska i form av låtval och ljudbild hos Casanovas. Någonting saknades, eventuellt i närheten av basregistret. Det blev aldrig någon riktigt tändande musikkänsla i jämförelse med höjdarbanden på scenen. Personligen var jag i och för sig också lite trögstartad. Det var först vid 23-tiden som jag började njuta av dansupplevelsen på allvar. Tillsammans med den måltid, en rejäl portion Lasagne, frukt och vatten, överlevde jag kvällen riktigt bra. Det var riktigt härligt att åter igen vara i Ö-vik, även om inte alla visade den dansgnista man brukar möta under dansmarorna...

Lördagen den 5 februari 2005: Efter en skön hotellnatt tillsammans med Anki, steg vi upp vid elvatiden. Frukosten serverades enligt överenskommelse till klockan 12.00. En underbar lyx. Denna gång såg jag tidigt till att lägga beslag på ett par pannkakor. Det var som bekant den största missen under höstens mara, att pannkakorna båda dagarna hann ta slut. Ett misstag som inte fick upprepas.
   Efter frukosten blev det åter igen dags för lite sömn. Anki var något piggare och inhandlade ny frukt efter endast en kortare tids middagssömn. Själv blundade jag mer än gärna till klockan 15.30, eftersom tiden denna mara ändå var lite väl knapp för badhusbesök. Efter sömnen var det dags för dusch och iordningställande. Bussen avgick klockan 16.00 upp till "PARKEN" och den middag som traditionsenligt serverades. En middag som var gångbar och nödvändig bukfylla, men kanske inte den godaste smakupplevelsen med tanke på att maten baserades lite väl mycket på oliver.

Även denna kväll inleddes dansen och musiken med delar av ett favoritband från början av 1990-talet. "SNACKS" återuppstod till viss del och spelade flera gamla godingar. De var egentligen det första bandet som vågade spela ungdomsvänligt, det som vi alla älskar vid detta laget. Hårdrock m.m. Denna musikblandning bäddade verkligen för den perfekta dansupplevelse dansmaran blev. Passionerad dans baserad på oerhört mycket lek med rytmer, fotarbete och känsla. Fick en hel del tidigare omöjliga stegkombinationer att sitta helt naturligt denna danskväll. Jag brydde mig inte speciellt mycket om hur det såg ut. Litade på att det såg lika bra ut som jag hade roligt. Därtill fanns det gott om favorittjejer på plats, och dessa vet jag uppskattar variation och lite galenskap. Redan tidigt om kvällen visste jag att dansupplevelsen skulle sätta sig i benen för ett par veckors tid. Man brukar mer eller mindre sväva på dansmoln när man kommer hem utmattad från en dansmara...

Nio timmars dans till trots, danskvällen och dansnatten gick snabbt. Att man inte hann dansa med speciellt många var ett igenkänt fenomen. Men många favoritdanser med Anki, Jenny, Kajsa, Sara , Elin mfl visade alla en underbar dansförmåga. Min överlevnad säkrades trots all utmattning, även denna kväll, av bananer, clementiner och snickers. Allt spetsat med vanligt vatten. Själva saltbehovet fick man skämta sig till. Gemensamt med en av mina favorittjejer kom vi fram till att respektive partner alltid kund bjuda på lite salt. Lagom nära varandras halsar var det bara att ta för sig, rent teoretiskt i alla fall... Kanske inte lämpligt att slicka var partner på halsen "??!?!?!", hur lockande det än må vara...

Söndagen den 6 februari 2005: Bussfärden till hotellet var även denna fylld av god stämning. Många trötta och utmattade, men vad jag förstår riktigt nöjda. Inbillar mig att det var få som inte kunde tänka sig ytterligare en mara. Själv hade jag gärna fortsatt efter några timmars sömn.

Eftersom både Anki och jag packat ihop det mesta om natten, kunde vi båda njuta av nattsömn till klockan 09.10. Då duschade vi, plockade ihop det sista och gick ner till den andra hotellnattens underbara frukost. Tillsammans med Jenny T tog vi det lugn, matnjutandes med smörgåsar och pannkakor m.m. till dess det var dags att packa bussen full och ge oss av.

Bussresan bjöd på en oerhört stor dos av god stämning. Stundtals hade jag nästan träningsverk i magmusklerna efter allt skrattande. Samtalsämnena varierade stort och behandlade allt ifrån "400m häck" (eller rättare sagt en medresenär som befarade att allt dansande gjort hennes häck större när det krävdes att stiga över alla korslagda ben i bussgången) till "hämttoa" (eller närmare bestämt "skitbussen" som komplement till bokbussen, att åka runt till landställen för dem som inte gillar sina utedass...). Det sistnämnda härhörde till ett samtal grundat på utpekandet av mitt landställe utanför just Ö-vik. Även skämt om mobiltelefoner, slumpvisa telefonnummerslagningar istället för nummerbyten mellan nyfunna vänner förekom. Det ena roande "spånandet" efter det andra avlöste varandra.
   Under resans inledning beundrades Botniabanans kommande järnvägsdragning. Tror det kommer att bli riktigt vacker sträckning i trakterna av Örnsköldsvik.

Efter hemkomsten till Stockholm gjorde jag ett par timmars utflykt hem. Senare om kvällen åkte jag över till Anki för att tillbringa kvällen tillsammans med henne...

Måndagen den 7 februari 2005: Efter Ö-viksmaran var det skönt att ha en ledig dag. Gick dock upp tidigt hemma hos Anki för att närvara på den lägenhetsvisning hon hade inplanerad omedelbart före sin avresa till Göteborg. Efter visningen gick jag åter till sängs. Om eftermiddagen kunde jag njuta lugn och ro i Ankis lägenhet. Så småningom begav jag mig till södermalm med tunnelbanan. Streetfunk-kursen på Danscenter blev i vanlig ordning mycket givande. Men efteråt, nere i omklädningsrummet, hade jag inte mycket hum om vilka övningar vi gjort. Satte mig omedelbart för att skriva ner stödanteckningar. Men av ord blev det föga. Fick bara ur mig lite streckgubbar. Några illustrerande armrörelser, andra benrörelser. Fortsatt nollställd insåg jag att det var dags för en dusch. Jag visste ändå inte vilka armrörelser som skulle paras ihop med motsvarande benrörelsestreckgubbar.
   Efter duschen satte jag mig som vanligt i danscenters caféhörna med min dator. Efter lång tid av tankeverksamhet hade dansbilderna klarnat något. En hel del ord hade tillslut också kommit på pränt, allt detta helt och fullt tack vare mina direkt nedskissade streckgubbar...

Innan jag lämnade danscenter och caféet hann jag prata med Anki. Hon hade hunnit påbörja sin lägenhetsbudgivning, men var ännu osäker på vilka hon hade att tampas emot... Samtalet fortsatte senare om kvällen, sedan jag hunnit handla hem lite nattsmörgåsar och pålägg till Ankis lägenhet, där jag också spenderade natten.

Tisdagen den 8 februari 2005: En av de lugnaste arbetsdagarna på länge. Detta trots att jag hann skissa upp och förbereda mig för en stor mängd förseningar på Nynäsbanan om eftermiddagen. Förseningar som vi räddades undan sedan man ställt in tåget med förseningsorsakande problem. Med andra ord en trafikstörning som i slutänden gav mig viss arbetslättnad, bortsett från lite ovanliga växlingsrutiner i Västerhaninge...

Onsdagen den 9 februari 2005: Njöt en sovmorgon i hemmet. Därefter en normalt genomförd arbetsdag, förhållandevis lugn utan nämnvärda fel. Enda bekymmersamma punkten är en av trafikutövarnas problem med att kräva mer än de ska, att inte låta oss se till trafikens bästa. Ovärderliga tåg som anses bli åsidosatta hela tiden, hur mycket man än prioriterar och håller fram dem. Bara att sucka var gång ett "brev" dyker ner i hemmets brevlåda...

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem till min egen lägenhet. Anki fortfarande kvar i Göteborg.

Torsdagen den 10 februari 2005: Efter en liten sovmorgon på hemmaplan åkte jag in till jobbet. Hade en oerhört inspirerande trafikledningsdag. I princip allt lyckades, till och med eftermiddagstrafiken på den störningskänsliga Katrineholmsbanan. Genom ett flertal välplanerade högerkörningar kunde alla tåg rulla optimalt. Luckor mellan sena X2000-tåg nyttjades optimalt och den ena tillfredsställelsefaktorn efter den andra blev verklighet. En dag jag verkligen njöt av i stort sett allt...

Om eftermiddagen hann jag en sväng över till Ankis lägenhet. Läste lite XML innan jag begav mig till dansklubben för en social danskväll. Det blev en fartfylld tillställning. Hann dansa med många av dem jag önskat dansa med, men inte så många gånger som jag ville. Tiden räckte inte till. Flest danser fick nog Jessica, som redan i förväg annonserat att hon skulle dyka upp. Perfekt med tanke på det tempo som Berra spelade, (trots att det var genomsnittsmässigt lugnare än vanligt). Jag var helt slut efteråt och summerade känslan med begreppet: "En lekfull fortsättning på Ö-viksmarans experimenterande med dansanta medel...". Min förningslekfullhet gjorde att jag varnade de flesta för att jag inte längre var säker på vad som var bugg och hur det skulle utföras. Oavsett hur det såg ut, hade jag och de jag dansade med urskoj... (tror det i alla fall...)

Efteråt stannade Gustav, jag och Erika kvar för en långdragen och härlig bastukväll. När vi sedan kom till slussen var det en bra bit inpå fredagsmorgonens första timmar. Nattbuss hem var det enda gångbara alternativet sedan tunnelbanan och pendeltågen slutat gå.

Fredagen den 11 februari 2005: Natten inleddes med bastu på dansklubben och därefter nattbussresa via Odenplan. Efter en promenad till S:t Eriksplan fortsatte färden hem till min efterlängtade sköna säng. Efterlängtad trots att jag inte kom i säng direkt efter hemkomst...

