99-05-01, lördag
Det är tidigt på lördag morgon. Snart kommer det att vara ljus ute om jag inte
hinner lösa mina problem med Front Page 98. Jag har uppenbara problem med att
sända upp denna dagbok på nätet om jag skriver i detta kodningsverktyg. Annars är det
ingen match, men jag tänkte bli vän med detta program som jag i grunden inte gillar.
Nästa fråga blir varför jag sitter och strular med detta mitt i natten. Sanningen är
den att min nya bärbara dator har levererats idag. Lycklig över det, försöker jag
hitta ett vettigt system för att kunna uppdatera min hemsida även när jag är på
resande fot. Jag ska lyckas...
I övrigt har jag varit på en underbar danskväll på Mälarsalen. Jag har anledning
att le för mig själv. Det var underbart roligt att få återse en lite speciell person.
Synd bara att speciella pärlor är upptagna och att vibrationerna inte kan få blomma ut.
Nu var det inte första gången vi njöt av underbara danser tillsammans... Ni har nog
läst det förr... ;-) Då känns det skönt att veta att vardagen kan bjuda goda
alternativ. Arbetsdagen var till belåtenhet. Vi hade riktigt lugnt och städat gällande
tågförseningar. Linda och jag kunde till och med pricka in samtidig lunch, något som vi
inte är bortskämda med. Utöver hann vi fika vid arbetsplatsen och samtidigt småprata
utan att tappa greppet. Det blev en stor kontrast till torsdagen, som tvärt om bjöd på
otroligt mycket arbete. Det började med en gräsbrand och kabelbrand i Älvsjö som
gjorde två av fyra spår spänningslösa. När trafiken efter en knapp timma började
flyta normalt och på alla spår så kom nästa kaos. En olycka, påkörd person, i
Flemingsberg gav totalstopp på samtliga spår i en knapp halvtimma. Därefter
återupptogs trafiken på två av fyra spår med reducerad hastighet. Snart stod
pendeltågen på kö runt Flemingsber. Detta samtidigt som det saknades tåg på andra
håll. Vissa resenärer fick säkert vänta 40 min där det annars går 15-minuterstrafik.
Det var i många lägen mycket svårt att förmedla bra information, men munnen gick varm
utan uppehåll i närmare 3 timmar innan trafiken började gå normalt.
Idag, lördag, ska jag hjälpa mina föräldrar med flyttning av möbler. snart börjar
även den invändiga renoveringen, ombyggnaden och tillbyggnaden av ett av deras hus. Det
blir underbart när det är klart. Eftersom det strax är ljust ute är det dags att sova
nu. Jag blir hämtad om drygt 5 timmar. Jag tvivlar på att jag kommer vara utvilad då...
99-04-28, onsdag
Den här dagen har bjudit på 20 timmars "action", uppblandat med avkoppling
och njutning. Gick upp vid fyratiden på morgonen och pallrade mig iväg till jobbet.
Arbetsdagen gick bra trots att jag kände mig lite smågrinig. Detta var dock ingen
större belastning, utan kunde enkelt vändas till ett mera positivt sinne. Vid 13-tiden
satte jag mig på tåget till Örebro för att inhandla ett antal billiga datorböcker jag
tidigare sett. Lyckligtvis fanns dom kvar. Det blev fem stycken billiga böcker som
dessutom gav en spontan mängdrabatt. Efter ca en halvtimma i Örebro satte jag mig åter
igen på ett tåg. Denna gången blev det över Hallsberg och Katrineholm istället för
Eskilstuna. På tåget ifrån Hallsberg fick det bli festande med ett paket vatten,
(kallat "ett glas vatten"), och en medhavd kaka. Efter Flen fick jag trevligt
sällskap av en tjej, (Dilbas kusin). Vi hann avhandla diverse samtalsämnen innan vi kom
fram till hennes avstigningsort, Södertälje. Min resa fortsatte till Stockholm och raskt
hem till mina träningskläder. Efter ett snabbt ombyte bar det av till träningen i
Nacka, (Finntorp). Kvällen gick som vanligt snabbt när livet dansar på. Under dagen
blev jag varse min förestående datorleverans, genom ett telefonsamtal. Detta gladde mig
oerhört mycket. Inget går upp emot väntans tider...
