"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, september 2003

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

03-10-02, torsdag

Under min lediga dag har jag "som vanligt" tagit körlektioner. Tyvärr har vi MC-skoleelever (efter den 1 oktober) kommit att bli drabbade av en statlig utredning som enligt utsago gör gällande att var MC-lärare endast får ha med sig en motorcykelframförande elev åt gången. Tidigare har en motorcykelelev kunnat ligga framför läraren och en direkt efter läraren för att ge en högeffektiv inlärningsprocess.
   På uppdrag av någon, (gissningsvis någon som själv inte vet att framföra en motorcykel eller som har glömt vilka framsteg som möjliggörs genom aktiv körning och kanske speciellt under de inledande första inlärningsstadierna), har lagtexter tolkats "för säkerhets skull". Kanske, (vet ej), för att minska antalet trafikskoleolyckor (som mig veteligen knappt existerar ens i mätbar omfattning) i samband med utbildning. I tolkningen ska (enligt vad jag erfar) däremot vara rekommendabelt att en eller flera elever medföljer i bil alternativt i förekommande fall på MC efter en motorcykelburen elev. Själv undrar jag om politikerna tror att man kan bli lika bra MC-förare genom att titta på TV och dess roadracingutsändningar, som att själv framföra motorcykeln aktivt på olika underlag och genom olika trafikmiljöer? En beslutsutveckling till en iakttagande och mer passiv inlärningprocess, bakom den attraktiva motorcykeln i drift, riskerar absolut att minska nivån av verklig motorcykelerfarenhet. Tidsaspekten, (tiden vid motorcykelns styre och reglage), måste vara direkt avgörande för en MC-förares skicklighet. Skulle vilja se den pilot som kan räkna sina flygtimmar även i passagerarsätet... Då utbildningstiden lär öka, tidbokningsträngseln på körskolan kan tänkas öka, riskerar även de mer ineffektiva utbildningskostnaderna att skjuta i höjden högst dramatiskt. Bara negativa följder vad jag erfar. Kanske kommer inte längre låginkomsttagare ha råd att ta körkort? Kanske får färre personer råd att ta en gedigen MC-utbildning med bra lärare, något jag prioriterat högt inför motorcykelköp? Kanske ökar den privata övningskörningskvoten? Det var så nära att jag instiktivt hoppade av utbildningen efter körpasset idag, när jag insett följderna och hur mycket de politiska greppen nu försämrat möjligheten att få effektiv körtid trots privat uppoffring gällande ekonomi och ansträngt fritidsschema...

Under körlektionens inledande fas var jag fortfarande fylld av irritation och därför inte någon perfekt motorcykelförare. Jag tyckte att antalet egna onödiga detalj- och planeringsmissar var allt för hög, innan jag i mer avslappnat tillstånd fann mig tillrätta i körningen. Fick köra en hel del i stan, även nära Ankis boning. Att åka bakpå lärarens MC var visserligen en intressant upplevelse i sig, men knappast så utvecklande som egen körtid hade varit. De två timmarnas körtid delades med en annan elev, (Micke), som jag senare även fick bilskjuts med in till stan. Hoppas nu bara att jag hinner få den utveckling jag fortfarande behöver innan uppkörningen den 16 oktober.

Eftermiddagen avnjöts på hemmaplan. Gav mig till och med visst utrymme för middagssömn innan det var dags att åka till dansklubben och kvällens sociala dans. Kom dit i perfekt tid och hade en trevlig kväll. Valde dock att avstå hälften av den provapåstund som inledningsvis bjöds i "linedance". Anki och jag var igång ordentligt mot slutet och stannade för lite privat träning ytterligare en halvtimma. Bounce stod som huvudtema för oss...

Måndagen den 29 september: Anki lämnade min boning före mig om morgonen. Själv skulle jag iväg till körskolan för en tvåtimmars trafiklektion. En lite småkylig morgon som dock bevisade att min klädsel höll vad den förväntades klara av köldfaktormässigt. Även handskarna verkade klara kylan och fartvinden bättre än trafikskolans lånehandskar åtminstone. För första gången fick jag prova på hastigheter upp emot 110 km/h och lite varierad motorvägskörning. Dels ut mot Helenelund och dels i Jakobsbergstrakten. Hela lektionen var avkopplad och njutningsfullt varierad. Mycket tilltalande lektionstid helt enkelt...

Åkte direkt till jobbet för att fullgöra ett eftermiddagspass. Fortsatte efter detta mot Anki för mysig övernattningstid och en trevlig fikastund innan läggdags.

Tisdagen den 30 september: Hade en liten sovmorgon innan min dagtur på jobbet startade. Efter densamma mötte jag Viktoria vid Slussen för gemensam färd ut till dansklubben. Vi hade beslutat genomföra ett fritt träningspass för att om möjligt få alla tidigare träningsintryck att sätta sig. Om jag tidigare under dagen varit understimulerad och uttråkad, så blev träningen raka motsatsen. Vi var båda överens om att helgens tävlingsprestation varit alltför måttlig och för säkerhetsrelaterad för att vara framgångsrik och ens riktigt rolig. Vi behövde släppa på alla spärrar, något som jag tyckte vi lyckades med över förväntan. Vi öste på dansgolvet och gjorde fler "spinnsnurrar" än vi någonsin gjort. Jag njöt och var oerhört nöjd med resultatet när vi lämnade träningshallen. Vi åkte gemensamt med kommunala medel mot innerstaden med ett litet, kanske osynligt, leende på läpparna. Viktoria missade nog knappast glädjen, ens det osynliga hos mig, trots att ena linsen dessutom lyckats rymma i duschen...*ler*

Spenderade natten hos Anki...

Onsdagen den 1 oktober: Gick upp riktigt tidigt för en förmiddagstur på jobbet. Trots att jag hade tid fram till träningspassets början, valde jag att åka tillbaka till Ankis lägenhet. Hade lämnat min packning där. Sov lite middag innan det var dags för veckans lärarledda tävlingsträning. Denna gång ledd av "Junior", något som naturligtvis bidrog till kluriga turer och tappra försök att bryta invanda mönster. Dansmässigt blev man väl inget direkt proffs, men med vetskapen om vad lite sömn och tankar kan fixa, var jag aldrig speciellt orolig för att klumpigheten skulle växa sig fast i varken mig eller Viktoria. Spådde helt enkelt en ljus framtidsutveckling...

