"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, oktober 1999

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

99-11-01, måndag

Efter en händelserik vecka är jag åter igen sittandes vid min bärbara dator på väg mot Ängelholm. En dag kvar till provet för delkurs 2.

Torsdagen den 28/10-99

Dagen började med en spännande kamp mot klockan. Lokförarsjukskrivningar genomfördes i protest mot privatiseringens följder. Endast vart annat pendeltåg rullade till följd av detta. Eftersom jag visste om dessa oregelmässigheter i förväg hade jag lagt på ca 30 min restid. Detta blev i knappaste laget och ingen dans på rosor. Väl kommen på tåget var det mer likt en dans. Redan i Rotebro var det en fråga om vem eller vilka som skulle kunna komma med tåget. Mellan Häggvik och Solna var det nästan uteslutet att ens försöka ta sig ombord. Själv hade jag trots allt tur som hamnade närmast mot och tätast mot en trevlig och söt tjej som jag känner igen sedan tidigare. Det var som att dansa en tät foxtrot med alla runt omkring. Aningen för tätt tillsammans med nämnda skönhet, eftersom vi fick planera varje huvudvridning för att inte generat behöva kyssas under huvudrörelserna.
   Stämningen var mycket god. Ett medelålders par, (troligtvis arbetskamrater med varandra), förgyllde resan med sina slutsatser och kommentarer. Det var dock inte helt lätt att vika sig dubbel av skratt. Istället fick vi vrida och vända oss tillsammans så gott utrymmet tillät. Tänk om man kunde ha lika roligt på vägen till jobbet var dag, utan onödig trängsel. Lite trängd blev jag nämligen i vid ett läge. Jag hade kommit någon decimeter ifrån min trygga plats, varvid golvytan upptogs av en osynlig väska. Överkroppen förflyttades i sidled men inget mer... Eftersom jag inte haft någonting att hålla i under resans gång fick jag lita till magmusklerna hos det medelålders paret. Lyckades efter lite bökande korrigera obalansen och få båda fötterna på "jorden". Drog mig närmare mitt ursprungssällskap. Det var farligt att vara på villovägar, något som lätt blev följden när någon skulle av.
   Resan som normalt sett tar drygt 20 minuter tog idag dubbelt så lång tid. Inte konstigt med tanke på att högtalaren ibland förkunnade uppmaningar liknande: "Får vi be mannen i svart långkappa att hålla in baken lite så dörrarna kan gå igen?" Låter hårt, men var sagt med glimten i ögat efter att till och med tågpersonalen förstått att gångarna var överfyllda.
   På vinst och förlust var jag tvungen att rationalisera bort valda delar av resan till dagens kurs. Vägbeskrivning fanns på jobbet, men dit skulle jag inte hinna. Åkte istället med tunnelbanan i hopp om att min intuition skulle vara tillräcklig. I Sundbyberg började så promenaden mot den okända lokalen. Insåg ganska snabbt att jag var "vilse", detta samtidigt som kursen startat. Nu var mobilen bra att ha. Lyckades få hjälp med vägbeskrivning från jobbets kvalitetsansvarige. Perfekt eftersom jag bara kom 15 minuter sent, (strax efter kursledaren i och för sig)...

Kursen behandlade det nya skyltningssystemet "TTRAF" och telefonprogrammet "ASTA". Bra och givande dag. Efteråt gav jag mig iväg in till stan för en date med en danstjej, (kompis). Vi gick och åt en bit mat, vegetariskt. Det smakade utmärkt. Efter ca 2 timmar var det dags för mig att åka hem och för henne att sjunga.
   Kvällen var mäktig. På väg hem från stationen beskådades ett av dom starkaste norrskenen jag sett i Stockholmsområdet. Det var dock ett "lågenergisken" med bara den blå-gröna färgen. Något rött ljus kunde jag inte se. När norrskenet var som starkast ringde jag hem till mina föräldrar. Efter några minuter avtog fenomenet plötsligt, för att endast synas i nordost som starka slöjor.

Fredagen den 29/10

Kursdag två. Trots att pendeltågstrafiken utlovades gå som normalt valde jag bussen bort till KISTA och vidare färd med tunnelbanan till SUNDBYBERG. Trots detta "säkra" kort blev ankomsttiden med knapp marginal godkänd. Dagens kurs bestod av grundläggnade windowskunskaper. Jag lärde mig faktiskt en hel del andra metoder och snabbkommandon som hjälp i datorvardagen.
   Efter kursslutet åkte Tobbe och jag in till stan för att spela lite flipper och köra lite simulatorrally mot varandra. Denna eftermiddagen hade jag ingen chans. Jag körde uruselt helt enkelt. Fick ställa in mig på att köra säkrare i verkligheten och till dansen under kvällen.
   I SKULTUNA var det en perfekt danskväll till Boogart. Invigde mina nya dansskor efter att ha garderingsplåstrat mina fötter. Jag hade kunnat dansa så mycket längre än vad som bjöds. Förutom mysiga danser med Lina lyckades jag nu också bli närmare bekant med en av de tjejer som jag vid förra Skultunabesöket, (15/10), önskade fler danser med. Under fikat gjorde jag henne sällskap. Om jag inte varit bunden till min utbildning utan kunnat ta ledigt hade jag satt allvar bakom mina ord: "TA MIG MED!". På torsdag åker hon, (Anna), nämligen till NYA ZEELAND. Gissa vem jag kommer att sakna på dansgolvet de närmaste två månaderna... Hoppas hon kommer ihåg mig under resans gång och när hon återvänder...
   Efter dansen startade hemresan. Tröttheten var påtaglig ända till dess vi i HUMMELSTA valde att dricka kaffe och äta pommes frites. En telefonduell i "Snake" gjorde mig klarvaken. En bra adrenalinkick *ler*

Lördagen den 30/10

Vid halvfemtiden på morgonen var jag redo att sova. Klockan ställdes på dryga 7 eftersom jag skulle lämna tillbaka bilen tidigt. Åkte hem med den, sov lite i mina föräldrars underbara TV-fåtölj innan jag aningen bortskämd blev hemskjutsad. Strök omgående skjortor och packade tävlingsbagen. Duschade och kastade mig iväg mot Fagersta för höstens enda danstävling.
   För bekvämlighetens skull valde jag det sista resealternativet som dock innebar längst restid. Detta passade perfekt eftersom jag inte ville anlända tidigt utan att ha hunnit sova lite. Min resa företogs således via Hallsberg.
    Efter framkomsten var jag hungrig. Åt köttfärspaj innan det var dags för träningshallen. Allt kändes bra, något som även kändes under själva tävlingen. Den ena uttagningen var den andra olik. Lite olika musikstilar gjorde tävlingen fantasifull. Det var länge sedan jag hade sån tid på tävlingsgolvet för just musikanalys. Det kändes som en perfekt tävlingsdag utan annat än fritt skapande och i möjligaste mån lek med konkurrenterna, (även i viss mån tillsammans med dem). Nu blev det ju ingen utklassning men väl en åttondeplats. Själv trodde jag på finalplats, något som missades med en domarpoäng efter semifinalsiffrorna 2,4,1.
   Efter tävlingens slut åkte jag hem via Västerås.