99-04-27, tisdag
Åter igen smyckas mina fönster av gardiner. Mina stora krukväxter har lyfts på
plats och livet kan återgå till det normala igen. Idag var hantverkarna åter igen hemma
hos mig för att klä in fönsterkarmarna. Nu är proven i det närmaste avslutade. Jag
har inte direkt lidit under den gångna veckan med tomma fönster, men det har märkts.
Det har sett ut som om jag varit i flyttagen. Nu känns det i stället som om jag vore
"nyinflyttad". Härlig känsla, nästan som för fem år sedan då det var en
sann verklighet. Tänk så bra jag trivs och så snabbt tiden har gått. Jag minns
fortfarande en av de första dagarna efter att jag fått tillträde till lägenheten. Jag
åkte efter ett träningspass till min tomma lägenhet och tog ett riktigt härligt bad i
badkaret. Vilken känsla... Ett bad i mitt slott... Med andra ord, lika njutbara dagar då
som nu...
99-04-25, söndag
Idag känns det att jag har varit utomhus. Förmiddagen började med dimma, men har
under dagen allt mer övergått i strålande solsken och molnfri himmel.
Bostadsrättsföreningen har haft vårstädningsdag. Uppslutningen var riktigt god och
stämningen likaså, mycket bra. Det är en dag som denna man inser hur lite man
egentligen träffar sina grannar. Hur som helst en riktigt trevlig och omväxlande
sysselsättning. Själv tog jag på mig uppgiften som staketsmålare vid lekplatsen. Efter
ca 3 timmars arbete var vi färdiga och nästan utmattade ;-). Då var det dags för den
minst lika roliga korvgrillningen. Väl inomhus skulle jag bara vilja lägga mig och sova
middag. Har dock tänkt åka till Eskilstuna för att hälsa på Elenor och hennes hund
Tekla.
Dagarna som passerat har varit ganska normala. Har arbetat och roat mig enligt vanliga
rutiner. I fredags hade jag en trevlig danskväll på "Lagår'n" i Skultuna. I
övrigt väntar jag bara på leverans av en bärbar dator. Ska bli lite mer mobil har jag
tänkt mig. Annars riskerar veckorna bli fyllda av för mycket hemmasittande. Under de
senaste två veckorna har fritiden varit lite väl mycket upptagen av styrelsearbete
framför datorn. Hade gärna stuckit till någon annan del av landet under den
arbetstiden.
99-04-21, onsdag
De senaste dagarna har varit underbara och riktigt njutningsbara. Det är inte bara
vädret som har slagit om, utan även mitt humör. Har arbetat bort en stor hög med
arbetsuppgifter rörande styrelsen och bostadsrättsföreningen. Därefter har jag till
och med hunnit pillra med egna små arbeten.
I går blev det avkoppling med "Need for speed III" tillsammans
med min kompis "Blomman". Efteråt hade jag gott om energi. Jag kom inte i säng
förrän 07.45. Inte för att jag var trött när solen kikade in genom fönstret, men med
tanke på att min lägenhet skulle bli invaderad av hantverkare vid middagstid var det
bäst att sträva efter lite sömn.
Solen strålade fortfarande in genom mina prylfria och gardinfria fönster när jag slog
upp mina ögon. Vid 13.30-tiden kom hantverkarna. Min lägenhet var nu testlägenhet
inför bostadsrättsföreningens renoveringsaktioner under våren. Jag tror att det blir
riktigt bra med den nya fönsterinklädnaden. Det ska bli riktigt roligt att komma hem...
om nu lägenheten står kvar förståss...
99-04-18, söndag
Vädret är gråtrist och tungt. Trots att det är en idealisk arbetsdag, känns det
skönt att vara hemma. En arbetskamrat ville vara ledig nästa lördag, varför jag blev
ledig idag. Ska bänka mig framför TV:n nu för att se på sista avgörande matchen i
hockey-SM mellan Modo och Brynäs.
99-04-14, onsdag
Under gårdagen hade jag sprudlande energirikedom och en positiv inställning till det
mesta. Idag har det varit raka motsatsen. Har haft svårt att slita mig ifrån sängen.
