"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, december 2005 (med mera)

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

06-04-28, fredag

Sedan den förra dagboksuppdateringspresentationen har det hunnit bli nytt år. En hel del intressanta upplevelser har sett dagens ljus och finns till viss del beskrivna. Anki och jag har så smått börjat leta efter ett gemensamt boende. Dock är det i dagsläget bara villor som fängslar. Båda är vi nog lite fega när det gäller detta steg och väntar på den rätta magkänslan och rätta objektet. En känsla som visade sig inte allt för avlägsen så sent som förra helgen, i Älta. Ett objekt som mäklaren för övrigt ringde om idag.
   I övrigt är väl de största upplevelserna för perioden DEPECHE MODE-konserten den första mars och det faktum att motorcykeln åter igen rullar på vägarna. Just idag är det regngrått ute, men den långa vintern ses nu ändå vara förbi med ett par veckors marginal. Deklarationen står för dörren. Ett projekt som jag förhoppningsvis klarar av idag eller någon av de allra närmaste dagarna. Kvällen kommer dock att upptas av lite övertidstjänstgöring sedan en av fjärrtågklarerarna med kort varsel behövt nyttja triangelmärkt medicin för dagen. Något man också behöver ta hänsyn till i säkerhetstjänsten.

Söndagen den 4 december 2005: Under eftermiddagen pryddes balkongen med ljusslingor. Ljusslingor som inledningsvis verkade aningen bökiga att få på plats, men som snart blev riktigt hanterbara. Försökte efter bästa förmåga placera dem på ett osymetriskt och lite spännande sätt. Nyttjade bland annat den blomsterställning som reste sig upp mot ena balkongkanten och fortsatte därefter ut längs själva balkongräcket i ett bågformat mönster.

Arbetsnatten fördrevs i vanlig ordning på sydkanten. Relativt lugn natt med lite växelöversyn och station- och linjedispar.

Måndagen den 5 december 2005: Efter nattarbetspasset var jag seg mest hela dagen. Vaknade inte till ordentligt förrän det om kvällen blev dags för dansträning. Anki och jag åkte ut till Nackswinget för att ingående träna på "PULS" i dansen…

Tisdagen den 6 december 2005: Efter en sovmorgon till 11.30 påbörjades en riktigt lång arbetstur som skulle stäcka sig från ca 11.30 till 21.00. Glädjande nog innehåller arbetsturen ett friskvårdspass som kan nyttjas till att rensa hjärnan en aning. Det blev visserligen en blöt friskvårdspromenad, men ändå riktigt skön i kombination med lunchtiden. Föda intogs på MAX. En matpause som blev riktigt trevlig och roande. Trivselstunden inleddes med att jag slog mig ner mitt emot en ungdomlig mor med en två månaders son som med stora ögon såg sig om i världen. I övrigt hans första MAX-besök överhuvud taget…
   När mitt sällskap så småningom lämnade mig och min omgivning kunde jag istället roas av ett ca 10 personer stort gäng som slagit sig ner till vänster om mig. Inledningsvis utan någon speciellt uppseendeväckande matmeny. Då, inledningsvis, var det istället den internationella prägeln som fångade min uppmärksamhet. En huvuddelegation av svenska män och kvinnor som jag gissade kunde höra hemma i data-branchen. Varför jag antog detta vet jag inte, men det kändes som en snabbpause i utvecklingsarbetet….
   Snart ändrades dock mina förutfattade meningar… Den förmodat japanska och övriga delen av den utrikiska delegationen fick en allt mer betydande roll i deras snabbmatslunch. Snart var det inte bara en meny per person indukad, utan säkert fyra eller fem menyer per person med allehanda dipsåser och tillbehör såsom lökringar med mera. Den svenska delegationen var noga med att beskriva hur olika hamburgare, pommesfrites och dipsåser skulle kombineras och hur MAX arbetade med grillning på på beställning. Kanske var man i färd med att sälja MAX-konceptet utomlands? Misstänker att man bara tog smakprov av hamburgarna och allt annat som var indukat…

Under den sista delen av min friskvårdspromenad hamnade jag på Gallerians spelaffär, EB-games. Naturligtvis kom jag inte tomhänt ut ur affären, utan med en av de bättre simulatortilläggsprogrammen jag hittills kommit över. En riktigt realistisk version av Boeing 737 med utsökta manualer, PMDG 737- 800 respektive 737-900.

Den sista delen av arbetsturen gav trafikledning på "Västeråsplatsen", dvs bort mot Kolbäck, Arboga och Ängelsberg. Sedan tidigare finns stora begränsningar i spårkapaciteten Kolbäck, pga ombyggnadsarbeten under hösten, vintern och våren. Denna afton blev det än mer spårbrist, (enkelspårsdrift) pga ett trasigt tågsätt mellan Dingtuna och Kolbäck. Men jag kände mig pigg och riktigt skarp i min tågföring. Felavhjälpare för hjälpkraften Valskog-Arboga-Jädersbruk fick dock vänta ett par timmar innan jag ansåg spårkapaciteten anpassad för ytterligare trängsel runt Mälaren. Redan i grunden är det en svår uppgift att få alla tåg att rymmas i trakterna av Arboga…

Efter hemkomsten till Anki gjordes ett antal provflygningar i trakterna av Arlanda med mina nya flygplansmodeller. Första landningsförsöket var mindre lyckat, men snart hade jag lärt mig flygplanets grundprestanda något så när. Det kändes att det var tyngre plan än jag normalt flugit den senaste tiden…

Onsdagen den 7 december 2005: Tog tidigt bussen hemifrån Anki och mötte en informatörskollega ombord. Passande i och med att jag just denna dag skulle tjänstgöra som trafikinformatör.
   Hade inledningsvis hand om pendeltågen, både på Stockholm C och de norra pendelstråket ut mot Märsta och Bålsta. Det dröjde inte många timmar förrän ett intressant SMS inkommit från en vän som känt igen min högtalarröst. Han passade samtidigt på att ifrågasätta (säkert med ett leende på läpparna) om jag blivit förflyttad från trafikledarstolen pga för många "tårtkörningar", (dvs då tåg trafikleds mot fel ort)…

Även denna dags friskvårdstur bjöd på regnigt väder, speciellt på slutet av min promenad. Friskvårdstiden kombinerades med lunch på min favoritrestaurant längs Hantverkargatan, efter en promenad via Fridhemsplan. Den sista delen av informatörsturen bjöd tjänstgöring på "Katrineholmsplatsen". En relativt lugn arbetsstund.

Eftermiddagen nyttjades till klippning i Sollentuna centrum. För en gångs skull en frisör, en tjej, som nyttjade saxen mer än rakapparater. Blev med andra ord riktigt trevligt ompysslad. Hittade sedan rejält prisnedsatta tilläggsprogram till flygsimulatorn. Dels Airbus 340 och den extremt prisvärda utgåvan av Concorde Professional med tillhörande DVD-film.
   Efter Sollentunabesöket fortsatte jag hem till Rotebro för att vattna mina orkidéer. Det fanns dock inte speciellt mycket tid för Rotebrovistelse i övrigt, då jag var tvungen att vända åter mot stan och till den tävlingsförberedande kursen på dansklubben Nackswinget. Det sista kurstillfället bjöd på riktigt bra dans i fråga om "tyngd" i dansen. Men vi hade det en aning motigt och svårt, trots att Anki dansade riktigt bra och enligt mig lyckades med det vi försökte.

Som en god avslutning på kursen bjöds vi tårta och god fika. Därtill fick vi var sin DVD-skiva med lite klipp från dansinspelningar under två kurstillfällen. Ett från en av de första gångerna och ett från en av de sista gångerna. Man kan ju hoppas på viss synlig förbättring…

Torsdagen den 8 december 2005: Hade en tidig och riktigt bra tur. Var dock aningen tvär mot åtminstone en förare som jag tyckte uttryckte sig klumpigt. Med den ATC-information som föraren av en Uppsalapendel fått under sin färd mellan Myrbacken och Skavstaby kan det inte funnits några som helst tvivel om att det var ett tåg framför. Jag hävdar annars att jag skulle ha varit extremt duktig om jag lyckats fälla tågvägen såpass sent att det nästan alltid var vänta stopp. Till och med nära nog en omöjlighet pål linjerna mellan stationerna. Men trots detta inledde han samtalet med att fråga "Har jag haft någonting framför mig?" Ett helt onödigt samtal i och med att han då redan hade full Sth i ATC-panelen och så sakterliga var på väg att förbigå det aktuella godståget.

Arbetspasset blev i övrigt relativt lugnt. Ett tillfälligt spårledningsfel mellan Häggvik och Rotebro samt senare ett mellan Tungelsta och Ösmo. Utöver detta fick jag gott om tid för anpassningar av vårt Data-telefonhjälpverktyg "ASTA".

Under eftermiddagen såg jag inledningen på Concorde-DVDn. Kvällen avnjöts i övrigt på den sociala dansen, Nackswinget…

Fredagen den 9 december 2005: Åkte under förmiddagen direkt hemifrån Anki till tandläkaren i Rotebro. Tråkigt nog hade hålfrekvensen ökat igen. Denna gång hade jag fyra hål förutom den fraktur jag sparat från förra året. Har med andra ord en dyr behandling att vänta de närmaste månaderna.

Promenerade hem till min lägenhet efter tandkontrollen och fann till min stora glädje att den efterlängtade tidningen "Computer Pilot" hade kommit. Blev ganska snart trött och sov mellan klockan 14 och 18, samtidigt lyssnades på flygradiotrafiken i området.

Tog pendelt&arijng;get in mot stan och åt pasta tillsammans med Anki innan vi med tunnelbanan förflyttade oss ut till Danderyd. Därifrån fick vi skjuts ut till Yesterday av Johanna och Marcus. Kvällen var kall men ändå njutningsbar i samband med den lässtund som Danderydsväntan gav tillfälle till.

Lördagen den 10 december 2005: Efter en god sovmorgon begav Anki och jag oss med buss till S:t Eriksplan och Karlberg. Samtidigt med vår stationsankomst kom minst tre piketbussar med välutrustade poliser. Ganska snart fick vi uppleva det jag redan anat, att pendeltågen inte längre gjorde uppehåll på stationen. Istället fick vi ta tunnelbanan från Fridhemsplan ut till Kista, för vidare färd med buss till Sollentuna Centrum och Hjulmarknaden där. För egen del räckte det med ett par vändor bland järnvägsmarknadsstånden. Hade för dagen inte tänkt spendera några pengar, en tanke som även förverkligades om vi räknar bort ett besök på bokhandeln, med presentinköp till min mor.

Hem från Hjulmarknaden tog vi pendeltåget. Att vi inte skulle göra uppehåll i Karlberg var nu tydligt uppmärkt på skyltsystemet. Men nog blev vi lite förvånade när vi inte heller gjorde något uppehåll på Stockholm C, utan passerade genom på spår 19.
   Från Stockholm södra ringlade sedan ett lämmeltåg av m&änniskor mot Mariatorgets tunnelbanestation. Bland annat kom vi i samspråk med en tjej från New Orleans, tillfälligt boendes i Sverige, vars vän hann med tunnelbanan precis före. Vi kände igen henne från vårt pendeltåg. Hennes manliga vän klev sedan på vår tunnelbana vid Slussen och allt var än mer frid och fröjd.

Kvällen avnjöts på Nackswingets julfest, dit vi tagit oss efter en kort hemmavistelse i Ankis lägenhet. Maten var underbar, även om vi fick vänta till sist med att ta den. Hur som helst en god tids avkoppling och julstämning inramad med ett litet luciatåg. Efter ett par timmar kom dansen igång. Bandet som bjöd god musik och underbar dansstämning var inga mindre än BOOGART. En helt suverän kväll, med många ljuvliga danser, främst med Linda och Anki.

När musiken tystnat väntade bland annat bastun. Kanske inte riktigt den julyra som för ett par år sedan, men ändå en skön avkoppling för muskler, övrig kropp och själ. En anledning till den minskade julfestträngseln i bastun var troligtvis att gängen kom mer tidsmässigt utspridda.

Söndagen den 11 december 2005: Anki och jag stannade kvar efter julfesten. Efter min basturunda fortsatte även jag med städning. Dansgolvet gjordes snyggt. Vi hade därefter för avsikt att ta 03.46-bussen mot Slussen, men insåg att den troligtvis lämnat Finntorp tidigt. Vi valde att inte starta promenaden hem, utan att sova över i klubblokalen. Det blev visserligen en aning kallt stundvis, men var ändå mysigt. Klockan 07.35 lyckades vi istället att komma med en lämplig buss mot Slussen, för vidare hemfärd med tunnelbana.

Dagen i övrigt tillbringades i hemmet, Ankis lägenhet. Det var riktigt skönt att få tid för allt möjligt pyssel, främst vid datorn…

Måndagen den 12 december 2005: Hade tidig tjänstgöring som inleddes på Katrineholmsplatsen. Fick tidigt ett spårledningsfel mellan Södertälje syd övre och Malmsjö. Beroende på trafikintensiteten och reglerna i fråga om framförande av tåg i stopp blev alla tåg mellan ca 15 och 35 minuter sena. Detta trots att ett antal tåg utan uppehåll i Södertälje omleddes från Järna till Flemingsberg över Södertälje hamn. Senare under arbetsdagen fick jag även lösa trafikflödet förbi ett pendeltåg som drabbats av kraftig hjulplatta. En hjulskada som lätt uppstår i olika grad vid kraftig inbromsning och låsning av hjulaxeln.

På kvällen, vid 18-tiden, åkte vi över till mina föräldrar. Där firades min mors födelsedag med god mat, som alltid. Ett trevligt sällskap av vänner hade slutit upp. Olle, Birgitta, Agneta och Helge fanns på plats. När den senare delen av kvällen var kommen återvände vi till stan och Ankis lägenhet.

Tisdagen den 13 december 2005: Ytterligare en arbetsdag med tidig tjänstgöring. Satt operativt mellan klockan 06.00 och 08.30. En lugn arbetsdag som avslutades med arbetsplatsträff. Hemmiljön bjöd också på ett härligt lugn. Ska ha sovit en hel del i soffan, förutom när jag försökte aktivera mig som flygsimulatorpilot.

Onsdagen den 14 december 2005: Hade ett mycket varierande arbetspass tillsammans med elev. Precis före avlösning från Katrineholmsplatsen blev det smått kaotiskt. Tågtrafiken och trafikflödet genom Katrineholm station fick i princip stanna upp helt. Detta beroende på att trafikkontoret inte meddelat att de tänkte invänta en annars bruten förbindelse med sina tåg. Föraren, som fått kör i signal sedan länge, hörde inte heller av sig. Därav trafikstoppet, ett helt onödigt sådant som kostade en hel del förseningsminuter på "helt oskyldiga tåg". Men även om vi var rejält missnöjda med den bristande kommunikationen och de oförstående järnvägsföretagsrepresentanterna, så var vi ändå nöjda med vår egen insats i sammanhanget.

Efter min rast fick vi hoppa runt på en hel del platser och bevakningsområden.

Torsdagen den 15 december 2005: Kunde njuta av en bra arbetskväll. Inte minst i samarbete med Malin på den Västra kanten av vårt bevakningsområde. För egen del på Kolbäcksplatsen, inkluderande Västerås och Arbogas intensiva trafikledning och Kolbäcks banarbetsbegränsande infrastruktur.

Fredagen den 16 december 2005: Dagen nyttjades i sin helhet till specialuppdrag, ställverksbeskrivningarna. Efter arbetsdagen mötte jag upp Anki vid centralen. Vi tog en tur ut till Naturhistoriska muséet för att leta julklappar till min syrras barn.

Efter lite mat åkte vi iväg till Mälarsalen. Upplevde årets kanske bästa foxtrottkväll till ZLIPS. Var uppe i ett riktigt mysrus och kunde njuta fullt ut till låtar som "Missing you" (av John Waite) och I want to make love to you". En helt underbart ljuvlig dansstämning även om jag för kvällen kände mig sämre på bugg. Något jag trots allt kände mig helt till freds med. Lyckan var ju ändå gjord och låg inte i buggkänslan...

Lördagen den 17 december 2005: Under tiden jag arbetade ett förmiddagspass och undervisade elev, passade Anki på att vara ute på stan och handla. Min övertidstur gick riktigt smärtfritt och efteråt kunde jag fortsätta njutandet serverad en underbar middag av Anki. Den bestod av klyftpotatis, sås och gott kött. Den senare delen av kvällen spenderades sedan tillsammans framför datorn till det fängslande spelet "WOW", dvs World Of Warcraft.

Söndagen den 18 december 2005: Under förmiddagen hade vi en tebjudning med Ankis föräldrar, farmor och hunden Yatzy på besök. På menyn fanns bland annat amerikanska bisquits och brittiska scones. När sedan kvällen kom stod dans till BOOGART på programmet, ute på Yesterdays.

Kände att jag hade en hel del av foxtrottinspirationen från fredagen i arv. Skillnaden var att även buggen kändes bra. En ruskigt underbar danskänsla med andra ord med mycken foxtrottmys och buggvirvlar. Både tillsammans med för mig relativt nya förmågor och underbara tjejer jag inte dansat med på länge. Ett exempel var Linda, som dessutom stod för kvällens skjutsande, med Pelle och Caisa upphämtade för enkel färd ut till Yesterday. Anki och jag hade lyxen att få skjuts även hem, ända till vår gata i stan.

Måndagen den 19 december 2005: Dagen bestod av eh hel del uppladdning inför två kommande arbetsnätter. Väl på jobbet handlade det om manövrerande av sydfjärren, Katrineholmsplatsen. Tillsammans med elev fick vi en hel del pyssel, även om vi hade gott om problemlösningar. Men två stoppkörningar fick vi ta hand om i rask takt. Båda berodde med stor sannolikhet på spårledningsfel. Det sistnämnda ett spårledningsfel i Flen som bestod under flera timmar, med möjlighet att köra runt felet med de flesta tågen, på andra spår.

Tisdagen den 20 december 2005: Förutom spårledningsfelet i Flen hann jag med ytterligare redigering av ställverksbeskrivningen, dvs anpassandet för web-presentation av densamma. Min elev skötte trafiken utmärkt, utan allt för avancerad handledning. Stannade dock kvar ca två timmar eftersom jag inte ville släppa web-projektet för sömn. Kände att jag var effektiv nog att utföra mitt specialuppdrag utan ersättning...

Njöt en skön och avkopplande dag hemma i Ankis lägenhet sedan jag sovit ut ett par timmar... Så småningom var det dags för en ny arbetsnatt, denna gång utan elev och på Arlandaplatsen.

Onsdagen den 21 december 2005: Sov ut under förmiddagen, efter min arbetsnatt. Under eftermiddagen handlade jag julklappar. Hade god tur med köer i och med att jag inte ställde mig i första bästa kön i Gallerians leksaksaffär. Istället för att stå dryga 20 minuter (den tid de flesta köerna beräknades ta) kom jag fram efter ca två minuters väntan i den specialkö som under jultid brukar vara upprättad i ena hörnet. Där samsades tre expediter om att beta av kön, som dessutom hela tiden var betydligt kortare än de ordinarie kassaköerna. Ibland fick de ropa till sig kunder...

Anki mötte upp mig på centralen då jag hungrig slagit mig ner på Burger King i centralens tunnelplan. Anki hade varit på en arbetsbjudning ute i Saltsjöbaden och anslöt nu till vår gemensamma resa ut till Jane och "Blomman" och deras mysiga glöggbjudning.

Torsdagen den 22 december 2005: Arbetsdagen bjöd på ett övertidsarbetspass som trafikinformatör mellan klockan 08.30 och 16.20. Efter arbetspasset handlade jag på Konsum. Anki och jag hade sedan en gemensam kväll hemma, där vi kunde njuta av en fiskgryta med ris. Merparten av kvällen nyttjade jag dock för hemsidesarbete, bland annat med en mer enhetlig design för mina dagboksutdrag. Kvällen avslutades dock med en kortare flygtur mellan Köpenhamn och Malmö. En flygtur som dock upplevdes aningen vinglig i vindig simulatormiljö med ATR-72.

Fredagen den 23 december 2005: Hade sovmorgon hemma hos Anki. Slog in julklappar innan jag begav mig iväg till jobbet. Men i övrigt sov jag också en hel del under förmiddagen. Hade en trevlig arbetsdag men småstökig kväll, som alltid numera på Katrineholmsbanan. Tvingades vara aningen vass mot en förare som inte ville acceptera den enda vettiga trafiklösningen för stunden och för helheten. Att menade att jag inte hade rätt att försena honom och att han bara skulle bli ytterligare försenad efter min förbigång i Järna. Redan i Gnesta var han minimalt försenad om endast fyra minuter (helt enligt plan). När han ett par timmar senare var i Nässjö var han femtiofem minuter före sin tidtabellstid. Nej, inte hade han behövt vara oförskämd inte... Kanske var det julstressen som hade satt in?

Anki och jag kopplade i övrigt av med lite "World Of Warcraft" innan det var läggdags.

Lördagen den 24 december 2005: Hade för en gångs skull riktigt svårt att sova om natten. Kanske var det adrenalinet från godstågsförbigången kvällen före som satt kvar i blodet. Hur som helst gick jag upp och pysslade lite med webdesign för att få lite nattlig trötthet gratis, tillsammans med inre frid över att ha nyttjat min rastlöshetstid till något nyttigt i mina ögon sett.

Morgonen kom dock tidigt. Klockan ringde 05.50 och tjänstgöringen startade klockan 07.00. Julaftonen blev dock fullt njutningsbar på jobbet, med utsökta jultallrikar. Silltallriken stod högt i smakranking, något som inte gjorde någonting de närmaste helgdagarna. Det skulle nämligen bli ett par tallrikar över till både juldagen och annandagen att festa på...

Fick gå hem lite tidigare än vad schemat sa. Hann därmed köpa ytterligare en julklapp till Anki med gott samvete. Därmed hade vi båda en julklapp att öppna under våra besök i respektive föräldrahem. Vi inledde med besök hos Ankis föräldrar. Som uppgjort hade de redan i förväg startat med julmiddagen. Kunde dock avnjuta ytterligare en lite portion julmat, perfekt i tid eftersom jag åter igen hade börjat bli aningen hungrig.

Efter ett par timmar hos Ankis föräldrar, firandes med farmor och bror, tog Anki och jag pendeltåget norrut till mina föräldrar, där även min syster, man, fyra barn, två hundar och en katt fanns på plats. Det blev en mysig julafton som jag tror hann gå över i juldag innan Anki och jag promenerade över till min lägenhet i Rotebro. Men vid det laget hade vi hunnit dela ut julklappar och umgås en hel del. För egen del hade jag hunnit med att hjälpa Malcolm med hälften av det legobygge som den avancerade grävskopa krävde för att bli fulländad.

Anki hade av mig fått en "världsatlas" gällande spelet World Of Warcraft och en skidryggsäck. Själv hade jag fått den perfekta "Svenska almanackan" av mina föräldrar (innehållande värdefull astronomisk information). Av Anki hade jag fått en härlig skjorta och biljetter till BOUNCE dansframträdande i maj. Därtill hade jag fått en bra termosmugg (perfekt till jobbet) och bordsunderlägg som verkligen matchade Ankis vardagsrumsbord. Syrran med familj bidrog med ett par sköna mjukishundhuvudstofflor till både mig och Anki.

Söndagen den 25 december 2005: Under juldagsförmiddagen sov Anki och jag ut i Rotebro. För egen del väntade ett arbetspass om eftermiddagen. Ett lugnt tjänstgöringspass som förgylldes med god julmat.

Måndagen den 26 december 2005: Snön fanns nu åter igen på marken. Gick upp omkring klockan 09.30 och nyttjade bland annat dagen till klippning. I övrigt bjöd kvällen på en bra arbetsnatt med endast ett A-arbete. Därmed fanns det gott om tid för dagboksskrivande. Allt för att hålla sig pigg. Någon tågtrafik värd att nämna förekom knappt. En riktig helg...

Tisdagen den 27 december 2005: Väl hemma efter nattjänstgöringen gick jag och la mig. Var dock snart på benen igen och somnade inte förrän vid 10-tiden. Nu blev sömnen mer effektiv fram till omkring klockan 16.00. Vid 17-tiden var Anki och jag på plats i Finntorp för att ta en träningsrunda.

Onsdagen den 28 december 2005: Klockan var inte speciellt mycket när jag begav mig norrut med pendeltåget. Klockan 08.45 hade jag tandläkartid ute i Rotebro. Lagade ett litet hål i övre tandraden och ett djupare i nedre tandraden. Var inte fullt så avslappnad som jag brukar känna mig. Försökte dock att slappna av genom att koncentrera mig på fingerövervakning. En metod att ett efter ett lyfta fingrarna på en hand, i ordning och i ett bestämt tempo. När man misslyckas med tempo eller ordning är det dags att slappna av. Riktigt användbart tycker jag...

Efter tandläkarbesöket gick jag hem till min lägenhet. Sov ut under förmiddagen och åkte under eftermiddagen in till jobbet för att arbeta. Lite tur hade jag eftersom det var andra arbetstider än normalt. Trodde nog inledningsvis att jag skulle börja tjänstgöra 15.40 som vanligt, men julturerna började redan 14.00. Men tack vare rätt magkänsla var jag på plats just då, efter en färd via Kallhäll...

Uppsalabanan var riktigt okej att övervaka, trots att nattågen inte dök upp under min tjänstgöring, 450 minuter sena. Arbetet med Nynäsbanan gick också smärtfritt.

Torsdagen den 29 december 2005: Åter igen en morgon med tandläkartid. Kände mig nu aningen lugnare när de lagade tänderna på vänstra sidan av käken. Även denna gång två hål, djupt i överkäken. Ett riktigt snöoväder hade nu infunnit sig. Gick hem till min lägenhet för att hämta både DVD- och CD-skivor.

På jobbet övertog jag mängder av växelfel i Västerås. Snöröjarlaget var dock riktigt bra och effektivt. Rekordeffektivt enligt mig, som försökte underlätta så mycket som möjligt genom strategisk snöröjningsplanering och effektiva säkerhetssamtal. Efter en knapp timmas hektisk trafikledning och snöröjning var i princip alla Västeråsväxlarna genomgångna. Ett betydligt mer driftsäkert trafikflöde kunde återupptas, utan nämnvärda ytterligare förseningar.

Under min friskvårdstid tog jag mig ut i snöovädret. En riktigt skön promenad eftersom jag var välklädd. Värmde mig dock på MAX under lunchuppehållet och njöt fullt ut...

Kvällens trafikledning blev lugn på Kungsängenbanan. Mycket beroende på en lugnare trafikintensitet än vanligt. Bland annat slapp vi de vardagliga konflikterna för tåg 417.
   Väl på hemmaplan arbetade jag effektivt med hänvisningshemsidor för att etablera min nya hemsidesdomän på ett effektivt sätt. Det underbara med datorarbetet var att jag på halva skärmen hade programmeringsmiljön och på andra delen hade Depeche Mode och deras kultförklarade DVD-film "101". Ni kan bara ana vilken inspirationskälla för hemsidesarbetet detta var...

Fredagen den 30 december 2005: Fortsatte min nostalgiminnestripp från 1988 genom ytterligare tittande på Depeche Mode-DVDn "101" och fortsatt hemsidessnickrande. Utomhus snöade det riktigt kraftigt ett par timmar. Såpass mycket att jag var riktigt glad över att ha fått en extra fridag som kompensation för tidigare övertidsarbete.

Om eftermiddagen och kvällen var det tänkt att jag skulle åka på "tvättresa" till Rotebro. Den blev visserligen av, men ett par timmar senare än jag inledningsvis tänkt mig. Hemfärden försenades sedan ytterligare av att jag fick hjälpa en dam loss från snödrivorna utanför Ankis lägenhet. Hon kom varken framåt eller bakåt efter att ha backat ut en bit på gatan. Lite sand och knuffande gav dock önskvärt resultat. Speciellt sedan vi kommit fram till vart hon önskade sig. Inledningsvis trodde jag nog att hon hade för avsikt att parkera, men hon ville iväg, trots väderleken...

Hemma i Rotebro tvättade jag mycket effektivt. Efter bara några timmar var allt tvättat, färdigtorkat och ihopvikt. Var tillbaka i stan, hos Anki, vid 23-tiden. Fortsatte då med hemsidesarbete framför datorn...

Lördagen den 31 januari 2006: Nyårsaftonen var för min del helt ledig. Kvällens firande startade med lite nyårsfika hemma hos Ankis föräldrar tillsammans med hennes farmor. Om kvällen åkte Anki och jag vidare ut till mina föräldrar i Norrviken. Där umgicks vi tillsammans med Helge, Agneta, min syster Kerstin, hennes man och fyra barn inklusive de båda hundarna Flex och Dina samt katten Torsten. Förutom god mat roade vi oss med allehanda sällskapsspel. Dueller i tredimensionellt luffaschack och flera andra spel gjorde att vi höll på att missa tolvslaget. Det var endast fyra minuter kvar av året när någon lyckades slänga en blick på klockan. Spelduellerna fick snabbt överges för champagneöppnande och ytterklädeshämtande. Fyrverkeriet höll god klass även detta nyår, trots att vi inte själva bidrog till något uppskjutande.

Söndagen den 1 januari 2006: När Anki och jag letade oss till nattbussen var det riktigt stora snöflingor som i ett intensivt snöande prydde allt och alla. Vägarna var snabbt fyllda med ett par centimeters snötäcke. Anki och jag borstade av varandra innan det var dags att gå ombord på den försenade nattbussen in mot stan. Anki hittade direkt en sittplats. För egen del innebar resan till största delen ett stående bland andra nyårsfestglada ungdomar...

När vi sovit ut och dagen övergått i eftermiddag var det dags för ett barndop. Vi begav oss till den närbelägna Gustav Adolfs kyrka. Det var Ankis barndomskompis Ingrid vars son Karl skulle döpas. Ett barn som inte verkade störas det minsta av all uppståndelse. Han yppade inte en enda protest under hela sermonin.

Efter god middag i en närbelägen församlingslokal (med ljuvligt gott matbröd till) begav vi oss hemåt. Planen hade varit att traditionsenligt åka till Skultuna för att dansa. Men nu var vi trötta och kände varken för stress eller en lång bilfärd, ännu mer uttröttande. Nej, det fick bli en lung och skön kväll i hemmet istället.

Måndagen den 2 januari 2006:

Under dagen tog vi över passningen av hunden Yatzy från Ankis bror, som ställt upp med passning sedan nyårsnatten, efter att föräldrar givit sig av mot Arlanda och utlandet.

Väl sittandes framför datorn kunde jag njuta av simulatorflygning från Bromma till Arlanda. Därtill lite rundflygning och ytterligare landningar vid Arlanda. Målet att flyga ca 100 timmar under år 2005 hade inte riktigt uppnåtts. Men väl 60,0 timmar fanns registrerade i loggboken. Ett mycket lärorikt flygår med andra ord...

Tisdagen den 3 januari 2006: Efter ett turbyte hade jag en riktigt bekväm förmiddagstur. Ett bra arbetspass som gav kvällen fri att spenderas på bästa täkbara sätt. Anki, jag och hunden Yatzy åkte ut till Norrviken. Där spelade vi sällskapsspel hela kvällen lång. Ett riktigt intressant spel med olikfärgade bitar i olika former. Dessa skulle placeras ut så effektivt som möjligt och fick bara placeras ut med hörnen angränsande till egna bitars diagonalhörn. Efter fyra omgångar stod jag som segrare, med en förvänansvärt jämn serie.

Onsdagen den 4 januari 2006: Tog för en gångs skull tunnelbanan under min förd till jobbet. Ganska tidigt under mitt tjänstgöringspass fick jag ett högnivå varmgångslarm på ett pendeltåg mellan Mölnbo och Järna. Ganska snart kände jag på mig att det kunde vara ett allvarligt larm. Föraren tog inledningsvis lätt på larmet i tron att hans åtgärder skulle vara tillräckliga för vidare färd. Mitt egna intryck var att åtgärderna inte direkt matchade typen av larm, varför jag uppmanade till täta kontroller av hjulaxeln och dess värmeutveckling. Jag trodde inte för en sekund att avstängda bromsar skulle hjälpa till i just detta fall. Men sedan jag gjort klart för föraren att den vidare färden skedde på hans ansvar och att jag bedömde urspårningsrisken som förmodat stor fick han rulla in till plattform Järna. Positivt nog hade han tagit mina ord och tankar på allvar, för han kontroll gjordes både vid plattformen Järna och i höjd med Södertälje syd undre, där resan helt avbröts pga ytterligare hög värmeutveckling. Med andra ord ett lagerhaveri. Fordonet bärgades från platsen ett par timmar efter att jag lämnat över bevakningen och skrivit klart min larmchecklista.

Under resten av arbetsdagen var det lugnt. Fick därmed tillfälle att känna efter och detektera en seghet och smygande trötthet. Vid 17.20 var hur som helst arbetsdagen slut och jag åkte hem till Anki och hunden Yatzy.

Torsdagen den 5 januari 2006: Hade en extremt lugn arbetsförmiddag på Uppsalaplatsen. I princip inga trafikledningskonflikter alls. Anki arbetade halvdag. Själv spenderade jag kvällen med tidtabellsplanering för modelljärnvägsklubben hemma hos Hillbo. Bjöds god spagetti och köttfärssås samt husets favoritvin i lagom och ringa dos. Tidtabellsplaneringen forskred in i sen timma, varefter jag promenerade hemåt, kompletterat med bussfärd den sista biten hem till Ankis lägenhet.

Fredagen den 6 januari 2006: Anki och jag tog en lång lunchpromenad bort mot Albano. Snön låg nu relativt djup, åtminstone ca 3 decimeter, varvid man lätt blev lite avkyld efter pulsande i snön till förmån för bra bilder med mobilens kamera och till förmån för den ivrigt lekande hunden Yatzy. Det var med andra ord riktigt skönt att komma hem till värmen igen.

En rejäl tankemiss gjorde att jag oroade mig för tjänstgöring under kvällen, istället för den dans som Yesterday skulle bjuda. Fram till flera veckor efter mitt jourpass var jag i tron att jourtiden sträckte sig från klockan 14.00 fram till midnatt. Istället var det tvärt om. Jourtiden slutade klockan 14.00. Därför var det helt fel att oroa mina eventuella medresenärer till danspalatset att dansresan med ytterst kort varsel kunde bli inställd och att jag när som helst kunde tvingas åka till jobbet. Dansade med andra ord med mobiltelefonen i fickan, redo att snabbt känna ett vibrerande jourutkallningssamtal. Undrar än idag när jag lyckades röra ihop tankarna gällande jourtidens gällande...
   Danskvällen blev hur som helst mycket angenäm. Vid 20-tiden lånade jag mina föräldrars bil, fyllde på luft i däcken och hämtade därefter Pelle och Caisa. Anki var kvar hemma för att passa Yatzy. Njöt verkligen av att vara på dansgolvet och upplevde en underbar dansglädje från första till sista låt. Att sedan få helt fria sistadanser gjorde inte saken mindre god. Det passade utmärkt att ge dem till en för mig relativt nyupptäckt dansförmåga som jag just nu bara älskade att få dansa med. Att jag dessutom fick gott med beröm gjorde inte saken sämre, beröm som jag inte riktigt tyckte mig förtjäna. Men nog fanns det gott om danser fyllda av både skoj turer och lek...

