Dagbok, juli 2001

01-08-05, söndag

Sandra och jag

Foto: Helena Carlsson (Urklipp av originalfoto 01-08-04, Örebro)

Tisdagen den 31 juli: Kvällen bjöd som väntat på en mycket spännande utflykt till Hedesunda, en resa på ca 20 mil. Den slutgiltiga resenärslistan blev inte klar förrän någon timma innan upphämtningen av de första dansglada vännerna, i samband med och efter en tur förbi Marias blommor. Jag började med att hämta Sandra och Jonas vid Telefonplan, fortsatte med Jonas kompis Madde och hämtade slutligen "JS" vid hennes jobb. Därefter en kort tur för att hämta ett par dansskor. Hungern bland deltagarna, inklusive mig, föranledde ett matstopp utanför Upplandsväsby. Tyvärr allt annat än tempo i serveringen. Tråkigt att behöva göra en perfekt rörelseanalys och komma till slutsatsen att Sengångare rör sig lika målmedvetet och snabbt. Endast en rapp person bakom disken så vitt jag såg. Han förstod till och med vad jag sa och önskade i form av påspaketering, detta trots att jag började virra till det i min beskrivning.

Resan vidare gick bra trots en låt stående sol, ivrigt bländande och hastighetssänkande. På plats spelade bland annat Wahlströms och Perikles. Vad Husum-Elvis presterade i dansvänlig standard vågar jag knappt nämna. Men som väntat inte många rätt i takt och ton. En och annan vacker Elvislåt kunde räddas av Sandra och mig när vi sjöng i varandras öron.
   Fysiskt var jag mycket trött mot slutet av danskvällen. En varmkorv räddade min koncentration. Danskvällen kunde summeras till lyckligt perfekt. Hemresan likaså, även om jag hade en liten svacka i graden av nattlig pigghet.

Onsdagen den 1 augusti: Det blev en dag när jag fick klara mig utan Sandra. Behovet av återhämtning var stort. Inte så konstigt med tanke på att jag avslutat nattkörningen vid 6-tiden och funnit till min säng ca en timma senare.
   Vid middagstid lämnade jag tillbaka bilen. Sov vidare ett litet tag innan det mot kvällen var dags att möta Jenny i stan. Gjorde henne sällskap till en dansskoaffär. I övrigt avnjöt vi en bit mat i Kungsträdgården emedan vi prövade digitalkamerans egenskaper. Jenny har ju ett fotointresse och en utbildning som både ger bra bilder och kan berika mitt eget skapande med nya idéer. Vi gick en härlig fotorunda genom staden tills mörkret började göra motivkompositionen svår. En runda jag gärna gör om igen...

Torsdagen den 2 augusti: Mycket av dagen handlade om pyssel innanför hemmets väggar. Minns egentligen inte mycket av dagen, men när kvällen kom vaknade jag till. Tog pendeltåget tillsammans med Carl till Hågelbyparken. Tjejerna anslöt först efter någon timma, sedan de varit på en grillfest. Trots att bandet inte var i min smak hade jag otroligt mysigt, inte minst i Sandras famn. En yoghurt som Sandra erbjöd och delade med mig, mot slutet av danskvällen, räddade även koncentrationen.
   Hemvägen bjöd på god underhållning. Efter att ha blivit skjutsad till Tumba station missade jag visserligen pendeltåget, men det påg eget grepp, då jag valde ett toalettbesök före all forma av stress. Halvtimmen till nästa avgång spenderade jag diskuterandes tillsammans med en fd Hagalundare, vangreparatör. När väl tåget skulle komma tog jag avsked av honom och svansade efter en tjej som jag tyckte verkade välbekant. Mer rätt än fel då hon serverade på Hågelby. Några minuters samtal och några bilder hann det bli för skojs skull.
   Under den fortsatta resan, från centralen, blev kameran ett diskussionsämnde med en gammal Irakier. Han var imponerad över tekniken, efter att ha blivit övertygad om att kameran inte hade någon vanlig film i sig. Tog även ett kort av honom för att demonstrera kameran för honom. Roliga minnesbilder att ha. Promenaden från stationen bjöd goda nattfotograferingstillfällen, med en underbar måne mellan träden över vattnet.

Fredagen den 3 augusti: Gick upp tidigt och städade, läste kokböcker och planerade en vegetarisk köprunda. Sandra hade blivit lovad en vegetarisk smaksensation senare under kvällen, på hennes första hembesök hos mig. Tiden blev effektivt utnyttjad, men ändå knapp. Brödbak hann jag med innan jag skulle möta henne, men resten av matlagningen företogs först när vi båda var på hemmaplan. Då hade jag fått mottaga en bukett underbart ståtliga och långa blommor som inspirerade mig ytterligare. Inte minst med tanke på vem som valt ut och satt ihop blommorna åt mig...
   Matsedeln blev tillslut Auberginhalvor gratinerade med svampstuvning och Hasselbackspotatis. Riktigt mättande. Till detta körsbärscider till ljuset av stearinljus. Vi unnade oss dessutom den mycket goda CHAMPAGNE (Veuve Clicquot Ponsardin) som jag sparat ända sedan inköpet under februari 1996. En riktig njutarkväll som varade in i natten...

