"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, december 2004

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

05-01-02, Söndag

Arbetsnatten bjöd på ett utsökt tillfälle att komma ikapp med dagboksskrivandet. Ytterst få tåg att bevaka, inga arbeten ute och en avkopplande tillvaro. De flesta svenskar har nu kunnat erbjudas hemfärd från Thailand och andra tsunamidrabbade områden vid Indiska oceanen. Så sent som igår saknades drygt 3500 svenskar. Att dansklubben har skänkt 10.000 kronor till röda korset gör mig stolt. Jordbävningen och Tsunamin kommer garanterat att prägla även denna dags nyhetssändningar, en vecka efter katastrofen... Snart ska jag hem och sova hos Anki. Min avlösning beräknas komma omkring klockan 07.00.

Söndagen den 21 november 2004: Mellan mina nattarbetspass sov jag ordentligt. Men utöver det hann jag med en del städade...

Måndagen den 22 november 2004: Hade en perfekt arbetsnatt. Inte helt lugn, men såpass att jag hann avverka allt som låg mig till last. Hann deluppdatera ställverksbeskrivningarna och fylla i semesteransökan inför år 2005. Trafikledningen av den sydliga regionen utfördes på ett mycket tillfredsställande sätt, kanske mycket beroende på att jag inte hade ett enda arbete ute på min bandel.

Efter hemkomsten diskade jag av det sista innan jag gick till sängs. Sov och städade vidare efter ett par timmars sömn. Handlade sedan innan jag tog emot min vän Hillbo till besök. En utförlig modelljärnvägsgenomgång följdes av en trevlig fikastund. Jenny var vid detta laget på besök för andra gången. Det första besöket gjorde hon redan under hösten 2001.

Tisdagen den 23 november 2004: Hade en lång dag- och kvällsarbetstur. Kom in till trafikledningen lagom till en någorlunda ordning. Annars hade det varit en natt och morgon med svår blåst och snöfall. Jag fick visserligen ta emot larmet om nedblåst träd och ett tåg som nätt och jämt klarat sig undan detta. Endast kört in i ett par grenar i trakten av Mölnbo. Om det inte varit i samband med min rast, hade jag fått kämpa med enkelspårsdrift en bra bit inpå kvällen. Men jag fick trafikleda de bästa och minst drabbade bandelarna. Stannade dock kvar en stund för att genom övertidstjänstgöring hålla en hög beredskap och kapacitet för att stävja oordningen. Sent om kvällen åkte jag över till Anki...

Onsdagen den 24 november 2004: Hade bytt arbetstur och kunde därigenom njuta av en ledig dag. Sov hos Anki. Under hemfärden passade jag på att klippa mig i Sollentuna centrum. Handlade sedan och såg till att beställa Teliapoängspresenter. Om eftermiddagen tog jag emot Jonas och "Blomman" på besök. Efter en stunds fikande och modelljärnvägsförevisande, tog vi "Blommans" bil ut till modelljärnvägslokalen i Vallentuna. Digitaliseringen visade verkligen sina fördelar. Bjöd på en trevlig analys av fördelar och nackdelar. En mer intensiv körning med fler tåg, men samtidigt klart mindre tid för växlingsrörelser. Olika yrkesroller behövs onekligen för att klara av en kapacitetshöjning. Inte minst i form av växlingsledare. Kanske även en viss ombyggnad kan bli aktuellt, även om det är viktigt att behålla trånga sektioner just för utmaningens skull.

"Blomman" bjöd även hemfärd i sin bil. Onekligen skönt att bli hemskjutsad, även om jag samtidigt hade möjligheten att istället åka över till Anki. Men nu fick det bli en kort natt i min egen säng...

Torsdagen den 25 november 2004: Jag var piggare än förväntat när jag begav mig iväg hemifrån för ett tidigt arbetspass. Ett bra arbetspass med hanterbara förseningar och fordonshaverier p6aring; rätt plats i Västerhaninge. Tvingades dock neka ett arbete längs mitt bevakningsområde. Upplevde och bedömde att arbetsbegäran höll en alltför låg säkerhetsnivå. Lokalkännedomen verkade i princip obefintlig och begäran om arbete utfördes inte på ett järnvägsmässigt korrekt sätt.
   Efter påläsning och betydligt mer platskännedom beviljades arbetet ett starttillstånd av min efterträdande kollega.

