"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, juli 2002

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

02-08-07, Onsdag

En tidig och som vanligt intressant arbetsdag inledde min förmiddags- och nattur. Eftersom jag har blivit sugen på att köpa bil åkte jag till BILIA för att ta mig en närmare titt på Volvos utbud. Tyvärr hade de ingen direkt personvagnsförsäljning just där, dit jag åkte, så jag får söka vidare. Å andra sidan dröjer det nog innan jag har samlat ekonomiskt underlag som styrker ett satsande i de prisklasser Volvo verkar driva...

Sov i stort sett hela eftermiddagen. Åt lite innan jag om kvällen åkte in till stan igen för att jobba.

Måndagen den 29 juli: Efter en hel dag inomhus var det skönt att få kvällen lite förplanerad. Tog mig om kvällen över till "Blomman" för ett kvällsdopp i Rösjön. Hade tänkt att cykla men hade glömt cykelnyckeln när jag väl stod framför min cykel hemma hos mina föräldrar. Istället fick det bli en bilfärd för att inte komma alltför sent.

Under vår promenad ner till sjön fick jag ett ypperligt tillfälle att fotografera en söt liten groda. Kunde komma på bara en decimeters avstånd. Nackdelen med sådana "mackrobilder" är det bristande skärpedjupet. Just där fokus finns kan detaljer studeras in i minsta detalj, men bara några millimeter bortanför, (som här ett djur med utbredning i djupet), blir det en diffus övergång till en ännu diffusare oskärpa. Men bilderna gav god träning och blev trots allt bra...

Ett bad om några minuter, med härligt simmande, innan det var dags att byta om till vanliga kläder igen. På hemvägen var det lika intressant promenad. En kopparorm passerade vi på endast några decimeters avstånd. Jag såg den inte förrän "Blomman" påvisade det nya fotoobjeketet. Även här två minuters ypperliga fototillfällen. Inte heller ormen valde att göra sig någon brådska från kamerans närgångna förehavanden. Han trodde sig nog passa som pinne. Men så småningom, med gräset på några decimeters avstånd ökades takten helt förutsägbart. Några bra bilder även här, trots bristande skärpedjup och skymningsbelysning.

Tisdagen den 30 juli: Borde kunna anses som en tråkig dag, men jag fick tid för allt möjligt i hemmet. Bildhantering, papperssorterande och mycket mer. Därtill nöjen i hemmet också.

Onsdagen den 31 juli: Skrev under dagen ett brev till Skattemyndigheten för att eventuellt ytterligare styrka bakgrunden till gjorda avdrag. Med rent mjöl i påsen kändes det som ett brev som jag var lika nöjd med som avdragen i sig. Dessa har godkänts tidigare år, men i år är skattemyndigheten extra noggranskande mot sjuttiotalisterna enligt massmedia. Hoppas på det bästa även om ekonomin på intet sätt havererar utan den väntade skatteåterbäringen.

Torsdagen den 1 augusti: Åskan höll mig stundom vaken från klockan 03.00. Klockan 05.00 gjorde det ingenting att åskan var riktigt nära och att det blinkade i taklamporna, för då var det dags att packa mina väskor. En timma senare var jag på väg till stan för att hinna uträtta en mängd ärenden innan tåg mot Östersund skulle avgå klockan 07.25. Penningaflödet under tjugofem minuter blev stort. Biljett Stockholm- Östersund och Mora- Stockholm, batteri till kameran, frukostsmörgås från snabbmatsbaren MASTERS och dricka från PRESSBYRÅN. Därtill frimärken för att posta ett brev till Skattemyndigheten.

Tågresan var en del i en resa tillsammans med "Blomman, Jonas och Nilla. Så när som ett flertal kilometers passage mot stopp under Gävlefjärrens bevakning gick resan bra. Åskan hade orsakat signalfel på fler än ett ställe. Väderleksprognoserna hade talat om två starka åskfronter som mot varandra skulle verka för att så småningom föra två fronter tillsammans. Och nog skulle vi få se båda dessa väderleksvidunder... Storsjöodjuret kan slänga sig i vattnet mot den upplevelse som vi bevittnade i Östersund...

Ett skyfall utan dess like med en tät dimma och åska i dess fotspår. Vid fototillfället fortfarande tilltagande styrka på ovädret...
Ett skyfall utan dess like. Detta tillsammans med åska och en tät dimma. Vid fototillfället fortfarande tilltagande styrka på ovädret...

Väl uppe i Östersund hade vi två timmar på oss innan vi ämnade ta inlandsbanan ner till Mora. Vi gick en promenad bort till lokstallarna och sedan längs storsjön tillbaka och över järnvägen halvvägs till "västra". Det var några minuter innan passagen av järnvägen som jag tydligt uttalat gav oss tio minuter innan regnet skulle vara över oss. De andra skrattade och undrade om jag var meterolog. Marianne hade nog hållt med mig och trott på mig, men just nu gjorde inte Jonas och "Blomman" det direkt... Efter ett kort tag ansåg Blomman att vi skulle få mer tid över, innan regnet, eftersom vi vandrade i dess riktning. Okey, tjugo sekunder extra kanske vi får... Fem minuter senare var det en annan syn på tillvaron som uttalades. "Det kommer som en vägg därborta". När vi nästan var framme vid stationen kom en blixt som fick mig att ducka. Ytterligare en och ett par som var kraftfulla längre upp i staden. Dessa följdes av utryckningsfordon samtidigt som regnridån och en tät regndimma var ikapp oss.

Bilarna utanför Östersund central tvekade efter ca tio minuters regn att fara igenom vattenmassorna.
Bilarna utanför Östersund central tvekade efter ca tio minuters regn att fara igenom vattenmassorna.

Aldrig har jag skådat dess like. Jag fotograferade och fångade vattenflödet från skyn. Det var som om varje nedstörtande tung regndroppe slogs till tusen droppars dimma efter att ha träffat mark eller hustak på dess väg. I tio minuter var himlen öppen. Därefter var det en sjö på gatan utanför Östersund central. Bilarna tog sig igenom ca 200 mm högt vatten i långsam fart. Många vågade inte ens försöka åka igenom vattenmassorna. Ytterligare tio minuter och det var strålande solsken...