Efter dansen skjutsade jag hem Pelle och Caisa. Vi hade tur att vi återfann ett par försvunna glasögon som trillat ur bilen, ner i snön, på den stora parkeringsplatsen. Men en god minnesbild om hur vi körde när vi skulle parkera tidigare under kvällen och bra strålkastarbelysning var medicin nog.

Från Kista tog jag ytterligare en liten omväg via Bromma. Njöt av att få glida runt i bil i den vackra vinternatten, förbi alla betalstationer som nu var i bruk men för tillfället gratis...

Lördagen den 7 januari 2006: Anki klev upp tidigt om morgonen för att sätta en bakdeg. När hon senare under förmiddagen tog en långpromenad med Yatzy, passade jag på att städa en del av lägenheten. Vid 16.30-tiden tog jag bilen till Norrviken för att hämta mina föräldrar. Gemensamt åkte vi in till stan för att ha en trevlig kväll förevisandes min nära nog stationära boning och Ankis lägenhet.

Degen Anki satte tidigt under morgonen hade nu blivit till underbart härligt syrligt matbröd som vi bjöds på tillsammans med matpaj. Under mina föräldrars besök hann jag både förevisa flygsimulatorn och internets härliga "Google earth". Fantastisk upplösning av Stockholmsområdet. Stor skillnad mot vad som presenteras när man försöker granska landställets omgivningar...

När det var dags för hemfärd var mina föräldrar mycket skarpsynta och uppmärksamma på att jag hade glömt kvar mobiltelefonen i bilen. Hann således få tillbaka den innan de ens hunnit starta bilen. Underbart skönt, förutom lyxen i att de nu kunde föra hem bilen efter mitt lånande av densamma.

Söndagen den 8 januari 2006: Satt under dagen en hel del framför datorn. Vet egentligen inte varför, men diskussionen kom att handla en del om de broar jag byggt under lumpartiden. Med andra ord både Balkbro 2 (BB2) och Ponton 100. Surfade en del på nätet för att finna bilder och ytterligare broinformation.

Om kvällen gjorde jag ett nytt besök hos Hillbo. Vi rätade ut en hel del frågetecken gällande den tidtabell som vi nu avsåg att snart presentera för övriga modelljärnvägsvänner. Vi rättade bland annat till tågnummerserier och tågnummerordningar. Åter på hemmaplan hade jag såpass mycket inspiration att jag höll på fram till klockan 04.30 om måndagsmorgonen.

Måndagen den 9 januari 2006: Att jag suttit uppe fram till 04.30 med modelljärnvägstidtabellen hindrade mig inte ifrån att ägna resten av min vakna tid till just tidtabellsplanering. Inriktade mig främst på omloppsöverblick och tjänstgöringsplanering. När jag beslutade mig för ytterligare sömn var det redan tisdag morgon och klockan slagen 02.00.

Tisdagen den 10 januari 2006: Dagen bjöd på en intressant samling arbetsuppgifter och inleddes med arbetsplatsträff. Relativt omgående begav vi oss till Roslagsbanans trafikledningscentral vid Östra station för ett studiebesök. Till synes en relativt lugn arbetsplats i jämförelse med flera av våra banor. Men visst kan det bli rörigt ändå. Under vår korta tid hann det bli fel på en vägskyddsanläggning, felprioritering förutom ett rälsbrott som gjorde trafiken helt inställd till Åkersberga.

Väl åter på jobbet fortsatte arbetsplatsträffen, följt av vanlig tjänstgöring.

Onsdagen den 11 januari 2006: Dagen bjöd som helhet en bra arbetdag. Detta bortsett från en förares åsikter efter ett signalfelsstopp i Södertälje syd övre. Han hävdade att vi aldrig behövde ta ansvar för om tåg blev sena, att vi aldrig brydde oss och framför allt att vi aldrig gjorde något. Borde inte ni se att signalerna inte visar kör, var hans bestämda uppfattning. Eftersom jag vid detta laget var riktigt uttråkad av att höra på hur oinsatta personer yttrar sig svarade bara kort med en replik som sa allt...; "Ja, här var det mycket snack...", innan jag raskt avslutade genom att lägga på. En förare som verkligen skulle behöva sitta med och trafikleda ett par dagar för att förbättra sin verklighetsuppfattning.

Från klockan 17.00 hade jag önskat mig kompensationsledigt. Kanske var det tur, för min avbytande kollega berättade dagen efteråt att han haft en ännu mer irriterande och verklighetsfrämmande provkörningsförare som i princip stoppat upp trafiken i 25 minuter efter att ha sagt sig vara klar att &arig;ka efter felsökning. Han visste absolut inte att det fanns andra tåg i Stockholmstrakten...

Personligen vilade jag upp mig med lite mer human tågtrafikledning ute i Vallentuna. Modelljärnvägen må ha färre säkerhetshjälpmedel men glädjande nog förare som förstår vad de har för uppgifter.

Torsdagen den 12 januari 2006: Trots att jag hade en tandläkartid 07.40 hade jag valt att övernatta i Ankis lägenhet. Detta var det första tandläkarbesöket av två inplanerade för att ersätta en tandfraktur med en tandkrona. En utgift som skulle komma att ligga i närheten av 4000 kronor. Å andra sidan på tiden att åtgärdas. Jag har ändå levt med frakturen i minst 1,5 år.

Om eftermiddagen hade jag en ramtur, som jag inte minns hur den nyttjades...

Fredagen den 13 januari 2006: Trots att morgonen föreföll alltför snävt planerad hade jag en lyxkänsla av effektivitet då jag ej sovit bort morgontimmarna. På min väg över till Hillbo om förmiddagen stannade jag till på ett trivsamt Café nära Ankis lägenhet för att spisa frukost.

Hemma hos Hillbo var jag i princip mellan klockan 09.30 och 12.20 då jag var tvungen att ila vidare inför en kommande arbetskväll.
  , Genom en underbar deal med en arbetskollega blev jag avbytt en timma tidigt. Detta bäddade för en perfekt danskväll till DATE på Mälarsalen. Flera danser med Märta gladde mig stort. Fick till och med sällskap av henne under min annars ensamma fikastund. Något som åtminstone för egen del kunde ses som kompensation för den senaste tidens allt för sällsynta danstillfällen. Mycket beroende på att jag inte lyckats prioritera rätt när hon funnits nära eller på dansgolvet...

Anki dansade under kvällen mycket inspirerat och bra. Något som gjorde mig riktigt glad...

Lördagen den 14 januari 2006: Efter en sovmorgon begav Anki och jag oss iväg till en födelsedagsmiddag hos Ankis föräldrar. I ärlighetens namn var Anki som vanligt först iväg för att möta upp och göra hennes farmor sällskap. Mina tidsmarginaler var som alltid snävare, varpå jag jagade ikapp i höjd med kapprummet.

Vi bjöds god mat. Speciellt underbar var förrätten med tortillabrödsrullar fyllda av en räkfyllning. Efter middagen och efterföljande fika drog vi oss tillbaka. För egen del inhämtade jag lite eftermiddagssömn inför en kommande arbetsnatt.
   Arbetsnatten som sådan blev underbart lugn. Höll mig pigg genom att kolla på en flygfilm om Malmö Aviation. Speciellt fängslande blev inflygningen till Innsbruck.

Söndagen den 15 januari 2006: Efter arbetsnatten sov jag en hel del av dagen. Har i övrigt inte noterat mycket mer än att Anki och jag om kvällen njöt av fisk, ris och hollandaisås. Å andra sidan var det ju dags för ytterligare ett nattpass om kvällen. Ett arbetspass som blev riktigt lugnt och skönt. Mycket beroende på att vi hela natten körde med uppdelat bevakningsområde på sydfjärren. Inte ett enda A-arbete heller. Nyttjade en del av natten till att skriva kommentarer och tankar gällande ett kommande järnvägsrelaterat spel.

Måndagen den 16 januari 2006: Efter nattens arbetspass var jag inte så trött som man kunde förvänta sig. Å andra sidan är det inte helt ovanligt att jag blir pigg efter hemkomsten. Denna förmiddag var det först efter klockan 11 som jag sov ut ordentligt. Sömnperioden före klockan 08.00 kan man knappast räkna. I gengäld sov jag i det närmaste fram till mörkrets inbrott, lite drygt 17.00 för att vara mer exakt. Datorn uppvisade tydliga seghetssymptom och blev svår att stänga av. Även flygutrustningen verkade utslagen och virussökningen var uppenbart svårstartad. Lyckades inledningsvis inte alls. Det skulle så småningom visa sig att brandväggen stoppat kommunikationen över flertalet portar. I princip låste sig alla program som av någon anledning nyttjade nätet utom Internet explorer.

När Anki kom hem gick vi och köpte pizzor. Mycket välsmakande och njutbart mitt i alla datoreländeskänslor...

Tisdagen den 17 januari 2006: Eftersom jag hade sovmorgon nappade jag på Fias förslag om dansträning om förmiddagen. Trots att vi startade redan klockan 10.00 blev vi inte ensamma i träningslokalen. Nej, ytterligare ett tävlingspar tog tillfället i akt, att nyttja Ceylons golv. Innan jag åkte vidare till jobbet passade jag på att njuta av en tids varm bastu. Väl på jobbet hade jag det lugnt före min lunch och friskvårdstid. Men efter friskvården, på Kungsängenplatsen var det rejält stökigt. Pendeltågen var ofta tio minuter sena, eller mer. 798 tyckte jag hade fel inställning när jag presenterade fakta för honom. Han i det närmaste krävde att jag skulle ställa undan pendeltrafiken för hans skull. Trevligt nog hade jag tågledaren just bredvid mig under hans samtal. Ytterligare en styrka, åtminstone känslomässigt för egen del. Många som anser sig vara ute med "heliga tåg". Någon förbigång blev det aldrig, bara växelfel när jag kontrollerade en "omöjlig lösning i förarens anda"

Onsdagen den 18 januari 2006: Arbetsdagen startade med en ihärdig ström av samtal. Hade haft sovmorgon till klockan 09.15 och fick nu en arbetsdag med ett trevligt tempo. Eftermiddagsdelen fördrevs på "Uppsalaplatsen" och gick till största delen riktigt smidigt. Endast en tågmästare som behövde få förklarat hur effektiv tågföring kan bedrivas tågklarerarmässigt, med andra tåg utsläppta före just deras. Då hade det under en längre tid ivrigt och frenetiskt annonserats "begäran av tågväg" genom knapptryckningar vid plattformen.

Tränade ett gott pass med Anki mellan klockan 19 och 21.

Torsdagen den 19 januari 2006: För egen del startade jag arbetsdagen på "norrkant". Hade ett lugnt arbetspass i jämförelse med mina kollegor. Problemen var kanske som störst vid Västerhaningen efter ett mycket allvarligt tillbud med en självavkopplande pendeltågsenhet mellan Jordbro och Västerhaninge. Ett tillbud som haverikommissionen kommer att föra vidare granskningar av. Ett tillbud som förde tankarna 50 år tillbaka till Ställdalenolyckan. Den gången var det ett skenande malmtåg som kolliderade med en rälsbuss. Vid dagens haveri hade man tur som undslapp både skadade och i värsta fall döda personer.

Om eftermiddagen åkte jag över till Hillbo för att vidareutveckla modelljärnvägstidtabellen. Under min väg till mötet stannade jag till vid grillen i närheten av KTH, i Valhallavägens mitt. Avnjöt en riktigt god hamburgare innan jag vandrade vidare i den kyliga vintereftermiddagen.
   Vid 17-tiden passerade jag Sveavägen längs en måloviss promenad. Beslutade mig för att prova en av trängselbussarna ut mot Norrviken, för vidare färd hem till Rotebro. Letade upp mitt arkiv av miniräknarprogram och fann till min glädje att de var mycket mer kompletta än vad jag hade minnesbild av. Åter hemma hos Anki började jag föra in programmen för framtida arkivering i hemsidestappning...

Fredagen den 20 januari 2006: Kunde njuta av en helt ledig fredag. En fredag som startades ute på Nackswinget, med dansträning tillsamman med Fia mellan klockan 10.00 och 12.30. För min del innebar det även ett tillfälle för bastu. Därefter, om eftermiddagen, kunde jag njuta av en stadsvandring i avsikt att beta av affärsärenden. Startade med att inhandla miniräknarbatterier till min underbara Casio FX-602P. Därefter fastnade jag i grannbutiken ReadIT. Inhandlade två dyrgripar till böcker behandlandes hemsidesprogrammering och CSS. Underbara böcker som jag senare om eftermiddagen började njuta av på ett Café inte långt ifrån Ankis lägenhet...

Den lite mer näringsriktiga födan intogs senare i färdigmatsform. En god portion lasagne fick således utgöra grunden för en danskväll när Anki kom hem omgiven av ett riktigt snöoväder. Ett snöoväder som vi så småningom gav oss ut i, via Kista, till Yesterday. Jag valde passande vägar i snöyran och Anki uppvisade ett gott lugn bakom ratten, trots sina egna vintervanetvivel.

Danskvällen på Yesterday blev helt underbar. Detta trots att det var WAHLSTRÖMS som spelade. Jag fascinerades mycket över deras scenbakgrundsbild. Något som också fick prägla ett antal samtal under kvällen med mina dansprinsessor. Underbara foxtrott och buggar avnjöts fram till extranumren. Då hade många, flera gobitar, hunnit åka eller återfinnas utslagna i soffan. En utmattningsgrad jag kunde ha en nära empati för.

Lördagen den 21 januari 2006: Snöovädret hade mattats en aning när Anki körde oss hemåt. Men mängden snö på marken gjorde ändå att trafikrytmen var riktigt lugn och bra. Caisa och Pelle lämnades av och vi fortsatte in mot stan.

Min nattsömn blev relativt kort. Klockan 09.15 var jag uppe och packade för ett dygnslångt möte med NSW, inkluderande övernattning i sovsäck. Vid centralen unnade jag mig en morgonfika innan det var dags att bli hämtad. Det skulle bli riktigt vackert väder, men ännu bet vinden och stora skidäventyrslängtansväckande snöflingor kom från skyn. Mats och jag fick skjuts av Madeleine till Grödingen bygdegård där funktionärsträffen skulle hållas.

Mötesdelen startades vid 11-tiden och avslutades inte förrän omkring klockan 19.00. Då delades vi in i olika matgrupper. För egen del skulle jag ingå i förrättsgruppen, sammanställande tre stycken små förrätter. Det var dels lindad parmaskinka, ost och två rostbröd. Det ena med keso, räkor och avocado. Den andra med lök, tomat och vitlöksröra. Huvudrätten bestod av Nötbiffar fyllda med soltorkade tomater och brieost, klyftpotatis, morötter, tsatsiki samt vitlöksbröd. Efterrätten vill jag minnas bestod av fruktspett och underbar vitblockchokladsås.

Kvällen i övrigt fylldes med god samvaro, trevliga lekar och sysselsättningar. För egen del roade jag mig en del med luffaschackpartier. Att rita en ko var däremot ett mindre lyckat projekt. Startade med ett rakt streck av bara farten och kunde sedan inte komma fram till hur det skulle passas in i den bild jag hade på näthinnan. Inte ens en gissning om nötkött hade kunnat lockas fram av mina osymetriska streck...

Söndagen den 22 januari 2006: Natten var ganska långt kommen innan vi nöjt oss med dansvideos och diskussioner för att istället krypa ner i mysiga sovsäckar. Sov personligen riktigt gott till dess det var dags för frukost och städning. Strax före lunchtid hade Mattias och jag skjutsat till centralen av Madeleine. Därifrån var det enkelt för vidare tunnelbanefärd mot Gärdet...

Anki var under en stor del av dagen på IKEA. För egen del ägnade jag mig en del åt städning. Men i övrigt spenderades mest hela eftermiddagen åt läsning gällande CSS-tillämpningar för hemsidor...

Måndagen den 23 januari 2006: Hade denna dag tid avsatt för specialuppdrag. Förblev hemma under förmiddagen och passade ett bud för Ankis räkning mellan klockan 10.00 och 13.00. En leverans av ett växtlysrör. Under dagen pysslade jag en del med ställverksbeskrivningen, för att sedan vid 15-tiden bege mig till jobbet. Läste en hel del gällande CSS-programmering för att enkelt kunna styra presentationen av ställveksbeskrivningen för framtiden. En läsning som i princip pågick så snart jag fick chansen, med höjdpunkt under kvällen då jag satt på nattåget mot norrland, Ånge. Under färdens inledning hade vi en försening på drygt tio minuter. Troligtvis beroende på att man bytt ut min sittvagn mot en liggvagn. Många var förbryllade över att platsnumren inte stämde. Själv fann jag mig till ro efter lite grymtande och fick en medresenär av utländsk härkomst, boendes i Kiruna. Ganska snart tröttnade jag på liggvagnskupén och gick till restaurantvagnen. Var sugen på något, men inte på en dyr middag. Lättöl och en smörgås föll mig i smaken, som överkomligt och passande i tjänsten. Helst av allt hade jag dock velat ha en pannkakor med sylt, som dock bara fanns i barnportion. Lite förvånat insåg jag att de var villiga att sälja en sådan barnportion även till mig, varpå matintaget blev garanterat och utökat med lite lyxsmakbitar.

Njöt länge vid min bordsplats av mat, CSS-läsning, mörkerutsikt och restaurantvagnsbesökare. Men slutligen begav jag mig tillbaka till liggvagnskupén. Precis som jag föreslagit min medpassagerare hade han lagt sig tillrätta med en filt över sig. Det enda problemet var att värmen var avstängd och att han låg med huvudet i riktning mot elementen. Jag skruvade på vämen med viss eftertanke, beredd att justera till en mer fininställd nivå. Personligen minns jag hur svårt det kunda vara att få exakt rätt temperatur i just dessa vagnar. Men innan jag steg av blev det ganska bra och lagom värme. Hur som helst sov min medresenär fortfarande gott, troligtvis bättre än tidigare. Jag hade dessutom släckn ner och ordnat behaglig läsbelysning efter mitt restaurantvagnsbesök, vilket även gav mysstämningsläsro i en annars tråkig liggvagnskupémiljö. Omkring 23.25 vill jag minnas att jag var framme i Ånge, redo för ett studiebesök på Ångefjärren.

Tisdagen den 24 januari 2006: Via mailkonversation hade jag förvarnat nattpersonalen på Ångefjärren om mitt studiebesök. Precis som i mailsvaren blev jag väl omhändertagen. De timmar jag var på plats hann jag få en god bild av det nattliga arbetet, vilka tekninska förutsättningar som bjöds samt framför allt lite tydligare inblick i det nattliga tågflödet i norrland. Därtill fick jag möjlighet att närmare studera sspårplanen och i synnerhet Ånges närställverk som är lokalbevakat på plats i samma lokal som fjärren.

Innan jag begav mig ut till perrongen för att invänta nattåget hem, avgångstid 02.43, fick jag erbjudande om att fylla på min termosmugg med nytt kaffe. Ett erbjudande som lockade inför utomhusvistelsen i vinternatten. Tror att det var omkring minus femton grader utomhus. Inte speciellt mycket snö, men oerhört vackert...
   Ombord på tåget behövde jag bara säga att jag reste biljettlöst, så visste ombordansvarig att jag var rätt person, dvs väntad ombord. Detta trots att jag valt att sätta mig på en annan plats, som var mer fri från medresenärer. Nattåget lämnade Ånge sju minuter sent. Jag slog mig till ro och sov i princip ostört mellan Ljusdal och Uppsala. Men från Uppsala lockade åter igen min CSS-bok, varvid jag förblev vaken. Efter en färd med tunnelbana mötte jag Anki i höjd med Tessinparken, på väg till jobbet. Själv såg jag fram emot att få sova ut och förberede mig inför ett sent eftermiddagsarbetspass.

Sov ut ordentligt under förmiddagen och kunde sedan njuta vidare i vaket tillstånd med en god chokladkladdkaka. Kanske inte det nyttigaste, men en god avkoppling till den bildredigering som jag hann sysselsätta mig med innan jag vid 15-tiden åkte till jobbet.

Onsdagen den 25 januari 2006: Hade sovmorgon. En sovmorgon som bjöd på både trötthet, seghet och lite huvudvärk. På hemmaplan fixade jag med mina Ångebilder. Påjobbet kunde jag sedan nyttja eftermiddagen till ställverksbeskrivningen i samband med en ramtur som inte behövdes till annan tjänstgöring. Hann till och med en effektiv e-mailsortering och e-mailrensning innan hemgång.

På hemmaplan drabbades jag av en riktigt seg dator. Vissa program ville inte öppna upp alls. Gjorde en virussökning som inte gav något riktigt analyserbart. Det skulle dröja ett par veckor innan problemet var avhjälpt genom ny regeluppdatering hos brandväggen. En brandvägg som nu blockerat flera portar totalt, för säkerhets skull...

Torsdagen den 26 januari 2006: Åkte under förmiddagen ut till Rotebro. Hade en något snäv marginal inledningsvis, men med lite tur och ett par minuters tågförseningar hade marginalen växt till min fördel vid ankomsten till tandläkaren. Ett tandläkarbesök som inleddes klockan 10.00 och som hade till uppgift att montera en ny tandkrona på min tandfraktur bak i nedre käkhalvan. Just innan jag skulle till att gå från mottagningen mötte jag en gammal bekant. En fd lärare till mig och en bekant till familjen, främst i fråga om tidigare kollega med pappa. Vi hann växla ett par meningar under ett par minuter innan det var dags att gå vidare. Ett trevligt möte som faktiskt följde någon vecka efter att jag berättat om denna lärare för Anki, med anledning av högstadiets fria aktiviteter och den maskinskrivningskurs jag frivilligt gick utanför ordinarie skoltid. En kurs genom en stor del av högstadiet som givit mig så oerhört mycket.

Tog en promenad hem till lägenheten för att sortera post. Väl på jobbet om eftermiddagen hade jag en elev. På "Arlandaplatse" drabbades vi av spårledningsfel mellan Häggvik och Rotebro, uppspår 2. Och för andra gången på kort tid var det "Blomman" som råkade vara tåg nummer två ut mot spårledningsfelet. Ett scenario som vi alltså kände igen och som han körde föredömligt för att både få tid kvar vid Häggviks plattform och för att inte onödigt försena den vidare framfarten. Det tar ju trots allt ganaks lång tid innan framförvarande tåg kommit bort från spårledningsfelet och dessutom passerat ut från stationssträckan, (in till Rotebro i detta fall). En förutsättning för att få ta nästa tåg mot stopp.

Under friskvårdstiden gick jag en välbehövlig promenad. Stannade till och åt lunch på MAX och fastnade där för en fras som ett par yngre tjejer framförde under sin analys av killar. De ville dels bli uppskattade enligt principen 24-7-365 och klagade samtidigt på att vi killar har en tendens att bli vana att se dem avklädda om det görs för ofta. Kunde erkänna, (tyst för mig själv), att jag nog inte hade tröttnat i första taget på att se dem utan kläder om jag bara fått chansen. Ovan nämnda uppskttningsprincip var inte så speciellt svår att förstå. Uppskattning 24 h om dygnet under hela året...

Eftermiddagen på "Kolbäcksplatsen" blev en livad och frisk tillställning. Det gick riktigt bra, även om det fanns och blev vissa kniviga prioriteringssituationer, där prioriteringsrutin fick sätta sin prägel på tillvaron. Slutligen kunde jag koppla av genom att åka ut till dansklubben på den första trivselkvällen för terminen. Riktigt bra drag till TITANIX live på scen. Ett härligt ös under sista timman, då jag var där...

Fredagen den 27 januari 2006: Hade en ledig dag eftersom jag fått kompensationsledig tid beviljad. Tyvärr var jag seg och trött mest hela dagen. Å andra sidan var det inte helt otroligt att jag också behövde en ledig dag för att vila ut och komma igen lite. Hur som helst så åkte jag hem med tvätt till Rotebro. Vaknade till och tvättade riktigt effektivt, perfekt för att kunna återvända till stan med torr och färdigvikt tvätt vid 22-tiden. Dessförinnan hade jag tillsammans med en granne konstaterat att varmvattnet var kraftigt grönfärgat. Hade förstärkt hennes felanmälan, (som ej hade resulterat i utlovad provtagning) med ett e-mail till fastighetsförvaltaren. Det var tänkt att jag skulle låna bilen, men den ville inte starta för mina föräldrar, utan behövde batteriladdning.

Lördagen den 28 januari 2006: Vaknade till en tävlingsdag. Nu fanns bilen klar för avhämtning hos mina föräldrar efter nattligt batteriladdande. Anki och jag tog således tåget ut om förmiddagen. Själva tävlingsheaten skulle för vår del inte starta förrän om kvällen.

Till Karlstad och Hammarö åkte Anki och jag ensamma. Vi intog föda i form av Lasagne vid Väse Världshus. Väl inne på tävlingsgolvet, en ny tävlingshall för mig, blev vi utslagna direkt. Det kändes dock positivt att domarna tittade länge på vår dans. Nästan så att man kunde ana att det fanns en liten chans att positiva bitar av dansen ändå lyste igenom. Dock inte tillräckligt för annat än en 15e plats. Men det bästa av allt var kanske ändå att få presentationsdansen till "Road 66" som jag den senaste tiden lyssnat så mycket till i samband med den Depeche-DVD som flitigt snurrat i min dator. DVD-videon "Depeche mode 101". Tävlingarna var inte slut förrän någon gång vid 23-tiden. Då startade vi vår hemfärd tillsammans med Nanna och Jenny O.

Söndagen den 29 januari 2006: Färden hem från Hammarötävlingen rullade på genom natten. Jag hade för mig att Väse hade nattöppet gällande matservering, men olyckligtvis var så icke fallet. Vi styrde därför vidare mot Örebro och mitt favorithak, MAX. Ett både välbehövligt stopp och riktigt roande. Jag hittade en docka utan huvud vid min plats och Nanna köpte sig en motsvarande apa över disk. Dockor som roade mycket i den nattliga timman. Flera kända ansikten återfanns på hamburgerrestauranten, men de flesta låg före oss rent tidsmässigt. Mycket beroende på att jag valt att följa en långtradare och dess tempo under en stor del av färden mot Örebro.

I höjd med Hummelsta kom tröttheten över mig. Köpte en kopp kaffe, men beslök;t samtidigt att Anki skulle få ta över. En uppgift som hon skötte galant, men som vi misstrodde för ett ögonblick. Efter en kortvarig kontakt med en av motorvägens kantlinjer kan inte Anki ha hört en ställd fråga från baksätet. Något som jag blixtsnabbt observerade i min sömndvala. Utan att invänta ytterligare bevis eller tecken hade jag öppnat ögonen och från passgerarsätet sträckt ut en arm mot och till ratten. Eftersom färden var fortsatt stabil antog jag att jag inte behövde ingripa, men det tog ytterligare en kort evighet innan Anki börjat kommunicera med oss övriga. Vid det laget hade baksätespassagerarna hunnit bli skärrade och skrikande. Jag lugnade dem (fortfarande med handen vid ratten) med att Anki nog hade haft allt under kontroll hela tiden, men att jag inte ville ta några risker. Hur Anki upplevde allt ståhej vet jag inte riktigt. Men lugn verkade hon hela tiden, dock som sagt var tystlåten. Bilar med manuell växellåda är ju inte direkt hennes förtjusning...

Lugnet la sig åter i bilen och jag sov lugnt vidare. Vid Spånga bytte vi åter igen plats. Jag lotsade sedan bilen genom stadens utkanter för att först lämna av Jenny O och sedan Nanna.

Måndagen den 30 januari 2006: Nyttjade min sovmorgon till räkningsinbetalningar. Arbetade sedan från klockan 11.30 till omkring klockan 19.00. Efter friskvården, som nyttjats till blomsterinköp vid Karlavägen, hade jag "Arlandaplatsen" som bjöd en likadan spårmarkering som veckan innan. Även denna gång gjorde slumpen att det var "Blomman" som var förare nummer två ut på sträckan.

Direkt efter jobbet och Ankis franskakurs mötte Anki upp för vidare färd mot Kista. Ett födelsekalas hos Pelle och Caisa väntade. En trevlig bjudning med många goa vänner och ansikten på plats. Därtill riktigt mycket gott att stoppa i sig. Pelle fick en grön växt med härlig och framträdande bladteckning, perfekt för lite skuggigare miljöer.

Tisdagen den 31 januari 2006: Dagen bjöd en stor blandning olika aktiviteter. Inledde med arbetsdag och hoppade in på "Arlandaplatsen" så fort jag anlände till jobbet klockan 06.30. Efter två timmars tjänstgöring blev det dags för tidig lunchrast följt av arbetsplatsträff där den framtida ombyggnaden diskuterades. Inte minst i fråga om strävan efter små eller stora bildskärmar. Utöver detta hade vi en genomgång i brandberedskap.
   Direkt efter mötets slut kodade jag delar av den nya presentationen av ställverksbeskrivningen. För att sedan åka hem och fördjupa mig i mina bilder från besöket på Ångefjärren. Vi har relativt olika förutsättningar för att bedriva trafikledning i stor skala. Å andra sidan stora likheter om man går ner på ställverksnivå och granskar...

Under min tid vid datorn, på hemmaplan, avnjöt jag Depeche-DVDn "101". Naturligtvis en extra energikick i tillvaron. Mellan klockan 20 och 22 tillbringade jag tiden i Nackswingets lokaler för träning tillsammans med Jenny T. Diskussionen efteråt, om kameror, förde mig sedan ända till Fridhemsplan innan jag med buss letade mig tillbaka till Ankis lägenhet för lite nattsömn.

Onsdagen den 1 februari 2006: Inledde med tidig tjänstgöring och fick direkt dyka in i en diger och komplex arbetsbörda med ordergivning enligt ifrågasatta metoder gällande ordergivning vid avsaknad av tavlor och baliser. Kontrollpunkterna fungerade hur som helst bra och jag var nöjd med trafikflödet. Mellan klockan 06.50 och 10.00 förmedlade jag informationen om största tillåtna hastighet om 20 km/h på Löten station. Orsaken var dåligt spårläge. Därefter kunde jag njuta av avlösning och lunchrast. Något som jag behövde eftersom jag fortfarande (långsint) var uppretad över en ombordansvarigs tjafsande om hur tågföringen skulle gå till. Detta i ett samtal som hindrade ordergivningen effektivt och som grundade sig på ett högtalarutrop han hört. Beroende på detta högtalarrop skulle han i en segdragen process, trots att jag upplyste honom om att samtalet hindrade övrig trafik, predika om hur viktigt det var att just hans direkttåg till Stockholm lämnade Uppsala i rätt tid och att inga andra tåg fick ligga före. Hur som helst, det förde åtminstone det goda med sig att samtalsproblematiken (ett ökande antal samtal utan påverkan för neutral trafikledning) kom fram till ansvariga hos SJ. Något som därefter effektivt har givit resultat. Vi behöver lägga våra resurser på trafikledning snarare än att tillrättavisa och motivera beslut för enstaka individer (som jag ser det).

Efter rasten tog jag över "Eskilstunaplatsen". Nu möttes jag av en stor mängd mindre och tidsmässigt kortare växelöversyner. Till slut riktigt effektiva och välplanerade arbeten som mer roade än störde.

Efter arbetsdagen passade jag på att sova ut lite hos Anki, kombinerat med en mängd småpyssel innan kvällens tävlingsförberedande kurs på Nackswinget. Anki var duktig med att hela tiden ha ett leende på läpparna. Ett förfarande som lättade upp hela dansen högst betydande. Ett leende som möttes av ett tyst morrande från mig så fort leendet avtog något. Roande även det, åtminstone inledningsvis och på rätt ställe i tiden. Vi gick igenom övningar som syftade till kroppsisolation, hållning, puls med mera. Med fyra tränare fick vi gott om stöd. Till slussen hade Anki och jag sällskap av Lovisa N. Väl hemma slog jag mig sedan till ro framför datorn...

Torsdagen den 2 februari 2006: Vaknade upp till en ledig och innehållsrik dag. Inledde med programmerande av ställverksbeskrivningen. Ett prov till modernisering av layouten med hjälp av CSS-teknik. Om förmiddagen gick jag sedan ut på stan. Dels för att jaga rätt på en franskabok åt Anki som hon önskade. Dock utan att butiksinnehavaren hade den hemma. Försökte göra en beställning, men den visade sig ett par veckor senare vara borta den med... Nja, ingen pålitlig butik ens känslomässigt. Fortsatte sedan via Coop-Nära hem till Anki för att fortsätta med CSS-programmering.

Ett skönt avbrott vid datorn bjöds jag när jag fick ICQ-kontakt med Malin. Det var länge sedan senast vi kommunicerade via just ICQ, så det blev ihärdigt och riktigt innehållsrikt ordflöde. Hon skulle snart vidare till Umeå med Malmö Aviation varpå jag snart var i luften med motsvarande Avro-JR100 i min flygsimulator. Skickade även över ett MMS så hon kunde se att planet stod på Bromma och väntade...

Kompletterande till mina korta flygningar runt Bromma satte jag på en flyg-DVD från just Malmö Aviation. Kunde på det viset få en ytterligare inlevelse för just Malins flygsträcka. Detta samtidigt som jag återgått till simultant arbete vid datorn.

Om kvällen bjöds social danskväll på Nackswinget. Den inleddes med riktigt roande dansbingo. Dansen i övrigt varvades sedan med bemannande av caféet för min del. Därmed fick även Anki bra möjligheter att dansa, dock ej med mig denna afton...

Fredagen den 3 februari 2006: Gick upp riktigt tidigt för att packa inför dansmaran i Örnsköldsvik. Anki och jag begav oss mot centralen. För egen del hade jag beslutsamt ställt in mig på ett 7-eleven-besök innan bussens avfärd. Något som hanns med med god marginal. Fick med mig en stor kopp kaffe.

Efter att ha invaderat hörnet till Royal Viking hotell och sett diverse metodiker för att kryssa mellan, runt och över alla dansares packning, steg vi ombord. Vi fick bra platser med Linda och Dennis framför samt Caisa och Pelle bredvid till höger om oss. Under en lunchrast i närheten av Hudik bjöds vi gudomligt välsmakande fisk. En fisk som med sin panering och smaksättning har en god chans att förbli årets fisk. Personligen firade jag semestern med en prinsesstårtbit till kaffet. En perfekt lyxmiddag...

Efter incheckning på scandic hotell i Ö-vik gick Anki, jag och Linda över till Coop Forum för att inhandla frukt, dryck och godis. Allt för att klara av den kommande kvällens dansmara. Vid 19-tiden bjöds vi god pasta på Parken. Kvällen fylldes sedan av underbar musik och dans till banden "FACE 84", BLENDER, EXPANDERS och DATE. En blandning som inte kunde misslyckas. DATE var bra men ändå inte riktigt på hugget. Personligen tyckte jag det var synd att "FACE 84" kom lite i skymundan mot slutet. Dels fick dom inga egna nummer den sista halvtimman, samtidigt som de övriga banden nästan spårade ur en aning i sitt busande med varandra. Då stod de härliga tjejerna från "FACE 84" med på scen, men utan att veta riktigt vart de skulle stå. Hur som helst, ett band jag trivdes att dansa till även om de fanns vissa brister...