Om eftermiddagen hann jag sova lite middag innan det var dags att åka till dansklubben. Jag och Jenny T hade kvällens musikvärdskap. En mycket lyckad blandning skulle det visa sig. Även denna gång fick vi olika doser av positivt beröm. Saker som påpekades under efterföljande veckor.

Jag stannade sedan kvar för att bada bastu och städa. Hemfärden företogs sedan under natten.

Fredagen den 26 november 2004: Vid hemkomsten varjag för trött för direkt tvättande av kläder. Sov istället och gick upp före klockan sju för maskintvättsinläggning. Sov vidare och hängde efter ett par timmar upp tvätten i torkskåpen. Åt frukost, satt med datorn och vek sedan tvätten. Packade inför tävlingshelgen i Göteborg och begav mig sedan kort förbi jobbet för att erövra grafer. Efter att ha hämtat SJ-biljetterna mötte jag Anki utanför Big Burger.

Efter att ha fått en hamburgermeny i en påse, kunde Anki och jag förbereda oss för avfärd mot Göteborg med tåg 180. Ingen omedlbar påstigning medgavs, men maten var relativt varm ändå när jag väl fick tillfälle att avnjuta den. Tillsammans med två tonårstjejer och deras mor hade Anki och jag en egen djurkupé för oss själva. Redan till Västerås hade vi kört in åtta av nio minuters försening. Mycket starkt jobbat. Troligtvis tack vare sena pendeltåg från Stockholm C. Ett pendeltåg som måste ha hamnat efter oss, trots vår direkta försening.

Ombord på tåget avnjöt jag förutom min hamburgare, även en kopp kaffe och lite choklad. Den enkla bistron bjöd på trevlig personal. En go tjej som dock saknade tillgång på växelpengar. Jag såg till att hon fick fyrtio kronor i växel, efter lite trixande. Hon blev förtjust över mitt engagemang och kallade mig vid ett senare tillfälle för en räddande hjälte.

Väl i Göteborg tog Anki och jag bussen ut till min syrra och hennes familj. Vi bjöds på en gemytlig kväll med tacomat framför TVn. Därefter njutbar sömn...

Lördagen den 27 november 2004: Vi gick upp relativt tidigt. Det var skönt att vakna upp hemma hos syrran och få frukost och skjuts till tävlingshallen. Det blev en trevlig tävlingsdag som till slut förde oss ända till final. Jag tror att själva finalprestationen blev aningen blek, men en sjätteplats kändes ändå riktigt bra.

Tillsammans med Jenny O och Gustav gjorde vi oss i ordning i omklädningsrummet för en gemensam middag tillsammans med ytterligare ett antal klubbkompisar. En taxi beställdes, en taxi som tog god tid på sig fram till oss. Vi hann försöka ringa taxibolaget ytterligare en gång, men utan att ens komma fram. Hur som helst kom vi fram till vår Thailändska restaurant på utsatt tid. Placerade mig trivsamt mellan Anki och Jenny O. Avnjöt en spännande fisksoppa på cocosmjölk. Därtill någon form av kötträtt som huvudrätt. Minnet sviker... Efter middagen tog vi taxi tillbaka till tävlingshallen. Denna gång för att avnjuta en underbar danskväll till ZLIPS. Jag njöt av dansandet, även om jag inledningsvis hade aningen ont i magen. Men mitt illamående gick snart över. Möttes av en konstig blandning av intryck. Allt ifrån att bli nobbad vid uppbjudande till att bli omtalad som livets- respektive kvällens- absolut bästa dansare. Anki bjöd också på bra dans. Undrar om inte den nobbande tjejen missade något?

Söndagen den 28 november 2004: När danskvällen var slut så tog vi oss en promenad till spårvagnen. Detta efter lite klädbyte och rejäl påklädnad. Göteborgsnatten var aningen kylslagen. Efter spårvagnsfärden till Göteborg central avnjöt vi varsin hamburgare. Jag var vrålhungrig och behövde energi. Därefter tog vi oss till busstationen vid Heden. Inväntade troget nattbussen. Fyrtio minuters väntan passerade relativt obemärkt förbi trots allt. Mycket beroende på att bussen kördes fram drygt tjugo minuter före avgångstiden 03.40. Detta gjorde oss mycket gott. Kopplade av såpass mycket att vi båda somnade. Vaknade upp lagom till avstigningstillfället. Med vår lånade nyckel kunde vi komma hem utan att störa. Ganska snart sov vi båda gott...

