"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, maj 2004

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

04-06-05, lördag

Vaknade upp till en relativt solig dag i Nynäshamnstrakten. Under dagen njöt vi förutom god mat, även av ett besök i en närbelägen handelsträdgård. Att jag till och med där skulle möta en kollega var överraskande, men sådant som trots allt händer både titt som tätt. Kanske beroende på att vi, (mina kollegor), är bosatta lite var stans mellan Vingåker och Eskilstuna i söder och Västerås samt Gävle i norr.

Nyttjade en hel del av dagen åt trivsamt dagboksskrivande. Ständigt längtandes till kommande motorcykelleverans.

Lördagen den 15 maj 2004: Flygningen från Sturup till Arlanda gick bra. God luftoro gjorde flygningen spännande. Under starten från bana 17 och norrut var luftlagren med luftgropar relativt snabbt genomfluget. Visserligen inte bara ett luftlager med vertikala luftströmmar, men ändå ett övergående fenomen. Under landningen och inflygningen till Arlanda var det av naturliga orsaker en mer utdagen berg- och dalbana, helt i enlighet med kriterierna för en extra intressant flygning.
   Med förvånansvärt gott resultat lyckades jag något så när hålla en geografisk landidentifiering. Upp till Växjötrakten var det tillräckligt stora luckor i molntäcket för att följa med på kartan. Därefter, på 37000 fots höjd blev molntäcket i princip heltäckande fram till skärgårdsvyerna vid Oxelösund och S:t Anna. Landsort, Torö och Nynäshamn var lättidentifierade i ett stundtals molnfritt område. Inflygningen mot Arlanda företogs österifrån, varvid vi passerade med utsikt mot Gustavsberg och Vaxholm. Norr om Åkersberga, i höjd med Kårsta svängde vi upp mot bana 26. Även denna landning företogs med visst gaspådrag i sista inflygningsfasen, vid landningsbanans början. En säker landning, men en betryggande bit in på banan innan planet i två skiljda moment tvingades och trycktes ned på banan av aktiverade spoilers.

Väl på Arlanda tog jag mitt bagage för färd via Märsta, in mot staden och min arbetsplats. Sov en stund innan jag gick på mitt nattarbetspass. En arbetsnatt som blev mycket lugn och behaglig.

Söndagen den 16 maj 2004: Efter mitt nattarbetspass åkte jag hem till Rotebro. Sov ut för att om kvällen utföra ett lyckat städprojekt i klädkammare och hall. Anki gjorde mig sällskap i lägenheten om kvällen och kunde därigenom bevittna min stora glädje över återfinnandet av ca 800 försvunna plastfickor. Nyttoprylar som jag tjatat om i mer än ett halvår, vars gömställe jag bara hoppats kunna ana mig till... När städningen var över var det dags för nattsömn. Anki hade visserligen hunnit slumra lite framför TVn, men sängen var nog något mer bekväm ändå...

Måndagen den 17 maj 2004: Gick tpp tidigt för tjänstgöring under ett kort förmiddagspass. Hade bytt till mig detta för att kunna köra MC på körskolan under eftermiddagen. Dock fick jag redan under förmiddagen veta att veckans körpass för min del var inställda. Åkte istället hem till Anki och fortsatte ut på stan i den tidiga lunchtiden. Vid Fältöversten besökte jag först apoteket för plåsterinköp. När sedan matlusten slog till, kort därefter och på vägen ut, valde jag att prova köpcentrumets mat. En pizza beställdes. Ett snillrikt system visade sedan när maten var klar. En lysdiod blinkade på en utdelad dosa, varefter det bara var att byta ut dosan mot maträtten. Själva pizzan i sig var jag inte speciellt imponerad av. Mycket beroende på att jag inte gillade kombinationen av Salami på den utsedda pizzasorten.

Middagen bjöd oväntad avkoppling. Fick sällskap av en pratglad flygmekanikerutbildad bilteknikeraffärsinnehavare från Eskilstuna, som i flera år pendlat med tåg till Stockholm, främst från Västerås. Därav blev samtalen av mycket intressant karaktär. Dels ingenjörsbetonad, med specialinriktning på kommunikationsmedel och infrastruktur. Naturligtvis kretsade ofta samtalen kring båda våra yrkesroller och vägen dit. Samtalsämnen som snart gjort maten 1,5 timmar gammal på tallriken. Övergav så småningom en tredjedel av pizzan till förmån för andra aktiviteter...

Om kvällen tog jag Roslagsbanan ut till Vallentuna. Säsongens sista modelljärnvägsklubbafton var ett faktum. En trevlig trafikdag som på hemvägen avrundades med en hel del motorcykelsnack. Det visade sig nämligen att Jenny också övningskörde motorcykel, och just införskaffat det som var min drömhoj under 80-talet. Inte nog med det, dessutom i dom rätta blå färgerna för min tonårssmak...

Begav mig till Anki för lite god nattsömn...

Tisdagen den 18 maj 2004: Hade en sovmorgon utan körning. Led inte så mycket av att lektionerna var inställda, utan njöt istället av att komma framåt i dagboksskrivandet. Ett projekt som numera ofta hamnar lite på efterkälken. Under eftermiddagen var det arbete som gällde. Kvällen bjöd utomhus på en vacker och ganska varm kväll som hade varit perfekt för en lång promenad. Anki var dock upptagen, så jag begav mig hemåt för en Rotebrokväll i ensamhet hemma. Fortsatte där med datorarbetet...

Onsdagen den 19 maj 2004: Åkte tidigt om morgonen med pendeln för tidig tjänstgöring. En bra arbetsdag vid Uppsala- respektive Eskilstunaplatsen. Lämnade jobbet i precis lagom tid för att undvika åskvädrens framfart genom regionen. Regnet stod som spön i backen när jag inväntade stadsbussen ut mot Norra station. Blixtarna var inte så många, men det kändes ändå som kraftfulla och hotfulla åskmoln. I skydd av regnet fördrev jag lite tid på MC-varuhuset...

Eftermiddagen spenderades till stor del i Rotebro. Delvis för packande inför helgvistelse i Nynästrakten. Åkte först sent om kvällen in till stan och till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 20 maj 2004: Kristihimmelsfärdsdagen inleddes efter frukost med tidig pendeltågsfärd till den södra skärgården. Anki och jag blev hämtade med bil och kunde under dagen njuta av både altansoldyrkan, fiskhandlarbåtfärd och goda middagar. Om kvällen spenderade jag en hel del tid framför datorn, uppkopplad via mobilen, läsandes om MC-försäkringar och dylikt. Gjorde dock avbrott för god social gemenskap och gudomligt njutbart rostat bröd med skagenröra och tilltugg...

Fredagen den 21 maj 2004: Njöt en välbehövlig sovmorgon innan jag efter frukosten kände mig aktiveringssugen. Fastnade för ett uppdrag i egenskap av spikutdragare. Gissar att jag fick ut i runda tal 50st, många ganska svåra, innan det var dag att göra annat. En del av eftermiddagen blev vigd åt middagssömn. Bjöds ytterligare en mängd god mat innan det om kvällen var dags att ta pendeltåget in till stan för nattjänstgöring. Delade bevakningsområdet med en arbetsvillig kollega och fick därigenom en lugn inledning. Assisterade snarare vid en annan operatörsplats än där jag hörde hemma. När en längre paus avnjutits tog jag huvudansvaret för den senare delen av nattens bevakning och trafikledning. Ett lugnt åtagande även det...

Lördagen den 22 maj 2004: Avnjöt tiden mellan mina nattarbetspass i Ankis lägenhet. Till största delen sovandes. Även arbetsnatten mot söndagen blev lugn och behaglig...

Söndagen den 23 maj 2004: Sov åter igen i Ankis lägenhet efter avslutat nattarbetspass. Om eftermiddagen tog jag dock tåget ut till mina föräldrar. Lånade där bilen och avtalade med Anki att hämta henne i Kallhäll eller Jakobsberg. Bilen lånades i syfte att övningsköra och ytterligare känna på uppkörningstraktens klurigheter. Sedan Anki hämtats i Jakobsberg, dröjde det inte lång tid förrän hon kände igen sig. Krävdes inte alltför många varv runt samma kvarter, i respektive olika bostadsområde, för att erhålla utökad lokalkännedom.

Bilfärden fortsatte via Barkarby tillbaka till mina föräldrar. Vi var då inbjudna till middag. Välsmakande och god som alltid. Om kvällen nyttjades sedan tåget för hemfärd. Lagom för lite avkoppling och så småningom nattsömn...

Måndagen den 24 maj 2004: Gick upp riktigt tidigt, allt för övningskörningens skull. Med förra veckans inställda lektioner i minnet var det nu dags för tre lektioner på rad istället. Vädret hade kunnat vara bättre. Ingen jättekatastrof, men det var ordentligt blött på marken efter morgonens myckna regnande. Hade inköpt lite frukost som jag spisade i duggregn i väntan på att grinden skulle öppnas klockan 06.45.
   Halkan gjorde sig rejält påmind genom hela teknik- och gårdspasset. Inbromsningsövningarna kändes visserligen stabila. Därigenom gjorde det ingenting att generalrepetitionen var smått bedrövlig i övrigt. Fick känna på effekten av inbromsning i halt väglag i slalombanan. Ingen bra idé när den inte alltför oförutsägbara bakhjulssladden var ett faktum. Ett kast som jag lyckades hålla bra ändå. Eleven före mig hade precis varnat för den halka jag nu upplevde... Bara att satsa mindre och lägga bort allt utom körkänsla och körglädje. Kanske var detta ändå rätt media för mig? Ett regnväder som slog undan all form av tävlingsinstinkt i mitt blod. Kände mig dock aningen feg när tidsbanan låg på över 20 sekunder i alla slalomrundor, utom en på 19,6 s. Kände mig trots allt bra mycket säkrare på regnvått underlag efter träningen än före. Var väl förberedd för trafikrundan.

Under trafikkörningstimmarna hade regnet inledningsvis avtagit. Pendlade sedan något i styrka och var som kraftigast under slutet av mina två trafiklektioner. Kunde dock njuta en avslappnad trafiklektion. Hade nästkommande dygns uppkörning att se fram emot, samtidigt som min parelev hade "lilla uppkörningen", dvs en utbildningskontroll. Bortsett ifrån min lite yviga kurvtagning här och var, där jag inte rundade av korsningarnas kurvor tillräckligt mjukt, hade jag inte många kommentarer mot mig. Trivdes med körkänslan och såg fortsatt fram emot tisdagens uppkörning...