Lördagen den 4 augusti: Tidigt om morgonen var vi båda pigga. Men sängens charm gjorde att vi gärna sov vidare. För detta krävdes dock en frukost. Att försöka sova vidare på en hungrande mage var för mig dömt att misslyckas. Jag gjorde därför i ordning te och smörgåsar till oss båda, att serveras i sängen. Därefter varade friden ytterligare några timmar till.
   Efter en promenad längs Norrvikssjön följde jag sandra till tåget. Var dock fikalysten och belöt mig för att vara resesällskap till stadens centrum. Det tog inte lång tid efter avskedet innan jag åter igen sökte kontakt med Sandra via mobilen. Då hade vi fått ett utsökt erbjudande om dansresa till Örebro och Brunnsparken om kvällen, tillsammans med Helena och hennes vän Arto. Ganska raskt hade vi tackat ja till denna danschans. Sandra förberedde sig därmed på en ny färd till mina hemtrakter varifrån vi skulle bli hämtade. Själv nyttjade jag tiden för min efterlängtade fika på Seven-eleven. Därefter en fotorunda följt av ett besök hos mina föräldrar och en sväng förbi Maria och hennes blommor.

När kvällen kom var vi på väg. Ett trevligt sällskap som myste gott. Sandra och jag hann med en liten välbehövlig tupplur och kudden i mitt knä kom mysigt till pass. Helena hade som väntat hunnit bli heltänd på min digitalkamera. Jag känner ju hennes fototalanger ganska väl sedan vår gemensamma skärgårdssemester 1999, då min kamera var på lagning och jag fick önska mig bilder på lockande motiv.

Till ljudet av en Ulf Lundell-konsert fick vi vänta på att bli insläppta. Inte så mycket folk på dansgolvet, men en superkväll ändå. HJÄLTARNA spelade suveränt och var taggade av sina framgångar i dansbands-SM. En seger som säkert var dem väl värda.
   Sandra och jag flög omkring på dansgolvet från första stund. Jag stormtrivdes men fick ganska snabbt äta upp energiåtgången i form av hunger och törst. Vi fikade tidigt och satte oss ner med några andra tillresta dansvänner från hemklubben. Vi hade alla lagt märke till en tjej på dansgolvet med otroliga likheter av dansklubbens ordförande. Bevisligen var likheten enorm i och med att även jag, (som tidigare varit pojkvän åt den jämförda förebilden), fick försäkra mig om synintryckens riktighet gång på gång. Spännande nog hann det inte heller gå många minuter vid fikabordet förrän denna person kom fram till mig och önskade dansa. Nobbade eftersom jag just fått min fika, men ändrade mig lika snabbt och sprang efter. Erika, som Annas kopia hette, dansade bra och hade på nära håll inte bara minspel som liknade, utan även dansrörelser som kändes så välbekannta. En både lustig, ruggig, men oerhört tilltalande känsla av spänning och analys.

Sandra var go som vanligt och vi hade kommit ytterligare några tum närnare varandra i våra känsloband. Hemfärden gick snabbt och var åter igen vigd åt viss sömn, med Sandra vilandes mot kudden i mitt knä. Sedan en mysig och ganska utvilande natt tillsammans i mitt hem...

Söndagen den 5 augusti: Vi gick upp vid 11-tiden och åt en god frukost. Tittade lite i några av våra fotoalbum innan vi gjorde oss i ordning för avfärd. Sandra skulle hemåt och jag så småningom till jobbet för ett övertidstjänstgöringspass. Under vår promenad till stationen fick jag mycket bra fototräning. Med Sandra som rörlig och promenerande modell, gick jag runt henne och provade vad kameran gick för vid fotografering under min egen rörele och gång. En känsla av äkta journalist när mina foton blev knivskarpa i sin skärpa, även när jag backandes tog foton i farten...

Arbetsdagen gick bra, så när som på en kvart då det belv spårbrist i både Märsta och Uppsala samtidigt. Den i Uppsala var lite extrem, med en salig blandning av sena Dalatåg och extratåg tillsammans med ordinarie två X2000-tåg som skulle fram. Därtill hänsynstagande till de säkerhetsmässiga utlösningstiderna om tre minuter mellan varje tågväg, som fick utnyttjas så effektivt som möjligt till resandeutbyte. Följde mina tankar och handlingsplan, men hade hela tiden nyfikna medarbetare som analyserade läget. Skönt med en vaken informatör vid sidan och ett effektivt samarbete... Med undantag för förseningarna på mellan 5 och 10 minuter för tre tåg, hade resenärerna relativt god information att tillgå.

Tog en sen kvällspromenad till Karlberg och njöt av den varma sommarluften. En viss höstkänsla börjar dock smyga över en om kvällarna...

01-07-31, tisdag

Ikväll väntar en resa till Hedesunda utanför Gävle. Naturligtvis rör det sig om dans till en hel del band. Alla minnen från förra året gör att man inte tvekar en sekund om att åka. Med i bilen förväntas Sandra, Jonas, Johan och Madde vara. (Den sistnämnda eventuellt en ny bekanntskap?)
   Dagen i övrigt har jag efter ett härligt uppvaknande hos Sandra avnjutit utomhus. Efter en tripp med både snabbspårväg och tunnelbana siktade jag mot Roslagsbanan för att hämta min cykel som jag lämnade i Vallentuna under fredagen. Gjorde också detta, men fikade i närheten av Stadion först. Sedan har det varit eftermiddagssömn för att vara nattligt förberedd...

