"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, juni 2005

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

05-10-23, söndag

Dagen inleddes med en underbar arbetsnatt. Perfekt för dagboksuppdaterande och lugnt bevakningsuppdrag. Efter hemkomsten till Anki åt jag en lättare frukost innan sänggång.

Vid 12.30-tiden mötte jag Anki utanför tunnelbanenedgången. Då hade hon hunnit hälsa på sin farmor. Själv var jag fortfarande en aning trött, men såg ändå fram emot en färd med pendeltåget till min hemkommun Sollentuna. Där hade vi två stycken husvisningsobjekt som vi kände för att spana in, mest för att skapa oss en bild av marknaden.
   Väl på plats överraskades jag av en välkänd röst och ett ansikte känt från "Ett tidigare liv", som hon själv uttryckte det. Framför mig stod en av mina dansvänner sedan länge. En tjej, Benita, som jag visserligen inte sett så mycket av de senaste åren, men som jag vet har bibehållit god kontakt med andra i dansklubben. Det kändes dock skönt att vi ännu inte letade speciellt seriöst, med tanke på att det knappas är en dröm att kämpa om samma objekt tillsammans med vänner. Men som det nu var, var det bara trevligt att vi så småningom även skulle ses på visningen för husobjekt nummer två, någon kilometer bort.

Efter visningarna fortsatte vi vår promenad vidare till Norrviken. Vi hälsade där på mina föräldrar och bjöds god fika, te och smörgås. En skön avkoppling innan det blev dags för hemfärd, till Anki, för middagssömn och arbetsförberedelsevila.

Arbetsnatten startade i gott tempo. Var mest rädd för hängande godståg eftersom det inkom flera rapporter om riktigt halt spår. En kombination av lövhalka och snö. I trakterna av Katrineholm, Gnesta och Eskilstuna var snöfallet rikligt. I Eskilstuna kom uppmaningar om att starta växelvärmen, då det om natten började bli vitt på marken.

I övrigt passar jag på att drömma mig bort till varmare breddgrader. Den senaste tidens långa dagboksperiod inkluderar ett flertal härliga resor. Främst i Sverige, men även Grekland och ön Samos. Njut av den vackra soluppgången som kunde avnjutas på hotellrummet i månadsskiftet augusti och september, där även de Turkiska bergen syns till höger, förutom den härliga grekiska landskapsbilden.

  Soluppgång fångad från hotellrummet på ön Samos. En soluppgång med de Turkiska bergen synliga till höger.
 

Tisdagen den 14 juni 2005: Dagen bjöd inga bestående minnen. En lugn arbetsdag utan allt för många samtal. Visserligen en kortare tids störningar i pendeltågstrafiken, beroende på en förmodad kabelbrand i Älvsjö, men i övrigt bara en enstaka rapport om Älg mellan Hemfosa och Tungelsta samt ett antal tågsättsbyten i Västerhaninge.

Onsdagen den 15 juni 2005: Innan mitt arbetspass passade jag på att åka till Upplandsväsby. Lämnade in motorcykeln och hade lite tur då all servicepersonal var på väg att gå på lunchrast. Hann ta bussen hem, snabbt göra mig i ordning och sedan iväg kommunalt till stan för ett eftermiddagsarbetspass.

Torsdagen den 16 juni 2005: Hade dagtidstjänstgöring. Kvällen spenderades sedan på Hågelby, där en underbar danskväll till JANNEZ bjöds.

Fredagen den 17 juni 2005: Kunde njuta av min första semesterdag. Om eftermiddagen hämtade jag motorcykeln från min serviceinlämning, 1200-milaservice. Trots att det bjöds danstillfälle satsade Anki och jag på en lugn kväll. Vi vilade helt enkelt upp oss inför lördagens dansfest på Nackswinget och stannade under kvällen i Rotebro..

Lördagen den 18 juni 2005: Under förmiddagen åkte Anki in till stan. Dels för att hälsa på sin farmor och dels för att handla lite inför danspartyaftonen. Anki mötte jag så småning om upp vid Slussen om eftermiddagen...

Jubileeumsförfesten startade i Nackswingets klubblokal. Redan på bussen ut märktes en god feststämning. Välkomstdryck, snacks och spelutmaningar mötte oss. Efter drygt en timma förflyttade vi oss vidare till festlokalen som för kvällen var en mycket välutsmyckad tennishall. De som var på plats kan verkligen tala lyriskt om hur tennishallen utsmyckats till oigenkänlighet med en vacker danslokal och ett riktigt matpalats. Hur många hundratalet meter tyg som smyckade både väggar och i viss mån tak är nog svårt att säga. I matavdelningen dominerade tunnt vitt tyg, utsmyckat med trädformade svagströmsljusslingor. I danslokalen dominerade svart tyg, omväxlat med lodräta border, på vilka strålkastare riktats. Mycket vackert och effektfullt. Efter välkomstdrink och mingel med projekterad fotobildvisning, (Nackswinget socialt genom åren), bjöds vi en spännande trerättersmiddag och förstklassig underhållning.

Det blev en lång fest, men aldrig och långt ifrån långtråkig. Förfesten hade startat 15.30, minglandet på jubileeumsfesten ca 17.30. Efter middagen startade dansen omkring 21.00 och varade till långt in på natten. Sista dansen togs ca 03.10 då EXPANDERS sedan någon timma slutat spela och band två, ett trevligt coverband, gav det allra sista av suverän insats. Alla par som var kvar var också tämligen utmattade, efter en danser på parkettgolv uppbjudandes många man annars aldrig hunnit dansa med...

Söndagen den 19 juni 2005: Efter Nackswingsfestens slut, sista dans 03.10, gjorde Nanna sällskap med Anki och mig. Med nattbuss till Slussen bytte vi till buss mot Stureplan och så småningom mot Lidingö. Anki och jag gick av bussen längs Lidingövägen för promenad till Ankis lägenhet. Sov ut i den mån det gick innan det var dags för samling vid 14-tiden, vid ett café nära Drottninggatan, norr om Kungsgatan. På dagens program stod en svensexa för Jonas. Vi bjöds bra väder och startade med inhandlande av de sista verktygen och ingredienserna. Bland annat dryck, gelehjärtan och en T-shirt som pryddes med informativ text.
   Inledningsvis fick Jonas samla in äktenskapsråd samtidigt som han bjöd på sina geléhallon. Några försekomna tjejer tog tillfället i akt och erövrade ett par hjärtan med ett lika hastigt tack som tiden det tog att försvinna ur Jonas synfält. Men många andra hjälpte bättre till med en diger variation på äktenskapsråd.

En paus i äktenskapsrådgivningen bjöds i samband med nästa del av svensexan. Huvudattraktionen bestod av tiokamp varierat med frågor rörande den blivande bruden Sandra. Jag må säga att Jonas klarade frågorna med beröm godkänt. Inte utan att han nog hunnit bekanta sig bättre med Sandra än vad jag hann under våra knappa fem månader tillsammans, trots att jag tyckte (och tycker) jag kände henne väl.
   Tiokampen var mycket omväxlande och roande. Alltifrån laserdom, luftrörspilblåsning till styrning av radiostyrda bilar och fiskdammsliknande aktiviteter.

Kvällen avrundades med ytterligare omvärldsråd till Jonas, i ämnet äktenskapsrådgivning, under vår väg till Jensen Beef House. En bra och trevlig restaurant vid Vasagatan. Där avnjöts god mat och glass till efterrätt, samtidigt som vi fick chans att sitta samlat, surra och fråga ut Jonas ordentligt. Själv var jag mest nyfiken på om den Yuaccapalm Sandra, med gnistrande ögon och omistlig energi omsorgsfullt ordnat fram till Jonas, fortfarande levde och mådde bra. För mig var det ett av de första tecknen på Jonas betydelse för Sandra, något som också jag i dagens läge värderar mycket. Ett par man verkligen smälter inför när man ser dem tillsammans... Samtidigt kände jag mig stolt när jag kom på tal som en av Sandras fd pojkvänner. Glad jag får dela deras glädje och vänskap än idag...

Efter svensexans avrundning tog jag bussen hem till Anki. Där fortsatte mina berättelser inspirerade av dagen som sådan...

Måndagen den 20 juni 2005: Vid niotiden gav jag mig av från Ankis lägenhet. Anki hade ytterligare en arbetsvecka framför sig. Min hemfärd fördröjdes en aning då jag i princip missat en pendeltågsavgång och därmed fick vänta på nästa avgång, dvs ca 30 min.
   Hemma packade jag motorcykeln och gav mig av hemifrån strax efter klockan 14. Satte kurs mot Arvika via Örebro. Redan i höjd med Bålsta dök de första poliserna upp. Blev offer för hastighetsövervakningens laserpistol, men valde till skillnad från de övriga att byta till omkörningsfilen istället för att bromsa plötsligt. Min hastighet med ca +7 km/h gjorde nog varken till eller ifrån. Hur som helst släppte efterföljande polissällskap förbi mig utan åtgärd.

Färden fortsatte med ett första uppehåll Hummelsta. Här fikade jag och pratade med Anki i mobiltelefon. Nästa stopp blev Örebro, där jag tankade och inhandlade Smootie och bananer som mellanmål. I Kristinehamn blev det matstopp på Mc Donalds. Satt utomhus sedan jag lyckats förflytta såväl handbagage, hjälm och mat utan att fåglarna givits en chans att omedelbart dyka på födan. Till Arvikatrakten, Brunskog och Edane anlände jag vid 19.20. Möttes redan vid uppfarten av Jenny och Alve. Micke sågade alltjämt ved tillsammans med hans far, effektivt med transportband in under altanen.
   Bjöds som flera gånger förr rum för natten, trevlig fika osv...

.

Tisdagen den 21 juni 2005: Startade min färd vidare genom det Värmländska landskapet omkring 09.30. Inledde med tankning vid Brunskogs mataffär. Fortfarande hade jag inte beslutat vilken väg jag skulle ta. Valde att fortsätta ytterligare västerut, mot Arvika. Därefter inledde jag småvägsåkandet i nordlig och nordvästlig riktning mot vackra vyer kring Gunnarskog (även vacker befolkning idylliskt posthämtandes i morgonrock), vidare mot Gräsmark, Lekvattnet och sedan in i Norge. Vid det här laget hade jag hunnit passera mina 1200 mil med min motorcykel, något som kändes speciellt. Inte minst med tanke på att 1200-milaservicen nyss var avklarad.
   Vid Svulrya hade jag insett att det kunde bli en riktigt lång Norgeutflykt, varvid jag införskaffade en bra Norgekarta i samband med en god rödspättemiddag. Regnmolnen hängde hotande, men jag beslöt mig ändå för att sitta ute under middagen. I princip förblev det uppehåll, men jag valde ändå att spendera fikatiden inomhus. En välsmakande kopp kaffe som gjorde mig pigg, middagssömnsruset...

Hade lite olika valmöjligheter, dels vägval tillfälligtvis Sverige, men också vägval ytterligare en bit in i Norge. Eftersom de flesta "Sverigevägarna" gick i syd-ostlig riktning insåg jag att det var bäst att stanna i Norge för att bibehålla mitt nordliga avancemang. Färden gick därför vidare via Flisa, Elverum och Trysil, med endast kortare uppehåll för tankning och glassätande. Ett av stoppen vid en större bensinmack blev extra trivsam. Perfekt avkoppling i gräset, med sol, glass och en perfekt kopp kaffe, kanske i trakterna av Nybergsund, söder om Trysil? Den Exakta ortsminnesbilden sviker mig, men jag tror mig om att känna igen mig om jag kommer dit igen... I Trysil stannade jag till för toalettbesök och för fjällfotografering. Jag har så ofta sett avståndsskyltning mot Trysil och haft vänner som turistat i Trysil, varför jag var rent nyfiken. Under tiden jag stod på bensinmackens parkering, bredvid en bilfirma, hördes ett konstigt ljud komma längs vägen... "Flauap, Flauap, Flauap osv..." följt av däcksgnissel. Fortfarande med relativt god fart svängde en personbil, ev äldre modell av Volvo, in på parkeringsplatsen. Med nytt däckskrik, nu betydligt mindre hjärtskärande, stannade bilen framför bilfirmans portar. Kvar på höger framfälg fanns bara delar av ett tidigare däck. Det mesta måste ha försvunnit längs vägen och eventuellt vid den första hastiga kurvtagningen. Hur många kilometer bilen hade rört sig framåt i punkterad form vill jag inte spekulera i, men man har ju sett bildbevis på hur snabbt och effektivt spikmattor sätter stopp för vidare framfart. Och här var det i princip dags för fälgåkning...

Molnen sänkte sig allt mer när jag en bit söder om Röros kunde bevittna snö på bergen under en kortare rast.
 

Färden fortsatte norrut. Vädret blev långsamt sämre. Molnen kröp längre och längre ner i dalgångarna, men genererade på sina ställen riktigt vackra sjövyer med solinslag. Var på väg att stanna vid en campingplats bredvid sjön Femunden, men hade en fortsatt drivkraft att komma upp mot Röros denna kväll. Målet kändes trots allt uppfyllt när klockan visade ca 20.30 och jag fann en campingplats ca 12 km söder om Röros, norr om Os. Frågade inledningsvis om en stugplats, men då betalkort ej accepterades hade jag bara pengar till en tältplats för natten. Duggregnet startade också i samband med att tältet kom på plats, men med marginalerna på rätt sida för att hålla packningen torr och under tältskydd.

Onsdagen den 22 juni 2005: Det mesta av regnet hade passerat när jag gick upp och steg ur tältet. Eftersom det var fuktigt i gräset passade det bra att placera packningen under tak vid den servicebyggnad jag hade på andra sidan den grusväg jag bosatt mig nära. Efter att ha packat ihop tätet effektivt, fortfarande aningen blött, tog jag mig en dusch. Frukosten blev ringa före avfärd, bara ett äpple, men jag kände mig trots detta pigg och inte speciellt hungrig. Efter avfärden ca 09.00 passerade jag ett par mindre duggregnsområden på väg mot Röros och in mot Sveriges gräns. Därmed var vägbanan stundtals torr och stundtals regnblöt, något som dock inte störde nämnvärt mycket.

Färden in mot den svenska gränsen, Fjällnäs och Funäsdalen kantades av många minnesbilder. Insåg dock att motorcykeltempot minskade mängden intryck jämfört de jag hann få under motsvarande cykelresa sommaren 1990. Men vissa vyer kände jag tydligt igen, varmt leende inombords...

Min färd fortsatte efter tankning, toalettbesök och premiär för drickbar yoghurt vidare mot Vemdalen. Där log jag ännu mer när färden gick förbi "Gästis", ett vandrarhem, som för mig varit boendeplats under sportlovsveckan 1988. När jag sedan slog mig ner på ett fik med kaffe och prinsesstårta, i Vemdalens centrum, kunde jag inte låta bli att skicka ett påminnande SMS till min barndomskompis Niklas. Mycket för att påminna honom om vem hans kärlek var just då, men också för att själv minnas tillbaka till en av de bästa veckorna i mitt liv. Den veckan, "Vemdalsskidlägret" och den senare efterföljande vårveckan med "Blidö-lägret" spelar än idag en stor roll i min sinnesvärld. Goda minnen jag varmt bär med mig, spänning och vänskapliga relationer jag gärna håller fast vid så gott det går. Än idag minns jag spånningen som bjöds i uppdraget att vara extra vänlig mot en utlottad person. Ett svårt uppdrag då det gällde att inte avslöja sig i sin vänlighet. Det gällde sedan i slutet av veckan att gissa vem man trodde hade varit ens specialvän. Det jag mest minns är att en söt tjej vid namn Sara L hade fått mig på sin lott, att jag vid ett högst oväntat tillfälle bjöds en chokladbit, "Lion", och blev rörd inombords. Detta samtidig som jag var högst intresserad av hennes kompis Kicki. Att jag under veckan också fick dela kudde med Jessica C, liggandes på golvet under den svenska uttagningen till melodifestivalen, var också stort... Därtill skulle kunna berättas ytterligare om utflykter till diverse rum, Pernilla, Liv och Linas rum på nederväningen eller Carolines rum i andra husets övervåning. Egentligen hängde jag väl mest med vad Niklas tog sig för, men lite styrde jag nog utflykterna också *ler*

När kaffet och tårtbiten var slut återupptog jag min motorcykelfärd. Snart styrde jag ytterligare norrut, mot Östersund. I Brunflo fick jag ett perfekt tillfälle att fotografera en Y1 som trafikerade inlandsbanan. Väl i Östersund kryssade jag genom staden rondeller till den mack som låg nära campingplatsen. Tankade, åt äpple och försökte SMSa. Hur det gick med just SMSandet minns jag inte riktigt, men efter Östersund och framförallt Strömsund, minskade täckningen drastiskt. Då färden slutligen nådde Åsele var jag helt utan mobiltäckning, i nära nog ett dygn...

Campingplatsen i Åsele var sedan länge inplanerad som ett fikastopp. Hade trivts bra där under förra årets resa. Nu om kvällen kände jag hur tröttheten kom krypande. Till Skellefteå eller Umeå var det allt för lång färd. Slog därför läger för natten i mitt tält, granne med en finländsk motorcyklist på väg mot mc-träff i Norge och bredvid en flitigt cyklandes pensionär på väg mot Sollefteå.

Torsdagen den 23 juni 2005: Tog det ganska lugnt med avfärden och ihoppackandet av tält och duschande. Men när jag väl lämnade tältplatsen var det inledningsvis endast för att parkera utanför receptionen och tillhörande restaurant. Där tog jag mig en frukostfika innan jag begav mig ytterligare norrut. Färden gick sedan via ett svårforserat vägarbete (spårigt med grusvallar och stenskottsrisk) vidare mot Norsjö, Bastuträsk, Ersmark, Kåge och Skellefteå. Eftermiddagen var långt gången när jag tog middagsuppehåll i Skellefteå. Inmundigade mat på mitt favoritställe bredvid E4an och campingplatsen, samtidigt som jag passade på att ringa och ladda mobiltelefonen. Fick tag i både Lina och Veronica, varvid jag återvände till Kåge för att besöka Veronica och Edwin. Direkt efter ankomsten lånade jag duschen, för att känna mig mer fräsch och representabel. Bjöds mat samtidigt som vi avhandlade en god mängd samtalsämnen under de timmar jag var på plats. For sedan, efter klockan 21.30, tillbaka till Skellefteå. Fikade och övernattade sedan hos Lina och Christer.

Fredagen den 24 juni 2005: Midsommaraftonen var kommen. Klockan hade jag ställt på 07.15. Ville vara ute på vägarna tidigt med tanke på den långa väg jag hade med motorcykel till Stockholm. Kom iväg i rimlig tid, efter en god grötfrukost. Åkte igenom ett mindre regnområde, men inget av betydelse. Däremot kom vinden att bli riktigt kännbar. Från Umeå till Sundsvall var det riktig hårda byiga vindar som präglade färden. I vissa fall värre än de jag förra sommaren mött nere vid Österlen.
   I Nordmaling tankade jag och åt en ytterligare frukost, denna gång med yoghurt och kaffe. Fotograferade bygget av Botniabanan och imponerades över de tydligt utmärkta och namngivna räddningplatserna som fanns utmed vägen och järnvägsbygget.

I Örnsköldsvik passade jag på att ta en avstickar ut till landet. Ringde hem och rapporterade hur det såg ut innan jag for vidare mot havsbadet i Gullvik. Var rejält varm och njöt gott av ett bad, trots att det ganska snart var isande kallt, kanske runt ca tio plusgrader i vattnet. Trots detta fanns det ett antal soldyrkare som passade på att fira midsommar i solstrålarna mellan molnen. Detta trots att vinden var fortsatt kännbar och byig...

Nästa stopp gjordes sedan i Sundsvall. MAX bjöd en välbehövlig middagsvila efter ett gott Suprememål. Därefter fick jag i viss mån jaga ett bra fikaställe. Midsommarkvällen bjöd annars mest på stängda fikaställen, sedan jag inmundigat en chokladboll vid Tönnebro. Stängt även vid Gävlebro, där endast tankning kunde utföras. Den sista fikastunden fick därför tas i Uppsala, på en större mack. Ett skönt stopp inför den sista biten i skymningsljus någon gång efter 22.30.

Väl hemma packade jag ur och förberedde för nattlig färd in till stan, över till Anki...

Ett underbart bröllop mellan min fd flickvän Sandra och hennes Jonas.

Lördagen den 25 juni 2005: Någon gång strax efter midnatt åkte jag vidare med motorcykeln till Anki. Efter att sedan ha njutit välbehövlig nattsömn begav vi oss iväg mot Skärholmens gård där vi bjöds på uppehåll efter någon timmas regnande. Efter samling vid parkeringsplatsen, ovanför Skärholmens gård, gick en lång rad bröllopsgäster ner till platsen för vigsel mellan Sandra Erlund och Jonas Hammarbäck. Vi bjöds utomhus, under ca en timmas tid, en annorlunda cermoni i de fornnordiska gudarnas tecken. En cermoni som mycket snart kändes helt rätt och som jag faktiskt väntat mig. Sandra har ju för mig alltid varit "ett gulligt litet troll eller en underbar älva" och den blomsterflicka jag lärde känna för drygt fem år sedan, (21/4-2000). Vi fick smaka mjöd i samband med cermonin och ge kraft åt brudparet med vår närvaro. Vigselförättaren var tydlig i sitt framförande och tydlig i sina böner åt , söder, öster, norr och väster samt till jord och himmel. Tydlig i form av berättelser om vad respektive gud i bönen kunde göra för brudparet. "Jag vänder mig mot öster... Prisar de krafter som gudarna i öster kan bjuda... eeeeehh".
   Brudparet var precis så vackert som jag anat och väntat mig. Kände mig stolt över att vara en av dem som känt båda två, redan innan de möttes. Att ha haft förmånen att känna Sandra lite närmare än många andra osv. osv... Inte alla som i samband med gratulationerna denna dag kunde glädjas åt att få en kyss på kinden av bruden. Mycket värmande handling som naturligtvis återspeglades i mina allra största lyckönskningar till brudparet inför framtiden...

Bröllopsmiddagen var utsökt god och gemytlig. Så även bröllopstårtan, den efterföljande dansen och tillställningen i sin helhet. Innan vi alla åkte hemåt hade även molnen skingrats en aning och solens strålar värmt en del. Tunnelbanan fick sedan föra oss hem till Anki, där jag fortsatte att berätta minne efter minne, inspirerad av dagen som gått...

Söndagen den 26 juni 2005: Anki åkte om morgonen ut till landet utanför Nynäshamn. Själv hade jag för avsikt att återvända hemåt med min motorcykel. Det vackra vädret inspirerade mig dock att välja vägar söderut, med ett frukostuppehåll vid en Sköndals-macken, Rv 73. Kom i samspråk med ett par som båda var ute och provkörde äldre motorcyklar. Hon en äldre 1100-kubikare från 1983 om jag minns rätt, och han en 600cc. Jag fortsatte snart med att köra "ytterligare fel", för att snart vara framme vid Nynäshamn. Anki hade direkt känt igen motorljudet och kom ner för att möta mig. Förblev kvar ett par timmar, bland annat för pastalunch, innan jag begav mig av hemåt, via fiket ute på Torö.

Kvällen nyttjades till handlande, städande och räkningsbetalande. När Anki sedan dök upp avnjöts sallad och jordgubbar framför TVn.

En vacker syn, något deformerad regnbåge under båtresan på Mälaren.

Måndagen den 27 juni 2005: Anki begav sig av mot stan någon timma före mig. Jag packade ihop det sista inför ett par dagars båtresa och förberedde med nyckel inför en slutbesiktning av utförda balkongarbeten.
   Anki mötte upp mig på T-centralen varvid vi åkte till Gamla stan för upphämtning med båt. Tillsammans med Ankis föräldrar gick vi inledningsvis för motor upp mot Drottningholm vidare mellan Mälaröarna Färingsö och Ekerö. Nattvila fann vi i en liten vik nära en stor grustäkt.

Kvällen på båten bjöd omväxlande väder. Av allt att döma befann vi oss vid två olika fronter som gav vridande vindar, lite regn men också sol och en underbar regnbåge att bevittna. Kvällsmaten var underbart god. Lax, potatis, god sås följt av jordgubbar som efterrätt.

Tisdagen den 28 juni 2005: Vi startade den vakna delen av båtdygn nummer två med ett dopp. Jag valde att simmar runt båten, för att inte endast kort vara i och doppa mig. I jämförelse med norrlandsvattnet var det riktig "varmt". Båtfärden som följde bjöd på riktigt bra segling norrut, runt Munsö. Även söderut mot Södertälje var vindarna gynsamma. Väl i Södertälje hann Anki och jag angöra fastlandet. Passade på att köpa en milkshake på Mc Donalds i samband med ett välkommet toalettbesök. När vi sedan återvände till båten var det i princip dags för broöppning och tid för passage. Vi kunde passa på samtidigt som ett lastfartyg var oss mötande.

Båtfärden fortsatte med passage av Södertälje sluss, vidare under motorvägs- och järnvägsbroarna i Södertälje hamn och slutligen under Igelstabron. Nattvila fann vi i lä mittemot en badplats och ev campingplats i höjd med Järna. Även denna kväll bjöds kortvarigt på vridande vindar, men efter ett intensivt regn stabiliserades våra vindförhållanden. Kött och färs potatis bjöds ombord...

Onsdagen den 29 juni 2005: Vi startade i regnväder, ett regn som hotade att återkomma löpande under seglingen. Men för det mesta kryssade vi oss förbi under vår färd in mot Oxnö i Stockholms södra skärgård, Nynäshamnstrakten. Väl i land bjöds underbar pastasallad. Om kvällen tog Anki och jag pendeltåget tillbaka till Rotebro. Jag satsade på att tvätta under natten, men hindrades tillfälligtvis av kraftig huvudvärk. Hade till och med svårt att hitta ord till ett lämpligt samtal. Visste vad jag ville ha sagt men fann inte alls ord för saker och ting. Efter lite sömn blev det genast mycket bättre...

Torsdagen den 30 juni 2005: Tvätten hängde jag ca 04.00. Sömnen hade åter igen gjort mig någorlunda klar i knoppen. Fick om morgonen hjälp av Anki att vika tvätten. För egen del fortsatte jag med vila eftersom jag fortfarande kände mig lite tung i huvudet. Om eftermiddagen tvättade jag av motorcykeln, packade det sista som skulle sändas med Patrik till Öland och gav mig sedan av till Hågelby. En danskväll som inleddes med fika pga näsblod, men som blev riktigt bra. Vill minnas att det var BLENDER som spelade...

Fredagen den 1 juli 2005: Pendeltåget nyttjades för färden hem från Hågelby. Anki åkte hem till sig och jag till mig, allt för att förbereda det sista inför Ölandsresan. Gick upp ca 08.30 och åkte en kort tur förbi mina föräldrar, (pappa hade inhandlat en släpkärra grus av tre olika grovlekar), innan jag begav mig vidare till stan för att hämta Anki vid tolvtiden. Något efter planerad avfärdstid startade vi färden via Tumba ner mot Mörköfärjan. Att vi just missat en färja gjorde inte speciellt mycket. Solen kunde avnjutas och det till och med under en stunds vilande på rygg. Något mindre blev väntan sedan på färjan över Bråviken. En färja som tog emot ganska hårt mot kajkanten, varvid alla bilar såg ut att flyttas fram en bit. Troligtvis var det bara fjädringen som gav denna visuella effekt, men visst kändes markkänningen. Själv höll jag mig redan fastbromsad och tyckte inte jag drabbades nämnvärt. Ett ryck i rätt riktning så att säga...

I Söderköping kunde vi enkelt komma in i köerna efter broöppning vid Göta kanal. Vår färd fortsatte sedan via mindre vägar till vårt natthärberge vid vandrarhemmet Loftahammar, dit vi anlände ett par minuter innan receptionen skulle stänga. Orten fick sedan bjuda oss på mat som vi så väl behövde. Jag kände mig fruktansvärt utsvulten och njöt extremt mycket av välsmakande kött i maträtten "Black and White". En dusch, lite socialt umgänge med andra vandrarhemsboende, men relativt snart sänggående. Hade nu fått riktigt ont i ryggen, någon form av sträckning...

Lördagen den 2 juli 2005: Vandrarhemmet i Loftahammar bjöd på en perfekt blandning ingredienser. I stort likt en hotellfrukost. Efter lite ihoppackande tog Anki och jag en promenad ner i hamnområdet. Skönt att koppla av lite på en av gästbryggorna, även om det så sakterliga började bli lite avreselängtan. Med andra ord, relativt snart inledd rumsstädning och sedan avfärd söderut i riktning mot Västervik, Kalmar och Öland via ett antal småorter en bra bit vid sidan av E22.

I Västervik fick jag ett oväntat bra fototillfälle vid en järnvägsövergång nära stationen. Ångtåg avgående mot i riktning mot Jenny och Ankarsrum. In till själva Västervik hade vi kommit "bakvägen", österifrång, varför vi fick ta oss genom trakterna av centrum. Inget matuppehåll denna resa, men däremot ett mellanmål med Risifrutti vid en ofta besökt bensinmack.
   Resan fortsatte vidare väster om E22. Vi gjorde bland annat en kort avstickare till stationen Verkebäck, varifrån ångtåget nyss avgått vidare mot Ankarsrum. En station som för övrigt syns bra från just E22, liggandes vackert i en dalgång nedanför. I övrigt brydde vi oss inte om att jaga vidare, efter just tåget, men var under en tid i närheten av järnvägen ändå. Vill minnas att vi såg skymten av tåget inne på Ankarsrum station när vi var på genomresa, funderandes på rätt vägval för oss.

Vissa av vägarna blev riktigt krokiga. Inte minst sedan vi passerat Kristdala vidare mot Korsvägen. Släppte till och med om en liten personbil för att få viss guidning i fråga om kurvtagning. Genast kunde medelhastigheten ökas betydligt, från att vara en bromsklots framför bilen till att hänga på med lätthet. Efter ett kortare uppehåll bredvid motorcykeln, framför ett par villor vid Korsvägen, gav vi oss av ut på större vägar. Inledningsvis inåt landet, men snart ner mot Berga vidare via ett antal järnvägsövergångar vidare mot E22 och Kalmar.

Väl i Kalmar uppsökte Anki och jag en Kinarestaurant. I vanlig ordning önskade jag friterad kyckling med sötsur sås, något även Anki kände för. Riktigt stora kycklingbitar, hela filéer friterade, upplagda snyggt på serveringsfatet. Mätta blev vi, i perfekt tid för vidare transport till stormarknaden där vi skulle möta resten av gänget, Patrik, Caisa och Pelle samt medresenären Rebecka.
   Relativt effektivt handlade vi vad vi önskade ha i Ölandsstugans kyl och frys. Allt ifrån Bröd, Yoghurt och nyttig sallad till sex chokladkakor a 200gr. Med andra ord en perfekt blandning av mat och onyttigheter för en perfekt danssemestervecka.

Patrik och bilgänget anlände Lundegård ett par minuter före Anki och mig. Inhandlade dock dansinträdesband innan färden fortsatte ner till stugan. Den perfekta mc-parkeringsplatsen var detta år inledningsvis upptagen, men kom att erövras efter något dygn sedan gänget av tillfälliga gäster givit sig av från stugan närmast vägen.

Innan danskvällen till ZLIPS startade hann vi få upp partytältet, duscha och äta en lättare måltid baserad på yoghurt, smörgåsar med mera. Danskvällen blev riktigt bra. Bra spelning med underbart musiktryck från ZLIPS sida, den sista med sångerskan Petra. En härlig atmosfär präglade logen, då så många visade sin glädje över att åter igen vara på plats, eller möjligtvis glädjen över att vara där för första gången. För egen del kunde jag konstatera att det var tionde premiärkvällen för mig...

Söndagen den 3 juli 2005: Dagen bjöd på ganska mycket lugn. Om eftermiddagen präglades danslivet på campingen av den Nackswinget- arrangerade "Jack n´ Jill"- tävlingen. Som revanch från förra årets lottning och prestation var jag stundtals riktigt danshungrig. Det resulterade till slut i tre danser, med utslagning i Kvartsfinalen. Då var det riktigt hård konkurrens, något som talade sitt tydliga språk när man senare skådade finalen. I princip tävlingsdansare från de högre klasserna, åtminstone någon i paret...

Om kvällen laddade inför en danskväll till BLENDER. Om jag minns rätt stod grillning av Flintastek på matsedeln. En längre tids Bastu-uppladdning hann jag också med, perfekt för stärkandet av vätskebalansen. Dock fanns inte den forna stämningen som "Bastuligan" ordnat tidigare år, men vad ska man begära. Generationsskiftet kanske har hunnit ikapp tiden. *ler*

BLENDER fortsatte att spela lika bra som under eftermiddagens tävling. Trängseln på golvet gjorde sig visserligen påmind, men det var minnesvis en bra kväll som inte bjöd mycket att klaga på. Började variera mig och dansade en del även på det nedre dansgolvet.

Måndagen den 4 juli 2005: Vaknade tidigt och var tillfälligt uppe redan vid åttatiden på morgonen. Städade lite i stugan innan jag åter igen antog sovro. Nu ute på gräset.
   Efter frukosten begav vi oss ner till stranden. Sol och bad präglade dagen, bland annat inkluderande fresbeekastande i vattnet. Om eftermiddagen kände jag starkt för lite motorcykelåkning. Erbjöd mig att inhandla grillbriketter mm inför kvällens grillande av marinerad kyckling.
   Den årliga konserten utomhus med PERIKLES band "Pex and the boys" avnjöts mest på håll i från stugan. Vilade där tillsammans med Anki innan jag begav mig iväg för bastu.

Danskvällen till WAHLSTRÖMS blev en ganska seg historia för egen del. Tillsammans med Anki hittade jag god rytm, men i övrigt var det bara två riktigt känslognistrande stunder på dansgolvet under kvällen. I övrigt saknade jag lite av mål och mening med dansen under kvällen. Som alltid när det gäller Wahlströms bjöds antingen aningen snabba bugglåtar eller riktigt längsamma foxtrottlåtar, allt för smöriga för att finna en inbjudande balans till. Trots alla brister i motivationen fann jag en rolig mix av snabba låtar tillsammans med Anki, när extralåtarna strömmade ut från scenen. Kanske tur det, med tanke på att andra visade tecken på bra dansupplevelser...

Tisdagen den 5 juli 2005: Även denna dag bjöd på bra badtillfällen och en härlig sol att spendera tiden under. Badet avlöstes lämpligt med en runda minigolf, där Caisa, Pelle, Anki och jag ställde upp. En banan nära receptionen som var ny för i år, uppbyggd med spännande terräng, vattenhinder och svåra banlösningar. Caisa storspelade och vann med 62 slag, följt av Pelle och Anki med 82 slag, tätt följt av mig med 83 slag. Ytterligare svagheter visade jag senare i Kubb. Träningsrundor som dock gav viss positiv utdelning i form av erfarenhet och mindre framgång i kastandet. Matmässigt avnjöts Spagetti och köttfärssås under eftermiddagen. En eftermiddag som avrundades med ett par basturundor. Nu hade folk, främst ungdomarna börjat hitta dit. Fortfarande borde jag göra något åt bastustämningen i form av återupplivad musiktradition, men det får vänta åtminstone ett år till. Även om tanken funnits har jag ännu inte införskaffat den CD-bandspelare som passar för bastumiljön i höjd med golvet. Snart är jag väl visserligen den enda som minns vilken stäming "Bastuligan" bjöd på för ett antal år sedan, alltid med en bandspelare på plats. Allt tack vare "härligt galna norrlänningar".

Själva danskvällen kom att bli veckans absolut bästa. Underbar och komplett musikblandning från PERIKLES sida, starkt framträdande, matchat med en formtopp hos mig. En kväll där jag stormtrivdes frå;n första till sista dans, i princip utan undantag. Lusten och motivationen att dansa var verkligen tillbaka igen... Pubiken visade liknande positiva tecken, när bandets få svagare partier, bristfällig publikkontakt, varvades med underbar, spontan och otvungen allsång. Onekligen många som klarade av att sjunga och dansa på en gång...

.

Onsdagen den 6 juli 2005: Caisa och Pelle gick upp tidigt för att komma iväg hem. Med Patriks bil skjutsade vi iväg dem till busshållplatsen i Köpingsvik. Underbart väder att vänta på bussen i, men kanske aningen jobbigare att resa i. Vi återvände hur som helst till både stuga och säng för ytterligare lite avkoppling och nattvila.

Vid tiotiden var hela stugan på benen, (Patrik, Anki och jag...). Efter en god frukost startade jag ett litet tvättprojekt, som endast innebar smärre väntan på tvättmaskin och torktumlare. Under själva torktumlarfasen passade vi på att ta dagens strandpressande. Bad och sedan effektivt solande en kortare stund. Tvätten krävde ytterligare lite torktid varför Anki och jag hann spela lite kubb. Äntligen hade jag fått in lite snits och vann båda mina matcher. Ett flyt som jag egentligen hade behövt någon dag tidigare, då Anki i lag med Caisa varit hur formstark som helst. En tillvaro som visade att Pelle fick bära en stor del av prickkastaransvaret i det lag jag oftast var med i...

Borgholm fick besök av oss under eftermiddagen. Jag tyckte att jag behövde min dagliga dos av motorcykelåkande, så jag for efter Patrik och Anki. Vi inledde årstraditionsenligt med en fika på "EBBAs café". För min del blev det en god ost- och skinkbaguette och en efterlängtad kopp kaffe. Inköpsrundan gick sedan effektivt och vi var snart tillbaka på kampingen.
   Bortsett från ett matavbrott unnade jag mig en riktig långbastukväll. För kanske första gången detta Ölandsår var det lite drag i bastun. Långt ifrån forna dagar i "Bastuligans" historia, men ändå med god mixningsfaktor och hög stämning. Mest förgyllde nog en av tjejernas spontana kommentarer, som resten av kvällen ansågs myntat vid fel tillfälle. Den för henne generande kommentaren "Men gud, vilken liten snopp han har..." fälldes om en grabb i omklädningsrummet. Timeingen gjorde dock att jag, som just hade kommit in i bastun för en ny bastuomgång, nyfiket hejdade mitt stegtempo något i ren nyfikenhet. Följden blev att den kvinnliga åsiktsgivaren, i samma sekund som hon yttrade meningen, fick en klockren ögonkontakt med mig (i min steghesitering), och omedelbart och fortsatte: "Ja, alltså inte du...".
   Omedelbart nappade alla på den generande stressfaktor som följde. Att hon fick höra den storyn om och om igen förvånade nog ingen, speciellt med avseende på att det dröjde ytterligare ett tag innan hon åter igen vågade ha någon ögonkontakt, och säkerligen innan ett liknande uttalande skulle fällas just i herrbastun... *ler*

Kvällens dans vågade jag inte hysa några större förhoppningar om. Mest beroende på att förra årets motsvarande musikframställan var under all kritik. Denna danskväll presenterade BHONUS en mer homogen dansupplevelse, där jag fick flera upplevelsetoppar än jag förra året hade positiva tankar. I år lyckades bandet åter igen visa upp sin musikalitet och proffsighet, om än fortfarande med långa avbrott i inspirationsflödet. Flera av de mer "visbetonade" låtarna gav inga vibrationer alls, varken i golv eller dansmuskler. Hade man ingen trevlig person att konversera med under dessa danser gjorde man dansupplevelsen nästan en tjänst om man stod över dansen. Nu blev dessa låtar samt ett mindre antal uttjatade egenproduktioner transportsträckor till nästa fulländade låtpresentation. Glädjande nog verkade bandet denna gång ha en större medvetenhet om problemet. Svikande publiksiffror, åtminstone på dansveckan, går inte att ta miste på. Själv ville jag inte välja bort det glest befolkade dansgolvet mot Borgholms partyliv, trots all kritik, utan såg verkligen fram emot de låtar där bandet kom till sin rätt.
   Trots de stora bristerna i totalframförandekonceptet hade jag den bästa BHONUS-kvällen på flera år. Detta kan jag tacka de underbara tjejer som också valt att nyttja golvrymden och prestera dansupplevelser med ren dansglädje som energikälla. Dansade i princip bara med danskryddande och mysfrämjande tjejer. Foxtrotten nådde en bra härlig nivå när väl alla pusselbitar sammanföll. Tyvärr blev dock slutet tafatt. Då hade tröttheten också kommit ifatt mig. Det var svårt att ladda om var gång musiken tappade tyngd och inspirationsinjektion. Tyvärr ganska ofta dessutom. Det föreföll att bli dans till högt tempo utan substans mellan de avtändande visorna utan musikalisk tyngd i ljudbilden. Med andra ord flera tillfällen då man lika gärna hade kunnat gå av dansgolvet och hoppa över dansen, bara för att rädda den positiva delen av danskänslan. BHONUS absoluta formtopp nåddes strax före pausen då de rev av en riktig discorysare, ett potpuri som höll klass, tempo och rytmkänsla utan dess like. Få hade gjort det bättre. Det var bara att ta för sig av danskänsla och prestera precis vad man förmådde.

Torsdagen den 7 juli 2005: Dagen bjöd på inslag av tunna moln framför solen. Anki och jag passade därför på att göra en MC-utflykt till södra Öland. På hemvägen stannande vi vid ett hambugerställe, söder om Färjestaden, och intervjuades om motorcykeln av intresserade stockholmare.
   BOOGART stod under kvällen för ett riktigt bra framträdnade. Förmedlade den tyngd i ljudbilden som man vant sig vid och som ger alla förutsättningar för underbar dans. Själv presterade jag dock inte riktigt lika bra. Hade nog lite höga krav på vilka jag ville dansa med, (ett arv från onsdagen favorit uppbjudningar) och kom därmed av mig i lyckodansjakten. Aldrig riktigt bra att jaga bra dans. Den ska bara komma, utan prestige, utan jakt. men, men, vissa formtoppar infanns sig dock under kvällens lopp, jag ska inte misströsta, inte så mycket i alla fall...

Fredagen den 8 juli 2005: Natten bjöd en stunds korvgrillning och sång utanför stugan. Många var visserligen trötta och aningen slitna, men bjöd trots detta god gemenskap och stämning.

Som alltid började campingplatsens stugor avbefolkas under fredagen. En aning lugnare och mindre musikblandning under dagtid. Tiden spenderades på allt möjligt. Höjdpunkten var kanske mina kubbvinster över Anki, men också bangolfturneringen uppe vid receptionen gav mersmak. Jag bättrade mig en aning från tisdagens runda, 74 mot 83 slag. Anki gick på exakt samma antal slag, 82, och Patrik vann till slut med 73 slag. En avslutande bra basturunda, (roligt folk), bäddade för en bra danskväll till JANNEZ. Satte danskraven ganska lågt och kunde därigenom njuta okomplicerad dans som så småningom bjöd riktig utmattning. Kände visserligen viss dansmättnad, men gladde mig samtidigt att äntligen finna en betydelsefull dansvänn i dansvimlet. En bra avrundning på en dansvecka då jag med endast några få undantag hunnit bjuda upp de jag haft på min oskrivna dansöskelista. De sista extranumren brydde vi oss inte ens om. Det var skönt att utmattad lämna danslogen när det var som bäst. Sorgligt nog ändå att få vänta ett nytt år...

Lördagen den 9 juli 2005: Efter den avslutande och riktigt utmattande danskvällen till JANNEZ på Lundegårds camping avrundades den vakna tiden med en dusch och ugnsuppvärmda smörgåsar. Anki och jag stupade mer eller mindre i säng, samtidigt som Patrik fortsatte minglandet ytterligare en tid...

Vid niotiden var stugan åter igen på fötter. Det slutliga packningsstadiet inleddes och växlades med såväl frukost som stugstädning. Trots våra ambitioner att komma iväg i relativt bra tid, drog alla sysslor ut på tiden. Inte minst stugavsyningen lät vänta på sig. Så strax efter klockan tolv var vi resklara. För första gången saknades en sak i inventeringslistan och Patrik åtog sig att kvittera kostnaden (10 kr) för den saknade teskeden i samband med själva utcheckningen...

Anki och jag hade som första delmål att styra mot Kalmar. Ganska raskt blev vi omåkta av Jonas och Bosse, som hade sin färdplan väl utstakad. Vårat vägval var inspirerat av deras rutt, men långt ifrån utstakad. Själva uppehållet i Kalmar uteblev och vi styrde istället mot Blomstermåla och Högsby, för att sedan göra ett kortare fikauppehåll vid en trevlig bebyggelse och avtagsväg vid Korsvägen. För övrigt ett uppehåll utanför samma trädgårdar som på vägen till Öland. Mat åt vi sedan vid ett Gästgiveri i Kristala. Mycket trevlig betjäning, god Amerikansk sallad men i övrigt nästan det enda orten hade att bjuda. Det var dock trevligt att se att även andra motorcyklister stannade till just här...

Resan fortsatte norrut, trotsandes sol och värme. I Hjorted tog vi dock ett välbehövligt och riktigt avkopplande bad. Vi hade visserlien tänkt att kombinera badet med lite middagssömn, men upptäckte snart att vi blivit piggare ändå, och hade svårt för att somna på bryggan. Nämnas kan också att den nästan obefolkade badplatsen (bortsett från ett par på bryggan) snart var full av ungdomar och barnfamiljer. Alltså lite för livad eftermiddag för just sömnro...