Lördagen den 4 februari 2006: Jag var i god form hela danskvällen och dansnatten. När "FACE 84", DATE, BLENDER och EXPANDERS slutat spela var klockan en bra bit över 03.00. Det var som alltid gott att få nattmacka och läsk med sig ut till bussen. Perfekt inför den annars korta färden tillbaka till hotellet i vinternatten.

Vid 11-tiden åt vi hotellets frukost. Jag fick kämpa ganska friskt för att vinna några pannkakor denna förmiddag. De försvann lika snabbt som de kom fram och såg länge ut att bli en förlorad kamp. Men hotellpersonalen såg de törstande blickarna och den rivande hungern, vilket gav resultat efter några påtryckningar. Men mättnadsgraden blev till slut riktigt stor.

En promenad till stan kunde sedan Anki, jag, Linda och Caisa njuta av. Solen värmde faktiskt en aning i den annars riktigt bistra vinterkylan. Jag drog snart vinterjackans huva över mig sedan öronen börjat frysa. Temperaturen hela denna helgen låg mellan ca minus femton och minus tjugofem grader. Det kallaste som stod på hotellets tavla var dock minus tjugoen grader. Vi hann även besöka hamnkvarteren och bokhandeln innan vi vände åter till hotellet...

Om kvällen kunde vi i vanlig ordning njuta av middag på PARKEN. Denna gång kött och potatisgratäng. För kvällens musik stod WAHLSTRÖMS, ZLIPS och BOOGART. Som vanligt var vissa av bandens partier allt för högt tempo för danspubliken. Jag hade av Pelle lånat ett handledsstöd. riktigt skön avlastning som jag behöll hela kvällen. Rent allmänt var jag tröttare genom hela denna aftons dans, men trots allt igång hela kvällen. Kanske framför allt mot slutet när lördagen övergick i söndag...

Söndagen den 5 februari 2006: Innan nattens dans var över hann Anki bli en riktig hjältinna. Redan innan jag begav mig upp på maran levde jag med förhoppningen att återfinna och få dansa med en tjej som jag i höstas njöt danser tillsammans med på Hudikmaran. Men när jag snart insåg att hon kanske inte var på plats eller förlorad i mängden begravde jag tanken på att finna henne. Men så hände något som jag inte kopplade ihop direkt. Inte lilla tröga jag, nej...
   Det var bara någon halvtimma kvar på denna vårs dansmara när jag åter igen skulle bege mig till det lilla dansgolvet för att avrunda kvällen. Då mötte jag en blick som instinktivt sa "Det borde vara vi...". Jag vände mig ögonblickligen om och frågade om vi skulle ta en dans, fortfarande ovetandes om vad jag gav mig in på. Normalt sett brukar man alltid vara lite främmande för varandra, men här var danskänslan fullbordad njutning efter bara några få sekunder. En slags hemvan känsla men ändå så överraskande. Inte ens nu, fastän detta var drömdanskänslan, förstod jag att hon var återfunnen. Hon visste det däremot hela tiden...
   Men frågetecknen rätade ut sig och blev från min sida utropstecken av både lycka och olycka. Lycka över ett lyckligt slut, men olycka över att vi inte lyckats få tag i varandra tidigare och att jag kunnat missa henne tidigare hela helgen. Olycklig över att jag inte visste vart jag borde ha letat men överlycklig över att hennes blick fångat mig...
   Efter en dans med Anki var det dags för den sista dansen. Nu visade sig Ankis hjältinneroll. Av de tre låtar som sista dansen skulle bestå av avstod hon den första för att jag skulle kunna bjuda upp Malin från Sundsvall. Jag tog risken att splittra Malins sistadanser, men jag tror att hon också var nöjd med det och helt med på noterna att nu få dela ytterligare en snabb dans plus den första av sistamysdanserna. Kunde inte vänta i månader innan jag fick dansa med henne igen, så var det bara. Sådan var dragningskraften skapad redan i Hudik. Men efter dessa två danser kunder Anki och jag i lugn och ro njuta av de sista två lugna låtarna och sedan av alla extranummer. Vi dansade så mycket vi bara orkade och förflyttade oss till huvuddansgolvet. Vi dansade under merparten av bandens improvistationsdanser och stupade till sidan först ett par minuter inna musiken verkligen tystnade...

Nattmackan var som vanligt grymt välkommen. Likaså hotellet och den dusch jag njöt av innan jag kröp ner i sängen. En nattsömn fram till klockan 09.15 väntade, då packandet inleddes fram till ca 09.45. Efter en god hotellfrukost fick vi även nu bra bussplatser. Färden hem blev dock aningen försenad. Dels beroende på en lite sen avfärd, men också beroende på att en personbil med hyrsläp lyckades vingla ut under omkörning och fastna i bussens framhjuls navkapsel och skrapa upp bussens sida en aning. En lycklig utgång på det mycket skarpa olyckstillbudet blev tack och lov följden då släpvagnen kastades bort en aning från bussen under det att bilföraren trots allt lyckades häva den mindre sladd som bilen samtidigt fick. Olyckan inträffade strax före högakustenbron där vägen är byggd enligt principen "2+1". Släpkärrans sidoskärm var helt bortsliten och hjulet till synes aningen skeft, men i övrigt intakt. Om det var ett flyttlass i släpet kan man dock undra hur sakerna nu stod ordnade. Ingenting någon verkade våga se efter...

Skrev en del och läste i övrigt CSS-programmeringsteknik under bussfärden. Föda intogs vid Hacksta, det matställe jag nog gillar minst längs norrlandskusten. Under bussfärden kunde jag sedan roa mig med att kontrollera tågtider till en medresenär som skulle ta sig mot Falköping, helst från Uppsala. Men det sista tåget hade gått för dagen när jag kontrollerade med "Blomman". Tröttheten kom sedan över mig men jag var mycket nöjd och lycklig efter ytterligare en lyckad dansresa att lägga till historien...

Måndagen den 6 februari 2006: Hade ett lunchmöte tillsammans med Hillbo mellan klockan 12 och 16. Ett modelljärnvägstidtabellsplaneringsmöte som drog ut på tiden. Efter hemkomst till Ankis lägenhet kvarstod en hel del att göra innan nattens arbetspass. Städade och sov kort men intensivt till dess det blev dags att förbereda ett besök av Ingrid, Magnus och dottern Marie. En trevlig bjudning som jag efter ett tag fick lämna till förmån för min nattjästgöring.

Kvällen var fylld av snöfall. Dock lätt yrsnö som säkert såg ut att vara mer till volym än det verkligen var. På "Arlandaplatsen" hade jag en hel del att göra. Delar av Uppsala var avstängt för arbeten.

Tisdagen den 7 februari 2006: Natten kom att bjuda på god variation av uppgifter. En hel del tid spenderades på A-arbeten, växelbesiktningar och reläprovningar. Därtill lyckades jag köra Nattåg 77 fel, dvs en sk "tårtkörning". Förseningen av den efterföljande backningsprocedurern blev inte speciellt stor, (12 minuter), men var ett litet nederlag i tårtstatistiken ändå. Bör ha varit den fjärde riktigt tårtgenererande felkörningen. Denna gång vid Myrbacken där järnvägen delar sig dels mot Märsta och dels mot Arlanda. Nu var det Arlanda som höll på att missas.

Det kanske roligaste av allt i sammanhanget var att en kollega på andra kanten av lokalen gladde sig lite extra åt min relativt lindriga tårtkörning. Hon var mycket mån om att få närvara när tårtan skulle levereras. Men hennes odelade glädje blev inte så många timmar lång. För sedan lyckades hon med en bra mycket mer tidskrävande tårtkörning i Katrineholm. Där dessutom föraren var mycket välkänd hos oss, som tidigare trafiksamordnare för pendeltågstrafiken i våra lokaler. Precis som vid en av mina tidigare tårtkörningar hade hon gott om A-arbeten på stationen och trodde sig ha funnit en lämplig väg att få genom tåget på. Problemet var bara att minnet svek henne om tågets destinationsort. Med andra ord var inte Hallsbergshållet rätt när det var ner mot Norrköping hennes stormtåg skulle...

Efter nattens bravader var jag trött men ändå nöjd. I princip samtidig som jag gick från min plats, efter avbyte, uppstod spårmarkeringar på de båda nedspåren söder om Upplandsväsby. För egen del var det skönt att få sova under förmiddagen istället för att drabbas av den mängd merarbete som spårmarkeringarna naturligtvis skulle föra med sig...

Om eftermiddagen fikade jag tillsammans med Jane och "Blomman" i deras lägenhet. Även Jonas var på plats varvid vi fick en del förevisningar i hur tågsimulatorer kunde fungera. Det märktes att jag inte var någon utbildad förare, även om jag tyckte jag lyckades bra ändå, med viss assistans...

På hemmaplan var det tänkt att jag skulle fortsätta med arbetet kring modelljärnvägens spåranvändningsplan, Askerstad. Men jag gav upp då huvuet inte ville vara på problemlösningshumör. Istället gav jag mig upp i luften för lite avkopplande flygsimulatorflygning. Flög Bromma- Arlanda- Bromma. Fick göra så mycket som tre "go arounds" vid Arlanda då jag samtidigt försökte använda ena handen till mobiltelefonpratande. Men flygningen tillbaka till Bromma blev fullständigt perfekt in mot bana 30. Först vid midnatt gick jag till sängs för sömn...

Onsdagen den 8 februari 2006: Gic upp tidigt för att ha en tidig ramtur. Hamnade dock direkt som informatör mellan klockan 06.00 och 10.30 Efter lunch fortsatte jag som fjärrtågklarerare vid "Nynäsplatsen" Fick snart problem med blockriktningsändringen mellan Nynäshamn och Ösmo. Ett fel som visade sig vara ett SIS-kommando i utfartsblocksignalen som inte indikerade hos oss.

Efter avslutad tjänst provade jag en Chilimcfeastburgare vid centralen. Följde sedan "Blomman" ut till Häggvik för att efter en promenad till hans lägenhet fortsätta med bil ut till Vallentuna och modelljärnvägslokalen. Mat intogs ånyo på grillen i Vallentuna. Av någon konstig anledning var jag åter igen hungrig. Spenderade till och med pengar på en dagstidning och en saftig OS-bilaga.

Efter visst förberedande blev den första provdriften av den nya tidtabellen riktigt lyckad. Över förväntan trots att Askerstad bjöd en hel del brister i den halvfärdiga spåranvändningsplanen...
   Av "Blomman" fick jag sedan skjuts till Mörby. Ytterligare en hel del nysnö hade kommit under tiden vi varit och roat oss med modelljärnvägskörningar...

Torsdagen den 9 februari 2006: Efter en sovmorgon tog jag bussen till Odenplan för att inhandla min tårta till jobbet, kommen av tårtkörningen natten mot tisdag. En riktigt god favorit i repris. En 16-bitars tårta av fransk choklad. Mycket uppskattad men naturligtvis relativt dyr. Ett utlåtande lät enligt följane: "Kanske den bästa jag någonsin ätit".

Sammantaget var det en mycket trevlig kvällstur som inleddes med en timmas tester och hälsoprofilering. Fick visserligen relativt dåliga värden vid cyklingen, men detta förklarades med min höga maxpuls. Med andra ord fick jag nu en förklaring till varför mina mönstringsresultat hade varit så bra. Där hade man utfört ett maxpulstest istället, som enligt dem var mycket mer rättvisande men som i princip kunde kräva läkarvårdresurser om flera av mina medarbetare utsattes för sådan. Men jag hade hellre velat vara med i ett sådant test, än detta som de nästan själva dömde ut som opassande för mig... Jag gick dessutom utanför deras mallar när jag tyckte arbetsbelastningen blev lindrigare när jag väl blev lite uppvärmd på cykeln...

Fredagen den 10 februari 2006: Hade en liten sovmorgon och ägnade dagen åt lite mer akuta ändringar av ställverksbeskrivningen. Det fortsatta utvecklingsarbetet kunde jag sedan fortsätta med på hemmaplan. Ett arbete som jag höll på med så länge jag bara kunde, till dess det var dags att förbereda kvällens dans på Mälarsalen.

BLENDER spelade mycket skarpt denna afton. Även min dans kändes skarp när väl kroppen kom igång. Det var helt enkelt glädje och tryck frå bandet och en otrolig stämningsfaktor med flera extranummer som följd.

Lördagen den 11 februari 2006: Efter att ha sovit ut en aning åkte vi ut till Norrviken för att låna bilen. Eftersom jag hade glömt mobiltelefonen hemma fick vi ta en sväng in till stan även sedan vi startat vår tävlings-Sävsjö-resa mot dagens mål Jönköping. Vi bjöds en ganska avkopplande färd som genomfördes i lugnt tempo och god anda.
   I Linköping stannde vi för hamburgerlunch. Direkt efteråt satte jag mig i bilen för att vila under en dryg kvart. Anki besökte under tiden en närliggande trädgårdshandel.

Väl framme i Jönköping checkade vi in och tog oss en tupplur. Vi hade lite svårt att bestämma oss i fall vi skulle falla för BLENDERS otroligt bra fredagsspelning och för den reklam de gjorde inför kvällens spelning i Falköping. Men till slut var vi på väg. Efter lite halkande på extrema vintervägar inne i Falköping och ett antal vägbeskrivningsförfrågningar kom vi fram till folkparken.

Danskvällen bjöd på ganska många olika upplevelser. Bandet spelade även denna kväll bra, även om glöden inte var densamma. Å andra sidan kunde man nog sätta lite frågetecken kring danspubliken också. Visst fanns det ett antal bra dansare, men det rådde en helt annan dansstilskonflikt här än i Stockholm och en nobbarfrekvens jag aldrig tidigare mött. Visst fick jag dansa med ett antal nya tjejer, men jag tror jag blev nobbad av sex tjejer under omkring åtta uppbjudningstillfällen. En lite roande statistik som jag inte har riktigt ord eller förstånd att tolka.

Kanske var några av tjejerna avskräkta efter att Anki och jag dansat i princip ensamma på dansgolvet under pausen, eller så var de "fö rädda att misslyckas"? En av tävlingsdanstjejerna har även senare fortsatt att nobba, troligtvis aningen feg...

Söndagen den 12 februari 2006: Efter danskvällen i Falköping åkte vi tillbaka till hotellrummet på Stora hotellet i Jönköping. Efter god sömn kunde vi njuta av en god hotellfrukost och avfärd vid 11-tiden ner mot Sävsjö. Fortfarande kunde man se följderna av de skador stormen Gudrun orsakade drygt ett år tidigare. Men i övrigt var färden ner till Sävsjö mest en kort transportsträcka.

I Sävsjö fick vi en ganska bra parkeringsplats anvisad längs en närbelägen villaväg. Vi fick tid att värma upp och tävlade först om eftermiddagen. Minnesbilderna av själva tävlandet är förvånansvärt bleka. Å andra sidan kom vi inte bättre än på plats 9 av 17 i vår klass.

Hemfärden blev mer minnesvärd. Dels för att väglaget var nyckfullt. Ibland kändes det som att köra på klaris. I synnerhet på motorvägen. Jag höll ett högt tempo, beredd att gå ner i tempo. Å andra sidan fann jag inget tempo som kändes bättre, så jag såg istället till att hålla avstånd och en stabil färd i rådande trafikrytm. Ofta något högre då alla verkade vara försiktigare, mer kunniga eller fegare än jag...

Kvällsmat intog vi en bra bit norr om Jönköping. Inte på det ställe jag skulle ha föreslagit, utan på någon stor utfodringsrestaurant med högt i tak och virrig serveringsstrategi. Dyrt men tack och lov gott i alla fall...

Färden fortsatte hemåt på bättre vägar fram till Nyköping. Då var det ett digert snöfall och mer påtagligt vinterväglag. Nu var det helt rätt att ibland vara riktigt mesig och i samma tempo som den del av yrkestrafiken som tog det lugnt.

Måndagen den 13 februari 2006: Färden från Sävsjö avslutade jag i Rotebro. Då hade jag lämnat av Anki i stan. Bilen lämnade jag tillbaka till mina föräldrar efter lite sömn, klockan 06.30. Därefter åkte jag direkt hem till Rotebro för att ytterligare få möjlighet att sova ut.

Om eftermiddagen hade jag elev under en del av arbetsturen. En bra arbetstur som förgylldes lite extra av en mycket god kycklingsmörgås. Väl på hemmaplan, hos Anki, fortsatte jag utvecklingsarbetet med ställverksbeskrivningen...

Tisdagen den 14 februari 2006: Denna arbetsdag bjöd på utryckningstillägg i samband med att jag drastiskt fick byta arbetstid. Hade nu en dagtur som bjöd på en hel del dramatik runt om i regionen. Dock hela tiden utanför mitt bevakningsområde. Ett X2000-tåg stoppades med högnivå varmgångslarm utanför Knivsta. Det blev objekt för vidare utredning då det visade sig vara axelbrott. Ett annat tåg missade inbromsningen till en signal i Jädersbruk och blev föremål för tillbud till kollision. Detta bara fem minuter efter att jag blivit avlöst. Tur att det finns skyddsträckor vid sidan av tågvägarna, annars hade fjärrtåget kunnat fortsätta rakt mot eller in i sidan på ett godståg på väg i riktning mot Frövi...

Eftersom det var alla hjärtans dag tog jag vägen hem förbi bokhandeln. Inhandlade en bok som present till Anki. Utan vetskap om i fall boken eller författaren är bra...
   På hemmaplan flög jag flygsimulator mellan München och Innsbruck. En vacker flygrutt med svår inflygning mellan bergen i Innsbruck. Avslutningsvis nyttjade jag en del fritid till fortsatta prov med den framtida presentationen av ställverksbeskrivningen...

Onsdagen den 15 februari 2006: En kort sovmorgon innan jag tog tunnelbanan in till jobbet för en arbetsstart klockan 08.30. Väl på jobbet möttes jag av en riktigt stökig pendeltågstrafik på "Arlandaplatsen". Därtill ett påkörningstillbud vid Häggviks pendeltågsstation. Fick rapport från en förare om att en person låg i intilliggande spår och att ytterligare minst två personer såg ut att hjälpa till. Att föraren ansåg att trafiken skulle stoppas var inte svårt att förstå. Tyvärr stoppas inte tåg hur lätt som helst (med den bromssträcka de har och den signalutformning som finns). Därför behövde jag svar på ytterligare ett par frågor för att kunna ta rätt beslut. Men dessa svarade han inte på utan fortsatte med att dom skulle bli påkörda om inte trafiken stoppades. Hur som helst lyckades jag trots att jag inte fick ytterligare hjälp av föraren som jag tycker borde stannat till och lagt kontaktdom på spåret där de nödställda fanns. Det hade varit en mycket bra och handgriplig åtgärd i detta fall, som nu uteblev. Var dock glad över att han hade sinnesnärvaro att uttrycka den första halvminutens effektiva samtal.
   När sedan polisen började ringa blev frågetecknen till slut uträtade. Personen i spåret var en förståndshandikappad person som sprungit undan från sin skolklass för att gömma sig nedanför perrongkanten. Därav de personer som försökte få honom i säkerhet och få honom att förstå problemet med att befinna sig i spårområdet, här mitt i spåret...

Den ambulans jag tillkallat kunde dock snart återkallas sedan det visat sig att ingen var skadad i dramat. Skönt men en adrenalinframkallande process innan fakta framkommit och tågen stannats på rätt plats...

En hjälpsam kollega såg till att jag fick ett par minuters extra lunchrast för att kunna se Anias störtloppsbrons i OS bli säkrat.
   Även eftermiddagen blev aningen kaotisk. Fick utföra extra och tidsödande omväxlingar i Västerås pga tyfonfel. Därtill var det spårledningsfel (signalfel) i Kolbäck i samband med avlösning. Lyckades dock komma iväg på ett inplanerat massagepass. Hur underbart som helst...

Kvällen bjöd på tävlingsförberedande kurs. Bra träning i kroppsisolation, att dansa i bilder, att showa växelvis inför varandra och fylla ut pulen med dans mellan taktslagen...

Torsdagen den 16 februari 2006: Hade en ramtur men blev direkt placerad på "Eskilstunaplatsen" följt av friskvård och därefter "Nynäsplatsen" En lugn arbetsdag förutom de störningar ett sjukdomsfall på ett tåg i Flemingsberg ställde till med. Under friskvårdstiden slank jag in på bokhandeln READ-IT. Inhandlade en riktigt spännande bok som redan i sin utformning gav visionära tankar gällande hemsidesskapande. Boken hette "Train of thoughts" med underrubriken "Designing the effective web experience". Inte nog med bokens textmässiga inriktning. Var sida var därtill fylld med bilder hämtade direkt från olika järnvägsmiljöer. Snacka om en komplett upplevelsebok för en webfrälst tågnörd...

Var hemma i Ankis lägenhet om eftermiddagen och kunde njuta av OS-hockey. Sveriges andra OS-match. Visserligen en förlust med 0-5 mot Ryssland, men en bra första period och sedan slarv. Den som verkligen stod upp för laget var Mats Sundin som spelade riktigt stadigt. Kvällen bjöd sedan dans på Nackswinget.

Fredagen den 17 februari 2006: Hade en ledig dag men var långt ifrån så effektiv som jag själv önskat mig. Visserligen lite svårt att begära med gott om OS-utsändningar på TV. Damhockeyn svarade för kvällens och OS kanske absoluta höjdpunkt. En semifinal mot USA som damkronorna efter 2-2 i full tid vann efter straffläggning. Ett spel som med andra ord förde dem till en final mot Canada. En underbar bragd och underbart för Sverige med Sandra Kim i spetsen. Hon var riktigt COOL...

Den planerade ekonomiska revisionen av NSWs ekonomi blev uppskjuten till på söndag. Istället kunde jag roa mig med flera flygningar till Innsbruck och svåra landningar VFR. Både från Munic och Linz. Lagade om kvällen pannkaka...

Lördagen den 18 februari 2006: Tävlingsdag i Ludvika. Anki och jag gav oss av om morgonen till Medborgarplatsen. Efter inhandlande av kaffe på seven-eleven var även jag klar att invänta den NSW-busss som skulle föra oss upp till tävlingsstaden. Det blev en spännande tävling. En tävling som för vår del slutade med 10e plats av 30 och domarsiffrorna 314, 224 och 424. Troligtvis skymde jag ett eventuellt stegfel som Anki lyckades med i ena hörnan under kvartsfinalen. För egen del kände jag det endast i armen. Å andra sidan befann sig Anki bakom mig under den trycka bakåtförningen...

Under den sista delen av tävlingsdagen, då jag redan var utslagen, passade jag på att se lite hockey i cafeterian. En stark match som Sveriges herrar vann med 6-1. Vilket motståndarlaget var minns jag dock inte. Under busshemfärden lyssnade vi sedan på den första uttagningen till den svenska melodifestivalen. Ett blekt utbud av låtar i mitt tycke...

Söndagen den 19 februari 2006: Sedan vi om förmiddagen gått upp satte vi start med taklampsmontage och montage av gardinstång. Jag var mest behjälplig och i övrigt placerad vid min dator. När eftermiddagen kom hade jag ätit pannkaka för att orka med revisionsarbete ute i Märsta. Vi satt där koncentrerade mellan ca 14.15 och 23.15. Det enda avbrottet vi gjorde var när jag inhandlade pizza och dryck åt oss alla. En lunch jag bjöd på efter alla års samarbete. Ett revisorsamarbete som i och med detta års revision gick till historien som "dåtid". Det fanns inte mycket att anmärka på detta år. En otrolig skillnad jämfört med hur det såg ut för ca tio år sedan. Nu kunde jag göra en enkel revisorssammanfattning i ett SMS för att informera styrelsen inför årsmötesplaneringen.

Måndagen den 20 februari 2006: För mig blev det en helt ledig dag då räkenskaperna för Nackswinget redan var genomgångna och klara under söndagsdygnet. Fick därmed en hel del datortid och tid för OS-tittande. Åkte en kortare sväng förbi jobbet innan jag fortsatte ut till NSW. Revisionsrapporten skulle finnas till handa inför det årsmöte jag inte skulle kunna närvara på under tisdagen. Skyndade mig sedan hem för att få se damhockeyfinalen mellan Sverige och Canada. En mycket bra och välspelad match där dock Canada var det starkaste och vassaste laget. Men det var en mycket stark match som slutade 1-4 och som kunde bjudit bra många fler mål. Tyckte svenskorna var riktigt starka i tredje och sista perioden. Mitt hopp försvann egentligen aldrig...

Tisdagen den 21 februari 2006: Hade bytt arbetspass med en kollega som behövde eftermiddagen fri. Nu fick jag visserligen ett relativt kort arbetspass mellan klockan 15.40 och 22.00. Detta innebar dock inte att jag fick en lugn och behaglig trafikledningstur. Nej, istället fick jag dyka mitt i en pendeltågstrafik som verkligen var ur fas. Mörst med intensiv trafik och ibland avancerade trafiklösningar i främst Upplandsväsby. Sedan, efter lunch, ärvde jag trafikstrul på södra sidan om stan. Dels med växelfel under en längre tid i Huddinge. Samtidigt hade jag ordergivning gällande Söderby dåligt spårläge vid en vägskyddsanläggning. Har hört teorier om att en plogbil kan ha fastnat med plogen och rubbat rälerna. Om det är den verkliga orsaken vet jag ej, men spårriktning och mer avancerad felavhjälpning behövdes i ett senare läge. De allmänna förseningarna gjorde att jag ej hade en chans att hinna med vettiga prioriteringar på Nynäsbanan i alla lägen. En riktigt dålig prioritering gjorde inte trafiken mer hanterbar, men hade någonstans sina fördelar i alla fall. Hade dock inte själv velat var pendeltågsresenär ner mot Nynäshamn denna afton då några tåg tvingades vända redan i Ösmo...

Förmiddagen, innan min sena arbetsdag, hade jag nästan uteslutande nyttjat till planering av modelljärnvägens spåranvändningsplan för Askerstad. På kvällen, efter mitt utmattande arbetspass, njöt jag av en underbar simulatorflygning mellan Bromma och Arlanda. Kort och gott en riktigt underbar och minnesvärd kort final och inflygning till bana 26 i samband med att jag kom under molnbasen. Tror visserligen att molntäcket var ganska uppsprucket, men tillräckligt heltäckande för att göra instrumentflygning i princip nödvändig.

Onsdagen den 22 februari 2006: På grund av den sena arbetsdagen fick jag en timmas sovmorgon. Började således mitt "Kolbäckspass" klockan 07.00 istället för 06.00. Inledningen av arbetsdagen var i princip normal i övrigt. Även efter lunch, på "Uppsalaplatsen" kunde jag njuta av god ordning bortsett från ett tillfälle. Då: blockerade ett Gävletåg all trafik i Uppsala i drygt tio minuters tid. Man hade kvitterat bomfördröjningen, dvs fällt alla Uppsalabommar för biltrafiken norrut, fått grönt i signalerna men utan att avgå. Jag var ganska tydlig i min kritik mot föraren när jag efter tio minuter lyckades få tag i honom över telefon. Då hade även Upptågets förare fått gå över till honom och upplysa om att han hindrade all övrig trafik. Min rapport i ärendet visade sig inte vara den enda för denna förare och detta tåg. Tydligen hade han dröjt sig kvar även på Arlanda och därtill hindrat ytterligare ett antal tåg vid avgången från Stockholm utan att göra en ansträngning för att få någonting att fungera smidigt. Inte ens ett dörrfel, som i detta fallet, kan försvara ett sådant "egotrippat" beteende. Kanske vore på sin plats med en vidareutbildning (i mitt tycke) för att skapa lite förståelse för helheten. Bilisterna i Uppsala är visserligen vana vid fällda bommar, men när inte ens en försvarbar anledning finns...

Efter arbetsdagens slut tog jag en avkopplande tur till ett café i närheten av Ankis lägenhet. Kopplade där av med läsning, som sedan på hemmaplan kompletterades med tid framför datorn...

Torsdagen den 23 februari 2006: Hade i grunden en ramtur denna dag, mellan klockan 08.30 och 17.00. Bemannade både "Kungsängenplatsen" och "Uppsalaplatsen" innan jag klockan 14.30 kunde ta ut kompensationsledighet. Då var jag riktigt seg och sliten, längtandes efter någon form av vila. Tog dock pendeltåget till Rotebro för att hämta räkningar. Minns sedan inte om jag väl kom iväg till den sociala danskvällen på Nackswinget eller ej? Troligtvis inte...

Fredagen den 24 februari 2006: Hade en eftermiddagstur som slutade klockan 22.00. Eftersom bandet på Mälarsalen inte lockade nämnvärt blev det en hemmakväll så långt som vi nu höll oss vakna.

Lördagen den 25 februari 2006: Dagen skulle innehålla uppladdning inför den kommande arbetsnatten och en i övrigt hård helg. Vi besökte dock Nackswinget för att gå på Järleforsträning. Vi hade dock aningen svårt att få ut någonting nytt i denna träning denna dag. Kanske för att vi trots allt gjort ett långt uppehåll i tränandet, testat mycket nytt och inte fann så många nyheter just denna dag.

Åkte till jobbet för en av mina favoritnätter på det nordvästra stråket, "Västeråsplatsen".

Söndagen den 26 februari 2006: Efter arbetsnatten sov jag en kort tid i soffan på jobbet. Gick därefter ner till spår 10 för att åka med X2000 till Göteborg. Hade lyckats boka en bra "Just nu-biljett" i 1 klass. Kunde därmed sitta lugnt tillbakalutad och sova större delen av resan ner till Göteborg.
   Efter en liten stunds väntan blev jag hämtad av syrran vid Göteborgs central. Väl framme vid Ljungkullen bytte jag snart om till finkläder. Gemensamt åkte vi sedan till kyrkan för att närvara på Jasmines dop. En trevlig tillställning med en underbart go präst som effektivt tog tillvara på chanserna att få Jasmine glad. Veronica fick äran att hälla upp dopvattnet. Själv höll jag mig lite avsides även om jag hade den stora äran att få bli gudfar åt henne.

I lokalen bredvid kunde vi sedan avnjuta underbar smörgåstårta, lättöl, desserttårta och kaffe. En perfekt avrundning på ett dop där man åter igen fick chans att uppdatera sig i hur släkten på Jockes sida hade det. Därtill blev det en bra uppladdning infök;r den hockeyfinal mellan Sverige och Finland som väntade i OS på herrsidan. En final som var intensiv och som följdes av oss från slutet av första period. Vi kom in i ett laddat läge när det stod 1-1 mellan lagen. Detta resultat ändrades dock redan då vi satt i bilen hem.

Jag gladde mig stort när jag fick slå mig ner i TV-soffan. För mig bjöds en perfekt spänning när Sverige och Finland spelade en mycket jämn match. I matchens sista minuter hade Finland mycket väl kunnat ta hem spelet, men Sverige hade styrkan och marginalerna på sin sida. Nu blev det ett efterlängtat OS-guld. Några av oss tyckte dock matchen var allt för spännande och vågade inte se stora delar av de mest dramatiska matchsekvenserna. Knappast ens målrepriserna... Men det var en storslagen turnering med Mats Sundin främst, tätt följd av Foppa och alla andra storheter...

En stund efter matchens avslut fick jag skjuts av Jocke tillbaka till Göteborg central. Det var nu dags för ytterligare en X2000-resa i första klass. Denna gång hem till en ny arbetsnatt...

Måndagen den 27 februari 2006: Efter en bra arbetsnatt på sydsidan, som jag delade med en av de yngre tågledarna, kunde jag åka hem till Ankis lägenhet för att sova ut. Nu hade vi hunden Yatzy på besök. Anki hade varit ute med honom en längre tid på morgonen och han accepterade att jag faktiskt var lite konstig och sov om förmiddagen. Vid 14-tiden hade jag vaknat till och gick ut med honom. Hade en i övrigt bra dag hemma till dess det var dags att gå över till Hillbo för ett inplanerat tidtabellsmöte gällande modelljärnvägsanläggningen. Vi hann en hel del efter klockan 17.00 och bjöds god mat i ett avbrott under arbetstiden...

Tisdagen den 28 februari 2006: Under förmiddagen passade jag hunden Yatzy hemma i Ankis lägenhet. Först om eftermiddagen lämnade jag honom kvar i lägenheten för att själv gå och jobba. Anki hade planerat att komma hem inte allt för lång tid senare.

Onsdagen den 1 mars 2006: Redan under min korta sovmorgon förberedde jag för kvällens konsert med DEPECHE MODE på Globen. Letade fram svarta kläder för att känna mig välanpassad. I minnet hade jag mötet med publiken från en konsert ett par år tillbaka i tiden, vackert uppklädda och svartklädda från topp till tå. Mitt intryck under denna konsert skulle dock bjuda på en mycket brokig blandning av folk, åldrar och klädstilar. Men visst, de riktiga synthfans som var på plats, var mycket vackra att skåda och beundra...

Arbetsdagen var bra och slutade i lagom tid för att i lugn och ro hinna duscha och byta om. Ett lugn jag trivdes utmärkt med och som gjorde mig än mer laddad inför vad som komma skulle. Min enda farhåga var att förhoppningarna kunde vara lite väl uppskruvade efter ett halvårs ivrigt väntande...

Ryktet på tunnelbanan gjorde gällande att Depeche Mode hade varit insnöade i Oslo under förmiddagen, men att de skulle vara på väg till konserten. Redan i ett avslappnat stadium kändes det som ett ringa bekymmer, så länge de avsåg att komma. Ett halvårs väntan hade trots allt gått riktigt snabbt. Nästan lika snabbt som den förmiddag jag jagade biletter till sju personer och endast av ett rent tillfälle köpte loss den enda biljett jag ansåg vara värd allt kämpande och en satsning av tillgångar. Ett underbart lyckokast så här i efterhand. Hittade ingen bättre biljett vid någon av de senare sökningarna, något jag inte ska sörja. Endast en ståplats framför scen hade givit en större upplevelse och inlevelsenivå. Endast biljetter med anmärkningar av typen; "Begränsad sikt" kunde ibland finnas till försäljning efter mitt biljettklipp framför datorn.

Direkt efter ankomsten till Globens tunnelbanestation insåg jag att en konsertkväll kunde innebära törst på lång sikt. Inhandlade en Fanta Free, som dock endast utnyttjades till hälften. För in till Globen skulle den inte få medfölja enligt kroppsvisiterarna som fick mig att dricka ett par klunkar vid entrén innan jag avyttrade nämnda flaska till förmån för min inpassage. Min livsuppehållande drickbara yoghurt hade dock inga problem att passera visiteringen, som måste ha varit av helt symbolisk art.

Den positiva konsertstämningen började annars i kön mot Globen. Vid första anblicken antog man att alla hade stämt möte på gångbron från tunnelbanan, men när kön til parkettinsläppet syntes mer tydlig insåg man att det snarare skulle handla om att finna rätt kö, än att gnälla. Den kö som så småningom visade sig ringla bort mot insläpp nummer sex gick visserligen i riktning bort ifrån Globen, men bara för att efter ett femtiotal meter vända tillbaka mot de nyligen öppnade portarna.
   Den snåla blåsten gav visserligen en kyleffekt som inte var att jämföra med den enstaka minusgrad som termometerarna angavs visa, men hindrade inte mig ifrån positiva tankar. Började minnas tillbaka och bekänna varför jag stod i denna konsertkö. Egentligen har jag bara en person att tacka för det. Den person som gjorde konfirmationsläsningen lite extra intressant och som framför allt bjöd på ett antal mycket underhällande promenader från konfirmationslektionerna under våren 1986. Charlotta Tannestål finns i mitt varmaste minne genom minst två betydnade handlingar. Dels den hälsning till mig som hon för mig oväntat skrev in i min konfirmationsbibel och de promenader som snart fick mig att öppna ögonen för just DEPECHE MODE. Ett band jag inte hade en aning om vad det spelade för musik. Men hennes lyriska beskrivningar fängslade mig på ytterligare ett plan. Har inte mött henne sedan min födelsedag 1986 och undrar naturligtvis om hon också var på konserten och vad hon tyckte? Sänder härmed i alla fall min tanke och tacksamhet till henne...

