"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, mars 2003

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

03-03-31, måndag

Det har verkligen varit en underbar helg, men idag har jag irriterats mycket över små förkylningssymptom, främst halsbränna. Den har gjort mig aningen slö, visserligen också en väntad effekt av helgens nattarbete. Men nu när natten närmar sig kan jag erkänna att krafterna är på väg tillbaka. Det är så mycket jag skulle vilja göra, men det får vänta till dess grannarna inte störs... Diskandet är i alla fall avklarat...

Fredagen den 28 mars: Det var först om eftermiddagen som arbetet fick plats i min tillvaro. Därför blev kvällen aningen hektisk, när jag skulle låna bilen för att sedan göra mig iordning för dans på Yesterday. Det blev en trevlig och rikgtigt harmonisk och avkopplande danskväll. Kom en timma sent, men hade till och med ro att sitta stilla och prata under hela pausen. Ovanligt för att vara en dansrastlös person som mig ute i dansvimlet. Minglandet fortsatte till och med efter danskvällens slut och parkeringens strålkastare var släckta när jag väl tog mig ifrån danspalatset...

Lördagen den 29 mars: Vid lunchtid lämnades bilen tillbaka. Träffade sedan Sarah vid centralen för att åka iväg på helgens höjdpunktsprogram, en kurs i Lindy-hop på Kulturama. Två och en halv timma riktigt lärorik kurs med underbara kursdeltagare. Var riktigt glad över att Sarah rekommenderat mig kursen och velat ha mig med som kavaljerssällskap.

Efter kursen åkte vi in till centrum och avnjöt goda smörgåsar i lugn och ro på ett café. Själv avnjöt jag skagenröra i min "ubåtsmacka". När kvällen var kommen fortsatte jag till jobbet för en dusch och förberedande sömn innan nattens arbetspass.

Söndagen den 30 mars: Nattens övergång till sommartid gav vissa fördelar. Arbetsnatten, som redan var lugn och perfekt, gav en timma mindre arbetstid än normalt. Men även om jag fortfarande var pigg, var det skönt att direkt lägga sig i vilrummet för några timmars sömn. Hemfärd skulle varit oekonomiskt rent sömnmässigt eftersom jag för andra dagen irad skulle få njuta danskurs på Kulturama. Mötte upp Sarah på vid avstämd mötesplats och åkte ut till Hammarby sjöstad. Vi var ute i så pass god tid att vi hann uppsöka en njutbar plats i solen innan kursens början.

Lindy-danskursen blev fortsatt givande. Ett skarpt dansgäng som gav mycket goda utvecklingsmöjligheter. Största utvecklingsboven var nog istället mina egna strävanden att göra rätt. Blev ibland smått paralyserad när kroppen inte gjorde vad tankarna ville. Å andra sidan en härlig känsla att vara nybörjare, smått stressad när kursledarna, (tillfälligt två), studerade resultatet. Hoppas jag får chans att befästa mina kunskaper, så att jag står stadigare på benen även under betraktande utifrån...

Efter danskursen åkte jag och Sarah in till centrum. Där avnjöts en dryg timmas härlig matro, med en smakrik TACO-maträtt och lättöl. Efter Sarahs hemfärd gick jag vidare till jobbet för att åter igen vila och ladda upp inför min andra arbetsnatt för helgen, med VIP-tågfärder, arbeten och annat spännande... Resandetåg med två lok och sjutton vagnar är inte lätt att varken trafikleda eller köra, när inte ens de längsta plattformarna räcker till. Men det nära sammarbetet och den till slut goda framförhållningen ökade i alla fall chanserna för ett trafiktekniskt gott slutresultat och gav mig nya värdefulla trafikledningserfarenheter...

03-03-27, torsdag

De senaste dagarna har varit fyllda med promenader. Vädret har verkligen lockat till vandringslust med härligt värmande vårsol, trots viss kyla i skuggan. Gårdagen bjöd till exempel på två promenader från jobbet i centrala Stockholm till Karlberg, med nästan identiskt vägval båda gångerna. Efter den första promenaden hade jag kommit på att saker kvarlämnats på jobbet varför återfärd med pendeltåget hade gjorts...

Denna kväll avslutades med en avkopplande promenad under en underbart klar vårnattsstjärnhimmel med en sval temperatur, lite på gränsen till det kylslagna... Hade ett oerhört behov av att varva ner. Efter en slitsam arbetsdag med spårledningsfel och stora förseningar mellan Sala och Isätra, (en god bulle som tog fyra timmar att hinna äta upp), räckte det inte med att jag stannat kvar efter arbetspassets slut och njutit av att bara sitta i trafikledningsmiljön utan att behöva varken koncentrera mig eller fatta vidare beslut. Nej, trots att jag haft en relativt lugn avslutning på passet, (där jag mest rapporterade förseningsorsaker), behövde jag skaka av mig lite energi- och adrenalinöverflöd. Därtill hade jag vid avstigandet i Rotebro både en längtan tillbaka till mina barndoms- och ungdomskvarter och en växande längtan att minnas gamla goda tider. Medaljens baksida var möjligtvis den växande känslan av ensamhet, som till slut blev lite väl stark. Hade velat dela promenadtiden med någon, helt klart...

Förmiddagen varvades med diverse hushållsuppgifter och vila. Riktigt effektiv var jag glädjande nog vid lunchtid, då jag lagade iordning ett flertal matlådor med korvstroganoff. Ingredienserna riskerade att bli dåliga om jag inte lyckats ta mig i kragen och nyttjat matlagningslusten som då infunnit sig med all tydlighet...