Vår färd fortsatte längs E22 och E4 efter Gamleby. I Norrköping gjorde vi det klassiska misstaget att bege oss söderut. När misstaget rättades till hade vi kraftiga åskväder väster om oss i position 13 km söder om Norrköping. Väl i Nyköping stannade vi till på Mc Donalds. Ett välbehövligt matuppehåll sedan vi valt att hoppa över vandrarhemsövernattning och istället styra motorcykeln mot Ankis land, utanför Nynäshamn. Klädseln kompletterades en aning då solen gick ned och tempot mellan Södertälje och Nynäshamn reducerades kraftigt i samband med viltfara och mörker. Därtill ett antal lämpliga och korta stopp längs färdvägen.

Ankis föräldrars nya hundtillskott, Kelpinvalpen Yatzy.

Söndagen den 10 juli 2005: Efter ankomsten från Öland kunde vi vila ut en aning på Ankis landställe. Då hade vi redan hunnit möta familjens nya valp, en trevlig "Kelpin". Under dagen gjorde vi en liten badbåtsutflykt med Bustern. För egen del begav jag mig om kvällen vidare in mot stan. Detta efter god middagsmat. Anki stannade kvar för att hinna umgås ordentligt med både hundvalp och familj.

Måndagen den 11 juli 2005: Dagen bjöd på mycket varmt väder. Själv vilade jag mycket på hemmaplan inför den stundande arbetsnatten.

Tisdagen den 12 juli 2005:Mitt första arbetspass bjöd på en riktigt lugn arbetsnatt. Mycket berodde på att flera godståg var omledda och att spåret var totalavstängt i Tillberga och linjen Tillbera- Ransta pga godstågsurspårning, solkurva, under fredagseftermiddagen. Det stora problemet i sammanhanget var de urusla prognoser som lämnades från reparatörsentreprenörerna. Ett arbetslag fick åka ett dygn för tidigt från Tomteboda pga bristfällig arbetsstyrning. De skulle hjälpa till i reparationens slutfas, men hade inget på platsen att göra denna natt. Lika så tvingades persontrafiken med kort varsel ställas in ytterligare ett trafikdygn. Visst tar det tid att byta 500 trasiga sliperar, men samtidigt en såpass uppenbar tidsåtgång att vettiga prognoser skall kunna slippa ut i tid. I själva verket kom inte trafiken att återupptas förrän mer än ett dygn senare. Då ska man ha i minne att det inledningsvis ska ha pratats om trafikstart redan till måndagsmorgonen...

På hemmaplan stannade jag uppe relativt länge. Om eftermiddagen handlade jag, i en utomhustemperatur som bjöd omkring 30 plusgrader, ibland drygt det. Anki kom på besök efter sin arbetsdag och vi gick tidigt till sängs.

Onsdagen den 13 juli 2005: Hade en riktig sovmorgon hemma. Riktigt seg i start, men kom igång när jag väl började tvätta motorcykeln. Eftermiddagens arbetspass bestod av en ramtur som nästan uteslutande fördrevs i operativ tjänst, på flera platser. Det kändes bra med omväxlande tjänstgöring för att snabbt komma tillbaka efter semestern. Alla järnvägsavsnitt har ju sina svårigheter och specifika arbetsmoment att koncentrera sig på.
   Efter arbetsdagen tog jag mig en promenad till Anki. Skönt även om det i princip var den första något så när svala dagen sedan den varma Ölandsveckan. Inomhus bjöds dock fortfarande en varm natt.

Torsdagen den 14 juli 2005: Spenderade förmiddagen hemma hos Anki. Tittade relativt mycket på TV, främst Volleyboll. Arbetsdagen blev trivsam och en bra uppladdning för ytterligare en natt hos Anki.

Fredagen den 15 juli 2005: Efter en kortare sovmorgon åkte till jobbet från Ankis lägenhet. Hade en kort och skön arbetsdag mellan klockan 08.30 och 14.20. Efteråt sov jag middag en stund i mitt eget hem. Om kvällen letade jag mig tillbaka in till staden. Hade tänk ta bussen från Kungsbron till Ankis lägenhet, men valde att gå från hållplatsen före Stureplan. Då hade bussen givit en privatbilist upprepade chanser att flytta sig från parkeringsförbudsområde, (han satt i bilen), men utan att få någon reaktion. När bussen tvingades leta sig fram till hållplatsen, kanske lite väl snävt, slets sidospegeln bort från personbilen. Hade uppenbart svårt att tycka synd om privatbilisten som rusade fram och klagade. Tror dessutom att backspegeln var konstruerad att sättas tillbaka enkelt...

Under min promenad till Ankis lägenhet hann jag bli hungrig. Åt två hamburgare och drack en stor läsk vid Karlaplans Mc Donalds. När jag lämnat av lite packning begav Anki och jag oss till Skansen. Dansade till DATE för första gången sedan AVALONs sångare anslutit till bandet. Fortsatt toppenbetyg för bandet, även om samma misstag upprepades vid valet av slutnummer. En blek låt som avslutning gör ingen riktig danssommar...

Var riktig trött när danskvällen var över. Hade då dansat många underbara danser. Inte minst hade jag fått god chans att få dansa rikligt med min underbara vän Linda. Anki och jag stod slutligen över extranumret. Det bleka låtvalet gav ingen danslust alls, dessutom en repetition på en av dagens sämsta del i ett annars starkt musikutbud...

Lördagen den 16 juli 2005: Dagen har i sin helhet känts mycket speciell. Inte minst för att TVn om kvällen fått mig att tänka tillbaka på en utedassepisod i norra skärgården, på en väns landställe, att tänka tillbaka på den motorsegling som företogs från Lisslö till trakterna av Arholma den 13 Juli 1985. Denna minnesvärda dag i historien skall dock mest tillskrivas popens milstolpe; JULY 13th 1985 at WEMBLEY STADIUM, BAND AID. Intressant vad en betydelsefull händelse kan väcka minnen. Den dagen, då, hade inte mitt musikaliska förstånd vaknat på allvar. Att BAND AID var något stort förstod jag redan då, men jag vill minnas att det var för mycket annat som intresserade mig samtidig, för att ha ro att sitta still. När mitt 80-talsmusikintresse växte sig starkare, ett år senare, förstod jag att jag hade missat något då LIVE AID-galan hade utsänts med storheter som Bob Geldoff, Phil Collins, Bryan Adams, Queen, Elton John, Madonna, Mick Jagger, Tina Turner och många fler. Nu, denna kväll 2005, fick jag i alla fall möjlighet att se en en timma långt sammandrag från konserten. Ett värdigt sätt att läka ett djupt sår i min musikaliska mognad...

Inte blev jag mindre nostalgisk när sedan dokumentärfilmen "101" följde i natten. En dokumentär om världsartisterna och bandet DEPECHE MODE. Till ljudet av live-inspelningarna av "101" kan jag bara minnas hur otroligt många gånger jag cyklat vägen mellan Rotebro och Edsberg med bandaren fastsurrad på pakethållaren och ljudet från de bästa låtarna underbart stimulerande varje tramptag, oavsett utförs- som uppförsbackarna... Ibland med rysningar som lika väl kunde komma från fuktig kvälls- och nattdimma som ljudet av tex "Everything counts"... Titt som tätt var "Blomman" också med på dessa cykelturer. Jag vet att även han kan vittna om motsvarande minnesbilder från slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet... Att jag dessutom har en tjej att tacka för min DEPECHE MODE-glädje gör inte saken sämre. Än idag undrar jag vart tjejen som skrev en hälsning i min konfirmationsbibel, med ett avslutande "PUSS OCH KRAM", tog vägen. Ett antal promenader tillsammans med DEPECHE MODE-predikningar, sedan kvar som ett vackert minne vällagrat i min varmaste del av hjärnan...

Nästa speciella del av dagen har präglats av övertidsarbete. Den första hela övertidsturen sedan stormnattsmorgonen den 9 januari. Denna eftermiddagen bjöd dock på ett annat naturfenomen. Åskan svepte över Mälardalen i ett åskbälte som letat sig hela vägen upp från Danmark via inre delarna av Sverige. När väl jag drabbades av utslaget ställverk i Ekolsund, Västerås och Virsbo, hade Myrbacken redan varit havererat ett par timmar. I Myrbacken hade blixten fått kontaktledningen att bränna av, baliser att delvis brinna upp tillsammans med styrkort för signalerna. Själv fick jag jobba med Västerås omanövrerbart. Inga växlar svarade på kommandon, vare sig vid lokal eller fjärromläggning. För att lyckas med genomfartstrafik fick växlar vevas för hand. Felet kvarstod, efter flera timmar, när jag gick hem för nattvila. Intressant, spännande men en intensiv lördagseftermiddag trots ett begränsat trafikflöde. Väl ute i sommarluften var det aningen svårt att föreställa sig vad SMHIs åskradar visat, vad tågtrafiken fått lida för och vad många pratat om. I norr skymtade visserligen ett mörkt kompakt molnbälte, men himlen i övrigt molnfri och klarblå. Mystiskt...

Det tog lång tid innan jag kom iväg från jobbet. Blev såpass fördröjd att jag till slut valde att övernatta i Ankis lägenhet. Pendeltåget hem var redan missat två gånger om...

Söndagen den 17 juli 2005: Åter på jobbet för ytterligare ett övertidsarbetspass, denna gång med start klockan 07.00. Övernattandet hos Anki var sömntaktiskt bra, även om det var mycket som distraherade under nattvilan. TVs utsändning av "80-talsnatt" gjorde naturligtvis att jag blev uppe längre än tänkt. Och detta trots att jag avbröt kulturtittandet under den mest intressanta musikdokumentären, "Depeche Mode 101". "Queen" livekonsert hade också varit ytterst lockande, men som sagt var inte med en dag av säkerhetsrelaterat arbete att vänta.

Som väntat hade jag i princip inga tåg att klarera de första arbetstimmarna. Felet i Virsbo kvarstod fortfarande efter lördagens intensiva åskväder. Med andra ord gick det ej att få körsignal från Brattheden respektive Ängelsberg mot Virsbo. Däremot ut ifrån nämnda station. Alltså blev det en lågtrafikdag med ständiga förseningar mellan Västerås och Fagersta/Ludvika. Visserligen ett bra tillfälle att vara aktiv på och att få arbetsdagen att gå snabbt. Natten tillbringade jag sedan hemma hos mig själv.

Måndagen den 18 juli 2005: För en gångs skull tog jag motorcykeln in till jobbet hemifrån. Hade blivit erbjuden ett tidigt arbetspass och nappat på det. Trots att det var en skön morgonmotorcykeltur, gles biltrafik vid femtiden på morgonen, tog det i princip lika lång tid att förbereda, genomföra och avsluta motorcykelturen som att gå och ta pendeltåget till jobbet. Bra att veta helt enkelt...

Efter en skön och kort arbetsdag med slut redan klockan 12.50 (tidigare avlösning dessutom) begav jag mig norrut med min MC. Morgonfärden hade på något outtalat sätt känts aningen obekväm, rent komfortmässigt. Lika så kändes det ovant nu på eftermiddagen. Det var först vid matuppehållet i Rimbo som jag förstod varför. Jag hade under hela dagsfärden saknat det stöd som ryggskyddet normalt ger rygg och mage med sitt breda kardborrbälte. Ryggskyddet var med andra ord kvar på hemmaplan, nu rejält saknat av mig.
   Efter en underbar rödspätta och såsaktiga skagenröra med potatis ändrade jag färdplan. Istället för destination Norrtälje begav jag mig nu hemåt via Karby, Vallentuna och Upplandsväsby. Drabbades dock av akut toanödighet strax före Vallentuna, varvid jag gjorde ett nödgat behovsuppehåll vid en strategiskt belägen och välorienterad bensinmack. I min något stressade, men förvånansvärt kalla, iver lyckade jag dock skada mig. Stängde igen hjälmen något för effektivt och skalade därmed av en hel del skinn från knogen vid min högerhands pekfinger. Kraftigt blödande tvingades jag nu ändra behovsuppehållets akuta primärmål. Inhandlade med viss vägledning på macken en uppsättning plåster. Naturligtvis undrade de om de kunde bjuda på ett plåster akut, men jag ansåg att mitt köpta parti kunde utgöra tillräcklig hjälp på vägen. Kundtoaletten kom nu väl till pass, såväl för omplåstring som för andra naturliga behov.

Efter Vallentunauppehållet kunde jag sedan i lugn och ro åka vidare hemåt. Om kvällen kändes åkningen betydligt säkrare och bättre. Vid färden över till Anki om kvällen satt ryggskyddet där det skulle...

Tisdagen den 19 juli 2005: Om morgonen tog jag motorcykeln från Anki till jobbet. Hade åter igen en kort tur, för övrigt samma som under måndagen. Direkt efter arbetsdagens slut styrde jag norrut. Var hungrig och satte kurs mot Barkarby och MAX. I höjd med Norrtull kom dock ett riktigt skyfall, som i höjd med Järva Krog översvämmade europavägen helt. Mötande bilar kastade då och då vattenkaskader med en räckvid på flertalet meter. De flesta sänkte farten till knappa 60 km/h. Själv kunde jag njuta av att sitta i relativt vattentätt skydd, nu med hjälmvisiret helt slutet. En tankbil i mittenkörfältet, jag nu i det längst till höger, var inte lika snabb på sin hastighetsanpassning, något han verkade erfara snabbt. Jämsides med mig körde han ner i ett hjulspår och översköljde mig med en genomdränkande vattenkaskad. Trycket från vattnet fick mig att direkt känna mig fuktig. Eventuellt var det bara vattnets temperatur som gav mig den känslan? Tankbilen såg och kände nog vad han lyckades med, för omedelbart framför mig lugnade han ner tempot och la sig i högra körfältet han med...

Kvällen spenderades i Rotebro. Tvättade och packade inför min kommande mc-resehelg.

Onsdagen den 20 juli 2005: Tog pendeltåget till jobbet. Hade en ramtur som gjorde att jag vid lämplig rast kunde gå ut på stan och köpa nya tröjor, funktionströjor, perfekta för sport och mc-åkning. Det är en otrolig skillnad att ha ett vettigt underställ, bra sporttröja, under Goretex-stället, gentemot en T-shirt som suger upp och samlar på fukt och skapar obekväm värme.
   Under min färd hem från jobbet stannade jag till i Sollentuna centrum. Där såg jag till att få håret klippt. Efter ytterligare någon timma var jag på hemmaplan och kunde utföra slutpackningen inför min flerdagarsledighet.

Om kvällen tog jag motorcykeln in till Anki. Passade på att medföra packningen, för att någorlunda effektivt ha möjligheten att ge mig av efter det kommande torsdagsarbetspasset. Efter ett gäng goda korvmackor kom vi i säng i relativt bra tid.

Torsdagen den 21 juli 2005: Gick upp tidigt för att ta mig med buss till jobbet. Men det blev till slut en lite vågad busstur. Eftersom den ordinarie bussen vid 05.19 var inställd på sommaren tog jag beslutet att utforska "ettans" linje åt andra hållet. Fick uppfattningen att samma buss snart skulle vända tillbaka, men insåg snart att första buss mot jobbet borde avgå ändhållplatsen tidigare. Till slut blev det ett sekundknappt byte vid just ändhållplatsen, över till den buss som just var i färd att avgå. Troligtvis hade jag kommit ca fem minuter sent till jobbet om jag missat bussbytet, något jag räknade ut när jag bekvämt slog mig ner på den nya bussen, i lugn och ro.

Hade åter igen en lyxtur, tur 408 mellan 06.00 och 12.50. För övrigt för tredje gången denna vecka. En tur som jag dessutom tycker om riktigt mycket så här sommartid. Efter arbetsdagens slut, ca 12.30 tog jag bussen tillbaka till Ankis lägenhet. Där utfördes de slutliga förberedelserna före avfärd, bland annat med ca fyrtio minuters middagssömn.

Efter pålastning och packning av motorcykeln begav jag mig iväg. Inledde trots allt med en tur förbi Rotebro. Kände att jag ville ha min halskedja på mig, ett objekt som jag glömt vid senaste hemmavistelsen. Pratade en del med en motorcykelgranne innan jag for iväg västerut, nu i lätt regn. Runt omkring fanns fortfarande åskbärande moln, ett scenario som vi fått vänja oss vid under den gångna veckan. Det var länge sedan Skandinavien hade så många urladdningar som denna period.
   Under min färd till första rastplatsen, Hummelsta, hade jag åskvädren i huvudsak söder om min färdväg. Efter en god hamburgare, Superstar, begav jag mig ytterligare västerut längs E18. Kändes bättre att vara på de större vägarna i händelse av skyfall. Nu klarade jag mig dock riktigt bra och for endast över partier där skyfallen lämnat vägbanorna nyvattnade, men där solen åter igen tenderade ta över. I Örebro gjorde jag ett kort stopp, men fortsatte snart vidare till Laxå där kvällsfika avnjöts. Trots att klockan var omkring 21, ville jag fortsätta min färd mot Hjo eller möjligtvis söder ut mot Jönköping. Tog E20 ner mot Finnerödja där jag vek av genom samhället, vidare genom Tivedenskogarna mot Undenäs och Karlsborg. Hastigheten hade nu reducerats betydligt i takt med skymningen. Ville inte köra på något djur i någon högre hastighet. Och säkerhetsåtgärderna kändes bra, trots att jag bara fick en igelkott, en grävling och två rådjur i vägens närhet.
   Till Hjo kom jag någon gång under dygnets sista timma. Gjorde ingen märkvärdigare parkering utanför hotellet, utan gick först av och in till receptionen för att undersöka om det fortfarande fanns chans att få natthärberge.

På hotellet blev jag mycket varmt välkomnad. Insåg mycket snart att det var Hotellets chef och en kollega till en av mina dansvänner som välkomnade mig. De hade visserligen inte totalgrepp om vilka rum som fanns iordningställda för uthyrning, dvs vilka av dem som var singel resp. dubbelrum, men rum fanns det. Priset var också en uppenbar gåta, men jag erbjöds ett bra pris, som till slut även fick gälla det dubbelrum som kuvertets nyckel visade sig höra till. Kände mig lite som hedersgäst, en minnesbild som poppade upp i minnet härledd till motsvarande välkomnande vid Gräsmyrs logar ett par år tidigare, (ev 1995). Bjöds nu till och med på Coca-cola som avkoppling efter min långa motorcykelfärd, som perfekt avbrott till motorcykelns avpackande. Hotellchefen hävdade vid detta laget, med bestämdhet, att jag var tydligt igenkänd av honom från något speciellt och betydande sammanhang. Vilket kvarstod under vistelsen som en gåta... Det fanns visserligen några få mycket osäkra ledord, som tex: Norrviken, Coop Forum (fd OBS-Rotebro), SJ-biljettförsäljning, min hemsida mm, som skulle kunna vara rätt???

Fredagen den 22 juli 2005: Bestämde mig efter en god hotellfrukost för att stanna ytterligare ett dygn. Hade blivit erbjuden att under förmiddagen besluta om hur lång vistelsen skulle bli, och anmäla det till receptionen. Passade samtidigt på att betala mitt överenskomna specialpris innan jag begav mig ut på en lite kortare dagsetapp med motorcykeln.

Dagens färd gick under regnosäkra moln mot Vänern och Läckö slott. Valde dock att endast stanna till och ta exteriöra bilder. Dels för att parkeringsplatsavgiften kändes hög och dels för att det började regna ordentligt, (ett regn som startat och tilltagit de sista två milen efter Lidköpingspassagen). Ett regnväder som jag av mina föräldrar fått beskrivet från Örebrotrakten, (öppna skyar och åska), och som nu akompanjerades av just åskmuller från en inte allt för avlägsen ort. Vackra och stämningsfulla bilder fick bli allt för denna gång.

I Skara var det åter igen lite stabilare väderlek. Valde att stanna i centrum och ta en fika utomhus bredvid ett riktigt bra och prisvärt café. 32 kronor för prinsesstårta och kaffe med påtår. En skön avkoppling invid en av gågatorna.
   Fortsatte sedan färden tillbaka till Hjo, samma väg som jag kommit. Med tanke på regnriskfaktorn och en viss trötthet längtade jag hem till hotellet. Fick därtill uppleva inledningen av ett motriktat omkörningsförsök, där en bil plötsligt kastade sig ut i min körbana, tidigare skymd av en stor lastbil. Lyckligtvis såg han mig tidigt och avbröt sin omkörningsjakt, tillbakakrypandes bakom lastbilen. Kunde inte låta bli att tydligt skaka på huvudet när jag ett par sekunder senare mötte bilisten på normalt vis. Marginalerna var visserligen goda i detta fall, men minnet av en röd bil rakt emot mig satt kvar på näthinnan. Slapp därtill fatta några egna beslut om åtgärd, vilket var nog så skönt...

Väl tillbaka vid Hotellet passade jag på att inhandla dryck, godis och annat som kunde vara trevligt och bra att ha på hotellrummet. Fotograferade sedan den exteriöra miljön, inte minst inspirerad av de hotfulla molnformationer som omgav Hjo. Eftersom en musiker hande lastat in instrument och förstärkare genom huvudentrén kändes det att det var något på gång. Hörde mig för i receptionen och fick information om den förestående grillbuffén som skulle starta klockan 19.00. Dessa tillställningar hade jag ju redan hört talas om lite, och kunde därför anta att min dansvän skulle vara engagerad en hel del under kvällen.

Efter någon timmas sömn gjorde jag mig iordning inför kvällens höjdpunkt. Med lite extra bultande hjärta tog jag mig mot restaurantavdelningen. Nu hade det börjat regna ordentligt och utomhusserveringens tälttak fick göra riktig nytta. Dock fanns bara ett fåtal redan reserverade bord under skydd, varför jag fick inrikta mig på en måltid inomhus.
   I kön tog det inte många sekunder innan jag fick syn på min kära vän. Som många gånger förr kunde jag tänka; "Henne känner jag...", varpå en kanske omotiverad stolthet väcktes inombords. Måste jag känna alla? *ler*
   Fullt aktiv med de sista förberedelserna bakom disken dröjde det inte länge förrän jag var upptäckt. Hon svepte rutinmässigt med blicken längs kön, bakifrån och framåt, för att reflexmässigt och sekundsnabbt falla tillbaka på mig, följt av ett varmt och spontant leende när hon upptäckte vem hennes ögon fastnat vid. Igenkännandet nästan överväldigade mig, förvånansvärt snabbt och tydligt igenkännande. (Å andra sidan skulle motsatsen varit minst lika förvånande och hjärtskärande...)

Placerade mig med min goda grillbuffémat vid bordet närmast uteplatsen och den trubadur som nu börjat spela ett perfekt urval av underbara pop- och rocklåtar. Det var så frustrerande att ha ett "dansproffs" bakom disken, samtidigt som man såg par efter par försöka åstakomma bugg-liknande turer. Några visserligen med ganska gott resultat. Vågade dock inte bjuda upp någon, med tanke på att respektive partner skulle kunna komma i "annan dansdager", kanske förmörka den givna dansinspirationen.

Hotellets chef fortsatte att fråga sig varifrån jag var igenkänd. Därtill fixade han trevligt sällskap vid mitt bord iform av ett äldre par, Järnhandelsägare från Småland. Roades gott av våra olika samtal. Kvällen gick framåt och det kändes lite som om jag kände alla på hotellet när även min vän stannade upp i sina göromål och undrade om jag trivdes och hade det bra. Och visst kändes det som om det var lite av en elitskara, med Sara som trygghetsankare, som ordnade trivsel åt alla. Inledningsvis hade det varit lite av en katastrof att alla gäster kom samtidigt. Bara någon minut efter min ankomst var kön mäkta tilltagen. Men de lyckades, och i mina ögon på ett riktigt proffessionellt sätt. Efter en kort sväng upp på hotellrummet kom jag åter ner till serveringens uteplats. Nu för att innan läggdags njuta ytterligare trubadurmusik, längta efter dans och bara njuta av semestern. Kvällen var perfekt, om än lite i avskiljd ensamhet trots all uppvaktning...

Lördagen den 23 juli 2005: För andra morgonen i rad på hotellet startade jag dagen med en god hotellfrukost. Fortsatte därefter med packandet och dokumentationen, fotograferandet, av mitt hotellrum nummer 205. Packade sedan ut på motorcykeln, förberedde avfärd, checkade ut och begav mig till hotellets caféavdelning, "BAKFICKAN". Nu fick jag äntligen chans att växla några ord med min vän och njuta ett gott glas juice innan avfärd. Omkring klockan 11.15, när lunchförberedelserna krävde sin insats, gav jag mig av med min motorcykel för färd med mål Malung...

Min färd norrut förde mig via Karlsborg upp mot Askersund och så småningom ut mot E20 utanför Örebro. Körde in på ett Mc Donalds för att få mat i magen och för att kunna nyttja en toalett. Restauranten var dock fylld till bristningsgränsen, något som gjorde att jag gav upp efter bara ett fåtal minuter.
   Efteråt har jag fått veta att mängden Mc Donaldskunder troligen hade att göra med fotbollslagens hemresa från Gothia Cup. Det jag inte heller visste då var att jag även var igenkänd av en kollega på plats. Hon hade dock stått nästan först i kön och tänkt att hon kunde hälsa på mig senare. Men vid det laget var jag redan försvunnen och på väg mot MAX bredvid Eurostop inne i Örebro.

Efter toalettbesöket på Eurostop och matintaget på MAX fortsatte jag norrut. Efter ett par mil såg jag en medelålders man på vänstra sidan av den breda 90-vägen, mest upptagen av trafiken i det närmaste körfältet. Misstänkte att han var på väg över vägen, men förvånades över att han inte kontrollerade sin situation bättre. Med bibehållen hastighet, strax över den lagstadgade gränsen, skulle jag troligtvis korsa exakt i hans bana eller möjligtvis susa förbi framför nosen på honom. Insåg att han borde få sig en lagom läxa. Bekymrades över att jag denna gång var tvungen att kontrollera att jag hade fingret på signalhornet innan jag skred till verket. En mindre inbromsning hade jag gjort för säkerhets skull, när han nu i vanlig gångtakt satt fart över vägbanan. Nu inledde jag en drygt tre sekunders ihållande signalgivning, tutande, varpå mannen stannade strax före vägbanans mitt. Nu hade jag också inlett den kraftigare delen av inbromsningen varpå jag uppnådde kryphastighet ca 20 till 30 meter från mannen som nu var villrådig och förhoppningsvis något läraktigt skärrad. Med huvudet nickade jag åt sidan för att få honom att fortsätta innan den farliga situationen blev värre med ytterligare trafik. Den röda bil jag haft efter mig i ett par mils tid hade nog uppfattat en stor del av incidenten, men slapp stanna till i och med att jag ganska snart kunde accelerera upp till 90 km/h igen.

Till Malung kom jag lite drygt en timma innan kvällens dans, Malungsveckans sista danskväll. Åkte av från den stora vägen och inledde med att ringa Gustav. Inledningsvis blev jag nekad plats i deras hyrda villa, men fick snart ett positivt besked efter en intern rundfrågning. En plats hade blivit ledig under det senaste dygnet, som jag nu fick ersätta. En räddning i sammanhanget var det norska par som stod framför mig i campingkön, tveksamt undrande vad avbeställningsskydd kunde innebära för just dem. Perfekt fördröjning som gjorde att jag inte bokat något innan jag fick det inbjudande samtalet... Av Bosse fick jag sedan en perfekt vägbeskrivning.
   Bjöds lite mat, (några riskorn och korvbitar fanns kvar från en underbar korvstroganoff), men inledningsvis en god möjlighet att duscha under tiden de andra åt. Bytte om och var snart klar för en kväll med underbar dans till ZLIPS och BLENDER. Hann lyckligtvis dansa en hel del med Annica, som för övrigt varit en av drivkraferna för mitt Malungsbesök... Lite stökigt på golvet och jag aningen sliten efter dagsutflykten, men en relativt godkänd dansupplevelse ändå.

Söndagen den 24 juli 2005: Någon gång före tre var vi åter hemma i Malungsvillan, inte långt från folkparken. Vi åt varm korv som Rebecka ivrigt stekte upp och delade ut. Måste säga att jag hade riktig tur som fick bo med ett sånt trevligt gäng, inkluderande flera vänner och en Linköpingsdansare (Andreas), för att nämna någon. Sov sedan gott i den hörna jag erövrat (fått tilldelad) i vardagsrummet på nedre botten.

Vaknade till liv före lunchtid. Duschade och åt frukost med de övriga. Jag möttes av riktig gästfrihet, med billigt boende och helt fri mat. Efter ett par timmars tid hade vi gjort oss iordning och städat efter oss. Bosse gav sig av i förväg tillsammans med några andra motorcyklister, men jag stannade till de sista gav sig av från huset, klockan 14.40.
   Min färd tog mig nu nära nog rakt söderut via riksväg 45. Målet för dagen var att besöka mina föräldrar, som nu befann sig hos min moster och hennes man i Åmål. Trivdes bra med att färdas genom skogarna och kunde snart njuta av en fikarast, kaffe och glass, när jag stannade till för tankning, ev vid Stöllet. Det enda djur jag såg längs vägen var ett rådjur som väl på vägbanan valde att vända tillbaka in i skogen, i åsynen av mig. I Grums valde jag att stanna till för en måltid på SIBYLLA. Mycket välsmakande måltid, extra smaksatt med kryddning av stripsen. Resten av färden till Åmål gick utan bekymmer.

Hade en mycket trevlig kväll tillsammans med Ellinor, Åke, mor och far.

Måndagen den 25 juli 2005:Gick upp efter klockan 08.30, duschade och åt frukost med de övriga. Avfärd gjordes samtidigt som mina föräldrar lämnade Åmål. Vi tog dock olika vägar från en av stadens yttre rondeller, mina föräldrar på hemväg och jag på väg via Billingsfors och riksväg 172 ner mot Uddevalla.
   Tidigare planer innefattade en tripp vidare mot Sollebrunn för att eventuellt hälsa på en vän. När jag väl hörde av mig, på plats i Uddevalla, visade det sig att han just befann sig på väg från Göteborg mot Uddevalla. Där skulle han byta ut en arbetstelefon, men skulle därefter vara ledig. Vi beslöt oss för att träffas och äta en bit mat. Min väntan fördrev jag på Mc Donalds, vid vilken jag parkerat motorcykeln en bit upp på en riktigt bred gång vid busstorget.
   När vi väl mötts strosade vi runt ett tag i centrum. Efter en del letande fann vi just en sådan lunchrestaurant som vi sökte. Ett par timmars snack följde innan jag började tänka på vidare färd, eventuellt till södra Sverige. Innan avfärd stannade vid en stund vid min motorcykel. Två tyngre ekipage, GoldWing med släp, körde även de upp på det breda gångstråket, men blev snart överfallna med en drös av frågor från en av Uddevallas "alkograbbar". A-lagaren var nog den som fick dem att ge sig av efter ca fem minuter. Därefter skulle han snacka med mig och Thomas, men utan att få allt för mycket uppmärksamhet. Trots detta lyckades han snacka om både det ena och det andra, om hur han suttit inne på Svartsjölandet och hur han fått en motorcykel av en internkompis osv... Men vi lämnades trots allt efter ett par minuters malande...

Min resplan var inte speciellt välplanerad. In i landet ville jag inte, eftersom alla väderprognoser pekade på riktigt riklig nederbörd något dygn framöver. Vackert väder kunde endast väntas vid västkusen, sedan ovädret dragit vidare. Velade mellan övernattande i Stenungsundstrakten och att åka riktigt långt söderut, exempelvis Halmstad och Tylösand. Efter att ha misslyckats med att få kontakt med en av mina västkustvänner satte jag hur som helst kurs söderut. Ner till Göteborg valde jag omväxlande E6 respektive minder vägar. Kom in mot Göteborg från Tuve-hållet, lagom för att göra en liten rundtur på Hisingens mer centrala förorter. Tankade söder om Göteborg och tog sedan uteslutande E6 söderut. Fann att sista biten ner mot Halmstad var en provsträcka för Vägverket med största tillåtna hastighet om 120 km/h. Troligtvis handlade det om ovana, men jag tyckte inte trafikrytmen var lika trevlig som på 110-motorvägarna. Å andra sidan var det lugnare trafik än den jag upplevde norr om stan, i rusningstrafik.

I Halmstad fyllde jag på handkassan en aning, efter att ha irrat omkring en stund i stadskärnan efter en lämplig bankomat. Sedan åkte jag vidare ut till kusten mot Tylösand. På en av huvudcampingplatserna var det redan fullt. Fortsatte därför vidare och fick en av de sista platserna på en kampingplats ett par km från just Tylösand. Nöjde mig med detta, slog upp tältet och slog mig till ro. Telefonen laddades under natten, lite i det fördolda, i ett gemensamhetsutrymme och var åter igen fullt funktionsduglig när jag tidigt om morgonen vaknade till.

Tisdagen den 26 juli 2005: Den ordinarie ledigheten var egentligen slut. Hade dock haft en "ramtur" i grunden och därmed fått klartecken till en dag med kompensationsledigt. En förhandling som blev klar under min Uddevallavistelse, dvs under måndagen, och en förutsättning för min riktigt sydliga utflykt. Packade nu ihop tältet och gav mig av till "det riktiga Tylösand". Där åt jag medhavd frukost, drickbar yoghurt. Njöt av underbar utsikt, havet och den härliga solen. Vädret var riktigt soldyrkarlockande, men jag behövde ge mig av. Satte kurs mot Smålandsstenar och prickade in Hillerstorp som ett möjligt rastställe, grundat på nyfikenhet men helt utan kända fikaförutsättningar.

Det blev en mycket avkopplande färd upp mot de Gudrunstormfällda smålandsskogarna. Stormskogsstädningen hade på sina ställen kommit riktigt långt. Att räkna mängden virkesupplag var inte att tänka på, än mindre antalet nyöppnade renskrapade hyggesmarker. Kontrasten till alla de plockepinnmarker som också passerades var med andra ord stor...
   Även i trafiken märktes "Gudrun" och hennes januariverkningar. Ibland stoppades trafiken upp ordentligt av tunga timmerlastbilar. Och fenomenet tätt packade bilar nyttjades i synnerhet vid ett minnesvärt tillfälle. Efter ett par mils ordnad färd i kolonn kom det ett par kilometerlånga sträckor utan nämnvärda svackor, där även trafik in på vägsträckan kunde överblickas. Till slut, efter en diger förplanering, tror det var 110-väg där hastigheten låg runt 70  km/h, kunde jag accelerera sekundsnabbt, låta hastigheten sakta falla och köra om sju fordon i ett svep, riktigt effektivt. I och med att jag hela tiden lämnat en lucka till framförvarande trafik gavs denna möjlighet, något som de framförvarande tätt packade husvagnarna och bilekipagen gick miste om. Omkörningen låter vådlig, men var härligt skönt förplanerad och underbyggd. Även efter omkörningen var siktsträckan och ytterligare någon kilometer bilfri i mötande körfält.

I samband med att jag nådde Smålandsstenar insåg jag min längtan efter en toalett. Hade sett en stor bensinmack strax söderom och vände därför tillbaka till kända trakter efter en tids snirklande i tätorten. Bensinmacken visade sig ligga lite längre bort än vad mina minnesbilder sa mig, i grannorten Skeppshult.
   Ett stilla duggregn startade just som jag steg av motorcykeln. En mackgäst undrade hur jag stod ut i regnvädret, (ett regn jag hittills sluppit). Hungrig förblev jag kvar i över en halvtimma, fängslad av en korv- och mosmeny med massa gott tilltugg. Strax innan min avfärd kom jag på att jag hade vänner som eventuellt kunde uppehålla sig i trakterna av just Smålandsstenar. Fick inget direkt SMS-napp utan fortsatte därför som planerat mot Hillerstorp, efter nytt kryssande i Smålandsstenar.

Väl i Hillerstorp stannade jag vid en informationstavla för att bilda mig lite lokalkännedom. Hade visserligen haft förhoppningen att finna fikasällskap på orten, men inriktade mig nu istället på att söka lättvunnen information om järnvägens dragning i samhället. Samtidigt insåg jag att jag fått napp på SMSet i Smålandsstenar. Mina vänner Maria och Anders var i färd med att ge sig av från Smålandsstenar ner till Halmstad, men var "på" om det passade inom någon timma. Vi hördes av per telefon och bestämde möte om fyrtio minuter, (den tid jag ansåg mig behöva för färd tillbaka från Hillerstorp), vid "Göstas Konditori", rondellen mitt inne i Smålandsstenar.

Min underbara motorcykel under en rast invid vätterns underbart grönskande strandremsa. Södra delarna av Hjo.

Restiden tillbaka till Smålandsstenar var ganska väl avvägd. Efter att ha parkerat vid sidan av konditoriet befann jag mig vid ingången ett par minuter innan vår avtalade mötestid. Efter ett par minuter möttes jag av en härligt gravid kompis Maria och hennes Anders. Det blev dryga timmens goda avkopplingstid, full med skvaller och uppdateringar, smaksatt med prinsesstårtbit och kaffe, innan vi gav oss av åt olika håll. För egen del satte jag nu kurs direkt mot Jönköping istället för Hillerstorp. I utkanten av Jönköping pratade jag lite med mamma i mobiltelefon och fortsatte efter tankning mot Hjo.
   Vid vätterns strand kopplade jag av en knapp halvtimma. Befann mig strax söder om stadskärnan i Hjo, ivrigt fotograferandes nyfikna änder. När kroppen kände sig utvilad åkte jag förbi hotellet jag nyligen bott på och fortsatte norrut till Karlsborg. Där stannade jag för att fika. Satt ute och spisade en munk och en välsmakande kopp kaffe samtidigt som jag kunde se olika motorcyklar stanna till och fara förbi. Mest spektakulär var en glidarhoj vars unga förare inte hade mycket att omnämna som skydd. Som hjälm endast någon gammal militärliknande hjälm från andra världskriget eller tidigare. Slitna jeans och inget mer att omnämna i skyddande väg. Kände mig lite stolt åt att sitta väl skyddad och på en bra mycket större och gemytligare hoj.

Fick se många underbara och mäktiga molnformationer när jag följde bakom ett intensivt och massivt regnoväder.
 

Längs vägen upp mot Undenäs och Töreboda och Hova stannade jag till då och då för fotografering. Hade nu i princip hunnit ikapp den bakre delen av regnfronten så många pratat om. Fängslades av de storvuxna molnformationerna som storslaget belystes av en mycket vacker kvällssol och bäddade för digra skuggor.
   Även fast kvällen började bli långt gången och körsträckan i kroppen lång, tog jag mig friheten att köra en liten tur runt i Laxå. Var lite nyfiken på om jag fortfarande hade kvar vänner på orten, svar som jag dock inte med säkerhet kunde få bara genom rundturen. Tillfälligt nöjd fortsatte jag dock färden mot Stockholm. Längs motorvägen mot Örebro blev jag dock lite irriterad. Hade en bil som onekligen inte ville ligga efter en motorcykel, (med min körstil och tempo), men som inte heller förmådde annat än att motarbeta omkörningar och bromsa framför. Beslöt mig till slut för att öka min redan tilltagna medelhastighet med ytterligare + 5 km/h, varpå jag till slut slapp vägmarodören. Väl i Örebro var det dags för det efterlängtade matstoppet på MAX. Pratade med Anki innan jag slog mig till ro, laddandes inför den sista biten av färden från Tylösand till Rotebro.

Mörkret hade nu givit sig tillkänna och jag nyttjade helljuset så ofta jag bara kunde. Ibland med risk för att blända framförvarande, trots viss restriktivitet. Strax efter Arboga körde jag av allt att döma över en riktigt stor blodfläck. Kan tänka mig att det tidigare på kvällen varit en viltolycka på platsen. Tror inte det var något kött direkt, utan mest en stor fläck som utan förvarning dök upp i strålkastarljuset och under mig. Gladde mig åt att jag ännu själv gick viltfri.
   I Västerås tog jag den sista riktiga bensträckaren. Åkte av från motorvägen och stannade invid vägen på en parkeringsficka i en landskapsmässig svacka, omgiven av bebyggelse en bit från vägen. Reaktionerna blev många och påtagliga. Stod och njöt vid sidan av min motorcykel, iförd min effektivt varnande reflexväst. Jag såg bilar som i hastigt bromsade in i nedförsbacken, bilar som kvickt åkte in på avtagsvägar, tvekandes om fortsatt färd, helt vändandes om... Allt för att undvika polisen snarare än mig...

Den sista biten från Enköping och hem var avkopplande i trafikhänseende. Kunde relativt ostört köra med helljus och god sikt. Passade dessutom på att göra två kraftiga provinbromsningar från 110 km/h till nära nog stillastående. Imopnerande god inbromsningssträcka, där jag i princip höll mig mellan två reflexstolpars mellanrum, troligtvis ca 65 meters avstånd, (200/3). Väl hemma, en bit efter midnatt, kunde jag glädja mig åt en mycket minnesvärd Sverigeturne, med härligt minnesvärd slutetapp...

Onsdagen den 27 juli 2005: Efter en kort nattsömn åkte jag till jobbet för en arbetsdag mellan klockan 08.30 och 14.20. En härligt kort dag som passade utmärkt efter helgens långfärd.
   Under kvällen gjorde Anki och jag ett försök till träning. Men min trötthet gjorde att jag var aningen okoncentrerad, utan träningsuppslag i huvudet. Efter en halv låts dans hamnade vi istället framför videon. Betydligt mycket roligare att denna afton se andra dansa än att dansa själv. Några idéer och uppslag fick vi nog, men inget vi lyckades ta oss för just denna dansträning. Istället åkte vi hem till Anki, trots vissa tidigare funderingar om färd till Rotebro. Lika bra det, eftersom jag bara längtade efter att få koppla av...

Torsdagen den 28 juli 2005: Efter en natt hos Anki var jag åter igen pigg. Gav mig ut på mobiljakt. Den senaste helgens mobilproblem, med en navigeringsknapp som förde ett eget liv, var jag motiverad att köpa en ny ersättare. Fann att mitt abonnemang stödde både gratis utbytande och utbytande med viss kostnad i mellanskillnad. Efter att ha läst en del på nätet gav jag mig ut på lunchrasten för att fixa resten. Valet föll på en NOKIA 6680 med 495 kronors mellanskillnad att betala. Försäljaren gav jag visserligen inte mycket för, då hon hela tiden svarade på kamerans upplösning när jag ifrågasatte hennes förordanden en mobil med mindre display. Till slut teg hon istället för att leta fram displayfakta. Ansåg mig själv ha sökt svar nog och brydde mig inte, utan konstaterade att hon nog inte förstod vad bildskärmens storlek angavs i för enhet.

Arbetsdagen var lugn. Kunde mellan västerhaningeväxlingarna ägna mig en del åt att skriva av min gamla mobiltelefonbok. Efter arbetsdagens slut åkte jag hem till Rotebro. Anki kom något senare, efter avslutad dans på Hågelby...

Fredagen den 29 juli 2005: Innan läggdags mötte jag Anki nere vid Rotebro station. Gemensamt gick vi genom den ljusupplysta minnesplats som fanns iordningställd i en av gångtunnlarna under motorvägen. Misstänker att det var en mopedist som förolyckats, men utan att veta svaret. Ett djupt märke i asfalten var det enda som möjligtvis kunde antyda att någonting gått snett, förutom minneskort och ljus förståss. Stämningsfyllt och gripande att passera tunneln i den ganska mörka natten.

Efter en sovmorgon på hemmaplan i Rotebro kunde jag om eftermiddagen bege mig till jobbet i lugn och ro. Då hade jag fortsatt arbeta med uppdateringen av min gamla mobils telefonbok. Under min rast inhandlade jag ett större minneskort till mobiltelefonen, redo att lägga in alla uppgifter. Under mitt arbetspass lämnade jag ut arbeten inför helgens byggande och ibruktagande av linjeplats "Brista" mellan Norslunda och Märsta. Natten spenderades efter avslutat arbetspass hos Anki...

Lördagen den 30 juli 2005: Anki begav sig om förmiddagen ut till Nynäshamn. Själv satte jag mig så småningom på tunnelbana och buss ut till Vallentuna för lite modelljärnvägskörning. På bussen från Danderyds sjukhus mötte jag ett par vänner och kända ansikten från järnvägsbranschen. Grauers med sin lilla dotter som ganska snart var trött på att åka buss.

Hemfärden från modelljärnvägslokalen gick med buss via Upplandsväsby. Hann få ett par timmars nattsömn innan det blev dags för nattjänstgöring på "Västeråsplatsen". Stora delar av mitt bevakningsområde var avstängt för trafik. I Västerås pågick bland annat ett brobyte. Under en fas av transporten fick ett extra arbete anordnas för att justera lasten så att de inte skulle fastna i perrongkanterna. Intressant i sin helhet...

Söndagen den 31 juli 2005: Efter en mycket bra natt med en del dagboksskrivande, trots arbeten och de avstängda spåravsnitten, begav jag mig söderut med pendeltåg till Nynäshamn. Hämtades med bil av Anders, åt frukost och sov sedan i Ankis lilla stuga. När jag vaknat till var det dags för en mycket välsmakande måltid med kött, kryddsmör och potatis samt paj till efterrätt. Vi såg en del på TV, mestadels golf, innan både jag och Anki återvände in mot stan med pendeltåg. Arbetade ett nattpass på egen hand, sydkant, med en hektisk inledning men lugnt avslut...

Måndagen den 1 augusti 2005: Kunde under nattarbetspasset hålla mig sysselsatt med uppdaterande av mobilens telefonbok. Om det inte varit för sommarperioden hade nog natten varit betydligt mer hektisk.
   På hemmaplan sov jag ut ordentligt innan jag startade en flugjakt och städningsrunda i lägenheten. Handlade och samtalade en hel del med "Blomman" gällande den orderröra ibruktagandet av linjeplats "Brista" hade fört med sig. Åter igen ett byggprojekt i järnvägssverige som kan ifrågasättas stort i fråga om planering och genomförande. Anki anlände vid 20-tiden på kvällen till min lägenhet i Rotebro, varpå vi delade på en pizza och njöt en stor god sallad. Reslustan gav sig uttryck i en nätbeställning av en semesterresa till ön Samos, Grekland. Ett fyrstjärnigt hotell på ön och avfärd den 28 augusti.

