"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, september 1998

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

98-09-29, tisdag

Så blev man då ihågkommen för sitt andranamn, Mikael, idag. Lugn blev dagen också i all ära. Irriterade mig dock mycket på att rätt tekniska hjälpmedel på jobbet just nu är på helt fel ställen. Man har flyttat om arbetsborden, men inte alla tillhörande skärmar och informationshjälpmedel. Att känna sig liten och bortkommen i en miljö där man ska vara expert och ha totalkoll känns inte riktigt bra. Tur att det inte inverkar någonting på säkerheten, (bara servicenivån)... Hade flitigare e-mailväxling med Ida idag än på mycket länge. Kändes helt okej.

98-09-27, söndag

En innehållsrik tävlingshelg i Göteborg är över. Intensiv, händelserik men inte utan riktigt härlig avkoppling och kontrast till vardagen.
Fredagen den 25/9
Fredagskvällen var ung när jag hade installerat mig i överliggningssalen. Först på plats och utan resesällskap beslöt jag mig för att se mig om i staden, mitt ibland lönefirande partyfolk. Kryssade först iväg kors och tvärs mellan stadens biografer innan jag insåg att ett biobesök trots allt inte var kvällens grej. När denna känslan förankrade sig hade nog de flesta filmerna dessutom redan startat. Avenyn hade jag vandrat utmed under min biojakt. "Bryggeriet" blev nu mitt mål. En stor stark med en penna och papper till hands gav mig snabbt en riktig festkänsla. Efter några skrivna rader till god musik var det dags att insupa atmosfären.

Festlig tanke
Om ett minne skulle saknas,
fyll det med mig.
Om ditt sinne skulle braka,
Jag vill lyfta dig igen.
Grubbla inte i oändlighet,
Jag om någon vet vad lycka är.

Om någon skulle saknas dig,
följ tveklöst med mig.
Om ditt sinne skulle svikta
jag ska bygga upp det igen.
Vänta inte i oändlighet,
jag om någon endast i en upplaga finns här.

Rytmer strömmar i takt med pulsen din
fyll hjärtat med musiken.
Om pulsen skulle missa just dig,
jag vill dela all mystik min vän.
Höj ditt glas och skänk den extra tanken,
jag om någon återspeglar den ljuva värmen mot framtiden.

Av Lars Ålander, 98-09-25 på puben Bryggeriet i Göteborg

Eftersom jag varit först till sovsalarna hade jag hunnit prata en hel del med paret som släppte in och prickade av alla dansare. Jag hade sagt att jag skulle komma tillbaka vid midnatt, men hade för säkerhets skull fått deras mobilnummer ifall jag skulle bli senare. "Bryggeriets" feststämning blev extra påtaglig när ett liveband spelade en otäklig rad hits och allsångsvänliga låtar. Det var allt ifrån Gyllenetider, Tomas Ledin, Arvingarna till Imagenation osv... Trodde inte jag skulle bevara rösten, men beslöt mig för att jag ville stanna. Lyckades övertala dörrvakterna om att bli insläppt igen efter telefonsamtalet utan att behöva köa. (Andra hindrades...)

Mobiltelefonnummret ledde till Lena som garanterade att jag kunde komma 02.15, som min önskan var. Trots att jag säkert såg lite ensam ut på "Bryggeriet", fortsatte jag att mysa och njuta av stämningen. Efter pubkvällen var jag punktligt vid porten, som utlovat, och blev insläppt. Sömnro var inte direkt att tala om. Alla låg visserligen och sov, men jag hade musiken i mig och var "igång".

Lördagen den 26/9
Tävlingsdagen var kommen och inleddes med frukost. Bordsplatserna var delvis begränsade så jag slog mig ner mittemot Lena, (tjejen som satt vid ingången och som släppte in mig under natten...). Efter frukosten startade tävlingsförberedelserna. Gabriella och jag värmde upp och konstaterade att utgåsläget var mycket bra trots att vi inte tränat tillsammans någon gång tidigare, (undantaget enstaka danser). Efter lite småjusteringar och anpassande av tekniken gick vi och bytte om. Tävlingen kändes mycket bra, långt över förväntan. Underbart rolig tävling utan några som helst krav. Dansen var skarp men räckte som vanligt inte ända fram. En god kick inför framtiden eftersom jag kunde ge allt utan att behöva begränsa mig. Den äkta tävlingskänslan fanns. Fick nytänd inspiration av att se dom högre tävlingsklasserna.

