"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, november 1999

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

99-11-30, tisdag

Idag skiner solen mot en klarblå himmel. Igår drog stormen över syd- och mellansverige. Vissa orter hade den värsta höststormen sedan år 1969. Min praktikdag innebar därför mestadels åskåderi under tiden de två ordinarie tågklarerarna slet ordentligt. En av dem fick stundom vara ute på bangården och lägga växlarna för hand för att de få tåg som var i trafik skulle kunna rulla vidare. Mellan Katrineholm och Norrköping var trafiken avstängd hela måndagseftermiddagen och kvällen. Kontaktledningen var nedriven lite var stans söder om Stockholm. Nästan all tågtrafik var inställd, annars kraftigt reducerad. Själv fick jag avbryta min hemresa i Älvsjö för att åka vidare till city med buss och tunnelbana. Från Stockholm kunde jag sedan fortsätta hemåt på vanligt vis.
   Tisdagens arbetsdag och morgonpass är nu slut och jag ska åka ut på diverse ärenden. Bland annat ska jag hämta mina nya glasögon och förhoppningsvis även ett par färdigframkallade filmer. Hemmet ser just nu ut som ett riktigt bombnedslag, sedan jag utrymt stora delar av sovrummet till förmån för modelljärnvägsprojektering. Ännu är det långt till en eventuell byggstart. Jag vet ännu inte om jag är helt tillfreds med känslan att ockupera halva sovrummet med modelljärnvägskonst. I så fall ska den verkligen vara väl genomtänkt och funktionsduglig för mig och andra tänkbart kringboende...

99-11-28, söndag

Livet är verkligen härligt, med ett lagom tempo och en god blandning av planerade och oplanerade sysselsättningar. Möjligtvis riskerar jag att hamna i någon form av negativ beslutsångest, men just nu känns det som en avlägsen risk och får nog ses som en noterbar bagatell i sammanhanget, samt i så fall en nog så nyttig erfarenhet. Ännu finns ingenting att ångra...

Söndagsnöjet finner jag just nu lugnt tillbakalutad i en fåtölj som ska ta mig till Stockholm. Har just påbörjat resan ifrån den mysigaste tjejen jag nu känner till. Blev inbjuden av Lina att följa med som åskådare på den Salsakurs hon går. Samtidigt fick jag även se prov på andra närbesläktade danser. Oerhört inspirerande och duktiga instruktörer hon hade. Man blir riktigt avundsjuk när man själv sitter bakom avbytarbänken och inte ingår i laget. Nästa känslospekulation var den, att jag kanske borde ha blundat med ena ögat och hindrat att jag sög i mig en för stor dos kunskaper utan att betala för mig. Som bekant älskar jag även att se på dans, vara åskådare, och göra "huvudanalyser" av steg och rörelser.
   Efter danskursen gick vi en promenad i den vindstarka kvällen. För att inte blåsa bort fick vi hålla riktigt hårt i varandra... Vindbyarna var så starka att det var än mysigare att hålla om varandra. Med andra ord tog vi ytterligare ett steg mot varandra denna kväll. Kvällen bjöd på grändvandring, mat, hissåkning 24 våningar upp i centrala Västerås och kanske det roligaste av allt, julpyntande i Linas rum. Ytterligare julkänsla inhämtades i form av glögg och glöggte.
   Hemfärden genomfördes på kommunikationernas vilkor och långt tidigare än jag själv önskat. Som hjälp på vägen fick jag dock ett gulligt foto med mig i plånboken. I gengäld bör jag nog packa in mig i en fotoautomat snarast möjligt eller leta i mina fotolådor på hemmaplan.

Lördagen kom att ligga mig varmt om hjärtat. Tillsammans med drygt 60 arbetskamrater åt vi julbord ute på Djurgården. Själv var jag inställd på att åka direkt hem efteråt för att förbereda för en inneboende kompis hemma hos mig. (EFTER BESLUT UNDER SÖNDAGEN STÄLLDES DOCK DETTA INNEBOENDE IN FÖR DEN AKTUELLA TIDSPERIODEN). I själva verket hade festfixarna tänkt steget längre och inbjöd till en pub och festvåning som skulle öppna i förtid åt oss. På olika sätt tog vi oss dit. Själv föredrog jag att gå den dryga kvarten till fots i sällskap med några arbetskamrater, däribland Linda som jag inte hunnit prata ordentligt med på länge.
   Det blev en mycket nyttig kväll för mig. Fick chansen att lära mig namnen på några av de nya ansiktena för mig. Dom kom till tågtrafikledningen i princip samtidigt som jag åkte på kurs till Ängelholm i september. Jag trivdes tillsammans med alla mina arbetskamrater. Kvällens samtalstillfällen övergick så småning om även i danstillfällen. Arbetsplatsens danstalang och säkra kort, Karin, bjöd upp till flera perfekta "buggar". Det gick utmärkt trots några procent dryck, ett halvsträvt golv och ibland låtar med otydlig puls. Linda visade även hon prov på god dansanthet och mycket glädje. Det var något lättare nu än under vårfesten, bland annat beroende på mindre trängsel nu.
   Vid tretiden blev vi milt utslängda på gatan, beroende på stängningsdags. De flesta skulle åt olika håll. Några ville fortsätta festandet. Själv var dock målet självskrivet. Hem, hem, hem... Innan det var dags för min nattbuss fick jag förmånen att följa Linda i letandet av en för henne passande nattbuss. Till slut beslöt vi oss för att ta en promenad till Slussen där "rätt" nattbuss fanns att tillgå. Denna extra promenad var precis vad jag behövde för att piggna till i nattens timmar. När nattbussen var funnen tog vi farväl och jag startade min resa norrut, åt motsatt håll. Den extra energiresursen använde jag under en dryg timma efter hemkomsten för städning. Innan jag gick och la mig sa min mage att jag var tvungen att äta frukost. Vid detta laget var klockan närmare 06.30 på söndagsmorgonen.