Efter en skön sovmorgon i mitt eget hem aktiverade jag mig i mitt tågobservationsregister från 80- och 90-talets glada dagar. Har återupptagit tankarna på att omvandla mitt gamla "QA-register" till ett XML-baserat register, anpassat till dagens teknik. Vi får se om jag kommer att nå ända fram. Har ännu ett par bokkapitel att plöja igenom för att skapa ytterligare ämnesförståelse. Hade motsvarande tankar för ett par år sedan, men då kom jag inte ända fram till fullständig XML-förståelse...

Eftermiddagen spenderades på jobbet. Avnjöt en ganska normal och trevlig arbetstur, lagom fördelad mellan Uppsala- och Nynäsplatsen som bevakningsområden... Det var egentligen först strax före hemgång som det började bli "hett" om öronen. Två varmgångslarm, varav det senare på det minst lämpliga tågen av dem alla. Ett 721m långt godståg fick ett lågnivålarm på axel 71 och axel 80. Bara tanken på att vandra hundratalet meter längs tåget i mörker och räkna hjulaxlar gjorde mig trött. När jag valde uppställningsplatsen visste jag att Gnesta station inte skulle räcka till för att uppfylla alla trafikeringsönskemål. Tyvärr missade jag en normalt betydelsefull parameter i sammanhanget, vilket fick till följd att ett pendeltåg till Gnesta blev särskiljt lidande. 16 minuters försening till Mölnbo och 27 minuter till Gnesta. Men trots detta tyckte jag att resten gick enligt mina uppskissade planer. Nämnas kan också att pendeltåget trots detta kunde starta sin återresa mot Södertälje tidtabellsenligt. Informationen hölls också på ett riktigt gott plan...

De sista timmarna på kvällen spenderades hemma hos Anki. Återseendet var mycket trevligt, efter hennes återkomst från kursresa till Göteborg under veckan som passerat.

Lördagen den 12 februari 2005: Vaknade upp med Anki vid min sida omkring klockan 09.00. Väckningen var inte ställd förrän ca 10.20, men piggheten gjorde att vi båda steg upp. Med frukost, TV och en bok passerade förmiddagen snabbt. Vid 12-tiden begav jag mig iväg till ett hotell i Nacka för Nackswingsmöte. En trevlig tillställning med både lekfullhet och djupa vettiga diskussioner. Jag förstår verkligen lyckan av att ha en såpass tolerant och jordnära dansklubb förgyllandes fritiden...

Om kvällen övergav jag övriga mötesdeltagare för att själv åka till jobbet. Inledde med en dryg timmas sömn som uppladdning inför mitt kommande och stundande nattarbetspass på Västeråsplatsen. Inledningsvis var allt lugnt, men mitt i en välplanerad förbigång mellan ett nattåg och ett pendeltåg gick någonting snett. Befarade först en påkörningsolycka när mina klockningar av de bägge tågen visade på oroväckande rörelsemönster. När de båda tågen nästan var ikapp varandra ökade helt plötsligt avståndet igen. Jag hann till och med ta fram en checklista (för olycksrapportering) innan nattågets information om stopp i höjd med Kallhäll station blev känd. Rökutveckling orsakat av ett element i kontakt med en väska var orsaken. Innan ordningen på banan var helt återställd hade en lång rad frågor angående incidentrapporteringen hunnit framkomma. Eventuellt värdefulla händelserapporter inför framtiden.

Söndagen den 13 februari 2005: Efter en arbetsnatt som till slut blev riktigt lugn, fylld av dagboksskrivande, åkte jag hem för att sova. Motionerandet av växlar hade varit riktigt befogat, för det låg redan mer än en decimeter nysnö på stadens gator. Bussen hade nästan svårt att ta sig fram på sina ställen. Riktigt praktfullt vacker kramsnö prydde allt, i samma grad som de stora snöflingorna som tätt dalade ner från skyn...

Efter att ha blivit varmt välkomnad av Anki somnade jag sedan gott under förmiddagen. Efter att Anki gått upp borrade jag mig ner under två tjocka täcken, underbart njutande av tillvaron. När anki vid lunchtid gick ut för att handla började jag vakna till. Gick upp och tillbringade ett par timmar i vaket tillstånd framför TVn. Sedan ytterligare middagssömn under samma dunmängd. Om kvällen god mat, nybakat bröd och annan lyx framför TVn och "Fame Factory". Sedan en arbetsnatt på sydfjärren som i mångt gick ut på att motionera växlar och värma de som inte fungerade tillfredsställande. Snön fortsatte att falla även denna natt.

Måndagen den 14 februari 2005:Efter arbetsnattens slut pulsade jag ut i ytterligare ett lager nysnö. Snöfallet mildrades under dagen och övergick i töväer i innerstaden när jag hade sovit ut och åkt till city för att göra ärenden. Betalade bland annat skidresan. Skyndade sedan vidare till Gallerian, där jag tänkt inhandla någonting gulligt till Anki. Men det jag sökte fanns inte att få, så det fick bli underbart välsmakande geléhjärtan istället för att fira "Alla hjärtans dag". Hann i stort sett fram till Stockholm Danscenter till den tid jag avtalat möte med Gustav. Tyvärr var han upptagen med problemlösning över telefon. Vår timmas förberedelsetid gick därmed om intet, även om det gjorde mig gott att hinna läsa igenom mina anteckningar ett par gånger. Själva lektionen i streetfunk var sedan hur rolig som helst. I princip gick vi igenom vad vi hade hunnit lära oss tidigare. Därtill ytterligare smånyheter för att ringa in träningsslingan.

Hade fortsatt gott om energi när vi dansat färdigt. Var lite vilsen ifall jag skulle hem till mig, hem till Anki eller hem till någon annan. Det slutliga valet blev att åka hem till Rotebro. Fick under kvällen ett trevligt SMS som antydde att Anki var vid gott mod, trots att hon blivit tvingad av hästen för första gången sedan hon återupptog ridandet för något år sedan...

Tisdagen den 15 februari 2005: Spenderade sovmorgonen på hemmaplan. Först om eftermiddagen åkte jag in till jobbet för att arbeta. På vägen hem till Anki stannade jag till för att fika, läsa och äta en semla. Anki var ändå ute på styrelsemöte och styrelsemiddag. Under de sista hundratalet metrar hem till Ankis lägenhet förundrades jag över den effektiva snöröjningen som pågick. En väghyvel, en stor traktor med gruvliknande dimensioner och en liten plogmaskin samarbetade för att få ihop en bred och hög snösträng mitt i vägen. Om natten kom sedan en snöslunga, kopplad till den största grävmaskinen, som förde över all snöt till ett tåg av lastbilar. Att fylla ett lastbilsflak tog under två minuter. Stora volymer bortfraktad snö, säkerligen ett tiotal lastbilsfärder bara för Ankis lilla kvartersbit...

Onsdagen den 16 februari 2005: Njöt en dagsarbetstur som slutade lagom för att jag skulle hinna till tävlingsförberedande kursen på Nackswinget. Mötte Anki på bussen ut till Ceylon. Själva danskänslan var inte speciellt uppiggande. Både Anki och jag var riktigt sega och trötta. Kanske att vi tände till lite under ett riktigt tävlingsträningsmoment, men det var inte mycket mer... Relativt direkt efter kursens slut åkte vi hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 17 februari 2005: Tog bussen tidigt från Anki. Hade en perfekt och kort morgonarbetstur. Hann hem en liten sväng innan det var dags att fortsätta färden ut till Märsta. Där gick vi under kvällens lopp igenom den sista delen av dansklubbens räkenskaper. Revisorsarbetet fungerade bra. Hann till och med göra lite nytta i hemmet innan det var läggdags...

Fredagen den 18 februari 2005: Hade en ramtur, dvs ingen förutbestämd arbetsplats eller arbetsuppgift. Hade därför ställt väckarklockan ca två timmar innan jag skulle vara på jobbet, detta för att hinna ringa och med god marginal höra om jag behövdes alls. Fick ett relativt omedelbart svar, att jag kunde ta den semesterdag jag önskade. Helt perfekt i och med att jag hade perfekt energi för att både tvätta och städa. Till och med diskberget försvann effektivt, trots att jag även tillät mig lite middagssömn mellan alla hushållsuppgifter. Om eftermiddagen ägnade jag mig dessutom åt korrekturläsning av en väns kommande tidningsinslag. Detta gjorde visserligen att jag kom till Mälarsalens dans omkring en timma sent. Men det gjorde inte så speciellt mycket. Jag hann bli trött ändå.

Lördagen den 19 februari 2005: Efter danskvällens slut på Mälarsalen, en bra sådan till Wahlströms, skjutsade jag Jenny T och "Nannis" till deras respektive övernattningsställen. Sedan fortsatte jag hem för att förbereda den kommande tävlingen. Efter ett par timmars sömn hämtade jag Anki i stan vid 09.30-tiden. Färden till Västerås var fylld av duggregn och snömodd på vägarna. Främst i den vänstra motorvägsfilen, naturligtvis. Vi gjorde ett kortare stopp vid godisaffären i Hummelsta, eftersom det vid anländandet endast var åtta minuter kvar till öppnandet.

Tävlingen i sig gick ganska medelmässigt. Första heatet kändes aningen stelt. Nästa var roligare, men om det var speciellt levande vet jag inte. Hur som helst blev det plats 14 av 27. Hade nog inte pacerat oss bättre om jag själv varit domare. Det ska kännas riktigt bra när det går bra, helt enkelt.

Om kvällen lagade vi iordning färs pasta och köttbullar. Under middagen halkade vi in i filmen "Anne Franks dagbok" som under kvällen gick på TVn. Gick därefter till sängs tidigt, redan strax efter klockan 22.00, riktigt trött...

Söndagen den 20 februari 2005: Gick upp redan 05.20 för att åka in till jobbet. Sedan fredagskvällen hade banverket annonserat ett stort behov av extra personal för att omgående kontrollera växlarnas tungkontrollkontakter, i de fall nya typen tungkontrollkontakter fanns installerade på respektive station. När jag väl började mitt övertidsarbetspass, hade dock alla stationer på sydfjärren kontrollerats. På norrfjärren fanns ännu ett par stationer med nya tungkontrollkontakter obesiktigade, bland annat min hemstation Rotebro. Vid dessa stationer fick konsekvent första tåg efter växelomläggning hålla sth 40km/h genom hela stationen genom muntlig ordergivning vid infartssignalen.