Efter tävlingen blev det en lugn halvtimma innan dansen betraktades på video. Såg mycket bra ut. Bättre än på flera år vågar jag lova. Rätt inriktning. Tillsammans med Gabriella och Christofer letades ett matställe upp. God och härlig avkoppling med mycket givande diskussioner. Klockan gick och duschen äntrades innan danskvällen blev verklighet. Vilken superkväll med dans till Zlips orkester. Jag gav järnet. Skjortbyte i pausen var ofrånkomlig. Självförtroendet på topp. "Portvakten Lena" var på plats och utlovad dans företogs. I ärlighetens namn skall avslöjas att det blev många och goa danser. Ganska snabbt blev vi väl klara över att ett förhållande knappast hade alla förutsättningar man kanske skulle önska. Trevligt hade vi dock och diskuterade så smått att i alla fall sova i samma rum.

Mina härliga vänner och "bevakare" hade dock redan observerat för mycket, varför även denna tanke fick lov att rinna ut i sanden. Inte riktigt rätt med ännu större uppståndelse i jämförelse med verkligheten. Med stor sannolikhet låg mina "bevakande vänner" bakom det faktum att en blomsterprydd rosengren låg nedanför min kudde i sovsäcken. Jag tror mig någorlunda veta vem/vilka som lagt dit den. I en bäcksvart sovsal kan man ju höra en hel del, speciellt när berättarna missat lyssnarens närvaro. Lena och jag nöjde oss med en kortare promenad. Tröttheten tilltog i styrka och så även regnet. Med andra ord lite väl fuktigt för att sitta ute och prata.

Söndagen den 27/9
Enstaka rosenblad skakades ur sovsäcken när jag vaknat och börjat packa ihop mina tillhörigheter. Frukost åts sedan tillsammans med Fredrik, Gabriella och Christofer. Efter en lugn och avstressad morgon tog jag en dusch och åkte vidare till min syster. Ett par timmars besök blev det innan hemresan företogs.

Sov första timmen på tåget. Efter Skövde gick jag till bistron för att äta och dricka kaffe. Om jag säger att jag blev sittandes i bistron ända fram till dess tåget rullade in på Centralbron, vid ankomsten till Stockholm, ja då förstår ni att jag hade hittat ett mycket trevligt resesällskap. Denna nya bekantskap, Linda, inspirerade mig verkligen till att prata. Det kändes som om det fanns oerhört många lika eller snarlika intresseområden. Ibland blir verkligen en resa kort...

98-09-25, fredag

Det skiftar från den ena dagen till den andra. Man vet aldrig vad morgondagen har att bjuda. Nu ser det ut som om det blir partnerskifte till morgondagens tävling. Vad sjukdom kan ställa till det... Dags att rota lite i garderoben. Grönt ska det vara...

98-09-24, torsdag

Jag måste säga att tillvaron känns aningen seg, näst intill mycket seg. Jag är visserligen ledig, men stimulansen saknas lite grann. Skulle behövt någon som stimulerade mig innanför min lägenhets väggar. Just nu försöker jag utnyttja tiden till att sjunka djupt ner med näsan i styrelsearbete. Min förhoppning är och har varit att arbeta undan så mycket som möjligt av arbete som förr eller senare kommer att dyka upp. I helgen ska jag åka till Göteborg, men det är lite osäkert om jag kommer att tävla. Min danspartners pojkvän har sjuknat in i hög feber varför en resa kanske blir lite jobbig och onödig... Själv tänker jag i alla fall ner och dansa på lördagskvällen, oavsett vad som händer i övrigt. Ett glädjeämne är denna månads lönebesked. Nu ser det ut som om jag åter är ikapp och har en god personlig ekonomi, för första gången sedan i våras. Nu ska det nog kunna bli ett litet överskott i fortsättningen, så att jag kan fylla på mina hushållsförråd. Den som känner mig väl vet att jag gärna bunkrar upp med förbrukningsartiklar, förvarade i min klädkammaren. Länge sedan var det som jag hade "obegränsat" med läsk och andra valbara drycker att bjuda på. Snart är detta åter verklighet...

