"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, februari 2004

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

04-03-02, tisdag

Arbetsdagarna denna vecka är kanske inte direkt socialt anpassade. Har tackat ja till att arbeta endast nätter denna vecka. Totalt ska det bli tre stycken. Den första i raden ser än så länge ut att bli någorlunda lugn. Tågvägsläggning kommer det visserligen att bli mest hela natten då det nya tvåvåningståget i vanlig ordning provkör på en avlyst provkörningssträcka. Några A-arbeten är också planerade för natten, men jag tror ändå att min bärbara dator kommer att få nyttjas för att hålla mig nattligt aktiv och alert.

Fredagen den 27 februari 2004: Under min hemfärd från jobbet försov jag mig något på pendeltåget. Vaknade dock precis lagom för att gå av vid Upplandsväsby och lagom till den avgående anslutningsbussen därifrån mot mitt hem. Det tog sin tid innan jag sedan gick och la mig, men jag sov gott till dess att jag steg upp om eftermiddagen. Själva eftermiddagssömnen hoppades över. Kände mig pigg och redo inför den andra arbetsnatten och pysslade hellre med bildredigering och andra lockelser än med sömn...

Lördagen den 28 februari 2004: Arbetsnatten var mycket lugn och behaglig. Arbetade omväxlande med arbetsrelaterade- och privata skrivarbeten. Förblev därigenom pigg natten igenom. Anki väntade mig vid 07.30-tiden, då jag förväntades sova ett par timmar innan avfärd till Brännkyrkahallen och de danstävlingar som helgen till ära pågick i huvudstadens närhet. Anki åkte som väntat före. Själv anslöt jag strax efter pause, omkring 14.20.
   Efter tävlingarnas slut åt vi en bit mat på hemmaplan, i Ankis lägenhet. Sedan återvände vi för en underbar danskväll i tävlingshallen till ZLIPS. Både bandet och dansarna gav "allt". En riktigt utmattande upplevelese och en av de riktigt minnesvärda danshöjdpunkterna även detta år. Förutom underbara och energirika danser med Anki och Fia, var huvudutmaningen att bjuda upp en av de tävlande finskorna på plats. Vilken tändande dansupplevelse. På tio till femton sekunder hade vi grepp om varandras danser. En sällan skådad danskänsla förmedlades. Inte alltid utan brister, men energirikt, rytmiskt, uppfinningsrikt och underbart följsamt. Kanske blir min beskrivning lite väl exotisk, men "exotisk" var den rätta upplevelsen. Synd jag inte hann med mer än två snabba bugg och två foxtrottlåtar. Hade velat utmana och utforska dansupplevelsen mer...

Den exotiska känslan övergick i ren utmattning mot slutet av danskvällen. Samma form av utmattning som man upplever efter Ö-viksmaran. Värt att betänka att detta med endast fyra timmar dans i benen... Med tunnelbanan tog vi oss hem till stadslägenheten i den tidiga söndagsmorgonen. Huvud, armar och ben fick till slut sin välbehövliga vila...

Söndagen den 29 februari 2004: Vid 10.30-tiden var Anki och jag på benen igen. Återvände efter frukost och "Fame Factory"-TV-tittande till Brännkyrkahallens danstävlingsevenemang. För egen del var det dags för den 101:a danstävlingen, fakta som flera i omgivningen också höll rätt på. Det första tävlingsheatet för min och Viktorias del gav berömmande gensvar från många håll. Och nog var det lördagens experimenterande och totalt hämningslösa dansglädje som avspeglade sig. Kände mig totalt tom på idéer innan heatet men insåg så fort musiken startade att -"DET HÄR KAN JU BLI KUL". Tilläggas kan att jag och Viktoria som sista uppvärmningsfas presterat en av de bästa uppvärmningsrundorna någonsin. Medaljens baksida var dock att de sista takterna nära nog gav en bruten handled. I alla fall blev jag rädd för det. Tack och lov höll sig dock Viktorias handled mer eller mindre osvullen och "endast" något stukad, fullt funktionsduglig när tävlingsheatet väl drog igång.

Vår dans tappade något i spontanitet och vi stannade på en placering omedelbart utanför finalheatet med en positiv åttondeplats, 8 av 36 par. Andra klubbmedlemmar kunde dock bära flaggan i topp, något vi till viss del firade genom att samla ett gäng till middag på Södermalm. För egen del åt jag en pastarätt som jag inte direkt var så förtjust i. Alla med lite italiensk kultur i blodet hade genomskådat att det bara var en tråkig tomatsås till pastan. Själv såg jag framför mig pasta med färska tomater, någon vitlöksröra med olivolja... Sneglade i viss besvikelse på de andras pizzor efter det... Nöjd med tillvaron lämnade sällskapet till slut restauranten. Kvällen var kommen och jag var socialt tillfredsställd med att ha spenderat tid med vännerna även utanför dans- och tävlingsgolvet. Hade känts tomt att bara åka hem efter tävlingen. Nu kunde jag sedan, i Ankis lägenhet, njuta ytterligare en öl, titta på inspelningarna av "Fame Factory" och sova med Anki med lite av ett nöjt leende inombords och kanske på läpparna...

Måndagen den 1 mars 2004: Måndagen blev en lite halvseg historia. Laddade upp mina egna batterier inför den första av veckans arbetsnätter. När jag inte sov, satt jag i Ankis lägenhet och programerade mobilvänliga hemsidor och insöp historiska kunskaper från diverse TV-program. När Anki om kvällen kom hem innanför ytterdörren, lagade vi pasta med härligt stekt bacon. En perfekt nystart för mig, som vaknade till liv av bara matoset ovanför stekpannan. Huvudvärkstendenserna avtog direkt, disken diskades i samband med matlagningen och jag kände mig med ens redo inför arbetet, med lite mat i magen. Kanske fortfarande i ärlighetens namn lite seg, men hur som helst laddad... Anki roade sig som bäst med tvättstugans göromål...

04-02-27, fredag

Äntligen har telefonen börjat svalna efter en hektisk inledning på arbetsnatten. Klockan är drygt två och provkörningarna av det nya tvåvåningståget pågår för fullt. Själv har jag bara sett fordonstypen på bild, men ett par signalreparatörers kommentarer fick jag live i telefonen när provkörningen passerade Jakobsberg på sin färd till den nattligt avlysta provsträckan. De lät förundrade och ville hellre följa med på en provtur än att ta ut det A-arbete de var i Jakobsberg för... Snart dags att arbeta vidare i natten...