Jag hade nog bäst tur av oss som var extrainkallade, för jag fick överta en riktig och vakant tur på sydfjärren. Där hade jag en lugn och klart normalare förmiddag än jag räknat med och laddat för. Mitt arbetspass varade fram till klockan 15.00 då min avlösningstur kom. Vid det laget, en timma senare än normalt för en söndag, hade jag också fått förstärkning. Hur som helst, jag lämnade jobbet riktigt nöjd och laddade för en danskväll utanför Västerås, vid Lagår´n, Skultuna.

Förutom lite sömn på pendeltåget hem, hann jag med ca femton minuters total och underbar sömn i min härliga säng. Sedan var det dags för iordningställande och färd över till Caisa och Pelle. Anki hade tidigare mött upp mig inne i stan och var med mig under både pendeltågsfärden och färden via Caisa och Pelle, vidare till Skultuna. BOOGART var tyvärr sjuka och ersattes med SOUND EXPRESS. En viss besvikelse, men Sound express spelade klart över den förväntade nivån, om än lite väl ljudstarkt.

Hemfärden gick utan problem. Omkring midnatt var vi hemma, perfekt för en tids god sömn.

Måndagen den 21 februari 2005: Gick upp tidigt om morgonen. Dels för att lämna tillbaka bilen och dels för att åka in till jobbet och tjänstgöring där. Hade en perfekt kort morgontur som helt igenom var en njutning. Fick indikationer på att en trafikstart med SJs nya tvåvåningståg var nära förestående. Med stor sannolikhet skulle premiärturen för allmänheten (dit jag räknade mig) avgå påföljande dag klockan 09.55 från Stockholm C mot Eskilstuna. Lockande som sådant...

Innan kvällens streetfunkkurs hann jag hem ett par timmar. Under kurstiden hade vi vikarie. Manne körde en hel del "Lockinginspirerad" dans. Ingen direkt uppvärmning, utan direkt in på hårda stegkombinationer osv... Intensivt och väldigt givande, även om det blev ytterst svårsammanfattat i nedtecknad form.

Efter kursens slut tog jag pendeltåget hem, i lagom tid för lite avkoppling innan läggdags...

05-01-02, Söndag

Arbetsnatten bjöd på ett utsökt tillfälle att komma ikapp med dagboksskrivandet. Ytterst få tåg att bevaka, inga arbeten ute och en avkopplande tillvaro. De flesta svenskar har nu kunnat erbjudas hemfärd från Thailand och andra tsunamidrabbade områden vid Indiska oceanen. Så sent som igår saknades drygt 3500 svenskar. Att dansklubben har skänkt 10.000 kronor till röda korset gör mig stolt. Jordbävningen och Tsunamin kommer garanterat att prägla även denna dags nyhetssändningar, en vecka efter katastrofen... Snart ska jag hem och sova hos Anki. Min avlösning beräknas komma omkring klockan 07.00.

Söndagen den 21 november 2004: Mellan mina nattarbetspass sov jag ordentligt. Men utöver det hann jag med en del städade...

Måndagen den 22 november 2004: Hade en perfekt arbetsnatt. Inte helt lugn, men såpass att jag hann avverka allt som låg mig till last. Hann deluppdatera ställverksbeskrivningarna och fylla i semesteransökan inför år 2005. Trafikledningen av den sydliga regionen utfördes på ett mycket tillfredsställande sätt, kanske mycket beroende på att jag inte hade ett enda arbete ute på min bandel.

Efter hemkomsten diskade jag av det sista innan jag gick till sängs. Sov och städade vidare efter ett par timmars sömn. Handlade sedan innan jag tog emot min vän Hillbo till besök. En utförlig modelljärnvägsgenomgång följdes av en trevlig fikastund. Jenny var vid detta laget på besök för andra gången. Det första besöket gjorde hon redan under hösten 2001.

Tisdagen den 23 november 2004: Hade en lång dag- och kvällsarbetstur. Kom in till trafikledningen lagom till en någorlunda ordning. Annars hade det varit en natt och morgon med svår blåst och snöfall. Jag fick visserligen ta emot larmet om nedblåst träd och ett tåg som nätt och jämt klarat sig undan detta. Endast kört in i ett par grenar i trakten av Mölnbo. Om det inte varit i samband med min rast, hade jag fått kämpa med enkelspårsdrift en bra bit inpå kvällen. Men jag fick trafikleda de bästa och minst drabbade bandelarna. Stannade dock kvar en stund för att genom övertidstjänstgöring hålla en hög beredskap och kapacitet för att stävja oordningen. Sent om kvällen åkte jag över till Anki...

Onsdagen den 24 november 2004: Hade bytt arbetstur och kunde därigenom njuta av en ledig dag. Sov hos Anki. Under hemfärden passade jag på att klippa mig i Sollentuna centrum. Handlade sedan och såg till att beställa Teliapoängspresenter. Om eftermiddagen tog jag emot Jonas och "Blomman" på besök. Efter en stunds fikande och modelljärnvägsförevisande, tog vi "Blommans" bil ut till modelljärnvägslokalen i Vallentuna. Digitaliseringen visade verkligen sina fördelar. Bjöd på en trevlig analys av fördelar och nackdelar. En mer intensiv körning med fler tåg, men samtidigt klart mindre tid för växlingsrörelser. Olika yrkesroller behövs onekligen för att klara av en kapacitetshöjning. Inte minst i form av växlingsledare. Kanske även en viss ombyggnad kan bli aktuellt, även om det är viktigt att behålla trånga sektioner just för utmaningens skull.

"Blomman" bjöd även hemfärd i sin bil. Onekligen skönt att bli hemskjutsad, även om jag samtidigt hade möjligheten att istället åka över till Anki. Men nu fick det bli en kort natt i min egen säng...

Torsdagen den 25 november 2004: Jag var piggare än förväntat när jag begav mig iväg hemifrån för ett tidigt arbetspass. Ett bra arbetspass med hanterbara förseningar och fordonshaverier p6aring; rätt plats i Västerhaninge. Tvingades dock neka ett arbete längs mitt bevakningsområde. Upplevde och bedömde att arbetsbegäran höll en alltför låg säkerhetsnivå. Lokalkännedomen verkade i princip obefintlig och begäran om arbete utfördes inte på ett järnvägsmässigt korrekt sätt.
   Efter påläsning och betydligt mer platskännedom beviljades arbetet ett starttillstånd av min efterträdande kollega.

Om eftermiddagen hann jag sova lite middag innan det var dags att åka till dansklubben. Jag och Jenny T hade kvällens musikvärdskap. En mycket lyckad blandning skulle det visa sig. Även denna gång fick vi olika doser av positivt beröm. Saker som påpekades under efterföljande veckor.

Jag stannade sedan kvar för att bada bastu och städa. Hemfärden företogs sedan under natten.

Fredagen den 26 november 2004: Vid hemkomsten varjag för trött för direkt tvättande av kläder. Sov istället och gick upp före klockan sju för maskintvättsinläggning. Sov vidare och hängde efter ett par timmar upp tvätten i torkskåpen. Åt frukost, satt med datorn och vek sedan tvätten. Packade inför tävlingshelgen i Göteborg och begav mig sedan kort förbi jobbet för att erövra grafer. Efter att ha hämtat SJ-biljetterna mötte jag Anki utanför Big Burger.

Efter att ha fått en hamburgermeny i en påse, kunde Anki och jag förbereda oss för avfärd mot Göteborg med tåg 180. Ingen omedlbar påstigning medgavs, men maten var relativt varm ändå när jag väl fick tillfälle att avnjuta den. Tillsammans med två tonårstjejer och deras mor hade Anki och jag en egen djurkupé för oss själva. Redan till Västerås hade vi kört in åtta av nio minuters försening. Mycket starkt jobbat. Troligtvis tack vare sena pendeltåg från Stockholm C. Ett pendeltåg som måste ha hamnat efter oss, trots vår direkta försening.

Ombord på tåget avnjöt jag förutom min hamburgare, även en kopp kaffe och lite choklad. Den enkla bistron bjöd på trevlig personal. En go tjej som dock saknade tillgång på växelpengar. Jag såg till att hon fick fyrtio kronor i växel, efter lite trixande. Hon blev förtjust över mitt engagemang och kallade mig vid ett senare tillfälle för en räddande hjälte.

Väl i Göteborg tog Anki och jag bussen ut till min syrra och hennes familj. Vi bjöds på en gemytlig kväll med tacomat framför TVn. Därefter njutbar sömn...

Lördagen den 27 november 2004: Vi gick upp relativt tidigt. Det var skönt att vakna upp hemma hos syrran och få frukost och skjuts till tävlingshallen. Det blev en trevlig tävlingsdag som till slut förde oss ända till final. Jag tror att själva finalprestationen blev aningen blek, men en sjätteplats kändes ändå riktigt bra.

Tillsammans med Jenny O och Gustav gjorde vi oss i ordning i omklädningsrummet för en gemensam middag tillsammans med ytterligare ett antal klubbkompisar. En taxi beställdes, en taxi som tog god tid på sig fram till oss. Vi hann försöka ringa taxibolaget ytterligare en gång, men utan att ens komma fram. Hur som helst kom vi fram till vår Thailändska restaurant på utsatt tid. Placerade mig trivsamt mellan Anki och Jenny O. Avnjöt en spännande fisksoppa på cocosmjölk. Därtill någon form av kötträtt som huvudrätt. Minnet sviker... Efter middagen tog vi taxi tillbaka till tävlingshallen. Denna gång för att avnjuta en underbar danskväll till ZLIPS. Jag njöt av dansandet, även om jag inledningsvis hade aningen ont i magen. Men mitt illamående gick snart över. Möttes av en konstig blandning av intryck. Allt ifrån att bli nobbad vid uppbjudande till att bli omtalad som livets- respektive kvällens- absolut bästa dansare. Anki bjöd också på bra dans. Undrar om inte den nobbande tjejen missade något?