Efter en dusch på körskolan, åkte jag in till stan och min arbetsplats. Lagade iordning pytt i panna för att känna mig någorlunda ekonomisk. Genomlevde en arbetsdag utan negativa minnesbilder. Åkte hem till Anki för att om natten vila upp mig inför den stora dagen...

Tisdagen den 25 maj 2004: Gick upp vid sextiden. Tog mig ut till MC-körskolan vid Solvalla. Inledde dagen med två körlektioner där det konstaterades att jag inte längre påvisade gårdagens yviga svängar. Dagen hade inletts med uppehållsväder, men allt talade för en upprepning av gårdagsvädret och mer nederbörd därtill.
   Mycket förutsägbart hade det börjat regna när Mats, (en lärarassistent jag tidigare endast hälsat på), skulle ta oss till uppkörningsfältet, Barkarby flygfält. Vid denna, den andra uppkörningen, var jag klart nervösare. I höstas, (16 okt 2003) hade jag i princip inga nerver alls. Fick lite nyttig genomgång av cykelns beståndsdelar innan utfärd, annars ägnade jag mig inte åt annat än mental uppladdning... Till skillnad från höstens utfärd, då jag blev utskjutsad, var jag mån om att själv få köra motorcykel ut. När vi dessutom skulle ha mitt "hatobjekt" med ut (motorcykel nr 28), dvs den cykel jag missat förra uppkörningen på, var jag mån om att få göra mig vän med fienden. "Honom ska jag ha" tänkte jag...

Cykeln hade ett par dagar tidigare uppvisat ett begynnande styrlagerfel. Men service hade försatt cykeln i god kondition natten före uppkörningen. Därtill helt nya bromsbelegg som gjorde effektiviteten enormt god på för frambromsen. En känsla jag ville komma underfund med så snart som möjligt. Väl ute på Barkarby ansåg jag fienden vara min vän. Regnet hade tilltagit. Under själva väntetiden satt vi i en stor bil, skyddade från regnet.
   Till skillnad från vad jag förväntat mig, kände jag mig riktigt tillfreds med att regnet verkligen öste ner. Men nervös var jag under garagevändningarna. Satte ner foten relativt omgående, men var ändå övertygad om att jag gjort det i onödan och att jag skulle klara resten som en dans. Det gjorde jag också, även om jag fick justera utförandet och göra ytterligare en runda i garagefållan för att göra besiktningsmannen nöjd med krypkörningstempot. Kändes dock som om jag hade en fullgod rutin för detta. De nervösa armskakningarna var dessutom helt borta vid detta tillfälle. Nu var jag inne i uppkörningen...

Uppkörningen fortsatte med en inbromsning från 50 km/h utan problem. Man fick undvika längsgående vattenansamlingar, men annars inget onormalt mot skolans körplan. Allt bortsett från den allmänna regnvätan.
   Nästa moment var naturligt slalom- och hinderbanan. Acceleration, slalom, vändning, acceleration, inbromsning och slutligen hinderväjande samt stopp. Inga konstigheter alls. Denna gång hade jag redan inledningsvis klart för mig åt vilket håll besiktningsmannen önskade ha mig väjandes. Regnvädret höll mig rakt igenom cool och lugn i alla moment. Tiden struntade jag helt i, även om jag tror att den bör ha tangerat den normala 20-sekundersgränsen ganska väl. Kändes lugnt, stadigt och stabilt. Kort och gott mycket bra.
   Tog sedan färd bort mot startplatsen för en inbromsning i 70 km/h. Denna gång provbromsade jag från samma hastighet redan på vägen bort. Dels för att få ett bra mått på lämplig accelerationssträcka och dels för att känna på det regnvåta underlaget än en gång. Inbromsningen blev mycket effektiv när det gällde provet. I princip optimalt. Bakhjulet låste jag bråkdelen av en sekund under slutfasen, men kunde enkelt och smidigt lätta en aning och bibehålla bromseffekten över hela cykeln. Kändes oerhört skönt och kontrollerat rakt igenom...
   Nästa inbromsningsmoment, 90 km/h, bjöd inga konstigheter. Aningen svårt att hinna upp i fart, men inbromsningen hann ändå förberedas och genomföras prickfritt och effektivt. Därmed var jag godkänd gällande teknikdelen. Ett steg framåt jämfört med höstens prov...

Eftersom jag startat sist även denna uppkörning, överlät jag MC-transporten fram till Mc Donalds åt eleven före i tur. Cykeln kände jag redan och känslan att koppla av i en bil var underbar. Jag var redan nöjd, trots att halva provet återstod. Nu var jag avkopplad till sinnet och kunde gott fika i lugn och ro medan de andra härdades på vägarna av regnet. Stundtals var det spöregn. Värsta tänkbara scenario om man planerar uppkörning i förtid. Men nu spelade det ingen roll. Ska man testas så ska man, resonerade jag stilla för mig själv. Spöregnet skulle visa sig spela en större roll än jag anat. Besiktningsmännens radiokommunikationsutrustning la tydligen av en efter en. Vattenflödet verkade skapa en unik kortslutning. När min tur var kommen stod vi utan detta hjälpmedel. Fick dirigeras fram i trafiken genom förutbestämda skyltmål, improviserade informationsplatser och signalhornsvägledning. En tut för höger och två korta för vänster. Min insats, trots förutsättningarna, var jag inte speciellt nöjd med. Ingen drömkörning även om det räckte för ett godkännande. I mitt tycke hade utfallet av trafikkörningsbedömningen kunnat vara åt vilket håll som helst, i alla fall i en kritikers ögon, utan långtidsinsikt. Men jag var glad över att han trots allt genomskådade färdigheterna. Bättre att själv få träna vidare...

Vilken känsla det var att på egen hand föra MC:n tillbaka till skolan. Förvarnade om att jag skulle ta de mindre vägarna tillbaka. Att jag skulle drabbas av tidsförlust i en bilkö vid Kista hade jag dock inte förutsett. Men ett gott tillfälle att suga lite extra på känslan av ett eget MC-körkort. Jag hade lyckats...

Åter på skolan gjorde jag mig ingen speciell brådska. Blev traditionsenligt fotograferad med namn och datum påfört den tavla där man positivt nog fastnar efter slutförd utbildning. Duschade, fotograferade lärarna och tog farväl med en munter sinnesstämning i bagaget. Regnet måste ha avstannat. Kanske i ett chocktillstånd, men det var uppehåll ända till dess jag åter igen var i stan. Då hade jag för andra gången under MC-övningstiden träffat en gammal dansbekant. En perfekt avrundning att nu kunna säga att körkortet var i hamn. Förra gången jag mötte Katti S var det höst och jag endast i inledningsskedet av MC-åkandet.

Efter att ha gjort arbetsplatsen till basstation för min packning gick jag ut och åt. När körkortsnyheten var spridd till de närmast undrande, tog jag igen mig inför den stundande arbetsnatten. Någon direkt sömn blev det inte att tala om, men ändock ett antal härliga timmars vila med tankarna på diverse uppkörningsscener. Scener jag gång på gång analyserade med ett leende inombords och på läpparna.
   Arbetsnatten blev relativt hektisk. Inte med någon anmärkningsvärt stressande nivå, men med en uttröttande faktor av tåg och samtal natten igenom. Om sennatten blev det ytterligare arbetsmoment i samband med godstågsomledningar via Ängelsberg och Snyten, istället för Tillberga och Ransta. Där hade kollegan drabbats av fördröjda makadamstoppningsarbeten till följd av maskinhaveri vid slipersbyten. Förutom att jag hade låg social faktor och en hög trötthetsfaktor, fick arbetsnatten gott betyg. Genomförandet var mer än godkänt och jag dubbelt nöjd när jag åkte hem till Anki. Var jag inte utslagen innan, så var jag det då om onsdagsmorgonen...

Onsdagen den 26 maj 2004: Efter nattens arbete dök jag direkt ner i sängen hemma hos Anki. Hon var samtidigt på väg upp och överlämnade därmed en skön och uppvärmd säng. Sov sedan gott och vaknade först då det var dags för frukost. Ytterligare någon timmas middagssömn hann jag med innan det åter igen var dags att gå till jobbet. Hade kompensationsledigt mellan klockan 13.00 och 15.30 för att få tillräckligt med nattvila. En ledighet jag var mycket glad över. Så här i efterhand var den ju avgörande för tisdagens uppkörningschans och efterföljande turbyten.

Även den andra delen av arbetsdygnet gick bra. Man får visserligen räkna bort det faktum att jag fick bjuda kollegorna på Mums-mums för "en bra handling vid fel tillfälle". Redan när de tillfälliga ombyggnadsträplattformarna togs ibruk i Jakobsberg, den första maj, varnade jag för möjligheten att göra bort sig. Nu var jag den som gjorde det, (dock inte ensam enligt vidare hörsägen). Gjorde en perfekt förbigång av det sena pendeltåget med ett Göteborgståg. För ovanlighets skull hade det inte blivit merförsening på något tång utan skolboksexempelmässigt välplanerat även i förhållande till mötande tågtrafik. Misstaget var dock att resenärer med pendeltåget mot Kallhäll och Kungsängen omöjligt kunde hinna med att byta plattform. Informatören var visserligen informerad, men reagerade lika lite som jag på de ovana väl kända förutsättningarna. Det var först när pendeltåget gick genom växlarna som jag svor till och instinktivt kände misstagets konsekvenser. Ska läsa skolboksexemplet gällande ytterplacerade plattformar och plattformsbyte för avgångsresenärer... Utfärdade en ny varning till mina kollegor i samband med mums-mums-bjudningen.
   Var beredd på sen avlösning, men kom iväg i nära nog normal tid. Anki var inte hemma när jag ankommit fastigheten, så jag tog en extra promenad till "7-eleven" för en stunds avkoppling och fika. Efter i runda tal en halvtimma återvände jag till Ankis, nu befolkade, lägenhet. Det dröjde inte länge förrän nattens sömn lockade...

Torsdagen den 27 maj 2004: Vaknade upp hos Anki. Innan jag gjorde en kort utflykt hemöver, spisade jag frukost. Under hembesöket hann jag dels lasta av smutstvätt och gå igenom den stora högen med post. Väl tillbaka i stan, på jobbet, kunde jag njuta av ett anlänt kärt e-mail. Inkommet från en av mina kanske okända ungdomsförälskelser under åttiotalets slut. Ett svar på ett brev avsänt under årets första månader. Fick svar på många frågor jag burit på sedan vi sist sågs. Gick nog omkring med stark inombordsvärme under hela arbetspasset. Tycker rent allmänt att man förlorar alltför många goda vänner och kontakter under livets gång. Ofta räcker det med att veta livshistorien och att ha kontaktmöjligheten för att känna ett inombords lugn. Ett lugn som nu var hundraprocentigt återställt genom ett mycket detaljrikt och härligt beskrivande e-mail. Det svåraste var nog att ställa om från minnesbilden av "Kicki" till "Tina". Kära minnesbilder från läger och cykelutflykter med dåtidens gemensamma vänskapskrets, jag då extremt blyg och försiktig inombords...

