Dagbok, juni 2000

Eftersom jag sent på fredagskvällen begivit mig till dom södra förorterna vaknade jag inte i min egen säng. Det blev visserligen inte en lika tidig morgon som vanligt, men jag gav mig ut på strövtåg under förmiddagen i samband med att jag missade pendeltåget hem. Åkte ytterligare lite söderut med "fel tåg" och njöt en morgonfika vid Stockholm Syd/Flemingsberg station. Kaffe och Winerbröd ovanpå frukosten jag tidigare fått var perfekt uppladdning för att finna rätt eftermiddagshumör.
   Kom till slut med ett lämpligt tåg hem för att snabbt duscha och klä mig för fest. Vid 13.30-tiden bar det av in till stan och förbi de trakter jag om morgonen vandrat i. Färden fortsatte dock ut till Grödinge där dansklubben hade hyrt en bygdegård för Nackswingets 10-årsjubileum. En precis lagom lång frågesportsrunda om 10 frågor, utspridda på ca 100 meter, fick inleda minglandet. Jag förärades med att vara huvudperson i en fråga: Klubbens dansare Lasse "Buddy Holly" Ålander har tävlingsdansat med ett antal tävlingspartners. Hur många? Något att klura på... 1) 12st   X) 14st   2) 18st
   Efter några påfyllningar av välkomstdrinkar och aningen kylslagen väntan i den "vårbleka" solen blev det ett kärt nöje att gå in och bänka sig vid matborden. Drygt 130 gäster njöt underbar mat, bröd och dryck som klubbens eldsjälar ordnat. Tallriken blev så vacker att jag nästan inte tordes börja äta av läckerheterna. Som väntat hade jag inte "mage" att låta bli maten... När kaffe och underbar tårta intagits hade många samtalsämnen avhandlats. Det var svårt att förstå hur snabbt tiden hade gått. Dags för dans till två olika band. Jag verkligen älskade att dansa till ett för mig helt okänt och superbra band, "CHIP & DALE" (www.chipdale.nu) från Uddevalla. Precis sån musikblandning med inslag av disco som jag älskar att bugga till. En bugg till Magnus Ugglas låtar eller Depeche Mode osv... Riktigt smakfullt och rytmiskt...
   Kvällen kom och de mysiga danserna slutfördes. Fick skjuts till Huddinge varifrån jag tog nattbussen hem. Ett smidigt nattbussbyte vid Centralen fick mig att nöjd komma hem. Även om jag dröjde mig kvar uppe i vaket tillstånd var det länge sedan jag somnade i mitt eget hem. Sov ut till middagstid då det var dags för nästa evenemang...

