"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, september 2004

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

04-10-06, onsdag

Arbetsnatten blev riktigt bra. Med endast arbeten i Jakobsberg och Kolbäck, kunde jag i god ro låta trafiken passera mitt bevakningsområde med optimala vägval. Lite sent avslutade Jakobsbergsarbeten, men med en extra liten fordonsfärd lyckades morgonpendlarna till slut komma iväg i princip tidtabellsenligt. Efter lite morgonsömn på hemmaplan ska städningen fortgå. Eventuellt bjuder också dagen på dansträning, men det återstår att se...

Söndagen den 26 september 2004: När jag slutade mitt arbetspass var jag så där oförskämt pigg som man ibland kan vara. Andra natten i rad utan direkta trötthetstecken. Anki var kvar på landet i Nynäshamn, men jag valde trots det att stanna kvar i stan (även en stund på jobbet) för att få ut lite av min sociala överskottsenergi. Mest drabbad blev nog "SPAM" som jag såg till var pratbar i arla morgonstund. Å andra sidan inte var dag man får tillfälle att fira "årsdagen" av medvetet dansande, bland annat på Mälarsalen för exakt ett år sedan. Vad vi gjorde tidigare i livet vågar jag inte gå i god för. Vem vet om vi dansade på Öland i slutet på nittiotalet utan att "veta om det"?

Det var egentligen först sedan jag utnyttjat tiden för frukosthandling, en bra bit in på förmiddagen, som jag blev rejält trött och gladde mig åt hemfärd. Väl i säng på hemmaplan sov jag gott fram till närmare klockan 17.50...

Kvällen bjöd på en del datorsittning och stundom lite ICQande. Tyvärr åkte jag aldrig över till Anki. Blev snart åter igen trött och njöt istället av soffan och sängen på hemmaplan. Skulle trots allt upp tidigt om måndagen...

Måndagen den 27 september 2004: Tidigt avlöst efter en morgonarbetstur åkte jag hem och sov middag. Om kvällen tog jag motorcykeln in mot stan och Anki. En trevlig motorcykeltur som egentligen gärna hade fått vara längre... Men visst var det mysigt att få komma in i värmen hos Anki...

Tisdagen den 28 september 2004: Hade en sovmorgon som delvis avnjöts i Ankis lägenhet. Men relativt tidigt var jag ute och njöt av en motorcykeltur i härligt höstväder. Efter en tur till Danderyd (för tankning) fortsatte jag vidare längs E18 till Brottby. Därifrån längs landsvägarna i riktning mot Kårsta och så småningom Gottröra. Underbara vägar som förgylldes av vackra höstlövsfärger. Även om höstlövsfällningen delvis kommit igång, pryddes träden huvudsakligen av vackra njutbara löv. Nu kändes det verkligen att man utvecklats som förare. Delar av vägvalet inspirerades av förra årets landsvägskörningslektioner i samma vägregion. Då hade jag svårt att hålla 70 km/h mer än undantagsvis. Nu var det snarare tvärt om, med lägre hastigheter endast i de skarpare kurvorna och där bebyggelsen påbjöd ett lugnt tempo. Bortsett från en gullig kattunge i "farlig vägnärhet" kändes resan underbar och mycket välkontrollerad.
   Efter en hemfärd via Arlandatrakten (längs Almungevägen) och Upplandsväsby kom jag hem i lagom tid för att duscha och sedan ge mig av mot jobbet med tåg.

Efter eftermiddagsarbetsturen tog jag bussen till Anki. Det kändes som evigheter sedan jag sist åkte innerstadsbuss. Nästan en ovan känsla...

Onsdagen den 29 september 2004: Tog mig med kommunala färdmedel till jobbet. Var för en gångs skull riktigt tidigt i utbildningslokalen. Hann med en god frukost innan årets fortbildning inleddes med det årliga provet i säkerhetsföreskriver. Var inte direkt nöjd med poängresultatet. Har svårt att värdera hur väl relationen av fakta i frågorna harmonierar med givna svar. Där mina svar var uppenbart fel fanns knappast frågetecken, men däremot hävdar jag att ingångsfakta i vissa frågor saknades för att med tydlighet utmynna i förväntade svar. Alltid en fråga av tolkning och uppfattning av arbetssituationen. Kanske mer speglar hur ofta vi får tolka indata i vår arbetssituation. Den som vanligtvis ringer kanske har bilden klar för sig, men utan kontrollfrågor kan det vara svårt att måla upp rätt scenario...

Om eftermiddagen upplevde jag mig själv som rejält stressad. Inte direkt i tillvaron som sådant, men inombords. Gladde mig dock åt kvällens program som bestod av motorcykelkörning till Vallentuna och den inledande timman av en körkväll i digital-anda. Därefter fortsatt färd vidare till dansklubben och instruktörsledd tävlingsträning med Christofer. En utsökt träning som vanligt.
   Efter avslutad träning tog jag motorcykeln hem till Rotebro för en natt ensam i hemmet.

Torsdagen den 30 september 2004: Startade min dag på hemmaplan. Tog tåget till en fortbildningsdag på jobbet. Den andra av två stycken, innehållande bland annat erfarenheter från räddningsaktioner med farligt gods. Vidare även katastrofplaner för olyckor i tunnlar längs våra banavsnitt. Inga drömscenarior direkt, tvärt om...

Om kvällen tog jag min motorcykel till den sociala danskvällen. En mycket trevlig tillställning och dans med relativt många klubbmedlemmar. Stannade kvar och städade ett tag innan jag i sen timma tog motorcykeln över till Anki. Hon hade hunnit vara hemma ett bra tag vid det laget...

Fredagen den 1 oktober 2004: Efter en natt hos Anki tog jag MC:n till jobbet för första gången. parkerade på Kungsbron vid avsedd parkeringsplats. Riktigt förnämligt nära arbetsplatsen tycker jag. Efter avslutat arbetspass åkte jag hemåt. Irriterades över en bilist som inte tycktes förstå begreppet "högerregel". Inte ens i en korsning med näst intill stillastående trafik. När jag ansåg mig ha säkrat en plats i kön försökte han helt plötsligt pressa sig in mellan refug och motorcykel i den endast decimetermarginalslucka som jag tillfälligt släppte till. Låtsades inte om honom utan styrde istället centimeter för centimeter närmare mittbetongavspärrningen, (med full kontroll i backspeglarna), till dess han inte kunde avancera ytterligare i oförskämd stil. Det hade varit skillnad om han stått och spärrat övergångsstället, men det var fritt bakom honom. Enligt mig en konstig attityd i alla fall... (Undrar om han tänkte lika dant om mig, trots att jag låg klart före honom hela tiden...)???

På hemmaplan gick tiden snabbt fram till dess det var dags att följa med Anki på födelsedagskalas hos Ingrid och Magnus (med dottern Marie). Mötte upp Anki vid T-centralen för färd till Telefonplan och vidare med buss. Bjudningen blev mycket trevlig. Var inledningsvis sparsam i min konversation, men fann efter någon timma riktigt intressanta diskussionsämnen. Efter ett par timmar begav vi oss vidare mot Mälarsalen. Det kändes helt rätt att vi inte jäktat dit, samtidigt som det var skönt att få dansa av sig lite. I den delvis ombyggda lokalen, Mälarsalen, var ännu ventilationen obrukbar och värmen högst påtaglig. Vet inte om det är jag eller bandet som ändrat oss, men jag upplevde inte den tjusning jag förr fann i den tempobetonade musik som presenterades. Istället njöt jag mer av den ibland lite udda pausemusik som spelades. Bland annat fick jag en helhäftig låt tillsammans med Caisa. Dans i dubbeltempo till lite speciella discoaktigarytmer. Kvällen blev trots allt godkänd även om det inte skadade att fika bort lite danstid...

Lördagen den 2 oktober 2004: Lördagen inleddes med en resa hem till Anki, från Mälarsalen och dansen till ZLIPS. Sömnbehovet var relativt stort och jag var inte direkt tidigt upp ur sängen. Efter frukost tog jag buss och tåg hemöver. Gjorde relativt omgående en utflykt med motorcykeln till mina föräldrar. Med avbrott för en hemfärd och lite packande var jag hos mina föräldrar till omkring klockan 20.00. Då begav jag mig åter igen till Anki, där jag bjöds mycket välsmakande spagetti och köttfärssås i en märkbart ansiktslyft och totalstädad lägenhet. Sov gott när väl sängen och liggställning intogs...

Söndagen den 3 oktober 2004: Anki och jag steg upp i lagom tid för att hinna med en stadig frukost. Ska väl erkännas att jag var den långsammare av oss, den som fick ta med några av smörgåsarna som matsäck ut på den ridning vi skulle genomföra. Tillsammans med Ankis vän och kollega Annelie, blev vi upphämtade av Anna vid Tekniska högskolan klockan 11.45. Utanför Åkersberga samlades vi ett gäng, (jag och sex tjejer), för att rida Islandshästar. Första ridturen någonsin för min del.