98-09-22, tisdag

Mellan elva och tolv timmars sömn räckte nästan för att göra mig till en ny människa. Merparten av min axel- och nacksmärta var borta. Nog fanns oron och närheten till "återfall", men med lite försiktighet och kroppsvård ska jag nog bli riktigt bra. Innan nattsömnen svepte in mig i ett härligt landskap, hämtade jag min CD-spelare från vardagsrummet och ställde bredvid sängen. Bunkrade upp med en härlig hög myskuddar vid fotändan och la benen högt. Burrade ner huvudet i min kudde och drog på mig mina hörlurar. Vred på volymen en aning och njöt avkoppling till musik av Celine Dion. Kan det bli mycket mysigare i ensamheten?

Arbetsdagen har flutit fram på ett lättvindigt sätt och jag har nästan kunnat känna mig ledig trots detta extraarbete. Med fem dagars ledihet kvar framöver är modet på topp.

98-09-21, måndag

Tänkte just skriva att jag var sexdagarsledig från och med i morgon, när det ringde i telefonen. Personalbristen är nu i det närmaste konstant, varför jag lovade att jobba 16-24 i morgon. Detta trots att jag nu har extremt ömmande nack- och axelmuskler. Har försökt att ge mig själv egen massage, men det blir i slutänden bara ömmare. Hur som helst, erbjudandet med kvalificerad övertid, betald restid och utryckningstillägg på drygt 400 kronor blev mer än jag kunde tacka nej till. Det viktigaste är sovmorgon i morgon, sedan ska jag med gått samvete gå till jobbet och inte klaga över ömmande muskler när det blir drygt 2 lappar före skatt. Man skulle ju kunna tro att jag tjänar bra, men det är nästan bara övertiden som ger pengar att riktigt tala om.

De senaste dagarna har varit mycket aktiva. Nattsömnen har varit en bristvara eftersom jag haft många järn i elden. Min "kommande" ledighet får bli själavårdande. I lördags var jag i Köping och tävlade med Ulrika. Det blev 14:e plats även denna gång. Det tråkiga var att det var färre tävlande par, bara 32 i vår klass jämfört med 69 par förra veckan. Vi fick mycket beröm av flera olika källor, men bara en av tre domare med oss trots detta. Vad retade de övriga domarna? Lite sämre resultat än väntat alltså. På kvällen kunde jag dock njuta av dans på hemmaplan och Yesterday. Boogart spelade underbart bra, trots att sångerskan Anna mådde dåligt under första halvleken. Micke och Veronica var glädjande nog ute och dansade. De ställde upp som taxi för kvällen. Extra viktigt eftersom min nattsömn endast kunde utsträckas till ca 05.30. Faktum är att det bara blev knappt 3 timmars sömn. Lördagens pass skulle arbetas igen under söndagen eftersom jag inte lyckats få semester. En lång arbetsdag blev det. Mellan passen, 07-14 och 16-24, åkte jag hem och röstade. Dessutom hann jag laga lite mat som jag tog med mig till jobbet.

Svårt val i år tycker jag. De flesta partiannonserna säger "noll". Vilka åtgärder tänker ett parti genomföra som är: "För ett bättre Sverige"? Ska man gissa? Hur som helst, mitt strå till stacken drog jag. Tre valkuvert och tre valsedlar blev det även denna gång. Ytterligare en utmaning gav jag mig på under eftermiddagen. Ringde Ida och checkade läget. Det var skönt att höra hennes röst igen. Dagen avslutades med sömn på jobbet och ett tidigt morgonpass i morse... (Stel som en piassavakvast).