Biljetten till konserten med DEPECHE MODE
 

Väl inne i globen tog jag plats på sektion B13, rad 6 plats 40. En plats belägen i princip rakt framför scen och på lagom nivå för att få en bra överblick över hela arenan. Min nyinköpta kikare kom väl till pass. En underbar skärpa och förstoringsgrad trots dess smidiga storlek. Förbandet "The Bravery" hade visserligen några korn av guld, men gjorde endast ett positivt intryck i form av en övergång från en skränig hårdrocksliknande tillställning i början, till en mer synthbetonad och mer harmonisk avslutning. Men det kändes i atmosfären att det var DEPECHE MODE som alla väntade på.

Ett rymdinspirerat Depeche Mode gjorde så småningom entre och inledde med ett par låtar som inte fanns med i mitt medvetande. Måste dock erkänna att jag inte riktigt fullgjort min läxa, sedan jag kom över biljetten. Jag köpte visserligen det senaste albumet, men det har inte avlyssnats speciellt flitigt. Mitt riktiga Depechhjärta finns kvar i 1986-1988 års tappning, bortsett från enstaka nya alster. Därför fick jag vänta till den tredje låten innan mitt konserthjärta började bulta till "A question of time". Då hade jag visserligen redan drabbats av underbara konsertrysningar som uppstod redan vid första frasen, i första låten, som David Gahan framförde på scen. Men den största upplevelsen kom först i mitten av konserten. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att låten HOME skulle vara med under konserten och att den dessutom fängslade stora delar av Globen i en stark antydan till allsång. Dock misstänker jag att detta var en av de låtar som var minst känd för den stora skaran av publik. Något som jag grundar på att ingen i min "Depeche-bekantskapskrets" lyckats känna till denna underbara låt direkt, sedan tidigare.

Ju längre konserten pågick, desto mer kände jag mig hemma. BEHIND THE WHEEL fick ytterligare några fans att fortsätta diggandet stående. För egen del förblev jag sittandes ytterligare en tid, speciellt med tanke på hur konsertovan jag kände mig när PERSONAL JESUS framfördes och nästan alla syntes veta när och hur armarna skulle prisa ljuduppenbarelsen. En fängslan hos publiken som blev total även hos mig när ENJOY THE SILENCE gav allsång som även jag kunde. En tystnad som gav en efterföljande kort pause som gjorde mig minst sagt förbryllad. Var konserten slut nu? Var detta allt jag skulle få se av legenderna? Men jag behövde inte bli besviken i mitt funderande. Martin Gore intog snart scenen själv för att bjuda riktig skönsång innan en tempohöjning bjöds med bland annat JUST CAN´T GET ENOUGH i riktigt åttiotalsstuk. En specialmixad verson av NEVER LET ME DOWN AGAIN avnjöts innan det blev avslutande skönsång igen. En låt som jag onekligen behövde denna konsert till för att upptäcka. Avslutnings numret GOODNIGHT LOVERS skulle komma att prägla många av mina efterföljande veckors nynnande uppblandat med den tidigare konsertlåten WALKING IN MY SHOES. När jag lämnade Globen var jag som nyförälskad i bandet, samtidigt som jag njöt av alla lyriska beskrivningar av konsertkvällen i kön ut, på tunnelbanan och i de efterföljande dagstidningarnas recensioner. Detta samtidigt som jag tyckte att det skulle bli otroligt skönt att komma hem till den för mig mer kända DVD-videnon "101". Åren har ju som sagt var gått och man kan ju inte känna igen allt. Jag behövde helt enkelt sova på alla konsertintryck för att dagarna senare formulera intrycken på följande sätt till en vän som köpt biljett till sommarkonserten:
 
Man kan inte dö utan en konsert med Depeche Mode... Vilka legender...

Efter en promenad från Hötorget fram till Karlavägen tog jag slutligen en buss den sista biten hem till Ankis lägenhet. Som vanligt denna vecka fick jag ett mycket gemytligt välkomnande av hunden Yatzy. Somnade efter en del smältande av alla konsertintryck.

Torsdagen den 2 mars 2006: Att ha en tidig arbetsdage efter en uppslukande och känslosvallande konsert var kanske inte det mest lyckade. Men jag vaknade trots allt pigg och fick en tidig sovrast under min lunch som ifann sig redan klockan 08.30 då jag blev avlöst på "Arlandaplatsen". Ett bevakningsområde som endast gav lite dramatik de allra första minuterna då jag fått tydligt överlämnat att en provkörning skulle gå tur och retur Märsta. I själva verket gällde beställningen och anordningen endast Upplandsväsby. Nu åkte de vidare i och med att det inte fanns någon chans att vända där de befann sig, beroende på bakomvarande tåg...

Efter arbetsdagen hann jag hem en sväng till datorn innan det blev tid att åka till träning med Jenny T. Vi hade stämt träff på Nackswinget till klockan 17.00. Det trevliga med denna tidiga träningstid var att jag kom hem i bra tid. Redan vid 19-tiden åkte jag hem till Ankis lägenhet för att fördjupa mig i modelljärnvägstidtabellsplaneringen och spåranvändningsplan för stationen Askerstad. Ett arbete som började ge resultat och som skulle praktiseras den kommande onsdagen... Det blev mest en del korrigeranden i tidigare planering och ritande av ett spåranvändningsschema.

Fredagen den 3 mars 2006: Dagen började med att jag försov mig. Vaknade endast en halvtimma innan jag skulle vara hos Hillbo för ett möte avstämmandes växlingsplaner och spåranvändning inför den kommande modelljärnvägskvällen med tidtabellskörning kommande vecka.
   Anmälde att min och Yatzys promenad skulle bli aningen förskjuten tidsmässigt. Omkring klockan 10.10 gav vi oss iväg mot ett hem fyllt av katter. Två stycken i alla fall. Det blev ett spännande möte mellan Yatzy och de båda katterna. Alla var de nyfikna men samtidigt mycket reserverade. Den ena katten ville dessutom gärna retas när han fick chansen att smyga efter. Ett retande som kanske egentligen inte var av snällaste art utan snarare för att testa gränserna och sätta hunden på plats. Det var ju trots allt deras hemmaplan och deras kattmat som i ett obevakat ögonblick försvann.

När vi vid 16.30-tiden avslutade vårt möte hade vi hunnit riktigt långt med vårt planerande och vår avstämning. Vi hade även tillåtit oss att beställa pizza för att hålla blodsockernivån beständig och huvudet på skaft.

Promenaden hem blev riktigt intressant. Vid ett gathörn stannade Yatzy och började vanka farm och tillbaka samt resa sig på bakbenen för att se in genom ett fönster på huset. Efter bara några minuters tid visade det sig att det snarare var en parkerad skåpbil som var de huvudsakliga doftkällan. I den fanns det nämligen en mängd hundburar som vi fick se när ägaren av ett hunddagis kom ut från den aktuella porten. Fruktansvärt snälla stilla och lydiga hundar. Man kan förstå att Yatzy var fylld av nyfikenhet och uppskattade hunddagisfröknarnas uppmärksamhet mycket.
   Yatzy och jag fortsatte sedan hemåt och stannade i princip bara till vid en liten isbana som banen spolat ner för en liten slänt. Där var det riktigt roligt att halka omkring...

Kvällen bjöd på en hel del snöfall. Om än lite sent fick jag tag i bilen och hämtade Caisa för gemensam färd ut till Yesterdays där Wahlströms spelade. Jag hade inte någon jättehöjdarkväll, men trivdes bra när jag väl var uppe på dansgolvet. Inte minst var det trevligt att åter igen få dansa med en gammal datetjej som jag för ett par år sedan hade nära kontakt med. Ikväll fick hon åter igen sista dansen... Mest minnesvärt i övrigt var nog den finska danstjej som jag fick dansa bugg med, hitrest för att följa helgens EBBA-cup.

Lördagen den 4 mars 2006: Efter danskvällen på Yesterday skjutsade jag hem Caisa. Sov därefter i mitt eget hem. Om eftermiddagen begav jag mig till Kista för att jaga present åt min far. En riktigt svårfångad present. Till slut hade jag dock fastnat för ett par släktforskningsböcker som det dock var risk för redan fanns i mina föräldrars hemmasamling. Men trots detta den present som kändes mest rätt för stunden...

Åkte vidare in till stan i riktigt svårt väglag med djup och spårig snö. Hittade dock en parkeringsplats som lämpade sig perfekt för parkering, omedelbart vid sidan av en utfart, ett kvarter från Ankis lägenhet.
   Kvällen i övrigt bjöd på pannkakssammanställning, nämnda måltid och samtidigt tittande på den tredje uttagningen i den svenska melodifestivalen för året. Efter detta evenemang fortsatte jag kvällen framför datorn, ivrigt skrivande en växlingsinstruktion till modelljärnvägstidtabellen. Naturligtvis inspirerad av Depeche-DVD på bildskärmen och i mina hörlurar...

Söndagen den 5 mars 2006: Under hela förmiddagen arbetade jag vidare med min växlingsinstruktion för modelljärnvägsklubben och stationen Askerstad. Anki lämnade hunden Yatzy på en veckas hunddagis. Om kvällen, vid 17.30-tiden begav vi oss med bil norrut och hem till mina föräldrar och firande av min fars födelsedag. På plats förutom jag, Anki och mina föräldrar fanns Agneta, Helge och Britta. Runt matbordet blev det en hel del intressanta diskussioner, inte minst gällande relationer, barnbarn osv. Stundtals kom även min morfar i centrum av diskussionerna med personanalyser som till viss del var nya även för mig.
   Innan Anki och jag begav oss hem till stan med 213.19-tåget, tog jag mig friheten att scanna in en del bilder. Främst min konfirmationsbild, men även skolkatalogsbilder från pappas skola årskurs 7, gällande samma år som jag gick i sjuan. Bilder som jag på hemmaplan, hos Anki, direkt laddade in i datorn från det minnesstick jag lånat av pappa.

Måndagen den 6 mars 2006: Efter en datornatt till ca 02.00 tog jag sovmorgon. Försökte dock komma igång med ytterligare nedskrivande av modelljärnvägsväxlingsbeskrivning, men det gick allmänt trögt inledningsvis. Hämtade dock inspiration genom flitigt avlyssnade av Depeche-skivor.

Under min väg till eftermiddagstjänstgöringen mötte jag som hastigast en av Ankis och mina gemensamma vänner, Magnus, som lämnade sin dotter i Ankis grannskap.
   Mina arbetsuppgifter vid Uppsalaplatsen blev relativt kortvariga. En kollega kom för att byta av till förmån för tidig rast. Den plats jag kom till efter matrasten bjöd istället på MEGA-stök i pendeltågstrafiken. Detta samtidigt som min kollega fick slita med sena fjärrtåg och problem. Lyckligtvis hölls en högre bemanningsnivå ca 1,5 timmar över ordinarie tid, innan vi slog ihop våra bevakningsområden från tre till två inför nattrafiken. Men när jag vid 21.40-tiden lämnade min tjästgöringsplats, "Nynäsplatsen" var jag riktigt tom i huvudet och utmattad.

Tisdagen den 7 mars 2006: Tack vare ett turbyte fick jag en sen arbetsstart, klockan 15.40. Förmiddagen hemma blev underbar och välutnyttjad för den växlingsbeskrivning jag hade att slutföra till modelljärnvägskvällen den 8 mars. Nu var det förarna som skulle få växlingen noggrant beskriven för att kunna göra ett bra jobb. Som vanligt inhämtade jag energi och stimulans genom att lyssna på Depeche Mode.

Eftermiddagspasset var inledningsvis lagom rörigt, med signalfel (trasigt grönt sken) mellan Skavstaby och Blackvreten, extra växlng med två hjulskadade pendeltågsenheter i Märsta mm. Men kvällen skulle bli många gånger värre. Nog den värsta trafikkvällen i min trafikledarhistoria utan att det var snöfall utomhus. För andra kvällen i rad tjänstgjorde jag på Nynäsplatsen, vilket i sig inte innebar mer än de senaste dagarnas pendelkaos och uppemot halvtimmasförseningar på Nynäsbanan. Den tyngsta biten, som fick mig att arbeta på gränsen till min förmåga, kom sig av tre stycken olika högnivå tjuvbromslarm på tre separata och långa godståg samt ett lindrigare lågnivålarm för ett pendeltåg. Det sistnämnda gav mest sitt uttryck i extrem teknikstress då larmrapporten inte gick att slutföra på ett smidigt och begripligt sätt. Ett streessomoment som effektivt skulle balanseras mot det kapacitetsutnyttjande som behövdes för att över huvud taget strukturera upp den övriga pendeltågstrafiken. Ett riktigt vasst läge...

Högnivålarmen sträckte sig över ett par timmars trafikkaos och löpande felsökning. Den stränga kylan gav uttryck i fastfrusna bromsar på de godstågslok som varit parkerade utomhus. Just denna afton tydligt utpräglat hos ett järnvägsföretag. När trafikstörningarna var som värst hade jag ett mycket långt godståg stående mellan Mölnbo och Gnesta, ett innen i Järna och ett i Malmsö. I princip var läget detta när jag lättad kunde lämna över till nattpersonalen, med skillnaden att problemen började lösa sig och trafikintensiteten minska en aning. Värmealstrande isbildningar i bromssystemet hade då i vissa fall ihärdigt hackats bort...
   För min del kvarstod en dryg timmas övertidstjänstgöring med tanke på alla larmrapporter och trafikrapportering som skulle slutföras innan hemgång. Åter igen en kväll då jag verkligen njöt av att komma ut i den friska luften för att andas ut och koppla av...

Onsdagen den 8 mars 2006: Äntligen kunde jag njuta av en lättsammare arbetsdag. En andningspause som behövdes för att kunna känna av den framförhållning som man hellre nyttjar i trafikövervakningen, i jämförelse med de direkta problemlösningarna som krävs när trafiken blir stökig. Fick till och med utrymme att arbeta med ställverksbeskrivningen, då elever behövde trafikledningstid.

Under min friskvårdstid införskaffades nya DVD-musikfilmer. Arbetsdagen i övrigt avslutades annars på "Kolbäcksplatse", bland annat med en lite udda diskussion om hur ett A-arbetsområde skulle definieras gällande Västerås Västra godsbangård. Risken var stor att tillsyningsmannen trodde jag ansvarade för större område än vad verkligheten gör gällande, och att han därigenom skulle känna sig tryggare än han borde vara. Men när väl begreppen var genomgångna och åtminstone ordmässigt accepterade beviljades ett arbetsområde med lite extra skyddsåtgärder vidtagna av mig för säkerhets skull. Litade inte hundraprocentigt på att vi hade en gemensam säkerhetssyn i frågan, men nivån kunde anses god ändå.

Direkt efter dagsarbetspasset skyndade jag mig iväg till Roslagsbanan för färd till Vallentuna och modelljärnvägsanläggningen. Tidtabellskörningen blev över förväntan genomförd och fängslade alla till drygt 22.00 då ett helt trafikdygn hunnit genomföras.
   Den efterföljande transporten företogs sedan med bil. Blev skjutsad av Hillbo ända hem, båda upppmuntrade och nöjda över tidtabellsläggningsframgångarna...

Torsdagen den 9 mars 2006: Efter en dagtur på jobbet skyndade jag mig iväg till Nackswingets lokaler för träning med Jenny T. Stannade sedan kvar till den sociala danskvällen, änven om jag avnjöt en härlig dusch direkt efter avslutat träningpass.
   Själva träningspasset hade känts riktigt laddat, intensivt, utvecklande och bra. Men så fort den sociala danskvällen startade gick luften ur mig. Tror att jag drabbades av en rejäl blodsockerförlust, som dock inte riktigt kunde åtgärdas med fika. Lite av energin kom visserligen tillbaka, men danslusten var svårfångad och riktigt avlägsen. Endast ett fåtal ljusglimtar främst beroende på positiv personkemi som smittade av sig positivt.
   En halvtimma innan den sociala danskvällens slut var jag så åter igen på väg hemåt. Hade velat länge och fastnade nu på nedervåningen där jag inspirerades att slå på bastun istället för att åka hem. Egentligen skulle Anki varit närvarande, men hon hade stannat hemma för att bli utvilad och förberedd inför en kommande anställningsintervju. Nu blev jag själv kvar ytterligare ett par timmar, avkopplandes i bastun och sedan städandes en aning i lokalen innan hemfärd.

Fredagen den 10 mars 2006: I nattens inledning hade jag aningen svårt att finna ro för sömn. Därför var det utmärkt att mötas av en dag med ramtur, beredskapstjänstgöring på jobbet. För en gångs skull passade jag på att koppla av i fikarummet och soffan i väntan på uppdrag. En viloprocess som jag ansåg kunde ge arbetsgivaren mer så fort jag behövde aktiveras.
   Mina arbetsuppgifter blev så småningom av lite varierat slag. Inledde som trafikinformatör och rastavlösare på centralens informationsplats hos oss. Slutet av arbetspasset fullgjordes sedan på en av trafikledarnas platser, slut lagom inför hemgång.

Kvällen bjöd sedan en varierad danskväll till PERIKLES. Efter en svag inledning från bandets sida kom de mycket starkt mot slutet av kvällen. När de mot slutet av kvällen även avslutade med nya madonna-alster visade de att de fortfarande hängde med utvecklingen. I mitt tycke riktigt starkt med andra ord.

De största dansintrycken bjöd annars den första pausen. Underbar pausemusik (all heder åt bandets goda musiksmak) som fick igång Anki och mig i underbart dubbeltempo. Med andra ord lugna låtar med utsökta dansrytmer och perfekt fingertoppsinspirerande känsla. Vilken njutning. En njutning som så småningom skulle sprida sig vidare när jag genom Ankis uppoffring fick chansen att lägligt greppa en danstjej som jag ända sedan någon gång före jul lyckats missa trots gemensamma ansträngningar. Nu tog vi igen det med åtta låtar på rad. Tyvärr misslyckades telefonnummerutbytande, troligtvis beroende på min otimeing och riktning mot dansgolvet när vi borde gjort klart de vi planerat. Min tanke var att eventuellt samåka till Yesterday när Anki firade skidsemester. Alltid bra att ha någon med sig till Yesterday, för att inte känna sig vilsen om man inte är riktigt inspirerad och riktigt på hugget...

Jag och Anki tog efter de sista danserna tunnelbanan hem. Riktigt nöjda med kvällen. För Ankis del var det nu dags att ladda inför en skidsemester. Själv gick jag och la mig med siktet inställt på en avkopplande helg med isvaksbad...

Lördagen den 11 mars 2006: För egen del var jag knappt vaken när Anki gick upp, åt frukost och gjorde sig redo för avfärd mot Geneve och så småningom de franska alperna.
   Min dag fick istället en ganska avslappnad inledning. Efter att ha sovit ut lite lagom länge startade förberedelser inför en isvaksbadfest vid en stuga i skogen i Stockholms närhet. Packandet innebar framletande av sovsäck, liggunderlag, handdukar, kläder och den dryck som inhandlats under fredagsen. I mitt fall fick det för en gångs skull bli kartongförpackat vitt vin, DROSTY-HOF från sydafrika 2005.

Vid 14-tiden gjorde jag mig i ordning för avfärd, inför ett möte med några av arrangörerna på buss 744 från Huddinge centrum. Väl vid ändhållplatsen hade vi en knapp halvtimmas promenad ut i skogen till den stuga som var hyrd för helgen invid en mysig sjö. Samma ställe som förra årets vinterfest hölls vid.

Istället för att såga is, (förra årets uppgift), stannade jag kvar inomhus tillsammans med tjejerna för att få fart på eldstaden. Inledningsvis tyckte jag vi hade en alltför ickevärmande eldstadsfilosofi, där vi inte lät luften komma åt veden tillräckligt och där vi framför allt hindrade värmestrålningen ut i rummet genom att lägga på nya icke värmestrålande vedstycken i förgrunden. Men snart hade vi slutat bygga på höjden, för att istället sprida värmeglödgade och brinnande vedstycken över en effektivt stor värmestrålande yta. Det gav gott resultat för värmen i stugan, även om det tog sin tid i alla fall.

Så snart sj&oum;n var uppbruten, isvaken öppen och bastun varm begav vi oss ner till sjön. Alla utom "huvudfotografen" tog plats i bastun och ingick i isvaksgruppen. En trevlig tillvaro som förevigades efter ett antal dimmiga fotoförsök. Två i gänget gav sig till och med på uppdraget att göra snöänglar, trots utomhuskylan i den stjärnklara kvällen.

Efter bastu- och isvaksbadandet gick vi upp till stugan för att inmundiga förberedd taco-mat. Underbart gott och ytterligare understrykande känslan av ledighet. Visst saknade jag Anki, men försökte samtidigt njuta av alla mina vänners sällskap i stället, så mycket som möjligt. Vänner som jag trots allt inte umgås med speciellt ofta.
   När kvällen övergick i natt lämnade två av gästerna oss för nattpromenad genom skogen och bussfärd till mer bebodda trakter. Vi startade samtidigt att spela sällskapsspel. Kanske inte speciellt framgångsrikt, men ändå roande förvånansvärt länge med tanke på hur trötta många av oss var. Även sängfördelningen blev en lite utdragen process. Eftersom vi nu inte var lika många kvar fanns tillräckligt med sängplatser kvar, dock utspridda även i en gäststuga. Eftersom jag hade svårt att riktigt veta vart jag ville sova, annat än ev undvikandes liggunderlaget, hade jag mina tankar på gäststugan. En av mina kvinnliga vänner gjorde också anspråk på stugan, vilket var trevligt, men som samtidigt fick inbjuda henne att välja sällskap. Inte heller jag hade velat sova ensam där...
   Helt rätt förlorade jag slaget om platsen i gäststugan, men fick samtidigt en av huvudstugans bästa våningsängsplatser. Tror det var samma plats som förra gången. Ännu bättre visade det sig ha varit när gäststugans nattemperatur visat sig svårinställd utan en bullrande varmluftsfläkt.

Söndagen den 12 mars 2006: SOlen var redan uppe när jag kollade till hur det stod till i gäststugan. Återvände till min sköna säng efter ett par minuters frisk luft och insåg att jag hade det riktigt bra där jag var, förutom just att luften var aningen instängd. Sov vidare ett par timmar till dess det var frukosttid för oss alla.

Efter frukost diskade och städade vi. Riktigt vilken uppgift jag hade vet jag inte. Stack in en hjälpande hand både här och var och gav fritt utrymme så fort jag fick för mig att jag snarare försvårade ett städresultat som redan var nära ett genombrott.

I lagom tid inför bussfärden hem gav vi oss av efter lite penningafördelning. Jag var mycket nöjd med helgen och tror de andra också hade trivts lika bra. Tyckte det märktes på stämningen. Riktigt positiva vibrationer mellan vissa ögon om jag får gissa...

Min söndagskväll fördrevs sedan i ensamhet i Ankis lägenhet. Gjorde pannkaka som så småningom gav mig den energi som jag behövde för att skapa dagbokstext. Detta samtidigt som jag kunde njuta av DVD och ett partiellt lyssnande till Depeche Modes utvecklingshistoria. En DVD som kommer att få gå ett par gånger innan jag snappat alla engelska beskrivande uttryck som förekommer... Hur som helst, natten är kommen...

Måndagen den 13 mars 2006: Eftersom jag var lite osäker på när arbetsdagen började, åkte jag iväg till jobbet strax före klockan 08.30. Men den mest troliga starttiden visade sig vara fel. Den arbetstur som jag i princip aldrig har i mitt schema började först klockan 11.30. Av denna anledning bjöd jag min arbetsledare fria händer att anlita mig på övertid om han hade nytta av mig. Ett erbjudande som emottogs redan efter fyrtiofem minuters lugn och ro. Den stökiga morgontrafiken och viss mindre personalbrist gjorde att jag fick en plats att övervaka nynäsbanan. Och inte hann det gå många minuterar innan jag fick ett spårledningsfel att ta hand om i Huddinge.
   I övrigt blev arbetsdagen gemytlig. Lyckades bra med möten i Läggesta, inkluderat effektiv backning, då höghastighetsväxeln i Ryssjöbrink inte ville vara med pga isbeläggningar. Vid nittontiden var jag fri för kvällen, en kväll som kanske innebar lite väl mycket lugn och ro. Var långt ifrån så kreativ som jag ursprungligen planerat.

Tisdagen den 14 mars 2006: Kom i tid till jobbet trots att jag hade känslan av att vara sen till busshållplatsen. Trafikövervakningen på "Kolbäcksplatsen" bjöd nästan inga konflikter under morgonrusningen. Oavsett om tågen var i tid eller sena, så kom de i princip där jag ville ha dem för att undvika konflikter i Kolbäck, Valskog och Arboga.

Även efter lunch hade jag en relativt lugn tillvaro på Uppsalaplatsen. Detta trots att ett spårledningsfel inne på Uppsala C kom tillbaka. Ett fel som var riktigt bekymmerssamt för trafiken och fjärrtågklareraren i den tidiga fasen av morgonrusningen. För min del kunde jag styra och förbereda ganska bra den glesa trafik som gick vid lunchtid. Men strax innan avlösningstid, vid 14-tiden var det dags för ett större kaos. Något järnvägsföretag hade fått för sig att flytta en hjulskadad liggvagn från Storvreta ner till Uppsala utan rådgörande och känt tillstånd från Banverket. Det kanske största problemet i sammanhanget var att man därtill anlitat en utomstående tågoperatör och dess lokpersonal för att utföra transporten. En förare som därmed kom i kläm när i all sin hjälpsamhet. Uppenbarligen fick han inte den information av vagnexpertispersonalen som Banverket kunnat förvänta sig, om de ens känt till att transporten skulle äga rum. Troligtvis hade den inte ens beviljats dagtid, är min bedömning just nu. Hur som helst inkom fakta under färd som antydde att inte allt stod rätt till. In på mitt trafikledningsområde blev det efter en tids totalstopp norr om Uppsala ordergivning för det aktuella tåget med en största tillåtna hastighet om 10 km/h. I övrigt framtvingades en avsyning av den bansträcka där den hjulskadade vagnen framförts, och därmed en hel del tillhörande förseningsminuterar. Skönt nog blev jag avbytt för hemgång strax efter att trafiken återupptagits tillsammans med ordergivning om en största tillåtna hastighet om 30 km/h till dess att avsyningen var slutförd...

Väl hemma köpte jag möbelolja till vår nya köksbänk. Om allt går som det ska hinner jag olja in den innan Anki återvänder till Stockholm efter en veckas skidsemester i de franska alperna.
   Insåg att jag missat att köpa putstrasor, men beslöt mig för att sova lite middag innan jag återvände till till köpcentrat för att köpa relativt billigt bommulstyg i form av örngott som jag sett i utförsäljningannonser.

Kvällen i övrigt spenderades i huvudsak till städning och papperssorterande. Mot slutet av kvällen fick jag tid för skrivande och njutande av min dagsfärskt inköpta Depeche Mode-DVD från konsertturnén "Devotional". En DVD som snart gav mig ännu mer inblick i den Depechehistoria jag redan borde känna väl...

Onsdagen den 15 mars 2006: Hade en lagom liten sovmorgon med arbetsstart först klockan 08.30. Hela arbetsdagen förflöt lugnt och trivsamt rakt igenom. Hade gott om tid att optimera trafiken både på "Kungsängenplatsen" och på "Kolbäcksplatsen". Däremellan kunde jag njuta av en lunchrast som perfekt sammanföll med världskuppen i skidor och damernas störtlopp. Härligt att se Ania Persson ta den översta pallplatsen hur säkert som helst. Den vinsten kom lagom till dess det var dags för min friskvårdstid som inleddes med promenad på Kungsholmen och som sedan, när jag tröttnat på den stadsdelen, fortsatte från Kungsträdgården med hjälp av effektiv tunnelbaneförflyttning.

Blev tidigt avlöst och kunde därigenom hinna köpa maskeringstejp, äta och sova ca 30 minuter middagssömn innan det bar av för träning och tävlingsförberedande kurs med Jenny T. En rolig men samtidigt ganska tuff träning där mycket gick ut på att specificera förningspunkter, definiera tryck och drag tillsammans med frisnurrar och grundsteg i möjligast mån. Därtill ska man naturligtvis inte förglömma pulsen. Jenny och jag försökte att finna ut när vi blev stående framför varandra utan kontakt och vart det föreföll bli osäkerhet i fortsatt förning. Vi behövde finna punkter för att både ta och ge energi åt varandra på ett naturligt sätt...

Vår träning avslutade vi vid 21-tiden. Efter en dusch och hemfärd till Ankis lägenhet tejpade jag med maskeringstejp runt de trämöbelytor som skulle inoljas. Vid midnatt var sedan även den första inoljningsfasen klar och jag kunde avsluta min vakna tid med lite dagboksskrivande, även denna kväll med ett DVD-fönster från Depeche Modes konsertturné "DEVOTIONAL", tillspetsat med ett glas vitt vin inför min lediga torsdag...

Torsdagen den 16 mars 2006: Min lediga dag nyttjades till många saker. Efter lite lägenhetspyssel, inoljande av bänkar och hyllor, gav jag mig ut på stan i presentjakt. Hittade ganska snart den golvlampa som jag tidigare tittat ut. Det bästa var att jag nu fann den till det hittills billigaste priset och dessutom i den bronsfärg jag helst ville ha. Återstår bara att se om Anki blir lika förtjust i lampan och färgen. Men jag tror att den matchar soffan och databordet riktigt bra, om hon väljer att behålla den...

På eftermiddagen sorterade jag min tvätt och packade mina tvättväskor för avfärd mot Rotebro. I Tessinparken mötte jag trevligt nog Jenny O som var på promenad med två vaktade barn, vars föräldrar dagen till ära missat lämna hemnyckeln till dagiset varifrån barnen hämtades.
   Även i Rotebro var det ett välkänt ansikte som höll upp dörren framför mig. En förälder till en gammal klasskamrat. Pappan till den person som för övrigt av en slump fick mig att börja dansa. Nog om det...

Tvättstugan bokades mellan 19 och 22. Väntetiden nyttjades dock effektivt till diskande och städande. Främst det förstnämnda, eftersom jag ställt upp det som krav inför min kommande avfrostning av frysen. Under tiden jag tvättade, torkade och vek kläder, i pauserna, stängdes frysen av. De flesta frysvaror hade ett gammalt förflutet och kastades. Lägenhetens frysbehov avskaffades därav och den förblev permanent avstängd på obestämd framtid. Att ha den igång förefaller endast utgöra en risk för haveri, eventuell översvämning och energislukande. Nu kanske elräkningen kan gå ner ytterligare en bit i kostnad.

Hade inledningsvis tänkt återvända till stan, men mina städprojekt hade fängslat mig att stanna... Men i säng kom jag inte förrän långt in på fredagsmorgonen...

Fredagen den 17 mars 2006: Fredagen startade i princip i tvättstugan. Vek ihop all nytvättad och torkad tvätt samt packade den i mina gedigna tvättväskor. Innan jag lät sömnen fånga mig, blev jag fångad av en film på TV. Filmen "WHATEVER" hade nog just börjat när jag kom in i handlingen. Efteråt, när jag sett klart slutet kunde jag läsa mig till att den pågått mellan klockan 03.25 och 05.10. Hur som helst ganska sevärd...

Sov lite drygt sex timmar innan jag åter igen var på benen. Det nattliga filmtittandet fick mig att rationalisera lite i dagsprogrammet. Valde att packa en mc-väska med kläder för kvällens dans, då jag inte längre avsåg att lämna all tvätt i Ankis lägenhet, utan åka utan tvättlast direkt till jobbet. Ett smart drag, borsett ifrån att dansskorna trots allt var i just Ankis lägenhet...

Ursprungligen hade jag sökt semester både fredag och lördag. Den sistnämnda dagen hade beviljats, men min ramtur om fredagen behövdes. Tågledaren hade ingen assistent för dagen, varför jag fick praktisera som detta. Riktigt lärorikt att anordna tå och planera tidtabellen för några av dessa. Vid två tillfällen fick jag dessutom rycka in och lösa av operativt. Tillsammans blev det nog närmare en och en halv timma operativt. Men som sagt var, det var tågledartjänstgöringen som gav mig mest i avseende på kunskapsutveckling och utmaning.

Med tanke på min tidigare semesteransökan och tågledarens avslag fick jag trots allt gå lite tidigare än schemat sa. Å andra sidan hade jag inte tagit ut någon lunchrast, så det jämnade i princip ut sig...

Tog efter avslutat arbetspass bussen till Ankis lägenhet för att hämta dansskor. Åt lasagne och åkte därefter ut till mina föräldrar för att låna bilen. Därefter direkt till dansen, dit jag anlände klockan 23.00. Pengarna räckte, men knappt. Dock tack vare att jag lånat 40 kronor från mina föräldrar före avfärd. Som kompensation för att jag anlände sent till dansen blev jag väl omhändertagen, utan krav på garderobsavgift och med en inträdesbiljett som berättigade till fika vid lämpligt tillfällen. I princip anlände jag när pausen startade. Något som inte gjorde något i och med att jag nu hann prata lite extra med Patrik och så småningom även med Caisa och Pelle.
   Danskvällen som sådant var ganska bra. Hade nog behövt ett par timmar till för att vara i närheten av att få nog, men hann ändå dansa med ganska många godbitar... Sammantaget dock en danskväll som får ett medelbetyg rent känslomässigt...

Lördagen den 18 mars 2006: Efter att ha dansat två timmar på Yesterday fanns krafter kvar. Men samtidigt som gärna hade fortsatt dansa till BOOGART var det skönt att få åka iväg. Jag hade en viktig punkt kvar på nattens dagordning innan läggdags. Caisa och Pellen (som jag lovat skjuts) hade Patrik att lifta hem med, så jag kunde direkt styra bilen in mot stan och Ankis lägenhet.

I nattens sena timma fick köksbänken och en nyligen tillverkad hylla det tredje och sista lagret av olja. Ett trevligt nöje som jag blivit van vid och som ger ett mycket njutbart resultat för ögat. Innan jag sedan kom i säng hann det gå ett par timmar, men skön sömn blev det...

Steg upp en bit in på förmiddagen och försökte strukturera dagen i huvudet. Bilen stod och vätade på att ta mig till Rotebro efter frukost. Inledde dock med att ta bort all maskeringstejp som omgav köksbänk och den hylla som jag under natten oljat in. Polerade dessutom de inoljade ytorna en aning innan jag tillät mig att spisa frukost.

