Dagbok, september 2001

01-10-01, måndag

I samband med att jag nu fått förmånen att känna mig som en ny människa, passar jag på att vakna upp ur en stimulerande men mycket arbetskrävande tillvaro. Den senaste tiden har jag i mångt och mycket vigt åt jobbet, danstävlingsresor och Sandra. I princip ingen tid har jag haft över, även om jag sett till att roa mig lagom mycket även när pressen varit som hårdast...

Fredagen den 21 september: Denna fredag roade jag mig med ett extra arbetspass mellan 09.30 och 18.30. Efteråt åkte jag hem för att snabbt packa om med kläder som under helgen skulle behövas. Åkte tillbaka till stan för att möta Sandra och hennes kompis Taru. Vi gick på bio och såg en ganska intressant men svårföljd psykologiskt analyserande film, "MEMENTO", på Biopalatset vid Medborgarplatsen. Kvällen blev sen, Sandra och jag åkte hemåt för välbehövlig samvaro och sömn.

Lördagen den 22 september: Klockan var inte mycket när jag gick upp för att ta nattbussen från Sandras lägenhet in till city. Tvärbanan hade inte börjat gå ännu. När klockan var 06.15 hade jag hunnit fika och satt trygg i min fåtölj på X2000 till Mjölby. Sov största delen av resan och var ganska pigg i den kalla höstmorgonen, när det var dags att byta till buss mot Motala.

I Motala gjorde jag stan genom att shoppa skjortor i centrum. Två stycken med olika mängd inslag av lila, tävlingens tema för mig och Tessan. Innan jag tog mig till tävlingshallen njöt jag lugn och ro tillsammans med en kopp kaffe och en härlig baguette med flytande skagenröra.

Själva tävlingen blev väl inte någon höjdare stämningsmässigt. Arrangemanget var i och för sig bra men Tess och jag hoppade över uppvärmningen av diplomatiska orsaker. Att sedan dansa en tävling med inspiration kombinerat med "internt mordhot" var inte det lättaste. Vi var inte riktigt överens om målbeskrivningen. Detta plus uttalade nerver utanför min egen kropp gjorde förhandlingssituationen än svårare. Efter tävlingen fick jag visserligen personligt beröm, men sammantaget var vår insats tam och inte med samma självsäkra intryck som varit en tidigare styrka hos framförallt min partner. 22 av 32 fick bli ett analyserbart resultat, men synen på dansen skulle förbli olika verbalt, (även om jag tror att vi egentligen har samma presentationsförmåga dansmässigt).

Efter tävlingens slut fick jag skjuts till Linköping. Där tog jag mig en nostalgipromenad innan jag dök in på en pub för att finna läsro. Blev kvar ett par timmar med smak för både chilinötter, Cola och Starköl. Hade egentligen tänkt att försöka åka linjekännedom hem med ett tidigare tåg, men den tanken avslogs när ölen började göra effekt. Tog istället det sena tåget hem och njöt av lugn och ro.
   Väl i Stockholm åkte jag direkt hem till Sandra.

Söndagen den 23 september: Att få sova ut lite var välbehövligt. Egentligen minns jag inte hur länge vi låg kvar, men eftermiddagen hade jag i alla fall ensam i min egen lägenhet. Förberedde arbetsmaterial för den kommande projektveckan i Norrköping.
   Tvättande av kläder gjordes effektivt under eftermiddagen. Själva torkningen fick vänta till natten, under tiden jag sov. En hektisk tillvaro redan innan allvaret började...

Måndagen den 24 september: Detta var bara början... En intensiv, intressant och hektisk vecka i Norrköping väntade. Gick upp redan vid fyratiden för att dels hämta den torra tvätten i torkskåpet och dels packa resväskan färdig. Klockan 05.30 bar det av, först till jobbet och sedan till Norrköping med 07.15-tåget. I Norrköping skulle jag komma att tillbringa fem arbetsdagar tillsammans med distriktets andra webbredaktörer. Målet var att sammanställa och bygga upp ett effektivt arbetsverktyg för trafikledare i den operativa tjänsten.
   Vi inledde med ett kortare informationsmöte. Därefter följde strukturanalys för att lägga en gemensam grund. Snart var jag själv igång med arbetsuppgifterna som skulle komma att prägla veckan. Spårplansbearbetning för områdets respektive stationer, en websida för var station och sedan sammanlänkning till arbetsverktygets menyer och andra verktygs- och hjälpmedelssidor.

En timmas god lunch men annars arbete fram till klockan 20.50. På vägen till hotellet skapades veckans tradition, att köpa någon slags varmkorv vid den mack vi passerade.
   Hotellet var mysigt, men rummet i minsta laget och dessutom med utsikt mot en innergård där det var absolut inget tecken på liv. Jag som helst vill ha en gata eller ett promenadstråk utanför för att åtminstone inte vara helt ensam vid målet mat på rummet. När man sover kan det väl i och för sig kvitta.

Tisdagen den 25 september: Vi var alla samlade runt våra datorer ca 08.30 för att sätta igång där vi slutade kvällen innan. För min egen del var det identiska arbetsuppgifter jag hade att göra med. Redigeringen av spårplansbilder tog mycket tid. Parallellt byggde jag upp och förfinade arbetet med den mallsida som skulle ligga till grund för stationsbeskrivningarna.
   Vi tog även denna dag en timmas lunch. Åkte med spårvagnen en bit upp i stadens centrum för att där finna en trevlig restaurant med tavlor på snedden och många andra mysiga ögonfångarobjekt runt väggarna. Uppfinningsrikt och intressant i mitt tycke, inte minst den tavla som var målad direkt på sammanfogade brädbitar...

