"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, december 2000

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

01-01-01, måndag

Inga nyårslöften avlades, men jag känner vilken otroligt härlig kärlekstörst jag besitter. Förra året, vid den här tiden, trodde jag att jag hade funnit den rätta tjejen i mitt liv. I år hoppas jag att det blir verklighet. Drömmande sitter just nu på X2000, på väg hem ifrån Mie och en nyårsfest i Stenungsund hos Jenny och hennes man. En trevlig fest där nästan alla var par...

Fredagen den 29 december: Helgen började annars lite kaotiskt. Hade bokat mig på 14.12-tåget mot Göteborg. Efter att sovit lite under torsdagskvällen gick jag upp och tvättade om natten. Sov i omgångar fram till och med 3.10 då klockan ringde. Hämtade upp torr tvätt, strök och packade. Effektivt men utan direkt tidspress blev jag klar och gick mot morgontåget 3 minuter före vanlig tid. Till jobbet kom jag utan problem. Väntade in Linda den sista biten innan jobbet och blev smått avundsjuk på hur lite packning hon lyckats ta med sig inför hennes helg i Lidköping. Själv hade jag packat både min stora ryggsäck och min vanliga och slitna rygg- eller magsäck.
   Själva arbetsdagen blev hektisk. Spårväxlarna fick motioneras mycket. Tyvärr räckte inte detta. Flertalet växelfel gjorde att man efter bästa förmåga fick kryssa tågen fram och tillbaka och ibland ta tågen "mot stopp", enligt §70, genom växlarna. Skickade tidigt ett SMS till Mie med en förvarning om att jag säkerligen skulle bli drabbad av förseningar själv under eftermiddagen. Hur rätt jag hade visste jag inte då. I ärlighetens namn helt oförutsägbart också...

Linda skulle ha rest en timma före mig men kom inte ifrån jobbet i tid. Med andra ord ställde vi in oss på en gemensam resa, något jag tyckte var underbart trevligt. På centralen skyltades redan en timmas försening, pga sent ankommande X2000. Vi satte oss därför ned och åt en god pasta. Timman gick och tåget kom. Vi klev ombord och satte oss tillrätta bredvid varandra. Sedan hände inte mycket utanför fönstret. Högtalaren förkunnade dock tydligt att all tågtrafik nu var inställd mellan Stockholm och Göteborg pga fallna träd. Vi avvaktade vidare besked avnjutandes inköpt choklad och kaffe vi blivit bjudna på.
Efter någon ytterligare timma meddelades att man via radio fått orsaken bekräftad och att tåget tills vidare var inställt. 16.48 började oväntat en strid ström av folk komma ombord och kräva sina platser. Vi ska till Jönköping förkunnade de. Men inget visste väl vi om det. Vi var nu utvisningshotade från vårt eget tåg 437, mot Göteborg 14.12. Många gav nu upp och lät sig övertalas att invänta vidare besked utanför tåget. Linda lämnade tråkigt nog också tåget. Själv var jag verkligen i valet och kvalet. Jönköping var ju en bra bit på väg. Sedan borde det ju gå att åka vidare med lokala medel...
   Stressad av viljan att följa Lindas fotspår och viljan att komma iväg gjrode att jag tillfälligt packade ihop mina saker, satte på mig en rock som jag varken kände igen till passform eller utseende, men... Fortsatte under några sekunder att grymta högt och oigenkännande, effektivt sysselsatt med packningsorganisation. För min egen självkänslas skull var det skönt att veta att jag valt ut min reserock tidigare samma morgon. Någon hundraprocentig äganderelation var därför inte att lita på. Nu vaknade en dam i närheten, skrattandes över mina missbelåtna grymtanden. Hennes spontana uttryck var att vilja söka sin kamera. Det var nu i modellsyfte eftersom jag var i färd med att bli utsmyckad med hennes kappa. I den redan förseningsroade vagnen blev detta ytterligare ett glädjeämne. Helt plötsligt kände jag halva vagnen, eller kanske snarare de andra mig...
   Min egen kappa kom snabbt tillrätta och ordning blev verklighet. Under ca tio minuter var jag av tåget. Fick via telefon kontakt med Linda. Ett beskrivet kaos i Centralhallen fick mig att besluta mig ännu en gång. Gick åter igen in till den vagn jag nyss i tvivelsmod lämnat, fast besluten att inte överge "mitt tåg", om än jag skulle hamna i Vladivostock, Berlin eller Jönköping. Med en nett försening avgick tåget med mig, (utan Linda), exakt 17.30 mot Jönköping, omlett över Nässjö.
   Stämingen ombord på tåget fortsatte att vara underbart gemytlig. Inte en enda hispig eller uppgiven person verkade vara kvar ombord. Åtminstone inte efter Mjölby, där; en person hjälptes av tåget. Han hade tidigare misslyckats med avstigande i linköping. Personligen bedömde jag honom som eget handlingsförmögen, något som dock var ifrågasatt av andra ombord. Ombordpersonalen gjorde i alla fall ett ypperligt jobb under vår färd mot Jönköping. En uppgiven man som tyckte sig vara felbehandlad konverterade snabbt till att nästan gå med i ombordpersonalens fanclub. Det var länge sedan jag var så road av en tågresa som denna.
   En femtiokronors värdekupong skapade kö till bistron. Vid ankomsten till Jönköping var det mesta i matväg och smörgåsar slutsålt. Dryck var särdeles populärt bland de som länge uppehöll sig i bistron. Själv nöjde jag mig med gratis kaffe, förutom den mjölk jag avnjutit till en pizza.