Inlandsbanan bjuder en riktig naturupplevelse. Enkelspår med riklig grönska. Här en bild ifrån Åsarna där vi tankade.
Inlandsbanan bjuder en riktig naturupplevelse. Enkelspår med riklig grönska. Här en bild ifrån Åsarna där vi tankade.
Färden med tåg längs inlandsbanan var en härlig upplevelse. Jag har visserligen åkt där förr, till och med sett levande björn i höjd med Rätan. Om jag inte minns fel var det dagen före min adertonde födelsedag. Nu innebar resan perfekta bilder på springande renar, god mat med vin och lite kortspelande när andan föll på. Fram till Sveg var det en underbar hastighet om ca 40 km/h och sedan 70 eller något mer på den nyupprustade biten mot Mora.
Springande renar strax söder om Åsarna.
Springande renar strax
söder om Åsarna.

 
Älgfärsbiffar avnjöts i godan ro tillsammans med mina vänner och ett vitt vin...
Älgfärsbiffar avnjöts i godan ro tillsammans med mina vänner och ett vitt vin...
 

I Mora tog vi in på ett till stationen närbeläget hotell. Jag trodde att vi såg ett kraftigt stjärnfall vars beståndsdelar splittrades från två till tre delar innan det slocknade. Troligtvis var det dock fyrverkeri som ljudlöst gick på god höjd ovanför våra huvuden i en extremt flack bana. Men jag måste vidhålla att farten, den flacka banan och ljusstyrkan borde varit resultatet av en sönderbruten partikels inträde ca 22.06 i atmosfären. Hade varit gladare och säkrare om det stått i tidningen dagen efter... För mäktigt var det vad det än var...

Vi tog oss slutligen en promenad på stan innan läggdags. Morafestivalen höll staden i liv. Musiken var underbart bra, men dansförutsättningarna ruttet usel. Kullersten tilltalar mig inte mer än tillfälligt. Även Mora borde lära sig vad Vattenfestivalsarrangörerna till slut insåg, att ett välpreparerat dansgolv lyfter tillvaron för alla.
   Hur som helst var min rastlöshet och danslustdesperation såpass stor att jag siktade på den mest buggdansanta tjejen och bjöd upp. Så när som på underlaget fanns inget att klaga på. Men en dans räkte för att ta ner mig på jorden och ansluta till mina barbesökande vänner istället för att slita ut mina knän...

Hotellrummet var bra. Trots att "Blomman" också hade lite svårt att somna i den varma sommarluften, var jag distanserad i sovkoncentration med mer än en timma. Jag brukar ju aldrig ha svårt att sova, men nu han klockan bli 02.30 innan jag slocknade helt. Detta trots att vi stängt in badrummets olidliga värme och försökt stänga av en glödhet handdukstorkanläggning.

Fredagen den 2 augusti: Blomman och jag tog oss tid för nästan en timmes god hotellfrukost. Jonas och Nilla anslöt efter halva tiden. Vid niotiden var vi på väg hemåt, med byte i Borlänge. Resan hem gick bra, samtidigt som jag hade god koncentration att läsa flygrelaterad litteratur.
   Väl hemma i Stockholm gjorde jag Jonas och Nilla ytterligare sällskap genom att spisa en underbart god pastatallrik på en av centralens pastabarer. Perfekt uppladdning inför en soft kväll i hemmet...

Lördagen den 3 augusti: Efter en lagom lång sovmorgon gick jag upp för att fortsätta min oändliga och så ofta omnämnda städ- och sorteringsprojekt. Så speciellt långt hann jag inte i och med att jag lovat Sandra att dansträna. Vid 14-tiden var jag därför i Bredäng för en dryg timmas träning i varierande tempo. Kvalitetsmässigt kändes det ganska normalt och sommarvilans effekter var inte så påtagliga som jag nog väntat mig. Duschade och tog mig i lagom mak hemåt. Läste flygsimulatorlitteratur så fort jag fick en lugn stund. Därför var det nästan med flit som jag missade ett pendeltåg hem. Inte värt att nyttja Stockholmarnas specialuppträdande och stresskvalifikationer.
   Om kvällen kände jag att jag hellre ville se på TV än spenderade mer pengar på nöjen...

Söndagen den 4 augusti: Trots att semestern egentligen inte slutat åkte jag in till jobbet. Arbetade ett trevligt övertidspass mellan 15.00 och 22.50. Intressantast för dagen var nog "Blommans" tjänstetågstransport som fick transmissionsfel och fick rulla nära nog två mil in till Centralen. Genom god information kunde vi förbereda denna färd och noga avväga om tåget skulle ställas någonstans eller om det kunde rulla ända fram. Kändes lite som en flygsimulatornödlandning i stil med "Gottröraolyckan" och dess DC9 flight SK751. Som vanligt kan man vara glad för att jag trafikleder i två dimensioner och inte tre som i flygets värld. Intressant att ca 140 km/h för ett tåg kan räcka för en ca 15 kilometers lång färd med ett tåg utan dragkraft, även där det är lite uppförsbacke på en bit av vägen.

Måndagen den 5 augusti: En stor ljusning i papperssorterandet märktes under förmiddagen. Var riktigt effektiv innan jag fastnade i en fängslande film. Lagom till dess mina fängslande tårar sakta trillat färdigt var det dags att åka till jobbet.
   Arbetsdagen fortsatte i samma goda anda. Tyckte jag gjorde mycket för tågtrafiken även om jag missade ett godståg i Sala som slet sig och framtvingade ett tretågsmöte och en ytterligare försening om fem minuter för ett resandetåg.

Efter jobbet kände jag för att varva ner lite lagom. Fick tillåtelse att medfölja tur och retur Stockholm-Arlanda tillsammans med "Blomman". Alltid lärorikt att åka i förarhytten, inte minst när vi på vår väg mot city hade ett tåg relativt snart framför oss.