Måndagen den 30 juli: Dagen var verkligen lugn. Gick bara och strosade runt i lägenheten. Egentligen började inte dagen förrän jag sent om eftermiddagen åkte iväg för att på vinst eller förlust möta upp Sandra vid hennes nya jobb. En riktigt luftig och ljus blomsteraffär. Sedan gjorde vi sällskap till hennes lya för att avnjuta ströbrödsstekta auberginer i salt och citronpeppar, serverat med ris och en filsås innehållande rödlök. Åter igen en fullträff av Sandra när det gäller smaksensation. Önskar verkligen hon ville vara min flickvän, men riktigt så enkelt ska det inte vara *ler*... Hur som helst är det värt att framföra en puss och kram till alla som verkligen gör mitt liv värt att leva många gånger om...

01-07-29, söndag

Hur bevarar man lycka? Eftersom jag inte har varesig kontrakt eller kvitton på framtida lycka koncentrerar jag mig på den underbara helg jag haft och lämnar underbara minnen och minnesbilder till min dagbok. Drömmarna får jag lämna åt framtiden och det svårförutsägbara...

Fredagen den 27 juli: Arbetsdagen blev kort. Som avtalat nyttjade jag en del av alla de timmar jag arbetat in tidigare i mitt redaktörsjobb. Efter tre timmars effektivt arbete gick jag istället ut på stan för att handla och ragga kläder. Sandra skulle ha en vacker röd klänning om kvällen och i förbifarten nänmt glädjen med matchande kläder, något som jag nappade på. En lite svårlöst uppgift skulle det visa sig när jag gick igenom mina egna klädönskemål. Svarta shorts var omöjligt att frambringa i min storlek. Tillslut hittade jag ett par mörkblå shorts som passade mina krav, utan den mycket praktiska men så dansobekväma benfickan flertalet shorts normalt var utrustade med. Rött skärp var första objektet för matchning av Sandras klänning. Men när jag inte hittade någon röd färg som kändes rätt blev det ett lila skärp. Skjortan blev sedan flerfärgad, linjer och rutor. Röda färger i grunden men också gult, vitt, grått och lila inbakat. Här fanns en mycket god matchning inbördes som gjorde de dryga 800 kronorna värda vart öre. En någorlunda matchning med olika röda nyanser, där Sandras klänning fick utgöra ytterligare en nyans i färgskalan.

Skyndade hem, gjorde mig i ordning och åkte in till stan för att möta JS vid centralen. Mötte på tåget åter igen min gamla klasskompis David och hans flickvän. Inte mycket mer än en månade sedan senaste mötet med dem. JS och jag åkte från centralen tillsammans ut till Skansen och danskvällen till BOOGART. En mycket bra danskväll där dansen åter igen kändes nära toppform. JS visade upp en superbra danstoppform hon med. Precision ut i fingertopparna, något som hördes bland kommentarerna och syntes i blickarna runt om och vid sidan av dansbanan. JS:s förlovning kom som en glad nyhet. Att hon snart flyttar var naturligtvis medaljens baksida ur min synvinkel. Men hon och sin värmlands-Micke kommer att bli lyckliga.
   Sandra bjöd på resten av kvällens huvudnjutning. Behöver nog inte säga mer än så gällande vår oslagbara dansrelation.

Lördagen den 28 juli: Dagen blev en lång osäker väntan. Endast drömmarna låg fast. Önksade av hela mitt hjärta att ta med Sandra till Dalarna för en äkta logdanskväll till ZLIPS. Till detta behövdes en bil, något som bara mina föräldrar kunde hjälpa till med. Ringde minst en gång i kvarten mellan 09.30 och ca 14.30 innan jag blev lugn och hade bilen beställd.

Med drygt 3,5 timmar på oss lämnade vi Sandras hem bakom oss och startade vår äventyrliga resa mot Svärdsjö i Dalarna, via Enköping, Sala och Avesta Krylbo. Resan gick utmärkt och vi var på plats efter ganska precis tre timmars färd.
   Kvällen bjöd på en underbar konsert av ZLIPS, med en inspirationsfylld dans genom hela kvällen. På slutet tog tröttheten ut sin rätt, men då hade både Sandra och jag fått ett ordentligt träningspass tillsammans. Vi hade bara varit ifrån varandra lite under första halvleken, och då hade jag hunnit dansa med min fd tävlingspartner Ulrika, (numera boendes i Dalarna).
   Under pausen bjöds perfekt tillfälle att dansa utan trängsel. Det blev Många underbara danser på ett tomt dansgolv som mer och mer fylldes av dansfolk längs väggarna. Till slut var det knappast annat än någon form av uppvisning, eftersom ingen annan tog sig mod att göra oss sällskap ute på själva dansgolvet. Men jag var tillfredsställd i och med att allt i dansen, (rytm, puls, känsla, inspiration och vibrationer), stämde. Slutligen gav bandet ytterligare lite extra av sig själva. Det märktes att dom trivdes och nu gav allt inför sin semester. All heder åt ZLIPS som gjorde kvällen underbar.

