"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, juni 2004

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

04-08-15, söndag

Efter nästan två månaders bråkande med internetleverantören GLOCALNET, har jag åter igen fått möjlighet att publicera min dagbok och mina tankar. Hela hemsidan blev nämligen ett raderat mysterium som fick exeptionellt seg kundservice att ge resultat och återställan. Hur många klagobrev och telefonsamtal det blev vet jag inte...
   Men nu åter dags att återge sommarens minnesbilder och fylla igen minnesluckorna...

Måndagen den 28 juni 2004: Redan tidigt om natten slogs datorn på för bokning av tågbiljetter med TGV i Frankrike. Natten tillbringades i övrigt i Nynäshamnstrakten, på Ankis landställe. Efter frukost gav vi oss av in mot stan. Stannade till vid Länna för att dels handla plexiglas och dels spana in en ny cykel till Anki. Antalet expediter i cykelaffären var digert. Tror vi fick betjäningsförfrågan minst fem gånger på den relativt korta tid vi var där. Gav oss av vidare norrut med en känsla för vad cyklar idagsläget bjuder tekniskt och vad de kostar.
   I Upplandsväsby hämtades min motorcykel, efter avslutat 100-milaservice. Vädret var spännande nyckfullt. Stora regndroppar slog ner som spön i backen under en riktigt kraftig skur. Sedan följde lite lättare regn samtidigt med en vackert strålande sol. Anki var vid det laget vid en cykelhandlare i närheten. Jag anslöt snart och hjälpte till med cykelutvärderingen. Insåg snabbt att motorcykeln upplevdes stadigare än en vanlig cykel. Högt upp och på smala hjul var man helt plötsligt en vinglig individ i fråga om garagevändningar...

Anki hittade snart en cykel som tilltalade och köpte den. Efter en kort visit hemma hos mig fortsatte hon via sitt eget hem ut mot Nynäshamn. Själv packade jag iordning lite saker, åt och följde efter ut mot nynäshamn. När jag anlände stod redan en ljuvlig kycklingsallad klar att spisa. En mysig kväll ute i skärgårdsmiljö följde. En perfekt semestertid...

Tisdagen den 29 juni 2004: Solen gav oss en riktig njutardag. Blev i och för sig kvar inomhus länge, eftersom jag gjorde ett större antal räkningsinbetalningar i olika omgångar. Det tog ett tag att klura ut hur jag ville fördela mina tillgångar för att effektivt betala av lämpliga skulder. När eftermiddagen var kommen blev jag rastlös. Anki och jag tog därför motorcykeln ut till Torö. Där avnjöts sol, kaffe och glass i en lagom blandning. Besöket avslutades med en kortare promenad innan vidare färd tillbaka längs de slingriga vägarna. Ytterligare ett par mils utflykt gjordes när jag ändå missat att svänga av upp till stugan. En sväng en bit bort mot Ösmo. I riktning norrut kunde man se den molnskärm som givit upphov till åska i bland annat Stockholm. Hos oss dock fortsatt strålande väder...

Onsdagen den 30 juni 2004: Frukost och soldyrkan präglade förmiddagen. Om eftermiddagen åkte vi in till Nynäshamn för att handla mat. Själv inhandlade jag också ett handledsskydd, för att främst i förebyggande syfte stadga upp min något svaga högerhandled i samband med mc-åktningen... Om kvällen bokades hemtågresan i Frankrike med TGV.

Torsdagen den 1 juli 2004: Direkt efter uppstigandet satte städningsarbete igång. Frukosten togs mer eller mindre på stående fot. Fram på dagen fick vi besök av Ankis vänner Ingrid och Magnus samt den unga dottern Marie. Det var inte många veckor sedan vi var på dopet, alltså färskt i minnet. Maten Anki bjöd på var delikat. Lax på saltbädd, sås och potatis. Till efterrätt rikligt med jordgubbar samt en underbar dessertsås bland annat gjord på vit choklad.

Fredagen den 2 juli 2004: Jag begav mig hem från Nynäshamn relativt tidigt med min motorcykel. Tvättade kläder och passade sedan på att ta motorcykeln till Sollentuna för klippning. Vek ihop den torkade tvätten och packade sedan mina mc-väskor inför Ölandsdansveckan. Motorcykeln blev också uppfräschad genom en enklare avtvättning. Först vid midnatt kom jag i säng. Hade dock svårt att sova till ljudet av monoton musik någonstans ifrån...

Lördagen den 3 juli 2004: Uppstigning strax efter klockan sju på morgonen. Duschade och åt en frukost innan jag packade min MC. Åkte iväg till Kista, där jag först mötte Anki och sedan inväntade Patrik. Eftersom jag behövde tanka relativt snart, valde jag att starta resan mot Öland lite i förtid. Undertiden Patrik och Anki hämtade Caisa och Pelle, valde jag att åka till Järva Krog. Ville dessutom utnyttja tankningstillfället för att gå på toaletten.
   Själva uppehållet vid Järva krog blev lite onödigt långt. Min relativa ovana vid cykeln mynnade ut i att jag tog i för mycket när jag hade tankat färdigt och skulle räta upp motorcykeln från stödet. Resultat blev att jag passerade förbi den upprätta positionen, för att i nästa sekund hamna i en ohållbar och ökande lutning åt andra hållet. Det enda jag mäktade med var att dämpa effekten av nedläggningen. Man sägs ju göra sådana misstag, men det ska inte bli många gånger till, trots att motorcykeln visade sig vara över förväntan utformad och anpassad för ändamålet med dess vältskydd. Knappt en skråma förutom den mjuka vältskyddsplasten som blev lite ruggad. Till min hjälp att resa upp cykeln tog jag i princip första bästa man, invid en bil i närheten. Pinsamt, men det enda rätta. Därefter fick jag läsa i instruktionsboken hur en bensingenomdräkt motor startas. En god lärdom även det. Gott nog visste jag att jag läst det kapitlet noga redan innan missödet för dagen...

Innan jag fortsatte färden söderut tog jag min toapause. Gladde mig åt att skadorna var helt försumbara och att jag var berikad med ytterligare en mycket värdefull erfarenhet... Följebilen, dvs de övriga i sällskapet hade redan ca 15 minuters försprång. Ett uppehåll var inplanerat i Nyköping. Räknade med att vara ikapp då, men kom ytterligare lite på efterkälke när vägvalet i Nyköping blev klurigt och lite fel. Hamnade vid en grill och ringde vägbeskrivaren Patrik... En liten ortskarta gjorde resten av jobbet.

De andra var redo att ge sig av när jag väl kom fram till Patriks föräldrahem. Tog mig dock en välbehövlig bensträckare och dryckespause innan färden fick fortsätta. Nu gjorde vi dock följe, jag mestadels bakom följebilen...
   I Västervik tog jag över kommandot. Vi parkerade vid centrumparkeringen, ett par minuters gångavstånd från centrum, samtidigt som det började regna betänkligt. Mina kläder var ju väl rustade, men Caisa fick ta emot lite väl mycket regn. De övriga lyckades mer eller mindre skydda sig med paraply. Matönskningarna var lite olika, så vi blev utspridda på två närbelägna restauranter. Hur som helst ett trevligt stopp.

Färden fortsatte. Efter ett par mil var det dags att förstärka klädseln. Regnskurarna hade sänkt temperaturen en aning. Samtidigt insåg jag att mitt ryggskydd var kvarglömt i Västervik. Alltså var jag snart åter igen rejält avhängd från följebilen, denna gång med drygt en timma. Det tog nämligen sin tid att åka tillbaka. Till Kalmar och det inplanerade inhandlingsstoppet kom jag sent. Affärerna hade stängt sedan tre minuter tillbaka när jag rullade in på parkeringen. De övriga stod vid det laget redan i betalningskön, efter fullgjort uppdrag. Tur att man har duktiga vänner... Själv valde jag att invänta och avnjuta en kaffe och paj på intilliggande Mc Donalds. Behövde lite rast, efter alla mil på motorcykeln, varvid de övriga åter igen bjöds på ett par minuters försprång. Något som inte gjorde mig någonting...

Vid campingplatsen var incheckningen i stuga 43 redan klar. Hade bara att köpa dansentréband och skaffa inpasseringskort för motorcykeln. När det var gjort rullade jag ner i campingområdet, parkerade och anslöt till de andra. Efteråt följde dusch och en härlig danskväll till ZLIPS.

Söndagen den 4 juli 2004: Årets dansvecka bjöd på en bra öppningskväll. Trångt och lite buffligt, men bra. Goda nattmackor förgyllde sedan tillvaron innan sänggång...

Inte lång tid efter uppvaknandet lyssnade jag av mitt mobilsvar. Där hade receptionen ringt in ett obegripligt samtal om att incheckning ej var utförd, och med förfrågan om när jag skulle anlända. Gick upp till receptionen för att meddela att de var ute och cyklade, i och med att nyckeln redan var uthämtad. Dock började de prata om en helt annan stuga, en stuga jag aldrig beställt. Dock skulle detta till slut förklara den digra prishöjningen jag varit med om att betala. Jag hade inte av fakturan lyckats förstå att de var två olika objekt benämnda. Mina misstankar om felbokning av stuga, en stuga med dusch och WC, hade jag redan tidigt undanröjt som möjlig orsak. Att det fanns billiga stugor för 2000 kronor att också hyra, hade jag absolut ingen aning om. Finns inte ens omnämnda i broschyren. Nu var jag dock påförd en sådan redan på faktureringsstadiet, dock ej samtida med min grundbokning... Oerhört skumt och irriterande.

Receptionspersonalen lyckades inte komma inärheten av en logisk förklaring. Som jag upplevde det var det endast en, samma tjej som välkommnat mig dagen innan, som logiskt satt bredvid diskussionens hetta och sökte leta förklaringar. De övriga vidhöll att en felbokning var helt omöjlig att genomföra, att allt ansvar låg hos mig. Därtill ville de att jag skulle ta med nyckeln till det okända objektet och hyra ut den till någon. Alltså dubbla irritationsmoment. Inte nog med för diger räkning, dessutom skulle jag gå deras ärenden med ett objekt jag tidigare aldrig hört talas om. Varför fakturan gjorts otydligare detta år förstod jag inte heller...

Dagen förblev tankfull, ibland irriterad. Försökte dock lägga ner stridsyxan i möjligaste mån. I samspråk med receptionspersonalen kom jag ingen vart. Inriktade mig istället på den Jack n´ Jill-tävling som Nackswinget anordnade under eftermiddagen uppe på Logen. Under tiden som tävlingen pågick lagade Caisa och Pelle iordning god och välsmakande Spagetti och Köttfärssås att avnjuta. Kvällen i övrigt bjöd på Bastu och dusch samt en superbra kväll till BLENDER. Mysfaktorn under kvällen gjorde att jag var "död", och rejält utpumpad när sista dansen började...

Måndagen den 5 juli 2004: Det var varierat väder när vi steg upp och åt frukost. Pelle och Caisa lärde Anki och mig kortspelet "MULLE". Ett intressant spel som dock krävde mer huvudräkning och logik än vad jag var matad med i mitt semestermode... Efteråt åkte vi gemensamt in till Borgholm. Dels för att fika, dels för att Anki skulle kunna boka sina Frankriketågbiljetter med TGV och dels för att vi skulle kunna kompletteringshandla.
   Efter hemkomsten grillade vi. När "Pex and the boys" skulle spela kom en störtskur som vi satt skyddade ifrån av förra årets inköpta partytält. Diskade, lyssnade på konserten innan det gavs utrymme för en kort bastu och dusch. Det var en kväll med riktigt inbjudande dans. Gott om utrymme till CHERRIE. Varierad musikkvalité, men ändå inspirerande. En god möjlighet att dansa ut ordentligt...

Tisdagen den 6 juli 2004: Efter dansen till CHERRIE ordnades en liten sångkväll. Den hölls dock inomhus, men höll på till långt in på natten.

Dagen präglades av viss tomhet då Pelle och Caisa gav sig av. En dag med omväxlande sol och moln bjöd på viss mingeltid och därtill en hel del MC-snack. Det mulnade så småningom på ytterligare och i samband med det så tilltog vinden...

Efter en fiskmåltid kunde jag njuta en mycket trevlig och gemytlig bastu. Gjorde även sällskap ner till havet för ett dopp i havet. Halva gruppen kom dock på efterkälke, men det var en trevlig gemenskap både i och utanför bastun. Lite grann i likhet med "Bastuligans" toppår...
   Kvällen bjöd på relativt bra dans till PERIKLES. Men stundtals var det extremt bökigt och näst intill omöjligt att dansa. Men man ska inte klaga på mysfaktorn trots detta...

Onsdagen den 7 juli 2004: Vi vaknade upp till en solig dag och tid på stranden. Flera timmar solande, rikligt med sololja och ett antal bad bjöds. Inköpte fyra liter jordgubbar som jag rensade när Patrik och Anki lagade mat. "Nannis" var inbjuden och åt tillsammans med oss när vi njöt av kycklingfiléer, god sås och ris. Njöt kvällsbastu, trevlig men relativt lugn i sin utformning, i synnerhet jämfört med tisdagen... Dansupplevelsen var trist under kvällen. Före pause var det nästan ett lidande att dansa till BHONUS. Inte en gnutta förnyelse, utan ett fortsatt trampande i ett låtval som hör tio år tillbaka i tiden. Musikerna kan, bara de vågar. Efter pausen vände trenden också något och kom i trakterna av godkänt. Räddningen var hårdrocken och övergivandet av "mogenstämpeln". Men en uppryckning, (som jag talade med bandet för ett par månader sedan), skulle behövas omedelbart för att underbara musikers talang och kunnande inte ska gå förlorad i dansvärldens dansantare kretsar.

Torsdagen den 8 juli 2004: Natten räddades med hjälp av korvgrillning. När själva danskvällen till BHONUS varit den blekaste någonsin, bjöd korven en smakrik mysstund i natten. Efter någon timma gick vi till sängs.

Vi vaknade upp till ännu en vädermässigt lovande dag. Efter en frukost och dusch var vi snart övertalade att göra en utflykt på Öland. Anki och jag tog motorcykeln, samtidigt som inspiratören Patrik hade "Nannis" med sig i bilen som gott sällskap. Inledningsvis satte vi kurs mot fyren "Långe Erik" vid nordspetsen. Där stötte vi på två av modelljärnvägsklubbens medlemmar, (Staff), med sällskap. Verkligen oväntat men trevligt. Strax därefter avnjöts en god glass i solen. En glass som ute bland klipporna fann sitt öde innan den var helt uppäten. Minnas bör den stund, då Anki i ett oväntat ögonblick lyckades slå glasstruten ur min hand... Enligt utsago helt utan avsikt... (Jag tror henne *ler*)...
   Vår färd gick sedan vidare mot stenåldersbyn "Skäftekärr". En trevlig rundvandring strax innan temperaturen skulle sjunka och molnen ta för sig av himlavalvet... När vi kom tillbaka till Lundegårds kamping, hade Björn anlänt från Stockholm. En fiskmåltid avnjöts innan bastun fick ett besök. Anki lyckades tvätta innan danskvällen tog sin början, och sedan torka kläderna under danskvällens lopp, allt efter en lyckad tidsplanering...

Själva danskvällen blev underbart bra. Till BOOGARTs musik lyckades jag vårda viktiga semestervänskapsrelationer, (historian har sitt från förra året). Därtill var det trevligt att som hastigast möta en kär gammal vän och danspartner, Pernilla, i pausen. Hur som helst, danskvällen var alldeles för kort, med underbart folk och underbara danser... Om natten bjöds dusch och korvgrillning...

Fredagen den 9 juli 2004: Dansveckan närmade sig sitt slut alldeles för snabbt. Anki och jag ägnade en hel del tid åt att provpacka motorcykeln inför den kommande veckans färd och utflykt. Riktigt svårt att begränsa packningen, att bli lagom för två. Det vi inte kunde eller ville ha med oss packades i en stor väska för vidarebefordran med Patrik via Ängelholm ett par veckor. Nästa moment i semestertrippsförberedelserna var att putsa motorcykeln lite ytterligare. Torkade backspeglarna och såg till att cykeln såg allmänt fräsch ut. I övrigt kändes det som om många gav sig av. Jag skulle sakna många inför den sista danskvällen, det var i alla fall min inre känsla. Har ju alltid svårt att låta tiden gå vidare vid sådana här tillställningar och gemenskapstillfällen.

JANNEZ bjöd hur som helst på en bra och värdig avslutningskväll. När dansen var slut var jag beredd på nästa del av semestern, tillsammans med Anki på MC...

Lördagen den 10 juli 2004: Efter den mycket trevliga avslutningsdanskvällen till JANNEZ, drog vi oss ner till stugan. Det var många jag hade velat säga adjö till, även om flertalet av mina dansvänner runt om i landet redan åkt ett dygn tidigare. Hur som helst, några utvalda fick i alla fall en avskedsdans eller åtminstone en avskedshälsning och lyckönskning om trevlig hemfärd. Väl nere i stugan fortsatte reseförberedelserna. Resekläder lades fram, smutskläderna packades ner i den väska Patrik skulle transportera hem via Ängelholm. Motorcykelväskorna, vår resepackning för den kommande veckan, var redan packade sedan tidigare om fredagen...

Vid 09.30-tiden var vi på benen. Startade resdagen med en rejäl frukost. Sedan städades stugan ingående. Anki stod för en hel del av dammtorkandet. Själv hade jag mer en bisyssla, bland annat torkandes utemöblerna fria från smuts och damm. De övriga i stugan gjorde också betydande insatser, men var tvungna att lämna kampingplatsen innan slutbesiktningen var avklarad. Trots viss stress hann Björn med bussen mot Stockholm från Köpingsvik. Detta trots de kända Ölandsköerna i samband med utcheckningstid…

Stugan fick godkänt direkt. Anki och jag checkade ut strax efter tolv, sedan jag bytt om till MC-kläder. Det var skönt att vara på resande fot. Vi visste inte vart vi skulle, utan startade mer eller mindre förutsättningslöst med att ta oss mot fastlandet. I Köpingsvik rullade vi en stund i "Ölandskön". Dock inte allt för länge. Med motorcykelns underbara krypkörningsegenskaper kändes det bara skönt att bli lite varm i kläderna…

Blåsten var klart kännbar över Ölandsbron. Trots motorcykelns vindkänslighet tyckte jag den uppförde sig riktigt bra. Stabilt i de kraftiga vindbyarna och bara bråkdelen av flygkänsla i jämförelse med de kommande dagarnas kustetapper. Andra motorcyklister led nog värre av broöverfarten enligt vad jag hört i efterhand….
   Väl på fastlandet irrade vi runt i Kalmar ett tag. Hade lite svårt att hitta till den Mc Donalds-restaurant jag sökte. Men en välbehövlig måltid, kycklingburgare, intogs innan vidare resmål prickades in. Den verkliga semesterresan startade…

Från Kalmar tog vi riksväg 25 mot Nybro. Svängde sedan av på lite mindre vägar. Anki hade tidigt antytt att småvägarna gav bra mycket mer från passagerarsätet än stora uttröttande, monotona vägavsnitt. Genomgående för resan var just valet av mindre och mindre, kurvigare och kurvigare vägar. Första resdagen bjöd en lagom blandning för min del. Största utmaningen bjöd nog kartläsandet på. MC-kartans rödmarkerade, rekommenderade vägar, kunde lätt förvirra begreppet om vägstorlek. Men efter några tveksamheter blev vi snart bättre på både beslutsfattande och vägval. En ort som vi utan förplanering passerade var STOCKHOLM i Ronneby kommun, Blekinge. En vackert belägen ort med infartsskytar, ett par hus och inte minst en busshållplats uppmärkt med ortsnamnet. Det var lockande att stanna, men färden fick gå vidare. Att vårt sikte var inställt på småvägarna mot Olofström hjälpte inte. Vi var tvungna att börja leta vandrarhem för natten och hamnade på lite större vägar mot Ronneby innan dess. I Sölvesborg fick vi napp. "Storlogi" erbjöds för natten. Ett boende som var mycket mysigare än det egentligen lät. I en skolsal, i direktanslutning till vandrarhemmet, var salen indelad i sovbås omgivna av gedigna draperier. Förutom två sängar fanns där stolar, garderob och belysning. Som sagt var riktigt mysigt, gemytligt boende.