Tisdagen den 6 augusti: Man kunde tro att en ledig dag bara var perfekt, men det kändes som om jag delvis stampade på samma ställe hela tiden. Städningen var inne i en seg fas som jag hade hoppats vara klar med långt innan semestern slutade. Därmed blev vilan bara halvdan , handlingskraften halvdan och ensamheten gjorde sig samtidigt lättare påmind. Egentligen är jag ju inte ensam, men in till lägenheten vill jag nog inte ha någon förrän mina inre städvisioner är uppfyllda.

02-07-28, söndag

Halva semestern har i stort sett gått på min sista semesterperiod. Sitter just nu på bussen hem ifrån Filipstad och en längre Värmlandsturne. Bakom mig har jag lämnat Marianne efter en härlig, händelserik och lärorik rundresa.

Fredagen den 19 juli: Det var en bra arbetsdag som avslutade arbetssäsongen före min andra semesterperiod. Under kvällen hade jag till och med ro att städa i hemmet och flyga lite flygsimulator. En bra inledning på semestern när nu Marianne ännu inte anlänt.

Lördagen den 20 juli: Om kvällen tog Marianne och jag oss in till Skansen för en härlig danskväll till ZLIPS. Eftersom Marianne skulle hem och packa tog jag nattbussen hem i natten.

Söndagen den 21 juli: Vi, Marianne och jag, startade vår semestertripp med en resa upp till Ludvika. Vi var inte direkt snabba iväg utan njöt en lång sovmorgon. Våra första planer på avfärd vid 10-tiden reviderades till sen eftermiddag.
   I Ludvika var allt sig likt. Mysigt avnjöt vi kyckling och ris innan sängdags.

Måndagen den 22 juli: Inte allt för sent var vi iväg. Det var visserligen eftermiddag när de sista förberedelserna mynnade ut i en kopp kaffe för mig och polisiärt passärende för Marianne på hennes hemmaplan.

Under vår färd ner mot Närke och Kumla-trakten genomborrade vi ett regnoväder som knappt gav körsikt. Under knappt fem kilometer var väderläget riktigt mörkt med rejäl vattenplaningsrisk. Endast ett fåtal blixtar lyste upp färden just då.

Vi anlände vid 16.40-tiden till Mariannes farbror, målet för vår kommande tältövernattning. Innan natten kom hade vi dock hunnit äta hallon, vinbär och andra läckerheter, ätit pizza i Kumla och slutligen sett på fotboll mellan Örebro och Hammarby live på Eiravallen i Örebro. En match som spelades bra av Örebro under första halvlek. Hammarby kom igen mot slutet men räckte inte till trots att vissa Örebrospelare vid detta laget nästan snubblade på sina egna skor. De sista minutrarna var kanske inte spelmässigt bra, men det var lite roligt att se hur väl Örebrospelarna lyckades fördriva tiden och hålla i bollen med motståndarna springandes runt omkring...

En mysig tältnatt blev det efter en lika härlig kvällsfika på altanen hos Jan...

Tisdagen den 23 juli: Klockan var mellan ett och två på eftermiddagen när vi fortsatte vår Svelandsturne. Redan i Svartå föll jag för frestelsen att äta en hamburgertallrik i solen. Marianne var fortfarande mätt och var ett glatt sällskap även utan mat. Innan den fortsatta resan fyllde vi våra vattenflaskor i en färskvattenkran som fanns bredvid kanalen och dammluckorna.

I Degerfors gjorde vi en pause för att vandra in en bit på historisk vattenfallsmark, "Sveafallen". Mäktiga "Jättegrytor" fanns att beskåda. I växlande väder fortsatte sedan vår färd mot Värmlands västligaste marker, inte långt ifrån Norska gränsen och Dalslands kanals tillflöden. Här förblev vi boendes i en stuga som vi hade tillgång till.

Onsdagen den 24 juli: Ihållande regn under en stor del av dagen. Mot kvällen uppehåll och perfekt för en badutflykt till Dalslandskanal. Ingen direkt värme men skönt att bli ren i alla fall. Läste en hel del och flygtrafikledning under dagen, (flygsimulatorlitteratur).

Torsdagen den 25 juli: Lite bättre väder. Ytterligare ett badtillfälle i den översvämmade Dalslands kanal innan vi for vidare längs norska gränsen upp mot trakterna av Arvika. Mycket vacker natur längs vägen. Inte så mycket blåbär, men jag var nöjd över att nästan ha varit i Norge. Under ett par hundra meter längs vår väg var det norska hus till vänster om vägdiket och svenska till vänster om vägen. Enligt kartan verkade dock själva vägbanan tillhöra Sverige.

I Arvika inhyste vi oss hos mina vänner Jenny och Micke. Åkte på Fryksdalsdansen T.o.R, för att sedan övernatta hos dem på två underbara tjockluftmadrasser. Danskvällen hade bjudit på extremt mycket beröm. Flera ansåg det mer värt att se på mig i dans med Marianne och Jenny än att själva dansa. Detta gladde mig med värme i hela kroppen.

Fredagen den 26 juli: Efter de första av dygnets danstimmar åkte vi alltså tillbaka till Arvikatrakten för att sova. En räv krökte rygg längs vägen, annars inga större djur i sikte.

Vi vaknade på nedervåningen och packade ihop vår packning strax efter den rika plockfrukosten som bjöds oss. Micke skulle jobba på "GAMMELVALA" från lunchtid. Vi valde att komma någon timma senare för att i lagom tempo hinna duscha och packa ut packningen i bilen. Vi lät bilen stå kvar på tomten emedan vi besökte utställningsområdet vid Brunskogs kyrka. En riktigt spännande upplevelse med olika maträtter som några av höjdpunkterna. Bland annat stekte vi fläsk och gräddade en kaka över öppen eld, inte långt ifrån en kolarmina. Slutligen avnjöts även "nävgröt".

   
Den personligt stekta kolbullen var en riktig fröjd att spisa     Nävgröten var inte dum den heller

När Marianne och jag slutligen lämnade "GAMMELVALA", efter åtta timmar, hade vi också hunnit njuta av en folkmusikstund och Västanå folkteater som i Selma Lagerlöfs tecken uppförde ca en timmas underbar teaterföreställning på "Gösta Berlings saga", en föreställning som för betalande antas vara ca fyra timmar lång.