03-03-26, onsdag

Dansträningen var mycket givande. Totalkaos i huvudet under en halvtimma, men sedan en härligt insmygande ny danskänsla. Känns hela tiden som om vi gör betydande framsteg tillsammans.

Dagen i övrigt har varit lugn. Inledningsvis var jag till förfogande och delvis stationerad i soffan. Mot lunch- och middagstid gick jag in i verksamheten med både inspiration och goda krafter. När det var dags för överlämning överraskades jag lite över hur mycket automatik jag hade plockat bort och hur många av tågvägarna jag måste ha lagt själv. Å andra sidan är det fullt naturligt när man arbetar med Eskilstuna och dess omnejd. Avsaknaden av strategiska växlar gör framförhållningen extremt viktig för att inte låsa in sig i tidsödande manövrar och riskera en lite "omöjlig" trafiksituation med extrem spårbrist. Men utmaningen gör det naturligtvis lite extra intressant och roligt. Beviset är som sagt var den koncentration som gjort automatiken tillfälligt "överflödig". I teorin i alla fall...

Tisdagen den 25 mars: Efter jobbet åkte jag hem för att vila lite innan nästa trafikledningsinsats skulle genomföras. Denna gång i skala 1:87 ute på modelljärnvägsklubben. Trafikledningen gick utan missöden, mycket beroende på att trafikintensiteten var långt under den spårkapacitet som fanns tillgänglig. Detta trots att infrastrukturen även här bjuder på invecklade och spännande trafikmönster, där man ständigt riskerar att sakna växlar när framförhållningen brister. Ett stort beröm till den verklighetstrogna rallarkonsten och dess uttänkta "brister" och "trånga sektioner".

Jag sov verkligen gott när jag kom hem och dök ner i sängen efter lite kvällsvard...

03-03-24, måndag

Det kändes inledningsvis tungt att börja arbetsdagen vid den tidpunkt då jag normalt sett är som tröttast, dvs vid 14-tiden. Morgonen hade nyttjats till lite allt möjligt, inte minst sömn, men det gjorde mig som sagt var inte nämnvärt mycket piggare.
   Arbetsdagen blev bättre ju längre tiden led, bortsett ifrån att ryggen kändes trött, något den varit de senaste två dygnen. Får se till att vårda den ännu ömmare och träna upp magmusklerna ytterligare. Kanske kan jag dra nytta av, (få lite draghjälp av), att en träningsvillig och ny norrlandsvän just flyttat till storstaden. Faktum är att gårdagskvällen bjöd det första live-samtalet över telefon. Annars har det bara varit via e-mail och kontaktnät knutet via kompisar och fd flickvän.

Utöver trevliga telefonsamtal bjöd även gårdagens söndagskväll på ett trevligt hembesök. Ann-Sofie hade vägarna förbi och kom över på en kortare fikastund, bara tio minuter efter min hemkomst från ett lyckat och avkopplande dansträningspass i Katrineholm.

Dags att åka hem, betala räkningar, sova och i det närmaste vända i dörren...

03-03-23, söndag

Så här inledningsvis har söndagsmorgonen gått lite vingligt fram. Hade jag haft alkohol inblandat i bilden hade jag skylt på den, men nu har jag inte mycket att skylla på. Sömnbrist brukar inte bereda några problem heller, så jag vet inte vad jag ska skylla två inbackningsförsök hos mina föräldrar på, (med tillhörande motorstopp)? Hur som helst åker jag nu iväg med X2000 till Katrineholm för att både få grepp om dans och balans tillsammans med Therése.

Torsdagen den 20 mars: Nog blev trivselkvällen njutningsbar. Svårt bara att hinna dansa av sig all energi på två timmar. Hur många underbara personer som helst hade samlats inom klubblokalens väggar. Många nya klubbansikten (som jag visserligen lärt känna tidigare) fanns på plats i och med den nya kursomgångsstarten. Må hoppas att de ska trivas, även fortsättningsvis...

Fredagen den 21 mars: Fredagen kom att bli härlig och trevlig på många sätt. Startade tidigt med en mycket förnöjsam arbetsdag. Inte nog med att tågen inrättade sig i en önskvärd ordning, nej det fanns också tid för en extra god stämning oss kollegor emellan. Dagar man så väl behöver och som ger perfekt laddade batterier inför mer ansträngda lägen.

Direkt efter arbetsdagens slut var det dags för bankärenden, följt av ett spännande möte med min fd flickvän Ida, (ca 4,5 år tillbaka i tiden) och hennes vän Annika. Deras Stockholmsbesök var inte speciellt långvarigt, men vi hann med en långpromenad, ett snabbt studiebesök på jobbet och sedan en trevlig fikastund. Det var länge sedan jag var på så gott humör rakt igenom, nästan oundvikligt i så gott sällskap. Stämningen under studiebesöket var också fortsatt härligt smittsam. Jag kan garantera att inspirationen hade räckt för ytterligare ett arbetspass, (om det inte varit oartigt mot mina gäster).