Söndagen den 31/10

Söndagen fick en extra välbehövling "vintertidstimma". Jag tvättade och skrev en massa under dagen. Tiden flög ändå iväg. Ska visserligen erkänna att jag även lät tiden flyga iväg tillsammans med min nyinförskaffade flygsimulator "Flight Unlimited III". En underbart bra simulator. Har mycket kvar att utforska där.
   När kvällen kom vek och strök jag stora delar av den rena tvätthög jag lyckats skapa under dagen. Packade och gav mig av mot Ängelholm med nattåget. Innan avfärd hann jag med ärenden på jobbet.

Måndagen den 1/11

Nattågsresan var en riktig njutning. Vaknade upp ganska pigg och redo för den snabba frukosten i Lund på hotell "Lundia", under bytestiden före avgången mot kursorten Ängelholm.
   Återfick mitt ursprungliga rum på hotellet. Kändes både hemvant och ovant. Skoldagen gick snabbt. På skolan åt jag dagens rätt: "Handformade pannbiffar med extremt utvalda kantareller från Kungsbackas djupa skogar". Tiden inför morgondagens prov känns lite knapp, men det mesta är greppbart. Efter en kvällspizza tillsammans med Jakob pluggade vi igenom paragrafer och tankar en sista gång med sista gnuttan vakenhet. Kvällen avslutades mer eller mindre med lite intressant TV-tittande, (Silikon med bröstspecial).

99-10-27, onsdag

Kanske borde jag utnyttjat natten till idag för mer skönhetssömn i mitt härliga hotellrum, men jag var såpass fängslad av njutningen att sitta uppe och skriva dagbok, (gårdagens), att midnatten var passerad med dryg marginal när täcket drogs över huvudet. Som man bäddar får man ligga, dvs underbart men kort. Gick upp klockan 04.50 och hämtade min frukostbricka efter en uppiggande dusch. Det var en frukost lika god och smakrik som gårdagens. Packade det sista, checkade ut och gick till "Tåg X" lagom till klockan 06.00. En ny handledare och nya praktiska svar på yrkeskunnandet. Utövade en hel del tåganmälan mot kringliggande stationer under morgontimmarna. Manövrerade även ställverket med tågvägar både kors och tvärs över bangården samt ut på kringliggande linjer och stationssträckor.
   Det var lite vemodigt att detta var sista övningsdagen i Borås. Denna känsla blev inte mindre påtaglig när jag efter ordinarie pass stannade kvar och inväntade mitt tåg, i sällskap med Emma. Hennes tjänstgöring som tågklarerare i Borås har naturligtvis, i mycket hög grad, bidragit till mina ljusa intryck från denna Boråsvistelse... Var jag verkligen tvungen att åka hem nu?
   Naturligtvis vaknade jag upp ur drömmarna som direkt hade fångat mig på tåget mellan Borås och Herrljunga. Jag vågade se verkligheten med klara, (blanka), ögon. Jag var på väg hem till nya dagar och erfarenheter. Den berikande kurstillvaron är som bekant inte avslutad ännu, utan kommer säkert att fortsätta på detta berikande, stimulerande och utvecklande sätt... Nästa Stockholm och Ängelholm...

99-10-26, tisdag

Ibland kan det vara svårt att inse att man är EN STOR VÄN AV ÖDET, men idag var vänskapsbanden till det oförutsägbara tydliga och omisstagbara. Jag kommer väl aldrig få reda på om det var meningen att min Boråsvistelse skulle vara överraskningarnas stora tillfälle, men så blev det. När mitt praktikarbetspass slutade vid 13-tiden blev min trötthet direkt som bortblåst av dagens stora CHOCK. In genom dörren på tågexpeditionen i Borås kom en tjej som jag till etthundra procent förknippat med Avesta-Krylbo. Jag tvekade... Ett känt ansikte! Var det sant? Här i Borås!??!!?! Sist vi träffades i våras, (för övrigt första gången), var det i en svävande dans på personalfesten belägen vid Dala-Storsund. De dansstegen behärskade jag bra mycket bättre än denna kluriga och till synes oförståeliga ekvation.
   Jag blev bevisligen kvar för att räta ut alla krokiga frågetecken och förvånade veck i min panna. Vi fikade och pratade, samtidigt som jag kunde fånga ytterligare praktikerfarenheter på frivillig basis. Tiden gick snabbt och ytterligare tre trevliga timmar hade gått på tågexpeditionen innan jag fick ändan ur vagnen och övergav Emma, för en promenad till Knalleland. Mitt mål nu var att köpa nya dansträningsskor. Det blev den väl beprövade sortens skor, (Reebok Classig i svart). Efter en bit mat styrde jag åter igen stegen mot centrum och "Tåg X". I TREVLIGT SÄLLSKAP diskuterades allt ifrån yrkesrelaterade frågor till livsfrågor och dikter. Klockan hann bli slagen 21.00 innan vi tog farväl av varandra och jag återvände till mitt hotellrum. Då hade jag under dagen varit på "Tåg X" i ca 13 timmar totalt. Gedigen och mycket trevlig praktik...

99-10-25, måndag

FIRST GRAND HOTEL i Borås... Ska jag beskriva mitt hotellrum borde jag inte göra det med ord, utan med hjälp av en riktig upplevelse! Tänk dig ett rum. Kvällens mörker råder innanför dörren på rum 922. Kanske har du en föraning om hur utsikten kan te sig från nionde våningen, men inte den interiöra miljön. Efter att ha nyttjat korridorens ljus finner du taklampans reglage, (visserligen en vanlig strömbrytare), varvid du bländas av ett vackert parkettgolv, en underbar dubbelsäng, en mysig soffgrupp i vinkel och naturligtvis en bedårande utsikt över en stor del av Borås. Min första fängslan blir inte den sista. En spegel, två speglar, tre och till slut fjorton speglar i denna lya. Då har jag räknat med en spegelgrupp framför mitt mysiga skrivbord, en spegelvägg bakom sängen och delar av soffan, speglar i hyllan, garderoben och inte minst i badrummet. Mitt egoistiska jag får spegla mig i all denna glans... "Kung för en dag". Samtliga bord, (utom soffbordet), är mysigt avfasade i 45 graders vinkel. Sänglamporna är en halvmeter höga och tillverkade av ett behagligt rosafärgat porslin med tillhörande rosa- och rödmönstrade tygskärmar utrustade med silverfärgade kanter.
   Badrummet är i lagom storlek. Allting går i vitt. Förutom den vita marmorbänken med handfat återfinns även en av hotellrummets tre telefoner i badrummet. Vidare är tre av speglarna placerade här, samt naturligtvis även en mycket inbjudande duschkabin med badkar. Efter att ha smakat på en av karamellerna i godisskålen har jag blivit övertygad om att jag kommer att trivas utmärkt här...