Efter träningen begav jag mig hem till en natt i ensamhet, i min egna lägenhet...

03-09-28, söndag

Dagen har bjudit både avkoppling och energirikt utnyttjande. Tyvärr har städmomenten resulterat i alltför korta arbetsinsatser och för splittrade insatser för ett hållbart synligt resultat. Men som grund för mer framtida synliga insaster duger det alldeles utmärkt. Nu om kvällen, sedan Anki kommit från möte i Uppsala, beskådas damfotbolls-WM, Sverige mot Nigeria. Håller naturligtvis på svenskorna som inledningsvis haft många bra chanser mot en effektivt räddande målvakt och som är tvugna att vinna för att ha en chans att gå vidare från grundspelet med USA:s hjälp...

Fredagen den 26 september: Efter en jämn arbetsnatt var jag rejält uttröttad. Åkte hem till Anki i samband med att hon skulle upp till sitt jobb. Sov till eftermiddagen var kommen och åkte först därefter hem. Köpte dock ett par röda T-shirts för att vara förberedd till helgens danstävling i Ludvika.

Om kvällen åkte jag till Mälarsalen för en otroligt härlig och bra danskväll. DATE och ZLIPS bjöd en enorm tillställning som ganska snart riskerade att suga musten ur mig. Fikade tidigt för att behålla en hög energinivå. Bert Karlsson var på besök i lokalen, troligtvis för att se Patrik Rasmussen göra en underbar insats för sitt band, DATE. Inte blev kvällen sämre av att jag fick dansa med riktigt underhållande och dansanta tjejer. Trots detta fanns det överskottsenergi kvar i blodet när alla extranummer var slut och nattbussresan hem närmade sig. Anki och jag gjorde varandra sällskap så långe resvägen var gemensam, till T-centralen.

Lördagen den 27 september: Efter nattbussresan och hemkomsten från Mälarsalen gick jag och la mig för att bara några timmar senare vara på benen för att stryka skjortor och packa lämlpliga tävlingsklädsalternativ i väskan. Strax före klockan åtta hade jag hämtats av Victoria för gemensam bilfärd till Ludvikatävlingen.

Både uppvärmningen och själva tävlandet kändes bra. Ge oss ett par tävlingar och jag tror att vi kan kunna tävla om placeringar och poäng. Denna gång var det nog sammanfattningsvis en aningen blek insats och för grundläggande genomförande som satte stopp för oss. Speciellt med avseende på att kunna konkurrera med klubbens övriga tävlingssugna och duktiga par. Med andra ord gick det riktigt bra för klubben i övrigt, även om vi tvingades stanna på 19:e plats av 29 par. Visserligen en liten besvikelse, men erfarenhetsmässigt en bra känsla för framtiden. Har redan börjat ladda inför nästa helgs tävling i Hallstahammar...

Hemresan var lika trevlig som resan till tävlingen. Vackra höstfärger på träden mot en grå himmel, där molnen stundom snuddade marknivå. Ibland störtskurar, (som under godisuppehållet i Hummelsta), och vid enstaka tillfällen en ljusare miljö med små gluggar av blå bakgrund. Men mest minnesvärt var sjungandet till Carola, Elton John och George Michael under bilfärden.

03-09-25, torsdag

Under dagens MC-lektion fick jag för första gången på allvar känslan av en riktig motorcykelhantering. Hade gårdsträning under två timmar och fick såpass bra råd att kurvtagningstekniken började stämma tillsammans med en mindre stressad nedväxlingsteknik osv. Har tidigare inte vågat luta motorcykeln tillräckligt mycket i de långsamma tvära kurvorna i serpentinbanan. Därtill har jag tidigare missat fördelarna med att accelerera ut från kurvan i ett fortsatt lutad läge. Har alltid känt mig feg och fysikaliskt tvingad att räta upp cykeln mer eller mindre innan jag vågat accelerera ut ur kurvan, med både tidsförlust och minskad smidighet som följd. Men detta nya kurvtagningsförfarande gav både smidighet, mjukhet och underbar körglädje med sug i kroppen...
   Hann få ytterligare råd om en aktivare cykelföring i slalombanan, men utan att hinna testa innan lektionernas slut. Noterade dock ett åk i banan på 20.02s, där snabbare åk kan ha presterats utan tidtagning... Bortsett ifrån att jag måste prestera jämnare och mer konstant pålitliga övningsutföranden, känns det nu som om teknikträningen givit resultat. Garagevändningarna har mer av en mental utförandeslutspärr än stora teknikbrister. Men självförtroendet ökar för var dag med hästkrafterna under mig... Lutar visserligen då och då in motorcykeln istället för motsatsen, men då har jag redan spänt mig och inte flyttat höften utåt i krypkörningskurvtagningen, alternativt vridit om styret innan jag bromsat upp farten in mot garagevändningen. Ett kallt huvud är bara vad som behövs utöver självförtroendet...

Om eftermiddagen har jag varit på hemmaplan för att betala räkningar och sova middag. Kommer att jobba natten som kommer...

Lördagen den 20 september: Festen blev en spännande danstillställning, med ibland lite udda inslag. Ett tävlingsmoment bestod av värmemätning, där det gällde att uppnå den högsta huvudtemperaturen, (pannan), som möjligt under en fartfylld danslåt. Jag fick visserligen dansa, men var redan utom tävlan då jag blivit utslagen redan under kvalificeringsfrågorna.
   När dansandet till musiken från en underbar trubadur dött ut åkte Anki och jag hem till lägenheten i stan.