Under min färd lärde jag framför allt känna de sju personer som skulle åt Göteborgshållet. Därtill ett flertal Skövdebor. En man, som inte riktigt hann få mitt fulla förtroende, startade under resans gång en namninsamling för att hyra busstjänster av några vänner till honom, för vidare färd från Jönköping. Att han varit privat reseledare gick inte att ta miste på. Projektet lades, efter blandade reaktioner, på is och försvann ur resenärernas medvetande ju närmare Jönköping vi kom.
   Stämningen i bistron blev alltmer lättsam, ju mer procenthaltiga drycker som kom med i bilden. Nästan bättre än vanliga charterresor. När telefonerna gått varma och batterierna började ta slut hjälpte ombordpersonalen i möligaste mån till med återuppladdning av telefonerna. Naturligtvis passade en av telefonerna på att ringa under uppladdning hos bistropersonalen. Den tillhörde en av de mest roande personerna i hela vagnen, som jag hunnit intervjua ordentligt under resans början. Denna veckopendlande byggarbetare satt nu naturligtvis mest instängd av oss alla. Bistrotjejen, en söt och trevlig tjej, ombads svara och säga till frun att han var på väg men försenad. Hur lång tid det tog innan han kom fram till telefonen fick jag inte svar på, eftersom tåget samtidigt rullade in på Nässjö central och en välbehövlig friskluftspause för mig. Att han var försenad hem med dryga sex timmar var i alla fall uppenbart.

I Jönköping blev det en halvtimmas bytestid. De som skulle till Skövde kom smidigt fram med hjälp av lokaltrafikens förlängda tur. Vi som gick av i Falköping fick dock vänta i mer än en timma mot utlovade 20 minuter. Länge var det osäkert om ett utlovat extratåg verkligen existerade. Lokaltrafikspersonalen, återvändandes från Skövde, hjälpte oss att med uträtandet av de nya frågetecknen. Till slut, efter fjärrens utlovande, kom ett tåg vid 23.50-tiden. Klockan 01.02 kunde jag således hämtas på Göteborgs central, efter många många SMS-meddelanden och telefonsamtal. Jag hade visserligen missat en gemytlig kväll med sällskapsspelande tillsammans med mina vänner, men var full av intryck och riktigt nöjd. Till skillnad från många andra, tusentals människor, hade jag tagit mig till min slutdestination i rimlig tid...

Lördagen den 30 december: Tidigt om morgonen kom Mie och jag fram till Kungälv, ett nytt samhälle för mig. Efter en skön sovmorgon gav vi oss ut för att pulsa i snön. En härlig promenad upp på ett litet berg. Jag fick snabbt klart för mig att Hisingen var en klart mycket större ö än jag tidigare vetat. Nog för att syrran bott där, men...
   Vi roade oss med sällskapsspel, avnjöt fisksoppa och gick en rundtur i Kungälv innan det blev dags att via Strömstad åka till dans i Trollhättan, Båberg. En trevlig danskväll till SOUND EXPRESS. Dock vissa strömförsörjningsproblem i samhället. Musiken tystnade åtminstone tre gånger. Mie stod för den bästa dansbehållningen. I övrigt trevlig men inte så avancerad dans.
   Hemresa till Kungälv samma väg som vi kommit, med bilbyte längs vägen.

Söndagen den 31 december: Mie och jag tillät oss att sova ut ordentligt. Tiden gick i övrigt ganska fort innan det blev dags att duscha och förbereda nyårsfirandet som skulle äga rum i Strömstad hos Mies kompis Jenny, (en danskompis även jag känt sedan 1996). Innan vi åkte till festhuset installerade vi oss i övernattningslägenheten hos ytterligare ett par bekanta till Mie. Perfekt ordnat.
   Festen blev en riktig smakupplevelse. Har aldrig smakat så välsmakande anka tidigare. God sås, perfekt potatis och god dryck därtill. Vilken njutning från böran till slut. En perfekt tidsplan gjorde att nyåret plötsligt stod för dörren. Brådska till både champagneglas och skor. En stjärnklar vacker natt mötte oss, upplyst av raketer och siluetten av en bro tillhörandes E6 i horisonten samt viss belysning från Stömstads oljeindustrier bortom denna. Jag och två till stod fängslande kvar en bit in på det nya året, för att sjungandes och skrålandes njuta av livet. Ett stjärnfall beskådades också, stämningsfyllt.

Måndagen den 1 januari: På en stämningsfylld altan, med stundom vackra sånginsatser, bildades ett spontant luciatåg som stegade in genom dörren. En fyra minuter lång föreställing var precis lagom. Sedan övertog musikanläggningen resten av nyårsnattens ljudupplevelser. En del dans blev det, även om jag fick koncentrera mig för föra vettigt och skydda en lågt hängande takfläkt. Trots dryck hade jag relativt god balans, såpass att säkerhetskraven uppfylldes.
   Vid 3-tiden åkte vi till övernattningslägenheten. Frukost bjöds innan jag vid 11-tiden blev skjutsad till stationen i Strömstad, för vidare färd mot Stockholm. I Göteborg åt jag på M´c Donalds innan jag i lugn och ro satte mig på X2000.

00-12-28, torsdag

Idag har jag haft webbredaktörsdag. Blev innan hemgång riktigt nöjd med vad jag hunnit åstadkomma. Men som alltid skulle jag ha kunnat hålla på många timmar än. Det är mycket av de redan "ärvda" materialet som jag söker nyttja, lyfta fram och presentera mer tydligt och effektivt.

Under gårdagen, (onsdagen den 27/12), jobbade jag tidigt. Jag och min arbetskamrat, (tillika webbredaktörskollega), planerade länge att gå på bio. Det blev dock till slut ett mysigt pubbesök istället. Inget jag hade något emot. Vi har alltid stått varandra ganska nära och kommer bra överens. En underbart härlig stämning omkring henne. Jag föll för henne redan när hon anställdes och utsågs till min elev. Den dagen minns jag ännu och som igår. Om några veckor blir hon en av sex gruppchefer och med andra ord kan hon hamna i positionen som min chef. Hon kommer att bli riktigt bra, men frågan är vad som händer om det blir min grupp hon får? Kan man fortfarande få umgås vid sidan av jobbet?

I tisdags, (den 26/12), jobbade jag en välbetald extratjänstgöringstur som trafikinformatör. Det gick bra och var skoj. Skyltsystemet hakade dock upp sig under 50 minuter vilket gav en stor mängd extraarbete till följd. Detta just som det började hetta till lite var stans på spårplanen och utanför vårt område.
   På kvällen föll det ett drömlikt snöfall. Jag riktigt njöt när jag tittade rakt upp och in i stömmen av fallande flingor, i samband med att jag inväntade skjuts från min relativt nyblivna danskompis Linda. För övrigt en av oss fyra som ingår i skidsemestergänget mot Frankrike. Danskvällen blev bra och mysig. Linda och jag fikade ganska länge för att samla krafter. På dansgolvet hade vi däremot något svårare att lyckas finna varandra... Sent om kvällen fick jag åter igen skjuts hem...