Efter en lagom lång sovmorgon gjorde vi syrran med familj sällskap. Först om eftermiddagen, efter en utsökt måltid, skjutsade syrran oss till järnvägsstationen. Anki och jag intog förstaklassavdelningen. Med ett i övrigt fullt söndagståg var det skönt att sitta ner i förstaklassavdelningen. Nyttjade en fribiljett vi båda fått oss tilldelade av SJ. Efter ett tag fick vi ett ungt tjejsyskonpar bredvid oss. De reste med en ett dygn gammal biljett. Med all sannolikhet en felbokning över nätet. I deras ögon var det biljettautomaten som skrivit fel datum på biljetten. Först efter Örebro fick de flytta in i vagnens andraklassavdelning. Då var det nämligen fullt även relativt i förstaklassavdelningen. Själv hade jag tur att jag slapp flytta runt... Fribiljetten medgav ingen fast platsbokning.
   Från Stockholm central tog vi bussen till Ankis lägenhet där god sömn kunde avnjutas.

Måndagen den 29 november 2004: Tidig avfärd från Anki för tidig tjänstgöring. Planerade att åka hem under kvällen, men förblev kvar hos Anki. Inte ens ett besök hos Fia lyckades jag aktivera mig till. Var nog aningen trött efter helgens begivenheter och förblev kvar i en trivsam TV-soffa...

Tisdagen den 30 november 2004: Sov ut hos Anki, detta trots att telefonen ringde ett antal gånger under förmiddagen. Egentligen skulle jag ha haft en förmiddagsarbetstur, så det kanske inte var så konstigt, nu när jag hade bytt tur. Väl på jobbet kastades jag direkt in i händelsernas centrum. Ett tåg med ATC-fel mellan Västerås och Stockholm skulle hastigt och lustigt få tillkoppling av ett "friskt fordon" i Tortuna. Effektivt leddes tillkopplingen på ett säkert och välplanerat sätt. Tyvärr störde detta dock koncentrationen på annan trafik. Ett annat tåg blev istället 14 minuter sent då jag oavsiktligt lyckades flytta ett tågmöte till Tillberga. Allt säkert beroende på att jag olikt mig lät dröja kvar i telefonen när föraren pratade med andra...

Arbetsdagen blev som sådant riktigt bra. Uppsala bjöd på extrem trängsel vid 21-tiden, något som stationen inte är dimensionerad för. Inom tio minuter skulle nio tåg samsas om sju spår. Detta samtidigt som många relationer inte erbjöd samtidiga tågrörelser. Upp till tio minuters försening därav, beroende på tågköer och begränsad samtidighet. Tyckte det gick förvånansvärt smidigt ändå... Efter en sista kontroll av semesterplaneringen för år 2005, tog jag pendeltåget hem.

Onsdagen den 1 december 2004: Efter en natt på hemmaplan sov jag ut ordentligt. Hade ordnat en semesterdag åt mig. Efter en pizzamåltid tog jag vägen förbi Coop Forum. Där blev jag fast i flera intressanta diskussioner med före detta kollegor. Mötte bland annat "Sune" (Susanne). Hennes dotter hade under dagen klarat körkortet, så därav ett självskrivet efterföljande samtal om körkort och motorcyklar. Dottern har jag inte sett sedan jag slutade jobbet där. Hon måste då ha varit någon stans runt elva år. Tror inte jag skulle känna igen henne idag. Susannes sambo (också motorcykelfrälst) kom dock förbi och gav ny näring åt motorcykelsnacket. Inhandlade så småningom mina spikband och begav mig via Upplands-väsby över till Vallentuna. Snön var riktigt blöt och smältandes. Plaskade runt i Vallentuna centrum i jakt på ett café där jag kunde invänta de övriga klubbmedlemmarnas ankomst. Fann ett riktigt mysigt café. Avnjöt en kopp kaffe och en bit prinsesstårta. En god inledning på december månad...