Hungriga som vi var begav vi oss med motorcykeln till Sölvesborgs stadskärna. Det var festivaltiden och vi hade en otrolig tur att få ett bord på den restaurant vi önskade besöka. Fick en underbar pizza som verkligen förgyllde semesterupplevelsen. Bland annat hade den kayennpeppar som smaksättning. Personalen upplevdes som mycket proffsig, något jag också fick möjlighet att framföra i samband med notan. Tyckte mig känna igen en av gästerna i närheten. Kan ha varit en dansare, men troligtvis var det bara inbillning trots att jag fick ganska direkta blickar av motsvarande slag tillbaka. Det mest uppseendeväckande annars var att Anki lyckades spilla ut lite av sitt driksvattenglas på just det grannbordet, som stod aningen lägre placerat. Långt ifrån någon katastrof, snarare ett bevis på att första dagens motorcykelåkning tagit på krafterna…
   Snart var vi åter igen tillbaka på vandrarhemmet. Gjorde oss iordning för natten och sov sedan gott. Nyckeln vi fått låna i receptionen lämnades tillbaka innan dagen var till ända…

Söndagen den 11 juli 2004: Efter en god men lite sparsmakad frukost gav vi oss av från vandrarhemmet i Sölvesborg. E22 fick föra oss mot Gualöv, där vi svängde av söderut längs kusten. I Åhus fängslades vi av torget och tog en pause. Något tidigt söndagsöppet café hittade vi inte direkt, varför vi åkte vidare efter en tids telefonerande till föräldrar och utvalda vänner. Fick god träning i kullerstenskörning innan vi kom bort från torget. Kanske inte det roligaste underlaget, i synnerhet inte i samband med det duggregn som börjat falla.

I Brösarp skulle vi vika av för att fortsatt följa kusten. Reklam gjordes för ett vägcafé och informationscentrum. Samtidigt som vi parkerade kom vi i samspråk med ett gäng motorcykelfarare som avrådde oss från platsen. De hade just checkat smörgåspriserna, inte speciellt attraktiva. Istället rekommenderade de ett café lite längre upp i backen, invid en butik. Vi hängde på och blev inte missnöjda. Samtidigt som jag klargjorde min maskin strosade en man sakta förbi. Hans blickar ska ha varit fyllda av drömmar och hans motorcykelbeundran stor. Anki hade vid det laget både ögonkontakt och handteckenutbyte med mannen. Hans tummen upp ska ha sagt allt om mitt motorcykelval. Ankis teckensvar, "OK", en lika förnöjsam bekvämlighetsbekräftelse. Så snart vi kommit under tak på det rekommenderade fiket tilltog dessutom regnet. Själv kunde jag njuta av kaffe och underbar prinsesstårta. Spontant satt jag och berömde tårtbitens uppbyggnad och smak, när anki visade på diplom hängandes runt väggen. Bland annat med bevis om regionseger i Tårt-SM 1997… Inte illa… Regnet fortsatte att falla när vi tog avsked av de övriga motorcykelgänget från Trelleborg. Kustvägen låg framför oss med vindbyar och god motorcykelträning. Nästa anhalt blev Simrishamn. Första restaurantbesöket gav ingenting. Vackert beläget vid havet, en regnödslig strand, men stängt till klockan 15.00. Inne i staden blev det bättre lycka. Där kunde god mat avnjutas i sällskap med två tjejer (från Lund respektive Västerhaninge) som anlände samtidigt som oss. Om jag inte missminner mig åt jag lövbiff och klyftpotatis. Hur som helst god mat som väl passade till den inbeställda mjölken. Kaffet som fick avsluta den trevliga måltiden var starkt, starkt, starkt… Inte den yttersta njutningsfaktorn, men en utmaning och en väckarklocka till den fortsatta färden som företogs efter en kort vandring i de närmaste gränderna.

Även Simrishamnsparkeringen längs gatan bjöd på uppskattande motorcykelblickar. En mamma bekräftade att hennes unge, ett par år gammal, just fick dagens dos av motorcykelbeundran. Inte mig emot, med tanke på att jag just tagit egna beundrarfoton från andra sidan vägen.
   Färden fortsatte i byiga vindar längs kusten ner till Ystad. Ett mycket vackert samhälle, troligtvis Brantevik, kryssade vi långsamt genom. Vilken njutning och idyll… I Ystad checkade vi efter lite letande in på ett vandrarhems annex, "VILLA FRITIDEN". En mysigt belägen grön villa. Från vårt rum på övervåningen hade jag god utsikt över en vackert regntvättad motorcykel parkerad invid ett träd.

Efter en välbehövlig och skön dusch tog vi motorcykeln in mot staden centrum. Startade med att inhandla måndagens frukost. Därefter gjorde vi ytterligare en stadssväng och parkerade inte långt ifrån stationen. Under vår stadsvandring som sedan följde, kom ett riktigt kraftigt regnväder. MC-kläderna tålde visserligen regnet bra, men utan hjälmar på huvudet blev vi snabbt drypande blöta i håret. En tunnbrödsrulle var smakade dock utmärkt i två uthungrade magar. När vi väl satte hjälmarna på huvudet igen var det skönt att nattens boning var nära…

Måndagen den 12 juli 2004: Vi hade njutit en underbar natt tillsammans, ensamma i ett sovrum för första gången på mer än en vecka. Det var dags för frukost och iordningställande. Från Ystad tog vi den lite större vägen upp mot Sjöbo, innan vi valde i huvudsak mindre vägar vidare mot Höör emellan östra och västra Ringsjön. Troligtvis blev det en rejäl omväg, för småvägarna tog oss mot trakterna av Hörby istället för direkt mot E22 som skulle korsas.

I Höör besöktes först en bensinmack. Anki kände sig aningen frusen varför vi beslöt oss för att åka in mot centrum. Det som inledningsvis var avsett som fikapause blev nyttigt nog till en välbehövlig matpause på en pizzeria i närheten av stationen. Jag avnjöt en Kebabtallrik som aldrig ville ta slut och som var underbart god och mättande. Proppmätt önskade jag helst av allt lite middagsvila. På en parkbänk fick jag ett par minuter att ladda inför den fortsatta färden som avsågs fortsätta mot västkusten och Ängelholm. I princip följde vi riksväg 13 vidare. Endast kortare stopp, bland annat när Ankis förkylning tog sig uttryck i mindre hostattaker som jag delvis tolkade som det överenskomna tecknet i min midja för just önskat uppehåll. Hur som helst var regelbundna pauser viktiga i alla lägen…

I Ängelholm passade jag på att åka förbi min gamla boplats, hotell LILTON i stadskärnan. Mycket verkade sig likt. Väl vid havet och kampingplatsen började vi ringa runt till vandrarhemmen längs västkusten. Både Ängelholm och Helsingborg hade fullt. Privat boende i Helsingborg valdes bort när vi fick napp på en helt ny självhushållningslägenhet i södra Mellbystrand. Ett kap som väl på plats inspirerade oss till en dags långreseuppehåll och ytterligare boende på Mellbystrands vandrarhem. Både servicen och trivseln var högklassig. Motorcykeln fick vi köra in på gården. Helt perfekt…

Efter att ha installerat oss i vår lya, som sagt var helt nybyggd med både dubbelsäng, bäddsoffa och sovloft, tog vi en promenad ut längs havet. Nyduschad som jag var, försvann lusten att bada i det kalla havsvattnet. Årets bleka sommarvärme gjorde havet "svinkallt". Det myckna regnandet hade dessutom färgat havet brunt med lerpartiklar. Men sandstrandspromenaden var god och kvällsmåltiden utsökt i norra delen av samhället. Jag njöt en underbar 150g hamburgare och Anki åt korv med mos. Billigt sedan vi fått 30 kronors rabatt trots påpekanden om prisskillnaden till vår fördel. En minigolfrunda fick avsluta kvällens aktiviteter före mörkrets inbrott. Gänget före oss, (mor, far, dotter och pojkvän) roade oss mycket gott och blev halva behållningen när Anki halvt utklassade mig *ler*.

Tisdagen den 13 juli 2004: Efter en riktigt lyxig vandrarhemsfrukost i hotell-lyxklass, gjorde vi oss i ordning för en dagsutflykt. Inledningsvis skulle vi möta upp Patrik vid "Norrvikens Trädgårdar". Dock hann vi med en sväng förbi Banverkets utställning om det skandalomsusade tunnelbygget genom Hallandsås. Motorcykelfärden genom Båstad blev en långsam historia. Tror dock inte att jag behövde sätta ner foten någon gång, trots att tempot ofta var mycket långsammare än promenadtempo. Kände mig riktigt stabil även de tillfällen motorcykeln nära nog stod stilla. Ett härligt bevis på hur bra kopplingen och den starka motorn samspelar. Att jag är underbart nöjd med köregenskaperna framgår säkert. Lika nöjd är jag över den gedigna körskoleutbildningen…

Vid Norrvikens trädgårdar fanns Patrik på plats. Tror vi alla trivdes med rundvandringen som resulterade i ett par riktigt vackra bilder. Efteråt åkte vi vidare till Ängelholm. På Patriks rekommendationer åt vi underbart god mat på en restaurant vid Skälderviken. För egen del avnjöts varmrökt lax med potatissallad och chokladkaka med kaffe som efterrätt. Väl hos Patriks föräldrar, i sommarstugan, bjöds på ytterligare fika, något jag inte hade något emot.

Även denna afton var vinden byig och stundtals hård. En promenad ut på en av pirerna resulterade i ytterligare ett antal vackra bilder. Främst lämpade sig miljön för porträttfotografering, men även vindkämpande segelbåtar kunde göra sig bra. Mot kvällen fortsatte Anki och jag vidare på egen hand. Innan vi vände norrut igen till härbärget i Mellbystrand, tog vi en efterlängtad tripp ut till Kullens fyr. Vägarna var gudomligt vackra att köra på i kvällssolen. Klipporna runt fyren lika så. Mindes väl min cykelutflykt i ungdomen till dessa trakter. Mindes de kusliga bokskogarna vid Håkull i samband med solnedgången. Nu var jag dock trygg i Ankis sällskap, även om hemfärden blev i dunkel miljö genom ett blåsigt landskap. Motorcykelns helljusstrålkastare kan dock också berömmas. Efter ett tag fick jag rutin även på helljusreglaget, bortsett från ett par misstag…

Efter en viss felkörning och passage av Laholm kom vi fram till Mellbystrands vandrarhem. Sängen bjöd snart på avkoppling, inte lång tid efter att motorcykeln parkerats inne på gårdsuppfarten…

Onsdagen den 14 juli 2004: För andra dagen i följd kunde vi avnjuta en frukost i lyxklass. Vi blev visserligen inte serverade varma smörgåsar denna morgon, men valmöjligheterna och servicen mycket påtaglig. Strax före klockan tio hade vi checkat ut och stod startklara vid motorcykeln. Relativt omgående sökte vi oss ifrån de blåsiga havsklimatet för en färd in mot de småländska vattendränkta skogarna.
   Efter Knäred tog vi av längs natursköna småvägar norrut mot Småland. Lidhult passerades och en god middag intogs i Unnaryd. Dagens lunch bestående av fisk, god sås och potatis…

Från Unnaryd tog vi oss över till Hyltebruk, för vidare färd mot Skeppshult, Smålandsstenar och Gislaved. Efter tankning, glass och en kopp kaffe fortsatte färden mot Göteborg. Vi åkte mycket natursköna vägar via Sjötofta och Tranemo. Om jag inte minns fel passerade vi här, vid ett par tillfällen , en järnvägssnutt avsedd för dressinåkning. Väl skyltat i samband med järnvägsövergångarna. Den vidare motorcykelfärden företogs vidare längs riksväg 156 och riktigt översvämmade partier av landskapet. Från Landvetter åkte vi vidare via Öjersjö fram till syrrans boning. Där mottogs vi väl och bjöds relativt omgående på god mat.

Kvällen blev riktigt trevlig. Inte nog med att familjen fick lära känna Anki bättre, jag fick dessutom tid för avkopplande innebandyspel med Angus. Vi turades om att omväxlande vara utespelare och målvakt. Malcolm roades mest av att putsa på motorcykeln. En sysselsättning jag redan utfört med gott resultat. Nattensömnen bjöds perfekt nog i soffan för min del och i en extrasäng för Ankis del.

Torsdagen den 15 juli 2004: Vid elvatiden hade vi ätit frukost, tagit ut pengar på bankomaten och var redo för vidare färd norrut. Göteborg lämnades och färden företogs längs mindre vägar upp genom Kungälv, över Tjörnbron vidare över öarna Tjörn och Orust. En bit upp mot Munkedal hängde jag på ett annat motorcykelgäng. Jag fick ligga i för att hålla samma tempo, dvs accelerera ordentligt så snart möjlighet gavs längs de krokiga smala landsvägarna, och bromsa ordentligt inför de kraftigaste svängarna. En som jag inte rådde på, var en tung sporthoj som plockade oss en efter en genom kurvorna. Såg honom tydligt kommandes i backspegeln och fick ett tacksamt bemötande när jag höll ut i nästa kurva. Han såg erkänt duktig ut när kurvan togs med överflyttad kroppsvikt och knät nära marken. Nog om detta, men även jag kände att kurvtagningsrytmen mer och mer kunde matchas mot gänget jag följde efter. Veckans acceleration nyttjade jag sedan på E6:an, när jag snabbt ville passa på läget mellan två bilar vid en stopplikt från den korsande vägen. Det var inte många sekunder innan jag var uppe i trafikrytmen, ca 90 km/h. Omkring fem sekunder är min uppskattning. Hela accelerationen på ettans växel, med helt rätt väggrepp och känsla. Anki verkade också trivas utan obehag.

I Munkedal åt vi en god lunch. Lasagne, mycket väl vitlökssmaksatt, i princip i min smak. Färden fortsatte sedan via mindre vägar upp mot Ed. Förutom ett tankningsuppehåll i Ed, kunde vi inte låta bli att stanna och beundra den storslagna utsikten vid en närbelägen rastplats i änden av sjön "Stora Le". Dalsland är verkligen vackert. De kurviga och ibland gropiga vägpartierna upp mot Rävmarken och mina forna släktingars Nössemark, tog rejält på krafterna. Men samma vägval hade gjorts om jag fått välja igen. Trots allt en trötthet som är långt mycket njutbarare än monoton landsvägskörning.

Från Nössemark gick färden in i Norge. Längs den norska riksvägen 21 tog vi oss vidare norrut. Vid Flateby njöt vi norsk glass betalad med svenska sedlar. En intressant cykelkonstruktion uppmärksammades av Anki. En helt vanlig cykel hade som en slags tandemvariant en ledad påhängscykel för en yngre familjemedlem. Riktigt smart lösning där den vuxne helt kunde svara för styrning och balanshållning.

Tränade lite tempohållning genom att hänga på enstaka bilar längs de kurviga vägarna. Med någon framför gick det lättare att i förtid få information om kurvornas beskaffenhet. Jag var visserligen, naturligtvis, långsammare i själva kurvtagningen, men kunde ofta kompensera så fort kurvan öppnade upp och vägen övergick i ett rakt parti. Men precis efter ett riktigt kurvigt parti gav jag upp och tog rast vid en underbart vackert belägen bro.

När vi sedan träffade på E18, begav vi oss hem mot Sverige igen. Inne på svenskt territorium startade jakten på en nattbostad. Töcksfors vandrarhem var fullbelagt, lika så ursprungsmålet i Edane, Arvika. Kristinehamn bjöd dock två platser i ett fyrbäddsrum. Dock hade vi bara två timmar och en kvart på oss för incheckning, så målsättningen var given. En effektiv resa mer eller mindre direkt ner till Kristinehamn. En välbehövlig bensträckare unnades. Nackdelen var att ett koppel om tre långtradare som omkörts tidigare kom förbi igen. Glädjande nog strax innan ett flerfiligt vägavsnitt närmare Karlstad till. Semestern som sådant har visserligen inte bjudit särskilt många omkörningar, men nog är det lätt att accelerationen sekundsnabbt ökat motorcykelns hastighet till trakterna av den övre hastighetsacceptansen. Den momentana hastighetsökningen ger visserligen en effektivitet som slår alla andra omkörningar i trafiken och som om den inte missbrukas bara ger positiva effekter i mitt tycke, men som naturligtvis har sina risker i betydligt längre bromssträckor än vad kanske gemene man förstår. Och visst är det ofta "farten som dödar", men säkerligen minst lika ofta omkörningar som sker utan accelerationsresurser, med för lång tid i mötandefältet som följd, osv, osv… Jag är i alla fall glad över att ha 127hk i ryggen om jag skulle behöva avsluta en omkörning riktigt snabbt, trots alla "betryggande" säkerhetsavstånd och gjorda säkerhetskalkyler. Bromsarna är det ju inte heller något fel på *ler*.