Juldagen, (måndagen den 25/12), bjöd på en tidig arbetsdag. Började redan vid sjutiden att agera trafikinformatör med en aningen svårstartad röst. Länge behöll vi mysbelysning i lokalen vilket ytterligare bäddade för julstämning. Julgodis fanns det också gott om.
   På kvällen fick jag besök av mina föräldrar, min syster och hennes barn och min moster med man. Modelljärnvägen bjöds en del intresserade blickar. För barnens del var det synd att jag inte hunnit lägga alla spår. Men nästa gång kanske?

Julaftonen, (söndagen den 24/12), blev lite annorlunda än normalt. Gick och lade mig vid 5-tiden på morgonen, stökade runt lite (städade) i lägenheten under förmiddagen, innan jag vid 13-tiden blev hämtad med min julsäck. En av mammas största julönskningar infriades av oss fyra olika familjemän. Pappa, jag, syrrans man och mosters man flyttade över vardagsrumsmöbeln till mina föräldrars nya hus. Därefter kunde vi njuta av en underbar och avkopplande julaftonskväll. Först ett välsmakande julbord och sedan julklappsöppning och godisätande.
   Mot kvällen samlades vi i garaget för att montera ihop Angus nya bilbana. Bilarna gick snabbt och fängslade stort. En bilbana för lite finare tillfällen och som kräver riktig finmotorik. Veronika lärde sig snabbt att bli en riktigt skicklig förare. Jag var imponerad och inte alls säker på att jag skulle kunna sätta emot mer än teoretiskt...
   Fick skjuts hem före midnatt för att orka upp till juldagens arbetsdag.

00-12-23, lördag

Sedan jag sist hann skriva har jag hunnit få julkänslor, handlat julklappar, blivit köpt för pengar, lyssnat på ett underbart föredrag och dansat ute med mitt hjärta...

Tisdagen den 19 december: Så långt mitt minne sträcker sig förefaller tisdagen ha varit en ganska normal dag. En sovmorgon som inte utnyttjades till max, en arbetsdag full av oerhörd dansabstinens. Var tvungen att gå ut en sväng på stan under lunchrasten. Köpte mig en högst personlig julklapp, en bok om digital bildbehandling för endast 350 kronor.

Onsdagen den 20 december: Gick upp i någorlunda rimlig tid. Utnyttjade en av de odeklarerade övertidstimmar jag gjort i mitt webbredaktörsuppdrag till en timmas sovmorgon. Dagen skulle bli lång nog.
   Vid middagstid gick jag och flera andra arbetskamrater till Centralen för att hämta ut våra förstaklassbiljetter i biljettautomaterna. 12.24 avgick tåget mot Katrineholm, där vi skulle på gemensamt distriktsmöte med julbord. Efter ett perfekt lunchuppehåll i Katrineholm, (Grekisk bondsallad), var det dags att gå till konferenscentrat. En kopp kaffe och sedan samling.
   Ett par timmars redovisning av den nya organisationen och vidareutvecklingsplanen avslutades med en timmas superbra show och föredrag, hållet av artisten och skådespelaren Göran Hellström. Ämnet som behandlades var "Mannens roll i ett feministiskt tänkande sammhälle". Kanske inte en ordagrann titel, men speglandes ett perfekt avvägt framträdande, med en ofta tydligt överdriven kroppspråksmässig underton som fick alla att igenkännande vika sig av skratt. Säg mig den man eller kvinna som inte berördes på mer än en punkt...! Och faktiskt... Jag tror han fick oss att se valda delar av relationstillvaron i ytterligare en dimension. Emetionell intelligens upphöjt till två enligt min tolkning. En nyansering av en ny upplevelsedimension.
   Ett tidigare tåg än planerat förde oss nöjda hem, efter ett mycket gott och mättande julbord med tillhörande konversation i samspråk med en "utlottad" bordsdam.

Torsdagen den 21 december: När jag trött kom till jobbet visade det sig att schemat blivit ändrat. En marginell justering som jag utan att gnälla köpte. Gick och la mig på soffan en halvtimma för att nyttja min nytillkomna sovmorgon maximalt. Under arbetsdagen lät jag mig bli köpt för pengar. Eftersom ingen av trafikinformatörerna, (min tidigare yrkestillhörighet), anmält sig villiga att ta juljour förfrågades jag om jag ville rycka in och ta välbetald tjänstgöring. Inte nog med att jag i grunden har en högre övertidsersättningsnivå, dessa dagar var nu mycket välbetalt utlysta. Faktum är att min månadslön kommer att höjas med drygt 50% denna månad, och då mycket beroende på just detta antagna erbjudande om dessa tre extra helgtjänstgöringsdagar.
   Efter jobbet inköptes julklappar. Inte bara till andra utan även mig själv. När jag summerar mina bortsprungna tusenlappar finner jag att värdet av egna, välbehövliga, julklappar var över ettusen kronor. Jag var riktigt stolt, nöjd och belåten med dagen. Julstämningen hade verkligen kommit över mig. Jag njöt av att lugnt strosa runt i affärerna. Förväntade mig att på hemmaplan möta många välkända ansikten i form av hemvändande fd klasskompisar, men så icke förrän i allra sista stund, innan hemfärd, då "Söder" uppenbarade sig på parkeringsplatsen.
   Efter hemkomsten var det städande som gällde. Eftersom julstämningen hade infunnit sig i mitt hjärta under dagen fanns inspirationen nära till hands.