Nästa lite svårare projekt för dagen var att slita mig från hemmets rofyllda miljö. Tröttheten kom smygande trots att jag sedan länge längtat efter en danskväll på Mälarsalen. En timma sen blev jag, något som inte gjorde så mycket trots allt. Det skulle visa sig att min danslängtan varit något överskattad. Misströstade över att dansen var i Mässhallen och att stämningsljuset gjorde det svårt att finna rätt personer. Alla kända och efterlängtade personligheter var som uppslukade inledningsvis. Vissa kom jag att leta efter hela kvällen, andra kom jag att finna till dubbel glädje. Att få dansa med Sandra igen var som en dröm. Lika så att för första gången på mycket länge hinna dansa med Maria. Måste ha varit mer än ett halvår sedan sist...
   När sista dansen kom hade förväntningarna hunnit anpassa sig till både miljö och stämning. Att sista dansen inte blev fullt utnyttjad gjorde ingenting. Istället vann jag en ny bekantskap och ett trevligt samtal. När vi sedan "utvilade" masade oss ut på dansgolvet var det till en spännande dansupplevelse som jag gärna möter igen, alltmer samdansade för var sekund. Det är kanske inte så konstigt att jag efteråt misströstar över att danskvällen redan var slut. Jag känner alltför väl riskerna med outforskade personligheter och fascination, i förhållande till danskvällarnas längd. Säkert skulle jag kunna leta ihjäl mig följande danskvällar, (utan garantier att finna), och säkert skulle jag kunna misströsta över att inte hinna bjuda upp, och säkert skulle jag... Nej, listan på obra tankar skulle kunna bli alltför lång av erfarenheter. Låt mig istället tänka positivt, på alla möten som blivit långvarig vänskap, på möten som utvecklats till kärlek, på möten som stannat vid energigivande och outplånad spänning... Må hoppet stanna i mina tankar... Kanske kan tillåta mig hopp om ett längre mötestillfälle...

Lördagen den 22 mars: När jag väl hade vaknat till liv utrönade jag med spänning resultatet av den ögonsalva jag under natten inköpt och nu provat. Hade fått rekommendationer om en receptfri salva av en kollega, för att om möjligt motverka den senaste tidens irritations- och trötthetstendenser. Kände mig hur som helst bra, oavsett hur jag kommit till just det resultatet.
   Städade under dagen och insåg att det inte räckte med digra riskanalyser om jag samtidigt undlät att följa tänkta rekommendationer fullt ut. Ända sedan jag inköpte en favoritmyslampa, (ett litet blålysande spöke), har jag insett faran i att ha fotopärmar ståendes precis bredvid. Men trots detta har jag inte tagit mina egna varningsord på allvar, utan ständigt envisats med att vara noggrann vid varje förflyttning av fotopärmarna. Men ett misstag och obetänksamt frånsteg räckte för att få uppleva plötslig och materialistisk saknad. Bara några enstaka sekunder efter undanstädandet av en fotopärm var kraschen ett ljudligt faktum. Kvar fanns bara porslinsskärvor och efterklok bitterhet.

I affären fanns ej längre motsvarande lampa. Inköpte istället ett efterlängtat våffeljärn och bjöd Jenny över till vår traditionella musikafton. I nära nog sex timmar arbetade vi flitigt med låtlyssnande och låtval inför trivselkvällen den 3 april. Som vanligt ganska likartade åsikter, även om vi stundom sågade varandra med en extremt rå hjärtlighet, som skulle få många att lyfta på ögonbrynen. Håller med Jenny om att vi verkligen är som goda syskon för varandra...

Skjutsade hem Jenny i nattens timmar och återvände hem till en efterlängtad säng som just rensats från ett stort hav av både bra och dåliga skivor...

03-03-20, torsdag

Arbetsdagen har varit riktigt intressant. Tempot och arbetsbelastningen har hela tiden varierat högst påtagligt. Jag har hanterat växelfel, tillfälliga fordonshaverier och stoppat alltifrån godståg med öppna dörrar till ensamt lok på villovägar under kontrollerade former. Det mesta har hänt när det varit dags för överlämningar. Valde själv att stanna kvar något över arbetstiden för att reda ut den svåraste tågföringsknuten. Hade inte riktigt tid att berätta allt och att därigenom riskera tidsförluster, viktiga samtal och missa den enligt mig mest fördelaktiga trafiklösningen för stunden. Hur som helst var jag nöjd när jag lämnade jobbet. En dag som verkligen visade vad yrket kan bjuda...

Nu dags för avkopplande dans på dansklubben. En trivselkväll jag sett fram emot...

Onsdagen den 19 mars: Lämnade mina operativa tågföringsplatser till förfogande, (avsett för övande elev och handledare), och var under arbetsdagen behjälplig där det behövdes. Med andra ord en behaglig tillvaro och lite extra tid i soffan dessutom.
   Om kvällen bjöds underbar tävlingsträning tillsammans med Viktoria. Vår förstklassiga instruktör Christofer gav precis vad jag behövde för att veta vad jag har att arbeta på i min dansutveckling. Få kan med så "enkla" medel visa och gestalta tankarna. Jag som annars är så frågvis behöver bara komplettera med enstaka frågor för att få helhetsbilden och detaljrikedomen klar för mig. En underbar förebild, något som jag inte direkt tänkte för nio år sedan då han började träna med min allra första och superduktiga danspartner. Då tyckte jag nog att hon "bytte ner sig", något som jag bara några månader senare åt upp vartenda ord av...

03-03-18, tisdag

Nog är jag trött, men det vägs upp många gånger om med det faktum att det är underbart att arbeta morgonpass och som idag sluta redan vid 13-tiden. Eftersom hela Europa gått samman i en strejkaktion för att protestera mot privatiseringens säkethetsrisker, vågade jag inte lita på att det första pendeltåget skulle gå. Gick därför upp en halvtimma tidigare för att ta nattbussen till jobbet. Riktigt mysigt det med, speciellt som jag lyckades vandra i lugn och ro utan att bussen hann avgå. Den förlorade sömntiden tog jag sedan igen i soffan på jobbet, innan det var dags att börja tjänstgöringspasset. Då visade det sig att trafikstörningarna inte var så stora som jag befarat...