Söndagen den 18/6

Dagen var kommen för En "svensexa" med en av mina kompisar som huvudperson. Länge var det osäkert om vi skulle lyckas genomöra en kidnappning. Mycket av osäkerheten byggdes på sent inkomna uppgifter om att huvudpersonen fått en extra tjänstgöringstur akuella eftermiddag, (denna dag). Nu löste sig dock dessa problem på naturliga grunder efter att vi själva misslyckats med att finna ersättare för Jonas.
   En timma innan överraskningsmomentet samlades vi i en grannlägenhet, hos en av medaktörerna. Tillsammans med Jonas bröder var vi sju förväntansfulla personer utrustade med lämplig peruk, kläder och ögonbindel för huvudpersonen. Allt dokumenterades bitvis med både stillbilds- och videokameror.
   Efter själva lägenhetsinstormningen, (vi fann en något stirrig och kanske chockad Jonas i soffan), bar det av med två bilar till "okänd" ort. Några extra rundor längs vägen för att förvilla ytterligare. Temat för samtalsämnena var vatten, flytvästar och liknande. Kanske hade vi ytterligare lite tur när vi kom fram till målet, en go-cartbana, och bilarnas puttrande motorer lät som småbåtar. Måsarnas skriande förstörde inte heller stämningen. Jonas fördes in i en barack, utrustades med en kanindräkt, (av stor betydelse senare). Väl ute på go-cartbanan avlägsnades bindeln. Själv har jag bara kört en gång tidigare och nöjde mig därför med att komma till B-finalen. I stor sett var det få omkörningar. Själv startade jag i bakre startleden, (säkert min rätta position), och förblev där. Bäst körde Jonas bror Hasse som vann finalheatet. Själv klarade jag mig undan med en varning. Flyttade ett kantdäck och var utanför banan med ett hjul efter att ha blivit tillfälligt störd koncentrationsmässigt i samband med en omkörning.
   Inom samma område erbjöds även "Paint-ball". Nu kom kanindräkten väl till pass. Emedan vi andra hade camouflagedräkter på oss var han väl anpassad för jakt i skogen. 100 kulor utrustades vi med. Till att börja med arbetade vi i lagform. Bäst verkade det gå för alla som inte hade gjort militärtjänst. Själv träffades jag lite för lätt enligt min åsikt. Kulornas träffar smärtade en aning. Illa smakade dessutom kulornas färginnehåll, fiskleverolja, något som jag fick erfara i samband med en träff på ansiktsvisiret.
   Skogsräderna avslutades med en runda där vår kanin ensam fick slåss för sin manliga heder mot oss jägare. Han klarade sig bra även om några av kulorna även gav honom ett par vackra blåmärken, röda ringar med vitt centrum.
   Vi åkte tillbaka till lägenheten. Efter lite vila och omvårdnad kläddes vår före detta kanin i utsvängda byxor, kortknuten slips och en allmänt uppseendeväckande look i samspelet mellan kläder, peruk och stora glasögon. Säkert en svärmorsdröm ett par årtionden tillbaka. Med huvudpersonens charm och initiativrikedom visade sig han vara hipp och inne trots klädsmaken. Efter en god Pub-middag hade huvudpersonen tillfälligt fängslats av en tjej rökandes en väldoftande och cigarr med vaniljdoft. Servitrisens notblock och penna erövrades och den nyutnämnda kyparen Jonas försökte ta upp en beställning från det aktuella sällskapet. Han fastnade passionerat på plats utan att beställningen slutfördes. En fängslande föreställning som dokumenterades med video.
   Kvällen var kommen och jag avvek från det övriga sällskapet och åkte vidare i natten för att se om mitt eget hjärtas längtan... En mycket lyckad dag i mina ögon.

Måndagen den 19/6-00

Sov kvar i sängen emedan "A" packade för att åka till Dalarna. Efter en god frukost bar vi iväg med packningen mot centrum och tåget. Efter en snabbmatsmåltid togs avsked vid tåget varvid jag gick till jobbet. Kunde där följa tågets väg ytterligare ca 2 timmar under tiden jag jobbade. Sent på kvällen åkte jag hem till mig och en relativt tidig sömn.