Till kampingplatsen i Kristinehamn, tillika vandrarhemmet, kom vi med en kvarts marginal. En kvällsmåltid på det bredvidliggande Mc Donalds fick avsluta en upplevelserik dag. De två andra bäddarna i rummet förblev tomma under natten, en natt som bjöd på lite halvorolig men relativt god sömn…

Fredagen den 16 juli 2004: Efter en dusch checkade vi ut från vandrarhemmet och gav oss iväg i jakt på en frukost. Klockan hade passerat 10, varför Mc Donalds inte längre bjöd frukostutbud. Annars hade vi tänkt unna oss en "Roger" där. Jakten gick vidare i Kristinehamns centrum. Vi hittade lämplig parkering bredvid kanalen och fann såsmåning om en skagenbaguette att spisa till frukost.
   När hungern var stillad begav vi oss av norrut. Planerna var inledningsvis diffusa, men växte sig snart starka. Filipstad stod som första delmål via riksväg 63 och en hel del mindre, mer njutningsbara vägavsnitt. I Filipstad fikade vi. Kaffe och Wienerbröd avnjöts för min del i solen. Samma härliga värme som dagen före. Färden vidare mot Kopparberg avbröts vid ytterligare ett fikaställe. Mycket mysigt längs med vägen. Anki ville inte ha något, men jag såg fram emot en efterrättspaj i solen. Utomhusvistelsen avbröts redan innan jag slagit mig ner. En nära blixt och dunder gjorde att utomhusgästerna, ett par stycken, snabbt drog sig inomhus. Själv evakuerade jag först packningen. Samtidigt hjälpte personalen mig med brickan, mycket servicebetonat. Ringde hem, fikade och var sedan klar för vidare färd i samband med att regnet upphört. Runt om, i synnerhet i norr och öster, tornade gigantiska mörka åskmoln upp sig. Min längtan att göra en utflykt till Sunnansjöregionen, Ludvika, syntes dumdristig. Men färden vidare mot Skinnskatteberg och Fagersta syntes fortfarande lockande trots regnrisken. Kanske blev denna dags naturupplevelser de starkaste för resveckan. Efter Kopparberg fotograferades intensivt. Man riktigt såg skyfallen mot den mörka himlen längre fram. Under en lång tid syntes spåren av dessa skyfall på vägbanan, samtidigt som solen gassade. Dimman blev ibland riktigt påtaglig och luften enormt fuktmättad. Klibbigt varm fuktighet som ändå svalkade på något underligt sätt. I dessa regioner kunde man också se hur kampingplatsgästerna solade, inte långt ifrån den mörka molnfronten och de vackra blixturladdningarna. Väl ute på riksväg 68 mot Fagersta var vi ikapp regnet. Mötande motorcyklister gav på ett mycket talande sätt handtecken inkluderande lättförståliga väderprognoser. I nära nog tjugo minuter åkte vi i strålande solsken och störtskurar. En trolig vattenplaningsolycka passerades, där framhjulet vikt sig. I övrigt bara njutning mellan vattensträngarna, i riktning mot en av åskfronterna och en lågt stående regnbåge.

I Fagersta var solen förmörkad av molnen. Färden ner mot Ängelsberg gick långsamt. Dåligt stenskottsriskunderlag och kraftigt regn gjorde att bilarna fick köra om. Bedömde att regnet skulle sluta lagom till Ängelsberg. Jag fick nästan rätt, för vid delmålet, den restaurant jag många gånger hört talas om, sken solen vackert mot regndropparna som slutade falla ett par minuter efter ankomsten.
   Maten var utsökt. Bland det godaste jag ätit på flera år. Gösfilé i en underbar anrättning. Ett rekommenderat besök till en billig penning om 150 kronor…

Efter måltidsuppehållet och en mycket kort Ängelsbergspromenad åkte vi vidare mot Sala. I Heby stannade vi till vid en OK/Q8-mack. Fyllde på vattenförrådet och gick på toaletten. Under tiden jag förberedde avfärden, fick jag ett telefonsamtal med de inledande orden: -"Vad fan gör du vid en OK-mack i Heby?" Orden kom från samma järnvägsvän som vi torsdagen, en vecka tidigare, stött på vid fyren Långe Jan, på Öland. Nu såg de oss igen i samband med att de körde förbi bensinstationen. Hur liten är världen egentligen?

Anki och jag fortsatte via Morgongåva ner längs riktigt små vägar till Sigtuna. Det var mörkt när vi närmade oss Stockholms län, Märsta, Upplandsväsby och hemmet. Men precis som tidigare under veckan gjorde helljuset ett gott intryck på mig. En stund före midnatt var vi hemma. Motorcykeln fick vila efter en vecka med drygt tvåhundra mil och en mätarställning visandes 4162km sedan inköpet den 18 juni. Väl i mitt hem förblev jag sittandes kvar framför datorn ett par timmar in på natten. Men Anki sov snart gott…

Lördagen den 17 juli 2004: Emedan Anki gick upp tidigt, för resa till landstället, hade jag sovmorgon ytterligare ett par timmar. Vid 13-tiden började jag min tjänstgöring. Ett inledande övertidspass som uppmjukning efter semestern. Om kvällen var jag promenadsugen. En promenad som inte blev speciellt lång och som slutade med bussfärd och nattvila i Ankis lägenhet.

Södagen den 18 juli 2004: Ett tidigt morgonarbetspass, även detta på övertid. En lunchpromenad resulterade i ett mjukglassinköp bredvid stadshuset. Trots att mjukglassen serverades i bägare, blev den omåttligt svår att äta. Vindbyarna gjorde allt för att blåsa iväg både smält glass och strössel. Tack och lov hade jag utrustats med ett flertal servetter, men misströstade slutligen ändå efter att ha träffats av glass lite var stans på kläder och händer. Fick ställa glassen på marken, i skydd för vinden, och äta med sked på ett klart obekvämt sätt…

Om kvällen föll ett stilla duggregn utomhus. Själv passade jag på att putsa motorcykeln fri från knappa etthundra mils vägdamm.

Måndagen den 19 juli 2004: Hade en ledig dag som uppskattades mycket. I princip gick tiden uteslutande åt för städande av hemmet. Packade upp resväskorna och fyllde kylskåpet med nya varor innan Anki kom på besök om kvällen. Tillsammans åt vi pizza innan det blev dags för nattvila…

Tisdagen den 20 juli 2004: Förmiddagen spenderades uteslutande i hemmet. Fortsatte med städande innan jag begav mig ut på vägarna med min motorcykel. Besökte först MC-affären, sedan mina föräldrar som just fick dalslandsbesök. Åkte vidare på en liten tur innan det var dags att åter igen uppsöka lägenheten för eftermiddagssömn. Natten tillbringades sedan på arbetsplatsen. En lugn natt med bland annat Arlandabanan som bevakningsområde…

Onsdagen den 21 juli 2004: Efter arbetsnatten åkte jag hem till mitt eget hem. Sov ut om förmiddagen och lämnade om eftermiddagen in motorcykeln för ytterligare montering av beställda tillbehör. Snart är motorcykeln iordningställd till det skick jag önskar. Hoppas att resterande detaljer är till lika stor belåtenhet som motorcykeln i övrigt.

Om kvällen tog jag pendeltåget in till stan. Efter några affärsärenden, bland annat ett besök på apoteket, begav jag mig till Anki. Där bjöds jag på spagetti och köttbullar.

Torsdagen den 22 juli 2004: Fick en kortare sovmorgon hemma hos Anki. Anki själv hade nyttjat några av morgontimmarna till läsning i soffan, arbetsförberedelser. Min arbetsdag började vid niotiden. Blev aningen sen sedan det visat sig att arbetsturens starttid ändrats något gentemot almanackans anteckningar.
   Under lunchen köpte jag mig en glass att avnjuta i solen. Blev sedan tidigt avlöst efter en lugn arbetsdag. Detta bäddade för en avkopplande dusch på jobbet och en liten matbit på stan innan pendeltåget förde mig mot Tumba, för färd tillsammans med Anki mot Hågelby. ZLIPS spelade underbart bra. Tillsammas med en mycket tilltalande dansmiljö under det nyinvigda dansbanetaket blev det en superbra danskväll. Det kändes att danssuget var stort efter nästan två veckors danssvält.
   Under en stor del av hemfärden hade vi besök av en av dansklubbens många Jenny. Det kändes bra att hon slapp åka hela vägen ensam.

Fredagen den 23 juli 2004: Nattsömnen blev kort. Trots detta var jag klarvaken redan innan väckningstiden var inne. Gick därför upp och kunde sedan unna mig en promenad från Ankis lägenhet fram till jobbet. Efter en kort och bra förmiddagstur på Västeråsplatsen, hela västra delregionen, var det dags för dagsvila i Ankis lägenhet. Allt för att ladda inför den arbetsnatt som komma skulle. En lika lugn arbetsnatt med sydsidan som bevakningsområde. Men nog hade jag hellre förberett en segelbåtsutflykt tillsammans med Anki, eller varit på GYLLENE TIDERS konsert vid Stadion. Under min promenad till jobbet fick jag lite smak på konsertstämningen. Säkert ett tusental personer som tänkte avnjuta konserten utanför Stadions murar…

Lördagen den 24 juli 2004: Dagen bjöd mest lugna sysselsättningar. Emellan nattpassen njöt jag mest av frisk luft via Ankis helöppna lägenhetsfönster. Långa stunder kunde jag också njuta stor soldyrkan vid fönsterkarmen, inte minst i samband med tidningsläsande. Kände mig dock stundtals lite ovälkommen på min plats. Ett sällskap gick omkring och pekade. Kanske inte nödvändigtvis på mig, men nog kändes det så. För mig är dock fönster, balkonger och liknande till för att nyttjas. En plats jag tycker man ska kunna sitta och hänga vid i timtal utan att någon opponerar sig. Trivs med att hänga med i gatulivet när jag inte har tågen att följa på spårplanen. Finns många sätt att fördriva tiden på, att på ett billigt sätt drömma sig bort… Att jag därtill kunde njuta av lite ljudsvep från GYLLENE TIDERS förberedelser på stadion gjorde inte saken sämre. Hörde visserligen ingen karaktäristisk grupplåt, men dock musik…

Arbetsnatten inleddes mycket lugnt…

Södagen den 25 juli 2004: Var mitt uppe i en tung arbetshelg. Nätterna var dock lugna och helt till belåtenhet. Dagtiden gick mest åt till vila eftersom dygnet även avslutades med ett nattpass...

Måndagen den 26 juli 2004: När arbetspasset var slut var även jag relativt trött. Åkte hem för att sova och få lugn och ro... Hade hoppats på ett samtal från motorcykelaffären med besked om avhämtningstid. Nu fick jag istället beskedet att alla tillbehör inte kunnat monteras med gott resultat. Därför beslöts att motorcykeln fick kvarstå för tillbehörsservice ytterligare en tid...

Om kvällen, efter ett träningspass i stan, kom Anki över till Rotebro, lagom för att gemensamt kunna åka över och hälsa på Michael och Jane i deras nya lägenhet. Där blev vi kvar ett par timmar i samtal under trevlig fikastund. Fick dessutom med mig ett bra CD-ställ som blivit över. Bara att tacka och ta emot...

Tisdagen den 27 juli 2004: Hade fått ledigt av turfördelningen som kompensation för den hårt tursatta helgen före. Kunde njuta av att vara på hemmaplan. Saknade visserligen min motorcykel, men fick stå ut med vetskapen att de gjorde allt för att få radioutrustningen att fungera. Men av allt att döma kunde det ta tid...

Om kvällen mötte jag upp Anki vid Älvsjö station. Gemensamt åkte vi bil ut till hennes landställe utanför Nynäshamn. Vi vattnade blommor och njöt lite god kvällsmat, pasta med god svampsås. När det började skymma tog vi bilen tillbaka in mot stan och vidare ut till Rotebro, där övernattning skedde...

Onsdagen den 28 juli 2004: Efter lite sovmorgon tog jag bussen till Upplandsväsby och MC-affären. Ville kontrollera hur tillbehörsarbetet gick, och därtill ge underlag för en fungerande motorcykel att hämta innan fredagens norrlandsutflykt. Fick löfte om en funktionsduglig motorcykel till dess, dock troligtvis utan fungerande radio.

Värmeböljan var påtaglig. Köpte en juice som jag avnjöt sittandes med tidningar på perrongen. Eftermiddagen bjöd sedan arbete... Sov hos Anki...

Torsdagen den 29 juli 2004: Hade bytt till mig en tidig morgontjänstgöring. En kort förmiddagstur dessutom, i alla fall med tidigt avbyte. Nyttjade tiden på hemmaplan för att tvätta. Behövde lite ren tvätt med på min resa i norrland som snart skulle företagas... Anki kom ut och sov över hos mig...

Fredagen den 30 juli 2004: Gick upp tidigt om morgonen för färd in till stan och jobbet. Anki fick dröja sig kvar ett par timmar innan hennes arbetsdag skulle starta. För en gångs skull kändes det som om det var gott om folk på jobbet. Dessutom hade jag en arbetstur som passade utmärkt för kompledighetsansökan, något som också blev verklighet vid 10-tiden. Åkte då hem för att effektivt packa och ta några korta tupplurar för att bli ännu piggare inför kvällens MC-körpass norröver. Min helgledighetstripp skulle inledas...

Som avtalat åkte jag ut till MC-affären strax före klockan 14.00. Var nog egentligen rejält tidig, men motorcykeln var ihopmonterad med nya värmehandtag osv. Radioenheten var dock ännu satt ur funktion. Skall installeras vid senare tillfälle, sedan funktionsdugliga komponenter kommit hem. Insåg att tiden var mogen för komplettering av min packning medan motorcykeln ännu var opackad. Åkte först till en hästsportbutik för inhandlande av reflexväst. Sedan begav jag mig till Coop Forum för inköp av ett mindre tält och en helt ny sovsäck. Min gamla sovsäck insåg jag fanns under långtidstransport i en väska hem från Öland via Ängelholm. Med andra ord oåtkomlig...

Vid 16-tiden gav jag mig av hemifrån efter att ha packat motorcykeln klar nedanför porten. Tankade vid OK/Q8 i norrviken och tog sedan en liten tripp förbi mina föräldrar, där även syrran, Angus och Malcolm befann sig. En timma senare begav jag mig iväg norrut längs E4.

Mitt första stopp gjorde jag redan i Uppsala. Dels för att nyttja toaletter, men också för att hungern behövde stillas i form av energipåfyllnad. Ett stopp som visserligen var trivsamt, men som samtidigt var aningen stressat i min iver att komma vidare. När jag skulle lämna parkeringsplatsen märkte jag att jag inte var van vid motorcykelns larmutrustning. Lyckades utlösa larmet två gånger innan jag kvittera det på rätt sätt. Mest synd tyckte jag om en annan motorcyklist i närheten, som samtidigt försökte prata i sin mobiltelefon... Kanske misstag jag lär mig av så småningom...

Fortsatte min färd och stannade nästa gång vid Gävlebro för en fikapause. En kopp kaffe som gav en extra njutning och liten extra kick. Riksväg 83 fick sedan föra mig en bit inåt landet förbi Bollnäs och andra kända trakter. Det var med en blandning av bultande hjärta, nyfikenhet och nostalgisk återblick som jag i sakta mak letade mig igenom Arbrå. Vad säger man? Forntida minnen av kärlek...

Nattvilan kom att bli på kampingplatsen i Järvsö. Hade turen att stanna till där bara ett fåtal minuter före stängningsdags. Letade upp en trivsam plats och slog upp tältet, ivrigt uppvaktad av myggor. Skyddade mig bäst med min svarta hjälmhuva trädd över huvudet. Måste dock sett lite skumt ut, samtidigt som jag i handsfree gick och samtalade med Anki över mobiltelefon...

Natten skulle bli mycket vacker. En underbar månuppgång beskådades över bergen strax före läggdags. Därtill förgylldes natten då och då av passerande natt- och godståg. De sistnämnda gav ibland upphov till jordbävningsliknande upplevelser, bara någon centimeter från marken, ovanpå ett väl använt liggunderlag...

Lördagen den 31 juli 2004: Redan vid incheckningen hade jag beställt en frukost. Till och med en "lyxfrukost" som förutom en smörgås och kaffe skulle innehålla en juicedryck, "Pago". För övrigt den sista flaskan, något som tydligt poängterades som extra lyxigt.
   Dagen startade dock med en smidig ihoppackning av tält och packning. Därefter duschade jag och tog motorcykeln upp till frukosten, redo för avfärd. Pratade med ett "Goldwing-par" men avnjöt i övrigt en frukost i lugn och ro njutandes en god morgonsol...

Min resa fortsatte via Rv 83 mot Ljusdal. Efter en tankning och ett dryckesköp fortsatte jag via Delsbo och upp längs småvägar vidare till Sundsvall. En lite otrevlig upplevelse hade jag i en av kurvorna i närheten av Hassela. I en av högerkurvorna fanns plötsligt en mötande bil i sin helhet på min halva av vägen. Hade jag varit en bil, hade det inte varit långt till en frontalkollision. Nu kände jag mig själv kall och lugn. Min kurvtagning var välplanerad och kontrollerat hållen till rätt kant, med möjlighet att köra ännu lite tightare om nöden krävt... Men på näthinnan finns ändå ett ansikte inpräntat och de lite osäkra manövrarna för att hålla kvar bilen på vägen och leta sig tillbaka till den rätta sidan av vägen. En individ utan tillräcklig riskbedömningsfantasi för att göra säkra kurvtagningar i hög hastighet...

I Sundsvall stannade jag till på MAX. Jag var inte nämnvärt hungrig, men det var ändå gott att få en hallonsmothie och äppelpaj i magen. Därtill alltid perfekt att nyttja tillhörande bekvämlighetsanläggningar före avfärd... Nästa måltid skulle njutas längs Indalsälven vid "värdshuset utsikten". Fick en god pannbiffssmörgås. Riktigt mäktig och perfekt njutning tillsammans med den underbara och storslagna utsikten. Det var en bekväm framfart genom norrland. Sköna och lugna kurvor med bekväm medelhastighet. Ramsele var helt klart en större ort än vad jag under de senaste åren trott. Har ända sedan barnsben hört talas om orten i olika sammanhang. Dock tror jag det var första gången jag var där själv...

I Strömsund gjorde jag en mängd ärenden. Det kändes som sista utposten innan "Lappmarken". Inte riktigt med sanning överensstämmande, men nära på. Åt i alla fall en halv pizza tillsammans med en lättöl innan det var dags för penningauttag och kontant tankning. Därefter siktade jag vidare längs de norrländska vägarna västerut mot Gäddede, inte långt från den norska gränsen. Allt eftersom solen närmade sig horisonten saktade jag farten. Medelhastigheten skönk betydligt, men ensam på vägarna kunde man ta sig i princip vilka friheter som helst. I det här fallet att köra 70 km/h istället för skyltarnas påbjudna 110 km/h. Ofta prisade jag för mig själv hjälmens inbyggda solvisir. Mycket användbart att ha halvvägs framför ögonen. Det var vackert men lite ansträngande att ha solen strax ovanför själva vägbanan. Allt i jakten på vilt längs vägkanten. En ren skulle också envist hindra mig ett par minuter, men höll sig väl synlig hela tiden...

Under min väg till Gäddede stannade jag till vid en underbart vackert stilla sjö. Två fiskare stod och representerade "lappmarkens sysselsättningsrikedom", något jag var tvungen att dokumentera med min kamera. Fick förutom en trevlig pratstund, även föreviga delar av deras fiskelycka...

För andra dagen i rad handskades jag med små tidsmarginaler i fråga om incheckning på kampingplatser. Som dagens sista gäst, någon minut före stängning kl 22.00 kom jag fram till kampingplatsen i Gäddede. Personligen trodde jag nog att jag hade lite mer marginal, men det berodde på att jag kallt kalkylerade med att MC-klockan gick en timma sent, senare tretton timmar sent samt slutligen uppskattningsvis tretton timmar och fem minuter sent... Tanken på att ställa om den fanns, men nu var jag ju van vid omklakylering, så den fick fortsätta att gå fel under resten av resan.