Tisdagen den 2 augusti 2005: Sovmorgon i Rotebro, följt av en skön arbetseftermiddag och en underbar promenad hem till Anki, genom stan. Det var en tilltalande stämning utomhus och jag drömde mig redan bort till den kommande semesterresan och det okända Grekland.

Onsdagen den 3 augusti 2005: Kunde njuta av en arbetsförmiddag inkluderad friskvård kombinerad med lunch. Tog därför tillfället i akt att gå en promenad och avnjuta lunch på en av mina favoritlunchrestauranter längs Hantverkargatan. Kanske den godaste laxrätten jag någonsin ätit ute.

Styrde under dagen stundtals mer än vad ordinarie schema föreskrev. Trivdes bra med att ha hela syd ett tag för mig själv. Eftermiddagen spenderades sedan i Ankis lägenhet, till dess jag begav mig norrut med pendeltåg till Norrviken. Besökte mina föräldrar. Anki anslöt kort därpå och vi utmanades var för sig att lösa matematiska klurigheter iform av de nu så populära japanska "Sudoku". Sent om kvällen tog vi så pendeltåget hemåt...

Torsdagen den 4 augusti 2005: Tog pendeln till jobbet tidigt om morgonen. Inköpte under dagen en flygscanner, "Uniden 220". Ivrig begav jag mig hem om eftermiddagen, laddade flygscannern och satte igång att lyssna av flygradiotrafiken. Intressant och spännande till dess jag var tvungen att avbryta för färd till Hågelby.

Mötte Anki på pendeltåget mot Tumba. Väl i Tumba började det spekuleras i alternativa bussval, varpå Anki antog sig veta ett bra alternativ. Upptagen i en diskussion märkte hon dock inte att vi gick på fel buss, en helt annan än hon tänkt sig. Jag ifrågasatte inte och fick dessutom inte plats bredvid de andra, utan satte mig lite avskiljt bak i bussen. Till slut, efter ca tio minuters färd blev jag plötsligt avföst. Trodde först att jag missat att vi var framme, men insåg sedan att inte heller Anki kände igen sig. Vi hade turen att bara någon minut senare kunna byta till en ny buss, tillbaka till Tumba, för att kunna göra ett nytt mer beprövat transportförsök.

Danskvällen som sådant var riktigt bra. Fick bland annat njuta av underbara danser tillsammans med min vän "Yez". HIGHLIGHTS spelade bra, men hade en aningen tunn ljudbild enligt mig. Något som saknas för att ge det rätta trycket och dansinspirationen på djupet, från golv till fingerspetsar.
   Nöjd med danskvällen kopplade jag av tillsammans med Anki vid min sida, för färd hem till henne.

Fredagen den 5 augusti 2005: Hade en riktigt ledig och fri dag. Sov ut hemma hos Anki. Avnjöt en god hamburgermiddag på MAX vid Hamngatan innan jag mötte upp Anki för en klädinköpsrunda.
   Om kvällen åkte vi till Grönan. Dans till SCOTTS och första gången vi tog oss tid att besöka sommardansen. Vi bjöds ett mycket gott intryck. Den första pausen var dessutom fylld av perfekt musik, produktion av Gessle och Roxette, för dans till dubbelt tempo. Danser med underbart sug i, där varje rytm och stavelse kunde upplevas. (Nu överdriver jag kanske något). Hur som helst, väl värt att fira med en öl, EN STOR STARK.

Efter dansen tog vi bussen till Karlaplan. Därifrån gick vi förbi Ankis föräldrar för att hämta motorcykelkläderna som blivit hemskjutsade från Nynäshamn sedan en tid tillbaka.

Lördagen den 6 augusti 2005: Jag lämnade Ankis lägenhet innan hon begav sig till Nynäshamn. För egen del gjorde jag nya klädinköp, bland annat ett par sköna gröna byxor som jag fann på "Hennes och Mauritz".

Arbetade ett övertidspass och hade hand om hela sydfjärren under eftermiddagen och kvällen.
   Direkt efter arbetspassets slut begav jag mig till Skansken. Hann precis sätta mig i säkerhet när en störtskur utan dess like nedkom från himlen. Saknade en del vänner och fick efter mycken övertalning tillåtelse att springa ner under en halvtimmes tid för att kolla på Grönalunds dansbana. Hittade vad jag sökte och hann dessutom njuta ett par goda danser innan jag åter igen fick lov att springa upp till Skansens dansbana, nu i ett mer normalt regnfall.
   Flera av dansarna på Grönan anslöt den sista timman av Skansens danskväll. Efteråt fick jag skjuts till centralen, lagom för att hinna med sista pendeln hem.

Söndagen den 7 augusti 2005: Dagen präglades av ett härligt avkopplat lugn. Lyssnade mycket på min flygradioscanner och inspirerades så småningom att flyga flygsimulator. Något som kändes riktigt ovant.

Måndagen den 8 augusti 2005: Anki var kvar på landet. Själv var jag inledningsvis hemma för att sortera sopor och fortsätta jaga flugor. Om kvällen gav jag mig dock iväg på motorcykeln för färd mot Nynäshamn, med matstopp vid Mc Donalds, Sköndal.
   Väl på plats i Nynäs fick jag se hur underbart härligt Kajsa Bergqvist dominerade höjdhopps-WM. Vilka guldhopp, som slutligen avrundades med mycket bra försök på världsrekordhöjden 2.10.

Natten tillbringades i Ankis nynässtuga.

Tisdagen den 9 augusti 2005: Ytterligare en njutningsbar semesterdag. Efter frukost begav sig Anki och jag ut på en diger möbelrundtur. Både till Länna och Kungenskurva. På IKEA mötte vi min första stora kärlek, Camilla. Micke och deras son såg jag inte till, däremot fick jag äran att se och träffa deras fyraåriga dotter. Var imponerad över att Camilla hann se mig och ropa efter mig. Själv skulle jag ha missat henne totalt. Det var otroligt roligt och trevligt att få stå och skvallra en tid, och uppdatera sig om hur respektive liv såg ut idag. Riktigt trevligt...

Resten av dagen tillbringades på Ankis landställe, Nynäshamn.

Onsdagen den 10 augusti 2005: Njöt av en riktigt lugn dag på Ankis land, i huvudsak dagboksskrivande...

Torsdagen den 11 augusti 2005: Inledningsvis rikligt med dagboksskrivande, övergående i färd mot Hågelby, via möbelaffärer i Länna. Trevligt nog beställdes både databord och soffa till Ankis lägenhet från MIO.

På Hågelby spelade SWENSSONS. Även detta en gemytlig och bra danskväll. Under färden tillbaka till Nynäs kunde man läsa att Jenny Kallur överraskande tagit hem en sjätteplats i WM-finalen på 100m häck. En mobiltelefonnyhetsläsning som åtminstone gladde mig stort...

Fredagen den 12 augusti 2005: Avnjöt frukost på landet hos Anki. Vid lunchtid packade jag väskorna och tog motorcykeln hem via Rosenhill. Gjorde dessutom ett stopp hemma hos Anki för att vattna blommorna, inkluderat balkongens växter. Hann vara hemma i Rotebro ett par timmar innan det blev dags för färd med pendeltåg och buss via centralen till Skansen. På dansbanan upplevde man ett otroligt liv och stämning när WAHLSTRÖMS gav en oväntat bra konsert. Fick även denna gång skjuts till centralen av Helen. En riktigt trevlig, gemytlig färd, allt annat än stressande inför pendeltågsfärden hem till Rotebro.

Lördagen den 13 augusti 2005: Gick upp relativt tidigt för att vara en lördag. Började med att lyssna igenom och välja ut passande låtar inför den engångs buggkurs jag blivit anlitad att hålla för ett mindre salsagäng i Årsta, (www.djungelsalsa.com). En lagom utmaning utan sörre prestige och krav, och dessutom tillsammans med en av danstjejerna därifrån, Märta. Under förmiddagen lyckades jag också bra med att mer i detalj planera för provapåtillfället. En lättare inledning med lite om grunderna, mest baserat på takten coh frame, med betoning på underarmens riktningsberoende och kontaktförmedlande länk.

Vid 14-tiden begav jag mig av mot stan, Gullmarsplan, och vidare med ersättningsbuss för tvärbanan mot Årstafältet. Efter en kort promenad mötte jag Märta i höjd med en kiosk. Gemensamt gjorde vi sedan sällskap mot utedansbanan, där kursen skulle hållas. Provapåkursen var ursprungligen utannonserad till klockan 16.00, men för säkerhets skull la vi till en liten akademisk kvart, som till slut blev nära nog en timma pga regnande. Det kom ett riktigt skyfall, lagom efter att partytälten fixerats på sina rätta platser. Ett skyfall som var öronbedövande mot tältduken och som verkligen gjorde det mysigt att avnjuta en kopp varm kaffe. Ett gäng antog snart utmaningen att tömma tältdukarnas vattenansamlingar. Det var helt enkelt tur att dansbanan var välskyddad, för när regnet avtog en aning startade vi kursen.

Även om det fortfarande var aningen svårt att göra sig hörd, överröstad av smattrande regn mot tältduken, lyckades paren bra. Både med de inledande grundgenomgångarna, ("frame-inspirerat"), och den slinga jag förberett med Ankis hjälp. Märta gjorde en god insats, gick runt och visade och fyllde i där jag missade lämpliga påtalanden. Efter en dryg timma var slingan fullbordad, många frågor besvarade och "Salsadiggarna" goda buggare också. Den gemytliga stämningen gjorde gott och det var svårt att komma iväg. Hade inplanerat en "Ölkväll" med "Blomman", men gladde mig åt att man ville fortsätta bugga ytterligare ett par låtar...

Ett nytt men lätt regn hade startat. Promenerade till busshållplatsen och tog närmsta buss till Gullmarsplan. Mötte upp "Blomman", Nilla och Jonas på en uteservering vid Rörstrandsgatan, Karlberg. Peter anslöt efter ett tag och gänget var sig ursprungslikt. Under närmare tre timmar satt vi och drack, snackade, tänkte, funderade och kritiserade. Naturligtvis var mycket relaterat till buss- och järnvägsbranchen, men minst lika mycket gällde semesterresor och äventyr. Hungern började göra sig påmind, varpå Peter och jag beställde in "minutbiff" med klyftpotatis. Vår beställning kom med all sannolikhet bort och när det närmade sig ny benämning "TIM-biff" hade en påminnelse till personalen tillslut gjort susen. Maten var god och vårt krogbesök avslutades strax efter klockan 22.10.

Övervägde att åka hem till Ankis lägenhet, men lockades fortfarande av tanken på att dansa av mig lite av min överskottsenergi. Trött var jag inte direkt...
   I de centrala delarna av Stockholm, kring Sergels Torg flöt trafiken ytterst långsamt. Poliser verkade ta upp anmälningar och förhöra folk i snart sagt vart enda gathörn. Fontänen var samtidigt rikligt befolkad av ungdomar, som kanske till och med valt att parker inne i fontänen, när trafiken ändå stod i princip stilla. Hur bussen kom igenom och kunde fortsätta sin färd mot Djurgården är för mig en gåta. Visserligen nyttjades millimeterprecission gentemot övrig trafik och säkert en bit av gångbanan också?
   Med två väskor i hand nyttjade jag mitt inträdeskort på Grönalund, för att se att mina dansfavoriter inte uppehöll sig där. Men dansbanan på Grönan var relativt glest befolkad och sista dansen närmade sig. Därmed blev mitt Grönalundsbesök kort. Bytte bara till dansskor, tog mina väskor och gick ut igen. Undrar om vakterna funderade???

På Skansens dansbana var det bra mycket mer drag. BHONUS misstänks ha höjt sig en aning kvalitetsmässigt igen och jag fick en mycket bra timmas dans. Kunde njuta och ta ut mig relativt mycket innan den sista dansen var över. Var nu nöjd med mitt beslut, att jag inte åkt direkt hem efter krogbesöket.
Natten var inte slut, trots att midnatt var passerad och söndagen kommen...

Söndagen den 14 augusti 2005: Ganska snart skulle det visa sig att festandet skulle fortsätta i natten. Till slut blev vi ett gäng på fem personer som gav oss av med Djurgårdsfärjan och angjorde kajen vid Slussen omkring klockan 01.00. De flesta barerna höll på att stänga, men till slut hittade vi en krog som höll öppet till tre, inte långt ifrån Gamla stans tunnelbanenedgång.
   Kanske var det jag som inte var riktigt van vid krogmiljön, men lite "bögigt" kändes det stundom, trots att sällskapets tjejer verkade göra total framgång vart de än sände sina blickar. Rätt vad det var kunde man känna ett par masserande händer på sina axlar, varpå jag knappast blev mer eggad att inleda några längre disskussioner vare sig på engelska eller något annat språk. Men trots allt trivdes jag när vi väl fann en hörna där allas vårt bagage kunde hållas under uppsikt och där man kunde vända sig mot "de våra" för att skärma av omvärden en aning. Något som puben dock gjorde sig pengar på var att samla in ölglasen tidigt, innan de ens var halvdruckna. Man hade med andra ord fullt upp att passa glas också, inte bara sitt eget utan vännernas. Helene gjorde sig dock ett kap, då hon fick ett nytt glas öl, efter just en sådan fadäs.

Vid tretiden var jag färdig att åter igen ge upp. Beslöt mig dock för att följa med och beskåda kön på Patricia. Nu verkade det som om flera skulle ge upp, varpå jag inväntade en gemensam promenad mot tunnelbanan. Men utan att veta ordet av var jag framropad och mitt inne i, (nästan lägst fram i kön). Pengarna som jag skulle spara räckte inte ens, men den saken ordnade omgivningen också, (tack för lånet Kalle).
   Den positiva upplevelsen av Patricia, (bortsett från att garderobspersonalen var otrevlig och nedlåtande), var att det på övre däck spelades underbar live-musik. Här trivdes jag bra. Trivdes också med att flirta lite med omgivningen, men höll mig trots detta aningen restriktiv gentemot helt okända tjejer. Var i stället mycket mer road av att flirta inom sällskapet, där det åtminstone teoretiskt sett fanns en god möjlighet att hålla festandet på en likasinnad och acceptabel nivå. Visst kändes det skönt att inte ha lust att ragga nämnvärt (allt för mycket), i en trängsel och attitydmängd som var utmattande bara den. Tror att Anki hade det minst lika bra i lugnet på sitt landställe.

Även här, på Patricia, stannade vi till stängningsdags, till dess klockan var mer än fem. Slutligen följde jag Helene till en av nattbussarna, kramade adjö, och begav mig av till centralen via busslinje 3. Det fick bli första morgontåget hem efter en trevlig, lång och intensiv dans- och festarkväll in i en minnesvärd partynatt.

Sov under förmiddagen men var, med tanke på allt festande, aktiv relativt tidigt under söndagen. Om eftermiddagen, efter att ha sett en hel del på friidrotts-WM (Finland), mötte jag Anki vid centralen. Då hade jag redan handlat mat i Rotebro och vi var redo för vistelse i Ankis lägenhet. Semesterveckan led ot sitt slut och avfirades med inköpta Pizzor och TV-avkoppling. Kvällens nyheter dominerades främst av en oförklarlig flygkatastrof med en Boeing 737 i Grekland (piloterna borta resp medvetslösa) och det faktum att Stefan Holm endast kom sjua i WM. Hela den manliga höjdhoppsfinalen var i och för sig svårförklarlig. Endast en hoppare över höjden 2.32 och i tävlingens allra sista hopp.

Måndagen den 15 augusti 2005: Startade arbetsveckan lugnt, med sovmorgon till klockan 11.30. Under min promenad till bussen och passagen av Karlaplan insåg jag hur nära förestående hösten var. Löven hade nu börjat falla av i en strid ström.
   Kunde på jobbet glädjas åt att jag fått en första liten belöning för ett inlämnat idéförslag till Banverket, en trisslott. Började med att skicka in kvittensen, innan själva skrapandet, som jag för övrigt utförde i solen under min friskvårdspromenad. Slapp hjärtinfarkt i och med att lotten inte innebar någon vinst. Men spännande och trevlig skrapning trots allt...

Trots en ny tidtabell bjöd arbetsdagen på ett trevligt lugn. Ytterligare en skön promenad hem genom stan, till Anki, för en lugn kväll med goda smörgåsar och allmänt TV-tittande.

Tisdagen den 16 augusti 2005: Tog bussen till jobbet. Redan från start, klockan 08.30, drabbades jag av en mängd "TLS-fel" i Märsta, och därmed viss nödvändig extra växling. Dock inga stora förseningar att bråka om. Trots att jag började 08.30, hade jag en kort arbetsdag. Var fri redan vid 14.20. Hann därmed en stunds avkoppling hos Anki innan vi vid 17.15-tiden möttes ute på stan. På "Dressman" inhandlade jag en mörk kostym med tillbehör. Det enda som saknas är en vit skjorta, eftersom den rätta storleken för mig var slut. Dessutom gillade jag inte de vita skjortor som vi i andra affärer tittade ut som ersättare eller reserv. Samtliga av dessa kändes tunna och i viss mån genomskinliga.

Innan vi gick hem till Anki hann vi också passera ett par matavdelningar i jakt efter ett trevligt vinägerställ eller liknande. Men inget fanns att finna...

Onsdagen den 17 augusti 2005: Hade en mindre sovmorgon när jag började 06.30. Tog bussen från Anki i precis lagom tid för att vara i tid till övertagandet av "Uppsalaplatsen". Den nya tidtabellen beredde vissa problem att genomskåda alla korsande tågvägar och avgångar som ska samsas om spårkapaciteten. I synnerhet har det blivit mer komplicerat att bedriva trafik via dubbelspåret Uppsala-Löten, i och med att de måste samordnas med trafiken mot Uppsala norra, (Sala). Ytterligare uppretad blev jag av en ombordansvarig på en "Uppsalapendel" som bara ett fåtal minuter före ankomsten till Uppsala, strax norr om infarten Uppsala ringde och undrade om hans tåg kunde få spår 1, närmast stationshuset, istället för spår 3. Min irritation skapades mest av att ett sådant beslut kräver framförhållning, att tåg behöver tid att bromsas in, att tågvägar läggs i god tid för att säkerheten ska vara säkrad osv. I och med denna sent inkomna fråga visades betydande brister på ett i mina ögon "kvalificerat yrkeskunnande". Därmed blev det också svårt att vara positiv i resten av delgivna tankar. Visst fanns det en poäng i olämpligheten med spår 3 i samband med avgången åter till Stockholm, då resenärer i sista stund hindras av bommar fällda för såväl en avgång mot Sundsvall som en mot Sala. Å andra sidan har man så länge hört tjatet om att SJ företrädesvis vill ha Sala- och Dala-tågen på spår 1. Visst, ett bevis på att inte alla kan vara lyckliga på en gång. Därmed sågade jag honom tyvärr hårt då han undrade om vi kunde tänka på en spårändring till kommande rundor. Komplexiteten i Uppsala under rusningstid gör att man mycket ogärna flyttar tåg och passagerare från orginalspåranvändningsplanen. Speciellt med tanke på vilket kaos som rådde med alla korsande tågvägar vid inledningen av förra tidtabellsskiftet. Nu verkar det i alla fall vara under kontroll, trots att den ombordansvariga inte ansåg att vi tänkte på resenärernas bästa. Ord står mot ord... Resenärer brukar vilja veta att tåget går från det "vanliga spåret" när de kommer kutandes i sista stund.*ler*

Arbetsdagen blev hur som helst bra och avslutades på "Eskilstunaplatsen". Solskenet utomhus lockade till en promenad. Blev dock ganska snart illamående. Hade svårt att veta om det var av hunger eller av annan orsak. Ena sekunden var jag jättesugen på mat, för att i nästa stund vara utmattad och tro att mat skulle bli helt fel. Besökte toaletterna på plan 4 i NK-huset innan jag åter igen tog mig ut i solen. Efter ett par minuters ytterligare överväganden tog jag beslutet att både utmattning och illamående kunde ha sin grund i matbrist. Detta trots en underbart god kycklingsallad på jobbet, från gårdagen. Besökte nu MAX och avnjöt därmed en Supremeplusmeny och FantaFree. Innan jag fick maten på brickan hann jag dock få ytterligare ett adrenalinrus i kroppen. Hade under en längre tid en kund som visade tecken på att vilja tränga sig i kön. Detta lyckades han till slut också med, samtidigt som han ställde till det för övriga. Genom hans förfarande, (stod i en kö som flyttades ett steg vid kassabyte), bildades raskt två köer. Kunde dock inte låta bli att vända mig bakåt mot den nybildade kön och förklara att det bara var en kö per kassa... Hur det gick med "nykomlingskön" vet jag inte. Brydde mig helt enkelt inte. Jag fick min mat, trots en ytterligare före i kön...

Gick åter igen en sväng förbi NK. Denna gången för att studera den typ av 23"-skärm som jag tror mig få nyttja så småningom. Kommer att bli riktigt imponerande och härligt att sitta framför den, inkluderad i en matchande och ny datamöbel från MIO.
   Fortsatte sedan mot Ankis lägenhet, både till fots och med buss den sista biten. Sov middag en kortare tid och begav mig så småningom mot Slussen med tunnelbanan, för vidare bussfärd till Nackswinget, Finntorp. Det kändes skönt att komma igång med höstträningen igen. Även om vi inte behövde dansa upp för den "Tävlingsförberedeande kursen" så var vi på golvet tillsammans med de som skulle dansa upp för en kursplats. Mina nya skor, ReeBook, gav mig den härligt flygande danskänslan jag en tid saknat. Helt underbart...
   Tyvärr förblev inte gnistan speciellt långvarig. istället började jag bli matt igen, känna ont i halsen, en stelhet i ryggen och en svag värk i öronen. Trots allt var jag nog inte i toppform. Vi hade planerat att åka till Rotebro för nattvila, men förblev trots allt kvar i Stan, hos Anki...

Torsdagen den 18 augusti 2005: Kunde avnjuta en ledig dag. Tillbringade tiden hos Anki, mestadels dagboksskrivande. Utomhus lockade visserligen underbar värme, ca +25 grader celcius. Anki mötte jag om eftermiddagen upp vid Karlaplans tunnelbanestation. Hon hade då varit och hälsat på sin farmor. Gemensamt åkte vi till Rotebro. Handlade på COOP FORUM, där jag blev riktigt förbryllad. Hälsade på en före detta kollega som troligtvis kopplade fel gällande vem jag var. Visserligen mycket igenkännande, kanske i för hög grad, då hon började fråga om jag träffat hennes son på sistone. Tankarna i mitt huvud började snurra frenetiskt. Hade jag missat någon koppling under min tjänstgöringstid? Hur som helst, det fanns vissa fakta som kunde stämma, även om jag missade hans namn. När hon sedan började fråga om min syrra var det lättare att prata. Tänkte att hennes son troligtvis kände min syrra istället för mig. Men visst, hon blev förvånad när jag yppade att syrran väntade sitt fjärde barn, varpå jag åter fick känslan av att vi pratade om helt olika personer. Hur som helst, samtalet fortsatte med mer ogreppbara fakta och slutade inte förrän jag efter ett par minuter var på väg från disken. Då hörde jag bakom mig att jag skulle hälsa "Maria" så mycket... Då orkade jag inte forska mer, inte ställa relationshärvan till rätta, utan nöjde mig med att konstatera att min syrra faktiskt heter Maria, men först i andranamn...
   Misstänker att min fd kollega kommer på hur allt ligger till, så småningom i alla fall. Annars kan man ju undra vem hon tror väntar sitt fjärde barn???

Fredagen den 19 augusti 2005: Sovmorgonen kunde jag avnjuta på hemmaplan. Även om kvällen var det en underbar värme i luften. Jag hade visserligen ont i halsen, men njöt av promenaden från T-banan hem till Anki, efter arbetsdagens slut...

Lördagen den 20 augusti 2005: En tidig arbetsdag. Fick en rejäl rast som jag kunde avnjuta i solen. Promenerade blad annat till Gallerian. Om eftermiddagen åkte jag till Anki, för gemensam färd ut till Hässelbystrand och fest hos "avocado". Mötte många personer från Sollentuna, inte minst beroende på att Jennys pojkvän Jonas är därifrån. Till bords kunde jag njuta av konversation tillsammans med de nya Uppsalaborna Jonas och "min kära" Sandra (Jonas fru). Skjuts hem fick vi sedan av Mathias och Madde. En relativt snabb hemfärd via Fridhemsplan, varifrån vi kunde ta den sista bussen direkt till Anki.

Söndagen den 21 augusti 2005: Anki vaknade tidigt rastlös. Lägenheten möblerades om en del innan vi åkte ut till Kista för att hämta restpackningen från Ölandsveckan. Jag åkte sedan vidare till dansklubbens lokal Ceylon för lite storstädning. Innan mitt nattpass kunde jag sova ut hemma hos Anki, där ytterligare möbleringsframsteg gjorts.

Måndagen den 22 augusti 2005: Arbetsnatten blev riktigt lugn. Satt mestadels ensam på min post och hann därtill med en del dagboksskrivande. Även efter hemkomsten var jag pigg. Däremot riktigt härligt utslagen, sovandes hela eftermiddagen, laddandes för mitt andra nattarbetspass.

Tisdagen den 23 augusti 2005: Även denna arbetsnatt blev relativt lugn. Arbeten lämnades visserligen ut, men var snart avklarade sedan alla planeringsändringar gjorts.

På hemmaplan vaknade jag redan vid tolvtiden. Fick bevittna en glasexplosion i kylskåpet, strax efter att jag hämtat ut någonting därifrån. I kylen fanns rikligt med glassplitter, väl spritt över alla hyllor, från en frysexploderad mineralvattensflaska av märket "BIE". En flaska jag sparat i ett par år efter en utbildningskonferens. En viss relation till orten Bie ligger också till grund för sparandet. Gjorde endast en grov glassanering, men la min huvudsakliga energi på en ärendeutflykt.
   Besökte först banken för låneförfrågan och information om internetbank samt pensionssparande. Fortsatte därefter till jobbet för att få kompledigt en del av den kommande fredagsturen. Detta för ett nytt bankärende innan den kommande semesterveckan i Grekland. Skönt att ha allt klart innan semestern påbörjas, helt enkelt.

Eftermiddagen nyttades sedan till en matinhandlingsrunda och tvättsorterande. Om kvällen kom Anki ut på besök.

Onsdagen den 24 augusti 2005: Förmiddagen användes till klädestvättande. Därefter hade jag en bra och lugn arbetsdag innan jag tog mig en promenad hem till Anki om kvällen.

Torsdagen den 25 augusti 2005: Sov hos Anki. Skrev dagbok om förmiddagen, innan jag gick ut på stan för ett par ärenden. Inköpte bland annat den skjorta jag saknade till min kostym, på Dressman. Hade god tur under min promenad till jobbet och drabbades endast ringa av ett kraftigt regnväder. Bjöds sedan en intressant arbetsdag där jag bland annat blev rikligt nedtryckt i skorna av en förare som kände sig hjälplös, åsidosatt och missprioriterad när hans snabbtåg fick ligga efter ett fjärrtåg från Göteborg i Mälarbanans eftermiddagsträngsel. Enligt honom passade jag inte i min yrkesroll, jag skulle illa kvickt se till att söka nytt jobb. Jag var riktigt inkompetent, något som numera började bli tydligt för hela Stockholmsfjärren. Vi hade varit bra men var nu inte värda ett dugg när vi frångick huvudprioriteringsrekommenadtionen, att rättidigt tåg ska prioriteras före ett sent. Visst finns det många olika problemlösningar, men hans vinst hade varit föga av att komma om. Ville ha så smidig trafik som möjligt och så många tåg på rull som möjligt. Men visst, tidtabellskonstruktionen och optimismen i tidtabellsläget är redan från början lite dömd att misslyckas. Som svar på min inbjudan till fjärren svarade föraren "att han redan varit där". Kändes inte som om han ville förstå, ville inse att det fanns olika lösningar och inse att det fanns fog för hans ordning i kön.

Hann med den sista timman av den sociala dansen, med livemusik av Jocke Göransson. Hade stor nytta av dansen, då jag fick en möjlighet att förbränna lite av den adrenalindusch jag erhållit under min "lugna" diskussion med X2000-föraren tidigare om kvällen.

Fredagen den 26 augusti 2005: Efter en mindre sovmogon hos Anki kom jag mitt i kaoset efter en spänningslös period gällande sträckan Häggvik- Uppsala. Ett kaos som dock blev begränsat till omkring en halvtimma.
   Efter klockan 12.30 hade jag kompledigt och åkte därmed ut till banken i Rotebro. Fixade de papperspåskrifter som krävdes och åkte nöjd hem.

Tog med mig packning över till Anki men tog vägen över Kista och stan för att finna en bröllopspresent till Johan och Pernilla. Hittade en glasskål som kunde representera min smakstil. Strök och gjorde iordning festklädseln innan jag sent begav mig hem till Rotebro igen.

Lördagen den 27 augusti 2005: Natten inleddes där fredagskvällen slutat. Tvättade den sista maskinen kläder inför Greklandsresan, kombinerat med förberedelser av kamera och dator inför avfärd. Det blev inte många timmars sömn med tanke på att jag inte var i horisontellt läge förrän någon gång mellan 03.30 och 04.30.
   Sov dock till närmare åtta på morgonen. Då var det dags att vika den torra tvätten och packa inför avfärd till Samos. Vid elvatiden begav jag mig mot Ankis lägenhet, men insåg inte förrän vid den avslutande tunnelbanefärden att mina solglasögon fattades, att de inte låg där jag förväntat mig. Således blev det ett par hektiska timmar på stan, innan inplanerat bröllop, då jag i besvikelse fick finna lördagsstängda glasögonbutiker. Gav upp och återvände till Anki hungrig, besviken och genomskådat kinkig. Gjorde allt för att ställa om till feststämning och hjälptes av att jag faktiskt var nöjd med den slipsknut som knutits just innan glasögonjakten. Utstyrde mig i min nya mörka kostym, min nya slips, min nya ogenomskinliga skjorta och utsmyckade mig med den vackert lila näsduk i kavajens bröstficka. Omkring tjugo minuter före vigselns starttid begav jag mig mot Gustav Adolfs kyrka.

Ankomsttiden till kyrkan blev väl avvägd och kändes efteråt riktigt optimal. Hann bli mycket varmt välkomnas av Johans syster Frida och hans föräldrar direkt ute på kyrkans gårdsplan. Det kändes att det var många år sedan sist vi möttes, men ändå som igår. Tog mig med lagom spejande blickar vidare in i kyrkan, med vetskap om placering till höger. Hade inte den blekaste aning om hur många jag skulle känna igen, eller hur många personer jag borde känna igen. Slog mig dock ned på en rad som endast besatts av två tjejer. Ett lyckodrag i och med att den ena av tjejerna, Anna, var sambo med min gymnasieskolkamrat Peter, kvällens toastmaster. Därmed hade jag ytterligare en trygg punkt, trygga personer, att hålla mig till under eftermiddagen och kvällen.

Bild från uttåget i kyrkan, vid vigseln av Johan och Pernilla.

Vigseln blev trevlig. Bruden Pernilla hade jag aldrig träffat, men förevisats genom en plånboksbild senast jag hade Johan på besök hemma, för ett par år sedan. Kunde ändå känna en härlig, positiv och vibrationsrik stämning i kyrkan. Johan var uppenbart rörd av stunden, vackert utsmyckad i festuniform. Rösten bar inte alltid, men andemeningen var hur tydlig som helst. Här utstrålade verklig kärlek, tro och hopp.
   Utanför kyrkan blev det flertalet bilder med riskornen rikligt flygande i luften. Många av kvällens tal kom också handla om omgivningens önskan om fruktsamhet. För egen del bekymrade jag mig mest över hur man skulle komma åt en perfekt bild. Motljus och alla gratulanter bjöd en god utmaning. Snart lät jag dock kameran vila för att själv kunna gratulera ordentligt och uttrycksfullt.

Innan promenaden mot festlokalen på Kavallerikasernen (K1) hann vi se brudparet skåla i champangne och åka iväg i en vackert skimrande cabriolet på en rundtur med en lagom mängd burkar skramlandes i släp efter sig. Via bland annat Jungfrugatan kryssade vi oss gående fram mot festlokalen. Nu hade vi även sällskap med en av Fridas barndomsvänner, som i alla fall kände igen mig, samt hennes sambo och barnvagnsburna dotter. Hon var dessutom den som i grunden skapade förutsättningar för brudparet. Hennes dröm vidarebefordrades så småningom via Frida till Johan. Och efter en date mellan Johan och Pernilla var intresset väckt för alltid.

På kavallerimässen bjöds vi förutom välkomstchampagne, canapéer, mingel och god väntan även på en storslagen festmåltid. Toast Russel till förrätt, "Renfilé á la Erik" med gräddig murkelsås och rönnbärsgeléfyllda päronhalvor till huvudrätt, åtföljt av bröllopsglass till efterrätt. Efter lite lagom mingeltid bjöds även på god bröllopstårta, kaffe och avec, för min del konjak.
   Mitt sällskap vid middagsbordet kunde inte ha varit bättre. Roades stort i samspråk med en ung bordsdam, Isabell T, som konstnärligt lagd sysslade både med glasblåsning och målande, uppblandat med övriga gymnasiestudier. På min vänstra sidan hade jag också en mycket trevlig, rogivande och samtalsvänlig tjej, Åsa A. Under festens efterföljande mingel fick jag även möjlighet att pussla ihop ett antal ledtrådar som dykt upp i mitt huvud. En av brudens halvsystrar hade genom sitt namn fängslat min tankevärld. Kunde man binda ihop ledtrådar som: "Barnjournalen" "Knattereporter" "min far" "mina musikklassvänner" osv...? Jo, det gick!!! Konfronterade Lisen med dessa fakta och en ny trevlig bekantskap var stiftad. Ett namn som under åren varit ett namn hade nu också ett ansikte, nog så betydelsefullt för denna bröllopsfest...

Söndagen den 28 augusti 2005: Hade det inte varit för den förestående greklandsresan, hade jag nog stannat kvar ytterligare en tid på bröllopsfesten. Nu tog jag speciellt farväl av brudgummen, hans föräldrar och syster innan klockan slagit 01.30. Vandrade hem längs Lidingövägen och Erik Dahlbergsgatan.
   Väl hos Anki tog jag en dusch, hostade lite och bytte om till reskläder. Omkring 01.50 gick vi för att komma med tunnelbanan 02.04. Vid centralen bytte vi till nattbuss 598 med destination mot mitt hem och mina glömda solglasögon. Ca 03.50 var det dags för nästa färdmedel. Taxi ut till Arlanda. En trevlig chafför som villigt förevisade sin GPS-utrustning och övriga bokningshjälpmedel. Med ca tjugo minuter kvar till incheckningsstart ställde vi oss som nummer två i kön. Försåg våra väskor med adresstrippar och tog det allmänt lugnt.
   Innan passkontrollspassagen passade jag på att göra ett svenskt toalettbesök. Sedan följde ett par timmars väntan och vaka. Planet, med ordinarie avgångstid 06.30, var beräknat att avgå någon gång mellan klockan 07.30 och 08.00.

Ombord på planet, en MD-83 SE-RDM från "Nordic Leisure", flight NRD167, var vi strax före 08.00. Vi fick dock vänta en tid på avgång pga mycket trafik i medelhavsområdet och sk "slottid" för en beräknad avgång ca 08.20. Sverige bjöd på relativt heltäckande molnlager. Enligt utsago satte vi kurs mot Ölands norra udde, för att därifrån gå in över Polen som till stora delar låg fritt från moln. För egen del tog jag sovpause i någon timma, efter lång dygnsvaka, när vi närmade oss Slovakien och Rumänien. Vaknade upp i god tid före inflygningen, lagom för att se delar av den Grekiska övärlden.
   Inflygningen till själva Samos blev en mycket prisvärd upplevelse. Trots att jag en gång flugit längs ön i flygsimulator, hade jag dåligt grepp om vart flygplatsen låg. Därtill var inflygningen mycket speciell. Det enda jag kunde likna den med var inflygningar mot Kallax när jag låg i lumpen, men denna ändå så många gånger mer halsbrytande och svår.
   Efter att ha passerat över ön, i princip mellan öns högsta bergstoppar, gick vi över flygplatsen och vred upp rakt ut mot havet. Därefter följde i princip en 180-graders sväng in längs öns bergssidor. Med berg på vänster sida och hav på höger hade jag bra uppsikt över landningsbanan inne i bukten. Höjden var nu bara ett par hundra foot och fortfarande kvarstod en nära nog 90-graderssväng för landning. Nu kom den riktigt spännande och prisvärda biten av landningsfasen, som kräver extremt mycket av piloterna. En skarp högersväng, nu ännu lägre, upprätning och sedan bara ett fåtal sekunder till dess vi tog mark. Själv skulle jag kunna tänka mig samma manöver med en liten "Sessna", men med en MD-83 blev det en riktigt extrem upplevelse. Att vi studsade en gång i den verkligt beslutsamma landningen har jag tagit tillbaka som kritik. Med en bana på endast ca 800m behövs varenda cm av banan för den slutliga uppbromsningen. Får nog lov att säga att vi hade riktigt god marginal till banans slut, ca 200m. Har sett värre inbromsningar under den senare delen av semesterveckan, i och med att hotellet bara ligger ca 300m från slutet av landningsbanan. Enligt utsago krävs även en speciell licens för att få landa just på Samos flygplats, något som säkert hänger ihop med antalet flygtimmar och övrig flygutbildning.

Efter ankomsten till ankomsthallen passade jag på att göra ett första grekiskt toalettbesök innan väskorna rullade ut på bagagebandet. En väntan som därtill blev relativt lång. På bussplanen utanför stod "air-tours" buss som snart tog oss på en kort tripp till hotellet någon kilometer bort från flygplatsbyggnaden. Vår reseguide, Susanne, hävdade att hon hunnit drabbas av lite solsting under väntan i solen på vårt sena plan. Vi släpptes av vid hotellet och checkade in i en mindre hotellbyggnad, en av de äldre delarna av hela hotellkomplexet, som dock höll mycket god standard. Hade blivit besviken annars, med tanke på att det skulle vara ett fyrstjärnigt hotell.

Medelhavsatmosfär direkt utanför hotellet på ön Samos.

Under eftermiddagen provade vi både hotellpoolen och medelhavet. La beslag på ett par trevliga solstolar och gavs erfarenheten att dessa hyrdes per baddygn. Om kvällen hämtades vi ånyo med buss, denna gång för ett informationsmöte mitt inne i Pythagorion. Vi satt visserligen på en restaurant och bjöds dryck under välkomstmötet, men valde ändå att gå ner mot hamnen för att söka kvällsföda. Vi fastnade på en restaurant, "POLYKRATIS" och beställde båda två Lamm som serverades med Pommesfrites och ris. Vinet, ett lokalt vitt vin lagrat på tunna, smakade utsökt. Anki och jag delade på en halvliter utan problem.

Innan vi gick hem till hotell Doryssa Bay för sömn, hann vi med en runda i stan. Både längs smågator och mer butikstäta säljstråk. Badtofflor inhandlades för att klara veckan.

Måndagen den 29 augusti 2005: Missade tidsskillnaden när jag ställde klockan för väckning. Vaknade dock i god tid för frukost och för ett planerat möte med reseledaren. Vi inhandlade en biljett till onsdagens rundtur på ön.
   Efter mötet, där våra undervåningsgrannar faktiskt hittat två kackerlackor (enligt utsago väldresserade sittandes bakom toaletten), gav Anki och jag oss av till stan. Handlade nu var sitt badlakan. Jag inhandlade dessutom ett skärp och Anki satsade på nya bättre solglasögon. Vykort och frimärken blev ytterligare tillbehör som införskaffades innan eftermiddagens strandavkoppling. Mellanmål åt vi i stadshamnen. Goda baguetter med fyllning och uppdelade i två delar vid servering och svalkande god öl.

Badandet och solandet varvades med skrivande i min almanacka. Jag fascinerades mycket över hur bra man flöt i medelhavets vatten. Luftmadrasser är helt överflödiga när man med god ro kan hålla händerna stilla och skönt under nacken med tårna fortfarande över vattenytan. En underbar avkoppling som dock fick styras upp lite, för att undvika drivande ut från land. Badlakanen fungerade bra och vi valde bort solstolar just denna eftermiddag.

Anki njuter av ett eftermiddagsmål vid hotellets pool.
 
Baren invid poolen gav oss ofta eftermiddagsavkoppling i kryddad med efterlängtad bukfylla. För egen del avnjöts mestadels Grekisk sallad och ett glas öl. Anki var duktigare på att prova barens olika lunchrätter, med varierat omdöme. Hur som helst trivsamt ställe i skuggan bredvid hotellets pool.
 
Jag kopplar av med en bit mat och ett glas öl vid hotellets pool om eftermiddagen.

Kvällspromenaden in till stan var skön. Vi letade upp en mysig restaurant mitt inne i staden och kunde roas av små gulliga kattungar som lekte invid en av murarna. Här, på Annas Garden Café and Bistro, avnjöt jag en god Avocadosallad och Anki en lasagne med spenat.

Tisdagen den 30 augusti 2005: Denna morgon åt vi frukosten utomhus. Visst blåste det en liten aning, men det var underbar avkoppling ändå, speciellt som vi tog god tid på oss för ätandet.

Väl ute på stranden bokade vi upp dagens solstolar. Tidigt vandrade vi bort de fåtalet hundra meter som var avståndet till slutet på flygplatsens startbana ut mot havet. Promenaden passade tidsmässigt mycket bra då vi efter bara ett fåtal minuter fick tillfälle att fotografera en uttaxning och start.
   Vi avbröt så småningom solandet och badandet för varsin god Grekisk sallad vid poolbaren. Mycket välsmakande tillsammans med öl. Under eftermiddagens fortsatta badande fascinerades både Anki och jag av hur pass många fiskar som simmade vid strandkanten. Ställde man sig stilla någon minut på meterdjupt vatten, hade man snart fiskar simmandes både runt och mellan benen. Stod man ytterligare stilla hade man snart fiskar som testade att provsmaka. Inledningsvis riktigt skoj och spännande. Men det fick vara nog när en och samma fisk nafsade fyra gånger inom loppet av bara ca två sekunder. Lite för ihärdigt för min smak...

Om kvällen festade jag på pepparbiff med svampsås. Kanske aningen dryg och krämig sås, i och med att jag tröttnade på den under slutet av måltiden. Anki hade istället valt någon pastarätt, men var riktigt trött och hängig, utan nämnvärd aptit alls. Så snart vi ätit färdigt återvände vi därför till vårt hotell. Kände mig en aning rund under fötterna, trots att jag ej förbrukat allt vin. Hade med mig resterande innehåll i flaskan och kunde således avnjuta ytterligare ett glas på hotellrummet, (11,5% vitt vin "TGAMTAhH"*), 2004 no 197537 Makedonikos regional wine. NOT *) "h" liknar spegelvänt h.

Bild från en av de härliga utemåltiderna på Samos. Vitt vin och pepparbiff eller annan god rätt stod vanligtvis på programmet.
På den vänstra bilden syns jag njuta av kvällstillvaron på en av stadens många restauranter. Vitt vin och god Pepparbiff stod på menyn.
 
Frukosten gav Greklandstillvaron en extra dimension. Väl tilltagen frukost som oftast kunde avnjutas utomhus inte många meter ifrån stranden och medelhavets underbara vatten.
 
Frukostens paradis, vårt fyrstjärninga hotells goda start på dagen.

Onsdagen den 31 augusti 2005: Klockan var ställd för väckning något tidigare än vad vi vant oss vid under Greklandssemestern. Det var visserligen inte ovanligt att vi vaknade till vid själva soluppgången, ca 06.50, men nu begränsades möjligheterna till en lång sovmorgon av en kommande dagsutflykt på Samos. Omkring en timma efter soluppgång var vi på benen. Duschade och åt god "Doryssa bay"-hotellfrukost, morgonen till ära bestående av både juice, kaffe, smörgåsar (nybakat bröd), fruktyoghurt och lite fikabröd. Till vår stora glädje var Anki klart piggare denna morgon än vad vi kanske vågat hoppas på under tisdagskvällen. Nu hostade vi snarare i samma takt under den första morgontimman...

Klockan 09.05 var avgångstiden satt för "Air-Tours" Samostripp. Vi startade med att köra förbi flygplatsen bort mot Ireon, varifrån delar av busslasten skulle med badbåtsutflykt. Vi fortsatte istället förbi ruinerna av "HERA-templet" (såg själv ingenting) och fick beskrivet hur pampigt vägen utgjorts av marmorgångplattor och smyckats av pampiga statyer (många erövrade av Turkiet och annars spridda för världen) längs hela vägen bort mot nuvarande Pythagorion.

Ett vackert kloster som besöktes av oss under rundresan på den grekiska ön Samos.
 