I dag har det varit en ganska vacker höstdag. Kvällen lika så stjärnklar. Dagens styrelsemöte blev långt, men givande. Dags att sova och ta igen missade sömntimmar...

98-09-17, tordag

Idag har det varit en riktigt hård och tuff dag. På jobbet har det varit personalbrist varför jag idag arbetat två pass. Nog för att det är bra betalt med övertid, men det kan nästan bli för mycket. Till detta har meningsskiljaktigheter debatterats med en klubbmedlem i dansklubben. Det har visserligen varit en givande diskussion enligt mig, men betungande när det låter som om jorden ska gå under pga olyckliga tankegångar och skillnader i faktaåskådningen. Visst kan man anse att en person som utnyttjar tillgångar mer än vad andra lyckas göra är besläktad med någon form av parasit, (mina egna ord och tolkning), men jag anser nog att resurserna och gästfriheten bör begränsas om resurser saknas. Man kan inte erbjuda och ge av någonting man inte har, dvs aldrig lova mer än vad man kan hålla och står för...

Parasit eller inte det är frågan. Som sagt var, frågorna är intressanta men nystas lite grann från fel håll. Sist vi "grävde i samma grop" var den
10 juni. Då gällde det min flykt ifrån klubbens golvlackning...

På min lediga tid mellan arbetspassen åkte jag på en "livsåskådningsresa", dvs lunch fylld av tankar, till Uppsala. Åt pizza och gick sedan en promenad med paraplyet uppfällt. Skönt att få strosa och driva omkring i friska luften och dess utom vackra och mysiga Uppsala.

98-09-16, onsdag

Dagen har varit ledig och använts i huvudsak till vardagssysslor. Underbart härligt att bo i en Bostadsrättsförening där man kan vakna på morgonen, känna för att tvätta, och gå direkt ner till tvättstugan utan att den är fullbokad. I kväll blir det träning.

I går var jag riktigt aktiv. Hann inte ens sova middag trots att jag de senaste dagarna frivilligt dragit in på sömntimmarna. På eftermiddagen ringde "Desse", (Desiré), och ville ha med mig till dans på Aladdin. Sagt och gjort, vi åkte dit. I gengäld fick hon ett "frikort" som gäller månaden ut i entrén. Egentligen hade jag tänkt att Ida skulle haft det, men det behovet har ju minskat eller blivit obefintligt nu... Som tack bjöd "Desse" mig på garderobsavgiften. Inte fel med en helt gratis danskväll som dessutom blev mycket rolig och trevlig. Det såg ut att bli dåligt med folk i början, men det reparerades snabbt... Hela gänget jag umgicks med i Sunne var där. Dansade med ganska mycket med Anette, bland annat under en av pauserna. "Desse" och jag tog sedan nattbussen hemåt efter att ha festat på bakelser från "7-eleven". Sov sedan gott, trött som jag var.

Nu känns det skönt att åter igen börja komma iform. Det doftar härligt i lägenheten eftersom jag glömde sätta på köksfläkten. Har den senaste tiden ätit lite dåligt. Varm mat har av förståeliga skäl varit lite av en bristvara i den dagliga personvården pga bristande inspiration. Nu unnade jag mig biffar med pommesfrites samt en lättöl, mums...

98-09-14, måndag

Dagens höjdpunkt var kvällens träning. Åter igen kändes träningen "helskarp". Till och med i snabbt tempo, (B-klasstempo), fanns ett lugn och en säkerhet som vi aldrig tidigare utstrålat. Nu gäller det att "våga" även på tävlingsgolvet. Jag har nog alltid haft en tendens att ta det något lugnare och "säkrare" på tävlingsgolvet än vad som behövs. Säkerheten och framför allt rutinen finns där. Vi vet... vi vet... I övrigt har det varit en dag med vårvindar och vårtemperaturer ute under dagen. Som en härlig varm marsdag då solen värmer och smälter snön. Tja, kanske lite varmare ändå, men jag förundras ändå nästan över att vinterns snö "hunnit" smältas bort detta år. I kväll hade den väl regnat bort i och för sig...