Emedan de andra var på dans i Sunne åkte jag och Marianne på de Värmländska vägarna mot Filipstad. Vi hade länge planer på att ta in på någon campingplats, men efter en liten avstickare ändrade vi oss och åkte till riktiga sängar.

Lördagen den 27 juli: Vaknade upp i ett mörkt rum. Har ännu inte vant mig vid neddragna rullgardiner. Tycker på något sätt att man missar mycket av livets njutning om man missar dagens första kittlande solstrålar när man har chansen.
   Vi duschade och åt frukost, skalade potatis och förberedde ytterligare ett par gästers antågande, en fd kollega till Marianne och hennes farbror. Om eftermiddagen åt vi god laxmiddag innan vi åkte till Filipstads centrum för att se ett vattenskådespel till minne av konstruktören ERIKSSON som konstruerade kanonpansarbåten "MONITOR". Ett högt smällande skådespel som jag efter bästa förmåga försökte fånga med min kamera och teleconverter.

Om kvällen åkte vi tillbaka till stugan, njöt ytterligare mat och vin samt kastade pil. Innan natten kom intogs en underbart välsmakande kopp kaffe. Förutom att Marianne tillfälligt råkade dra ner gardinstången, i försök att mörklägga rummet, blev natten precis lagom dramatisk och odramatisk...

Söndagen den 28 juli: Packade i ordning min utrustning eftersom jag siktade mot 12.40-bussen mot Stockholm. Duschade och fick frukost innan Marianne körde mig till Filipstad. Njöt sedan en lugn resa med näsan i flygsimulatorlitteratur. Kvällen, efter hemkomst, ägnades bland annat åt just flygsimulatorflygning. Vissa praktiska framsteg kunde garanterat påvisas i takt med min utökade teorikunskap.

02-07-18, torsdag

Det var nog tur att jag hade några timmars sovmorgon och inte började förrän 09.30, för jag hade svårt att finna nattro när gårdsungdomarna uppenbarligen hade det gemytligt någonstans utomhus. Minns de ljuva tonåren, när man badade sent om kvällarna, cyklade runt och umgicks till nattlig timma med gänget. Det var lycka för "Perki Cino Vanetti", som i ett nötskal. Det var livet utan nämnvärda bekymmer. Å andra sidan är jag ju lycklig än idag, så inget att misströsta för. Ålderdomen ska nog få sin plats bara jag förstår att jag har blivit äldre. Inombords är jag ju tonåring än. Vuxenpoängen känns lätträknade på gott och ont.

Städade hur som helst lite i morse, men utan att lägenheten hann bli varken dammfri eller diskfri. Får ta tag i den biten ikväll eller så...

Arbetsdagen var lite småhattig. Hade en sommarrastavlösningstur som innebar att man satt på alla järnvägssträckor som vi över huvud taget övervakar hos oss, förutom närställverket Stockholm. Med andra ord ska man ha klart för sig hela Mälardalens dagsförutsättningar, ca 50 mil järnväg, under ett enda pass uppdelat på lite dryga halvtimmarssnuttar. Tiden går visserligen snabbt när man är överallt.

Min eftermiddagströtthet har så sakterliga smugit över mig, men jag hoppas vara pigg till kvällen i alla fall. Vill både städa, hålla på med modelljärnvägen, sortera in foton och flyga flygsimulator på en gång...

02-07-17, onsdag

Gårdagen bjöd på mycket sömn efter nattarbetspasset. Troligtvis var det helgens äventyr som tog ut sin rätt. Idag har jag levt ett piggare liv, lite av fortsättningen på den vakenhet jag upplevde när det väl var sängdags strax efter midnatt natten till idag. Under eftermiddagen ska jag avnjuta jordgubbar på balkongen, skriva ut manualer till flygsimulatorns olika delar och förhoppningsvis ivrigt fortsätta vindsstädandet som påbörjades i fredags.

02-07-16, tisdag

Natten har bara börjat. Sedan jag sist skrev har jag nog hunnit uppleva de flesta sinnesstämningar man kan tänkas ha. Visserligen ingen dödsångest men väl alltifrån ensamhet och övergiven rädsla till att vara nykär och överexalterad. Och mitt i allt detta kan jag också glädja mig åt att min nätdagbok fyllt fem år.

Onsdagen den 10 juli: Den lediga dagen bara försvann. Hade alla möjliga tankar om resmål, men höll mig på hemmaplan. Inte minst beroende på att Marianne inte ämnade stanna speciellt länge till i Ludvika. Å andra sidan hade vi ju kommit fram till att ha två "fria veckor" vilket ursprungligen lät gudomligt skönt men snart visade sig vara en av livets hårdaste och mest pinande dagar.

Torsdagen den 11 juli: Min vän Blidér hade bjudit över mig för att få lite råd i sitt modelljärnvägsbyggande. Efter att ha lämnat in fyra filmrullar för framkallning styrde jag alltså kosan mot väster. Det blev flera intressanta timmar med diskussioner effektiv och spännande modellinfrastruktur. Kvällen avslutades med en utflykt till Bålsta där en god pizza avnjöts tillsammans med en "stor stark" för min del.

Fredagen den 12 juli: Nu började ensamheten växa sig riktigt tärande stark. Om torsdagskvällen hade jag inte känt för dans till JANNEZ på Hågelby, och nu kändes det meningslöst att åka utan Marianne. Försökte motivera mig genom att sända e-mail och SMS till de mest inspirerande vännerna, men utan framgångsrik motivationsökning och fängslande stämning. Istället startade jag ett mer framgångsrikt vindsstädningsprojekt. För att inte störa grannarna övergick jag om kvällen till intressant TV-tittande istället.

Den mest fängslande filmen för kvällen var "FARLIGA SINNEN" med Michelle Pfeiffer i huvudrollen som lärarinna i ett verklighetsbaserat klassrumsdrama från år 1995. Kankse fängslades jag mest av likheten med "Breakfast club" som jag såg för ett par år sedan. Även här med en stor mängd psykologi i en härligt framtonad bakgrund...