Just nu latar jag mig på mitt favoritcafé med en kopp kaffe och en härlig solskensbulle. Firar våren utanför på detta sätt, även om jag borde hålla extremt hårt i mina fickpengar... Hur lång dagens promenad blir vet jag inte. Börjar dock få problem med mina byxor efter den senaste tidens ekonomiska sparprogram och digra dansande. De vill inte sitta som de ska utan skärp, något som faktiskt irriterade mig i söndags.

Gårdagen bjöd på en hel del ljuspunkter i tillvaron. Hittade den sista lilla skivbacken som varit försvunnen och djupt saknad av mig. Det närmar sig verkligen vårens trivselkvällshöjdpunkt, när Jenny och jag ska stå för musikutbudet på dansklubben. Har ju letat flitigt i skivbutikerna efter egna dansbara favoriter sedan sist... Dansträningen med Viktoria var också underbart avkopplande, givande och härligt utmattande. Efter att ha varit lite sömndrucken om eftermiddagen, var det den perfekta avslutningen på måndagens semesterdag...

03-03-17, måndag

Det är riktigt skönt att njuta av en semesterdag. Vårväder utanför, något som dock distraherar mig. Hade tänkt att laga matlådor idag, en sysselsättning som inte är helt uträknad ännu, men som redan borde ha tagit fart.
   Gårdagsdansen på Skultuna var bra. BOOGART verkade vara i toppform, något som inte var helt lätt att utnyttja i ett killöverskott som jag för en gångs skull märkte av tydligt. Fick visserligen dansa med alla jag ville, men inte till den grad som jag egentligen önskade. Men stämningen var god, jag ganska lättroad och till freds med att åka ensam i bilen, flitigt lyssnandes på musik. I höjd med Grillby gjordes ett skarpt väghållningsprov för att undvika ett rådjur på motorvägen. Rådjuret hoppade målinriktat över vägbanan och utgjorde snart ingen fara. Men jag hade omedelbart beslutat att inleda en fullbromsning, på gränsen till det absolut maximala, för att säkerställa handlingsfrihet och säkert framförande om undanmanöver skulle bli aktuell. Bilen visade tendenser till att vilja släppa väggreppet baktill och svängde under inbromsningsförloppet ut något ett par tre gånger. Undanmanöver behövdes alltså aldrig. Att ABS-bromsarna arbetade kändes vid de lägre hastigheterna, men inbromsningen avbröts helt vid ca 30 km/h för att i stället återgå till acceleration. En nyttig övning som gick bra denna gång...

Nu ser jag verkligen fram emot att ge dansträningen en chans ikväll. Hoppas jag får utlopp för det energiöverskott jag känner finns kvar i blodet, outnyttjad under gårdagens danskväll och oberäknat något sparsamma danser. Kort sagt så saknar jag gårdagens dans mycket. Hade velat ha ett par timmar till på mig...

03-03-16, Söndag

Den här helgen har verkligen präglats av sinnesyttringar åt alla möjliga håll. Det är inte många minuter sedan jag fällde tårar, men det är heller inte många timmar sedan jag skrattade, roades av skämt och själv var på hugget. Det jobbigaste just nu är att jag omedvetet tycks irritera en mycket god vän, utan att jag får grepp om varför? Även om min vänskap hittills har överlevt många svackor, rent historiskt sätt, så känns det som om jag skulle ha något illavarslande "Bäst föredatum" instämplat i pannan. Också lite svårt att förstå när det inte syns i spegeln. Även om jag inte vill, så riskerar jag att dra mig undan. Gillar konfliktlösning och den emotionella intelligens som erbjuds, men blir helt klart nedstämd av att inte få några ledtrådar till rätt vandringsled. Jag är nog inte behövd i så stor grad längre. Till kvällens dans har det både varit tal om samåkning och att jag skulle ragga fler dansvänner till bilen, men just nu känns det avlägset. Flera bilar kommer rulla och jag förblir nog ensam med mina tankar, långt ifrån min vän... (Fäller en tår till...)

Natten var i många stycken njutningsbar och mycket avkopplande. Det tog tid innan jag verkligen hade beslutat mig för att stanna kvar i dansklubblokalen för att basta. Det fanns attraktionskrafter i kombination med rastlöshet och frågetecken som hade kunnat föra mig iväg utan vånda, men när jag väl kopplade av var jag ändå fullt nöjd med tillvaron och släppte alla distraherande tankar.
   Förblev kvar i bastun flera timmar. Mina vattenflaskor fylldes ideligen på och värmen var precis lagom för att sitta och snacka. Inte förrän 03.45 var det dags att göra sig i ordning för hemfärd. Då hade även mitt extra badlakan kommit till användning på bästa möjliga sätt, genom utlåning...
   Skjutsade hem Maria och Nicklas innan jag åkte vidare hem. Var fortfarande mycket pigg när jag kom innanför hemmets dörrar och la mig nog inte förrän vid sextiden.

Onsdagen den 12 mars: Trivdes bra med arbetsuppgifterna för dagen. Fick under de sista arbetstimmarna förevisa arbetet för en person på studiebesök. Som alltid intressant att utbyta tankar och synsätt gällande järnvägstrafiken med andra yrkesgrupper i branschen. Kvällen blev lugn, utan träning då jag ursprungligen varit uppbokad på ett eftermiddagsarbetspass...

Torsdagen den 13 mars: Fick en ganska lugn arbetsdag. Glädjande nog fick jag sitta operativt mer än vad schemat egentligen gav garantier för. Var lite av reserv under den senare delen av mitt förmiddagsarbetspass.