00-06-16, fredag

Ibland kan tillvaron vara aningen FRUSTRERAD. Idag vet jag till exempel inte riktigt vad jag ska lägga in i begreppet "effektiv". Min ledighet har i första hand gått åt till socialt umgänge med vänner och personer i min omgivning som jag tycker om. Effektivt med tanke på att detta ofta försummas ibland. Bakslaget kom idag när jag TÄNKTE vara effektiv och göra en lista på uppgifter som behöver göras inom kort. Listan blev lång och visade på en lång härva av uppföljningsarbeten som måste göras för att jag i min sekreterarroll ska kunna slutföra allt. Funderar på att skjuta uppgifterna ytterligare några dagar på framtiden, till dess att ledigheten är över och jobbet får mig aktiv.
   Gårdagen blev ganska händelserik. I hemmet hände visserligen ingenting. Bombnedslaget är ett faktum när man beskådar tidningshögarna på golvet, (tillsammans med övriga "sorterade" pappersbuntar), och resterna av min tömda ryggsäck. Med andra ord var det skönt att FLY in till staden för att möta "Blomman" ÖVER ett glas öl på Centralpubens UTESERVERING. Vi hade det extra trevligt, (fick inte mycket avhandlat av uttänkta samtalspunkter), NÄR flertalet gamla SJ-KOLLEGOR redan fanns på plats. "Gråis" var det till exempel över ett år sedan jag träffade sist. I skydd av regnskurarna satt vi och NJÖT aningen frusna. Solen kom tillbaka och vädret stabiliserades samtidigt som jag beslutade mig för att åka vidare söderut, möta upp "A" och åka till Hågelby för att dansa till Wahlströms. Danskvällen var förnöjsam och trevlig. Så även kvällen och färden vidare.
   Onsdagskvällen bjöd inte bara på hemfärd från Göteborg UTAN även på lite tur. I Göteborg hade jag njutit av en inte alltför SMÄRTSAM promenad, en god Grekisk sallad vid sidan av min dator och sedan köande för biljettköp hem. Här spelade turen en stor ROLL I samspel med ett trevligt bemötande från biljettpersonalen. Efter närmare en timmas köande stannade turnummermatningen KÄNSLOMÄSSIGT upp. När det var drygt fyra minuter kvar till mitt tågs avgång började till och med jag bli STRESSAD. Med två turnummer kvar och denna tidsmarginal fick jag förstående hjälp av en kassörska som just påbörjat en mängd återköpsregistrering. Hon expedierade mig således med några minuters förtur varvid jag hann på tåget med någon minuts marginal.
   På kvällen fick jag tillfälle att lära mig trevliga sociala knep. "A" lärde mig "Back Gammon" i samband med att jag fick utmana henne. Hon vann naturligtvis men jag kände mig inte alltför UNDERLÄGSEN. En tidsfråga innan turen kan räcka för någon enstaka VINNAROMGÅNG.
   Veckans ledighet kan i effektivitetens namn sammanfattas med tidiga morgnar och sena kvällar, utflykter OCH andra begivenheter. Sömnen är nog den enda EFFEKTIVITETSBEGRÄNSANDE bristen just nu. Men inget ont som inte har något gott med sig... Dessutom semester om en dryg VECKA, efter midsommar...

00-06-14, onsdag

Äventyrslusten ligger fortfarande varmt om hjärtat och följer mig i mina fotsteg. Relativt tidigt lockades jag ut mot ovissa mål. Eftersom jag inte riktigt kunde bestämma mig för vart jag ville, startade jag min utflykt i riktning mot Göteborg. Destinationsorten valdes eftersom havet kändes lockade och jag önskade goda kommunikationer hemåt igen.
   Musklerna ömmar mindre idag och är relativt funktionsdugliga. Antalet felsteg kan man med ha överseende med, även om det är frustrerande att inte "vara lätt på foten". Mest intressant är de uppenbara problem jag har på "hemmaplan", (i tåget), när jag reser. Jag vinglar verkligen fram mellan stolarna, trots att jag håller blicken uppe och siktar långt fram. Om inte stolarna funnits inom räckhåll och som stöd tror jag nog att jag hade vandrat från sida till sida. Då hade det nog inte bara varit "fyllhundar" som använt krypmetoden. Det spelar ingen roll att man är kvicktänkt och vet vad man vill. Det hjälper inte heller att man är resvan när muskelreaktionsförmågan är sen...

00-06-13, tisdag

Idag, hittills...

Så har då ålderdomen snabbt gjort inträde i mitt liv med diverse funktionshandikapp som följd. Rörligheten börjar visserligen återkomma, men hela tiden behövs rejäla rehabiliteringsrundor, långa uppmjukningspromenader, för att få benen att svara obehindrat och utan muskelsmärta. Ganska skön känsla att veta att man lever och har muskler som är påverkbara.
   Den övriga dagsformen innehåller påtagliga symptom av trötthet och återhämtningsbehov. Mycket på en gång efter ett antal dagars intensiva program och med nattjänstgöring mot denna dag.
   Eftermiddagen är kommen och jag har just hjälpt syrran att komma på tåget mot Göteborg tillsammans med barnen Veronica och Angus. Kvällen kommer till stor del att upptas av styrelsemöte.