Samtidigt som jag tvättade allt ifrån sängkläder till vanliga kläder passade jag på att även se efterföljande film, "IRON EAGEL" (1986). När jag under natten somnade i nytorkade och varma sängkläder var jag riktigt utmattad men fortfarande ensam i sinnet...

(Dagbokens femårsdag) lördagen den 13 juli: Vaknade tidigt och hämtade upp mina nytorkade kläder från torkskåpet. Trots de få sömntimmarna var jag vid niotiden rastlöst pigg. Blev plötsligt övertygad om att jag måste utnyttja mina sista hellediga dygn till en norrlandsresa i Mariannes fotspår.
   När jag ringde SAS klockan nio på morgonen måste det ha låtit som om jag skulle på en begravning eller att jag skulle på något allvarligt sjukbesök. Och nog kände jag mig uppgivet trasig, rastlös och vilsen, men ack så målmedveten. Jag visste inte om jag skulle lyckas träffa Marianne, eller om jag ens var välkommen i hennes fotspår, men det fanns här i alla fall en möjlighet att bli en aktiv och hel människa. När samtalet med SAS var klart var jag 2250 kronor fattigare men mindre desperat rastlös. Efter en timma hade jag gjort mig i ordning och packat färdigt. Tog mig via Väsby till Arlanda varifrån en BOEING 737-800 (Gunn Viking) skulle lyfta vid 12.30 mot Umeå.

Det var smidigt att bara ha sitt VISA-kort som biljett. Slapp stå i incheckningköer och kunde själv bestämma vart i planet jag ville sitta. Valde visserligen fel sida av planet, mot vad jag tänkt mig, men blev nöjd i alla fall. Fick verkligen uppleva den startmiljö som jag ett par dagar tidigare studerat i detalj under mina timmar på Arlanda tillsammans med Lina och Christer. Vi lyfte från bana  26 och påbörjade strax en skarp sväng norrut innan vi ens kommit halvvägs till Märsta. Fick se den vackra vyn med järnvägens norra tunnelmynning ner mot Arlanda C. Den skarpa svängen gav ett härligt sug eftersom vi hela tiden skar igenom luften i sidled, utan att stiga nämnvärt trots upphöjd flygplansnos. Lika maffigt att uppleva inuti planet som när man beskådar fenomenet bakifrån från marken. Möjligtvis kan jag trots den positiva upplevelsen sett nervös ut, men detta berodde bara på det okända som väntade mig om kvällen. Skulle jag få träffa Marianne och skulle hon vara glad för det? Oron och litenheten inför dessa frågor kunde inte mäta sig mot vanlig flygrädsla hos andra. Jag tyckte till och med att marken under oss såg mjuk och go ut från ovan...

I Umeå gick det upp ett ljus för mig. Hade länge undrat varför jag kände igen en medpassagerare. Musikern ifråga var en av bandmedlemmarna i BOPPERS. Men svaret satt långt inne trots mängden instrument som lastades, också av de övriga bandmedlemmarna... Passade på att ta ett par bevisfoton innan jag tog flygbussen in till stan. Strosade runt någon timma och försökte få lite mat i magen. Men det var knappt att ens den minsta hamburgaren kunde sväljas. Psykiskt ostabil tillvaro ännu någon timma... Skickade till slut ett SMS till mina dansvänner, inklusive Marianne, för att utröna hur många som skulle till kvällens dans.

Besökte Sandra och Jonas hos Jonas föräldrar. Kanske var det Jonas pappa som blev mest glad över att se mig. För han kidnappade mig snart ner till deras modelljärnvägskällare. En spännande miljö må jag säga.
   Tog mig in till stan för att checka in på vandrarhemmet. Hade ju för avsikt att klara mig själv så mycket som möjligt och vara så lite som möjligt till besvär för andra. Beställde till och med lakansätt för att slippa sovsäcken. Men av sömn och nattlig vandrarhemsmiljö blev intet. Marianne visade sin vanliga själsvänlighet och erbjöd mig raskt att följa med henne vidare till sin kompis Sara i Bjurholm efter dansen. Med anledning av detta sov jag endast en timmas middagssömn innan jag duschade och checkade ut från vandrarhemmet vid 20-tiden.
   Åt lite innan dansbussen tog mig till Gräsmyrs loge. Marianne kom sent men lagom för att tillsamman med mig möta upp sin kompis Sara med pojkvännen Magnus. Dansen till Arvingarna var bra och bjöd ganska rikligt med dansutrymme. Efter en lyckad kväll med mycket dans var jag lycklig över att ha blivit av med all form av psykisk obalans och rastlöshet. Nu var det en ren semesterresa med bara härliga upplevelser.

Söndagen den 14 juli: När dansen var slut på Gräsmyrslogen åt vi korv i den ljusa natten. Sedan satte jag och Marianne oss i bilen för att följa efter Sara och Magnus mot Bjurholm. Vi möttes av en härlig boendemiljö och härlig gästfrihet. Marianne och jag fick en lägenhet för oss själva och väcktes inte förrän det var dags för frukost vid elvatiden. Inte heller hade jag då drömt några mardrömmar grundat på den pågående saneringen av ett fem månader gammalt lik i grannlägenheten under. Kanske hade det blivit ett faktum om jag känt den lukt som tidigare så smått hade spridit sig. Nej, jag kunde istället glädja mig åt att krama om och känna min egen nyförälskelse till den trötta men fullt levande Marianne.

Efter en välsmakande frukost och bläddrande i fotoalbum åkte vi alla till Vännäs marknad. Vid chokladhjulet hade jag ingen lycka, dock smakade en glass underbart i den värmande solen. När eftermiddagen var långt framskriden fick jag skjuts till Umeå flygplats. Marianne tog farväl och jag fick sällskap ombord av Johan och Theresie.
   Flygningen gjordes med ett mindre propellerplan, Q400. Eftersom jag placerat mig själv långt bak i planet fick jag många småbarn runt omkring mig. Detta störde mig inte, utan jag fascinerades över pojken bredvid mig som hjälpte det ena barnet efter det andra med olika göromål så som exempelvis läskburksöppnande. Om jag kan anses vara egoist var han raka motsatsen. Han bjöd på både kex och godis, trots att jag försökte vara sparsam med att tömma hans förråd. Troligtvis grundades hans öppenhet på det faktum att hans många olika hem var väl spridda. Påbrå från både Irland och Finland med anknytning till Sverige. Det märktes att han gladde sig åt att både kunna Svenska, Finska och Engelska perfekt.