Sedan följde en lång rad bilfärder. Först hem till lägenheten i Rotebro för att lämna restprodukter av den senaste veckans nyttoarbete. Åkte sedan vidare till Coop Forum i Rotebro. Åter till min egen lägenhet för att hämta all den tvätt som stod färdigpackad sedan fredagsmorgonen. Efter en välbehövlig biltransport in till stan packade jag snabbt ut ur bilen, parkerade den, lastade upp allt i lägenheten och begav mig ut på bilfärd igen. Inte konstigt att bilens trippmätare visade på 160,8 km när jag nu lämnade tillbaka den hos mina föräldrar. Detta trots att jag insåg att jag saknade mat jag borde ha tagit med mig från kylskåpet i Rotebro. Därav fick det bli en kommunal färd vidare norrut och ytterligare ett hembesök. Trevligt med tanke på att jag åter igen fick tillfälle till att lyssna på ENJOY THE SILENCE med Depeche Mode på min underbara hemstero invid sängen. Men så snart matvarorna var packade begav jag mig iväg igen.

Jag hann bara utanför ytterdörren innan jag fick nya problem. Lastad med soppåsar, min ihopplockade mat och en ryggsäck var det dags att svara i mobiltelefonen som ihärdigt ringde. En vän till mig ombads ringa igen efter tio minuter.
   Väl vid Rotebro station hade jag för avsikt att ringa upp. Men det behövdes inte, för samma röst gjorde sig nu gällande live, tjänstgörande på norrgående pendeltåg. Jag skulle visserligen mot stan, men nappade nu instiktivt på att ta omvägen via Märsta för att vara lite social. Ytterligare lämpligt eftersom jag visste att "Blomman" skulle vara i Märsta och sköta om vagnavkopplingarna där när vi kom fram.

I Märsta blev det än mer uppenbart att världen är liten. Även en passåkande tågväk;rd, in mot stan, ingick i min bekantskapskrets så som tidigare trafikinformatörskollega. Nu blev det helt plötsligt svårt att veta vem man skulle vara mest social mot och framför allt när? "Blomman" hade ju sitt aningen tidspressade frånkopplingsuppdrag att sköta. Hur som helst, jag anlände ett par minuter före avgångstid till den hytt Niklas hade tagit i besittning för sin tjänstgöring. Kirsi fick jag lämna för en egen förhoppningsvis trivsam passåkningstur...

Kvällen i stan skulle bjuda ett noga planerat städprogram. Tidsbristen började visserligen göra sig påmind, men jag kunde inte klaga över dagsprogrammet i något avseende. Trevligt att ha dagar man bara känner sig nyttig med. Nu ska vi visserligen räkna bort den ekonomiska aspekten, med tanke på att jag tidigare under dagen fastnade för en billig DVD-filmsrea. Hittade bland annat en av mina "All time favorite" i filmen "Can´t buy me love". Hur som helst, det diskades, lyssnades på den svenska melodifestivalen, städades, småmöblerades med mera. När jag var klar var klockan en bra bit över midnatt, söndag morgon. Ankis plan skulle enligt uppgift landa kring midnatt och hon skulle komma hem ifrån en härlig veckas offpistskidåkning med bland annat helikopterfärder. Riktigt vasst och häftigt i mitt tycke... Till hennes hemkost fanns nu i alla fall tända ljus, uppblåsta balonger och en relativt välstädad längenhet med ett antal överraskningar och presenter...

Söndagen den 19 mars 2006: Något totalt grepp om hur och när Anki skulle komma hade jag tydligen inte. Inget negativt i sig, eftersom jag till och med hann sitta ner och skriva dagbok någon timma, efter den avslutade städningen, innan hon klev innanför ytterdörren. Vid det laget hade jag även hunnit inhämta mer korrekta fakta via mobiltelefonen. Hennes beräknade ankomst var verkligen exakt med midnatt då det inte var direktflygen från Genéve som hon medföljde utan ett med byte i Köpenhamn.

När Anki kom hem möttes hon av tolv tända värmeljus och två vanliga ljus på vardagsrumsbordet, ett antal kringspridda ballonger och ett paket på bordet från mina föräldrar. Mitt paket stod enkelt inkilat mellan soffa och databord, utan mer omslag än en av soffans filtar. Men trots att Anki brukar vara trött om kvällen och natten, så syntes intet av detta denna natt. Vid tretiden på natten startade således ihopmonteringen av den tvåarmade golvlampan "Aneta Duo, Brons". En riktigt vacker golvlampa i mitt tycke, som nu kunde belysa både databord och soffa samtidigt.
   Det var skönt att få krama om Anki och känna henne i hemmiljö. Jag tror att klockan var närmare 04.30 innan vi slog oss till ro i natten och Anki kunde fortsätta att smälta intrycken från den underbara off-pistguidade skidveckan som inte minst innehållit besök i en italiensk liten by, med underbar italiensk trerättersmiddag och helikopterflygning, just på hennes födelsedag.

Söndagen blev för min del en dag fylld av återhämtning, inte minst sömnmässigt. Detta samtidigt som jag laddade inför en kommande arbetsnatt. Jag tycker nog att Anki verkade bra mycket piggare än jag. Å andra sidan brukar ju min kropp gå in i en slags förberedande och anpassad koma inför just mitt nattarbete.

Om eftermiddagen köpte vi lax som ugnsbereddes på saltbädd och som serverades med god romsås och potatis. En köpt chokladnöttårta från min urfrostade frys utgjorde sedan efterrätt sedan jag sovit ytterligare någon timma. Mycket god, även om magen tillfälligt gjorde lite uppror på allt gott...

Nattjänstgöringen följde inte riktigt mitt schemas givna ramar. Tydligen hade jag denna helg fått två stycken "andranätter", något som gjorde att jag egentligen var en timma för tidigt till jobbet. Förstår dock inte varför, eftersom det var en kollega till mig som fått min och som därtill lyckats få konstiga turer hela helgen (som det skulle visa sig).
   Hon fick hur som helst välja vilken plats hon ville sitta på, och valde den som förväntades ha en del arbeten ute. Mest för att träna och ytterligare komma in i den relativt färska rollen som fjärrtågklarerare.

Inom det område som jag därmed övertog blev det en hel del spännande trafikproblem att lösa, där jag i princip bara lyckades beroende på min erfarenhet att känna på mig när allt inte är som det ska. Detta gällde både söndagskvällen och måndagsmorgonen.
   I Mellösa har ett av två spår varit avstängda på tok för länge beroende på rälsbrott eller en spricka i en växel. Detta höll nu på att få till följd att ett persontå och ett godståg skulle mötas på samma spår, samma station. Men som sagt var, min tunga fanns precis där den skulle och jag kunde utan stök, med bara sekunders beslutsmarginal, flytta mötet enligt normala prioriteringsregler i samband med felaktigheter...

Nästa problem gällde Katrineholm där jag tvingades till rundgång på ett godståg för att någorlunda smidigt förmedla det från Norrköping mot Hallsberg. En bra förare som också besatt kunskap och säkerhet. Här stördes endast det drabbade tåget av ytterligare förseningar. Men detta samtidigt som övrig trafik kunde passera störningsfritt och i perfekta omgångar för mig.

Det sista min fingertoppskänsla fick styra upp tidigt om morgonen var ett fordonstillkopplingsförfarande som höll på att misslyckas. Från uppställningsbangården meddelade man inte i tid att man skulle bli sena. Därav var det bara min minnesbild av en tillkoppling som gjorde att jag instinktivt höll tillbaka den under tiden jag sökte fakta. Ett par minuter senare kunde de koppla ihop enheterna i rätt ordning vid plattformen i Eskilstuna. Den första enheten utväxlad från lokstationen och den andra i det tillbakahållna tjänstetåget från Västerås...

Måndagen den 20 mars 2006: När alla problemlösningar genomförts under nattpasset (beskrivna under söndagen), kunde jag med gott samvete åka hem till Ankis lägenhet för lite sömn. Sömn som jag inte intog omedelbart, utan först efter att en stadig frukost inmundigats.

Under dagen höll jag en mycket låg profil. Vaken ett par timmar, sedan åter igen sovandes en stund. Var till exempel inte speciellt aktiv när Ankis far tillfälligt kom förbi för att undersöka om en borrmaskin lämnats kvar. Nej, jag fick springa rund och leta efter mina träningsoverallsbyxor och vända dem ut och in innan jag var någorlunda representabel att öppna ytterdörren.
   Efter besöket blev det dock mer fart på mig. Med knappt om tid innan en centralt belägen ljusbutik skulle stänga duschade jag och gav mig av för att införskaffa ytterligare en golvlampa av modellen "Aneta duo" i brons. Presenten till Anki hade fallit i god smak och min längtan efter en egen, lika dan, gjorde att vi kunde förse båda ändar av soffan med trevligt dimmerstyrtljus.

Innan Anki hann hem för kvällen, (hon besökte sina föräldrar), så åkte jag iväg till jobbet. Hade förberett mig mentalt på en stökig arbetsnatt med tanke på att både arbetsinsatserna vid Brista, (Märsta-Norslunda), och vid Uppsala central börjar ta form och fart. Men alla beviljade arbeten togs inte ut och det blev en bra natt med god struktur. Detta trots att ett fordon vid Bristajobbet fick dra över tiden pga en fastjobbad (hydraulikhavererad) arm nyttjad till kontaktledningsstolpsättande. Men precis som natten i övrig kom tågen utspridda på exakt lämpligt tidtabellsläge, utan att behöva hindras av övrig trafik i någon riktning. En av de arbetsnätter där jag tvingats försena minst antal tåg...

Tisdagen den 21 mars 2006: På hemmaplan, efter det välgenomförda nattarbetspasset vid norra delen av stockholmsområdet, åt jag en rejäl frukost innan läggdags. Sov sedan riktigt bra till dess rummet bar varmt av instrålande sol. En sol som dock gick i moln framåt eftermiddagen.

Först efter att ha sovit ytterligare en stund på eftermiddagen kände jag mig pigg. Nyttjade kvällen till dagboksskrivande och samtidigt studerande av flyg-DVD-filmer som omväxling till Depech Mode-konserten Devotional, som jag redan hunnit se en gång under kvällen. Anki låg i soffan och njöt av en bok som redan ska ha fängslat rejält kvällen före...

Onsdagen den 22 mars 2006: Packade väskan för två fortbildningsdagar på Södertuna Slott utanför Gnesta, direkt när jag vaknat. Klockan 08.15 befann jag mig tidtabellsenligt utanför jobbet på Kungsbron. Vi bussades snart via Södertälje syd övre till slutmålet utanför Gnesta. Dagen präglades av Kaffe, underbar mat och lärorika genomgångar. Positivt för i år var att mängden grupparbeten var kraftigt nedbantade. Därmed fick man en högre nivå på genomgångarna, i ett bättre tempo.

Efter kvällens middag hade jag för avsikt att vila ut på mitt rum. Men jag hölls kvar i aktivt tillstånd genom en biljardutmaning tillsammans med Tobbe och Stefan W. Eftersom vi var tre personer bytte vi ofta laguppställning. Trots att jag inte hade mycket av precission, såg det länge ut som om jag skulle gå obesegrad genom turneringe, främst genom de andras mer avgörande misstag. Men i den sista omgången utmanade Stefan mig i en relativt lång duell. Han vann välförtjänt efter en match med ett litet övertag hela tiden. Men det var ändå spännande eftersom vi varierade oss med stor kvalitetsspännvidd mellan de riktigt bra och urusla stötarna.
   Direkt efter biljarden såg jag min chans att hinna njuta av bastuvärmen som var utlovad till klockan 23.00. Några badbyxor hade jag inte planerat för, annat än i resväskans packning. Men eftersom jag var helt ensam kvar i relaxavdelningen såg jag min chans att ostört kunna bada ändå. Inget långvarigt dopp, men ändå skönt med ett par simtag följt av ytterligare en kort basturunda. Lite tråkigt var det att vara ensam, men alla omklädningsrum syntes tomma.

Torsdagen den 23 mars 2006: Strax efter klockan 07.30 var packandet färdigt och frukostplatsen intagen. En underbar hotellfrukost som mycket väl stämde överens med de fyra stjärnor konferenshotellet uppvisade. Stjärnor som ytterligare visade sig i all god lyxmat som avnjöts i dagarna två.

Undervisningen fortgick på ett mycket välplanerat sätt. Jag trivdes stort, även om jag lika stort upprördes över att man ännu inte såg någon tendens till verklighetsanknuten tillämpning av en tilläggsföreskrift BVF 999.22. Jag ifrågasatte skarpt om arbetsgruppen verkligen var närmare en säkerhetsskärpning och tillämpningsunderlättande metoder. I mina ögon sett saknades allt ifrån riskanalyser till förbättringsanalyser. Här var den del av utbildningen som fick mig att koka. Vi har ändå väntat i tre år på en tillämpningsbar och säkerhetshöjande föreskrift som matchar verklighetens förutsättningar. Frågan var bara vem man skulle behöva väcka? Vilka som förnekat problematiken och varit nöjda med det i det närmaste omöjliga och otillämpbara?

Mitt adrenalin räckte gott och väl under hela bussfärden hem. Därav kunde jag effektivt plocka fram min bärbara dator och strukturera upp de punkter som gav föreskriften dess stora brister. Ett arbete som fortsatte under hela kvällen och som inte var färdigförfattat förrän strax före midnatt. Då fanns det nära nog två sidor A4-text som ringade in problematiken med verklighetsnära kraftord och analyser. Men det viktigaste av allt, där fanns en viktig beskrivning av tänkbara åtgärder för att få Banverket och järnvägsföretagen att bli nöjda. En åtgärd för att underlätta säkerhetsarbetet och samtidigt minska resursslöseriet av idag.
   Somnade nöjd, om än uppe i varv...

Fredagen den 24 mars 2006: Hade en riktigt rolig förmiddag vid Uppsala C. En hel del intensiva trafikperioder och tillfälliga stunder av spårbrist. Ett prioriteringsbeslut hade jag nog fattat annorlunda om jag handlat helt på egen hand. Men nu kom jag och kollegan fram till ett mindre lyckat beslut, dvs förutsättningar som det inte arbetades vidare med...

Arbetsdagen fortsatte sedan dels på Eskilstunaplatsen och sedan, efter lunch och friskvård, på Nynäsplatsen. Relativt lugna arbetsplatser...
   Brevet från torsdagen sändes vidare och hade dessförinnan fått korrekturläsas av andra i järnvägsbranschen. Ett förfarande som kändes bra och ytterst nödvändigt.

Om kvällen åkte Anki och jag gemensamt ut till mina föräldrar för att låna bilen. Den tog vi sedan tillbaka in till stan, in mot Mälarsalen. Parkeringsplatser var det inte speciellt gott om, men vi hittade en utmärkt utanför Ankis tidigare arbetsplats, Länsrätten.

På Mälarsalen spelade SCOTTS. Ett band som jag har otroligt skiftande åsikter om. Åsikter som blev så tydliga och så uppenbara denna afton.
   Efter ett tveksamt utbud av medryckande bugglåtar var det gott om helt underbart framförda foxtrottlåtar. Många av dessa lugna låtar perfekt för oss "nostalgiker", som Malin uttryckte det, i vår längtan efter åttiotalssnyftare. Ja, foxtrottarna fick en att stanna kvar. Detta trots att pauserna var årets riktiga katastrofer. Det är flera år sedan jag flydde pausemusiken, kände mig spyfärdig och ville gå hem. Danskvällen räddades av goda vänner, en god fika (musikskyddad) och en tro på fler foxtrottlåtar. Om bandet skulle leta bugglåtar i samma moderna anda som foxtrottlåtarna representerade, skulle de kunna nå oanande framgångar. Men den blekhet och osmaklighet som presenterades i pausemusikvalet får mig att tvivla på annat än framtida övergång till mogenbandsmusik. En stämpel som inte behöver vara negativ i sig, men som kräver ännu mer av musikerna för att vara bra...

Lördagen den 25 mars 2006: Efter en som mest halvbra danskväll till SCOTTS skjutsade vi Malin till Gärdet. För egen del gällde det att samla sömntimmar. Vid åttatiden inhandlade jag nämligen frukost vid 7-eleven på Valhallavägen. En frukost, kaffe, yoghurt och bulle, som skulle vara startskottet för en tävlingsdag med Jenny T i Eskilstuna.
   Tillsammans med Avocado, Nannis, Jenny O och Peter L satte vi av från centralen mot Torshälla. Vi ankom i precis lagom tid till lagledarträffen som Nannis skulle vara med på.

Jenny Thorell och Lasse Ålander 060325, Torshälla, Eskilstuna.
Foto: Peter Lundström

Jenny T och jag hade en riktigt bra uppvärmning. En bra blandning av att ge allt och att få samla krafter. Det första heatet gick också riktigt bra, som det kändes. Domarsiffrorna var visserligen inte lika entusiastiska, men känslan var den rätta.
   Semifinalen kändes också bra, men var nog lite mer styrd av mig. Jenny fick inte riktigt den frihet som vi ville framhäva. Det blev slutligen en sistaplats i semifinalen, 14 av 24. Men hur som helst fick vi vara någorlunda nöjda. Närmare en framgång än resultatet visade och goda tendenser till "sväng" även från min sida...

Hungern för skaran av hemvändande medresenärer skiftade. Vi valde dock en Eskilstuna-restaurant som jag hade för mig var helt ok. Nu i efterhand en som jag skulle avråda ifrån. Pizzor tror jag fortfarande att de behärskar, men den kyckling som serverades var tveksamt tillredd och fick returneras, för att återvända i ett mer utbränt skick. Personligen hade jag dock valt mer ätbara hamburgare, men utan mycket mer än ketchup innanför brödet. 150g kött skulle det visserligen också finnas, men smaken av det övertogs av tomatketchupsmak.

Med varierande grad av mättnadskänsla fortsatte vi vår färd hemåt. Efter att ha stannat till vid Gullmarsplan och Fridhemsplan fortsatte "Nannis" med mig hem. Under tiden jag checkade min post gjorde hon sig i ordning för festande i solna, dit jag så småningom skjutsade henne på glashala smågator. Cirkulationsplatserna vid Solna centrum var inget annat än nyspolade isbanor.

För egen del fortsatte jag min bilfärd. Gjorde ytterligare ett ärende i hemmet innan jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar. Tåget fick sedan i sen timma föra mig tillbaka till stan, där Anki väntade efter en dag på trädgårdsmässan med sin mor.

Söndagen den 26 mars 2006: Att jag var trött under förmiddagen hade nog inget med den förlorade sommartidstimmen att göra. Nej, jag var nog i ett förstadium till den förkylningskoma som jag skulle drabbas av under den senare delen av eftermiddagen. Vid det laget en blandning av alkoholdåsighet och huvudvärkstyngd. Men det är synd att klaga. Speciellt med tanke på att jag hann njuta av riktigt god mat och socialt umgänge innan tröttheten och feberkänslorna dök på.

Efter en slow start om förmiddagen var gick Anki och jag över till hennes föräldrar, via hennes farmor. Utomhus var vinterns snösmältning riktigt påtaglig. Många riktigt djupa vattenpölar att kryssa emellan längs gångvägarna och rikligt med kuperade isvallar. En mycket homogen och bra vinter börar nu se sitt slut. Fortfarande är dock gräsmattorna prydda av det snötäcke som har legat sedan december 2005. Om mitt minne är rätt (även hörsägen) var det den 27 december som snön lät täcka marken. Den snörikaste vintern sedan början av 1980-talet. Eventuellt 1982...
   Hos Ankis mor och far firades Ankis 32-årsdag i efterhand. Därav champagne, god mat och rödvin. Som avslutning en underbar färskfruktskompott i kombination med en riktigt spännande och utsökt chokladfondue.
   Efter middagen och lagom till efterrätten, kunde vi dessutom avnjuta ett digert och vackert bildspel från den senaste USA-resan Ankis föräldrar varit på.

Under en stor del av kvällen var jag sängliggande. Piggnade till något i sen timma och betalade räkningar, skrev e-mail, pluggade lite databaskunskap (access) samt skrev dagbok. En trevlig blandning data-betingat arbete som simultant avnjöts tillsammans med musik-DVD en bit in på natten mot måndag

Måndagen den 27 mars 2006: Under natten var jag svårvaggad. Drömde om att få köpa en riktigt bra synth. Hade under söndagen fastnat för en Samplingssynth som skulle utgöra ett riktigt bra komplement till den synth BIT 99 som numera har kultstämpel. Känner för att återknyta kontakten med mina musikvänner från ungdomen och vara nyskapande... Synthen jag nu fallit för i drömmarna är en "ROLAND V-Synth" som troligtvis ligger i 20.000 kronorsklassen. Underbart att drömma i alla fall... Det enda som egentligen talar emot är hur fritiden ska fördelas på ytterligare en återupptagen hobby?

Under dagen kunde jag lugna mina drömmar en aning. Det såg inte ut som om jag skulle premieras med någon livsavgörande eller hobbyavgörande summa. Dock riktigt inspirerande att, som det ser ut, erhålla 1000 kronor i premie för ett inlämnat förbättringsförslag. Ett förslag som i somras inlämnades med förslag på åtgärder för att stärka säkerheten i samband med evakuering av tåg. Åtgärder som i extremfallet även skulle kunna spara och skydda liv i en nödsituation, beroende på underlättad kommunikation mellan ombordpersonal och trafikledningspersonal.

Arbetsdagen blev underbart lättgenomarbetad. Alla beslut jag fattade kändes som beslut i rätt riktning och problemen jag ställdes inför kunde undvikas effektivt genom framförhållning och aktiv övervakning. Detta gällde såväl "Uppsalaplatsen" som "Nynäsplatsen". På den sistnämda platsen hade jag dock en förare som kort och gott uttryckte sig enligt följande:
 
"Och vad står på nu?"
Jag blev tvungen att svara att allt såg normalt ut hos mig, att han fick beskriva vad han upplevde...
Svaret blev inte helt överraskande:
"Ja, jag har kör, vänta stopp här, och det är kör bredvid mig."

Den vanliga misstänksamheten och bristande kunskapen om den egna tidtabellen gav sitt uttryck när jag tidtabellsenligt höll detta aningen tidiga 160 km/h-tåg bakom den Gnestapendel han har tidtabell att ligga efter Gnesta-Järna, samtidigt som jag parallellt tog om ett sent X2000-tåg lite smygande förbi Gnesta-Södertälje syd övre, utan uppehåll. Någon stress med X2000-tåget hade jag i sig inte, eftersom han därefter skulle få ligga bakom ett tidtabellsenligt godståg fram till Älvsjö.
Hur som helst, lite intressant med den misstänksamhet man hela tiden har att göra i sina trafikledningsbeslut. Tilläggas kan dock att det var ett mycket trevligt samtal som hade glimten i ögat, i synnerhet mot slutet av samtalet...

Tisdagen den 28 mars 2006: Efter en lagom utsövande sovmorgon gick jag upp, åt frukost och satte mig vid datorn. Fortsatte att drömma om en ny synth, men nyttjade därtill tiden till dagboksskrivande. Nöjd och belåten fortsatte jag sedan vidare till jobbet och arbetsdagen som startade klockan 14.00 på "Katrineholmsplatsen". Hade en relativt städad tillvaro förutom under den sista timmen då ett växelfel i Järna påbjöd mig att huvudsakligen köra enkelspårsdrift mellan Bränninge och Järna samt Södertälje syd övre och Järna. I huvudsak endast småförseningar, bortsett ifrån det godståg som först kom till en signal i stopp och vars förar ej hörde av sig.

Under rasten passade jag på att lämna driftledningscentralen. Åt lite onyttig hambugermat på Burger King innan jag återvände för att bevaka "Arlandaplatsen". Även denna arbetsuppgift föll mig väl i smaken och jag avböjde att få gå hem tidigt, när detta erbjöds. Istället fick jag arbeta med ett olyckstillbud mellan Sala och Broddbo, där oidentifierat objekt påkördes och förde med sig att luftslangarna mellan vagn 3 och 4 lossnade p6aring; olycksgodståget. De sista vagnarna stod kvar över en vägskyddsanläggning, men inget fientligt objekt kunde iakttas i vid kontroll av hela tåget. Ytterligare ett tåg fick sedan framgå för att kontrollera uppgiften, innan trafiken släpptes på i normal omfattning.

Stannade kvar en kortare tid för att slutföra larmchecklistor och för att rapportera förseningsorsaker. Därtill fick min avlösande kollega problem med styrandet av Uppsala, varpå en omstart av ställverket blev nödvändig. Vid detta laget kunde jag bara konstatera att man ej kommit närmare felkällan till tidigare signalfel i Upplandsväsby, men att lugnet på anläggningen fanns inom räckhåll...

Onsdagen den 29 mars 2006: En underbart spännande dag låg för mina fötter. Visserligen en relativt normal start på dagen, med arbetsstart klockan 08.30. Hade gott om A-arbeten under mitt bevakningspass på "Katrineholmsplatsen". Men en lyckad arbetsinsats när planeringssamtalen väl börjat inkomma och struktur i begärandeförfarandet kunde skapas. Det jobbigast är att alla tror att det är lugnt bara för att det tillfälligt är en tjugominuterslucka mellan tågen där just de befinner sig. Därtill var det idag tre arbetslag som tyckte lika dant och ville ha mycket effektiv arbetstid... Arbetstid som måste planeras, startas och avslutas inom mycket strukturerade former som naturligtvis drar ner på den effektiva arbetstiden för det arbetslag som kommer sist in med begäran, eller som har brustit i förplaneringen. I dag var dock alla skärpta inom en kort tidsram.

Friskvårdstiden nyttjade jag för en lite längre promenad, bland annat till "Förstärkar Doktorn" vid Fridhemsplan. Här provade jag dagens första synth-förälskelse. En förälskelse som dock blev kortvarig när jag analyserade dess brister. Synthen, "microKORG" kunde visserligen bjuda underbart ljud och härliga ljudmoduleringsegenskaper, men skulle knappast ge mig den äkta spelglädjen någon längre tid. Priset 3750 kr kändes lockande lätt att frambringa, men fick anstå för allt sunt förnuft. Nej, eftermiddagen skulle bjuda på det ultimata provet för denna dag...

Efter en kortare tids övervakningsarbete på "Nynäsplatsen" avslutades vid 15.00. Då begav jag mig till Södermalm för ett besök i en ny musikaffär, "4 sound". Här kunde jag för första gången njuta av fingrandet på min drömsynth, "Roland V-synth". En skapelse som kostar ca 24.900 kronor men som kan bjuda oändligt med musikskaparglädje och samma grad av utmaning. Nästan lite skrämmande att inte riktigt inse om man ska kunna nyttja all teknik. Teknik som inte direkt ges tydliga gränser, då samplingsteknik kan nyttjas för att föra in nya ljudvågformer f&oumml;r bearbetning i tid och rum. Hoppas jag lyckas bli snål i år, så att jag får råd...

Efter en bit mat i hemmet, Ankis lägenhet, begav jag mig ut till Ceylon, Nackswingets lokaler i Finntorp. Tävlingsförberedande kursen blev fylld av tankearbete. En hel del "pulsträning" men också digert tankearbete på yttre hållen förning och sväng till pulsen. Hade svårt att njuta av dagens dans, men den var givande. Ännu mindre kände jag för att stanna kvar och träna efteråt, men den ytterligare timman gav också riktigt mycket. Åter igen finns tecken på att vi kan finna en gemensam och så småningom homogen puls inom paret. Mycket arbete, (egentligen trevlig utmaning) kvarstår dock...

Torsdagen den 30 mars 2006: Gick upp relativt tidigt för tjänstgöring med start 06.30 på "Uppsalaplatsen". Förutom att ett par sena tåg grötade till allt vad det gäller samtidiga tågvägar i Uppsala. Säkerhetsrelationer, med skyddssträckor för vart tåg, som verkligen kan stanna upp trafiken om man inte tar tågen i rätt ordning. Men jag lyckades riktigt bra tack vare att godsväxlingen var med på noterna och avslutade precis när jag önskade. De fick visserligen god förvarning också. Men sju tåg skulle ut från Uppsala inom loppet av tolv minuter, vilket infrastrukturmässigt i princip är en omöjlighet. I synnerhet med tanke på att några av tågen skulle få en chans att komma in till plattform också. Lika uppstyrt det...

Efter en avkopplande lunch övervakade jag istället Svelandsbanan och Eskilstuna. Samtidigt fick jag erbjudande om nattjänstgöring, vilket föranledde avlösning och hemgång redan klockan 11.30. Sagt och gjort, jag packade ihop mina saker och åkte hem för nattsömn. Den enda nyttosysselsättningen under eftermiddagen var således en kort matinförskaffning och ätande förutom massor utav sömn.

Klockan 20.40 var jag åter igen på jobbet. En olycka i närheten av Linköping, ett dygn tidigare, (Kollision mellan Östgötatrafikens lokaltåg och Inlandsgods urspårade timmerlast), gjorde att merparten av nattens trafik omleddes via Hallsberg. Således en mängd anordnade tåg med udda tågnummer som skulle paras ihop med rätt tågs fortsatta färd och tågnummer. En natt som denna skulle det vara riktigt lätt att skicka tågen i fel riktning på respektive grenstation. Med andra ord handlade mycket av nattens tjänstgöring om tydlig dokumentation av anordnade och inställda tågrelationer i kombination med information gällande respektive omledning. Ett jobb som kantades av diger tågvägsläggning (för hand) för att få tågen i rätt riktning, och framåt över huvud taget...

Fredagen den 31 mars 2006: Nöjd efter ett riktigt trevligt övertidspass och nattjänst åkte jag hem för att sova. Först när jag var någorlunda utvilad, efter ett par timmars sömn packade jag väskorna inför helgens Göteborgs- och Uddevallaresa. Tiden rann så småningom iväg och det fick bli en direkt pendeltågs- och bussresa ut till Arlanda för att invänta Ankis ankomst.

Redan innan Ankis ankomst började jag klura ut om jag kunde checka in och best&aumkl;mma våra platser i automatincheckningen. Eftersom jag hade minnesbilden av problem förra gången vi reste tillsammans startade jag med individuell incheckning, dvs bara för mig själv. Då mina tidigare erfarenheter av Arlandas personal inte varit övertygande bra, avvaktade jag in i det sista med att söka hjälp. Men automaten gav mig inte de vanliga möjligheterna att söka en annan del av planet, dvs sektionsvis framåt eller bakåt, utan visade endast på tre lediga singelplatser. Ett utfall som inte lockade mig och som jag inte köpte. Inte heller köpte jag den hjälp jag fick av den behjälpande personalen. Hon lyckades påstå att dessa tre platser var de enda som var kvar i planet. Därtill blev hon nästan bestört när jag missnöjt yttrade:
   "Ja, då gör vi så här"
Samtidigt tryckte jag resolut på knappen för AVSLUTA varvid jag möttes av en förvånad och nästan uppgiven kommentar:
   "Men du måste ju välja någon plats...?!!??!"
Själv grymtade jag tillbaka följande:
   "Då blir det bättre att boka in båda på en gång..."

Efter den avbrutna processen checkade jag in både Anki och mig. Något eget val fick jag visserligen inte göra, men fick två platser som verkligen stämde överens med mina önskemål ändå. Strax bakom vingen med god överblick över hela flygningen. Frågan jag fortsatte att grunna på var bara varför platsönskemålen endast tillåts påverkas manuellt i enskilda lägen och varför personalen gång på gåg har fel eller ljuger?

Glad över mina vunna platser kunde jag ta emot Anki sedan hennes flygbuss anlänt. Efter att ha checkat in bagaget gick vi genom säkerhetskontrollen vidare till café- och restaurantdelen. Fastnade för ett par pizza-slicebitar och veckans öl för 99 kronor. Ett utsökt erbjudande som gav mig den mättnad och det välbefinnande jag verkligen kände att jag behövde. Nu började jag trivas ordentligt...

Efter boarding tog vi plats i en boeing 737, LN-RPS, genom den bakre ingången. Effektivt hade vi slagit oss ner i planet. Anki på plats 18E och jag på fönsterplats 18F för färd klockan 17.40 med SK165 och start bana 1L.
   Flygningen var mycket effektivt genomförd. Grymt säker inflygning och landning om man jämför med mina flygningar i moln. Endast en mindre korrigering omedelbart efter en skarp och långdragen vänstersväng för inflygning mot bana 21.

Väntan på flygbussen in mot Göteborg blev inte mycket längre än 10 minuter. Från busstationen tog vi oss gående bort mot vårt bokade hotell bortåt Olskroken. Hotellet, Tidbloms hotell, visade sig vara lika mysigt som det tidigare sett ut på nätet. Vi installerade oss på fjärde våningen, rum 407. En våning med myshörna utanför rummet och härliga vinklar i något som lite grann gav karaktären av en äkta vindsvåning, (vilket det väl i och för sig var).
   Vidare fortsatte vi vår promenad åter in mot centrum. Men denna gången via delar av Örgryte och mer kända trakter först i höjd med Liseberg. Längs vägen hade vi mött en full medelålders gubbe som höll på att parkera sin cykel längst in i en busskur. När han såg oss ville han dock hellre ha hjälp med att komma upp på cykeln, för att åtminstone komma en liten bit. Men när vi nekade honom kommenterade han det med att vi nog bara inte ville att han skulle köra ihjäl sig... En helt korrekt ananlys...

Mat åt vi på den centralt belägna Turkisk-Grekiska restaurant jag uppskattat stort sedan en av mina tidigare danspartners, Viktoria Henge, visade mig dit. Denna gång anlände vi dock mitt i en liten show. Aningen vilsna väntade vi på att bli förda till ett ledigt bord. Detta samtidigt som väntan snart innebar att vi hade ett par krossade tallrikar framför våra fötter. Något som ägaren tyckte skulle ingå i showen...
   Förutom en underbart marinerad köttbit med lika underbar råstekt potatis och tsatsiki med mera, kostade jag på mig ett glas vitt vin. En fortsatt god njutning på en redan bra dag. Anki tog även efterrätt, en efterrätt som inte direkt föll mig i smaken bortsett från en god jordgubbe och lite grädde.

Åter på hotellets rum 407 gick vi och la oss. Men först efter att jag ytterligare hunnit bläddra i faktapapper och drömt om en ROLAND Y-synth för framtiden.

Lördagen den 1 april 2006: Vi vaknade upp lagom till avprickningstid. Det var tävlingsdag och Anki var utsedd till lagledare med inbokad telefonavprickning. Därefter gjorde vi i ordning oss och gick ner till frukost. En perfekt start på dagen. Gott kaffe och goda smörgåsar med den mättnadsgrad man ska ha på ett hotell.

Någon direkt stress gjorde vi oss inte mot Uddevallabussen. Så lite fick jag nog skulla mig själv när vi inte hann uppsöka en musikaffär jag velat se. Absolut inget måste alls, men en nyfikenhet som fick anstå.
   Bussresan gick smidigt. Rogivande och med god möjlighet att sova. Även här i västsverige var våren sen. Snö låg fortfarande kvar i skogsbryn, diken, plogvallar och ängskanter.

Tävligen, för vår del, startade inte förrän på kvällen. Därför fanns det gott om tid att titta på andra dansare, mingla och träna en aning. Träning som kändes lyckosam och som jag tror inverkade på det första tävlingsheatet. Vår klass var dock extremt liten och jag var glad över att få komma till final. Dock var domarsiffrorna klart mycket tveksammare än vad insatsen gav känsla av. Endast en utländsk domare och en till av fem som önskade oss vidare. Osäkerheten var därför stor inför själva finalen och till slut förvånade det mig inte att vi kom sist i just den rundan. Ett lite väl blekt resultat med en sjundeplats av nio startande. Men det är just vad vi får räkna med om vi ska lägga om dansstilen. Och förändrar vi oss inte, får vi nog inte heller någon speciellt framskjuten placering...