Söndagen den 21 september: Efter en sovmorgon utan inställd väckarklocka åt vi frukost och funderade över lockande göromål. Jag tänkte vid flera tillfällen fel, i min lördagsönskan, varför vår gemensamma motorcykelaffärsutflykt fick avbrytas halvvägs. Fortsatte istället ut till lite mer okända trakter för en söndagspromenad. Stora Essingen och trakterna kring Alvik och Nockebybanan utforskades under vårt promenerande. Så småningom lockade mat och Ankis kök. Fläskkotlett, klyftpotatis och sås blev en dröm som ytterligare utfylldes med en improviserad äppelefterrätt, där kanel, kardemumma, sirap och cocos fick reta smaklökarna, nedkylda av vaniljglass... Underbart...

Om kvällen åkte vi över till Björn och Jenny för att gemensamt hyra och se en videofilm. Valet föll på en helt okänd film, skräckfilmen "Ghostship". En film som hade kunnat bjuda än mer skräck för att bli ryktesbar, men som utan vidare höll mig i en verkligt vaken tillvaro. Vid speciellt ett tillfälle var överraskningsmomentet och skräckscenariot extremt, varpå jag och de andra mer eller mindre flög upp i luften, för att åter igen landa i de mjuka sofforna. Och jag vågar påstå att jag inte hade velat ingå i det bärgningsteam som fann det drivande spökskeppet, oavsett hur mycket guld det än fanns ombord. Skulle inte vilja gå över lik för redan läskigt svårfångad rikedom...

Kvällen blev sen och tröttheten kom snabbt smygande. Åkte hem före midnatt för att hinna få lite nattsömn innan den nya arbetsveckans start.

Måndagen den 22 september: Var tidigt uppe och på jobbet vid sextiden trots att jag inte började förrän klockan 07.00. Efter mina två veckors semester kändes det skönt att hinna läsa e-mail och komma in i arbetsstämningen i lugn och ro.
   Själva arbetsdagen var mycket kort. En schemalagd dag utan mötestid, med andra ord slut redan 10.30. Stannade dock kvar lite för att laga middag. Efter ett par timmar på hemmaplan var det dags för tävlingsträning tillsammans med Fia. Fick skynda mig och kom till träningen i absolut sista stund.

Träningen var bra, men gav inte så mycket nytt. Visserligen en nyvaknad känsla för hur lite mer luftig hållning kan passa "frameförningen" i tjejens baklägen, där jag har ambitionen att mer eller mindre följa med...
   Åkte efter träningen hem till min egen boning och säng...

Tisdagen den 23 september: Åter igen en trevligt tidig arbetsdag. Ute var det stundom på gränsen till stormvindar, något som verkligen märktes under arbetsdagen. Vid lunchtid, när jag hade hand om Uppsala-Avesta Krylbo var det inte många tåg som gick. Mest växlingen i Uppsala (om jag generaliserar lite). Nedriven kontaktledning norr om Tierp, Nedfallna trän mellan Morgongåva och Isätra, lika så på flera ställen mellan Sala och Avesta Krylbo och många andra ställen i regionen. Att sedan Sydsverige, Gotland, Danmark och Bornholm hade strömavbrott i flera timmar skapade ju inte bättre järnvägsförutsättningar. Till och med tunnelbanan hade varit strömlös under 30 minuters tid i samband med Oskarshamsreaktoravstängning och Varbergs-transformatorstationsfel. Arbetssituationen för trafikledningspersonalen (järnvägen i allmänhet) ska dessutom ha blivit än mer kaotisk under eftermiddagen, när jag nöjd och med gott samvete redan lämnat arbetsplatsen.

Hämtade mina MC-kläder på hemmaplan och åkte sedan till körskolan för två timmars stadskörning, främst i Sundbyberg och Bromma. Körningen gick ganska bra även om jag vid två tillfällen vägrade att köra mot rött och därmed blev avhängd från den övriga gruppen. Det var dessutom trafikljus som hade en kort grönljusperiod och oerhört långt återkommande rödljusintervall mot Ulvsundaleden.

Skyndade mig efter körningen till dansklubben där Christer Isberg var inbjuden och höll ett oerhört intressant föredrag om idrottspsykologi och dansrelationer i största allmänhet. Vår kunskap i musikanalys och musikstruktur utökades något under hans ledning. Hans musiköra och kroppsuppfattning är som bekant enorm och inspierande att se glimtar av. Att själv ge utlopp för kroppsliga upplevelser av musikanalyser är dessvärre ett svårt kapitel, speciellt när en eventuell skådespelartalang ligger vilandes i någon slags "halvtakt" på dansgolvet.

Påklädd MC-jackan fick jag skjuts till Östermalm. Tog mig gåendes hem sista biten till Ankis boning och övernattande...

Onsdagen den 24 september: Gick upp i lagom tid för att ta bussen till jobbet. Hade en mindre sovmorgon beroende på ett heldags gruppmöte som blev relativt intressant. Åkte hem innan kvällsträningspasset med Victoria, men tog vägarna förbi Ankis boning för att hämta träningsklädsel. Efter träningen återvände jag till stadslägenheten igen...

03-09-20, lördag

Dagen har inte nyttjats speciellt effektivt ännu. I och för sig glad för att dagboken blivit skriven (till rogivande och längdmässigt lite extra tilltagen pendeltågsfärd) och att jag lämnat tillbaka bilen i tid, men i övrigt har jag mest gått och väntat på att kvällen ska komma. Då bjuds nämligen en kombinerad tjugofemårsfest och dansfest på dansklubben. Kort och gott dags att röra lite på sig...

Torsdagen den 18 september: Mitt resande utgick från hemmet. Väskan som inhandlats för mina MC-skyddskläder vidade sig vara perfekt för ändamålet. Naturligtvis lite otymplig packning med allt från hjälm byxor, jacka, till ryggskydd osv, men en fröjd att släpa runt på allt, trots allt. Fick njuta av en tvåtimmarsutflykt i trafiken som gav mig god grundträning. Parallellt med Bromma flygplats övades en lång rad och mycket nyttiga fullbromsövningar från 70 och 90 km/h. Njöt själv av fascination över hur kort bromssträckan ändå blev. En bil har ju absolut ingen chans att hänga med i svängarna om man nyper till bromsarna på en normal MC.