Väl ute på ridskolan kände jag mig trots allt ganska trygg. Hade inte ens tillåtit mig reflektera över hur hästmötet skulle upplevas, utan hela tiden hade jag resonerat "att det nog skulle lösa sig". Fyra av oss var mer eller mindre helt hästovana. Ankis ridvana gjorde mig nog lite extra trygg i grunden, även om det knappast betydde att jag var trygg just när jag tillät mig bli ensam instängd med min tilldelade häst "SEIFUR" [säivurr], född år 1991. En häst som tilldelats mig eftersom jag inte hade en aning om hur hästrädd jag skulle bli eller vara. Ställde en del kontrollfrågor till den mer vana ryktarskaran innan jag vågade börja bearbeta min hästrelation. När sedan Anki besiktigade mitt jobb med bestämda borsttag, fick jag en bra fingervisning om hur hästar ska behandlas. Inte så ömt och försiktigt som jag inledningsvis tycktes inbilla mig...

När Seifur och alla andra turridningshästarna var sadlade ledde vi hästarna till hagen för lite inlednade ridinstruktioner. Även när själva turridningen startade kände jag mig trygg. Trivdes bra med att ligga sist i ledet på en häst som enligt instruktionerna "gjorde vad han skulle, men inte mer...". Detta märktes i uppförsbackarna där hastigheten markant avtog hela tiden. Annars var det Anna, direkt framför mig, som hade den långsammaste hästen. Framför oss (mig och Anna) red Anki, Linda, Hanna, Annelie och Lynda i nämnd ordning. Regnet som var utlovat kom riktigt lämpligt just när ridturens fikastund var avklarad. En kopp kaffe som smakade utmärkt och som verkligen gav mervärde åt en redan förträfflig naturnära dag. Jämförde ridningen i många stycken med min motorcykelåkning. Lite långsammare och lite mindre skyddsutrustning, men annars en nära naturupplevelse och något stort att hålla knäna omkring. Jag kände mig till och med hästvan i den bemärkelsen...

Under hemvägen tog vi en liten omväg in mot stan. Detta för att undvika motorvägsköer som plötsligt uppstod vid Arningeavfarten. Agerade vägvisare via Enebyberg, en lite extra trevlig utflykt. Väl i stan tog Anki och jag ett par smörgåsar innan vi begav oss över till hennes farmor. Där bjöds vi på fika. Avslutningsvis visade vi våra semesterbilder på min bärbara dator som vi medtagit... Kvällen i övrigt blev lugn framför TVn. Trötta efter en mycket händelserik dag.

Måndagen den 4 oktober 2004: Tidigt om morgonen tog jag motorcykeln från Ankis lägenhet till jobbet. Stadens gator låg härligt tomma, så där strax efter fem på morgonen. Just nu kommer jag att tänka på känslan som gruppen "Adolfson*Falk" förmedlar i sin låt "Stockholmsnatt". (Lyssna på den så förstår ni hur man skulle kunna känna om man var lite vildare av sig... *ler*)

Arbetsdagen var trevlig på många sätt. Hade lite att pyssla med och fick stundom köra ett större område än normalt. Hade lite svårt att hinna äta i lugn och ro, men hade å andra sidan inte så stor hungeriver efter några tuggor vid 09.30-tiden. Hungrigare var jag istället när jag efter arbetspasset gick ut på stan. Passade på att äta en god laxsallad under tiden modelljärnvägsbutiken hade lunchstängt.

När jag väl besökte modelljärnvägsaffären var det en uppenbar risk att jag skulle komma ut fattig. Men räddningen var nog att jag egentligen ville ha så många lok att jag inte kunde bestämma mig. För ännu är jag inget lok rikare...
   Bytte om på jobbet och tog motorcykeln hemåt. Kvällen avnjöts i lugn och ro i hemmet. Blev sugen på glögg (snart jul tror jag) varför jag öppnade en lättglöggsflaska som fanns kvar i kylen... Undrar om det bara var 2,1 volymprocent. Kände mig i alla fall mer påvärkad än vad en lättöl brukar göra... Avslutade kvällen med att se ett program med Stina Dabrowski TV-intervjuandes Magnus Uggla.

Tisdagen den 5 oktober 2004: När jag vaknade var förmiddagen relativt långt gången. I lägenheten ovanför hade renoveringsaktiviteterna startat för dagen, något som inte gjorde nämnvärt mycket. Kände mig relativt pigg och städlysten. I ett relativt makligt tempo gjorde jag sedan framsteg på hemfronten. Dammråttorna syns visserligen fortfarande i en del skrymslen, men jag ser fram emot att jaga dem under morgondagen. Då ska pappershögarna nått en lämplig nivå och golvet åter igen vara fullt synligt och dammsugarvänligt.
   Sent om eftermiddagen sov jag middag för att även vara lämpligt uppladdad till den kommande arbetsnatten. Ett förfarande som lyckades väl, trots att Anki lyckades ringa mitt i sömnen... *ler*, just som jag drömde att vi lyckades med ett avancerat dansnummer som snarare varit i Boogie Woogie-stil än i buggstil och med ombytta roller mot vad jag förstår var förebilden... Trodde mig nog känna Ankis hand stadigt bakom nacken, något som lär ha varit kuddkanten...

Arbetsnatten inleddes lugnt och behagligt även om den vanliga tågträngseln mellan Västerås och Sala inte visade på något undantag denna afton. Går i princip inte att trafikera i den grad den grafiska tidtabellen gör gällande, utan att förseningar uppstår. Trånga sektioner både i Sala och längs linjen vidare mot Västerås. Ibland gläds man här åt att något godståg redan är sent, ibland är det istället rena "pesten"...

04-09-25, lördag

Veckan i största allmänhet har präglats av ledighet, med en god blandning av allt ifrån aktivt pysslande i hemmet till raka motsatsen med vila och förströelse som grund. Lördagen blev i huvudsak av det sistnämnda slaget. Hade tänkt betala räkningar, men när jag inte kom in på bankens hemsida så försvann möjligheten till nyttoprojekt... *ler*

Inväntade istället arbetsnatten som startade med en rivstart. Ett växelfel i Kummelby gav i sin tur ett signalfel och innan bekymren var över efter ca 90 minuters hektiskt arbete hade även datorställverket fått startas om på nämnda station. Allt detta tillsammans med en planerad enkelspårsdrift mellan just Kummelby och Häggvik. Alltså en hel anhopning av tåg... Själva växelfelet visade sig bero på en liten illvillig sten som gjorde allt för att växeltungan skulle förbli ur kontroll i ett av dess lägen...

Dygnets största glädjeämne kan jag dock leva länge på. Var hur pigg som helst när jag tidigt om morgonen kom hem med motorcykeln efter en nattlig härlig tur från de djupa skogarna kring Yesterdays danspalats. JANNEZ hade givit mig en utomordentlig start på helgen. Inte minst med tanke på att jag fick dansa med alla jag ville, samtidigt som jag egentligen hade arbetstid. Ett arbetspass som jag mot alla odds hade lyckats byta bort. Annars hade jag fått vänta månadsvis för att bland annat få dansa med "SPAM". I övrigt bjöd Anki på en underbar pausedans i högt tempo. Kändes som om vår träning gjort susen för vår del. Därtill har jag fortfarande ett varmt minne av förra helgens underbara dans med henne till bandet HOFFMAN CIRKUS. Den upplevelsen tillsammans med dygnets dans på Yesterday gör verkligen dansen både spännande, häftig och upplevelserik...

Måndagen den 20 september 2004: Redan när jag kom till jobbet, tidigt om morgonen, insåg jag att jag ännu inte var uppsatt på något specifikt arbetspass om tisdagen. Sökte därför ledigt och hade efter beviljandet att se fram emot en arbetsvecka som fortsättningsvis endast bestod av tidig tjänstgöring onsdag morgon och natten mot söndag. Resten ledigt, hur underbart som helst... Nu fanns god chans att komma ikapp min inre längtan av att få vara hemma en hel del och att hinna ta lite motorcykelturer...

Direkt efter avslutad morgontjänst åkte jag hem för att hämta min motorcykel. Åkte in till stan för att fika med Malin. Men tiden blev knapp i och med att jag även lovat ta med Jenny T på en motorcykeltur. Fikastunden fick därför bli uppdelad i två delar, både före och efter motorcykelturen. Strax före klockan 18.00 byltade Jenny och jag på oss motorcykelkläderna. Detta i åskådande av en hel del elever från den folkhögskola vi stämt möte vid. Färden startade med en sväng förbi en bensinstation och sedan vidare, efter tankning, längs diverse småvägar genom Boo ut mot Gustavsberg och vattnet vid Räknäs. Mörkret började falla, så efter en liten kort bensträckare fortsatte vi utflyckten tillbaka mot Björknäs och Tollare. Ett stilla duggregn kom i stort sett samtidigt som vi åkte upp på motorvägen. Ett regn som inte gjorde något, som var ganska mysigt att ha i mörkret. Vistelsen hemma hos Jenny blev sedan i kortaste laget. Hade gärna varit kvar en tid, men samtidigt ville jag tillbaka till den avbrutna fikastunden hos Malin, innan regnet tilltog. Ett besök som varade en bra bit in på kvällen, lagom till dess att Anki skulle få mitt nästa hembesök, för natten... En riktig frihet att äga en motorcykel. Därtill bra träning på stadstrafikskörning mellan alla goda vänner... *ler*

Tisdagen den 21 september 2004: Gav mig av från Anki en bit in på förmiddagen. Var fylld av energi och glädje över att ha en semesterdag mitt i veckan. Diskade och städade i ordning en del i Ankis kök innan jag tog en städtur ut till Dansklubben. Där fortsatte jag i sann städaranda. Inte speciellt länge, men tillräckligt för att känna mig nöjd över min insats. Efter en lite krokig färd genom stan styrde jag till slut motorcykelfärden hemåt. Lite av städargnistan hade nog mattats vid detta laget, men tillräckligt mycket fanns kvar för att inte helt bli distraherad av hemmets alla andra sysselsättningsknep.