Fredagen och dansen i Skultuna var till stor belåtenhet. På hemvägen längtade man verkligen tillbaka, även om det var ett stort frågetecken gällande huruvida jag skulle ha orkat ytterligare dans. Med i bilen var Lina, hennes kompis och danspartner hemifrån, Kalle , samt Jonas. Det var nog länge sedan jag var så pigg under körningen hem. Trots detta inträffade den andra allvarliga incidenten i min drygt tioåriga körkortshistoria. När jag i ensamhet satt på väg hem stannade jag i en vägkorsning med stopplikt. Därefter fortsatte jag när inga hinder hade upptäkts. Efter någon meters körning och påbörjade högersväng fick ABS-bromsarna arbeta i den tvärnit jag instinktivt gjorde när något kändes fel. Några decimeter framför mig passerade en taxibil i full karriär. Jag kan omöjligt tro att han höll de lagstadgade 50 km/h. Det är heller inget som får mig att tro att han ens hann påbörja en inbromsning. Möjligtvis var det ljudet av en lättare sidoparering jag omedvetet hade hört snett till vänster om bilen. Trots detta och ett tidigare samtal om just trafikolyckor under kvällen hann jag aldrig bli rädd. Efteråt blev det inte heller mer än ett kallt konstaterande att marginalerna varit till min lyckliga fördel...

99-11-26, fredag

Denna vecka har gått otroligt snabbt. Tröttheten efter mina praktikdagar i Södertälje har dock tagit ut sin rätt. De senaste dagarna har jag sovit rejäla middagspass. De tidiga morgonpassen är visserligen en fullt naturligt uttröttande orsak.
   Nu har jag börjat bli van vid både ställverk och tågordning i Södertälje. Vid vissa tider känns det verkligen att det inte finns någon teknisk automatik i ställverket. Allt detaljstyrs för hand, något som gör att man ibland ska lägga växlar och tågvägar för tre tåg samtidigt och samtidigt ha bilden klar för sig gällande spåranvändningsplan och tidtabell för de båda stationerna. Inte blir det lättaste när man dessutom kanske behöver omprioritera ordningen även vid enstaka förseningsminutrar. Så tätt är det mellan tågen på framför allt sträckan Södertälje central och Södertälje hamn och dess enkelspår.
   Ikväll ska det bli oerhört skönt att få sätta sig i bilen och åka iväg till dansen i Skultuna. Jag längtar...

I går var jag uppe på vinden för att leta efter min nedpackade modelljärnväg. De senaste veckorna har jag nämligen blivit allt mer inspirerad och fäst vid tanken på att bygga en ny järnväg. Om det egentligen är så passande vet jag inte, men om jag anpassar den till sovrummets yta och gör den "multifunktionell" kan det nog bli bra. En gästmadrass måste även i framtiden få plats bredvid min säng. Dessutom ska min träkista och jordglob få plats bredvid sängen. I övrigt är det bara småanpassningar som behöver göras bortsett från kravet på öppningsbara fönster. Vi får väl se om tankarna någonsin blir mer än planer...

99-11-23, tisdag

Det var ett vackert lager nysnö som lyste upp min väg till tåget och arbetspasset i Södertälje på måndagskvällen. Lagom mycket snö för att ibland kännas ovanpå och stundom inuti mina promenadskor. Det positiva i en ljus omgivning vägde dock upp dessa små bivärkningar. Nattens arbetspass blev kort och intensiv. Nattens planerade arbeten i växlarna på bangården blev inställda till förmån för sopning och skottning av växlar och sk. "spårspärrar". Även jag och min handledare fick vid ett tillfälle traska ut på bangården för att sopa rent i en spårspärr. Utan denna uppfälld och i funktion, (kontrollerat skydd för andra tågvägar), är det omöjligt att få grönt i signalerna förbi. Vi lyckades dock med vår sopkvast och kunde därefter arbeta vidare i ställverket.
   När jag på förmiddagen vaknade upp i min säng var jag aningen trött och seg. Vid middagstid var jag dock på hugget och åkte in till Gamla Stan för att köpa en vacker vinröd långklänning till Lina. Glädjande nog hittade jag den som eftersöktes. Sedan hämtade jag ut tågbiljetter som för hoppningsvis kommer att användas lagom till nyårshelgen. Nära hemmet lämnade jag in ett par filmer innan jag åkte vidare till min optiker för att prova synen och beställa nya skarpa glasögon.
   Innan det var dags för nästa resa hann jag hem för att kolla posten. Bara roliga brev om lön och dans... Munter åkte jag iväg till Västerås för att lämna klänningen till Lina och en liten mjukisfisk som såg mysig ut med "farlig" svart och orange färg. Eftersom hon hade föreläsning intill sen timma blev mitt besök bara ca 30 minuter långt, men värt varenda minut. Fick lita på lokalsinnet, (som tidigare visat sig bristfälligt i trakterna), för att hinna med sista tåget hem. Med några minuters marginal var jag på plats i min för kvällen avsedda förstaklassfåtölj. Bara att luta sig tillbaka i vilsam ställning och inte oroas över att klockan hemma kommer att ringa ca 04.10. Jag litar på sömnreserven...