Stärkt av inbromsningserfarenheterna kunde jag stundom känna mig riktigt hemma på på alla hästkrafters rygg. Träningsvärken i händer och underarmar fanns visserligen kvar, men var inte till nämnvärt besvär. Det kunde ju bara bli mer, knappast mer försvårande just för körningen... *ler* Mina problem bestod snarare av finmotorisk karaktär. Problem att hålla skedar och pennor med precission osv. Fortfarande aningen svårt att skriva en snygg namnteckning...

Om kvällen åkte jag ut till Nackswinget för att dansa på den sociala dansen. En mycket trevlig tillställning och bra musikval av Christofer, som tyvärr inte fanns på plats att ta emot beröm. Hemresan företogs tillsammans med Anki till hennes lägenhet. Avnjöt inspelat TV-program, (Famefactory), som nystartat för säsongen, innan läggdags...

Fredagen den 19 september: Efter en god natt hos Anki tog jag buss och tåg till körskolan. En tvåtimmars runda i trafiken, tillsammans med lärare och en kvinnlig elev, var till stor förnöjelse. Även om jag inledningsvis hade ett lågt trafiktempo börjar jag anpassa mig till den metodik som gör motorcykelåkandet lite speciellt i ledande position. Främst tänker jag då på vitsen med ett lite aggressivare accelerationsschema, för att således minska risken att bli förväxlad med mopeder. Kunskaperna om filplacering har jag relativt lätt att ta till mig, (även då det handlar om att effektivt stänga luckor vid motorcykelns sidor), lika så behovet av tydlig bromsberedskap i syfte att varna bakomvarande trafikanter innan bromsresurserna om nödvändigt utnyttjas. Tror det är få bilister som förstår motorcykelns många gåger enormt överlägsna bromsförmåga och oerhörda korta bromssträcka på torr asfalt. Styrkt av att ha varit uppe i 90 km/h och därtill i lugn och ro lyckats förstå bromsresurserna i torsdagens utbildningssteg var det inte lägre farten som kändes speciellt skrämmande. Däremot finns totalrespekt fortfarande kvar i blodet när det gäller övergångsställen och brunnslock. Fick en kortare tid köra i ett stilla regn. Nyttigt, men fortfarande bara på gränsen till riktig väta.

Åkte efter körlektionerna tillbaka till stan för att ta med lite tvätt från Anki och laga en bit mat. Åkte vidare till mina föräldrar, där bilen inväntades. Mina MC-kläder förevisades i omgångar under kvällen, inledningsvis för mamma, och gav mig ytterligare tankar och längtan till körskolan. Anki hade under eftermiddagen anslutit och innan vi for vidare hade vi även hunnit avnjuta en te-stund tillsammans med båda mina föräldrar. När bilresan hem inleddes, förundrades jag plötsligt över hur udda känslan av bilkörande var. Hade visserligen MC-kläder på mig, men det var knappast därför bilen kändes som en seg bred klump som smög sig fram mellan varje korsning. Åt nästan upp de tankar jag haft tidigare om dagen. Då hade jag ansett mig såpass hemma på Motorcyken att det kunde liknas vid att köra bil i lugn och ro. Så fel, så fel...

Väl hemma gjorde vi oss i ordning för en danskväll på Yesterday till JANNEZ. Var inte riktigt på hugget, men hade en bra kväll ändå. Anki fick många danstekniska pusselbitar att falla på plats under kvällen, något som dock inte gjorde mig direkt snällare utan än mer ivrig att ge fortsatt tekniskt utvecklingsunderlag. Hur som helst riktigt skoj med positiva förändringar och upplevelser...

03-09-17, onsdag

Så underbart grym känsla att åka omkring i helt egna och personliga MC-skyddskläder. Tog med allt jag hade imorse, utan att veta om jag skulle inviga allting direkt? Hade bytesrätt på hjälm och MC-stövlar så länge tillhörande lappar lämnades kvar på plaggen. Men jag kände att arbetet med nogrant passformsarbete inte var att tveka på. Under gårdsträningspasset hade jag ju chans att anpassa mig på allvar. Lugnare det än under de efterföljande säkerhets- och trafikpassen direkt efter lunch. Men som sagt var, känslan var obeskrivbart skön. Snygga kläder, slitstarka och med underbar passform. Det enda som var svårt att få på plats med under hjälmen var hörsnäckan. Den drogs lätt av och bort från örat när hjälmen skulle på. Första gången märkte jag det inte annat än att jag inget hörde vid testanropet...

Efter lunchens säkerhetspass susade vi ut på Ekerö för en god stunds grus och nyasfaltssträckor. Genomgång av grundläggande kurvtagningsteknik, såväl i korsningar som på landsväg. Gruskörningen kändes förvånansvärt bra. Värre var det med ett vägarbetsområde på Drottningholmsvägen, där underlaget bestod av uppriven asfalt, refflad sådan. Visserligen ganska gott fäste men ändå lite läskigt att sätta an bromsarna mot.
   Under hela passet körde läraren först, med oss två elever på efterkälke. Fortfarande är jag inte riktigt driven att jaga ikapp och ligga tätt efter. Några meter kortare än vad min trafikinstinkt känner naturligt. Å andra sidan finns det naturligtvis otaliga fördelar med att andra inte blandar sig in i ledet. Men rent trafikmässigt känner jag mig lugn. Viktigare att känna mig säker på alla kringmoment och inte stressa onödigt. Den maskinella rutinen är på gång... Var så säkra...

Nu om kvällen väntar träning med Victoria. Med andra ord ytterligare en hektisk dag med program in i det längsta innan den förlösande avkopplingen. Åhlens stänger som bekant klockan 19.00. 18.58 var jag innanför dörrarna och framme vid målet, väskavdelningen. Två minuter senare stod jag i kassan med förvissningen att ett av flera tänkbara alternativ känts väletablerbart i en av de större mjuka väskorna. Kravet, oavsett om det hade varit en eller två väskor, var att hjälm, stölvlar, byxor, jacka och ryggskydd skulle rymmas på ett packningsvänligt sätt. Hjälmkartongens handtag gav i princip upp under hemvägen, något som naturligtvis påskyndade mitt effektiva handlande... Nu dags för dansavkoppling...