Tidigare under dagen kunde jag konstatera att jag drabbats av FÖRSTAKLASSYNDROMET, (en mångt mycket smittsammare irritationssjukdom än jag velat föreställa mig). Symptomen kommer sakta över dig när du minst anar det. Känslorna blir visserligen angripna redan på barnastadiet, i sandlådan, så fort du lärt dig orden "min" och "mitt" och "mina". I vuxet tillstånd krävs dock oftast en större "lyxfaktor" för att tydliggöra och utlösa symptomen. Den svårbotliga avundsjukan visar sig när; man, (trots att det finns gott om plats i avsedd avdelning), börjar ifrågasätta vilka som verkligen ska åka första klass och vilka som inte antas ha betalat för första klass. Kan möjligtvis denna misstänksamhet härhöra från egna upplevelser, då jag själv ofta möts av misstänksamma blickar när jag kommer med min stora luffarryggsäck och andra hem på ryggen? Kan en "Affärsresenär" ha med sig mer än en portfölj och bärbar dator?. Lyckligtvis kan jag i och för sig ståta med det sistnämnda, men det gör mig inte mer lycklig över den fasad förstaklassresenärer generaliserande gömmer sig bakom.
   I övrigt har dagen varit bra. Praktiken på "Tåg X" i Borås har börjat försiktigt. Har försökt att lära mig lite av lokalgeografin och få den att logiskt överensstämma med spårplan och faktiska vädersträck.
   Gårdagskvällen blev inte en danskväll för min del. Kände att jag inte hade riktigt grepp om tillvaron i övrigt och beslöt därför att stanna på hemmaplan. Trots detta lyckades jag inte komma i säng förrän närmare midnatt.

99-10-24, söndag

Jag var kvar hemma hos "Humlan" när jag slog upp ögonen på lördagsförmiddagen. Efter en god frukost la jag mig på sängen och pluggade, samtidigt som "Humlan" putsade sina fönster och städade lite. När eftermiddagen var kommen dukade vi upp ett matbord och spisade pizza. Under middagens gång gjorde vi en insats för att förlänga livslängden hos ett snedbrunnet ljus. Mina petningsförsök förvärrade dock bara situationen varpå "Humlans" fingrar fick göra en mer lyckad insats.
   På kvällen åkte jag över till min kompis "Blomman" för att lyssna på musik, fika och spela monopol. "Sjökan" var också på plats och kunde hjälpa mig med svar och teori gällande några säkerhetsfrågor, gällande min "SÄO-utbildning". Efter ett ganska snabbt monopolparti spelade vi istället "TP". Ingen dunderlycka här heller. Min allmänbildning blixtrar sällan till. Mer tur än skicklighet när jag vinner "pluppar" i detta spel. Efter midnatt åkte jag hemåt.
   Idag blir det en del förberedelser inför min Boråsvistelse och inför styrelsemötet jag ej kan närvara på. Troligtvis ska jag ut till Nackswinget ikväll för att dansa lite. Vi får se vad tiden bjuder...

99-10-22, fredag

Natten blev riktigt händelserik. Det var inte den mest utsövande hotellsömnen jag upplevt hittills. Gick och la mig vid 22-tiden. En dryg halvtimma senare vaknade jag plötsligt av att det knakade otroligt mycket i golvet. Efter några sekunder insåg jag att det inte var fråga om en sprickbildning i golvet, utan om vattenflöde i ledningar och element. Efter någon minut la sig åter igen lugnet. Jag somnade in igen men vaknade 02.07, denna gång beroende på ett kraftigt och öronbedövande larm från affären mitt över gatan. Några tjuvar syntes inte till. Gatan låg i övrigt tyst och tom. Efter 20 minuter tystnade tjuvlarmet. Efter ytterligare ett tag anlände en bil med vad jag misstänkte var butiksinnehavaren. Larmtiden hade jag utnyttjat för att packa, något jag valt att skjuta på innan nattens sömntimmar. Nu när detta var gjort kunde jag sova än bättre.
   Gick upp klockan 04.10. Duschade och hämtade min frukostbricka från hotellkorridoren. Det smakade utmärkt med Yoghurt och te. Gick till praktikplatsen, "Tåg X" Fagersta. Det blev ännu en lärorik dag. Min handledare hade verkligt tågklarerarblod i kroppen. Han hjälpte till att börja med till vid utväxlandet av den uppställda motorvagnen, som vid 6-tiden skulle ner till Skinnskatteberg. Ett par sena godståg inklusive nattåget från Luleå skulle få rulla först. När väl motorvagnen skulle avgå blev det "ATC-fel" (Automatic Train Control), varför tåget fick bli tillfälligt inställt Fagersta- Skinnskatteberg (tjänstetåg) och Skinnskatteberg-Fagersta (resandetåg) och ersatt med taxi. Ner mot Västerås fungerade tåget. Under dagen hade vi arbete vid växlarna på huvudtågvägen mot Dagarn. Oturligt nog lyckades spårriktarmaskinen ta med sig lite spårledningskablar, varför vi för någon timma fick "spårmarkeringar" och "signalfel". Åter igen blev det dags för riktig tågklarering. Tåget tilläts gå fram till första växeln och blev därifrån dirigerad med handsignalering in till plattformen. Banarbetarna löste därefter felet ganska snabbt. Det roliga i sammanhanget är att jag fick mobiltelefonsamtal från en av mina kursare. När jag tittade ut stod han ivrigt vinkande i tågets fönster, ivrigt observerande hela förloppet enligt §70 och §52.
   När tiden var inne åkte jag hem med tåget via Västerås. Kom hem i ganska lagom tid för att hinna göra mig i ordning inför danskvällen på Mälarsalen. Lite brottom fick jag i och för sig eftersom "Humlan" ringde och hade åsikter om vilket tåg jag borde ta.
   Danskvällen blev någorlunda bra. Kändes lite småstökigt på dansgolvet. Riktigt på hugget var jag inte heller eftersom jag nästan omgående började längta efter mat. Hur som helst var det en avkopplande och god kväll. Dessutom blev jag bjuden på inträdet av "Humlan". Efter danskvällen delade "Humlan" och jag på en taxi. Var aktiv ytterligare någon timma innan det var sovdags.