99-11-22, måndag

Den nya veckan har nyss börjat. Det är ännu tidig morgon. Gårdagen bjöd på en mycket lugn start innan jag blev bortbjuden på middag till "Humlan". På menyn stod spagetti och köttfärssås. Gott med hemlagad mat. Efter maten satte jag mig med datorn samtidigt som "Humlan" skrev brev. Efter lite fika var kvällen långt liden och jag valde att stanna kvar, trots att jag var mer tveksam till detta än någon gång tidigare. Mina tankar var mer än ofta tiotalet mil bort istället för i lägenheten, något som skulle vara omöjligt att dölja. "Humlan" tyckte nog att jag var olik mig. Med vetskap om anledningen till detta förklarade att hon aldring hade sett mig såpass lugn, sansad och tankfull förut. Trots detta fanns det inget som hindrade oss från långa och givande samtal till långt in på natten. Tankar finns det alltid gott om, vart de än riktar sig... Att jag nu på måndagsmorgonen är lite trött skadar inte eftersom jag kommande natt ska tjänstgöra i Södertälje och därför bör sova lite middag under dagen.

99-11-20, lördag

Ibland undrar man om orden ska räcka till för att beskriva upplevelser, hopp, tro och tankar. Denna gång kan jag dock sammanfatta dagboken i tre äkta ord: "VILKET UNDERBART DYGN!"
   Efter en slitsam dag på jobbet, tillsammans med mitt huvud som kändes långsammare än vanligt, gick jag igenom mina e-mail. Fastnade för några talande rader komna från min vän Lina, boendes några städer bort. Tidigare hade hon varit fast besluten att plugga denna helg, men nu kändes det rätt att lyfta telefonluren. Inom några minuters lopp hade kvällens planer ändrats både för henne och mig. Med instruktioner om nästa tågs avgång avslutade vi raskt telefonsamtalet med en försäkran från min sida om möte vid tågets ankomst till Stockholm.
   Fredagskvällen fortsatte med dans på Mälarsalen. Förutom bugg och foxtrott fick Lina mig att leta i mitt dansbagage för att minnas de få steg Salsa jag tagit under mitt liv. Snart är jag nog redo att Salsa mer.
Till fikat såg vi till att förlänga känslorna av vår genom att äta var sin glass, NY ENERGI att använda på de olika dansgolven. Lina fortsatte att utforska Salsagolvet samtidigt som jag dansade med några av mina andra dansvänner. När det närmade sig sista dansen saknade jag min gäst såpass mycket att jag rövade tillbaka henne till "mitt golv".
   Efter de sista danserna tog vi oss till fots till Slussen. Åkte ståendes i gången till Sergels torg, ivrigt uppvaktade av en ivrigt diskuterande och lite småtjatig herre. Nåväl helt okej för en kortare bussfärd. Efter en språngmarsch kunde vi luta oss tillbaka ganska länge i bussfåtöljerna. Efter hemkomsten och innan nattsömnen gjorde vi oss lite te till skenet av min ljusstakes sex VÄRMELJUS.

Jag hade fått lova att inte störa Lina under nattens timmar. Så fort det ljusnade smög jag mig dock in till henne. Härmed bjöds under morgontimmarna, mellan snarkningarna, underbara timmar med både livsåskådningsdiskussioner och andra lättsammare och tänkvärda samtalsämnen.
Sedan magarna signalerat hunger, en bra stund före middagstid, var det dags för frukost. I stället för "middagssömn" efter frukosten bjöds jag härlig ANSIKTSMASSAGE. Personligen hade jag dock lite svårt att tänka på något sorgligt i detta lyckorus, varför mungiporna och ansiktets övriga delar var mer roade och spända än önskvärt. Avslappnande och mysigt var det i alla fall.
   Efter var sin duschtid gav vi oss av till storstaden Stockholm. En snabbguidning av mitt jobb och därefter en sådan där riktig DRÖMPROMENAD som vintertid är alltför sällsynt och som jag alltför ofta gjort i ensamhet. Vi passerade Kungsträdgården och fylldes av julstämning utav åsynen av skridskoåkande människor, en julsjungande kör och en mysig värmebrasa. När vi gick vidare var det vi som sjöng vacker stämsång. (Hoppas alla åhörare också tyckte det var vackert och stämningsfullt...) Under vår promenad bar det in och ut i affärer med lockande skyltfönster. Tiden medgav även besök i klädaffärer och utprovning av för Lina passande plagg. Vilken MODEDROTTNING jag hade framför mig, bland annat iförd en underbart vacker röd långklänning av passande snitt. Svårt att låta bli att dränka en sådan mysig skönhet i kramar. Det kräver mer än god karaktär, jag lovar...
   Dagen i staden började lida mot sitt slut. Vi hittade ett jättemysigt café i Gamla Stan. Dock fann vi tiden något för knapp för riktigt rofylld njutning och gick därför vidare. Ett besöksmål för oss i framtiden kanske? I stället tog vi oss till Centralen och letade upp ett lämpligt tåg. Gjorde Lina sällskap på tågresan till hennes hemstad innan jag med en blick av njutning och suckar av tillfredsställelse fann ro på tåget hem. Det är inte för inte man är född i oxens tecken. Jag om någon förstår hur lycklig tjuren Ferdinand var under korkeken...