Tisdagen den 16 september: Den tjej, Zara, som jag hunnit växla flest ord med på körgården tog sitt körkort. Trevligt, trevligt, tänkte jag medan jag roade mig över allt på körplanen. Mina tre pass gjorde verkligen nytta. Mycket längre hade jag inte klarat, för sedan tog träningsvärk över i många långa efterföljande timmar. Börjar hur som helst känna mig bekväm på motorcykeln, i princip i alla lägen. Men ännu inte "uppkörningsbanan" på mindre än 21.04s. Fick visserligen lite "nykänsla" efter att ha blivit skjutsad runt ett par varv. VILKET DRAG... Samtidigt som det var aningen svårt att slappna av, var det en underbar upplevelse. Till och med mina passagerarfotpinnar skrapade i marken i de djupaste kurvtagningarna. Med den känslan i maggropen förstår till och med jag hur stora säkerhetsmarginaler man själv förmår ha vid rätt grundhandhavande och väglag. Med felaktiga beteenden försvinner naturligtvis alla marginaler utan att man ens hinner blinka... Hur som helst, jag är övertygad om att jag får en mycket bra MC-utbildning på plats vid Solvalla. Varenda minut känns välmotiverad.

Med min positiva inställning åkte jag från körskolan mot MC-Varuhuset. Blev oerhört väl mottagen och därmed möjlighet att få precis den kvalité, prisklass och passform jag önskade. Trots att jag satte säkerhetstänkandet högre än kostnadskraven blev prislappen lägre än jag förväntat mig. Mycket beroende på att just min Gore-Tex-jackas färgrepresentation ingick i ett realistaionsutbyd. Prislappen med hjälm, jacka, byxa, ryggskydd, hjälmhuva och stövlar stannade på endast 14.150 kronor. Hade preliminärt budgeterat ca 20.000 ursprungligen... Ett välutprovat köp som kändes rätt ända in i blodet. Det enda förlamande i sammanhanget var nu att träningsvärken spridit sig och fått musklerna i händer och underarmar att stelna till. Mest drabbad var högerhanden, gas- och bromshanden. Förutom att jag stundom inte hade någon fingerkraft att dra upp MC-stövlarnas dragkedjor med, var greppandet av pennor än mer svårt. Varje bokstav blev ett kantigt mästervärk på kvittot. Namnpåskriften inte speciellt fager, utan märkbart och synligt krampaktig...

Åkte hem med sakerna innan jag åter igen begav mig till stan. Denna gång för att hämta hem min bärbara dator från Ankis boning. Slutligen möttes vi även för en gemensam resa hem till mig. En god kväll i lugn och ro med mannekängande efter goda pannkakor...

03-09-15, måndag

Känner mig lite grann som "Ferdinand"". Trivs på motorcykeln, men bäst när accelerationen inte är pressad och när hastigheten är förhållandevis låg. Men imorgon har jag tre timmar att bearbeta både lusten till acceleration och förmågan att våga lite. Det är klart mer attack i manövrarna när man blir skjutsad runt av de olika körskolelärarna. Nöjer mig idag med vetskapen att jag inte riktigt är den person som vill "uppfinna hjulet igen". Jag vill ha teroi, gränser och känsla i blodet innan det är dags för riktigt stora utmaningar.
   Hur som helst fick jag prova på att åka runt lite i trafiken idag. Tror jag kan dra nytta av den erfarenheten när jag nu återgår till gårdskörningar. Toppade hastigetsmässigt ute på en sjuttio-sträcka med den tillåtna hastigheten. Både härligt och skrämmande att inte vara vindskyddad. Kanske inte riktigt flygkänsla, men sidvindar titt som tätt i alla fall...

Ikväll väntar dansträning på EBBA tillsammans med Fia. Ska nu möta Anki för gemensam resa ut till danslokalen...

Torsdagen den 11 september: Efter en natt med tvättande blev dagen ganska hektisk. Två körpass på körgården. Totalt sett en skön, så sakterliga, framgång i alla övningar. Inget direkt revolutionerande, men såpass att det var underbart att ta en avkopplande danshelg in i medvetandet...

Packade på hemmaplan innan jag åkte över till Nackswinget för en trivselkväll. En lagom uppvärmning inför den stundande dansmaran.
   Kvällen avslutades med en natt hos Anki, för att ha ett bra utgångsläge inför fredagens avresa...

Fredagen den 12 september: Vid niotiden hade vi anslutit till det övriga dansgänget på dansbussen. Resan till Örnsköldsvik gick utan problem. Lika så hotellincheckningen, maten och hela danskvällen. Ett underbart drag på dansgolvet till PERIKLES, ZLIPS och BOOGART, mellan klockan 20.00 och 03.00.

Lördagen den 13 september: Efter danskvällens slut fick vi den välsmakande nattmackan. Hotellsängen lockade sedan underbart mycket, lika så hotellfrukosten som väntade efter några timmars sömn.

Som brukligt var Paradisbadet avkopplingsarena under eftermiddagen. Före badbesöket hann dock Anki och jag gå en mindre stadsvandring i Ö-vik. Anki trivdes nog bäst i bubbelpolen. Själv tillbringade jag mest tid i bastun, även om jag också försåg mig med en och annan bubblande minut.

Kvällens middag på danssalongen var utmärkt. Lax med spännande tillagning av potatis i någon slags tomatäggröra. Mycket gott och en god grund för de efterföljande danstimmarna som också blev oerhört bra. I vanlig ordning hade Anki och jag date i princip var timma, vid halvt klockslag. Endast vid ett fåtal tillfällen valde vi att hoppa över enstaka datetillfällen. BLENDER, PERIKLES och CHERRIE spelade lika njutbar musik som utbudet kvällen före. Vid slutet, tidigt om söndagsmorgonen var alla verkligt tagna och slut... Ytterst få extranummer, inte som det brukar när Perikles är på maran...