Söndagen den 28 november 2004: När danskvällen var slut så tog vi oss en promenad till spårvagnen. Detta efter lite klädbyte och rejäl påklädnad. Göteborgsnatten var aningen kylslagen. Efter spårvagnsfärden till Göteborg central avnjöt vi varsin hamburgare. Jag var vrålhungrig och behövde energi. Därefter tog vi oss till busstationen vid Heden. Inväntade troget nattbussen. Fyrtio minuters väntan passerade relativt obemärkt förbi trots allt. Mycket beroende på att bussen kördes fram drygt tjugo minuter före avgångstiden 03.40. Detta gjorde oss mycket gott. Kopplade av såpass mycket att vi båda somnade. Vaknade upp lagom till avstigningstillfället. Med vår lånade nyckel kunde vi komma hem utan att störa. Ganska snart sov vi båda gott...

Efter en lagom lång sovmorgon gjorde vi syrran med familj sällskap. Först om eftermiddagen, efter en utsökt måltid, skjutsade syrran oss till järnvägsstationen. Anki och jag intog förstaklassavdelningen. Med ett i övrigt fullt söndagståg var det skönt att sitta ner i förstaklassavdelningen. Nyttjade en fribiljett vi båda fått oss tilldelade av SJ. Efter ett tag fick vi ett ungt tjejsyskonpar bredvid oss. De reste med en ett dygn gammal biljett. Med all sannolikhet en felbokning över nätet. I deras ögon var det biljettautomaten som skrivit fel datum på biljetten. Först efter Örebro fick de flytta in i vagnens andraklassavdelning. Då var det nämligen fullt även relativt i förstaklassavdelningen. Själv hade jag tur att jag slapp flytta runt... Fribiljetten medgav ingen fast platsbokning.
   Från Stockholm central tog vi bussen till Ankis lägenhet där god sömn kunde avnjutas.

Måndagen den 29 november 2004: Tidig avfärd från Anki för tidig tjänstgöring. Planerade att åka hem under kvällen, men förblev kvar hos Anki. Inte ens ett besök hos Fia lyckades jag aktivera mig till. Var nog aningen trött efter helgens begivenheter och förblev kvar i en trivsam TV-soffa...

Tisdagen den 30 november 2004: Sov ut hos Anki, detta trots att telefonen ringde ett antal gånger under förmiddagen. Egentligen skulle jag ha haft en förmiddagsarbetstur, så det kanske inte var så konstigt, nu när jag hade bytt tur. Väl på jobbet kastades jag direkt in i händelsernas centrum. Ett tåg med ATC-fel mellan Västerås och Stockholm skulle hastigt och lustigt få tillkoppling av ett "friskt fordon" i Tortuna. Effektivt leddes tillkopplingen på ett säkert och välplanerat sätt. Tyvärr störde detta dock koncentrationen på annan trafik. Ett annat tåg blev istället 14 minuter sent då jag oavsiktligt lyckades flytta ett tågmöte till Tillberga. Allt säkert beroende på att jag olikt mig lät dröja kvar i telefonen när föraren pratade med andra...

Arbetsdagen blev som sådant riktigt bra. Uppsala bjöd på extrem trängsel vid 21-tiden, något som stationen inte är dimensionerad för. Inom tio minuter skulle nio tåg samsas om sju spår. Detta samtidigt som många relationer inte erbjöd samtidiga tågrörelser. Upp till tio minuters försening därav, beroende på tågköer och begränsad samtidighet. Tyckte det gick förvånansvärt smidigt ändå... Efter en sista kontroll av semesterplaneringen för år 2005, tog jag pendeltåget hem.

Onsdagen den 1 december 2004: Efter en natt på hemmaplan sov jag ut ordentligt. Hade ordnat en semesterdag åt mig. Efter en pizzamåltid tog jag vägen förbi Coop Forum. Där blev jag fast i flera intressanta diskussioner med före detta kollegor. Mötte bland annat "Sune" (Susanne). Hennes dotter hade under dagen klarat körkortet, så därav ett självskrivet efterföljande samtal om körkort och motorcyklar. Dottern har jag inte sett sedan jag slutade jobbet där. Hon måste då ha varit någon stans runt elva år. Tror inte jag skulle känna igen henne idag. Susannes sambo (också motorcykelfrälst) kom dock förbi och gav ny näring åt motorcykelsnacket. Inhandlade så småningom mina spikband och begav mig via Upplands-väsby över till Vallentuna. Snön var riktigt blöt och smältandes. Plaskade runt i Vallentuna centrum i jakt på ett café där jag kunde invänta de övriga klubbmedlemmarnas ankomst. Fann ett riktigt mysigt café. Avnjöt en kopp kaffe och en bit prinsesstårta. En god inledning på december månad...

Modelljärnvägsbyggarkvällen gick åt till småpyssel. Mest blev det digitala arbetsinsatser för egen del. Därtill en hel del diskussioner och genomgång av den utbyggnadsstudie med kapacitetshöjande åtgärder som jag gjort. Därtill presenterades en godstågsstudie för oss. En intressant kväll i modelljärnvägsklubblokalen, som avslutades med en roslagsbanefärd in till stan och ett snabbt besök hemma hos en av klubbmedlemmarna. Därefter fortsatte jag hem till Anki...

Torsdagen den 2 december 2004: Snön som kom för snart två veckor sedan försvann allt mer. Riktigt plaskvåt snö mötte mig när jag från Ankis lägenhet tog bussen till jobbet för att hämta hem min kostym. I snart två år har den fått hänga där i väntan på användning. Till helgen väntar ett bröllopsfirande och behov av kostymen. Åter i lägenheten tog jag det lugnt till dess att det var dags för ny färd till jobbet och en arbetsdag.

Mest minnesvärt för eftermiddagens arbetspass blev ett bitterironiskt förarsamtal, där det mycket tackades för en merförsening från Västerås central, vidare mot Örebro och Hallsberg.
   För att få lite effektivitet i snöröjningen av Västerås Central, bortforsling av snö, beviljade jag ett längre A-arbete. Endast ett tåg hamnade i farozonen för korsande tågvägar i och med den spårändring som följde med mitt beslut, drygt tjugo minuter före avgångstiden. Under förberedelsetiden, innan ovan nämnda samtal följde jag noga och löpande upp alla berörda tågs framfart. Detta för att vid rätt tillfälle kunna fatta rätt beslut till den mest effektiva tågföringen. Så när ett normalt och inledande första samtal inkom från föraren av det spårändrade tåget, hade jag god kontroll på beslut, tågföring och aktuella tåglägen. Förklarade att han skulle få vänta på ytterligare ett ankommande tåg, (korsande tågväg). Faktum var att jag genom att försena honom några minuter, kunde erbjuda en snabbare tågväg än normalt i genomfarten av Kolbäck och samtidigt vinna förseningstid för ankommande två tåg. Dessutom kunde jag samtidigt ha en växlingsrörelse effektivt igång för bortväxling av tåg till personbangården. Annars hade allt blivit stillastående för endast det omtalade tågs vinning.

Tyvärr möttes min telefoninformation av mer än suckar och stönanden. Fick även lyssna till hur rättidigt just denna förarens tåg var och vilken prioritet han förväntade sig. Den rättidigheten kunde ifrågasättas eftersom han den senaste halvtimman burit på ett par minuters försening. Hans argumenteranden och ifrågasättanden retade onekligen upp mig. Såg det visserligen som ren okunnighet och försökte enkelt förklara att vissa förseningar kunde vara nödvändiga för att få verksamheten att fungera i sin helhet. Jag insåg det omöjliga med att få förståelse för tågföringsbesluten och alla grundparameterar i mina beslutstaganden och behövde till slut avsluta samtalet något bryskt med orden: "... och därmed punkt slut...". Behövde tiden till att fortsätta ett fullgott arbete. Ville inte att ett samtal skulle förstöra för övrig trafik mer än nödvändigt. Inte ens det andra samtalet förmedlade någon känsla av förbättrad tågföringsinsikt. Bedömde det som att kunskapen inte var god nog att genomskåda den bättre tågväg han bjudits, jämfört med tidtabellslagd väg. Gnällande var tydligen rätt melodi bortom begreppet djup erfarenhet och tågföringskunskap. Mitt eget intryck i alla fall...

Eftersom samtalet ändå skulle sätta sig i huvudet, (besvikelse och irritation över att man ska behöva ta emot ovidkommande, onödiga och störande extrasamtal utan en gnutta av givande information), såg jag till att även följa upp resterande inblandade tågs vinster. Tåget omnämnt ovan försenades visserligen i betydande grad, men inte utan vinster. Med tanke på att jag från Västerås kunde föra fram tåget "höger" (snabbare vägar mot målet genom Kolbäck), var delar av den sex minuter stora förseningen normalt sett redan intjänad. Därtill fanns inga uppehåll före Örebro och inga förseningar att annonsera till några väntande resenärer. Tidsförlusten skulle i princip kunna vara intjänad till slutmålet Hallsberg, (även om jag misstänkte viss ovana hos föraren). Vid slutmålet var tåget mycket riktigt bara ca en minut sent. Hade jag prioriterat enligt förarens åsikt hade ett rättidigt ankommande tåg från Fagersta och ett elva minuter sent tåg fån Norrköping blivit drabbade. Förseningen på det sistnämnda tåget var dessutom såpass stor, att det med ytterligare minuter av försening hotade att drabba en stor del av den trafiktäta eftermiddags- och kvällstrafiken mellan Sala och Uppsala i ett senare läge. Det elva minuter sena tåget mot Uppsala fick ankomma Västerås innan "klagotåget" mot Örebro och Hallsberg fick avgå. Ett lyckat drag när Uppsala-tåget via Sala körde in sin försening (också en minut sent vid slutmålet) utan att drabba den känsliga enkelspårsbanan. Alltså många vinnare och egentligen ingen förlorare i slutänden. Positivt nog helt enligt mina förhoppningar och planer denna gång. En helhetsbild som stärkte mig mycket i mitt fortsatta ältande av förarsamtalet, som kanske lite opedagogiskt hade avbrutits för att jag skulle ha en chans att kunna behålla tid för koncentration och tågföringseffektivitet. Varje sekund kan vara viktig för bra beslut och beslutsgrunder.