Söndagen den 22 februari 2004: Efter arbetsnatten begav jag mig hem. Sov ut och gav mig inte av till stan förrän om kvällen. Då var Anki hundvakt och hemma i sina föräldrars lägenhet. Bjöds på en underbart välsmakande pastatallrik innan TV-programmen övergavs för lite nattsömn.

Måndagen den 23 februari 2004: Den lediga dagen avnjöts i stora drag i stadsmiljö. Åtminstone inledningsvis då jag förlängde min nattvila genom att om morgonen inta Ankis lägenhet. Gjorde en kortare utflykt till jobbet för att läsa och skriva några viktiga e-mail, bland annat ett accepterande av nytt arbetsuppdrag, ställverksbeskrivningsansvarig.

Efter att ha spisat mat på jobbet återvände till Ankis lägenhet. Dagboksskrivande upptog en hel del av eftermiddagstiden, innan det var dags att åka till Vallentuna med Roslagsbanan för en modelljärnvägskväll. Körkvällen blev bra, men stundtals var det aningen spänd atmosfär. Mycket har det nog att göra med planerna på framtida förbättrad reglerteknik, digitaldrift. En investering som snabbt betalar sig, men som för många kan ses som en svårbegriplig verklighet. Och jag förstår dem helt och fullt, samtidigt som jag av egen erfarenhet kan prata varmt om fördelarna med digitaldriften...

Avslutade dygnet hemma hos Anki, gick hungrig till sängs men var snart på benen för att inmundiga nattliga smörgåsar framför TV:n där "Big Brother" sändes. Sov mycket bättre resten av natten...

Tisdagen den 24 februari 2004: Arbetade min favoritdagtur och fick direkt att göra med ett spårledningsfel i Skavstaby. Tågen från Märsta fick kryssa och nyttja uppspåret på sin färd mot huvudstaden. Detta fungerade i princip smärtfritt, även om det stundtals blev mycket att göra...

När arbetsdagen var över åkte jag hemåt. Hade en helkväll för mig själv. Nyttjade tiden till både telefonsamtal och tid vid datorn samt framför TVn...

Onsdagen den 25 februari 2004: En tidig arbetsdag. Hade riktigt svårt att komma upp ur sängen. Hade inte riktigt känslan av vanlig väckning, utan ville mer kontrollera hur länge jag skulle få sova ytterligare, när jag med trötta ögon insåg att jag redan borde klivit ur duschen... Tydligen såg jag trött och sliten ut, för kommentarerna var flera under dagen. Och jag vill minnas att jag hade kammat mig, åtminstone innan mössan for på om morgonen *ler*

Gick igenom räkningarna i planeringssyfte. Sov lite middagssömn innan jag åkte till dansklubben för en trevlig träning med Viktoria. Det kändes riktigt bra. Dessutom var jag riktigt road av de många gnistor som slog emellan oss... Denna gång var det jag som stötte på henne och hon som knappt vågade ta i mig utan att urladdning skett under odramatiska former. Högst smällde det när jag medvetet styrde handen nära hennes kind... Busigt värre... Sammantaget kändes det alltså perfekt inför kommande EBBA-tävling i Brännkyrkahallen om söndag...

Kvällen avslutades hemma hos Anki. Då hade vi redan hunnit prata ca 20 minuter i telefonen under min hemfärd. Sista delen av min vistelse i klubblokalen användes till bastuutnyttjande och sedan en liten städsväng. Trivs med att vandra runt i lugn, ro och ensamhet där...

Torsdagen den 26 februari 2004: Redan när jag gick upp kändes det som en ledig dag. Kanske mest beroende på att jag hade planerat in en hel del innan den kommande nattjänstgöringen den kommande kvällen.

Startade dagen med att lämna Ankis lägenhet för en snabb färd via jobbet och vidare hem till mina föräldrar. Lånade där bilen för en trevlig utflykt till Malmby, strax utanför Strängnäs. Huvudattraktionen där var ett lok från tisdagens tåg 83311 som utan nämnvärd bromskraft, (kanske obefintlig), passerade Huvudsignalen Malmby 233 i stopp, vidare ut på säkerhetsspåret, genom stoppbocken och i god fart ut på den snöbelagda åkern. Redan när jag lämnade mina hemtrakter började molnen skingras. Därav kom det att bli en än mer njutbar vinterdag i strålande sol. Kanske inte det bästa fotograferingsljuset, men ändå helt underbara förhållanden.
   På plats parkerade jag bilen vid ett industriområde en dryg halvkilometer från haveriplatsen. Hade dessförinnan varit nära att komma ivägen för en polisbil i en närbelägen korsning. Valde till slut att stanna mitt i korsningen, trots att jag hade påbörjat svängen en aning. Överraskningen kom sig av att polisbilen direkt före detta moment stått stilla på en busshållplats, och därigenom ansetts helt ofarlig och oförarglig.
   Vinsten med att vara parkerad en bra bit ifrån lokhaveriplatsen var de överblicksfoton jag kunde få under mitt snöpulsande över olycksåkern. Ett ca tjugo centimeter tjockt mjukt snölager täckte åkern ovanpå en relativt fast skare. Problemet var bara vid de tillfällen man sjönk igenom. Då var det helt plötsligt halvmeterdjup snö att pulsa genom. Men vad gjorde det...?

Väl framme vid urspårningsplatsen kunde man tydligt följa bärgningsförberedelserna. Den mjuka åkerjorden var tvungen att förstärkas upp med digra massor av sten eller betongkross som underlag för de beställda mobilkranarna senare i veckan. En bädd av ca 40 cm sten fanns redan att beskåda på utvalda delar runt olycksloket och stabiliseringsarbetet fortgick i rasande imponerande tempo. Förutom mitt fotograferande hade jag förmånen att ingående få diskutera arbetsrelaterade ämnen med tillsyningsmannen "Jacobsson". En person jag vid flertalet gånger beviljat arbeten längs järnvägen, men som jag tidigare aldrig haft en bild av. Mycket trevlig bekantskap...