Reste upp tältet efter att ha parkerat motorcykeln startklar inför en tidig söndagsmorgon. Pratade lite med en eldvaktande norrman innan jag duschade snålt och gick till sängs. Hade missförstått incheckningsrecepitonisten gällande duscharna. Att det för varmvatten krävdes mynt var jag klar över. Men troligtvis gällde det även kallvatten, för jag lyckades endast aktivera en mycket mycket smal stråle av kallvatten. Men nog för att tvätta av sig under med visst tålamod. Som alternaviv fanns ju också vattnet vid stranden...

Söndagen den 1 augusti 2004: Uppstigandet var väl planerat. Batteribrist hos mobilen gjorde att jag hade den avstängd så mycket som möjligt. Vaknade dock någon enstaka minut före den planerade uppstigningstiden 05.20. Packade ihop tält och packning effektivt, men utan stress. Fyllde vattenflaskorna och gav mig av ut i fjällvärlden på min motorcykel.
   Morgonen var underbar. Sol från en helt klarblå himmel, inledningsvis helt utan moln. Passerade natursköna Jorm och Jormvattnet innan Stora Blåsjöns vackra vyer. En väldigt speciell känsla inombords fyllde mig när jag passerade grinden som normalt stänger av vägen från tidig höst till sen vår över Stekenjåkk. En känsla av välbefinnande, självförverklignade och frihet. I och med detta var ett av delmålen med mitt motorcykelinnehav förverkligat. Jag hade nyss börjat övningsköra när jag inspirerades av Sandra Dahlberg och "Fame Factory" att beställa informationsbroschyrer gällande "Sagavägen".

Åkandet över fjällmassivet var underbart. En punkt 876m över havet var tydligt utmarkerad. Sikten framåt i det närmaste obegränsad på sina ställen. En väg i oändligheten, som dock övergick i skoglandskap lite väl snabbt. Å andra sidan bjöd nerfärden mot och förbi Klimpfjäll på ytterligare stor njutning. Ett litet rekord slogs när bränsleförbrukningen visade extremt låga värden, både 26,6 och 27,3 km/liter.
   Min nyfikenhet för just Klimpfjäll gjorde att jag nästan kände igen mig vid ankomsten. Strax före avfärd hemifrån hade jag studerat både karta och flygbilder över området, med några av Sandras beskrivningar av området i bakhuvudet. Lite av nyfikenheten bestod ju av att uppleva lite "samma sak". Stannade därför och fotograferade lite vid infarten samt dessutom strax efter passagen av idolbostaden. Klockan var omkring 08.50 vid det senare av fototillfällena.
   En intillboende granne kom nyfiket ut och över vägen för att prata. Ett samtal som nästan uteslutande behandlade funderingar om hur Klimpfjäll skulle marknadsföras, hur landskapsbilden skulle sparas med utsikt över vattnet. Förr ska landskapet tydligt ha erbjudit odlad mark en bit upp på sluttningarna från vattnet. Den vy jag fastnat för skulle också finnas med i redan befintliga broschyrer enligt den trevliga ortsbon... Samtidigt som jag svängde ut från vägkanten fick jag ytterligare en tanke att föra med mig, en minnesbild på näthinnan och trolig inbillning aktiverad av ett ljust hår från baksätet på en grön svensktillverkad bil av lite äldre modell...

Min färd vidare genom Lappland bjöd på flera djurobservationer. Inledningsvis två kor som fritt promenerade på vägen. Att få dessa att förstå vart jag önskade dem var ej lätt. Men efter ett par minuter var vägen fri för fortsatt färd. Nästa djurnära upplevelse var av betydligt mer överraskande natur. En oerhört stor rovfågel, någon örn, startade strax framför motorcykeln, ut över vägbanan på relativt låg höjd med långsamma vingslag. Inledde med en relativt hård inbromsning som visserligen hade mer att önska, men som ändå kändes bra att ha inlett. Fotbromsen var instinktivt med, precis som inövat, även om just bakhjulsinbromsningen var lite väl tilltagen inledningsvis... Men motorcykeln har en underbar inbromsningsstabilitet och effektivitet i grunden...

Resans jobbigaste del mötte jag innan Vilhelmina. Uppskattningsvis nära nog en mil utgjordes av "stenskottsfara", vassa, kantiga stenar över i princip hela vägbanan. Två hjulspår gav visserligen en viss lättnad i framförandet, men hastigheten (satt till 70 km/h) gav bara utrymme för halva den tillåtna hastigheten långa sträckor. Detta vägarbete har efteråt även visats sig vara relativt välkänt i sin karaktär, bland norrlänningar... I övrigt bjöd de norrländska vägarna en underbar motorcykelåkning där man mil efter mil och kurva efter kurva kunde träna placeringar och kurvtagningsteknik enligt de instruktioner jag ärvt från körskolan. Främst var det Lapplands vägar som får bra betyg. Omgivande landskap bjöd stundom klart sämre vägunderhåll...

I Åsele blev jag väl omhändertagen i restauranten i campingområdets ytterkant. En mysig lokal med uppstoppade djur och underbar personal som gav mysig stämning trots att det var lunchtid och inte pubtid. En välsmakande köttfärspaj fick bli min första riktiga matbas för dagsetappen. Därtill en trevlig pratstund med en uppflyttad Haningetjej...

Först om eftermiddagen kom jag fram till dagens mål, landstället utanför Ö-vik. Efter telefonsamtal med nära och kära inriktade jag mig på kvällens uppdrag. Hade sedan långt tillbaka lovat bjuda min vän Jenny D på en middag ute. Packade om och åkte över till henne för att duscha. Välbehövligt för att kunna känna sig ren och fräsch.
   Själva middagen avnjöt vi i de mysiga hamnkvarteren. Det hade visserligen börjat blåsa upp något, men stunderna i sol var riktigt njutbara. När det var dags för kaffe hade dock underbart vackra molnformationer gjort tillställningen aningen kylslagen. Därför drog vi oss inomhus för ytterligare någon timma i samspråk. Ett trevligt återseende som fortsatte i hemmiljö innan det i mörker, strax efter midnatt, var dags för mig att leta mig ut till landställets kusliga skogsmiljö...

Måndagen den 2 augusti 2004: Trots att den nattliga färden från Jenny D gick längs välkända Ö-viksvägar, blev den nattliga genomsnittshastigheten låg. Men mer än ett rådjur såg jag skönt nog inte. Väl ute vid landstället behöll jag min säkerhetsmundering på. Hjälmen isolerade väl och utestängde ljud jag inte önskade höra. Då var det lugnare att höra de egna andetagen när jag i augustisommarmörker letade mig fram till stugan. Låste upp och kände mig tryggare...

Vaknade relativt utvilad. Hade sovit med en lampa tänd och med radion som sällskap i natten. Inget måste men trevligt, inte minst för att radioutbudet ser lite annorlunda ut. Lokalradion, Västernorrland, har klarat sig relativt bra genom åren från att hackas sönder av reklam. Ett positivt tecken på trivsam stabilitet...

Frukost njöt jag av vid Gullviks havsbad. Detta sedan jag packat allt och avslutat på landstället. Fortsatte vidare till Paradisbadet för dusch, bad och relax innan den riktiga avfärden söderut. Mitt mål för kvällen var en campingplats utanför Sundsvall, Kvissleby. Vid Högakustenbron stannade jag för att äta en mycket välsmakande pastarätt med olika köttsorter och dipp. Tyckte grannbordet var lite väl kalla i sin hållning, såväl internt som externt. Mest en slags språkförbistring i en miljö av vuxet frånskiljda och barn i olika boenden en bra bit från varandra. Nu smutskastades inte expediten i sig, (något som präglade det interna vuxenpratet om andra), men jag satsade på en extra liten drickspeng till expediten, då jag hela tiden serverats effektivt och samtidigt med det omnämnda flerfamiljskomplexet. Expediten log när jag sa att det var "jämt", samtidigt som jag tror hon förstod att jag avsåg ett slags bemötandekontrast jämfört med omgivningen korthuggna kommentarer rörande maten...

När jag anlände till Högakustenbron, före målet mat, mötte jag Michael och Jane. Det var inget beslutat, men vi visste att mötet hade god chans att inträffa. Jag låg visserligen redan avståndsmässigt efter redan i starten från Örnsköldsvik. Nu kom jag i princip samtidigt som sällskapet skulle ge sig av vidare norrut mot Mellansel.
   Min resa gjorde ytterligare uppehåll i Sundsvall, på MAX. samtidigt som jag var sugen på kaffe och paj, hade jag passande nog drabbats av tillfällig magsjuka. Men ett par gånger i toalettkön undanröjde vidare problem. I lugn och ro kunde jag istället leta mig ut till campingplatsen. Hade tänkt mig en tidig kväll i tältet, men en trevlig felkörning ut till "Lörudden" och trevliga tältgrannar bäddade för sen sänggång.

Inbjudan till en kopp kaffe kom redan då jag rullade in på tältplatsområdet. En tvättlina var spänd på god höjd mellan två träd. Tältområdet bjöd lite varierat markinslag. Allt från sand till rötter och gräs. Däremellan buskar och enar. Damen i det Holländska sällskapet, som jag nu stannat framför, berättade att de hade gissat på omväxlande BMW och YAMAHA innan de gemensamt utbrustit HONDA PAN EUROPEAN. Motorljudet hade varit grunden till gissningen. Själv ägde mannen i sällskapen "brodermotorcykeln", dvs YAMAHA FJR1300, sedan två månader tillbaka. Efter att ha tittat ut en bra tältplats till fots, tackade jag ja till en fika efter tältuppsättningen. Körde ytterligare en bit med motorcykeln och parkerade där underlaget bedömdes tillräckligt gott för min underläggssten...

I dryga två timmar satt vi sedan och pratade motorcyklar och annat intressant. Klockan var omkring midnatt innan vi bröt upp. Innan jag sedan kom i säng hann klockan bli än mer... Men trevlig avslutning på campingen var det. En underbar sommarupplevelse helt enkelt, inte minst med tanke på att jag även tillät mig en lugn stund nere vid stranden innan jag gick till sängs...

Tisdagen den 3 augusti 2004: Gick upp när solen kommit en bit på himlen. Det var fortfarande tidig förmiddag när morgonhavsbadet var avklarat och tältet ihoppackat. Gav mig av från campingplatsen utanför Kvissleby söderut, med endast en minimalt lätt frukost avspisad. Först vid Tönnebro fyllde jag på matförrådet ordentligt. Beställde en god tallrik fisk med extra potatis. Slutligen avnjöts även en kopp kaffe innan jag gav mig av vidare.

Vid Gävlebro passerades 6000km exakt. Stannade bara till lite kort för att tanka. En tät dimma kom smygande över vägen strax före Upplandsgränsen. Det vackra vädret antogs vara ett minne blott, men faktum var att jag endast mötte ett fåtal droppar, de första längs norrlandsresan, i höjd med Knivsta. Vid det laget hade jag för första gången retat upp mig på en bilist. En äldre dam som konsekvent körde om och samtidigt störde trafikrytmen då hon gick in framför mig och andra. Efter den tredje omkörningen beslöt jag mig för att hon inte skulle få någon mer chans att störa trafikrytmen. Höjde därför medelhastigheten med någon kilometer i timmen och utnyttjade den omkörning som hon borde gjort, varvid jag påpassligt tog hennes plats utan att förlora fart, trots att hon helt omotiverat gått in framför bara för att få bromsa själv... Korkat... Som om hon var övertygad om att motorcyklar gick långsamt, eller att hon inte vågade köra efter en motorcykel???

När jag kom till parkeringsplatsen hemma var jag mycket nöjd med hela trippen. Totala mätarställningen visade på 6150km och helgtrippen hade blivit 1944km. Otroligt tillfredsställande att ha förverkligat norrlandstrippen trots ett aningen pressat tidsschema, som dock i verkligheten blev väl avpassat med känslomässigt lugn och semesterbetonad prägel...

Sov middag ett par timmar innan det var dags för nattjänstgöring på sydfjärren...

Onsdagen den 4 augusti 2004: Efter en arbetsnatt, med stillbild på Svelandsbanan, sov jag ut ordentligt. Var slö mest hela dagen om jag minns rätt. Om kvällen följde jag dock med ut till Ankis landställe. Vi vattnade och avnjöt goda smörgåsar. Tröttheten gjorde sig dock påmind, och vi beslutade oss därför för sömn på plats, trots att morgonen skulle bli mycket tidig.

Torsdagen den 5 augusti 2004: Efter att ha lämnat Nynäshamn före klockan 05.00 blev jag skjutsad ända fram till jobbet. Anki hann därefter få ytterligare någon timmas sömn. Jag arbetade skönt nog en kort förmiddagstur på Uppsalaplatsen. Blev därtill tidigt avbytt, perfekt för att njuta sommarväder utanför dörren innan tröttheten blev betungande på något sätt. Väl på hemmaplan var det tröttheten som dominerade. Sov middag under ett par timmar. När kvällen kom var jag dock beredd på både dans och promenad. Nu blev det endast en promenad på Kungsholmens västra delar. Dansen skippades eftersom bandet var föga lockande och tröttheten fortfarande påtaglig i vissa avseenden... Njöt istället av goda välsmakande varma svampsmörgåsar. Perfekt lyx före sänggång...

Fredagen den 6 augusti 2004: Arbetade en kort förmiddagstur på Västeråsplatsen. Rena turen att jag inte försov mig riktigt ordentligt. Anki väckte mig med mindre än femton minuter kvar till tjänstgöring. Kände mig dock fräch nog att vara effektig och kasta mig iväg ut på stan. En buss kom perfekt och jag var endast tre minuter sen till jobbet. Var samtidigt glad att slippa den nattur som annars ofta följde till turen. Orsaken till försovningen var att väckningen var ställd till ljudlös volym...
   Åkte hemöver och njöt av det vackra vädret. Mest samtidigt som jag putsade motorcykeln ren från den smuts min långresa tidigare samlat.

Mot kvällen begav jag mig till Anki. Tillsammans gjorde vi oss redo för avfärd till Barva. I god tid kom vi fram. Kända ansikten från många olika delar av landet mötte oss. Jag borde ha blivit mer förvånad än mitt ansiktsuttryck meddelade, då vänner från Umeå uppenbarade sig. Trevligt att råkas även i sydliga danslandskap... Danskvällen som sådant blev mycket bra. Dock för kort...

Lördagen den 7 augusti 2004: Om natten åkte vi längs djursafarivägar från dansen i Barva, BLENDER, till Ankis landställe utanför Nynäshamn. Vi såg flertalet rävar och andra djur vid och på vägbanan. Grävlingar, katter och rådjur inte minst... En lite krävande hemfärd som jag var för trött för att ta ansvar för. Anki gjorde en strong insats i natten...

Väl ute på Ankis land gällde det att sova. En kort men intensiv sömn, som för min del endast kort avbröts för justering av fönster och luftkonditioneringsgrad. En bit in på förmiddagen tog vi bilen via en affär, vidare mot hamnen i Nynäs. Där blev vi lägligt hämtade med segelbåt.

Resten av dagen bjöd på trevlig segling. Fick se Muskö från vyer jag aldrig tidigare sett. Viss landpåkänning och annan intressant precisionsnavigering bjöds innan mer öppet vatten fanns att tillgå. Solen värmde gott och temperaturen var inte långt ifrån 30 grader Celsius. Detta gav både färg, i from av solbränna, och trivsel... När vi funnit vår övernattningshamn, bjöds vi på middag. Rostbiff och potatissallad samt hemodlade tomater av olika sorter. Underbart välsmakande och mysigt. Innan mörkret lade sig hann vi med lite läsning. Orkade själv inte fördjupa mig i någon bok, utan ägnade mig åt motorcykeltidningsreportage...

Södagen den 8 augusti 2004: Att vakna upp på en segelbåt var njutbart. Analyserade inte så speciellt mycket just då, men i efterhand njuter jag av hela helgen seglingsupplevelse. En frukost avnjöts i mer eller mindre stiltje. Men vinden tilltog och vi gav oss av söderut från en vik nära Åva och Smådalarö.

Relativt tidigt fick jag prova på att styra, till och med kryssa lite. Kände dock att jag saknade en hel del av teorin för att kunna ta ansvar för framförandet. Därför överlämnade jag ganska snart manövreringen till mer erfaren personal. Mycket var visserligen logiskt och mycket närbesläktat med flygteori. Men mer fanns att önska i kunskapsväg innan jag önskade specialansvarsbitar...

Fastnade istället helt för kikaren. Utkik var jag bra på, speciellt som det fanns många vackra skapelser utmed stränderna. Därtill platser, exempelvis Ornö, som jag kunde identifiera med hjälp av kikare och sjökort. En trevlig eftermiddag med rejäl avkoppling helt enkelt...

Väl inne i hemmahamnen bjöds vi på middag. God fisk, potatis och sås. Innan hemfärden med tåg, hann vi också med en kopp kaffe. En underbar seglarhelg var till ända, men sommarnatten fortfarande mycket njutbar...

Måndagen den 9 augusti 2004: Avnjöt en dagtur, 9-18. Åkte efteråt hem till Rotebro. Hämtade motorcykeln och gav mig av på upptäcksfärd mot de södra Stockholmsförorterna. Sökte leta rätt på Ankis ridkursskola. Hade med hennes skyddsutrustning ifall det skulle passa. Fördrev solnedgångstiden vid ett bad vid Mälarens strand, innan myggorna blev för påflugna. Kryssade då vidare på motorcykeln mot Stuvsta. Anki var vid det laget nära tunnelbanan, så vi åkte mot hennes lägenhet var för sig...

Tisdagen den 10 augusti 2004: I vanlig ordning vaknade jag upp i Ankis lägenhet. Det som skiljde sig från den vanliga vardagen, var att jag blivit ombedd att skita i arbetsschemat och njuta en ledig dag istället. Tydligen var jag schemalagd för mycket under månaden. Helt perfekt med tanke på den rådande värmeböljan och det ännu stabila högtrycket. Med anledning av detta tog jag vid lunchtid min motorcykel genom staden, via apoteket för inköp av solskyddsfaktor, ut till Årsta havsbad. Njöt flera timmar av en underbar sol och av ett par bad i vältempererat badvatten.

Återvände till stan och Ankis lägenhet när rastlösheten till slut gjort mig ressugen. Tog vägen via Vendelsö och Trollbäcken in mot stan. Kände mig riktigt hemma med stadskörningen, som företogs via Sveavägen, Odengatan upp mot Valhallavägen.

Sov kvar hos Anki, som även denna afton hade ridningslektioner ute i Sätra...

Onsdagen den 11 augusti 2004: Hade en tidig tjänstgöring. Hade haft lite svårt att sova. Mycket beroende på värmen i Ankis lägenhet, men också beroende på den smärta som inledningvis upplevdes som tandvärk eller värk i käkbenet. En huvudvärkstablett lindrade dock snabbt de förkylningssymptomen och gjorde arbetsdagen riktigt god.