Fredagen den 22 december: Hade en ganska kort arbetsdag. Gick tidigt ut på stan för att handla de sista julklapparna. Hittade vad jag sökte ganska omgående. Gick därefter förbi ett av mina favoritcaféer för att se om det fanns något prinsesstårtserbjudande i samband med min efterlängtade kopp kaffe. Erbjudandet var naturligtvis inte denna dag, men föreståndaren beslöt, till min stora glädje, att skära upp en av tårtorna i alla fall. Nöjd och belåten kunde jag njuta fullt ut. För att få mig som återkommande kund borde han skylta prinsesstårtserbjudanden tydligare...
   På kvällen åkte jag till Mälarsalen för att dansa. Förutom "JS" var det ganska ont om riktigt nära dansvänner och riktigt dansanta tjejer. Kände ingen riktig dragningskraft från något håll förrän mot slutet då jag hittade en spännande tjej som jag tidigare aldrig dansat med. "JS" och jag gjorde sedan sällskap med varandra till centralen.
   Väl ombord på nattbussen trode jag att hemresan skulle gå snabbt, men icke... Vid Norrviken station slutade bussen att fungera. Måste ha varit bränslestopp. 25 minuter senare kom en ny buss och plockade upp oss. Som tur var hade den trasiga bussen bjudit oss en del av den behövliga värmen.

Lördagen den 23 december: Extra arbetsdag som trafikinformatör. Det var en riktigt intressant upplevelse att få vara tillbaka och sköta arbetsuppgifter som i mångt och mycket fanns kvar i ryggmärgen. Det blev dessutom stundom riktigt hektiskt eftersom man rev en kontaktledning i Upplandsväsby, norr om Stockholm.
   När jag sent om kvällen kom hem startade jag installationsarbetet av en ljusslinga i min hall. Ännu mer julstämning när den väl var på plats, strax före fem på söndagsmorgonen.

00-12-18, måndag

Årets väderlek har fascinerat mig stort. I oktober var det en höstnatt då temperaturen sjönk ner närmare noll. När jag då, den morgonen vid femtiden, gick till pendeltåget var det en tendens till frost i gräset på vissa ställen. Men unikt nog tog inte växterna skada. I natt kom så den första frosten för året. Is på gatorna vittnar om den fuktiga luft som omger Stockholm, nu inbäddad i försiktig kyla. Sumpområdena jag passerar på min väg till stationen var dock inte bottenfrusna. Även idag tenderade skorna att fastna i lervällingen. Sumpmark är egentligen fel ord att använda, men med höstens mängd regn blir intrycken sådana.
   Gårdagen var mycket bra. Efter en tidig arbetsmorgon, kort arbetsdag, åkte jag till mina föräldrar för att vara flytthjälp. Fick därefter låna bilen inför den stundande danskvällen.
   Med lagom tight tidsplanering hann jag hem och göra mig fin innan det bar av mot Hallonbergen för att hämta "JS" och hennes pojkvän. Danskvällen blev mycket njutbar, även om det kändes som om toppformen var långt borta. Fick aldrig riktigt fart på fötterna i buggen. Nej, men "foxtrottkvällen" gav istället rätt njutningskänsla med kvällens dansprinsessor. Min danspartner dansade suveränt, det lilla jag hann dansa med henne...

Under hela måndagen hade jag konstigt nog träningsvärk i min vänstra arm. Så otränad?
   Måndagen började i en falsk tillvaro av lugn. När jag började tycka att klockan ställts fram tillräckligt många gånger och kroppen började visa tecken på total utsövdhet startade en gnagande tanke i mitt huvud. Jag var väl medveten om att jag bytt tur med en av mina arbetskamrater. Annars hade gårdagens dans varit utesluten. Men när skulle jag börja min arbetsdag? Måndagsmöte? Nej, det var jag övertygad om att jag inte skulle närvara på. Däremot... En snabb titt i schemat gav gällande att jag började klockan 12.00 och inte som jag föreställt mig, klockan 13.30. En överslagsberäkning av tiden fram till klockan tolv omöjliggjorde duschande. Men en danskväll, sömn och arbetsdag utan en hygienisk dusch var lika otänkbart det. Dusch och sedan iväg. Arbetsledaren informerades om min "tankevurpa". En kvart efter arbetsdagens början var jag på jobbet, riktigt nöjd och glad. Min arbetsledare tyckte jag hade kommit snabbt ändå. Speciellt som jag givit en prognos om tjugo minuters försening. Men jag svarade med glimten i ögat att man ju måste ha lite marginaler när man planerar... *ler*
   På kvällen åkte jag över till min kompis "Blomman" på en liten glöggafton. Riktigt trevligt och som vanligt med avnjutande av bra nyinköpt musik...

00-12-17, söndag

När lördagens långa arbetspass var över, försökte jag knåpa ihop ett bra förslag till turbyten med en av mina kollegor. Därefter bestämde jag mig för att sova kvar på jobbet. En skön natt blev det, men jag hade vissa problem med att komma i djup dvala. Troligtvis var det värmen i rummet och inte mina heta drömmar som höll mig kvar i gränslandet mellan nattdvala och dagdrömmeri.
   När jag vaknat om morgonen gick jag ut på en kort och uppfriskande promenad. På stan var det fortfarande spår efter nattens festglada partymänniskor. Inget anmärkningsvärt, bara gulligt, att se två nyförälskade personer kyssas och hålla om varandra. Man riktigt minns hur det var att vara ung... I ärlighetens namn kunde jag faktiskt ställa upp på tanken att direkt identifiera mig med nämnda par, då de båda verkade vara i nära nog min åldersklass... Som sagt var, GULLIGT och samtidigt ÖNSKVÄRT...

Nu om söndagseftermiddagen ska jag hem och hjälpa mina föräldrar med möbelflyttande. Mitt barndomshem har glädjande nog, sedan några dagar tillbaka, blivit sålt. Därmed är tidsramarna för flytten också kända. Riktigt skönt för alla parter...
   Ikväll blir det avkopplande dans på Yesterdays till BOOGART. Även om jag ännu inte känner mig i toppform, ska det bli skönt att släppa lös lagrad energi. Jag ska bara dansa och dansa...