Söndagen den 29 juli: Efter dansen i Mannes Loge, Dalarna, tvättade jag av mig lite snabbt inför hemresan. Sandra och jag tog en liten avstickare till Falun för att säkerställa bilens tankning. Därefter en mysig nattlig resa i riktning hemåt.

Sandra hade just somnat när jag, medveten om friheten bakom bilen, befann mig mitt inne i en kraftig inbromsning. Inte många tiondelssekunder hade gått innan jag spände magmusklerna till det absolut yttersta för att få ytterligare kraft ner i benen till bromspedalen. Sandra fick i sitt uppvaknande lyssna till denna kraftansamling som var av samma art som en servande tennisspelares, fast mycket mer utdraget. Min utandning och koncentration varade ytterligare några tiondelar, kanske uppemot en sekund, innan ABS-bromsarna frustade ut det sista av arbete och jag återfick normal andning. Då hade jag på extremt nära håll sett pälsen av ett vargliknande djur framför och vid sidan av bilen, men klarat oss ifrån en kollision. Marginalen måste varit minsta möjliga på min sida av fordonet. Reaktionstiden något av den kortaste jag någonsin nyttjat, och magmuskler vars arbete kändes flera minuter efteråt. Om jag i vanlig ordning fick en adrenalinkick vet jag inte. I så fall gick allt åt vid själva inbromsningen från ca 80 km/h. Sandra var lugn och visade inga tecken på rädsla. Själv var jag bara pigg, analyserande och glad när jag beslöt kontrollera vägen för säkerhets skull. Men eftersom jag inte hört de karaktäristiska påkörningsljuden och inte såg någonting anmärkningsvärt avfärdade jag alla misstankar. När även nästa fordon, (en stor ambulans med en hastighet uppskattad till närmare 140 km/h), agerade fullt normalt på vägen, fortsatte vi resan.

En kvart efter olycksincidenten grunnade jag fortfarande på vilket djur som varit nära att stryka med. Som sagt var, en smidig snabb språngmarsch över vägen och med vargpäls. Nu hade jag en tankbil i bakhasorna och var därför mån om att tidigt lägga an bromsarna och bromsljusen när nya djur observerades. För djur var det gott om. Katter, grävlingar och andra oidentifierbara arter. I denna inbromsning som jag just börjat beskriva släppte jag för ett kort tag bromsarna. De vita punkter jag sett i nattmörkret började röra sig likt nattfjärilar, och dessa har man aldirg dött av. Fyra nattfjärilar som sekunden senare fick mig att bromsa ner till nästan stillastående. Det var nämligen ett grävlingspar som beslutat sig för att ta strid och rusa mot vår analkande bil och tankbilen efter oss. Riktigt gulligt att se detta ögonskådespel, alltså två ögonpar som nattfjärilslikt riktigt studsade fram till dess de beslöt sig för att fly till var sitt dike. Tankbilen var med på noterna och stod ca 30 meter bakom oss när faran var avvärjd. Då hade vi åter igen sett vargpäls och relaterade denna till vårt första djur för natten. Troligtvis en grävling även det...

Sandra och jag fortsatte vår resa genom natten och beslöt att bädda för sömn i en skogsdunge mellan Rosshyttan och Broddbo. Här sov vi, (och jag stormtrivdes), till 10-tiden om morgonen. Varmt var det, men de omgivande träden hade skyddat oss riktigt bra. När färden fortsatte väntade en spontan och underbar frukost vid en restaurant och badplats i Sala. Kaffe/Te och smörgåsar gav oss en god grund för fortsatt färd, som för omväxlings skull företogs över Morgongåva och Uppsala.
   När vi vid 13-tiden var i hemtrakterna åkte vi en sväng förbi min föräldrar. Smakade rabarber och diskuterade blommor. Därefter vidare hem till Sandra, där vi efter en minnesvärd och härlig utflykt tog farväl. Kan inte låta bli att sakna hennes närvaro, oavsett om jag borde eller ej???

När jag lämnat tillbaka bilen hos mina föräldrar gick jag hem till Maria för att se om hennes blommor. Blev lite bekymrad över fallskärmsrankan som kändes alltför blöt. Beslöt efter nödsamtal med Sandra att vidta någon form av hjälpinsats. Jag tror hjälpinsatsen till slut blir av mindre art. Valde att som första åtgärd ställa ut den i solen för att torka upp. En lagom stark vindbris tillsammans med solljuset gav gott resultat undertiden jag låg i Marias soffa och sov. Eventuellt får jag ställa ut den någon gång till? Om det inte känns tillräckligt får jag byta jorden, men jag tror att jag varit tillräckligt handlingssnabb...
   Åkte i alla fall hem med gott samvete och pysslade i hemmet om kvällen, samtidigt som jag såg Kenny Bräck vinna en tävling i den amerikanska cart-seriebiltävlingen. Snyggt kört...