Vår färd tog oss nu via Chora upp mot Mytilinii för att gå på ett museum. Intrycket därifrån var aningen delat. Blandningen av djur, insekter och mineraler från andra världsdelar gjorde att man snart tappat bort vad som funnits på just Samos. Intressantast för mig var nog den satellitbild som visade Samos i förhållande till de omgivande regionerna, inte minst till Turkiet.
   Så småningom for vi vidrare till ett Tempel som klarat sig bra under alla skogsbränder, inte minst år 2000, "Agias Triadas". Ett mysigt munktempel där såväl män som kvinnor fick dölja knän och axlar. Själv hade jag tagit med mina grå träningsoverallsbyxor för ändamålet.
   Efter ytterligare en tids bussfärd kom vi till Koumaradei. Ett stopp som innebar såväl fika (kaffe och te), besök i en krydd- och oljebutik samt ytterligare lite vandring till ett krukmakeri, dess butik. Under fikapausen hade vi en storslagen utsikt, inte minst ut över Samos flygplats. Genom guidens ord fick jag än mer förståelse för den imponeringsgrad som legat till grund för mina pilothyllningar. Minns inflygningen mot ön som igår, minns de inflygningar jag studerat flytandes på rygg i medelhavet och nu en beskrivning av de verkliga landningsförhållanden. Banan ska enligt utsago endast vara ca 800 m lång och de svåra inflygningsförhållandena kräva speciell licens för att få landa på Samos. Något som gör att det ofta är samma skara piloter och bolag som ofta återvänder på uppdrag. Troligtvis är det bara inflygningar "VFR" som nyttjas, för vid blåst och regn har flygplatsen stängt, precis som kvälls- och nattetid.

Utsikt från ett av de berg som omger Samos flygplats. Flygplatsen ses vid strandkanten. Vårt hotell finns knappt synligt till vänster om banans slut, vid vattnet. På andra sidan vattnet ses med tydlighet närheten till de Turkiska bergen. Utsikt från ett av de berg som omger Samos flygplats och som gör inflygningarna så speciella. Flygplatsen ses vid strandkanten. Till vänster om start- och landningsbanan finns vårt hotell, knappast synligt, en bit från banans slut och vid vattnet. På andra sidan vattnet ses med tydlighet närheten till grannlandet Turkiet och dess berg.

Vår guidade tur fortsatte sedan till vår lunchby, Platanos. En ort som var belägen mitt på ön med havsutsikt åt båda håll. Redan före matbeställning fick vi gå in i köket och se de maträtter som tillagats. För egen del valde jag att blanda en grönsaksröra med avlånga köttbullar och fyllda tomater. Riktigt gott men kanske i underkant gällande mängd, i synnerhet gällande grönsaksröran på min tallrik. Var dock lagom mätt sedan jag även druckit ur ölen.

På andra sidan ön besökte vi i första hand Potami. En strand där vi under en timmas uppehåll fick möjlighet att bada i stora härliga inrullande medelhavsvågor. En härlig känsla som var perfekt avkoppling efter en vinprovningsrunda i Karlovasi. Potami erbjöd även en vandringsmöjlighet upp till ett vattenfall. En promenad som vi ursprungligen ställt in oss på att göra, men som vid närmare instruktioner kändes något oförberedd. Tydligen skulle man få vada en bit i vatten upp till bröst eller axlar, varvid kameratransporten kunde bli svår. Nu fick det istället bli underbara strand- och havsbilder i underbara vågbrytningar...

Underbart badande vid havet på den norra sidan av ön Samos, under rundresan på ön. En av resans höjdpunkter var badandet på den norra sidan av ön Samos. Här förekom inte samma vågdämpning, utan man låg och flöt på halvmeterhöga vågor som rullade in över stranden. Detta trots att det inte var någon speciellt stark vind. Underbart badande vid havet på den norra sidan av ön Samos, under rundresan på ön. Anki mitt i bland alla stenar på stranden.

Under hemfärden via Samos stad, längs kustvägen förbi flera badstränder, stannade vi till för en kortare tids fika i Kokkari. Anki och jag nöjde oss med Grapefrukt- respektive Persikojuice i värmen. Samtidigt som vi blev smått avundsjuka på de som fick härliga tallrikar med glass och chokladkaka... Men, men, vi var snart tillbaka i Pythagorion varvid en tidig kvällslunch passade bättre för våra magar. Anki satsade på friterad bläckfisk och jag fann en riktigt god pizza-special, (i det närmaste helt vanlig). Väl vid hotellet tog vi ett bad samtidigt som solen försvann bakom bergen bortom flygplatsen, och njöt resten av kvällen i lung och ro på hotellrummet. Riktig avkoppling...

Torsdagen den 1 september 2005: Vi startade dagen riktigt lugnt. Efter en härlig frukost slog vi oss ner i anslutning till vårt hotellrum. Jag med Ankis resväska upplagd på sängen och min dator på den, Anki läsandes ute på balkongen i härlig morgonsol. Mitt dagboksskrivande gick framåt, även om det som vanligt tog sin tid i den ständiga kampen att minnas detaljer och att få ner dem i skrift.
   Om lunchtid gick vi ut i solen, ner till medelhavets underbara strand. Hyrde i vanlig ordning ett par solstolar för dagen, med tillhörande fasta parasoll i anlsutning ifall skugga önskades. I övrigt återfanns i vanlig ordning saltrik svalka i det bäriga havet.

Närheten till Samos internationella flygplats gör sig påmind när startande flygplan lyfter över stranden, ut över vattnet, för att sedan svänga undan från nära angränsande Turkiskt luftrum. Lunch åt vi vid poolbaren. För min del Grekisk sallad och öl i vanlig ordning, samtidigt som Anki varierade sitt menyval. Vi fortsatte om eftermiddagen med bad, sol och läsning.
   Kvällsmat åt vi på samma restaurant som dagen före. Nu var det Ankis tur att välja pizza, Hawaii. Själv valde jag en Tzatziki-rätt som skulle bestå av fläskkött. Dock verkade merparten av kött vara kyckling. Troligtvis hade jag för dålig kunskap och förmåga att analysera maträttens benämning, men lite överraskad och osäker var jag allt i var tugga. Vid bordet bredvid oss hade vi så småningom ett par som vi kände väl igen från främst onsdagens Samos-örundresa. De hade precis som Anki och jag suttit längst fram i bussen. När vi nu fick chansen att växla ytterligare några ord, kunde vi benämna dem som Järfällabor med koppling till Taxi-020.
 
Ju längre veckan gick, ju mer vitt vin klarade jag av att dricka till måltiderna. Mängden "Samena Gold" var väl i och för sig relativt rimlig denna afton, 375ml, speciellt som Anki hjälpte till en del med drickandet.
 

Fredagen den 2 september 2005: Med tanke på den vackra hotellfönstersoluppgång som observerats tidigare under veckan, valde jag att denna morgon ha en "soluppgångsvaka". Strax före klockan 07.00 syntes solen i rikting mot Pythagorion och de bakomliggande bergen i Turkiet. Vackert och uppiggande, varvid jag därefter lät fingrarna smeka datorns tangentbord för dagboksskrivande.

Efter frukost, denna morgon inomhus, var det stranden som gällde. Till lunch valde vi produkter från hotellområdets butikstorg, i detta fall glass och kex. Strax efter lunchen spenderade vi en del av tiden på hotellrummet, men återvände så småningom till våra solstolar på stranden. Innan vi gav upp badandet för dagen tog vi ytterligare en promenad förbi hotellpoolen. Jag övervann förvånansvärt lätt min simhoppsaversion med att först börja med hopp från enmeters trampolinen och sedan från den bredvidliggande tvåmetersavsatsen. Fortsatte med ytterligare ett par hopp för att övertyga mig om att det inte var en tillfällig hoppmodsframgång. I princip första hoppen från annan plats än bassäng och bryggkanter...

Under middagen på "POLYKRATIS" fick vi prov på riktigt starka vindbyar. Bredvid oss på kajen gjorde den välkända utflyktsbåten sig redo för en tur i solnedgången. Vi var med andra ord tidiga till middagsbordet, väl anpassat till den näringsfattiga lunchen ett par timmar tidigare. Brevid utflyktsbåten kunde vi studera hur ett hålländskt båtmanskap drog upp sin jolle från vattnet, packade in seglet i skyddande kapell och spände upp vajrarna inför de kommande nattliga vindbyarna. Tillbaka på hotellet kunde vi njuta en lung och avkopplande kväll. Jag fortsatte med dagboksskrivande, samtidigt som Anki vilade och slängde ett förstrött öga på BBC-news.

Lördagen den 3 september 2005: Efter frukost var vi relativt tidigt ute vid vattnet och stranden. Valde denna morgon en något mer hotellnära placering av solstolarna. Jag lyckades till skillnad från övriga veckans strandtid få ro att läsa. Läsning i såväl skugga som sol, behandlandes olika webdesignstilar.

Lunch avnjöt vi åter igen vid Poolbaren. Jag som vanligt med en grekisk sallad och Anki med fyllda baguetter. Jag kund koppla av och njuta, men Anki hade en tendes till att frysa i skuggan och vinden. De sista klunkarna öl fick jag därför avnjuta i solen, klart positivt...

Efter att under eftermiddagen tagit farväl av medelhavsbadandet och bevittnadet av veckans enda inflygningen direkt från havet, begav vi oss av till stan för den sista Samos-kvällens middag. Efter inköp av dryckesbägare, present till mor, tog vi plats vid en restaurant vi ej provat tidigare under veckan. I vanlig ordning beställde jag in pepparbiff, med övertygelsen att ingen tillagning är den andra lik, restauranterna emellan. Anki avnjöt istället grillspett. Trots uppgifterna om olika vinvolymstorlekar lyckades inte kyparen klara av sin beställningsuppgift. Istället för "point three seven five" (ml) vitt vin "Samos Gold" blev vi serverade 750ml. Vi var inte direkt snabba på att avfärda misstaget, utan satt mer förbluffade av hur lite av beställningen som gått fram. Må vara den goda reklamen för familjeföretaget, men det blev till slut inte en enda euro i driks, sedan det visat sig att de inte heller stod för den VISA-dekal som annonserade möjligheten till betalning via kort. Istället fick vi förtroendet att hämta ut 10 euro ur bankomat för att få notan att gå ihop. Positivt nog kostade nog mängden extravin inte så mycket extra, och jag drack för brinnade livet osäker om hur full jag skulle bli. Anki gjorde också ett storartat jobb för att avlasta mig i min dryckesnjutning... *ler*

Under hemvägen inhandlade Anki kryddor och andra godsaker. Väl hemma på hotellrummet kunde vi lyssna till den tilltagande vinden, samtidigt som jag packade färdigt inför söndagens hemresa.

Söndagen den 4 september 2005: Natten blev den blåsigaste under vår Samos-vistelse. Det tillsammans med min lätta vinberusning gjorde att jag vaknade riktigt pigg vid tretiden om natten. Kollade till våra balkongmöbler som blåst omkull på balkongen, och kunde därmed få bekräftat mina badbyxfarhågor. Badbyxorna som hängts upp för tork var i och med balkongförödelsen försvunna. Med stor sannolikhet redan en bra bit ut till havs. Kändes som om det trots allt var rätt natt att få just badbyxorna bortrövade och nöjde mig med en omgivningskontroll före och efter frukosten. Min vakna nattid spenderades annars till vykortsskrivande. Helt plötsligt var jag jätteinspirerad på den fronten, och kunde sedan sova gott till gryningen.

Frukosten avnjöts än en gång utomhus, på hotellets uteserveringsdel. Nu låg medelhavet relativt stilla och vinden hade avtagit i sina byar. Vi checkade ut i god tid före samlingstiden 09.40 och inväntade busstransport till SAMOS flygplats någon kilometer bort.
   Till min stora glädje, andras förtret, skulle vår hemfärd bjuda mer inrryck än ursprungsplanerna. Enligt uppgift skulle vi få mellanlanda på Rhodos, dels för att lämna passagerare från Arlanda och dels för att hämta upp hemvändande turister. Förseningen var därmed ett faktum. Under väntan på vårt plan, Nordic Leisure, beundrade jag de svåra inflygningarna till bana 09. Förbryllades över att jag faktiskt hade fel på mina ögon när jag på håll blandade ihop en boeing 737-800 med vår efterväntade MD-83, och detta trots klart olik färgsättning. Försökte hålla mig något lugnare i mina inflygningskommentarer fortsättningsvis, men blev ändå eld och lågor när jag sedan var helt säker på att vår MD-83 var under inflygning på sin runda ut mot havet och åter in bredvid bergen. Under 180-graderssvängen syntes den så tydligt att jag ville peka ut observationen. Var dock inte tillräckligt snabb utan fick vänta till övriga hade en chans att se den ovanför transferbussarna.

Trots att djungelns lag antogs gälla ombord, gällande platsreserveringen, lyckades jag med viss möda övermanna våra förbokade platser och därmed min kära fönsterplats 7F. Flygningen mot Rhodos var naturligtvis kort men därmed också händelserik rakt igenom. Tror jag kunde identifera ön kos samt en mindre vukanö. Till Rhodos gick vi upp parallellt med den internationella flygplatsen för att slutligen göra en 180-graders högersväng under inflygningen till bana 25. En förhållandevis enkel inflygning jämfört med Samos, inte minst beroende på en väl tilltagen banlängd.

Efter en mellanlandning, resandeutbyte och tankning, gav vi oss av från Rhodos bana 25, i princip västerut. Styrde så småningom upp mot norra Grekland, efter ny passage utanför Samos. Anki var riktigt skarp på att identifiera ön från luften. Under hela flygningen var det relativt bra väder. Spridda molntussar men inte mer. Polen kunde betraktas och en hel del bergskedjor söder därom. Gotland syntes tydligt och inflygningen via Trosa, (Stockholm), direkt Täby tog vi oss an en långsam inflygning mot bana 26. Till Arland kom vi ca 17.10 att jämföra med ursprungstiden 14.40.

Anki tog flygbussen hem, jag tog mig via buss och pendeltåg till mina föräldrar för ett kortare besök. Blev kvar ett par timmar, bjöds mat och kunde överlämna mina greklandspresenter. Förevisades en del gällande trädgårdens anläggning innan jag begav mig hem, för en lugn sen kväll hemma...

Måndagen den 5 september 2005: Måndagen var trevligt nog en ledig dag för mig. Balkongservicefirman hade visserligen annonserat slutbesiktning, men visade sig aldrig. Var trots detta nöjd med att ha rensat upp en del i lägenheten. I övrigt gick stora delar av dagen åt till biljettbokning. Ville egentligen ha fyra eller fem biljetter till Depeche Mode-konserten 1 mars 2006, men fick nöja mig med en enda ströplats. De första timmarna var det i det närmaste omöjligt att komma in på bokningshemsidan och när jag väl var där en första gång, hängde sig bokningen. Först efter lunchtid började trycket att minska, men då var också såväl Scandinavium som Globen fullbokad.
   Beställde även en flygsimulatortidningsprenumeration och den flygplanssimulatorstyrutrustning jag så länge längtat efter. Ingen billig present till mig, men något jag hoppas ha glädje av länge.

Om kvällen kom Anki ut till mig. Vi njöt Taco-mat och hade en lugn och trevlig kväll i soffan.

Tisdagen den 6 september 2005: Efter frukost åkte Anki och jag gemensamt in till stan och våra respektive arbetsplatser. Jag anlände visserligen nära nog en timma tidigt, men kunde i lugn och ro läsa mail och förbereda dagens inledande arbetsplatsträffmöte.

Dagen blev intressant. Mötet diskussionsrikt och i viss mån känsloladdat och engagerat. Friskvårdstiden nyttjades till promenad bort mot Norrmalmstorg, innan arbetsdagen avslutades i lugn och ro på Nynäsplatsen.

Hos Anki bjöds jag middag direkt efter hemkomst. Sedan satt vi avkopplade i soffan resten av kvällen och funderade lite på det begränsade bredbandsutbudet COM-hem bjuder sina kunder. Begränsat och oerhört dyrt i min mening...

Onsdagen den 7 september 2005: Om natten sov jag en längre tid sittandes i soffan. I liggande ställning drabbades jag av riktigt envis rethosta som gjorde sömnen omöjlig att nå. I soffan somnade jag istället direkt.

Kunde avnjuta en härlig sovmorgon i Ankis lägenhet. Fick en hel del skrivet, samtidigt som jag lite förstrött tittade på TV, bland annat Eurosport. Den första delen av arbetspasset präglades till stor del av balisfel i Flen. Informerade och ordergav tåg i en strid ström. Tiden gick fort, men det var inte mycket till övers för annat. Den avslutande delen av arbetspasset, på "Arlanda-platsen" blev rena kontrasten. I princip bara övervakningsarbeten och trafikledning utan större svårigheter.

Åkte även denna afton hem till Anki. Retningarna i halsen tog stundom riktig fart, med ytterligare grad av hosta som följd.

Torsdagen den 8 september 2005: Även denna natt flyttade jag ut i soffan. Sittandes fick jag god sovro, men liggandes blev hostan och retningarna i halsen outhärdliga. Riktigt jobbig rethosta.

Latade mig mest under sovmorgonen, innan det blev dags för arbete klockan 11.30. Arbetspasset bjöd på ett lagom arbetstempo, mestadels lugnt. Ställde upp under friskvårdstiden med operativ tjänstgöring, då det saknades delar av en eftermiddagstur.
   Som ett litet test inför helgens "Ö-viksmara" spenderades kvällen på dansklubben. Vi bjöds en härlig musikblandning av Kalle. Gav dock upp en bra bit före slutet, eftersom hostan ville göra sig lite påmind.

Sov hemma efter att ha packat inför dansmaran.

Fredagen den 9 september 2005: Vaknade ganska pigg, även fast jag hade haft svårt att motivera mig för tidig sömn. Startade min resa in mot stan klockan 06.30. Gjorde ett kort besök på jobbet, för att sedan införskaffa frukostsmörgås på Masters. Kaffe inköpte jag sedan på "7-eleven" efter att jag tagit plats bredvid Anki på bussen.

Strax efter klockan 08.00 bar det av mot Örnsköldsvik. Jag hade inte direkt sysselsättningsproblem i och med att jag kunde surfa med mobiltelefonen. Eftersom jag hade några haveriutredningar från flygfarten fortsatte jag att surfa in på den informationssidan. Men istället för haveriutredningar i skrift kunde jag nyfiket och analyserande följa ljudupptagningar och utredningsmaterial från de svarta lådorna, voice-recordern. Såväl flygkapningar och haverier fanns att avlyssna, något som jag kunde göra ostört och utan att störa några andra med mina hörlurar på.

Vid Hacksta hade vi lunchpause. Avnjöt ett stort gott mål spagetti och köttfärssås med Anki, Andreas och Dennis vid bordet. För en gångs skull var det en resa med ett gediget och väl tilltaget lunchuppehåll, något som jag verkligen uppskattade. Resan kändes ändå inte så speciellt lång, eftersom jag sov då och då.

Väl i Örnsköldsvik installerade vi oss i hotellrum 328. Därefter gick vi över till Coop Forum för att inhandla frukt och dryck. Full ombyggnad rådde, men vi hittade lämpliga produkter ändå, Vindruvor, Bananer, choklad och Fanta Free med mera...
   Väl uppe på rummet igen var det dags för en halvtimmas middagssömn.

Anki var aningen rastlös och åter igen på benen efter ca femton minuter. Själv vilade jag under hela den avsatta tiden, innan det blev dags för en skön dusch. Vi gjorde oss i ordning och var sedan på bussen i riktigt god tid före avfärd till Parken.

Vi serverades god lasagne innan danskvällen, ett mål mat som verkligen behövdes för kommande dansansträngningar. Trots en riktigt stor förstaportion gick jag snart och hämtade påfyllning. Lagom till den första dansen hade vi hunnit påbörja matsmältningen. Denna, den sextonde dansmaran för mig, blev inledningsvis riktigt förträfflig. Stod i princip inte en enda dans, utom de pauser jag valde själv, och blev därmed flitigt uppbjuden. Kände verkligen att jag fick dansa med de jag hade högst upp på önskelistan. Och när jag slutligen även hunnit dansa med Ume-Elin var kvällen fulländad. Att jag inte hann dansa så många gånger med alla störde mig egentligen inte, eftersom jag trots allt inte var i den bästa fysiska kondition man kan tänka sig. Hostattackerna var inte långt borta och hotade i allt högre grad desto längre kvällen led.
   Efter att också ha hunnit med ett par danser med en motorcykelövningskörande tjej från Sundsvall, Motogussi, tyckte jag att jag haft och nyttjat tillräcklig mängd positiv social kompetens för att kunna tillåta mig hemgång. Anki fick ytterligare ett par danser, kanske den som fått lida mest av mina effektivitetsbegränsande hostattacker, innan jag promenerade från folketspark till Scandic Hotell. 01.26 klev jag in på hotellrummet, duschade och somnade...

Lördagen den 10 september 2005: Efter den tidiga hemgången från Ö-viks folketspark hade Anki en svår uppgift att komma in på hotellrummet. Vi hade visserligen förutspått problematiken, men lite medvetenhet hade jag dock räknat med trots sömnen. Nu tvingades Anki, efter lite dörrknackande, att återvända ner till receptionen för att nyttja hotelltelefonen. En ringsignal som det tog tid innan jag klurat ut betydelsen av. Med tveksamheten kring mitt uppvaknande som bedömningsgrund valde Anki istället att låna extranyckeln. Således kom hon i på rummet, där jag till slut vaknat till väntandes på hennes entré.

Nyvaknad hade jag klart svårare att somna igen. Hostan tilltog och jag blev tvungen att ta en tablett mot rethosta. En tablett som var effektiv och som bäddade för vidare sömn, trots allt. Vi vaknade sedan lagom till dess att frukosten hägrade. Innan frukost packade jag dock och iordningställde mina väskor för hemfärd. För trots att jag hade ytterligare en hotellnatt, en danskvällsentré, middag och busshemresa betald, så fanns ett flyg bokat för avfärd 13.35.
   Frukosten avnjöts i alla fall i lugn och ro tillsammans med Anki, Jonas och Gustav. Trots att klockan närmade sig 12, fanns pannkakor kvar i riklig mängd. Så det blev en fulländad frukost med allt tänkbart gott så som yoghurt, smörgåsar, juice, kaffe och pannkakor. Hade dock lite svårt att hitta juicedisken, trots att den inte stod speciellt långt ifrån den plats och riktning jag vant mig vid på Samos.

Örnsköldsviks flygplats och SK093 mot Arlanda. Bombardier (SAS) Q400 LN-RDA avgång 13.35 via bana 30, FL220, inflygning Forsmark, Vallentuna och Rotebro med landning bana ARN 01L.Ca 12.45 tog jag farväl av Anki för färd med flygbussen till Örnsköldsviks flygplats. Hade nu ett utsökt tillfälle att åter igen se delar av Botninabanans utbyggnad precis norr om staden.
   Väl ute på flygplatsen checkade jag och den andra flygbussresenären, en söt norska, in. Jag fann min favoritplats 19F i den dash-8 Q-400 som stod på plattan. Helt oberoende av varandra kom vi att sitta parallellt med varandra, på samma stolsrad, men var sin sida om gången. Väl ombord blev jag dock lite brydd, för min plats var trots valet upptagen. Medresenärernas misstag rättades dock snart till, sedan de först försökt övertyga mig om att 19F var på andra sidan gången osv. Egentligen hann de aldrig uttala speciellt många teorier, för de avbröt sig själva hela tiden, då de insåg att deras teorier inte höll. När det väl kom till kritan hade det bokat de fyra platserna närmast framför mig, på rad 17 och 18.

Vi startade med taxning österut för att sedan vända vid banänden. Jag kunde från min plats imponeras av kurvradien som nyttjades för det högra hjulet. Fuktspåren på asfalten visade på en radie om en knapp halvmeter.
   Efter en normal start på bana 30 steg vi brant och la oss snart i en lång vänstersväng för färd ut mot kusten. Det vackra vädret gjorde att jag hade en underbar utsikt över Örnsköldsvik med omnejd. Vi styrde rakt ut mot Gullviks havsbad. Såg tydligt vart våra tomter gick, (landstället), men såg inte husen i sig. Höga kustenbron syntes också tydligt. Däremot var det rejält mycket svårare att se sandöbroarna. Strax efter den observationen gick vi in i ett relativt heltäckande och högt molnlager. När vi planade ut tänkte jag i mitt stilla sinne att vi borde vara på runt 22.000 fots höjd, något som efter bara några minuter förkunnades i högtalarna. Vi hade blivit tilldelade FlightLevel 220. Molnfronten var bara i höjd med Härnösand och Sundsvall. Därefter var det åter igen klart väder ute till havs. In över land ganska rejäla moln, om än uppsprucket molntäcke. Inflygningen gjorde vi via Forsmark och sedan öster om Arlanda. Bana 26 kunde vi strax räkna bort som landningsplats i och med att höjden fortsatte att vara väl tilltagen. Inflygningen fortsatte istället in över Vallentuna centrum, högersväng upp till Rotebro och sedan norrut mot Skavstaby, Blackvreten för landning bana 01L. Eftersom det nu var klarblä himmel blev det den hittills bästa inflygningen hemöver som jag upplevt. Min balkong kunde jag tydligt se när vi svängandes passerade över norrvikssjön vidare i högersväng över Sollentuna Kyrka, förbi Rotebro trafikplats, Skillinge golfbana, vidare ut över Övergby. Att se mitt barndomshem och Hollywood väckte också härliga minnen. Därtill var det riktigt trevligt att studera flygtåg och pendeltågs inbördes förflyttningar från ovan.
   Hjulen, landningsstället fällde vi inte ut förrän över Skavstaby. I övrigt upplevdes allting riktigt normalt. Som sagt var, riktigt roande och underbar inflygning.

Sov ett par timmar på hemmaplan innan det var dags för nattjänstgörning. Inte direkt en lugn natt mot söndag, då vi hade servicemän i lokalen som hela tiden jagade upp oss från våra platser. Så fort det var lugnt ville de koppla om strömförsörjningen till våra oparativa platser. Ibland med löften om att vi inte skulle störas, samtidigt som det sekunden senare blev stillbild på hela fjärren. Någonstans hade de dock viss kontroll, och lyckades snabbt backa när någonting gick snett. Men, men, alla var inte lika förstående som jag... *ler*.

Söndagen den 11 september 2005: Efter nattarbetspasset åkte jag hem för att vila ut. Sov relativt mycket under dagen och var riktigt redo att arbeta när nästa arbetsnatt kom. Ett nattpass som bjöd på många mindre äventyr. Min kollega hade det nog mer hektiskt. Inte minst beroende på ett högnivå varmgångslarm som visade sig vara ett lagerhaveri och en mindre brand i fordonets golv. Kankse inte vad jag anade när jag ringde upp tåget åt min upptagna kollega. Många av dagens larm är annars bara falsklarm, utan märkbar grund. Men i dessa skarpa lägen kan vi tacka varmgångs och tjuvbromsdetektorerna för mycket.
   Mina äventyr i natten sträckte sig annars till att lotsa en förare att leta lediga uppställningsspår i Eskilstuna, till dess växlingen kunde bistå med hjälp. Istället för hotellrum fick föraren tillbringa ett par timmar sovandes i loket, instängd mellan sina egna vagnar och ett par containervagnar på ett nästan ledigt spår. Den bästa lösningen vi kunde finna innan jag lyckades förmedla växlingshjälp. Därefter kunde föraren uppsöka sitt hotellrum, omkring klockan 04.00 om morgonen.

Måndagen den 12 september 2005: Efter min arbetsnatt höll jag mig vaken till lunchtid. Fick min dator levererad men lät den sedan stå ouppackad till dess jag sovit ut om eftermiddagen. Kvällen och natten gick däremot i datorns tecken. Innan jag gick och la mig, (07.30 tisdag morgon) hade jag via min nya lösa hårddisk flyttat över bilder och texter från mina andra datorer. Hoppas snart få den digitalkamerafotoöverblick jag hittills saknat. Bilderna har helt enkelt laddats ner på olika datorer vid olika tillfällen.

Tisdagen den 13 september 2005: När jag väl kom i säng, en bit efter gryningen, sov jag till dess det var dags för arbete. Började mitt pass 15.40 och kunde avnjuta en riktigt lugn arbetsdag, vad jag minns.

Onsdagen den 14 september 2005: Åkte från Anki för en relativt intensiv dag. Inledde med en dagarbetstur som sedan följdes av dansträning i form av tävlingsförberedande kurs. Hade lite tur under min färd till danslokalen. En medresenär hann precis uppmärksamma mig på min mobiltelefon som vid avstigandet låg kvar på mitt säte, rymmandes från min ficka...

Eftersom jag hade tidig arbetstur åkte vi efter ett visst tvekande hem till Anki. Vi handlade på Konsum vid Slussen längs vägen hem.

Torsdagen den 15 september 2005: Hade en lugn tidig arbetsdag. Hemfärden gick via Kallhäll då det nya pendeltåget X60 inbjöd till en lugn och avkopplande färd. Insåg ytterligare värdet av min mobiltelefon. Kunde söka på SLs hemsida för att se att anslutningsbuss passade hem från Kallhäll. En häftig utveckling att ha tillgång till sådan form av reseplanerare.

Om kvällen hade jag för avsikt att åka till den sociala dansen med min motorcykel. Hade dock en svag föraning om att jag kunde stöta på problem då motorcykeln inte aktiverats på mer än en månad, en bra bit före greklandssemestern. Det verkade som om batteriet laddat ur, för startmotorn lät rent bedrövligt och motorn vägrade att avge livstecken. Stannade därför hemma även under kvällen och höll på med min nya dator. Anki var för kvällen upptagen som åskådare av en hästshow, till vilken hon även bjudit sin far i fölsedagspresent.

Fredagen den 16 september 2005: Vid tiotiden gick jag ner till banken för ett avtalat möte och planerande av pensionssparande. På 26 minuter hade vi gjort upp en bra grundstruktur. Handlade lite och tog sedan bussen hem igen.
   Under början av eftermiddagen levererades så mycket efterlängtad styrutrustning för flygsimulatorer. Ett underbart flygmanövreringshandtag, Yoke, och gedigna flygpedaler. Riktigt tung och gedigen utrustning som ger intryck motsvarande lite större och tyngre flygplan. Manöverhandtaget har sin förebild i SAAB 340 som exempel.

När kvällen var kommen mötte jag upp Anki på ett försenat pendeltåg vid Sollentuna centrum. Gemensamt åkte vi över till mina föräldrar för att låna bilen. Vi stannade under någon timma. Bland annat hann jag ta mig en liten felsökningstitt på pappas dator och skrivare. Dock utan att komma med någon effektiv bot och medicin.
   Väl hemma igen blev det sen mat i form av pizza, nedsjunkna i soffan framför TVn.

Lördagen den 17 september 2005: Både Anki och jag gick upp ca 07.00 för att duscha och ge oss av mot stan med bil. Vid Gullmarsplan hämtade vi upp Nanna och Peter för fortsatt färd ner till Motala. Väl i Motala bjöds vi en danstävling som både tränings och uppladdningsmässigt var optimal. Trivdes underbart bra och hade lite av känslan från när jag nådde en andraplats i samma lokal. Var laddad och underbart tänd. Anki kändes också harmonisk och välbalanserad på alla sätt, inte minst i dansutförande.

Tävlingsbiten för vår del blev visserligen en kort historia. Endast en av tre domare som önskade oss vidare. Tyckte dock att vi gjort ett bra jobb och var därmed nöjd. Känner visserligen att vi måste vinna ny känsla, där vi vågar dansa mer på plats, även där det erbjuds utrymme. Ett utrymme på tävlingsgolvet som i dagsläget får mig att sätta fart i dansriktningen utan närmare eftertanke...

När vi på hemvägen åt på en pizzeria kunde vi fira att Nanna och Peter nått en poängplats och därmed gått upp i C-klass. Vår placering var 14 av 20.
   Hemresan i övrigt gick bra. De korta stunder jag kände mig seg avbröts effektivt av pauser, bland annat med en kopp kaffe vid Nyköpingsbro.
   Efter att ha skjutsat hem Peter och Nanna till sina hem, fortsatte Anki och jag till Rotebro för nattsömn.

Söndagen den 18 september 2005: Anki och jag inledde dagen med att åka till "KOM" köpcentrum för att studera soffbordsmöbler. Besöket uteblev dock då ingen öppnade i tid. Kanske hade de försovit sig?
   Efter att ha lämnat av Anki vid stationen fortsatte jag till COOP FORUM och sedan vidare till mina föräldrar. Bjöds på mellanmål innan jag efter ett par timmar begav mig hemåt igen.

Njöt av en hel del flygträning under eftermiddagen, innan jag om kvällen åkte föver till Anki.

Måndagen den 19 september 2005: Tog som vanligt bussen tidigt hemifrån Anki för att avnjuta en av mina favoritturer. En kort morgontur på "rätt bevakningsområden" vid "rätt tider". Under arbetspassets gång framkom det behov av nattjänstgöring, något som passade utmärkt i och med att "nattvilan" skulle bli tillräcklig både före och efter en extra arbetsnatt. Jag nappade på erbjudandet och arbetsgivaren var entusiastisk.
   Dagen kom med andra ord att innehålla ingredienserna mat, sömn och arbete. Men jag var riktigt inspirerad inför uppgiften och blev än mer positivt överraskad när det visade sig att jag även skulle vara handledare under natten. Nattarbetspasset blev således mycket intressant, med många vägledande diskussioner och tankeutbytanden gällande vår säkerhetstjänst, trafik samt arbeten och andra anordningar. Riktigt inspirerande att få flika in med egna tankar och motiveringar till eventuella och alternativa arbetsredskap och metodikutvecklingar.

Tisdagen den 20 september 2005: Arbetsnatten gick riktigt snabbt fram. och när avbytet kom om morgonen kände jag mig fortfarande riktigt pigg. Min elev för natten hade gjort en strålande insats och trots relativt många anordningar hade vi hållt stressfaktorn på en nästan anmärkningsvärt låg nivå. En riktigt bra och strukturerad natt till slut.

Åter på hemmaplan var det dags att sova. Laddade med god sömn inför mitt kommande sena och ordinarie eftermiddagspass. Lyckades även, till min förvåning, passa en paketleverans från USA. Med tanke på ett tretton minuter och fyrtio sekunder långt telefonsamtal med budfirmans kundtjänst om måndagen, var det inte mycket som tydde på att de ville nå effektiva leveransmetoder. De verkade gilla att köra runt på sina paket med minimala chanser att lyckas leverera. Kanske ett skapande av egna arbetstillfällen och möjligheten att ge ett oorganiserat intryck?

Väl på jobbet var det många som slogs om min ordinarie stol och bevakningsområde. Ganska snart visade det sig att jag inte alls skulle vara på jobbet, utan hade fått ledigt som kompensation för den arbetsnatt jag avklarat på övertid. Då hade Anki just meddelat att hennes möbelleverans anlänt. Med andra ord passade det underbart utmärkt att få extra ledig tid för möbelpusslande, främst gällande databordet. Soffan stod i princip redan användbar och behövde endast kompletteras med möbeltassar som jag införskaffade på vägen hem till Anki.

Det blev ett intressant pusslande som inleddes samtidigt som Anki lagade fisk och gjorde potatismos. I övrigt var det Anki som var den skarpaste av oss två när det gällde ritningsläsningen. Själv irriterades jag mest hela tiden på att LEGO-beskrivningar häller så mycket högre klass än denna MIO-ritning. Riktigt intressant iakttagelse.
   Hur som helst var vi klara med datorbordet strax före klockan 22. Perfekt i och med att vi inte ville väsnas längre än nödvändigt...

Onsdagen den 21 september 2005: Hade bytt till mig en tidig arbetsmorgon. För ovanlighetens skull tog jag tunnelbanan till jobbet i lagom tid före klockan 06.30. Hade en bra arbetsdag även om det fanns överraskningsmoment. Ett tåg höll på att få åka mot Tillberga i stället för Isätra när automatiken agerade på ett felaktigt tågnummer i Sala. Även Eskilstunaplatsen bjöd intressant tågföring och tankearbete. Inte så speciellt avancerat, men det fanns gott om ställningstaganden att ta och beslut att fatta i samband med växling, förstnade persontåg och långa tunga godståg. Blev dock nöjd och avlöst i ett bra läge. Tog det lugnt innan hemgång, åt matlåda och pustade ut i fikarummets soffa.

Utomhus var det riktigt varmt. Väder för kortärmad T-shirt. Handlade lite kläder innan jag kortvarigt tog middagssömn hemma hos Anki.
   Med nyvunna krafter fortsatte jag sedan med roslagsbanan ut till modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Hann med en hamburgare, superstar, innan tidtabellskörningsstarten. En modelljärnvägskörning som gav mycket att öska rent tidtabellstekniskt men som samtidigt innehöll många godbitar.

Innan hemkomsten till Anki kopplade jag av en stund på seven-eleven. En kopp kaffe och en chokladboll var perfekt medicin för att sammanfatta kvällens alla tankar...

Torsdagen den 22 september 2005: Förmiddagen spenderade jag hemma hos Anki. Eftermiddagens arbetspass innehöll friskvårdstid som jag kombinerade med lunchen och nyttjade till en promenad med måltidsuppehåll på MAX och så småningom kontorstolsförevisning i en butik invid Gallerian. Många underbara hjullåsningsfinesser och inställningsmöjligheter som skulle vara perfekta i samband med flygsimulatorflygningar, men vars pris om ca 6000 kronor inte var helt övertygande i motivationssyfte.

Friskvårds- och lunchtiden gick snabbt åt, varpå jag fick skynda mig tillbaka till jobbet. Den sista delen av arbetsdagen var riktigt trevlig, skoj och gemytlig, med bra flyt genom Kolbäck trots långtidsarbete och reducerad spårkapacitet. Denna afton drabbades jag endast av en liten dust med "klassikern 417" vars förargrupp (enligt min uppfattning) verkar ha taggarna utåt och känna sig hopplöst förlorade i förtid. Och visst, tåget och dess tidtabell har föga förankring i verklighetens spårkapacitet och resandeflöden på driftledningscentralen Stockholms område. Alltid någonting som korsar tågets framfart och som gör attityden och bemötandet nervöst nitiskt... Här går sällan fakta och klarspråk hem, (åter igen enligt min uppfattning).

Efter avslutat arbetspass tog jag mig ut till dansklubben. Anki hade fikaansvar under denna sociala danskväll som var trevlig att besöka...

Fredagen den 23 september 2005: Hade åter igen en trevlig arbetstur, lite av en favorittur. Direkt efter arbetsdagens slut tog jag pendeltåget till Norrviken för att låna bil. Åkte därefter till Solna och en kontorsmöbelaffär invid "Överskottsbolaget". Inköpte en mycket välbevarad svart stol med hög rygg för 1350 kr samt ett golvskydd av häftigare modell, vacker struktur.
   Fortsatte med bilen via Rissne för måltidsuppehåll på Mc Donalds. Därefter fortsatte färden till Coop Forum. Inhandlade trämaterial för tillverkning av skrivbordsunderlägg till min flygstyrutrustning. Ett snickrande som sedan gick med rasande fart på hemmaplan, men som inte riktigt motsvarade funktionsförväntningarna på plats i Ankis lägenhet.
   Efter mitt snickrande startade kvällens stora projekt. Att packetera och flytta min nya dator till rätt lägenhet. Till slut var bilen fylld med flygplansstyrutrustning, dator, skärm och tillbehör, naturligtvis även inkluderat dagens tidigare stolinköp. Vid målpunkten fick jag även hjälp av Anki för effektiv urlastning. En perfekt hjälp som avlastade min något sträckta och tidvis smärtande rygg.

Kvällen nyttjades till inkoppling av datorutrustningen. Ett projekt som var riktigt stimulerande och som förhöjde värdet på det nyinköpta datorbordet "ENTER" högst betydligt.

Lördagen den 24 september 2005: Efter en god natt hemma hos Anki lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Innan själva återlänandet hann jag även införskaffa en present till Fia, vars födelsedagsfest jag och Anki skulle på senare om kvällen. Återvände till Ankis lägenhet vid lunchtid, för en kortare tids middagssömn och vila inför ett övertidspass utomhus.

Klockan 14.30 startade ett spännande och annorlunda övertidspass som signalvakt vid signal Sst 301, dvs vid Stockholm södra. Till största delen hade jag till uppgift att "lämna klart" för tåg och "ringa in" tågen så fort de passerat. Min kollega på uppspårssidan fick jobba mer ihärdigt. Hon hade till uppgift att stoppa tågen enligt paragraf 52.2, dvs med stillahållen stoppflagga och efter lämnade av "klart" visa "framåt" med handsignal till tågen. Förarna av tågen skulle enligt paragrafens tillämpning antingen tuta "uppfattat" eller visa motsvarande signal med helljusblinkanden. Hur som helst, ett par tåg hade jag äran av att få flagga för, ett jobb som gick utan problem tack vare att trafiken mellan Stockholm södra och Stockholm central var kraftigt reducerad.

Tillvaron i höjd med Fatbursparken var rikgtig gemytlig. Vädret var utmärkt, även om det fram emot kvällen behövdes ett par tröjor för att hålla värmen. Under en kortare tid var det även myggrikt, men detta i samband med en kortvarig molnfront. Efter sista tågets framfart packade vi ihop telefonerna och ställde iordning övrig utrustning inför morgondagens trafik. Under natten var spåren helt avstängda för signalarbeten, signalförtätning.

Signalvaktskontoret invid spåret vid Stockholm södra.
 
Tillfälligt gästspel på andra sidan om spåret, där tågen aktivt stoppades genom paragraf- 52.2-förfarande, dvs med signalvakt.
 

Efter en tunnelbanefärd hem till Anki blev det en snabbdusch och färd vidare med bil hem till Fia. Hos henne möttes vi av en underbart gemytlig fest, men underbara människor och vänner. Några av dem personer som jag tidigare endast hört talas om, men som jag inte hunnit träffa. Anki och jag var kvar ett par timmar in på det nya dygnet, innan det blev dags för hemfärd, nattsömn och laddande inför signalvaktsdag nummer två.

Söndagen den 25 september 2005: Eftersom jag blivit förvarnad om att min signalvaktskollega kunde bli något sen, startade jag min färd mot Tegelbacken i god tid innan arbetspassets början. Och det var nog tur, för inga telefoner eller nycklar till våra tillfälliga mat och rastutrymmen. Som tur var kunde personal från signalnattarbetsstyrkan hjälpa oss med både det ena och det andra, varpå vi var startklara och redo som signalvakter i tid. Problem med en bandtraktor gjorde dock att trafikstarten blev uppskjuten något, varvid jag kunde njuta lite extra av min morgonkaffe och den sol som strålade mot vattnet, oss och stadshuset. En underbar arbetsmiljö bortsett från det buller biltrafiken skapade bakom våra ryggar och det ofta skarpa ljud som järnvägsfordonens flänsar skapade i de skarpa växelkurvorna. Ljud som jag bara var tvungen att ta videoupptagningar av med telefonen vid ett par annars lugna stunder...

Signalvaktskontoret invid spåret vid Stockholm Central, Tegelbacken, med utsikt över Stadshuset och Mälarens vatten.

Ytterligare ett nyckelproblem skulle uppstå innan arbetspassets slut, men dock av underordnad betydelse. Efter att vi försetts med mat i rastbaracken försvann istället nyckeln till nämnda utrymme. Jag kom därför inte åt maten förrän det var dags att gå hem. Nu var vi ju visserligen nära centralens alla affärer, men lite snöpligt var det ändå. Personligen kunde jag dock glädja mig åt att jag tagit med mig rikligt med matsäck redan från början, långt ifrån nödställdhet med andra ord.

Väl hemma i Ankis lägenhet avnjöt jag den matlåda jag fått... Hur kvällen spenderades minns jag inte riktigt, men Anki kom hem något efter min hemkomst...

Måndagen den 26 september 2005: Hade en dagarbetstur som gick både snabbt och bra. På hemvägen startade jag lösandet av ett "SÄO-pussel". Väl i Ankis lägenhet bjöds en lugn och god kväll. Förutom en gemensamt utförd installation av Internet, hann jag med flygsimulatorflygning och därefter fördjupat pluggande i SÄO. Hittade en riktigt bra nätupplaga av Säkerhetsföreskrifterna, som var lätt att söka i. Satt uppe länge, en bit in på natten innan jag var helt nöjd med mina kunskaper.

Tisdagen den 27 september 2005: Hade en arbetstur som sträckte sig mellan 06.30 och klockan 13.15. Den inleddes lugnt med tid till förfogande och endast 30 minuters operativ tjänstgöring från klockan 08.00. Efter lunchrasten hade vi arbetsplatsträff, som dagen till ära nyttjades för fortbildning och det årliga provet i gällande våra säkerhetsföreskrifter. Får säga att jag lyckades bättre än normalt, trots att jag älskar att använda mina egna svarsbeskrivningar. Fick 33,5 poäng av 35 möjliga. En poäng kanske aningen snällt rättad, men även en poäng som jag fortfarande inte förstår varför den uteblev. Ingen aning, trots grundlig genomgång.

Sov eftermiddag under två eftermiddagstimmar i Ankis lägenhet. I utvilat tillstånd tog jag itu med lite flygsimulatorflygningar. Flög bland annat en trevlig flygning Arlanda- Landvetter. Därtill hann Anki och jag planera för den framtida TV-bordsutformningen för lägenheten.

Onsdagen den 28 september 2005: Innan läggdags avslutade jag den simulatorflygning som startats under den sena tisdagskvällen, med en bra landning med DC9-32 på Landvetter. Hade fått en ledig dag inskrivet i almanackan, som kompensation för annan övertidstjänstgöring. Tog Roslagsbanan ut till Vallentuna och anslöt till modelljärnvägslokalen klockan 10.00 väl utrustad med en god kopp kaffe.
   Tillsammans med Leif försökte jag skapa ett grepp om önskemål för kommande växlingar i tidtabellskörningarna. Ett digert projekt som inte fullt ut har kommit till en godkänd nivå. Krävs ytterligare en stor mängd jobb och frågeställningar samt svar...