Inflygningen till Arlanda gav mycket för pengarna. Vi korsade järnvägen mellan Knivsta och Ekeby i sydvästlig riktning, över Ekoln, och vände upp i höjd med Bålsta och Ekolsund för att slutligen gå ner på bana 08. Med andra ord hade jag en härlig utsikt mot Stockholm och norra förorterna. Märsta kunde avnjutas med all tydlighet i det ganska vackra vädret. Fick verkligen lust att flyga flygsimulator, något som skulle visa sig i from av uppdaterad simulatorversion, (Microsoft FS2002), under måndagen.

Söndagskvällen blev lugn och bra uppladdning inför den tidiga veckoarbetsstarten.

Måndagen den 15 juli: Dagen bjöd på förmiddagstur, sol och nattur. Njöt en hel del av den nyinköpta flygsimulatorn under eftermiddagen. Annars längtade jag som vanligt bara mest efter Marianne, fortfarande kvar i det avlägsna norrland...

02-07-09, tisdag

Efter mitt nattarbetspass har dagen varit lite annorlunda och lite utöver det vanliga. Stannade medvetet kvar på jobbet för att få tre timmars sömn innan jag uppsökte min kompis "Blomman", drog på mig arbetsvästen och liftade med en "X3:a" ut till Arlanda norra.

Mina äventyrliga vänner Lina och Christer har just upptäckt vem som döljer sig bakom den ivrigt nyttjade kameran framför dem...

På Arlanda hann jag precis gå på toaletten innan det var dags att plocka fram kameran för att fotografera vid flygbussterminalen. I min överraskningsfas ingick att föreviga Linas och hennes pojkväns väntan på Arlanda. I själva verket gav de själva mig uppsalget under gårdagens skärgårdsutflykt. Vidare har de skämtat om att jag ska möta dem i Australien, men för det tilltaget borde jag fylla på mitt VISA-kort lite ytterligare. Lockande men ett tilltag som kanske inte blir så lyckat utan planering med jobbet osv...

Efter en god rödspättemiddag sitter jag nu och väntar in själva avgången för deras Boeing 747 från Thaiair. Har nyligen tagit farväl av mina vänner som om ca en halvtimma, (14.35), ska sitta ombord på det uttaxande planet. Själva planet har redan fotograferats på marken, men jag vill om möjligt fånga själva lyftfasen. Utsikterna är goda då bana 01 ser ut att vara avstängd för arbeten och alla plan ser ut att lyfta från bana 26, dvs västerut, de flesta i sväng norrut direkt efter start. Ska hem och testa lyftfasen i min flygsimulator senare idag... Jag har klockat själva taxningstiden, (för att kunna vara beredd med kameran), till någonstans mellan 5 och 8 minuter, vilket torde vara normalt beroende på den långa taxningssträckan österut.

Planet lyfte enligt mina beräkningar ca 15.08:45 och prydde plötsligt himlen och min näthinna. Det tog några tiondels sekund innan jag förstod att jag skulle greppa kameran och att väntans adrenalin plötsligt skulle få göra mig aktiv. Planet fick fortsätta västerut ca tre minuter innan en sväng inleddes söderut, troligtvis sydost. Vid det laget tappade jag planet ur sikte när det ev. också gick igenom molnen i samma veva. Molntäcket höll på att spricka upp samtidigt som den väntade värmen kom utomhus...

Vad jag ska göra ikväll vet jag inte ännu... Troligtvis lata mig och återhämta sömnbalans i tillvaron...

02-07-08, måndag

Den mycket hårda arbetsveckan, (nu ljuger jag), inleddes med det enda arbetspasset och arbetsnatten mot tisdagen. Själva uppladdningen hade skett genom en härlig sovmorgon till närmare 10.00 då jag vaknat pigg som en nötkärna.

Efter lite SMS-växling kom jag att bjuda min vän Lina och hennes pojkvän "CW" på en Vaxholmsbåttur från Strömkajen. Själv blev jag bjuden på en fika ombord. I Vaxholm strosade vi runt lite innan vi tog bussen mot storstadens vardagsrytm. Lina och CW åkte vidare till Linas pappa för att samla krafter inför stundande Thailands- och Australienresa. Jag åkte hem till mig för att ladda inför nämnda arbetsnatt...

Söndagen den 7 juli: Marianne och jag sov och pratade om vart annat samt njöt av ledigheten utan samvetskval. Klockan var 16.55 (om jag minns rätt) när vi fick för oss att gå upp. Att Marianne skulle till LA för att jobba stressade tydligen mig mer än henne. Helt klart positivt för hennes del... *ler*

Nu har vi två veckor på oss att besluta om planer, tankar och framtid. Sedan har vi en stundande gemensam och förhoppningsvis njutbar semestertid framför oss...

02-07-06, lördag    Ölandsveckan
Den årliga dansveckan på Lundegårds camping

Efter en morgon med kvav inomhusluft vaknade jag tidigt. Marianne var inte helt oväntat redan på benen. Ännu hade jag inte fått alla missnöjesfakta tilldelat mig. Länge befarade jag att det fanns fler inblandade än bara jag i grunden till all upprördhet. Men den härliga morgonen inspirerade slutligen till en dialog som jag ska minnas som godheten själv och kärlekens viktigaste byggsten.

I och med att vi packat redan under nattens första timmar tilläts stugans övriga gäster att sova till klockan 10.00. Jag hade på Jennys önskemål köpt morgonfrallor och frukosten fick inleda ett effektivt städningsuppdrag. Stugan besiktigades något sent men var utan anmärkningar. Innan avfärden klockan 13.00 tog jag mig en skön och välplanerad snabbdusch...

Hemresan blev både snabb och trevlig, med många underbara skämt och pikar. Jag kände igen den humor och det skratt jag så ofta längtat efter och sett upp till. Marianne gjorde ett bra jobb vid ratten och jag skötte mig nog bättre bakom henne än i passagerarsätet bredvid, där nu Björn fick sitta. Å andra sidan var jag riktigt tyst och snäll när jag efter Oxelösund övertagit nämnda passagerarplats.