99-10-21, torsdag

Inledde dagen med en lugn och behaglig tågresa. Gick och strosade bland affärerna i Västerås, samtidigt som jag funderade på om det snart skulle vara dags att införskaffa en bärbar CD-spelare. Inköpet slopades, detta sedan jag åter igen börjat känna förtroende för min bärbara dator. Den använder jag ju normalt som CD-spelare när jag reser med tåg. En underbar maskin hittills...
   Efter att ha skådat diverse dataspel och fått inlevelserika instruktioner av en ung tjej i affären vände jag tillbaka till min tjänstgöringsort Fagersta. Gick en sväng till hotellrummet innan jag begav mig ut på Pizzajakt. Hittade en underbart god och billig pizza med tilltugg på i en närbelägen pizzeria.
    Tiden var kommen för en ny tjänstgöringstur med stora härliga utmaningar och tester av mina "SÄO-kunskaper". Hade en ny och mycket erfaren handledare som verkligen kunde konsten att börja från noll och snabbt sätta in mig i användbara tankemönster. Nu kunde jag verkligen mata huvudet efter bästa förmåga. Mina frågor i samspel med min handledares entusiasm förde oss ut på djupare och djupare vatten. Den för mig svårsmälta "Tågordningen", som man jobbar efter, blev mig mer och mer bekant ju längre tiden led. Det var en känsla av lättnad att gå hem på kvällen och veta att man utväxlat tåganmälan med Smedjebacken och dessutom hunnit matas med nyttig information inför framtiden.
   Nu sitter jag på hotellrummet och skriver för glatta livet. Ännu litar jag inte helt och fullt på drifttillförlitligheten hos min bärbara dator. Han har dock uppfört sig exemplariskt nu under mitt dagboksskrivande och musiklyssnande under kvällen. Hotellrummet är åter igen kallt, men jag har vant mig och checkar ut i morgondagens tidiga timmar. Borde kanske passat på att se mig om mer i Fagersta, men det får bli motiverat med ett frivilligt återbesök när utomhustemperaturen är mer human. Fascinerande nog är de flesta träden ännu lövbeklädda. Snart faller dom ner till marken i enlighet med Newtons riktiga slutsatser. Som ett tecken på detta var "Lövsopen" ute för första gången under natten som var.

99-10-20, onsdag

Gick upp i nattligt mörker klockan 04.10. Duschade och åt sedan min frukosttallrik innan jag tågade iväg mot stationen i Fagersta för min andra övningsdag. Det var livlig trafik den första timmen. Flera tunga godståg som stod i kö att passera. Det mest försenade godståget var drygt 5 timmar sent. Att se ett tungt godståg och föreställa sig rörelseenergin hos det är en mäktig syn och fröjd för en gammal tågälskare som jag. Till största delen satt jag även denna dag bredvid min handledare, i försök att snappa så mycket som möjligt och genomskåda så mycket som möjligt.
   Efter tjänstgöringens slut valde jag att åka ner till Västerås och därefter en sväng till HUVUDSTADEN. När man ändå var i storstadstrakterna kunde det ju vara trevligt att se hur storstadsbor lever och har det... (*Ett leende från en "lantis"*)
   Pratade med "Humlan" under kvällen och var i hemtrakterna under den mörka delen av dygnet. Behövde leta disketter till min tillfälligt krånglande bärbara dator. Av någon anledning vill han ibland inte hålla kontakten med hårddiskenheten. Får väl studera fenomenet ytterligare och se om det återkommer löpande.

99-10-19, tisdag

Dagen var kommen för riktig tågklarerarpraktik. Åkte in till jobbet för att hämta mina hotelluppgifter. Åkte därpå ganska raskt till övningsorten Fagersta. Med lite vägvisningshjälp hittade jag snabbt mitt hotell. Det var störst aktivitet i matsalen, för övrigt även platsen för reseptionen. Det kändes lite som om restaurantbiten prioriterades jämfört med hotellsysslan. Hur som helst fick jag min nyckel och kunde installera mig i ett utkylt enkelrum. Nu insåg jag att det var skillnad på hotell och HOTELL. Jag kunde inte undgå att längta till mitt hotellrum på Lilton i Ängelholm.
Efter en lunch nere i restauranten, (Rödspätta), gick jag till min praktikplats på "Tåg X" i Fagersta. Min kurskamrat Anna och jag löste av varandra. Kvällen gick snabbt men var kanske lite för lugn för att jag verkligen skulle lära mig någonting nytt. Hur som helst, lite snappar man väl upp bara av att vara med, men jag skulle behöva lite träning i "TAM-boksnoteringar", (tåganmälan mellan stationer), och "TKL-boksnoteringar", (arbeten, ordergivningar och diverse anordningar).
Efter arbetsdagens slut beställde jag frukosttallriken för kommande dag. Detta beroende på att jag skulle upp 04.10 för att börja min tjänstgöring klockan 05.00. Gick upp på mitt kalla rum, drog för gardinerna och förberedde mig för en tidig sänggång. Tyckte nog från början att jag gjort rätt som inte klagat på temperaturen, (det ska ju vara nyttigt att sova "kallt"). Snart började jag dock misströsta en liten smula. Fyllde badkaret med varmt vatten och lät det värma min enrummare. Till min glädje kunde jag konstatera att temperaturen faktiskt steg. Detta visade sig till största delen härhöra från det faktum att elementen mot alla odds hade börjat ge ifrån sig värme. När jag gick och la mig var det ganska behagligt i rummet.