Om eftermiddagen tog jag bussen hem via Upplandsväsby. Hann med en liten halvonyttig lunch på Big Burger. Tiden, ca 30 minuter, i hemmet nyttjades till hämtande av räkningar och postavcheckning. Åkte sedan vidare till Finntorp för tävlingsförberedande kurs.

Torsdagen den 29 september 2005: Hade ursprungligen dagen ledig, men nappade på en fridagsflytt och den ersättning det innebär. Arbetade således förmiddag, en tur som blev något längre än normalt då ingen avlösning dök upp. Tyckte dock att det var ganska spännande trafikföring just då, så det gjorde inte så mycket att jag fick jobba gratis.

Innan den sociala danskvällen gjorde jag lite klädinköp. Ett par träningströjor och en stor mängd billiga strumpor på "Stadium". Efter dansen blev Anki och jag kvar i stan. Kände inte längre någon jättestor längtan och dragningskraft hem till lägenheten i Rotebro.

Fredagen den 30 september 2005: Kunde njuta av en riktigt ledig dag. Ledighet flyttad från torsdagen. Efter lite flygsimulatorflygning begav jag mig hem till Rotebro, via Norrviken där bilen först hämtades. Tvättade under dagen och förberedde flytt över till Ankis lägenhet av skrivare och en del datorlitteratur. Till slut blev det såpass mycket packning, att det mer eller mindre kändes som ett utflyttande från Rotebro. Blir nog första gången som huvuddelen av klädesparken ej längre återfinns i Rotebro...

Lördagen den 1 oktober 2005: Anki och jag gick upp relativt tidigt. Vid Gullmarsplan mötte vi upp Nanna och Peter, för vidare färd till Ludvika. Min ordinarie arbetstur hade jag bytt bort för att kunna tävla, en som alltid trevlig tävling. Resultatet blev dock som så ofta aningen blekt, med domarsiffrorna 4,3,4. Men det var ändå trevligt att få möta Marianne lite och att slutligen efter tävlingen avnjuta en måltid i sällskap med vårat resesällskap.
   Hemfärden blev aningen seg och jag önskade avbyte i höjd med Hummelsta. Efter att ha köpt en kopp kaffe för egen del tog Anki över ratt och spakar, varpå jag kunde luta mig tillbaka i passagerarsätet och sova. Efter Hjulstakorset tog jag åter igen över spakarna och förde oss in mot huvudstaden. Denna gång via Solvalla, Sundbyberg, Karlberg bort mot Hantverkargatan och Centralen. Efter denna guidade tur kom vi mer rakt på Björkhagen och därefter Lidingö. Somnen vi sedan kunde avnjuta hemma hos Anki var riktigt efterlängtad.

Söndagen den 2 oktober 2005: Efter den nattliga hemkomsten omkring klockan 02.00 sov vi till ca 08.15. Därefter var det dags för bilfärd söderut till Nynäshamn. Dagens uppdrag var båtavmastning. Ett uppdrag som blev riktigt effektivt, gemytligt och trevligt i en värmande höstsol. Under färden norröver, för billämnande i Norrviken, hann vi åka runt till ett par möbelaffärer. På MIO beställde vi en vardagsrumsmatta, TV-bord och ett underbart soffbord. En lite mer robust variant som verkligen tilltalade mig och som jag tror kommer att göra sig bra hos Anki.

Hemma hos Anki han jag sova en tids middagssömn. Anki var snäll och lagade iordning mat, makaroner och korv, som vi sedan kunde spisa gemensamt. Sov ytterligare en liten tid innan det blev dags för ett nattarbetspass. Ett arbetspass som kom att bli riktigt intensivt inledningsvis, trots att vi var två personer som arbetade på sydkant, och trots att jag redan tidigt avlastades med en del av bevakningsområdet.

Måndagen den 3 oktober 2005: Efter en organiserad natt med extremt många anordningar, 43 st, åkte jag raka spåret hem till Rotebro för att få vila ut. Sov sedan under en stor del av dagen och gick inte upp förrän klockan var omkring 15.00. I mitt vakna tillstånd småplockande jag en del i lägenheten och diskade en del av den disk som fortfarande fanns kvar. Har en bit kvar innan den ordning jag strävar efter återfinner sig. Ska om ett par veckor se till att vara mer på plats för att kunna göra en skarp ordningsinsats.

Sov under middagssömn under en halvtimmas tid, innan det blev dags för promenad till Rotebro station och färd i förarhytten med "Blomman". Kvällstiden före mitt nattarbetspass spenderade jag sedan i Ankis lägenhet. Hämtade bland annat min kamera för att hinna ladda den inför tisdagens planerade mässbesök i Jönköping, Nordic Rail.

Jag gillade verkligen tempot på arbetsnatten. Aldrig långtråkigt men ändå ett lagom tempo för alla åtgärder. Kanske hade jag höjt arbetskapaciteten något i och med den otroligt hektiska natten innan?

Tisdagen den 4 oktober 2005: Arbetsnatten blev klart lugnare än den jag upplevt natt mot måndag. Med 11 istället för 43 anordningar hann man med att genomföra kvalitativ tågföring på en helt annan nivå. Nöjd kunde jag alltså lämna över till min avlösare och ladda för en lång, spännande dag präglad av extremt lite sömn.

Jag duschade i anslutning till vårat omklädningsrum, men fick leta efter mitt klädskåp som blivit flyttat utan min vetskap. Utannonserat var flytt av en serie skåp, men aldrig inkluderat mitt skåp vad jag kan minnas. Denna morgon gjorde det visserligen inte så mycket, men det blir ett klart problem när jag ska duscha i anslutning till mina motorcykelfärder till jobbet.
   Efter att hastigt ha lyckats lokalisera mitt omklädningsskåp en våning ner, gav jag mig av ut på stan, pigg av både dusch och adrenalinkick. Mötte "Blomman" i centralhallen omkring klockan 06.45. Kaffe och en lite grövre ostsmörgås utgjorde den första grunden för frukost. Hade inte ätit mycket annat än frukt under natten, så behovet av föda var stort.
   Jonas mötte vi sedan utanför vår Malmötåg, X2000 tåg 523. Han förevisade oss vart vi skulle sitta. Framför oss hade vi en bekväm förstklassig resa mot Jönköping, med byte i Nässjö. Dagens mål var Jönköpingsmässan, NORDIC RAIL, dit vi anlände strax efter klockan 11. Omgiven av branchfolk var det en snabbt avklarad process att säkerställa min nyladdade kameras vidare öde. Redan när jag tog den hemifrån hade jag en känsla av att den inte hörde till det bagage jag borde ha med mig. Nu hade den mycket riktigt stannat kvar i förstaklass-avdelningen på X2000, "bound for Malmö". Nu tog det inte mycket mer än ca fyra minuter att upprätta kontakt med tågpersonalen. Inom tio minuter hade vi dessutom en bekräftelse på gott omhändertagande till Malmö och åter TASS (tågmästarassistenterna) i Stockholm. Inte heller dröjde det länge förrän någon annan ringde och undrade om Jonas glömt kvar en kamera på ett X2000-tåg. Troligtvis ett försök att reta Jonas, ifall det var hans kamera som var på utflykt. (Han känner ju "ALLA" och är dessutom känd fotograf inom järnvägsbranchen). "Mycket lidande för min skull" *ler*.

På mässan var det mycket av "skruv- och mutter-tema". Allt ifrån maskiner till spår-, hjul- och signalteknik. Endast några få järnvägsföretag, operatörer, var representerade. Men det fanns gott om utredningar och broschyrer som var intressanta. Jag fängslades av trafikledningsbilder som redan på långt håll kunde ses var hämtade från jobbet. Dock fick jag inte grepp om själva tågrörelserna. Trots att jag stod flera minuter kunde jag inte förlika mig med trafikflödet och i viss mån numreringen. För få tåg i Sala och konstig numrering i Arlanda osv... Kom till slut fram till att det borde vara en uppspelning, simulering, av äkta rörelser men hämtad från en annan tidtabellsperiod än den nu gällande. Tog mig aldrig tid att fråga, utan räknade med att jag dragit rätt slutsatser och expertanalyser.
   Trött och hungrig gav mat i restaurantavdelningen nytt bränsle. Ytterligare en stunds mässbesök innan jag kände att ytterligare böcker och broschyrer kunde bli ett problem. "Blomman" och jag begav oss av in till centrum för att fika. För min del bestod fikandet av en god kopp kaffe och en bit prinsesstårta. Underbart gott och avkopplande.

Lagom till klockan 16.00 var vi åter vid stationsområdet i Jönköping. Jonas anslöt i samband med en gratisbussfärd från mässan. På stationsområdet fanns ett modernt tyskt lok i 185-serien att beskåda (227). För egen del tog jag det lugnt med observerandet och hade blicken mer riktad mot ordinarie trafik på bangårdsområdet.
   Efter att ha inhandlat två pan-pizzabitar och en läsk på en av mina favoritserveringar i Jönköping, (på stationen), tog vi alla 17.13-tåget mot Nässjö. Från Nässjö mot Stockholm kunde vi åter igen avnjuta en lugn förstklassig färd i X2000. Från Linköping fick vi ytterligare sällskap av en passåkande tågmästare, vän till Jonas. Åer igen bjöds vi riktigt god mat, både iform av smörgåsar och en underbar laxrätt. Diskussionerna avlösta varandra flitigt, riktigt intressanta och mest behandlande järnväg och flyg.
   Direkt efter ankomst till Stockholm C kunde jag följa med Jonas och hämta ut min beresta kamera. Underbar service som jag tacksamt tog emot, nu trött efter endast ca 10-15 minuters sömn det senaste dygnet (mellan Jönköping och Nässjö). Även efter hemkomst till Anki förblev jag vaken ett tag. Inspirerad av alla flygdiskussioner gav jag mig upp med en DC9 i min flygsimulator. Inte den vackraste landningen, men av avancerad art ner till Bromma innan det blev läggdags. Välbehövlig sömn efter en natt och hel dag i vaket tillstånd...

Onsdagen den 5 oktober 2005: Hade en mycket välbehövlig tid för sovmorgon. Var dock på benen förvånansvärt tidigt och hann vara riktigt kreativ innan arbetsdagens start klockan 15.40. Bland annat hann jag med inspirerande simulatorflygning och två underbara landningar på den svårlandade flygplatsen på ön Samos, Grekland.

Arbetsdagen var lugn. Endast lite problem med en broöppning sedan det näst sista sydgående tåget över bron drabbats av försenande dörrfel. Med andra ord blev broöppningen förskjuten ett par minuter, något som irriterade efterföljande tåg och som krävde en extra tydlig förklaring för förståelse. Nöjd kunde jag trots allt vända hemåt. Inombords hade jag dock en stresskänsla, som inte riktigt ville ge med sig. Troligtvis grundad på för lite sömn och aningen klent med mat.

Torsdagen den 6 oktober 2005: Sovmorgon hos Anki, dock mest nyttjad i vaket tillstånd. Var ivrig med min musikregistrering på datorn, härligt effektiv. Arbetsdagen kändes också i det närmaste perfekt. För en gångs skull ett normalt och relativt trevligt samtal med tåg 417, ett tåg med mycket dåliga förutsättningar för rättidighet mot Stockholm. Med gott samvete och efter ett härligt samarbete med min närmaste kollega för dagen åkte jag iväg till dansklubbens trivselkväll. Även den trevlig, även om jag var ganska trött och sliten. Njöt av fika den sista kvarten och kände mig till freds när vi även hann med en buss som länge varit tidsmässigt uträknad för vår del...

Fredagen den 7 oktober 2005: När jag åkte iväg från Ankis lägenhet var det för en tidig arbetsdag med start klockan 06.30. En bra arbetsdag som innehöll en kortare tids friskvård, efter lite extratjänstgöring. På pendeltåget hem sov jag en underbart och utmattad sömn. De korta sovpassen kändes som härliga evigheter. Mellan Norrviken och Rotebro måste det ha varit minst en timmas upplevelsetid...

På hemmaplan gjorde jag ett försök till motorcykelbatteriladdning. Även om jag inte på långa vägar blev klar, fann jag en god lösning till kommande laddningstillfällen. Om kvällen åkte jag över till Anki, med tåg. Vi var lite obeslutsamma gällande kvällens dans på Mälarsalen. Inte minst beroende på bandet Bhonus som fortfarande ger mig vissa dåliga vibrationer. Och visst, fortfarande envisas de med att sluta kvällen med berömmande av publiken och försäkran om att det var den bästa publiken någonsin som besökt dem. Jag vågar påstå att publiken mycket väl känner om de ens är i närheten av sådant uppskattande...
   Efter mycket om och men kom jag så smått igång med min dans. Men fortfarande undrade jag varför jag var på plats, utan jättedanslust och utan positivt krut från musiken. Glimtarna fanns, men det var mina vänners förtjänst...

Lördagen den 8 oktober 2005: Anki och jag gick upp vid niotiden för att förbereda dagens mycket speciella tävling ordnad av DK Nackswinget. Ute i Sickla var en scen riggad för "DIESELDUELLEN" på Dieselverkstadens stora scen. Biljetterna, ca 270 st, var slutsålda på "TICNET". Tävlingen var speciell i den bemärkelsen att alla licensierade par var sammanslagna till en vuxenklass med en ordinarie utslagningsdel och extrachans. När 16 par återstod startade en duelldel. Ett "rött par" fick möta ett "blått par" i lottad ordning. Tre huvuddomare hade en röd och en blå röst var. Därtill fanns fem tjejer i publiken redo med mentometerknappar för en "tjejröst" och lika många grabbar för en "Killröst". Ett mycket spännande röstningsförfarande, inte minst då huvuddomarna hade olika åsikter och publikrösterna fick bli avgörande. Presentationen på storbild gjorde det inte sämre. Man blev såpass medryckt av spänningen att man ibland nästan ställde sig upp och skrek när den sista rösten gick till det egna favoritparet.
   Av relativt naturliga orsaker gick inte Anki och jag vidare till duelldelen. Vi stannade på plats 24 av 35, med en domarröst i den långsamma rundan. I den snabba och medelsnabba hade vi inte fallit domarna i smaken, i den konkurrens som rådde. Men som sagt var, en röst var gott nog och publikplatsen på scen kändes inte helt fel heller. Vill ha denna tävlingsform återkommande...

Många av dansarna satsade på efterfest på "Golden hits". Själv längtade jag istället efter en riktigt lugn hemmakväll med Anki. Hon behövde dessutom packa inför en veckas europaresa med jobbet.
   Kvällen präglades av underbart god sallad, glass och kabel-TV-installation.

Söndagen den 9 oktober 2005: Efter en förmiddag tillsammans med Anki fick jag krama Anki adjö om förmiddagen. En veckas europaresor väntade henne. Om jag minns rätt låg Bryssel, Luxemburg, Strasbourg, Karlsruhe framför hennes fötter. En närmare titt på europas rättsväsen.
   Själv fortsatte jag med katalogiseringsarbetet för mina CD-skivor. Någon simulatorflygning hanns dock inte med innan det var dags att åka till jobbet.

Arbetsdagens inledning blev mycket lugn. före mitt arbetspass hade det varit en självmordskandidat som stoppade ett tåg till dess hon fick följa med. Min arbetsbelastning och aktivitet ökades något då det blev spårledningsfel mellan Tungelsta och Ösmo. Lagom till den felavhjälpningen var avslutad fick ett tåg haveri i trakterna av Älvsjö, varpå ett X2000 tåg fick följa ett pendeltåg på spår N2 för att med säkerhet komma förbi. Haveristen hann lagom komma igång när nästa aktivitetsupptrappning kom. Pendeltåget framför X2000-tåget hade en ny självmordskandidat framför sig. Hennes nödinbromsning hade gjort resultat, visserligen med efterföljande spårmarkering och välslipade räler, men räddandes liv. Mitt beslut att stoppa all trafik i inledningsskedet var självklart. Den "olyckliga" hölls kvar i väntan på hjälp, varvid trafiken runt omkring kunde återupptas. Tyvärr var jag i sammanhanget tvungen att ifrågasätta den hjälp jag personligen erhöll under incidentens slutskede. Helt plötsligt togs mina samtal innan jag hann svara och jag hade ytterligare en faktor att ta hänsyn till, förutom den tidsfördröjning som automatiskt uppstår när informationen ska föras vidare i tredje hand. Har sett detta missförhållande drabba andra kollegor, men inte själv varit utsatt. Därför blev det ett ypperligt tillfälle att ge en tillrättavisning om att inte ge oönskad hjälp utan att först åtminstone fråa. Jag är dock inte säker på att det råder samsyn på vad säkerhetssamtal är. För mig är alla telefonsamtal inkomna till en fjärrtågklarerare potentiella säkerhetssamtal utifrån vilka beslut fattas och missförstånd kan undvikas genom kontrollfrågor. Utan att själv styra arbetsredskap nummer ett blir naturligtvis beslutsprocessen trögare och osäkerheten mycket större huruvida alla fakta uppfattats korrekt. En tågväg kan alla knappa in med lite bakgrundskunskap, men att göra det vid rätt tillfälle kräver mer kött på benen.
   Att inte ha tillgång till telefonen gjorde också att prioriteten på valda utgående samtal fick omförhandlas. Jag fick dock snart möjlighet att åter igen skaffa mig kontrollen över alla arbetsverktyg. Den muntliga supporten vid sidan av var i sammanhanget mycket mer välkommen och något simultanförmågan hos oss fjärrtågklarerare ska klara av, (oavsett om synen på prioriteringar kan variera där också). Suddade även ut oläslig grafinformation, från ett tidigare tågprioriteringsläge, som jag också fått ditkluddrad ickeoperativt. Bedömmer att vi alla lärde oss något på dessa samarbetsbrister och att andra framför allt kan vara gynnade av mitt ifrågasättande...

Nästa led i stressfaktoruppbyggnaden var efterföljande mängd varmgångslarm. Larm som jag inte kunde ignorera trots att mycket talade för dess oäkthet. Det var nästan så man trodde att någon satt och simulerad fel för att göra en stresstudiefilmning och kontrollera säkerhetstänkandet. Utan normala detektorfakta fick jag således stanna fler tåg än annars nödvändigt och vara något restriktiv i min tågföring. Inga fel blev funna på fordonen och detektorredskapen fick anmälas för översyn.

Efter avslutad arbetsdag tog jag bussen till Ankis tomma lägenhet. Saknade henne redan och hoppades hon hade det bra. Tittade lite på de nya kabel-TV-kanaler som Anki installerat om lördagen. I övrigt forsatte jag med musikregistrering på datorn. Roligt att lyssna på CD-skivor som varit vilande i flera år.

Måndagen den 10 oktober 2005: Hade en lugn förmiddag i Ankis lägenhet som nyttjades till CD-datorinmatning och katalogisering av mina skivspår. Växlade denna sysselsättning med flygsimulatorövningar och dagboksskrivande. Arbetspasset varade mellan klockan 14 och 22. Redan när jag steg innanför arbetsplatsens dörrar kändes det i luften att allt inte var som det skulle. Chockerad blev vi genom ett informationsbrev, veckobrev, informerade om att två tredjedelar av turfördelarna blivit fråntagna sina arbetsuppgifter med omedelbar verkan. Nog för att vi haft invändningar mot turfördelningen genom åren, men nu syntes (utan direkt insikt) ledningen göra ett kanske förhastat uppror. Hade de ens haft möjligheten och verktyg nog att göra ett bättre jobb än de redan gjorde? Förståelsen fanns inte på vårt våningsplan och ökade endast m&arng;ttfullt under arbetspasset gång.

Efter arbetsdagen var jag riktigt hungrig och kunde inte motstå frestelsen att besöka Big Burger innan hemfärd till Rotebro. Väl hemma inleddes natten med mc-batteriladdning och tvättsorterande.

Tisdagen den 11 oktober 2005: Tvättade mina kläder under natten och kollade till mc-batteriladdandet lite då och då. Plockstädade en hel del i lägenheten, men utan att det syntes några riktigt tydliga tecken. Hämtade därefter ett välkomnat paket med två uppdateringssatser "Scandinavian Airports" och flygplanstillsatsdiscen med "Vommuter airliners/ Eurowings Professional".

Väl på jobbet satt jag en hel del operativt. Fick dock möjlighet till friskvårdstid i samband med lunchen och kombinerade detta med ett besök på en chinarestaurant. Friterad kyckling ris och sötsur sås passade mig riktigt bra en dag som denna. Kändes som om jag också behövde lite god mat, när jag nu visste att Anki hade det gott ute i Europa. Tiden till bords bäddade dessutom för njutningsfull läsning av manualerna till flygsimulatorboxarna.

När jag om kvällen anlände hem till Ankis lägenhet, tog det inte speciellt lång tid innan jag startat installationen av mina flygsimulatortillsatser. Flög sedan, kanske aningen för lång tid innan sänggång...

Onsdagen den 12 oktober 2005: Arbetsdagen inleddes med arbetsplatsträff. En relativt kort sådan som mest presenterade kommande vinterberedskapsplan. Kunde därför tidigarelägga det inplanerade medarbetarsamtalet. Ett samtal som kändes bra, relativt likt de tidigare jag haft. Med tanke på hur ofta vi bytt gruppchef är det inget fel med täta medarbetarsamtal. Bra att veta hur den egna gruppchefen tycker och tänker...

Såg framför mig en lång och avkopplande friskvårdstid. Istället blev jag upptagen med ställverksbeskrivningar och så småningom även operativt. Sliten och hungrig åkte jag efter avslutat arbetspass till Ankis lägenhet. Piggnade dock till en aning när det efter samtal med mina föräldrar stod klart att syrran under efter midnatt fått sitt fjärde barn en liten tös.
   Ringde upp det Göteborgsnummer jag temporärt lärt mig utantill, genom effektiva förhör av pappa. Ett nummer som gick direkt till sjukhuset där syrran vilade upp sig. Flickan mådde väl och hördes i bakgrunden. Tydligen lättirriterad över att man var tvungen att arbeta lite för att få i sig föda. Ett klart hårdare liv än normalt, före förlossningen...

För egen del var jag också i stort behov av föda. Inspirationen var inte på topp, men jag fick trots allt en plötslig längtan efter någon pastarätt, kanske köttfärsrätt? Köpte Lasagne som jag njöt obeskrivligt av innan jag startade givande flygsimulatorflygningar. Åter igen lite för länge, men precis lagom trött för att somna ovaggad...

Torsdagen den 13 oktober 2005: Hade en tidig arbetsdag med tjänstgöringsstart 06.30. Njöt stort av en närmast perfekt tågföring i Uppsala, med de flesta tågvägarna lagda för hand. Hoppade därefter runt på lite olika arbetsplatser innan jag så småningom hamnade på ordinarie operatörsplats.

När jag kom hem till Ankis lägenhet somnade jag ganska raskt. Det blev inte någon superlång tid för middagssömn, men utvilande nog för att se fram emot en danskväll, främst tillsammans med Fia.
   Vid Fruängens tunnelbanestation blev jag upphämtad för färd till Hallunda folketshus. Det var visserligen inte mitt favoritband (nuförtiden) som spelade, men jag hade som sagt var skoj till WAHLSTRÖMS sist jag dansade till dem på Skansen. Nu var det dessutom en extra utmaning att dansa till dem, i och med att det kvällens dans mer skulle utformas till en träningsrunda än till vanlig social dans.
   Fia hade som sagt var företräde till uppbjudningarna, något jag lovat och gärna följde. Dock var det fyra danser som jag dansade med andra. En perfekt blandning där jag hann med att svänga mina lurviga tillsammans med bland annat min tidigare danspartner Kicki. Riktigt roligt. Till slut hade jag dessutom vant mig vid WAHLSTRÖMS "smörlåtar" och extrema "tempolåtar". Var med andra ord riktigt nöjd när vi efter en av två sistadanser begav oss hemåt, hem till Fia.

Fredagen den 14 oktober 2005: Dygnet inleddes med kortvisning, från festen ett par veckor tillbaka, och ett par smörgåsar som bukutfyllnad. Nattrafiken hem till Stockholm kändes lite begränsad, varpå jag erbjöds sovplats på vardagsrumssoffan. Ett erbjudande jag inte ville tacka nej till.
   Vid tiotiden vaknade vi till liv. Jag begav mig efter en dusch in till stan, till Ankis lägenhet. Vid tvåtiden startade sedan ett eftermiddags övertidspass. Ett arbetspass som inleddes med ett stort leende på läpparna. På bussen till jobbet hade jag suttit bakåtvänd, på vänster sida invid väggen och närmast ledbussens vikledsdel. Vid Hötorget hade det kommit på en tjej som såg ut att vara trevlig och som framför allt drog viss uppmärksamhet till sig genom det fina blomsterarrangemang hon bar med sig. Raskt återföll jag dock i djup flyginstruktionsläsning lagom till dess det var dags för avstigande. Gjorde min platskamrat uppmärksam på kommande avstigning, men bemöttes av en underlig fråga. "Så du ska av nu?" En aning förbryllad upprepade jag mitt ursäktande och avstigandepålysning, samtidigt som jag lyfte blicken en aning. Nu insåg jag att min platskamrat var mer känd än jag anat. Istället för förbryllade och villrådigt beteende blev det nu istället dags för ett snabbt och intensivt kramkalas. En av mina före detta flickvänners kusiner och tillika danskompis, (Sandras Kusin), Marie stod nu glatt igenkännande framför mig. Båda förundrades vi över hur blinda vi varit. Men, men, sist vi möttes på bussen (ett par månader före Sandras bröllop) var det i Rotebro. Då var åtminstone Marie den riktigt skarpa när det gäller igenkännande.

På jobbet blev det åter igen en dag med trevlig tjänstgöring och riklig mängd tågvägsläggning i Uppsala. Nynäsplatsen var inte att klaga på den heller...

Efter tjänstgöringens slut tog jag bussen till Ankis lägenhet. Via mobilsamtal hade jag fått reda på att Anki landat på Arlanda och att hon ämnade ta flygbussen till huvudstaden. Inväntade henne således med tevatten uppvärmt i lägenheten... Ett kärt och välkomnat återseende...

Lördagen den 15 oktober 2005: Efter utsövande sömn gick Anki och jag upp relativt samtidigt. Under natten hade jag låtit mina musikfiler, direktkopierade från mina CD-skivor, byta hårddisk. Inledde därfö dagen med att rensa upp och uppdatera mediaspelaren med rätt filer. Känns så bekvämt att låta datorn välja fritt från musikbanken.
   Anki städade badrummet och sorterade de jag hjälpt till med att lasta ut från garderoben. I övrigt nyttjade jag min lediga tid till att flyga simulator en hel del. Insåg raskt att jag inte alls var van vid modern flygplansteknologi som återfinns i Airbus 319. Relativt omedelbart efter start från Kiruna flygplats tvingades jag till en nödlandning, som för en gångs skull gick utan större skador. Men jag kom inte riktigt överens med den automatiska motorpådragsfunktion som verkade vara aktiv...

Efter en god middag, pasta och underbar sås med renskav iblandad, begav sig Anki söderut till Nynäshamn. Själv satsade jag på middagssömn inför den kommande arbetsnatten, som jag skulle arbeta åt min kollega charlotte. En riktigt trevlig och lugn arbetsnatt, perfekt för dagboksuppdaterande.

Söndagen den 16 oktober 2005: Direkt efter arbetsnatten åkte jag hem till Ankis lägenhet. Sömnen blev inte så speciellt väl tilltagen då jag var uppe en bra stund och sedan blev hämtad klockan 10.30 av Anki som med bil kom från landstället, Nynäshamn. Återhämtade mig en hel del efter sömn i passagerarsätet under vår färd till danstävling i Kolbäck.

Tävlingen gick relativt bra, även om vi inte heller denna gång gick vidare ens en gång. Vi fick visserligen domarsiffrorna 3,4,3, men det räckte föga. Känns som om det var länge sedan man fick övertygande domarsiffror. Kanske dags att dansa som vi gjorde förr?

På hemvägen blev jag avsläppt i Norrviken, hos mina föräldrar. Lånade bilen och åkte hem efter en kort visit för att få sova och ladda motorcykelns batteri.

Måndagen den 17 oktober 2005: Gick upp relativt tidigt och var i städtagen innan klockan slagit 08.30. Hade vigt dagen åt omfattande städning av lägenheten. För tisdagen var det annonserat installation av "COM-hem-bredbandsuttag", "tre hål i väggen". Därav ville jag ha städat, inte minst i modelljärnvägsrummet där installatörerna skulle tvingas att krypa en bit, (hinderfritt).

När eftermiddagen kom åkte jag iväg med wellpapp, glödlampor och annat icke brännbart till en närbelägen återvinningsstation. Mötte grannar från barndomsuppväxtgatan och samtalade en stund med dem, Rönnqvists. Passade sedan på att förlänga turen via Upplandsväsby centrum och "Farbror och c/o". Där kunde jag njuta en perfekt väl tilltagen portion stekt potatis, kött och bearnaisesås.
   Under hemfärden lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Åter igen bara en kort visit, då jag snarast önskade fortsätta med städandet.

Om kvällen kom Anki till städkaosets Mecka. Hon bistod med matiordningställande lagom till dess jag hunnit dammsuga hobbyrummet. De sista timmarnas städande, in i natten, fick utföras för hand och med sopkvasten.

Tisdagen den 18 oktober 2005: Nattens städning pågick effektivt fram till omkring klockan 01.30. Då var det hög tid att sova innan det kommande arbetspasset som Trafikinformatör.

Gick upp tidigt och åkte till jobbet. Det kändes nästan lite onormalt att gå den välbekanta promenaden till pendeltågsstationen. Lika onormal känsla som det faktum att lägenheten nu var riktigt välstädad.

På jobbet hade jag för dagen uppdrag som trafikinformatör. Första gången sedan julen och nyåret 1999, vad jag kan minnas. Relativt raskt kändes det i alla fall normalt att göra utrop. Höll koll på pendeltågstrafiken norr om Stockholm, inklusive för Stockholm C. Pga lövhalka fanns det relativt gott om förseningar inledningsvis, men dessa eliminerades av ett effektivt arbete hos Citypendeln genom nyutrustningar. Nya arbetsverktyg i programmet "BASUN" gjorde också arbetet lättare än förr. Till och med riktigt trivsamt, trots stunder av riktigt intensivt arbete.

Efter arbetsdagens slut begav jag mig först till Ankis lägenhet. Beställde några varor hos Flightsimshop.se, kartor som jag kunde se fram emot inför vidare simulatorflygningar. Efter lite vila fortsatte jag dock hem till Rotebro. Installationsarbetet av COM-HEMs nya uttag verkade vara väl utfört. Packade ihop ett nytt gäng CD-skivor för transport över till Ankis lägenhet, dit jag anlände strax efter klockan 20.00. Gemensamt åt vi lite mat och tog det lugnt resten av kvällen...

Onsdagen den 19 oktober 2005: Hade en helt ledig dag i och med tidigare utfört turbyte. Hade tänkt åka hem över dagen, främst i syfte att motionera motorcykeln, men förblev kvar i stan hela eftermiddagen. Höll på och registrerade mina CD-skivor och nyttjade tiden därutöver till flygsimulatorövningar.

Efter att ha ätit en bit pizza i hemmet, Ankis lägenhet, tog jag Roslagsbanan till Vallentuna. Tidtabellskörning på modelljärnvägsklubben stod på schemat. En klart effektivare tidtabellskörning än tidigare, men fortfarande mycket att önska i fråga om effektivitet och utökade växlingsbeskrivningar som inte krävde onödigt mycket tid till spekulationer och svår analys.
   Strax efter klockan 23.00 var jag åter i stan och hemma hos Anki.

Torsdagen den 20 oktober 2005: Efter en morgonbussfärd till jobbet startade jag min arbetstur klockan 08.30. Hade under dagen uppföljning, dvs en fortbildare som följde mina arbetsmetoder, tankegångar och yrkesutövande i största allmänhet. Tyckte att jag lyckades bra och fick i mitt tycke bra omdömme när vi under friskvårdstiden hade muntlig diskussion och utvärdering av arbetsdagen såpass långt.
   Direkt efter själva utvärderingen fick jag dock sitta i hetluften. Fick dyka in mitt i tågomledningar via Nyköping och via Svelandsbanan samt via Flen mot Eskilstuna pga nedriven kontaktledning i Sköldinge. Relativt snabbt kunde dock ett spår röjas fritt, varpå arbetsbördan till synes såg ut att kunna minska. Blev också avbytt för hemgång när de riktigt stora bekymren började dyka upp. Ett spårledningsfel dök upp i samband med "kanalkörningen" förbi den rivna kontaktledningen. En spårmarkering som tillfälligt såg ut att kunna omöjliggöra växelomläggning. Riskerna för ett totalstopp i trafiken undanröjdes så småningom genom utökad enkelspårsdrift. Visserligen ett ännu trögare tågflöde, men ändå ett fungerande sådant...

Satte mig på pendeltåget hem. Tog med mig delar av den ankomna posten (flygsimulatorpogram) och packade i ordning lite danskläder och gav mig sedan av på en motorcykelfärd till dansklubben Nackswingets sociala danskväll. En riktigt trivsam körning som kändes förvånansvärt normal och bekväm, trots mitt mc-uppehåll sedan mitten av augusti.

Danskvällen blev riktigt bra. Tyvärr var inte Anki på plats, men det bäddade för riktigt många uppbjudningar och danser med personer jag sällan annars hinner med. "Nannis" stod för musiken och gav riktigt god grund för njutning. Att efteråt stanna kvar och basta samt städa var bara en ren fröjd. Speciellt då jag kunde åka hem fritt, utan tidtabellspassning, med min mc. Färden hemåt gick till Ankis lägenhet, där Anki kopplade av efter en bowlingkväll med jobbet... Vill minnas att jag blev kvar uppe i vaket tillstånd till ett par timmar in på natten.

Fredagen den 21 oktober 2005: Fredagssovmorgonen nyttjades inte till speciellt lång tid av sömn. Istället åkte jag med motorcykeln till Rotebro och Upplandsväsby. Dels för att lämna in bankpapper, pensionssparande, och dels för att boka servicetid för motorcykeln, invör den nära förestående vinterförvaringen. Återvände till stan i lagom tid för en dusch innan avfärd till eftermiddagens arbetspass.

Arbetspasset blev fyllt med en mängd oregelmässigheter. Fordon med strömavtagarproblem och tillkopplingsproblem samt fordon som hade problem efter frånkoppling av tågvärmekabel. De inställda tåg som till slut blev följden av alla problem underlättade visserligen tågföringen en del, men länge var det ovisst hur pass stor spårbrist jag skulle lida i Sala. Fick planera för det värsta, men hade turen på min sida med avgångar i vettig tid, precis som önskvärt.

Efter arbetsdagens slut duschade jag och åkte iväg till Mälarsalen. En kort men intensiv och bra danskväll till BLENDER. Var visserligen inte i toppform förrän vid slutet av kvällen, men hann glädjas åt danser med riktigt många vänner. Kanske hade Anki större motgångar än mig, men vi hittade ett par riktigt vassa danser tillsammans mot slutet. Precis som förr...

Lördagen den 22 oktober 2005: Efter dansen på Mälarsalen, till BLENDER, åkte vi hem till Anki för en riktigt god sömn.

Dagen användes i princip uteslutande till städningsuppdrag. Anki drog huvudlasset, även om jag understödde där det behövdes. Om eftermiddagen sov jag för att vara pigg inför arbetsnatten. Anki bjöd på ett gott mål mat mitt under sovpausen, i perfekt tid för att vakna nöjd, mätt och glad.
   Arbetsnatten blev underbart bra. Visserligen en del stök med dator och kraftomläggningsarbeten, men i övrigt ytterst få störande moment. Alla arbeten var koncentrerade till Kolbäck, där det långa tider var totalavstängt för de pågående ombyggnadsarbetena.

05-06-13, Måndag

Foto taget av Malin Ehrlén under skidveckan 2005 i Agentiere.

Det längsta uppdateringsuppehållet i min nätdagboks historia är glädjande nog över. Stavfel finns säkert ännu, men tiden går vidare. Har kunnat blicka tillbaka på en spännande vår med både Skidresa till Agentiere, härliga motorcykelturer, Ankis lägenhetsbyte och mångt mycket mer. Vilket avsnitt som varit mest spännande är svårt att säga... Dags att korrekturläsa...

Min lediga dag spenderades mycket framför datorn. Egentligen hade jag planerat att åka någon långtur på min motorcykel, men fortsatt förkylning dämpade lusten för just långfärd. Några mil kanske det ändå kan bli innan dygnet är över...

 
Foto: Malin Ehrlén
Ett foto taget under skidveckan i mars, Agentiere, Frankrike.

 

Onsdagen den 23 februari 2005: Efter en sovmorgon var jag lättsamt tursatt på jobbet. En ramtur bäddade för ytterligare artikelskrivande gällande premiärturen med X40 dagen före. Mot slutet av arbetsturen kunde jag dock sitta operativt, sedan en kollega övertygats om att söka kompensationsledigt för resten av kvällen.

Torsdagen den 24 februari 2005: Ffter en sen och lugn arbetsdag åkte jag till Nackswinget för en social danskväll. Genomförde en kort städrunda innan färden till Anki.

Fredagen den 25 februari 2005: Dagen bjöd på en tidig arbetsdag. Trötthet och sent bekräftat billån gjorde att danskvällen hoppades över. Det var skönt att bara koppla av i hemmet, speciellt med tanke på att helgen ändå väntades bjuda på äventyr.

Lördagen den 26 februari 2005: Under förmiddagen förberedde Anki och jag avfärd till Huddinge och en helg i en lite enslig stuga. Gustav hade inbjudit oss och några andra dansare till en härligt avkopplande helg med diverse aktiviteter. Vi mötte Gustaf i Huddinge centrum, på Coop Nära. Därefter bjöds vi skjuts via en grillkiosk till rekreationsområdet beläget någon stans i Grödingeskogarna, utanför Balingsnäs. Efter en ca tjugo minuters promenad och snöpulsande var vi framme vid vår hyrda stuga och sjö. Då var stigen snitslad för att vägleda det gäng som om kvällen väntades ansluta.

Eftersom vi (Gustav, Ulrik, Thomas samt Anki och jag) var först på plats tog vi genast i tu med att såga upp den isvak som skulle nyttjas under eftermiddagens isvaksbad och bastande. Stugan bjöd snart värme genom målmedvetet eldande i den öppna eldstaden. Bastun blev också varm så småingom. De som inte njöt bastu och isvaksbad erbjöd sig att fixa kvällsmaten. En underbart välsmakande Korvstroganoff med ris och grönsaker. Gissa om det smakade underbart direkt efter allt badande.

Lagom till middagen hade hela gänget anslutit. Nu var vi mer än tio personer som kunde roa oss med sällskapsspel och historieberättande. Vädret utanför fönstret ändrades snabbt och var i högsta grad omväxlande. Stundom föll ett intensivt, ymnigt och vackert snöfall med underbart stora härliga snöflingor. Snabbt suddades alla fotspår ut, ersatta med nytt snödjup. I nästa stund var snöfallet ersatt av en stjärnklar himmel. Blåsten tilltog stundom och fick fönsterluckorna att ömsom stängas, för att en stund senare öppnas med stor kraft. Det var nästan som om man ville kalla det en magisk natt ute i skogen...

Kvällen var sen när drygt halva gänget tog sig an uppdraget att finna stigen tillbaka genom skogen. Alla överlevde, samtidigt som jag var glad att jag hörde till gänget som slapp treva fram i nysnö genom mer eller mindre okänd skogsmark, ett gäng som valt att övernatta i stugan.

Söndagen den 27 februari 2005: Sov riktigt gott under natten. Vaknade visserligen ett par gånger för att dricka vatten samt ytterligare en gång i avsikt att göra en utomhusutflykt, men det var också allt. Efter en lättare frukost var det dags för städning av stugan. Innan avfärden vid lunchtid var allt fixat. Anki diskade en hel del och jag hjälpte till med lite av varje. Lastade med alltifrån sopsäckar till vanlig packning och oförbrukad mat gick vi promenaden genom skogen tillbaka till bilen. Anki och jag fick skjuts till Huddinge station varifrån vi tog pendeltåget. Anki åkte hem till sig ett par timmar innan hon kom efter ut till Rotebro. Under kvällen åt vi en underbart tillagad kyckling med mixsås, aningen stark men underbar. Riktigt trevlig och mysig kväll...

Måndagen den 28 februari 2005: Njöt av en helledig dag i hemmet. En stor del av fritiden ägnades åt räkningssortering, dvs insortering av gamla räkningsunderlag till respektive arkivpärmar. Ett digert och tidsödande jobb, även om resultatet ger långvarig trivsel och ekonomisk kontroll.

Tisdagen den 1 mars 2005: Skulle starta arbetsdagen 06.00 med ett trettiominuters övertidspass och därefter tjänstgöring enligt direktiv för dagen. Det blev "Nynäsplatsen. Redan när jag kom förvarnades det om strul i Västerhaninge. Tillkopplingar som inte fungerat, fordonshaveri och allmänna förseningar. Tyckte dock att jag styrde upp allt väl, när det visade sig att en ivägsläppt trasa, (52510), hade framgått med hjulplatta om mer än 100mm storlek. Med andra ord följde än mer kaos. Största tillåtna hastighet för tåg trafikerandes uppspår Västerhaninge- Stockholm södra blev 30 km/h. I möjligaste mån bedrev jag trafiken på nedspår, men då och då (på utvalda sträckor där växlarna fungerade) blev det muntlig ordergivning vid signal i stopp. Detta möjliggjordes genom ett suveränt snabbt ledningsbeslut och uttunnande av trafiken till 30-minuterstrafik. Den största tragiken i sammanhanget är att regelverket inte håller samma säkerhetsstandard, speciellt med avseende på ytterst bristfälligt anpassade tilläggsrutiner komna av ett årtusende jag inte ens känner till...

Nöjd med trafikflödet och den bisittande personal jag kunnat nyttja och ha stöd av, tog jag rast ca en timma sent. Rapporterade alla förseningar och inväntade sedan ett personalmöte med datorutbildning på dagordningen. Ett fyratimmars utbildningsprogram avverkades effektivt på halva tiden. Allt beroende på att mötesstarten fick anpassas efter arbetsbelastningen på de operativa platserna...

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem ett par timmar. Trots detta avlutades kvällen hemma hos Anki. Hon hade då haft tid att spendera hos sin farmor.

Onsdagen den 2 mars 2005: Utomhus var det riktigt kallt. Den underbara vinternattkylan höll för tredje natten Sverige i sitt grepp. Inne i stan var det endast ca femton minusgrader, men utåt Bålsta och många andra delar av länet hade temperaturen sjunkit ner till ca minus trettio grader celsius. Min dag började med en riktigt njutbar promenad från Ankis lägehet, via Östermalm till mitt jobb. Inledningsvis höll jag "Kungsauml;ngenplatsen" under bevakning.

Torsdagen den 3 mars 2005: Min lediga dag spenderades hemma hos Anki. Kämpade under en stor del av dagen med att konvertera ett gammalt databasprogram till embriot av XML-kod. Efter ett antal olika tester lyckades jag till slut utföra denna omkodning av data utan att behöva lägga ner veckor utav jobb. En stor triumf som kom efter att jag nära nog givit upp, ett par veckor tidigare...

Om kvällen åkte jag till Nackswingets klubblokal och den sociala dansen. Kristoffer höll i musiken och blandade temot perfekt. Hade en underbart härlig danskväll, inte minst beroende på att Linda gjorde en efterlängtad comeback på klubbdansgolvet. Även Anki verkade ha riktigt roligt. De kursråd hon om onsdagen fick, verkade göra resultat och goda framsteg.
   Tanken var sedan att åka hem till Rotebro. Men planerna ändrades när vi skulle tvingas vänta i närmare en halvtimma på centralen. Färden gick alltså hem till Anki istället, där en väl avkyld cider kunde avnjutas i soffan.

Fredagen den 4 mars 2005: Sovmorgonen spenderades hemma hos Anki. Under förmiddagstimmarna roade jag mig bland annat med att titta på inomhus WM med bland andra Carolina Klüft. Inledningen av hennes mångkampsrunda var enastående att se. Senare om kvällen bekräftades det även att hon vunnit.

Eftermiddagen på jobbet blev inledningsvis lugn. Men efterhand ökade "strulet". Kontaktledningsfel söderöver gjorde att många tåg omleddes över Katrineholm. Därav blev det, när det var som mest, stor spårbrist och ca tjugominuters nära nog stillastående tågkö in mot Katrineholm för utspridd färd mot Hallsberg. Ett växelfel i Gnesta bidrog till den arbetsbelastning som stundtals var svårövergreppbar i sin uppblandning med ordergivning för extra uppehåll lite var stans. Men backningsmanövern av tåg 642 gick förhållandevis smidigt i Gnesta, då en av växlarnas ena tunga vägrade sluta (gå i kontroll) i sitt ena läge. Positivt nog undanröjde de följande tågen växelproblemet (troligtvis någon snökoka), varvid växeln åter kunde anses driftsäker i alla lägen. Ibland ska man ha "guldfingrar", som den operativa ledningen uttryckte det...

Efter en diger förseningsrapportering begav jag mig upp en våning på jobbet. Där duschade jag och förberedde mig för en kortare danskväll på Mälarsalen. En danskväll som kom att bli mycket roande, &aul;ven om ARVINGARNA inte spelade speciellt medryckande musik. Allt för mogenbetonat och nära nog inga märkbara spår av utveckling sedan mitten av nittiotalet. En nu "Magnus Uggla-låt" var i princip den enda "moderna" låt som verkligen bröt ut från mängden av bleka låtar.