Åkte efter jobbet till Ankis lägenhet. Förblev kvar där hela aftonen, mycket beroende på mitt försök att komma ikapp tiden med dagboksskrivande... Inväntade Anki genom att diska, lagom till dess hon kom hem från ridningskursen vid 22.30-tiden...

Torsdagen den 12 augusti 2004: Min lediga dag började hemma hos Anki. Åt en rejäl frukost framför TVn, efter att ha njutit av en lång och välbehövlig sovmorgon. Trots detta kände jag behov av extra sömn. Förkylningssympthom som jag ville motverka innan kvällens inplanerade dans på Hågelby till EXPANDERS. Motorcykeln körde jag hem om eftermiddagen. Lagom för att hamna i den värsta rusningstrafiken. Inte så att det störde, men det tog sin tid att inledningsvis komma till Roslagstull.

Efter en dusch på hemmaplan tog jag tåget mot Hågelby. Hade först tänkt att åka MC, men värmen gjorde att det inte kändes som någon lockande dansförberedelse, att komma fram svettig och dan... Tåget var mer avkopplande. Läste inledningen på den bok om segling som jag fått låna av Ankis far. Det tar sin tid att lära sig båtens stag, segel och andra benämningar.

Trots att Anki var på ridning blev danskvällen bra. Hade lite svårt att bestämma mig för om kvällen var halvbra eller bra. EXPANDERS med nya medlemmar gjrode i alla fall bra ifrån sig. Malin fick god chans att förgylla min danskväll, som genomlevdes utan någon form av stress... Fick avslutningsvis skjuts med Malins vänner till pendeltåget vid Stockholm södra.
   Hungern gjorde att jag hoppade av pendeltåget redan vid Stockholm C. Inköpte två burgare och en stor läsk innan jag fortsatte norrut i natten...

Fredagen den 13 augusti 2004: Äntligen har jag fått iväg mitt klagobrev till campingplatsen på Öland gällande den felfakturering jag drabbats av. Retar mig fortfarande på att jag fått betala 2000 kronor för mycket, att ha blivit påförd stugobjekt jag aldrig beställt. Återstår att se hur det går. Receptionspersonalen på plats, i somras, hade ju inte mycket till övers för att ställa allt tillrätta.

Bortsett från lite småplockande i min stökiga lägenhet, har jag mest vilat inför arbetsnatten. Har de senaste dagarna pendlat, varannandagsmässigt, mellan förkylningssymptom och friskhetstecken. Idag var det kindbenet som smärtade lite på min högersida i färdriktningen...
   Själva arbetsnatten har börjat lugnt. Endast med tillfällig rapport om obehöriga vid spåret mellan Rotebro och Upplandsväsby, samt ett relativt snabbavhjälpt kontaktledningsfel mellan Säby och Ekeby, samt ogräsbekämpningståg i Salatrakten...

Lördagen den 14 augusti 2004: Resterande del av arbetsnatten blev lugn. På hemmaplan sov jag till fram på eftermiddagen. Då såg jag till att göra lite nytta i samband med tvättande. I övrigt kvarstod vissa förkylningssymptom som jag försökte kurera med sömn. I samband med matintag, pizza, såg jag en bra damfotbollsmatch i Aten-OS mellan Brasilien och USA. Spelmässigt borde Brasilien vunnit, men då de kroknade i andra halvlek blev USA de lyckliga med resultatet 2-0.

På kvällen åkte jag in för att arbeta ytterligare en arbetsnatt...

04-06-27, söndag

Nu mitt på dagen är jag på väg med pendeltåg från Nynäshamn till jobbet. Sista arbetsdagen innan semestern. Morgonen har annars bjudit på en hel del rundresande i Mälardalen. Dansen till Wahlströms avslutades strax efter ett om natten. Vid det laget var Anki och jag utsvultna och tog omgående bilen till Mc Donalds för bukpåfyllnad. Färden fortsatte sedan till trakterna av Kungsör, där sömnbehovet började göra sig ordentligt påmint. Eftersom jag även var trött i egenskap av passagerare ville jag inte ta över körandet. Istället laddade vi med några minuters kupévärmande innan vi slog oss till ro på en parkeringsplats invid en bensinmack och grillkiosk.

När morgonen var kommen, någon gång närmare sju, fortsatte vi färden. Polisen hade nyss varit och tankat sin bil, samma polispatrull som minuterna senare skulle stanna Anki för nykterhetskontroll. Sömndruckna var vi kanske *ler*, men inget annat... Fortsatte snart utan anmärkning vidare mot Eskilstuna, Södertälje och Nynäshamn.

Efter en ankomstfrukost med en stunds tidningsläsande, fortsatte vi sovandet i Ankis stugas sköna bädd. Innan min avfärd till jobbet tog jag mig en uppiggande dusch...

Lördagen den 26 juni 2004: Efter arbetsdagens slut åkte jag över till Anki. Sov där middagssömn med ett avbrott för gott middagsmatsspisande, kött och god färsk pasta som Anki lagat iordning. Efter en fortsatt gemensam sovpause gjorde vi oss iordning och gav oss av mot Örebro den norra vägen om Mälaren.

Till Brunnsparken kom vi i precis lagom tid för att höra den första låten strömma ut genom högtalarna. Lite glesare på golvet än normalt, troligtvis beroende på Sveriges kvartsfinal och EM-match i fotboll mot Holland. En match som skulle visa sig vara ytterst spännande och publikdragande även på dansstället. När 85 minuter var spelade och jag ändå ämnade fika, hämtade jag Anki för fotbollsbevittnande. Hade i övrigt slagit mig ner vid ett bord som redan intagits av en av mina danspartners, Therese A. Fotbollsmatchen gick till förlängning. Både stolpar och ribba träffades, men det var ändå mållöst när förlängningen var till ända. Straffsparksläggningen blev dock en mörk Svensk historia. Spännande men med missad semifinal som följd... Den efterföljande danskvällen, efter pause, blev mer energirik och kanske aningen bättre. Sammanfattningsvis en trevlig danskväll med bra danspublik och lagom blandning sport. Slutar dock aldrig att förvånas över att jag gång på gång väljer att dansa till Wahlströms musik, enär jag inte finner mycket av tryck och inspiration i den. Utan publiken vore danskvällen bättre i vardagsrummet för min del...

04-06-26, lördag

Löste av på jobbet något tidigare än min ordinarie tjänstgöringsstart. Tågtrafiken var extremt lugn och bäddade för parallella skrivuppgifter. Kvällen bjuder eventuellt dans i Örebro. Annars blir det en lugn kväll i TV-soffan framför EM-matchen Sverige-Holland...

Fredagen den 18 juni 2004: Trots problemen med nattens godståg, främst med avseende på självavkopplingen utanför Flen, var arbetsnatten riktigt trevlig. Åkte hem så snart efterarbetet var avslutat. Var klarvaken en bra stund innan den tid jag utsett för uppstigande. Kroppen var nog väl förberedd för vad som komma skulle, att motorcykeln skulle hämtas. Började med att besöka banken strax efter klockan 13. Hämtade ut en postväxel med resterande summa pengar till motorcykelköpet. Hade preliminärt uppgett att jag skulle anlända till affären vid 14-tiden, något som stämde överens med verkligheten nära nog minutexakt. Ute på parkeringen stod skönheten och väntade. Vindavvisarna gjorde motorcykelkroppen än läckrare och ännu lite större. Större på ett mycket positivt sätt. De svarta listerna markerade cykelns vackra former än mer. Topboxen med bromsljusspoilern överträffade också mina förväntningar. Ytterligare positiva drag...

I affären gick vi noga igenom vad som skulle tillkomma efter dagens leverans. Försäkring tecknades och motorcykeln ställdes på. I samband med köpet beställde jag även tid till 100-milaservice, kommande torsdag den 24/6. Dels ville jag ha servicen överstökad och motorcykeln inkörd, och dels ville jag ut och lära mig motorcykelns egenskaper ordentligt under den kommande helgen.

Det var en skön känsla att packa ihop alla tillbehör i packväskorna och rulla ut cykeln för avfärd från parkeringen. Tvivlade lite på att allt skulle få rum, men packväskorna var totalt sett ganska rymliga med sina 115 dm3. Själva resvägen hem har jag bara fragmentaliska minnesbilder av. Minns att jag tyckte bakomvarande bil tryckte på onödigt mycket vid första övergångsstället, men det berodde troligtvis på att han inte ansåg att man skulle följa trafikreglerna och släppa över de som just anlände för övergång på Optimusvägen, nära Väsby centrum.

Gjorde ingen speciellt lång förstatur, utan såg till att komma till hemmaplan för att finna mig tillrätta. Körkänslan var enorm, men överbryggdes av ett nervöst beteende på hemmaplan, sedan jag parkerat min stolthet utanför porten och tömt den på tillbehör. Kände att jag inte hade några som helst inarbetade rutiner som motorcykelägare. Reservnyckeln till kättinglåset lyckades jag slarva bort inom bara ett par minuter, detta trots att jag bara virrat omkring på en högst begränsad yta. Ringde Anki för att beretta om glädjen att vara motorcykelägare och stressen att inte ha rutinerna i blodet. Kan tänka mig att jag lät stressad, en stress som inte avtog förrän reservnyckeln återfunnits nära förpackningsuppbrytningsplatsen, där jag ursprungligen förmodat finna den...

När helgpackandet väl fått struktur, lyckades jag också dra upp riktlinjer för hanteringen av alla nya tillbehör. Insåg dock att nyckelhanteringen skulle utgöra ett primärt bekymmer. Senare om kvällen befarade jag till och med att hemnycklarna tappats, men de var bara omflyttade i skyddsjackan, med en skrämmande öppen ficka gapande ut i luften...

Några av mina närmaste grannar pratade med mig under långfärdspackandet. Eftersom en stor del av stressen lagt sig, gick det relativt bra att vara fortsatt koncentrerad. Men till skillnad från normalt kände jag mig ynklig i erfarenhet för att kunna bemöta eventuell kritik om motorcykelstorlek osv. Men min inre övertygelse om rätt satsning var stor och samtalen gav mest prov på nyfikenhet, snarare än avrådan att köra "vidundret" av en "mindre bils storlek". Tror att stoltheten sken igenom all min ynklighet... *ler*.

När packningsproven var över och samtalen med grannarna likaså, gav jag mig av på en befriande motorcykelfärd. Stolt krypkörde jag ut från mitt bostadsområde, vidare mot Norrviken och mitt första bränslestopp. Även tankningsprocessen kändes bökigare än normalt. Insåg att jag i framtiden skulle välja åtkomst från andra sidan, annars inte något egentligt anmärkningsvärt. Tänkte sedan hämta ut körkortet, men var tydligen för långsam i alla moment. För när jag väl var på plats vid utlämningsstället, efter fullföljd parkering, hade klockan passerat stängningstid med åtta minuter.
   Fortsatte istället till mina föräldrar för en snabbvisit. Ville att de skulle få se hur jag färdades innan jag gav mig ut i landet. Tror att de kände sig ganska lugna, åtminstone det intryck de gav mig...

Första etappen på min inkörningsresa styrdes ner mot Nynäshamn och Ankis landställe. Det var en enomrmt behaglig känsla att sitta skyddad från fartvinden. Skolans cyklar gick knappt att använda som referensobjekt. Där fick man varken kämpa för att hålla farten eller för att besegra motvinden. Här var det bara att accelerera till önskad hastighet och trafikrytm... Anlände till landstället i princip samtidigt som EM-matchen Sverige-Italien startade. En match som blev relativt blek, och som gav mig tillfälle att läsa motorcykelmanualer istället...

Lördagen den 19 juni 2004: Efter en skön nattsömn i Ankis lilla stuga, gjorde jag mig iordning för avfärd under förmiddagen. Gav mig av på slingriga mysiga vägar från Nynäshamn bort mot Södertälje. Höll i princip trafikrytmen men var noga med att vänja mig in med kurvtagningarna. Mycket lugn och behaglig trafikrytm som höll i sig även efter mitt bränslepåfyllnadsstopp i Södertälje och den fortsatta färden på E20 mot Eskilstuna.

Första egentliga bromsanvändandet kom bortanför Kungsör. En bil som avsåg släppa förbi trafik agerade otydligt och började bromsa istället för att smita in i trafikrytmen när vägen smalnade av. Eftersom det var fritt bakåt bromade jag i samma takt och såg till att bilisten vågade sig ut på vägbanan igen. Allt utan egentliga problem. I Arboga stannade jag för Matpause. När jag kom var jag ensam på MC-parkeringen, när jag lämnade restauranten var den full med ett halvt dussintal motorcyklar...

Fortsatte min färd i ett något mer kylslaget Sverige. När jag om förmiddagen startat min färd, var det sjutton grader varmt. Nu var det elva och begynnande regnfall. Regnet skulle hålla i sig hela vägen till Göteborg, och temperaturen skulle snart sjunka till endast ca åtta eller nio grader... Gjorde min nästa anhalt i Laxå. Fick bra självförtroende när parkeringen lyckades på ett smidigt sätt. Detta trots lite begränsat vändningsutrymme. Koppen kaffe värmde gott och mysfaktorn var god trots regnet. Hade länge drömt om att stanna till just i Laxå med motorcykeln, nu var det verklighet...

Fortsatte i ett varierande regnväder. Lovordade ständigt min höj- och sänkbara frontruta. Stundom fick jag sänka rutan för att blåsa fritt hjälmvisiret från droppar, men ofta kunde jag köra i motorvägsfart utan att bli det minsta blöt. Handskarna var de enda som till slut gav efter för vätan. Längtade riktigt efter de beställda värmehandtagen och de ej levererade spegelvindavvisarna. Med tanke på hur väl motorcykelkroppens vindavvisare fungerade kommer det bli en varm njutning med ännu mer vindavvisning i framtiden...

I Alingsås började händerna visa tecken på nedkylning. Ställde mig under taket på en obemannad tankstation som skydd för regnet för att ringa till syrran. Övernattningen var fixad, varvid jag fortsatte färden mot Göteborg och Sävedalen efter att ha genomfört lite värmande gymnastikövningar...

Åter igen drabbades jag av en stolthetskänsla när jag krypkörde genom syrrans bostadsområde för parkering utanför lägenheten. Parkerade, packade ur och installerade mig som gäst. Fortsatte under kvällen med instruktionsboksläsning, samtidigt som jag var social framför TVn...

Söndagen den 20 juni 2004: Under förmiddagstid gjorde jag mig iordning för vidare inkörningsfärd. Startade med en liten upptäcksfärd på delar av Hisingen innan jag begav mig norrut längs riksväg 45. Lunch åt jag vid Lilla Edet. Gjorde ytterligare ett par stopp längs min väg upp mot Åmål. Stundom var bränsleförbrukningen extremt låg. Rekordet, vad jag såg, sattes mellan Tösse och Åmål. Då visade bränsleförbrukningen så lite som 25,3 km/l. Annars pendlade det oftast mellan ca 17,1 km/l och 21,3 km/l. Riktigt snålt, tror jag, för att vara en stor 1300-kubikare...

I samband med att jag annonserade min ankomst via telefon till min moster, hämtade jag en boendekatalog från svenska turistföreningen. Ville vara förberedd ifall jag skulle övernatta någonstans längs vägen. Molnfronten gick strax norr om Åmål, något som gjorde det än mer perfekt med en fika i hemmiljö. Vindbyarna och de hårda regnvädren skulle jag ändå få prova på längs vägen mot Arboga, där det åter igen blev bra och stabil väderlek... Man lärde sig nästan se på de djupgrå molnen när och var de kraftigaste vindbyarna skulle uppstå. Vid vissa öppna fält fick man luta motorcykeln aningen mot vinden... Annars uppförde sig motorcykeln riktigt bekvämt. Lite vindturbulens ca 200m bakom större långtradare, men annars inget anmärkningsvärt...

De sista stoppen längs min väg hem gjordes i Väse och Örebro. I Väse tog jag en varm kopp choklad, även det i bra timeing till ett hårdare regnväder. I Örebro endast för toalettbesök och förstärkande av klädseln. Sista biten hem bjöd lite helljuskörning. Motorcykeln uppvisade en riktigt bra ljusbild, även gällande halvljuset, och bjöd trivsam körning ända hem till strax före midnatt... En lyckad motorcykelhelg om 1197km i solsken, skymning, regn-, och ruskväder...

Måndagen den 21 juni 2004: Efter en välbehövlig sovmorgon gjorde jag mig iordning för transport av motorcykeln till mina föräldrar. Hämtade inledningsvis ut körkortet på postterminalen i Häggvik.
   Väl hos mina föräldrar blev det en svettig historia och mycket nyttig erfarenhet. Platsen där jag först tänkt parkera var upptagen av lite bråte, så jag körde i princip rakt in på grusuppfarten. Inledde med att parkera på sidostödet, men tyckte marken gav onödigt lite stöd. Valde därför centralstödet, men blev bekymrad när motorcykeln lutade än mer betänkligt fast åt andra hållet. Såpass att jag inte kände att jag kunde lämna den för att söka stöd. Under tiden svetten lackade pannan, försökte jag finna på råd. Lutningen gjorde att jag hade svårt att få ner motorcykeln från centralstödet. Gruset gav inget fäste för skorna och jag var fast... En grannen kom till undsättning så fort han kom ut och jag bad om hjälp. Cykeln kom ner från stödet, utan att ramla, och puttades sedan tillbaka mot jämnare mark. Med hjälp av några brädor kunde sedan cykeln ställas upp stadigare. Men vid det laget droppade svetten i en stadig och fast ström från min nu lättade pannas djupa veck... Tur med grannar och vänner...

Efter en nödvändig dusch med tillhörande ombyte, begav jag mig till jobbet för ett övertidspass. Först om kvällen återvände jag till mina föräldrar för att se över min kära motorcykel. En cykel som fick stå kvar över natten sedan jag försett den med mitt motorcykelkapell...

Tisdagen den 22 juni 2004: Sov länge i hemmet. När eftermiddagen kom åkte jag i till Karlberg. Inledde stadsbesöket med en stunds fika vid S:t Eriksplan. Mötte så småningom upp Anki på buss tre, för gemensam färd till MC-varuhuset. Anki fick efter en stunds gediget provande ihop en skyddsutrustning bestående av allt ifrån hjälm, MC-jacka, byxor, stövlar, till ryggskydd och handskar. En mycket snygg hjälm som bra matchade de grå inslagen i Gore-Tex-jackan. Det kändes som om hon var nöjd med inköpen. Lika så jag....

Vi åkte direkt hem till mina föräldrar. Där avnjöts den spännande, men kanske inte så välspelade, EM-fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark. Båda lagen tog sig till slut vidare med resultatet 2-2. Utan minst en poäng hade lagen varit utslagna. En hårsmåns positiv målskillnad räddade nu lagen mot Italien som kvitterade i slutminuten i sin match...

Kvällen var kommen och motorcykeln hade backats ut på bärig asfalt. Anki invigde sina nya MC-kläder genom att medfölja på en provtur hem, som gick omvägen via Sollentuna och motorvägen mot Rotebro. Kan tänka mig att det var många nya intryck under denna den första motorcykelfärden. Den första för Ankis över huvud taget. Tror hon satt bekvämt, om än med "nybörjaranspänningar" som jag visserligen inte märkte något av...