Efter jobbet åkte jag ut till dansklubben för att få vara med på den sista delen av kvällens sociala dans. Det blev i ett högt tempo, så en dryg halvtimmas dansande räckte gott för mig.
   Efter ett kort städpass tillsammans med Anki åkte vi raskt hem till Ankis lägenhet för sömn.

Fredagen den 3 december 2004: Gick upp tidigt och startade arbetsdagen 06.00. Spenderade eftermiddagen i Rotebro, innan jag åkte över till mina föräldrar för att låna bil. Anki var på företagsfest, så jag begav mig själv till Yesterday. Men redan vid bankomaten i Rotebro insåg jag att dansen inte var huvudattraktionen. Kände att en hamburgare var mer lämplig för mitt välbefinnande än att stressa till "GAMBLERS" musikmeny. Men efter måltiden var jag redo även för dans.

Det blev en bra men ganska lugn danskväll. Hade i princip inga av mina vanliga danspartners på plats, utan kunde dansa med personer jag annars aldrig fått tillfälle att dansa med, åtminstone inte speciellt ofta i alla fall.

Lördagen den 4 december 2004: Efter hemkomsten från Yesterday och danskvällen till "GAMBLERS", satte jag mig att jobba med ett modelljärnvägsprojekt, tidtabellsläggning, till omkring klockan fem på morgonen. Därefter sov jag till en bit in på förmiddagen.

I samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar, så sydde jag i en knapp i den rock jag hämtat fram ur min klädkammare, dagen till ära. Åkte vidare till Anki och utförde där de sista förberedelserna inför eftermiddagens bröllop och kvällens bröllopsfest. En av Ankis bästa tjejkompisar, Catherine, skulle gifta sig med sin Jonas i Hedvig Eleonora Kyrka klockan 16.00. Eftersom Ankis vackra röda klänning var något snävt skuren, dvs inte tillät alltför långa steg, blandade vi promenaden till kyrkan med en liten bit av bussåkande.

Bröllopsakten blev en fin och minnesvärd tillställning. Mycket vacker sång av en Sollentuna-manskvartett och vacker sång av unga vänner till Catherine. I Taxi fortsatte vi sedan till sagovärlden vid "JUNIBACKEN". Efter en fördrink, en liten flaska gott vin drucket i sugrör, fick vi åka runt i sagotåget på "Junibacken". Också det en underbar tankeväckare och många inspirerande minnesbilder av den underbara sagoförfattarinnan Astrid Lindgrens underbara värld av sin tid. Sedan följde en tid av mingel och samtal innan vi tog plats i middagssalongen en våning ner.

Vid vårt bord, "Vi på Saltkråkan", hade vi två av Catherines yngre bröder, Philip och Patrik. Därtill Patriks flickvän Mikaela (närmast mig till vänster), En vän och fotograf till Catherines familj (Bill från USA), två yngre systrar från den så kallade "Djurskolan". En verksamhet som skulle komma att prägla många av kvällens tal, inte minst Ankis. Hon satt för övrigt intill mig, på min högra sida.
   Förutom en utsökt matsedel (Junibackens lax och skagenbakelse, Helstekta oxfillet med potatiskaka och rödvinssås, Hallonmousse toppad med grädde och färska bär) och en vältalig "Toastmaster" (Rikard), höll talen en oerhört god klass i positiv anda. Flera av talen blev rent utsagt rörande, rakt in i hjärtat. Först och främst kommer jag minnas talet som Catherines farmors syster framförde. Med nedsatt syn och nittiofyra års ålder framförde hon ett enastående tal över ett antal minuter, med rim, med sammanhang och ett fängslande jag sällan upplevt genom ett tal. Allt detta utan tvekan och utan någon minneslapp vid sin sida. Applåderna var välförtjänta och fick sin tid de också.
   För egen del blev jag ytterligare rörd när en av Catherines lärarkollegor, tillika förälder till systrarna vid mitt och Ankis bord, höll tal. Då framkom i än starkare grad hur mycket nämnda djurskola under tio år betytt för många av Stockholms barn. Inte bara ett hundratal, utan för flera hundratalet barn. Både i form av Lägerskolor och undervisningsaktivitet under fredagskvällarna under i princip hela nittiotalet. Orsaken till att jag blev extra rörd var att Anki var lika delaktig i detta. Inte konstigt att jag blev tårögd och berörd långt in i hjärtat av alla positiva minnesbilder av Catherines och Ankis mångåriga arbetsinsats. Något som också var en del av samtalsämnena vid vårt bord. Att Catherine därtill är lärare idag är lätt att förstå. Ett sådant leendet sprider den glädje och inspiration barn och ungdomar verkligen behöver.

Ankis tal gick också mycket bra. Det knöt an till tidigare talares beskrivningar och ringade ytterligare in djurskolans betydelse och anda. Efter alla tal hade vi en bra bild av både Catherine och Jonas, ett par jag tror mycket på efter bara två möten.
   Lagom till tårtan, (Chokladdröm från Stinas bageri), fick vi höra en mixad duett inspelad av brudparet vid deras respektive möhippa och svensexa. Den vackra låten "Allt som jag känner" av Tommy Nilsson och Tone Norum. Festen fortsatte sedan med bröllopsvals och dans fram till ettiden. Då tog Anki och jag oss en stilla promenad hemåt i söndagsnatten.

Söndagen den 5 december 2004: Efter några timmars sömn och frukost åkte vi iväg på en lägenhetsvisning tillsammans. Anki är på jakt efter en lite större lägenhet. Själv var jag trött, men Anki hann med ytterligare två visningar innan det var dags för oss att gemensamt gå över till Ankis föräldrar. Där bjöds vi god mat och fika. Fick tillfälle att visa några av de dansvideos Anki och jag har lagrade på datorn och därtill andra talande filmer samt några stillbilder från Ankis och min sommarsemester innan batteriladdningen tog slut.
   Efter att ha följt Ankis farmor hem så packade vi ihop kläder för färd till Rotebro. En kväll avnjöts sedan framför TVn, bland annat med en påse ostbågar...

Måndagen den 6 december 2004: Gemensamt åkte Anki och jag in till stan. Började min tjänstgöring klockan 08.30. En trevlig arbetsdag. Efteråt hade jag god lust att göra en utflykt, men fann inget lämpligt mål. Åkte istället hem till mig och förblev där själv över natten.

Tisdagen den 7 december 2004: Tidig tjänstgöring. Hade under helgen anat förkylningssymptom som nu blev allt mer påtagliga. Avsåg att ställa in kvällens träning för min del, när jag fick reda på att vår tränare var sjuk. Passade mig perfekt. Åkte istället hem och sov hela eftermiddagen, till dess Anki om kvällen kom över till mig... Upptäckte för andra gången på kort tid en form av insekter på diskbänken. Inledde en sanering då jag fann källan. Inte normala mjölbaggar, utan en mer oskygg plattbagge som var lättidentifierad i sina gömslen. Gjorde en grundlig undersökning av alla skåpprodukter. Tillsammans med Anki förpackade vi allting metodiskt i tillslutna påsar och kastade allt som inte ansågs såpass fräscht och garanterat opåverkat att det motiverade förvaring i frysen. Sedan alla torrprodukter var kastade la jag ut effektiva "diskmedelsfällor" på alla misstänkta ställen. Trots dessa baggars oblyghet ska de vara experter på att gömma sig i springor. Därför gjorde diskmedlet god verkan även här. Trots allt verkade spridningen vara begränsad. Säkerligen mycket beroende på att jag redan under min arbetstid inom affärsvärlden lärde mig att minska risken för mjölbaggsangrepp. Alla nyinköpta påsar har direkt blivit förpackade i tillslutna påsar fram till användningsdagen. Alltså, ytterst få ställen för angrepp. Här var det en öppnad påse som verkade vara boven i dramat. Men ändå finns frågetecken kvar... Jag tror inte de ursprungligen kom från just den förpackningen... De ska annars härstamma från varmare länder...

Onsdagen den 8 december 2004: Efter en tidig arbetsdag åkte jag söder ut för att hälsa på en vän i Stuvstatrakten. Ett par timmars god avkoppling innan det var dags att återvända till stan. Denna gång för att gå på ett dopinginformationsmöte på dansklubben. Ett måste för att få ha tävlingslicens 2005. Med en tilltagande förkylningskänsla, främst ont i halsen, åkte jag ensam hem till Rotebro. Anki var dessutom på en företagsmiddag under kvällen, så det fick till slut bli skiljda sovsalar för oss. Vill minnas att det var en företagskollega som bjöd in sina kollegor inför en stundande pension.

Torsdagen den 9 december 2004: Dagen fick spenderas hemma helt och hållet. Perfekt med en ledig dag för att bota den nu relativt starka förkylningen. Inte direkt någon feber, men en rosslighet som inte gjorde rösten gott. Inte heller var det läge för dans och utmattning. Fick roa mig med mycket sömn, pyssel och TV-tittande istället...

Fredagen den 10 december 2004: Förkylningen hade släppt sitt grepp. Den fanns till viss del kvar, men jag njöt ändå av att få ha en sovmorgon i mitt eget hem. Arbetseftermiddagen gick bra, även om jag kortare stunder hade en heshet som gjorde att man trodde jag druckit en del olämpliga saker. Kvällens dans på Mälarsalen hade jag sedan länge strukit från min almanacka, för egen del. Siktade mot att vara i god kondition till julfesten istället. Spenderade därför kvällen hemma hos Anki, road av nobelfestligheter och min kära lägenhetsföreståndarinna.