Höll mig under kvällen för mig själv. Hade dock en god kontakt med omvärlden via både ICQ och telefon. Anki verkade mycket tacksam över min diskarinsats före avfärd... Kändes bra att ha gjort synlig nytta någonstans... *ler*

Onsdagen den 22 september 2004: Det kändes nästan ovant att åka iväg hemifrån för tidig tjänstgöring. Dels naturligtvis beroende på att jag ofta är hos Anki, men också beroende på att antalet morgontjänstgöringstillfällen i mitt schema är relativt få till antalet. Kände mig nöjd när jag efter avslutat arbetspass gick ut till en ny ledighet. Denna gång fram till natten mot söndag. Arbetspasset hade varit som förväntat, med lugn inledning och en hektisk lunchperiod. Hur som helst trevlig och energiladdande...

Efter ett par timmar i hemmet tog jag motorcykeln ut till dansklubben. Anki och jag tränade på egen hand. Ett träningspass som var till belåtenhet. Var för sig åkte vi sedan till Ankis lägenhet för nattvila...

Torsdagen den 23 september 2004: Anki skulle iväg relativt tidigt till jobbet. Själv var jag inte så speciellt mycket senare iväg hemåt på motorcykeln. Blev mellan Roslagstull och Norrtull i mitt tycke svårt trängd av en bussförare och hans ekipage. Bara för att jag släppte in en bil från hans fil, enligt varannanprincipen, hade jag inte mycket till övers för att han också skulle dit. Det var stora skillnader i trafikvett dem emellan. Bilisten hade tydligt blinkat och låg framför. Bussen helt och hållet vid min sida utan att vara speciellt tydlig i sin teckengivning. Bara pressa på... Markerade tidigt att han inkräktade på mitt territorium genom en kort signal med signalhornet. Kön var i princip stillastående hela tiden, så ingen fara i den bemärkelsen. Men då han ytterligare drog in krymte strax avståndet och jag markerade åter igen med ett par kortare signaler. Ytterligare pressad blev jag tvungen att signalera konstant. Först då (förhoppningsvis uttittad av sina resenärer) såg han oroligt ut genom sitt sidofönster, minskade på prejningsvinkeln och smet in framför med lite mer hänsyn... Hade han haft rimligare framförhållning och mer trafikvett hade jag inte varit sen att hjälpa även denna hjälplösa yrkesförare...

Resten av hemfärden blev i alla fall en njutning. Att åka med hösten knackande på frontrutan är egentligen ganska mysigt. Med handtagsvärmen och vindskydden sitter man till och med bra på sin sits. Inspirerande nog för att egentligen göra långfärdsutflykter... Hade det inte varit för den sociala dansen om kvällen, hade jag nog stuckit iväg, friare än någonsin... Nu nöjde jag mig med att kryssa runt lite i mina barndomskvarter, mellan skolpoliser och andra plikttrogna individer ute på gatorna. *ler*...

Efter städning i hemmet började man skönja visst resultat i trivselhöjande syfte. Det mesta handlar visserligen om papperssorterande, tidningskastande osv, men även längtan av möbelflytt har satt sin prägel. Dock sparsamt med möbelsläpande i detta städstadium... Om kvällen hämtade jag Ankis MC-kläder (i hennes lägenhet) och begav mig ut till dansklubben för lite socialkvällsdans. I en bastuvarm lokal kunde man sedan dansa av sig så mycket man bara orkade. Livemusiken, från en enmansorkester som ofta gjort dansklubben nöjd, förgyllde verkligen kvällen. Därefter var det bara skönt att efter en dusch sätta sig på motorcykeln hem emot Rotebro. Denna gång med Anki som passagerare och sällskap. En längre tids köande vid Klarastrandsleden, pga vägarbete, men annars en perfekt hemresa i natten...

Fredagen den 24 september 2004: Efter fortsatt städning i hemmet (inte den mest effektiva) och klädtvättande (utan anmärkning) var eftermiddagen långt kommen. Så småningom duschade jag, drog på mig MC-skyddskläderna och begav mig till Yesterday via bankomaten vid Infracity. Trots mina ambitioner att vara ute i god tid, fick jag lyssna till den första dansen från parkeringsplatsen. När väl motorcykeln var lämpligt placerad, återstod att snällt stå i kö. Men JANNEZ inspirerade redan vid detta laget och när sedan dansgolvet äntrades, (efter en uppfräschning), var lyckan gjord. Underbar danser kvällen igenom. Kände att jag hade energi nog även för att glädjas åt en lite stökig kväll på dansgolvet, (för övrigt en av de bättre till just JANNEZ på senare tid...)

04-09-19, Söndag

Under tiden discot fortsatte på Siggesta loge bytte jag om för hemfärd. Anki satt samtidigt och stretchade på golvet invid våra väskor. Även om vi under dansaftonsnatten hade riskerat att sticka ut med vår dansträning, hade vi känt oss varmt välkomnade. Inte minst med tanke på att flera personer kommit fram för att både berömma och samtala med oss. Hemfärden gick bra. Endast två rådjur åskådliggjorde sig vid sidan av vägen. Anki satt vid ratten samtidigt som jag satt och drack lättöl och räknade antalet synliga polisbilar. Minst två bilar var stoppade längs vägen, bland annat en fartsyndare som just bränt om oss i en omkörning...

Nattsömnen var underbar. Anki och jag sov till lunchtid. Det kändes att man varit rejält muskelaktiv under lördagskvällen. Lår och skinkmuskler gav de påtagligaste tecknen. Under eftermiddagen for vi ut till Ankis landställe, utanför Nynäshamn. Hade vädret varit stabilare hade vi åkt motorcykel, men nu fick det bli en bilutflykt. Under hemvägen även längs den väg jag helst skulle valt med motorcykeln... Vistelsen på landstället blev inte speciellt långt. Anki plockade tomater under tiden jag försökte få ett litet grepp om kommande val av nytt arbetsschema. Ett val som kommer bli mycket svårt...

Kvällen bjöd på stuvade makaroner och köttbullar i mitt hem. I övrigt en lugn kväll framför TVn.

Onsdagen den 15 september 2004: Efter arbetsnattens slut åkte jag hem. Var rejält trött och orkade inte vakna i tid för att gå av i Rotebro. Det fick bli bussen från Väsby istället. Tröttheten smittade av sig på hela min inre sinnesvärd, trots att jag tyckte förmiddagens sömn var tillräckligt god. För första gången använde jag själv begreppet "trettioårskris" för att sätta fingret på min inre sinnesoro, något så när. Såg absolut fram emot träningen med Anki, en instruktörsledd träning med Christofer, men ville i övrigt helst vara för mig själv, promenerandes eller i annan miljö än den vardagliga. Ett svårt vågspel mellan att vilja vara ensam och samtidigt söka närvaro och sällskap. Antalet tillfällen när jag fann mig själv borta i en egen drömvärld var något utöver det vanliga, med andra ord en annorlunda dag växlande mellan positiva drömmar och tankar inte långt ifrån grubblande tårar...

Hur som helst, efter en mycket bra och trevlig dansträning tog jag mig tid för en stadsvandring, lite SMS:ande och sedan hemfärd och sömn i en aningen utmattad tankevärld...

Torsdagen den 16 september 2004: Grubblerierna var fortsatt starka. Sov i omgångar under förmiddagen, men i princip så länge jag kunde och fick innan plikten kallade. Väl på jobbet fick jag en hel del välbehövligt tidsutrymme över till dubbelriktad datakommunikation med "SPAM". Så här i efterhand att betrakta som "Proffessionell SPAM-hjälp", i mina ögon. Skönt med vänner som har ett kommunikationsspråk och en kommunikationsnärvaro som passar mig lite utöver det vanliga. Så här i efterhand har jag svårt att tänka mig någon annan vän, som så effektivt kunnat styra om mina inre upprorstankar till lugnare tankegångar. Återstår att se om "trettioårskrisen" är en "trettioårskris" eller om jag kan fortsätta min vardag i ett normallugn med själslig inre ro... (Låter komplicerat *ler*)...

När arbetsdagen var slut åkte jag över till Anki. Fikade och sov över där, inväntandes en tidig fredagsarbetsmorgon...