Söndagskvällen och natt mot måndag...

I god tid innan nattågets avgångstid var jag inne i Stockholm. Jag ville dels hinna en sväng till jobbet och dels hinna med en liten fikastund innan avfärd. Jag lyckads med båda delarna även om jag hade blivit lite fundersam till hur resan skulle bli när det visade sig att man ställt in ordinarie nattåg, (det jag hade biljett till), för att istället kalla det "Cartertåget Broloppet". Med tanke på den mängd personer som var i rörelse söderut valde jag att ta med mig kaffekoppen och bullen till perrongen. Efter att ha fått liggplatsen avprickad kunde jag njuta på en bänk utanför tåget. Ombord hade trängseln förtagit fikalusten totalt.
   Vagnen jag skulle färdas med var en 40-talsvagn, något som talar sitt tydliga språk när det gäller klimatanläggningsapparatur. I mitt stilla sinne undrade jag om vätskeförlusten från en bastuvarm liggvagn någonsin skulle kunna ersättas innan Broloppet tog sin början. Jag hade ju dessutom liggplatsen högst upp. Under de första timmarna var svettningsgraden stor, men framåt morgonen var vagnen riktigt behaglig att vistas i.

BROLOPPET från Danmark till Sverige, 12/6
Måndag och helgdag

Efter en natt på nattåtet mellan Stockholm och Malmö var det dags för den riktiga uppladdningen. För mig var den inte märkvärdigare än att frukosten byggde på framför allt bananer och dryck. Redan från början har det kännts som om mina hålltider varit optimala.

Uppladdning:
Min första uppgift i Malmö var att låsa in "ingenting" i ett skåp. Eftersom hela min tillvaro brukar kretsa kring någon form av "hemmiljö" och fast punkt i tillvaron fick en förvaringsbox av minsta typen bli mitt basläger för dagen. För en gångs skull hade jag rest till Malmö med endast min ordinarie ryggsäck packad. Inte mycket utöver vad jag verkligen skulle behöva. Resten var lämnat kvar på jobbet. Min skåpreservation till priset av tio kronor visade sig vara en riktig satsning. Skåpen var slut när jag någon timma senare återvände till centralen för att låsa in tillhörigheter som inte skulle med till tävlingsområdet.

Arrangemang:
Allting var mycket välorganiserat. Aldrig tal om trängsel varken vid nummerlappsutdelningen på Malmömässan eller vid väskförvaringsplatsen och bussavfärdsuppsamlingsplatsen. Tydligt anvisade platser och gott om funktionärer som borde ha sluppit dom "minst" korkade frågorna. (Dom mest korkade frågorna uteblir väl aldrig).
   Redan under bussfärden kom min kamera fram. Nya och känslomässigt unika intryck inhämtades visuellt. Efter att ha åkt över bron, över Pepparholmen och igenom tunneln i 50 km/h var vi framme utanför Kastrups flygplats. Nu närmade sig äventyret och halvmaran...

Mänskligt beteende:
Fortfarande förvånad över arrangemangets smidighet startade strövtåget på den danska marken mot startfållorna. Insåg att det inte bara var loppet i sig som blivit någon form av folkrörelse. En oräkneligt stor skara människor kunde bevittnas utmed vandringsstråket mot starten. Vända mot havet, både sittandes och ståendes, utfördes en välförutsägbar ritual. Själv undrade jag om det var gruppåverkan som fick mig att plötsligt känna samma blottbara behov. Denna fråga stärktes ytterligare efteråt, då jag kunde konstatera att det varit ett i det närmaste "falskt behov" med endast ringa vätskeförlust som resultat.
   I skaran av deltagare fanns många olika löpartyper representerade. Själv tillhörde jag inte direkt gänget av "Tidsjägare" utan såg som viktigaste uppgift att dokumentera och uppleva. Förutom det mer eller mindre obligatoriska vätskebältet, (med fyra rymningsbenägna småflaskor), var jag utrustad med en egen midjeväska. Denna innehöll ett viktigt upplevelseverktyg, kameran. Det är väl knappt att jag vågar erkänna att mobilen också var med. Jag får skylla på dess klockfunktion som delvis utnyttjades. Faktum är att det dröjde tre kilometer innan jag kom på att det kunde vara roligt att veta ungefärlig starttid. Faktum är att jag knappt märkte när starten gick. Tempot ökade rätt vad det var samtidigt som jag var fängslad av flygplanens nära inflygningsförfarande. Själv ökade jag också tempot och var således med i loppet när tunnelmynningen kom.