99-11-19, fredag

Sedan en tid tillbaka har detta nya dygn inletts. Sitter ännu uppe eftersom jag nyligen startat några nattliga tvättmaskiner och samtidigt uppdaterat några av bostadsrättsföreningens sidor på hemsidan. Annars är allt lugnt och behagligt.
   Praktikdagarna har gått sin gilla gång. Fortfarande känns det lite konstigt att ta och ge direktiv till tågens lokförare och att veta vad som är intressant för olika tågklarerare vid telefonlinjens andra ände. I detta ingår min osäkerhet för när det verkligen är fråga om säkerhetssamtal med signaturgivning eller namngivning och inte. Det känns som om många samtal ändå har med tågföringssäkerheten att göra. Det är ju trots allt många parter inblandade i och omkring tågen som man mer eller mindre ska känna till. Hur som helst, jag trivs som spindeln i nätet...

99-11-16, tisdag

Helgens kyla höll i sig även under gårdagen, varför jag inte kunde låta bli att analysera min barndom och den syn man bör ha på dagens kvicka barnaskara. Nedanför min lägenhet kunde jag under söndagen notera att pulkorna var framme och i action inom ett fåtal timmar efter snöfallsstarten. Mer grönt än vitt på marken. Är barnen av idag smartare, dumdristigare eller effektivare än man sjäv var, när de utnyttjar och inspireras av åsynen av fallande snöflingor? Var det likadant "på min tid" när man kunde förvänta sig "riktiga" vintrar? Måhända är denna effektiva skara, trots ringa ålder, uppvuxen med någon slags logistikutbildning för effektivt utnyttjande direkt från vaggan? Låter imponerande, även om jag tycker att man kanske borde ta hänsyn till pulkslitaget också...
   Söndagskvällen blev lugn och behaglig. Sedan jag mött "Jez" vid stationen och visat runt lite i lägenheten, lyssnade vi igenom en hel del musik, inte minst gällande hennes klassiska specialiteter. Menyn blev enklare än jag tänkt mig och bjöd bara på ett par koppar te. Framför TV:n roades vi av söndagsbiofilmen innan det blev dags för en promenad i den kalla natten hem till mina föräldrars bil. Skjutsade hem "Jez" och tog mig ensam i natten samma promenad hem igen. Tröttheten tog ut sin rätt efter hemkomsten varvid jag somnade.

Måndagen bjöd på denna omgångs första praktikdag. Det blev en riktigt aktiv dag på min framtida arbetsplats. Utförde tågvägsläggning kors och tvärs över bangården vid Stockholm central under ett par timmar. Även om säkerhetstänkandet känns naturligt är det svårt att ha kontrollen på vart och när tågen ska förflytta sig enligt tidtabellen. Arlandatågen lärde jag mig dock för första gången. Snart dags för deras trafikstart också. Tack och lov slapp jag växelfel i detta läge när jag har fullt upp med att lära mig signalernas geografiska placering.
   Efter jobbet tog jag en sväng förbi hemmet innan det var dags för träning i Nackswingets lokaler. På vägen mötte jag överraskande nog en norska som jag tidigare lärt känna via min barndomskompis. Det var ett trevligt återseende efter ca ett och ett halvt år. Det var inte många dagar sedan jag just hade henne i mina tankar, undrandes hur hon hade det nu för tiden. Åkte vidare och fann att "Humlan" och många andra trevliga personer var på dansen. Träningen tillsammans med Ulrika gick som vanligt bra. Det är en otrolig trygghet att dansa med henne, även i snabba tempon. En sån härlig känsla att släppa loss och göra precis vad modet klarar och mina tekniska begränsningar bjuder.

Idag blir det en ny arbetsdag på "Tåg X" i Stockholm med nya erfarenheter och kunskapsutvecklingar.

99-11-14, söndag

Inte konstigt att jag frös igår kväll när jag väntade på den buss som fick bränslestopp 70 meter före hållplatsen. Nu snöar det nämligen för första gången denna säsong utanför fönstret.
   Helgen i övrigt har varit mycket trevlig. I fredags fick jag sällskap av min mysiga tjejdanskompis Lina från Västerås. Med andra ord slapp jag komma hem till en tom lägenhet. Vi började med att fylla på i mitt annars tomma kylskåp. Förutom mat hade jag utlovat husrum. Innan ankomsten hade jag hunnit bädda nytt, plocka undan rena tvätthögar och städat undan annat osynligvärt i samband med en vild jakt efter dammråttor. Vi tittade på fotoalbum innan jag övergav min gäst för bilfixande. I och med detta fick jag som snabbast träffa pappa och höra trevliga nyheter gällande mina föräldras husbygge. Efteråt, trots vissa förseningar med utspisningen, kom vi iväg nöjda och belåtna till Yesterdays dansgolv och till musiken från Zlips instrument. Danskvällen kändes i benen när vi begav oss hemåt. Innan det blev nattdax lämnade vi tillbaka bilen vid mitt föräldrahem och tog en halvtimmas promenad tillbaka till min lya.
   Lördagsmorgonen tilläts bli sen. Efter frukost och färdigställande av en diktsamlingsutskrift till min gäst åkte vi iväg på en utflykt till andra förorter. Därefter var det dags för mig att resa hem på egen hand och förbereda en flipperspelskväll hos min arbetskompis Tobbe. Som väntat blev jag sist i turneringen. Skoj var det i alla. Kanske skulle jag behövt lite handikappoäng eftersom mina ögonlock var tunga. Detta hade visserligen inte gjort någon skillnad i resultatlistan om jag ska vara ärlig.
   Under lördagen mindes jag tillbaka exakt tio år... En underbar känsla var det då, denna dag, eftersom jag då tog körkortet. Minns ännu hur bra det passade att själv kunde åka iväg till den astronomikurs jag då höll i...
   Idag, (södnag), ska jag åter igen ha ett besök av en tjejkompis. Hon väntas dyka upp i eftermiddag någon gång, om alla bussar passar och går...