Lördagen den 11 december 2004: Gav mig av från Anki för en arbetsdag med start klockan 07.00. Bevakade sydfjärren, Svelandsbanan och en del av västra stambanan. Varierande problemlösning, men av relativt ringa betydelse för trafiken som helhet. Det var skönt att jag hunnit packa ner julfestkläder före avfärden hemifrån dagen innan. Stora delar av staden präglades av demonstrationsoroligheter. Oroligheter som ökade strax före arbetsdagens slut, men som inte direkt hann få följder för mig.

Mötte Anki vid "Åhléns city" för att finna en present till min mor. En läsvärd bok införskaffades innan vi begav oss hem till Anki. Därifrån åkte vi vidare till Nackswingets julfest. Under resan dit fick vi även sällskap av Maria S, som klev på tunnelbanan samtidigt med oss. På bussen var det ännu fler dansare som anslöt. Julfesten bjöd på underbart välsmakande mat. Jag hade dock en stor mängd luft i magen, som jag i omgångar fick göra mig av med på den avsedda inrättningen. Sedan bara att njuta mer av maten... Lät dock bli att hämta påfyllning. Ursprungsuppläggningen var redan väl tilltagen...

I samband med efterrätten bjöds vi på dansuppvisning av klubbens "Lag-SM-finalister". Detta som en minst lika roande uppvisning som den frågesport som inledde kvällens middagsbjudning. Då hade vi fått se roande videoinspelningar på några av våra klubbmedlemmar, trallandes och nynnandes låtar vi skulle lista ut och bordsvis gissa oss fram till. Slutligen var utspisningsordningen fastställd...

Natten dansades sedan in till BLENDER. En bra spelning som så ofta. Därtill precis lagom med folk, trots att julfesten bjöd ca 200 gäster. Jag överraskades dessutom positivt av att personer fanns på plats, mot alla odds. Personer som deklarerat att de hade förhinder fanns på plats för att avnjuta underbara danser...

Söndagen den 12 december 2004: Julfesten fortsatte en bra bit in på natten. Bastun fanns påslagen, men den blev vad jag förstår i princip outnyttjad. Orsaken var främst att vi tidigt engagerade oss i städning och iordningställande av lokalen. Detta under tiden bandet fick chans att plocka ihop sin utrustning.
   Under en pratstund med en igenkännande tjej, fick jag tillfälle att minnas tillbaka tio år i tiden. Hon mindes tydligt första gången vi hade träffats. Även om hon verkade bekant, så dröjde det innan jag hade hela bilden klar för mig. Påmindes även om hennes kompis Saga, som jag absolut hade ett gott öga till. En person som försvann ur mitt liv lika snabbt som hon dök upp i min dansvärld. Enbart positiva minnesbilder för min del. Önskar jag hade fört dagbok även då...

Omkring klockan 03.40 hade Anki och jag städat nog. Då hade vi även hunnit njuta av en mycket kort bastutid och välbehövlig dusch med klädombyte. Bussen 03.46 missade vi uppenbarligen. Men det gjorde föga, då ytterligare två personer, (ett kompispar), fanns på plats och började vifta efter taxibilar. Då de också skulle mot Slussen hakade vi på. Han hade tydligen varit hos henne för att fixa datorutrustning. Sedan hade de blivit sittandes i lägenheten drickandes och pratandes. Personligen tyckte jag de verkade vara ett underbart blivande par. Bilen fylldes av en romantisk atmosfär, även om jag inte vet hur mycket av detta de hade vågat erkänna. Hon satt hela tiden och beklagade sig över hur odräglig hon var, pratandes alldeles för mycket och för full. Tyckte synd om henne att hon inte litade på sig. Hon var ju jättegullig, pratade precis så mycket som jag önskade och var därtill riktigt söt. Tror att Anki också var lite road av vårt hastigt ihopimproviserade resesällskap. Vid Slussen rullade paret vidare i Taxin även sedan vi hoppat av. I lugn och ro njöt vi av en promenad hem till Anki...

Vi kom hem till Anki ca 04.35. Efter lite sömn åkte vi över till mina föräldrar. Mamma skulle gratuleras på sin födelsedag. Vi bjöds god smörgåstårta och allehanda tilltugg. Innan avfärd även te och smörgås. Perfekt uppladdning inför den stundande arbetsnatten. En arbetsnatt som bjöd inkopplingsarbeten och trafikledning runt ett havererat fordon i Flen.

Måndagen den 13 december 2004: Arbetsnatten fortsatte med signalfel Malmsjö- Björnkulla. Ett fel som kvarstod till långt in på förmiddagen. Natturen delades skönt nog tillsammans med en kollega. Detta resulterade i rastmöjligheter under natten. Om morgonen hemfärd efter lite välsmakande frukost i yoghurtform.

Dagen spenderades i mitt hem, så även kvällen och natten. Nyttjade tiden till saneringsarbeten i mitt kök. Rensade lådor från smulor och torkade av hyllor lite extra. Fann ytterligare ett par levande plattbaggar och utökade därmed antalet diskmedelsfällor ytterligare. Ansåg dock att saneringsarbetet så här pass långt såg effektivt och positivt ut. Förökningen hade med all sannolikhet upphört. Dessa plattbaggar var på upptäcksfärd, säkerligen stressade över att ha blivit ifråntagna i princip alla förutsättningar för fortlevnad i mitt kök. Min förkylning präglade i övrigt min sinnesstämning. Ville koppla av istället för att åka över till Anki om kvällen, efter hennes ridning...

Tisdagen den 14 december 2004: I stället för en arbetsnatt hade jag blivit tilldelad en tidig tjänstgöring med en halvtimmas sovmorgon. Direkt efter arbetsdagen köpte jag utrustning för att koppla ihop mina datorer i ett hemnätverk. Tiden i hemmet blev dock för kort för att starta installationen.
   Om kvällen åkte jag på dansträning. Kom i lagom tid till dansträningsstarten. Förkylningen var något mer dämpad denna dag, så dansen tilltalade mig. Det blev en lugn träning med mycket teori. Denna afton hann man ordentligt fråga ut Tommy, vår tränare, om hans teorier. Efteråt åkte vi hem till Anki. Jag avbröt tidigt mina planer på att åka hem...

Onsdagen den 15 december 2004: Efter en frukost hemma hos Anki for jag hem för ett par timmar i min egen hemmiljö. Men jag var för trött för att läsa datormanualer och starta mitt datorhemnätverk. Eftermiddagen bjöd istället på en arbetsdag mellan klockan 15.40 och 22.00. Blev avlöst 21.40 och mötte Anki vid centralen för en effektiv hemfärd till Rotebro. Kontrollerade kökets plattbaggsfällor. De verkade fortsatt effektiva. Inga nya plattbaggsobservationer kunde göras.

Torsdagen den 16 december 2004: Fortsatte onsdagskvällens pysslanden även sedan Anki somnat. Nybäddad säng, (delvis Ankis förtjänst), och tvättande av kläder i nattens timmar. När väl tvätten var inlagd i fem maskiner tog jag tag i datorutmaningen. Ett registreringsobjekt var tvunget att ringas in kontorstid och gjorde att projektet fick vänta ytterligare ett par timmar. När jag strax efter klockan 04.00 gick till sängs var jag dock nöjd med mitt senaste dygn. Tvätten var hängd för torkning i torkskåp och väntandes på mig lagom till dess Anki ändå hade väckningstid.

Ensam i tvättstugan, tidigt om morgonen, förlängde jag torktiden något. Strax före 09.00 var jag dock i full gång med att vika tvätten i prydliga högar. Fortsatt energisk fortsatte jag sedan med programvaruregistreringen över telefon. Ett lyckat projekt som åter igen gjorde min stationära dator brukbar. Dock kvarstod problem med återinstallation av min bästa flygsimulator. Därtill hade jag &aven problem med att dela filerna mellan datorerna. Hade svårt att lyckats ge datorerna rätt behörigheter.

Om eftermiddagen stundade en arbetseftermiddag och arbetskväll som blev god och behaglig. Inga händelser som brände sig fast vid näthinnan i negativ bemärkelse. Roade mig dock med att lägga lite extra trevliga tågvägar med parallelltågkörning av ett julbordståg hela vägen från Toresta till Västerås norra, inkluderande ett tretågsmöte och förbigång i Enköping.

Kvällen spenderades sedan hos Anki. Vi gick igenom våra möjligheter till dansutveckling om våren. Eventuellt någon kurs i "House" eller "streetdance"? Största frågan är bara vilken veckodag som passar bäst, när jag har lämpligast schema med så få turbyteskrav som möjligt. Man vill ju inte missa nämnvärt många gånger när det handlar om specialundervisning.

Fredagen den 17 december 2004: Gick upp i lagom tid för att hinna till jobbet från Ankis lägenhet. En av de lugnaste trafikledningsdagarna skulle uppenbara sig. Perfekt med tanke på att jag gärna tog tillfället i akt för ingående samtal med en av produktutvecklarna för ett av våra framtida arbetsverktyg, (Opera). En givande stund, där flera dagsaktuella fel kunde ringas in och där önskemål för framtida versioner kunde framföras. Vid ett tillfälle uttryckte han spontant att "Du borde bli vår främsta programvaruutprovare". Kändes positivt med tanke på att programutbildningen ännu ligger i framtiden och min tid att genomskåda programmets svagheter varit knapp. Men idéer finns det gott om när det gäller arbetsnära arbetsverktyg.

Efter en god lunch och friskvårdstid kunde jag i skuggan av trafikledningslugnet uppdatera delar av ställverksbeskrivningarna. Ett jobb som mer och mer börjar finna rätt uppdateringstakt. Med tidig avlösning kunde jag dessutom koncentrera mig på uppgiften och så småningom även åka hem tidigt för ledigt helgfirande. DATE på Mälarsalen skulle göra resten av min kväll...

Lördagen den 18 december 2004: Efter en underbar kväll på Mälarsalen, där DATE ersatts av HIGHLIGHTS, tog vi nattbussen hem. Men bussväntan bjöd oss även en halvtimmas Mc Donaldsnjutning. Hungern blev mättad och god fruktyoghurt avsmakad. Nattbussresan gick snabbt och sängen väntade ljuvligt...