99-10-18, måndag

Dagen har varit mycket angenäm och absolut inte tyngande alls, detta trots att tröttheten har funnits bakom ögonlocken. Detta har jag naturligtvis bara mig själv att skylla för, (nästan i alla fall). Under gårdagskvällen var jag hembjuden till "Humlan". Efter en underbar middag med kyckling och diverse tilltugg förflyttade vi oss till TV-soffan. Bland härliga kuddar kunde kvällen avnjutas ordentligt, väl övervakad av min mjukisgorilla "Sotis", som med sina avundsjuka uppsyn fick dela vårt sällskapande. Vi blev sittande framför den oerhört finstämda filmen "FÖRNUFT OCH KÄNSLA" från år 1985, med bland andra Hugh Grant i huvudrollen. Eftersom det var riktigt mysigt och "Humlan" ville ha mig kvar, var det naturligt att sova över hos värdinnan när klockan närmade sig midnatt.
   Natten passerade oerhört fort. I en alltför snabbt kommen morgon var det så dags att pallra sig iväg till duschen, ta farväl och därefter vandra till pendeltåget för en resa in mot City. Det bjöds ännu en dag i förarhytten på X2000, denna gång T.o.R. Gögeborg. Min guide genom landet var en mycket trevlig lokförare med samma namn som jag själv. Det fanns gott om samtalsämnen, allt ifrån säkerhetsdetaljer, olyckstillbud till vardagliga sägner och historier. Dagen var mycket givande och väl värd sina timmar.
   I Göteborg hade jag drygt 2 timmar. Började med att pyssla med biljettfrågor. Därefter blev det dags för mig att äta en liten bit mat. Det fick bli billigast möjliga, Mc Donalds. Tröttheten gjorde sig påmind ordentligt varför jag bestämde mig för att gå en promenad. Lite optimistisk var jag nog eftersom jag nästan fick lite bråttom tillbaka inför återresan som bjöds med samma förutsättningar som tidigare.
   Kvällen bjöd på det första träningstillfället för hösten tillsammans med min danspartner. Mycket trevligt att vara tillbaka, på besök i hemklubben Nackswinget. Många nya ansikten och en riktigt god stämning. Annars kändes allt som normalt tillsammans med min danspartner. Det märks dock att utveckling har skett på alla fronter. Känns bra inför kommande tävling den 30:e i Fagersta.

99-10-16, lördag

Den ena dagen är inte den andra lik... Idag har jag haft svårt med motivationsförmågan. Utslagen hela förmiddagen, sovandes på min "middagssovarmadrass" på vardagsrumsgolvet. Roligare är det istället att skriva om gårdagen.

Efter fredagens Sundsvallsbesök åkte jag och hämtade bilen hos mina föräldrar. Efter en kort tid hemma åkte jag iväg till Västerås för att se hur Lina bor. Nog trodde jag att jag hade god lokalkännedom i Västerås, men jag hann köra fel flera gånger innan vi sedan kom till ett matställe. Det var faktiskt inte förrän vi var på väg till dansen i Skultuna som jag återfick min vanliga orienteringsförmåga. Efteråt inser jag varför min kompassintuition var så disorienterad.
   Det blev en mycket trevlig danskväll. Som vanligt var danskvällen för kort. Det känns som en oändligt lång väntan till nästa danstillfälle för min del. Lina bjöd på en stor del av kvällens dansvärde. Utöver danserna med Lina blev det dans med flera nya förmågor. Bara att hoppas att jag får tillfälle att bekanta mig med dem och deras dans vid något nytt tillfälle.
   Efter att min trevliga reskamrat Lina blivit hemskjutsad påbörjades hemfärden. Eftersom jag var rejält trött valde jag att avbryta hemresan vid Ekolsund. Bytte till lite mysigare kläder, (annat än använda danskläder), innan jag lutade sätet bakåt för att sova under jackan. Hade klockan framställd med jämna mellanrum för att försäkra mig om att temperaturen i bilen skulle vara godtagbar. Efter cirka två timmars sömn i bilen började jag piggna till igen. Temperaturen var nu ganska låg och jag uppskattade verkligen stolvärmen när resan fortsatte i den sena natten. Lämnade bilen hos mina föräldrar innan jag begav mig hem den sista biten.

99-10-15, fredag

Klockan är inte mer än 10.30 när jag nu sitter med min morgonkaffekopp på "MAX" i Sundsvall. Det har varit en underbart vacker höstmorgon då jag saknat min kamera mycket. I Stockholmsområdet var det lite duggregn, men norr om Uppsala lättade molntäcket direkt. I trakterna kring Hudiksvall låg frosten ännu kvar på marken, efter en av de första frostnätterna i trakten. Linjekännedomsresan har givit mig mycket. Har försökt finna den koppling som finns mellan skoltavlans signaltekniksteori och verklighetens signaler och skyltar. Resan har dessutom varit lite av en nostalgitripp. Många av de orter man som liten åkte igenom på väg till landstället har jag återsett idag. Numera går annars bilvägen, (E4), ofta utanför städerna och våra tidigare så självklara rastplatser. Det är lätt att minnas platser som för mig betyder "Norrlandsresa"... (Grustaget, Kopparhuset eller Bensinstationen i Gnarp). Att minnas norrlandsresor är det samma som att minnas farmor och farfar och farmors kusin Ingalis.
   Det omnämnda "Grustaget" står för mat, (vid rastställe norr om Gävle). "Kopparhuset" var en försäljningsbod full med kopparföremål, något som farfar gillade skarpt. Bensinstationen i Gnarp var det givna stoppet för glassätande. Farmor hade som tradition att bjuda på glass. Mitt val som liten var alltid "Päronsplitt", innehållandes ett kort med en gåta eller bild på.
   Än idag imponeras jag av hur vi i barndomen transporterade oss till landet allesammans i en liten "Bubbla". Vid sex års ålder blev det lite rymligare eftersom vi skaffade oss en "Passat" och släpvagn till den. Fortfarande dock ett par minnesvärda sommaräventyr varje år.

Om ett par timmar vänder jag tillbaka till Stockholm. Troligtvis sätter jag mig som passagerare istället för att åka fram i loket. Egentligen har jag fått dagen helt fri för att plugga "SÄO", ett tillfälle jag inte bör släppa helt. Kan bli skönt att luta sig tillbaka i fåtöljen och kanske till och med vila upp mig lite inför en stundande lång och njutbar kväll. Enligt planerna ska jag ikväll ta mig till Västerås för att möta Lina. Sedan tar vi oss till dansen i Skultuna för att dansa till "Bhonus". Gissa om jag längtar...

Gårdagen bjöd till att börja med på en intressant resa T.o.R. över den ännu ej invigda Arlandabanan med "A-TRAIN". Det är ett välbyggt tunnelsystem direkt under flygplatsen, trots att berggrunden huvudsakligen består av mjuka och spröda skifferbergarter. Vi fick också tillfälle att besöka drift- och transportledningen för "A-TRAIN" innan vi återigen tog tåget, (X3), tillbaka till centralen. Sedan blev det dags för fritid och klippning innan det bar av till Eskilstuna en sväng. Var inte i hemmet förrän vid 22-tiden, lagom till det var dags att krypa till korgs...