Söndagen den 14 september: Efter en kortare sovmorgon och underbar hotellfrukost bar det av hemåt i bussen. En smidig resa även denna. Det var skönt att poströstandet var gjort för egen del. Hade dock hunnit hem till EMU-valet, (ett val som blev ett klart nej från svenska folket), men marginalen hade bara varit några minuter stor. Nu fick det istället bli en pysslarkväll i hemmet för egen del...

03-09-10, onsdag

Det kändes som väderomslag i luften när jag lämnade körskolan för dagen. Molnen hade börjat tätna, men bara såpass att jag hela tiden lyckats ha god tur med vackert väderlek, (hittills under mina körlektioner). Idag tog jag steget upp till en Suzuki 750cc. Gillade känslan av tyngd och powerfullt lugnt motorljud under min kontroll. Ett gillande som i sig skapade ett lugn i mitt medvetande och självkänsla. Kände inte på samma sätt som tidigare att hastigheter upp mot 50 km/h skulle vara direkt skrämmande. Tror i själva verket att jag är mer lättskrämd av ett högt och ettrigt motorvarv än något annat... Försökte vara tålmodig och insupa så många råd som möjligt. Hade för dagen en ny lärare, samma som hjälpte mig under gårdagens cykelnedläggning. Idag höll jag mig på upprätt köl i alla övningar. Om det var tur, feghet eller skicklighet som avgjorde var svårt att avgöra. Läraren tyckte i alla fall att jag jobbat bra när mina pass var över...

Har snuddat vid "Garagevändningsövningar", men tyckte direkt jag behövde mer träning på vanliga krypkörningsåttor. Har lite fobi över att nyttja fullt styrutslag, något som ger merarbete och kräver mer av kroppsarbete, (ger större anspännigar och stelhet i mitt krypkörande), än vad som egentligen behövs med full tillit till samspelet mellan mig och MC. Gillar hur som helst när jag är pigg nog att koncentrera mig fullt ut. Egentligen bara då jag lyckas slappna av perfekt.
   Slipade ytterligare på "fullbromsövningar", det jag tidigare benämnt "panikinbromsningsövningar". Måste tänka på att verkligen spänna armarna raka och rätta till kroppshållningen innan jag nyper till. Dessutom hade jag inledningsvis en tendens att variera bromskraften under inbromsningens gång, vilket tillsammans med sänkt blick ger onödigt många försvårande broms- och stabilitetsfaktorer...
   Väntar på att morgondagens körtimmar ska ge nya framgångar och styrkt säkerhet. När tröttheten i kopplingshanden tar överhanden känner man sig ibland riktigt klumpig... Men jag ska absolut vara nöjd och positivt inställd till körglädjen jag känner (men som jag ännu ligger aningen lågt med inombords) i allt jag gör...

Kvällens träning var en energiförlösande tillställning tillsammans med Victoria. Mycket rolig och tekniskt sett god. Victoria hade dessutom med sig filmkamera, vars filmsnuttar vi kunde se direkt... I övrigt genomsyrades kvällens atmosfär av mer dystra nyheter. Inte ens Sveriges EM-kvalssäkrande i fotboll kunde mer än för någon sekund avleda tankarna kring eftermiddagens vansinnesdåd på NK i Stockholm. Att utrikesministern ca 16.20 blev nedstucken med kniv måste ses som ett direkt (eller indirekt), riktigt hårt, slag mot Sveriges demokrati och vardagssamhälle. Går bara att fördöma attentatet som drabbade Anna Lindh... Min egna slutsats (utan säkra fakta) är att det har med det kommande EMU-valet att göra.

03-09-09, tisdag

Kan inte förstå hur jag vågar ligga i 110 km/h med bil på motorväg, när jag tycker det är läskigt och respektingivande att toucha 50 km/h-nivån med MC. Fick direkt kliva upp på en 500cc-motorcykel idag. Bakom mig har jag nu ytterligare två träningstimmar till de två jag avverkade på träningsplanen igår. Enligt utsago handskas jag väl med motorcykeln, men jag kunde trots framförandeframgångar i krypfart inte hålla cykeln upprätt vid ett tillfälle. Det bör ha fallit på för lite grundgas och känslan av att inte kunna dra upp cykeln på rätt köl genom att släppa efter mer på kopplingen. Hur som helst, nyttit och lärorikt att få reda på vad som direkt skall göras om cykeln ligger ner med motorn igång. Den mest markanta framgången under dagen, (innan koncentrationen började få finmotoriken på fall), var långsamma svägar i en åtta. Förutom en "i hästväg klumpig" (hård, ryckig och illa förberedd) "panikbromsningsövning" gick även detta moment ganska bra. Men jag måste få än mer grepp om när frambromsen ska användas, när densamma riskerar stabilitet och säkerhet samt hur fotbromsen naturligt ska finnas med i mitt omedvetna. Känner idag att jag kan ha en tendens att inbilla mig att kopplingshandtaget är ett bromshandtag även det. Min vanliga cykel är ju sådan (med två handbromsar), utan fotbroms...

Planerar skarpt på att redan nu följa upp söndagens införskaffande av MC-handskar med ytterligare inköp av säkerhetsutrustning. Ryggskydd, hjälm och kanske stövlar känns prioriterade. Idag var det svårt att hitta rätt storlekar i utbildningslokalen. Speciellt med avseende på hjälm. Tror flertalet av de övningskörande tjejerna delar min storlek. Lämnade även densamma vidare till en tjej som ivrigt letade efter "small" bland de upphängda hjälmarna. Kände såväl igen mig själv i samma situation ett par timmar tidigare. Att den, (hjälmen), var sjöblöt trots nyttjandet av hjälmhuva kunde inte hjälpas...

Innan kvällsfärden över till Anki (där god middag avnjöts) hann jag hem en tidsmässigt kort sväng. Gick igenom kommande räkningar och sammanstälde månadens väntade utgifter för att få en inre harmoni. Känns alltid bra att veta vad som väntar innan eventuella nya investeringar görs. Har ju ändå en tendens att tro att kronorna kan vändas och användas flera gåger om. Kan det måhända bli bättre om Sverige får Euro...???