98-09-13, söndag

My Heart Will Go On...
Har idag tävlat i Västerås. Gick upp vid 05.30 och åkte vid halvsjutiden till Ulriksdal där jag hämtades upp av Tomas. Innan tävlingen började och innan vi värmde upp på allvar, tog jag chansen att erövra lite massage av sjukvårdarna. Kände mig tillräckligt stel i nacken och axlarna för att bedöma mig själv som i behov av förebyggande behandling. Underbart skönt. Framför allt nacken blev betydligt mjukare. Ulrika och jag kom ganska bra. 14:e plats av 69 tävlande par i vår klass får duga. Jag försökte få armarna levande. Troligtvis blev det lite flaxigt, men det ska väl gå att justera ganska raskt... Nästa lördag blir det ny tävling. Upp till bevis i Köping alltså.

Under tävlingsdagen fick jag flertalet gånger en sån där "Deja vu-känsla". "Å, Ida !!!", när jag hörde tjejer med Idas dialekt. Reflexen var blixtsnabb de första gångerna, innan jag vande mig och inte längre behövde vända mig om. Det lilla jag var utomhus, var i ett höstväder som gav en härlig känsla av vår. Inte helt fel...
Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.
Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.
Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.

98-09-12, Lördag

Det har varit ett mycket jobbigt dygn. Man förundras över hur udda känslor kan vara. Ena stunden tror man att de svåraste känslorna av saknad är övervunna, för att i nästa stund ha en oändligt stor och svår klump i halsen.

Gick igår kväll ut på Mälarsalen som planerat för att inte gräva ner mig i sanden allt för mycket i saknaden av Ida. Det blev visserligen en trög start, men jag kom igång mot slutet. Samma sak här... Rätt vad det var fanns en liten klump i halsen. Hade glädjande nog fått ytterligare ett e-mail från Ida när jag kom hem. Äntligen kom förklaringarna till ytan och kunde besvaras. För egen del skulle jag ju hoppas att hon inte hunnit tänka färdigt, men av allt att döma blir det som jag antagit tidigare i mitt nystande bland de oskrivna och antydningstolkade röda ledtrådarna. En fd pojkvän, som nu kunnat stötta henne på närmare håll än jag kunnat, har åter igen visat på intresse. Hoppas bara han menar allvar denna gången, (efter nästan ett års uppehåll), så att Ida inte missar mig på lösa grunder. Att Ida gör valet förvånar mig dock ej. Jag har i givna berättelser från Ida kunnat finna spår av känslor, fortfarande brinnande, trots att detta då mer eller mindre förnekades från hennes sida. Är det tillräckligt mycket bränsle kvar där?

Eftersom mitt hjärta ännu brinner med "oförändrad" styrka, så får hon väl några dagar på sig att ändra sig. Vore jag henne, skulle jag vara kluven i frågan ännu... Hur som helst har det åter igen blivit bra kommunikationer oss emellan. Synd bara att det troligtvis är ett par veckor för sent. Hur som helst: -"Vårt livs historia och framtiden har sin gång". Som jag skrev i mitt e-mailsvar i natt, så är jag en:
"Medkänsligt tårögd slagen hjälte med flaggan i topp".
Ida fotograferad i Sunne den
natten kärleken på allvar kom till
hjärtat, (natten mellan 1/8 och 2/8-98).

Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.
Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.
Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.

98-09-11, fredag

Min söta, gulliga och
trevliga, numera fd flickvän Ida.
Det är "bara" att ta till sig sannolika fakta. Det är nog slut mellan mig och Ida. Det ska nog mycket till för att vara tillräckligt nära och stort stöd åt Ida just nu. Det är ju inte säkert att bara avståndet fäller vårt förhållande, men en bra ursäkt och hjälplig delförklaring. Just nu har Ida lite väl mycket omkring sig, vilket gör att jag snarare kan bli en belastning för henne. Nu och tills vidare blir hon förhoppningsvis hjälpt av att ha en mindre att ta hänsyn till. Det ska jag inte missunna henne. Jag vill ju hellre vara en vän, (helst pojkvän), som hjälper istället för stjälper.