Två helt olika sätt att ta sig fram på. Torsdagens tåg 43557 förbigår tisdagens "åkerplöjartåg" 83311.
Två helt olika sätt att ta sig fram på. Torsdagens tåg 43557 förbigår tisdagens "åkerplöjartåg" 83311.
Tack och lov helt hinderfritt. Tidningsskriverier gav nyfikna privatpersoner.
Hastigheten genom den söndersmulade stoppbocken kan ha varit såpass hög som ca 70 km/h. Direkta eller indirekta olycksorsaker under utredning. Lyckligtvis hade just denna station ett väl utformat säkerhetsspår. Loket försvann från tågtrafikledningens skärmar i samband med urspårningen, något som hann felanmälas innan lokföraren hann kontakta trafikledningen.

Min färd fortsatte efter ett par timmar till Strängnäs för att avnjuta en värmande fikastund. Kaffe och prinsesstårta stod på min meny. Passade efter mina digitalbildsbeundringar att botanisera i mobilfunktionaliteten. Och visst fick jag njuta av min nya mobiltelefon till fullo. Utan den hade jag inte alls lyckats med nästa spontant påkomna uppdrag, att leta rätt på en mycket god Strängnästjejkompis som jag inte sett på ca sex till sju år. Via mobilen lyckades jag söka namnet och få en hänvisning till en butik. Butiken i sin tur fick jag via mobilen utprickad på en GPS-styrd kartbild. Letade mig fram efter vägbeskrivningen och var inne i affärskedjans båda affärer innan jag hittade rätt. Då, i andra butiken, kände jag direkt igen rösten. Hennes igenkännande var trots mitt hattbärande mycket snabbare än jag vågat tro. Men visst var hon sig lik också... Ett underbart återseende av Linda V helt enkelt...

Eftermiddagen var kommen och jag styrde bilen hemåt. Hos mina föräldrar blev jag bjuden på en middag innan jag lånade en av deras sängar för middagsvila. Hade gärna sovit längre, men nattarbetspasset stod för dörren... Det blev en mycket lyckad dag med många underbara höjdpunkter.

04-02-22, söndag

Det känns verkligen som om det var länge sedan jag skrev i dagboken. I själva verket är det en sanning med modifikation. Till viss del handlar det nämligen om en återupprepning av dagboksförfattande, vars original finns på datorfiler jag inte kommer åt. Sanningen är den att jag just nu sitter vid en relativt nyinköpt bärbar dator. Den andra bärbara datorn är inlämnad på reparation sedan skärmen drabbats av bildstörningar i form av lodräta sträck. Att sedan webläsaren i min stationära dator samtidigt ska krångla ser jag som en högst olycklig omständighet. Där har jag dessutom misslyckats med ominstallationen så här pass långt. Ska ta hjälp av mer kunniga experter inom vänskapskretsen. I övrigt kan bara nämnas att arbetsnatten är riktigt lugn och fin så här pass långt...

Fredagen den 6 februari 2004: Som väntat blev inte nattsömnen speciellt långvarig. Passade på att skriva dagbok och pyssla med andra eftersatta göromål i väntan på att tvättmaskinerna skulle arbeta färdigt och torkskåpen få göra sitt. Men lite drygt en timmas sömn unnade jag mig utöver packandet inför nöjesdansmaran i Ö-vik.

Om morgonen tog jag mitt pick och pack och gav mig av in till storstaden. Innan jag mötte upp Anki och resten av mina medpassagerare och dansvänner, gick jag en sväng förbi jobbet samt förbi "Masters" för att inköpa lite frukost. Innan avfärd hann jag även inhandla en mellanstor kopp underbart kaffe från en servering inne på centralen.
   En stor del av bussfärden kom att ägnas åt e-mailskrivande från mobiltelefonen. Ett besviket brev till mobiloperatören, som trots utlovad abonnemangsändring, natten till den innevarande dagen, inte hade lyckats få till någon som helst förändring av villkoren. Som ersättning fick jag visserligen värdet av en månadsavgift, 449kr (priset normalt inkluderande bland annat 50Mb dataöverföring, mobiltelefonsurf och 300+ 1000 fria samtalsminuter). Hur som helst var det skönt att få skriva av sig klagomålen, även om det så sakterliga gick upp för mig ersättningens egentliga mervärde innan jag kommit igång med datoruppkopplandet på allvar.

Resan i sig blev riktigt angenäm. Sov inte speciellt mycket, utan roades nästan ständigt av min nya telefon, och däremellan av mina medpassagerares närvaro. Väl i Ö-vik fick Anki och jag tid över för en kortare tids middagssömn på hotellet, innan det var dags för iordningställande och avfärd till dansen, den trettonde dansmaran i ordningen för min del sedan våren 1998.

Danskvällen blev helt underbar. Den inleddes visserligen i lugnt tempo, med en njutbar mängd lasagne till en utsvulten mage. Sedan blev det dans under större delen av danskvällen, dvs mellan klockan 19.00 och 03.00 om lördagsmorgonen. En underbar känsla att få släppa loss i låt efter låt...

Lördagen den 7 februari 2004: Efter att banden tystnat, BOOGART, JANNEZ och WAHLSTRÖMS, utdelades en sedvanlig nattmacka och läsk precis före avfärd till hotellet. Där väntade naturligtvis en underbart härlig nattvila för både Anki och mig...

Efter en skön sovmorgon och förmiddagssömn avspisades en perfekt hotellfrukost. Jag gillar verkligen utsikten från matsalen på "FIRST HOTELL", dvs ut över havsviken. Med andra ord gladde jag mig stort över att SCANDIC HOTELL hade velat nyttja våra bokade rum till andra sällskap, och därför betalat mellanprisskillnaden för vår busslast. Ett riktigt lyft på alla sätt och vis...