Utanför var det underbart vårväder när jag slutade. Tog mig en promenad genom staden via Kungsholmen ut till Solna. En ganska lång promenad som bjöd på riktigt mycket. Motorcyklarnas återträde i gatubilden kändes uppmuntrande vårlikt. Nästa glädjeämne bjöd min fd danspartner Lisa på, när jag mötte henne och hennes 2,5 veckor gamla dotter. Den sistnämnda lugnt och sött sovandes i sin barnvagn.

Fortsatte min promenad via banken, via en superbra skivbutik (med hur många gamla godigar som helst) och därefter mitt nya favoritcafé vid S:t Eriksplan. Sedan man byggde om 7-eleven vid Vasagatan har jag inte funnit forna trivselfaktor där. Det har säkert blivit lugnare där, men glädjen och möjligheten till främjandet av kulturell mångfald har definitivt minskat i mitt tycke. Vid S:t Eriksplan kan jag väl inte säga att jag har annat i ögonen än att njuta lugn och ro, samt av den trevliga personal jag hittills mött där vid mina besök. Satt hur som helst och läste igenom texterna på mina nya CD-skivor emellan samtalen med expediten...

Fortsatte norrut och drog upp kameran på olika platser där järnvägen var inom synhåll. Ett par bra bilder, men annars inget anmärkningsvärt bortsett ifrån att min reflexskyddsväst kom till användning när jag beträdde utkanten av banverkets område invid järnvägen. Är noga med att följa järnvägsinspektionens rekommendationer för att tydligt visa behörigheten...
   Kameran hade jag sedan redo ända till dess jag satt på pendeltåget hem. Då gömde jag den illa kvickt för att inte i onödan väcka irritation från min omgivning. Tåget havererade nämligen när huvudbrytarna löste ut och tåget blev strömlöst vid utkanten av Ulriksdals plattform. I högtalarna förkunnades att ett litet tekniskt problem uppstått. Sex meter framför mig satt en person som inte ovanligtvis förekommit i mordutredningar och repeterade: "De säger ett LITET TEKNISKT FEL, ett LITET tekniskt fel" med en normalt alkoholrelaterad uttrycksform... Städad och lugn, men inte den person jag för tillfället var redo att prata med...

Tåget kunde till slut evakueras och resan hem fortsatte. Väl hemma bytte jag ut min packning mot danskläder och återvände till stan och dansklubben för en mycket trevlig trivselkväll...

Fredagen den 14 mars: Var ledig och utnyttjade dagen till både tvättande, diskande och lite städande. Nog tur att jag mest tvättar nattetid, för grannarna tyckte jag hade mycket tvätt, trots att det bara var en bråkdel av vad jag normalt lastar in i maskinerna (som enligt uppgift tvättar bättre i fyllt tillstånd).

Om kvällen åkte jag till Yesterday för att dansa. Trivdes verkligen med vännerna omkring mig, men saknade ändå en trygg och fast punkt att söka mig till. Vän med alla, men till vilken grad?

Lördagen den 15 mars: Började i princip dagen med att slå in ett födelsedagspaket. Åkte om eftermiddagen över till "Nannis" och hämtade Sarah längs vägen. Det blev en mysig tillställning med mycket gott fika och tårta. Jag stormtrivdes, inte minst då vi turades om att ge varandra lite behövlig massage. Sarah lyckades hitta knutar som gjorde mig rörligare och som en ny människa... Innan "Nannis" och jag åkte till Nackswinget, skjutsade vi hem Sarah. EXPANDERS spelade utmärkt och dansen blev bra. Min dansenergi varierade visserligen en hel del, men jag blev riktigt motiverad mot slutet. Var länge inställd på att utföra en tillfällig sjuktransport, men läget blev bättre och jag behövdes inte alls. Efter danskvällens slut övergick dagen i söndag med mingel och ovan nända bastubadande...

03-03-11, tisdag

Just nu är jag jättetrött. Direkt efter avslutat arbetspass beslutade jag mig för en middagstupplur på jobbets vilorum. Tåget ut mot Bro skulle jag ändå få vänta på. När jag ändå var i horisontellt läge fortsatte jag beslutsprocessen med att förlänga sömntillståndet. När klockan sedan ringde var jag i ett extremt djupt sömntillstånd som var svårt att besegra med vilja att stiga upp. Kanske är det tur att det är lättare att stiga upp klockan 04.30 än klockan 14.30?

Just nu är jag hur som helst på väg ut till min vän Thomas för en bit mat, järnvägs- och modelljärnvägssnack och middag. Ska bli trevligt och avkopplande...

Lördagen den 8 mars: Vilken trettioårsfest det blev. Christofer bjöd genom Jonas och Theréses försorg först en nybörjarbuggkurs för de som inte kände sig som dansproffs, innan de stora festligheterna började. Vid 18.30-tiden var vi fullärda och redo att leta upp välkomstdrycken med en tillhörande, vackert färgad, namnlapp. Bordsvännerna passade mig perfekt och middagen blev en intressant tillställning där till slut alla kom relativt väl till tals. Ibland kände jag mig stundom skrytig, men försökte bjuda på mig åt alla håll. Kanske hellre det än att jag är tyst och tillbakadragen... Jag njöt verkligen av att få återse gamla vänner, fd flickvän och danspartners som av olika skäl inte haft tid att röra sig i mina omloppsbanor. Det kändes som om återseendeglädjen var delad.
   Dansen med alla dessa tyckte jag kändes i stort sett som vanligt, men Christofer fick det svårare. Han utmanades för att vinna till sig sin en del av sina presenter. Han tilldelades innan middagen en ögonbindel och skulle genom dryga fem sekunders dans med var partner hinna bestämma och namnge vilka tio tjejer ur gästskaran som han dansat med. Vissa blev direkt bestämda, samtidigt som han missade vissa av mig förmodat "säkra kort". Själv hade jag dock inte gjort det bättre...