När vi kom tillbaka till arbetsdatorerna hade vi både hunnit köpa öl på systemet, funnit en billig godisbutik och införskaffat en välbehövlig musmatta. Effektivt arbete till klockan 19.40. En kort kväll med tanke på att vi skulle basta och sedan gå ut på krogen.

Efter en fuktrik bastu, med en låg temeratur och ständigt påhejad temperaturökning, var jag än mer trött. Det kom att dröja till efter 23 innan vi gick över från hotellet till det närbelägna utestället. För oss som hotellgäster fanns fribiljetter att avhämta i entrén.
   Natten försvann snabbt iväg. Av musiken hade jag helt plötsligt blivit klarvaken och behövde inte längre tändstickor för att hålla ögonlocken öppna. I baren var det "två för en" vilket innebar att vi raskt blev stående med lite väl mycket dricka. Jag hade just beställt en stor stark samtidigt som Andreas beställt en drink, (6:a av något slag). Dessa dubbelproducerade produkter delade vi sedan broderligt efter förmåga.
   Andreas var ivrig förespråkare av Kareoke, något som jag kunde stödja om vi fick en bra låt. Arne var lite mer avvaktande till uppgiften. Sjungandet blev dock sedan lidande av att jag till slut fann dansgolvet intressant. Där blev jag kvar. Inte förrän 02.40 gick jag hem till hotellrummet för att finna sömnro...

Onsdagen den 26 september: Trots att jag varit sist hem från krogen, var jag först på plats. Redan 08.30 kunde man se mig slita med mina websidor... Andreas och Arne tog sovmorgon till strax efter 10.00, något som de väl kunde unna sig. Kvar i våra uppgifter blev vi sedan till klockan 23.45. Då var det dags för den vanliga "mackrundan" och införskaffandet av välsmakande korv. Sängen lockade sedan...

Torsdagen den 27 september: Jag var även denna morgon först till frukostbordet. Hotellfrukosten smakade utsökt trots att natten som vanligt varit lite för kort. De andra anslöt så småningom, något som gjorde att vi inte anlände till jobbet förrän 08.45. Å andra sidan var det tveksamt om jag skulle kommit snabbare fram ifall jag gått före. Jag hade nämligen inte tillgång till de nycklar som behövdes om man skulle korsa bangården, spårområdet, vid Norrköpings central.

Arbetsdagen blev utnyttjad till minsta beståndsdel. En liten förutsättning för att jag skulle finna riktig tillfredsställelse. Var också lite rädd att vi skulle hamna på ett tidssjälande möte i och med att vår projektledare kom på besök, men glädjande nog avhandlade vi allt simultant vid våra arbetsdatorer.
   Till lunch valde jag lasagne, något som passade utmärkt och var välsmakande. Kändes som om jag bytt lite livsstil när det uppdagades att jag snabbt ätit rent på tallriken i jämförelse med de andra. Kanske var det för att jag fortfarande räknade alla minuter som passerade oprövade och till synes outnyttjade.
   Webskapandet fortsatte till klockan 18.45. Anledningen till att vi inte satt kvar längre var att vi vid 20-tiden skulle äta en projektmiddag av finare slag. Efter en korttids relax på hotellrummet tog vi alla taxi till restauranten. Vi blev anvisade ett mysigt lagom stort bord och tilldelades menykartorna. En mycket välsmakande förrätt, laxtartar, och varmrätt, gösfilé med soltorkade tomater och potatis valdes ut. Varmrätten fick jag först veta var slut, något som förutom besvikelse utmynnade i vilsenhet i fråga om menyval och dryckesval. Men som sagt var, glädjande nog, fanns det två filéer kvar till just mig och jag slapp att vrida och vända på matsedeln med alla olika smaksensationer...
   Maten var den godaste sedan vinterns besök på Wallmans salonger i Stockholm. En trevlig belöning och avbrott i vårt kämpande.

Till efterrätt önskade jag mig en "svart kopp kaffe" och en jätteläcker glassbägare med maräng och chokladsås. Åter igen ville servitrisen göra mig besviken. Tyvärr så fanns det inte svarta koppar, men om det gick bra med vit kopp och svart kaffe så fanns det istället... *ler* Och visst, det smakade bra så också. När jag sedan fick frågan om smaken hade jag inget att anmärka på, bara en hint om min besvikelse att kaffet inte lyckts färga av sig på koppen.

Efter ett par timmars stillasittande vid bordet gick vi vidare till utestället vi besökt tidigare i veckan. Fribiljetter som kom väl till pass även om stämningen inte var lika hög. Yngre publik och framförallt färre personer i lokalen. Själv lyckades jag dock få dansa av mig lite energi även sedan de övriga i sällskapet dragit vidare. När klockan var ca 01.40 gick jag hem till min hotellsäng för att sova några timmar på maten...

Fredagen den 28 september: Uppe till frukost strax före 07.30. Precis som under onsdagsmorgonen förväntade jag mig frukost i ensamhet. Behagligt och skönt även om jag verkligen hade strävan att komma iväg tidigt till arbetslokalen. Efter att ha checkat ut var jag framme ganska precis 08.00. Fick nu tid att lägga handen på de arbetsuppgifter som kvarstod innan vi skulle göra samtida och gemensamma arbetsoperationer för hela regionen. Strax före klockan 11 gav jag klartecken till övriga om att grunden och förberedelserna var klara för överflyttning i "skarp miljö". Någon halvtimma senare kunde jag ägna mig åt rättningar och de sista försöken att finna en genogående layout för de stora spårområdena och stationerna i Stockholmsområdet. Mycket finns kvar att göra, men allt är verkligen på rätt väg i utvecklingen. Tror vi alla var stolta när vi satte oss på våra respektive tåg hem...