Under slutet av arbetspasset fick jag dock annat att tänka på. En förare meddelade en misstänkt personskada och påkörningsolycka mellan Kungsängen och Kallhäll. Vid ett av brofästena, bredvid spåret, hade en blåklädd mansperson med ryggsäck legat med huvudet ned mot banvallen, till synes livlös. All trafik förbi spärrades av och räddningstjänst sändes till platsen.
   Någon livlös person fann polisen inte vid omnämnda brofäste. Istället uppdagades två livs levande klottrare som tog till flykt in i den nära angränsande tunneln. Efter ca 40 minuters totalavstängning återupptogs trafiken på sträckan. Klottrarna tyvärr fortsatt på fri fot, mot nya sabotage- och eländesupptåg...

Fredagen den 28 maj 2004: Tidig arbetsdag som bland annat bestod av tågvägsläggning för "Blomman" ut från depån Blackvreten. Dagens mest hektiska tid infann sig efter rasten, mellan klockan 09.30 och ca 11.30. Därefter var det i det närmaste helt dött istället. En total arbetskontrast... Innan jag lämnade jobbet skrev jag svar till Tina, svar som ett led i den återknutna kontaktkedjan med "Ungdomstiden och åttiotalet".

Fredagseftermiddagen spenderades på hemmaplan. Om kvällen gav jag mig av till Mälarsalen för dans till EXPANDERS. Inte den hundraprocentiga dansupplevelsen, men en bra danskväll ändå, när jag väl var på plats. Då hade jag hunnit med både det ena och det andra tidsödande projektet efter varandra. Började färden mot Mälarsalen med att stanna till på jobbet för att spisa kvarlämnad salladsmåltid. God bukfylla som garanterat behövdes före danskvällens utmattande verksamhet. En extra tidsfördröjande promenad fick jag också ta, sedan jag tagit fel tunnelbana till alternativet Medborgarplatsen...

Anki hade klippt sig i en ny härlig frisyr, som fick mig att haja till ett flertal gånger. Danserna tillsammans var mycket goa. Någonstans hade vi under dansuppehållet lyckats bevara våra dansfärdigheter tillsammans...

Lördagen den 29 maj 2004: Anki gav sig av tidigt om morgonen. Detta efter endast ett par timmars nattsömn. Troligtvis kände hon av fredagskvällens danskväll på Mälarsalen. Själv var jag glad över att få vila ytterligare ett par timmar.

Vid lunchtid åkte jag hem till mina föräldrar. Lånade bilen och gjorde en utflykt till MC-butiken i Upplandsväsby. Hade med mig skyddskläder, men nöjde mig med att bara fråga om framtida provkörning, en provkörning som preliminärbokades till kommande tisdag. Avslutade min utflykt med en måltid på "Burger King". Återvände sedan till mina föräldrar, där mina motorcykelplaner presenterades mer ingående.

Kvällen användes till städande. Njöt av att ha en kväll hemma i lugn och ro. Hade för avsikt att tvätta samma kväll, men det blev verklighet först en bra bit in på natten, efter att ha genomfört sidoprojekt efter sidoprojekt. Bland annat fastnade jag i gamla minnen och gamla diabildsserier...

Söndagen den 30 maj 2004: Mitt huvudprojekt för natten var av nyttokaraktär. När jag väl slitit mig ifrån avledande förströelseuppgifter, (bildminnen), kom jag slutligen igenom tvätthögssorteringen. Klockan var drygt 02.00 när jag anlände till tvättstugan första gången för dygnet. Sedan skulle det dröja till nära nog 07.30, sedan jag ignorerat mina förinställda väckningstider till förmån för njutbar försovningssömn.

Fortfarande ensam kunde jag hänga tvätten och utnyttja torkskåpen effektivt. När jag väl fick tvättstugesällskap kunde jag erbjuda extra tvättkapacitet mot att jag ytterligare en timma kunde nyttja torkskåpet. Förblev kvar i tvättstugan till bortemot 11-tiden. Då hade jag hunnit skriva en del dagbok, vikt tvätten snyggt och varit ovanligt tvättstugesocial...

Dagen fortsatte i nyttotecken. Städade modelljärnvägsrummet och fortsatte sedan vidare runt om i lägenheten med gott resultat. Gjorde om kvällen Anki sällskap. Då, vid det laget, hade hon övergivit landställets fördelar och njutningsmöjligheter för stadens nöjen. Vi åkte gemensamt till "Filmstaden Söder" för att se filmen "Day after tomorrow". En mycket välregisserad och verklighetstrogen film i sin istidsrelaterade framtidsvision. De enda aningen verklighetotrogna varelserna i filmen var inklippta bitska konstgjorda vargar. Hur som helst en sevärd och tänkvärd film, oavsett om växthuseffekten kan eller inte kan bidra till något liknande...

I natten begav vi oss hemåt med pendeltåg från Stockholm södra till Rotebro. Natten var riktigt kylig, kanske filmrelaterad?

Måndagen den 31 maj 2004: Länge pratade vi om att gå en promenad. Dock blev det först fram emot eftermiddagen, efter en frukost på balkongen, som vi med hjälp av Caisa och Pelle kom iväg in till stan. Promenaden blev skönt tilltagen, från centralen och en bra bit ut på Djurgården i riktning mot Blockhusudden. Bussen nyttjades för återfärd till stan. Mycket beroende på att jag behövde middagssömn innan den analkande nattjänstgöringen...
   Efter en snabb matinköpsrunda bjöds jag förmånen att sova under matlagningsförfarandet. Bjöds sedan goda kycklinglår innan det var dags för ytterligare en stunds sömn och färd till jobbet. Arbetsnatten blev perfekt i avseende på arbetsbelastning. Lagom mycket att göra, utan stress...

Tisdagen den 1 juni 2004: Arbetsnatten bjöd en perfekt blandning av lugn och sysselsättning. Inga komplicerade incidenter sedan det väl visat sig att skadan hos en växel i Sala var av försumbar art, inom alla säkerhetsmariginaler. Inledningsvis såg det ut som om ett makadamstoppningsarbete skulle ha misslyckats radikalt i nämnda växel och att den därigenom skulle bli låst (klovad) och oanvändbar. Nu stannade det vid en besiktning med godkända mätvärden.

Efter att ha sovit till lunchtid gick jag upp och beställde en provkörningstid av min drömmotorcykel. Var tvungen att övertyga mig själv om dess hanterbarhet innan beslut om inköp fattas. Självrisken om 15000 kronor vid eventuell skada ansåg jag var liten till skillnad från beloppet som står på spel i form av inköp.
   På gårdsplanen utanför motorcykelaffären i Upplandsväsby stod en blå stor skönhet om 1261cc. I blotta åsynen en cykel av känslomässigt enorm storlek. Hade jag inte haft en gedigen körskoleutbildning i botten, hade jag nog aldrig vågat provköra. Nu inskränkte sig min feghet till att jag bad om att få cykeln placerad en bit bortom gruppen av övriga motorcyklar. Såg framför mig ett scenario med fler än en MC skadad om jag skulle göra bort mig vid framtaxandet.

Den provkörda motorcykeln åter vid MC-affären

Väl uppe på Motorcykeln njöt jag en härlig känsla. Trots att jag inte rullat en meter, var jag nöjd och belåten över att ha sluppit låna skyddskläder. Att sitta i mina invanda MC-kläder ingav en trygghetskänsla i sig. Att jag redan vid parkeringsutfarten fick invänta korsande trafik var roande i sig. Jag var visserligen riktigt placerad för en vänstersväng, men motorcykelns storlek gjorde att jag nästan kände mig ivägen för den insvängande bilen.
   Väl ute på den första vägen njöt jag av samhällets låga rekommenderade hastighet. Det var perfekt att glida fram i 30 km/h. En underbart mjuk gång och underbart lätt att hålla den låga hastigheten, jämnt och lugnt utan minsta tendenser till ryckighet. Från trakterna av Väsby centrum svängde jag höger bort mot Eds kyrka. Skillnaden mellan 30 km/h och 70 km/h var knappt kännbar. Men med lite koll på hastighetsmätaren var det lätt att hålla den fart man önskade. Provade att höja och sänka frontrutan. Fascinerades av hur liten rutan kändes i det lägsta läget. Med vetskap om dess nytta övergav jag snabbt detta utprovande.
   Det var en skön känsla att åka 70-vägen bort mot Rotebro, förbi avtagsvägen mot Antuna och ovanför sandtaget. Ensam på vägen gjorde jag mig hemmastadd med bromsegenskaperna. Combibromssystemet kändes bra och bjöd förvånansvärt hemvan känsla. Skön och effektiv bromsfördelning mellan fram- och bakbromsar. ABS-bromsarna aktiverade jag aldrig. Bara tryggt att veta dess existens. Tydligen ska dom vid fullbroms rita korta svarta streck på vägen och vara betydligt mjukare i sin framtoning än motsvarande bil-ABS-bromsar, med endast svaga vibrationer.

När jag återvände till MC-butiken var det med en känsla av tillfredsställelse. Säkerhetsteknik i min smak, storlek och komfort i min smak. En tyngd och viktfördelning som gav underbar kurvtagningskänsla och stabilitet rakt fram. En lättmanövrerad koloss helt enkelt. En MC att drömma om till dess eventuellt inköp blivit verklighet. Fick under eftermiddagen en offert presenterad för mig, inkluderad alla tillbehör jag önskade och arbetskostnaden för dess montage. Redan på bussen hem började jag inombords skissa för kommande banklån. Handpenning bör läggas snartast möjligt...

Om kvällen kom Anki över till mig. Vi inledde med en middag på balkongen innan vi drog oss in till lägenhetsvärmen. Samtidigt som jag satt och gjorde ekonomiska kalkyler, fick hon höra många berömmande och beskrivande provkörningsintryck. Pan european, Honda ST1300A, hör fortsatt till min favoritmotorcykel. Nu ohotad på dess kungliga tron.