Allmänt dåsig och seg helt enkelt. Det var skönt att tvingas utanför hemmets väggar
för att åka till träningen. Ett litet lyft i alla fall, även om varje dans gjorde mig
anfådd och misströstande. Nu när natten närmar sig är jag i alla fall igång. Ska
försöka följa upp mina sammanträdesprotokoll som jag utarbetade i tisdags. Dessutom
ska jag sköta om tvätten jag just burit ner till tvättstugans maskiner. Längtar
nästan till jobbet eftersom jag stundom känt mig riktigt ensam idag. Jag har saknat mina
utflyktsmål, till exempel till det "forna" Eskilstuna... Vill ha en bärbar
dator för att känna mig friare...
99-04-11, söndag
En vecka
kan gå fort. En vecka kan gå långsamt. Denna veckan har
bjudit på kontrastrika dagar. Började bra och avslutades med ett tungt, men tappert,
sinne. Det är sent söndag kväll. Jag har sakta men säkert börjat återfå lite
krafter efter mer än ett halvt dygns magsjuka. En bra bild av detta får man när jag
skriver att det gått åt mer än en toalettpappersrulle. Spyhinken har dock bara kommit
till nytta vid tre tillfällen. Första gången behovsmässigt, andra gången sedan jag
nämnt den i ett telefonsamtal och den tredje gången en minut efter intagen
huvudvärkstablett. Till i morgon har jag sjukskrivit mig. Det är nog tur, även om jag
kanske skulle kunna repa ytterligare lite krafter innan klockan slår 04.00. Men, det är
ju trots allt första sjukskrivningsdagen på flera år, så jag ska väl inte hasta iväg
till jobbet bara för att lönekuvertet skulle behöva det.
Lördagen, gårdagen, gav nog en föraning om vad som komma
skulle. Jag hade tänkt göra jättemycke nytta, men blev segare och segare till dess jag
slocknade ett par timmar in på natten. Jag tror att det var en burk "nyinköpt"
fruktkompott som blev grunden för min magsjuka. Trots att jag köpte den under lördagen,
har jag inte lyckats hitta någon lättydd datumstämpel, så här efteråt.
Fredagen blev en "jobba häcken av mig dag". Alla
möjliga problem skapade en enorm spårbrist på Stockholm Central under flera timmar.
Redan ifrån början kunde jag inse några av dessa problem. Nattågen ifrån norrland
skulle vara ca en timma sena beroende på omledning via Sundsvall istället för Bollnäs.
Hade det bara varit detta hade vi lyckats bra, men en nedriven kontaktledning i
Kungsängen gjorde att några tåg blev stående kvar på Stockholm Central. Spårbristen
började bli ohållbar när ett godståg fick körföbud, ståendes på två av våra
viktigaste spår, 8 och 10. Nu var läget riktigt ohållbart. Som mest väntade 3
ankommande fjärrtåg i en lång kö norrifrån på ledigt spår. Med andra ord blev
ankomsterna upp till en halvtimma sena pga detta. Nu räcker inte detta skräckscenario
för att beskriva den totala bilden. Ytterligare spår kom att upptas av tåg man ordnat
fram för omledning söder om Mälaren. En halv katastrof blev det naturligtvis då,
eftersom dessa både länge och väl stod kvar vid plattformar som behövdes till
ordinarie södergående trafik. Om jag inte missminner mig avgick ett av dessa tåg efter
att ha blockerat i nära nog en timma. Detta trots att resenärerna redan fått gå på
vid en mer lämpad perrong. Trots extremt dåligt med "beslutsinformation",
vågar jag hävda att det blev ett någorlunda slutresultat. Svårt att lyckas bättre
utan egentliga förutsättningar. Om vi inte lyckats hålla en viss framförhållning,
trots eländet, hade till slut tågen stått ivägen för varandra i riktigt låsta
lägen.