Utvilade var vi tydligen inte, för direkt efter nära nog en timmas frukost släpade vi oss tillbaka till sängen och förblev kvar där längre tid än vi först tänkt oss. Till badhuset kom vi inte förrän vid normaltid. Annars brukar jag vara noga med att få ut så mycket bad- och relaxtid som möjligt på paradisbadet. För min del bestod en stor del av avkopplingstiden av ångbastubesök. Men när vi väl fick plats i bubbelpolen, hade vi intressanta diskussioner med våra norrlandsvänner Thérese och Örjan. Med en hel del skvaller och historier i bagaget tog Anki och jag oss sedan tillbaka till hotellet. Även nu hann vi med en kortare tids avkoppling innan det var dags att ladda batterierna för iordningställande, bussfärd och middag uppe på dansstället "Parken". Maten bestod av gott kött med bearnaisås och potatisgratäng. Som nära bordsgrannar kan nämnas "Nannis", Caisa, Pelle, Rickard och Jessica (ÖDF). Med andra ord ett mycket trevligt och glatt gäng som fick mig att stortrivas enormt. Med endast dryck kvar att spisa fortsatte Pelle, Caisa, Anki och jag vår samvaro vid ett litet mindre bord vid dansgolvet. Men detta övergavs naturligtvis i samband med bandens scenentré.

BLENDER, ZLIPS och CASANOVAS spelade alla bra. Det var en klart högre scenstämning denna dansafton än kvällen före, då endast BOOGART i mitt tycke nådde upp till förväntningarna i sin helhet. Mitt under danskvällen gjorde Anki och jag ett uppehåll i dansandet. Vi följde med ett stort Umeågäng (Elin mfl.) till Max för att käka hamburgare. Den förmodade saltbristen gjorde att man verkligen längtade efter pommesfrites. Både den treviga stämningen, maten och vilan, gjorde att danskvällen blev en superbra social blandning. Visst hade man önskat att danstiden skulle ha varit än mer riklig, men med 16 danstimmar på två dygn var det bara att inse att kroppen behövde vila och återhämta sig. Glädjande nog hade jag lyckats utnyttja danskvällarna till att verkligen mjuka upp ryggen och kontrollerat sträcka ut de sedan tidigare så ansträngda musklerna. Hem skulle jag med andra ord åka som en riktigt rörlig och smärtfri glad person. Mycket rörligare än på många år...

Söndagen den 8 februari 2004: Söndagen var kommen och dansmaran över när nattmackorna delades ut. Längtan efter hotellsängen gjorde hotellåterfärden riktigt njutsam. Nattsömnen likaså efter en grovpackning inför hemfärden senare samma morgon.

Anki och jag gick upp i lagom tid för att få en perfekt och lugn hotellfrukoststund. Längtade verkligen efter de underbara plättarna som var dag fick avsluta frukoststunden tillsammans med välsmakande hallonsylt. Hade jag inte haft förnuft nog, hade jag gärna ätit mig mer än proppmätt. Men inför bussresan hem ansåg jag ett sådant förfarande oklokt...
   Hemfärden blev lugn och skön. Vid matstoppet i Tönnebro höll jag dock på att ta det lite väl lugnt. Med nära nog femton minuter kvar av matuppehållet beslutade jag mig för ett toalettbesök i lugn och ro före den fortsatta bussfärden. När jag väl styrde mina steg mot bussen var jag fortfarande övertygad om att marginalerna var på min sida. Tidsmässigt var jag också i exakt rätt tid, men utan de marginaler jag känslomässigt styrde stegen efter. Hela bussen var medveten om mitt antågande, men eftersom dörrarna redan stängts beslöt man sig för att skoja med mig samtidigt som en liverapportering pågick i högtalarsystemet ombord. Blev dock inte nämnvärt stressad av att bussen sattes i rörelse utan hade som tanke "att kan jag stoppa tåg med handsignaler ska jag väl kunna stoppa en buss...". Med andra ord lunkade jag i samma tempo upp mot långsidan för att mina handsignaler skulle synas i backspegeln. Bussen stannade och jag gick ombord i exakt rätt tid... *ler*

I Stockholm tog jag farväl av Anki vid lokalbusshållplatsen. Som parentes kan nämnas att vädret under resans gång hade blivit sämre och sämre. Ett snöfall som till slut, strax innan framkomsten, fick bussen in i en liten okontrollerad sladd i samband med en stadskorsning. Bussens bakdel, bakhjulet, skall enligt utsago ha tryckt in en fönsterruta på en korsningsnära parkerad bil i samband med kurvtagandet. Själva sammanstötningen kändes inte, men däremot sladden i viss mån. Tråkigt slut för förarna som annars hade gjort ett strålande jobb... Förutsatte att Ankis lokalbussfärd var mindre dramatisk samtidigt som jag fortsatte mot jobbet för ett par timmars sömn innan nattjänstgöringens början...

Måndagen den 9 februari 2004: Arbetsnatten blev i viss mån hektisk. I och med att snöfallet hade varit stort under nattens inledningsskede hade jag rikligt med telefonsamtal mot slutet av natten. Två snöskottarlag turades om att ringa om A-arbeten för snöröjning av plattformarna. Mitt avbyte var därtill sent, så jag kunde egenhändigt avsluta alla arbetslags härjanden inom mitt ansvarsområde innan överlämningen till en vänlig kollega...

Åkte hemåt för en välbehövlig vila. Om kvällen var det tänkt att träna sista gången innan helgens planerade Hedemoradanstävling. Men min danspartner kände sig såpass förkyld att generalrepetitionen skulle inställas. För egen del var detta ett nästan välkommet besked. Kände att jag ändå hade inhämtat god dansträning under helgen. Att vårt danssjälvförtroende var något tilltygat störde mig inte nämnvärt. Mycket beroende på min trivsel när det kommer till avgörande, att slå ifrån underläge, utan att ha något att förlora...

Efter att ha stökat runt i hemmet under en kortare vakenhetsperiod somnade jag igen. Middagssömnen avslutades om kvällen i och med att jag åkte över till Anki. Även om jag inte är säker på TV-utbudet, vill jag minnas att vi såg en del på TV före sängdags och att vi stannade kvar uppe för att se en "Robinsondokumentär", efter att de sista "Robinssonavsnitten" sänts den gångna veckan och finalen avklarats under tiden vi var dansandes i Örnsköldsvik. Anki sov visserligen även innan TV:n stängts av, och nog kan jag hålla med om att det var riktigt skönt att dyka isäng efteråt...