99-10-13, onsdag

Då var den andra teoridelen av tågklarerarutbildningen till ända. Därmed startar en två och en halv veckas praktikdel. Våra tappra lärare får dock stanna kvar i Ängelholm och ta sig an och undervisa den andra TKL-gruppen i samma paragrafer och under lika lång tid. Det rör sig med andra ord om en mängd orderskrivningsträning och en mängd paragrafer. Bland annat ingår en diger genomgång av säkerheten omkring §70, dvs att ge tåg tillstånd att passera en signal i stopp. När jag väl vänder tillbaka till Ängelholm kommer jag att ha praktiserat både i Fagersta och i Borås. Det känns lite overkligt att klockan redan är slagen för "skarp" praktik. Intressant ska det dock bli. Inte den minsta tvekan om det.
   Det jag nu ser fram emot i första hand är dans på fredag i Skultuna. I övrigt får jag väl anpassa mig till den temporära hemmavistelsen och eventuellt lite närmare styrelsearbete.

99-10-11, måndag

Klockan rusar snabbt mot midnatt när man har skoj. Denna dag har verkligen bjudit någonting utöver det vanliga, i många bemärkelser.
   Efter en lång och angenäm frukost rivstartade skoldagen med en övningsuppgift. Strax därefter var det dags för veckans första morgonfika. Efter fikat var tiden mogen för det vi hela kurstiden väntat på, modelljärnvägskörning. För första gången på allvar insåg jag att jag nu höll på att utbilda mig till någonting jag i början av åttiotalet valde bort som yrkesmål. Dåtidens sikte ställdes istället in på en troligare roll inom järnvägsbranschen i egenskap av tågmästare. Att nu stå vid stationen i "Södertvå" och vinka avgång med signalstaven gav en speciell känsla. Hade jag fått klart från "Tierp Västra" innan jag ställde "kör" i utfartssignalen? Kunde jag svara ja på lokförarens förfrågan gällande inkommet "k-möte", (kontrollmöte)? Tåget avgick i enlighet med alla konstens regler, för att ett par minuter efter min "ut-anmälan" ankomma till "Tierp Västra", förkunnat genom en "in-anmälan" per telefon.
   Efter lunchen blev jag placerad ensam vid ordergivningsstationen i "Peking". Nu var det inte den lugna tågklareraren jag representerade. Helt plötsligt hade jag tiden fulltecknad och huvudet fullspikat med funderingar åt alla möjliga håll. Telefonen fick ringa i säkert fyra minuter innan jag hade tid att svara. Ordergivningen till mina avgående tåg fick prioriteras. Det var ändå inte det lättaste att hinna skriva ut och leverera orderblanketter med "kvarhållningsorder", order om hastighetsnedsättning och order om k-möten som bortfallit pga inställda tåg. När dessutom tågordningsföljden skulle ändras, gick tankarna lika mycket i kors som strecken på de grafiska tidtabellerna. Om ni inte förstår någonting av vad jag skriver, så kan jag trösta er med att det stundom kan kännas som en främmande värld, hur integrerad man än ska känna sig inom denna värld i egenskap av tågklarerare och "Stins".

Efter den mycket lärorika skoldagen var det dags för mig att gå på shoppingrunda. Kvällen bjöd på en oerhört trevlig "Taco-kväll" i Klitterbyn utanför Ängelholms stadskärna. Vid 19-tiden samlades 90% av kursens deltagare och 100% av lärarkåren. Den ena skrattaptitretande historian efter den andra påbjöd tillfällig och allmän andnöd och chippningar efter andan. Det var länge sedan jag hade så otroligt roligt. Att yrkesskämt både bidrar till glädje och förnöjelse gör ju ingenting när kunskaperna befästs ytterligare. Som ni i ovan avsnitt läst, ingår yttryck som klart-, in-, ut- och då klart-anmälan i samband med tåganmälan tågklarerare emellan. Vi fick klart för oss att en riktig "snabbis" inom TKL-världen måste bestå av en sammansättning av de olika anmälningsformerna. Underbart är kort som man säger om man skulle ge följande anmälningsform: In- & Ut-, då klart!!! Signaturen Petter Niklas på det, i samband med att lokföraren ger "beredd" med tyfonen, (signalhornet).
   Nu bjöd festen inte bara på oseriösa inslag, utan präglades till stor del av allsång ledd av kursens egna Country-drottning Annika Östlund från Borlänge. I takt med att struparna blev varma visade sig talangerna hos flera av kursmedlemmarna. Jakobs imitationsförmåga och gittarspel lockade till många leenden. Reino kunde texterna på flera lyssnarvärda alster. Hemgången blev verklighet först omkring klockan 23 och förverkligades till fots genom den mörka natten och längs de mörka skogsvägarna. Ett dygn värt att minnas i en kursvärld som innehåller allt...

99-10-10, söndag

Det går inte att säga annat än att helgen bjudit på omväxling och en i det närmaste perfekt balans mellan aktivitet och inaktivitet.
   Tågresan hem från Tranås gick genom kraftigt regn, sol och hagelskurar. Tåget var ganska glest befolkat. Att jag satt i restaurantvagnen med "SÄO" uppslagen rönte en del uppmärksamhet bland tågmästarna som nyfiket undrade till vilken yrkeskategori jag hörde. Under resans gång besökte jag kort kulturvagnen som gick främst i tåget. Kände dock att jag hade mer ro att hämta vid min egen plats, tillsammans med min dator och CD-skivor i den. Satt och småpysslade under hela resan. I Lund tog jag mig en promenad under tågbytestiden.
   Under några få timmar var jag på hotellrummet innan det blev dags för hämtning. Efter ett kort besök hemma hos Conny bar det av till det närbelägna danspalatset, Ekebo. Jag fick en mycket trevlig danskväll. En tjej kände jag mycket väl igen, även om jag inte kunde placera hennen direkt och exakt. Vi utrönte dock snart att vi åkt i samma buss till Ö-viksmaran i februari och även varit på Ölandveckan samtidigt. I mitt sällskap verkade jag vara en av de få som verkligen trivdes, hade superskoj och dansade frenetiskt. Kanske beror det på att ett lugnt dansklimat med stillasittande vid bord inte passar mig det minsta. Visserligen hade jag lite problem med att bjuda upp stillasittande tjejer, (är van vid att man oftast står upp om man vill dansa), men man får ju ta seden dit man kommer och chansa lite. Att man riskerar att bli nobbad oftare i Skåne än i övriga landet får man ta som en utmaning.
   Bandet som spelade representerade verkligen den tyngd och känsla man alltid önskar på ett dansställe. Personligen tycker jag det är konstigt att dom inte ännu har rönt riktig framgång i mina hemtrakter. TRIXI är ett band som borde ha framtiden för sig även längre norrut. Kan jag lägga ett gott ord för bandet, så gör jag det efter att nu på allvar återigen återigen ha hört bandet. Tidigare tror jag bara att jag dansat till dem i Sunne. Mitt minne är i och för sig inte det bästa, men denna danskväll kommer att finnas i mitt minne i alla fall. Hem kom jag med trötta ben vid 02.30-tiden. Gick ganska snabbt och la mig för en utsövande och välbehövlig sömn.