I utmattat tillstånd kunde jag se fram emot en trevlig eftermiddag och kväll. Började
eftermiddagen med att vinka farväl åt min syster Kerstin och hennes barn Veronica och
Angus som nu efter en veckas vistelse i huvudstaden skulle hem till Göteborg. Efter
avfärden tog jag med mina föräldrar till jobbet för en liten rundvandring,
studiebesök. Nu var arbetssituationen normal igen. På kvällen bjöd Micke och Veronica
mig på middag, innan vi åkte iväg till Yesterday och dans till Wahlströms. Jag hade en
höjdarkväll även om jag dansade på reservkraft. Det var länge sedan det gick så
underbart bra att dansa och lika länge sedan jag blev nobbad så mycket. Det brukar i och
för sig gå hand i hand. När man ger allt och allt flyter vågar nykomlingarna inte ta
steget ut på dansgolvet. Dom tror att det är svårare att följa och dansa än vad det
är, (innan dom blivit överraskade i sina försökt).
Torsdagen bjöd på kvällsbesök av mina föräldrar, min
syrra och hennes två barn. Det var oerhört trevligt och givande. Detta var också den
dag Norrvikssjön gick upp och jag kunde kvittera ut mitt förnyade körkort. Underbart
väder.
Onsdagen bjöd på en underbar utbildningsdag på ett av
Stockholms konferenscenter. Mycket bra och givande dag tillsammans med några av våra
chefer. Vi fick inblick i nya system, samtidigt som vi fick möjlighet att förmedla vissa
farhågor och tänkvärda detaljer kring dessa. Efteråt, på kvällskvisten, blev det god
trerättersmiddag och därefter en trevlig pubkväll. En helt underbar och god dag.
Tisdagen bjöd på ett antal timmars styrelsemöte. givande
men lite segt.
99-04-05, måndag
Tillvaron känns nästan lite drömlik. Precis som igår sitter jag snällt på min
arbetsstol och filosoferar. Det senaste dygnet har verkligen varit innehållsrikt. På min
fritid, mellan de båda arbetspassen, har jag hunnit dansa med underbara tjejer i Örebro,
hunnit gå en frukostpromenad i Malmö och som sagt var återkommit till min arbetsstol i
tid till eftermiddagens arbetspass.
Den som inte känner mig undrar nog hur detta hänger ihop. Sanningen är den att mitt
"äventyrliga jag" stakade ut vägen allt eftersom. Örebro planerades in i
mitt program under gårdagseftermiddagen, (söndagen), då jag inte kunde finna någon
skjuts till Västerås och Skultuna. Att jag därför tog tåget till &OUml;rebro är
inget jag ångrar. Flera andra Stockholmare var där, men inte minst andra rara och goa
tjejer.
Efter dansens slut, vid Brunnsparken, var det dags att finna en ledig bilplats hem. Det
var lättare sagt än gjort. Jag gav ganska lättvindigt upp när mitt äventyrliga sinne
började ta överhanden. Gick i någorlunda rask takt mot centrum och järnvägsstationen
för att hålla värmen. Efter ca en timmes promenad var jag framme. Hade i åtanke att
eventuellt försöka lifta med någon godstågsförare norrut, för att sedan kunna byta
till ett hemåtgående nattåg. Vad jag inte kom ihåg var att vintersporttågen ifrån
Storlien passerar Örebro under "förnatten" på sin väg ner till Malmö. Detta
tåg är visserligen inte upplåtet för påstigande resenärer söder om Östersund, men
efter samrådan med tågbefälhavaren fick jag med mitt frikort följa med ner till
Malmö. Det var skönt att få sova istället för att vandra runt i Örebro denna något
kylslagna och kalla vårnatt.
Vid sjutiden på morgonen kunde jag munter och glad gå av tåget i ett morgonsoldisigt
Malmö. De tunna molnen låg på hög höjd, varför sikten över Öresund var mycket god.
Jag har ju flera gånger den senaste tiden haft i bakhuvudet att ta en tripp ner till just
Malmö, för att med egna ögon besiktiga Malmös stora och nya skapelse, Öresundsbron.
Jag hade turen att få sista platsbiljetten på morgontåget tillbaka till Stockholm. Med
andra ord satte jag mig på X2000 efter en ca 2 timmars härlig promenad i kända
vandrarstråk och parker. Som vanligt blev kameran flitigt använd. Fann några nya
statyer som jag fann tilltalande och intressanta.