Hemfärden blev riktigt roande. Vi startade med ett Mc Donaldsbesök. En något utarbetad, trött, förvirrad men extremt vänlig expedit roade oss inledningsvis. Något han bjöd på och var väl medveten om. Men den mest roande delen av hemresan var själva bussfärden från hållplats 12 klockan 23.10. Bredvid oss hade vi ett gäng om fyra personer. Två yngre män i trettioårsåldern och två tjejer från norrland. Eventuellt mor och dotter i åldersförhållande uppskattat till ca 18 och 35. Med andra ord aningen mer ett festarpar än kanske just mor och dotterrelation. Hur som helst handlade mycket om resan om hur grabbarna skulle övertalas att åka med både till Stockholm och Kalix. Det verkade riktigt lovande, men jag tvivlar på att den relativt nya bekantskapen höll så starka band...

Söndagen den 2 april 2006: Till Göteborg kom vi ca 01.30. Vi möttes av ett duggregn som dock upphörde efter bara ett par minuters promenad bort mot hotellet vid Olskroken. Ganska snart efter hemkomsten somnade vi...

Söndagsfrukosten blev lika god som dagen innan. Vi hade som mål att äta, packa och ge oss av vid elvatiden. En lokalbuss fick föra oss mot Östra sjukhuset varifrån vi promenerade vidare till syrran och hennes familj. Där stannade vi ett antal timmar och bjöds god lunch. Till flygplatsen tog vi oss sedan med lokalbuss och flygbuss. Själva flighten var försenad med ca 25 minuter, något som inte störde mig speciellt mycket. Det blev visserligen två passager genom säkerhetskontrollen, då det inte fanns någon servering innanför, men något vi hade gott om tid till. Vi kund njuta av en nära nog timslång fikastund efter inchekning, innan dess vi definitivt inväntade boarding på fligth SK166. Nämnas kan att jag även denna gång hade problem med att få önskade platser. Inte ens en fönsterplats trots vår tidiga flygplatsvistelse. Men till skillnad från bemötandet på Arlanda fick jag här direkt ombokning till plats 17E och 17F. Med andra ord i princip lika bra platser som under färden till Göteborg. För att vara exakt stolsraden framför i exakt samma plan, LN-RPS.

Färden hem blev mycket frustrerande. Att vi startade på bana 21 var uppenbart. Men sedan gjorde moln och känsla att ytterst få saker stämde med mina intryck och min egen erfarenhet. Visuell markkontakt fick jag efter knappt halva flygningen. Då var jag övertygad om att vi flög längs Vänern rakt mot Karlstad. Detta tror jag fortfarande kan stämma, men jag märkte inte när vi mer tydligt satte kurs mot Arlanda. Vi landade visserligen norrifrån på banan 19R, men även detta efter förvirrande svängar ibland molnen.

Väl nere på marken hade jag en svag känsla av illamående. Lite grann av åksjuka till känslan. I övrigt var jag vid gott mod när vi tog bussen mot Märsta (anlände omedelbart) och pendeltåget mot Stockholm C.

Måndagen den 3 april 2006: Under natten avbröts sömnen av kraftigt tilltagande illamående. Ganska snart hade jag förberett med hink bredvid sängen, samtidigt som papperskorgen vid WCn lyfts upp från golvet. Det sista visade sig vara en riktigt bra förberedelse, för när illamåendet ganska snart övergick i sjuka handlingar fylldes toalettgolvet innan jag riktigt hunnit fram till mitt "hängställe". Men samtidigt som jag mådde python var det en halv lättnad att magtrycket lättades. Efter ett flertal hastiga uppvaknanden och toalettvakor var i alla fall magen tömd. Misstänker i efterhand en kokosboll på Landvetter, men utan att veta med säkerhet om det var boven i dramat. Dricka fick jag göra med stor försiktighet, för magen behöll inte gärna mer än någon enstaka klunk. Något jag bittert fick erfara när jag vid niotiden började tro jag mådde bättre. Drack då fyra eller fem klunkar. En mängd vatten som efter ett par sekunders sängliggande inte träffade hinken jag hade bredvid sängen, utan resten av köksgolvet på min väg fram till första och närmaste diskho. Men nu var det från en redan rensköljd mage och i princip av samma kvalite som från den vattenkran där det nyss tappats.

Det var min lediga dag som till största delen gick åt till sömn. Frös en hel del och tog även hjälp av min sovsäck ovanpå det ordinarie täcket. Eftermiddagsmötet med Hillbo fick naturligtvis ställas in. Lika så mitt planerade hämtande av min motorcykel. Tror jag lät riktigt ynklig när jag ringde och bokade ny uthämtningstid...

Tisdagen den 4 april 2006: Magsjukan gjorde att jag stannade hemma även denna dag. Torde således vara den andra sjukdagen under min BV-karriär. Mitt tempo i vaket tillstånd hölls dock lågt och jag sov så mycket jag bara kunde. Det enda som motarbetade mig var att kroppen börjat stelna till och stundtals gjorde vilan till en plåga. En plåga som även funnits under måndagen och som då lättats nå genom direkt liggande på golvet med höjda ben över en väska...

Onsdagen den 5 april 2006: Arbetsdagen startade klockan 06.00. Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att om kvällen kunna vara i Vallentuna på modelljärnvägstidtabellskörning. Bänkade mig på "Kungsängenplatsen" och förberedde mig för morgonens pendeltrafik. Tidtabellslösningar på en övervakningsplats som jag inte längre har i mitt grundschema om morgonen. Alltså väntade jag mig lite klurigheter gällande pendeltågsutväxlingen i Bro och motsvarande vändningar i Kungsängen och Jakobsberg. En rusningstrafik som inte är riktigt anpassad till infrastrukturen och trängselskatter.

Min tid som fjärrtågklarerare denna morgon blev dock kortvarig. Hann lägga en tågväg för ett godståg via Västerås Norra, Tillbera och Ransta upp mot Sala. Det var allt innan jag bättre behövdes som trafikinformatör. Ett tjästgörande som jag höll på med till klockan 08.30 då jag skulle ha lunchrast.
   Speciellt betungande blev inte heller dagens fortsättning. Fortsatte med arbetsplatsträff under ett par timmar. Arbetsdagen avslutades sedan med en halvtimmas underbar massage. En annorlunda massagestil där ledernas rörlighet kontrollerades och nyttjades för att få muskelknutar att släppa utan nämnvärt hårt tryck.

Efter en kort eftermiddagstid i Ankis lägenhet tog jag roslagsbanan ut till Vallentuna. Köpte med mig en rostbiffsallad för att hinna få lite mat i magen innan trafikstarten. Ett lika smart som nödvändigt drag enär jag stundtals var i det närmaste svimfärdig utan speciellt stora kroppsliga matreserver.

Trafikdagen på modelljärnvägen var också riktigt bra. Vi var inte mer än åtta personer inledningsvis, men fick ändå fart på det mesta. Personligen var jag lite trött och ostrukturerad, men hade en bra kväll ändå...

Torsdagen den 6 april 2006: Denna dag nyttjades till en dagarbetstur med lite varierande bevakningsområden och friskvårdstimma inbakad i schemat. Denna timma nyttjades till en skön promenad och ett inköp av en ny bok gällande databashantering, Access.

Om kvällen åkte jag till Nackswinget. Att det stod Nick Borgens på turnébussen utanför förbryllade en aning då det var NOVA som skulle spela. En härlig livespelning som gav dansen mycket. Riktigt på hugget var jag nog inte, men det var skönt att få ta ut sig lite och framför allt få återse Linda på dansgolvet efter en tids bortavaro.

Fredagen den 7 april 2006: Med trevliga kollegor kommer man långt. Denna dag syftar jag på ett turbyte som utan ansträngning gav mig en morgontur innebärandes ledig fredagskväll. Dessutom åter igen en tur med friskvårdstid inbakad. Nu valde jag dock att ta tunnelbanan till södermalm för att få promenera i lite "nya" miljöer. Ett drag som jag var nöjd med efteråt...

Kvällen avnjöts så småningom på Mälarsalens dansgolv. Jag var glad över att vissa personer letat sig dit, men saknade samtidigt Anki som efter visst illamående och diger trötthet valt soffan istället. Ett val som jag inte behövde ifrågasätta alls...

JANNES spelade bra, men trots detta valde jag att stå bredvid lite då och då. Ett förfarande som trots allt gjorde att jag verkligen fick dansa med de jag helst av allt ville. Vissa var naturligtvis mer uppbokade än andra, men ändå...

Lördagen den 8 april 2006: Efter hemkomsten från Mälarsalen satt jag uppe ett tag framför datorn. Därför blev så småningom lördagen en riktig slöardag. Säkerligen inspirerad av den kommande nattjänstgöringen... Jag satt omväxlande och läste om databashantering i en bok om Access, för att i nästa stund låta sömnen svepa in mig i behagliga försoffade drömmar...

Anki både handlade, planterade om växter och lagade underbar mat under eftermiddagen. Själv bidrog jag endast med potatisskalande och ätande av denna tidiga söndagsmiddag. Kött, klyftpotatis, kryddsmör och underbar svampsås. Blev glad av allt detta, något som verkligen behövdes efter en dag där jag ofta grymtat över att jag inte kunde koncentrera mig fullt ut på det jag gjorde. Oavsett om det gällde lyssnaden på TV eller på intervjuer i DVD-tappning...

Efter en timmas förberedande sömn startade nattjänsten tidtabellsenligt och i god ro. Mitt favoritpass gav mig förutsättningar till god övervakning, dagboksskrivande samt så småningom även DVD-musikvideolyssnande i nattens tågfria timmar...

Söndagen den 9 april 2006: Efter en mycket lugn och behaglig arbetsnatt, helt i min smak, åkte jag hem till Anki. Där blev det dock som planerat endast ett fåtal timmars sömn. Detta beroende på att vi spanat in ett villaobjekt som kunde vara intressant. Således begav vi oss till Roslagsbanan för färd ut til Täby Kyrkby. Husvisningen var visserligen intressant och i valda delar ett fortsatt intressant objekt. Men med tanke på att det fanns en hel del oklarheter gällande taket och takkonstruktionen, samt att tillträdet inte skulle vara förrän i november, valde vi att förbli "ointresserade".

Med buss och tunnelbana tog vi oss hem. En bit mat (spagetti och köttfärssås) samt ytterligare sömn blev en bra uppladdning inför ytterligare en arbetsnatt. En arbetsnatt som delades med min ordinarie söndagsnattkollega, i vanligt god, lättarbetad och harmonisk anda.

Måndagen den 10 april 2006: Efter en arbetsnatt med precis lagom mängd arbeten åkte jag hem till Anki för att sova. Omedelbart utanför jobbet mötte mig ett mycket vackert men klart irriterande snöfall. Ett snöfall som inte alls rimmade väl med den hämntning av motorcykeln jag tänkt göra under eftermiddagen. Riktigt stora och blöta julsnöflingor som snart färgade både gräs och bilar vita. Till och med vägbanan blev under förmiddagen riktigt vit på sina ställen.

När jag senare gick upp hade det i alla fall slutat snöa. Dagstemperaturen hade stigit och snön försvann ganska snabbt. Jag tog mig kommunalt ut till Rotebro och därefter vidare till motorcykelvinterförvaringsstället. Hämtade ut min vackra motorcykel, och tyckte allt var frid och fröjd efter betalningen. Men väl ute på gårdsplanen var motorcykeln stendöd. Inte ens efter bortmonterande av sadel, packväskor samt friläggande av batteriet ville motorcykeln starta. Således beslöt vi oss för att ladda motorcykeln ytterligare en natt. En laddning som en vecka tidigare inte påvisat något onormalt.
   Trots att jag tvekade om vart natten skulle fördrivas, kom jag snart fram till att jag ville åter till stan. Tog pendeltåget in och kom hem till Anki strax före läggdags.

Tisdagen den 11 april 2006: Eftersom jag hade nya planer på att hämta ut motorcykeln var jag uppe relativt tidigt. Fick dock snart förmiddagsinfo från vinterförvaringsföretaget om att motorcykelbatteriet helt givit upp, att det inte tagit emot någon som helst laddning under natten. Som de uttryckte sig hade deras laddningsutrustning uppvisat tendenser till att helt flippa ur vid varje försök till laddning.
   Innan mitt eftermiddagstjänstgöringspass hann jag dock med en hel del. Köpte ett nytt batteri på MC-varuhuset. Transporterade det därefter ut till vinterförvaringsföretaget för laddning och montage. De hade snällt nog erbjudit sig att byta ut batteriet om jag inhandlade ett nytt. Ett underbart fördelaktigt erbjudande.

Efter en kort visit i lägenheten, ca 10 minuter, begav jag mig till jobbet. Kunde under resten av dagen njuta av en riktigt roande arbetstur på "Arlanda-" och "Kungsängenplatsen". Åtminstone var det mesta av trafikledningsjobbet underbyggt av vettiga uppgifter.

Om kvällen, hos Anki, bjöds jag goda smörgåsar av vitt färskt bröd. Personligen deppade jag lite över att min bärbara hårddisk slutat visa livstecken. Troligtvis nåot problem med strömförsörjningen. Den ville nämligen inte fungera varken med intern eller extern strömförsörjning.

Information gällande filmen Lagaan från år 2001 hämtat från Text-TV Information gällande filmen Lagaan från år 2001 hämtat från Text-TV

Deppandet ledde till att jag kom av mig i arbetet framför datorn. Satte mig istället i TV-soffan och fängslades i sen timma av en indisk film. Filmen "LAGAAN" (ONCE UPON A TIME IN INDIA") var från år 2001 och återspeglade hur illa behandlade folket blev av det brittiska kolonialväldet. Men en tro på det omöjliga gav folket hopp och bjöd en kamp som till slut gav frukt. Kort sagt en kamp om folkets rättigheter och översitteri samt en god bit kärlek, såväl möjlig som omöjlig kärlek...
   En underbart fängslande film (224 minuter) som inte gav mig något val. Hela tiden flyttade jag fram tiden för sömn. Till slut hade jag sett hela filmen, lugnad av att jag hade en god sömnbank att luta mig tillbaka på... Ska du se filmen? Ja, absolut...

Onsdagen den 12 april 2006: Min tidiga tjänstgöring startade på Kolbäcksplatsen. Kunde njuta av en riktigt givande och bra tillvaro. Under lunchrasten passade jag på att sova. "Uppsalaplatsen" gav inledningsvis lugn trafikövervakning, men förändrades till en strid ström av telefonsamtal när Uppsala förblev spänningslöst under en dryg halvtimma. Detta samtidigt som jag lyckades få en lång sticka under nageln i samband med att jag skulle hämta upp ett par papper från golvet. Till slut hade man lokaliserat felet till en lågt hängande kontaktledning ovanför ett uppställt tåg på spår 0. Innan jag lämnade över mina arbetsuppgifter för dagen hann felavhjäpningen starta.

Efter arbetsdagen inhandlade jag ett minnesstick, dvs ett bärbart datorminne på 512MB. Därefter åkte jag över till Rotebro. Nu fanns motorcykeln att hämta på vinderförvaringsplatsen och ytterligare en motorcykelsäsong kunde starta vid mätarställningen på 1881 mil. Det var en riktig trygghet att nu veta att batteriet var i toppskick.

Körde in till Ankis lägenhet för att hämta dansskor och träningskläder. Åkte sedan raskt vidare till dansklubben för att närvara på den tävlingsförberedande kursen. Under träningspasset fick jag mycket goda puls och bounce-råd. Något som jag hoppas kan ge resultat inför framtiden. Det verkar trots allt som om jag krånglar till det en aning med de övningar jag just försökt lära mig.

Hemfärden till Ankis lägenhet blev stämningsfylld, med god härlig musik från motorcykelns radio. Vad hade jag gjort utan handtagsvärmen denna vackra men aningen kylslagna kväll?

Torsdagen den 13 april 2006: Inledde dagen med en tidig arbetsdag. Hade därtill ett första elevpass på länge. Både "Arlandaplatsen" och "Nynäsplatsen" bjöd bra arbetsmiljö för att diskussioner och tankar kring järnvägstrafiken i största allmänhet. En kort arbetsdag som var mycket givande och trevlig...

Fredagen den 14 april 2006: Under dagen hade vi tankar på att ta en tur med motorcykeln hem till Rotebro samt vidare till mina föräldrar. Men eftermiddagen förblev mer effektiv framför datorn. Satt envist och försökte sätta samman en utgiftsdatabas i Access. Ett program jag skulle behöva en djupare insikt i. Hur som helst en härlig utmaning som framemot kvällen började ge resultat. Danskvällen på Yesterday lockade tyvärr inte. I stället såg vi fram emot söndagens dans till mer favoritbetonade band i Örebro.

Lördagen den 15 april 2006: Lördagsförmiddagen hade jag vigt åt ett överidspass. Ett övertidspass som gick riktigt snabbt. Mycket beroende på att jag hade en elev som kommit ganska långt i sin utbildning. Det blev en god bandning av nya tips, tankar och motiveringar till vår trafikledning. Något som jag tror gjorde att vi båda var riktigt nöjda när vi gick från jobbet. Min elev var nog aningen mer utmattad än jag, men det var beroende på hans grannars nattliga fest som aldrig ville ta slut, inte ens efter uppmanat dämpande...

När kvällen kom tog vi motorcykeln ut till Norrviken för att hälsa på mina föräldrar, min syrra och hennes barn. Det blev en trevlig kväll med god mat och gott umgänge runt köksbordet, ivrigt deltagande i ett nytt familjespel som mamma vunnit. Ett spel som lät riktigt svårt enligt beskrivningarna, men som snabbt blev riktigt fängslande och bjöd framgångar på alla kanter.
   Strax före midnatt fullföljde vi Ankis motorcykelårspremiär tillbaka in till stan. Mycket nöjda och belåtna med kvällen.

Söndagen den 16 april 2006:Anki var i farten relativt tidigt om förmiddagen. Hon bakade både matbröd och en god saftig äppelkaka enligt ett nytt recept. Vid 13-tiden kom Ankis farmor över på besök. En trevlig stunds fikapause i mina Accessbryderier som annars färgade dagens inledande vakna tid.

Efter fikabjudningen begav jag mig hemåt. Hämtade lite post i lägenheten, (en levererad CD-skiva och en DVD-film), innan jag begav mig till mina föräldrar. Bytte från motorcykel till bil för att efter en dusch i stan styra färden mot Örebro tillsammans med Anki och Malin. Det blev en underbar danskväll på Brunnsparken till musik från två riktigt skarpa band, DATE och BLENDER. Min höft ömmade visserligen en del och jag ådrog mig även en mindre sträckning i det annars friska benet, som hämmade dansen en aning. Men jag fick dansa med en underbar blandning av vänner och okända. En riktig höjdarkväll, där egentligen bara en dans var utan passion.

Måndagen den 17 april 2006: Om natten letade vi oss hem från Örebro via norra vägen om Mälaren på riktigt regnvåta körbanor. Det relativt nya systemet med "2+1-vägar" har nu gjort hjulspårsfårorna på E18 till en eventuellt kommande dödsfälla i samband med regn. Många gånger var jag tvungen att leta mig ner i ca 60 km/h för att säkert kunna plöja mig över vattenmassorna utan vattenplaning. Men motståndet från vattnet var oerhört starkt ibland och vattenkaskaderna utåt sidorna metervida. Visserligen en spännande körning, men endast tack vare att det var natt och jag förblev ensam kryssandes mellan och genom vattenfårorna. Hur som helst fanns det ingen risk till att känna trötthet. Sålunda gick resan effektivt hem. Vi hade startat klockan 01.50, efter ett par varmkorvar, och gick in i Ankis lägenhet klockan 04.23.

Måndagen bjöd på en välbehövlig sovmorgon. En ledig helgdag som gav utrymme för Lägenhetsletande framför datorn, promenadlängtan (som ej blev förverkligad) och så småningom en bilfärd ut till Rotebro med väskorna fyllda av tvätt.
   Efter ett besök hos mina föräldrar bytte jag tillbaka från bil till motorcykel. Fortsatte därefter till Vallentuna för att vara med på hälften av den fria modelljärnvägskörkvällen. Ett besök som inleddes med fika direkt vid ankomsten.

Kunde sent om kvällen njuta av en lugn motorcykelfärd in mot stan. Betryggande värme i luften gjorde att man inte behövde frukta för halka.

Tisdagen den 18 april 2006: Inledde med en "Uppsalaförmiddag" på jobbet. Trafikledningen gick utmärkt och jag var nöjd när jag gick på lunch för att ladda inför bevakningen av "Eskilstunaplatsen". Men jag hann aldrig lösa av förrän jag blev hemskickad för nattvila. Man önskade ha tillbaka mig på övertid den kommande natten. Ett erbjudande jag inte kunde eller ville motstå.

Sov i omgångar under eftermiddagen. Bättre ju mer klockan blev. Vaknade relativt pigg när det var dags att avnjuta färsk pasta som Anki lagat till. Hann med ytterligare ett kort sömnpass innan det var dags fö nattjänstgöring med start klockan 21.40. En bra arbetsnatt på "Nynäsplatsen". Hann uppdatera ställverksbeskrivningen i den omfattning jag hade planerat. Upplevde dock att jag stundtals hade lite svårt med simultanförmågan när det gällde tågvägsläggning. Alltid onödigt när tågvägar uteblir och godstågen riskerar att behöva bromsa in.
   Skrev också ett underlag till min gruppchef, med påbyggande fakta, gällande mitt ställverksbeskrivningsuppdrag. Som det verkar har man inte ersatt mig för uppdragen i sig, utan lyckats sätta dit ett tillägg som jag inte borde ha. Vi får se vart löneförhandlingen leder. Men någon form av ersättning hoppas jag på. I synnerhet som mina två vilande uppdrag upphört utan skriftligt meddelande om detta. Uppdrag som jag hade "Tillsvidare".

Onsdagen den 19 april 2006: Efter min nattjänst på övertid tog jag pendeln hem. Sov ut riktigt länge och vaknade inte förrän någon gång efter klockan 15.30. Efter klockan 16.00 intog jag tvättstugan för resten av kvällen. Tvättade i princip genom alla kläder. I de pauser som bjöds vilade jag och installerade ny duschslang. Omkring klockan 21.00 anslöt Anki som sällskap. Men hon föredrog ganska raskt lägenhetens soffa istället för den gröna stol som fanns att erbjuda i tvättstugan. Först någon timma senare var jag klar med torkandet och vikandet av huvuddelen av min tvätt. Den sista maskinen hängdes dock för torkning över natten.

Torsdagen den 20 april 2006: Efter en natt i Rotebro gav sig Anki av till jobbet. Själv sov jag ytterligare någon timma innan jag försiktigt började göra nytta genom att hämta upp det sista av torkad tvätt. Efter någon timma i vaket tillstånd blev jag dock åter igen sömnig. Sov ytterligare en tid, för att omkring klockan 11.30 göra mig i ordning för färd in till stan. Lämnade av all tvätt i Ankis lägenhet innan jag begav mig vidare till jobbet.

Min arbetsdag inleddes på "Uppsalaplatsen". Förutom att SJ hade svårt att avgöra vilka tåg som skulle ställas in och vilka som skulle gå i trafik, mellan Västerås och Sala, hade jag det relativt lugnt. Ett spårledningsfel i Uppsala gjorde visserligen att jag under en halvtimmas lopp fick ta ett antal sydgående tåg mot stopp. Men när väl felsökningen kom igång var den effektiv. En glödande metallflaga hittades snart i en av spårens isolskarvar.

Efter lunch bemannade jag "Nynäsplatsen". Ett X2000-tåg lyckades inte komma iväg i tid från Stockholm C och tvingades därför in i en godstågstidtabellskanal. Ett lite sent beslut av mig gjorde dessutom att även godståget kom iväg sent från Älvsjö gods. Ett 722m långt godståg som naturligtvis skulle få behålla sin tidtabellskanal. Någon annan lösning hade i princip varit omöjlig rent trafikeringsmässigt. Tvingades till och med hålla tillbaka Gnestapendeln i Järna för att inte bromsa godståget ytterligare. Efter förbigångar, som min kollega fick ta beslut om, var X2000-tåget ca 35 minuter sent, att jämföra med de 20 minuter som var ursprungsförseningen från Stockholm C. I mina ögon sett lyckades min kollega att köra extremt optimalt mellan Gnesta och Katrineholm. Visserligen ytterligare mindre förseningar på omgivande trafik, men en totallösning som var både järv och väl underbyggd. En förbigång med två persontåg förbi godståget fortfarande rullandes på högerspår mellan Stjärnhov och Skebokvarn.
   Innan hemgång hade jag slutligen hunnit uppdatera Ställverksbeskrivningen ytterligare med trafikledningstekniknyheter gällande Uppsala.

Väl hemma fick jag anledning att ringa 3-mobiloperatörens supportavdelning. Den senaste fakturan höll inte måttet gällande ingånget avtal. Jag fick bli riktigt skarp i tonen innan jag fick gehör för de felaktigheter jag kunde påvisa. Helt plötsligt hade de börjat ta betalt för den datakommunikation som finns inkluderad i avtalet. Men, naturligtvis hävdade operatören att det inte fanns med i mitt abonnemang. Precis vad jag ville klaga på och påpekade. Inte förrän hon kontrollerat tidigare fakturor och jag hunnit beskriva vilka ålderdomliga abonnemang jag tecknat fick jag gehör. En kreditering skulle göras och efterforskning gällande hur problemet uppstått. Därtill blev jag önskad en riktigt god kväll, av en operatör som trots hård motstridighet hade ett trevligt bemötande i bakgrunden. Men hon krävde som sagt var lite bitskhet och vasshet för att komma över på min sida.Och nog tyckte jag det var riktigt stort att man fick glädja sig åt en nattöppen supportavdelning.

Fredagen den 21 april 2006: Eftersom jag haft sen tjänstgöring fick jag en timmas sovmorgon in på min arbetstur. Samma sak gällde min elev som kunde njuta av en kort arbetsdag mellan klockan 07.00 och 12.50. En perfekt avslutning på en relativt hård arbetsvecka med stora kast mellan olika tjänstgöringstider och övertidspass. Men just denna dag gick lätt. Lite för lätt. Speciellt med tanke på att Hallsbergsfjärren fick problem med strömförsörjningen och därtill ett havererat tåg när väl spänningen kom tillbaka. Ett tåg som då blockerade för två tåg direkt bakom och som gjorde att morgonrusningen i fråga om snabbtåg försenades med minst 40 minuter i inledningsskedet. När väl trafiken kom igång från Hallsbergshållet var det dags för vår tidiga lunch klockan 08.30.

På "Kungsängenplatsen" var det också lugnt. Men precis lagom för att vi skulle kunna analysera alla våra tankar och trafikledningshandlingar.

Om eftermiddagen fördrev jag tiden i Ankis lägenhet. Njöt en god måltid med tunnpannkakor, glass, vispad grädde och sylt. Allt detta hade jag fastnat för i affären på vägen hem. Ett slags improvisationsköp som jag länge gått och väntat på, utan att veta att denna sortens tunnpannkakor fanns såpass nära.

Beroende på ömmande höftmuskelfästen, (egen diagnos), hade jag sedan länge beslutat mig för att inte gå ut och dansa om kvällen. Därför kunde jag njuta av lite vila under inledningen av kvällen, TV-tittande, ett glas vitt vin och dagboksskrivande under kvällen. TV-filmen "Skicka Vidare" eller "Pay It Forvard" var både givande, roande och aningen tragisk. En amerikans film från år 2000 som behandlade ämnet "Välgärningar". Att göra något för någon osv...

Lördagen den 22 april 2006: Efter uppstigandet kontaktade vi mina föräldrar för att strukturera upp dagen. I övrigt nyttjade vi förmiddagen till huswebsökningar och dagboksskrivande samt en lättare pannkakslunch. Omkring klockan 14.30 mötte vi mina föräldrar vid Stockholm södra, norra uppgången. Därifrån promenerade vi via Fatbursparken och Medborgarplatsen till viograf Victoria på Götgatan. Som innestående födelsedagspresent hade mor och far valt att se filmen "Den bästa av mödrar" En lite dyster film som dock hade oerhört mycket att bjuda i eftertanke och empati. Den handlade om krigstidens krigsbarn som från Finland skeppades över för en tryggare uppväxt i Sverige. Om hur barnen slets från miljö till miljö utan att riktigt veta vart de hörde hemma och utan att riktigt våga lita på någon. En välgjord och välspelad film...

Ytterligare en innestående födelsedagspresent kvarstod. Efter biobesöket fortsatte vi vår promenad till en närbelägen och bra kina-restaurant. Där bjöd vi mina föräldrar på valfri meny. Ett trevligt tillfälle att umgås även utanför hemmet.

Efter att ha följt mina föräldrar till pendeltåget tog vi tunnelbanan hem. Ganska snart kände vi tröttheten komma. Det blev ett tidigt sänggående med lite läsning innan vi slocknade helt...

Söndagen den 23 april 2006: Med ganska många timmars sömn i bagaget vaknade vi relativt pigga vid åttatiden. Jag satte mig efter frukost att skriva en del dagbok, tillbaka i tiden. Gjorde dock avbrott för att då och då spana in något nytt hus på nätet och för att checka kommunikationerna med SLs hemsida och reseplanerare.

Vid lunchtid satte vi på oss mc-kläderna och begav oss ut till Älta. Precis som vi anat hittade vi ett hus som knappt gick att motstå vid Tellusvägen 7. Både standarden och läget kändes rätt. Det enda som talade emot var det väntade priset på det relativt höga utropspriset. Det lär ha varit många sugna besökare på plats. Men jag får nog invänta någon miljonvinst, så den där extra bud-miljonen inte spelar så stor roll.

Tillbaka vid motorcyklen kunde vi dels konstatera att jag mött ytterligare en dansbekantskap längs vår husbesöksturné. Denna gång en A-klassdansere från EBBA dansklubb. Kanske mest känd från mitten av nittiotalet för min del.
   Vid motorcykeln satte jag också igång med tankarna hur bra det hade varit att vara mångmilionär just nu. Ja, med mina nitton miljoner kan ju priset få gå upp lite, utan att det gör något...
   Drömma går ju i alla fall...

Efter lite rundturer i närområdet fortsatte vi via Nacka och Södra länken ut mot E4an och hem till Rotebro. Vi spisade färsk pasta innan Anki gav sig av mot Coop Forum och jag satte igång med fotograferande och rivande av modelljärnvägen. Således ett datum att lägga till historien som modelljärnvägens sista. Naturligtvis sorgligt efter lite drygt sex år. Men det känns ändå som rätt tid om jag ska kunna få ut någonting för min lägenhet och någonsin kunna förbereda den för eventuell försäljning. Det känns trots allt som om tiden närmar sig och att jag trots allt längtar bort från min fina atelje-känsla som varit min trygghet under bra många år. Ja, ända sedan tillträdet den 15 april 1994. Kan än idag minnas hur det var att gå på privatvisningen den 1 mars och bli förälskad i den stora tomma lyxlägenheten på 65,5 kvadratmeter. En klart jämförbar känsla hade jag för dagens Ältahusobjekt.

Innan jag om kvällen återvände till stan, var allt modelljärnvägsspår borttaget från modelljärnvägen. Men jag inser att det kommer att ta en hel del timmar innan den sista regeln är nedmonterad. Gav därför upp i lagom tid för att inte störa grannarnas söndagsafton helt. Vid ankomsten till stan fick jag irra runt lite för att hitta en läplig plats åt motorcykeln. Vid min ordinarie mc-parkeringsplats var det denna natt parkeringsförbud till förmån för eventuell gatustädning.

Måndagen den 24 april 2006: Om förmiddagen hann jag skriva lite dagbok innan det var dags att bege mig till jobbet. Hade en arbetsdag som startade klockan 11.30 med elev, inledningsvis på "Eskilstunaplatsen". Med nytillkommen hastighetsnedsättning utan tavlor och baliser och ett antal sena godståg var det aningen svårt att inledningsvis ge en bra bild av verksamheten. Åtminstone om man ser till hur man vill ge en förstadagselev på fjärren en liten chans att hänga med på vad som händer. Och kanske i synnerhet när underlaget för hastighetsnedsättningar utan tavlor och baliser är paketerat i ett presentationsformat som ingen vill kännas vid.

Efter en första halvtimmas telefonsamtalsbelastning hade vi både grepp om läget och struktur på trafikflödet. Lika så efter lunch och friskvård då vi bemannade "Arlandaplatsen". Fortfarande en hel del att tänka på, men samtidigt precis så mycket att vi hann analysera och fördjupa oss lagom mycket och steg för steg i verksamheten. Först mot slutet av dagen hade vi kommit såpass långt att det kändes givande att överlåta enstaka tågvägsläggning åt min elev.

Min friskvårdstid hade jag nyttjat till promenad. Med tanke på min ömmande höft hade jag hela tiden sett till att ta små korta steg, och ofta om så krävdes. Tycker nog att det gick ganska bra, även om det är svårt att begränsa stegens längd när man gillar att gå lite snabbare. Vid MAX intog jag min lunch. Elva minuter för sent för att det skulle räknas som dagens lunch.

När jag kom hem, strax före klockan 20.00 var Anki på franskakurs. Eftersom motorcykeln var parkerad på alternativ plats och vädret inbjöd till åkning begav jag mig norrut hem till Rotebro. Hämtade där min lönespecifikation och pratade med grannarna nedanför, som på långfredagen hämtat sin nya familjemedlem, en Dalmatinertik med bruna prickar. En söt liten rackare som ivrigt ville krypa genom taggbusken för att hälsa. Jag gick dock till grinden direkt, eftersom jag direkt såg hundens villiga uppoffringsförsök.

Hemresan till stan blev avkopplande. Tog de mindre vägarna fram till Häggvik, där jag tankade på Statoil innan jag fortsatte färden på motorvägen in till stan. På hemmaplan, hos Anki, handlade det sedan mest om att sammanställa månadens räkningar och boka in dem via internet innan sänggång.

Tisdagen den 25 april 2006: Sov så länge jag kunde och gladde mig över att turfördelningen ändrat min tur från att starta klockan 06.00 till att vara en vara en kort lyxtur mellan klockan 08.30 och 14.40. Därmed slapp jag vara till förfogande vid driftledningscentralen och i stället spendera tiden vid två platser jag kände riktig motivation inför denna dag. Dels "Arlandaplatsen" och dels "Kolbäcksplatsen". Det handlade mest om prioriteringsordningar mest hela dagen och annat "finlir". Inte så speciellt alls, men helt i min stil varvid jag kunde lämna jobbet riktigt nöjd.

På hemmaplan sov jag lite eftermiddagssömn. Anki var duktig och bakade tårtor till hennes jobb. Lagom till valborg lämnar hon sin tf assessortjänst (tjänstledig) och fortsätter sin karriär på finansdepartementet. Så småningom kom jag igång. Skrev både dagbok, handlade bakingredienser och avnjöt en underbar sallad avnjutandes hur en nordisk jury sågade de kvalande bidragen till den europeiska schlagerfestivalen. Ännu har inte Carola sågats, men min åsikt är trots allt klar. Har svårt att förstå hur hon kunde gå vidare i den svenska finalen med en av hennes blekaste låtar hittills. Belgien (med svensk inblandning) hoppas och tror jag desto mer på...