99-11-12, fredag

Det är fredag och humöret är en utvecklande positiv faktor, långt ifrån sorg och elände. Kvällsplanerna börjar nu anta en efterlängtad struktur med positiva utmaningar, inkluderat dans till ett av mina favoritband.
    Veckan har bara blivit bättre och bättre. Mulet väder har övergått i vackert höstsolskensväder, pluggnistan kom till slut smygande på allvar även kvällstid, provet gick bättre än farhågorna och bjöd på 57 poäng av 60 möjliga. Gruppen är i övrigt stark och rolig att samarbeta med. För att kunna benämnas "kursetta", (som Pelle), måste man fortfarande ha full poäng efter 3 skrivna prov. Själv har jag ju missat 5 poäng. Till ämnet tåg kan dessutom tilläggas att jag under provdagen, (99-11-11), i stillsamhet "firade" 19 år som "tågtok". Minns fortfarande min första aktiva tågobservation nere vid Rotebro station, detta händelsernas datum år 1980.
   Gårdagen bjöd på fest hos våra lärare. Ett utmärkt tillfälle att avslöja provresultatet, njuta god mat och härlig stämning. Nu är det hela tre veckor innan vi åter är i Ängelholm. Praktik hemma och i Södertälje står på mitt program dessa veckor.
   Dags att njuta vidare av fortsatt avkopplande färd i X2000 mot Stockholm...

99-11-09, tisdag

Idag har det varit en riktigt fuktig dag. Dimman låg länge tät över Ängelholm. På eftermiddagen, efter skoldagens slut, var det dags att visa sin manlighet och stå rakryggad efter att ha tagit sig rikligt med vatten över huvudet. Sagt och gjort, Pelle och jag utnyttjade Ängelholms fina läge vid havet för ett dopp och en kortare, (mycket kort), simtur. Ungefär lika varmt i vattnet som i luften.
   Dagens schema bjöd på ett ganska segt elsäkerhetskapitel. Gårdagen var desto intressantare. Banbyggnadsteknik och spårteknik i alla dess former. Här hade det verkligen behövts mer tid för att få min kunskapstörst någorlunda mättad.
   Denna kväll borde ägnas åt studier. Trots denna vetskap spårar jag ständigt ur och glor på TV:n istället. Varför?

99-11-07, söndag

Fredagen fortskred i ett riktit behagligt mak. Under min resa till linköping valdes Malmö som tidsfördrivningsort. Efter en Lasagnemiddag blev det ett besök på mitt favoritställe i Malmö, Cyberspace Café. Blåbärspajen var tyvärr slut, men den ersättande äppelpajen smakade förträffligt. På resan upp till linköping slocknade jag nästan omgående. Middagssömnen var nog precis vad jag behövde. Väl i linköping letade jag upp en buss för vidare färd mot inflyttningsfestorten Ljungsbro. Innan bussresan antogs hann jag dock förundra mig över att åter igen finna en Svensk offentlig toalett med en totalt "vrickad" inredningsteknik. I ett toalettrum, som för en gångs skull bjöd gott om väggytor och luft, hade man placerat en automatisk lufthandtorksapparat ovanför toalettpappershållaren. Denna lösning med en snabbstartande fläkt, var gång papper ska inhämtas, är nästan lika förkastligt som de toalettutrymmen vars torkapparater går igång så fort någonting mänskligt rör sig omkring en välbevakad toalettstol. Okej med "multifunktion" när det är riktigt trångt, men inte när det borde räcka med normal arkitektbegåvning och apparatkännedom. Innan jag åkte vidare hade jag konstaterat vilken tur det måste vara att privatpersoner ofta lyckas bättre med heminredningen. Kanske med påverkan från "hemregeringen"?
   Att jag skulle känna värdinnan samt ytterligare en person var väl känt, men att jag skulle möta en av mina gammalt goda danstjejkompisar från Stockholm var mig en överraskning. Lika överraskad var Theresie själv eftersom hon egentligen inte kände värdinnan mer än till utseendet. När min hon fick se mig blev dock pusselbitarna tillrättalagda och värdinnans ansikte kopplat till en känd bakgrund, historia och ett givet sammanhang. Efter goda smörgåstårtor förflyttade sig festen planenligt några mil bort. Dans i Motala var nästa punkt på programmet.
   I Motala vimlade det av Stockholmsansikten. Det var nog fler kända ansikten här än vid dansen i Skultuna förra veckan. Vad det gäller dansfolk ska man inte förvåna sig över en nätt resväg om 25 mil. Det är en baggis när banden och dansfolket är ungdomligt och bra. Själv stormtrivdes jag också. Jag kom dock lite på avvägar de sista 20 minutrarna efter ett toalettbesök. Det jag menar är att det inte var lätt att hitta någon rolig danserska att göra dansgolvscomeback tillsammans med. Utmattad som jag var blev jag i stället inaktivt "stirrande" på det tilltalande dansgolvet, fram till sista dansens början.
   Resan tillbaka till linköping, i den mörka och molniga natten, gick bra. Chaffören tog sig under resans gång en löparpause runt bilen. Med all rätt eftersom natten var sövande. Trött var jag ända till dess att jag skulle sova. Möjligheten till sömn gavs vid 04.30-tiden. Då hade jag placerat mig i den kortare delen av en hörnsoffa, skavfötters med en av de kvinnliga gästerna som placerat sig i den andra delen av hörnsoffan. Oavsett hur lämpligt det var att störa möjlig sömnro, bejakades lite tåflirtande som tilläts bli en effektiv fotvärmande insats efter att tånaglarnas skarphet justerats. De tjejer som känner mig närmare vet hur mycket jag bejakar mjuk hudkontakt. Tåflirtande eller ej, men nattsömnen blev ej den djupaste. Trots att min "sparkkamrat", (en lugn sådan), försäkrade att hon sovit som en stock under natten, undrar jag om det verkligen kan vara möjligt att jag inte besvärat och stört hennes nattro. Nåja, ord är ord...