På tåget kunde jag njuta av mina favoritdelikatesser. Denna gång blev det frukost i
lyxklass, Prestosmörgås med Skagenröra och kaffe. Kan man njuta mer av livet när solen
och våren markant speglar av sig både innanför och utanför tågets väggar och
fönster?
Det enda som jag satt och funderade över, och till viss del även grämde mig lite över,
var gårdagens sista dans som jag inte lyckades pricka in tillsammans med den
självskrivna dansdrömprinsessa för kvällen. Det får bli en annan gång. Det var inte
något fel på sista dansen i övrigt, men ändå. (Tror annars att nämnda
dansdrömprinsessan var ledig just då). Jag får se fram emot Öland istället, då jag
tror att jag får återse henne igen... om inte förr. Som vanligt är det dock en viss
åldersskillnad, men det är jag ju till viss del redan van vid. Jag och hjärnan med mig
tror ju att jag är yngre än vad verkligheten säger. Kanske är det min hjärna som
åldras alternativt utvecklas lite lågsamt.
Kom fram till Stockholm och jobbet i god tid för att hinna med en liten middagstupplur.
Arbetsdagen har gått snabbt och jag ämnar stanna kvar under natten också. eftersom jag
börjar med en tidig tur i morgon. Det enda som jag så smått börjar lida brist på, är
de medhavda och rena kläderna. Jag har dock rent underklädesombyte kvar, inklusive rena
strumpor. Att sätta på sig de gamla danskläderna igen är lika omöjligt som onödigt
tack och lov. Dags att sova och drömma vackra drömmar.
99-04-03, lördag
Man måste visserligen generalisera en del för att finna tillvaron helt bekymmersfri,
men det är ändå tillbakablickarna som får mig att förstå hur underbart bra jag har
haft det även denna helg.
I torsdags samlades vi vid färjeterminalen en dryg halvtimma före avgångtid ifrån
Birka-terminalen. Vi var en munter trupp på sex personer som skulle ut på Ålandshav
för en kryssning, fyra arbetskamrater och två respektive, (Linda tillsammans med Patrik,
Sven och Carina samt Tobbe). Resans första del bjöd på en god blandning av mat och
dryck. Trots att vi inhandlade ingredienser för "hyttdryck", tog maten och dess
ingredienser överhanden. Flera av oss var tämligen utsvultna när vårt beställda bord
togs i besittning. Alla som känner detta gäng inser hur trevlig middagsstämningen var.
Detta bäddade gott inför resten av kvällen. Efter maten lockade framför allt
discogolvet inklusive tillhörande kareokeshow. Vid discohörnan blev vi i princip kvar
till stängningstid, vid 3-tiden. Naturligtvis var discoeran dominerande, men de 3 sista
låtarna dansade jag ändå i "foxtrot- resp. tryckarstil" med en
"okänd" go tjej, (några år yngre än mig). Våra flipperspelsexperter Sven
och Tobbe gick vidare till spelhörnan, men blev mitt under pågående rekordförsök
avbrutna eftersom klockan snart medgav stängning av även denna hörna.
Rastlös och långt ifrån trött strosade jag runt båten när jag inte checkade mina
resekamraters sysslor. Flera gånger hade jag passerat min
"sista-dansen-partner" som satt och väntade på sin lycksökande vänninna.
Väninnan återfanns i gott sällskap runtströvande tillsammans med med den förväntade
grabben. Efter en stunds språkande bestämde vi oss för att dom andra kunde klara sig
bra själva. Vi övervägde att ta en nattpromenad i Mariehamn, men stannade kvar på
båtens utedäck. Eftersom mitt sällskap var i övre tonåren och jag närmar mig
pensionsåldern, började vi nästan med avskedsfraserna för att få rätt balans ifrån
början. -"Det är ju synd att vi bara kommer att umgås nu, men...". Därefter
blev det dags för vårt nästa samtalsämne, sedan vi beslutat oss för att vi funnit
vår rätta plats vid båtens akter. Det var inte riktigt som i filmen Titanic, men
stämningen var lika god och mäktig. Det var dags att finna orsaker till varför vi stod
nära varandra ute i den ljumma vårnatten.