Fredagen den 17 september 2004: Gick upp strax före klockan fem om morgonen. Efter en dusch tog jag bussen till jobbet för en ganska trevlig arbetsdag. Efter min lunch blev visserligen arbetsbelastningen stundom stor. Kanske mest beroende på att jag inte riktigt fick ro att förplanera mina järnvägssträckor simultant med ett växelfel i Västerås. Ett tåg, vars förare inte hörde av sig vid stoppsignal, hann dessutom i princip bli omkört av tre tåg, (inkluderande godståg), innan jag fick tag i rätt telefonnummer till föraren. Efter att han blivit införstådd i sitt misstag var han fortsättningsvis föredömlig i sitt kontakttagande. Men då hade han i princip tio minuters extra och helt onödig försening i bagaget. En försening som tvingades bli upp emot en halvtimma innan slutdestinationen var nådd, beroende på all annan trafik. I övrigt fungerade problemlösningen mycket smidigt för det ursprungligt växelfelsdrabbade fjärrtåget mot Göteborg, kört av en vän till mig. Med endast tretton minuters försening hade tåget hunnit besiktiga växeln, ogenomfarbar, hunnit informera ombordpersonal att agera signalgivare, med mitt tillstånd och på mina instruktioner backa tåget ett par hundra meter, för att sedan åka genom Västerås central på spåret bredvid den felande växeln, fullt trafikerbart...

Eftermiddagen i hemmet bjöd en del vila. Hade god lust att åka motorcykel, och gav mig därför ut på en kortare tur runt sjön norrviken, förbi mina föräldrar på en kortvisit. Hade jag haft några extra dagars ledighet hade det inte förvånat mig om en långfärd hade företagits. Längtade verkligen tillbaka till tiden för min härliga norrlandsutflykt på motorcykel i somras. Väl hemma igen gjorde jag istället iordning mig för en danskväll på Mälarsalen i mässhallen. Egentligen var jag ursprungligen helt avtänd på tanken att dansa till Wahlströms. Men Jenny kom dit samtidigt som mig, som en räddande och igångsättande ängel. Anki lyckades jag inte få tag i förrän vid första pausen. Länge såg det ut som om avsaknaden av dansglädje skulle förkorta danskvällen, men till slut var det ändå dags för sista dansen. Hur som helst trevligt att träffa lite dansfolk...

Lördagen den 18 september 2004: Anki och jag fick vänta en halvtimma på nattbussen, sedan vi i en redan uppgiven ambition lyckades se bakänden på nattbussen före. Väl hemma var det skönt att sova ut...

Lördagen nyttjades till välbehövlig lägenhetsstädning. Resultatet ej fulländat, men på rätt väg. Kvällen bjöd på en utflykt utöver det vanliga. Ett band, "HOFFMAN CIRKUS" skulle spela ute på Värmdö, på Siggesta gård, loge... En tillställning blandad av disco- och danspublik. Logen visade sig vara en underbar danslada, i många stycken perfekt. För Anki och mig blev detta en oförglömligt bra kväll med dansträning. Även om Anki dansade med ytterligare en person, (innan vi ens startat), kädes det som om vi skulle ha roligast av varandras danssällskapande. Och det hade vi... HOFFMAN CIRKUS uppfyllde mina höga förväntningar mer än väl. Hade själv rekommenderat Nackswinget att ta en titt på dem, sedan jag sekundsnabbt övertygats om den musikaliska kvalitén och dansvänligheten i samband med ett längre inslag på lokal-TVn hemma i Sollentuna. Bandets presentation av discohits, schlagers och hårdrock kan inte beskrivas i nog upphöjande ordalag. Jag hade min bästa danstränings- och danskväll på ett oräkneligt antal år. Bäst kan jag beskriva känslan av en fullständig danslycka när låren mot slutet började uppvisa mjölksyresymptom. Trots att detta knappt handlade om fyra timmars musik- och dansupplevelse, var utmattningen och danslyckan i den bästa av Ö-viksmarors tappning. Skulle gärna ha fortsatt krypandes i takt om extranumren blivit fler. Så många dansare var det som missade sitt livs dansträningskväll till HOFFMAN CIRKUS. För att få detta arrangemang på Siggesta loge till en normalt uppskattad danskväll krävs dock en digrare skara av dansfolk, även om Värmdödansförening gjorde ett tappert försök att fylla golvet... Nämnas bör även pausemusikens höga standard, ofta i sann 80-talsdiscotappning...

04-09-14, tisdag

Efter att ha åkt hem från min sorgtyngda vän i natten, på ett ganska mysigt regnvått motorvägsavsnitt, fann jag god sömnro i min säng. Hade lämnat min vän någon gång vid 03.30-tiden och sov före gryningen till en bra bit in på förmiddagen. Kände ett riktigt varmt och gott lugn inombords. Men denna känsla förbyttes i en inre oro när jag insåg att jag inte spontant blev överlycklig över väntade evenemang i kalendern, trots att jag borde vara det. Ibland är det svårt att anpassa sig i tankar när förutsättningar ändras. Troligtvis inre och helt egna bekymmer, som i möjligaste mån inte ska drabba andra... Får klura lite på hur jag vill nyttja min fritid och framtid.

En stor del av dagen företogs sittandes framför datorn. Inte minst den relativt nyåterinstallerade ICQn upptog min tid. Egentligen var det städningen som blev lidande, men det har den ju alltid mer eller mindre varit... *ler* Några effektiva städminuterar blev det trots allt under matlagningstiden. Sprödbakad Kummel och ris samt sås fick stå på matsedeln. Nu, efter middagssömnen är det så dags för nattjänstgöring...

Fredagen den 10 september 2004: Nattpasset slutade i samma goda anda som det börjat. Var fortsatt ganska pigg och beslöt mig därför att stanna uppe till dess bussen mot Ö-vik skulle avgå. Brände bland annat en CD-skiva med bilder jag lovat en vän, aktiv deltagare på just Ö-viksmaran, sedan hösten 2001. Slutförde dagboksskrivandet och var sedan redo för avfärd.

Mötte upp Anki och övriga dansresedeltagare vid Centralen, Vasagatan. Färden norrut gick utan problem. Det var till och med riktigt skönt att sitta utomhus vid måltiden Tönnebro. Väl uppe i Örnsköldsvik, vid 18-tiden, installerade vi (Anki och jag) oss i rum 229. En korts stunds återhämtning och sedan duschande inför en danskväll som var aningen svår att få grepp om. Banden som spelade, AVALON, ZLIPS och PERIKLES, gav bra danslust, men ute på dansgolvet var det aningen blekt trots detta. Nästan aningen glest på golvet och en avslagen dansmentalitet. Jag tror att jag själv var på hugget. Skapade mig en tes om att: "Avsaknaden av trängsel gjorde att de dansanta, danslystna, fann varandra direkt, att jag fick tag i de mindre dansabstinenta individerna som inte vågade ge och ta..."

Lördagen den 11 september 2004: Dansen fortsatte till en bra bit över tre på natten. Men även om jag klagat aningen på dansstämningen, så kunde jag gå både trött och nöjd ut till bussen med nattmacka och läsk i min hand. Kanske var det allt vitamindrycksdrickande som gjorde att jag fortfarande kände mig i god fysisk form...

Efter en dusch var det gott att krypa ner i hotellsängen. Sov visserligen bra, men om morgonen kändes det att kroppen varit aktiverad. Frukosten smakade perfekt, bortsett ifrån att pannkakorna var bland de sista i plåten, aningen torkade...

Vid 12.30-tiden tog Anki och jag bussen ner till stan. Jag för att koppla av i simhallens relax-avdelning, Anki för att göra stan. Själv blev jag snart dock rastlös. Längtande efter Anki gav jag mig ut på stan för att leta... *ler*... Hoppet att finna henne innan hemkomsten till hotellet var inte så överdrivet stort, men väl värt ett försök...

Om kvällen bjöds till middag på "Parken". Tyvärr inte så storslaget god mat som brukligt är, men praktiskt gott för kvällens väntade energiåtgång. Avtackningen av Annelie, som för sista gången stod för bussarrangemanget, var dock minnesvärd. Trots allt är det tretton och en halv resor jag varit med på. Helt sagolik siffra...

Denna danskväll/natt kom att bli raka motsatsen till fredagens avslagenhet. Man såg en dansgnista i nästan vart öga, golven var relativt välfyllda och stämningen oslagbar. Det var i princip endast en foxtrot som jag hade kunnat avvara, annars var jag överväldigad av dansglädje och vänligt sinnade intryck. Jag tror i princip alla kunde skriva under på den härliga dansstämningen, inte minst Anki.

Söndagen den 12 september 2004: En bra bit efter tre om natten var extranumrena spelade. BOOGART, BLENDER och GAMBLERS hade i nämnda ordning sett till att göra danskvällen minnesvärd. En av de sista foxtrottarna kom också att bli mitt minne av danshelgen. Musikanpassning och tempo in i yttersta tåspets. Låten, ett disneypotpuri som jag normalt sett är aningen trött på, gjordes nu om till full njutning... Kort sagt, när danskvällen var slut var jag åter igen fullt nöjd med danshelgen, fysiskt medtagen på ett positivt sätt...