Lördagen den 5 mars 2005: Den största överraskningen under Mälarsalsdanskvällen bjöds jag i kön till garderoben. Då uppenbarade sig en danstjej som jag inte sett sedan 1993 eller 1994. Innan jag ens hann tänka, hade jag namnet klart för mig. Min direkta och spontana reaktion blev: "Aaaa, Bodil"... Ett mycket välkommet och kärt återseende. Mitt namn fanns inte kvar i minnet, men väl den gröna bil jag då och då skjutsade henne hem i under kurstiden i Mörby. Under den tiden var jag hjälpdansare på den kurs min dansidol Annelie höll tillsammans med "Börtan" (Stefan).

Anki och jag kom lagom till tunnelbanan och åkte bekvämt hem till hennes lägenhet. Njöt så mycket jag bara hann och kunde av sömn innan det om morgonen blev dags för en ny arbetsdag, med lugnt trafikflöde inledningsvis, inte minst beroende på personalbrist gällande tågen på främst Svelandsbanan...

En promenad till Gallerian fick avsluta arbetsdagen. Mötte upp Anki vid entrén mot Hamngatan. Glädjande nog var jag på plats i rätt tid och ett par sekunder, kanske någon minut, innan Anki dök upp. Upplägget att ta ettans buss en bit på vägen visade sig ha varit effektiv promenadplanering...
   Inne på Gallerian inköptes tre spel. Alla lika dana och bestående av ett spelbräde med bitar att strategiskt flytta runt efter givna enkla regler. Ett brädspel Anki väl kände till, men som jag missat under min uppväxt. Normalt sett nyttjas småstenar, småsnäckor eller andra föremål vid spelandet, men utformningen med träbitar fick bli bra i detta fall.
   Längs vår väg till Ankis lägenhet inköptes även en bukett tulpaner vid Östermalmstorg. Även en bit mat inhandlades och spisades vid hemkomst. Om jag inte minns fel blev det pasta och stekt falukorv.

Under kvällen besökte vi och firade min fars födelsedag. Vi bjöds på mycket goda smörgåsar. Tyvärr var mättnaden lite för stor för att lyckas smaka alla varianter. Men lockande var de alla...
   Kvällen gick snabbt. Dels spelade vi spel. Två bräden parallellt med varandra. Klockan hann även bli relativt mycket. Vi erbjöds skjuts hem, något som mottogs tacksamt. Således en natt hemma hos mig...

Söndagen den 6 mars 2005: Natten spenderades i mitt hem. Vid lunchtid lastades lite packning av i Ankis lägenhet. Jag åkte mer eller mindre direkt vidare till ett födelsedagskalas hos Hillbo. Anki hade dessförinnan ett par lägenhetsvisningar att bevista. Hon anslöt dock någon timma senare. Goda tårtor avsmakades och ett brädspel gavs bort i present. Trevligt nog fick jag lite nya ansikten att sätta till järnvägspersonal jag ofta pratat med telefonledes. I lagom tid för lite middagssömn gick vi hem. Natten kom att bjuda arbete...

Måndagen den 7 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på en allvarlig incident. Banarbetesrelaterad personal påträffades utanför avtalat arbetsområde med såväl hindertavlor som kontaktdon på fel ställen. Jag hade just haft ett ensamt lok framgåendes på västra stambanan (högerspårsdrift) när en spårmarkering plötsligt dök upp. Felet anmäldes och orsaken påträffades en och en halv timma senare när felavhjälparna var på plats. Kanske kan man relatera tillbudet som en av avregleringens baksidor. Bredvid en järnvägsövergång fanns hur som helst en bil parkerad. Personen som satt upp hindertavlor och satt på kontaktdon satt och sov i bilen och uppgav vara utkallad att agera vägskyddsvakt. Föga visste den andra stationssträckans tillsyningsman (arbetsledare) att denna medarbetare befann sig vara vilsekommen...

I övrigt var dock natten lugn. Väl hemma dröjde jag mig kvar i vaket tillstånd en längre tid. Men från lunchtid sov jag gott till dess det var dags att åka på Streetfunkkursen.

Medborgarplatsens tunnelbana verkade vara halvt avstängd pga någon form av brottsutredning. Men detta var inte allt som hände där. Samtidigt som avstängningen kunde bekräftas, kom en tung skara brandbilar i rasande fart. De signalerade kraftigt, körde vänstertrafik och svängde bort mot Skanstull i beslutsamma vänstersvängar. Aldrig har jag sett dessa tre riktigt tunga lastbilar dominera trafikfödet och gjort mötande trafik så pressad intill trotoarkanten som vid denna ljudliga framfart. Men något måste varit riktigt brådskande...

Sov på jobbet till dess att nattarbetspasset startade...

Tisdagen den 8 mars 2005: Arbetsnatten var stundtals riktigt hektisk. Sammanfattningsvis var det dock en bra arbetsnatt i det stora hela. Sov under lunchtid och under eftermiddagen. Kvällen nyttjades till tvättande och handlande. Därtill kopplade jag av med flygsimulator och lite övrig tid vid datorn...

Onsdagen den 9 mars 2005: Gick upp relativt tidigt f¨r att ta hand om tvätten. Vek och packade under förmiddagen. Pass och pjäxor letades fram under dagen. Min arbetsdag startade först klockan 15.40. Lugnt en kort tid... Men sedan, klockan 16.06 revs kontaktledningen mellan Ekeby och Uppsala, delvis på båda spår orsakat av tåg 234. Totalavstängning i flera timmar och tågvändningar i Knivsta samt uppställningar i Stockholm, Uppsala och Arlanda.
   Efter middagsrasten tog jag tag i Nynäsbanan. Även här stökigt pga spårledningsfel mellan Ösmo och Tungelsta. Många teorier skulle ges inna man till slut kom fram till att en isolskarv var riktigt dålig. Tågen vändes under större delan av tiden i Tungelsta. Natten spenderades hos Anki. Reseförberedelser med mera...

Torsdagen den 10 mars 2005: Efter en natt hos Anki åkte jag till jobbet vid 09.30-tiden. Hade en dag till förfogande för specialuppdrag, ställverksbeskrivningar. Arbetade effektivt ett par timmar innan jag tog lunch och samtidigt pratade med Viktoria för första gången sedan hennes son kom till världen. Under eftermiddagen tog jag mig friheten att avbryta mitt i min tjänstgöring. Betade av min lista med inhandlingsobjekt i en rasande fart. Ett högt tempo även fast det tog ett par timmar att prova ut träningsoverallsbyxor (resvänliga kläder), mössa, skidhandskar, underställ, solglasögon, reskudde (med stort örngått), dans och träningsskor, gosedjur och en underbar ny lagom stor reseryggsäck. Ett inköpskallas som sammanlagt gick på mer än tretusen kronor. Detta trots att en hel del fyndpriser nyttjades. I skoaffären drabbades jag av en ung och söt kvinnlig försäljare som under de första tio minuterna försökte sälja de fulaste skorna, kanske de hippaste, till mig. Stundtals var det beröm, ("å, de sitter perfekt på dig"), för att i nästa stund finna brister (kanske för att skorna jag valde var billiga). Eftersom jag skulle ha skorna till dans visste jag med relativt stor exakthet vad jag var ute efter. De hippa skorna hon ville sälja (899 kr) hade alldeles för låg uppbyggnad och stöd vid hälen. Men hon sa att alla tjejer skulle falla för mig i de nya skorna. Själv menade jag att tjejerna nog föll för min dans istället (ler). Därefter fick jag lugn och ro, hon gav upp. Nöjd gick jag slutligen ifrån affären med både ett brunt och svart par härliga skor som var realiserade till 199 kronor vardera.

Efter en kort utflykt tillbaka till jobbet åkte jag vidare till den sociala danskvällen på Nackswinget. Fick direkt möjlighet att inviga mina bruna dansskor. Ett bra inköp, perfekta att ha med på Frankrikeresan som inneskor. Även om dagsprogrammet fortfarande var fyllt, var det skönt att få dansa av sig ordentligt. Speciellt som jag hade ambitionen att åka tillbaka till jobbet för att slutföra mitt arbetspass. Sagt och gjort, de sista arbetstimmarna utfördes efter danskvällens slut och medförde nattbussresa hem till Anki om natten, avg kl. 01.21.

Fredagen den 11 mars 2005: Efter en nattlig hemkomst till Ankis lägenhet packade jag om bland mina väskor. Min nya ryggsäck utforskades och verkade perfekt som handbagage, i det närmaste i mått med de tjugofem liter som var specificerade som tillåten handbagagevolym. Ärligt talat tror jag min supersköna ryggsäck var angiven som 27 liters packningsvolym. Mitt nattliga packningsprojekt fortsatte med örngottsanpassning. Min nyinköpta kudde var i storlek 40 gånger 40 cm och dess örngott 50 gånger 70 cm. Genom nattliga sömnadsövningar gjordes örngottet om till passande 40 gånger 50 cm, lagom luftigt och bra för att kunna lägga annat bredvid kudden. Slutligen fanns det utrymme för dryga tio minuters sömn, innan väckarklockan skulle ljuda omkring klockan 04.20.

Trots kort nattsömn om mellan tio och tjugo minuter kvicknade jag till ganska snabbt. Anki hade redan gjort i ordning resesmörgåsar, så det var bara att duscha och förbereda avfärd med ettans buss till Cityterminalen. Vi prickades av tidigt och fick bra platser i tvåvåningsbussen. Egentligen skulle Anki byta buss i Helsingborg, (till "Göteborgsbussen"), men detta ordnades och avstyrdes tillslut. Denna bokningsplanering hängde samman med att hon reste med sk "bussplats" egentligen utom den svenska UCPA-gruppen, för att i Agentire ansluta till den franska gruppen. Själv hade jag resan inkluderad tillsammans med den svenska UCPA-tjänsten.

Bussresan bjöd precis den avkoppling jag önskat och sett fram emot. Några timmars sömn, men annars en perfekt tid för läsning i lugn och ro. Måste dock erkänna att ögonen ganska ofta slets frän boken, främst under färden genom Småland, där skadorna efter januaristormen var mycket uppenbara. Så många knäckta träd längs vår färdväg...
   I Jönköping gjorde vi ett matstopp på Mac Donalds. En av de stora nackdelarna med dessa resor med tanke på den stress man får utstå. Jag och Anki klarade oss visserligen ganska bra genom att turas om i toa- respektive matkö. Men hade man rest ensam hade det inte varit många sekunder över för matsmältning. Ingen bra lösning med "stress-stopp". Det skulle vara klart lättare att behålla det positiva tänkandet om man bara gav 10-15 minuter mer tid. Nu, med någonstans mellan 35 och 45 minuter, tider ofta beslutade redan före parkerandet sänker resans upplevelsevärde drastiskt...

Resan fortsatte dock i god anda. En kortare rast i Helsingborg innan färden fortsatte mot Danmark och Tyskland via färjorna till Helsingör och Puttgarten. Vid en bensinmack någonstans i Tyskland fick vi möjlighet att byta om och borsta tänderna. Bussen anpassades vid detta tillfälle till liggbussutförande. Personligen tycker jag även här att stopptiden var något i kortaste laget. Detta skulle även visa sig med all tydlighet då två av resenärerna hann bli frånåkta och upplockade av de andra bussarna. Först efter ett par mil inväntades dessa resenärer och färden kunde fortsätta planenligt.

Lördagen den 12 mars 2005: Själv hade jag varit förberedd på ett visst snökaos i samband med avfärden från Mälardalen. Detta hade dock uteblivit. Istället drabbades vår framfart av kaos i tyskland. Blixthalka och snöoväder gjorde att bussen under närmare två timmar endast hade rullat i mopedfart på autobahn. Detta skulle visa sig ännu tydligare när vi kom till frukostorten. Då var våra bussar (som tidigre åkt i samlad trupp) rejält utspridda. Första bussen ca 30 min före oss. Buss nummer tre var samtidigt ca 3,5 timmar efter oss. Vi hade tydligen precis klarat oss förbi ett totalavstängt parti av autobahn pga olyckor. Tydligen hade även vår färd kantats av mängder av avåkningar. Om jag minns rätt omnämndes såväl bilar som lastbilar i detta sammanhang. Eftersom jag själv är skeptisk till "liggbussutförandet" var jag särskiljt glad över att ha sovit gott under natten...

Solen var en bra bit över horisonten när vi försenade kom fram till den Schweitziska by där frukost och förarbyte skulle äga rum. Ombäddningen hade vi redan klarat av som en "flygande aktion". Ursprungligen var ombäddningen ocks&airng; planerad att äga rum under själva frukoststoppet...

Frukostrestauranten bjöd en ganska god stämning och atmosfär. Men bäst var nog utsikten från toaletten. Utsikt över en härlig dal och härliga bergskammar. Det lovade gott inför den fortsatta färden...

Efter en snabb tandborstning och lite fotograferande under promenaden tillbaka till bussen intog vi våra sittplatser. Kameran verkade pålitlig. Den hade i övrigt fått vila ett par år sedan jag bedömt den som driftosäker. Under resten av veckan kom kameran att matas flitigt med ny film arbeta väl...

Vi ankom UCPA-centret i Agentire ett par timmar innan det var dags att checka in. Många av de hemvändande Svenskarna var förkylda. Enligt snacket som gick hade flertalet också varit utslagna under veckans gång. Anki och jag tog en skön promenad. Snö fanns det i riklig mängd, något som mer än väl förgyllde bilderna jag tog vid järnvägsstationen. Vår promenad bar iväg till en av skidanläggningarna. Där satte vi oss på uteserveringen och spisade lite lättare mat.

Under kvällen följde förutom incheckning och middag ett informationsmöte. Under natten övernattade jag i Ankis rum. En smal säng, kanske inte avsedd för två, men ändå gott... Hennes franska rumskamrater anlände först om söndagen...

Söndagen den 13 mars 2005: Den första skiddagen genomfördes utan gruppindelning och utan skidinstruktör. Anki och jag åkte relativt tidigt med buss till Le Tour. Efter en härlig skiddag med vackert väder tog Anki och jag tåget hem. Då hade vi mot slutet åkt i riktig sorbetliknande snö. Men snötillgången var trots värmen såpass god att det inte störde nämnvärt...

Listorna med gruppindelning kom upp under kvällen. TIllsammans med några av mina rumskamrater skulle jag ingå som en del i grupp 21. Kvällen gick vidare med frågesport gällande franska och svenska låtar samt fraser m.m. Framträdande svenskar vid bordet var Lisa och Fredrik.. A¨ven tjejen som ledde och höll i aktiviteten ska ha stort beröm för gott ledarskap och god anda. Sängen fick vänta länge på mig. Precis som under resten av veckan var jag sist i säng i vårt rum...

Måndagen den 14 mars 2005: Efter frukost och iordningställande av lunchpaket var det samling för respektive grupp vid sitt uppmärkta träd på gården. Det kändes direkt somm om jag hamnat i en bra grupp. Inledningsvis var vi elva personer, men bara efter ett par minuter hade vi förlorat en deltagare till en lite långsammare grupp. Något som jag kan förstå efter ett hårt öppningstempo. Vi fick öva på att snurra runt och våga åka baklänges. Därtill rena tempoåk med lutning framåt. Snart var vi också i full färd med att utmana puckelpistar. Att finna balans på pucklarna och vända på dem. Efter en härlig skiddag stannade alla kvar till en fika. Varmt vin föll mig i smaken efter att ha valt mellan det och kaffe...

Efter en dusch var jag nyfiken på afterskistället på andra sidan gatan. Gick och tog mig en öl. Ett par trevliga amerikanare, en tjej och hennes man eller pojkvän, kom i samtal med de övriga svenskarna vid mitt bord. Det man reagerade lite över var hur "stort" och "BIG" och "BEAUTIFUL" allt skulle vara för att riktigt räknas. Anki kunde jag umgås med vid middagen och därefter när det ordnades salsakurs om kvällen... Thomas i min skidgrupp utmärkte sig lite extra genom att röra sig riktigt smidigt i dansen. Smidighet jag gärna hade haft. När Anki och jag senare övergick till buggande kände jag mig mer hemma...

Tisdagen den 15 mars 2005: Samlingen denna morgon var redan 08.40. Inledningsvis hade vi i vanlig ordning ätit frukost och gjort lunchpaket. Inledningsvis hade det planerats för en tågfärd, men snart stod det klart att vi skulle invänta en specialbuss till pisterna vid Flegere-Brevent. Ämnet som präglade dagen var "Short turns". Nyttig och lärorik genomgång...

Onsdagen den 16 mars 2005: Efter frukost samling klockan 09.00. Denna morgon tog vi 09.06-tåget mot Balme-Le Tour. Pierre kom verkligen i sista stund till tåget. Gruppen hade nu åter igen växt till elva personer. Hanna hade tillkommit i gruppen. Dagens ämne var "Carving". På kvällen gjorde vi en utflykt till Chamonix. Anki och jag var endast ett fåtal minuter inne på det svenska innestället. Den täta röken och värmen gjorde det riktigt oattraktivt att stanna inomhus. Istället gick vi en promenad i Chamonix. Bland annat till hotellet "Hotel Touring" där jag och "Söder" 1991 bodde tillsammans med ett flertal andra skolkamrater från Åsö gymnasium. Många minnen väcktes till liv. Nog minns jag sista natten före hemfärd, då klockradion på rummet strejkade pga otillfredsställande elförsörjning. Den natten inledde jag nattsömnen sittandes i skräddarsits lutad mot ena armen. Därtill hade jag en speciellt tidig frukost beställd. Som säkerhet hade vi skrivit en lapp till personalen om väckning ifall vi inte dök upp avtalad tid. Ett riktigt äventyr som sedan följdes av problem med flygen och elva timmar på Genenves flygplats...

Nu, denna kväll, tog Anki och jag 22.30-bussen tillbaka till Agentire. Vi var inte direkt ensamma om att åka hem tidigt trots väntande sovmorgon...

Torsdagen den 17 mars 2005: Frukost och lunchpaket gjordes i vanlig ordning. Eftersom det endast var planerat för en halvdag i grupp, eftermiddag, åkte Anki och jag iväg till Le Tour. Jag fortsatte på egen hand Carvingträningen. Stundtals med resultatet att benen tog stryk och blev rejält utmattade. I god tid före mötestiden i Les Grands Montets åkte jag ner till dalen. Anki gjorde mig sällskap till bussen. Hon skulle dock stanna kvar i Le Tour även under eftermiddagen.

Mitt första planerade hopp förevigat på bild av Malin Ehrlén

Av en tillfällighet råkade jag slå mig till ro invid en grupp festarfriska och soldrykande svenska ungdomar. Svenskar och svenskor som verkade jobba en dag i veckan för att klara uppehället, (hyra förbetald). Därutöver var det skidåkning och festande som gällde...

Min skidgrupp samlades klockan 13.45. Vi hade som tema för dagen "Bumps and Fly". Innan skidåkningsdagen var till ända var jag helt utmattad. I ett sista samlat försök att vara effektivt aktiv hade jag försökt hänga med vår skidguide Fabien genom en puckelpist. Men efter det blev min skidåkning riktigt "Harig". Jag hade inte längre mer att ge. Utmattningen var såpass total att jag inte längre orkade hålla fokus på detaljer. Kycklingstilen genom resterande puckelpistar räddade mig ifrån att vara en fara f&oml;r min egen hälsa. över fem pucklar åt ena hållet, fem åt andra hållet osv... De andra i gruppen övergick mer och mer till att klara svängar vid var puckel. Min utvecklingskurva tog sig snarare ett utvecklingssteg tillbaka. En härlig flygtur, hopp, hann jag dock få till innan tröttheten var brutalt hämmande.


Foto (redigerad form): Malin Ehrlén
Ett av mina ytterst få hopp förevigat på bild, eventuellt vid onsdagens skidåkning.

 

Ankis födelsedag firade vi om kvällen genom att gå ut och äta. På en varm sten tillagades Anka, kalkon och någon mer köttsort. Dessa småbitar serverades med god pommes och en mängd olika såser. Jag lyckades visserligen hela tiden blanda ihop vilken sås som var favorit. Men det var hur mysigt som helst och därtill underbart gott. Då ska man ha i minne att jag ibland kan vara tråkigt negativ och skeptisk innan maten väl visat sin goda sida. Här blev jag hur som helst övertygad om det positiva med stekpyssel på sten...

Fredagen den 18 mars 2005: Den sista hela skiddagen bjöd samling klockan 08.40 efter avslutad frukost m.m. Vi tog tåget bort mot Flegere/Brevent. Temat för dagen var "Ski, Sun and Games". Vi bjöds en härlig dag med färd upp på toppen, underbar skidåkning. Filmad formationsåkning och mänsklig slalom. Våra individuella åkstilar filmades också i varierande utföranden. Såväl korta svängar som mer storslalomliknande svängar. Detta filminsamlande gav dessutom underlag för en lång, detaljerad och intressant kvällsgenomgång i grupp. Ett mycket trevligt avslutande kvällsmöte som fick avrunda veckans fantastiska skidupplevelser tillsammans med Fabien och hans grupp 21.

Efter en sen middag, (mötet som drog ut på tiden), var det mingel i baren samt lite dans. Sängen lockade dock efter ett tag. Discot fick aldrig riktigt någon abstinenseffekt på mig. Visst var det roligt att dansa, i synnerhet bugg, men någon dirket gemenskap med de övriga inbjöd det inte direkt till...

Lördagen den 19 mars 2005: Innan hemfärd och städning av rummen fanns en halvdag att njuta av. För Anki var det ursprungligen en självklarhet att nyttja tiden till skidåkning. Men jag var nöjd och glad över att vara hel och kry, samtidigt som jag hade inlett längtandet efter en utflykt till Aiguille du&nbsåp;Medi. Vi fick vänta nära nog två timmar innan det var dags för uppfärd. Under tiden hann vi gå på marknad och fika på ett trevligt café. Även om tiden p&airng; toppen blev knapp, var det underbart härligt att skåda utsikten och att veta att man stått på 12602 fots höjd över havet (3842 meter). Jag åker gärna dit igen vid ett lite mindre stressat tillfälle.

Det var inte långt ifrån att samvetet började gro. Målade upp en bild av att alla andra i mitt rum hade startat städningen. Men väl på rummet visade det sig att jag i princip var först. Då hade jag visserligen stressat i mig av veckans kanske godaste mat. I ärlighetens namn vet jag inte hur mycket jag tillät mig njuta av maten, men minnesbilden var ypperligt positiv...

Städandet och packandet gick sedan riktigt bra. Jag blev lite grann över när vi väl satte igång. Men hur som helst är det resultatet som räknas, och det tror jag alla var nöjda med. En snabb dusch och sedan var jag klar och redo för bussavfärd mot Stockholm...

Innan avfärd blev det ett par timmar fria för avkoppling och väntan. Bortsett ifrån ett litet informationsmöte kunde vi antingen njuta av solen, gå och handla eller promenera runt lite. Anki och jag gjorde en liten mix av allting. Godisinköpet balanserades upp något av yoghurtinköp och dricka, något som kändes bra. Något kvällsuppehåll för mat skulle det inte bli...

Resan inleddes i mycket bra väderlek. Solnedgång över Genevesjön hade jag bara hört talas om tidigare, nu kunde den upplevas. En underbar sol vid andra sidan den avlånga sjön något bruten av tunna dimm-moln som låg på ett eller några femtiotal meters höjd.
   Fram till ombäddningsuppehållet i Sydtyskland hade jag gott om tid för läsning. Trivdes utomordentligt och roades mellan varven stort av den bakomvarande stolsradens individer. Ett par som lyckades gestalta en lång rad gestalter endast genom att leka med bussens gardin. Som huvudbonad, klädespersedel och mycket mer. Alltifrån nunnor till ankor och fiskar kom att gestaltas...
   Förutom själva ombäddningsuppehållet gjorde vi även ett kortare stopp vid en serviceanläggning längs vägen. Jag njöt samtidigt som jag förvånades över den varma vårluften som trots skyningen inbjöd till kortärmad T-shirtklädsel...

Även denna bussresa bjöd mig förvånansvärt god sömn. Detta trots att jag mot mina önskningar fick ligga med huvudet framåt...

Söndagen den 20 mars 2005: Mitt första riktiga bestående minne av dagen var färjeöverfarten från Tyskland till Danmark. Jag och Anki inriktade oss på frukost, men jag blev besviken på prissättningen och stod till slut med en kopp kaffe och två wienerbröd. Utsökt till smak, men knappast den nyttigaste frukosten. Hur som helst ansåg jag fortfarande att det var den mest prisvärda och minst ruinerande frukostmåltiden.

I Helsingborg mötte oss riktigt kylslagen väderlek. Endast ca tre plusgrader innebar en enorm kontrast mot de sydligare ländernas temperaturer. Anki och jag bytte buss, från Göteborgsbussen till Stockholmsbussen, och medföljde framledes vår ursprungliga medresandeskara. Under resans Sverigedel fick jag än en gång anledning att väcka researranskörskritik. Även denna gång innebar ett allt för uppstressat matstopp i Jönköping en stor portion irritation. Därför tog det ett tag innan jag åter igen kunde njuta av färden till fullo. Men visst var det skönt att komma fram till Cityterminalen om kvällen...

Anki tog lokalbussen och jag tog pendeltåget hem, efter en kort sväng till jobbet.

Måndagen den 21 mars 2005: Det fanns stora fördelar med att ha en ledig dag hemma, efter skidupplevelsen i alperna. MC-vinterförvaringen blev ej avslutad, något som passade relativt gott. Delar av körbanan hade fortfarande kvar osmälta snösträngar. Lyckades dock hyra en perfekt parkeringsplats i området inför utplockandet av min motorcykel. Beslutade mig för att sätta den 31 mars till ny motorcykeluthämtningsdag.

God till mods fortsatte jag min ärenderunda. På Coop Forum fastnade jag för det nedsatta priset på Flightsiumulator 2004. Övertalades dessutom att satsa på det Sverigepremiäraktuella "World of warcraft". Ett intressant beslut i och med att jag aldrig varit för spel baserade på fiction. Lovade dock att ge spelet en chans...
   När kvällen kom åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. Om kvällen åkte jag sedan vidare till Ankis lägenhet, för att invänta hennes ridlektions slut.

Tisdagen den 22 mars 2005: Min tid på arbetsplatsen bjöd ett stort lugn. Förmiddagsmötet var helt inställt, varför jag fick tid över till främst e-postsortering. Även eftermiddagen bjöd på ett trevligt lugn, fast nu operativt.

Onsdagen den 23 mars 2005: Hade en sen arbetsdag. Trots detta bjöd den första timman på ett riktigt hektiskt flöde av en mängd telefonsamtal. Efter jobbet fick jag möjlighet att pusta ut hos Anki...

Torsdagen den 24 mars 2005: Gav mig av från Anki under mogonen för att arbeta en dagtur. Kunde glädja mig åt ett meddelande om direktkomp gällande fredagen. Med andra ord hade jag att se fram emot en ledig fredag. Om kvällen åkte jag hem till mig...

Fredagen den 25 mars 2005: Njöt verkligen av ledigheten direktkompensationen gav mig. Fick relativt tidigt stor städlust och spenderade en stor del av dagen i hemmet. Mot kvällen hämtade jag dock bilen hos mina föräldrar, där även syrran och hennes barn fanns som gäster, för att själv åka vidare till Yesterday. Fick därmed ett en god tid av avkoppling till EXPANDERS. Tyvärr var Anki hemma, förkyld, men jag kunde glädjas åt den första dansen med Bodil på lite drygt tio år. Senast vi dansade var när jag hjälpdansade ute i Mörby, troligtvis hösten 1994 eller våren 1995. Vi brukade åka gemensamt hem då och då, rättare sagt brukade jag bjuda på skjuts i den gröna golf jag tidvis förfogade över...

Lördagen den 26 mars 2005: När hemresan från Yesterday företogs var jag rejält trött. Det var därför extra skönt att få komma hem till en underbart skön säng.
   Efter god nattsömn fastnade jag framför TVn, tittandes på curling i en match mellan sverige och USA. När jag sedan lämnade tillbaka bilen i Norrviken bjöds jag lite mat och fika. Försökte även få lite grepp om hur man eventuellt skulle kunna kombinera släktforskningsfakta med XML-programmering. Även om det fanns mycket som lämpade sig för en egenhändigt skapad databassystemering, så fanns det sökproblem som jag inte lyckades få grepp om. Å andra sidan så saknar jag ju ännu en hel del kunskap i ämnet. Bör plugga vidare helt enkelt...

Efter besöket hos mina föräldrar tog jag tåget in till stan och hem till Anki. Laddade vidare inför en arbetsnatt...

Söndagen den 27 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på ett härligt lugn. Därtill en timma kortare i och med att natten bjöd på en övergång till sommartid. Eftersom tågtrafiken var gles passade jag på att uppdatera mina datorprogrammeringskunskaper och försöka omsätta dem till god hemsidesprogrammering. Vill hitta ett effektivt sätt att nyttja XML tilll den stora mängd släktforskningsfakta pappa och mamma sökt fram genom åren.

Efter arbetsnatten sov jag ut i hemmet. Först efter klockan 18 åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen för färd till Örebro. I bilen blev det bara jag och Anki. De övriga var antingen bortresta eller sena med svar på inbjudan. Även om humöret inte var på topp under dansresans inledning, blev dansupplevelsen till BLENDER och DATE en skön avkoppling för mig. Färden till Örebro företogs effektivt via E20. Anki hade varit ordentligt sugen på dans före avfärd, men under själva danskvällen höll hon ovanligt låg profil. Även om jag tyckte vår dans bjöd njutning, tror jag inte vi drog riktigt jämnt i vår dansupplevelse...

Måndagen den 28 mars 2005: När danskvällen i Örebro var över satte Anki och jag kurs hemåt. Lite bukfyllnad hade vi fått i oss strax före avfärden från Brunnsparken. Underbart välbehövd och god varmkorv med bröd. Hemfärden gick riktigt bra. Som omväxling tog jag av från motorvägen och åkte gamla vägen in mot Arboga. Strax efter Kungsör kom tröttheten smygande. Vi stannade på en större rastplats, letade fram filtar och lutade sätena bakåt för lite sömnbekvämlighet. Utomhustemperaturen var säkert normal för årstiden, inte direkt kallt, men tillräckligt svalt för att inse att sömnperioden skulle begränsas. Ett femtiominuters sömnpass ansåg jag vara lämpligt, men redan efter trettiofem minuter hade jag blivit pigg. Filten var nog inte den renaste och jag inbillade mig riktiga myror i kroppen. Kanske en form av stelhet kommen av anspänningar från den underbara danskvällen till DATE och BLENBDER som genomlevts.

Ånyo pigg och med "turkisk peppar" som godistilltugg fortsatte färden direkt till Stockholm. Skjutsade Anki till sin lägenhet, men fortsatte själv hem till Rotebro för vidare sömn.

Under eftermiddagen, på väg till jobbets eftermiddagspass, lämnade jag tillbaka bilen. Hann äta en lättare lunch hos mina föräldrar under mitt besök. Syrran och hennes barn var fortfarande på plats. Deras återfärd till Göteborg planerades till tisdagen.

Tisdagen den 29 mars 2005: Natten spenderades hos Anki. Under en stor del av förmiddagen satt jag vid datorn. Vid lunchtid kom Anki och hennes mäklare till lägenheten för att gå igenom det grundläggande inför Ankis lägenhetsförsäljning. Strax efteråt tog jag mig tid för promenad och lite lugn vistelse på stan. Började inte mitt kvällspass förrän klockan 15.40. Efter avslutad tjänstgöring åkte jag hem till mig...

Onsdagen den 30 mars 2005: Natten spenderade jag på hemmaplan. Morgontimmarna hade präglats av problem i tågtrafiken med strömförsörjningsproblem och begränsad spårkapacitet vid Stockholm central. Därför annonserades länge halvtimmastrafik när det gällde att ta sig till Stockholm. Vid min färd in till jobbet var det väntat att tåget skulle vända i Solna, avsett för tågbyte till nästa förbindelse. Men lagom till ankomsten i Solna ändrades förutsättningarna och tåget fortsatt bekvämt in till stan.

Min egen arbetsdag blev vad jag minns lugn. Kvällen kom att bjuda på dans, tävlingsförberedande kursen. Anki och jag är inte direkt i någon storform, men många positiva bitar är på väg att sätta sig. Denna afton bjöd positivt nog aningen mer energi än jag den senaste tiden lyckats bjuda på i träningssammanhang. Spår av detta syntes tydligt på golvet i och med mina nya dansskors mjuka sula som här och var ger svarta streck. Märken lätta att ta bort med samma sko, samma gummi...

Torsdagen den 31 mars 2005: Tog tidigt morgonbussen från Ankis lägenhet till jobbet. Löste av nattarbetsskiftet tidigt och slog mig till ro till en riktigt bra trafikdag. Därtill en kort och skön arbetsdag som slutade vid 12.30-tiden i och med att min avlösande kollega kom. Under hemfärden pratade jag med Blomman en hel del. Han och Jane skulle njuta av vårvärmen, troligtvis med någon fika någonstans. Problemet var bara att vattnet tillfälligtvis var avstängt i deras lägenhetshus.
   Jag själv riktade in mig på en promenad till Coop Forum för att inhandla diverse trädgårdsredskap. Det blev en överraskande billig nota på 97,50 kronor när jag funnit rakt igenom prisnedsatta varor. En piasavakvast med skaft, en stor vattenkanna med bra spridare och en välutformad plastskyffel. Allt detta skulle nyttjas för att städa den parkeringsplats jag från och med den första april ska hyra.

Skyndade mig att påbörja sopningen av min parkeringsplats och närliggande omgivning för att ha parkeringsplatsen så fri som möjligt från omgivande bilar. Några av bostadsrättsföreningens medlemmar undrade om jag hade hade fått någon form av straffkommendering när jag sopade en tredjedel av parkeringsplatsen. Inledningsvis hade jag dessutom sanerat platsen från en gigantiskt stor mängd små glasbitar, vilka ursprungligen troligtvis härstammat från någon bilruta. Hur som helst, även gräset bredvid sanerades så noggrant som jag kunde. När sopningen avslutades hade jag lyckats placera en utbredd hög av grus strax utanför min egen parkeringsplats ytterkant, lagom avpassad till staket och kommande grusupptagning. Mitt på höerhanden bar jag nu, som minne, ett begynnande skavsår. Det vattentillförda gruset hade visserligen inneburit dammfrihet, men tyngden och sopningsintensiteten hade satt sitt spår, ett nära nog cirkelformat savsår.

Solen började mattas något. Vårvärmen tog även denna dag hårt på snön vid sidan av vägarna. En perfekt dag att äntligen hämta ut motorcykeln från vinterförvaringen. Förra gången jag haft uthämtningsdatum bokat, (21 mars), var ännu motorcykeln kvar i vinterdvala och vägarna endast delvis fria från snö. Den sista veckans vackra väder har gjort mc-längtan mer lämplig...

De första två korsningarna med motorcykeln kändes klart ovana. Men mycket snart infann sig lämpligt och normalt samspel mellan dragläge, koppling och växling. Fötterna koordinerades också snart till bestämda nedsättningar när det var dags för stopp och företrädeslämnande. Åkte en inledande runda bort mot Vaxmora, vidare mot Sollentuna, Edsviken, Kista och vidare hem via Sollentuna och Norrviken.
   Provparkerade som hastigast i parkeringsrutan. Packade kläder för kvällens sociala danskväll på Nackswinget. Fortsatte mitt "övningskörande" till Finntorp via södra länken. Efter en snabb dusch njöt jag av mycket underhållande dans. För en gångs skull var jag dessutom på plats redan från början av danskvällen. Musiken var i och för sig lite tråkigt utformad. En alltför kort låtlista som gick i repris ett antal gånger utan synlig DJ.
   Efter dansen stannade jag kvar och torkade golvet. En kort tids bastu innan jag åter igen drog på mig mina mc-kläder. Färden och parkerandet hos Anki gick sedan utan problem och kändes väl invant...

Fredagen den 1 april 2005: Efter en mindre frukost åkte jag vid niotiden iväg från Ankis lägenhet. Köer bort mot Norrtull gjorde att jag valde en färd norrut längs E18 istället för direkt hem. Det vackra vädret och körglädjen lockade direkt till en långtur. Hade inledningsvis en stor mängd reseförslag i huvudet, bland annat Gävle via Hallstavik, men begränsade slutligen min rundtur till Rimbo, Gottröra, Knivsta, Märsta och hem via Rosersberg och Upplandsväsby. En underbar känsla att åka på nysopade vägar med snön vackert prydande på både åkermark och skuggiga skogspartier. Hade det inte varit för min väntande tvätthög hemma, hade jag nog tagit en än mer rejäl rundtur. Otroligt njutbart. Det enda svarta minnet, nyttigt att ha i bakhuvudet, hade jag själv skapat redan vid avfärden från Ankis lägenhet.
   Redan vid andra korsningen, en enkel högersväng, tog jag lite väl hårt på tanken att släppa fram en gående dam över övergångsstället på Erik :Dahlbergsgatan. Med aningen för stort självförtroende i bagaget planerade jag inte stoppet tillräckligt seriöst och logiskt. Samtidigt som jag nöp till den främre bromsen, (var ju nära nog stillastående redan innan), gjorde jag "dödssynden" att inleda svängandet. När nu fotnedsättningen samtidigt blev utan god eftertanke fylldes jag av en otillfredsställande tanke: "Det här skulle kunna gå fel!" Någonstans missade jag att fokusera och kraftansamla för att hålla cykeln upprätt. Flyttade foten en liten bit men hade därmed än mindre kraft att sätta emot. Klev nu rutinmässigt av (något man bara gjorde på träningsgården under övningskörningstiden) och fick cykeln liggande på sidan. Damen som jag just släppt över gatan tyckte att jag inte skulle vara så snäll mot de gående. Med gemensamma krafter hade vi motorcykeln snart upprätt igen. Hon stannade kvar och samtalade ytterligare någon minut, beundrandes motorcykeln som sådant. Hon hade alltid velat åka, men utan att våga, något man kan förstå efter min klumpiga manöver. Skönt att det var i början av säsongen, att jag får chansen att inte överskatta min förmåga.

Under eftermiddagen nyttjade jag min lediga dag till tvättande. Innan det var dags för färd till Mälarsalen, sov jag middag ett par timmar. Danskvällen bjöd på bra musik med härligt tryck i basenförstärkarna. ZLIPS gjorde åter igen en bra spelning, verkade ha trevligt på scen och fick publiken att njuta. Roligt eftersom jag sågat just dansglädjen vid de senaste danstillfällena.
   Jenny T och jag kunde i en gemensam foxtrot glädjas åt att vi firade fyraårsjubileum. Den gången var det i EBBAs klubblokal, också då en mycket bra danskväll till just ZLIPS. Då kändes det till slut som om bandet i princip spelade för just oss. Det var en sån tyngd i framförandetav de sista låtarna, inte minst av låten "From this moment on" av Shaina Twain. Därtill glömmer jag aldrig leendet Jenny bjöd på den danskvällen. Tillbaka i år 2005 kunde vi konstatera att vi bjöds samma sista låt, "vår låt" men inte tillsammans på dansgolvet. Nu bjöds jag istället, naturligtvis, en god sista dans med Anki.

Lördagen den 2 april 2005: Efter hemfärd från Mälarsalens dans och uppvaknande hemma hos Anki, gick vi gemensamt upp till Ankis farmor för en förmiddagsfika. Därefter var det dags för "Tommy-träning" på dansklubben. Denna gång med lite svårgreppbart innehåll. Svårt att omsätta ord till danskänsla. Trots detta var jag nöjd med träningen som sådant. Kursdagens innehåll kanske klarnar med tiden...

Tillbaka i lägenheten tillagades pasta och korv. Kände verkligen för stekt falukorv och kunde nöjd och glad fortsätta min färd till en tjejkompis i Stuvstatrakten för en riktig TV-kväll i god mysstil,(Filmen "Braveheart") med en mindre flaska rödvin som Anki bjudit med mig. Anki stannade hemma och fortsatte sina storartade förberedelser inför måndagens kommande lägenhetsfotografering.

Söndagen den 3 april 2005: Efter en avkopplande TV-kväll gick jag en halvtimmas skön nattlig vårpromenad genom Stuvsta centrum vidare mot nattbusshållplatsen. Promenaden utfördes med perfekt timeing, utan stress. Jag var vid busshållplatsen i stort sett samtidigt som nattbussen tidtabellsmässigt skulle lämna Huddinge. Sov i princip hela nattbussresan och vaknade upp strax före Sergelstorg, lagom till min nästa promenad. Gick via hamngatan upp genom Östermalm till Ankis lägenhet. Den varma vårluften gjorde att det var ett härligt uteliv på Stockholms gator trots att klockan var strax före 03.00. Många tjejer verkade fira vårens inträde genom att bära en riktigt kort-kort festklädsel.

Måndagen den 4 april 2005: Morgonsysslorna tog aningen längre tid än normalt. Mycket berodde det nog på att jag skulle ha med lite extra saker från Ankis lägenhet, då dagen för lägenhetsfotografering var inne. Kombinerade en promenad till Östermalmstorg med tunnelbanefärd till jobbet. Arbetsdagen blev lugn. Egentligen inget nämnvärt att omnämna varken för "Katrineholmsbanan" eller "Kungsängenbanan" under de tider jag satt där. Däremot gick det en del tid till införandet av det nya informationssystemet "BASUN". Ett informationssystem som jag tror mycket på inför framtiden, men som ändå uppvisade en del brister jag förväntat slippa se. Speciellt eftersom jag var med i förprojektet år 2000, redan då med åsikter om de trafikstörningstelegram som sänds i form av SMS. Dags att framföra lite effektiviserande och förbättrande åsikter igen tror jag...

Efter den korta arbetsdagen åkte jag hem till mig. Ett par timmars lugn blev det innan jag började vela mellan kommunal färd och motorcykelfärd till dansen, Streetfunken. Med något begränsad marginal blev det en tågfärd till city. Knäskydden var av allt att döma inte med. Därför blev det även ett något stressat besök på "STADIUM" för att inhandla en ytterligare uppsättning knäskydd. Skydd som verkligen fick göra skäl för sig i dansturer som delvis baserade sig i golvnivå. Riktigt avancerade moment, som inte gjorde sig bättre då självförtroendet höll låg nivå, rytmkänslan obefintlig eller stressad och kroppens stelhetsnivå mer synlig än någon annan streetfunklektion. Med andra dåliga odds för en koncentrerad dans...

Efter en dusch, lite söderstadsvandring i avsikt att reka nya MC-platser, parkeringsmöjligheter, åkte jag hem till Ankis lägenhet. Jag visste egentligen inte riktigt vad jag ville spendera kvällen på, eller vart jag skulle tillbringa den. Men till sist fick min längtan efter dagboksskrivande fälla avgörandet. Vill komma ikapp med skrivandet så snart som möjligt... Det största hindret var bara den rastlöshet, våroro och likgiltighet som stundtals präglar dagarna. En motsats till mitt huvud som har hur många projekt som väntar på en gnutta inspirerande igångsättningsenergi...

Tisdagen den 5 april 2005: Eftersom jag ställt upp med turbyte, hade jag en eftermiddagstur att vänta på. En skön möjlighet till sovmorgon som dock nyttjades till dagboksskrivande och en liten stadsvandring innan arbetsdagens början. Införskaffade bland annat två förbetalda spelperioder till mitt nya spel "world of warcraft", dvs en speltid om totalt fyra månader. Jag har visserligen svårt att tro att jag ska bli riktigt såld på spelet, men det är en utmaning som väntar...

Efter jobbet åkte jag hem till Ankis lägenhet. Anki kom så småningom hem från sina föräldrar, där hon spenderat en del av kvällen efter att hon och hennes mor flyttat plantväxter från den tillfälliga källarförvaringen. Växterna behövde nytt husrum under tiden för lägenhetsvisningar...
   Mina anade förkylningssymptom antog allt eftersom tydligare och tydligare tecken...

Onsdagen den 6 april 2005: Arbetsdagens friskvårdstid nyttjades till en skön promenad och avkoppling. Speciellt viktigt i och med att jag för övrigt var rejält hängig och trött...
   Om kvällen åkte jag hem till Rotebro. Isen började spricka upp på sjön Norrviken, åtminstone vid Rotsundaån. Städning och småpyssel tog min tid på kvällen, fortsatt seg, förkyld och nu hostandes...

Torsdagen den 7 april 2005: FRISKVÅRD LÅNGPROM MC-VARUHUSET MM. Om kvällen åkte jag hem till Anki. Nu var jag riktigt hängig och gick direkt till sängs. Troligtvis lite feber...

Fredagen den 8 april 2005: Tidigt uppvaknande hos Anki, kanske aningen febrig. Önskade kompensationsledigt för att kunna gå hem lite tidigare, men det fanns inte personal över, så jag betonade ner vikten av hemgång en aning. Hade i alla fall en tidig lunch som bjöd härlig sömnpause. Blev lite piggare och vaknade till ordentligt när det sedan dök upp en incident med en person i spåret.

Eftermiddagen tillbringade jag i min egen lägenhet. Om kvällen kom Anki på besök. Vi spisade god biff med härlig svampsås som Anki tillagat. Min kväll var annars fylld av feber och hosta. Men trots att det var aningen svårt att koncentrera mig, så flög jag en del flygsimulator på datorn...