03-09-08, måndag

Blev för första gången skjutsad på en motorcykel under dagen. Om det var en frihetskänsla må orden bli än mer härliga när det gäller känslan av att själv köra, något som logiskt sett följde sedan jag blivit skjutsad till MC-skolans körgård. Medan de andra korsade körplanen med sina 750cc-motorcyklar nöjde jag mig gott och väl med en lätt motorcykel, dvs 125-kubikare. Första lektionen bestod mest i att lära sig starta mjukt, bromsa och att växla. Positivt nog var det bara jag och en till just denna timma, så jag kunde koncentrera mig utan alltför mycket uppsikt runt omkring.
   Efterföljande timma vimlade det av andra motorcyklar runt omkring mig. Krypkörningsmomentet som upplevdes frustrerande svårt under slutet av den första timman, kändes bra under slutet på den andra körlektionstimman. Då hade jag även övat grunderna för "panikinbromsningar", dvs hårda inbromsningar (här ifrån ca 45 km/h) till stillastående utan att ägna sig åt nedväxlingar. Alla dessa övningar kändes bra. Härlig acceleration även om jag tycker jag ska klara mjukare växlingar med mer timing även mellan 1:ans- och 2:ans växel. Hur som helst, inga större misstag. Den gång jag "ville välta cykeln", något som aldrig inträffade, lyckades jag spontant hålla kvar i livförsäkringsspaken (kopplingshandtaget). Skulle jag missat den punkten hade jag inte varit kvar på ben och hjul... (Grundkursslutsats)...

Att jag hade med mig inprovade handskar var en trygghet jag levde mycket på. Trots ett yoghurtpaketshaveri i min väska, (förpackningen gick av på mitten när jag la min kroppstyngd över den i bussen), hade jag varit ute på körskolan i god tid för att prova skyddsutrustning. Byxor och hjälm i storlek "Small", stövlar storlek 41 och en jacka i storlek 46 föll mig i smaken. Hjälmen var det svåraste att hitta. "XS" tryckte onödigt mycket över pannan och "M" var inte tight nog. Strax innan lektionens början kom dock en "S-hjälm" tillbaka från en tur...

Efter MC-utbildningen för dagen, (räknar med ca 7-8 timmar på den lätta motorcykeln innan 750cc väntar), åkte jag hem för att laga middag. Om eftermiddagen mötte jag upp Fia för att planera tävlingsträningen och de papper vi hade i uppgift att fylla i tillsammans. Slutligen följde en kvällsträning som kändes bra rakt igenom. Lyckade övningar och trevliga instruktörsteman...

I skrivande stund befinner jag mig hemma hos Anki, (som också varit på EBBA och kursat...). Natten och vila väntar efter lite tedrickande som just inletts...

Fredagen den 5 september: Efter tidigare beskrivna dagspunkter var kvällen kommen för en avskedsmiddag i restaurantkomikerpartymiljö. Eftersom Thomas snart flyttar till västra Sverige, (närmare sin uppväxtmiljö), var vi tvungna att visa vårt inneboende uppskattande för tiden i huvudstaden. Att han fortfarande har järnvägsyrken i blicken gläder, även om det känns fullt naturligt.
   Vi samlades ett antal vänner hos en gemensam järnvägsvän i Stockholms innerstad och inväntade huvudgästens ankomst. Efter en grundande öl gick vi i gemensam trupp till vårt bord på "NORRA BRUNN". En mycket roande kväll som förutom trevligt sällskap, en laxrätt, vitt vin och chockladtårta förgylldes av komikerna på scen. En riktigt jämn show som höll måttet även där jag kunde tänkas reagera tveksamt. Att smilgroparna var fördjupade när man lyssnat till komiker som Mikael Koppelman, Shan Atki och slutligen Lennie Norman kan inte ha varit speciellt konstigt. Hur som helst en mycket minnesvärd kväll där även ett pratande och kelsjukt gosedjursliknande krabat spelade en avgörande roll i form av vidareärvd kamrat på flyttens väg... Frasen "Me sleep again" klingar fortfarande i mina öron tillsammans med allt jollrande i övrigt från den mekaniska krabaten...

Lördagen den 6 september: En riktigt avkopplande dag på hemmaplan. Pratade en hel del i telefon, men gjorde i övrigt inte så mycket, förutom lite städnytta i köket...

Söndagen den 7 september: Hade under natten tvättat men försov mig djupt vid tiden för tvättens hämtning. Trycket på tvättstugan var dock inte så hårt och jag träffade direkt den enda granne som blivit lite hindrad, (mot sitt nekande). I samma veva kom Anki på besök. Städade lite, (det jag tänkt göra under sovmorgonen), inledningsvis men blev snart social av mig. Om kvällen åkte vi kommunalt ut till Yesterday för att dansa till ZLIPS och WAHLSTRÖMS. Visste att krafterna kunde tyna och gick ut lugnt. Fikade ett bra tag i ett ganska tidigt skede, men var till slut uppe mer permanent på ett mycket trevligt dansgolv.
   Efteråt fick vi skjuts till Danderyd för vidare kommunal färd hem till mig. Vi slapp med andra ord gå genom de mörka Brottbyskogarna och hänga på oss alla nyinförskaffade reflexer, som tidigare om dan letats fram från en butiks inventeringshyllor...

03-09-05, fredag

Den senaste tiden har varit fylld av både glädje och lidande. Den jobbiga biten har varit en elakartad förkylning som inte bara givit febersvettningar och halsont, utan även stelhet i främst bröstkorg, rygg och inledningsvis även mina ben. Ingen snuva och inte heller några nysningar. Sakta, timma för timma börjar jag nu känna mig mer och mer normal. I och med att jag nu lämnar jobbet för dagen, har jag semester i två härliga veckors tid. Om måndag hoppas jag inte längre vara ledbruten eftersom MC-åkandet på körskolan ska inledas då. Det sägs visserligen kunna bli träningsvärk av det också, men helt ok hoppas jag...