Väl åter på hotellrummet packades det innan sömnen. Om morgonen steg vi upp, duschade och gick ner till hotellfrukosten. Åter igen var slutdelen av frukostmenyn en besvikelse. Denna gång var pannkakorna helt slut...

Bussresan gick smidigt hem. Från jobbet hämtade jag datorn som lämnats kvar före avfärd. I hemmet kopplade jag av om kvällen, främst genom tid vid datorn...

Måndagen den 13 september 2004: Min lediga dag inleddes med ett tandläkarbesök vid niotiden. Inget hål, men däremot en självklar kommande lagning av den tand jag för flera år sedan rotfyllde. För ett antal månader sedan lossnade resterande del av emaljkanten på en av sidorna runt lagningen. Något som i sig inte utgjorde några problem i och med att den slitstarka delen av lagningen bestod intakt.

När kvällen kom tog jag ut två tusen kronor, för att med god marginal kunna finansiera min del av modelljärnvägsklubbens digitalisering. Även denna körkväll skulle mest bestå av utprovande och tester inför den totalt digitaliserade trafikstarten inom någon månad. Ser fram emot den dag det finns tillräckigt många köragregat för en intressant trafik.

Strax efter att fikastunden var avslutad fick jag ett SMS som fängslade mig. En mycket god vän, tjejkompis, var djupt sorgtyngd och önskade få skingra sina tankar i någon form av tröst. Inom loppet av några minuter var jag på väg från modelljärnvägsklubben, på min motorcykel i riktning mot stan. Kände mig varmt välkomnad och trivdes gott i hennes sällskap, trots att jag inombords tog starkt intryck av stundens allvar. Alltid svårt att förlora någon nära och älskad och inte alltid lätt att vara en trygg stödjande vän... Förblev kvar en bra bit in på natten...

04-09-10, fredag

Arbetsnatten börjar lida mot sitt slut. Hittills en lugn arbetsnatt med relativt få arbeten ute. Dagen väntas bjuda en bussfärd till dansmaran i Örnsköldsvik, tillsammans med bland andra Anki. Riktigt längtar efter att få komma dit igen. Hur trött jag är ikväll vågar jag inte tänka på, men med hotellrum som väntar i natten spelar den saken ingen större roll. Bara jag får dansa loss under kvällen och natten...

Lördagen den 4 september 2004: Dagen förvaltades på hemmaplan. När jag sovit efter nattarbetspasset var jag visserligen rejält sugen på en motorcykeltur, men jag ansåg samtidigt att jag hade lite för lite sömn i kroppen för att vara den riktigt lämpliga föraren i trafiken. Istället njöt jag av Finnkampen och en hockeymatch mellan Sverige- och Finland i Worldcup. Efter mycket kämpande blev det 4 - 4 mellan länderna, trots underläge med 1 - 3. Att jag inte, som planerat, behövde ladda inför ytterligare en arbetsnatt var en ren njutning. En ganska lättarbetad helg, speciellt som jag lyckats byta till mig en söndagsförmiddagstur. Men tro inte att jag kom i säng tidigt för det, nej en TV-film fick mig att vaka till strax efter midnatt. Men sedan sov jag gott...

Söndagen den 5 september 2004: Efter en promenad ner till stationen tog jag morgontåget in till stan och jobbet. En lugn och skön arbetsmorgon, min tidigare favorittur som jag inte längre har i grundschemat. När arbetsdagen var över kom jag ut till skön sensommarvärme. Väl hemma blev det en stunds vila och lite slötittande på finnkampen, innan det var dags att iordningställa sig inför en underbar danskväll NON-STOP på Yesterday till ZLIPS och WAHLSTRÖMS. Zlips bjöd på huvuddelen av dansbehållningen, med ett underbart framträdande, och Wahlströms spelade något sämre pausemusik enligt min smak...

För första gången tog jag motorcykeln ut till en dans. Var ute i relativt god tid, lagom för att åter igen hinna fräscha upp mig innan första dansen. Danskvällen blev mycket, mycket, intensiv och kraftuttömmande. Förutom flertalet danser med "SPAM", i alla möjliga tempon, lyckades jag dansa med dansvänner jag inte dansat med på många år. Hettan var tryckande. Om det inte hade varit för utomhusvärmen, så hade nog andra ansett att det var danserna som var "heta". Och ja, vissa danser satt som gjutna i en minnesbevarad form, (kände mig mer uppvaktad än vanligt), likt outtröttliga danser åtta till tio år tillbaka i tiden. Kanske på väg mot en formtopp lagom till den kommande Ö-viksmaran. Vem vet? Utmattad, nöjd och belåten tog jag i alla fall de sista danserna tillsammans med "SPAM" innan det var dags för ombyte och hemfärd med motorcykeln.

Utomhus var det fortfarande behaglig temperatur. När jag förberett motorcykeln för avfärd ringde jag Anki, som nyligen åter landat på svensk mark. Veckan i Frankrike hade varit bra. Så även flygturen Paris- Arlanda. För hennes del återstod en flygbussresa hem. Själv inriktade jag mig på min motorcykelfärd till Rotebro via Danderyd- Edsberg...

Måndagen den 6 september 2004: Arbetsdagen bestod av en dagstur mellan klockan 10.15 och 18.15. Efter arbetsdagen var jag otroligt sugen på en längre motorcykelutflykt, eventuellt via Enköping och Uppsala. Tyvärr satte tidstillgången stopp för detta, i synnerhet som jag också hade längtan att vara hos Anki lagom till hennes ridtid slutade. Trots mina ambitioner blev jag fast i hemmet under en stor del av kvällen. En intressant ishockeymatch Finland- Tyskland tilldrog sig min uppmärksamhet. Men direkt efter slutsignalen gav jag mig iväg på min motorcykel in mot stan. Att återse Anki var mycket trevligt. Några kex framför TVn, men annars en lockande säng efter en tid i soffan...

Tisdagen den 7 september 2004: Låg inte speciellt länge i sängen denna morgon. Men tillräckligt för att min motorcykelfärd mot hemmet skulle bli rejält nedkortad mot mina ursprungsplaner. När jag väl kom iväg räckte bara tiden för en färd från stan via Danderyd, Vaxmora och hem. Ett kort ICQ-skrivande på hemmaplan innan kommunikationsmedlen fick ta mig in till arbetsplatsen för en eftermiddagsarbetstur.

Efter arbetsdagen hade jag skarpa planer på hemfärd till mitt eget hem, men mitt springande till tåget byttes mot promenad till stadsbussen för färd till Anki istället. Svårt att längta till många platser på en gång... Men bra nattsömn och sällskap bjöds hur som helst...

Onsdagen den 8 september 2004: Inte heller denna morgon fördrevs i sängliggande läge speciellt länge. Istället tog jag bussen och tåget hem. Inte för att det blev speciellt mycket tid i hemmet, men lagom för att hinna läsa e-mail och göra viss nytta i hemmet, bland annat beställa biobiljetter för kvällen.
   Arbetsdagen blev riktigt hektisk. Visserligen med en lung inledning före lunchrasten, men ett intensivt arbete med signalfel i Björnkulla under eftermiddagen och kvällen. Flertalet tåg kunde tack och lov omledas förbi Grödingebanan, men arbetsinsatserna blev digra i alla fall. Såpass att en av mina vänner, Jonas, åter igen önskade sig en öl i ersättning för att jag släppte ut ett tåg framför hans X2000 i Katrineholm. Visserligen ett godståg denna gång, men jag var glad över att så mycket som möjligt rullade utan tidsödande stopp.

Anki skulle få vänta in i det sista på min ankomst till Filmstaden Sergel. Mötesplatsen var noga överenskommen i och med att det skulle bli snålt om tid. Att lämna över arbetsuppgifterna till nattpersonalen var ingen lätt uppgift. När jag väl kunde lämna arbetsplatsen var det tolv minuter kvar till bioföreställningsstarten, en tid som normalt var femtio minuter efter avlösningstid.

Filmen, "SÅSOM I HIMMELEN" var en i många stycken fängslande film. Om någon skulle fråga hur pass bra den var, skulle jag dock ha svårt att svara. Men samtidigt skulle jag gärna se om filmen. Tydligast skulle jag beskriva och minnas hur känsloladdad handlingen i många stycken var. Förutom ett annorlunda berättarsätt, i huvudsak genom underbart skådespeleri med musik och sång som bas, delgavs man effektivt en enorm känsla för mobbning, utfrysning, förföljelse och misshandel. Men denna bitterhet växlades hela tiden med ett ytterst inlevelsefullt mått av kärlek, vilja, hopp och tro. Inte minst det sistnämnda fick församlingsmedlemmarna att sluta upp kring den stora dirigentens visioner för kyrkokören. Visioner han lite grann mot sin vilja tvingas föra fram och som sedan motarbetad från kyrkligt håll. Efter en kändiskollaps har han nämligen återvänt till sin barndomsby under antaget namn, bara för att slippa stress och direkta hälsorisker. Han har kommit tillbaka för att "lyssna", som han säger. Listan på underbara rollfigurer kan göras lång och inlevelserik. Hade till exempel inte huvudpersonen till slut fallit för det unga butiksbiträdet i kören, hade nog jag gjort det. Ett underbart leende som smittade av sig direkt och kärleksfullt, kommet från ett emotionellt mycket välutvecklat och intelligent sinne. En rollfigur som rakt igenom gav filmen dess storhet. Lyckan är dessvärre inte för evigt, men filmens budskap tänkvärt: "HUR VET MAN NÄR MAN ÄLSKAR NÅGON?"