Onsdagen den 26 april 2006: Sov bara ut någon extra timma efter att Anki gått till jobbet. Inledde sedan med lite tid framför datorn. Ringde sedan Caisa för att kolla om det passade med en lunch ihop. Gav mig strax efter klockan 12 ut mot Solna centrum. Spenderade Caisas lunchtid på en närliggande wok-restaurant för att få lite uppdatering i det senaste av privatlivsskvallerkaraktär. Mycket trevligt och en god avkoppling på en vårljumen soldag som kändes ledigare än den i själva verket var.

Fortsatte min färd vidare till Kista. Hittade inte vad jag sökte i bokhandeln utan fortsatte till Sollentuna för klippning. Fångades direkt in i en djup expeditblick som blev mer och mer svårtydd ju mer fängslande och långvarig den blev. Men till slut hade vi även klarat ut alla frågetecken med hjälp av lite svårhörda ord. Egentligen en samling korta och halva fraser då vi i princip avbröt varandra hela tiden och direkt. Hon var inte så ledig som man kunde tro, men bad mig vänta. Med nöje för min del eftersom jag kände mig riktigt upprymd och positiv till allt...

Under min väntan på att få tillträde till en ledig frisörsstol satt jag och gissade vem som skulle förbarma sig över mig. Det såg ut att bli en kvinnlig person denna gång. Annars har jag en tendens att missa alla trevliga och bara få manliga frisörer att klippa till. Dock höll jag på att bli snuvad på en av mina favoritfrisörer då hon utan att titta på den sittande kön (endast jag) höll på att direktinbjuda en nytillkommen herre som fortfarande stod kvar vid disken. Men hon reparerade till min stora glädje misstaget omgående. Inte otroligt att hon såg min spontant hemligt besvikna och djupa blick. För en gångs skull kände jag mig lite pratglad och gillade att ge lagom med beröm. Men så blev jag också riktigt bra ompysslad. Lite längre än vanligt rent tidsmässigt och med synbart återspeglad entusiasm. När jag lämnade centrumet nyklippt var det med en ytteligare förstärkt vårkänsla i kroppen...

Tog en buss tillbaka till Kista, (ej direktbussen), för att lättare komma till Fridhemsplan. Hade funnit en annons i dagstidningen gällande en av musikaffärerna. Att min drömsynth skulle finnas på rea var nog mer ett spel för gallerierna och ett reklamknep snarare än en chans att förverkliga en dröm. Hur som helst inget hållbart scenario att finna synten kvar på rean. Men besöket var bra. Fina lokaler men ingen tillräckligt intressant synth. Därtill var lagerutrensningen vid detta laget redan långt gången...

Åkte hem för att sova en kort tid innan jag fortsatte min färd till Nackswinget och den tävlingsförberedande kursen. Även denna gång fick vi bra med feedback och god tid att analysera våra problem, våra uttrycksbegränsande tilltag.
   Direkt efter träningen duschade jag och gav mig av till jobbet för en arbetsnatt. Eftersom jag var lite tidig startade jag med en bit mat. Därefter hann jag sova ca tjugo minuter innan det var dags att ta med min elev ner till "Nynäsplatsen". Det såg länge ut att bli en av de lugnaste nätterna för mig på just den platsen, men drygt två timmar av natten fylldes med ett massivt flöde av telefonsamtal, lokalfrigivningar och A-arbeten. Min elev fick nu en helt annan bild av våra arbetsnätter än de de oftast har i Södertälje hamn. Positivt nog hann vi avhandla många intressanta ämnen och ha en riktigt bra natt. Det var endast omkring klockan 03.00 då telefonsamtalsfrekvensen avtagit, som vi båda blev aningen jäspiga. För egen del piggnade jag dock snart till efter lite yoghurt, kaffe och frukt.

Torsdagen den 27 april 2006: Efter en bra arbetsnatt med elev åkte jag hem till Ankis lägenhet för att sova ut. Spenderade sedan en stor del av eftermiddagen och kvällen vid datorn. Detta efter att jag sett ett par riktigt spännande bordtennismatcher i Lag-WM. Här var det de Croatiska tjejerna som fängslade mig i sina matcher mot Ryssland. Tyvärr förlorade min nyvunna favorit Cornelia Vaida båda sina matcher. Jag fängslades av hennes egen inlevelse i matchen. Såväl vid motgång som vid medgång. Kommentatorerna påstod visserligen också att hon nog kunde ha lätt till tårar om hon missade någon självklar boll, men så långt tyckte inte jag att man kunde dra slutsatserna av vad jag såg. Ryssland vann tillslut lite överraskande efter att alla matcher varit jämna och gått till fem set. De Croatiska spelarna förlorade som jag ser det lite på eget grepp. Hade till slut inte riktigt tålamodet att vänta ut motståndaren tillräckligt länge. Men förlusterna var hårfina, inte minst för lagets riktiga etta som gick i en av de övriga matcherna.

Tiden vid datorn användes mest för att uppdatea dagboken, men också för att leta nya bostadsobjekt. Anki och jag delade sedan på två hemköpta fryspizzor efter att ha tagit en kvällstur promenerandes till det närbelägna köpcentrat. Satt uppe vid datorn till ca 02.00 om fredagsmorgonene avnjutandes två Depech-DVD-filmer till mitt dagboksskrivande. Anki sov samtidigt gott i soffan med fingret tydligt utmärkandes vart hon var i sin tjocka pocketbok.

05-12-04, söndag

Efter en föredömligt lugn arbetsnatt sov jag ut hemma hos Anki. Natten hade varit fylld av god julbordsmat vid arbetsplatsen, samtidigt som de flesta kollegor roade sig med julbordsbåtfärd och annat festande i land.

Vid lunchtid gick hon ut på stan och jag vaknade till så sakterliga. Skrev ytterligare lite i dagboken och surfade på nätet under eftermiddagen. Lyckades under natten bland annat snoka reda på att min motorcykel inte behöver besiktigas ännu på ett tag. Enligt nya regler gäller en första besiktning senast efterföljande månad fyra år efter motorcykelns ibruktagande. Därefter vart annat år istället för varje år som det var förr...
   Anki pysslar som bäst ute på balkongen. Dels med att täcka över växter för vinterdvala och dels med en ny ljusslinga. En ljusslinga som uppenbarligen är lite bångstyrig och troligtvis behöver ytterligare en personlig insats. Därefter får det bli eftermiddagssömn och lite mat inför nattens arbetspass...

Måndagen den 24 oktober 2005: Arbetsnatten bjöd på årets första snöfall. Eskilstuna blev hårdast drabbat under mitt arbetspass, men snöinformation inkom även frå Katrineholm och Gnesta. Fö:r egen del blev arbetsnatten mycket bra. Överlämningen blev dock lite rörig eftersom växelfelen plötsligt började uppträda. Marken i Eskilstuna var enligt uppgift ordentligt vit, men fram till avlösningstid hade jag inte sett några tendenser till växelfel. Men man ställer sig naturligtvis ändå frågan om ifall man skulle ha motionerat växlarna än mer?

Sov ut under dagen och fick gott om tid till simulatorflygning. Riktigt givande och god träning utspritt i tiden.

Tisdagen den 25 oktober 2005: Var på jobbet omkring 05.40, dvs i god tid före avlösning. Såpass att jag hann höra flera av min kollegas avslutande samtal. Speciellt ett samtal satte sig direkt på minnet. En ivrig utväxling i Västerås som blev uppmanad att avvakta och återkomma sedan hans avgångsspår blivit fritt från andra tågrörelser. Det hade sedan inte gått många minuter innan jag fick förklara ytterligare genom att tydligt upprepa att samtalet var välkommet efter klockan 06.05. Det ivriga samtalet återkom till och med någon minut efter klockan 06.05, eventuellt beroende på andra samtalstaganden. Hur som helst var bara hälften av våra instruktioner uppfyllda när jag tappade humöret, uppretad på följande samtalsöppningsfras, utan presentation: "Ja, händer det något?" Nu var jag tydligare än någonsin. Förklarade att tiden för samtalet var korrekt men att uppmaningen att dra fram fordonet till signalen var ouppfyllt, att presentationen var ofullständig och att man efter en fullgod presentation inte nyttjade utmanande fraser utan snällt framföra ett önskemål om växlingsväg till avsett spår. Budskapet kanske nådde fram? Åtminstone ringde verderbörande inte upp trots att jag var tvungen att hålla honom en minut extra vid plattformen efter avgångstid, beroende på korsande trafik.

Arbetsdagen fortsatte med flera anmärkningsvärda och onormala händelser. När ordinarie godståg till Köping anlände fanns redan ett godståg växlandes vid Köpings hamn. Om det hade stannat vid detta hade allt varit frid och fröjd. Men till detta skulle läggas ett ytterligare godståg som tidigt om morgonen fanns planerat till Köping. Hallsberg ville helst se att tåget framgick och inte ställdes i Ålsäng. Dock kunde vi till slut enas om att linjen Ålsäng mot Jädersbruk fick tas i anspråk de fyra till fem timmar vi minst räknade med att hålla tåget borta från ett redan godstågsfullt Köping. Det tråkiga i sammahanget var att den andra förbindelsen från Arboga och Jädersbruk snart blockerades av ett tåg som delvis rivit ned kontaktledningen. Alltså, för att få både Arboga och så småningom Köping fritt krävdes just det spår där vi hade vårt tillbakahållna godståg. För ett par år sedan hade situationen varit olösbar, men nu fick vi dra fram godståget att istället blockera ett av två spår mellan Arboga och Valskog. En sträcka som ofta nyttjar dubbelspåret flitigt. Snart fick jag dock rast och hamnade sedan på ett lugnt banavsnitt med Uppsala och Sala inkluderat. Lugnt trots att Stockholm, Karlberg, Solna och Sundbyberg drabbats av ett högspänningssäkringsfel och tågstopp i mer än en timma.

Hemma hos Anki sov jag en halvtimma innan jag i ett kylslaget regn begav mig till Rotebro på min motorcykel. Kände att jag ville ha motorcykeln nära hemmet och vinterförvaringsplatsen ifall vädret snart skulle slå om till minusgrader, blixthalka och snö. Det jag då inte visste var att oktober och första halvan av november skulle bli de varmaste sedan temperaturmätningarna startat, (vad jag fått för mig).
    Mörkret var djupt och påtagligt när jag återvände mot stan. Satte därför på mig reflexvästen igen, för att känna mig trygg under promenaden till Rotebro station. Det var till och med så att jag kände mig "trendig" i min "neongula" reflexväst.

Åter hemma hos Anki bjöds soppa. Perfekt och värmande då regnet vätt ner de yttre klädlagren ordentligt. Som efterrätt njöt vi av brownies som jag inhandlat på vägen. Bra belöning efter ett antal betalda räkningar.

Onsdagen den 26 oktober 2005: Hade en dagarbetstur som inledningsvis var ytterst hektisk. Mängden telefonsamtal var enorm och fyllde snabbt fem sidor relativt tätt förda stödanteckningar. Men samtidig var det riktigt rolig att arbeta då allt flöt på utan större anmärkningar.
   Efter en godpromenadfriskvårdstimma och lunch längst bort på Kommendörsgatan hamnade jag på ett lugnt bevakningsområde, Uppsalaplatsen.

Efter arbetsdagens slut begav jag mig direkt till Nackswingets lokaler och tävlingsförberedande kursen. Temat för dagen blev nästan uteslutande "PULS". Att finna låtarnas puls och ge uttryck för den i dansen, även då andra rytmer presenteras i kroppen och fötterna i synnerhet. Mycket kämpande framför spegeln, mycket tänkande "ner, ner, ner" med ett härligt resultat. Något att träna vidare på under den kommande Hudikmaran.

Inspirerade av kurstemat stannade vi kvar och övade våra nyvunna och återfunna erfarenheter. Jag tyckte nog att dansen blev lättare. Anki hade ibland svårt att lita på sitt pulserande gung. För oss som danspar riktigt frustrerande, men samtidigt lockande och utmanande. Oj vad jag längtade till helgens kommande Hudikdansmara.

Torsdagen den 27 oktober 2005:Hade en tidig arbetsdag. Inledningsvis lugn, men sedan med kontaktledningshaveri strax utanför mitt bevakningsområde, vid Årstaberg. Inledningsvis ställdes fjärrtågen upp vid de plattformar som fanns söder om Stockholm. Vissa tåg evakuerades relativt omgående emedan andra behöll resenärerna kvar ombord. Några av tågen vädes åter söderut från Flemingsberg. Ett förfarande som jag förväntade mig skulle praktiseras ytterligare en tid, åtminstone för Svelandsbanans tåg. För egen del ansåg jag spårkapaciteten tillräckligt god för detta. Men av någon anledning valdes istället Södertälje hamn som vändandeort, dvs utanför den ordinarie sträckningen. Informationen till berörda parter verkade vara bristfällig, för sedan trafiken återupptagits förbi haveriplatsen var det uppenbarligen fel av mig att erbjuda "fria spår mot Stockholm". Åtminstone kortvarigt kändes det som om jag fick stå till svars för att ytterligare vändningar i Södertälje hamn omöjliggordes genom normalt trafikerande av Grödingebanan. Detta trots att jag inte hade med stationerna där att göra. Kanske ansåg man att jag genom min naturliga nyfikenhet skulle ha ett övergripande grepp om händelserna även utanför mitt bevakningsområde? Onekligen "farligt" med alltför udda trafiklösningar som varken trafikinformatörer eller fjärrtågklarerare får information om eller kan genomskåda i längden. Men, men, jag fick det desto lugnare med mina fria spår att nyttja under nästan hela totalavstängningstiden…

Efter arbetsdagens slut tog jag pendeltåget till Rotebro. Bytte om till mc-kläder och begav mig till Upplandsväsby för inlämnande av motorcykeln på 1800-mils-service. En service som kunde ha genomförts redan i somras, efter min Sverigeturné via Hjo, Malung, Åmål , Tylösand osv… Men nu passade det extra bre med service inför vinterförvaringen. Därför beställdes även ett samtida oljebyte.

Efter att ha bojkottat en väsbyfikastund, (de hade ingen prinsesstårtbit till kaffet), tog jag bussen hem till Rotebro, för vidare färd med pendeltåget till stan. I höjd med Ankis lägenhet blev jag ikapphunnen av en snygg tjej som önskade veta vägen till Storskärsgatan. Namnet verkade vara bekant, men inte i mitt huvud. Hänvisde istället till tunnelbanans kartor innan jag kom på att jag faktiskt kunde ringa Anki och fråga vidare. Vi kom snart fram till en möjlig beskrivning, (helt rätt), varpå tjejen tackade så mycket. Själv undrade i mitt stilla sinne om hon skulle komma tillbaka ofta till trakterna??? Trevligt folk kan man aldrig se för mycket av...

Under kvällens bussfärd ut till Finntorp var mina tankar djupt analyserande dagens trafikeringstaktik. Så pass analyserande att jag missade att stiga av bussen förrän efter ytterligare två hållplatser. Inte nog med att jag redan var sen på min väg till klubblokalen och den sociala danskvällen, nu fick jag en extra kvarts promenad. Den effektiva delen av den sociala danskvällen blev hur som helst riktigt bra. Fortsatte med mina PULS-inspirerande dansinfluenser och svävade mer eller mindre fram över dansgolvet.

Fredagen den 28 oktober 2005: Natten tillbringades i vanlig ordning hemma hos Anki. För egen del hade jag en helt ledig dag som om förmiddagen helt nyttjades hemma i Ankis lägenhet. Strax före klockan 12.30 begav jag mig iväg mot Cityterminalen för att möta upp Anki. Ankom till Kungsbron efter en effektiv färd med buss 1, men hindrades i all välmening av en tjej som desperat ville låna min mobiltelefon. Ville själv inte bli hindrad under min promenad till Anki och Hudikbussen men lät mig raskt övertals med uppmaningen att hon fick en halv minut på sig. Kanske något uppstressad och utan lokalkännedom genomfördes ett samtal som jag inte tyckte innehöll speciellt konstruktiv information. Frågade henne därför om deras mötesplats var preciserad och uttalad? Förklarade att Cityterminalen hade flera "självklara mötesplatser" och därmed även mindre självklara mötesplatser, till exempel den utgång hon valt. Hon uppmanades därför att låna telefonen ytterligare en gång för att säkerställa att det var utgången mot Kungsbron som var den avtalade och inte mot centralen. Därmed kunde enkelt ett självskrivet missförstånd undanröjas och jag kunde med gott samvete sätta mig på Y-bussen mot Hudik med Anki…

Bussfärden avlöpte väl. Fick god tid till läsning och fika ombord. Lärde mig en hel del om tänkvärda flyg- och navigeringstankar gällande småplan. Vidare ytterligare insikt gällande krav och utbildningsfrågor för nämnda småflygplan.

Väl i Hudiksvall gick vi från busstation upp till vårt Hotell, "Hotell Hudik". Mina minnesbilder av den snabbaste vägen visade sig vara något bristfälliga, men omvägarna inskränkte sig till slut till ett par extra kvarter mitt i centrum.
   Väl framme vid hotellreceptionen hamnade vi omedelbart bakom Pelle och Caisa. Kära vänner som dessutom hade fått grannhotellrummet, perfekt för informativa knackningar genom mellanväggen. Efter ett kort hotellrumsbesök gav vi oss ut på stan för att fylla våra tomma magar. Innan vi sökte upp restauranten hann vi stöta på två kända ansikten från Örnsköldsvik. Therése och Örjan skulle göra fredagsbesök på maran. Alltid roligt när vännerna är skarpsynta och upptäcker en på stan. Vi gick vidare och samma TACO-ställe som förra året utnyttades. God mat och bra start på Hudikvistelsen.

Åter på hotellrummet nyttjades duschen effektivt. Inom loppet av ca tjugo minuter var vi klara för promenad över till Folkets hus och den efterlängtade dansmaran. Hann hälsa på Linda, nyanländ, innan vi gav oss av frå Hotellet.
   Danskvällen blev otroligt bra. PULS-träingen började ge resultat och jag kände mig riktigt skarp. Vaderna behövde tänjas ut regelbundet, men i övrigt var krämporna riktigt få. En tånagel som borde varit klippt tidigare, men annar inga påverkbara dansbegränsande fenomen. Fick dansa med många goa tjejer. Förutom Anki, (som dansade storslaget med Pulsinspiration), fick jag flera tillfällen att dansa med Ida och Annica. Hade visserligen många fler på min oskrivna uppbjudarlista, men de fick vänta till lördagens dans.

Bland banden utmärkte sig DATE mest. De har visserligen varit mina favoriter en längre tid, (några låter kan de dock välja bort), men höjde sig enligt mångas åsikt tydligt över både BOOGART och PERIKLES. Date var nyskapande med aktivt publikfrieri, Boogart som de brukar (dvs relativt bra) och Perikles med ibland kraftigt nedpitchat tempo. Kanske en effekt av förra årets extrema trängsel på dansgolvet, då det knappt gick att röra sig och då det inte fanns en chans att hänga med i vissa uppskruvade tempon. Även Wahlstrmöms (om lördagen) uppvisade samma tempodämpade fenomen. Hur som helst var ljudbilden hos bandet bra, bortsett från vissa partiella ljudbortfall på det extra dansgolvet utanför fikahörnan "Grottan".

I utmattat tillstånd var det efter dansen otroligt gott att äta varmkorvar med bröd. Nöjda gick vi sedan hemåt i natten. Varken Caisa eller Linda hade jag inte hunnit dansa med, något jag saknade… Men många, många andra gobitar, inklusive min kära Anki…

Lördagen den 29 oktober 2005: Vid tiotiden gick vi ner till frukostserveringen. Ett utrymme som jag verkligen gillar hos hotellet, en liten matsal som ger ordet "charm" en betydelse. Kanske inte en självklar betydelse då jag ännu har svårt att beskriva vad som är så bra?

En hund väl värd att befria från leksaksavdelningen på Åhléns i Hudik...

Caisa och Pelle höll sig i de nära affärsregionerna samtidig som jag, Linda och Anki begav oss ut på stadsvandring och upptäcksfärd. Bort via hamnbostadskvarter, hamnbodar, den centralt belägna kyrkan och åter mot centrum. På Åhléns hittade jag årets gosedjur. En riktigt stor sittand hund. Linda trodde nog inte jag menade allvar när jag greppade den och gick runt och kramade den på leksaksavdelningen. Anki förstod nog mer den stora risken, att hunden skulle ingå i resebagaget hem. Hur många gånger har hon inte fått ligga och samsas med förra årets underbara gosanka?

I mitt tycke gjorde sig hunden riktigt bra i sängen. Kanske aningen utrymmeskrävande, men otroligt len och go. Passande nu när vi alla satsade på lite middagssömn och vila på hotellrummet.

Vid femtiden samlade vi ihop ett gäng för middag på en av de bästa restauranterna, Kardinal. Till slut var vi sju glada dansare som slog oss ner, Pelle, Caisa, Linda, Anki, jag samt Theresie och Johan. För egen del blev det plankstek "Carl-Gustav". Blev lite besviken över att det inte ingick någon förrätt i just den menyn. Hade ett skarpt minne av att jag förra året fick det. Mindes dock snart hur det egentligen låg till just förra året. Då var det en i det gänget som inte ville ha sin förrätt, varpå den delades mellan oss matslukare.
   Inledningsvis hade vi "Hudik ovners" vid bordet bakom oss. Naturligtvis skulle de mucka med oss sedan vie uppmärksammat personalen på att de bröt mot gällande rökförbud i lokalen. Pelle var den som fick ta stöten av ytterligare muckanden, men som också höll det på en lagom kaxig nivå utan alltför mycket av tendenser till eftergifter. Maten och dess nytta var underbar och middagen avlutades i lagom tid för iordningställande på hotellet inför Hudikmarans andra danskväll.s

ZLIPS, BLENDER och WAHLSTRÖMS stod för kvällens musikutbud. Ett ganska jämnt musikutbud. Inte minst med tanke på att Wahlströms inte körde sitt mest vansinnesbetonade tempo, varken extremt långsamt eller extremt snabbt. Tempot kändes mer anpassat till mängden danspublik än förra året, såvida min PULS-dansteknik inte var orsaken till den genomgående danslättnaden. Hur som helst en extremt bra danskväll. En ung danstjej gjorde extra stort intryck på mig. Buggen okej men med en totalt uppslukande foxtrot, där man bara svävade iväg på ett drömmande sätt. Underbar vila som var så välbehövlig i en annars helt utmattande dansatmosfär. En atmosfär som gång efter annan tog mig till himmelriket i buggande med framför allt Ank. Hon gav gärnet som aldirg förr. En puls-utveckling som man bara kunde önska fanns i var framtida dans på moln av självförtroende.
   När de sista låtarna, hårdrock och annat njutbart, strömmade ut ur högtalarna krävdes stretching mellan var låt och ibland även mitt i låten. Dansen var så skarp, utmattningen enorm och lyckan total. Vilken dansmara… När det allra sista extranumret skulle framföras kastade jag mig istort sett ner på golvet yttrandes, "Inte ett steg till…". Men Linda fick efter ett par minuters vila upp mig i några tappra kraftåtervunna danstakter… Dansen var slut, jag var slut och sängen lockande… Tyvärr var även korvarna, som under lördagsmorgonen smakat så gott, också helt slut när jag väl kom fram till korvståndet…

Söndagen den 30 oktober 2005:Nattens extra timma var mycket välkommen. Vintertidens första frukost infann sig åter igen klockan 10.00. Pelle och Caisa skulle se tecknad favoritfilm och satt tillfälligt utanför frukostmatsalen. Jag, Anki och Linda tog dock plats i mysfrukostmatsalen. En god frukost som passade utmärkt som bas och grund inför den kommande hemfärden till Stockholm.

Tillsammans med Linda checkade Anki och jag ut vid 12-tiden. Därefter promenerade vi ner till busstationen, varifrån bussen avgick tidtabellsenligt klockan 12.40. Anki och Linda tog plats långt bak i bussen, omgivna av ett yngre sällskap om tre syskon. Själv hade jag en inte alltför samtalsinspirationsframkallande dam till vänster om mig. Till höger om mig kunde jag trösta mig med lite "ögongodis", som bjöd vila för blicken när min läsning blev aningen segdragen. Tog mig nämligen tid till lite närtidshistorisk korrekturläsning av tidigare dagboksanteckningar.

Efter god läsning, fika och avkoppling var vi framme i Stockholm tidtabellsenligt. Anki och jag njöt under kvällen inköpt pizza. För egen del kunde jag njuta av en underbart tillagad oxfilépizza. D&aum;refter tog utmattningen ut sin rätt…

Måndagen den 31 oktober 2005: Tog bussen tidigt hemifrån Anki. Hade en bra arbetsmorgon, men konfronterades tidigt med den rådande lövhalkan. Tåg 2 hade uppenbara problem med att komma förbi Mölnbobacken och höll endast ca 5 km/h när han ringde upp och påtalade den nu väntade tidsförlusten. Förberedde mig på vidare problem och var restriktiv i min trafikledning till dess jag fick nya positiva bekräftelser på nattågets fortsatta och något snabbare färd. Efterföljande pendeltåg hölls därmed ett par minuter extra i Mölnbo, till dess dess färd kunde garanteras gynnsammast möjliga färdförhållanden vidare.

Efter arbetsdagen åkte jag hem till Rotebro. Satte mig med mc-kläder på bussen till Upplandsväsby. Hämtade ut min motorcykel efter avklarad service och åkte iväg på en riktigt skön rundtur iett höstvarmt Sollentuna, efter tankande i Norrviken. Den svenska och norska fjällvärlden slog alla värmerekord för årstiden. Någonstans i höjd med Trondheim var det +22 grader celcius, om inte mer. (+23 grader C i Tafjord enl. DN). Trots att SMHI utlovat två veckors stundande milt väder valde jag till slut att denna afton lämna in motorcykeln på vinterförvaring. Tvekade in i det sista, men kände att det kunde vara skönt att inte behöva styras av väderlek och bedömningar gällande lövhalka, blixthalka, minusgrader och eventuellt framtida höstsnö… Således låstes motorcykeln in efter en säsong om ca 1047 mil och en total mätarställning på ca 1881 mil.

Efter att om kvällen letat mig tillbaka till stan startade Anki och jag möbelmontage. Hennes vardagsrumsbord, TV-bänk och matta hade anlänt tidigare på dagen och mottagits av Ankis far. Klockan var mycket nära 22-slaget när vi slutade med de mest ljudskapande pluggibankningarna. Inte långt därefter stod vardagsrumsbordet imponerande vackert och färdigt på plats. Extra vackert med mina ögon sett…

Tisdagen den 1 november 2005: Efter en mycket skön dag med simulatorflygande och städning hemma hos Anki laddade jag inför en arbetsnatt. Kunde glädja mig åt att jag flugit Arlanda- Landvetter genom egen navigering via Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Karlsborg, Skövde och Falköping. Därtill en i det närmaste perfekt landning efter en dryg timmas flygning med ATR-200.

Arbetsnatten inleddes med ett intensivt övertagande av Eskilstuna. Här var det godstågsträngsel i granskapet, (Skogstorp och Hållsta), varpå tydliga riktlinjer fick delges växlingen. Först sedan ett godståg lämnat Eskilstuna kunde knuten lösas upp och trafiken återupptas på ett smidigt sätt. Tack och lov höll sig övriga banövervakningsavsnitt förhållandevis lugna. Åtminstone såpass att jag inte upplevde någon direkt negativ stress.

Onsdagen den 2 november 2005: Efter midnatt blev arbetsnatten på syd riktigt lugn. Lövhalkan fanns i bakgrunden men blev inte till något problem under natten. Kanske beroende på att jag envisades med att inte sända godstågen från Katrineholm med mindre än att två blocksignalsträckor var fria tågen emellan. Ett milt kaos utbröt dock ca 20 minuter före avlösningstid. Då tvingades jag fylla i diverse checklistor i samband med en stoppassage i Eskilstuna, där föraren av ett ensamt dragfordon ansåg bromsverkan vara högst bristfällig och klen. Fordonet tilläts inte fortsätta utan togs in för kontroll i Eskilstuna. Ca en timma efter avlösningstid lämnade jag lokalen, smått utmattad för en skön färd hem till Rotebro.

Förblev vaken ytterligare ett par timmar i hemmet. Inledde ett effektivt och välplanerat tvättande av kläder under förmiddagen. Sov efter klockan 11 och endast med avbrott för ytterligare timertorkningstidsuppskruvande och vikande av tvätt. Vaknade egentligen inte till liv förrän efter klockan 18. Då återvände jag till stan med en stor trunk med nytvättad, nytorkad och färdigvikt ren tvätt.
   När jag kom till Ankis lägenhet välkomnades jag ivrigt av hunden Yatzy som nu var på besök för ett par dygns tid.
   Kvällen avslutades med ytterligare en simulatorflygning Arlanda- Landvetter.

Torsdagen den 3 november 2005: Inspirerad av onsdagens lyckade simulatorflygning till Landvetter flög jag nu vidare till Norge och Bergen. En perfekt landning och stabil flygning hann jag med innan det var dags att åka till jobbet.

Hade en bra dag på jobbet. Friskvårdstimmen och lunchen nyttjades både till promenad och skivinköp. Tillbaka på jobbet hade jag en utmattande och intensiv arbetskväll på "Kolbäcksplatsen". Riktigt roligt pysslande och tågvägsläggande med lyckat resultat. Nyttjade till och med att mitt "hattågsobjekt" 417 stressade på och var tidigt, för att denna afton effektivt peta undan dem(X2000) på spår 3 i Köping. Därmed kunde det totala antalet förseningsminuterar minskas betydligt.

Graden av utmattning gjorde att jag inte kände för att stressa iväg till dansklubbens sociala danskväll. Istället tog jag mig en promenad genom staden hem till Anki. Bojkottade även denna gång en efterlängtad fikastund. Denna gång saknades inte prinsesstårtbiten till kaffet. Denna gång fann jag priset 55 kronor hutlöst för dessa två avkopplingsingredienser. Fortsatte istället en lite mer nyttig promenad…

Fredagen den 4 november 2005: Arbetsveckan skulle avslutas med en tidig arbetsdag. En av mina korta favoritarbetsturer. Tillbringade lite tid ute på stan innan jag sakta drog mig till Ankis lägenhet. Var i valet och kvalet huruvida jag skulle dansa på Mälarsalen om kvällen. Arvingarna lockade inte nämnvärt. Dels har de under mina senaste besök haft extremt osynlig utstrålning, extremt gammalt låtupplägg och en oförklarlig extremmogenstämpel i mina ögon sett. Dansar hellre till deras föräldrars musik i dagens läge, trots att de är klart jämförbara musikertalanger. Men varför Arvingarna???

Kopplade nu av hemma i TV-soffan och framför datorn tillsammans med Anki och Yatzy.. Sammanställde och lämnade till slut mina socialdanslåtförslag till "Avocado" för vidare utvärderingar. Ett påpassligt överlämnande och skivbyte i samband med ett snabbt möte på Gärdets tunnelbanestation.

Lördagen den 5 november 2005: Efter att ha tillåtit mig en tilltagen sovmorgon begav jag mig av mot Jonas och Sandra i Sätra. Deras utflyttningsdag var kommen. Strax efter 11.20 var jag på plats och inledde ett välorganiserat lådlyftande ut i en väntande lätt lastbil. Det blev till slut ett intressant stuvande och aktiv pusslande innan allt var på plats. Ett tag såg Sandras hårsnoddar attraktiva ut för ihopbindande av växter. Inte min idé, men högst angenämt att försöka få loss en av dem samtidig som Sandra fortsatte med köksrengöring. Fick dock ge upp tanken på att enkelt få loss en av dem utan att påverka håruppsättningen. Hade visserligen Sandras medgivande om att tillfälligt ta loss båda. Väl uttrasslade visade det sig att hårsnodden inte behövdes. Men vid det laget hade jag redan gjort ett lättsamt försök att återupprätta en liknande enkel håruppsättning med en enstaka snodd.
    Tillsammans med Sandras föräldrar och Jonas bekanta var vi totalt sju flyttivriga personer. Mot slutet av utflyttningen fikade vi och avnjöt underbara hembakade piroger på vardagsrumsgolvet. Microvågsugnen fick därmed föras fram och tillbaka ett par extra vändor för vårt välbefinnande.

I samband med färden till Uppsala fick jag den äran att sitta mysigt ihopträngd med Sandra på andra sidan om den växelspak Jonas beslutsamt kontrollerade. Den lätta lastbilens dragkraft var något begränsad men effektiv trots sin verklighetsbaserade hastighetsbegränsning i uppförsbackarna.
   Sandra och jag roade oss delvis med att prata gamla gemensamma minnen. Främst hämtade från våra dansresor sommaren 2001. Underbar nostalgi, trots att vi då var ytterst nära att köra på ett antal grävlingar, i synnerhet en som väckte Sandra ur sinanyvunna sköna drömmar.

I Uppsala förevisades vi en trevlig lya. Urlastningen gick snabbt, trots att vi fick bära upp allt två våningar, utan hiss. Svetten kom ganska snabbt krypande och jag var glad över att ha ombyteskläder med mig. Bytte om lagom till dess vi serverades hemkörda och beställda plankstekar. För egen del någon slags pepparstek på planka. Underbart god och perfekt för en mage som nu åter var rejält hungrig…

Innan flyttdagen var över hämtade vi Sandras härliga soffa. Det fanns en hel del minnesväckande möbler som gjorde flyttandet än mer trivsamt. Det kändes lite konstigt att både montera ner och montera upp en säng som jag inte sett närmare på ett par år, men som jag har vilat ut i efter många arbetsnätter och danskvällar. Jag fick därtill uppdraget att ligga under sängen när madrassen lyftes på plats. Mitt uppdrag var att kontrollera att mellanläggsplattorna hamnade rätt. Omedelbart efteråt kravlade jag mig fram, utanför sängens ramar. Jag låg visserligen bra under sängen, men misstänkte skarpt att Jonas och Sandra inte ville ha mig där i evighet… *ler*

Fick erbjudande om skjuts i riktning mot Stockholm och antog erbjudandet om färd med Sandras föräldrar till Vallentuna. Perfekt timeing för vidare färd med Roslagsbanan till Östra station.

Väl tillbaka i Ankis lägenhet fick jag göra Yatzy sällskap i lägenheten, under tiden som Anki arbetade i tvättstugan. Tydligen hade han varit rejält gnällig när han denna dag blev lämnad ensam kortare stunder.

Söndagen den 6 november 2005: Även denna morgon lockades jag att känna mig riktig ledig. Var seg och kände mer för en väldimensionerad sovmorgon än att tidigt hjälpa till med dansklubbens förberedelser inför Jack n´ Jill-tävling. Blev dessutom osäker på hur pass mycket jag lovat att ställa upp före. Att vara videofilmare var självskrivet, men resten mindes jag inte tydligt. Det blev nog till slut någon form av mellanting. Dök upp i tävlingslokalen någon timma före insläpp. Allt fungerade bra och det blev en otroligt trivsam tillställning.
   Från att inte ha varit ett dugg danssugen väcktes min danslust stort sedan tävlingen dragit igång och tävlingsheaten startat. För egen del gick det bra i både foxtrot och bugg. 13:e respektive 12:e plats i de båda diseplinerna. Drömpartners blandades med andra duktiga dansare, där mina "pulsdansförsök" kändes riktigt framgångsrika. Det blev inte heller sämre under den efterföljande danskvällen…

Efter en underbart välsmakande vegetarisk paj startade den sociala dansbiten av kvällen, till Selex band. När klockan sedan visade på drygt 21.00 var vi riktigt medtagna och trötta. Perfekt för den bastutid som flera av oss nyttjade. En god blandning av tjejer och killar blev det…

Måndagen den 7 november 2005:En kollega önskade min förmiddagstur varpå jag fick en skön sovmorgon som jag nyttjade till diverse datorpyssel och musiklyssnande.