Söndagen började lugnt vid 09.30-tiden, med frukost på hotellet. Mina kurskamrater Thomas och Anna anslöt som avtalat och redogjorde för deras syn på denna "stillsamma" helg. Efter nära nog en timmas frukost gick jag åter igen och la mig. Kroppen behövde nog vila, eftersom jag inte vaknade igen förrän klockan 16.40. Efter ett antal timmar framför TV:n och datorn, tillsammans med en smakrik pizza, känns det som om det är dags för lite pluggande...

99-10-09, lördag

En resa tillbaka, en transportsträcka och ytterligare ett tillfälle till avkoppling. Dansen i Tranås var givande. Förutom en dansdomare och Anna kände jag inte igen många. Lika bra var det. Jag fick ädnå dansa "ruset" av mig i samband med en underbart berusande dansglädje. Med tanke på att det var Arvingarna som spelade kunde man inte kräva så mycket av publiken. Alltid samma scenpropp, dvs personer som står stilla framför scen och omöjliggör ett perfekt dansflyt i lokalen.
   Åter igen till berusningstakterna. Som vanligt älskar jag att komma till nya dansställen där man "annonymt" kan dansa utan att alla vet hur man brukar dansa. En extra sporre till att ge gärnet och bryta alla invanda mönster. Just denna känslan borde jag ta med mig till tävlingsgolvet. Vi får väl se vad tävlingen i slutet av denna månad kan komma att ge. Idag är för övrigt min danspartner Ulrika uppe i Umeå och tävlar med sin nuvarande träningspartner. Min kurs har medfört att jag inte varit på någon träning själv under hösten.
   Dagens tågresa ska ta mig tillbaka från den ombonade miljön i Tranås till mitt hotellrum i Ängelholm. Sedan blir det åter igen ett nytt dansställe ikväll tillsammans med den för dagen utsedda dansguiden Conny, hemmahörande i just Ängelholm.

99-10-08, fredag

Vindarna har vänt. Det har inte blivit bättre väder, (fortfarande riktigt aprilväder), men jag har accepterat att det faktiskt är höst. Bäst att passa på med höstnjutandet innan trädens lövverk blåst av helt. En riktigt vacker höst börjar det i alla fall bli, med alla nytillkomna färger. En "negativ" trend har också vänt. När jag tillsammans med mina kurskamrater har gått ut för att äta, (dagligen), har jag alltid blivit serverad sist. Det har inte sällan rört sig om flertalet minutrar. De övriga lärde sig av detta och beställde för det mesta annan mat istället, hur normal maträtten än var... *ler*  Idag kom maträtten hur som helst först till mig. Detta trots att jag kom på plats flera minuter efter de andra. Gissa om det var uppseendeväckande...
   Detta veckoslut stannar jag i södra Sverige för att hälsa på vänner och få dansa av mig lite. Sitter nu på eftermiddagståget upp till Tranås för att dansa och hälsa på min dansvän Anna. I morgon åker jag hem tillbaka till mitt hotellrum. Därifrån är det tänkt att jag tillsammans med en annan danskopis, Conny, ska få hänga med till något dansställe i närheten av Ängelholm. Definitionen på en "i närheten av" vet jag inte, men eventuellt blir det Ekebo.
   Gårdagskvällen ägnades nästan enbart åt "SÄO-pluggande". Gick inte ens ut för att äta kvällsmål, med dom andra TKL-aspiranterna, utan höll mig till kylskåpet på rummet. Ringde ett kortare samtal till Lina i Västerås, men insåg ganska snart att jag hindrade henne från den varma och lockande koppen mint-te och de övriga korridorkamraternas upprymda och feststämda samtal. Hur som helst härligt att höra och dela denna trivselglädje, även om det är på avstånd.

99-10-06, onsdag

Varje morgon är numera en mörk kamp mot mina känslor. Att varje morgon finna att natt- och morgonmörkret utomhus blir allt påtagligare känns lite fel, i och med att jag snarare har vårkänslor i blodet än allvarliga höstrysningar. Under tisdagskvällen fick jag dessutom utlopp för min längtan efter sommar, i och med ett par minuters bad i havet. Det hade blivit klart mycket kallare än för ett par veckor sedan, men ännu var temperaturen inom rimliga och vänjbara marginaler. Efter badet var det dags för måltid. Vi blev sex personer till bords i och med att våran kurskamrat Jakob även hade sin flickvän Lina med sig och på besök. Hon hade under dagen råkat ut för både regn och kraftigt hagel, under en strandpromenad tidigare på dagen. Regnet hade medfört klädbrist för hennes del, något som smidigt löstes genom ett "klädlån". Måste medge att Jakobs något stora, (torra), kläder klädde henne mycket bra. Ibland svårt att förstå hur mycket skicklighet och modekänsla kan göra i sådana lägen.
   En sak har jag lärt mig i Ängelholm, efter att ha promenerat runt kvällstid och då framför allt i måndags. Fladdermöss finns det gott om. Lågtflygande dessutom. Man blir titt som tätt riktigt överraskad när man reflexmässigt finner sig själv i duckande position.
   Kursen har varit riktigt klurig, framför allt idag. Att genomskåda all möjlig ordergivning till tåg vid anordningar av extratåg sätter sina djupa spår i pannan. Inte blir man klokare för det... Som tur var finns det en hjälpblankett att lära sig fylla i... Problemet är bara det, att man till råga på allt inte förstår ett dyft av hjälpblankettens ifyllande vid första anblicken. Mot eftermiddagen hade dock några rynkor försvunnit, för att vara som bortglömda när fritiden kom.
   Fritiden denna onsdag var väl inplanerad för kursen. Tillsammans med våra lärare möttes vi på ett uteställe, för att därifrån bege oss till bowlinghallen. Många år sedan var det jag lyfte ett bowlingklot senast, men stundom fanns ändå en viss känsla i fingertopparna och handlederna. För egen del var inledningen jämn med omkring 100 poäng per serie, (107, 100, 94 och 101).