Efter starten, missvisande prognoser:
Prognoserna om en kall tunnel gällde inte oss löpare. Efter bara två kilometer dröp jag av svett. Det var varmt även om några fläktar var igång. Ett jubel kom spontant när en närbelägen fläkt stängdes av och lämnade efter sig ett behagligt lugn till ljudet av trampande fötter.
   Under loppets gång var min kamera flitigt utnyttjad. Det var många som sprangs om flertalet gånger och som jag tenderade att komma ikapp lagom till mina fotograferingstillfällen. Så småning om en sport även det, att få "rätt personer" i förgrunden för bra fotografier. Vid mitten av loppet, närmare bestämt på högbron fick min kamera nog. Batteriet gav upp och tyckte att dryga 40 bilder var nog för detta tillfälle. Och visst, inget ont som inte har något gott med sig. Jag fick helt plötsligt möjlighet att ägna mig åt själva Broloppet.

Mentalt mot slutet:
Mentalt tyckte jag det var underbart att hela tiden se banan framför mig, att veta hur långt det var kvar. Man blev aldrig besviken över att målet inte kom bakom nästa krök. Bron var överblickbar och därmed inspirerande i takt med alla nya intryck. För egen del var det skönt att veta hur långt det var kvar på landbacken när man lämnat bron bakom sig. Största motgången kom efter mellan 16 och 18 km. Då började musklerna stelna till. Detta släppte dock när jag kom till fastlandet och plan mark. De sista 3 kilometrarna blev lite av en slutspurt. Krafter fanns det gott om och jag hakade på en sportig tjej som inte kunde svenska. Mot slutet ökade jag ytterligare och lämnade även henne bakom mig. Ca 13.33 var jag i mål. Då hade loppet varat i 2 timmar, 12 minuter och 53 sekunder för min del, (inklusive kamerautnyttjande, upp- och nedpackande av densamma vid ett flertal tillfällen). Underbart skönt att vila musklerna stretchandes på det stora målområdet. Tjejer som sprutade vatten i ansiktet med vattenflaskor, någon som delade ut ett värmande plastskynke och allmänt trevligt mottagande och bemötande. Ytterligare en halv kilometers underbart avkopplande promenad innan jag i lugn och ro samlat ihop choklad, bananer, handduk, bulle och "välsmakande" pris.

Flyguppvisning och rymningsbenägna klädesplagg
En tid efter min målgång var det flyguppvisning. JAS 39-Gripen är verkligen fascinerande om man har lite insikt om krafter och belastningar. Vi fick goda prov på acceleration, inbromsningar och inte minst "omöjligt" snäva kurvtagningar. Helt ofattbart, något som man förstår när Viggenplanen utförde ett betydligt lugnare och mindre utmanande program. Även om de mest avancerade manövrarna utfördes över det smala sundet mellan Sverige och Danmark kunde jag inte helt koppla av och släppa tanken på flyghaveriet i Stockholm. Känslan än mer påtaglig till ljudet av aktiva utryckningsfordon.
   Mot slutet av flyguppvisningen hämtade jag min Broloppsryggsäck för att bege mig till havet. Ett skönt bad med torrt ombyte var efterlängtat. Tog god tid på mig och stördes bara av sandstormarna som blev resultatet av några närgångna helikoptrars start- och landningsmanövrar. Själv fick jag dock behålla ombytet, men andra fick jaga mer rymningsbenägna klädesplagg.