Hade en mycket bra arbetstur. Även de område som efter friskvården brukar bjuda stor utmaning fungerade bra. Friskvårdstiden och lunchen nyttjades till middag på centralen och därefter promenader i ett stilla regn.

Om kvällen flögjag bland annat sträckan Östersund- Trondheim. Till största delen med lyckat resultat. Irriterade mig dock på en osäker landning där jag den sista biten, omedelbart före markkänning drev ut mot sidan av landningsbanan. Kanske var det sidvindar över vattnet som jag inte räknat med? Mer träning behövs hur som helst trots att det känns som om jag börjar lära mig flygplanstypen ATR72-500 bra…

Tisdagen den 8 november 2005: Hade en tidig arbetstur som inleddes på det södra pendelstråket, nynäs- och södertäljebanan. Min bredvidsittande trafikinformatör sa tidigt att det skulle bli en strulig morgon. Hade god lust att sätta emot, en tanke som fanns kvar ända till omkring 07.50 då trafiken fortfarande flöt lugnt. Samtalet som då inkom gällde en påkörningsolycka i Tullinge, vid plattformen. Såväl polis som ambulans, akutbil och helikopter sändes till platsen. Tidningarna skrev dagen efter att det varit en 19-åring som stått för nära plattformskanten och blivit träffad av backspegeln. Med stor sannolikhet undkom han trots träffen med lindrigare skador, ett antal ansiktsfrakturer. Helikoptern hade i alla fall nyttjats.
   Efter larmandet till SOS och påföljande totalavstängning öppnades ett spår förbi olycksplatsen, dvs med enkelspårsdrift mellan Flemingsberg och Utsikten station. Inledningsvis ett trögt tågflöde, inte minst sedan polisen hindrat första tåg på sträckan att lämna Tullinge, eftersom vittnen till olyckan tagit plats i tåget mot Stockholm.
   I möjligaste mån kvarhölls tågen vid plattformarna på båda sidor om olycksplatsen eftersom trafikflödet förblev långsamt och begränsat till ca 08.45 då olyckståget kunde föras vidare med ny personal. Själv fick jag också avlösning med personal som kommit med de drabbade tågen. Jag slutförde mina olycksrapporter och tog en 12 minuters rast innan det blev dags för nästa punkt på arbetsdagens schema, arbetsplatsträff…

För egen del var det tur att jag inte tog längre rast för avfärd med bil till Gullmarsplan företogs i det närmaste omgående. Vi fick nu göra studiebesök på tunnelbanas trafikledningscentral, gröna linje ett. Det var trevligt att kunna jämföra våra olika arbetsmiljöer. Men nog är jag glad för egen del av att vara omgiven av den tyngre och snabbare järnvägstrafik vi trafikleder i anslutning till de tekniska hjälpmedel vi besitter. Nog för att man i viss mån försämrar förutsättningarna för oss och för en effektiv järnvägstrafik i landet i och med slopandet av växlar, men tunnelbanan hade redan från början ett extremt begränsat antal kryssningsmöjligheter redan i dagsläget. Därtill växlar som i vissa fall var såpass slitna och tvära att extrema restriktioner fick gälla vid trafikerande av dessa…
   Arbetsmiljön på tunnelbanans trafikledningscentral var dock avundsvärt ljus och trevlig i jämförelse med vår. Dock pågår framtidsutredningar i frågan för vår del, för en framtida ombyggnad och anpassning till framtida trafikledningskrav och arbetsmiljöbehov.

När vi återvände till vår kära arbetsplats återstod ytterligare arbetsplatsinformationstid. Vi fick vinterförberedande information och banarbetsplaneringsinformation med anledning av den senaste tidens otroliga mängd anordningar om ofta beviljats, främst nattetid. Ett svåruppstyrt planeringsarbete, inte minst bemanningsmässigt.

Efter jobbet gladde jag mig åt en skön ledig eftermiddag. Valde dock att följa med "Blomman" på en tur och returresa Stockholm- Kungsängen. Först därefter åkte jag hem till Ankis lägenhet för att ta det riktigt lugnt. Försökte under kvällen att få min röststyrda flygsimulatortrafikledningsfunktion att fungera, att registrera min röst på rätt sätt. Det dröjde innan jag lyckades få bekräftelse på att headsetets mikrofon fungerade som den skulle.

Fick avbryta min VOX-programtest med musikplaneringssamtal. "Avocado" och jag bestämde den kommande torsdagens musikutbud för den sociala danskvällen på Nackswinget. Totalt blev det 1h 45min lång samtalstid som krävdes för låtval och ordningsföljd.
   Innan jag gick till sängs brände jag ner vårt låtförslag på CD-skivor.

Onsdagen den 9 november 2005: Ytterligare en tidig arbetsdag. Trivdes mycket bra med arbetsstarten på "Uppsalaplatsen" även om jag märkte hur svårt det var att lyckas med exakt alla korsande tågvägar i samband med samtal gällande de ställverksbeskrivningar jag har hand om. Men, men, inte mer än tre minuters förseningar pga just detta.

Min matlåda hade jag i all hast glömt kvar innanför ytterdörren hos Anki. Positivt nog hade hon tagit hand om den och återfört den till sitt rätta kylskåpselement. Mat jag med andra ord kunde njuta av efter hemkomst till Anki om eftermiddagen.

När kvällen var kommen mötte jag upp Anki vid Slussen för vidare färd till den tävlingsförberedande kursen på Nackswinget och lokalstädande innan kursstarten. Ytterligare PULS-träning och tankar kring träningsdagböcker i temat "Hände, Kände och Lärde…". På gott och ont får jag hänvisa till denna dagbok i alla ärenden. Har inte haft någon speciellt långvarig träningsdagbokskarriär hittills. Det bästa resultatet var nödvändiga anteckningar för att förstå vårens streetfunkkurs. Men annars har det som längst gått att hålla en specifik träningsdagbok vid liv ett par månader för min del…

Torsdagen den 10 november 2005: Njöt av en helt ledig dag. Fortsatte sätta mig in i min röststyrda flygtrafikledning för min flygsimulator. Lyckades endast delvis.

Under eftermiddagen tog jag en utflykt hem till Rotebro. Checkade posten och hoppades att ytterligare ett flygsimulatoraddprogram skulle finnas levererat. Men icke. Återvände till Ankis lägenhet för att hämta den musik som skulle presenteras på den sociala danskvällen. En danskväll som sedan blev riktigt trevlig och utmattande. Musik med tungt gung och skönt stuk för det mesta. Några ändringar hade jag dock gärna gjort så här i efterhand. Dock ett lyckat program som i sin helhet bidrog till många utmattade dansare redan innan danskvällen var slut.

Fredagen den 11 november 2005: En efterlängtad sovmorgon kunde nyttjas till lika efterlängtad flygsimulatorflygning, främst sträckan Östersund- Trondheim. Denna gång fick jag göra inflygningen helt över land. Kändes lite ovant i och med att jag i den rådande väderleken hade lite svårt att avgöra hur hög den omgivande terrängen var. Kanske borde jag ha studerat inflygningskartorna lite bätte för att känna mig helt trygg?

Hade ytterligare en riktigt bra arbetsdag, trots att just denna arbetstur var sjätte fredag hör till de som man gärna kan avvara. Men avgångsförseningar på X2000 från Stockholm söderut underlättade godstågsflödet högst betydande. Trots all lyckad tågföring var jag ordentligt trött i huvudet när jag kom hem till Anki. Det var med viss tvekan jag satte mig framför datorn. Men min trötthetsoro hade jag inget speciellt fog för. Inledde träningsflygningar med ATR72-500 på Samos. Inflygningar mot bana 9 som direkt fick adrenalinet att pulsera. Aningen fega och för högt tingångna finaler, men hela tiden med marginaler vid banänden. Till och med njutningsbara "Instant reply" där åtminstone en av nedsättningarna såg riktigt proffsig ut, "full power off stall landing"

Lördagen den 12 november 2005: Under förmiddagen letade Anki och jag oss ut till tävlingshallen i Kungsängen. Tävlingen gick trots allt ganska bra. Under det första heatet, kvartsfinalen, lyckades jag engagera tankarna på att hålla en regelbunden puls i dansen. Anki dansade också mycket övertygande trots att vi krånglade till ett par turer i mitten av heatet. Under det semifinalen blev vi dock utröstade med stor domartydlighet. Istället för 3,2,3 fick vi nu 4,4,4 i bedömning. Det enda kvarstående minnet från heatet är att jag tyckte låten var svår att göra någonting av. Därav kan jag misstänka att mitt pulsfokus försvann helt. Hur som helst en bra uppryckning av oss båda, trots att vi var lite oense om vart vi skulle lägga tävlingskrutet…

Direkt efter tävlingen tog vi tåget in till stan. Under färden från Kungsängen station in mot stan fick vi sällskap av Jenny och Jonas. För egen del gick jag direkt till jobbet för att hinna få lite sömn innan mitt nattpass. Hann sova drygt en timma och kände mig därmed riktigt utvilad och redo för min favoritnatt. En natt som till stor del bjöd mig tid för skrivande.

Söndagen den 13 november 2005: Efter en extremt lugn arbetsnatt, fullt aktiv med skrivande, åkte jag hem till Anki för att sova effektivt under förmiddagen.

Strax före klockan 14.00 var det åter igen dags att stå på benen. Klockan 14.00 var vi nämligen bjudna över till Ankis föräldrar på middag. Anki promenerade iväg före mig för att eskortera sin farmor. Efter att ha ökat mitt eget tempo mot slutet hann jag ikapp dem i trapphuset. Eftersom jag därigenom fått upp lite värme i kroppen passade det bra med ett litet "förmiddagsuppdrag". Vi inledde besöket med att gå en liten kort promenad med hunden Yatzy.
   Middagen var underbart god, till stor del tillredd av ankis Far, följt av kaffe med tilltugg. Vårt besök hade naturligtvis blivit längre om jag inte behövt ytterligare sömn inför mitt kommande nattarbetspass.

Till jobbet fick jag med mig en matlåda som kom väl till pass när jag relativt tidigt kunde njuta av en liten rast. Perfekt energipåfyllnad för att klara natten bra. Natten fylldes till stor del av tankar och genomgångar av flyghaverier. Men vår lite mer järnvägsnära verklighet gav också underlag för diskussioner. Ett godståg, varken långt eller speciellt tungt, fick aningen omotiverat problem längs sin nattliga färd, både i Flen och Karlberg. Spårförhållandena angavs av övriga som mycket goda varför vi misstänkte ovana, stress och extremt sparsamt med sandning som orsak till de återkommande rapporterna om "backhängandet". Och visst kan jag förstå att man lätt kan bli aningen panikslagen när man släpper bromsarna på ett godståg och upplever att det rullar bakåt istället för framåt…

Måndagen den 14 november 2005: Arbetsnatten fick betecknas som mycket bra, trots att jag tjänstgjort på nynäsplatsen. En plats som tidigare under hösten varit extremt belastad av banarbeten och andra anordningar, men som nu var helt ok.

Anki gick upp samtidigt som jag gick och la mig. Sov gott under dagen och höll mig bara vaken under ett fåtal timmar när solen stod som högst på himlen. I övrigt sov jag vidare till dess att Anki kom hem. Då beställde vi gemensamt pizza som vi bar hem och åt. Salladen tog jag med mig till jobbet för att få en bra start på min tredje arbetsnatt. En natt som började riktigt lugnt på "Uppsalaplatsen". Arbeten togs ut sent, varför det dröjde innan telefonen blev ordentligt "glödande".

Tisdagen den 15 november 2005: Efter den lugna inledningen på arbetsnatten blev det många nattliga samtal och ett riktigt pysslande för att ge tid åt alla växelvärmekontroller. Vintern ska enligt almanackan starta just den 15 november, varför alla förberedelser ska vara klara. Min arbetsbelastning hölls dock på en bra nivå. Antalet arbeten blev trots allt relativt få och bra utspridda på mitt bevakningsområde.

Efter arbetsnatten tog jag pendeltåget hem. Ville hem för att effektivt kunna bevaka posten och efterlängtad brevutbärning. Somnade gott i min stora härliga säng och vaknade inte förrän jag ett par timmar senare var halvvägs bort mot ytterdörren. Insåg att jag kanske skulle klä mig lite. Rufsigheten i håret såg jag inte förrän efter mottagandet av min post. Brevbäraren hade klokt nog ringt på för att lämna mina stora DVD-filmsförsändelser. Jag förklarade kortfattat att jag var lite yrvaken men tacksam för posten. Underförstått att det var därför det tog lite tid att öppna. Detta trots att jag hastat på mig min T-skirten bak-och-fram, även detta uppdagat i spegeln.

Vid 15-tiden gick jag slutligen upp. Under min färd in mot stan gjorde jag en avstickare till mina föräldrar. Pappa var kvar på jobbet för "skolsamtal" men mamma tog emot mig med öppen famn. Jag fick se relativt nytagna bilder på syrrans senaste familjemedlem efter att jag bjudits pizza och lite annat gott.
   Efter någon timma fortsatte min färd vidare mot stan. Stannade även till vid seven-eleven för att få mig en fikastund utanför lägenheternas väggar. Väl i Ankis lägenhet slog jag mig till ro framför datorn. Satte på min första flyg-DVD, "Go-flight".

Efter den första DVD-filmen installerade jag "All roads of Europé" till min flygsimulator. Flög en liten stund stund för att kontrollera resultatet. Över lag med goda landningar inkluderade i mina positiva intryck. I programmet hade även sjö- och kustlinjer rättats till ordentligt. Nu kändes Norrvikssjön helt korrekt i sin utformning.
    Kvällen avslutades med nästa film. En DVD-film från SAS-academy behandlandes A320 och dess" fly by wire-system" i simulator. Tröttheten kom dock smygande och jag gjorde Anki sällskap till sängs. Men bara för att finna att jag efter en kort tids sömn var piggare än jag skulle. Gick därför upp i natten för att se klart min flyg-DVD-film…

Onsdagen den 16 november 2005: Vaknade i lagom tid för att kunna njuta av min korta sovmorgon. Efter ett arbetspass mellan klockan 08.30 och 16.00 åkte jag kort hem till Ankis lägenhet. Ankis far, Anders, hade snyggt monterat och flyttat ett eluttag för att passa vår nya TV-bänk.

Med roslagsbanan förflyttade jag mig ut till Vallentuna. Åt en hamburgare tillsammans med Hillbo, som dykt upp redan på tåget. Trevligt sällskap även om jag delar av resan var osocial nog att skriva ett e-mail på mobiltelefonen.
   Tidtabellskörningen gick någorlunda. Kände mig inte direkt superengagerad men aktiv trots allt. Mot slutet av kvällen gavs utrymme för lite mer fri tågföring. Stambanan var den som engagerade mig mest och bäst.

Hemfärden från Vallentuna företogs något i förtid. Perfekt eftersom jag nu var rejält trött…

Torsdagen den 17 november 2005:Efter en skön sovmorgon bjöds jag en intressant arbetsafton. Tågföringen med de klassiska tågen 183 och 417 gick till slut bra. Båda tågen på gränsen till att få nedprioriteras. Men nu lyckades jag få dem att hålla sitt lägen genom snygg tågföring och en treminuters inledande försening på det alltid drabbade pendeltåget söderut från Kallhäll, efter parallelltågskörning.

För egen del tyckte jag tågföringen gick utmärkt. Aningen värre fick min kollega det enär han vid ett par tillfällen drabbades av låsningar i Västerås ställverk. Låsningar som visade sig vara svåra att lösa ut.

Direkt efter arbetspassets slut skyndade jag mig ut till Nackswingets lokaler. Bjöds den sista delen av Kariannes underbara musikutbud på den sociala danskvällen. En underbar blandning av tempo med låtar fyllda av tryckande god puls.

Fredagen den 18 november 2005: Min lediga dag var uttagen I form av kompensationsledighet. En dag som jag lät gå i flygets tema. Skrev ut flygkartor för hela Sverige i avsikt att sortera in dem i plastfickor. Gjorde under eftermiddagen utflykter till Esselte och Akademibokhandeln för att få tag i "dokumentsamlarklämmor". Besökte vidare Stadsbiblioteket för att checka vilken typ av flygutbildningsböcker de hade.

Kvällen förgylldes med dans på Mälarsalen. Underbart härlig dans med högt tempo till JANNEZ.

Lördagen den 19 november 2005: Dagen ägnades till stor del åt flygsimulatorflygningar. Hade ambitionen att flyga DC9 Kallax (Luleå) till Arlanda. Men efter att på kabintrycksatt höjd fått diverse fellarm beslöt jag mig för att begära lägre flightlevel och nödlanda i Örnsköldsvik. Lyckades dock inte få radarkontrollen att förstå denna avvikelse från rutten, annat än i beviljade flyghöjder. Gjorde trots detta en perfekt ILS-landning på bana 12 i relativt tät dimma. En underbar känsla att ha landningen under full kontroll och ligga helt rätt när banans ljus skymtade ibland de låga molnen. Med andra ord en flygning som verkligen byggde på självförtroendet.

Om kvällen åkte Anki och jag över till paret Hillbo. Vi bjöds på säsongens första julfika med underbara bakverk och god glögg. Precis som förra året gick vi därefter ut för att äta en bit mat. Den annars närbelägna restauranten "Elefanten" var nu nedlagd och igenbommad. Istället hamnade vi på "The Shakespeare in". Ett utsökt ställe och riktigt perfekt ställe för vårt stora sällskap. Samtalsämnena blev många. Vi var alla mycket nyfikna på hur Hillbos bröllopsresa på lyxkryssaren varit och hur färden längs panamakanalen varit. För egen del fick jag i övrigt fullt upp med lite mindre spridda samtal rörande flyg och flygsimulatorer. Tiden gick fort och min underbara plankstek var snart slukad. Jag tog visserligen längst tid på mig, men hade fullt upp med njutandet tillsammans med en halv liter vitt vin.

Snön låg nu lite över allt. Eftersom snön fortfarande var aningen blöt beslöt vi oss för att ta bussen hem till Ankis lägenhet…

Söndagen den 20 november 2005: Utomhus låg snön kvar. Jag var aningen seg och skyllde på lördagens vin, (utan att själv tro på orsaken). Njöt stort av min ledighet. Började så smått att planera för vårens kommande tävlingar i och med att Jenny T önskade tävla med mig. I övrigt njöt Anki och jag av en lugn hemmakväll…

Måndagen den 21 november 2005: Efter att ha varit uppe relativt tidigt under måndagsmorgonen gick jag tillbaka till sängen för att njuta av sovmorgonen där istället. Eftermiddagen blev relativt händelserik. Polisen hade dåligt med resurser att stoppa järnvägssabotage i Högdalen. Förarna fick inledningsvis plocka bort rejält med skrot från spåret, nära de norra växlarna på stationen. När väl detta var avklarat och inga fler varningar behövdes hade vi nya förseningar på nynäsbanan. Svårplanerade mötesflyttar pga bland annat fordonsfel. Sedan visade sig en Älgko och hennes kalv vara något vilsna i spåret vid Tungelsta station, följt av ytterligare dramatik på mina andra bevakningssträckor. Högnivå tjuvbromslarm på ett sydgående tåg, (42723) och därmed skyddsåtgärder på intilliggande spår och de checklistor som därav följde. Med andra ord sen hemkomst.

Tisdagen den 22 november 2005: Under nattens inledning satt jag och surfade en hel del. Letade flyg-DVD-filmer, bland annat med JAS, Draken och Viggen. Efter välbehövlig sömn nyttjade jag sovmorgonen till simulatorflygupprättelse. Efter ett par dagars osäkerhet och frågor kring ILS-landningar fann jag svar och felande länkar. Tog därmed en ILS-revanch vid inflygningar till Arlanda.

Eftermiddagens arbetspass gick i samma goda anda. Hade riktigt bra tågföringsflyt trots spårmarkering i Sparreholm, (växelvärmerelaterat fel) och enkelspårsdrift Nyckelsjön- Skebokvarn. Samma sak i samband med spårledningsfel i Gnesta. Arbetspassets avslutande del gav inte heller något att irritera sig på. Var aktiv och trivdes med att bevaka ett större område än normalt pga personalbrist. Med andra ord hade jag under en del av kvällen hela norrkanten, Kummelby via Märsta och Arlanda upp till Sala och Avesta Krylbo.

Onsdagen den 23 november 2005: Efter en kort sovmorgon hade jag en underbart kort arbetsdag mellan 08.30 och 14.40. Under kvällens tävlingsförberedande kurs fick vi gott om feedback och repetition på höstens träningsuppdrag. Även denna gång videofilmades en dans för att förhoppningsvis påvisa förändring och utveckling sedan kursstarten.

Torsdagen den 24 november 2005: Efter att ha känt mig väl till mods på arbetsplatsen fortsatte jag med en skarp tågföring på min nuvarande favoritplats, "Uppsalaplatsen". Genomförde bland annat ett skarpt tretågsmöte i Morgongåva. När ordningen på "Dalabanan" i stort sett var återställd ville trafikkontoret helt plötsligt prioritera det drygt 40 minuter sena tåget vidare från Broddbo vidare till Rosshyttan, trots att ett i det närmaste perfekt möte förelåg. Jag hade nog nekat annars också, men nu hjälpte tågledaren till i och med att jag redan hade mötesspåret i Rosshyttan upplåtet för ett planerat A-arbete. Således behölls ordningen på den södra delen av Dalabanan i alla fall...

Om eftermiddagen fick jag pyssla med enkelspårsdrift mellan Utsikten och Tumba pga spårfel på nedspåret i höjd med en av utfartsblocksignalerna i Utsikten. Detta samtidigt som tåg berördes av Baliskongruensfel i Tumba.

Kvällen avnjöts i Hallunda Folketshus tillsammans med Anki. Vi hade gemensamt åkt dit för att få dansa till BOOGART. Efter att vi coolat ner vår superenergi blev danskvällen riktigt högklassig. Utmattningsgraden och känslan av nöjdhet var perfekt. Till och med väntan på tunnelbanan var en skön tid för återhämtning. Under färden blev jag visserligen riktigt trött, men kunde drömma mig bort till kvällens upplevda dansnjuande i såväl foxtrott som bugg. Inte minst lyckade danser tillsammans med tjejer som kanske inte var alltför vana på dansgolvet... Anki sov riktigt gott under tunnelbanefärden och slapp därmed att sitta av tröttheten…

Fredagen den 25 november 2005:Åter igen en ledig helg som inleddes med en ledig fredag. Genomförde flygsimulatorövningar om förmiddagen och åkte fram emot kvällen över till Rotebro för att hämta nya flyg-DVD-filmer. Hade förhoppningen om att dansa på Yesterday, men fick snart se mig förlorad i den frågan. Fann ingen skjuts och hade själv inte tillgång till bil.
   Men kvällen blev mysig i alla fall. Anki var visserligen på personalfest, men jag tog mina DVD-filmer hem till datorn i Ankis lägenhet. Laddade upp med kaffe, god choklad och annat tilltugg samtidigt som jag lutade mig tillbaka och njöt av en öppen verklighetsanknuten film från flygbolaget "Nordic Leisure". Ett par av flygningarna som presenterades flögs av samma kapten som förde oss hem från Samos (Grekland) via Rhodos till Arlanda.

I filmen återfanns samma känsla av entusiasm och engagemang som jag funnit under den verkliga flygningen hem från Grekland. En trevlig DVD-film som inte kändes lika tillrättalagd som många andra produktioner. En film som på ett positivt sätt visade att det faktiskt finns en spännvidd mellan mindre perfekta och mer perfekta landningar. Att det finns något som kallas flygglädje bakom allt allvar och säkerhetstänkande som också måste sätta sin prägel på verksamheten.

Lördagen den 26 november 2005: Avslutade nattens flygteori med lite simulatorpraktik. Flög mellan Arlanda och Kallax (Luleå) och bjöd på en ganska bra ILS-inflygning västerifrån. Anki kom hem när natten fortfarande var relativt ung, (i mina ögon sett). Trötta gick vi båda och la oss relativt omgående.

Ledigheten fick prägla dagen. Vi hade visserligen en viktig punkt på vårt schema, men en ganska positiv sådan. Vi hämtade Ankis nya gasspis från ett företag längs Häradsvägen i Stuvsta. En utflykt i snöblask som också inspirerade till ett snabbt besök i en hobbyaffär. Längtade framåt i tiden, till dess jag blir gammal nog att kunna köpa en ny radiostyrd bil, kanske en ban-racerbil denna gång?

Själv hade jag varit skeptisk till huruvida spisen skulle få plats i bilen tillsammans med emballage. Detta visade sig inte vara något hinder alls utan hemfärden gick hur smidigt som helst. Svårare var det istället att bli av med den gamla soffan och skräp som skulle forslas bort. "MYRORNA" ville inte ha soffan trots dess goda skick. Vi åkte istället vidare för att under en bra stund snurra runt i stan och leta efter den nya återvinningsstationen som skulle finnas i området kring Norrtull och Vanadis. Till slut fann vi infarten belägen mellan Norrtull och Roslagstull. En bra bit ifrån de gator vi först siktade mot.

Nöjda med våra slutförda uppdrag kunde vi avnjuta pasta i hemmiljö. När kvällen kom tog vi tunnelbanan ut till Rissne. Därifrån fick vi skjuts till Skultuna av Marcus och Johanna. Medresenär för kvällen var även Jonas. I Skultuna dansade vi till BOOGART. Även denna kväll en riktigt tilltalande låtkavalkad och en hel del BOOGART-klassiker. Var även denna kväll rejält utmattad när det åter igen var dags att sätta sig i bilen för hemfärd.

Söndagen den 27 november 2005: Trots att jag tyckt att SAAB bjöd god sittkomfort, insåg jag under hemfärden från Skultuna att rörligheten var något begränsad i baksätet. Trött var jag , samtidigt som det verkligen kröp av oro i benen. Ädelt nog fick vi skjuts ända hem till Ankis gata. En ypperligt god avslutning på en mycket trevlig dansresa.

När Anki vaknat till gick hon över till sina föräldrar. Tillsammans med sin mor hade hon en trevlig bakdag och lutfiskmiddag. Själv kunde jag njuta av en lugn dag tillsammans med min flygsimulator och ytterligare en av mina flyg-DVD-filmer. Hann dock bli aningen trött innan slutet på den finländska filmen om Boeing 757 hann komma. En drygt tre timmar lång film var kanske i det mäktigaste laget, speciellt som de lärorika bitarna bara kom smygande in i medvetandet då och då.

Kvällen blev hur som helst lugn. Fick smaka en hel del goda kakor och kunde tillsammans med Anki njuta av TV-programmet "Floorfiller.

Måndagen den 28 november 2005: Den fjärde lediga dagen i rad fick också gå i flygets tecken. Finjusterade bromsarna, styrda av mina flygpedaler, och fick god flygerfarenhet genom lite mer avancerade flygövningar på låga höjder över landningsbanorna.

Tog en pause från allt flygande med ett besök hos min favoritpizzeria. Som vanligt avnjöts Oxfliépizza, sallad, lättöl och avrundat med en kopp kaffe.

På kvällen uppvisade flygsimulatorn vissa tecken på fel. Del som så småningom härleddes till uppdaterandet av aktuellt väder. Men innan denna slutsats kunde dras hann jag ominstallera alla delar av simulatorn. Någonstans mellan tio och tjugo DVD eller CD-skivor att hantera med andra ord… Ett förfarande som tog sin tid…

Tisdagen den 29 november 2005: Under min korta sovmorgon packade jag ihop en rejäl tvättväska. För övrigt samma trunk som jag bar mc-kläderna i till och från körskolan ute vid Solvalla, när det begav sig. Tog bussen till jobbet och inledde arbetsdagen med en arbetsplatsträff. Detta följdes av friskvård i kombination med en lunch som inmundigades på MAX vid hamngatan. Operativt fick jag en relativt lugn eftermiddag till dess det var dags för avbyte. Då hade jag fortfarande kvar att slutföra en olycks- och tillbudsrapport. I Flemingsberg hade rapporterats om privatpersoner i spåret, en påkörd hund och indikationer på att en djurambulans var på väg till platsen. Fick agera så effektivt jag bara kunde i och med att informationen inledningsvis var aningen bristfällig. Samtalet med den larmande föraren bröts efter bara ett par sekunder beroende på Grödingebanans tunnlar. Hur det gick för hunden vet jag ej, men den blev åtminstone upplyft på perrongen och slapp därmed spårområdets osäkra och farliga plats.

På hemmaplan, i Rotebro, laddade jag omedelbart två tvättmaskiner. Begav mig därefter iväg till Coop Forum för inhandlande av en ny adventsljusstake, timers och mat. Väl hemma igen fortsatte jag med klädtvättande och nattligt torkande.

Onsdagen den 30 november 2005: Under förmiddagens tidiga timmar vek jag ihop tvätten. Packade åter igen ner den i den stora väska som skulle föra kläderna tillbaka till Ankis lägenhet. Ett riktigt skönt och avkopplande arbete i samband med radiolyssnande.

Eftermiddagsarbetspasset blev bra men samtidigt smått kaosbetonat. Arbetsbelastningen var inledningsvis ganska god och jag tvingades göra prioriteringar i min detaljtågföring. Lyckades visserligen bra i Katrineholmstrakten men hade sedan ett personresamdetåg som tvingades ligga efter ett godståg lite för länge. Förseningen var nära nog tio minuter innan jag hade en kreativ lösning på problemet. Hade just meddelat föraren av resandetåget min problemlösning när min avbytande kollega kom till platsen. En plats som innan överlämnandet hann uppvisa än mer kaos. Godståget hindrades från att köra åt sidan i Flen då ett bandlarm i Sköldinge omformarstation slagit ut all strömförsörjning mellan Flen och Katrineholm. Efter överlämnandet skulle det visa sig att min tiominutersförsening i sammanhanget blev en ringa försening. Nämnda resandetåg kunde så småningom passera Flen femtio minuter sent. Men då var tågköerna efter storvuxna…

Slutet av arbetsdagen blev dock lugnare. Satt på en plats som förblev lugn fram till hemgång, utan att några särskiljda ansträngningar krävdes.

Torsdagen den 1 december 2005: Började min arbetsdag klockan 08.30, tillbaka på samma plats som föregående pass slutat.

Anki och jag träffades direkt efter avslutat arbetspass på Stockholm C för vidare färd till Norrviken. Fick låna duschen innan avfärd till Skultuna och den fest "Professorn" ordnade med ZLIPS som band. En bra danskväll trots att jag var lite trött och sliten. Både efter en arbetsdag och efter körande i snöblask och en medelhastighet på ca 80 km/h långa sträckor. Hemvägens väglag var många gånger bättre och med plusgrader.

Natten tillbringade vi i Rotebro.

Fredagen den 2 december 2005: Anki åkte tidigt till jobbet, samtidigt som jag kunde njuta av en välbehövlig sovmorgon. Först vid lunchtid gjorde jag mig i ordning. Lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar innan jag åkte vidare till jobbet.

Arbetspasset inleddes på Uppsalaplatsen. Fick ganska tidigt ett växelfel att handskas med, men en fullt lagom utmaning som ledde till ytterst få förseningsminuterar genom välpanerad tågföring och anpassade spårändringar.

Den sista delen av arbetspasset blev också bra, om än aningen långt tidsmässigt. Min avlösning blev ca en timma sen varvid jag inte kom ifrån jobbet förrän omkring klockan 23.00, efter en välbehövlig dusch. Mälarsalen stod dock kvar även om jag var efterlyst, saknad och försvunnen. Anki hade redan hunnit bli trött, men dansade bra trots detta. I övrigt kunde jag njuta i famnen på fyra olika danstjejer innan kvällen var över. Jonas och Sandra var trevligt nog på plats. Kanske var det tur eftersom jag så gärna ville sjunga med i låten "Kiss you all over" när den framfördes av PERIKLES. Och nog var det underbara Sandra jag hade i min famn just då, när det var dags att blunda, njuta och försiktigt förföriskt sjunga med… Anki fick vänta till lördagsmorgonen innan jag kunde bjuda henne samma musik från mitt CD-arkiv. En helt underbar låt alltså...

 
Text nedan hämtad från Internet (www.lyricscafe.com).
NO MERCY, Kiss You All Over
 
When I get home babe, I'm gonna light your fire
All day I've been thinking about you babe
You're my one desire
Gonna wrap my arms around you
Hold you close to me
Oh babe I wanna taste your lips
I wanna fill your fantasy
I don't know what I'd do without you, babe
Don't know where I'd be
You're not just another love
No, you're everything to me
Everytime I'm with you baby
Can't believe it's true
When you're laying in my arms
And you do the things you do
You can see it in my eyes
I can feel it in your touch
You don't have to say a thing
Just let me show how much
I love you, I need you, babe
I wanna kiss you all over
And over again
I wanna kiss you all over
Till the night closes in
Till the night closes in
 
No one else can ever make me feel the way you do
Oh keep on loving me baby
And I keep on loving you
It's easy to see when something's right and something wrong
Well stay with me baby
And hold me all night long
So show me, show me everything you do
Cause baby no one does it quite like you
I love you, I need you, babe
I wanna kiss you all over
And over again
I wanna kiss you all over
Till the night closes in
Till the night closes in
Stay with me
Lay with me
Holding me
Loving me, baby
Here with me
Near with me
Feeling you close to me, baby
So show me, show me everything you do
Cause baby no one does it quite like you
I love you, I need you, babe
I wanna kiss you all over
And over again
I wanna kiss you all over
Till the night closes in…
 
 

Lördagen den 3 december 2005:Efter en kort, intensiv men härlig danskväll för min del tog Anki och jag tunnelbanan hem via Stadion. Vi hade sällskap av Linda fram till Slussen. Efter ett glas Pepsi och några minuters avkoppling i soffan gick vi och la oss…

Vi gick upp strax före klockan 11.00. Anki var i och för sig redan på benen då och i full färd med frukostätande. Ganska snart hade hon också startat med dagens huvudprojekt, vindsstädande. Jag hjälpte visserligen till med viss utrymning av vindsförrådet, men i övrigt fick Anki planera och sortera i lugn och ro.

Vi hade ett kort besök av Ankis mor om eftermiddagen. Strax därefter inledde jag mitt middagssovande. Drömde till viss del om de husobjekt jag nyligt surfat in på. Ena stunden vill jag flytta till villa nu, för att i nästa stund söka lugn och försiktighet…

Anki lagade till god kyckling, ris och välsmakande sås som jag kunde njuta av under ett vaket sömnavbrott. Mätt sov jag dock ytterligare en timma innan det var dags för dusch och iorningställande till en natt fylld av arbete och julbordsmat.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2006-05-15 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!