Fredagen den 29 augusti: Min lediga dag användes bland annat för att köpa presenter, både planerade och spontana. Eftersom jag köpte tre böcker av Åsne Seierstad, (Bokhandlaren i Kabul), fanns det god anledning att ge bort några exemplar. Gav bland annat min mor en av böckerna då jag under hemfärden gjorde en avstickare för ett mycket trevligt och spontant fikabesök.

Om kvällen var det Mälarsalens första danskväll för säsongen. WAHLSTRÖMS gav mig åter igen en lyckad danskväll, musikaliskt välgenomspelad. Egentligen bara en låt som jag direkt "mes- eller smörstämplade". Inte var det stökigt heller. Fick trevligt nog tid att prata och dansa med dansvänner jag inte sett på mycket länge, bland annat Annelie.

Lördagen den 30 augusti: Efter en frukost på hemmaplan tillsammans med Anki, (vi hade letat oss hem genom nattlig stadspromenad och bussresa), åkte jag ut till dansklubben för att möta upp Viktoria. En mycket intressant och givande eftermiddagsträning blev det. Inte minst beroende på vissa teaterliknande övningar som var klart roligare än jag inledningsvis vågat föreställa mig. Att vi sedan fick spontana applåder för agerandet som agressiv (egen roll) och likgiltig (Viktorias roll) gjorde inte saken sämre. Har efteråt fått höra hur "grym" jag ska ha sett ut, om nu det är positivt i sig...

Satte kurs hemåt efter att ha duschat, snackat med Fia (som ev. blivande danskurspartner) och slutligen ha insett att kvällens tidsplan var något knapp för min del. Tidsbristen kompenserades något genom ett billån hos mina föräldrar. Bytte om och hämtade Anki på vår gemensamma väg till fest hos Jenny och Björn. En trevlig liten tillställning med mat och godsaker, firandes Jenny. Godsakskomplement till Jennys drinkar inhandlades mitt under kvällen av Björn, med mig som chafför. Strax efter midnatt skjutsades Patrik hem. Jag och Anki fortsatte till min lägenhet för lite nattro...

Söndagen den 31 augusti: Det var lunchtid när vi kom utomhus. Tillsammans gjorde Anki och jag besök hos hos mina föräldrar. Bilen lämnades och till smaken av ett något för tidigt fallet Åkeröäpple fick vi en bra pratstund ute i trädgården. Väl i stan låg ett övertidsarbetspass för mina fötter. Trots att det var söndag kände jag riktigt mycket för att jobba...

Trots att nattvilan inte skulle vara överdrivet lång, valde jag en promenad som inte tog mig rakaste spåret till Karlberg station. Kort och gott avkopplande men också tidsödande...

Måndagen den 1 september: Började arbetsdagen vid sjutiden på morgonen. Ett trevligt arbetspass som avslutades med ett par timmars möte. Åkte hem för kort middagssömn, innan det var dags att träna med Fia ute på EBBA dansklubb, parallellt med Ankis kurs. Hade många tankar i huvudet när kursen var över för kvällen: Vart stegs lika värde, Grundenergi och energilyft till musiken, momentant steg- och rörelsemedvetande samt slutligen förflyttningar med bibehållen ram (frame).

Patrik skjutsade sedan Anki och mig en bit på vägen. Övernattade i stan efter en god och välsmakande kopp te...

Tisdagen den 2 september: Sov kvar hos Anki under förmiddagen. Letade mig dock hemåt så småningom för lite eftermiddagssömn och uppladdning inför danskurs och arbetsnatt. Skulle vara inhoppare istället för Sissis danspartner på parkursen hos NSW. Passade bra tidsmässigt innan det var dags att arbeta...

Onsdagen den 3 september: Arbetsnatten var relativt jämn till sin arbetsbelastning. Många arbeten och många samtal, men hela tiden under god kontroll. Det som var mindre bra och som till slut blev en kamp mot klockan, var tilltagande stelhet i kroppen och frysande. Byltade på mig och försökte värma upp lederna så gott jag kunde under den sista timmans lugnare stunder. Den stelhet som startat i nacken spred sig snart till benen. Men värst var bröstkorgspartiet som kändes tyngd av den värsta arten träningsvärk...

Efter nattarbetspasset åkte jag hem så snabbt jag kunde för att sova mig frisk. Men vid lunchtid var även halsen riktigt ömmande. Kvällens träning med Viktoria ställdes in och jag sov vidare under resten av dygnet...

Torsdagen den 4 september: Hade under natten bytt kalsonger ett antal gånger. Hade egentligen inte behövt några, men det kändes bra och blev ett bra mått på hur olidligt mycket jag febersvettades. Hade egentligen kunnat räkna antalet svettdroppar som stilla rann ner på kroppsidorna, men mot min vilja hade jag i så fall behövt vara klarvaken för att hålla räkningen. Att sova på lakan var snart uteslutet. Badlakan var det enda som lämpade sig väl...

Om morgonen var jag beredd att sjukanmäla mig. Ett riktigt gränsfall som till slut fick kämpaglöden att vakna. Hade ju sovit nästan tjugofyra timmar i sträck, visserligen med jouice som huvudföda, och var med andra ord ganska pigg. Bedömde mig tillräckligt rapp i huvudet för att inte dumdristigt hoppa över sjukskrivandet. Hade lätt kunnat ändra mig, men efter en tidig frukost (för att se hur det gick), pendeltågsfärd och medicininköp (nytt halsgurgel) var jag på arbetsplatsen för att kontrollera styrkan i mitt arbetsbeslut. Huvudet var visserligen lite trögt till att börja med, men snart tog jag mig an även andras arbetsområden för att vara lika aktiv som energiöverskottet motiverade.

Någon kvällsdans, socialdanskväll på Nackswinget, blev det inte utan ytterligare skön sömn under dubbla täcken...

Fredagen den 5 september: Kände mig bättre för var timma på jobbet under mitt förmiddagspass. Insåg att jag snart inte skulle ha kvar några egentliga minnen av de senaste dagarnas riktiga krämpor. Underbart med tanke på att utomhusvädret åter igen var riktigt njutbart...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2003-10-25 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!