Lördagen bjöd på en god frukost, (vid middagstid). Därefter bar det av mot järnvägsstationen för en hemresa som utnyttjades till vila. Väl i hemmet blev det slötittande på TV och tid framför datorn till dess att jag beslutade mig för tidig nattvila.

Söndagen fick en lugn start. Det var inte heller nu många knops hastighet i rörelserna. Frukosten lät vänta på sig eftersom jag fastnat framför flygsimulatorn. Efter en riktig frukost och lite internettande tog jag mig i kragen. Gjorde mig i ordning för nyttoärenden. Äntligen fick jag tillfälle att hämta ut min lagade kamera som jag varit utan sedan augusti. Roligt nog blev det också billigare än väntat. Dubbel glädje med andra ord.
   Efter hemkomsten hade jag energi till att städa. Det blev dock ingen helhetslösning utan mest allmänt småplockande och tidningssorterande. Samtidigt som jag tittade på TV blev jag telfonintervjuvad gällande mitt "bankförtroende" och intresse för försäkringar, fonder och annat sparande. Jag stod verkligen för min öppningsreplik: "Visst får du intervjuva mig, men hur passande svaren blir vågar jag inte lova". Bankerna har inte direkt mitt förtroende, lika lite som många försäkringsbolag i den reklamdjungel som råder. Tittade mot alla odds i en av bankernas broschyrer innan telefonsamtalet. Skrattade för mig själv åt deras försök att via diagram åskådliggöra hur bra deras placeringar var. Tyvärr vågade dom inte skriva ut måttenheten för y-axeln. Det är stor skillnad på procent, promille, punkter eller vad dom nu sysslar med... Inget för mig i alla fall...

99-11-05, fredag

Idag är det en gråmulen dag utanför tågets fönster. För första gången denna höst reagerar jag över de bitande kalla vindarna, till skillnad från tidigare dagars värmande "vårvindar". Trädens färgprakt har även minskat de senaste dagarna, i takt med att löven till slut släppt taget om sina fästen. Kursdagen är slut och jag är på väg mot Malmö eller Lund för vidare resa mot linköping, i lagom tid till en inflyttningsfest hos en av mina danskompisar, (Anna).
   Kursveckan har varit fylld av fritidsaktiviteter kvällstid. Tyvärr känns det som om jag och mina kurskamrater har varit tröttare och aningen segare denna vecka än normalt. Uppslutningen kvällstid har inte varit lika självklar som tidigare.
   Tisdagen bjöd visserligen rikligt med skratt och skämt i samband med att vi åt Mexikanskt och därefter festade vidare på en pub. En höjdarkväll helt enkelt efter studiebesöket vid Öresundsbron.
   Onsdagens kvällsbowling var också okej, även om jag aldrig fann min formtopp. Det var i själva verket rena bottennapp. Mot slutet började jag slappna av och förstå nyckelordet "harmoni" i samband med "klotkänsla". Ibland kändes det som om jag släppte klotet långt innan marknivån var inom räckhåll för en stötfri markkänning. Detta var alltså en total kontrast till föra gångens höjdarrunda.
   Torsdagskvällen kändes som vigd för biobesök. Uppslutningen verkade god ända fram till kvällningen då endast jag och Ted kunde återfinnas i kön.
   Kursveckan har i övrigt bjudit på grundläggande beskrivningar av olika arbetsformer, olika typer av färder inklusive vagnuttagningar, (Vut), samt samrådsförfaranden mellan respektive anordningar. Ett intressant men aningen hårdsmält kapitel för min del. Nu är det dock helg och tid att smälta intrycken. Prov nästa torsdag. Tråkigt nog får vi i fortsättningen klara oss utan en av våra lärare, Christer, som i hög grad bidragit till den goda stämningen.