Tisdagen den 10 februari 2004: Åkte under förmiddagen ut till Nackswingets lokaler för att lämna tillbaka alla räkenskapspärmar. Passade samtidigt på att plocka iordning lite grann, och möblera om lite i en av klubbens myshörnor. Därefter gjorde jag ett ganska normalt eftermiddagsarbetspass i mer eller mindre normaltempo, bortsett från ett antal tjuv- och varmgångslarm som gav mig ett antal riktigt hektiska minuter då och då.

Onsdagen den 11 februari 2004: Hade under dagen en arbetseftermiddag med elev. Kände mig lite ringrostig på handledarfronten, men trivdes ändå bra i min nygamla roll. Den stora bristen på handledare just nu gör att man blir anlitad lite då och då. Största problematiken denna eftermiddag gällde en hastighetsnedsättning som skulle läggas ut. Planeringen mellan banarbetslag och trafikledningsfunktion gick gång på gång i stöpet. Hela tiden tillkom påverkbara fakta i målet, samtidigt som hela situationen präglades av bristande kunskap i tillkommande effekter av oplanerade eller felaktigt planerade ordergivningar. En kompromiss blev till slut det enda vettiga. Resultatet godtagbart, trots att ett spår förblev avstängt mellan Skogås och Farsta Strand i mer än ett dygn. Lärorika problem, men problem som enkelt borde gå att arbetas bort om alla talade samma "järnvägsspråk" direkt, med grundläggande järnvägskunskap på alla planeringsnivåer. Inte ens mina och tågledarens klara direktiv till arbtslagen och dess arbetsledande planerare gav genomslagskraft. Långt före godkännandet av installationsstarten, montering av hastighetsnedsättande baliser för det avstängda spåret, (informationsutrustning i spåren), var plötsligt arbetslagen på plats. Åter igen pålystes en senareläggning av dessa arbeten till dess alla fakta i målet var kända. Stackars medarbetare och inte minst min elev som fick lyssna på en röra av tankar, felplaneringar och direktiv. Visserligen den verklighet vi ibland får leva i. Till slut fick delar av hastighetsnedsättningen läggas ut, utan att påverka trafiken ytterligare negativt...

Kylan utomhus var högst påtaglig när arbetspasset var slut. Gick en liten promenad samtidigt som jag pratade en hel del samtal i min telefon. Bland annat med "JS" i Arvika, som hade en hel del intressanta, goda, härliga och livsproduktiva upplysningar att ge från Värmland. Någon tävlingsdans stod dock inte för dörren av naturliga orsaker.

Fortsatte, i lite nedkylt tillstånd, min färd vidare mot Anki. Då hade telefonen gått varm i mer än fyrtio minuter. Älskar verkligen att ha "fri samtalstid" att beta av. En frihet helt enkelt...

Torsdagen den 12 februari 2004: En tidig tjänstgöring stod för dörren. En av de kortare men normalt intensivaste arbetspassen. Vill dock minnas att jag hade en av de lugnaste arbetspassen denna tidtabellsperiod gällande just den aktuella arbetsplatsen. En riktigt trevlig tjänstgöring med andra ord...

Efter lite middagssömn på hemmaplan var jag lite "anti" inför trivselkvällens dansande. Kom dock igång ordentligt efter ett par danser och var sedan riktigt upplagd för både bastu och lite kvällsstädande av klubblokalen. Därefter väntade gemensam hemfärd till Anki...

Fredagen den 13 februari 2004: Arbetade igen en dag åt en kollega innan jag om kvällen blev upphämtad av Anki i höjd av Jästbolaget för färd till danskvällen på Yesterdays. En riktigt trevlig danskväll även om jag inledningsvis var trögstartad. Vaknade dock till liv efter en god fika och njöt till fullo när BOOGART stod på scen.

Lördagen den 14 februari 2004: En nattlig hemfärd från Yesterdays företogs i Ankis bil. Väl i stan gick vi ganska snabbt till sängs, för att om möjligt vara något så när utvilade ett par timmar senare vid uppstigningstid.

Vid tiotiden hade Anki och jag både inhandlat Yoghurt och kaffe med läckra solskensbullar inför en dansbussfärd till Hedemora i dansklubbens regi. En trevlig och avkopplande resa. Väl i Hedemora gjorde Viktoria och jag allt för att finna en gemensam dansgrund med trygghet i. Det tog inte många minuter innan jag kände att danskänslan var god. Vår lugna träningsstart bäddade för en bra danstävling i sig, något man kanske inte skulle vara helt säker på med endast tre träningstillfällen under året och två av dem i känslomässigt tveksam nivå.

Viktoria och jag tog oss till finalen. En av domarna ville glädjande nog ha oss på första plats. En var negativ till oss tävlingen igenom och en ville ha oss femma eller sexa i finalen. Hur som helst var det en mycket trevlig 100:e tävling för min del. Blev därtill uppmärksammad med blommor från klubben isamband med prisutdelningen. Ett minnesvärt ögonblick då jag inte riktigt visste vad som skulle hända och vart jag skulle vända mig när jag väl befann mig ensam, inropad mitt på dansgolvet. Blommorna var underbart vackra och riktigt hållbara, (så här en dryg vecka efter tävlingsdagen). Ytterligare firande kom att ske på bussen efter ett matuppehåll på en M-hamburgerrestaurant i Hedemora. Då bjöds nämligen på tre olika tårtor (märkta "Lasse 100") ombord. En helt underbar tillställning utförd av en klubb som värnar om sina medlemmar och tar alla chanser att fira *ler*.

Väl hemma i Stockholm åkte vi till Ankis lägenhet. Vi tog dock omvägen via jobbet för att kunna skriva en liten tackhälsning i dansklubbens gästbok.

Söndagen den 15 februari 2004: Uppstigna var vi redan vid 05.30-tiden. Detta för att ta skidpjäxor och övrig packning till cityterminalen. Där väntade bussen till ett endags skidäventyr i Kungsbergets skidanläggning nära Järbo. Själva bussfärden bjöd på ett utmärkt sömntillfälle i båda riktningarna. Men trots detta extra sömntillskott var jag aningen seg inledningsvis i utförsbacken. Anki var dock riktigt laddad och fick åka några enstaka åk på egen hand, för att jag skulle hinna koppla av och ladda upp åklusten. Mot slutet av eftermiddagen, i samband med att backen blev mindre befolkad, kom även jag upp i tempo. Då var det härligt njutbar åkning med tendenser till mjölksyra i benen, trots den något begränsade backlängden. Positivt nog var det aldrig speciellt långa liftköer. Därtill bjöds vi på underbart väder med mestadels sol och svag vind och underbart välpreparerad snö. Egentligen bara en liten backdel där underhållet övergivits, annars beundransvärda skidförhållanden i temperaturer strax under nollstrecket...