Termometern visade på mellan 5 och 6 grader, men närvaron av en härligt vacker, (en dag
gammal), fullmåne värmde gott, åtminstone invärtes. Flera av anledningarna till vår
gemensamma utomhusvistelse var redan givna. Om vi skulle gå in i värmen, skulle behovet
av närhet minska och bilden av våra kramars "förklädnad" försvinna. Då
skulle vi inte heller behöva värma varandra med given intensitet och "fruktan för
ihjälfrusna liv". Nu lyckades vi hålla oss varma utomhus i nära nog en timma, utan
att samtalsämnen eller sysselsättning saknades. Det var riktigt roande att lyssna på
och analysera alla kringströvande pars samtalsämnen, samtidigt som vi själva gömde
våra leenden och identiteter vid varandras axlar. Vi var i alla fall nästan helt nyktra
båda två. Jag vågar dessutom påstå att vi hela tiden pratade ett och samma språk.
Därför vet jag inte vad jag saknar mest i mina tillbakablickar, henne eller stämningen.
Det är ju i och för sig tur att man bygger upp sina handlingar med en äkta grund,
ärligt menade och vårdande känslor och handlingar. Efter att ha tagit ett lyckönskande
farväl i korridoren strax före fem på morgonen, var det på resten av resan endast vi
och några få personer i hennes bekantskapskrets som kunde genomskåda betydelsen av ett
leende och ett höjt ögonbryn. Till historien hör dessutom följande fakta. Mitt
sällskaps väninna hade inte sitt nyckelkort med sig, varför vi mötte de två i
sällskapet tillsammans med en besättningsman som skulle agera låssmed. Hade vi vetat
detta hade vi kanske inte varit borta fullt så länge, men sanningen att säga kan jag
inte genomskåda om vetskapen trots allt fanns...
Ensam i min överslaf fortsatte jag att dansa genom livet. Jag vred och vände mig näst
intill oavbrutet med en omättlig törst. Det var verkligen varmt inombords på denna
båt. Viljan att sova var begränsad och vid halvniotiden var jag åter igen på benen.
Tog mig en promenad på däck tillsammans med min kamera. Vid niotiden gjorde jag
sällskap med Sven, Carina och Tobbe till frukosten. Det var gott, men jag var inte
nämnvärt stor i maten. Förmiddagen gick snabbt och det var strax dags för fika
tillsammans med ovan nämnda gäng. Fulltaliga blev vi inte förrän vid lunchtid då
Patrik och Linda anslöt, nedkomna ifrån sin "lyxhytt". Eftermiddagen
spenderades delvis i danssalongen. Danslusten var begränsad eftersom dansmusiken kändes
lite för "traditionell". Själv såg jag fram emot Mälarsalens danskväll. Vid
16.30-tiden ankom vi åter igen till ett soligt och underbart vårlikt Stockholm. Sven och
Tobbe hade då, utan speciellt många försök, lyckats komma in på highscore-listan i
och med en fjärdeplacering. Jag åkte hem och sov en dryg timma innan jag packade väskan
inför en danskväll och övernattning på jobbet. Även danskvällen blev lyckad. Mycket
tack vara att efterlängtade danstjejer fanns på plats. Annars hade det funnits danser
jag skulle ha saknat mycket...
Denna dags arbetstid gick förvånansvärt snabbt. Efter lite middagssömn laddar jag nu
inför morgondagens arbetsmorgon och fortsatta påskhelgdag...
99-04-01, torsdag
Dagen är visserligen inte slut ännu, men jag har hittills klarat mig ifrån att bli
lurad. Detta är visserligen vad jag tror... om nu min danspartner luras... Hon som har
varit emot tävlingsslipsar, påstår sig nu ha köpt en i ett SMS-meddelande. Eller...???
Fick just ytterligare ett telefonsamtal ifrån henne, där hon försäkrar att inköpet
är sant. Jag blir positivt nog tvungen att tro henne, när hon dessutom säger sig ha
köpt tillhörande tävlingsklänning.
Att jag har vant mig vid ledighet är inte att ta miste på. Det har varit dunderskönt
att vara ledig nu när temperaturen stiger, solen skiner och kvällen har blivit ljusare
med en fullmåne som i natten pryder. Snart ska jag ut på en härlig Ålandskryss
tillsammans med några arbetskamrater. Vilken semester...