00-12-16, lördag

Ibland lever man verkligen i gränslandet mellan vilja, samvete, krav och överlevnadsinstinkt. Igår var jag i kontakt med Polisväsendet inte mindre än tre gånger. De två första gångerna var det i yrkesutövande roll som jag rapporterade om misstänkta klottrare. Sedan, sent om kvällen, blev jag själv ett närgånget vittne i och med min passage på mindre än tjugo meters håll. Tre pojkspolingar som koncentrerat sprayade ner en plåtdörr. Eftersom jag dessutom i sakta mak blev förföljd den första biten vidare valde jag att endast ringa från hemmaplan. Då kändes det nästan inaktuellt, men en av poliserna, (som uppgivet sa att han inte kunde anropa några bilar), bad mig ha tålamod i nästa telefonkö. Tyvärr gick inget av mina anmälningar snabbare än fem minuter och med ett minimum om fyra telefonköer. Detta gjorde att det var lätt att missa viktiga detaljer i anmälan. Synd med en sådan trög anmälningsprocess som säkerligen gör att polisen är chanslös. Trafikutövarnas vaktbolag verkar dock ha skarpare falkögon...
   Vidare befinner jag mig i gränslandet mellan alla nystartade projekt. Ska så småingom, (helst nyss), informera om förändringar som jag själv måste få tid att förstå. Svårt med dubbeltjänstgöring när arbetskraftsbrist råder och helgerna närmar sig och när allt bygger på andras beslut, samtida driftsättning och förebyggande informationskrav. Svårt att pressa de som redan är maximalt pressade...

Helgen har blivit socialt räddad av en arbetskamrat. Nu kan jag ut och dansa imorgon kväll. Annars hade arbetspassen för en gångs skull varit lagda på mest otänkbara och osociala tider med osociala mellanrum. Jag kan visserligen leva med en missad julfest, julbord med arbetskamraterna samt tillhörande efterfest, men jag vill kunna träffa mina kompisar något innan jul. Nyåret börjar få sin struktur given. Åker med största sannolikhet ner till min danskompis Mie på västkusten. Sedan är vi bjudna på fest i Stenungsund, tror jag...

00-12-14, torsdag

Idag har jag legat rejält på latsidan, genom att sova ut ordentligt. En stor kontrast till gårdagen som började med tandläkarbesök och stygnborttagning. Såren efter förra torsdagens "visdomsopperation" hade läkt över förväntan enligt tandläkaren. Och visst, av operationen syntes intet mer än att tanden saknades. Underbart skönt att slippa stygnen som min tunga retat sig på de sista dagarna.
   På jobbet arbetade jag parallellt med Linda stor del av dagen. För min del blev det ytterst lite webbdesignjobb. Tiden upptogs istället av administration av andras verksamhetsbehörigheter. En god lunch avnjöts på Pizza-Hut tillsammans med Linda. Under eftermiddagen presenterades vilka som fått uppdraget som gruppledare. Riktigt intressanta tillsättningar i den nya organisationen. Vidare avnjöts glögg, saffransbulle och pepparkakor på jobbet. Lite luciastämning med all god doft alltså...
   Åkte och tränade när kvällen kom. Min danspartner var i Dalarna, varför jag tog med mig "JS" till Nackswinget för att skaka av mig lite dansabstinens. Det lyckades även om de första tre riktigt snabba låtarna höll på att ta musten ur oss båda. Hur som helst kändes det bra att få dansa oss trötta.
   Eftersom jag inte tyckte jag hunnit klart med arbetsuppgifterna, åkte jag tillbaka till jobbet. Var där närmare två timmar, fram till midnatt, innan jag per e-mail hunnit få iväg de frågor som krävde utomståendes beslut för att driva projektet vidare. Nöjd kunde jag sätta mig på pendeltåget hem och roas av två "Nollor", dvs förstaårsstudenter vid KTH, som just kommit från sin julfest. De läste högt ur ett häfte med avancerad problemlösning i udda och oväntad tappning.
   Idag inväntar jag kvällens styrelsemöte genom att arbeta med frågor som länge förblivit i förslagsform.

00-12-12, tisdag

Dagen började med riktigt utsövande sömn. När jag nu ändå hade varit snäll nog att byta bort en bra arbetstur, till förmån för en arbetskamrats glöggparty, kunde jag ju passa på att njuta av min sovmorgon. Eftersom jag inte skulle vara på jobbet förrän klockan 14.30 sov jag med njutning till middagstid.
   Själva arbetsdagen gick förhållandevis riktigt smärtfritt. Endast en del tankearbete rörande ordergivning. Markerna runt om i mellansverige är nu så vattensjuka att hastighetsnedsättningar får tillämpas. Ännu inga speciella tecken på att det skulle vara vintermånad. November var ju den varmaste sedan mätningarna startade år 1860, och medeltemperaturen har hittills inte varit lägre i december. Vattnet i Östersjön sägs vara betydligt varmare nu än vid midsommartid. Det sägs visserligen att ett område med kall luft så småningom kan leta sig ner över landet, men den förflyttningen ser ut att gå långsamt och blir troligtvis tillfällig. Idag finns dock extrema temperaturskillnader i norr. Med bara ca 20 mils avstånd är det lika många graders temperaturskillnad, om inte mer.
   Efter en sen arbetskväll ska jag en kort sväng förbi mina föräldrar. Ringde visserligen och gratulerade mamma i morse, men presenten vill jag överlämna idag.

Igår hade jag en tidig arbetsdag som gick fort. Stannade kvar en tid för att vårda mitt webbuppdrag på bästa sätt. Ibland måste man fördela om uppdragstiden för att akut information skall ha en chans att nå ut.
   På kvällen åkte jag iväg till Uppsala för att hälsa på en fd flickvän som för några dagar tänkt sig bevista Univeritetssjukhuset där. Spontant ansåg hon att det var ljusare vårdlokaler än den egna arbetsplatsens lokaler. Det enda som var gammalmodigt var vissa sängplatser, med krångliga justeringsreglage och utan vissa inställningsmöjligheter.
   Hade även planer på att hälsa på min vän "Söder", men han var upptagen av flygledningspluggande.