Vägen tillbaka:
Mina ben bar mig fortfarande relativt obehindrat när jag vandrade vidare mot staden. Besökte mitt favoritcafé, Syberspace Café, innan det var dags för hemfärd. Jag tyckte jag var väl värd den traditionsenliga blåbärspajen med vaniljsås och tillhörande kopp kaffe.
   Hemfärden med X2000 präglades mest av mina uppladdningsförsök inför kommande nattarbetspass. Sömn var den åtråvärda ingrediensen. Väl kommen till Stockholm var mina benmuskler näst intill obrukbara. Kämpade flera minuterar innan jag fick vänsterbenet att aggera någorlunda normalt och respektingivande. Att tro sig lyfta ett ben som behållit sitt grepp om underlaget var i högsta grad frustrerande. Kan inte varit speciellt graciösa steg. I trapporna var ledstången ett "måste".

00-06-11 söndag

Min arbetsnatt är snart slut. Den lugnaste nattjänstgöringsturen hittills. Simultanförmågan sätts inte ens på prov när jag nu har tid för dagboksskrivande. Trots lugnet har jag varit aktiv med min dator och under de tågfria nattimmarna och därmed fått en hel del skrivet. Inga banarbeten har jag heller behövt ansvara för. Det är storhelgslugn och en strålande fin dag väntar utanför väggarna.
   Fredagskvällen bjöd på tidig sänggång. Lördagen på en förmiddagstur förutom början på redan nämnda natt. Mitt på dagen kopplade jag av och laddade batterierna. Lite mat, städning, lite uppgivet men lyckat midjeväskletande och sedan middagssömn med öppen balkongdörr. På balkongen blåste det allt för kraftigt för att kunna förverkliga tanken på balkongsömn i solskenet.
   Idag blir det uppladdning och packning inför nattågsresan och Broloppet

00-06-09 fredag

Gårdagen bjöd på en VÄL AVVÄGD blandning. Det var inte bara väderleken som var lite OFÖRUTSÄGBAR, med sol och enstaka störtskurar, utan även mina sysselsättningar och tidsfördriv. På jobbet var det lugnt och jag hann riktigt känna tendenser till TRÖTTHET och att det var den fjärde tidiga morgonen i rad. Tågen gick dock helt klanderfritt på mina banor, så jag kunde lägga ENERGI på "finlir" och ge tågen bästa möjliga komfort genom lite SNABBARE spårväxlar, där tågläget så medgav. Den enda STRESSBELASTNING upplevde jag i samband med min avlösning, då flera jobb skulle STARTAS och avslutas på en gång.
   Efter jobbet gav jag mig ut på utflykt i de södra förorterna. Vädret STIMULERANDE verkligen till utomhusvistelse, något som även märktes på de många skolklasser som var ute och spelade "Kubb" eller "Brännboll". Innan jag lämnat stadens centrum hade jag fastnat i en MJUKISDJURSAFFÄR. Inget ovanligt för min del. En stor Struts med lite BLYG uppsyn blev bland annat inköpt och senare på dagen uppsatt i taket hemma. Väckte lite väl många blickar när jag för ett tag lät huvudet sticka rakt upp ur min ryggsäck. Sött men...
   Hemma, på eftermiddagen, lagade jag mat och sov middag. På kvällen kom jag och "A" överens om att umgås, varför jag åkte iväg hemifrån med min vanliga packning på ryggen. Som vanligt var skaparglädjen på topp under tågresan med datorn ivrigt SLUKANDES alla mina skribentinfall.
   Efter en underbar natt kunde jag sluta ÖGONEN längre tid än någon gång tidigare denna vecka. Denna möjlighet utnyttjades dock inte fullt ut eftersom jag tidigt kände mig lagom pigg, (van att vara tidigt uppe). Solen inspirerade YTTERLIGARE till att inte sitta inne. Reslusten var stor och min lust att aktivera mig lika så. Efter att ha avnjutit en Metrotidning och en baguette på en soffa ute i solen tog jag pendeltåget in till stan. Fick ett infall att fortsätta till Uppsala för en morgonpromenad. Hittade i den tidiga morgonen inte något café som tilltalade mig tillräckligt mycket varför jag bestämde mig för ytterligare ett EXOTISKT resmål, Arlanda. Ute vid flygplatsen satte jag mig och skrev denna dagboksanteckning och annat MATNYTTIGT. Fortsatte på ett e-mailsvarsbrev, råd gällande mina erfarenheter från nordentågluffar, som jag fått från en finländsk tjej, (ett reslystet par). Mina resminnen väcktes till LIV och brevet skulle kunna ha blivit hur långt som helst...
   I eftermiddag ska jag jobba. Det gäller för övrigt helgen i stort, bortsett från tiden då jag är nere i Malmö för att springa "Broloppet", den 12 juni.