Kvällen bjöd på god avkoppling framför TV:n till Fame Factory med god pasta och kycklingsås.

Måndagen den 16 februari 2004: Den tidiga arbetsdagen bjöd på ett vårlikt utomhusklimat som jag kunde njuta av vid förmiddagens lunchtid. Eftersom min bärbara dator intagit en reparationsbehovsstatus, var jag ute och letade lämpliga alternativ för framtida dagboksskrivande. Handdatorer såg ut att vara ett bra alternativ, men de svårtolkade svaren från expediterna gjorde att jag blev mer och mer skeptisk. Att via telefonen uppdatera hemsidan från handdatorn ansågs inte direkt som en normal lösning. Tangentborden också ett problem i fråga om möjligt skrivtempo. Dagboken innehåller som bekant ganska många skrivtecken var månad, något som i det närmaste kräver fingersättningsskrivteknik. Att inköpa en lite billigare bärbar dator syntes vara ett långt mer realistiskt beslut i väntan på en datorreparation.

Eftermiddagen nyttjades till en rundresa bland datorbutiker i såväl city som Nacka. Försökte finna svar på mina många datorfrågor, men var fortfarande mycket splittrad i min målsättning. Men drivkraften att finna svar var stark. Dagboken har trots allt en stor betydelse i min vardag. Ett livsarkiv av upplevelser och minnesbilder i all naturlighet...

Om kvällen packade jag ihop mina saker hos Anki, samtidigt som jag njöt en god middag i Ankis sällskap. Fraktade hem ett mindre flyttlass under kvällen för att få en kväll i min egen hemmiljö.

Tisdagen den 17 februari 2004: Eftersom en kollega gärna ville arbeta min morgontur, kom dagen att bjuda på en eftermiddagstur för mig. Direkt efter dess slut, klockan 20.15, begav jag mig till dansklubben för att träna med Anki. Som vanligt var vi sist iväg, vilket i vanlig ordning gav oss en möjlighet att städa upp och rätta till synliga brister. Hemkomsten blev sen, men bjöd ändå lite kvällsavkoppling hemma hos Anki.

Onsdagen den 18 februari 2004: Tidig tjänstgöring med start på en av mina favoritplatser. Väl hemma sov jag lite middag, och hade extremt svårt att slita mig från täcke, kudde och säng när det var dags för dansträning. Detta trots att träningen skulle ledas av Hasse & Marie, kända och underbara instruktörer från EBBA dansklubb. Olägenheten att stanna kvar i sängen resulterade till slut i en ca fem minuter sen ankomst, något jag djupt beklagade, speciellt av principskäl. Träningen i sig blev mycket intressant, kanske speciellt med tanke på att träningstiden ägnades en hel del åt teori.

Torsdagen den 19 februari 2004: En halvtimmas sovmorgon gjorde mig gott, arbetsdagen trivsam och jag på gott humör. Direkt efter tjänstgöringen åkte jag hem till Anki för att hämta min funktionsodugliga bärbara dator inför reparationsinlämning på inköpsstället. När informationen, att jag skulle tvingas vara utan datorn i ca 3,5 veckor oavsett fel, vaknade den bortskämda delen av personligheten till liv. Inköpte den bärbara dator som jag utsett som lagom dyr, lagom kapacitetsduglig och perfekt för stationering hemma hos Anki för framtiden. Stationeringsorten är min idé, men kanske snarare inköpsmotivationsfakta snarare än stationeringslöfte.

Efter inköpet bytte jag datorpaketet mot dansklädsel hos Anki. Begav mig tillbaka till Nacka (till området där datorn nyss inköpts), men denna gång för en social danskväll istället. Var visserligen ca en timma sen, men det passade bra eftersom jag inte hade en chans att hinna fram till provapåkursstarten i "Lindy-hop" som inledde den sociala dansbiten...

Danskvällen blev både trevlig och svettig trots dess avkortade tidsperiod för min egen del. Hemvägen togs via Kungsholmen för att göra Linda sällskap en bit på vägen, innan jag styrde bussåkandet mot Ankis lägenhet...

Fredagen den 20 februari 2004: Efter min dagturstjänst åkte jag hemöver. Men hela manövern tycktes bli oändligt fördröjd när jag hade ambitionen att hinna med en sväng till Ankis lägenhet innan. Var övertygad om att min almanacka var kvarglömd där, (något den inte var). Utflykten i sig blev avbruten så sent som i trappuppgången, då det visade sig att nycklarna lämnats kvar på jobbet i den packning, (dator och allt), som jag inte velat släpa runt stan än en gång. Således förblev almanackan ofunnen, Ankis lägenhet obesökt och min hemkomst en timma försenad utan genomskådad nytta.

På hemmaplan packades den nya bärbara datorn upp och installationen inleddes. Detta fick naturligtvis till följd att jag anlände till Mälarsalens dans ca en timma sent, (inte helt ovanligt för mig). Var dock nöjd med insatsen och danskvällen blev riktigt utmattande ändå. ZLIPS spelade utsökt bra. En fikastund räddade även energitillförseln och avnjöts i sällskap med några relativt nya klubbkompisar som jag inte haft så speciellt mycket kontakt med tidigare. Riktigt trevligt med undantaget för en missad dans jag lovat direkt över fikabordet. Var något för långsam i kaffedrickandet och lite för hänsynstagande i en diskussion jag redan var iblandad i...

Kvällens sista danser avnjöts med Anki. Riktigt hårt tempo som klarades av galant men som i det närmaste fick oss på knä av utmattning. En underbar danskvällsavslutning helt enkelt... Tunnelbanan och nattbussen hem till Rotebro bjöd därefter välkomnad avkoppling i natten...