01-07-27, fredag

Lycklig över livet sitter jag nu på Roslagsbanan på väg till jobbet. Har den stora förmånen att ha redaktörsdag på jobbet. Ska i huvudsak fortsätta att förbereda höstens stora projekt, en funktionell webbsida med hjälpmedel för tågklarering. Arbetstiden just idag blir nog inte så många timmar. En hel del av arbetstiden har jag redan betat av tidigare, så kraven i den bemärkelsen är inte så stora. Därför har jag med gott samvete kunnat njuta av en sovmorgon, underbar och verkligen välbehövlig efter två tidigare nattpass och en underbar fest utomhus vid Sandras föräldrahem. Min cykel får stå kvar något dygn i Vallentuna.

Torsdagen den 26 juli: En mycket lugn arbetsnatt hade följt mig. Med en kvart kvar på arbetsdagen gick min avlösning ut en runda för att handla innan klockan slog 06.00. När han kom tillbaka var förutsättningarna ändrade. Lämnade över ett växelfel och signalstrul i Skavstaby, i en strategisk växel där tåg ej får framgå mot stopp. Satt kvar och var behjälplig samtidigt som jag åt frukost. Därefter några sömntimmar i vilrummet innan en stadspromenad i Rolambshovsparken.

Foto: Jonas Hammarbäck

Vilken sommarkväll och vilken stämning hela kvällen bjöd. Nio personer var vi som grillade och myste till långt in på natten. Strax efter tvåtiden gav jag upp. Då hade kamerorna blixtrat, Sandra och Robert dansat spännande Salsa och jag klappat en råtta som fått vila mellan Sandra och mig i en lång foxtrotliknande dans. Fem var vi som skulle övernatta. Först någon timma efter min sänggång gick de andra och la sig. Fortsatt mysig feststämning och underbart sällskap i sommarnatten, sedan jag vaknat av tjejernas knarrande och försiktiga steg i trappan ner till den stora sköna dubbelsängen. Sov till 10.20 om fredagsmorgonen. Tur att jag kunde välja min arbetstid. Hade inte velat börja 06.00 denna dag...

01-07-26, torsdag

Natten är kommen och jag sitter för andra natten i rad på samma arbetsplats och kryssar tågen fram mellan mina fyra spår i mina hemtrakters grannskapsmiljö. Har lyckats med flera bra körningar som man måste ha riktig fingertoppskänsla för att lyckas med. Dessutom en hög koncentrationsnivå och därefter viss telekommunikation med förarna för att vara framgångsrik med små minutmarginaler. Det jag talar om är till exempel att göra en pendeltågsomkörning med ett godståg och samtidigt möta ett annat pendeltåg i Upplandsväsby med en exakt lucka om endast fyra minuter för att pressa emellan godståget på. En härlig känsla att lyckas, å andra sidan ingen återvändo när beräkningarna, besluten och mina tågvägar var lagda. För första gången har jag dessutom styrt ett posttåg höger hela vägen från Kummelby till Uppsala, en sträcka om dryga 5 mil, för att inte störa någon annan trafik och även här komma om de långsamma pendeltågen.

Tisdagen den 24 juli: Under min uppladdningstid inför arbetsnatten var jag effektiv nog att laga cykeln. Punkteringen fixad och växelwiren bytt med hjälp av uppfinningsrika kompromisser. Rätt växelwire fanns nämligen inte att tillgå när inhandlingen gjordes.
   Sov under senare delen av eftermiddagen och var riktigt pigg lagom till mitt nattpass. Satt och slutförde en dikt till Sandra och behandlade mina bilder under natten. Hade inte en tanke på att sova.

Onsdagen den 25 juli: Gick och la mig vid 07.30-tiden och sov till nära nog 10.30. Gladde mig åt lönen och utförde ärenden under min vakna tid av dagen. Efter en runda på OBS-Stormarknad, för fotoraminköp, så njöt jag av en underbar bit prinsesstårta och god kopp kaffe. Därefter hem till Maria för att vattna hennes blommor som nu pga värmen börjat dricka riktigt bra. Mina föräldrar fick därefter besök och jag kunde glädja mig åt öppnandet av en present från syrran. Vackra glas som jag garanterat får nytta och vacker glädje av.
   Ett nytt sovpass på eftermiddagen innan det var dags att åka till jobbet. I morgon väntar en efterlängtad grillfest hos den underbara och saknade Sandra.

01-07-24, tisdag

I dag är det någon slags mellandag. Efter ett par intensiva och upplevelserika dagar samlar jag kraft inför två kommande arbetsnätter. Bredbandet sägs bli anslutet till lägenheten idag eller i morgon och jag funderar på att möblera om i lägenheten. Men jag vet inte riktigt om jag vill ta förändringarna, fördelarna och nackdelarna just nu. Bäst att fundera vidare...

Lördagen den 21 juli: När kvällen kom försökte jag ta mig till Skansen för att dansa till underbara bandet ZLIPS. I mina försök motarbetades jag lite i och med att bussen hemifrån endast gick en gång i timmen, och naturligtvis inte då jag stod där. Rättare sagt, två busslinjer vars bussar går inom loppet av en minut en gång i timmen. Lite besviken men redan sen gick jag till Rotebro Centrum för att effektivt stilla både törst och hunger vid hamburgerhaket. Gott var det.
   Omkring en timma efter dansens start var jag på plats. Fick en underbar danskväll där jag stortrivdes och det mesta i dansen kändes perfekt. En perfekt dansstart tillsammans med min underbara danspartner Therese. Sedan en mängd underbara danser tillsammans med Sandra. Jag njöt av trängseln som gjorde att man fick ta vara på varenda liten lucka, fatta blixtsnabba beslut och låta sig inspireras av all tänkbar uppfinningsrikedom.