Om förmiddagen åkte Anki in mot stan. Hon hade en skön massagetid inbokad. Själv pysslade jag vidare i mitt hem. Om kvällen åkte jag in till Anki, för vidare bussfärd över till Micke H och Jenny. Där bjöds vi glöggkväll, som senare fortsatte med middag på restaurant Elefanten. God mat men ytterst folktomt ställe. Men perfekt för oss åtta festdeltagare... Strax efter midnatt var vi hemma, lagom till ett lager av blöt nysnö och snöblandat regn.

Söndagen den 19 december 2004: Efter en lagom sovmorgon följde jag med Anki och hennes föräldrar till Ankis farmor. Där bjöds vi på en god avkoppling spisandes fika. Därefter spenderade vi en hel del av eftermiddagen i Ankis lägenhet. Jag fick tid till tidtabellsknåpande och Anki kunde göra en ny juluppfräschning av lägenheten. Riktigt mysig julstämning...

Efter en god middag, spagetti och köttfärssås, fortsatte vi ut till min lägenhet. Plattbaggarna börjar nu ge med sig. De flesta som påträffas är nu självdöda, utan att ha hamnat i någon fälla. Ett gott tecken förutom det faktum att de inte har hunnit bli speciellt många till antalet, trots deras kända förökningstakt om förutsättningarna hade givits dem...

Vi spenderade en skön kväll i TV-soffan, samtidigt som jag förde över min modelljärnvägstidtabell i dataform. En gedigen graf över ett "trafikdygn" (ca två timmar verklig tid). Efter en stunds nattuppesittning gjorde jag Anki sällskap i sängen, för skön nattsömn.

Måndagen den 20 december 2004: Kunde njuta av en sovmorgon i hemmet. Anki lämnade min lägenhet under morgontimmarna, efter en kort gemensam frukoststund. Först fram emot 13-tiden begav jag mig också in till stan och min arbetsplats. Tjänstgjorde sedan på lugna bevakningsområden denna afton. Lugnt över lag helt enkelt...

Efter avslutat arbetspass tog jag bussen över till Anki. Blev sittande en bit in på natten med den tidtabell jag konstruerat till klubbens modelljärnväg. Bara i utvecklingsstadiet, men med en lång rad godbitar. Kan bli svår att köra i fulltrafik, men fullt anpassningsbar till uttunnat trafikflöde...

Tisdagen den 21 december 2004: Gick upp relativt snart efter att Anki lämnat sin lägenhet och gått till jobbet. Själv hade jag för avsikt att åka hemåt efter en god frukost. Blev dock sittande med tidtabellsplanering för klubbens modelljärnväg, och beslöt framåt lunchtid att det var bäst att stanna i Ankis lägenhet och sova middag på plats. Om kvällen åt jag välsmakande spagetti med bacon som uppladdning inför den stundande arbetsnatten. En arbetsnatt som startade i mycket lugnt tempo. Mycket beroende på att alla godståg kom i tid före midnatt.

Onsdagen den 22 december 2004: Arbetsnattens lugna inledning förbyttes så småningom i några aningen mer hektiska perioder. Fortfarande i bekväm stämning och mest arbetsrelaterade i arbeten mellan Barkarby och Kallhäll. Annars hade nog Gävlefjärren det värre med tåg uppemot 250 minuter sena pga vagnurväxlingar i Snyten. Endast två av mina tåg drabbades av detta, ett i Ängelsberg och ett i Snyten.
   Att jag inte fick så mycket gjort i övrigt berodde knappast på arbetsbelastningen. Valde helt enkelt att hellre titta på spårvideoinspelningar från olika delar av landet än att vända uppmärksamheten mot andra projekt. Linjekännedom och uppdatering om diverse byggprojekt kändes minst lika motiverat.

Dagen spenderades på hemmaplan. Sov ut ordentligt och engagerade mig efter uppvaknandet i min plattbaggssanering. Det var dags att bringa äkta julstämning i köket. Alla diskmedelsfällor togs omsorgsfullt bort. Stora delar av köket, såväl golv som köksskåp gavs en noggrann genomgång och avtorkning. Den troligtvis sista härden av plattbaggar, (tidigare instängda av en diskmedelsfälla), eliminerades effektivt. Annars var de påträffade objekten naturligt självdöda, utan förutsättningar för varken fortplantning eller fortlevnad. Känslan av "ett lyckat projekt" ökade markant. Anki kom om kvällen och gjorde mig gott sällskap. Trots att jag skulle upp tidigt om torsdagen, valde jag att nyttja min oerhörda saneringsenergi fullt ut. När jag ansåg mig klar firade jag med att plocka fram adventsljusstaken. Innan denna punkt i tillvaron hade jag inte känt för julfrid i mitt kök. Men nu var saneringen i sin absoluta slutfas. Endast en diskmedelsfälla kvarstod för observation, annars allt perfekt för framtida köksro... Kvarstår dock att bygga upp ett nytt basförråd av basvaror, men det avvaktar jag med ytterligare ett tag. Ska först införskaffa snygga och praktiska, genomskinliga och tillförslutningsbara, burkar.

Torsdagen den 23 december 2004: Gav mig av från lägenheten före Anki. En arbetsförmiddag låg för fötterna efter utnyttjande av min halvtimmas sovmorgon. Det blev en lugn arbetsdag utan svåra ställningstaganden. Hade om eftermiddagen planer på att uppsöka modelljärnvägsklubben, men istället blev det en lugn eftermiddag i hemmet. Hade fortsatta problem med skapandet av hemdatornätverk, men gav upp detta för färd till Anki om kvällen. Där kunde nybakade lussebullar avnjutas framför TVn innan sänggång...

Fredagen den 24 december 2004: Vaknade upp till en julafton i Ankis lägenhet. Redan vid niotiden kom Ankis föräldrar, bror och farmor över till fika och julgransklädning. En mysig tradition som även jag anslöt mig till. Med beslutsam utsmyckandeomsorg placerade jag två stycken gnistrande kottar i granen. En lilafärgad och en silverfärgad. Samtidigt insåg jag att det skulle tagit timtal för mig att smycka granen på egen hand. Att fixa och omsorgsfullt överväga "rätt plats för rätt sak" i värdig anda. Hur som helst, granen blev färdigklädd. Anki skulle tillsammans med de övriga fortsätta sitt julfirande hos hennes föräldrar. Själv begav jag mig hemåt med mina underbara julklappar. Ett par sköna träningsoverallsbyxor och en underbar svart T-shirt med flyginspirerat motiv. Riktigt stilfullt och attraktivt motiv.

Efter en kortare tids avkoppling hemma framför datorn, begav jag mig över till mina föräldrar. Vi avnjöt god julmat framför TVn och "Kalle Anka". Därefter kunde jag njuta av sällskapet och samtidigt knåpa med egna projekt. Inte minst tidtabellsskapande för modelljärnvägsklubben. Gav även mina föräldrar viss vägledning med hjälp av deras dator i släktforskningssyfte. Om kvällen såg vi också på filmen "Änglagård". Natten var kommen och vi avslutade med vin och ostbricka innan jag begav mig hemåt under en nattlig promenad omkring klockan 01.00.

Lördagen den 25 december 2004: Efter min nattliga promenad hem fån julfirandet hos mina föräldrar, förblev jag vaken framför datorn ytterligare ett par timmar. Efter en sovmorgon letade jag i piggt tillstånd efter adresser till flera av mina vänner. Hade avsikten att skicka julkort. En avsikt som var god men som inte blev förverkligad. Åkte in till stan om eftermiddagen, för att ansluta till en middagsbjudning hos Ankis föräldrar vid 14-tiden. En mycket välsmakande fiskpate. Som efterrätt bjöds en underbart välsmakande hemlagad lingonglass med pepparkaksstänger. Var dock för mätt för att orka ta om flera gånger.

Kvällen spenderade Anki och jag sedan framför TVn. Jag knåpade visserligen ivrigt vidare på tidtabellerna till modelljärnvägsklubben, men fängslades så småningom allt mer av den film som visades på TVn. Filmen "Fabuleux destin d´Amélie Poulain" hade jag troligtvis sett förut, men idag gav den mig extra energi. Fascinerades över att jag tyckte namnet var vackert. Kanske kan namnet AMELIE vara ett gångbart namn om jag någon gång berikas med en egen dotter. Även om huvudrollsinnehavarens upptåg inte uteslutande var av positiv karaktär, så var energirikedomen smittsam, inspirerande och fängslande. Filmens engelska titel angavs till "Amélie form Montmartre" och inspelades år 2001. En lite smågullig film som kan rekommenderas romantiker.

Söndagen den 26 december 2004: Om förmiddagen gick vi över till Ankis farmor. En avkopplande förmiddagsfika tillsammans med Ankis föräldrar och bror. Efter någon timma bröt vi upp. Ankis föräldrar skulle förbereda en USA-resa. Anki och jag hade planer på att åka över till mitt hem. Hemma hos Anki packade vi våra väskor och tog intryck av de första nyhetssändningarna som talade om en jordbävning i Asien, norr om Sumatra i Indiska oceanen. Den kraftigaste på fyrtio år, ca 8,9 på Richterskalan, och den femte starkaste i världen sedan mätningarna startade omkring år 1900. Ganska snart stod det klart att även en Tsunami träffat omgivande länder, en tsunami som nu var på väg mot Afrikas kust i en ofattbar hastighet. Jag reagerade starkt över att man länge stod fast vid att det kunde röra sig om endast ett tiotal omkomna och döda svenskar. Kändes osannolikt när även Thailand var hårt drabbat av denna flodvåg. Regeringen förstod knappast vidden av den katastrof man ganska direkt kunde förmoda och anta. En stor del av världspressen ska dock redan ha förmedlat en tydlig bild av att en aktningsvärd katastrof inträffat...