00-12-10, söndag

Just nu tar jag del av den ståtliga Nobelfesten, efter den avslutadade Nobelprisutdelningen. Jag kan inte låta bli att känna en stor svensk stolthet när ett så åtråvärt och en såpass värdebedyrande utmärkelse utdelas för dessa livsverk.
   Själv njöt jag för egen del av en prisutdelning av stor betydelse för mig, och minst lika mycket för min danspartner. Under vår tredje tävling, (igår i Motala), fick vi genomgående utmärkta domarsiffror. 1,2,1,2,2 i Uttagningen, 1,2,1,2,2 i Kvartsfinalen, 4,1,1,1,1 i Semifinalen och slutligen placeringssiffrorna 3,2,1,3,2. Jag har många personer och tillfällen den senaste tiden att tacka, som framgångsgrundande faktorer. Inte minst gäller det min danspartner som växer otroligt mycket på tävlingsgolvet. Förhoppningsvis kan vi komma överens och utvecklas ytterligare och parallellt i framtiden. För egen del känns framgången som ett ihopkok av sommarens Västerviksläger, höstens tränarinsatser och inte minst höstens mycket betydelsefulla Ålandsbåtresa, förra söndagens tävlingserfarenheter från "Jack n´ Jilltävlingen" samt slutligen veckans otroliga utedanskväll med JS, där jag kunde testa och öva allt jag funderade över.

Lördagen hade annars börjat tidigt. Gick upp redan vid 5.30-tiden för att stryka kläder och packa tävlingsväskan. Vid åttatiden blev jag hämtad av Jonas för att följa med i bil till ovan nämnda Motalatävling. Under tävlingen mötte jag min dansvän Anna från linköping, som gärna såg att jag följde med som danssällskap till Husqvarna under kvällen. Jag nappade på förslaget som även gav tak över huvudet kommande natt.
   Danskvällen blev lika underbar som tävlingen tidigare under dagen varit. Mitt självförtroende på topp, dansantheten och mjukheten i kroppen efter bästa förmåga perfekt. Till min stora glädje var tjejen som vann tävlingsklassen över mig på plats. En intressant dansupplevelse det med. Några dansvänner från andra delar av landet kände jag igen, annars var det skönt att i lugn och ro ha tid att bjuda upp och bli uppbjuden. I pausen dansade Anna och jag flera uppmärksammade danser på ett annars nästan folktomt dansgolv.
   I bilen hem, till linköping, gav musiken från CD-spelaren en härlig känsla av fortsatt välbefinnande. Nordman, Nicklas Strömstedt och Carola gjorde mig sångglad nog att vara vaken nästan hela tiden.

Vaknade utvilad vid halvtolvtiden på söndagsförmiddagen. Vid 13.30-tiden åkte jag iväg mot Stockholm. Ett ersättningståg för ett kraftigt försenat X2000 tog mig till Stockholm. Hjälpdansade på EBBA dansklubb innan jag slutligen kom hem.

Fredagen på jobbet blev nästan helt och hållet ett försök att ringa in och förstå sambanden mellan interna riktlinjer och externa önskemål i samband med en inte okomplicerad övergång från ett datorbundet informationssystem till ett annat. Flera viktiga arbetsuppdrag fick helt åsidosättas. Visserligen ett resutlat av både tidsbrist och tekniska problem. Den som hade tänkt sig en tidig hemgång kunde bara stanna och bita i det sura äpplet. Trots allt blev jag nöjd. Utredningsarbetet gav mig svar på flera frågor, något som gör att jag kan avstyra dubbelarbete.

00-12-07, torsdag

Man kan både få hål och få hål lagade när man går till tandläkaren. Nu blev det inte mer än ett antydbart hål i min plånbok. För första gången fick jag tillfälle att betala med mitt sedan igår nya betalkort. Riktigt passande i och med att jag inte visste hur stor den exakta summan skulle bli. Det slutade på netta 2.200 kronor för tandläkarbesöket.
   Vi började med två tandlagningar utan bedövning. Riktigt skönt att få hela tänder igen. Maten har haft en olustig tendens att hela tiden fastna i en av gliporna som skapats mellan två tänder. Nu var det bara att luta sig tillbaka och försöka slappna av. Efter någon minut kände jag mig hemma i tandläkarstolen och kände totalt förtroende för min nya tandläkare. Han var helt fenomenal, måste använda ordet underbar till och med. Tidigare har jag haft en tandläkare som jag också trivts bra med. Vid undersökningen inför detta besök, (i våras), fick jag dock helt plötsligt en ny tandläkare. Min ordinarie hade slutat. Den nya lyckades jag aldrig känna någon tilltro för. Därför var det nog rätt att det blev som det blev, dvs att jag fick komma till dagens proffs, när det väl var dags.
   Ursprungligen hade jag en tid på en timma. Dock såg det ut som om denna tid skulle krympas pga något akutfall. Men glädjande nog lyckades hon få komma till någon annan tandläkare på avdelningen. Därför blev jag än mer uppassad. Efter några röntgenplåtar och diskussioner med tandläkarkollegor togs knivarna fram. Riktigt intressant. En operation för att ta bort min sista visdomstand.
   Jag har alltid trott att jag skulle vara livrädd för operationer, något som jag aldrig tidigare varit med om. Dock har jag alltid funnit viss tillfredsställelse i tandläkarstolen, nyfiken som jag är. Numera vet jag att jag är "fegt blödig" när jag ser andras lidande, men utan fruktan för egen smärta i lagom doser. På högstadiet tålde jag ju inte ens att rensa en fisk, något som gärna undviks idag också.
   Nu låg jag i alla fall förberedd för operation, fullt medveten men lokalbedövad. Ytterligare en person, en ung söt tjej, kom in och blev ombedd att ta på sig munskydd och hårskydd. Hon var tydligen en praoelev som var nyfiken. De flesta hade nog frågat patienten först, men mitt lugn avslöjade nog att allt var ok. Hon stod faktiskt för underhållningen. Kunde inte låta bli att ha ganska mycket medlidande för henne när jag tydligt kunde se att hon blev illamående. Men riktigt spännande eftersom jag kunde hålla ögonkontakt med henne relativt ofta. Onekligen hade hon inte sett skelettet, käkbenet, frilagt någon gång tidigare. Hon frågade till och med vad det vita var för någonting i inledningsskedet av operationen. En liten bit av käkbenet sågades bort för att underlätta utdragningen av tanden och för att säkerställa att rötterna i sin helhet skulle komma upp. På andra sidan käken, (förra nedrevisdomstanden), har jag en knapp millimeter tandrot kvar. Dock inget som ska störa i framtiden. Min åskådare, (som gärna hade fått hålla min hand istället), gick ifrån innan själva utdragandet blev verklighet. Allt gick bra, (stygnen lite svåra att få kvalitativa), och min tandläkare berömde mig för att jag, som få andra patienter, hade lyckats vara så lugn, vaken och stilla i samband med ingreppet. Ett föredömme antydde han när han spontant sa ordet: "ISKALLT". Och faktiskt, jag är ganska säker på att pulsen var långsammare än mina 62 slag/minut som uppmättes som vilopuls vid den obligatoriska hälsokontrollen i tjänsten. Framför allt var pulsen i alla fall jämnare idag. Totalt låg jag i tandläkarstolen 1 timma och 50 minuter.