Onsdagen den 23 juni 2004: Anki lämnade lägenheten om morgonen för en arbetsdag. Själv var jag fortsatt ledig. Under eftermiddagen tog jag motorcykeln till Upplandsväsby för inlämning till 100-milaservice. Återvände sedan hemåt och förberedde mat innan kvällens träning med Anki. Hann med en fika vid Slussen innan utfärd till ett skönt och trevligt träningspass. Första gången på länge som dansklubbens lokaler anträddes...

Efter avslutad träning begav vi oss hem till Anki för nattvila...

Torsdagen den 24 juni 2004: Sov lagom länge och förberedde mig för en eftermiddagstur på jobbet. En bra arbetstur där jag helt klart satt på den lugnaste platsen. Åskvädren avlöste varandra runt om i mälardalen i samma takt som signalfelen uppstod. Främst i Västeråstrakten, med nedslagscentrum Dingtuna. Bristen på arbetskraft såg ut att fördärva mina planer på att snabbt och smidigt leta mig ut till Hågelby. Med en liten språngmarch förbi en bankomat och genom cityterminalen hanns tåget med. Ca en och en halv timmas härlig dans till BLENDER bjöds. Hann inte dansa med alla och inte heller bli av med överskottsenergi, men ruskigt mysigt och trevligt ändå.

Fredagen den 25 juni 2004, midsommarafton: Anki lämnade hemmet vid niotiden om morgonen. Hon blev då hämtad och skjutsad ut till landstället vid Nynäshamn. Själv laddade jag upp för en midsommarafton på jobbet. Matinköp gjordes innan jag startade arbetsddagen. En lugn arbetsdag som inte bjöd mycket till utmaning. Största utmaningen var att jag glömde maten kvar på jobbet och fick åka en extra runda innan jag anlände hem till Anki som åter igen väntade i lägenheten...

Midsommaraftonskvällen blev lugn. En lättöl och lite midsommartårta framför en mycket välspelad kvartsfinalmatch i EM-fotbollen mellan Grekland och Frankrike. En match som Grekland vann mycket överraskande men samtidigt mycket välförtjänt. De ägde spelet över hela fotbollsplanen...

Natten bjöd sporadisk sömn. Sov bra men tyckte det var aningen varmt...

04-06-18, fredag

Känns riktigt inspirerande att veta att motorcykeln skall tas i besittning under det kommande dygnet. Alla tillbehör har inte kommit, men jag kommer vara fylld av intryck ändå. Visst hade det varit en njutning att kunna vrida på stereon också, men mys- och njutningsfaktorn kommer vara enorm ändå. Har vridit och vänt många gånger på kartan de senaste dygnet. När jag mellan gångerna var i tvättstugan, (under torsdagen), hade jag resfeber. Vart ska jag åka de hundra milen innan första service? Norrland blir för långt tur och retur, Göteborg kanske lagom, men vi får se... Vill se fotbollen Sverige- Italien ikväll också...

Arbetsnatten har varit riktigt intressant och precis lagom hektisk. Den senaste tiden har jag ofta fått fylla i larmchecklistor under mina nattjästgöringar. Vid nattens larmsamtal spärrades spår av runt ett godståg. Detta som ordinarie larmrutin till dess det var säkerställt, (redan inom ett par minuter), att ingen del av tåget var urspårat. Något man av säkerhetsskäl ska ta för givet när tåget "tappat luften". En självavkoppling hade ägt rum, men samtidigt visat hur effektivt tåg och vagnar direkt bromsas upp vid händelser av denna art. I själva verket stod de självavkopplade vagnarna och huvudtågsättet endast ett fåtal meter ifrån varandra även efter stoppet. Olycksplatsutredare inväntades dock innan ihopkoppling genomfördes. Vanligare är nog att kopplen i liknande fall är avdraget, speciellt i de fall tågen är långa och tunga. Nu var det bara ett fjortonvagnars godståg...

Lördagen den 12 juni 2004: Efter en bra arbetsnatt åkte jag hem till min egen lya för att vila ut. Efter sömnen, om eftermiddagen, letade jag igenom min garderob i jakt efter en passande jacka eller kavaj. Fann en mörkblåaktig "STILCO-kavaj" från Åmål som väl matchade min nyinköpta skjorta och de naturfärgade ljusa byxorna. Perfekt att ha på den dubbla trettioårsfest jag om kvällen skulle närvara på i Ankis sällskap.

När kvällen närmade sig, åkte jag över till Anki. Tog en snabb dusch innan jag hoppade i mina nyinköpta kläder, som bara låg och väntade påring mig. Gemensamt gick vi till en fördrinksfest vid Gärdet, vars två manliga värdar också skulle utgöra gästskaran på huvudfesten.
   Festligheterna, trettioårsfirandet, högtidlighölls på Svea Livgarde invid Lidingövägen. Trevliga lokaler och god feststämning. Hade mycket trevligt och kände igen en mindre skara från den inflyttningsfest jag avnjöt den 8 maj. Kände att jag hade och fick förvånansvärt många personer att utbyta samtal med. Var inte direkt den passiva lyssnare som jag så ofta tycker om att vara. Kände kanske att det var lika bra att festa, den tid jag hade innan arbetsnatten skulle börja...

Vid 22.30-tiden var middagen avnjuten, lika så kaffet och dansens inledning. Tackade för mig och begav mig mot jobbet via Ankis lägenhet. Hade gärna stannat längre, men kände mig trots allt fullt tacksam över att ha fått deltaga på denna sedan länge planerade fest, trots de senaste dagarnas turbytesproblem och bekymmer...

Söndagen den 13 juni 2004: När en oerhört lugn och något kortare arbetsnatt var över, åkte jag till Anki för att få sova ut. Om eftermiddagen, efter lite frukost, gick vi till den närbelägna kyrkan för att närvara på ett dop, med en av Ankis ungdomskamrater. Den söta flickan som var huvudperson var bland det lugnaste jag sett i dopsammanhang. Yppade inte ett ljud av olust inför dopet. Varken före eller efter heller, bortsett ifrån en liten nysning. Hon såg bara nyfiken ut, det var allt...

Efter doptillställningen fick vi skjuts från Gärdet till trakterna av Älvsjö/Fruängen. Där bjöds vi en härlig utomhustillställning med underbar smörgåstårta och tilltugg. Nu när jag hade en stunds ledighet kunde jag njuta av ett glas välsmakande vin. Något jag saknat under festligheterna kvällen innan. Då fick jag sparsamt nöja mig med lättöl i vindrickande sällskap...

Kvällen var kommen när vi åter igen begav oss till stan. Valde en promenad till Fruängen och dess T-bana för vidare färd mot city. För min del var tiden för röstning såpass knapp att jag till slut valde att ens försöka stressa hem. EU-valet klarade sig bra utan mig också, även om ambitionen ursprungligen varit att rösta... Utmattad efter helgens hektiska schema, (såväl dag som natt), somnade jag någon timma innan jag åter igen piggnade till. Men då var det i princip ordinarie läggdags, så inte speciellt mycket nytta av den piggheten inte...

Måndagen den 14 juni 2004: Sov hos Anki. Till hälften pigg och utvilad, till hälften trött, åkte jag iväg till jobbet för tidig tjänstgöring. Avsiktligt valde jag en senare buss, trots att jag tycker det förtar morgonens mysstämpel. Hade en rolig arbetsdag som till största delen var lugn i sin utformning. I princip endast hektisk när det var dags för överlämning och hemgång...

Eftermiddagen spenderades hemma och blev inte dramatisk förrän Anki anlänt och vi gemensamt var på väg till affären. Valde för en gångs skull att gå ut till de mer öppna fälten under vår väg, istället för att som brukligt kryssa mellan gårdarna. Väl ute på en av dessa öppna ytor, en cykelväg tvärs över fältet, kom vi att passera en man som sträckte ut sig i gräset. Solsken var det visserligen, men inte någon direkt värme. Faktum var att jag upplevde det lite kylslaget i luften. Anki såg honom inte ens, men jag mötte hans uppsyn med ett vänligt leende och gick vidare. Framför sig hade han en bok, en bok som jag troligtvis hade nyttjat som huvudkudde i ett liknande viloläge.
   Under min vidare promenad framåt, hade nog gått ca 20m till, hade jag en känsla av att ansiktet uttryckt något i stil med: "Ja, här ligger jag bra, men kan inget annat...". Både Anki och jag vände om och jag inledde en försiktig utfrågning. Vart mannen var på väg gick inte att dra slutsaser om. Snarare att han varit nere vid sjön, något som ytterligare en förbipasserande kunde bekräfta. En mindre skada ovanför ögonbrynet var troligtvis orsakat av fallet, men i övrigt syntes mannen helt oskadd och stod relativt stadigt på benen sedan han fått hjälp upp.

Namnet fick vi ganska snart klart för oss. Närminnet var det lite si och så med, men det som låg längre tillbaka i tiden var helt ok. Därför gick det bra att finna ytterligare samtalsämnen, även om vi fortfarande inte visste rätt orientering. Via min mobil sökte jag på namnet och fick upp något som skulle visa sig vara en korrekt adress. Dock kändes inte vägnamnet igen, än mindre att det skulle finnas ett gruppboende på platsen. Polisen kunde dock bekräfta den uppgiften och därtill styrka att mannen var 88år. Något telefonnummer till själva hemmet kunde dock inte frambringas och hämtning och hemskjutsning erbjöds av en ledig polispatrull. Bemötandet av polispatrullen var enormt välkomnande. Samtidigt som vi avtackades för vänligt bemötande och god hjälpsamhet, togs det i hand av alla poliskonstaplar i bilen före avfärd. En mycket trevlig kvinnlig ung polis styrde upp det hela och hemfärden till boendet tog sin början och mysteriumavslutning inom kort...

Någon promenad till affären genomfördes aldrig. Istället tillagades lite av det som redan fanns i hemmet. Ris, sås och kycklingbitar... Sverige spelade en fenomenal EM-fotbollsinledningsmatch mot Bulgarien. Ett välförtjänt och fenomenalt resultat om 5-0.

Tisdagen den 15 juni 2004: Njöt sovmorgon i hemmet. Anki åkte tidigt in till jobbet. Förutom en del SMS-utväxlande om förmiddagen, var annars dagen lugn. Arbetade ett eftermiddagspass och avslutade kvällen hemma hos Anki...

Onsdagen den 16 juni 2004: Dagen inleddes med tidig tjänstgöring. Redan när jag lämnade Anki och Ankis lägenhet, visste jag att arbetsdagen skulle skilja sig lite från mängden. Inkluderat i ett turbyte ingick handledarskap under arbetspasset. En elev jag hade redan tidigt under utbildningen och som bjöd roande tjänstgöring redan då. Dagen blev inte sämre. Vi bjöds en rejäl genomkörare i fråga om A-arbeten. Mycket positivt även om det blev mer arbete sedan ett arbete beviljats ett tågläge för tidigt. Å andra sidan utan speciella bekymmer för någon part och utan risk för förseningar. När vi lämnat Eskilstunaplatsen bakom oss, kunde vi roas av Arlanda-platsens många trafikeringsmöjligheter. Bland annat perfekta godstågslägen i den något uttunnade sommartrafiken.

Under en stor del av arbetsdagen hade jag varit aningen nervös av personliga orsaker. Hade halvt om halvt kommit överens med MC-leverantören att motorcykelleverans var önskvärd trots att ej alla tillbehör kommit. Om eftermiddagen avböjde jag dock de önskemålen, sedan det stod klart att ytterligare tillbehör inkommit och att monteringsarbetena redan var i full gång. Bara positivt att få så mycket som möjligt på plats redan från början. Ankis och mitt klubbmedlemskap i "SPEC", "Sweden Pan-European Club" var bekräftat genom hemkomna utskick. Trevligt, även om jag antar att vi hör till den yngre och kanske mindre representerade åldersskaran i klubben.

Om kvällen åkte jag över till Anki. Lämnade dock först en försenad Morsdagspresent till föräldrahemmet. En gullig ler- eller porslinsgroda som jag fann på i en trädgårdshandel... När jag väl kom fram till Anki var jag rejält trött. Då hade jag nyss proppat magen full med en kryddstark korv och ännu mer nerkryddad pommes frites... Somnade tidigt...

Torsdagen den 17 juni 2004: Efter en härlig sovmorgon i Ankis lägenhet begav jag mig hemåt under förmiddagen. Tvättstugan var bokad och tvättandet inleddes relativt omgående. När jag inte var i tvättstugan drömde jag om min motorcykel och om de vägar jag ville ha in i helgens färdplan. Stundom drabbades jag av någon slags resfeber, visserligen inte lika strark som den jag skulle haft om jag fått följa med i en danskompis resväska till Malaysia...

Laddade under eftermiddagen inför den kommande arbetsnatten. Innan det var dags för iordningställande och avfärd, gick jag en sväng till affären. Därefter pizza-gräddande innan avfärd mot jobbet...

04-06-11, fredag

Dagen har bjudit en hel del aktivitet. Har visserligen inte hunnit med allt, men är nöjd ändå. Klippning av håret får anstå till morgondagen alternativt nästa vecka. Eftersom den kommande natten bjuder arbete såg jag till att sova ut om förmiddagen. Därefter, efter en lätt frukost, gav jag mig ut på stan för diverse klädinköp. Ett par ljusa byxor och tre olika skjortor, varav en vit. Helgen bjuder fest och eventuellt ett dop som sällskap till Anki.

När eftermiddagen var långt kommen åkte jag hem. Sov middag en stund innan det åter igen var dags för aktivering. En arbetsnatt på jobbet...

Torsdagen den 10 juni 2004: Redan på väg in till jobbet om förmiddagen var det dramatik i min tillvaro. Helgens turbyten såg ut att gå om intet sedan min arbetskamrat bytt lite väl många arbetsturer. För min del innebar det bedrövelse, mest inombords, eftersom jag visste att Anki högt värdesatte att jag utgjorde sällskap på lördagens sedan länge planerade dubbeltrettioårsfest. När grublerierna var som störst, och jag såg ut att få tid över för förhandling med arbetsgivaren som motpart, blev jag upptagen och anlitad i en evakueringsövning som en av trafikutövarna skulle träna. Jag var visserligen glad över att bli involverad med en övningsuppgift jag själv skulle ha stor nytta av, men var samtidigt svårt splittrad i tankevärlden. Men jag samlade min yrkesrutin och kopplade bort fritiden för ett tag. Efter en dryg halvtimmas övande kunde jag återuppta helgplanerandet. Och nog blev arbetsgivaren en hjälte i förhandlingarna. Jag fick kompensationsledigt ett par timmar på lördagskvällen för att fullgöra min representationsroll. Därefter kunde jag med både gott samvete och tillfredsställelse ansluta till min nattjänstgöring klockan 23.30. Då hade i princip lugnet lagt sig...

04-06-09, onsdag

Efter en arbetsnatt, som bjöd en relativt jämn arbetsbelastning och samtal hela natten igenom, blev jag avbytt vid en perfekt tidpunkt. Förutom telefonproblematik, (en telefon som var mindre pålitlig), kunde ett "dukat bord" överlämnas. Alla tåg på rätt plats och några tidiga godståg helt undan. Gick hem riktigt nöjd...

Sov direkt efter hemkomsten till lunchtid. Diskade undan en hel del av det kvarvarande diskberget under eftermiddagen. Åkte om kvällen in till stan. Avnjöt en Tunnbrödsrulle innan jag begav mig ut till dansklubben, (där jag är nu). Hade lovat att låsa klubblokalen, samtidigt som jag inte speciellt aktivt raggat nåon att träna med. Med andra ord ett perfekt tillfälle för dagboksskrivande och avkoppling med en stund i bastun. Att se dans och höra musik är ju inte heller fel... Längtar till morgondagen då jag åter igen kommer att få se och träffa Anki. Idag var det kvällsevenemang anordnat i samband med hennes konferensvecka i stan.

Söndagen den 6 juni 2004: Efter ett uppvaknande i skärgårdsmiljö bjöds jag en underbar insikt i skärgårdsseglingsmiljö. Frukosten hade precis börjat lägga sig, när vi tog plats i en mysig och ganska stor segelbåt. Fick lära mig lite om grunderna för vindens optimala infallsvinklar mot segelduken. Den relativa vindens variabler i den vind som mellan öarna ständigt tenderade byta riktning och styrka. Klarade bland annat av provet att inte pricka in positionen på ett sjökortsblad vars område vi ej hunnit in på. Försökte idogt översätta seglingsfaktorerna till för mig mer känd flygfarkostfysik. Intressanta paralleller som tydligt visar fysikaliskt släktskap mellan segling och flygande. Vi kryssade under drygt två timmars tid i härligt solsken. Koppen kaffe, mitt under färden, var en riktig njutningshöjdpunkt. Väl tillbaka i hamn väntade en god middag. Sedan en färd in mot stan, vidare till mina föräldrar. Där hämtades bilen för vidare färd till en underbar danskväll på Yesterday till bland annat BLENDER, (även Expanders). En skön danskväll på många sätt. Riktigt fysiskt ansträngande, mysig och välavpassad med sina fem timmar mellan klockan 18.00 och dryga 23.00.

Hemfärden från Yesterday företogs via småvägar tillbaka till mina föräldrar. Tänkte mig hela tiden in i hur jag skulle kört MC på de smala landsvägarna. Kommer att kräva en hel del jobb innan man med stor tillit kan anpassa hastigheten till svängarna. Vet hur försiktig jag var under körskolans landsvägskörning, bortsett från de gånger då vägen kändes igen ordentligt... Bilen lämnades hur som helst tillbaka lagom till midnatt. Pendeltåget nyttjades för hemfärd till Rotebro där vi övernattade...

Måndagen den 7 juni 2004: Dagen inleddes med en sovmorgon för Anki. Själv åkte jag in till jobbet i lagom tid för att ha ett dryga två timmar långt medarbetarsamtal tillsammans med min närmaste chef. Ett möte som kändes bra och var riktigt intressant.

Tog en promenad via Kungsholmen ner till Norrmälarstrand och sedan även Rålambshovsparken. Där kunde jag njuta en hel del solsken och mjukglass under och mellan spridda moln. TV4 "Med i TV" kom förbi och bad mig delta i en högst passiv roll. Den manliga medarbetaren, en ung kille, skulle lägga sig på gräset bredvid och berätta "kärleksskvaller". Skvaller jag bara skulle lyssna på och eventuellt nicka instämmande till. Helt improviserat skvallersnack vad jag förstår... Skoj men lite udda... Utan en aning om hur det blev...

Regntungt och åskmolnsliknande molntäcke kom sakta glidande in från sydväst. Packade ihop och gick vidare via Fridhemsplan till Karlberg. Väl där var regnet nära förestående. Ett regn som höll i sig till kvällen. Förutom middagssömn i hemmet, arbetade jag så småningom ett nattpass på övertid. Under färden in till stan tog jag MC-jackan som effektivt regnskydd.