99-11-02, tisdag

Vaknade upp en halvtimma före morgonens startkrav, undrandes om det kunde vara rätt att jag fortfarande fick sova. Efter en titt på mobiltelefonens klocka kunde jag koppla av och sova vidare. Om jag hade varit en sanndrömmare, så hade jag under natten dansat, badat och bastat en hel del. Nu vaknade jag upp aningen besviken i min hotellsäng, med vetskapen att drömmarna inte var så verkliga som dom hade upplevts. Och synd var väl det.
   Frukosten smakade tröstande nog bra. En god uppladdning inför provet. Provet blev en ganska lyckad tillställning. Trivdes ganska bra i provsalen trots att jag satt kvar längst, (som vanligt). Under ett antal minuter hade jag också alla rätt, innan jag fick för mig att ändra ett svar och därmed mista två poäng. Nu blev resultatet 34 poäng av 36 möjliga. Godkänt i alla fall och bidragande till minskad prestigepress inför kommande prov.
   Skoldagen har fortsatt på annorlunda vis. Efter ett antal paragrafanalyseringar, i grupp, fick vi klart för oss att vi skulle åka på studiebesök till Öresundsbron i Malmö. Åter igen saknade jag min kamera. Nu får snart kameraföretaget skärpa sig gällande min reparation. Det ska inte behöva ta mer än tre månader för detta. Dagen till ära började jag bli sugen på ett köp av digitalkamera. I ett försök att lugna mig något, köpte jag istället en engångskamera. En unik händelse i mitt liv. Nöden har ju ingen lag...

Det var trevligt att komma ut lite. Studiebesöket var bra, även om jag hade hoppats på specialstudier av järnvägspåfarterna till bron och arbetet i övrigt. För mig själv hade jag till och med målat upp en bild av mig själv stående på Öresundsbron. Nu kom vi inte närmare än Öresundsutställningen, med andra ord lika långt som förra gången jag var nere vid Lernacken i Malmö.
   Nu efter hemkomsten till Ängelholm och hotellrummet drar det i hop sig till "utgång". En bit mat och dryck, så här efter provet, ska smaka bra. I morgon kväll står bowling med kursen på kvällsprogrammet. Dags att le och må gott.

99-11-01, måndag

Efter en händelserik vecka är jag åter igen sittandes vid min bärbara dator på väg mot Ängelholm. En dag kvar till provet för delkurs 2.

Torsdagen den 28/10-99

Dagen började med en spännande kamp mot klockan. Lokförarsjukskrivningar genomfördes i protest mot privatiseringens följder. Endast vart annat pendeltåg rullade till följd av detta. Eftersom jag visste om dessa oregelmässigheter i förväg hade jag lagt på ca 30 min restid. Detta blev i knappaste laget och ingen dans på rosor. Väl kommen på tåget var det mer likt en dans. Redan i Rotebro var det en fråga om vem eller vilka som skulle kunna komma med tåget. Mellan Häggvik och Solna var det nästan uteslutet att ens försöka ta sig ombord. Själv hade jag trots allt tur som hamnade närmast mot och tätast mot en trevlig och söt tjej som jag känner igen sedan tidigare. Det var som att dansa en tät foxtrot med alla runt omkring. Aningen för tätt tillsammans med nämnda skönhet, eftersom vi fick planera varje huvudvridning för att inte generat behöva kyssas under huvudrörelserna.
   Stämningen var mycket god. Ett medelålders par, (troligtvis arbetskamrater med varandra), förgyllde resan med sina slutsatser och kommentarer. Det var dock inte helt lätt att vika sig dubbel av skratt. Istället fick vi vrida och vända oss tillsammans så gott utrymmet tillät. Tänk om man kunde ha lika roligt på vägen till jobbet var dag, utan onödig trängsel. Lite trängd blev jag nämligen i vid ett läge. Jag hade kommit någon decimeter ifrån min trygga plats, varvid golvytan upptogs av en osynlig väska. Överkroppen förflyttades i sidled men inget mer... Eftersom jag inte haft någonting att hålla i under resans gång fick jag lita till magmusklerna hos det medelålders paret. Lyckades efter lite bökande korrigera obalansen och få båda fötterna på "jorden". Drog mig närmare mitt ursprungssällskap. Det var farligt att vara på villovägar, något som lätt blev följden när någon skulle av.
   Resan som normalt sett tar drygt 20 minuter tog idag dubbelt så lång tid. Inte konstigt med tanke på att högtalaren ibland förkunnade uppmaningar liknande: "Får vi be mannen i svart långkappa att hålla in baken lite så dörrarna kan gå igen?" Låter hårt, men var sagt med glimten i ögat efter att till och med tågpersonalen förstått att gångarna var överfyllda.
   På vinst och förlust var jag tvungen att rationalisera bort valda delar av resan till dagens kurs. Vägbeskrivning fanns på jobbet, men dit skulle jag inte hinna. Åkte istället med tunnelbanan i hopp om att min intuition skulle vara tillräcklig. I Sundbyberg började så promenaden mot den okända lokalen. Insåg ganska snabbt att jag var "vilse", detta samtidigt som kursen startat. Nu var mobilen bra att ha. Lyckades få hjälp med vägbeskrivning från jobbets kvalitetsansvarige. Perfekt eftersom jag bara kom 15 minuter sent, (strax efter kursledaren i och för sig)...