Efter filmen följde jag Anki till bussen. Själv gick jag tillbaka till jobbet för att städa upp efter mig och för att skriva rapporter från den digra arbetsdagen. Nattbussen kom sedan lagom för hemfärd...

Torsdagen den 9 september 2004: Väl hemma efter nattbussfärden från stan, sorterade jag tvätt. Tvättstugan bjöd god tvättkapacitet och ren tvätt lagom till gryningen. Först sedan jag hängt tvätten gick jag till sängs. Vid tiotiden var jag åter igen på benen, denna gång för att vika och sortera tvätt. Ytterligare lite lunchsömn innan jag njöt ett par vakna timmar. Nattarbetspassuppladdningen inleddes sedan med ett par timmars eftermiddagssömn, lite tid vid datorn och sedan avfärd till stan och en arbetsnatt på "sydsidan" och Eskilstuna-/Katrineholmsplatsen. Lugn nattillvaro med stora omkastningar i godstågsordningen...

04-09-04, lördag

Vi får se vad dagen bjuder på. Än är inte arbetsnatten slut. Men sömn mellan arbetspassen kommer jag i alla fall att behöva någonstans, i någon form. Hade visserligen trott att det var nattarbetspass hela helgen, men med lite turbyten blev helgen till slut anpassad för den dans kroppen snart behöver igen. Men tänk om även Grönalundsönskan hade lyckats slå in... Med någon så samtalsroande som "SPAM", hade det inte bara kittlat i maggropen. Berg- och dalbanan hade nog även satt sina spår i förmodade skrattanfall då och då. Anki får nog se till att komma hem snart, så det blir lite ordning på mig... *ler*... Skulle visserligen inte tveka om att åka och möta henne i Montpellier och Frankrike om jag fick chans, tid och pengar...

Torsdagen den 26 augusti 2004: Vid 14-tiden gav jag mig av hemifrån för färd ut till Arlanda. En timma senare var jag på plats och inledde med ett bankomatuttag på 120 euro. Ena bankomaten strejkade visserligen och spottade bara ut kvitton om tekniska fel, men den vänstra gav hållbar valuta.
   En våning upp spisade jag middag enligt plan. En tonfisksallad såg lagom energirik ut för mig, tillsammans med lättöl. Inväntade Ankis ankomst som timeade väl lite drygt klockan 15.40. Tillsammans checkade vi in efter ytterligare en räd till bankomaterna.

Klokt eller oklokt satsade jag högt på mina favoritplatser bak i planet. Hade förhoppningen om en flygplanstyp utan bakre placerade motorer, men icke. Därav, enligt vad jag visserligen haft i beräkningarna, hamnade vi precis bredvid MD-maskinens motor, med endast en något smalare strimma sikt framåt. Å andra sidan var platsen ganska mysig, direkt bakom den bakre flygpersonalkabinen, med gott om benutrymme...

Väl uppe i luften, i samma plan (SE-DIR) som i våras förde oss upp till Skellefteå, hade vi en relativt god utsikt. Inledningsvis var det visserligen rejält mulet, men västkusten, Danmark och stora delar av Holland var synliga till och från. Över Belgien och Frankrike var det också stora molnvariationer men en mot slutet molnfri inflygning mot Paris och bana 27R via ett antal härliga svängar och många olika spännande luftlagerskiktningar.

Väl på Paris CDG kände jag mig halvt bortkommen. Till toaletterna hittade jag visserligen, men språket förbryllade tankevärlden och jag hann aldrig veta att jag hade greppet om delar av lokalorienteringen. Anki var rappare i både ord och handling än jag i mina intryckssmältande handlingar... Med en flygplatsområdesbuss kom vi dock raskt till pendeltåget och sedan vidare in mot Paris.
   Från Paris Gare du Nord gick vi en promenad på ca tio minuter fram till vårt förbokade hotell. Mina första Parisintryck höll sig fortsatt något reserverade, men så sakteliga skulle jag finna mig tillrätta i storstaden. Anki var en underbar guide och ett rakt igenom positivt sällskap... På hotellrummet slog vi oss direkt till ro, utan att äta den kvällsmåltid vi först pratat om. Vi var trötta och Parismyssugna.

Flisor från den påse musen gnagit på i jakt på choklad.

Fredagen den 27 augusti 2004: Natten blev inte så lugn som man hade kunnat tänka sig. Hotellrummet spred plötsligt en skräck omkring sig. En av mina inbillade fobier för utlandsvistelser gäller ju just farliga djur. Här kändes det som om nattdunklet dolde allt... Efter att själv vaknat klarvaken, som den vakthund jag ibland kan vara, fick jag snart Anki att dämpa både frågor och röstvolym. Även hon blev snart klar över mystiken. Skräcken övergick i mer kontrollerad nyfikenhet. Ljudet fanns på en plats, i en bestämd riktning och på lagom avstånd. Golvet bjöd inledningsvis en syn av två relativt stillsamma ljusgråa punkter, kanske ögon (i verkligheten delar av digitalkameran), men runt omkring kändes det som mer rörelse. Ljuden tystnade när man var som nyfiknast, men jag var övertygad om dess existens.
   Kackerlackor var visserligen min största hörsägensavsky, men jag trodde mer på två råttor eller möjligtvis möss. Andra gången ljuden blev uppenbara, då tände Anki ljuset på en given signal, och jag vräkte undan min ryggsäck från väggen. Ljuden var redan lokaliserade till en påse vars innehåll jag visste var underbart god Marabou Cocoschoklad. En knapp sekund efter undanvräkandet såg jag det som än finns på min näthinna. Ett svart, snabbaccelererande streck, som sedan kopplades till ett ljud likt en golfboll rullad mot en planka med god fart, här vid vägglisten någon meter diagonalt bort från påsen in under sängen. En kort frysning av minnesbildens streck säger mig att det var en accelererande och livrädd mus som övergav påsen utan omkringliggande skydd. Kanske en gullig näbbmus om jag får tro. Jag var i alla fall lugnad och kunde sova vidare i lugn och ro. Dock besviken att jag inte haft kameran i aktivt läge och på annan plats än just bredvid påsen...

Anki kopplar av och spanar vidare...

När vi gick upp om morgonen dokumenterade jag påsbitarna och musgnagandet. Efter en frukost, som jag tyckte var sparsamt i erbjudande, men enligt franska traditioner, gav vi oss av ut på en riktig långpromenad i Paris. Från vårt HOTELL LE REGENT MONMARTRE, (Boulevard de Rochechouart), gick vi genom lite olika stadsbebyggelse ner mot parkområdena norr om LA SEINE. Efter att ha sett det egyptiska monumentet gick vi vidare längs Avenue des CHAMPS ELYSEES. Bröt av med en mycket välsmakande lunchbaguette. Kyckling och Majonäs m.m. samt en öl för min del. Fötterna fick god vila och mysfaktorn var stor. Man kunde summera Paris som den motorcykeltätaste staden jag hittills sätt. Inte nog med att jag tidigare hunnit säga att min motorcykel nog inte skulle finnas representerad just här, när den bara minuterna senare stod parkerad mitt framför ögonen på mig. Annan sadel och lite andra tillbehörsval, men i övrigt "min PAN EUROPEAN".

Under vår fortsatta färd bjöds både glass, triumfbåge, eiffeltorn, kyrkan i NOTRE-DAME samt för Ankis del även skavsår, apotek och skavsårsplåster. Vid 19-tiden var vi åter igen på hotellrummet. Jag önskade mig en dusch och fick det innan vi något senare besteg höjden vid BASILIQUE DU SACRE-COEUR. Vilken stadsutsikt. Därtill en i det närmaste oslagbar matuteserveringsmiljö med tanke på klimat och utbud. Vi hittade efter ett par varv den meny som passade oss båda väl i smaken. En något dyrare måltid som dock var värd mycket. Lufttemperaturen var mycket behagliga och gemytliga även när vi i mörker lämnade den välbefolkade utsiktshöjden och den vackra kyrkan. Under hemvägen tänkte jag i preventivt syfte prova mitt Visa-kort. Bankomaten, (som dock skulle vara anpassad), fick frispel och la av när den väl sugit in mitt kort. Helt avstängd... Några minuter senare, på hotellrummet, ringde jag banken och spärrade kortet. Perfekt mobilinformation att bära med sig...