 
 
 X   X   X   X   X  9 - 5 /  X  7 1 9 / -
 30   60   90   119   138   147   167   185   193   203 
Dagens bästa bowlingserie...
Plötsligt började klotet rulla rätt och käglorna flög omkring som aldrig förr. Adrenalinet kom i en stor dust och inledningen med fem strikes i rad var en ren dröm. När sedan första missen kom, infann sig även nerverna i viss mån. Det räckte dock för att med lite marginal få den bästa poängställningen av oss. Turen var tillfällig som alltid när det gäller min tävlingskoncentration.
   Utanför bowlinghallen väntade ännu en kylslagen höstnatt. Ännu ett tillfälle att krypa ner i hotellets mjuka och varma säng för ännu några timmar med drömmar, något som jag beskrev i ett SMS igår till en speciell tjej...

 

...Snart är det en stilla natt, när ögonen sluts vinner drömmarna mark.
Slut dina djupa ögon, låt längtans tankar ta över...
 

99-10-04, måndag

Favorittimman är åter igen kommen när jag nu sitter i förstaklassavdelningen på morgontåget mellan Lund och Ängelholm inför en ny kursvecka.
   Fredagen var som jag tidigare nämnt lite bakvänd. Efteråt undrar jag om det inte var just det budskapet vi fick från en kråka vid middagstid i Ängelholm. Den måste antingen hetat "Lambi" eller varit god lammimitatör. Kunde själv inte svara på bättre lammdialekt. För egen stod hemresan för den största motgången på länge. Inte nog med att X2000 var ca 1h 30min sent, pendeltåget missades med några få sekunder. Nästa pendeltåg blev 10min sent efter uppkomna signalfel. Alla dessa motgångar samtidigt som dansen i Skultuna, (ca 110 km bort), redan var i full gång. Hittade ganska snart mina föräldrar på deras dansställe och kunde som avtalat låna bilen, åka hem och göra mig i ordning för att sedan åka iväg till Västerås och Skultuna.
   Kanske var det tur att det hann skifta dygn innan jag var framme vid danslogen i Skultuna. Den nya dagen började i alla fall mycket bra. Till vakterna sa jag spontant: "Gissar att jag inte slipper inträdet, trots att det är liten tid kvar?" Efter någon sekunds betänksamhet fick jag ett beundransvärt trevligt svar, med tanke på den regelbundna gäst jag är: "Gå in och dansa du och ha det riktigt trevligt..."

Direkt inne vid dansgolvet möttes jag av just den NORRLÄNDSKA jag så innerligt längtat efter att ta en sväng om med. Efter att hon fått en välbehövlig dryckespause bar det av ut på dansgolvet. Underbara danser och lite av en återupplevelse av "Ö-viksmaran" några veckor tidigare. Under kvällen blev det mer än en dans med min "ÖGONSTEN", däribland den underbara SISTA DANSEN. Denna, (för min del), en timma och 20 minuter långa danskväll var värd varenda mil och varenda sekund.
   Hemfärden blev lugn. Kanske borde jag stannat i Enköping och givit lift åt en ung dam, men mitt tveksamma beslut blev ändå att låta bli, (något som ovanligtvis blev till en malande och vakethållande eftertanke), trots min positiva inställning denna goda natt. En bländande syn mötte mig i närheten av Ekolsund klockan 03.20. Det största och mest praktfulla stjärnfall jag någonsin sett. Bländande ja... Den var stor, med en tydligt glödanse kropp vars förångningsprocess gick i olika steg. När man efter någon sekund trodde att den skulle dö ut, fick den förnyad styrka och brann än mer intensivt. Samtidigt kändes det som om den bromsades upp kraftigt. Det var inte mer än ca 8-10 "optiska" måndiametrar till marken när den var helt uppbrunnen. Då hade jag kunnat observera den i dryga 2 sekunder. Eftersom jag blev tämligen bländad när den kom in i frontrutans vy, överkant, kan den ha brunnit ytterligare några tiondels sekunder eller mer utan min vetskap. En mäktig upplevelse även för en person som förr kunde ligga på rygg i timtal, bara för att få uppleva bara det minsta stjärnfall. En mäktig tyst och kär önskan följde också.

Några timmars sömn blev det innan jag på morgonen åkte hem till mina föräldrar för att lämna bilen. Blev bjuden på frukost och sedan skjuts hem.
   I hemmet blev det allmänt småpyssel bortsett från ytterligare lite sömn. Middagen fick bestå av Lasagne. Lyfte luren och pratade med min "ögonsten", trevlig som alltid. Mot kvällen kände jag mig tung i huvudet. Kanske aningen vätskebrist. Hur som helst bestämde jag mig för att inte åka till dansen på Yesterday. Istället gick jag och la mig för en riktigt utvilande och lång sömn om ca 11 timmar. Därefter var det söndagsmorgon och dags att lämna tillbaka bilen igen.
   Söndagen blev allmänt lugn. Småpussel och e-mailskrivande i vanlig ordning innan det på kvällskvisten blev dags för fika. Hade bjudit in mina föräldrar. Pappa fick hjälp med konvertering av texter från ett gammalt ordbehandlings till dagens "Word 97". Efter att föräldrarna givit sig av, hann jag med telefonsamtal. Sedan var det dags att lyfta ryggsäckarna och åka söder ut. En sväng förbi jobbet och därefter en skön nattågssömn, frukost och slutligen byte till det tåg där jag just nu är... (skrivandes på min bärbara dator och "freestyle").

99-10-01, fredag

Efter en lång väntan i Hässleholm, på ett 1h 30min sent X2000, känns det nu bra att få matbrickan serverad vid platsen. Enda riktiga anledningen till misströstan finns i det faktum att jag ska iväg och dansa i Skultuna, efter att skyndsamt ha gjort mig i ordning direkt efter min hemkomst. Med stor risk kommer jag nu att missa halva danskvällen, men dans behöver jag verkligen för att stilla min dansabstinens.
   Veckan i Ängelholm har gått otroligt snabbt. Ordergivning om mötesförändringar, "kvarhållningsorder" (S9), "nytillkomna k-möten" (S9) samt "framgångsorder" (S8), kan vara riktigt kluriga. Just därför har resten av veckans paragrafer haft en tendens att verka bra många gånger enklare.
   Gårdagskvällen i Helsingör blev riktigt gemytlig. Spenderade faktiskt inte en enda krona på annat än ett restaurantbesök tillsammans med de övriga i sällskapet. Jag var naturligtvis långsamast med att äta upp min portion eftersom jag också satt och bubblade riktigt rikligt. Nu gjorde detta ingenting. Affärerna hade stängt och stressfaktorn var lika med "noll". Även efter hemkomst till hotellet blev det en lugn afton.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!