Arbetsdagen var annars lugn och städad för min del. Hade bara hand om Västerås Central under morgontimmarna. Därefter hade jag tid till förfogande som jag nyttjade i min "webbtjänst".
Efter att för en gångs skull ha hunnit sova middag, delat ut brf-medlemsblad och färdigställt styrelseprotokoll, ska jag nu i natt tvätta. Imorgon fortsätter jag med en heldags "webbtjänstgöring" och "Outlook-administration" på jobbet.

00-12-06, onsdag

Onsdagen är bara några minuter gammal. Är på väg hem ifrån en helt sagolik danskväll. Social dans i Hallunda Folketshus till ett "mogenband". Om jag inte haft sällskap till dansen med "JS" hade det verkligen känns malplacerat att ens tänka tanken på att åka dit. Det var länge sedan jag nyttjade mina gammeldanskunskaper och på ett golv tillsammans med en nästan konstant medelålder runt 50 år. Man är riktigt bortskämd med mängden ungdomar i normala fall, där jag brukar dansa.
   Det blev en mäkta imponerande käsloförändring under kvällens inledande kvart. Möttes under de första tio minuterna av en stor mängd vassa armbågar, från äldre herrar som hävdade sitt dansrevir på ett mäkta osocialt och "fegt" sätt. Min erfarenhet är att dessa äldre "Gentlemen" brukar hålla fast vid initialt beteende. Men så icke ikväll. Efter ytterligare fem minuters dans hördes istället viskningar typ; "De där ungdomarna har absolut dansat bugg förr". Sedan även uttalat beröm av några och stämningen i hela lokalen var som förbytt. Mot kvällen ursäktade sig istället folk, lite i onödan, när de tyckte att de kom en aning ivägen. Har aldrig förr mött denna attitydskontrast så tydligt. Naturligtvis gjordes inte saken sämre av att jag också kände mig hemma i gammeldansens steg tillsammans med "JS". Alla danser utom en dans, (möjligtvis två), då vi antingen tittade på paren framför eller stod bredvid.
   Tack vare "JS" fick jag utlopp för alla tänkbara och utvecklingsbara dansrörelser och steg. Kung för en dag så att säga. Lika bra att ta vara på chanserna som ges. JS försvinner från de Stockholmska dansgolven ett tag när hon turnerar iväg till sin dansanta pojkvän.

Måndagens arbetsdag var allmänt strulig. Vid en av de regelbundna spårbesiktningarna upptäcktes vissa spårfel, något som resulterade i hastighetsnedsättningar på två olika och infrastrukturskänsliga punkter i Stockholmsområdet. Ett av dessa fel drabbade mig mer än förseningsmässigt, i och med att ett av fyra spår var avstängda i mina hemtrakter. Trafiken i övrigt drabbades under en stor del av eftermiddagen, (och säkerligen även kvällen), med mellan 5 och 20 minuters försening. Mycket beroende på ordergivning utanför mitt bevakningsområde.
   Nu ska jag bara hem och sova och ladda inför en ny arbetsdag. Folket ute på stan verkar allmänt stökiga inatt, men partymässigt pratglada. Är själv trött och längtar hem...

00-12-04, måndag

För några veckor sedan var lite bekymrad över en min stressade och något tyngda tillvaro, nu är det tvärt om. Natten till idag, (som redan enligt planerna skulle bli kort), hade jag oerhört svårt att komma till ro. Var uppspelt och låg och log i min dvala. Var strax före midnatt hemkommen ifrån en "Jack n´ Jilltävling" på EBBA dansklubb. Det riktigt speciella med tävlingen var att när sista heatet skulle ut saknades några grabbar. Lotterna med killarnas namn blandades om och jag blev en av de få som fick dansa ytterligare en gång. Med två olika lottningstilldelade danspartners, (min kompis Annelie och samma dam som jag dansade foxtrot med på Nackswingets "Jack n´ Jilltävling"), dansade Uttagning, Kvartsfinal, Semifinal.
   Det blev dags för final. Sex par togs vidare till en final. En final som tvingades delas upp i två heat beroende på att jag tillsammans med mina partners lyckats ta två av de sex finalplatserna. När Annelie och jag först blev framropade för hämtande av tredjepris fanns mer spänningen kvar i lokalen och mig själv. Tydligen spekulerades det om hur de lösa prispallarna skulle placeras i förhållande till varandra. Nu blev det dock inte så komplicerat i och med att jag och min andra partner kom på en hedersam femteplats och utanför prispallen. Nog första och sista danstävlingen som jag kommer att tävla mot mig själv i en final.
   Stresshormonena i kroppen har nog minskat betydligt den sista tiden. Så fort jag kommer på mig själv att stressa i onödan drar jag i nödbromsen. Ytterligare njutning fann jag efter den avslutade och mycket trevliga danskvällen då jag satte mig på Seven-eleven för att fika under en timmas tid. Min favoritexpedit som nästan alltid haft nattjänstgöring var på plats. Det var jättelänge sedan sist vi sågs. Detta beroende på en schemaomläggning och kvällspass nu för tiden. Med andra ord har jag svårt att få samma goda start på de tidiga arbetsdagarna som jag tidigare haft, nu utan hennes bemötande, leenden och skämt. Detta märktes inte minst idag, (på måndagsmorgonen), då kötiden var minst tre gånger så lång, och därtill långsamt stressförhöjande, i jämförelse med tidigare "favoritköer".