Nattsömnen blev något lugnare. Muslockbetet var åter igen på plats tillsammans med en väl förberedd kamera. Men nattjakten på ett brottsfoto blev snarare likt en möjlig u-båtsjakt. Tog fem blixtbilder, men det var nog aldrig någon mus ens i närheten denna natt. Oljuden i sig, denna natt, bestod nog uteslutande av regndroppar mot plåttak, fönser och dyl. Musen i sig var nog väl så vettskrämd...

Lördagen den 28 augusti 2004: Redan vid sjutiden begav vi oss iväg i regnet mot pendeltåget vid GARE DU NORD för färd till GARE DE LYON och vårt TGV-tåg av duplexmodell, tvåvåningståg. En frukost inhandlades och åts till största del vid centralstationen. Främst bestående av yoghurt och baguette. Resan som sådant blev angenäm. God komfort och direkt ner till MONTPELLIER som var vår destination. Tåget ankom i rätt tid. Anki letade kartor under tiden jag letade toaletter användbara för tiden i staden. Stationen bjöd hur som helst detta på ett välordnat sätt, inte minst överraskande med självspolande toaletter.

Relativt snart, efter att ha köpt två endagars resekort var, åkte vi spårvagnen till hållplatsen LOUIS BLANC där vårt vandrarhem fanns mycket nära. Vi kom i princip i rätt tid för att finna vårt dubbelrum nystädat, att ta i besittning. Endast dryga fem minuters väntan efter incheckning vid receptionsdisken. Hungriga styrde vi sedan våra promenadvana fötter mot ett mysigt café. Välsmakande kycklingbaguetter bjöds även här tillsammans med Citron Fanta för min del. Efter detta var medelhavet det som lockade. Eftersom vår promenad redan nått centralstationen igen, valde jag ytterligare ett toalettbesök innan spårvagns- och bussfärd via PORT MARIANNE. Bussarna 17 och 28 gick båda åt rätt håll. Inte minst buss nummer 17 som förde oss ända till MIAMI, den hållplats där vi klev av. Efter vatteninköp och medelhavsfotografering avnjöts solskyddskräm, vatten och värme och solljus. Vattnet var inte speciellt mycket varmare än Nyköpings havsvatten, men naturligtvis en fantastisk flytbädd med dess salthalt...

När vi efter ett par timmar fann oss nöjda med sollapandet gav vi oss av på en mycket intressant promenad längs hela strandremsan vid PALAVAS-LES-FLOTS. Mjukglass med en diger smakblandning blev bättre än förväntat. Speciellt som tillhörande glass och jordgubbssås gav en både god och mättande förgyllning av de övriga smakerna. Vi fortsatte att gå ända bort till buss 28 och dess vändplats. Med andra ord en variation på hemresan, genom annan bebyggelse närmare flygplatsen...

Efter en dusch på Vandrarhemmet gick vi ut i den mycket sköna kvällen. Uppför vår gata till en härligt mysig mindre torgplats med bord, stolar och lättare tälttak. En mycket välsmakande pizza och Öl förgyllde sedan kvällen tillsammans med mitt underbara sällskap mittemot. Sista kvällen med Anki i Frankrike för denna resa. Sedan skulle jag klara mig själv efter bästa förmåga...

Söndagen den 29 augusti 2004: Efter lite ordinarie morgonrutiner var det dags för ytterligare franska frukostupplevelser. Nu grymtade jag om än ytterligare lite mer över sparsmakat frukostutbud. Drack dock min varma choklad i djup skål, åt min baguette utan speciellt pålägg och försökte känna mig fransk. Den sista biten gick inte. Jag suktade efter en riktig frukost på stan. Därför var det absolut helt klart positivt att frukosten lyckats inkluderas redan i rumspriset av Anki. Ett bra jobb, föga värt att betala speciellt mycket extra för...

Vi tog nu spårvagnen mot förorten Mosson, förbi den plats där Anki vid lunchtid skulle hämtas upp. Två närbelägna marknadsplatser besökte vi. Vi turades om att bära Ankis packning. För egen del hade jag i princip inget annat än badutrustningen med mig från vandrarhemmet, där jag skulle förbli ännu en natt. Redan vid det här laget började jag sakna Anki riktigt mycket. När det sedan var dags för det verkliga avskedet vid OCCITANIE var det inte långt till stora tårar nedför kinderna. En form av ovisshet utan någon att dela intrycken med. Men jag var trots gråtkänslorna glad över allt jag fick uppleva. Anki hade ju ändå redan gjort mig hemvan i landet, så trygg kände jag mig ändå...

Väl tillbaka i stan åt jag ett litet mellanmål med bland annat två hamburgare. Tog en liten stadspromenad, egentligen åt fel håll, innan jag stämplade det nya dygnsresekortet för färd via centralstationens toalettsystem, vidare med spårvagnen och bussen till medelhavet...
   Nere i MIAMI köpte jag direkt den badmatta jag dagen innan sett. Rullade ut den på stranden och njöt av en lång härlig eftermiddag i sol och i vatten. Tappade snart räkningen på antalet bad, men hade svårt att tänka mig hur det sista medelhavsbadet skulle kännas och utformas. Jag var redan på väg att fyllas av en längtan tillbaka till solstränder, sol och bad. Nu dessutom med inspirerande vågor uppemot ca 40 cm höga från vågdal till topp. Dessutom ett par grader varmare ytvatten än dagen innan.

Kvällens badturisttur avslutades åter igen med en promenad till utgångsstationen för buss 28. Men denna gång gjorde jag felet att trots detta hoppade på buss 17 tillbaka samma väg jag den senaste halvtimman stretat... Misströstade inte nämnvärt, utan drog istället lite på smilbandet. Ett trivsamt extravandrande mellan havsbrus, palmer, hus och strandbankar... Väl på bussen fick jag tid att analysera kulturkontraster. Undrar om vi nordbor inte är vana att se varandra mer i ögonen, för nog tyckte jag att jag då och då mötte en viss rodnande blick tillbaka när jag dröjde mig kvar vid någon tjej mittemot eller i närheten...

Om kvällen hade jag behövt tolkar. Hade duschat och dröjt kvar lite på vandrarhemmet innan jag gick ut för att söka matlyckan. Ensam var det klart svårare än tidigare. När jag väl hittat en meny som jag tyckte verkade god, då blev jag avvisad om jag endast ver ensam i sällskapet. Men vem vill ha mina miljoner täkte jag, och gick vidare ytterligare livsberikad i ett land som jag tyckte bjöd en falsk artighet som i djupet inte gick att ta fasta på. Resten av kvällen gick åt för att se om det fanns beteenden som bröt av från snobberi. Och visst, jag fann en krögare som inte hade mat, men som varmt välkomnade mig att komma förbi och äta inköpt mat vid hans bord tillsammans med kanske en öl. Innan hade jag fått honom tyst ett kort tag, när jag på hans matrekommendationsfråga svarat att det inte spelade någon som helst roll om det var restaurant eller "take away"- matställe som föreslogs. Tyvärr föll istället valet på en restaurant där den enda menyn jag vågade mig på att tolka språkmässigt, bestod av extra segsliten, blodig biff med klent tilltagna potatisar och ifrågasatt såssmak. Om alla dessa ingredienser stod just på min matsedel vet jag inte? Som tidigare nämnt hade jag behövt en språkmålande tolk. Man behöver en privat guide för största möjliga njutning i Frankrike... Utan bra köttknivar är man därtill avskiljd från begreppet "matlycka".

På min väg tillbaka till vandrarhemmet tog jag mig en halvtimmas pause på ett sent kvällsöppet internetcafé. Det tog dock tid att lyckas knappa rätt på tangentbordet. Flertalet knappar var flyttade, siffrorna krävde shift-tangenter osv. Att lösenorden blev fel tog ett tag att grubbla fram... En vidare promenad hem, en sen dusch och slutligen sänggång strax efter midnatt...

Måndagen den 30 augusti 2004: Duschade, packade och gjorde mig allmänt iordning för frukost. Frukosten visade sig dock vara inställd för dagen eftersom ingen serveringspersonal dykt upp. Därför tog jag mig en ytterligare morgontupplur innan det var dags att checka ut före klockan tio. Gick en promenad in mot staden, ner till torget vid COMÉDIE. Samma torg som jag dagen innan nekats bord vid. Mc Donalds var dock ett säkert kort när jag önskade mig lite lunch. I övrigt roade jag mig med att läsa en teoribok om segling. Intressanta kunskaper som både grundar sig på airodynamik, skeppskonstruktion och skeppartillämpningskunskap. När några tiggande ugndomar kom fram tog jag till slut fram orden "I don´t understand" och det avhjälpte ytterligare engagemangsbehov. Innan hade tjejen dock vänt sig till de övriga och förklarat att jag inte förstod, men det kunde jag gott bjuda på. Om det var bidrag till skatebordåkande, hundrastande, mat eller annat vet jag med andra ord fortfarande inte... *ler*...