Onsdagen den 2 juni 2004: Lämnade Rotebro och Anki bakom mig tidigt om morgonen för en färd till jobbet. Efter en lite kaotisk inledning, där jag inledningsvis hoppade runt på ett antal olika operatörsplatser, blev det en lugn arbetsdag. Så fort min fritid började gav jag mig av norrut för att besöka ett antal banker. Skillnaden i bemötande var uppenbar från plats till plats. Inledningsvis verkade det ha betydelse om man var kund sedan tidigare. Fick ibland uppfattningen att nya kunder ej var välkomna, kanske än mer tydligt när jag dessutom blev bortglömd i väntan på bokad banktjänsteman. Hur som helst, efter ifyllande av en låneansökan gjorde jag ett återbesök på hemkontoret. Även här tveksam effektivitet, men hur som helst ett trevligt bemötande och rimlig mängd svammel om andra tillgängliga tjänster. Som sagt var, bankerna försökte göra bra reklam för sig men utan att lyckas speciellt kundmålinriktat...

Ett par dagars ovisshet väntar. Helst vill jag lägga handpenning på motorcykeln redan nu, men jag får snällt invänta bankens utlåtande. Hoppas de är effektivare än man instinktivt kan förvänta sig... Jag är aningen stressad och otålig just nu...

Det nya körkortsunderlaget hade under dagen kommit med posten. Returnerade det enligt instruktioner med underskrift och nytaget foto. Ett foto som legat och väntat sedan uppkörningen var avklarad. Tog om kvällen bussen över till Anki för en god natts sömn...

Torsdagen den 3 juni 2004: Bjöds en tidig arbetsdag med allt vad det innebär. Satt med andra ord på bussen omkring klockan 05.20. Inhandlade en yoghurt innan jag tog en morgonpromenad för tidningshämtande, (Metro och City). Därefter till jobbet i lagom tid för att lösa av nattpersonalen...

Direkt efter jobbet tog jag en sväng förbi Ankis lägenhet. Kände för en stunds avkoppling innan jag begav mig norrut. Hade tänkt mig en sväng förbi banken innan färd ut till MC-affären, men förekoms positivt nog av ett inkommande banktelefonsamtal som bevisade att mitt ärende var långt framskridet. Banken förordade att även baka in mina andra smålån i beloppet, något jag redan gjort i beaktande av beloppsstorlek. Lovades svar senare under eftermiddagen, ett löfte som hölls. Strax efter att jag varit hos MC-handlaren och försäkrat mig om objektets "osåldhet" var lånet beviljat. I ytterligare ett samtal med handlaren reserverades "min Honda" med en "köpt"-skylt.

Väl hemma gjorde jag mig raskt iordning för en danskväll på Hågelby. Säsongens första för mig och Anki. En skön danskväll med underbart väder och trevligt dansfolk. Lyckades till och med få dansa med en tjej som jag länge har antagit var gammal Rotebro-bo. Mycket riktigt. Ett kort tag hade vi bott två hus ifrån varandra, (stämde med min minnesbild). Till och med namnet lyckades jag pricka in, lite grann genom tur. Tvillingarna var enligt mig i princip oskiljbara till utseendet på den tiden. Trevligt att få bekräftat att världen fortfarande är relativt liten...

Efter dansen åkte Anki och jag hem till respektive boning. Jag ville vara på hemmaplan när det var dags för bankärenden och storaffär...

Min köpta drömmotorcykel, fortfarande på sin visningsplats i MC-affären.

Fredagen den 4 juni 2004: Vid 08.30 var jag på benen. Packade inför en helg i skärgården innan jag begav mig ner till Handelsbanken på hemmaplan. Skrev på lånehandlingarna och bad expediten framföra mitt tack gällande ett mycket gott och snabbt ärendebehandlande. Totalt vet jag att minst tre personer handhaft ärendet under två dygns tid...

Min motorcykel sedd från sidan i MC-affären

Med 10.000 kronor i hand begav jag mig till MC-handlaren för betalning av handpenning. Fotograferade min pärla en del, för att kunna ha under "väntans tider". För motorcykelns del väntar montage av en lång rad tillbehör, såsom larm, vindavvisare och annan bekvämlighetsutrustning. Av expediterna ansågs jag nu inneha rekordet gällande gedigen satsning i fråga om första-hoj. Kanske naturligt med tanke på att jag inte direkt är i tjugoårsåldern längre? Och visst, jag gillar att lyxa till det lite extra när det ändå handlar om stora summor. Touringhojen påbjuder ju dessutom ett lite lugnare trafikvett än de lite mindre och renodlade sporthojarna, trots att den enligt faktablad ska kunna göra 0-100 km/h på ett ynka par sekunder, närmare bestämt 3,4s. Kanske inte konstigt med en effekt om 126hk, 93kW vid 8000 varv per minut...

Hade för avsikt att fira med kaffe och tårta på ett närbeläget favoritcafé, men fick nöja mig med wienerbröd. Prinsesstårtan fanns inte i uppskuren version vid detta tillfälle. Fortsatte sedan till jobbet för ett övertidspass. Ett arbetspass som inledningsvis, de två första timmarna, bjöd ett enormt tempo och mängder av telefonsamtal gällande Eskilstunaregionen. Bland annat fanns ett lokhaveri i Rekarne att ta hänsyn till förutom en mängd broöppningar i Kvicksund...

Arbetsdagens slutfas blev avkopplande och trevlig. Då hann man med alla administrativa moment och nyttja tiden till finare och mer sekundanpassad trafikledning. Efter arbetsdagens slut begav jag mig mot Nynäshamn för en helg tillsammans med Anki och hennes föräldrar. Blev således hämtad av Anki strax före klockan 22.00 vid pendeltågsstationen i centrum...

04-05-15, lördag

Nu känns det som om tidernas längsta dagboksuppdateringsuppehåll ser ut att vara till ända. Åtminstone med avseende på tiden efter år 1997. Orsakerna har varit många, allt ifrån en hektisk fritid i slutet av april till härjande datamask i början av maj. En världsomspännande datamask som jag blev varse natten innan tidningar och media kom ut med beskrivningen. Antivirusuppdateringen var också något långsammare än viruset i sig...

Just nu sitter jag ute på Sturups flygplats, njutandes en god måltid Sturupshamburgare, inkluderande tsatsiki. Om ett par timmar lyfter jag åter mot huvudstaden, 16.35 med SK 120. Har valt plats 20F, i nåot som verkade vara ett mindre flygplan. (Visade sig vara Boeing 737 med 3+3-sittning.) Natten ska jag tillbringa på jobbet, ett övertidspass som får avrunda en bra semestertid om två veckor. Förhoppningsvis hinner jag korrekturläsa den senaste månadens dagboksanteckningar också...

Eftersom jag till slut avstod ifrån en nattlig öl och måltid under fredagskvällen, kom jag isäng i relativt bra tid. Drivkraften till hotellrumsinnesittandet var främst resans huvudmål, att få tid för dagboksskrivandet. Väl värt tur och returpriset om 580 kronor. Att sedan hotellrummet gick på det dubbla kan väl vara ett diskussionsämne i sig. Men njutning, trivsel och en levande utsikt bjöds mig hela tiden...
   Hur som helst vaknade jag pigg vid 06.30. Satte mig vid datorn ytterligare ett par timmar innan jag duschade och tog en njutningsbar frukostpause. En perfekt hotellfrukost med lika perfekt avkoppling med näsan stundom försjunken i någon dagstidning.
   Förmiddagen forsatte utomhus. En och en halv timmas stadsvandring ner mot havet. Ett regndis med relativt hård byig vind. Roades bland annat av alla de hundar som samtidigt med mig njöt av frihet och utomhusluft. Dock hade jag strax innan blivit adrenalinbiten av skyddsinstinkt, när en gåsfågel gick till angrepp och flaxade med näbb och hals strax ovanför huvudet. Med MC-handskarna på hade det blivit en hård nockout om jag väl träffat i försvarssyfte. Valde dock att skydda huvudet och springa undan två till tre meter. Fågeln, som nyss passerat gångvängen med sin familj, upplevde mig som ett alltför stort hot mot ungarna. Ett irriterande bemötande i mitt något fågelovana tycke...
   På hotellrummet väntade ett värmande badkarsbad innan det var dags att göra sig iordning och checka ut. Strosade sedan vidare i stans innerkärna som stundom bjöd sol och vindstilla perioder mellan hotfulla skurar och tilltagande snålblåst. Valde att relativt snart åka vidare till flygplatsen. Fick därmed en härlig tupplur innan min flygplatsmiddag...

Lördagen den 10 april 2004: Dagen innehöll två arbetsnätter och däremellan återhämtningssömn. Det mest glädjefulla under lördagskvällens arbetspass var att polisen fick fast en rånare ombord på tåget i Jakobsberg. Troligtvis var det efter ett personrån i Kallhäll. Med ett kvickt larm och snabbt beslut och meddelande till ombordpersonalen underlättades polisens sökområde. Av allt att döma var ynglingen kvar ombord vid genomsökandet av tåget.

Söndagen den 11 april 2004: Efter en härligt lugn arbetsnatt åkte Anki och jag ut till Nynäshamn. Klädförrådet var nära nog uttömt. Strumpor samt underkläder inhandlades längs vägen. Allt fick visserligen inte vara rent mer än någon enstaka minut. Hunden Landor lyckades nämligen sno till sig ett 5-pack strumpor innan jag visste ordet av. En snabb titt ner i papperspåsen räckte tydligen för att väcka intresse och se en möjlighet till extra uppmärksamhet. Väl ute på landstället sov jag under en filt utomhus, i en vårsol som så småningom värmde gott. Kanske var det tur att Anki inledningsvis promenerade med hunden Landor, för annars är det högst osäkert hur pass länge jag hade fått sova såpass ostört som det ändå blev.

Om kvällen åkte vi hem för att se den sista TV-produktionen med årets "Fame Factorygäng". Den slutliga finalen utsänd från Globen. Efter en dag av full njutning, inkluderande ostbågar, var nattsömnen riktigt lockande. Eftersom vi var hundvakter spenderades natten i Ankis föräldrars lägenhet...

Måndagen den 12 april 2004: Efter uppvaknande och frukost tog vi Landor med på en utflykt till de östra delarna av Arlanda. Under hundpromenaden fick jag ett par härliga inflygningsbilder mot bana 26. Mäktigt att se planen på relativt nära håll, utom avlyst område. Med en orädd hund var det absolut inga problem.
   Ett riktigt intressant fenomen uppstod strax bakom ett landande något större Lufthansa-plan. Luftturbulensen skapade två klart och tydligt separerade läten som av passerande överljudsplan. Inget som kändes, men av den tidsmässiga fördröjningen kan det ha haft med vingspetsarnas avstånd att göra. Vad vet jag?