I fredags blev det också lite stressigt när jag skulle till Yesterdays för att dansa. Efter en lugn och skönt arbetsfrämjande väntan hos mina föräldrar, kom jag åt bilen i senaste laget. Jag hade då svårt att omprioritera mina förberedelseaktiviteter. Efter en snabb dusch och iordningställande bar det iväg till min danstjejkompis "JS", som skulle medfölja. En trevlig danskväll blev det, inte minst beroende på en följsam tjej som jag inte dansat med mer än en danskväll tidigare i höstas, i samband med bussresan till Gävle i slutet av oktober. Pausen blev också minnesvärd i samband med att mina fötter verkligen fick liv. Dansade i dubbel takt till en långsam låt tillsammans med JS. Helt underbart men uttröttande känsla. Vilket drag...

Lördagsmorgonen var lite seg. Det drog ut på tiden innan jag lyckades handla och lämna tillbaka bilen till mina föräldrar. Åkte på kvällen till den kombinerade jul- och invigningsfesten i dansklubbens nya och egna danslokal. Superskoj fest med god mat, dans och underbar sång i snarlik Tommy Körbergtappning. Därtill duettsång i musikalklass.
   Rikligt med dans blev det innan danskvällen avslutades. Några av oss hade varit förutseende och medtagit handdukar. Detta för att avnjuta en lugn stund i klubbens bastu. Så vidare lugnt blev det kanske inte i och med ett mindre vattenkrig. Men avkopplande kände man sig när ytterdörren stängdes strax efter klockan två på söndagsmorgonen.

Idag har jag arbetat. Lite småstruligt och med viss problemlösning i tågtrafiken. Speciellt i samband med att ett tåg blev stående strax söder om Flemingsberg och därmed blockerade ett av spåren effektivt. Inte utan problem kunde man dock "kryssa" vissa av fjärrtågen tvärs över de fyra spåren.
   Efter jobbet åt jag mat ute, Lasagne. Hade inte tänkt det men ögat styrde. Fann dock inte den avkoppling och atmosfär som jag behövde för att uträtta styrelsearbete. Tröttheten gjorde istället sig gällande varvid jag gick till jobbet och sov.
   När kvällen var kommen åkte jag till JS för att klippa mig. Riktigt avkopplande när det är någon man känner, som inte ställer en massa frågor bara för att skapa och hålla en ohållbar diskussion igång.
   Kortklippt åkte jag till dansträningen. Inte samma skärpa hos mig som under söndagens tävlingar. Men jag lärde mig nog en del genom att kämpa och testa olika rörelser och steg. Var under träningen lite irriterad över att det stundom bara verkade vara jag som ville utnyttja träningstiden effektivt och jobba för personlig dansutveckling. Den interna responsen är ibland på olika plan, med diffusa, suddiga och outtalbara mål.

00-12-01, fredag

De senaste dagarna har varit fyllda av datoranvändande. Onsdagen gick till stor del åt för att scanna in bilder från sommardanslägret i Herräng. Jag lovade då, på eget bevåg, att skicka bilderna till ett par norska systrar jag lärt känna. Tyvärr upptäckte jag att e-mailadressen nu slutat fungera. Förhoppningsvis är inte arbetet för jäves. Har e-mailat till en av de andra i den norska gruppen för att se om hon har någon kontakt med dem.
   Som ett positivt avbrott i allt knapprande kom onsdagskvällens dansträning. Det sista träningspasset med vår underbart duktiga instruktör Robban. En djup diskussion om förningsteknik fick mig att se dansen ur nya synvinklar och min egen dans på ett lite annat sätt än tidigare. Grundfilosofin är jag inte riktigt med på, däremot lämpligheten i att förenkla och tydliggöra dansens struktur mellan två givna tidpunkter och ett förningstekniskt logiskt intervall. Att det skulle vara fel att förändra rotationshastigheten under ett pågående rotationsförlopp (under några på varandra direkt följande snurrar i samma rotationsriktning), ser jag inte som fel, däremot kräver det oerhört mycket av tjejen ifråga om balans. Ett bevis för att rotationshastighetsförändringar nu nyttjas "legalt" tycker jag är de vanligt förekommande övergångarna från vanlig rotationshastighet till dubbel rotationshastighet, sk. "spinnövergångar". Även där krävs tydlighet och balans hos tjejen, något som den vana danstjejen klarar av om förningen utförts tydligt. Tydligheten kan dock ökas och förstärkas ytterligare, (kräver mindre avancerad förning), om en bestämd och konstant rotationshastighet initieras direkt och avses gälla hela tidsintervallet mellan grunduppvridning eller förningsbrytning, (förändrande av förnings-/rotationsriktning).

Torsdagen blev en hemmadag. Nu lyckades jag åstadkomma mer synliga webbresultat. Gästboken återuppstod, (ersattes), och bostadsrättsföreningens sida fick ny information presenterad. Ytterligare en stor mängd osynligt webbarbete utfördes också och varvades med några planerade arbetsuppgifter på modelljärnvägen. Fick en hemtrevlig känsla i kroppen mot kvällen, då jag insåg att jag fått iväg en stor mängd e-mail till vänner och bekanta. Annars känns det som om den biten varit ett riktigt eftersatt kapitel under hösten. Allt sedan Aftonbladet la ner sin "snabbchatt" och jag i grova drag återgick till ett "datorlöst vardagliv", (en sanning med modifikation).

Idag fredag var jag uppe tidigt. Åkte in på ett möte med Chefen, som startade klockan åtta. Blev kvar ytterligare ett antal timmar på jobbet för att skapa mig inblick och kreativt starta mitt nya webbredaktörsuppdrag. Effektivt utnyttjad övertid och däremellan en trevlig lunch med min redaktörskollega och webbinstruktör Linda.
   Ikväll blir det dans på Yesterdays. Ska nu hem till mina föräldrar för att låna bilen och vara lite social.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!