Hem var jag jätteglad över att ha en förstaklassbiljett i min hand. Visserligen till fel tåg, men ett utrymme där det fortfarande fanns några lediga platser att tillgå. I andraklassutrymmet kom man knappt fram en endaste millimeter om man försökte. Proppfulla gångar, nästan mer än jag förr sett. Hem kom jag i alla fall och pustade ut ordentligt i hemmet innan jag tillslut duchade för att så småningom åka till Mälarsalen för att dansa.

På vägen till Mälarsalen var jag tvungen att äta en bit mat. Satt på Mc Donalds vid Zinkensdamm och höll nästan på att somna. Kom till slut fram till det efterlängtade dansgolvet och min kära Sandra som jag inte sett på nära nog en vecka. Härliga danser och en något piggare jag mot slutet av danskvällen som blev nästan en och en halv timma lång för min del...
   Vi åkte hem till Sandra för en natt och sömn...

Lördagen den 29 september: Ingen rast och ingen ro... Tidigt uppe ännu en dag, denna gång för att bli hämtad vid Gullmarsplan och resa till danstävling i Ludvika. Tävlingen med Tess, kanske den sista, gick bra. Mest glädjande var att vi lyckades vända en domares åsikter såpass att han till slut satte oss på första ranking i finalrundan vi hade tagit oss till. En sjätteplats blev det och den första C-klasspoängen. Detta trots att vi hade tämligen olika syn på hur tävlingen skulle genomföras dansmässigt. Jag tror vi hittade rätt och fick som bevis på detta ett motstridigt beröm som sedan indirekt återtogs. Allt beroende på vems ide det var att dansa som vi gjorde... *ler*. Hur som helst, med de rådande förutsättningarna gjorde vi ett stort jobb. Ett arbete i samma riktning, (och konsentration på vår dans var för sig), hade kunnat leda hur långt som helst. Motsatsen var inte heller orealistisk att tänka sig...

Hem från Ludvika fick jag skjuts med Niklas och Anki. Väl i storstaden åkte jag tunnelbana och tvärbana hem till Sandra. Inte heller denna natt blev den längsta, men fullt njutbar i rätt miljö...

Söndagen den 30 september: Upp redan 05.45, för att vara på jobbet till 07.00 och ett övertidspass, förmiddag och natt. Tiden mellan arbetspassen nyttjade jag främst till att sova, när jag väl slet mig från jobbet. Resten av sysselsättningar har jag glömt...

Måndagen den 1 oktober: Nattens arbetspass var till belåtenhet. Efter avslutad tjänst åkte jag hem till min sovande Sandra. En mysig morgon tillsammans innan det var dags för henne att åka till jobbet. Själv sov jag ordentligt till eftermiddagen. Då hade jag ett välgörande pass hos min dansvän och kiropraktor Fredrik. Fick både välbehövlig justering av beckenbenet och halsen. Blev nog någon centimeter längre. Underbart!!! Allt detta kombinerades med massage, stretching av vissa muskler, elmassage i nedre delen av ryggen och även lite ultraljud på djupet. Alla knutar löste verkligen upp och det var underbart att gå mjuka steg därifrån.   Efter behandlingen gick jag en promenad till Odenplan. Där hittade jag till slut ett trivsamt matställe. En pizza och en "stor stark" var vad jag unnade mig. När tiden var inne åkte jag till Nackswinget för att hjälpdansa. Fick god tid att ytterligare dansa med Victoria och i alla fall lära mig hennes namn. Blev kvar ganska länge och dansade slutligen med en påhälsande tjej från Sollefteå, letandes efter en stockholmsklubb att trivas i. Rolig och trevlig att dansa med...

Kroppsvård... Fredrik förevisar min personliga kroppshållning.

Natten spenderade jag i mitt eget hem. En liten möjlighet till personlig återhämtning...

01-09-20, torsdag

Idag har jag unnat mig både det ena och det andra. Eftersom min femdagarsledighet snabbt blev fullbokad, efter tycke och smak, har jag idag passat på att åka från Stockholm till Arvika för att klippa mig. När jag kom till Arvika sökte jag efter en skicklig frisörska med yrkesvana från huvudstaden och fick relativt snabbt en föraning om vart denna tös kunde finnas. Första frisersalongen visste visserligen ingenting, men gav en vägbeskrivning vidare. Hos nästa frisersalong trodde sig den manliga frisören ha hört talas om Arvikas tillskott i friserbranschen. Kanske var hon känd från den tidningsartikel jag bara hört talas om?
   Hur som helst fick jag nu en perfekt vägbeskrivning gällande dryga kilometern, med en namngiven frisersalong på förslag. Mindes varenda del av hans talande vägbeskrivning och kunde ströva fram mot mitt mål.
   Väl innanför dörren på frisersalongen, om hörnet av en mellanvägg, stod jag plötsligt ansikte mot ansikte med henne och kunde sakligt fråga om det fanns en ledig tid för mig...

Arvikas nyförvärv, "JS", mötte mig med en förvånad min och en välkomnande kram. Hon presenterade mig för sina kollegor som sin tävlingskavaljer, men fortfarande utan att finna ord och svar på min närvaro. Klippningen följde omedelbart. Det blev en befrielse och lättnad när det gällde avyttringen av min tjocka och permanena huvudbonad, som jag fram till denna tidpunkt burit. De senaste dagarnas värme utomhus hade verkligen fått mig att längta efter "mitt korthåriga jag"... En halvtimma efter avslutad klippning bjöd sedan "JS" (Jenny) på lunch och utflykt med sin bil. Med välsmakande tunnbrödsrulle begav vi oss till hennes festman Micke och hans arbetsplats. Även där naturligt höjda ögonbryn när jag kom i Jennys sällskap. Skön avkoppling i välvårdad kyrkogårdsmiljö.