Efter en trevlig och lyckad utflykt blev jag skjutsad till jobbet. Om kvällen åkte jag hem till Rotebro istället för att ansluta mig till gänget, till Anki och hunden Landor. Nej, de fick husera i staden på egen hand denna afton...

Tisdagen den 13 april 2004: Hade en kort, bra och tidig arbetsmorgon. Om eftermiddagen hämtade jag danskläder hos Anki, detta med anledning av att jag sovit hemma och nu ämnade träna. Innan träningen hann jag dock handla och därmed fylla på med mat i kylskåpet hemmavid... Mötet med Anki företogs vid Slussen...

Onsdagen den 14 april 2004: Vilade under dagen hemma hos Anki. Städade och diskade som en sista upp- och urladdning innan eftermiddagssömnen och den stundande arbetsnatten...

Torsdagen den 15 april 2004: Arbetsnatten var lugn trots ett signalfel på spår U1 mellan Upplandsväsby och Skavstaby. Ett signalfel som hann rättas till innan morgonrusningen blev för svår och innan det var dags för överlämning. Utfartsblocksignalen i Upplandsväsby ville inte lösa ut när man kört motriktat, dvs högerkörning... Mina kollegor hade mer av problem. I Jakobsberg uppstod ställverkslåsningar i samband med banarbete. Vid Stockholm Södra drabbades trafiken av en kabelbrand. En brand som kunde fått riktigt förödande följder om inte brandhärden snabbt släckts av en förbipasserande förare.

Vilade upp på hemmaplan mellan nattpassen. När jag väl var kommen åter till jobbet, var dansabstinensen enorm. Klara problem med stillasittandet och en otvivelaktig längtan efter den sociala danskväll jag nu avstod. En klen tröst var att jag snart fick nytta av överskottsenerin, för en tuff arbetsnatt...

Fredagen den 16 april 2004: Arbetsnatten blev tuffare än på mycket länge. Kunde egentligen inte påminna mig när den senast varit tuff rakt igenom. Problemet denna natt var tvivelaktigt planerade banarbeten, där jag i enstaka fall tvingades neka arbeten där jag ansåg att säkerhetsbrister fanns. Bemötte en arbetare med kommentaren: -"Nej, du får återkomma när du vet vart du är." Men arbetstempot med både provkörningar, vilsna arbetslag och normal tågföring var fullt tillräckligt för att ändå blockera telefonlinjerna. Tvingades därmed behålla en strikt linje i säkerhetssamtalen för att få möjligaste effektivitet. Någon lärde sig i alla fall en läxa som i slutänden kan betyda skillnaden mellan liv och död...

Väl på hemmaplan borde sömnen prioriterats, men jag var såpass igång att jag inte intog horisontellt läge direkt. Egentligen var det först om eftermiddagen jag fick ro att sova ordentligt. Danskvällen kom som en befrielse. BLENDER spelade strålande och mitt adrenalin fick äntligen göra nytta...

Lördagen den 17 april 2004: Sov hos Anki efter BLENDERS strålande danskväll. Anki åkte iväg på foxtrottkurs. Själv åkte jag till jobbet för att skriva ett par utförliga händelserapporter, med fakta speciellt gällande den senast arbetade natten. Tillsammans med Anki, (som mötte upp vid jobbet), promenerade vi via Fridhemsplan till Karlberg. En underbar pizza avnjöts innan vi tog pendeltåget hem mot Rotebro. En mysigare pizzeria än vad det första intrycket gav sken av. Man bjöds ett relativt gott lugn, troligen mest beroende på att pizzerian mest var avsedd för avhämtning, utan möjlighet till kortbetalning. En härlig måltid, promenad och allmän avkoppling blev verklighet...

Söndagen den 18 april 2004: Rotebro bjöd riktigt gott vårväder. En promenad inplanerades, men vi hade uppenbara problem att komma iväg ut. Mest beroende på att vi hamnade i KOM-köpcentrum. Det positiva med detta var att jag fick tag i nya bra skor, dvs ytterligare en inspirationskälla för promenader. Utrustad även med nya T-shirts i bagaget gick vi tillbaka hem. Först efter ett mellanmål kom vi iväg på allvar. Dock inte speciellt utpräglat gåendes till fots, men väl i riktning mot utflyktsmålet, mina föräldrar.

Hos mina föräldrar bjöds fika. Min barndomsleksakstraktor, färdig för skroten, dockumenterades därtill ingående. Ett fotoprojekt som även Anki hjälpte till med. Bilderna visade tydligt hur mycket man vuxit, rent kroppslängdsmässigt, sedan man naturligt satt på trehjulingens sits. I övrigt bjöd kvällen hemfärd, diskande och matlagning. Till "Fame Factory" och dess examensshow avnjöts sprödbakad fisk, ris och sås.

Måndagen den 19 april 2004: Lämade Anki och Rotebro tidigt om morgonen. Själva arbetsdagen blev mycket lugn, både på Katrineholms- och Salaplatsen. Hann parallellt med ordinarie tjänstgöring avhandla ett halvtimmeslångt samtal med utredare för ett av höstens tillbud. Ett utredningsarbete jag välkomnar och följer med stort intresse. (Nst031011)

Sov middag hos Anki innan jag vid Fältöversten inköpte en t-shirt med riktigt snygg design. Åt sedan en bit mat innan jag raskt fortsatte med Roslagsbanan till Vallentuna. En färd där jag fick sällskap med en dansklubbskamrat, Maria. Väl i Vallentuna var det tågklarering som gällde hos modelljärnvägsklubben. Inledningsvis fick jag aktivera mig ordentligt med ansvar för två stationer samtidigt. Ett arbete som var riktigt stimulerande och som gick över förväntan bra. Hade gott om överskottsenergi när jag återvände till stan. Tog därför en liten extra nattlig promenad i närområdet kring Ankis bostad.

Tisdagen den 20 april 2004: Hade en rakt igenom trevlig morgontur. Av turfördelningen hade jag tilldelats elev. Vi startade vår arbetsdag vid Kolbäcksplatsen utan större bekymmer. Vid Nynäsplatsen fick vi dock bråka med en tillkommen hastighetsnedsättning mellan Tungelsta och Ösmo, som snart resulterade i inställda tåg och tägsättsvändningar direkt i Tungelsta. Mycket bra elevfeedback...

Skyndade mig hem för att tvätta kläder. Sedan raskt tillbaka till stan och ett möte på dansklubben, inför arrangemanget av NDC (Nacka Dancecompetition). Anki och jag stannade endast kvar en kort tid efter mötesslutet. Istället för en sen danskväll åkte vi iväg hem till Rotebro. Behövde ägna tvätten ytterligare en tid, främst för upphängning.

Onsdagen den 21 april 2004: Ytterligare en tidig tjänstgöring. Mot slutet av arbetspasset kom "Blomman" upp på besök. Då han hade jourtid tog vi även en gemensam lunch ute på stan. Återvände om eftermiddagen hem för en kort eftermiddagssömn. Trött återvände jag till stan och dansklubben för träning tillsammans med Viktoria. Om natten sov jag hos Anki...

Torsdagen den 22 april 2004: Fjärde morgonturen på rad. Kände mig inledningsvis lite sliten och trött. Sov under lunchrasten och hade sedan kapacitet för en intressant diskussion efter arbetsdagens slut. I samband med min matlagning och måltid samspråkade jag med en informationsansvarig som i dagsläget fullföljer ett ingående samarbete med några av trafikutövarna. Det kändes som ett intressant meningsutbyte, något som kanske kan driva utvecklingen framåt i den "informationshysteri" som jag ibland upplever ombord på tågen, när jag själv åker i egenskap av resenär. En negativ informationsbild som ofta ger negativa resenärsreaktioner och som med dålig informationsbakgrund ofta spegalar en felaktig bild av verklighetens trafikmiljö och säkerhetsmål. Att hela tiden leta syndabockar hos andra företag, oavsett om orsaken till ett tågstopp är att tåget i själva verket är för tidigt och därmed kommit ikapp ett rättidigt tåg. Bara som ett exempel.

Förblev kvar på jobbet nära nog fyra timmar efter arbetsdagens slut. Fortsatte med utökat underlag och kommentarer till den hösttillbudsutredning jag är delaktig i. Tidsödande men viktigt för att minska risken för liknande stationsinkopplingsproblem...

En snabb sväng hem företogs innan jag återvände till stan för en trevlig social danskväll på Nackswinget. Vid Slussen fastnade jag vid en tjejs ögon. I nästa stund hade vi båda vänt oss om för hälsning. "Gråis", en underbar fd kollega, tillika handledare, från "SJ-tiden" stod nu framför mig. En vän jag inte sett på ett par år, men vars liv jag ändå på avstånd följt genom gemensamma bekanta. Ett trevligt återseende som värmde i hjärtat. Tre intensiva minuter av ordutväxling och ett nytt farväl...

Fredagen den 23 april 2004: Nog satte jag upp höga mål gällande tidig resa till Arlanda, men tidsmarginalerna blev nog till slut mer efter Ankis önskemål. Orsaken var naturligtvis att jag var långsam med såväl packning som frukost. Å andra sidan behövde jag tiden för att få den nattliga tvätten klar och samtidigt njuta några timmars sömn mellan varven. Jag hade nog trott att jag skulle vara tröttare efter den senaste tidens tidiga morgnar och korta sömnperioder, men när vi väl var igång var jag riktigt pigg...

Efter buss- och tågfärd, via Upplandsväsby och Märsta, var vi framme vid Arlanda flygplats i lagom incheckningstid. Trots att vi inte fick välja våra platser i flygplanet, blev det helt enligt önskemål, ett par stolsrader bakom vingen, en maskin i MD-80 serien, "SE-DIR". Vi lyfte tidtabellsenligt på bana 08 och landade i Skellefteå efter ett par skarpa vänstersvängar på bana 19. En trevlig flygtur men med nära nog heltäckande moln...

Flygbussen förde oss till Skellefteå busstation. Där avnjöts en glass, trots att det bara var ett par plusgrader i luften. Promenaden till Skellefteå kamping bjöd inga problem. Inte heller incheckningen. Stugan var i stora drag som jag mindes den, lagom för två personer, utan WC och dusch och endast utrustad med en kokplatta att laga mat på och lite porslin att duka bordet med. Men själva matlagningsbiten var under denna semesterutflykt av klart underordnad betydelse. Istället såg jag fram emot en inledande middag på den närbelägna vägkrogen. En härlig avkoppling avnjutandes sprödbakad torsk, rejält med potatis, god sås och slutligen en stor stark "Norrlands guld". En middag som sedan lockade till en kortare tids vila i stugan innan duschen fick intas i den närbelägna lite mindre gemensamhetsanläggningen. Sedan danskläderna kommit på företog vi oss en promenad till busstationen för färd till Skelleftehamn.