Lördagen den 9 april 2005: Hade en riktigt lugn dag hemma, kurerandes mig så gott det gick. Inledningsvis hade jag feber. Min koncentrationsförmåga ökade dock och blev mer långlivad, så Anki och jag tog en promenad till Coop Forum. Norrvikssjön låg nu helt öppen. Till och med en båt kunde observeras längs den norra viken.

Tog igen mig ytterligare under eftermiddagen. När kvällen kom spelade jag och Anki World of Warcraft för första g&arng;ngen. Inledningsvis mycket nedladdningstid, men vi var så småningom riktigt upptagna med jakt på vargar, vildsvin och andra bestar. Det gällde att samla på sig saker och pengar till ryggsäcken man förfogade över. Uppträdde i egenskap av dvärg, utförde uppdrag och lämnade över fångster till lärda män och hantverkar i spelet. Men tankearbetet, som mest Anki fick stå för, tog till slut ut sin rätt. Jag blev till slut riktigt tom i huvudet och mage. Hade inte mer koncentration att förmedla, trots att det var ett tag kvar till läggdags...

Söndagen den 10 april 2005: Anki åkte iväg på morgonen för att besöka en trädgårdsmässa. Själv städade jag och kurerade mig framför TVn. Tittade en hel del på olika mc-race under dagen...

Måndagen den 11 april 2005: Hade arbetsdag från och med klockan 11.30. Jag var pigg, men ej helt fri från min förkylning. Blev dock allt bättre ju längre arbetspasset sträckte sig. Niklas kom på besök för första gången. Ett studiebesök som vi pratat om i flera år, men som nu fick bli aningen improviserat. Under den korta tiden somm jag hämtade honom hade min kollega fått gripa in för att bota en låsning i ställverket Rotebro, och när jag sedan släppte iväg honom blev det växelfel med låsningar i Blackvretens växlar. Det krävdes här en omstart av ställverket innan trafiken åter igen kunde komma igång, med upp till ca 15 minuters försening på ett par tåg.

Efter arbetsdagens slut tog jag tåget hem. Längtade efter lite motorcykelåkning och tog motorcykeln ut på lite träning, småsvängar i mina barndomstrakter. Åkte sedan vidare till mina föräldrar och såg tredje perioden i en finalmatch mellan Färjestad och Frölunda i SM-hockeyn. Efter hemfärden pratade jag lite med Anki i telefonen, perfekt innan lite god natt sömn...

Tisdagen den 12 april 2005: Åkte med tåget i till en tidig arbetsdag. Kom hem om eftermiddagen och njöt middagssömn innan jag om kvällen packade motorcykeln för en färd över till Anki. Hade tänkt parkera motorcykeln på jobbet, för att ha den där under de kommande två dagarnas fortbildning, men jag misslyckades komma in genomm parkeringsgrinden. Åkte därför tillbaka till Ankis lägenhet på Skeppargatan för att parkera på innergården. Sov sedan ut hos Anki...

Onsdagen den 13 april 2005: Kommunalt åkte jag med bussen till jobbet. Bytte där till en lyxig konferensbuss med en underbara fåtöljgrupp i olika grupperingar. Med andra ord en riktigt bekväm resa till Stjärnhov och Solbacka.

Under dagen bedrevs fortbildning, mest i form av grupparbeten med tillhörande genomgångar. Tid för Bastu och bubbelpool bjöds före ytterligare ett lektionspass och middag. Kvällen fylldes sedan av en mycket givande frågesport där det blev fight om förstaplatsen in i det sista. Alla i gruppen arbetade bra, även om det fanns ageranden som hela tiden höll på att avslöja de rätta svaren även för de andra grupperna. När sista frågan var ställd krävdes utslagsfrågor. Ställningen mellan lagen var nämligen 26,26,26 och 19 poäng. Helt otroligt om jag får säga mitt...

Middagen avrundade dagens tillställning på ett behagligt sätt. Den fria delen av kvällen bjöd på trevligt snack och andra lättsamma aktiviteter. Själv drog jag mig relativt tidigt tillbaka till rummet. Även om jag inte gick i säng tidigt, så hann jag precie somna när efterfestandet startade med livliga och ibland intressanta diskussioner i rummet bredvid. Somnade ifrån även detta lyssnande så småningom...

Torsdagen den 14 april 2005: Vid sjutiden vaknade jag upp på konferenshotellet Solbacka utanför Stjärnhov. Gick upp till frukost omedelbart efter utcheckningen. Lektionerna, fortbildningens andra dag, fortsatte klockan 08.30. Ytterligare insikt i olycksutredningar och tillbudsärenden i syfte att lära sig genomskåda de faror som trots allt finns runt järnvägen och framförandet av tåg. Efter en lättare tipspromenad avrundades utbildningen med busstransport hem till Stockholm.
   Under bussfärden bjöds skön avkoppling och god tid för diskussioner. Ett oväntat men både trevligt och roande stopp gjordes strax efter Gnesta. I ett stilla duggregn gick två av mina kollegor av bussen för att hjälpa en tjej upp på sin häst. Det var onekligen lite halt och svårt att komma upp på hästen igen, sedan hon hoppat av för att leda hästen över vägen. Tjejen var nog i tolv eller trettonårsåldern, hästen otroligt lugn och snäll, tålmodigt väntande på resultat. Förutom just själva uppsittandet, måste det ha varit en god konst att rida utan sadel eller stigbyglar. Hur som helst var det en glad och lycklig tjej som vinkade av bussen och red vidare...

Efter hemkomsten till Stockholm skyndade jag mig till Ankis lägenhet. Åt ett par smörgåsar, bytte om till MC-kläder och gav mig av till modelljärnvägskörningskväll. En trevlig kväll där jag fick möjlighet att lära mig manövrera den nyombyggda stationen "Askerstad". Ett riktigt lyft för modelljärnvägens infrastruktur, trots att trafikflödet just denna afton var riktigt lugnt.
   När trafikkvällen var över tog jag motorcykeln hem. Tankade därtill för första gången denna s&aul;song i Upplandsväsby. Med andra ord en härligt låg bränsleförbrukning.

Fredagen den 15 april 2005: Eftersom jag var uppe en bra stund under dygnets inledande timmar tog jag en rejäl sovmorgon. Vaknade visserligen pigg vid 08.30-tiden, men gick efter en stunds aktivitet till sängs igen. Arbetsdagen startade vid 14-tiden. För min del lugn, men det fanns gott om orosmoment inom distriktet. "Stillbild" i Kungsör, Arboga och Folkesta, kortare tider av ställverksfel i Älvsjö och Sundbyberg. Därtill även stora driftproblem i de dataarbetsverktyg som nyttjas i sökandet av tåginformation, BASUN, SIFO och TFÖR.

Under arbetsrasten gick jag bort till Gallerian. Införskaffade en present till Patrik, (födelsedagsfirande i efterskott), och föll naturligtvis även för en flygsimulatortillsats, DC9-30 Proffessional, för egen del. Under kvällen hemma hos Anki satt jag och småläste flygmanualen för detta flygplan. Kvällens dans hade vi avstått ifrån. För egen del avstod jag främst beroende på den förkylning jag var drabbad av under veckans inledning. Anki var samtidigt aningen trött och omotiverad för dans, något som passade lite extra bra denna kväll, med andra ord...

Lördagen den 16 april 2005: Gick upp tidigt för att njuta en lördagsförmiddag på jobbet. Ett relativt skönt lugn gav tillfälle att dela upp arbetsbördan på sydkant och därmed åtnjuta lite extra rast. Under slutet av min arbetstur bytte jag dessutom bevakningsområde för att underlätta möjligheten till nattbemanning och "nattvila" dessförinnan för en kollega.

Under en kortare tid av eftermiddagen hade jag förmånen att hinna koppla av i mitt hem. Om kvällen var det dock dags att möta Anki i Kista och gå vidare till Patriks fest. En trevlig kväll med en mycket härlig sammansättning av kompisar och vänner. Bland annat fick vi möjligheten att bekanta oss med pojkvännen till Jenny T. När vi fram emot midnatt lämnade Kista, hade vi bjudits smörgåstårta, fika och mycket annat smakligt. Nöjda och belåtna tog Anki och jag pendeltåget från Helenelund hem till mig.

Söndagen den 17 april 2005: Efter att ha sovit ut och tagit det lugnt under förmiddagen, gick vi en promenad till Coop Forum. Jag var lite osäker på hur jag egentligen mådde, men piggnade till och slapp huvudvärk under eftermiddagen. Sov middag ett par timmar innan jag lämnade Anki kvar i lägenheten och begav mig till jobbet som inledningsvis bjöd relativt hektisk men samtidigt stimulerande arbetsbörda. Mest beroende på bevakningsområdets storlek. I övrigt en ganska lagom och ordnad trafikrytm.

Måndagen den 18 april 2005: Arbetsnatten hade befarats bli hård, men när jag åkte hem om morgonen kunde jag se tillbaka på en riktigt bra arbetsnatt. Mötte Anki hemma i min lägenhet, strax innan hon skulle åka iväg till sitt jobb.

Efter ett par timmars vakenhet under förmiddagen, sov jag ut till en bit in på eftermiddagen. Åter igen var jag något osäker på om föregående veckas förkylning skulle påverka min dansupplevelse? Övervägde länge att inte ta ut mig och istället vara åskådare under lektionstiden. Men efter en kopp kaffe och bara åsynen av vår danslärare, var jag inspirerad att genomföra danslektionen i Streetfunk. Faktum var att jag var mer fokuserad än på mycket länge och att jag åter igen trivdes med min prestation. Detta trots att jag missade förra veckans lektion och bara hade synintrycken från Ankis snabbgenomgång att gå på. Med andra ord inget perfekt framförande av mig, men såpass att jag kände mig hemma på golvet och mycket nöjd med resultatet. Skönt att få svettas och ta ut mig igen, trots att det var svårt att släppa loss "apan" i dansuttrycken...

Efter en dusch på Danscenter åkte jag till jobbet. Vilade ut i soffan i nära nog två timmar, innan jag tog över mitt bevakningsområde för natten. Fick jobba relativt hårt fram till klockan två på natten. Därefter lugnade det ner sig en aning. Mycket av problematiken bestod av direktplanerade arbeten som dessutom skulle utföras inom och utom begränsningspunkter som tillsyningsmännen uppgav. Det krävdes ett stort mått av förplanering och ifrågasättande för att få en tillfredsställande säkerhetsnivå och funktionalitet i sammanhanget. Men jag hade det inte värst. I hela lokalen spreds en halvt uppgiven anda när signalfel blandades med ifrågasättningsbara arbetsönskemål. Undrar i mitt stilla sinne om arbetsplanerarna tappat kompetens eller om arbetsbelastningen helt enkelt har varit för stor? Hur som helst ett merarbete för oss...

Tisdagen den 19 april 2005: N¨r väl arbetsområdena var korrekt utformade och trafiken lugn blev det en bra arbetsnatt. Efter klockan 02.00 var telefonen lugn och förberedelserna inför morgontrafiken perfekta. Väl hemma sov jag gott fram till eftermiddagen. Då startade jag ett ingående städprogram för lägenheten. Anki hade handlat på vägen hem och bjöd en välsmakande måltid med spagetti och köttbullar. Fick under städtimmarna hjälp med diskningen, något som underlättade rejält. När jag till slut gick och la mig var jag riktigt nöjd och belåten. Goda förberedelser var gjorda för effektiv dammsugning kommande dag...

Onsdagen den 20 april 2005: Fortsatte min städrunda i lägenheten med god energi. Köksgolvet fick en rejäl uppfräschning och svabbades till slut. Effektiv borttagning av fläckar som funnits en längre tid. Vid tolvtiden fick jag dessutom besök av balkonginmätare. Bostadsrättsföreningen har beställt nya balkongräcken som ska installeras om ett par månader.

Min eftermiddag bjöd på arbetsdag från klockan 15.40. En av de lugnaste trafikdagarna på mycket länge. Kanske tur med tanke på att mitt planerade turavbyte uteblev. Skulle enligt planerna bli avbytt för att ställla upp på en tidningsintervju för Citypendelns interntidning. Istället fick vi sitta i operativ miljö, (något som kan vara fördelaktigt det med). Det extrema lugnet bjöd kanske inte direkt en journalistiskt rättvisande bild av fjärrtågklarerararbetet, men som sagt var ett trivsamt lugn. Stor skillnad från förra gången jag blev intervjuad på samma operativa plats. Då drabbades jag en påkörningsolycka bara ett fåtal minuter efter intervjuns start. Minns den dagen 03-01-21 som igår...

Efter lunchen avslutades intervjun med lite bildtagning. För egen del fortsatte arbetsdagen i ett fortsatt kontrollerat och lugnt tempo. Inga stora bekymmer alls. Åkte om kvällen över till Anki för lite nattsömn...

Torsdagen den 21 april 2005: Efter en förmiddag i Ankis lägenhet tog jag mig en promenad till jobbet. Månadskortet hade slutat gälla och jag ville snåla lite med kupongerna på mina gamla förköpshäften. Förutom att jag blev tvungen att argumentera för och förklara trafikledningens A och O för en i mina ögon sett vilsekommen förare (en av relativt få vilsekomna), förblev arbetsdagen lugn. Nu var det föraren på 798 (tidigare SJs prestigetå med få uppehåll) som ansåg sig veta hur bästa trafikledningen skulle ske. Andemeningen var klar: Ställ alla andra tåg så jag kommer i tid (oavsett logik). Troligtvis en förare som skulle må gott av lite praktisk undervisning i fjärrtågklarerarmiljö. En veckas studiebesök hade jag gärna välkomnat honom till om jag fått chansen ånyo.

Direkt efter jobbet kopplade jag av med social dans på Ceylon, Nackswinget. Det spelades underbar musik med ett härligt tryck i. Kunde inte annat än njuta fullt ut. Trött hann jag bli också. Stannade sedan kvar och tog en basturunda innan jag begav mig hem till Rotebro...

Fredagen den 22 april 2005: En ledig dag bjöds i hemmet. Fixade och donade en hel del innan jag om kvällen hämtade bilen hos mina föräldrar. Tillsammans med Anki åkte vi till Yesterday och dansade till ZLIPS. En danskväll som blev bra och roande. Hann visserligen inte dansa med alla jag ville, men med tanke på hur bra dansen i övrigt kändes gjorde det inte speciellt mycket...

Lördagen den 23 april 2005: Under hemfärden från Yesterday och danskvällen till ZLIPS påvisade bilen inledningsvis ostabila egenskaper. Vänster framdäck uppvisade ett riktigt lågt lufttryck varpå jag för säkerhets skull valde att inte köra snabbare än 50 km/h. Troligtvis spelade den kylslagna utomhustemperaturen, minus fem grader celsius, en viktig roll. Närmare hemmaplan hade troligtvis temperaturen i däcken ökat, för bilen blev stabilare...

Efter skön nattsömn vaknade vi upp i Rotebro. Lämnade av Anki vid Norrviken station i samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar i avsikt att byta tillbaka till mc. Vid 11-tiden gav jag mig av på motorcykelfärd mot Borlänge. Redan efter Bålsta hade jag erhållit ett SMS från modelljärnvägsklubbmedlemmar som ansåg att jag körde långsamt. De hade i lungt mak passerat mig på motorvägen, samtidigt som jag valt att ligga "lågt" efter en skåpbil. Men även jag tröttnade snart på ett ganska makligt tempo och satte fart mot Sala, där SMSet lästes.

Efter penningauttag och glassätande i Sala begav jag mig vidare mot Borlänge. Tempot ökades något, vilket hjälpte föga när jag väl kom till Borlänge. Då virrade jag inledningsvis på fel sida järnvägen i jakt på rätt gata. Sedan virrade jag bland enkelriktade gator och liknande innan jag fick en bra vägbeskrivning och vägledning till en parkeringsplats. I efterhand visade det sig att jag läst kartan vid en trotoarkant endast ca 30 meter från den gårdsplan där jag till slut parkerade.

Att sedan gående hitta till själva modelljärnvägslokalen var inte heller det lättaste. Men genom ytterligare telefonsamtal lotsades jag även här rätt till Borlänge modelljärnvägsklubb.
   Klubben hade en imponerande anläggning. Men samtidigt som långa stationssträckor verkade lockande insåg jag fördelen med våran kompakta modelljärnväg. Den härliga intensitet och härliga trafikmiljö blir onekligen svår att fånga om väntan blir lång mellan varje tåg. Landskapet var underbart på sina håll. Hela anläggningen syntes välanlagd för att just skapa en god landskapsarkitektur. Helt klart en inspirerande modelljärnväg, på många sätt...

Efter ett par timmar i Borlänge kände jag mig nöjd. Gav mig av på motorcykeln mot Ludvika. Väl i Ludvika åt jag mat på Mc Donalds. Därefter fortsatte färden till Fagersta och vidare längs småvägarna till Ängelsberg, Virsbo, Brattheden, Skultuna och Västerås. Vid Hummelsta avnjöts en god daimtårtbit och kaffe. När jag sedan fortsatte var det relativt mörkt utomhus. Vid enstaka korta tillfällen kunde jag njuta av mitt helljus, i övrigt fick jag försöka nyttja de ljuskällor som fanns för att avläsa motorvägens beskaffenhet. Temperaturen föll nu stadigt med endast någon enstaka plusgrad i luften.

Innan jag återvände hem bytte jag åter igen ut min motorcykel mot mina föräldrars bil. Anki var redan på plats i Rotebro när jag kom hem...

Söndagen den 24 april 2005: Anki och jag steg upp tidigt. Med bil transporterade vi oss till danstävlingen i Köping. Väl inne i tävlandet blev vi tidigt utslagna. Vi lyckades hamna i ett snubblande läge, varför det kändes fullt naturligt att ej komma vidare. Istället åkte vi småvägarna via Munktorp, Kolbäck och Dingtuna till Västerås. Där parkerade vi och betalade onödigt dyrt för den gratis parkering som bjöds om söndagar. Vi uppsökte en restaurant som bjöd otroligt god mat. Därefter uppsöktes ett internetcafé i jakt på någon "dålig dans" i närheten. Men ingenting passande hittades, så vi fortsatte hemåt efter en timmas liggunderlagssömn och soldrykande i gräset, bredvid parkeringsplatsen den å som rinner genom Västerås. Färden gick bland annat via Västerås flygplats.

Anki och jag stannade till vid Stäket. Inhandlade mat för att senare om kvällen njuta av Bacon- och avocadosallad. I övrigt blev vi fast framför TVn och datorn...

Måndagen den 25 april 2005: Anki åkte in mot stan ett par tåg före mig. När jag väl var på jobbet kunde jag glädja mig åt en trevlig dagtur med elev. Efter en inledande bevakningstur på Katrineholmsplatsen, där jag åter igen fick en tillrättavisning av en förare, (troligtvis samma som ett par dagar tidigare), utan nämnvärd helhetssyn eller nära verklighetsuppfattning. Klagomålet denna gång gällde effektiv trafikering av både spår sju och åtta i Södertälje Syd övre. Tyvärr trillade aldrig poletten ner (vad jag märkte), utan allt jag påstod ansågs helt fel. Jag nöjde mig med att lyssna på hans åsikter och ge en förklaringsrunda, inte mer. Därefter slutfördes samtalet till förmån för den övriga trafiken. Åter igen skulle jag gärna ha inbjudit till studiebesök och diskussioner på plats, där helhetssynen eventuellt skulle kunna framgå tydligare...

Bara ett par minuter före avlösningstiden uppstod ett strömavbrott och stillbild på hela fjärren. Lokalen förblev ljus, men trafiken avstannade sakta men säkert. Under vår lunchrast kom trafiken åter igång, men stoppet varade i drygt en halvtimma. Resten av dagen förblev relativt lugn trots allt. Först löste vi av på Arlandaplatsen, följt av friskvård och slutligen ett något förlängt pass på Kolbäcksplatsen.

Avbytt endast ca 30 minuter före mitt Streetfunkpass början skyndade jag mig mot Danscenter. Vi gick ifrån den vanliga dansrutinen och övade nya steg och rörelser. Jag hängde inte med på speciellt mycket. Allt som oftast hade jag tyngdpunkten på fel fot och var för spänd för att hinna röra mig smidigt. De få gånger jag lyckades finna den säckiga och riktiga hållningen fanns vissa förutsättningar, men då satte istället tankarna stopp för framgångsrika handlingar.
   Efter en dusch tog jag mig en promenad till Malin. Tyvärr var hon upptagen, varför jag i godan ro satte mig på den närbelägna pizzerian för en bit mat, Capriciosa. Slutligen tog jag pendeltåget hem och avnjöt en lugn kväll, riktigt trött...

Tisdagen den 26 april 2005: Dagen spenderades på hemmaplan. Laddade i vanlig ordning inför en arbetsnatt, denna gång tillsammans med elev. En arbetsnatt som i sin utformning kom att bli mycket välanpassad för ändamålet. Aldrig någon stor anhopning anordningar på en gång och ytterst sällan någon som helst telefonkö.

Onsdagen den 27 april 2005: Min elev för natten, (Jenny), fick föra en hel del av det administrativa grafningsarbetet. Undervisade i mitt sätt att se på arbetsmetodik och arbetsstruktur i samband med beviljanden och avslut av arbeten. Förhoppningsvis en god grund, då flera handledare kommer att följa och ge sina råd och metoder. Något före ordinarie avlösningstid sände jag hem Jenny. Jag kunde vid det laget anta att huvudet var relativt välfyllt med nya intryck och tankar. För egen del fick jag sitta 25 minuter över tiden innan någon avlösande kollega fanns i sikte. Men med tanke på att mitt arbetsområde var fortsatt bekymmersfritt, gjorde det ingenting. Men visst var det skönt att få åka vidare till en skön säng, denna gång hos Anki.

Under förmiddagens sovtid hos Anki hade jag i uppdrag att ta emot en varuleverans. Den kom tidtabellsenligt vid 10-tiden, varpå jag i princip var fri att åka hem. Men trots att jag hade aningen svårt att sova, förblev jag kvar ytterligare en tid i Ankis lägenhet.

Väl hemma gick allting i ett... Tvättade och torkade såväl kläder som sängkläder innan det i något sen tid blev dags att ta motorcykeln till den tävlingsförberedande danskursen som Jonas och Elli höll för sista gången. Jag blev ca 20 minuter sen, men kom in i rätt tid för att inte missa själva dansmomenten... Även efter kursens slut stannade vi kvar en tid för dans. Trots detta kom vi i relativt behaglig tid hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 28 april 2005: Från Ankis lägenhet tog jag motorcykeln till jobbet. Efter att ha parkerat och klätt motorcykeln med kapell mötte jag min elev. Vi startade med Uppsala/Sala-platsen och hade mot förmodan den lugnaste morgonen där sedan tidtabellsstarten i januari. Mycket har jag en kollega att tacka för detta, en kollega som som i likhet med mig observerat och noterat problemhärdar ända sedan jag uppmärksammade arbetsgivaren på den snåriga spåranvändningen i Uppsala i morgonrusningen. När all effektiviseringsprocess till synes var "död" fick han till stånd de spårändringar som så länge varit nödvändiga för att lösa upp alla onödiga korsande tågvägar som bara skapat förseningar.

Efter lunch blev jag ensam vid min plats. Min elev togs vidare på en friskvårdsutbildning. Jag hade själv hunnit överlåta min plats till andra intresserade när det väl stod klart att min elev inte behövde vägledning operativt. Men, men, det var bra att andra fick möjlighet att gå, även om de inkluderade gåorna var lockande...

Efter arbetsdagen åkte jag hemöver. Lyssnade lite på musik innan jag packade ner alla CD-skivor som skulle användas på den sociala dansen. Åter igen stod Jenny T och jag för musikvärdskapet. På plats om kvällen fanns även Kicki. Vi hann med ett par danser inför den stundande tävlingen i helgen och släpade oss och den välfyllda sportbagen hemåt mot Rotebro i natten. Anki hade jag tagit farväl av (för några dagar) vid T-centralen.

När Kicki och jag kom till Rotebro fanns ingen passande bussanslutning. Alltså en diger uppgift att ta all packning hem. Men det gick utan allt för stora problem, egentligen riktigt smärtfritt. Vi beslöt oss för att sova innan ompackning och kom i säng en stund efter midnatt.

Fredagen den 29 april 2005: Gick upp strax efter klockan 07.15. Packade Mc-väskorna och delade upp packningsutrymmet mellan oss. En sidoväska var och delat gemensamt utrymme i top-boxen samt tankväskan. Inte heller här stötte vi på bekymmer, utan kunde åka hemifrån ca 09.15.

Tempot på min och Kickis motorcykelresa till Härnösand antog ett lugnt och avkopplande tempo. Det tog inte lång tid innan jag kände mig hemma med min lastade motorcyckel. Vädret var bästa täkbara och en värmetröja under mc-jackan räckte gott. I Tierpstrakten var det dags för toalettbesök där jag passade på att tanka och fika. En mycket välsmakande kopp kaffe och gobit fick inleda firandet av en avkopplande tävlingshelg i norrland. Gävle bjöd på nästa stopp. Det centrala Gävle bjöd vissa trafikproblem då vägarna närmast centralstationen, trots skyltning, var avstängda. Vårt mål var en turnébuss parkerad invid järnvägen. Efter ett kortare besök och pusskalas, (inte mitt eget myskalas), åkte vi vidare. I Tönnebro gjordes ett gott matuppehåll. Innan vi ens parkerat var våra fans på väg. Där var i alla fall två medelålders män som direkt kom fram och ville se motorcykeln. Jag kommenterade deras inledningsfras med min övertygelse att det inte var oss de ville se... Hur som helst en trevlig pratstund där det avslöjades att en av deras grannar i Strömsund var jättenöjd med sin mc av samma slag.

Med mättnadskänsla och en viss trötthetskänsla lämnade vi Tönnebro efter vårt matuppehåll. Den torskrätt jag ätit av lämnade fortfarande en viss smak av skarp strong kryddning. En kryddstark chipsaktig beläggning, överdrag, som vid var tugga överraskat i styrka.
   Efter en kortare tids resa tog jag av på en rastplats belägen på västra sidan om motorvägen. Solen värmde gott och vi tog en nära nog en timma lång sovpause, liggandes på rygg i gräset bredvid motorcykelns parkeringsplats. En underbart god avkoppling som gynnade resten av färden på ett mycket positivt sätt. Misstänker skarpt att Kicki också var rejält trött vid det laget. Det är trots allt lättare att hålla sig alert med den koncentration själva körandet kräver...

Med solrosade kinder fortsatte vi sedan färden nära nog oavbrutet till IKEA norr om Sundsvall. Där handlade vi tävlingskläder åt mig. Ett måste för att kunna matcha Kickis färgglada utstyrsel. Det enda jobbiga i sammanhanget var att sportaffärens larmsystem inte ville släppa in mig. Inledningsvis trodde vi att det var tankväskan som larmade, men sedan den varit positivt omhändertagen under shoppingtiden visade sig larmet komma från mina kläder. Jag var lika nyfiken som affärspersonalen på vad som kunde larma. Troligtvis var det mina svarta träningsbyxor under stället som larmade. Lustigt i och med att jag burit dem till och från ända sedan skidresan till Frankrike i mars månad...

Till Härnösand kom vi om kvällen. Att hitta hotellet var inte helt lätt. Gågator och enkelriktade stråk gjorde att jag valde att parkera motorcykeln på lämpligt gångavstånd från det inringade området. Efter en kort promenad, incheckning och förklaring kunde jag sedan lätt parkera motorcykeln i hotellgaraget.

Efter en underbar duschtid, i en dusch som bara den var värd hela helgens hotellavgift, gick Kicki och jag ut på en grekisk restaurant. En mysig restaurant där ett gott grillspett, vitlöksbröd och potatisgratäng. Vid detta laget mådde jag gott av avkoppling. Hade inte mycket orka kvar för koncentration av ansträngande slag. Att blunda var en fröjd, att njuta av attmosfären lika så. Det enda vi ifrågasatte som "icke grekiskt" var servitören. Jag vet inte varför vi båda undrade varför han inte riktigt passade in, trots proffsigt bemötande och god klanderfri serviceanda.
   Mätta och belåtna sov vi sedan gott inom någon timma i underbara hotellsängar...

Lördagen den 30 april 2005: Duschen i vårt hotellrum kräver en extra genomgång. Som jag tidigare nämnt var den en stor del av rummets behållning. Troligtvis inte vattenbesparande, men lyx i relaxstil. Förutom traditionellt duschande kunde åtta väggmassagespridare, en hel mängd takdroppspridare aktiveras. Därtill fanns en sittplats som kunde ge ett skönt ryggvattenfallsflöde om så önskade. Själv njöt jag allra bäst under strålar från vägg, tak och ordinarie spridare. Inte alla duschar man riskerar kallsupar i, men denna var något utöver det vanliga. De rumsgäster som fick se den var lika imponerade under dagen...

Lagledare för dagen hade vi anlitat från "Nipbuggarna". I avtalad tid, 09.15, fanns vi på plats. För min del kändes det roligt att åter igen vara på norrländsk tävlingsmark. Flera kända ansikten från förr. Inte minst Carolina A, (vän från hemtrakterna sedan mitten av 90-talet) och danslegenden och tränaren Liselotte Johansson. Under uppvärmningen inhämtade Kicki och jag råd från Helene (som senare på dagen skulle stå som segrare i tävlingens högsta klass). Goda råd som till slut fick oss att finna lite av en gemensam danskänsla. Annars var det svårt att i uppvärmningshallen hinna få grepp om vilken förningskänsla som fanns och vilken inriktning vi skulle begangna oss av. Men väl ute på tävlingsgolvet kändes allt mer normalt. Vi öste på efter ganska god förmåga, så kontrollerat som vi nu kunde. Egentligen handlade det nog om att i lika hög grad dölja våra svagheter som att presentera våran styrka. Hur som helst var jag mycket nöjd både med domarsiffror och resultat. Vi kom visserligen inte till final, men slutade på sjätte plats av nitton par, i hård konkurrens. Riktigt bra med tanke på att det var ett par år sedan vi senast dansade regelbundet...

Direkt efter tävlingen gick Kicki, jag och ytterligare två vänner, (Mia och Christer), till restauranten "Apoteket". Att lyckas äta upp all mat blev en omöjlig uppgift, trots att jag valde medelstor Nacho-tallrik. Men underbart gott var det. Mätta och belåtna fortsatte vi upp till hotellrummet för att göra oss iordning för danskvällen till JANNEZ. En danskväll som blev underbart härlig. En kväll där man i stort sett kunde ge gärnet hela tiden, bortsett från den tid det tog att vänja sig vid alla foxtrottande par samt uppbjudningsfenomenet "Damernas och Herrarnas".

Under pausen satte jag mig till slut på en stol längs kanten av dansgolvet. Vid ett flertal tillfällen satt jag sedan och småslumrade. Men när väl musiken återstartade, ja då tog det inte lång tid innan jag var på topp igen. Både Caroline och Liselotte bjöd på härlig utmaning. När sedan sista snabba dansen tystnat kunde jag inte annat än tacka för en god fortsättning på de många danser (allt för få) som nittiotalet bjudit tillsammans med Caroline. Första gången vi sågs var hur lustigt det än låter i Rotebro Folketshus vid en tillställning ordnad av Brunnabuggarna...

Söndagen den 1 maj 2005: Kicki och jag fick skjuts hem från dansen till JANNEZ. Väl på hotellrummet duschade vi och förberedde avfärden genom ett nära nog fullständigt packande. Därefter sömn när klockan närmade sig 03.00

Efter lite drygt sex timmars sömn (09.15) ringde mobilen för väckning. Kände mig oförskämt pigg. Kicki inledde duschandet, men jag var inte långt efter och snart förberedd för en god hotellfrukost. Åt en stadig och god frukost före den sista packningsfasen och utcheckningen. Fick be om hjälp när det gällde att få ut motorcykeln från garaget. Porten skulle enligt uppgift gå upp automatiskt, men inte regareade den på min motorcykel, hur mycket jag än rullade bakåt och körde fram. Men snart var den ute i ljuset och den relativt kalla vårluften. Packväskorna blev fyllda utan problem och avfärden var ett faktum. Bortsett från väntan på ett demonstrationstågs framfart var vi snart ute på motorvägen i god marschfart.

Hemresan bjöd klart färre stopp än resan till Härnösand. Vi var nog båda piggare och lite smått angelägna om att komma hem i rimlig tid. Jag hade visserligen planer på att ta lite mindre vägar hem inåt landet, men molningheten och risken för regn såg betydligt mindre ut längs kustbandet. Därtill gillar jag mängden viltstängsel utmed E4an.

Hemresans enda tankning genomfördes enligt barnstradition i Gnarp. Insåg hur ombyggt det var inomhus. Betalningsdiskar och all annan inomhus geografi var omändrad från mina minnesbilder. Frågan är om inte pumparna också står annorlunda idag mot mina barndomsminnen. I skrivande stund blir jag lite osäker på hur jag verkligen mindes kiosken. Men en sak är säker. Den före detta GULF-stationen har sålt flest "Päronsplitt" i min snart trettiofyraåriga historia...

Vid Tönnebro bjöds matuppehåll. En viss träsmak i baken kunde lätt botas. För min del fick det bli bra med helgerbjudanet om kycklingschnitsel. Välsmakande men inte så speciellt märkvärdigt. Rondellerna in till matstället bör jag lägga lite på minne, för det var svårt att anpassa hastigheten komfortmässigt. Fick luta cykeln bra mycket mer i rondellkurvan in före infarten än jag planerat för. Men ett härligt sug och klart större säkerhetsfaktor än den kurvtagning jag för ett år sedan tränade på körskolans körplan...

Under resten av resan fick jag nöjet att jubilera. Någon mil norr om Uppsala passerade jag min motorcykels 1000-milagräns. I nära samband med detta nyttjade jag accelerationseffekten då jag i en omkörning tog mig förbi en "bromsklots" som efter avslutat arbetsområde så sakterliga ökade farten något. Under tiden det ändå var hastighetsnedsättning var det skönt att ligga bakom, men fröjden att komma undan var än bättre. Strax därefter mötte vi resans enda regnskur. En regnskur som visserligen gjort vägbanan våt, men som inte kändes nämnvärt mer än så. Söder om regnandet ökade snabbt utomhustemperaturen från ca 8 grader till närmare 14 plusgrader på hemmaplan...

På hemmaplan packade Kicki om. Motorcykelns packväskor byttes mot sportbagen. Hennes bror kom snart och hämtade henne för vidare färd mot Södertälje. Själv gick jag en promenad till affären innan jag slog mig till ro för en skön hemmakväll. Avkopplande med bland annat hockey-WM som attraktion, hindrandes tidig sänggång...

Måndagen den 2 maj 2005: Denna dag bjöds jag ledighet. Om eftermiddagen åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. En bra lektion, som positivt nog bjöd en kortare stunds privatundervisning. Helt perfekt... Efteråt duschade jag innan jag åkte vidare till Ankis lägenhet. När väl Anki kom hem från sin ridning var det god tid för nattsömn...

Tisdagen den 3 maj 2005: Redan innan jag kom till jobbet hade jag förstått att trafikdagen skulle bjuda utmaningar. Eftersom jag skulle ha elev planerade jag in oss på bra bevakningsområden. Annars var jag egentligen schemalagd till gruppmöte och annan strötid. Nu tog jag mig istället an Katrineholmsplatsen eftersom ordinarie avlösning inte kommit fram i kollektivtrafikens problemhärdar. Dels en påkörningsolycka i Flemingsberg och dels problem med strömmatningen för tunnelbanan, åtminstone röda linjen enligt utsago... Snart skulle det dock visa sig att min elev för dagen skulle utebli pga sjukdom...

Efter arbetsdagens slut, (inte allt för arbetssam dag) åkte jag hem till Rotebro. Påbörjade pannkakslagande efter ett kort butiksbesök. Anki anlände strax därefter... Kvällen förblev sedan lungt avnjuten framför såväl dator som TV, allt styrt ifrån soffan...

Onsdagen den 4 maj 2005: Vaknade upp till en skön födelsedag. Presenter iform av BOUNCE-biljett och skjorta hade jag redan mottagit från Anki, kvällen före. Anki var sedan länge på sitt jobb. För egen del sysselsatte jag mig främst med dagboksskrivande under dagen. Eftermiddagen fick bjuda middagssömn och uppladdning inför arbetsnatten.

När kvällen var kommen åkte jag mot Karlaplan. Fick för första gången se Ankis nya lägenhet. En lya hon just denna dag fått tillträde till. Lägenheten var ljus och fin med underbar utsikt över en del av Tessinparken. Det mindre av rummen har jag visserligen svårt att känna myskänslor inför, men så länge detta inte blir sovrum (vilket det riskerar att bli) finns nog trivseln kvar. Å andra sidan är det skönt att inte vara den direkt pådrivande faktorn. Själv har jag nog en idé om hur jag skulle nyttja lägenheten, men jag tror Anki gärna väljar andra planlösningar... Vi får väl se...

Direkt efter lägenhetsinspektionen begav jag mig till jobbet. Bortsett från bristfälligt planerade hastighetsnedsättningar (ej införda i körordersystemet) och bristfällig information till trafikutövarna (instängda tåg på Västerås personbangård ett par dygn) var allt frid och fröjd. Ett inledningsvis lugnt nattpass...

Torsdagen den 5 maj 2005: Efter arbetsnatten åkte jag hem för att sova. Anki och hennes föräldrar flyttade såpass effektivt att jag inte hann ansluta till flyttstyrkan. Istället kunde jag sova ut ytterligare någon timma i min sköna säng. Direkt efter avslutad möbelflytt följde Anki med sina föräldrar till Landstället utanför Nynäshamn. Själv fick jag också lust att åka dit, varför jag om kvällen drog iväg med min motorcykel längs riksväg 73. Bjöds en välsmakande kopp te, smörgås och sockerkaka efter ankomsten.

Fredagen den 6 maj 2005: Efter en skön morgon med soligt väder i Nynäshamnstrakten siktade jag på att ge mig av mot stan och jobbet med ca två timmars marginal. Ett klokt drag i och med att jag även valde de mindre vägarna över Sorunda och Tumba för min hemfärd. Det enda egentliga stoppet gjordes för tankning i inledningsskedet.
   Väl på jobbet hade jag inte direkt någon stor tidsmarginal att spela med. När jag kastade mig in i duschen hade jag endast nio minuter kvar till tjänstgöringstidens början. Men med en snillrik uppdelning av tiden i tvåminutersperioder lyckades jag bli riktigt effektiv. Vid rätt avlösningstid var jag på plats operativt...

Efter arbetsdagen tog jag motorcykeln hem. Förberedelserna inför lördagens bjudning inleddes mer eller mindre omedelbart efter hemkomsten.

Lördagen den 7 maj 2005: Var på benen relativt tidigt. Städade och röjde relativt effektivt i lägenheten. Anki anlände från nynäshamn vid lunchtid. Mina föräldrar var inbjudna på födelsedagsfika vid 14-tiden. Det blev en trevlig tillställning och samvaro som fick spegla två födelsedagsfiranden. Dels ett kalas för 2004 och årets för 2005. Under ett par timmars tid satt vi och snackade, fikade och myste, innan det var dags för mig att sova middag igen, före nattens arbete.

Söndagen den 8 maj 2005: Efter mitt lugna helgnattpass sov jag ut hos Anki. Blev väckt efter lunchtid för att göra lite nytta, för att vara lite hjälpsam. Vilade sedan ånyo och laddade inför ytterligare en ny arbetsnatt...

Måndagen den 9 maj 2005: Efter arbetsnatten sov jag ut hemma. Om eftermiddagen åkte jag in till stan i lagom tid för att hinna med en kopp kaffe innan Streetfunk-kursen. Kände mig allmänt degig, men piggnade mot alla odds till under själva kursen. Hade riktigt roligt och njöt av en stor dos fokus. En känsla som verkligen gav mig mersmak... Kunde senare njuta av en hemmakväll...

Tisdagen den 10 maj 2005: Efter en morgon i hemmet bjöds en arbetseftermiddag. Kunde glädja mig åt en spontant given kommentar i korridorerna gällande helgens rapportskrivande. Och visst, mailboxen hade en hel del reaktioner med indikationer på att fakta nått rätt instanser. Kvällen spenderades hos Anki, på Skeppargatan.

Onsdagen den 11 maj 2005: Åkte från Ankis lägenhet om mogonen för att arbeta en dagtur. Hela dagen präglades av stor personalbrist, något som gjorde att jag flitigt nyttjades till att övervaka "Kolbäcksplatsen". Antalet samtal och noteringar fyllde snabbt ett antal sidor i min filofax. Under tiden för min lunch fick min kollega jobba för oss båda. Men vi försökte välja en någorlunda lugn tid för detta lunchuppehåll. Jag hade hur som helst en riktigt rolig arbetsdag som under en sista timma bröt av med en lugn "Uppsalaplats", Såpass lugnt att jag direkt blev rastlös.

När jag lämnade jobbet var jag riktigt trött. En lugn hemmakväll var att vänta...

Torsdagen den 12 maj 2005: Under min promenad till tåget kände jag hur ovanligt det nuförtiden var med denna morgontidiga promenad. En promenad i mer eller mindre tyst utomhusmiljö. Väl på jobbet trafikledde jag min hemmabana under morgontimmarna. Fick ganska snart ett spårledningsfel på Häggvik station. Valde därmed att tränga ihop sydgående trafik på nedspår två, med vissa förseningar som följd. Blev dock nöjd med trafikeringsresultatet och effektiviteten till dess att spårledningsfelet avhjälpts. Det visade sig vara ett "lock" i en växel som låg lite lös och som kortslöt då och då.

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem till Rotebro. När det sedan blev dags för återfärd mot stan, mot dansklubbens, träffade jag överraskande Sandras kusin Marie på bussen. Tillsammans med henne och hennes pojkvän fortsatte färden, diskussionerna och sällskapet vidare mot Karlberg. För egen del bytte jag inte färdmedel förrän vid centralen. Den sociala danskvällen på Nackswinget var till stor belåtenhet. Efteråt åkte Anki och jag gemensamt ut till Rotebro...

Fredagen den 13 maj 2005: När Anki gick upp om morgonen var jag fortfarande trött. Sov vidare ytterligare ett par timmar och firade min lediga dag. Vid lunchtid var jag dock både kreativ och nyttig. Tvättade effektivt all min tvätt. Under torktiden tog jag min motorcykel för en utflykt till MC-butiken, där motorcykeln ursprungligen inköpts. Hade för avsikt att boka en extrakontroll av en bromsventil och jordningskabel, på uppmaning via ett brev från HONDA. Dock var service-personalen tydliga med att kontrollen lämpligtvis skulle vänta till 1200-milaservicen, dvs om ungefär 160 mil. Efter att servicepersonalen läst brevet och betonat dess ringa grad av akuthet, gav jag mig iväg på en utflykt via Arlanda och hem. Det var ett riktigt skönt mc-väder. Ett rådjur hoppade över vägen på behörigt avstånd, ca 1500m, varvid jag försökte klura ut hur man lättast kunde varna motriktad trafik. Just denna gång behövdes dock inga varningssignaler...

Tog hand om all min tvätt efter motorcykelfärden. Kvällen bjöd senare på dans till GAMBLERS på Mälarsalens dansgolv. Trevligt nog fick jag sällskap av Linda på den buss jag spontant klev på vid Stockholm södra. Ett perfekt möte och en underbar vän att njuta de första danserna tillsammans med, i synnerhet då Anki annonserat att hon skulle bli sen...

Lördagen den 14 maj 2005: Anki hade lånat bilen varvid vi nyttjade den till hemfärden från Mälarsalen. Efter sömn i Rotebro och betalkortsaktivering för Ankis del via min dator begav vi oss ut på en heldags affärsrunda. Vi startade med Stalands-möbler, KOM köpcentrum. På IKEA i Barkarby mötte vi ett par kända dansansikten. Fler som trots det underbara utomhusvädret valde att prova möbler och strosa runt inomhus. En kopp kaffe hade jag avnjutit direkt vid ankomsten till IKEA, men trots detta började hungerna bita efter en tid i sängar och soffor runt om i varuhuset. MAX blev det rätta alternativtet innan vidare färd till trädgårdsavdelningar och andra sängaffärer. När väl en ny säng till Ankis nya lägenhet var beställd hade det hunnit bli sen eftermiddag. SÄNGJÄTTEN hade bara öppet ett fåtal minuter efter vår ankomst. Men vi hann få en mycket trevlig och lagom lång sänggenomgång för att ha tillräckligt med beslutsunderlag. STALANDS fick till slut leveransuppdraget av Anki...

Kvällen spenderade vi hos Anki. Sverige spelade en avgörande WM-match mot Tjeckien, som till slut Tjeckien vann med 3 - 2 efter förlängning. En mycket välspelad match som jag nog tycker att Sverige borde ha tagit hem. Hur som helst gav matchen njutning tillsammans med sallad, kreps och chokladkaka som efterrätt.

Söndagen den 15 maj 2005: Klockan var inte mer än lite drygt åtta på morgonen när jag begav mig hemåt. Med en IKEA-kasse i handen tog jag pendeltåget hem för att kunna närvara på bostadsrättsföreningens städdag. Det kändes bra att åter igen vara på hemmaplan under vårstädningen. De senaste åren har jag haft saker inplanerade samtidigt, alternativt arbetat samtidigt.
   På min lott föll bland annat att gräva ner en papperskorg som tjälen sett till att lyfta vid uppfrysningstillfället. Därefter hjälpte jag till med insamlandet av sopsäckar, främst grenar och ris som sedan med släpvagn kördes iväg till avfallsanläggningen i Upplandsväsby.