Efter lunchutflykten tog jag farväl av "JS". Jag vandrade vidare i stan på upptäcksfärd i sakta mak, följt av ett rogivande cafébesök där jag kunde ladda både kamera och dator. En mysig småstadsatmosfär, fylld av trevligt bemötande. Jag förstår att Jenny och Micke trivs...

Dagen i övrigt började med uppvaknande redan klockan 04.15, efter bara ca två timmars sömn. På detta följde dusch, frukost och packande. En dryg timma senare var jag på väg mot storstadens centrum för att åka lok till Arvika och fotografera så mycket som möjligt längs min väg. Allt i förberedande syfte för nästa veckas hemsidesproduktion, Trafikledningssidor hos min arbetsgivare Banverket Trafik.
   Ikväll, om tåget är i tid till Stockholm, ska jag åka och dansa på Nackswingets trivselkväll tillsammans med Sandra. Jag är just nu utmattad, men ser verkligen fram emot det...

Måndagen den 17 september: Denna dag präglades till etthundra procent av ett förberedelsearbete för Norrköpingsveckan. Därefter dans, både som hjälpdansare på en kurs och träning tillsammans med min tävlingsdanspartner Therese. Till helgen blir det tävling...
   Hade inte tänkt att åka till Sandra, men det passade till slut riktigt bra. Tyckte dessutom att hon behövde lite sällskap efter att ha ärvt lite snuva och snörvel av mig. Således en natt tillsammans...

Tisdagen den 18 september: Gick upp tillsammans med Sandra och åkte till jobbet för att ha en administrativ dag. Eftersom Sandra annonserat en natt hemma hos mig valde jag att korta ner arbetsdagen något och utnyttja redan inarbetad tid. Ytterligare timmar skulle ändå komma att spenderas i frågan under innevarande vecka...

Städningen gick bra och jag mötte Sandra vid stationen klockan 23.12. En natt i min smala säng gick utan anmärkning, något som tyder på att vi verkligen vant oss vid varandras närvaro, något man kanske inte skulle kunnat tro när vi först började umgås och hela tiden påverkade varandra i både det ena och andra sammanhanget...

Onsdagen den 19 september: Sandras ledighet och min långa sovmorgon gjorde att vi inte gick upp förrän vid elvatiden. Såg lite på dansvideos i samband med frukosten. Riktigt trevligt även om det var lite svårt att sitta stilla ibland. Sedan tog vi gemensamt tåget in till city. Jag arbetade en förseningsrik arbetsdag, till sent på kvällen, men hann byta minneskort till datorn och köpa en ny hårddisk ute på stan. Minneskorten lyckades jag inte installera med framgång hemma, och hårddisken hann jag knappt titta på, innan den korta natten och sömnen var ett måste. Ytterligare installeringsförsök väntas i framtiden, för jag har inte gett upp...

01-09-16, söndag

Nu är jag fysiskt slut och färdig att gå i ide. Hoppas få dunlik sömn i Sandras stora härliga säng när vi väl har kommit så långt. Sömn är nämligen vad jag behöver när jag nu på allvar har börjat ladda mentalt för de två närmaste arbetsveckorna.
   Kort och gott gäller det att vara klarsynt och idérik de två närmaste arbetsdagarna, eftersom en hel veckas intranetuppdrag, (webprogramering och webdesign), ska planeras och förberedas. Närmast med möte under hela morgondagen. På onsdag börjar jag min långledighet innan jag om måndag efterföljande vecka installerar mig på hotell i Norrköping. En uppgift som jag ser fram emot men som kan komma att ställa krav och arbetsbelastning som till slut är aningen svindlande för ögonen.

Min sömnbrist är naturlig i och med att lördagen bjöd på danstävlingar i Härnösand. Detta efter en riktigt kort och intensiv natt hos Sandra, sedan jag dansat underbara danser på Liljekonvaljeholmen till JANNEZ under fredagskvällen och ätit på MAX tillsammans med resesällskapet. Eftersom Sandra valt att ha fredagen tillsammans med Jenny var hon i djup och belåten sömn när jag ringde på mobilen utanför hennes port. Gott nog fick hon lite sovmorgon även sedan jag åkt, trots att hon ansvarade för blomsterbutikens öppnande. Därav kan ni förstå min korta nattdvala...

Tävlingen, den första C-klasstävlingen för mig, gick hyfsat och kändes bra tillsammans med Rebecka, trots att det inte syntes i resultatlistorna. Själva resandet företogs tillsammans med Kristoffer, Rebecka, Jonas och Anna efter att vi samlats vid Gullmarsplan om morgonen. Matpause i Iggesund på uppvägen och åter igen MAX på hemvägen, men i Sundsvall istället för Uppsala. Eftersom vi kom hem efter klockan 02.00 om morgonen valde jag att bli transporterad till jobbet innan jag somnade. Allt detta eftersom dagens, (söndagens), arbetsdag började redan klockan 07.00. En arbetsdag som var lugn och behaglig, men ändå kraftsugande. Så när jag nu om kvällen, efter endast en timmas middagssömn, är på väg till EBBA dansklubb och Sandra, präglas jag av en Björns längtan till vinterdvala. Känns dock som om jag ska vara nöjd när jag för en gångs skull engagerat mig lite i kyrkovalet och under kvällen röstat i vallokalen, som ett försök att eventuellt hindra svårbemästrade partier att få starkt fotfäste...