Det sista jag gjorde i MONTPELLIER, var att lyckas pruta ner priset på en ny kycklingbaguette i närheten av stationen. Ville ha med lite reskost ombord och trodde mig ha jämna småpengar. Tyvärr inte, men de stora intresserade vid det laget inte, hur mycket rätt jag än ville göra för mig med stora pengar...

Resan med TGV till Paris CDG, flygplatsen, blev försenad rakt igenom. En av toaletterna tvingades bli bagageutrymme för annars kom resenärerna inte in. Undervåningens bagagehyllor var klart underdimensionerade i jämförelse med motsvarande en våning upp. 25 minuter sena var vi slutligen vid ankomsten. Men den rutin Anki givit mig vid storflygplatsen CDG räckte mycket bra. På egen hand gick hjärna och tankar synkroniserat och effektivt. Vid terminal ett var jag efter bara ett par minuters bussfärd. Checkade in min badmatta och ryggsäck och fortsatte vidare mot vänthallen. Innan säkerhetscheckkontrollen gick jag på toaletten och till taxfree. På det förstnämnda stället kände jag mig helt plötsligt uttittad i samband med handtvättandet. Som vanligt tog jag mig ingen brådska. Tog därtill fram min dryckesflaska osv. En stor man stod antagligen med armarna beslutsamt i kors, stirrades, två meter bort. Hade han rökt hade det kunnat vara en naturlig avkopplande sysselsättning. Men nu undrade jag snarare vems livvakt han kunde tänkas vara. Hade jag fått en egen? Bestämde mig för att fortsätta vara mig själv, precis så skum som jag redan naturligt må vara. Fyllde min dryckesflaska i mitt eget tempo och tågade vidare. Han fanns troligtvis i bakgrunden även när jag tågade in mot Taxfree, men släppte mig sedan när säkerhetskontrollen tog över. Men de ville se och fråga om det mesta, vilket dock roade mig en hel del eftersom de i alla fall spred samtida glädje omkring sig. Min mobil fick extra blickar beroende på dess 3G-storlek..., med frågor om den var på- eller avslagen.

Åter igen samma plan tillbaka, SE-DIR. Hade tagit dessutom fått samma plats, 31A när jag muntligt önskat mig bakåt i planet. Väl ombord fanns den bästa platsen till mitt förfogande, 29F. I och med flytten till andra sidan två rader framåt, mycket påverkad av flygvärdinnorna, hade jag även fått god kontakt där. Det skulle verkligen spela in för resten av resan. Tyckte mig känna igen åtminstone två av värdinnorna, dock inte från nerresan som främst var fransktalande. Nu var det underbart att höra svenska röster...

Från min flygstol njöt jag utomordentligt. Enda fruktan var den pressade start- och landningstiden på bana 27L som vi skulle nyttja. Mellan två landande plan stod alltid två redo att taxa ut, varav ett skulle få utföra manövern och lyfta. Jag relaterade bara till hur ineffektiva lokförare kan vara i likartade sammanhang, och undrade om de med samma utbildning som piloterna någonsin skulle kunna uppnå känslan av att vara en liten pusselbit i ett otroligt viktigt och gediget säkerhetstänkande. Tio sekunder extra tid här på startbanan och inflygningen för planet närmast skulle riskera att få avbrytas, "GO AROUND". Vi kan i bästa fall svara andra väntande lokförare att korsande tåget får förmodas lämna plattformen inom ett par minuter, när de redan borde ha avgått eller hört av sig...
   Nog om säkerheten, utsikten var gudomlig att skåda vid takeoff från 27L. Start västerut och snart en något nordligare kurs. Vackert nattlandskap med alla gator och vägar upplysta. Otaliga storstäder och på ett ställe fyrverkerier. Men endast de stora palmliknande färgformationerna bjöd något riktigt intryck från ovan. Flygkursen hölls mot Århus och Göteborg. Över Sverige var det dock helt igenmulet. Riktigt, riktigt höga moln därtill och i princip en enda lång inflygning inbäddad i kraftigt regn och moln. Närmare Stockholm lättade nederbörden visserligen, men nu var molnen låga på sina håll. Stora variationer mellan moln av dimmkaraktär och andra med högre lågmolnbas. Fick för mig att vi gjorde en landning på bana 19R, dvs norrifrån, men har ingen hundraprocentig känsla för mer än enstaka svängar och ett antal gasregleringar av nedstigningshastigheten. Hur som helst en bra nedsättning något före utsatt tid. Ombord hade jag dessutom blivit riktigt ompysslad. Hade frågat om jag fick dricka upp resten av vinet hemma. Det var självklart. Innan jag visste ordet av hade jag därtill fått ytterligare smakprov, även på den andra vita vinsorten. Bra reklam och marknadsföring. Skulle gärna göra om resan bara beroende på serviceandan ombord. Blixtsnabbt hade de även klart för sig att jag glömt kvar min almanacka med reseanteckningar vid min fåtölj. Skarpa... (Undrar om jag kände den yngsta av värdinnorna?)

När jag kom till Märsta station mötte jag en kollega. Ett trevligt välkomande till svensk mark. Men väl hemma på gångvägarna från station började vardagstankarna komma smygande. "Här har jag gått förut"... Skulle gärna åka tillbaka...

Tisdagen den 31 augusti 2004: Sov ut så länge jag behövde och städade en aning innan jag om eftermiddagen hämtade ut en hel del pengar på Svensk Kassaservice vid Coop Forum. Mötte samtidigt familjens vänner Helge och Agneta. Perfekt för att kunna föra vidare information till mina föräldrar...

Hämtade ut min motorcykel, som för första gången var helt komplett i sin utrustning. I övrigt sov jag på hemmaplan innan det var dags för nattjänstgöringen som blev riktigt hektisk inledningsvis med förseningar och stort trafikflöde främst mellan Sala och Västerås...

Onsdagen den 1 september 2004: Efter arbetsnatten åkte jag hem för att sova. Om eftermiddagen åkte jag iväg till en mycket god vän för att ingå i ett städinspirerarprojekt. Vi brukar ha sådana hyss för oss lite då och då, när den egna hemdepåservicen och moralen börjar sjunka. Tycker vi lyckades riktigt bra mellan perioder av Pizza och TV-reportagetittande. Mordhistorian under våren i Knutby och intervjun med "Kristi brud" fick ta sin tid. Jag tyckte programmet var oerhört välbalanserat och har svårt att förstå vissa kritiska röster som inte tyckte hon visade känslor. Vet dom något om själsliga försvarsmekanismer, sorgearbete osv, så borde de enligt mig notera och inse att hon hade en genomgående konsekvent metod att klara sig genom ett intervjutema, som redan i grunden torde vara pressande svårt i dess mordgåta. Modig och metodisk i mitt tycke...

Efter midnatt gav städpatrullen upp sitt uppdrag. Jag åkte hem i natten på min underbara motorcykel över regnvåta körbanor...

Torsdagen den 2 september 2004: Efter min nattliga motorcykelfärd från förort till förort, genom staden, var jag redo för relativt direkt sänggång. Vaknade jätteseg, men kom iväg i någorlunda mode till jobbet. Pendeltåget var tjugoen minuter försenat, men min huvudvärk gav med sig. Trivdes gott med själva arbetsdagen och kunde sedan åka ut till en underbar avslutningsdanskväll med BOOGART. Detta avrundandes utedanssäsongen på Hågelby. Kvällen blev oerhört trevlig. Visst saknade jag Anki, men alla roande samtal med min underbara dansvän "SPAM" gjorde det svårt att ens komma av dansbanan. Den som trots allt fick flest danser, helt i enlighet med mina önskemål för danskvällen, var nog Malin. Hade inte musiken tagit slut hade jag gärna fortsatt dansa än. Ytterligare trevligt att stöta på en gemensam vän till min fd danspartner "JS", tillika arbetskamrat med just Malin. Att jag kunde Theréses danspartners namn tyckte jag gav bevis på igenkännande, även om just hennes namn var som bortblåst. Ögonen hade jag i alla fall kännt igen och snart placerat i folkvimmlet.

Efter danskvällen var jag fortfarande njutningslysten. Hoppade av tåget vid Stockholm Södra, vandrade ensam i en sommarvarm natt mot Medborgarplatsen och Slussen. Efter T-banefärd till T-centralen tog jag en fika och slutligen nattbuss hem. På hemmaplan löste jag några av "SPAMs" tankemysterier från tidigare danstillställningar...

Fredagen den 3 september 2004: Dagen blandades med städning av hemmet, ICQ- och SMS-förhandlingar. Hade förhoppningar om att låta helgen vara påhälsningseffektiv i någon bemärkelse. Ytterligare ivrig blev jag när jag insåg att det kunde finnas en chans att hinna åka på Grönalunds attraktioner innan helgen var över. Men beredskapen att pressa in det i tidsschemat behövdes inte. Ska ägna mig åt hemmet istället mellan mina arbetspass. Får kanske unna mig ett bad och någon kopp te eller kaffe själv istället...

Arbetsnatten inleddes lugnt. Visserligen totalstopp pga ett godstågs luftläckage mellan Tillberga och Ransta, men annars lugnt för min Uppsala, Sala och Arlandaplats...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!