Bordens lagkaptener fick också ställa upp i frågesport innan turordningen fastställts för utspisning. Inte heller den frågesporten var helt lätt. Ibland var inga svarsalternativ rätt, ibland ett och i vissa fall alla. Vann gjorde vi dock inte men kunde snart njuta underbart god mat, till största delen tillagad av Christofers mor.
   I anslutning till middagen ställdes Christofer inför nästa delutmaning. En av sveriges bästa tiodanstjejer var inbjuden för att videoinspelningen av "CHRISTOFER BURNS THE FLOOR" skulle kunna ta sin form. Inte riktigt en filmklassiker som "DIRTY DANCING", men inte långt ifrån. Han gjorde det bra trots att flertalet av de Latinamerikanska danserna var okända till sina steg för honom. Kan tänka mig att det hur som helst var en dröm att få dansa med den söta, charmiga och så dansanta gästen...

Efter maten smältes godbitarna med fantastiskt bra dansmöjligheter. Lokalen var naturligtvis väl vald, trubaduren experthandplockad och ett hundraprocentigt inspirationsknippe bland ca åttio gäster. Att festen pågick till långt efter ett var betyg nog. Mina alkoholfria ciderprodukter var slut, benen lika så. Tack och lov verkligt uppbyggande verksamhet med motion som får en att leva längre, även då det är arbetshelg...

Söndagen den 9 mars: Min ambition att hela tiden samla sömnstunder gick något om intet under min nattbussfärd hem från trettioårsfesten. Bussen var sen och jag satte mig bredvid Nadia, en Rotebrobo även det. Prat och skratt avlöste varandra under en nattbussresa som istället för sömn bjöd alltför hastig hemfärd i förhållande till mängden samtalsämnen som fanns att avhandla. Men nöjd klev jag dock in genom dörren hemma, sov och steg upp för en tidig arbetsdag som blev perfekt till både tempo och glädjeämnen. På alla sätt och vis kunde jag nöjd sova tjugo minuter efteråt, för att sedan som bilpassagerare transporteras till nästa nyttoställe, dansen i Ljungsbro utanför Linköping...

Mina medpassagerare var väl informerade om att jag hade för avsikt att sova under valda delar av bilfärden, utan att garantera någon nämnvärt social faktor. Men deras övertalningsförmåga gick helt enkelt inte att motstrå, trots att jag länge förespråkat mitt behov av en lugn hemmakväll.
   Inte ångrade jag att jag åkte med. Det blev en mycket bra danskväll och danser tillsammans med flera nya förmågor och fängslande danser. BLENDER spelade därtill utomordentligt bra, precis som förväntat...

Måndagen den 10 mars: Efter en sömnnatt på jobbet gick jag upp för att arbeta en kort arbetsdag mellan klockan 06.00 och 11.00. Därefter bar det av hemåt för att ta emot besök av min vän "Hjärtat" som glädjande nog hade ett par timmars dagtid över. Egentligen hade jag nog behövt sova både före och efter, men tiden efter besöket lät jag viga till städning.

När kvällen var mogen kom Thomas och hämtade mig i sin bil, för färd till Modelljärnvägsklubben och en efterlängtad körkväll. Körningen blev relativt omfattande. Jag jobbade nästan uteslutande med tågklarering, ett jobb som jag nu börjar känna mig hemma med även i modelljärnvägssammanhang och utan de hjälpmedel jag dagligdags arbetar med. Inga noterade missöden inom min huvudstation, men däremot en oplanerad växlingsrörelse i samband med handhavandefel, då fel lok fick ström...

03-03-08, lördag

När jag igår kom till Mälarsalen kände jag hur mycket jag saknat miljön och dansfolket där. Att åter igen vara pigg var en fröjd från topp till tå. Lika så var det skönt att vakna pigg som en nötkärna på jobbet, trots att det inte var många timmars sömn mellan danskvällen och morgonens arbetspass.

Arbetsdagen var lugn och behaglig. Nu återstår hemresa, duschande och sedan en efterlängtansvärd trettioårsfest innan morgondagens också tidiga arbetspass...

Onsdagen den 5 mars: Om jag under tisdagen klagade på bristande koncentration under slutet av arbetspasset, så blev onsdagen rena drömmen. Telefonsamtalen blev få, tågtrafiken rullade som jag önskade och beslutsgången syntes tydlig. Min efterlängtade semla spisades sedan under en promenad till Gamla Stan. Där införskaffades presenter till pappa och till en vän som snart fyller år.

Väl på hemmaplan hann jag sova lite innan kvällens tävlingsträning stod för dörren. För dagen hade jag ingen träningpartner, men jag tog för säkerhets skull med mig träningskläderna till lokalen, då jag ändå var tvungen att bege mig dit för att lämna tillbaka ekonomipärmarna.

Turligt nog hade Erika tänkt precis som jag. Därför blev det ett mycket intressant träningpass med min första tävlingspartner som tränare. Alla möjliga inspirationsgivande övningar och attitydprov genomgicks med varierat resultat. Men efteråt kändes det trots allt som om rörligheten hade fått ett litet uppsving...