01-09-14, fredag

Måste säga att det var en imponerande syn och känsla under de tre tysta minuter som länderna i EU gemensamt deklarerat. Själv kunde jag ståendes bevittna hur alla tåg stannade där de var och stod blick stilla under de tre minuterna. Stillbild, (tekniskt överföringsfel på spårplanen), har jag sett, men en sådan självpåverkad och verklig uppslutning på spåranläggningarna är mäktig. Endast en telefon gav kortvarigt ifrång sig ljud i hela lokalen, annars bara sorgemusiken i bakgrunden från den minneshögtid regeringen höll.
   Efter de tysta minuterna, hedrande attentatsoffren i USA den 11 september, hade jag arbetsplatsträff med min närmaste chef Patrik. I nära nog en och en halv timme gick vi igen om frågor rörande trivsel, arbetsuppdrag och framtidsplaner. Mycket intressant i sin helhet. Trevligt att få göra sin röst hörd på ett avslappnat sätt. Till och med det allmänna missnöjet med löner gick att avhandla och diskutera rent allmänt. Själv hoppas jag ju att mina uppdrag slutligen ska synas även i lönekuvertet, en fråga som jag tycker arbetsgivaren redan borde ha tänkt igenom tidigare. Dock inte ett uppdrag för min närmaste chef...

Ikväll ska det bli dans till JANNEZ i Uppsala, Liljekonvaljeholmen. Därefter hem till Sandra som beslutat att festa med Jenny på egen hand ikväll. Under morgondagen ska jag till Härnösand för att tävla med Rebecka i min första C-klasstävling.

Torsdagen den 13 september: Gårdagen bjöd på en arbetsnatt som var hektisk fram till tre på morgonen. Vid tiden för utlämnande av spårarbeten, runt midnatt, var det telefonkö oavbrutet. Arbetet gick dock bra när allt väl lugnade ner sig och jag var nöjd när jag gick hem.
   På eftermiddagen trodde jag det skulle vara möte för arbetsplatsens räkning, något som jag tydligen misstagit mig på. Tog istället och sneglade på "Flightsimulator 2000" i affärerna, men utan att köpa. Frestad åkte jag hem för att förbereda en natt hos Sandra. Åkte snart åter till stan och föll för frestelsen att köpa flygsimulatorn i Proffsupplaga. Orsaken till beslutet var för någon vecka sedan oanat, men då både Concordes livstid kan vara räknad och New Yorks horisontsiluett nu är förändrad kändes det som ett historiskt bevarande för egen del. Dessutom ett program som fortfarande inte helt växt ifrån min dators något gamla och begränsade kapacitet. Till och med att den gör sig bra på den bärbara datorn vid test...

Kvällen och natten med Sandra blev till belåtenhet. Redan innanför ytterdörren kändes det att vi varit ifrån varandra riktigt länge, ända sedan veckans början. Emedan jag installerade och provade flygsimulatorn koncentrerade sig Sandra på kvällens filmutbud på TV. Även jag blev lite fängslad av den biografiska historien om TINA TURNERs liv. Snuvig och lite förkyld la jag mig att sova bredvid Sandra när TV:n stängts av...

01-09-12, onsdag

Under hela nattens arbetspass hade jag CNN-utsändningarna vid min sida. Även svenska nyhetssändningar bröt av under natten. Fler och fler bilder inkom från amatörfilmare där det framgick hur trafikflygplanen under gårdagen flög in i New Yorks skyskrapor, World Trade Center. Även den första träffen hade filmats från gatan. Mitt under pågående arbetsdokumentering hördes ljudet av det lågt flygande och snabbt kommande planet. Dess mororvarv fick amatörfilmaren att till slut rikta kameran åt rätt håll för den unika dokumentationen.

Kanske var det under gårdagen rätt dag för mig att drabbas av min första "påkörningsolycka". Avtrubbad av tragegin i USA tänkte jag bara kort och gott något i stil med "Ytterligare en död", när jag ca 22.07 tog emot larmet från föraren. Tog hjälp av min kollega för att larma larmcentralen, samtidigt som jag stoppade tågtrafiken osv... Lite högre puls än normalt och lite okoncentration kände jag i samband med detta, men det var nog mest beroende på att jag inte längre hann detaljstyra mina tågmöten mellan Eskilstuna och Kolbäck. Vissa förseningar som följd, men det kändes angeläget att ytterligare försöka vägleda räddningskåren som hade svårt att finna den påkörda personen och tillhörande olyckståg.

Under dagen i övrigt var jag mest aktiv direkt efter hemkomst. Hemvägen företogs via Upplandsväsby sedan jag inte hunnit bli pigg nog för att hinna av tåget i Rotebro, innan det fortsatte vidare norrut över fälten. Lite fortsatt nyhetsbevakning men annars sömn till kvällen och nästa nattpass...

01-09-11, tisdag
Skakande nyheter från USA...

En bild av systerbyggnaden till de förstörda skyskraporna World Trade Center, New York, fotograferat i Stockholms gryning den 6 september 2001.