En underbar danskväll avnjöts mellan klockan 20.00 och 02.00 till både BLENDER och BOOGART. Trängseln var visserligen betydande, men sedan man fått grepp om dansstilen och det runda dansgolvet gick det riktigt bra att dansa. Tyckte visserligen att uppbjudningseffektiviteten hade kunnat utökas med demokratiskt uppbjudande istället för den omväxlande uppbjudningsformen "damernas och herrarnas".

Lördagen den 24 april 2004: När dansen var över, strax efter 02.00, fick vi skjuts av Caisa och Pelle till kampingplatsen. Nu låg det ett tunt snötäcke på marken, ett ytterligare bevis på att våren kommit olika långt i landet.

Vi steg upp i lagom tid för en promenad till Skellefteå centrum och vidare bussfärd till Kåge. Där, vid pizzerian, blev vi upphämtade av Mikael och hans son Oliver. Vi kom snart till ett härligt beläget hus som enligt mig måste ha varit större invändigt än utvändigt. Troligtvis förvillades jag av det tillhörande garaget som bjöd ytterligare gångar att springa vilse i. Ett trevligt besök och fika som jag gärna gör om. Tyvärr var Veronica inte hemma utan utflugen till Malmö över helgen...

Under hemvägen, till kampingplatsen, spisade vi på MAX. En välbehövlig måltid innan kvällens iordningställande och dans i Skelleftehamn till JANNEZ och AVALON. De sistnämnda fick ett stort plusbetyg. Till skillnad från JANNES hade AVALON bra ljudbild. Därtill mycket tilltalande musik rakt igenom. Golvet bjöd mer utrymme än fredagen och betyget för danskvällen blev gott. Därtill ett plus enär vi hann fika tillsammans med norrlandsparet Therése och Örjan. Härligt med vänner runt om i landet.

Söndagen den 25 april 2004: När dansen i Skelleftehamn var över fick vi skjuts av Bo. Med minne från min förra Skelleftemara år 1999, erbjöd han oss spontant skjuts in till stan och kampingplatsen. Väl där var det dusch och sömn som gällde för Anki och mig. En helg med tolv timmar dans tar på krafterna. Och mer dans väntade...

Vi steg upp någon timma före utcheckningstid. Städade stugan och avslutade med en dusch i gemensamhetsbyggnaden. Efter nyckelåterlämnandet gick vi med packningen mot stadens centrum. Åter igen en favorit i repris, dvs matuppehåll på MAX. Sedan en stund i den svaga vårsolen innan flygbussen tog oss utt till Skellefteå flygplats. Det blev en intressant flygning. Lyfte från bana 01, högersväng och sedan kurs söderut. I Stockholm blev inflygningen söderifrån via Täby, Bergshamra, Jakobsberg, Upplandsväsby in på bana 01L. Hastigheten tyckte jag var relativt god. Likaså inflygningshöjden över Väsby. Gladde mig åt att för första gången se gocartbanan vid gränsen mellan Järfälla och Sollentuna kommun. Helt klart en trevlig inflygning där jag gärna hade haft fler ögon än mina iaktagningsbegränsade två.

Via Märsta fortsatte vi raskt kommunalt till Bredäng. BLENDER stod för kvällens danstillställning på EBBAs klubblokal "Quben". Kanske kände bandet igen oss från fredagsen Skelleftemara, men jag vet ej om de tänkte så långt. Hur som helst åter igen en bra spelning. Fyra danstimmar gick klart snabbt...

Måndagen den 26 april 2004: Vi sov under natten hos Anki. Tog mig an ett övertidspass om eftermiddagen. Hade därmed Eskilstuna och Kolbäcksplatsen i besittning under tjänstgöringspasset. Åkte om kvällen tillbaka till Anki och bjöds perfekt bukfylla för en utsvulten mage. God korv med hemlagat potatismos. Sedan var det sömn som gällde...

Tisdagen den 27 april 2004: Sov relativt länge. Hade mycket sömn att ta igen. Åkte till jobbet vid lunchtid för att gå på ett stormöte. Det blev ett antal timmars sittande på betald övertid, bland annat njutandes en välsmakande stor bit smörgåstårta...

Hann hem till Anki för att sova ett par timmars middagssömn innan den ordinarie nattarbetstjänstgöringen. Det blev en riktigt hård arbetsnattmed trettio anordningar. Därtill avslutades arbetspasset med ett signalfel som härhörde till ett E-arbete i Jakobsberg, med avstängd hjälpkraftledning.

Onsdagen den 28 april 2004: Innan jag åkte hem ifrån en hård arbetsnatt, fick jag hjälp under en dryg kvarts tid. I samband med mitt Jakobsbergssignalfel säkerställdes genom denna uppbemanning att framväxlingarna i Västerås inte äventyrades av upptagna telefonlinjer och mig i ständig sysselsättning. Pendeltrafiken klarade sig också relativt bra. Strömmen och signalerna kom tillbaka mellan Barkarby och Jakobsberg innan hemgång. Allt frid och fröjd för en utmattad hjärna...

Sov till ca 15.30. Hade visserligen inte kommit isäng direkt, men sov gott när det väl varade. Såg fram emot en kvällsträning. Viktorias morgon-SMS hade strålat av träningslust, något som dock snart förtogs av at Viktoria fick magont. Efter en kort uppvärmning avbröt vi tränandet. Stannade själv ett litet tag för att bevittna våra inlånade instruktörer Henrik och Lotta. Ett tränarpar jag uppskattar och som har berikat min dans många gånger förut... Drog mig dock hemåt även jag, hem till Rotebro...

Torsdagen den 29 april 2004: Startade om morgonen från mitt hemborg för en dagtur på jobbet. Hade ett trevligt signalfel mellan Spånga och Barkarby som endast i mindre grad störde tågtrafiken. Det handlade dock om ett gott samspel mellan rättidiga tåg och fungerande teknik. Gillade läget och satt kvar ytterligare någon timma, glatt road av avancerad trafikledning. Dock låste sig Spånga ställverk samtidigt som signalreparatörer kom på plats för åtgärdande av fasfelet, fel nummer ett. Tog ett tåg i stopp vardera riktning innan jag lämnade över. Hade inte hunnit vidtaga fullständiga felavhjälpningsmetoder utan lämnade över problemställningarna. Nu med andra ord på båda spår istället för mitt tidigare enkelspårsproblem.

Fortsatte arbetsturen i positiv anda. Men vart fly förbannad just då jag skulle gå hem. Då möttes jag av en säkert skämtsam kommentar om att jag skulle orsakat signalfel nummer två. Hade inte grundkällan till ett sådant uttalande varit ifrågasatt, hade jag nog hållt med, men nu när jag inte ens fått möjlighet att felsöka kände jag mig oskyldigt beskylld. Nog för att det tydligen tog tid att åtgärda felet sedan jag blivit avlöst, men jag ansåg fortfarande att jag givit två timmars nära nog fläckfri tågföring. Vilken adrenalinchock och uppåtkick, utan någonstans att göra av den...

Trivselkvällen blev min räddning. Men det tog tid att skaka av sig all upprördhet, speciellt med tanke på att den var helt obefogad att bära omkring på. Men till slut blev jag vänligt inställd till min omgivning och dansade loss ordentligt. En trevlig avslutning på kvällen, precis i den anda dagen tidigare startat...

Fredagen den 30 april 2004: Hade en eftermiddagstur inplanerad men var uppe tidigt trots detta. Började med en promenad och shoppingrunda på Fältöversten, vid Karlaplan. Via jobbet tog jag mig sedan bort till MC-varuhuset för att inspireras inför den stundande semestern och motorcykelsäsongen. Emellan varven, under promenaderna, arbetade jag på möjligheten att byta danspartner under NDC. Viktoria hade lämnat återbud och jag var lockad att ställa upp på hemmatävlingen trots detta. En liten chansning, vild och häftig...Hade Anki haft tävlingslicens hade hon varit självskriven partner...

Arbetsdagen blev ett relativt lätt kapitel. Redan inledningsvis blev jag avbytt för elevträning vid min operatörsplats. Strosade runt i lokalen och nyttjade tiden till socialt umgänge istället. Något jag unnar mig alldeles för lite när jag sitter koncentrerat operativ. Positiv diskussionstid och fikachans helt enkelt...
   Efter min tjänstgöring, som också blev operativt, duschade jag och gjorde mig iordning inför danskvällen på Mälarsalen. Såg fram emot dansen och lovade personalen att jag skulle stanna länge. Kanske var det just därför som motsatsen blev till verklighet. Anki såg trött och sliten ut. Då jag lyckats knyta upp en danspartner till lördagens tävling, minskade det akuta dansbehovet även i mitt blod. Kort och gott fanns det mer att ge, men jag var fullt tillfredsställd med att åka hem och ladda batterierna inför lördagens uppoffringsövningar och NDC.

Lördagen den 1 maj 2004: Danskläderna packades tidigt. Redan vid 10.45 var vi ute vid björknäs sporthall för att ta emot ett flyttlass möbler och saker från klubblokalen. Nacka dancecompetition stod för dörren. Själv stod jag uppsatt på tre arrangörslistor. Dels förberedelsepatrullen, kassatjänstemannapatrullen och slutligen dödspatrullen, vars nattarbete var "livsavgörande" i fråga om smidigt iordningställande av sporthall och klubblokal till ursprungsskick eller bättre.

Så när som att en av tre beställda dansprislådor, (pokaler och dylikt), ej fanns levererad blev tävlingen en höjdartillställning i vanlig ordning och rang. Prisutdelningarna avlöpte relativt smärtfritt ändå, med tillfälliga pokaler i väntan på de rätta. En viss förvirringsgrund, men flera gånger en riktigt roande tillställning att förklara individuellt efter själva utdelningscermonin. Mina förberedelser bestod mest av bordsbensinställningar och kabelskyddstejpningar. Ett tidsödande men ack så viktigt uppdrag *ler*, som dessutom förgylldes med ett specialavspärrningsprojekt invid en känslig projektor...

Själva tävlingen företogs med inhopparen Kristina L. Första heatet kändes lite som ett "gränsfall" i fråga om framgång. Domarsiffrorna blev dock utmärkta, och med tanke på endast ca tio minuters träning var allt godkänt. Till och med nästa runda. Ett heat som fick mig att le resten av kvällen. På något oförklarligt sätt lyckades vi inleda kvartsfinalen i baktakt. En baktaktsmanöver jag inte väntat mig, hade svårt att bli övertygad om och som dessutom tog några sekunder att bli av med. Domarna var i stort sett så skparpsynta som man kunnat hoppas på och i princip förvänta sig. Bedömning för "tekniskt fel" i tre av fem fall. Ett resultat som inte räckte längre än till en elfteplats av fjorton startande par. Detta i den första NDC-tävlingen med poängstatus för de lägre klasserna...