Ska försöka få i mig lite varm mat så jag orkar med kvällen, (äter dåligt med varm mat när jag är olycklig). Ska gå ut och dansa ikväll för att slappna av lite. Pratade nyss med en tjejdanskompis som är i snarlik problemställning som jag. Jag är inte ensam...
Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.
Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.
Var dag har sina
förutsättningar, tankar och bekymmer,
i dagboken får jag skriva av mig alla tankar den
rymmer.

98-09-10, torsdag

Så var man då åter rikskändis, i alla fall min röst. Deltog i TV4:as Nyhetsmorgon som sände direkt från valtåget som stod parkerat i Västerås på spår 1A, närmast stationshuset. Minst ett utrop ska ha hörts. Enligt utsago var det senare av dem det som med tydlighet framgick i TV-sändningen. En kollega ringde hemifrån någon minut efteråt med ett glatt konstaterande att han hört min stämma i TV:n.

Som en dystrare kontrast riskerar förhållandet med Ida att knaka i fogarna. Inte lätt att umgås nära på 30 mils avstånd. Hur som helst, ännu inte värt att gräva upp parkettgolvet efter någon annan. Hoppas att vi ska hinna pratas vid ikväll sedan Ida kommit hem från ett bröllop. Hoppas hon lyckades koppla av. Själv känner jag mig trots allt lättad över brevet jag fått och frågorna som äntligen väckts. Inget ont som inte har någonting gott med sig, det vet jag av erfarenhet.

98-09-09, onsdag

Har kravlat mig upp ur sängen lite motvilligt, trots att klockan "bara" är 10.50. Efter gårdagens arbetspass som slutade vid midnatt åkte jag hem och blev sittande med hemsidesprogrammerande fram till klockan 05.00. Resultatet blev bra och mina kunskaper i ämnet klart förbättrade utan att skryta nämnvärt. Dagarna innan har varit lediga och även dom liknat natten som varit. Träningen i måndags var ganska ok för att vara sista träningstillfälle innan söndagens kommande tävling i Västerås. Dagens träning kan jag tyvärr inte gå på eftersom jag jobbar ikväll.
Lite senare, kvällstid... Så fel jag hade. Fick gå en dryg timma tidigare från jobbet varvid jag hann ut till träningen. Det blev visserligen ett kortare pass, men min danspartner blev glad över att få dansa. Bra gick det också. Superbra helt enkelt. Till och med en videoinspelning av en dans talade samma språk. Så här skoj ska det vara att dansa. Avkopplande och lekfullt härligt. Känns tryggt inför söndagens tävling i Västerås. Vår 3:e tävling tillsammans och min 47:e totalt. Lovar att göra mitt bästa.

Idag hade hösten kommit när jag gick till stationen för att åka till jobbet. Det blåste byiga vindar och gula löv flög tätt ifrån några träd. Ett ensamt träd på ett öppet fält hade helt plötsligt fått alla sina löv rödfärgade. När kommer sommaren?

98-09-06, söndag

Som vanligt har klockan gått över midnatt när jag kommer hem, men jag skall ändå tillägna dessa anteckningar den härliga söndag som just passerat mitt liv. Har just satt mig ner nyduschad och med en tallrik äppelpaj förgylld med vaniljkräm, samtidigt som jag inser att söndagen var ett minnenas dag. På dansen som jag just kommit hem ifrån, (Wahlströms och Zlips på danspalatset Yesterday), träffade jag en tjej som jag inte sett på drygt två år. Ann-Marie var den tjej som kunde ha blivit min första tävlingspartner om hon inte tackat nej. Istället kom vi att dansa två KM-tävlingar, varav den ena står sig riktigt bra i minnet och än idag visar på kvalitet från år 1994 på en videoupptagning. Jag kände igen dragen och ögonen direkt, även om jag inte blev helt säker förrän vi samtidigt gick för att bjuda upp varandra, (30 blickar senare)...