Torsdagen den 6 mars: Under natten gick tvättmaskinerna effektivt varma. På morgonen var således all tvätt ren och torkad. En underbar känsla att få vila ut under sådana förhållanden en ledig dag.
   Men min önskelista för dagen var lång. Med drygt hälften avklarat om kvällen var jag nöjd. Hade tänkt besöka optikern för att eventuellt skaffa mig nya glasögon, men min ordinarie expedit var ej på plats, varför jag i princip vände i dörren. Jag uppskattar speciellt hans goda genomgångar av synutvecklingens tendenser och skeenden under åren. Att byta optiker vore att missa helhetssynen enligt mig. Det finns nog statistik från slutet av åttiotalet då jag först ombads införskaffa glasögon. Och i dag, i mitt tjänsteutövande blir man snabbt trött i ögonen om man inte jobbar under aktuella synförhållanden. Alltså väl satsade pengar att köpa "färska glasögon". Dessutom missar man inte alla skönhetsdrag på dansgolvet. Nog för att jag gärna dansar med slutna ögon, en mysig nära foxtrott, men öppna ögons fröjd är inte att förglömma. Vill inte bara känna den jag dansar med...

På kvällen, efter att ha klippt håret, åkte jag till danstrivselkvällen på Nackswinget. Mitt energiflöde varierade och det var stundom skönt att koppla av med en fikastund. Klubblokalen bjuder fortsatt dansnjutning då man samtidigt med en kopp kaffe i handen kan skåda ut över danshavet...

Fredagen den 7 mars: Sov ut lite lagom länge. Åkte innan arbetspassets början över med en present till mina föräldars hus. Efter en god arbetsdag blev det dags för den så efterlängtade dansen på Mälarsalen till WAHLSTRÖMS. Inte mitt absoluta favoritband, men de drar roligt folk och spelar bra i alla fall...

Min långa frånvaro märktes. Hade många jag önskade dansa med och det saknades inte uppbjudande tjejer heller. Flest danser fick en Västeråstjej som jag även fick nöjet att prata lite mer med under en längre pause. Därtill den värdefulla "sista dansen" samt några av extranumren. Som vanligt när jag lär känna nya människor längtar jag genast efter nästa mötestillfälle. Jag är en otålig själ, men knappast desperat som jag själv upplever det i alla fall... *ler* Har mitt självförtroende på det torra i väntan på att alla känslor ska bli rätta och bemötas önskvärt spännande.

Under hemresan gjorde jag "Nannis" delvis sällskap under min färd till nattens sovpass på jobbet, i väntan på lördagens arbetspass. Innan tänderna borstades avnjöts också en hamburgermeny, fyllandes min utsvultna och sugna nattmage...

03-03-04, tisdag

Vaknade upp hemma hos "Nannis". Relativt utvilad och stimulerad av att ha förmiddagen ledig. Var i valet och kvalet över huruvida jag var intresserad av att åka på ett informationsmöte innan arbetsdagens början. Valde till slut att njuta av fritiden på hemmaplan och ladda inför arbetsdagen istället.

Väl i stan stod semlor högt på önskelistan, men med tanke på att jag känner mig riktigt fattig denna månad och med tanke på att jag inte vill göra inskränkningar i dansandet så höll karaktären mig i ett kontrollerat grepp, (för en gångs skull)... Arbetsdagen avlöpte väl. En ganska behaglig dag där perfektionism var ledord till att börja med. Tyvärr tappade jag i koncentration när det om kvällen blev allt för lugnt och överskådligt. Då fick växlingen i Västerhaninge ringa upprepade gånger för att påskynda mina handlingar... Nu bär det av hemåt för ett par timmar innan det är dags för en arbetsmorgon på samma trafikledningsoperatörsplats...

Torsdagen den 27 februari: När jag kom till jobbet var jag nära att vända direkt. Förkylningen nådde sin kulmen, (något jag inte kunde genomskåda). Istället undrade jag om jag nu skulle behöva sjukskriva mig en längre tid. Min envishet och det faktum att jag inte ville missa ett arbetspass som gav mig stimulans i övrigt, gjorde att jag uthärdade till rasten. När sedan en medarbetare tyckte jag såg piggare ut hade jag svårt att hålla med. Men bara någon timma senare kom energin smygande tillbaka. Stannade dock hemma från dansklubbens trivselkväll för att bland annat begrunda intressanta hemsidesråd jag under dagen fått och kommit över...

Fredagen den 28 februari: Piggare än på länge åkte jag till jobbet. Fortfarande var jag skeptisk till om krafterna och mitt förstånd skulle motivera en kommande danskväll på Yesterdays. Men under hemvägen hämtade jag i alla fall bilen och började se dansplanerna som realistiska. När sedan "Itti" lovades skjuts efter dansen så var danskvällen spikad. JANNEZ spelade bra men det var aningen stökigt på golvet. Å andra sidan var min överskottsenergi såpass stor att hela tillställningen blev njutbar.

Lördagen den 1 mars: Skjutsade "Itti" dit hon önskade sig och åkte sedan hem för att packa väskan inför en tävlingsåskådardag och efterföljande danskväll...

Tillät mig sova under en del av förmiddagen och vaknade mot förmodan utvilad. Stämde träff med "Nannis" i stan för gemensam färd till danstävlingslokalen, Brännkyrkahallen. Som åskådare kunde jag under eftermiddagen koppla av med mängder av förstklassig dans på näthinnan. Att jag titt som tätt svävade bort i tankar omkring denna dagbok gjorde mig inte så mycket. Sakta men säkert växte en text fram för att ytterligare skapa förståelse för nätdagbokens innehåll. En liten vädjan till framför allt dagbokens läsare... Den slutgiltiga utformingen prentades dock ned först om söndagen enligt följande:

Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potensiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 

När tävlingsdagen var över var vi fjorton personer som beställde pizza och åkte hem till en lägenhet där även duschmöjlighet inför kvällens danskväll erbjöds. Strax innan jag fick klart för mig att jag kunde hänga på gänget i övrigt, hade jag drabbats av en riktig ensamhetskänsla. Plötsligt ville jag inte åka ensam till jobbet för att duscha och göra mig klar inför dansen. Jag ville tillbringa tiden med mina vänner...