När dansen var slut, när natten övergick i söndagsdygnets första timmar, vandrade Sandra och jag längs vattnet vid Djurgårdens båthamn. Vi satt en lång stund och fängslades av stämningen alla båtar och båtgäster gav. Några svårtagna nattbilder och sedan en promenad till stadens centrum. Ett mysigt farväl vid tunnelbanan efter att jag oromantiskt nyttjat fem minuter till att byta SIM-kort mellan min gamla och nya mobiltelefon. Det lyckades med Sandras hjälp och jag var därefter beredd att hålla telefonkontakt med henne, under den senare delen av hennes hemfärd. Själv skulle jag till jobbet för att sova de få timmarna till söndagens arbetspass.

Söndagen den 22 juli: Vaknade alert och ganska pigg på jobbet. Gick ner och jobbade mitt favoritpass mellan 07.00 och 15.20 på övertid.
   Efter jobbet gick jag ut på en fotorunda i staden. Nästan två timmars promenad med en mindre matpause vid Stureplan och vila vid Kungsträdgården. Därefter ringde jag Sandra som inte var främmande för lite sällskap.

Vi gick ut på en promenad i skogen för att hitta myrstackarna. Myror ville jag nämligen försöka fotografera med min nya kamera. Tyvärr har jag ännu inte lyckats få den perfekta bilden. Visserligen en ganska bra bild, men som vid stor uppförstoring påvisar bättre skärpa mot barken myran gick på. Svårt att inte darra utan stativ och få skärpan 100% vid fotografering på ca 10 cm avstånd.
   När vi kom hem lagade Sandra de godaste fiskpinnar jag någonsin ätit. De serverades nämligen med ris, béarnaisesås och därtill päroncider.
   Efter maten låg vi på golvet och lyssnade till CD-skiva efter CD-skiva. Vet inte hur många timmar vi tillbringade där, men rogivande och otroligt mysigt. Musiken fick vara på även när det blev läggdags och ögonlocken fått sin naturliga kvällstyngd. Men med en blandning av övertrötthet, mysstämpel och ny sovatmosfär blev inte sömnen så utvilande som den kanske borde. Min trivsel gick dock inte att ta miste på. Musik, puls och hjärtslag satt perfekt för egen del...

Måndagen den 23 juli: Efter en härlig natt diskade och duschade jag innan jag gav mig av från Sandra. Sandra och Jenny skulle vid middagstid bli hämtade för en veckas äventyr i naturmiljö på landet nära Stockholm, Sandras uppväxtmiljö. Själv upptäckte jag hur trött jag var och åkte till jobbet för att sova två timmar innan mitt eftermiddagspass. Arbetsdagen i sig gick bra och var lugn. Kvällen i min egen hemmiljö lika så...

01-07-21, lördag

Under min lediga dag idag har jag suttit och behandlat mina digitalkamerabilder för att se vilken prestanda olika upplösningar ger. Här ett smakprov från gårdagens testbilder.
 

Fredagen den 20 juli:

Delar av en intressant dröm fanns kvar i min hjärna när jag gick upp. Hade befunnit mig på någon konferensanläggning för att hålla på med ett arbetsprojekt. Skulle möta en person vars namn jag hela tiden grubblade över, under tiden jag i övrigt satt avslappnad och väntades. En okänd person kom och berömde mig för vad han hört ett par våningar upp. Visst hade jag varit där, men hade jag gjort något värt att minnas? Gnolat lite för mig själv? Ja, troligtvis om jag nu inte visslat eller småsjungit möjligtvis? Visste inte så noga i och med att det i såfall varit mycket spontant. Kanske hade han tagit fel på person?
   I drömmen funderade jag inte så mycket mer på den fällda kommentaren utan försjönk åter igen i mina namngrubblerier, vars svar jag borde funnit på tungan. Då ställer någon plötsligt, överraskande och med stor kraft, ned ett överfullt glas på bordet och mina papper framför mig. Inser risken med ett överfullt glas och dricker därför snabbt den översta centimetern Cola, lutad över glaset och bordet. Sedan får jag tid att koncentrera mig på resten. Ytterligare en berömmande person, ägaren av Cola-glaset. -"Det var banne mig det bästa jag hört på länge. Jag såg dig där uppe förut..." Åter igen undrade jag, nästan bekymrat för mig själv, vad jag lyckats med? Trevligt med beröm, men...? Och varför kommer dessa ivrigt berömmande ord från sångaren Magnus Uggla, som nu uppenbarligen stod väl igenkänd vid min sida?
 