Anki och jag begav oss från hennes lägenhet i en promenad mot Karlberg station. Vi var inte riktigt överens om vägvalet. Två olika syner på hur man lämpligast skulle kryssa genom stadens gator. Olika vägval som troligtvis hade blivit helt jämförbara i slutänden. Det poängterades med all tydlighet att jag hade styrt vägvalet att som alltid bli enligt mitt huvud. Inget att förneka i detta läge. Det var nog aningen för beslutsamt jag drev igenom vägvalsteorin. I Karlberg inriktade vi oss dock på matinköp istället för att bitskt stridande.

Hemma njöt vi under kvällen av lövbiff med pommes frites och underbar svampsås. Nyhetssändningarna bjöd för var timma en allvarligare och allvarligare ton av Asienförödelsen. Men fortfarande bleka och nedtonande uttalanden från politikerhåll, UD. Än mer upprörande med tanke på att såväl Sri Lanka, Indonesien, Thailand, Indien och så småningom även Somalia blev hårt drabbade. Innan kvällen var över hade även jag nåtts av uppgifter om saknade vänner. En av mina bästa vänners mor och sambo semestrade på en av de mest drabbade Thailändska öarna, "Phi-Phi island". Jag delade min väns stora oro och tog med mig nyhetsintrycken in i min nattliga sömn.

Måndagen den 27 december 2004: Under natten fick min vän kontakt med sin mor och hennes sambo. När jag på jobbet, under förmiddagen, fick reda på detta kände jag en obeskrivlig lättnad. Katastrofens omfattning var nu uppenbar. Bilder och filmsnuttar visades i en kraftigt ökande omfattning. Lika så ökade ständigt siffran på antalet döda, skadade och saknade. Antalet saknade svenskar var nu inte tvåsiffrigt utan snarare fyrsiffrigt. Men för min egen del var katastrofen inte lika nervös. En viss tillfällig lättnad i alla fall.

Min dag hade annars börjat med ett uppvaknande fem minuter före mobiltelefonens alarmtid. Ställde fram väckningstiden något men vaknade först fyra minuter efter att jag skulle ha lämnat hemmet. Fick ställa in mig på att åka taxi. Duschade och gjorde i ordning frukostsmörgåsar innan jag direktbeställde en taxi. Dä är det bra och effektivt att ha en hemtelefon. Automatisk adressregistrering och effektiv framkörning. Hann vänta endast två minuter vid vägkanten, trots att klockan bara var strax före 06.00. Det kändes extra viktigt att komma i tid till jobbet denna morgon. Hade nämligen bytt till mig arbetsturen från en kollega. Alltså hade det varit mycket pinsamt om hon blivit felaktigt väckt... Larmet på min mobiltelefon verkade helt utslaget, även fortsättningsvis.

Under min hemfärd kunde jag njuta av hyttfärd med min vän Staff. hade en lugn hemmakväll på egen hand. Trots att jag var ruskigt trött, fastnade jag framför TVn, road av en film med namnet: "100 Girls". Kunde inte slita mig från denna ungdomsfilm...

Tisdagen den 28 december 2004: Var riktigt seg om morgonen. Nyttjade min lilla sovmorgon till det yttersta. Ett inställt pendeltåg gjorde dessutom att jag kom till jobbet samma minut som arbetsdagen började. Men eftersom arbetsplatsträffen var förinställd, fick jag en lugn start med frukost i soffan. Detta gjorde absolut ingenting eftersom nyhetssändningarna fortfarande fyllde min tankevärld. En nyfikenhet trots den oerhört tragiska matningen av bilder på lik och dödsvågor. Ersatte dock personal som önskade kompensationsledigt. Något som också passade mig utmärkt. Med andra ord en bra arbetsdag med både lugn, variation och tillfredsställelse.

Efter arbetsdagens slut mötte jag Anki vid centralen för färd över till min lägenhet. Det blev en kvälld fylld av nyhetsbevakning. Därtill var jag oerhört rastlös, trots perioder av påtaglig trötthet.

Onsdagen den 29 december 2004: Trots att jag hade somnat en stund över dygnsgränsen, vaknade jag fortsatt rastlös men pigg. Gick upp och flög en del flygsimulator. Riktigt bra sömnmedel, trots att jag upplevde flygturerna som riktigt stimulerande sysselsättning.
   Med hemtelefonen som pålitlig väckarklocka kunde jag njuta av en sovmorgon i hemmet. Eftermiddagens arbetsdag blev lugn, trots ett växelfel i Gnesta. Om kvällen åkte jag över till Anki. Nu var jag fast besluten att göra en insats för "Flodvågens offer". Via nätet överförde jag ett bidrag på femhundra kronor till RÖDA KORSET. En ofattbar hjälpinsats kommer att behövas...

Gjorde ett försök att sova, men stördes av snuva...

Torsdagen den 30 december 2004: Efter en stunds försök till sömn, flyttade jag mig från Ankis säng över till soffan. Den bjöd en naturlig huvudvinkel för att ge mig sömnro utan tilltäppt näsa. Sov till slut riktigt bra. Blev väckt av Anki avtalad tid. Under min dagarbetstur kunde jag både njuta av ett gott trafiklugn och lite friskvårdstid. Åkte om eftermiddagen hem till Rotebro. Handlade i Rotebro centrum innan jag inväntade Ankis ankomst. Hon var inte långt efter mig. Även denna kväll präglade av nyhetsbevakning och tankar kring tsunamins ohyggligt många offer. Så många splittrade familjer. Så många barn som vänder tillbaka från en semester utan någon förälder alls. Tragiskt...

Fredagen den 31 december 2004: Efter en lång sovmorgon och digra förkylningssymptom, som ökade med tiden, fick Anki mig med ut på en skön promenad till Coop Forum. Underbart väder, endast ett par minusgrader ute. Ingen trängsel direkt ute på sjön Norrviken, men garanterat underbart för de som kopplade av med lite skridskoåkning. På vår promenad kunde Anki och jag inviga nyttjandet av den kombinerade gång-, cykel och vattentunnel som byggts under motorvägen, E4an, i samband med motorvägens breddning. Förutom att jag tycker cykelbanans bredd är aningen snålt tilltagen, är utformningen i övrigt trevlig och smått beundransvärd. Det är dagtid mysigt att lagom skyddat ha utsikt över kanaldelen parallellt med gångbanan under vägbanan. Men jag kan tänka mig att vattnet nattetid istället kan bjuda viss kuslighet. Å andra sidan troligtvis inget att jämföra med den trånga tunnel som tidigare fanns aningen norrut. Där var ofta lamporna sönderslagna och man gick ner, under motorvägen, i ett mörker som i bästa fall avslöjade tunnelöppningen i månens sken. Annars var det bara att hoppas på att man inte skulle snubbla över något lik eller bråte...
   Dagens promenad var i alla fall upplyftande. men jag var påtagligt hängig. Kände inte för att vara i någon beslutsfattande position. Jag kunde gärna bära varor, bara jag fick slippa tänka. I kassakön vaknade jag dock till en aning. Kände igen rösten från en vän i den något avlägsna vänskapskretsen. En pilot vars arbetsuppgifter jag var nyfiken på och försökte få svar på genom gemensamma vänner. Nu gav den ena ledtråden efter den andra svar. Dels på att det var en pilot jag hade framför mig, dels att det var just han. När jag tog av mig hatten var igenkännandet ömsesidigt, trots mer än ett decennium sedan vi sist sågs. Positivt nog hann jag ställa några av de frågor jag hade gällande hans yrkesutövande. Med största sannolikhet skulle han flyga ner till Thailand med ett evakueringsplan om nyårsdagen. Antalet saknade svenskar i katastrofområdet uppgick nu till 3559 personer. Ofattbart att antalet förmodat döda i spåren efter annandagens tsunami under nyårsaftonen rapporterades uppgå till mellan 124.000 och 150.000 personer.

Väl hemma i lägenheten fick jag mig lite sömnro. Anki och jag gjorde oss sedan i ordning för ett stillsamt nyårsfirande hemma hos mina föräldrar. Vid Rotebro station blev det något stressigt. Inte minst för en tjej vars stora resväska verkade vara packad för långfärd. Beslöt mig för att hålla upp stationens ytterdörr även sedan tåget inkommit till plattformen. Allt för att hon skulle ha en chans att hinna med. Jag misstänker att hon kan vara en före detta relativt nära granne som jag minns som riktigt liten från mina ungdomsår. Tacksam var hon hur som helst...
   Nyårsfirandet blev mycket behagligt. Förutom mina föräldrar var även våra vänner Helge och Agneta inbjudna. Tillsammans åt vi alla god mat, spelade "TP" och skålade in det nya året framför TVn och utomhus. Mina föräldrar var överlägsna på spelfronten. Efter ytterligare lite nattmat, (Janssons frestelse och ostbricka), fick Anki och jag skjuts hem en bit in på det nya året.

Lördagen den 1 januari 2005: Efter ett mycket gemytligt och lugnt nyårsfirande hos mina föräldrar, Anki, Helge och Agneta, blev vi hemskjutsade. Vi var beredda att promenera hem, men det var ändå skönt att slippa de isbelagda vägarna.

Anki åkte under förmiddagen hem för att förbereda en middag för mig och hennes farmor. Det var främst efterrättsmakeriet som behövde sin tid. Själv somnade jag om och fick inte fart på mig förrän det var lagom att komma efter med grönsakerna. Lite drygt en timma före middagen var jag på plats. Vi kunde avnjuta en välsmakande förrätt baserad på kryddiga tomater, en huvudrätt med mycket välsmakande fisk och hemlagat potatismos samt en efterrätt baserad på vaniljpannacota och frukt i form av Kiwi och Apelsin. Perfekt avnjutning i ett skede då jag började bli rejält eftermiddagstrött. Hade jag fått sluta ögonen direkt hade jag också somnat direkt. Dock dröjde det inte länge förrän jag fick ta min nattarbetsförberedande sömn. Anki följde hennes farmor hem för att fixa en del tekniska göromål. Jag somnade snabbt och skönt...

Arbetsnatten blev inledningsvis lugn. Inga arbeten ute och endast ett fåtal tåg att övervaka.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!