Under nattpassets inledning hade jag "Blomman" på besök. Vi hann fika en hel del, trots att jag hade intensiv godstågstrafik att hålla rätt på. Bara ett tveksamt prioriterande i samband med fikat, dock ett beslut som jag ansåg gynnade trafiken som helhet när det väl var verkställt. Det kändes dock att jag inte längre var van vid att sitta på "Nynäsnatten". Svårt att veta vilka konflikter man skulle leta efter...

Tisdagen den 8 juni 2004: Arbetsnatten blev långt lugnare än befarat. Flera planerade arbeten kom aldrig ut. När natten var över hade bara tre anordningar beviljats och bevakats.

Åkte hem till Rotebro. Anki hade konferensvecka varför vår tid tillsammans fick inskränka sig till SMS-meddelanden och telefonsamtal. Sov i tre omgångar under dagen, allt för att vara pigg till den kommande arbetsnatten. En arbetsnatt som blev bra mycket mer slitsam än natten före. Inledningsvis bjöds jag ordentlig "teknikstress". Samtidigt som jag skulle utföra ett effektivt arbete hakade telefonen upp sig gång på gång. Fick stundtals nyttja grannplatsens telefon för att kunna vara någorlunda bekväm och effektiv. Även om inte telefonens fel kunde identifieras, hittade vi ett sätt att tillfälligt återstarta den. När felet återkom kunde jag snabbt koppla vidare samtalen till reservtelefonen. Den uppringande kunde ej höra mig de gånger felet uppstod...

04-06-05, lördag

Vaknade upp till en relativt solig dag i Nynäshamnstrakten. Under dagen njöt vi förutom god mat, även av ett besök i en närbelägen handelsträdgård. Att jag till och med där skulle möta en kollega var överraskande, men sådant som trots allt händer både titt som tätt. Kanske beroende på att vi, (mina kollegor), är bosatta lite var stans mellan Vingåker och Eskilstuna i söder och Västerås samt Gävle i norr.

Nyttjade en hel del av dagen åt trivsamt dagboksskrivande. Ständigt längtandes till kommande motorcykelleverans.

Lördagen den 15 maj 2004: Flygningen från Sturup till Arlanda gick bra. God luftoro gjorde flygningen spännande. Under starten från bana 17 och norrut var luftlagren med luftgropar relativt snabbt genomfluget. Visserligen inte bara ett luftlager med vertikala luftströmmar, men ändå ett övergående fenomen. Under landningen och inflygningen till Arlanda var det av naturliga orsaker en mer utdagen berg- och dalbana, helt i enlighet med kriterierna för en extra intressant flygning.
   Med förvånansvärt gott resultat lyckades jag något så när hålla en geografisk landidentifiering. Upp till Växjötrakten var det tillräckligt stora luckor i molntäcket för att följa med på kartan. Därefter, på 37000 fots höjd blev molntäcket i princip heltäckande fram till skärgårdsvyerna vid Oxelösund och S:t Anna. Landsort, Torö och Nynäshamn var lättidentifierade i ett stundtals molnfritt område. Inflygningen mot Arlanda företogs österifrån, varvid vi passerade med utsikt mot Gustavsberg och Vaxholm. Norr om Åkersberga, i höjd med Kårsta svängde vi upp mot bana 26. Även denna landning företogs med visst gaspådrag i sista inflygningsfasen, vid landningsbanans början. En säker landning, men en betryggande bit in på banan innan planet i två skiljda moment tvingades och trycktes ned på banan av aktiverade spoilers.

Väl på Arlanda tog jag mitt bagage för färd via Märsta, in mot staden och min arbetsplats. Sov en stund innan jag gick på mitt nattarbetspass. En arbetsnatt som blev mycket lugn och behaglig.

Söndagen den 16 maj 2004: Efter mitt nattarbetspass åkte jag hem till Rotebro. Sov ut för att om kvällen utföra ett lyckat städprojekt i klädkammare och hall. Anki gjorde mig sällskap i lägenheten om kvällen och kunde därigenom bevittna min stora glädje över återfinnandet av ca 800 försvunna plastfickor. Nyttoprylar som jag tjatat om i mer än ett halvår, vars gömställe jag bara hoppats kunna ana mig till... När städningen var över var det dags för nattsömn. Anki hade visserligen hunnit slumra lite framför TVn, men sängen var nog något mer bekväm ändå...

Måndagen den 17 maj 2004: Gick tpp tidigt för tjänstgöring under ett kort förmiddagspass. Hade bytt till mig detta för att kunna köra MC på körskolan under eftermiddagen. Dock fick jag redan under förmiddagen veta att veckans körpass för min del var inställda. Åkte istället hem till Anki och fortsatte ut på stan i den tidiga lunchtiden. Vid Fältöversten besökte jag först apoteket för plåsterinköp. När sedan matlusten slog till, kort därefter och på vägen ut, valde jag att prova köpcentrumets mat. En pizza beställdes. Ett snillrikt system visade sedan när maten var klar. En lysdiod blinkade på en utdelad dosa, varefter det bara var att byta ut dosan mot maträtten. Själva pizzan i sig var jag inte speciellt imponerad av. Mycket beroende på att jag inte gillade kombinationen av Salami på den utsedda pizzasorten.

Middagen bjöd oväntad avkoppling. Fick sällskap av en pratglad flygmekanikerutbildad bilteknikeraffärsinnehavare från Eskilstuna, som i flera år pendlat med tåg till Stockholm, främst från Västerås. Därav blev samtalen av mycket intressant karaktär. Dels ingenjörsbetonad, med specialinriktning på kommunikationsmedel och infrastruktur. Naturligtvis kretsade ofta samtalen kring båda våra yrkesroller och vägen dit. Samtalsämnen som snart gjort maten 1,5 timmar gammal på tallriken. Övergav så småningom en tredjedel av pizzan till förmån för andra aktiviteter...

Om kvällen tog jag Roslagsbanan ut till Vallentuna. Säsongens sista modelljärnvägsklubbafton var ett faktum. En trevlig trafikdag som på hemvägen avrundades med en hel del motorcykelsnack. Det visade sig nämligen att Jenny också övningskörde motorcykel, och just införskaffat det som var min drömhoj under 80-talet. Inte nog med det, dessutom i dom rätta blå färgerna för min tonårssmak...

Begav mig till Anki för lite god nattsömn...

Tisdagen den 18 maj 2004: Hade en sovmorgon utan körning. Led inte så mycket av att lektionerna var inställda, utan njöt istället av att komma framåt i dagboksskrivandet. Ett projekt som numera ofta hamnar lite på efterkälken. Under eftermiddagen var det arbete som gällde. Kvällen bjöd utomhus på en vacker och ganska varm kväll som hade varit perfekt för en lång promenad. Anki var dock upptagen, så jag begav mig hemåt för en Rotebrokväll i ensamhet hemma. Fortsatte där med datorarbetet...

Onsdagen den 19 maj 2004: Åkte tidigt om morgonen med pendeln för tidig tjänstgöring. En bra arbetsdag vid Uppsala- respektive Eskilstunaplatsen. Lämnade jobbet i precis lagom tid för att undvika åskvädrens framfart genom regionen. Regnet stod som spön i backen när jag inväntade stadsbussen ut mot Norra station. Blixtarna var inte så många, men det kändes ändå som kraftfulla och hotfulla åskmoln. I skydd av regnet fördrev jag lite tid på MC-varuhuset...

Eftermiddagen spenderades till stor del i Rotebro. Delvis för packande inför helgvistelse i Nynästrakten. Åkte först sent om kvällen in till stan och till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 20 maj 2004: Kristihimmelsfärdsdagen inleddes efter frukost med tidig pendeltågsfärd till den södra skärgården. Anki och jag blev hämtade med bil och kunde under dagen njuta av både altansoldyrkan, fiskhandlarbåtfärd och goda middagar. Om kvällen spenderade jag en hel del tid framför datorn, uppkopplad via mobilen, läsandes om MC-försäkringar och dylikt. Gjorde dock avbrott för god social gemenskap och gudomligt njutbart rostat bröd med skagenröra och tilltugg...

Fredagen den 21 maj 2004: Njöt en välbehövlig sovmorgon innan jag efter frukosten kände mig aktiveringssugen. Fastnade för ett uppdrag i egenskap av spikutdragare. Gissar att jag fick ut i runda tal 50st, många ganska svåra, innan det var dag att göra annat. En del av eftermiddagen blev vigd åt middagssömn. Bjöds ytterligare en mängd god mat innan det om kvällen var dags att ta pendeltåget in till stan för nattjänstgöring. Delade bevakningsområdet med en arbetsvillig kollega och fick därigenom en lugn inledning. Assisterade snarare vid en annan operatörsplats än där jag hörde hemma. När en längre paus avnjutits tog jag huvudansvaret för den senare delen av nattens bevakning och trafikledning. Ett lugnt åtagande även det...

Lördagen den 22 maj 2004: Avnjöt tiden mellan mina nattarbetspass i Ankis lägenhet. Till största delen sovandes. Även arbetsnatten mot söndagen blev lugn och behaglig...

Söndagen den 23 maj 2004: Sov åter igen i Ankis lägenhet efter avslutat nattarbetspass. Om eftermiddagen tog jag dock tåget ut till mina föräldrar. Lånade där bilen och avtalade med Anki att hämta henne i Kallhäll eller Jakobsberg. Bilen lånades i syfte att övningsköra och ytterligare känna på uppkörningstraktens klurigheter. Sedan Anki hämtats i Jakobsberg, dröjde det inte lång tid förrän hon kände igen sig. Krävdes inte alltför många varv runt samma kvarter, i respektive olika bostadsområde, för att erhålla utökad lokalkännedom.

Bilfärden fortsatte via Barkarby tillbaka till mina föräldrar. Vi var då inbjudna till middag. Välsmakande och god som alltid. Om kvällen nyttjades sedan tåget för hemfärd. Lagom för lite avkoppling och så småningom nattsömn...

Måndagen den 24 maj 2004: Gick upp riktigt tidigt, allt för övningskörningens skull. Med förra veckans inställda lektioner i minnet var det nu dags för tre lektioner på rad istället. Vädret hade kunnat vara bättre. Ingen jättekatastrof, men det var ordentligt blött på marken efter morgonens myckna regnande. Hade inköpt lite frukost som jag spisade i duggregn i väntan på att grinden skulle öppnas klockan 06.45.
   Halkan gjorde sig rejält påmind genom hela teknik- och gårdspasset. Inbromsningsövningarna kändes visserligen stabila. Därigenom gjorde det ingenting att generalrepetitionen var smått bedrövlig i övrigt. Fick känna på effekten av inbromsning i halt väglag i slalombanan. Ingen bra idé när den inte alltför oförutsägbara bakhjulssladden var ett faktum. Ett kast som jag lyckades hålla bra ändå. Eleven före mig hade precis varnat för den halka jag nu upplevde... Bara att satsa mindre och lägga bort allt utom körkänsla och körglädje. Kanske var detta ändå rätt media för mig? Ett regnväder som slog undan all form av tävlingsinstinkt i mitt blod. Kände mig dock aningen feg när tidsbanan låg på över 20 sekunder i alla slalomrundor, utom en på 19,6 s. Kände mig trots allt bra mycket säkrare på regnvått underlag efter träningen än före. Var väl förberedd för trafikrundan.

Under trafikkörningstimmarna hade regnet inledningsvis avtagit. Pendlade sedan något i styrka och var som kraftigast under slutet av mina två trafiklektioner. Kunde dock njuta en avslappnad trafiklektion. Hade nästkommande dygns uppkörning att se fram emot, samtidigt som min parelev hade "lilla uppkörningen", dvs en utbildningskontroll. Bortsett ifrån min lite yviga kurvtagning här och var, där jag inte rundade av korsningarnas kurvor tillräckligt mjukt, hade jag inte många kommentarer mot mig. Trivdes med körkänslan och såg fortsatt fram emot tisdagens uppkörning...

Efter en dusch på körskolan, åkte jag in till stan och min arbetsplats. Lagade iordning pytt i panna för att känna mig någorlunda ekonomisk. Genomlevde en arbetsdag utan negativa minnesbilder. Åkte hem till Anki för att om natten vila upp mig inför den stora dagen...

Tisdagen den 25 maj 2004: Gick upp vid sextiden. Tog mig ut till MC-körskolan vid Solvalla. Inledde dagen med två körlektioner där det konstaterades att jag inte längre påvisade gårdagens yviga svängar. Dagen hade inletts med uppehållsväder, men allt talade för en upprepning av gårdagsvädret och mer nederbörd därtill.
   Mycket förutsägbart hade det börjat regna när Mats, (en lärarassistent jag tidigare endast hälsat på), skulle ta oss till uppkörningsfältet, Barkarby flygfält. Vid denna, den andra uppkörningen, var jag klart nervösare. I höstas, (16 okt 2003) hade jag i princip inga nerver alls. Fick lite nyttig genomgång av cykelns beståndsdelar innan utfärd, annars ägnade jag mig inte åt annat än mental uppladdning... Till skillnad från höstens utfärd, då jag blev utskjutsad, var jag mån om att själv få köra motorcykel ut. När vi dessutom skulle ha mitt "hatobjekt" med ut (motorcykel nr 28), dvs den cykel jag missat förra uppkörningen på, var jag mån om att få göra mig vän med fienden. "Honom ska jag ha" tänkte jag...

Cykeln hade ett par dagar tidigare uppvisat ett begynnande styrlagerfel. Men service hade försatt cykeln i god kondition natten före uppkörningen. Därtill helt nya bromsbelegg som gjorde effektiviteten enormt god på för frambromsen. En känsla jag ville komma underfund med så snart som möjligt. Väl ute på Barkarby ansåg jag fienden vara min vän. Regnet hade tilltagit. Under själva väntetiden satt vi i en stor bil, skyddade från regnet.
   Till skillnad från vad jag förväntat mig, kände jag mig riktigt tillfreds med att regnet verkligen öste ner. Men nervös var jag under garagevändningarna. Satte ner foten relativt omgående, men var ändå övertygad om att jag gjort det i onödan och att jag skulle klara resten som en dans. Det gjorde jag också, även om jag fick justera utförandet och göra ytterligare en runda i garagefållan för att göra besiktningsmannen nöjd med krypkörningstempot. Kändes dock som om jag hade en fullgod rutin för detta. De nervösa armskakningarna var dessutom helt borta vid detta tillfälle. Nu var jag inne i uppkörningen...

Uppkörningen fortsatte med en inbromsning från 50 km/h utan problem. Man fick undvika längsgående vattenansamlingar, men annars inget onormalt mot skolans körplan. Allt bortsett från den allmänna regnvätan.
   Nästa moment var naturligt slalom- och hinderbanan. Acceleration, slalom, vändning, acceleration, inbromsning och slutligen hinderväjande samt stopp. Inga konstigheter alls. Denna gång hade jag redan inledningsvis klart för mig åt vilket håll besiktningsmannen önskade ha mig väjandes. Regnvädret höll mig rakt igenom cool och lugn i alla moment. Tiden struntade jag helt i, även om jag tror att den bör ha tangerat den normala 20-sekundersgränsen ganska väl. Kändes lugnt, stadigt och stabilt. Kort och gott mycket bra.
   Tog sedan färd bort mot startplatsen för en inbromsning i 70 km/h. Denna gång provbromsade jag från samma hastighet redan på vägen bort. Dels för att få ett bra mått på lämplig accelerationssträcka och dels för att känna på det regnvåta underlaget än en gång. Inbromsningen blev mycket effektiv när det gällde provet. I princip optimalt. Bakhjulet låste jag bråkdelen av en sekund under slutfasen, men kunde enkelt och smidigt lätta en aning och bibehålla bromseffekten över hela cykeln. Kändes oerhört skönt och kontrollerat rakt igenom...
   Nästa inbromsningsmoment, 90 km/h, bjöd inga konstigheter. Aningen svårt att hinna upp i fart, men inbromsningen hann ändå förberedas och genomföras prickfritt och effektivt. Därmed var jag godkänd gällande teknikdelen. Ett steg framåt jämfört med höstens prov...

Eftersom jag startat sist även denna uppkörning, överlät jag MC-transporten fram till Mc Donalds åt eleven före i tur. Cykeln kände jag redan och känslan att koppla av i en bil var underbar. Jag var redan nöjd, trots att halva provet återstod. Nu var jag avkopplad till sinnet och kunde gott fika i lugn och ro medan de andra härdades på vägarna av regnet. Stundtals var det spöregn. Värsta tänkbara scenario om man planerar uppkörning i förtid. Men nu spelade det ingen roll. Ska man testas så ska man, resonerade jag stilla för mig själv. Spöregnet skulle visa sig spela en större roll än jag anat. Besiktningsmännens radiokommunikationsutrustning la tydligen av en efter en. Vattenflödet verkade skapa en unik kortslutning. När min tur var kommen stod vi utan detta hjälpmedel. Fick dirigeras fram i trafiken genom förutbestämda skyltmål, improviserade informationsplatser och signalhornsvägledning. En tut för höger och två korta för vänster. Min insats, trots förutsättningarna, var jag inte speciellt nöjd med. Ingen drömkörning även om det räckte för ett godkännande. I mitt tycke hade utfallet av trafikkörningsbedömningen kunnat vara åt vilket håll som helst, i alla fall i en kritikers ögon, utan långtidsinsikt. Men jag var glad över att han trots allt genomskådade färdigheterna. Bättre att själv få träna vidare...

Vilken känsla det var att på egen hand föra MC:n tillbaka till skolan. Förvarnade om att jag skulle ta de mindre vägarna tillbaka. Att jag skulle drabbas av tidsförlust i en bilkö vid Kista hade jag dock inte förutsett. Men ett gott tillfälle att suga lite extra på känslan av ett eget MC-körkort. Jag hade lyckats...

Åter på skolan gjorde jag mig ingen speciell brådska. Blev traditionsenligt fotograferad med namn och datum påfört den tavla där man positivt nog fastnar efter slutförd utbildning. Duschade, fotograferade lärarna och tog farväl med en munter sinnesstämning i bagaget. Regnet måste ha avstannat. Kanske i ett chocktillstånd, men det var uppehåll ända till dess jag åter igen var i stan. Då hade jag för andra gången under MC-övningstiden träffat en gammal dansbekant. En perfekt avrundning att nu kunna säga att körkortet var i hamn. Förra gången jag mötte Katti S var det höst och jag endast i inledningsskedet av MC-åkandet.

Efter att ha gjort arbetsplatsen till basstation för min packning gick jag ut och åt. När körkortsnyheten var spridd till de närmast undrande, tog jag igen mig inför den stundande arbetsnatten. Någon direkt sömn blev det inte att tala om, men ändock ett antal härliga timmars vila med tankarna på diverse uppkörningsscener. Scener jag gång på gång analyserade med ett leende inombords och på läpparna.
   Arbetsnatten blev relativt hektisk. Inte med någon anmärkningsvärt stressande nivå, men med en uttröttande faktor av tåg och samtal natten igenom. Om sennatten blev det ytterligare arbetsmoment i samband med godstågsomledningar via Ängelsberg och Snyten, istället för Tillberga och Ransta. Där hade kollegan drabbats av fördröjda makadamstoppningsarbeten till följd av maskinhaveri vid slipersbyten. Förutom att jag hade låg social faktor och en hög trötthetsfaktor, fick arbetsnatten gott betyg. Genomförandet var mer än godkänt och jag dubbelt nöjd när jag åkte hem till Anki. Var jag inte utslagen innan, så var jag det då om onsdagsmorgonen...