Något medtagen och skakad måste jag erkänna att jag är. Eftermiddagens TV-sändningar har präglats av oavbruten nyhetsinformation från USA, där World Trade Center, (två minst 110 våningars skyskrapor byggda 1972), har jämnats med marken efter två trafikflygsattaker möjliggjorda efter flera olika och samtida kapningsaktioner. Även försvarshögkvarteret, Pentagon, i Washington har satts ibrand av ett störtat trafikflygplan. Dessutom saknas i nuläget ytterligare ett par plan från Amerikanska bolag. De fyra plan som under dagen startat från Arlanda med destination USA uppges vara återvändande och beviljade landningstillstånd i andra länder. En terrorattak som skakar när man vet att mer än 50.000 människor jobbar i de utsatta byggnaderna. Att folk hoppat ut undan eldsflammorna från åttionde våningen och liknande må vara förståerligt, men knappast något jag riktigt kan eller vill föreställa mig. I sådanan här lägen förstår man än mer hur mycket nära och kära betyder och hur lätt man kan vara på fel plats vid fel tillfälle... Saknar Sandra i min närhet just nu...

Dagen i övrigt har inte nyttjats till speciellt mycket mer än sömn och nyhetsbevakning. Nu är jag på väg till jobbet för ett nattpass, det första av två i följd...

01-09-10, måndag
Bland annat höstens Dansmara, Ö-vik...

Är inte femton timmars sömn nog? Tydligen inte efter denna dansmara i Örnsköldsvik. Sandra och jag gick till sängs redan vid 14-tiden, så snart vi kommit hem från dansresan under söndagen, och sov sedan konstant till morgonen, med undantag för en timmes matpause. Men hur som helst känns underbart kort...
   Idag har jag och min nya "Outlookmedarbetare" suttit och gått igenom våra arbetsuppgifter. Ikväll ska jag hjälpdansa och sedan rusa till en lockande säng någonstans...

Torsdagen den 6 september: Efter arbetsdag och möte gick jag ut på stan för att hitta någon present åt Sandra. Ville under helgen kunna fira att vi varit tillsammans en månad. Med tanke på att mina Ö-viksresor i någon mån brukar förknippas med gosedjur, fastnade jag för ett par gulliga björnar. Sandras björn bar en moderiktig huvudbonad och min egen en svart rallarhatt. Begav mig sedan hemåt för att packa. Men sömnen var mer lockande och packningen utfördes inte förrän om natten.

Fredagen den 7 september: Efter att både ha packat väskor och lagat byxor under nattens mörkaste timmar sov jag vidare en stund om morgonen. Gick upp vid åttatiden för att ta pendeltåget till Ulriksdal och där möta Sandra. Gemensamt gick vi sedan längs vägen till Järva Krog.

En bild av Sandra och våra mysiga nallar.

Vid tiotiden kom dansbussen. Då hade vi försett oss med en god frukostgrund. Bäst smakade en underbar rostbiffsmacka med knaperstekt lök. Under vägen mot Örnsköldsvik plockade vi upp dansfolk både i Uppsala-, Gävle- och Hudiksvallstrakten. En riktigt roande resa. Inte blev det sedan sämre av att checka in i ett mysigt dubbelrum.
   Efter en dusch och lite tid för oss själva var det dags att åter ta bussen i besittning. Gemensam lunch på "Parken" där senare dansen gick av stapeln. God pasta med sås gav en bra grund för danskvällen. Sandra och jag antog den väl utprovade mötesteorin, att varje hel timma mötas för gemensamma danser. Således unnade vi varandra god uppmärksamhet med jämna mellanrum och under ganska många danser i följd, samtidigt som vi fick möjligheten att dansa med både okända och kända vänner.

Lördagen den 8 september: Dansen höll på tills klockan var drygt tre på morgonen. Då hade BOOGART, PERIKLES och ZLIPS gjort en storartad insats för alla danssugna. Jag var trött och hade till en början svårt att svälja vår nattmacka, hur gott den än smakade. På bussen till hotellet hade jag dock lärt mig att både tugga, svälja och njuta både smörgås och dryck...
   Sandra och jag duschade och invaggade varandra i en underbar hotellnatt...

Vid 10.30-tiden gick vi upp. Sandra var steget före mig, men även jag blev pigg när jag väl tog mig för att lyfta ögonlocken. En underbart välsmakande hotellfrukost väntade på oss före klockan 12.00. I en matsal som visserligen bjöd riktigt motbjudande motljus, (för svag innerbelysning och för stark sol ute), fick smaklökarna precis vad som önskades. Nybakat bröd där smöret smälte gjorde allt perfekt. Yoghurten kanske en aning syrlig eftersom jag faktiskt klagade öppet inför min lyssnande Sandra. Men annars allting gott...
   Åter igen på hotellrummet somnade Sandra. Jag kopplade upp mig för lokalsamtalstaxa på internet och surfade runt för sju kronor. Under den tiden hann jag skicka ett e-mail till en vän som jag haft kontakten med sedan 1997, men aldrig lyckats träffa live. Kanske skulle det ske denna kväll???
   Vid ettiden hade jag väckt Sandra, lagom för att hinna checka ut och sitta i bussen innan avgång. Vi blev nu skjutsade till Folketshus. Där hade vi en fristad under timmarna fram till middagen och dansen. Sandra och jag tågade dock raskt till Paradisbadet för att bland annat sluta upp till Jenny, Mattias och Mattias. Härlig relax i vanlig ordning, ångbastu, lite bubbelpol och ett åk i vatten rutschkanan med tiden 17,57 sekunder. Ett ganska bra åk med andra ord. Strax efter 16 såg vi till att ha duschat färdigt, ombytta för efterföljande aktiviteter...