Roade mig under resten av tävlingen åt fotografering. Utöver det, spenderades energi på den underbara danskväll som fortsatte med SELEX härliga drag...

Söndagen den 2 maj 2004: Efterarbetet gällande Nacka Dancecompetition tog sin början så snart live-bandet SELEX kört sitt sista extranummer. En dusch var dock högst nödvändig, dels för att få lite nya krafter och dels för att inte riskera avkylning och förkylning. Vid 03.30-tiden gav Anki och jag upp. Sporthallen var då i det närmaste tömd, Ceylon hade återfått sin inredning och det mesta var återfört på respektive ursprungsplats. Underbart grillade hamburgare hade vid det laget också hittat sin plats i magtrakten. Fylld med rostad lök, bacon, underbar dressing, sallad, ketchup, senap och säkert ytterligare någon ingrediens förutom ost som jag inte kommit ihåg. Underbar nattlig bukfylla i alla fall...

Sömnen hemma hos Anki varade till drygt 12.00. Sedan åkte jag ut till mina föräldrar och med bil vidare till stormarknaden Coop Forum. Inhandlade några förvaringsboxar, som åt mig var avsedda för frakt av CD-skivor. Ansåg mig ha lite tur med vädret. Inte bara med avseende på solskenet, utan även med avseende på min tidsplanering. Jenny T ville gärna senarelägga musiklyssnarstunden ett par timmar, dvs låtuttagningarna inför vårt musikvärdsuppdrag kommande torsdag och sociala danskväll.

Tidsmarginalerna blev trots alla tidsfrister knapp. Lastade mina skivor i ett par boxar och gav mig av till Björn och Jenny. Resten av kvällen, med avbrott för lite mat och TV-tittande, åtgick sedan till låtrecensioner och låtvalsprocedurer. Trött och aningen utmattad åkte jag sedan hemåt och behöll således bilen över natten...

Måndagen den 3 maj 2004: Vid sextiden på morgonen lämnade jag tillbaka den lånade bilen hos mina föräldrar. Åkte därefter tillbaka hem för ytterligare lite sömn innan det var dags att återuppta motorcykelåkandet för säsongen. Väl på körskolan upplevde jag ett verkligt självförtroendelyft. Det gick klart bätte än väntat att utföra körgårdens övningar. Innan jag började tyckte jag 750cc-maskinerna såg skräckinjagande stora ut. Men efter bara någon minut, kändes det hemvant på dess rygg. Möttes dessutom av kommentarerna "Ja, du har ju gjort allt..." och "Hur kommer det sig att inte du fick uppkörning i höstas?" Två uttalanden som ytterligare stärkte tron på mig själv.

Även när regnet sakta börjat falla hade jag god kontroll på hästkrafterna. Krypkörningen i garagevändningarna var inget problem, inbromsningarna okej. En bra start på säsongen och övningskörandet 2004 helt enkelt. Att en lektion var inställd gjorde inget. Hade själv stundom svag huvudvärk och en dominerande hunger när jag åkte hem via Kallhäll. Blev sur på en tågvakt, "dörrstängare", som inte ville ta åt sig av kritik gällande dörrstängning mitt framför nosen på ett äldre par som snällt väntat och släppt av folk vid de nya provisoriska träplattformarna i Jakobsberg. Folk hann med andra ord bara av, och mer än ett halvt dussin personer blev i alla fall frånåkta...

Tisdagen den 4 maj 2004: Kom på benen relativt tidigt. Inte minst beroende på att gratulationerna började strömma in genom både telefonsamtal och SMS. Städade lite grann innan jag åkte iväg till MC-skolan för två timmars gårdspass. Det var en skön inneboende känsla av att behärska allt. Detta trots att jag la ner cykeln på marken en gång mot slutet av lektionen. Jag var troligtvis för dålig och slarvig med att separera den maximala inbromsningen från själva undanmanövern i uppkörningsbanan. Släppte troligtvis ej ens bromsen, (oavsett om framhjulet tillfälligt låste sig eller ej). Hann bara tänka "Ja, nu står jag helt still", samtidigt som jag var väl medveten om att cykeln inte var centrerad eller i balans att hålla upprätt. Sedan hörde jag hur gaspådraget ökade markant, ett ljud som inte direkt speglade närvarobegreppet "här och nu". Känslomässigt hade det ljudet kunnat komma precis från vems cykel som helst. Inget jag i den sekunden kände behov av att analysera. Men vid det laget, inom ett par hundradelars sekund, visste jag att kopplingen var säkrad i ett bra grepp. Ett grepp jag fortfarande månade om och höll kvar även sedan jag klivit eller hoppat av. Visste att det inte spelade någon större roll att motorvarvtalet tillfälligt gick upp. Lugnt satte jag mig istället ner på huk just där jag landat med fötterna. Efter att ha släppt gashantaget, vred av tändningen och började planera för uppresandet av cykeln. Med andra ord i samma stund som övriga hunnit vända på sina huvuden för att se vart motorljudet hade sin källa. Själva lyftmomentet var en sekvens jag än så länge inte haft nog med teknik att klara själv...

Efter en mycket lyckad körning åkte jag hem för att fira mig själv med våfflor, glass och sylt. En utsökt födelsedagsmiddag innan jag begav mig av till dansklubben för att träna med Anki. Som avrundning unnade jag mig därtill en tid i bastun, innan vi slutligen begav oss hem till Anki för att spisa underbar kladdchokladkaka med grädde...

Onsdagen den 5 maj 2004: Gårdsträningspasset var en njutning från början till slut. En skön känsla att plugga på gränsen till överkurs, att nöta detaljer för att om möjligt kunna inge ett förtroendeskapande lugn och cykelhantering. Tog hur som helst tillfället i akt att under hela lektionen fara fram och tillbaka i serpentinbanan. Borde ha hunnit med mellan två och tre mil, (två till tre varv per minut), acceleration, slalom, inbromsning, vändning, varv efter varv... Som sagt var, en njutning att våga ge sig hän åt cykeln och hjälpa den runt i svängarna, nästan pressa ner styret och hålla farten vid liv... Eftermiddagen spenderades med en hel del tid i solen. Gav mig bland annat hän åt en färd till MC-varuhuset för att ställa frågor och få svar inför ett eventuellt motorcykelbeställande. Den röda varianten av min drömhoj fanns inne, dock ej den silverfärgade som dock var beställd...

Torsdagen den 6 maj 2004: Efter avfärd från Anki om morgonen, avnjöts en medhavd morgonfika invid en fontän vid Sundbybergs station. Vid 09.30 avnjöt det första trafikpasset för året, en vanlig dubbellektion. Vädret var inte att klaga på. Härligt solsken och lagom värme, något i svettigare laget. Av min körning fanns kanske mer att önska. Aningen stel inledning med en hög frekvens av fel. Styrdes inledningsvis allt för mycket av hörsnäckans tankar, i stället för att tänka själv och handla därefter. Tveksamhet i beslutsfattande och handlig kunde klart påvisas. Men med nyvunnen distans till MC-körandet fanns hopp att se för framtiden...

Efter körskolans lektioner bar det av hemåt via Kallhäll, där en glass avnjöts i solen. Packade iordning mina CD-skivor och gav mig sedan av till dansklubben för en musikvärdsafton tillsammans med Jenny T. En social danskväll som blev bra. Kanske aningen många lite okända låtar, men variationen var det inget fel på. Tempot relativt bra avpassat det också.

Fredagen den 7 maj 2004: Trots semestertider gick jag upp tidigt och förflyttade mig till jobbet. Kompenserade en kollega för ett framtida turbyte och fick därigenom en härligt lyxig dag framför trafikledningsskärmarna mellan klockan 06.00 och 09.30. Sedan fortsatte jag semesterfirandet med en promenad till MC-varuhuset som öppnade klockan 10.00. Eftersom vårvärmen var påtaglig och solen hettande, fortsatte promenerandet till Rålambshovsparken för ytterligare soldyrkan. Väl tillbaka i Ankis lägenhet kokade jag spagetti som avnjöts med god stekt bacon.

Samhällets personlighetsytterligheter visade sig under min och Ankis färd mot de norra förorterna. I Karlberg utmärkte sig en dam genom att varna folk för en sten som låg på betryggande avstånd från allt och alla. Själv tänkte jag bara "Jag gick en dag i skogen..." när hon yttrat "Se så, snubbla inte på stenen nu ungdomar...". Lite längre fram gjorde jag lite halvosynlig parodiscen, avsedd för Anki att bevittna, genom att ta ett överdrivet stort men försiktigt steg över en tidning som "farligt" låg och skräpade på gatan. Den stora "knäpphetschocken" kom senare när vi sneddandes diagonalt över den otrafikerade gatan och närmade oss det övergångsställe damen just beträdde. "Å nej, vill ni bråka, så..." "Nej, inte gå här, jag först..." Förbryllad ville jag inte komma inärheten av henne igen. Normalt sett brukar jag ha gott om tålamod, även för personlighetsytterligheter, men inte denna dag. Tog omvägar kring den person som jag såg som mycket större hot än vilken sten som helst i stad och skog...

Anki och jag hade ursprungligen tänkt oss dans på Yesterday. Men danslusten var blek och vi stannade under kvällen hos mina föräldrar. Mer lånad än så blev alltså inte bilen...

Lördagen den 8 maj 2004: Uppvaknandet skedde vid niotiden, hemma i Rotebro. Efter frukost företogs en promenad till Infracity. Anki besökte en hästsportaffär, som bland annan saluförde intressanta reflexvästar. Kanske något för framtidens MC-åkande...
   Vi fortsatte med buss till Mc Donalds för Milkshakeinköp, eventuellt Ankis första genom tiderna. I Väsby centrum stötte vi på dansaren Arto med följe. Efter en stunds pratstund fortsatte vi till en MC-butik nära järnvägen. Där fick vi ett väldigt gott bemötande. I takt med att jag visade intresse för den nyintagna ST1300A, ett blivande provkörningsexemplar, genomskådades hur sugen försäljaren själv var på denna modell. Måtte jag vinna lite pengar förutom kortet jag så gärna vill ha i min hand... *ler*

Innan vi åkte till Anki avnjöts Potatissoppa ute på min balkong. Efter förflyttning till stan, en dusch och kroppsligt iordingställande, gav Anki och jag oss iväg mot Åvägen i Sundbyberg för en inflyttningsfest. Ytterligare ett känt ansikte skulle vi se innan vi ens hunnit på bussen. Vid busshållplatsen väntade nämligen även min kvinnliga körskolelärare. Jag tyckte det var skarpt av henne att känna igen mig civilt, utan MC-ställ på kroppen. Själv var jag aningen osäker till dess vi väl mötte varandras blickar och började samtala.