Drömtydningen blev lite komplicerad, men att jobbet var inblandat är en självklarhet. Berömmet kom nog från torsdagens dans då jag mot slutet dansade med en tjej, Anette, som jag inte dansat med på länge. Med tanke på att det då blivit fria ytor släppte vi loss ordentligt. Detta beskrevs sedan livligt av liten pojke som uppskattande beskrev för sin mamma hur duktiga vi varit, hur jag svängde tjejen och vilket drag det var... Att vi stod två meter ifrån såg han inte eftersom det var ett par emellan och han själv såpass inne i uppgiften att berätta... Men om jag har sångtalang till detta vet jag inte trots min dröm...

På förmiddagen åkte jag hem till mina föräldrar för att lämna tillbaka bilen som jag lånat. Fick också chansen att förevisa min kamera lite, samtidigt som jag bjöds på mellanmål. Åkte till jobbet fram emot eftermiddagen.

Arbetsdagen gick ganska snabbt. Lugn var arbetsmiljön och på rasten gick jag en så lång promenad jag bara hann för att testa min kamera på varierade objekt. När arbetsdagen var slut gjorde jag lika dant. Min fot ömmade lite så jag åkte inte direkt till Skansen för att dansa, utan först när foten började kännas uppvärmd, bra foton var tagna och jag dessutom fått lite mat i magen. Strax före 22.00 var jag i alla fall vid dansbanan och fick krama om Annelie som jag saknat hela sommaren. Det syntes att hon varit i USA och solen. Underbar färg till vacker klädsel. Dansen var inte sämre den. Vilken underbar danskänsla, något jag inte kunde sätta tummen på... Vilket sug och kontroll i de första danserna. Hon har tydligen vilat sig i toppform.
   Sandra hann jag också få underbara danser med. Ytterligare några till, men annars gick min del av danskvällen oerhört snabbt.

Efter midnatt tog Sandra, Jenny, Annelie, Helena, Björn och jag bussen till centrum. Jag stannade kvar och gjorde Annelie och Helena sällskap till en matbit. Själv var jag bara törstig och oerhört socialt pratsugen. Strax efter två tog jag nattbussen hem. Vilken superkväll och natt...

Torsdagen den 19 juli: Trots att jag i flera dagar drömt om att gå på bio, passade det bra att om kvällen lånade mina föräldrars bil för en annan sysselsättning. Hämtade Karl, Sandra och Jenny för en mysig färd till Hågelby och dansen där. Regnet hade förbytts mot klarblå himmel. Myggfritt och en stämning likt "Allsång på Skansen" när ett riktigt mogenband spelade. För ca 10 år sedan var det dom, "Micke Ahlgrens", jag gillade att dansa till. Men nu drar ungdomsbanden så mycket mer i danstarmen. Hur som helst en kväll med både fika och mys...

01-07-19, torsdag

Det blev en riktigt kort arbetsdag. Det kändes som om jag på något sätt lyckades vakna på "rätt sida" med en förbluffande positiv inställning. Mina grannar hade dock kunnat se att något inte stod rätt till när jag tidigt om morgonen, (senare än vanligt), hastade ut i duggregnet med endast min lilla fotoväska i sällskap. Alla som känner mig hade förväntat sig en normal ryggsäck.
   Om jag åt frukost om morgonen är en svårbesvarad fråga. Jag vaknade nämligen vid 00.30-tiden med en utsvulten mage. Ett par smörgåsar och min sömnro var återställd. Kanske lite för bra i och med att jag tydligen struntade i den klocka som ringde 04.10. En vanlig ringsignal väckte mig därför klockan 06.12 vilket fick till följd att jag utan ens en fråga rörande ämnet kunde bekräfta att jag försovit mig och ämnade sätta fart omgående. Den första äkta försovningen sedan jag började på tågtrafikledningen september 1997.

Duschade ett par sekunder, hoppade i mina kläder och förberedde mig mentalt för en vettig tidsplan. Exakt 20 minuter efter mitt uppvaknande var jag på pendeltåget. När jag väl kom till jobbet hade jag en mindre svans av personer efter mig in i köket och många som ville att jag skulle försova mig oftare. Traditionsenligt hade jag nämligen köpt med mig två riktigt färska fikalängder, för att i framtiden vara välkommen på jobbet.
   Arbetsdagen blev bra och en halvtimma innan min arbetsdags slut, kl. 10.30, blev jag avbytt. Då tyckte alla att jag slitit tillräckligt, (en uppfattning som var lite svår att hålla med om). Jag tackade dock för omtänksamheten och tog chansen att tidigare få utlopp för min köplust och längtan. Inte nog med att min nya mobiltelefon kunde hämtas på posten, jag köpte mig en underbar leksak till. En underbar digitalkamera av senaste modell med data som motsvarar mina krav och kostar därefter. Upplösning 3,3 till 6,0 miljoner pixlar och en optisk zoom om 210 mm och 128 Mb-Smartmediakort. Med tanke på att denna upplösning nu räcker för att få riktiga färgkort av kvalité känns det helt rätt. Min pocketkamera kommer nog inte vila i alla fall, så fotogalen som jag ibland kan vara...

Gårdagen var också bra. Gick då runt till fotoaffärer för att bli expert. Surfade sedan runt och läste om digitalkameror ett par timmar innan riktlinjerna, kraven och önskemålen stod allt klarare. Tog mig en runda hem till Maria på vägen hem för att kolla hennes post och säkerställa ordningen bland hennes växter. Allt normalt, även om det var tomt utan henne där.