00-06-07 onsdag

Idag har jag spenderat en hel del med min URSPRUNGSFAMILJ. Mötte upp SYRRAN på Stockholm C när hon ANLÄNDE med sina barn från Göteborg. Själv hade jag just slutat min arbetsdag, en bra sådan även om jag var NÄRA att göra en "TÅRTKÖRNING" i samband med ÖVERLÄMNANDET av mina arbetsuppgifter. TEKNIKEN GÖMDE ett gammalt (oförbrukat) tågnummer och ville att ett tåg mot Dalarna skulle stanna och vända redan vid Arlanda, (fel station vid Arlanda). Jag hade definitift inte varit nöjd om PROBLEMATIKEN inte upptäckts i tid. Resenärerna hade inte heller blivit nöjda. Det kan alltid skapa debatt om säkerheten trots att det inte innebär något som helst tummande på den fronten. Alla tåg behandlas ju lika... (om än inte i mediernas lycksökande ögon).
   På kvällen fick jag kontrollera en liten VATTENLÄCKA i ett av husen hemma. Det var dock ingen fara, men väl värt att se över TROTS att jag vaknade upp från min MIDDAGSSÖMN. På kvällen följde jag med mina föräldrar, syrran och hennes barn till mammas och pappas nya hus. Skoj att se hur andra uppfattar förändringarna från förr. Med andra ord första gången syrran såg husbygget annat än på ritningar.
   Gårdagen var bra även om den passerade snabbt förbi. INSPIRERADES att skriva många SMS-meddelanden och en i mitt tycke underbar DIKT till en mycket betydelsefull person. Skapandet var på topp när jag tillät mig skriva med en nyinköpt PENNA i väntan på att Milkshakemaskinen på centralens "McD" skulle bli FUNKTIONSDUGLIG. Det tog närmare en kvart extra i väntetid men var värt varenda minut av LÄNGTAN OCH SKAPANDE... Innan hemkomsten inhandlade jag lite matnyttigt till kylen och frysen hemma. Riktigt nöjd kunde jag sova middag, se på TV och renskriva dikten innan kvällen avslutades med ett långt och TREVLIGT telefonsamtal...

00-06-05 måndag

Som kontrast till den något händelsefattiga lördagen blev söndagen en ren DRÖM. På söndagskvällen åkte jag ut till Yesterday i sällskap med "A" och hennes kompis "H". Det blev en enda lång härlig DANSKVÄLL från klockan 18 till 23 med två band spelandes "non-stop", (Bland annat "Red Hot Max"). Benen var verkligen möra, men humöret i TOPP, när jag skjutsade hem mina vänner till södra sidan av staden. När "H" lämnats av vid hemmet fortsatte färden till "A". Eftersom man efter en danskväll är allmänt uppe i varv kunde jag inte motstå INBJUDAN till en dryckespause. Eftersom vi hade hunger att mätta unnade vi oss en del extra matnyttigt utöver varsin kopp TE, innan det var dags för mig att skynda hemåt. Bilen skulle vara TIDIGT återlämnad till mina föräldrar och jag skulle vara på jobbet för ett tidigt MORGONPASS. Sammantaget mycket väl utnyttjade sekunderar, minuterar och timmar som man kan leva länge på när man dansar fram genom livet.
   Arbetsdagen gick nästan helt PRICKFRITT trots viss sömntörst. Var dock fortfarande uppe i varv efter danskvällen som varit, att jag aldrig ens behövde riskera att jäspa. Sov dock lite middag under min lunchrast.
   Efter jobbet tog jag mig en rejäl promenad i solskenet. Lite kylslaget i luften, men i övrigt underbart och oerhört njutbart... Ett LIV jag gärna delar med mig av...