Onsdagen den 26 maj 2004: Efter nattens arbete dök jag direkt ner i sängen hemma hos Anki. Hon var samtidigt på väg upp och överlämnade därmed en skön och uppvärmd säng. Sov sedan gott och vaknade först då det var dags för frukost. Ytterligare någon timmas middagssömn hann jag med innan det åter igen var dags att gå till jobbet. Hade kompensationsledigt mellan klockan 13.00 och 15.30 för att få tillräckligt med nattvila. En ledighet jag var mycket glad över. Så här i efterhand var den ju avgörande för tisdagens uppkörningschans och efterföljande turbyten.

Även den andra delen av arbetsdygnet gick bra. Man får visserligen räkna bort det faktum att jag fick bjuda kollegorna på Mums-mums för "en bra handling vid fel tillfälle". Redan när de tillfälliga ombyggnadsträplattformarna togs ibruk i Jakobsberg, den första maj, varnade jag för möjligheten att göra bort sig. Nu var jag den som gjorde det, (dock inte ensam enligt vidare hörsägen). Gjorde en perfekt förbigång av det sena pendeltåget med ett Göteborgståg. För ovanlighets skull hade det inte blivit merförsening på något tång utan skolboksexempelmässigt välplanerat även i förhållande till mötande tågtrafik. Misstaget var dock att resenärer med pendeltåget mot Kallhäll och Kungsängen omöjligt kunde hinna med att byta plattform. Informatören var visserligen informerad, men reagerade lika lite som jag på de ovana väl kända förutsättningarna. Det var först när pendeltåget gick genom växlarna som jag svor till och instinktivt kände misstagets konsekvenser. Ska läsa skolboksexemplet gällande ytterplacerade plattformar och plattformsbyte för avgångsresenärer... Utfärdade en ny varning till mina kollegor i samband med mums-mums-bjudningen.
   Var beredd på sen avlösning, men kom iväg i nära nog normal tid. Anki var inte hemma när jag ankommit fastigheten, så jag tog en extra promenad till "7-eleven" för en stunds avkoppling och fika. Efter i runda tal en halvtimma återvände jag till Ankis, nu befolkade, lägenhet. Det dröjde inte länge förrän nattens sömn lockade...

Torsdagen den 27 maj 2004: Vaknade upp hos Anki. Innan jag gjorde en kort utflykt hemöver, spisade jag frukost. Under hembesöket hann jag dels lasta av smutstvätt och gå igenom den stora högen med post. Väl tillbaka i stan, på jobbet, kunde jag njuta av ett anlänt kärt e-mail. Inkommet från en av mina kanske okända ungdomsförälskelser under åttiotalets slut. Ett svar på ett brev avsänt under årets första månader. Fick svar på många frågor jag burit på sedan vi sist sågs. Gick nog omkring med stark inombordsvärme under hela arbetspasset. Tycker rent allmänt att man förlorar alltför många goda vänner och kontakter under livets gång. Ofta räcker det med att veta livshistorien och att ha kontaktmöjligheten för att känna ett inombords lugn. Ett lugn som nu var hundraprocentigt återställt genom ett mycket detaljrikt och härligt beskrivande e-mail. Det svåraste var nog att ställa om från minnesbilden av "Kicki" till "Tina". Kära minnesbilder från läger och cykelutflykter med dåtidens gemensamma vänskapskrets, jag då extremt blyg och försiktig inombords...

Under slutet av arbetspasset fick jag dock annat att tänka på. En förare meddelade en misstänkt personskada och påkörningsolycka mellan Kungsängen och Kallhäll. Vid ett av brofästena, bredvid spåret, hade en blåklädd mansperson med ryggsäck legat med huvudet ned mot banvallen, till synes livlös. All trafik förbi spärrades av och räddningstjänst sändes till platsen.
   Någon livlös person fann polisen inte vid omnämnda brofäste. Istället uppdagades två livs levande klottrare som tog till flykt in i den nära angränsande tunneln. Efter ca 40 minuters totalavstängning återupptogs trafiken på sträckan. Klottrarna tyvärr fortsatt på fri fot, mot nya sabotage- och eländesupptåg...

Fredagen den 28 maj 2004: Tidig arbetsdag som bland annat bestod av tågvägsläggning för "Blomman" ut från depån Blackvreten. Dagens mest hektiska tid infann sig efter rasten, mellan klockan 09.30 och ca 11.30. Därefter var det i det närmaste helt dött istället. En total arbetskontrast... Innan jag lämnade jobbet skrev jag svar till Tina, svar som ett led i den återknutna kontaktkedjan med "Ungdomstiden och åttiotalet".

Fredagseftermiddagen spenderades på hemmaplan. Om kvällen gav jag mig av till Mälarsalen för dans till EXPANDERS. Inte den hundraprocentiga dansupplevelsen, men en bra danskväll ändå, när jag väl var på plats. Då hade jag hunnit med både det ena och det andra tidsödande projektet efter varandra. Började färden mot Mälarsalen med att stanna till på jobbet för att spisa kvarlämnad salladsmåltid. God bukfylla som garanterat behövdes före danskvällens utmattande verksamhet. En extra tidsfördröjande promenad fick jag också ta, sedan jag tagit fel tunnelbana till alternativet Medborgarplatsen...

Anki hade klippt sig i en ny härlig frisyr, som fick mig att haja till ett flertal gånger. Danserna tillsammans var mycket goa. Någonstans hade vi under dansuppehållet lyckats bevara våra dansfärdigheter tillsammans...

Lördagen den 29 maj 2004: Anki gav sig av tidigt om morgonen. Detta efter endast ett par timmars nattsömn. Troligtvis kände hon av fredagskvällens danskväll på Mälarsalen. Själv var jag glad över att få vila ytterligare ett par timmar.

Vid lunchtid åkte jag hem till mina föräldrar. Lånade bilen och gjorde en utflykt till MC-butiken i Upplandsväsby. Hade med mig skyddskläder, men nöjde mig med att bara fråga om framtida provkörning, en provkörning som preliminärbokades till kommande tisdag. Avslutade min utflykt med en måltid på "Burger King". Återvände sedan till mina föräldrar, där mina motorcykelplaner presenterades mer ingående.

Kvällen användes till städande. Njöt av att ha en kväll hemma i lugn och ro. Hade för avsikt att tvätta samma kväll, men det blev verklighet först en bra bit in på natten, efter att ha genomfört sidoprojekt efter sidoprojekt. Bland annat fastnade jag i gamla minnen och gamla diabildsserier...

Söndagen den 30 maj 2004: Mitt huvudprojekt för natten var av nyttokaraktär. När jag väl slitit mig ifrån avledande förströelseuppgifter, (bildminnen), kom jag slutligen igenom tvätthögssorteringen. Klockan var drygt 02.00 när jag anlände till tvättstugan första gången för dygnet. Sedan skulle det dröja till nära nog 07.30, sedan jag ignorerat mina förinställda väckningstider till förmån för njutbar försovningssömn.

Fortfarande ensam kunde jag hänga tvätten och utnyttja torkskåpen effektivt. När jag väl fick tvättstugesällskap kunde jag erbjuda extra tvättkapacitet mot att jag ytterligare en timma kunde nyttja torkskåpet. Förblev kvar i tvättstugan till bortemot 11-tiden. Då hade jag hunnit skriva en del dagbok, vikt tvätten snyggt och varit ovanligt tvättstugesocial...

Dagen fortsatte i nyttotecken. Städade modelljärnvägsrummet och fortsatte sedan vidare runt om i lägenheten med gott resultat. Gjorde om kvällen Anki sällskap. Då, vid det laget, hade hon övergivit landställets fördelar och njutningsmöjligheter för stadens nöjen. Vi åkte gemensamt till "Filmstaden Söder" för att se filmen "Day after tomorrow". En mycket välregisserad och verklighetstrogen film i sin istidsrelaterade framtidsvision. De enda aningen verklighetotrogna varelserna i filmen var inklippta bitska konstgjorda vargar. Hur som helst en sevärd och tänkvärd film, oavsett om växthuseffekten kan eller inte kan bidra till något liknande...

I natten begav vi oss hemåt med pendeltåg från Stockholm södra till Rotebro. Natten var riktigt kylig, kanske filmrelaterad?

Måndagen den 31 maj 2004: Länge pratade vi om att gå en promenad. Dock blev det först fram emot eftermiddagen, efter en frukost på balkongen, som vi med hjälp av Caisa och Pelle kom iväg in till stan. Promenaden blev skönt tilltagen, från centralen och en bra bit ut på Djurgården i riktning mot Blockhusudden. Bussen nyttjades för återfärd till stan. Mycket beroende på att jag behövde middagssömn innan den analkande nattjänstgöringen...
   Efter en snabb matinköpsrunda bjöds jag förmånen att sova under matlagningsförfarandet. Bjöds sedan goda kycklinglår innan det var dags för ytterligare en stunds sömn och färd till jobbet. Arbetsnatten blev perfekt i avseende på arbetsbelastning. Lagom mycket att göra, utan stress...

Tisdagen den 1 juni 2004: Arbetsnatten bjöd en perfekt blandning av lugn och sysselsättning. Inga komplicerade incidenter sedan det väl visat sig att skadan hos en växel i Sala var av försumbar art, inom alla säkerhetsmariginaler. Inledningsvis såg det ut som om ett makadamstoppningsarbete skulle ha misslyckats radikalt i nämnda växel och att den därigenom skulle bli låst (klovad) och oanvändbar. Nu stannade det vid en besiktning med godkända mätvärden.

Efter att ha sovit till lunchtid gick jag upp och beställde en provkörningstid av min drömmotorcykel. Var tvungen att övertyga mig själv om dess hanterbarhet innan beslut om inköp fattas. Självrisken om 15000 kronor vid eventuell skada ansåg jag var liten till skillnad från beloppet som står på spel i form av inköp.
   På gårdsplanen utanför motorcykelaffären i Upplandsväsby stod en blå stor skönhet om 1261cc. I blotta åsynen en cykel av känslomässigt enorm storlek. Hade jag inte haft en gedigen körskoleutbildning i botten, hade jag nog aldrig vågat provköra. Nu inskränkte sig min feghet till att jag bad om att få cykeln placerad en bit bortom gruppen av övriga motorcyklar. Såg framför mig ett scenario med fler än en MC skadad om jag skulle göra bort mig vid framtaxandet.

Den provkörda motorcykeln åter vid MC-affären

Väl uppe på Motorcykeln njöt jag en härlig känsla. Trots att jag inte rullat en meter, var jag nöjd och belåten över att ha sluppit låna skyddskläder. Att sitta i mina invanda MC-kläder ingav en trygghetskänsla i sig. Att jag redan vid parkeringsutfarten fick invänta korsande trafik var roande i sig. Jag var visserligen riktigt placerad för en vänstersväng, men motorcykelns storlek gjorde att jag nästan kände mig ivägen för den insvängande bilen.
   Väl ute på den första vägen njöt jag av samhällets låga rekommenderade hastighet. Det var perfekt att glida fram i 30 km/h. En underbart mjuk gång och underbart lätt att hålla den låga hastigheten, jämnt och lugnt utan minsta tendenser till ryckighet. Från trakterna av Väsby centrum svängde jag höger bort mot Eds kyrka. Skillnaden mellan 30 km/h och 70 km/h var knappt kännbar. Men med lite koll på hastighetsmätaren var det lätt att hålla den fart man önskade. Provade att höja och sänka frontrutan. Fascinerades av hur liten rutan kändes i det lägsta läget. Med vetskap om dess nytta övergav jag snabbt detta utprovande.
   Det var en skön känsla att åka 70-vägen bort mot Rotebro, förbi avtagsvägen mot Antuna och ovanför sandtaget. Ensam på vägen gjorde jag mig hemmastadd med bromsegenskaperna. Combibromssystemet kändes bra och bjöd förvånansvärt hemvan känsla. Skön och effektiv bromsfördelning mellan fram- och bakbromsar. ABS-bromsarna aktiverade jag aldrig. Bara tryggt att veta dess existens. Tydligen ska dom vid fullbroms rita korta svarta streck på vägen och vara betydligt mjukare i sin framtoning än motsvarande bil-ABS-bromsar, med endast svaga vibrationer.

När jag återvände till MC-butiken var det med en känsla av tillfredsställelse. Säkerhetsteknik i min smak, storlek och komfort i min smak. En tyngd och viktfördelning som gav underbar kurvtagningskänsla och stabilitet rakt fram. En lättmanövrerad koloss helt enkelt. En MC att drömma om till dess eventuellt inköp blivit verklighet. Fick under eftermiddagen en offert presenterad för mig, inkluderad alla tillbehör jag önskade och arbetskostnaden för dess montage. Redan på bussen hem började jag inombords skissa för kommande banklån. Handpenning bör läggas snartast möjligt...

Om kvällen kom Anki över till mig. Vi inledde med en middag på balkongen innan vi drog oss in till lägenhetsvärmen. Samtidigt som jag satt och gjorde ekonomiska kalkyler, fick hon höra många berömmande och beskrivande provkörningsintryck. Pan european, Honda ST1300A, hör fortsatt till min favoritmotorcykel. Nu ohotad på dess kungliga tron.

Onsdagen den 2 juni 2004: Lämnade Rotebro och Anki bakom mig tidigt om morgonen för en färd till jobbet. Efter en lite kaotisk inledning, där jag inledningsvis hoppade runt på ett antal olika operatörsplatser, blev det en lugn arbetsdag. Så fort min fritid började gav jag mig av norrut för att besöka ett antal banker. Skillnaden i bemötande var uppenbar från plats till plats. Inledningsvis verkade det ha betydelse om man var kund sedan tidigare. Fick ibland uppfattningen att nya kunder ej var välkomna, kanske än mer tydligt när jag dessutom blev bortglömd i väntan på bokad banktjänsteman. Hur som helst, efter ifyllande av en låneansökan gjorde jag ett återbesök på hemkontoret. Även här tveksam effektivitet, men hur som helst ett trevligt bemötande och rimlig mängd svammel om andra tillgängliga tjänster. Som sagt var, bankerna försökte göra bra reklam för sig men utan att lyckas speciellt kundmålinriktat...

Ett par dagars ovisshet väntar. Helst vill jag lägga handpenning på motorcykeln redan nu, men jag får snällt invänta bankens utlåtande. Hoppas de är effektivare än man instinktivt kan förvänta sig... Jag är aningen stressad och otålig just nu...

Det nya körkortsunderlaget hade under dagen kommit med posten. Returnerade det enligt instruktioner med underskrift och nytaget foto. Ett foto som legat och väntat sedan uppkörningen var avklarad. Tog om kvällen bussen över till Anki för en god natts sömn...

Torsdagen den 3 juni 2004: Bjöds en tidig arbetsdag med allt vad det innebär. Satt med andra ord på bussen omkring klockan 05.20. Inhandlade en yoghurt innan jag tog en morgonpromenad för tidningshämtande, (Metro och City). Därefter till jobbet i lagom tid för att lösa av nattpersonalen...

Direkt efter jobbet tog jag en sväng förbi Ankis lägenhet. Kände för en stunds avkoppling innan jag begav mig norrut. Hade tänkt mig en sväng förbi banken innan färd ut till MC-affären, men förekoms positivt nog av ett inkommande banktelefonsamtal som bevisade att mitt ärende var långt framskridet. Banken förordade att även baka in mina andra smålån i beloppet, något jag redan gjort i beaktande av beloppsstorlek. Lovades svar senare under eftermiddagen, ett löfte som hölls. Strax efter att jag varit hos MC-handlaren och försäkrat mig om objektets "osåldhet" var lånet beviljat. I ytterligare ett samtal med handlaren reserverades "min Honda" med en "köpt"-skylt.

Väl hemma gjorde jag mig raskt iordning för en danskväll på Hågelby. Säsongens första för mig och Anki. En skön danskväll med underbart väder och trevligt dansfolk. Lyckades till och med få dansa med en tjej som jag länge har antagit var gammal Rotebro-bo. Mycket riktigt. Ett kort tag hade vi bott två hus ifrån varandra, (stämde med min minnesbild). Till och med namnet lyckades jag pricka in, lite grann genom tur. Tvillingarna var enligt mig i princip oskiljbara till utseendet på den tiden. Trevligt att få bekräftat att världen fortfarande är relativt liten...

Efter dansen åkte Anki och jag hem till respektive boning. Jag ville vara på hemmaplan när det var dags för bankärenden och storaffär...

Min köpta drömmotorcykel, fortfarande på sin visningsplats i MC-affären.

Fredagen den 4 juni 2004: Vid 08.30 var jag på benen. Packade inför en helg i skärgården innan jag begav mig ner till Handelsbanken på hemmaplan. Skrev på lånehandlingarna och bad expediten framföra mitt tack gällande ett mycket gott och snabbt ärendebehandlande. Totalt vet jag att minst tre personer handhaft ärendet under två dygns tid...

Min motorcykel sedd från sidan i MC-affären

Med 10.000 kronor i hand begav jag mig till MC-handlaren för betalning av handpenning. Fotograferade min pärla en del, för att kunna ha under "väntans tider". För motorcykelns del väntar montage av en lång rad tillbehör, såsom larm, vindavvisare och annan bekvämlighetsutrustning. Av expediterna ansågs jag nu inneha rekordet gällande gedigen satsning i fråga om första-hoj. Kanske naturligt med tanke på att jag inte direkt är i tjugoårsåldern längre? Och visst, jag gillar att lyxa till det lite extra när det ändå handlar om stora summor. Touringhojen påbjuder ju dessutom ett lite lugnare trafikvett än de lite mindre och renodlade sporthojarna, trots att den enligt faktablad ska kunna göra 0-100 km/h på ett ynka par sekunder, närmare bestämt 3,4s. Kanske inte konstigt med en effekt om 126hk, 93kW vid 8000 varv per minut...

Hade för avsikt att fira med kaffe och tårta på ett närbeläget favoritcafé, men fick nöja mig med wienerbröd. Prinsesstårtan fanns inte i uppskuren version vid detta tillfälle. Fortsatte sedan till jobbet för ett övertidspass. Ett arbetspass som inledningsvis, de två första timmarna, bjöd ett enormt tempo och mängder av telefonsamtal gällande Eskilstunaregionen. Bland annat fanns ett lokhaveri i Rekarne att ta hänsyn till förutom en mängd broöppningar i Kvicksund...

Arbetsdagens slutfas blev avkopplande och trevlig. Då hann man med alla administrativa moment och nyttja tiden till finare och mer sekundanpassad trafikledning. Efter arbetsdagens slut begav jag mig mot Nynäshamn för en helg tillsammans med Anki och hennes föräldrar. Blev således hämtad av Anki strax före klockan 22.00 vid pendeltågsstationen i centrum...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2004-09-05 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!