Kursen behandlade det nya skyltningssystemet "TTRAF" och telefonprogrammet "ASTA". Bra och givande dag. Efteråt gav jag mig iväg in till stan för en date med en danstjej, (kompis). Vi gick och åt en bit mat, vegetariskt. Det smakade utmärkt. Efter ca 2 timmar var det dags för mig att åka hem och för henne att sjunga.
   Kvällen var mäktig. På väg hem från stationen beskådades ett av dom starkaste norrskenen jag sett i Stockholmsområdet. Det var dock ett "lågenergisken" med bara den blå-gröna färgen. Något rött ljus kunde jag inte se. När norrskenet var som starkast ringde jag hem till mina föräldrar. Efter några minuter avtog fenomenet plötsligt, för att endast synas i nordost som starka slöjor.

Fredagen den 29/10

Kursdag två. Trots att pendeltågstrafiken utlovades gå som normalt valde jag bussen bort till KISTA och vidare färd med tunnelbanan till SUNDBYBERG. Trots detta "säkra" kort blev ankomsttiden med knapp marginal godkänd. Dagens kurs bestod av grundläggnade windowskunskaper. Jag lärde mig faktiskt en hel del andra metoder och snabbkommandon som hjälp i datorvardagen.
   Efter kursslutet åkte Tobbe och jag in till stan för att spela lite flipper och köra lite simulatorrally mot varandra. Denna eftermiddagen hade jag ingen chans. Jag körde uruselt helt enkelt. Fick ställa in mig på att köra säkrare i verkligheten och till dansen under kvällen.
   I SKULTUNA var det en perfekt danskväll till Boogart. Invigde mina nya dansskor efter att ha garderingsplåstrat mina fötter. Jag hade kunnat dansa så mycket längre än vad som bjöds. Förutom mysiga danser med Lina lyckades jag nu också bli närmare bekant med en av de tjejer som jag vid förra Skultunabesöket, (15/10), önskade fler danser med. Under fikat gjorde jag henne sällskap. Om jag inte varit bunden till min utbildning utan kunnat ta ledigt hade jag satt allvar bakom mina ord: "TA MIG MED!". På torsdag åker hon, (Anna), nämligen till NYA ZEELAND. Gissa vem jag kommer att sakna på dansgolvet de närmaste två månaderna... Hoppas hon kommer ihåg mig under resans gång och när hon återvänder...
   Efter dansen startade hemresan. Tröttheten var påtaglig ända till dess vi i HUMMELSTA valde att dricka kaffe och äta pommes frites. En telefonduell i "Snake" gjorde mig klarvaken. En bra adrenalinkick *ler*

Lördagen den 30/10

Vid halvfemtiden på morgonen var jag redo att sova. Klockan ställdes på dryga 7 eftersom jag skulle lämna tillbaka bilen tidigt. Åkte hem med den, sov lite i mina föräldrars underbara TV-fåtölj innan jag aningen bortskämd blev hemskjutsad. Strök omgående skjortor och packade tävlingsbagen. Duschade och kastade mig iväg mot Fagersta för höstens enda danstävling.
   För bekvämlighetens skull valde jag det sista resealternativet som dock innebar längst restid. Detta passade perfekt eftersom jag inte ville anlända tidigt utan att ha hunnit sova lite. Min resa företogs således via Hallsberg.
    Efter framkomsten var jag hungrig. Åt köttfärspaj innan det var dags för träningshallen. Allt kändes bra, något som även kändes under själva tävlingen. Den ena uttagningen var den andra olik. Lite olika musikstilar gjorde tävlingen fantasifull. Det var länge sedan jag hade sån tid på tävlingsgolvet för just musikanalys. Det kändes som en perfekt tävlingsdag utan annat än fritt skapande och i möjligaste mån lek med konkurrenterna, (även i viss mån tillsammans med dem). Nu blev det ju ingen utklassning men väl en åttondeplats. Själv trodde jag på finalplats, något som missades med en domarpoäng efter semifinalsiffrorna 2,4,1.
   Efter tävlingens slut åkte jag hem via Västerås.

Söndagen den 31/10

Söndagen fick en extra välbehövling "vintertidstimma". Jag tvättade och skrev en massa under dagen. Tiden flög ändå iväg. Ska visserligen erkänna att jag även lät tiden flyga iväg tillsammans med min nyinförskaffade flygsimulator "Flight Unlimited III". En underbart bra simulator. Har mycket kvar att utforska där.
   När kvällen kom vek och strök jag stora delar av den rena tvätthög jag lyckats skapa under dagen. Packade och gav mig av mot Ängelholm med nattåget. Innan avfärd hann jag med ärenden på jobbet.

Måndagen den 1/11

Nattågsresan var en riktig njutning. Vaknade upp ganska pigg och redo för den snabba frukosten i Lund på hotell "Lundia", under bytestiden före avgången mot kursorten Ängelholm.
   Återfick mitt ursprungliga rum på hotellet. Kändes både hemvant och ovant. Skoldagen gick snabbt. På skolan åt jag dagens rätt: "Handformade pannbiffar med extremt utvalda kantareller från Kungsbackas djupa skogar". Tiden inför morgondagens prov känns lite knapp, men det mesta är greppbart. Efter en kvällspizza tillsammans med Jakob pluggade vi igenom paragrafer och tankar en sista gång med sista gnuttan vakenhet. Kvällen avslutades mer eller mindre med lite intressant TV-tittande, (Silikon med bröstspecial).

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!