Patrik hade åkt med egen bil till Ängelholm. Vi övriga bjöds på underbar middag, (pajer), hos Jennys mamma i Oxelösund. På plats kunde jag roa mig med det svåra uppdraget att fotografera av en av Jennys kanske bästa fotoserier genom tiderna. En underbar serie där hon på skådespelarproffsvis uppvisar olika sinnesstämningar vid fyra olika fotograferingsögonblick... Skulle också vilja vara så duktig...

Marianne och jag fortsatte hem till mig. I och med att den mest känslofulla diskussionen avslutades med upprörda känslor från båda håll, (några kilometer från mitt hem), kunde vi med varma hjärtan njuta av en underbar natt tillsammans, utan andra vänner närvarande.

Lördagen den 29 juni: Hela natten hade jag antingen tvättmaskinen eller torkskåpet igång. I lagom anpassade perioder passade jag samtidigt på att sova. Först vid sex-tiden på morgonen började så själva packningsfasen inför Ölandsresan, dansveckan på Öland.
   Inledningsvis handlade det mest om styrkande av kläder och val av lämpliga dans och semesterkläder ifrån välstaplade och snyggt ihopvikta klädeshögar. Hämtningstiden var satt till 08.30 och stressen började infinna sig mot slutet av tidsfristen. Med viss koncentrationssvårighet fick jag till slut med mig allt, även om översta skiktet av ryggsäckens packning var aningen osorterat och oorganiserat.

Marianne och jag åkte till Björn och Jenny, för att där även möta Patrik. Björn hade beslutat sig för att skjuta nedresan ett par dagar framåt i tiden pga förkylning.
Resan hade redan börjat dramatiskt. På vår väg till Björn och Jenny hade jag blivit vittne till en oerhört splittrad, skärrad och odiciplinerad expedit på Statoil. Orsaken var ett kidnappningsförsök. Jag som kund var naturligt vis helt ointressant. Inte ens "alla mina pengar" var speciellt intressanta. Hundrakronorssedeln jag betalade med placerade expediten vid sidan av kassan, innan han gjorde ett nytt försök att samla sig inför sin arbetsuppgift. Då krävde han för andra gången betalning. Jag fick förevisa vart han förskingrat pengarna för att slutligen få betala. En påse hade jag bett om och börjat packa i. Mitt önskemål fanns tydligen kvar någonstans i expeditens huvud, för han började nu fylla ännu en påse med varor...
   Väl ute i friheten möttes jag av en videofilmande agent, hukad vid en av bensinpumparna. Kidnappningen höll på att dokumenteras. Mina slutsatser om antågande "möhippa" verkade stämma när ett stort gäng tjejer vällde fram från en skogsdunge bredvid...
   Marianne hade tydligen registrerat en allvarlig ton hos mig när jag uttryckt att det var något skumt på gång, den förmodade kidnappningen. Ytterligare lite fakta och hon hade varit beredd att ringa polisen. Den videofilmande tjejen, på huk utanför bensinstationen, antog hon var en expedit som lyckats komma ut helskinnad från "brottsplatsen".

Vid 10-tiden lämnade vi huvudstaden. Vi åkte gemensamt söderut med två bilar. Nyköpingsbro blev vår första uppehållsplats. Därefter ställde vi in siktet på mat i Västervik. I höjd med Göta kanal började problem uppdagas i Mariannes bil. Motorkylningen fungerade inte tillfredsställande. Allt ifrån köbildning till stadskörning befarades kunna leda till en katastrof med kokande motor. Kyleffekten var knappt acceptabel i 45 km/h och helt oacceptabel vid hastigheter därunder. Vid 85 km/h kunde man dock sitta i bilen utan fara och akut oro. Mot slutet av bilresan fick vi till och med stänga av bilen och se till att skapa luckor framåt. Långsamtgående fordon var en riktig fara för bilens fortlevnad... Ursprungligen hade vi antagit säkringsfel eller jordningsfel, men det var garanterat mer allvarligt än så.
   I Kalmar hade vi i vanlig ordning storhandlat. Ett effektivt projekt med oss alla upptagna i ett avancerat skytteltrafiksmönster likt myror i en myrstack. Kundvagnarna blev hela tiden mötesplats för samordning och nya varuhämtningsprojekt under den enda timma vi hade på oss innan stängningsdags.

Efter ankomsten till Lundegårds camping var det i princip dags för dusch och iordningställande inför kvällens dans till ett helladdat ZLIPS. En underbar danskväll med den bästa spelingen under hela veckan för min del.

Söndagen den 30 juni: Minnena från denna dag är aningen diffusa. Vi aktiverade oss och fick plocka ner frisbee från grannarnas tak efter bara några kast. Stinas kycklig och potatis gav oss en god smaksensation innan dansen till Casanovas.

Måndagen den 1 juli: Marianne fick sin bil inlämnad på service. Björn anlände med buss till campingplatsen och gjorde sambostyrkan komplett och fulltalig. Dansen till Wahlströms var som vanligt ganska stökig. Men jag hade inte riktigt lika svårt att finna tillfredsställelse i trängseln jämfört med tidigare år.

Tisdagen den 2 juli: Morgonen kom sent för vår stuga. Vi hade visserligen utnyttjat de tidiga morgontimmarna till avancerade och förmodat njutbara sånginsatser. Ibland med hjälp av en och annan minglande fyllbult som uppenbarligen älskade våra jordgubbar. Annars skulle det nog inte ha ätits med båda händerna samtidigt ur lådan...

Jonas och Sandra sökte sig upp till gräsmattan utanför oss för att ta del av solransonen utan för mycket vind i klädestyget. Marianne, Patrik och jag tog oss ner till stranden för att kasta frisbee. När svetten började lacka inspirerades Patrik och jag till bad, trots den något kylslagna luften och blåsten. Vågorna var lite mindre än under mitt premiärdopp i samband med bastande under söndagen eller måndagen. Då hade de största vågorna mätt minst 80 cm höjd.