01-07-17, tisdag
Sjuk...

Det är inte ofta jag ger upp, men ibland gäller det att vara realistisk. Inte värt att sätta sin egen framtid och andras säkerhet i fara. Nu om kvällen är jag i alla fall glad över att febern äntligen har kommit igång. Ett gott tecken som resultat på att jag avbröt mitt korta eftermiddagsarbetspass redan efter en timma. Då var trafikläget lugnt, men varenda telefonsamtal och tanke ekade i mitt huvud, som bara önskade ett par saker... Stilla, lugn, ro och ännu effektivare huvudvärkstabletter. Min dämpade utstrålning märktes garanterat och en kollega, (gruppchef), fällde dessutom kommentaren: -"Det ser ut som om du hellre skulle vilja sova".
   Om morgonen hade mina förkylningssymptom inte blivit mildare och bättre. Jag var stundom riktigt täppt i näsan, något som nu, kvällstid, känns bättre. Själva huvudvärken kom annars under min resa in till jobbet, så det var svårt att vara förutseende. Skönt nog kunde jag sova i vilrummet ett par timmar innan jag i lite bättre skick kunde ta mig hemåt. Hopp om morgondagen finns...

01-07-16, måndag
Förkyld...

Efter att i en veckas tid hört talas om förkylningar både till höger och vänster har jag mot min vilja själv drabbats. Detta lagom till min första arbetsdag efter semestern. En lite tung morgon och dag idag, men arbetsmässigt perfekt ändå. Hade efter gårdagens fotogenomgång hos Jenny stannat kvar för att sova de få timmarna till arbetsdagens början. Kanske var det värmen i rummet som gynnade förkylningen och gjorde mina drömmar lite oroliga. Gnisslade till och med tänder flera gånger under natten och vaknade till och med av det samtidigt som Jenny klagade. Hade hon inte sagt vad ljudet var hade jag inte förstått att jag var orsaken till det... Måste varit ett skärande ljud i natten. Å andra sidan hade jag just drömt om upplivningsförsök av någon anledning och av person som jag inte minns nu. Mig veterligen har jag inte gnisslat tänderna på många, många år...

01-07-15, söndag
Två brudpar bland mina vänner...

Efter en gårdag med två stora högtidligheter är jag kvar i en välklädnadsstämning. Är på väg hem till Jenny för att tillsammans med Sandra äta mat och minnas tillbaka på den underbara ölandsveckan, inspirerade av alla bilder vi framkallat. Jag tror att det blir en mysig kväll och att slipsen, västen och den vita skjortan kan kännas och vara helt rätt.

Lördagen den 14 juli: Efter att njutit sömn så länge det var försvarbart duschade jag och förberedde mig inför en festdag i två delar. Högtidligheterna inleddes med bröllop i Kungsholmens kyrka mellan Lisa och Fredrik. Ett trevligt bröllop till vilket solen anslöt när vigseln var påbörjad. Innan hade duggregn bjudits min promenad till kyrkan.
   Efter Fredriks och Lisas bröllop hade jag några håltimmar. Gick till jobbet för att byta till lite lättare klädsel. Kostymen hade varit lite väl varm att vandra omkring i. Därefter åkte jag en snabb sväng till Sollentuna för att lämna tillbaka filmen "ALMOST FAMOUS" som Maria och jag sett under fredagskvällens mysigaste timmar, bjuden underbar rabarberpaj och glass. En riktigt bra film med en lite annorlunda presentation av rockvärlden.
   Mitt program för dagen var fulltecknat och nästa mål på listan var Slussen respektive Finntorp. Där jag slöt upp tillsammans med nästa bröllops efterfestgäng. En god middag på Chinarestauranten fick ligga till grund för kvällens partaj som det nyvigda bröllopsparet Christofer och Gabriella ordnade med. En chartrad buss tog oss från Finntorp till Värmdö bygdegård. Då, (under restaurantbesöket och själva bussfärden), hade vi hunnit värma upp med både frågesport gällande brudparet och fixa lite extra med brudparets presenter.

Festen blev en mycket gemytlig tillställning där nästan alla höll sig på dansgolvet. Det vackra brudparet riktigt glänste i den dansblandning de fick presentera under en "marathondans", ivrigt uppbjudna av sina dansklubbskamrater som avlöste varandra på löpande band i smakprov från olika dansdicipliner. För egen del var det en lite speciell känsla att tillsammans med min första underbara tävlingsdanspartner Jenny, (så småningom även Christofers första tävlingsdanspartner), inta golvet med brudparets båda parter. Förutom nämnda dans med bruden fick jag även nöjet att dansa med flera trevliga tjejer som kanske inte var de vanaste på dansgolvet, men som var mycket snabblärda och följsamma. Underbar stämning spreds i lokalen samtidigt som ett för mig helt okänt band spelade en perfekt musikblandning, underbar att dansa till.

Vid ettiden, natten mot söndag, var festen över. Vi bussades tillbaka mot Slussen och Stockholm. Fram till S:t Eriksplan hade jag sällskap med Christofers mycket trevliga arbetskamrat Lisa och med en av mina dansvänner. Nattbussresan klarade jag i egen regi även om jag var påtagligt trött och redan drömmande...