Lördagen den 21 februari 2004: Under söndagen fortsatte jag minan datorinstallationer, samtidigt som ett öga kastades på TVn och repriserna av veckans "Fame Factory". Först sedan middag avspisats (Anki gick till affären och inköpte perfekta ingredienser för en underbar viltskavsrätt) och färden över till Anki avslutats fick jag en stunds sömnro. Behövde lite sömn inför den stundande övertidsnattjänstgöringen. En sömntid som delvis nyttjades åt ett avkopplat lyssnande på den första av de svenska uttagningsdelfinalerna till Melodifestivalen 2004. Sara Löfgren var bäst i mitt tycke...

Arbetsnatten blev precis vad jag önskade. Någon gång runt midnatt kunde en del av dagboksskrivandet återupptagas efter ett långt handikappande datoruppehåll...

04-02-06, fredag

Fredagen har bara börjat, men trots det har jag hunnit påbörja flera projekt. Inte minst gällande tvättande och packande inför vinterns Ö-viksdansmara som går av stapeln senare detta dygn. Passade också på att utnyttja lite av den fria mobilsamtalspotten genom ringa ett nattligt samtal till Fia, som också förberedde nattens packande. Utomhus var det i princip fullmåne och luften var relativt varm och god. Visserligen vintertemperatur, men med en luft som annars lätt hade kunnat förväxlas med en sensommarkväll och som nu lockade med utevistelse. Gick halkandes runt på isgatan utomhus i mitt närområde under en stor del av samtalet, allt emedan tvättmaskinerna gjorde sitt. Ser verkligen fram emot att få vila ut ett par timmar i en skön bussfåtölj...

Onsdagen den 28 januari 2004: Tanken var att jag under kvällen skulle hinna träna med både Viktoria och därefter även Jenny på hennes kvällsdanskurs. Men ryggen kändes fortfarande såpass stel, att jag inte vågade ta några egentliga risker. Därav bestod dagen mest av en vanlig uppladdning inför en stundande arbetsnatt med största bekymren på Svelandsbanan. En älg satte där stopp för trafiken under närmare två timmar, med de tre sista persontågen mellan Stockholm och Eskilstuna drabbade. En arbetsnatt jag verkligen hade medlidande med den förare som tvingades hugga bort älgen från loket, för att över huvud taget kunna ta sig vidare åt något håll. Näst därefter tyckte jag synd om resenärerna på ett av de hindrade tågen, som delvis genom min tillfälliga trångsynthet missade chansen att ha tåget ståendes kvar vid plattform istället för mitt ute i skogen på ett mötesspår. Med vetskap om hur allvarlig lokskadan var, hade det varit lättare att rekommendera taxi för eventuellt brådskande transporter. I övrigt bör resenärerna dock inte ha lidit någon speciellt svår nöd i värmen ombord...

Torsdagen den 29 januari 2004: Titt som tätt inser jag att dagboken kan betraktas som en dockhussåpa i sig. Kanske i än högre grad när tankar, noteringar och samband bara sitter ihop i en spindelvävsliknande text av analyserbara antaganden. Här tänker jag nest på min egen arbetsanalys just nu. Den nyväckta känskan av att kanske sticka ut en aning kan vara både positiv och negativ. Men samtidigt som man vill vara smidig, kanske osynlig, vill man göra ett arbetsdagsverk som märks, (på ett positivt sätt). Till stor del inser jag dock att betraktarens personlighet har stor inverkan på vilka intryck som bedöms. Svårast att bemöta är dock rykten, oavsett om grund finns eller ej. Att tvätta sig fri från inarbetade rykten, antaganden och förutfattade meningar är trots allt många gånger svårare än att bryta invanda mönster i sig. Häromdagen ifrågasattes om jag var nervös när jag kastade mig över en ringande telefon? Ett påstående jag inte alls kunde förlika mig med, även om jag just då var fylld av överskottsenergi. Däremot väcktes min nyfikenhet till liv imorse, sedan jag bemötts av följande önskemål och påpekande: "Så magasinerar vi inte tågvägar för två timmar framåt". Funderade några minuterar på hur kommentaren skulle tolkas? Ifrågasatte och fick just sådan ärlig feedbäck som jag önskade mig. Fick insikt i två olika synsätt på bra överlämning överlämning av bevakningsområdet. Även om jag många gånger fått beröm för genomtänkta överlämningar, med väl uttänkta trafikeringslösningar, finns det kategorin trafikledare som från första stund vill agera fritt utan att bli låst av mina tankar. Själv gillar jag i och för sig också att fatta egna beslut vid övertagandet, men gillar och värdesätter kanske speciellt de gånger då man ges ett par minuter för installations- och påloggningsgöromål innan problem måste lösas akut.

Fredagen den 30 januari 2004: Arbetade en tidig förmiddag och hängde sedan med "Blomman" till Arlanda. Där stannade jag en dryg timma för att varva ner lite och äta en god middag med utsikt över flygplatsen. Snöfallet var riktigt intensivt, varför det blev ett par intressanta föreställningar att beskåda. Dels konsten i att ploga planens uppställningsplatser och taxibanor och dessutom även en lektion i hur effektiv avisning kan gå till. Positivt nog kommenterades dessutom mina synintryck av en pilot vid ett angränsande bord. Hörbar information om vilka grader av avisningsmedel som nyttjades och vilka historier han hade varit med om vid andra tillfällen på startplattan.

Följde åter igen med "Blomman" och Jane in till stan. Snöfallet var såpass kraftigt, tillsammans med kraftig yrsnö, att tågen många gånger fick gå med nedsatt hastighet, så även vårt tågsätt. Speciellt vissa järnvägsfordon får svårt med bromsvärdena för sina skivbromsade hjulaxlar under sådana väderleksförhållanden.

Var hemma ett par timmar innan det var dags för mig att åka till Ulriksdal för upphämtning av Anki, med bil till Yesterdays och en trevlig danskväll till JANNEZ.