Innan danskvällen stundade var vi bortbjudna på ett grillparty hos en granngård, där Björn bott tidigare någon sommar. Även om vi bara hade grillkorv med oss och fick dela på besticken, (jag mest sittandes med två bordsknivar), var det en höjdartillställning. Flugorna till trots, (lantlig miljö), fick vi gott om tilltugg utan att erhålla flugnärningstillskott i samband med sånginsatserna.

Onsdagen den 3 juli: Vädret var fortfarande inget speciellt att hänga i julgranen, inte heller för alla de tomtenissetjejer från Norrland och Sollefteå som synts ibland stugorna under de första dagarna. (Fick till och med en liten julklapp av Helene under söndagens julklappsutdelning.) Dagen gick i alla fall snabbt, inte minst beroende på en spännande kamp om Nackswingstiteln i minigolf som utspelade sig i Köpingsvik. Ett flertal suveräna bilder lyckades jag fånga.

När kvällen kom hann jag med en liten kort basturunda. Denna gång tillsammans med Patrik och två av hans vänner i den vedeldade bastun. Vi hade lite svårt att hinna få fyr på brasan, men det gick innan det var dags för mig att skynda vidare för att få hjälp med onsdagskvällens utstyrsel. Onsdagskvällarna under dansveckan är känd för det fria valet av klädsel, (relaterat till det motsatta könet). Själv hade jag med mig en rosa kjol samt tillhörande vitpricksrosa överdel. Av Marianne fick jag låna bra håruppsättningsspänne och BH. Tror jag blev någorlunda söt i utstyrseln...

Danskvällen blev även denna feminina årsdag lite annorlunda till känslan. Eftersom utkädningstilltaget var ganska improvicerat kändes det inte speciellt betungande att dansa utspökad. Mina danssteg (i tillfällig dansegenskap av följande tjej), kändes ganska kontrollerade. "ROSALINA" blev lite lagom uppmärksammad. Förra gången, (1999), var det nog lite mer sensationellt att finna mig i damkläder.

Torsdagen den 4 juli: Tidningarna började prata om kommande sol, men den skymdes även nu av moln med fallande regn. Marianne och Patrik åkte till Soliden samtidigt som Jag, Björn och Jenny åkte till Borgholm för att handla.
   Efter hemkomsten till campingplatsen hann vi se BHONUS konsert med många goda hårdrockslåtar. Under den senare delen av eftermiddagen åkte vi tre vidare till restaurangen "Lammet och och grisen", (Löttorp), för den årliga smakhöjdarupplevelsen. Man kanske inte äter för 225 kronor, men man njuter vartenda öre...

På kvällen var hela stuggänget återförenat och vi dansade till två band, SOLO och CHERRIE. Jag var kanske ensam om att inledningsvis uppskatta CHERRIE mer än SOLO, men även jag fann styrkan hos SOLO när ett digert och underbart flöde av extranummer började med alltifrån Roxette-låtar till andra underbara låtar jag inte kommer ihåg att nämna...

Utanför stugan grillades det ordentligt innan det blev läggdags. En mysig natt där jag vaknade till liv på nytt vid halvsjutiden, när en av grannstugorna pratade om baddax, fullt och tydligt hörbart genom ett öppet fönster. För egen del innebar detta endast en promenad ut till havsbadbryggan, och inget mer. En natt tidigare hade jag däremot lockats till ett spontanbad när våra närmaste grannar ilat iväg till de lockande havsmediat i en något yngre nattlig timma.

Svalungen utanför vår stuga nr. 43

Fredagen den 5 juli: Luften var ganska kvav i stugan när vi vaknade upp till Björns födelsedag. Jenny var tidigt ute och pyntade tvättlinan med ballonger. En liten gosebjörn skyltade dessutom med förebildens ålder. Vid 14-tiden dukades det upp till ett riktigt långbordstårtskalas. Vi var nog närmare 25 personer som ivrigt smaskade i oss av tre tårtor och en mängd jordgubbar. Alla kunde vi njuta av åsynen av vår hussvala som kikade ut allt längre ur sitt bo för var dag. Robban njöt dock inte lika mycket eftersom han blev utsatt för svalskitsbombning två gånger, inom loppet av några få minuter. Snart kom vi dock på att det var olämpligt att sitta eller stå under svalboet, enär svalungarna ibland vände på sig för att sticka ut baken och skita i tillvaron.
   Under tårtkalaset fick jag bra tillfällen att fotografera svalungen och till och med plåta ett av de ögonblickliga, sekundsnabba, matningstillfällena.

På eftermiddagen var vi för första gången nere på stranden i avsikt att soldyrka. Speciellt långvarig njutning blev det inte, men vattnet var i alla fall varmt med sina ca nitton grader. Emedan våra duktiga matlagerskor gjorde en underbar salladsblandning med bakpotatis tog jag tre perioder bastubad. En riktig hälsokur för kroppen även om jag hade lite dåligt samvete gällande just den obefintliga matlagningshjälpsfaktorn från min sida. Men gudarna ska veta att jag njöt av maten som serverades på bordet. Därtill Mariannes otroliga vitlöksdressing som jag skulle kunna äta hur mycket som helst av...

Den sista danskvällen till JANNEZ blev en av de bästa. Dansen var en riktig höjdarupplevelese, inte minst eftersom jag fick tillstånd att dansa några av pausens danser med en gammal dansväninna, Anna. I och med min fråga hade jag ingen tanke på att handlingen kunde vara sårande. Men inget ont som inte har något gott med sig. Den efterföljande dialogen, som visserligen lät vänta på sig, öppnade nya dörrar och ny tilltro till tvåsamhet. Ett tag såg beslutet lättfattat ut, riktigt mörkt och dystert med smala ögonspringor och annars helt ointresserade blickar. Inte njuter man av missförstånd och sårande känslor, men det var inte långt ifrån att jag accepterade detta mörker som något slutgiltigt och till slut kanske positivt... Natten blev full med tankar och den sista dansen samt sista halvtimman jag tänkt ge och "njuta bort" tillföll tyvärr inte den som mest behövde den...

Energin nyttjades slutligen till diskande, packande och förberedande inför hemresan.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!