Inflyttningsfesten hos Hanna och Fredrik blev mycket minnesvärd. Mycket god mat inhämtad från Uppsala, trevliga människor och en riktigt mysig lägenhet. För min del var nästan alla intryck nya. Anki kände i alla fall några av gästerna redan inledningsvis. Även om de flesta förblev mer eller mindre annonyma för mig, så etsade sig i alla fall några ansikten in in minne och på näthinna. Till festen hörde Sveriges semifinalmatch mot USA. Ingen hade väl trott att TVn skulle få stå orörd. Resultatet dämpade inte feststämningen, tvärt om... En taxi delades till slut för färd via Roslagstull till Kungliga tekniska högskolan. precis 50kr var...

Söndagen den 9 maj 2004: Både Anki och jag klev upp tidigt. Framför oss hade vi en frukost vid Gullmarsplan, bussresa med dansklubben till Köping och en tävlingsdag. För min del innebar det tävlande med Kristina L. Vi hade som måtto att ta poäng om vi inte förledde oss att dansa i "baktakt", som i Nacka Dancecompetition, NDC. Inledningsvis var ingenting självklart. Men uppvärmningshalvtimman gav oss tid att bryta ner dansen till grunden, analysera baktakt och krockrisker, att genom idogt blundande skapa den känsla som krävdes att föra/följa med tillit och tilltro...

När själva tävlingen var igång kändes allt bra. Fotarbetet kändes riktigt naturligt inledningsvis. Musiken tilltalade mig i stora drag, och gav till och med en kick av självbelåtenhet när jag tyckte vi gjorde mer av en tråkig låt än man någonsin kan önska sig. Semifinaldansen hade nog behövt vara lika skarp som kvartsfinalen, men en åttondeplats, precis utanför finalen, gav full tillfredsställelse. Precis lagom bra resultat...

Hemfärden blev effektiv med klubbussen. Väl hemma i Ankis lägenhet slogs TVn på. Hockey WM-finalen hade just börjat. Sverige fick en drömstart med 3-1 innan den svenska stoltheten klappade igenom. Vändpunkten var bland annat ett brutalt påhopp på Peter Forsberg. Otäckt att se, även om han snart åter igen stod på benen. Till slut var vi besegrade med 3-5. Med en nytänd besvikelse äntrades kudden och nattsömnen... Finalförlust för andra gången i rad mot just Canada.

Måndagen den 10 maj 2004: Rivstartade om morgonen med SMSande med "Yez". Mötte henne strax efter åtta om morgonen vid centralen. En promenad till Kungliga biblioteket företogs, via Rådmansgatan. Förutom att jag mött en av sveriges bästa danstjejer direkt vid Karlaplan, mötte vi (jag och "Yez") även min huvuddanspartner Viktoria vid ett övergångsställe på Birgerjarlsgatan. Ett kort samtal innan promenaden fortsatte, att slutligen nå slutmålet vid centralen och X2000 tåg 427 mot Göteborg. Yez skulle tillbaka hem med 09.10-tåget. Själv återvände jag till Ankis lägenhet för lite sömn, TV-tittande och slutligen nyttogöromål i form av diskande...

Om kvällen åkte Anki och jag gemensamt till Rotebro. Handlade lite och mumsade sedan i oss pannkaka slötittandes på TVn.

Tisdagen den 11 maj 2004: Efter en morgon i mitt eget hem gav jag mig vid elvatiden iväg mot körskolan för att ta en dubbel trafiklektion från klockan 13.40. Precis som gången innan fanns det mer att önska av den personliga prestandan i trafikmiljö. Under den inledande körperioden gjorde jag en lång rad fel. Sedan, efter att jag nära nog kört mot enkelriktat, blev körningen mer strukturerad och nära både mina egna och min körskolärares krav. Men nog är jag lite besviken på att trafiklektionerna fortfarande ska bjuda tufft tankearbete. Placeringarna fungerar visserligen relativt bra, så länge jag inte stressar igenom vänstersvängarna. Men fortfarande finns det tillfällen då jag måste söka av vägen lågt längre bort än jag i dagsläget har i åtanke att planera för. En livsviktig funktion när det gäller att i tid anpassa hastigheten inför korsningar och framförallt kurvor. Jag kan mycket bättre, dags att visa det...

Om kvällen har huvudet fyllts av bryderier. Ny uppkörningstid finns planerad till den 25 maj, något som visserligen lockar men som just i dagsläget inte passar schemat ett dugg. Förutom inplanerat medarbetarsamtal med chefen, måste jag även flytta arbetspasset. Knivigt värre...

Trött sitter jag nu på pendeltåget in mot stan och Ankis lägenhet. Det känns inte som om jag gjort mycket annat än att färdats idag. Efter körlektionerna lämnade jag MC-väskan hos Anki, för att sedan direkt bege mig till min egna hemort. Träffade Anki endast som hastigast, mycket beroende på ett inplanerat styrelsemöte för hennes del. Snart, snart sängdags...

Onsdagen den 12 maj 2004: Efter en kortare sovmorgon begav jag mig förbi jobbet, trots semestern, för att lägga en möjlig grund till ett passande schema under kommande och nya efterlängtade uppkörningstid den 25 maj. Denna gång handlar det inte bara om turbyten, utan även om flytten av ett inplanerat medarbetarsamtal med min närmaste chef den aktuella dagen.

Vid 11.30-tiden, efter en kortare fika och e-mailläsning, gav jag mig av mot körskolan. Likt de senaste dagarna blåste nordanvinden kall, en stor kontrast till förra veckans värmebölja. Den varmaste platsen för soldyrkan hittade jag vid busshållplatsen invid Sundbyberg station. Eftersom jag samtidigt var trött valde jag att stå över en buss för ytterligare en halvtimmas livsnjuteri, sittandes i den vindskyddande busskuren. Eftersom jag hade fortsatt gott om tid, valde jag att äta en korv innan mina körpass.
   Körningen blev en positiv upplevelse. Det var tredje dagen med trafiklektioner och första gången det på allvar kändes naturligt att sitta på cykeln under hela körlektionen. Inga större misstag, en relativt effektiv körning och en bra grund för nötande av kurvtagningsteknik i framför allt korsningar. Mestadels körde vi i Jakobsbergstrakten, dvs inte helt okända regioner för min del. Till min glädje höll mina MC-kläder det mesta av kylan borta, men vindbyarna var tydliga under de motorvägspass lektionerna bjöd. Väl framme vid skolan igen var det inte långt borta med en huttrande kropp...

Om kvällen hjälpte jag Anki med tvätt, handlade och tog det allmänt lugnt i TV-soffan. En svag huvudvärk präglade mitt humör aningen negativt, åtminstone i den tröga tankevärlden. Hoppas inte Anki drabbas, nu när hon anlänt från sin ridlektion...

Torsdagen den 13 maj 2004: Torsdagen bjöd en helt ledig semesterdag. Ingen körlektion och endast packningsuppdrag inför den stundande Malmöflygresan. Kvällen bjöd en underbar socialdanskväll på Nackswinget till AVALON. Oannonserat liveframträdande som verkligen kan höjas mot skyarna. Fick även tillfälle att framföra beröm över deras spelning i Skelleftehamn, slutet av april. Från klarhet till klarhet med andra ord för bandet...

Fredagen den 14 maj 2004: Har förflyttat mig till mitt sydsvenska favoritcafé, närmare bestämt "Cyberspace Café" i Malmö. Den inbeställda menyn följer också traditionerna med kaffe och blåbärspaj förgylld med vaniljsås. Det som skiljer sig från tidigare minnesbilder är takten med vilken man åldras. Det är visserligen några år sedan jag sist var här, en varm förstajunidag med jobbet för ett par år sedan, men man hör nu än mer tydligt till den äldre skaran i lokalen. Men trivseln och stämningen är det inget fel på. Med min bärbara dator uppslagen och påslagen känns inträdesbiljetten säkrad.

Startade min färd tidigt i morse. Tog samma buss mot centralen som jag brukar nyttja vid tidig tjänstgöring, dvs ca 05.15 från Anki. Jobbet fick snabbesök av mig, men endast för att hinna läsa och vidarebefordra e-mail från chefen till min mobil. Vidare tog jag 05.50-tåget mot Märsta, för vidare färd till Arlanda. Checkade in och valde en av mina favoritplatser bakom vingen. Denna gång plats 30F i en MD80-modell av någon sort, "LN-RLF". Starten med SK 105 företogs via bana 19R och sedvanlig högersväng ut över Märstatrakten. Den visuella kontakten med marken försvann därvid och återkom inte förrän strax före landning, under inflygning och sväng över Lund in mot bana Sturp bana 17. Då bortser jag visserligen från en kort visuell markkontakt vid Mälarens sydkant, troligvis i närheten av Mariefred. Inflygningen var riktigt intressant. Lund kändes igen på de anslutande järnvägslinjerna inklusive ett långt godståg och öresundståg i möte på stambanan. Vinden och avdriften under inflygningen var påtaglig. Vid flertalet tillfällen fick vi kompensera med extra gaspådrag för att ytterligare kontrollera inflygningsvinkeln. Inte minst i slutfasen ovanför landningsbanan. I samband med upprätandet åtnjöt vi ett par sekunders gaspådrag och sedan en kontrollerad "Power-off-stallanding". Vid det laget var jag beredd på att vi skulle avbryta landningen och lyfta, men bromssträckan var fullt tillräcklig när vi väl fått markkänning. Troligtvis med marginal och på den första tredjedelen av banan.

Flygbussen fick föra mig till de centrala delarna av Malmö. Gick av vid centraalstationen och letade därifrån reda på ett hotell med lagom stimulerande utsikt. Vägrade att sitta i min ensamhet med utsikt över någon innergård. Fick snart ett rum, det sista som uppfyllde mina huvudkrav, mot Stora torget, en våning upp. Inte direkt billigt, men desto mysigare med badkar och allt. Krävdes visserligen att man var vig, då badkaret var inbyggt och ordentligt upphöjt ett par decimeter, med ett ytterst litet marmortrappsteg som hjälp tillbaka mot golvnivån. Återstår att se hur man sover...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2004-09-05 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!