Lördagen den 31 januari 2004: Efter danskvällen till JANNEZ på Yesterday, fick vi ta hjälp av ett extrabatteri för att komma hemåt i vinternatten. Inget större problem i och med att både startkablel och nytt batteri fanns i bagaget. Lite tidsödande att se batteriets polmarkeringar i mörkret, men annars en trevlig erfarenhet och minnesrepetition. Väl i stan var det däremot en isande vind, kulingvindar, med mycket tätt snöfall. Hårt snöoväder var enligt väderprognosen väntat för natten, något som verkligen skulle visa sig när mobilen ihärdigt levererade trafikstörningstelegram och samtida önskemål om personalförstärkning om lördagsmorgonen. Hade jag inte varit såpass trött, hade jag direkt ställt upp...

Under dagen lagade Anki iordning ett nytt recept och gryta, innehållande wokade nudlar och vackert strimlade grönsaker. Mina strimlade paprikor fick underkänt och angavs vara för fyrkantiga. Däremot fick sockerärterna och minimajsen godkänt, så när som på det fakta att jag aldrig hann slutföra jobbet. Lämnade kniven obevakad under ett fåtal minutrar, något som effektivt utnyttjades av köksmästaren... *ler*

När kvällen kom åkte Anki och jag för första gången tillsammans ut till "Blomman" för en spelafton, (TP), tillsammans med Jane, Peter och en kompis till Jane. Blev ingen vinnare, men fick njuta av en riktigt trevlig och gemytlig kväll. När söndagsmorgonen var ung begav vi oss hemåt via Mörby centrum och tunnelbanan...

Söndagen den 1 februari 2004: Gick upp tidigt om morgonen för att arbeta en extra arbetsdag. Egentligen en dag utan nämnvärt mycket lön. Arbetade helt enkelt ett extrapass för att möjliggöra ett framtida turbyte, inför Ö-viksmaran. Valet av schema- och turnyckel upptog en stor del av den tid som bjöd arbetslugn. Inget lätt val, men skönt när väl valblanketten var inlämnad. Återstår nyfiken väntan på valresultatet, som till stor del kan komma att prägla arbetsvardagen.

Åkte om eftermiddagen hem. Fann att min stationära dator bråkade och inte ville vara med om några som helst surfövningar. Kanske ett virus aktiverat trots virusskydd. Det är i alla fall vad jag misstänker...
   Om kvällen kom Anki på besök med nybakat bröd och bullar i bagaget. Framför TV:n och "Fame Factory" avnjöts dessa läckerheter i en mysig hemmatillvaro. Somnade relativt snabbt när jag väl gick och la mig...

Måndagen den 2 februari 2004: Skapade mig en längre sovmorgon än jag ursprungligen tänkt mig. Sängen var så lockande att tillvaron efter tre timmars ytterligare sovmorgon, till slut verkade bli aningen seg. Men väl på benen såg jag till att spendera en dryg timma före arbetsdagen till ärenden i stan. Hade tänkt uppgradera mitt mobiltelefonabonnemang, men 3:s datornätverk låg nere just under mitt besök. Men det känns lockande och kanske lönande på sikt, med allt vad datoruppkoppling och ytterligare fri samtalstid det kommer att innebära.

Tog över en smått kaotisk Västeråsplats vid 15.30-tiden. Dock lyckades jag inom loppet av tio minuter att etablera en god kontroll på växlingsrörelser, sena tåg och extratåg. Därför förblev telefonen ganska tyst under dagen när väl de tio första hektiska minuterarna passerat. Åter igen kändes det som ett uppskattat arbetsbemötande. Skönt med lite uppbyggande och positiv kritik, något jag även mötte under söndagens pass... Kanske är krönet nått, efter en viss tids känslomässig uppförsbacke med extra energibehov i motvind...

Tisdagen den 3 februari 2004: Kanske var detta årets mest hektiska dygn. Hur som helst blir den efterföljande tröttheten svår att slå. Efter en tidig arbetsdag som blev längre än vad schemat angav, (avbytet blev riktigt sent), och digra signalproblem, gav jag mig iväg till Märsta för att inleda årets ekonomiska revisionsåtagande för dansklubbens räkning. Vi var effektiva ända till dess jag plötsligt blev extremt trött och avbröt revisorsuppdraget. Under hemvägen hade jag till och med svårt att prata rätt och sammanhängande i mobiltelefonen. Djupdök därför i säng så fort jag bara kom hem och så fort jag bara kunde...

Onsdagen den 4 februari 2004: Ytterligare en tidig arbetsdag. Lite av en upprepning utav tisdagens uppdrag, men klart lugnare tillvaro trots ett rälsbrott strax söder om Stuvsta. Våra nya schemaval presenterades och innebär en lättnad för många. Hela 85% av förstahandsvalen blev tillgodosedda. Med andra ord en mycket bra spridning på turlistvalen och bra variation i turlistskapandet. Glädjande med tanke på att farhågorna varit många under utvecklingsarbetet.

Kvällen bjöd på instruktörsledd träning. Lite av en uppförsbacke för oss träningsmässigt, när vi inte hunnit träna utan ledning. Vi får arbeta vidare för att hitta tillbaka till förra säsongens danskänsla och självförtroende inom paret. Nästa tävling närmar sig med stormsteg. Skulle vara skönt att hinna träna åtminstone en gång enskiljt innan dess...

Tog en lång fika vid centralen innan jag åkte vidare till Anki. Priset påbjöd en fika med årets två första semlor slukade i ett nafs. Detta samtidig som jag åter igen gladde mig åt mitt framtida turlistval på jobbet. Väl hemma hos Anki fick jag möjligheten att avnjuta inspelade avsnitt av "Fame Factory" innan läggdags. Tyvärr började den bärbara datorn samtidigt att uppvisa orossymptom i fråga om en skum bildskärm... Hoppas det inte är resultatet av något konstigt datorvirus...

Torsdagen den 5 februari 2004: Min lediga dag startade hemma hos Anki. Gick upp och åt frukost, samtidigt som jag tittade på den sista delen av inspelade "Fame Factoryprogram". Åkte därefter till Märsta efter att som hastigast mött både Jane och "Blomman" på min väg via centralen. I Märsta avslutade vi dansklubbens revisionsarbete inom loppet av en timma. Det var underbart att mängden kvarlämnat jobb var minsta möjliga. Kunde istället njuta av en underbar vårdag med en härlig sol, till dess jag somnade i min säng för lite utvilande middagssömn.

Om kvällen åkte jag till dansklubben. Där avnjöts en trevlig social danskväll...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2004-03-19 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!