Danskvällen blev en helt underbar tillställning. Dansen var "rätt" och min egen. Rätt personer fanns på plats och jag kände mig avkopplad som aldrig förr... Förkylningens skugga var i det närmaste borta, åtminstone förringad av en riklig överskottsenergi som inte krävde pause under de fem fartfyllda danstimmarna. ZLIPS och "Jump 4 Joy" gav en perfekt balanserad dansupplevelse. Att jag var helt utmattad när sista låten kom gjorde ingenting. Blev uppbjuden av den jag helst av allt ville dansa med...

Söndagen den 2 mars: Hemvägen från Brännkyrkahallen blev lite dramatisk. Till centralen fick "Nannis" och jag skjuts av Marianne. Under promenaden ner i underjorden, till tunnelbaneplattformen, möttes vi av en rödgråten förtvivlad tjej vars ögon talade ett otäckt fängslande språk. Jag beslutade mig utan tvekan för att stanna upp och lystra till den fråga som redan på fem meters avstånd syntes förtvivlat ligga på läpparna. Önskemålet om lån av penna infriades samtidigt som jag direkt fick två teorier i huvudet:

  • Nedtecknandet av en olycklig kärleks telefonnummer direkt ur huvudet?
  • Ett avskedsbrev

Jag gav bort pennan trots att hon bedyrade att hon inte skulle ta lång tid på sig. Tårarna var fortfarande ohejdbara under tiden jag bedyrade att jag hade flera pennor med mig. "Nannis" och jag avsåg att sätta oss på bänkar i närheten, men jag kunde inte få ro i kroppen. Den sista av mina teorier syntes glasklar varför jag inte kunde lämna djupet av min fruktan outforskad.

När jag åter kom fram till tjejen var hon klar med skrivandet. Lite längre bort på plattformen stod två vakter som jag förstod fanns där med samma vetskap som jag. Utan dem hade hon utan vidare potensial att hoppa framför första bästa tunnelbanetåg. Jag kände väl igen ett av flera mönster av sympthom som jag fått mig till livs under ett seminarium behandlandes just självmord, självmordstankar, orsaker och möjliga utvägar.
   Vid detta laget var jag djupt engagerad och försiktigt intervjuande. Att alkohol fanns med i bilden var faktiskt till hjälp. Hon pratade mer än hon säkert hade gjort annars. På lappen fanns en kärleksförklaring till hennes brorssöner som hon älskade över allt annat. I övrigt kände hon sig mycket ensam. Därtill påtalade hon gång på gång att vakterna störde henne. Till slut fick jag dock henne att se positivt på deras närvaro. Det var ärligt hon skakade på huvudet när jag frågade om vakterna varit dumma mot henne. Personligen tror jag att deras uniformer hindrat dem från att få den kontakt jag nu hade med henne. Nu fanns ibland skratt på läpparna även om tårarna fortfarande flödade. Så djup ensamhet har jag aldrig förr sett bubbla upp på ytan. Personligen skulle jag verkligen vilja veta om tröstlösheten i dagsläget fått ett varaktigt botemedel. Hon kommer alltid att finnas kvar i mitt medvetande och någonstans på min näthinna.

Vakterna gjorde oss åter sällskap när nästa tå rullade in vid perrongen. Då var de inte samma fiender, då hade tårarna slutat rinna och jag kände mig för stunden trygg att ta farväl av henne med en kram jag tror hon verkligen behövde... Jag behövde den också för att därmed kunna släppa mina egna samvetskval... "Nannis" hade jag inte varit speciellt social emot vid just detta tillfälle, men hon var inte lottlös utan fick sin avskedskram mitt under pågående samtal...

Hemma sov jag ett par timmar. Tävlingsväskan var packad när jag under förmiddagen återvände till Brännkyrkahallen. Tävlingen kunde gått bättre, men jag tycker ändå att jag och Therése fick ett grepp om danstillvaron. Denna gång var det kanske än lite svårare att sätta ihop våra dansstilar på kort tid, enär vi båda var fyllda av teorier och tävlingslustar...

Efter tävlingen följde jag med "Nannis" och Peter till Skultuna. Med andra ord ytterligare tre danstimmar och en bra avrundning på tre underbara dansdagar. Hem kom jag stax före midnatt, lagom för att sova en lagom lång sömn...

Måndagen den 3 mars: Arbetsdagen bjöd på stor variation. Under några minuter var verkligen simultankapaciteten belastad till max. Avstängt spår mellan Häggvik och Rotebro med kortvarigt signalfel som fick tågkön att växa snabbt. Därtill ett oväntat spårledningsfel i Skavstaby som gjorde att jag var tvungen att luta mig tillbaka tio sekunder för att byta tågföringsstrategi, beluta om nya effektiva trafikledningsgrepp och få hinderfriheten bekräftad... Sedan gav jag järnet i två minuter innan jag kunde börja beta av telefonkön som förvånansvärt snabbt blev i det närmaste obefintlig. Men då var redan flertalet tåg mellan tio och tjugosju minuter sena... Efter ca 40 minuter var så ordningen återställd och tågkön borta...

På kvällen åkte jag ut till "Nannis". Vi åt och hade ett digert dansträningspass innan det blev te- och sängdags. Stannade kvar över natten...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 03-04-11 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!