Rakningen hann jag med i folketshus, innan bussen vid 17-tiden förde oss till "Parken" och middagen där. Fiskrätten som Sandra och jag valt smakade utsökt gott. Ångrade inte valet för en enda sekund. Middagen avslutades lagom till dansens början klockan 19.00. Därefter dans fram till klockan 03.00, med avbrott för ytterligare intag av föda osv... En portion av samma goda pasta som dagen innan delade jag med Sandra.

Så fortskred dansandet och klockan blev 22.30. På avtalad tid fick jag så äntligen förmånen att träffa min e-mailvän Tessan. Det kändes verkligen som om vi kände varandra väl redan. I och för sig inte så konstigt i och med att hon under en tid var tillsammans med min egen syssling, och jag varit trogen läsare av hennes nätdagbok sedan min egen upprättades. Nog om detta, två mysiga danser som borde varit fler. Men dansgolven är stora och tiden trots allt begränsad. En bugg eller fika får bli vid senare tillfälle...

Söndagen den 9 september: Mitt dansengagemang varierade i styrka under kvällen och natten. Efter att ha suttit ner och fikat tillsammans med Sandra fick jag till slut ny styrka och lyckades under den sista timmen dansa en sista dans med många av mina vänner från olika delar av landet, inte minst norrland. När sista dansen kom var jag åter igen i Sandras famn och det blev en god avslutning på dansmaran tillsammans med henne.
   När de sista tonerna strömmat ut ur högtalarna blev vi serverade nattmackor och dricka. Sandra och jag ställde oss sedan i duschkön och blev klara i lagom tid innan bussen avgick. Tidigare avgång än någonsin. 04.35 att jämföra med den annonserade avgången klockan 05.00.

Under bussresans gång sov Sandra i min famn. Kuddarna och filten gjorde gott för den mysiga trivseln. I Gävle gjorde vi en timmes frukostuppehåll. Väl tilltagen tid, men ändå lite stressigt. Hemresan i övrigt präglades av det oavbrutna regnandet. Väl i Stockholmsområdet var det endast ett stilla regn som föll. Sandra och jag tog tunnelbanan från Högdalen hem till Sandras lägenhet där dusch och sömn lockade.

01-09-06, torsdag

Det drar ihop sig och spänningen ökar av olika orsaker. Dels nalkas semester som jag verkligen ser fram emot imorgon, dansresan till Örnsköldsvik, och sedan har grunden till en intresseföreningen, "Hjärnvägens Hjältar", befästs och haft ett första öppet möte och samling för att ställa samman dagens arbetssituation för trafikinformatörer och trafikledare i Stockholmsområdet. Ett missnöjesområde, där de fackliga organisationerna enligt mötets mening endast lyckats ta "myrsteg", är den nu rådande lönesituationen i jämförelse med både ökad trafik- och arbetsbelastning. Löneeftersläpningen, med tillbakablick i backspegeln de senaste ca tjugo åren, är inte bara påtaglig utan betydelsefull med tanke på säkerhetsansvaret. Det är inte en röst som gör sig hörd när ögonbrynen är höjda och 34 personers blickar är focuserade vid samma mål och tanke. Intresseföreningen lägger nu grunden för arbetsgivarens önskemål om samtalspartner, språkrör för alla missnöjesyttringar. Det måste nog också beaktas att alla inte kunde närvara på dagens möte pga ordinarie tjänstgöringspass.

Måndagen den 3 september: Kompledigheten som jag fått var mycket välgörande. Jag sov en stor del av dygnet för att samla krafter. Egentligen var det inte förrän sent om kvällen jag aktiverade mig och samlade ihop all tvätt. Fyra fulla tvättmaskiner fick göra nytta för sig. Till och med torktumlaren sattes i arbete, något som jag normalt, (hittills nästan alltid), undviker. Hängde tvätten på natten och var vid uppvaknandet på tisdagsmorgonen helt färdig med uppgiften.

Tisdagen den 4 september: En god sovmorgon då jag uträttade lite nyttogöromål i hemmet. Dessutom hann jag bränna bilder på CD.
   Arbetsdagen blev ganska behaglig. Minns egentligen inte mycket av detaljer ifrån den, så här ett par dagar efteråt. Åkte hem till min egen lya om kvällen. Natten kom fort...

Onsdagen den 5 september Åkte till jobbet för att ha redaktörsdag. Hann med ganska mycket och fick en bra samarbetsstart tillsammans med min nya redaktörskollega Eva. Vi sammanställde och publicerade materialet vi insamlat under fredagen som passerat, dvs gällande texter och bilder beskrivande våra nya medarbetare. Fick lite tidspress mot slutet av dagen men hann med det vi skulle och lite till. Tränade tillsammans med Tessan om kvällen under ledning av Jocke Larsson, innan jag åkte hem till Sandra för en kort och mysig natt.

01-09-02, söndag

En underbart intensiv men sömnfattig period närmar sig nu sitt slut. När denna korta arbetsförmiddag är över kommer jag att ha mer än ett dygn ledigt då turfördelaren tyckte sig ha för mycket folk här. Kompledighet som kommer till sin rätt, i och med att jag varit uppe tidigt en hel vecka i sträck...

Torsdagen den 30 augusti: En tidig arbetsdag hade jag bytt till mig sedan jag fått ett bra erbjudande. Väl på jobbet antog jag att även jobba över till klockan 18.30. Detta inkluderade ett par timmars rast, (tid till förfogande och vilotid), mitt på dagen. Tog då tillfället i akt att hälsa på Sandra som hastigast. Ytterligare hann jag inköpa CD-skivor anpassade som lagringsmedia, bännbara flera gånger, och slutligen sova ca 2*45 minuter. Helt underbart och välbehövligt för ett så långt arbetspass.