Hela kvällen kändes som en slags återträff efter sommaren. Det var bara Ida jag egentligen saknade. I ärlighetens namn kan jag nog säga att vi troligtvis inte hade hunnit skämma bort varandra med danser tillsammans, men nog hade det varit härligt att ha den man saknar hos sig. Som Christofer dessutom lite på skämt uttryckte det: -"Här har vi åkt allihopa, ja säkert 15 st, för att få träffa dig och Ida, och så får man höra att hon inte är här utan fortfarande förkyld". Ja, nog vet jag att Ida hade fått dansa allt, den saken är säker. Det var nu inte bara Christofer som frågade efter henne, utan flera. Bland personer som Ida redan känner kan Christian från Söderhamn nämnas. Med lite tur hade dom kanske kunnat samåka.

I bilen hem kom nästa nostalgitripp. Gyllene tiders "Gå och fiska" spelades för andra gången detta dygn. Den förknippar jag starkt med Malmö och Staffanstorp där en av mina gamla tävlingspartners bor. Hade jag varit ledig ytterligare några dagar hade jag nog varit nere i Skåne nu som brukligt varit i början på september de senaste åren. Får väl ta mig i kragen och skriva några kort till mina vänner här och där. I övrigt lyckades jag åter igen bra med att i vanlig gammal anda lyfta luren och ringa runt till "alla" mina dansvänner för att checka om de visste om dansen och hade skjuts. Sammanfattningsvis har det alltså varit en toppendag, som även använts effektivt till uppdaterande av mina hemsidesprogrammeringskunskaper och utvecklande av en eventuell hemsida till bostadsrättsföreningen.

98-09-05, lördag

Dagen har präglats av rastlöshet. Nog vet jag att det troligtvis till stor del berodde på att jag inte åt någon rejäl frukost. Sedan blev jag för slö för att laga mat direkt när hungern pockade på. Min inspiration räckte dock till att pyssla om mina blommor lite. Planterade några skott i skopan på en gammal, stor, leksaksgrävmaskin som jag nyligen tog hem från mitt föräldrahem. Det blev bra, även om det var svårt att få min egenhändigt gjorda kruka riktigt tät. Tätade med stearinljus som jag smält. Om Ida inte varit upptagen för kvällen, barnvakt borta hos någon, hade jag gärna följt min ingivelse att åka upp till henne. Jag hittade till slut på en sak som jag orkade göra, nämligen sova middag. På kvällen tog jag tag i mina nya krafter. Gick och handlade, tyckte synd om mig och bakade därför en äppelpaj som uppiggande tröst och sällskap. Unnade mig även en öl i den vackra, ganska varma och mörka kvällen framför en TV som inte hade mycket att bjuda på och därefter framför datorn som blev en bättre sysselsättning och kontakt med omvärlden.

98-09-04, fredag

En riktigt angenäm dag som visserligen började slött, men som blev effektiv och slutade aktivt. Blev väckt av att telefonen ringde kl. 10.15. Michael erbjöd mig att köpa en biljett till "Riverdance" i Globen, januari nästa år. Naturligtvis nappade jag på den förmodade upplevelsen innan jag gick för att somna om. Det var eftermiddag när jag tog mig upp och började städa med inspiration. Att sedan min kompis Niklas bestämde sig för att komma över till kvällen gjorde det hela inte sämre. Vi spelade lite tennis innan mörkret besegrade oss. Ända sedan början av sommaren har vi försökt få tid till detta. En gång var det nära, men den eftermiddagen kom regnet istället. Sedan blev det några timmar framför datorn med flyg- respektive formel 1-simulator. Poppade popcorn och passade sedan på att ringa Ida en snabbis medans Niklas försökte klara kurvorna i all hast på datorn. Ida mådde bättre och var på benen även om halsen inte var i toppform. Det tråkigaste för henne var nog att hon nu inte kunde följa med övriga innebandylaget till Älvkarleby och helgcupen där. Får hoppas hon kan vara med på måndag när det blir DM-kval... Trots att min brandvarnare inte gillade poppandet, så blev dom väl uppskattade av mig och Niklas.