Om kvällen kom Anki ut till mig från Nynäshamn. Gemensamt tog vi en sväng med motorcykeln (via Vaxmora) till mina föräldrar. Vi bjöds på te under tiden som vi kopplade av med WM-hockeyfinalen, Tjeckien-Canada. En match som Tjeckien vann mycket välförtjänt och snyggt. Anki kunde till mina föräldrars glädje passa på att leverera ett antal tomatplantor.

Måndagen den 16 maj 2005: Åkte iväg hemifrån före Anki. Detta för tidig tjänstgöring. Under eftermiddagen åkte jag hem för att hämta min motorcykel. Kvällen bjöd en mycket trevlig middag tillsammans med delar av det skidgäng som utgjorde "grupp 21" i Agentire. Efter avnjutande av en skipperburgare åkte jag vidare hem till Fia. Där hade jag en trevlig och avkopplande kväll, till dess jag återvände norrut med min motorcykel i vad som jag minns som ett svagt regn...

Tisdagen den 17 maj 2005: Citypendeln hade kommit ut med sin personaltidning lagom till denna dag. Fick därför höra att jag var en bra linslus. Att bilden varit lyckad. Om kvällen fick jag även tillfälle att läsa artikeln under den modelljärnvägskväll jag åkt ut till med motorcykeln. Kvällen bjöd på ett intressant förprov av en tidtabellskörning, dock utan klocka och med huvudinriktning på godstrafik.
   Via lite omvägar, bland annat via Täby Kyrkby tog jag motorcykeln hem från Vallentuna. En trevlig tur, även om jag inte direkt tänkt mig att köra på vissa bäcksvarta vägpartier före Enebyberg.

Onsdagen den 18 maj 2005: Resan till arbetsplatsen företogs från hemmet. Dagen i sig har inte lämnat några speciella minnesbilder, så det återstår att gissa vad jag gjorde under eftermiddagen och kvällen...

Torsdagen den 19 maj 2005: Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att kunna vara med helhjärtat på den sociala danskvällen på Nackswinget. Efter middagssömn i hemmet var det dags för kommunal färd till dansen. Anki och jag gjorde sedan gemensam färd till henne efteråt...

Fredagen den 20 maj 2005: Med buss från Anki kom jag till jobbet för en tidig arbetsdag. Hela arbetspasset förflöt lugnt fram. Eftermiddagen kunde jag spendera hemmap, innan det strax efter klockan 17.00 blev dags för bilhämtning. Karianne och Anki hämtades upp vid Gullmarsplan. Rebecka fick en chans att medfölja då hon kom iväg från jobbet i grevens tid. Vi hämtade upp henne utanför sin arbetsplats nära Vikingterminalen.

Vår resa företogs för att få dansa till BLENDER och ZLIPS i Linköping, på Cupolen. Dagens ris fick jag tillfälle att irritera mig på i garderoben. Garderobspersonalen kastade tillbaka den tjuga jag ifrågasatte som avgift med kommentarer om att jag inte hade råd att betala deras redan usla lön. Tråkigt när sådana tankar går ut över gästerna. Jag ifrågasatte bara varför han helt plötsligt utan motivering skulle ha dubbel avgift av mig. Själva danskvällen blev bra, utan jäkt och stress i uppbjudandet. Anki och jag började återfå en gemensam dansrytm, rytm som saknats en tid. De snabbaste låtarna fick vi dock inte att fungera helt...

Lördagen den 21 maj 2005: Det blev självklart en nattlig hemfärd för Anki, Rebecka, Karianne och mig från Cupolen, Linköping, och den underbara dansen till BLENDER och ZLIPS. Morgonen bjöd sedan vacker gryning och skjutsande både till Trollbäcken och Saltsjöbaden innan Anki och jag kunde parkera hos Anki. Klockan visade då på strax före sex om morgonen...

Efter ett par timmars sömn försökte Anki och jag göra nytta i Ankis nya lägenhet. Vi startade med montering av ett IKEA köksskåp, naturligtvis med vissa misstag inkluderade. Efter kort sömn, mat och dusch påbörjade vi avfärd till Skultuna och dansen till BLENDER. Anki och jag stannade till vid Hummelsta för att få lite mat i magen. Jag beställde en välsmakande SUPERSTAR. Dansen var mycket trevlig. Startade tidigt med en kopp kaffe för att få lite sting i dansen. Och kvällen växte till dess att jag började bli riktigt trött. Inte förrän sista dansen lyckades jag få dansa med en av mina inspirationskällor, Carro. En bra avslutning på en danskväll som blandats upp med riktigt underbara mysinslag.

Söndagen den 22 maj 2005: Njöt en trevlig nattlig hemfärd från Skultuna och BLENDER. Det var en hel del dimma att forcera, men jag trivdes bakom ratten njutandes god musik. SMSade även Carro efter hemkomsten för att önska henne fortsatt god färd. Hon slapp visserligen att köra, men hade ännu ett antal mil kvar att åka mot Hudik, vid det laget...

Anki betalade räkningar om förmiddagen. Om eftermiddagen åkte vi gemensamt in till stan. Jag hade ett centralt planerat möte tillsammans med några vänner. Hoppade över min tänkta kopp kaffe och bytte ut den mot en smarrig blåbärsdryck.
   Duschade sedan hos Anki innan det blev dags för färd mot Yesterday. Caisa och Pelle hämtades först. Med oss följde även Dennis, upphämtad vid bussterminalen Danderyd. Dansen till BOOGART blev ytterligare god danskväll, en i raden. Men före pausen hade jag en trist inställning till dansäventyret. Hade vant mig vid att kunna strosa runt lite mellan danserna, men det fungerade inte alls nu. Blev gång på gång uppbjuden av partners som inte direkt hade min högsta ranking för kvällen. Efter ett behövligt breake, en fikapause, tog jag tag i uppbjudningskänslan och kom på god fot med både danser och uppbjudningar...

Dennis och Anki skjutsades först in till stan. När övriga skjutsats hem sov jag ut på hemmaplan.

Måndagen den 23 maj 2005: Ensam hemma gick jag upp tidigt. Hade bytt till mig en morgontur. Sov som vanligt under pendeltågsfärden in till stan. En riktigt njutningsbar sömn, som dock utgick från Norrviken just denna morgon. Själva arbetsdagen blev relativt lung för min del, även om ett par oförklarliga och återkommande linjelåsningar förbryllade tågvägsläggningen söderut genom Nyckelsjön...
   Efter ett polisingripande och trafikavstängning i Spånga fick jag visserligen jobba lite extra för att köra optimalt på både upp- och nedspår. I själva verket hade jag precis avslutat en minst lika snygg körning med höger-högerkörningar och förbigångar mellan Kungsängen- Bålsta vidare mot Enköping. Utan några egentliga förseningsminuterar hade jag till slut fått tågen i den ordning de ursprungligen var avsedda att ha, en bedrift som jag inte riktigt vågade tro på när jag drog upp riktlinjerna och provade växlarna i förtid...

Väl hemma igen sov jag middag. Därefter var det dags att ta motorcykeln till Streetfunk-kursen. Tyvärr missbedömde jag köerna in mot stan såpass att jag var drygt tjugo minuter sen redan då motorcykeln parkerats. Bäde länge och väl stod jag kvar vid motorcykeln utan att veta vad jag skulle nyttja tiden till. Kursen var ingen idé att ansluta till. Selekterade mellan tänkbara aktiviteter och fann två vänner vara högt upp på listan, tillsammans med fortsatt motorcykelåkande och matintag. Det blev till slut en kombination som bröt känslan av "antiklimax".
   Motorcykelturen blev nu en underbar avkoppling, speciellt som jag inte satte upp några exakta resmål. I själva verket var det nog räddningen, eftersom jag egentligen hade så många resmål i huvudet, att det var omöjligt att välja rationellt. Hade jag varit ledig någon dag, hade nog färden kunnat bli lång. Nu fick hungern och bränslepåfyllnad styra mitt stopp vid Mc Donalds Skarpnäck. En skön avkoppling i en lite nyckfull men mysig väderlek med god värme och duggregn.
   Innan jag åter igen nådde hemmet hade jag skakat av mig en del av min sällskapssjukhet genom telefonsamtal till tjejkompisarna på kvällens ihopsatta "två-i-topplista". Nära nog hemma fick jag en ny ingivelse. Nyttjade även utflykten till ett kortare besök hos mina föräldrar. Ville tacka för helgens perfekta billån.

Kvällen blev slutligen lugn i hemmet, delvis framför datorn...

Tisdagen den 24 maj 2005: Spenderade nattens timmar i mitt hem. Var i vanlig ordning uppe aningen lite för länge, men sov riktigt gott när det väl behövdes. Under promenaden till stationen såg man verkningarna av hantverkarnas utomhusaktiviteter. Min balkong förblev orörd under hela dygnet, men balkongerna ut mot gatan saknade nu räcken, nakna och kala.

Eftersom jag kunde förmodas ha ett par lugna morgontimmar, (till förfogande mellan 06.30 och 08.30), inhandlade jag frukostingredienser. Smör, ost, tomater och korv gjorde min frukoststund framför TVn riktigt njutbar. När det vid 08.30-tiden blev lunchdags ställde jag sovklockan på ringning och tog plats i kökssoffan.
   Dagen fortsatte sedan i behagligt tempo. Åkte på studiebesök till tågklarerarna i Södertälje hamn. Ett trevligt avbrott i vardagen, men i övrigt inga nyheter för mig. Praktiserade ju trots allt där under två dagar hösten 1999.

Under hemfärden från Södertälje hamn åkte jag för första gången över nya Årstabron, (uppspår). Ett par timmar senare skulle jag sedan även få se samma spår från förarhytten. Efter en kort visit på jobbet åkte jag till Älvsjö för att möta upp "Blomman" vid Älvsjö-depån. Med tåg 92954 tog vi oss som tjänstetåg i makligt tempo till Bålsta. Väl i Bålsta utförde vi den tillkoppling av enheter som stod på programmet. Därefter passåkte vi tillbaka till Centralen, lagom för att passa in "Blommans" lunchrast. En god pastamiddag avnjöts vid den övre hallens restaurant.

Eftermiddagen i övrigt spenderades sedan i hemmet. Betalade räkningar, vilket skulle sluka hela inkomsten i ett nafs påföljande dag. Anki kom hem och kvällen spenderades i hög grad framför TVn. Discovery- program om såväl motorcyklar och flygkrascher. Mycket intressant rakt igenom...

Onsdagen den 25 maj 2005: Dagen bjöd njutning i form av ledig dag. Egentligen var min fridag inplanerad till torsdagen, men turfördelningen såg vinster i att ha mig ledig denna dag istället, något som inte jag hade någonting emot. Om kvällen åkte jag över till Anki. Efter att ha burit saker mellan hennes lägenheter kunde vi njuta av lite chokladkaka sittandes i TV-soffan. Därefter sömn...

Torsdagen den 26 maj 2005: Om morgonen tog jag bussen från Anki. Kändes lite ovanligt för att vara tidig tjänstgöring. Har i mångt och mycket nyttjat motorcykeln den senaste tiden. Eftermiddagen bjöd sedan även lite övertidstjänstgöring, innan det blev dags att hämta motorcykeln på hemmaplan.

Den exteriöra delen av lägenheten hade fått sig en rejäl ansiktslyftning. Balkongens räcken var nyutbytta. Ett lyft att inte längre ha trä som långsamt ruttnar allt eftersom tiden går. Med motorcykel förflyttade jag mig snart vidare till dansklubben. Där bjöds dansbingo och en underbar stämning. En av de bästa danskvällarna på året... Efteråt blev det naturlig tid för mingel, bland annat representerad av Nanna och Rebecka mfl. Jonas stannade ett tag och nyttjade bastun tillsammans med mig, annars ansåg de övriga att det räckte med lokalens naturliga dansbastuvärmealstring. När sedan Jonas givit sig av tog jag mig tid för mina städuppgifter. Natten var kommen och klockan visade 01.03 när jag gav mig av genom Stockholms förorter på motorcykel...

Fredagen den 27 maj 2005: Dygnet var en timma gammal när jag lämnade dansklubben. Då hade jag både bastat och städat färdigt. Kryssade fram genom ett flertal Stockholmsförorter under min motorcykelresa hem. En lugn trafikrytm, som nästan upplevdes extra vaksam bakifrån. Inledningsvis kändes det som om det kunde vara polisbilar som på behörigt avstånd bromsade upp och la sig spanandes bakom. Men snart drog jag slutsatsen att det kunde vara min klädsel som gjorde bilisterna lite extra försiktiga. Hade trätt på mig min neonfärgade reflexväst för att synas lite extra. En väst som vid närmare eftertanke liknar just polisens reflexvästar, bortsett från reflextexten. Väl hemma förblev jag uppe ytterligare en stund, framför datorn...

Efter en skön sovmorgon, dock ej fullt utnyttjad, åkte jag in för att ha ett av de lite tyngre passen i min schemarundgång. Denna fredagseftermiddag och kväll blev en av de mer påfrestande och mentalt tunga passen på länge...

Mycket av arbetsturens och kvällstrafikens flyt längs Katrineholmsbanan har jag slutligen mina kollegor att tacka för. Uppmärksamma iakttaganden som med små mariginaler gav en möjlighet att ge trafiken ett någorlunda godtagbart flyt. Under en stor del av eftermiddagen jobbade jag i ren motvind. Sena X2000-tåg från både Göteborg och Malmö varvat med framför allt ett sent och nämnvärt godståg från Stockholmstrakten.
   Jag önskar att det var lätt att återge en rättvisande bild av trafikledningsarbetet när man är som mest pressad, men tyvärr är det riktigt svårt att beskriva hur intensiv eftermiddags- och kvällstrafiken kan vara. Men en sak är säker: Tiden räcker inte riktigt till om man samtidigt som sena tåg ska ha ordergivning om extra uppehåll, balisfelsfaktainsamling, tågfaktasökning och telefonsamtal.
 
Kanske borde man jämföra det med skillnaden mellan att spela ett flipperspel med en respektive flera bollar samtidigt? Finns simultanförmågan? Enkelt??? Lägg dessutom till en kunnig men oinsatt person som via mobiltelefon simultant och ivrigt ger tydliga instruktioner!?!! Enkelt??!!?!!???
 
   Att telefonsamtalsfrekvensen hålls låg och att samtalen förblir korta och tydliga är i högsta grad viktigt för att få tid till kvalitativ trafikledning. Jag tror inte många förare förstår hur pass viktig det är och hurpass mycket koncentration som krävs för att hålla tjugotalet tåg i olika hastigheter på rätt bandel vid rätt tillfälle och med rätt tidsmariginal till övrig trafik. I synnerhet saknas förståelsen hos de förare (TACK OCH LOV FÅ TILL ANTALET) som högst enträget och ivrigt ska klaga över sin situation (om hur länge de varit i tjänst, hur mycket de har kämpat och hur mycket de har kvar att kämpa) när de enligt alla givna trafikeringsrekommendationer mist sin prioritet och sitt tidtabellsläge.

I dagens mest betungande fall lyckades jag hålla ett första klagomålssamtal "tycka-synd-om-samtal" någorlunda kort. Men när samma förare en halvtimma senare, vid nästa förbigång i stillastående, skulle dra samma "tycka-synd-om-story", kände jag mig tvungen att i preventivt syfte förklara ett och annat. Ju mer han försökte övertyga om vilken prioritet han ansåg sig kunna kräva, ju fler klara bevis framkom för att det inte fanns en chans att ha ett godståg som hans i den riktigt täta fredagsrusningstrafiken. För mig räckte det mer än väl att jag tvingades försena ett X2000-tåg med sex minuter i ett redan tidtabellstekniskt trångt men välplanerat och trafikeringsbart läge, inkluderat rullande förbigång och högerspårskörning. Detta trots allt tal om hur väl hans 100 km/h snabba godtåg kunde mäta sig med övrig trafik. X2000 har visserligen en lång accelerationssträcka, men fortfarande ingenting mot detta sega godstågs karaktär, med toppfart långt under motorvagnstågens 200 km/h. Argumentet att han körde så pass snabbt att pendeltåget mellan Järna och Gnesta bara hade varit ivägen gav föga positivism...
   Slutligen fick godstågsföraren även möjlighet att i vårt andra samtal konfronteras med min syn på hans "övertygande framfart". Precis som jag hade antagit, hade han lyckats bromsa fast tåget ordentligt vid en av inbromsningarna. Därav förseningarna för bakomvarande trafik. Tyvärr tror jag inte min redogörelse nådde ända fram. Min preventiva avsikt att minska mängden tidsödande, koncentrations- och trafikledningsförsvårande samtal för framtiden tror jag misslyckades. I vissa förares ögon är allt omöjligt fullt möjligt, med risk för att vi tågklarerare (med samma ögon sett) utgör det enda hindret.
   Tyvärr anhopades snabbt mina arbetsuppgifter till nya förseningshärdar varvid jag "för tidigt" tvingades avstyra vidare samtalstid. Men han hade ju redan sin syn klar för sig, trots det omöjliga, omöjliga att tillrättavisa...

Nattavlösningen kom som en befrielse. Då hade jag visserligen hunnit få ordning på en hel del av trafiken. Men inte utan fortsatta bekymmer...
   Efter en kopp kaffe i soffan, en dusch och danskvällsförberedelser, gav jag mig av till Mälarsalen. BLENDER spelade bra. Min danslust var det lite si och så med. Någonstans inombords fanns en stark längtan efter tystnad, avkoppling, lugn och ro. Det var ytterst knappt jag lyckades släppa arbetstankarna i sin helhet. Men vissa tjejer fick mig ändå att glömma... Och när sedan sista dansen kom var jag rejält fysiskt trött och fullt ut socialt anpassad. Det slutade med en tids pratstund utanför Mälarsalens port tillsammans med både Gustav, Ulrik, Rebecka och Anki. En nattlig promenad tillsammans med tjejerna till Mc Donalds Slussen fick sedan avsluta en bra kväll och vacker lördagsmorgonsgryning...

Lördagen den 28 maj 2005: Efter vårt nattliga besök på Mc Donalds, (tillsammans med Anki och Rebecka), åkte vi hem till Anki. Under förmiddagen begav vi oss till centralen i god tid för att hinna införskaffa min morgonkopp med kaffe innan avfärd med pendeltåg mot Nynäshamn. Redan på plattformen insåg jag att fler kändisar skulle med nynäspendeln. En riktig järnvägsentusiast från modelljärnvägsklubben skulle ned till nynäshamns järnvägsmuseum för att bidra med sitt yrkeskunnande. Söndagen skulle komma att bjuda på ångtågsutflykt. Anki och jag inriktade oss istället på båtaktiviteter. Väl nere vid Nynäs havsbad, blev vi välkomndade av Ankis föräldrar. De närmaste timmarna bjöd sedan intressant påmastningsarbete. Lite pyssel men väl förberett...

Vid 14-tiden, lagom till dess det började regna, åkte vi ut till Ankis landställe. Efter en god middag satte jag mig vid datorn för att skriva dagbok. Gemytligt småpyssel, samtidig som de andra satt framför TVn.

Söndagen den 29 maj 2005: Anki och jag var uppstigna vid 07.40-tiden för att tidigt kunna ta oss till stan. Vi blev inskjutsade till Nynäs i god tid för att kunna närvara vid "Blommans" tågankomst. I och med hemfärden fick nu Anki också tillfälle att se förarmiljön. I det här fallet visserligen en vanligt trång X1a, men ändå. Naturupplevelsen är ju ändå lite utöver det normala. För mig blev det ännu en givande linjekännedomsfärd, åter igen över nya Årstabron, uppspår (U1).

Tog farväl av Anki på centralen och fortsatte själv hemåt efter ett "behovsuppehåll". Ankis huvudsyssla för dagen skulle bjuda städning av gamla lägenheten. För egen del handlade det mest om att samla ihop lite sömntimmar och ladda inför den stundande arbetsnatten...

Måndagen den 30 maj 2005: Arbetsnatten blev till slut ganska lung. Troligtvis mycket beroende på att vi delade upp och bevakade sydfjärren gemensamt hela natten. På väg hem var jag mycket nära att bli träffad av två enorma fågelskitsblaffor. Kanske var det instinktivt som jag tog ett steg något åt sidan, kanske var det redan efter markträffen, jag vet inte? Hur som helst kunde jag bara konstatera att asfalten blev rejält vit. Själv kunde jag endast finna två mycket små märken på ryggsäckens bärremmar. Med andra ord ytterst lyckosam träff.

Gick inte omedelbart till sängs, men sov relativt mycket under dagen. Om kvällen åkte jag till Kista för ett litet kompismöte med samtida mat. En perfekt uppladdning inför den kommande arbetsnatten, en natt som jag laddade ytterligare för med en timmas sömn i soffan före avbytartid.

Tisdagen den 31 maj 2005: Arbetsnattens tjugoåtta banarbetsanordningar tog hårt på mina krafter. Först vid 04.30-tiden var jag ikapp med alla arbetsuppgifter, grafning och rapportering med mera. Då hade även samtalsfrekvensen minskat drastiskt. När det var som värst var jag tvungen att acceptera vissa minder tågförseningar eftersom jag inte hade en chans att hinna med alla anordningar som stod på kö att tas ut. I vanlig ordning mängder av prioriteringar att ta ställning till för att få allt att fungera, för att utnyttja det enda av fyra spår optimalt mellan Kummelby och Skavstaby.

Innnan hemfärd från jobbet tog jag mig en promenad till COOP NÄRA vid T-centralen. Inhandlade perfekta ingredienser för en bra frukost i hemmet, något som behövdes för en god sömn.
   Efter ett par timmars sömn gick jag upp för att sortera tvätt och tillbringa tid i tvättstugan. Kunde boka en perfekt tvättid mellan klockan 13.00 och 16.00, som nyttjades flitigt. När radiostationen presenterade för mycket reklam började jag ratta in en annan kanal. Hade lyckan att finna en flygtrafikledningsfrekvens med extremt bra mottagning. Denna lyssnade jag på under större delen av tvättsorteringen och tvättvikningen. En lite udda upptäckt gjorde jag dock. Vid de tillfällen jag satt helt stilla, då ljuset automatiskt slocknade, försvann radiobruset och med största sannolikhet själva samtalsmottagningen. På något sätt verkade lysrören vara en slags katalysator för mottagandet av flygradiofrekvensen. Intressant men svårbekräftat...

Inspirerad av flygradiolyssnandet startade jag upp min flygsimulator under eftermiddagen. Hade dock inte ro i kroppen att fullfölja hela flygningen Frankfurt-Paris, då jag stundtals ansåg mig lite för vinglig i höjdled. Allt i jämförelse med de senaste veckornas annars perfekta flygningar. Istället gjorde jag mig redo för en kväll hos Anki. Även hon hade tvättid under kvällen och kombinerade det med en första slutstädning av den gamla lägenheten. Den lägenheten skulle åter ut på visning då den första köparen ej godkänts av föreningen.

Till Anki kom jag med motorcykelns hjälp en stund efter klockan 21.00. I TV-soffan njöt vi god chokladkaka till bilderna av flyghistoria och intressanta tekniska beskrivningar av både cylindermotorer och turbinmotorer på Discovery. Sömnen blev riktigt bra i soffan, då tältsängen kändes aningen för obekväm för två.

Onsdagen den 1 juni 2005: Hade en underbar sovmorgon, schemamässigt till 15.40. Redan vid niotiden började jag känna ett behov av att vara aktiv. Vid 10.30-tiden hade jag således gjort mig i ordning för en härlig motorcykelfärd. Inledde med lite oplanerat kryssande genom Stockholms gator. Därefter färd till Upplandsväsby för tidsbokning av 1200-milaservice (16/6). Resan fortsatte sedan till en av de underbart utformade utkiksplatåerna vid norra delen av Arlanda bana 01R. Platsen är perfekt placerad i förlängningen av tillhörande taxibana (till bana 01R) strax bortom en av de viadukter som byggts över vägen. Således är man samtidigt placerad precis invid en av de flitigast nyttjade taxibanorna. Det kanske roligaste var att man uppmärksammades av piloterna. Ett av de först observerade planen "Blue 1" satt ivrigt och vinkade i cockpit. Riktigt trevligt även om jag inte kände mig som en äkta flightspotter. Ett annat plan gissar jag kortvarigt drog på lite extra för att betona jetmotorernas ljud. Mäktigt i och med att man är placerad bara ca 80-100 meter från nämnda taxibana...

Färden fortsatte vidare mot Skepptuna, Gottröra och Rimbo. Efter lite sightseeing i just Rimbo valde jag ut att äta en god lunch vid restaurant i anslutning till ortens västligaste bensinmack. En god grillbiff med pommesfrites och bea-sås. Solen lyste stundtals, men någon extrem värme var det inte tal om. I och för sig fullt lagom för min åktur.
   Omedelbart efter lunchen gav jag mig av söderut på mycket vackra småvägar. Insåg att jag inte kunde vänta allt för länge med att leta upp europavägen igen, eftersom min arbetsdag skulle börja klockan 15.40. När väl E18 börjat nyttjas, efter Brottby, kände jag mig aningen klumpig i jämnhöjd med en mc-elev och dess lärare. Samtidig som den tillåtna hastigheten sänktes från 110 till 90 km/h såg jag fördelen med att ej längre ligga i omkörningsfilen. Problemet var bara att luckan jag planerat att nytta snabbt försvann när tempot försvann från de framförvarande bilarna. Jag kanske inte var någon bromsklots i sig, men känslan var sådan. Läraren passade direkt på att nyttja min frånvaro i omkörningsfilen. Eleven tvekade dock i det längsta innan han hängde på. Då var det redan ett antal bilar emellan dem. Samma sak hände sedan vid flera tillfällen, innan jag beslöt mig för att hålla mitt eget tempo och gå om mer effektivt.

Anlände till arbetsplatsen i lagom tid för att hinna duscha. Men inte med mer marginal än att jag satte mig operativt just vid avlösningstid. Arbetsdage blev dock helt enligt förväntningarna, bortsett ifrån att jag fick ringa polisen för att avlägsna sabotörer i traterna av Högdalen, ungdomar välbeskrivna av förarna. Direkt efter avslutat arbetspass åkte jag till Anki för att sova ut, om än i soffan i väntan på sängleverans...

Torsdagen den 2 juni 2005: Hade bytt arbetstur för att ha möjlighet att dansa på Hågelby. Men efter arbetsdagens slut lockade inte Hågelby. Åkte istället en del motorcykel under dagen och infann mig hos Anki om kvällen, inför ännu en kort natt och tidig fredagstjänstgöring...

Fredagen den 3 juni 2005: Hade en halvtimmas sovmorgon och började mitt pass klockan 06.30. Då hade jag nyttjat motorcykeln för färd från Anki. Senare på kvällen skulle det i en dans visa sig att jag varit igenkänd just under mc-parkeringsfasen.
   Kunde njuta av en riktigt trivsam tur vid Eskilstuna-platsen och en egenhändigt pysslig tur på Kungsängenplatsen. Den sistnämnda mest för att kunna lämna ut mer heltäckande och mer rimliga arbetstider åt ett par banarbetare. Jag tyckte det i huvudsak var intressantare att lägga krut på en fungerande och god trafikeringsmodell än att bevilja och avsluta ett A-arbete var femte minut i runda tal. Nu kunde jag prestera två obrutna halvtimmasperioder istället, med gott resultat utan mer än sekundvisa, knappt mätbara förseningar. Blev dock tidigt avlöst, varför jag inte helt fick fullfölja mina planer. Instruerade dock min efterträdare om alla förplanerade tågföringsdrag. Under den känsligaste fasen gav jag vissa ytterligare vinkar om vad som krävdes, innan jag fick ro att gå hem...

Det kändes skönt att slippa stressa hem från jobbet. MC-färden blev klart njutbarare av att turfördelningen önskat nyttja mina tjänser under morgontid istället för dagtid som schemat ursprungligen sa. Nu hann jag byta ut MCn mot bil hos mina föräldrar och sova lite innan jag om kvällen hämtade Anki i stan.
   Från början hade färden till Barva planerats med i det närmaste full bil, men förkylning och sjukdom reducerade oss till att bara vara Anki och jag som drog iväg, ivriga att få dansa...

Danskvällen blev superbra. ZLIPS spelade förstklassigt och för en lika bra och dansant skara dansare. Jag hade i princip roligt och trevligt från första till sista stund. Egentligen inga formsvackor alls. Därtill fick jag i princip dansa med de jag hade på önskelistan. Inte ens myggorna ville fästa sig vid mig. Satt i kortärmat under hela pausen utan att varken bli biten eller frysa. Många av mina vänner klagade annars på både mygg och köld. Kanske var det min signalorangefärgade tröja som gjorde giftigt avskräckande intryck på myggen???

Lördagen den 4 juni 2005: På något sett känns det att trycket hos ZLIPS ökar något för var spelning. Nu är det inte många spelningar kvar innan sångerskan Petra Rydgren slutar hos bandet. Enligt utsago ska Ölandsspelningen på Lundegård bli den sista. Hur som helst, nattens konsert och dans var underbar. Aningen utmattade tog Anki och jag oss tillbaka till bilen. Att säga att jag var i en drömdansstämning var inte fel. Allt hade i princip stämt under dansen, för både mig, Anki och de andra jag utmanat...

Hemfärden gick förhållandevis bra. Så länge jag var pigg trivdes jag bra bakom ratten, trots att vi bromsade hårt ifall en irrande grävling skulle ta det sista språnget tillbaka ut i vägbanan. Vid Södertälje sökte jag sovpause. Tror att vi stationerade oss på Statoilmackens parkering under en dryg timma innan jag åter igen var pigg. Då fortsatte vi färden ända hem till Rotebro. Lämnade av Anki hemma hos mig och bytte samtidigt om till mc-kläder. I skenet av en härlig morgons gryning åkte jag till mina föräldrar för att i tysthet byta tillbaka bilen mot min motorcykel. Sedan var det skönt att få komma hem till sängen...

När en bit av förmiddagen passerat åkte Anki själv in till stan. Själv sov jag vidare i jakt på sömn att ta igen. Först om kvällen, efter en lugn hemmadag, tog jag motorcykeln in till Anki. Strax efter ankomsten startade vi en skön promenad i grannskapet ner mot Värtan. Hungern blev plötsligt en plåga, men annars en perfekt promenad i gränstrakterna till riktigt njutbar kvällsvårvärme. När jag sedan fått lite föda i mig, i form av smörgåsar och mandeldaimtårta, var läget idealiskt för god sömn. Ännu med uppdelning mellan säng och soffa i väntan på efterlängtad sängleverans...

Söndagen den 5 juni 2005: Dagen hos Anki inleddes med lite hempyssel. Den mesta delen av förmiddagen spenderades åt en trevlig men lite invecklad IKEA-möbel, vars låsspärrar inte var helt enkla att genomskåda konstruktionen på, ens för en något avdankad maskiningenjör som jag...

Eftermiddagen kom snabbt och jag åkte över till mina föräldar för att göra ett sedvanligt byte mellan motorcykel och bil. Återvände direkt till Ankis lägenhet för att duscha och äta en bit mat. Kvällen skulle bjuda på non-stopdans till BLENDER och SCOTTS på Yesterday. Pelle och Caisa hämtades innan färden gick vidare via Upplandsväsby bort mot danspalatset.

Danskvällen blev helt underbar. Dansade tills jag var helt utmattad med riktiga dansess. Anki var också i toppform, så vi höll oss hårt aktiverade ända till sista extranumret var spelat. Det hann bli en del övertid...
   Hungern hade bitit sig fast i oss alla. Caisa och Pelle förordade en matjakt. Efter eget huvud styrde jag bilen genom skogarna förbi Täby Kyrkby och Vaxmora vidare mot Akalla och Barkarby. Målet var en MAX-restaurant. Tyvärr var vi lite sent ute, varför vi fick styra kosan mot Kista. Där hade vi lyckligtvis 25 minuter på oss innan stängningstillfället var inne. En god måltid spisades och avnjöts. Det jag inte lyckades erövra var den kopp kaffe som jag kände för efter maten...

Måndagen den 6 juni 2005: Nationaldagen hade startat i bil och med en matjakt efter underbar Nonstopdans till BLENDER och SCOTTS om söndagskvällen. Nattsömnen inhämtades i Rotebro, efter avlämnande av Caisa och Pelle. När vi om förmiddagen vaknade hade vi en trevlig motorcykelfärd framför oss. Via Tumba, Rosenhill och Sorunda kom vi strax efter lunchtid fram till Ankis landställe. Där bjöds vi kaffe med smörgås och annat gott. När jag sedan vid tvåtiden fortsatte min färd, på egen hand, fanns det mycket som talade för att det var sista gången jag såg hunden LANDOR vid liv. Det huggormsbett han ådragit sig ett par veckor tidigare hade satt sådana spår, bland annat leverskador, att avlivning var trolig och nära förestående. Sorgligt men samtidigt en befrielse från att tvingas se hur mycket jobbigare hans tillvaro var efter ormbettet...

Min motorcykelfärd fortsatte över till Södertälje. Där hade jag ett möte med en av dansklubbens eldsjälar, Bosse. Gemensamt skulle vi gå igenom alla mina fotoalbum för att scanna in de bilder som hade med dansklubbens historia och medlemmar att göra. Ett digert arbete som kom att pågå till efter midnatt, med avbrott för fika och pizza.

Tisdagen den 7 juni 2005: Vid 00.30-tiden påbörjade jag förberedelserna för avfärd från Bosses lägenhet i Södertälje. Alla fotoalbum var omsorgsfullt packade i dubbla plastpåsar. En trygghet i och med att det regnade ett stilla men ihållande regn utanför fönstret. Mitt största problem var att packa och se till att avfärden blev stilla och smidig. Något jag misslyckades med totalt...

Väl ute på gården, där motorcykeln stod vackert parkerad, inledde jag packandet. Det som kom att strida mot min minnesbild var att larmet aktiverats, (hade tänkt låta bli i alla fall...) Alltså, när jag packat första väskan och startade fyllandet av väska nummer två startade motorcykelns ljudliga larm. Något stressad startade jag en nyckelsökningsprocess som var föga logiskt metoderkänd. Letandet startade i den ficka jag alltid förvarar nyckeln, dock utan resultat. Andra fickor genomsöktes, (faktiskt metodiskt), men utan vare sig hopp eller tilltro. Det var någonting som saknades i mitt logiska tänkande. Jag visste det hela tiden som larmet tjöt. Att den omgivande bebyggelsen inte drog upp alla persienner och tände alla lampor förvånade mig en del. Men lättnaden var stor när larmet så småningom gjorde en pause. Då återvände också logiken, eftersom jag direkt kunde konstatera att nyckeln naturligtvis satt i den packväska som vid larmtillfället höll på att fyllas. Larmade av, tämligen lättad, och fortsatte packandet. Bosse hade vid det laget kommit ut på balkongen och undrat om det gick bra... Kanske med ett leende på läpparna... Det positiva i all missär var att jag fick en bekräftelse på larmets alla delfaser...

Hemresan gick i relativt lugnt tempo. Vägarna var lite småhala och försiktigheten därför stor där det ansågs nödvändigt. Eftersom nattens ljus var aningen begränsat hade jag utrustat mig med min gula reflexväst. Lite dumdristig var jag nog, men effektfullt var det, då jag irriterade mig på en bil som på motorvägens 90-sträcka skulle köra om till höger. I princip ensamma på den trefiliga vägen kunde jag inte se nödvändigheten i det tilltaget. Således gav jag en bestämd ljudbild med signalhornet följt av en distinkt markerande vänsterarm förd framåt ner till vågrät position i ett pekande med fingrarna tätt ihop rakt fram. Ett tecken som säkert såg ut att komma från en säker polismans hand. I övrigt avhöll jag mig ifrån att ge bilen någon ytterligare uppmärksamhet, (betydligt mindre till mods ensam på en hal motorväg, riktigt ensam...)
   Mitt mod stegrades först efter ett par minuter när jag såg att mitt tecken givit ett stabilt intryck på bilisten bredvid. Ifrån att nästan ha varit helt om, hade han slagit av på takten betydligt. Antingen låg han snett bakom mig eller helt jämsides med mig. Detta ända till det blev 70 km/h och tillåtet att passera på den högra sidan... Jag misstänker att han vid första temponedväxlingen gled bakom mig för att kontrollera om det stod "POLIS" på reflexvästen. Personligen tror jag nog att jag ska vara lite mer försiktig med att försöka påverka trafiken regelmässigt. Man vet ju aldrig vem man har att göra med...

Efter ett par timmars nattsömn i min egen lägenhet, for jag vidare till Ankis lägenhet för att ta emot leveransen av den efterlängtade sängen. Vid lunchtid var den levererad, effektivt i två stora paket. För egen del såg jag till att få lite middagssömn på plats, dock utnyttjandes soffan. Innan mitt nattpass åkte jag ut till dansklubben för att bidra med lite förrådsstädningshjälp. Visserligen bara ca en timma, men ändock. Därefter var jag tvungen att åka till jobbet, till min första arbetsnatt av två. En arbetsnatt som blev riktigt tung, allt eftersom tiden gick. Sympthom av en tilltagande förkylning gjorde sig tydligare för var timma som gick...

Onsdagen den 8 juni 2005: Arbetsnatten på Västeråsplatsen blev en utmattande historia. Det fungerade visserligen relativt bra, bortsett från några tillrättavisningar under natten banarbeten mellan Västerås västra och Dingtuna. Mitt största bekymmer var annars att näsan vid femtiden på morgonen var såpass täpt, att samtalen var svåra att hålla tydliga och effektiva. Snuvan lättade dock något i samband med att jag började röra på mig vid avlösningstid. Hur som helst en avlösning som var mycket välkommen. Jag behövde hem och sova. Mot mina principer åkte jag motorcykel hem efter ett nattpass, i tillräckligt god kondition för att känna mig trygg. Trötthetssympthom hade jag inga...

På hemmaplan bäddade jag ner mig ordentligt. Under de inledande sovpassen nyttade sängens ställbarhet, varvid näsans igenkorkningsgrad minskade avsevärt. Om eftermiddagen, (sov hela dagen), kunde jag således ligga horisontellt utan några bekymmer. När sedan arbetsnatten kom var jag riktigt utvilad. Natt nummer två blev klart behagligare. Största bekymret nu var torrhosta under hela natten...

Torsdagen den 9 juni 2005: Nattens arbetstempo passade mig utmärkt. Njöt riktigt mycket då jag slapp prata onödigt mycket i telefon. Hostan höll mig dessutom pigg, så jag hade gott om tid att fundera och förbereda både det ena och det andra...

Väl hemma sov jag åter igen mycket. Om eftermiddagen fick jag dock en positiv städkick. Hann därför pyssla en hel del, mycket effektivt, från det att jag och Anki planerade hennes ankomst och till dess hon dök upp. Även disken hann jag komma långt med. En riktig lättnad...

Under kvällen njöt vi av kyckling och sallad, olja och vinäger, samt underbart nybakat bröd, framför TVn. En mysig kväll som i rimlig tid avslutades med sömn...

Fredagen den 10 juni 2005: Redan vid tretiden på natten började jag visa tecken på pigghet. Röjde diskstället från disk innan jag åter igen önskade koppla av och sova. Vid halv femtiden kom nästa vakna ryck... Då gick jag till tvättstugan för att tvätta, lägga in tvätt inledningsvis. Sov därefter åter igen gott.

Åt för en gångs skull frukost samtidigt som Anki. Tog därefter mig tid för att hänga tvätten i torkskåpet. Efter ytterligare en sovpause vek jag tvätten och förblev upprätt, i vaket tillstånd. Fortsatte med hemmets småpyssel en del, men tog det allmänt lugnt under dagen. När eftermiddagen kom tog jag motorcykeln över till mina föräldrar. Inhämtade ett lagom lass rabarberstänger innan jag fortsatte till Coop Forum. Där inköptes resten av ingredienserna till de två rabarberpajer som tillagades under kvällen. En pajform av dessa kyldes måttligt innan den transportförpackades i aluminiumfolie, tidningspapper och påsar. När även den andra pajen var färdiggräddad begav jag mig iväg mot stan och Anki...

Under parkeringsfasen kom jag i samspråk med en munter, glädjespridande och omedelbart fängslande tjej. Samtalet varade bara i ett fåtal sekunder, men jag hade bilden klar för mig. Det kunde vara någon (man kan ha fel???) som skulle kunna vara rätt pusselbit i vänskapskretsen. Alltså, det kändes som om allt inte hann bli sagt... Men kanske tillräckligt mycket för att inte för all framtid ha mist kontakten?

Pajen kom väl till pass under den tid som fanns kvar i vaket tillstånd. Anki grundade med ett par smörgåsar, innan huvudmåltiden (efterrätten) dukades upp. Ett verkligt tecken på sommar, paj och glass (trots nederbörd utanför fönstret). Innan jag gick och la mig samlade jag tillräckligt mycket fakta för att få iväg ett detektivmässigt SMS. Sov sedan gott, för första gången i Ankis fina nya säng...

Lördagen den 11 juni 2005: Anki var tidigt på benen. Själv hade jag åter igen tydliga förkylningssympthom, varför jag valde att vila ytterligare en tid.
   Efter lite frukost gav jag mig ut på stan. Egentligen bara närområdet. Målet var järnaffären vid Karlaplan. Sökte maskinskruv med tillhörande muttrar och brickor. Men utöver det kom jag hem till Anki med ett batteri och ett skjutmått, som saknades i verktygssamlingen...

Om eftermiddagen åkte Anki ut till Landet. Själv begav jag mig på motorcykel hemåt, men hejdade mig i ett tidigt läge. Personen jag sökt via SMS lyckades jag mirakulöst få syn på igen. Men det blev inte mer än en kort hälsning denna gång, väl innesluten i min silverfärgade hjälm. Detta bäddade för ytterligare ett SMS-försök, både ursäktande men samtidigt aningen inbjudande. Efter ett par timmar mottog jag sedan ett telefonsamtal från en man som presenterade sig aningen "försäljarmässigt", med en tydlig presentation. I min hjärna tog det en stund innan pusselbitarna föll på plats, och innan jag förstod vad efterföljande utfrågning handlade om. Inte var det någon ekonomisk rådgivning, någon enkätundersökning eller någon tidningsprenumerantansvarigs frågor heller. Nej, frågan som följde var av en enklare art, men samtidigt svårare att förhålla sig kortfattad och välformulerad inför. "Varför SMSar du min fru?". Även om jag inledningsvis inte var säker på det, även om samtalet inledningsvis kunde kännas aningen pressat, så fanns det inte mycket att förklara med SMSen. De var enkelt och tydligt utformade redan från första början. Frågeställaren kunde antas ha bilden klar för sig redan, ansåg jag (med viss tvekan)...
   Mitt antagande var nog korrekt. Samtalet övergick nämligen ganska raskt i en mer lättsam och road ton, åtminstone underton, med en stor soppa av komik inblandad. Jag såg framför mig något som kunde liknas vid följande rubrik, kanske till en ny deckare? "De kvarvarande spåren, en misslyckad detektivs mardröm...". Samtidig visste jag att jag gjort en "riskanalys", visserligen med brister i, men inte med värre känsla än att det var värt att gå ut på mycket svag is, utan isdubbar, med trygghet av fast botten och grunt vatten, en närbelägen brygga samt torra kläder i beredskap. Satsningen fann jag fortfarande väl värd och inte minst spännande...
   Klart stod i alla fall att personen jag mött i alla fall inte var hans fru. Nyfiken var jag visserligen, men rotade inte vidare i detalj. I huvudsak var jag bara glad att det fanns en koppling över huvud taget och att informationen hade nått fram. Gåtans totala utformning fick förbli en gåta eller eventuellt klarna med tiden? Här fanns i alla fall ett bra tillfälle att vidarebefordra och ge det positiva utlåtande min tilltänkta SMS-mottagare ansågs förtjäna. Visserligen nu via ombud, men helt och fullt uppfyllande mitt ursprungsmål. Resten kunde bara ses som en stor bonus. I synnerhet då slutdelen av samtalet pekade på att alla parter trots allt roats ganska väl av SMS-författandet och kontaktsökandet. Just detta gjorde mig raskt lättad. Att jag sedan, efter någon halvtimma fick ett SMS, åtminstone dikterat av rätt avsändarförfattarinna, därtill inkluderat en familjehälsning från föräldrarna, gjorde det hela till ett mer lyckat projekt än jag över huvud taget vågat hoppas på, när jag under fredagskvällen ögonblickligen fick för mig att vårda den korta, glädjespridande, vänliga och vänskapsgrundande relationen vidare... (på något sätt)... Bara att ha chansen att höras av igen är som alltid guld värd...

Efter lite middagssömn åt jag rabarberpaj och gjorde mig i ordning för den kommande nattjänstgöringen. Nyttjade pendeltåget för att ta mig in till jobbet, dit jag kom i lagom tid för en behaglig och lugn överlämning. Kvällen förblev sedan riktigt lugn...

Söndagen den 12 juni 2005: Arbetsnatten blev precis så lugn som jag önskat mig. Under tjugotalet telefonsamtal under natten, trots ny tidtabell efter midnatt. Förutom en hel del pappersinsorterande, nya spåranvändningsplaner, fick jag god tid över för dagboksskrivande. Ett skriväventyr som jag inte avslutade förrän ett par minuter innan avlösningstid vid sjutiden.

Sov ut hos Anki trots att hon inte var hemma. Hon var på resande fot till något samhälle strax norr om Kalmar för att se ut en ny hund, Kelpin. Om eftermiddagen förflyttade jag mig ut till Rotebro med buss och pendeltåg. Anki kom därefter på besök om kvällen. Rabarberpaj avnjöts innan dagboksskrivande och TV-tittande fick övergå i sömn.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!