På kvällen mötte jag Sandra vid Slussen. Därifrån åkte vi ut till dansklubben för att vara med på den "Sociala danskvällen". Vi dansade, fikade och tog slutligen ett bastubad innan vi var helt nöjda. Läggdags hade det nog varit länge vid det laget...

Fredagen den 31 augusti: En ny tidig morgon då jag tvingades lämna Sandra redan vid sextiden. Vi har ju inte haft många sovmorgnar tillsammans ännu, men det är ju något att drömma om i alla fall... *ler*
   Den ordinarie arbetsdagen var helt klart till belåtenhet. Sömnen under min rast likaså. Direkt efter ordinarie tågklarerarturer hade jag ett intressant redaktörsuppdrag tillsammans med min nya kollega. Ewa och jag skulle presentera vårt interna informationsnät, "Knuten" och samtidigt intervjua de sex nya medarbetarna som var på introduktionsdag. Själv stod jag för fotograferingen. Redan efter några sekunder i detta yrkesrollsutövande kände jag mig väl till mods och stormtrivdes. Korten blev bra i och med att de porträtterade också fick chans att tycka till. Spännande och riktigt roligt samarbete. Tillsammans med de nya medarbetarna bjöds jag med även på introduktionslunchen. En mycket smaklig måltid.

Jonas hade om kvällen bjudit in oss, (Jenny, Sandra och mig mfl.), på födelsedagsfika före Mälarsalens danskvälle. Detta föranledde mig att försöka uppfylla födelsedagsbarnets önskningar. Gick således ut på stan för att finna hans BMW med AC-anläggning. Hittade den och begav mig triumferande hemåt. En riktig fröjd för ögonen när jag tog med mig den till stranden hemma för fotografering. Inte annat än avundsjuk blir man... En sådan bil vill jag också ha...
   Det var inte utan stor tidsoptimism jag startade ett bildkollageprojekt. Detta fick jag dock avbryta för att tjejerna inte skulle behöva vänta orimligt länge på mig vid Liljeholmens T-banestation. Men tiden fortsatte att arbeta mot mig. Trots en cykeltur till stationen med både magkramp och mjölksyra missade jag tåget inne på plattformen. Då tackar man för att det ändå är kvartstrafik... Fick chans att lugna ner mig och parkera cykeln lite bättre...

Jonas fick sin BMW och verkade nöjd och road. God prinsesstårta bjöds och jag blev ännu nöjdare. Danskvällen sedan blev också bra även om jag inte hann dansa något med "JS" innan hennes flytt till Värmland. Feberfrossa satte stopp för hennes sista riktiga kväll med "nollåttorna". En huvudvärkstablett fick bli mitt bidrag denna gång...
   Under kvällens gång drabbades jag då och då av energibrist. Inte bara sömnbrist utan en skrikande tom mage och låg nivå av blodsocker påbjöd akut energipåfyllnad. Efter två juice satt jag slutligen med en stor bulle och wienerbröd mot slutet av kvällen. Efter det var det inte konstigt att inspirationen visade sig i en genomblöt skjorta och fullt dansös. DATE spelade bra...

Lördagen den 1 september: Några betydelsefulla födelsedagskramar hann jag ge till Maria innan Sandra och jag åkte hem till oss. En kort nattvila innan jag vid 05.45-tiden gick upp för en arbetsdag, den jag bytt till mig för förra söndagens ledighet.

Arbetsdagen var mycket intressant. Alla arbetsuppgifter kom i ett jämt flöde. Flera lite svårlösta uppgifter pga Ångtågsfärder norr om Mälaren, (Stockholm-Västerås-Sala m.m.). Kofösande lokförare norr om Myrbacken, (Knivsta), och lite annat smått och gott förgyllde arbetsdagen i övrigt.

Kvällen bjöd på spännande underhållning. Efter en kort hemvisit mötte Sandra mig på pendeltåget mot Södertälje. Där såg vi en teaterföreställning jag länge varit lockad av. Inte för att jag kännt till pjäsens titel speciellt länge, men en av aktriserna har varit en av mina favoritdagboksförfattare på nätet. Således en person som var intressant att se IRL, (in real life).
   Sandra var lika trött som jag. Därför sov hon sött, lutad mot mig, både på dit- och hemvägen.

Pjäsen "BONA FIDE", en mycket välspelad föreställning framförs av fem skådespelare, (två munkar, en kardinal och två underhållningsartister- tillika kvinnliga spioner). I den sydfranska byn Rennes Le Chateau har munkarna sin boning under 1940-talets andra världskrig. Innanför de skyddande murarna pågår ett riktigt rävspel för att antingen vinna lärans rikedom, livets kärlek eller personlig makt. I fokus finns hela tiden två heliga ting, "Arken" och den sk. "Gralen". Dessa ting är svaret på eftersökt förståelse för funnen pergamentskrift, där pjäsen beskriver en tolkning av såväl ära som makt och härlighet...
   Skådespelet varvas med en rad fyndiga sångnummer kombinerade med kända tongångar och passande korreografi. Man vill i sammanhanget inte missa en sekund av händelserna på scen och fascineras av de effektiva greppen i scenframträdandet när spotlighten under några händelserika minuter stegvis förflyttar sig mellan aktörerna och skapar en samtida syn på tillvaron utifrån de olika rollfigurernas betraktelser. Då och då ges ytterligare effektiv näring åt innehållet när en berättarröst ger publiken extra tankar och fakta, samtidigt som pjäsen frysts... En magisk blandning av scenknep som hela tiden fängslar och gör tillvaron levande.
   En amatörteaterpjäs med stämning, väl värd att se om den åter igen sätts upp...