00-06-04 söndag

Söndagen är just så FÄRSK som den kan vara. Dagboken i sig har inte mycket att tillföra eftersom jag mest suttit inomhus denna helg. Jag har hela tiden vetat vad jag önskat göra, men då ÖNSKAN varit OUPPNÅELIG att få igenom på egen hand har det varit lika bra att försöka beta av uppdrag och väntande laster istället. Inte ens tanken på LYCKSÖKANDE i krogmiljö fick mig längre än TILL duschen. Just nu hör jag hemma i tankar och EVIG LÄNGTAN. Vad den kommande dagen har att bjuda vet jag ej...

00-06-02 fredag

Det är början på en eftermiddag, GEMYTLIG och avkopplande. Inget strålande väder, ingen överdriven VÄRME men helt lagom perfekt för att få vara trött och sömning. Nattvilan blev med avsikt kort. Hade en underbart TREVLIG kväll tillsammans med "A" hemma i hennes LYA. Vi drack te, lyssnade på bra musik, åt lite godis, smuttade på lite RÖDVIN och lutade oss tillbaka i soffan FRAMFÖR tv:n. För att göra den korta nattvilan effektiv tilldelades jag en egen stor säng. Sov med några procents överenergi men i övrigt riktigt bra. Vaknade bara skräckslagen med ett ryck när morgontidningen kom vid tretiden på morgonen. Själva tidningen hörde jag aldrig, ej heller stegen av något tidningsbud, men väl smällen från luckan på brevinkastet.
   Kvart i fem på morgonen gick jag upp och duschade. Klädde MIG OCH tassade in till "PRINSESSAN DRÖMFAGER". Det var nästan synd att väcka henne för att ytterdörren skulle kunna bli låst efter mig. Vackert iförd ett värmande täcke fick jag dock en VÄLBALANSERAD escort ut till ytterdörren. En stilla promenad och jag var vaken på min VÄG till tåget och jobbet...

00-06-01 torsdag, helgdag

Idag, på eftermiddagen, har jag fått min födelsedag ordentligt FIRAD. Åkte över till mina föräldrar och gjorde ett fikabesök vid föräldrarnas BYGGARBETSPLATS. Fick några mycket uppskattade böcker. Två som gav MINNEN från barndomen... Trots att det nästan är en månad SEDAN födelsedagen var detta ett skönt och avslappnat sätt att fira på. GLASSTÅRTAN var till detta underbart god.
   För egen del var förmiddagen en riktigt slö föreställning. Trots att jag försökte aktivera mig i diverse ännu ej avslutade projekt hittade jag ingen riktig gnista att ta vara på. Solen lyste utanför fönstret men HJÄLPTE mot alla odds förvånansvärt föga. Det resulterade bara i att jag drog ner persiennerna istället. Tyvärr inte lösningen på ENERGIBRISTEN.
   Inspirationen kom dock SEKUNDSNABBT. "A" bjöd över mig till sig under kvällen. Har ännu bara hunnit tacka ja, så vi får se vad vi hittar på...
   Gårdagen bjöd på en kort arbetsdag och arbetstur, middagssömn och en försiktig men bra träningskväll, den sista träningen för våren. När natten närmade sig hade jag "A" på tråden. Börjar bli en trevlig "ovana", (TREVLIG VANA).

Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se