98-09-03, torsdag

Borde vara riktigt nöjd nu eftersom jag har ledigt i fyra dagar. Tyvärr har jag burit en känsla av att ätas upp inifrån, eftersom jag inte vet när jag får möjlighet att möta Ida igen. Jag är tyvärr mer eller mindre piskad att stanna på hemmaplan just nu, vilket känns lite vemodigt och trist. Skulle åtminstonde vilja ha en bestämd dag att längta till. Idas feber har positivt nog dämpats något vilket gläder mycket. Pratade ganska länge med henne i telefonen i alla fall. Jag kan dock inte säga att jag fick mindre längtan. Inte blev jag lugnare heller, utan rejält rastlös istället. Se om jag kan ta tillvara ledigheten bättre framöver, eller om jag ska fortsätta att tycka synd om mig själv i känslan att vara på fel plats vid "fel" tillfälle...

98-09-02, onsdag

Idag var det så åter igen en chans att cykla iförd kortärmad tröja och njuta av lite solsken efter jobbet. Hemma väntade ett e-mail från Ida. Det var några få rader, men mer än tillräckligt för att betraktas som en bragd och frivillig uppoffring att passera förbi bibliotekets dator trots hög feber. Att det sedan skulle bära raka vägen hem och till sängen framgick klart och tydligt av innehållet. Krya på dig Ida... Själv gick jag också till sängs, men till ljuv vila med hörlurar kring huvudet och med musik av Celine Dion i dem. Middagssömnen var god och mycket behövlig. Till träningen åkte jag sedan ganska utvilad. Till skillnad från måndagens träning som kändes kantig, obalanserad och ostrukturerad, så var nog dagens träning någonting åt det bästa jag och Ulrika någonsin presterat. Jag vågade göra saker jag tidigare varit alldeles för feg för och aldrig tidigare klarat av. Extra bra timing var det eftersom vi hade inhyrd tränare kvällen till ära. Bengt Hellsten gav mig fler detaljer att arbeta med än vanligt. Vänsterarmens och vänsterhandens naturliga rörelsemönster ska absolut även överföras till min tydligt stela och "handfallna" högerarm. Mer tyngdpunkt framtill av foten även i "hänglägen". Dessutom måste vi aktivt träna den interna kommunikationen genom blickar. Vi ser rent utav blyga ut i vår annars ganska skarpa dans. Dags att sova och bearbeta alla intryck...

98-09-01, tisdag

Klockan har passerat midnatt till onsdag, men mina tankar är kvar vid tisdagen och den långfilm som jag nyss sett färdigt på TV. Mycket gripande film från 1992 med tema från Sydafrika och apartheid. Starka känslor uppkomna av våld, glädje genom en mycket romantisk framtoning och därefter förkrossande olycka när den unga kvinnliga huvudpersonen blir dödad av militären under en stormningsaktion, (för övrigt dotter till en av de vitas styrande). Denna på en gång varma och kalla film jag rekommenderar heter "The power of one".

I mitt eget privatliv lever romantiken, fast förankrad i mitt hjärta. Ida har i flera dagar varit mycket svår att nå, för att inte säga omöjlig att nå. Hon inte varit på hemmaplan nämnvärt mycket den senaste veckan utan bott hos en kompis. Ett e-mail från dem båda gjorde mig själv lättare till sinnes under eftermiddagen och kvällen, även om jag vet att jag skulle vilja vara vid hennes sida just nu. Energin jag fick använde jag till att skura hela badrummet och rensa avloppet. Ingen rolig syssla, men ett måste. Trots att spykänslorna stundom var påtagliga när jag rensade och städade ur badrumsavloppet, så blev man nästan immun efter en halvtimma. Rent blev det och det har man ju igen nästa gång.

Arbetsdagen bestod av utbildningsdag. Jag tog mig en tur till Nynäshamn för linjekännedom, men vädret var såpass kylslaget att jag återvände direkt med samma lokförare. Åkte för första gången den nya tunnelbanevagnen, (vagn 2000). En underbar känsla. För kanske första gången kunde jag njuta av en lugn och framför allt tyst färd i Stockholms tunnelbanesystem.  
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!