Modelljärnvägsbyggarkvällen gick åt till småpyssel. Mest blev det digitala arbetsinsatser för egen del. Därtill en hel del diskussioner och genomgång av den utbyggnadsstudie med kapacitetshöjande åtgärder som jag gjort. Därtill presenterades en godstågsstudie för oss. En intressant kväll i modelljärnvägsklubblokalen, som avslutades med en roslagsbanefärd in till stan och ett snabbt besök hemma hos en av klubbmedlemmarna. Därefter fortsatte jag hem till Anki...

Torsdagen den 2 december 2004: Snön som kom för snart två veckor sedan försvann allt mer. Riktigt plaskvåt snö mötte mig när jag från Ankis lägenhet tog bussen till jobbet för att hämta hem min kostym. I snart två år har den fått hänga där i väntan på användning. Till helgen väntar ett bröllopsfirande och behov av kostymen. Åter i lägenheten tog jag det lugnt till dess att det var dags för ny färd till jobbet och en arbetsdag.

Mest minnesvärt för eftermiddagens arbetspass blev ett bitterironiskt förarsamtal, där det mycket tackades för en merförsening från Västerås central, vidare mot Örebro och Hallsberg.
   För att få lite effektivitet i snöröjningen av Västerås Central, bortforsling av snö, beviljade jag ett längre A-arbete. Endast ett tåg hamnade i farozonen för korsande tågvägar i och med den spårändring som följde med mitt beslut, drygt tjugo minuter före avgångstiden. Under förberedelsetiden, innan ovan nämnda samtal följde jag noga och löpande upp alla berörda tågs framfart. Detta för att vid rätt tillfälle kunna fatta rätt beslut till den mest effektiva tågföringen. Så när ett normalt och inledande första samtal inkom från föraren av det spårändrade tåget, hade jag god kontroll på beslut, tågföring och aktuella tåglägen. Förklarade att han skulle få vänta på ytterligare ett ankommande tåg, (korsande tågväg). Faktum var att jag genom att försena honom några minuter, kunde erbjuda en snabbare tågväg än normalt i genomfarten av Kolbäck och samtidigt vinna förseningstid för ankommande två tåg. Dessutom kunde jag samtidigt ha en växlingsrörelse effektivt igång för bortväxling av tåg till personbangården. Annars hade allt blivit stillastående för endast det omtalade tågs vinning.

Tyvärr möttes min telefoninformation av mer än suckar och stönanden. Fick även lyssna till hur rättidigt just denna förarens tåg var och vilken prioritet han förväntade sig. Den rättidigheten kunde ifrågasättas eftersom han den senaste halvtimman burit på ett par minuters försening. Hans argumenteranden och ifrågasättanden retade onekligen upp mig. Såg det visserligen som ren okunnighet och försökte enkelt förklara att vissa förseningar kunde vara nödvändiga för att få verksamheten att fungera i sin helhet. Jag insåg det omöjliga med att få förståelse för tågföringsbesluten och alla grundparameterar i mina beslutstaganden och behövde till slut avsluta samtalet något bryskt med orden: "... och därmed punkt slut...". Behövde tiden till att fortsätta ett fullgott arbete. Ville inte att ett samtal skulle förstöra för övrig trafik mer än nödvändigt. Inte ens det andra samtalet förmedlade någon känsla av förbättrad tågföringsinsikt. Bedömde det som att kunskapen inte var god nog att genomskåda den bättre tågväg han bjudits, jämfört med tidtabellslagd väg. Gnällande var tydligen rätt melodi bortom begreppet djup erfarenhet och tågföringskunskap. Mitt eget intryck i alla fall...

Eftersom samtalet ändå skulle sätta sig i huvudet, (besvikelse och irritation över att man ska behöva ta emot ovidkommande, onödiga och störande extrasamtal utan en gnutta av givande information), såg jag till att även följa upp resterande inblandade tågs vinster. Tåget omnämnt ovan försenades visserligen i betydande grad, men inte utan vinster. Med tanke på att jag från Västerås kunde föra fram tåget "höger" (snabbare vägar mot målet genom Kolbäck), var delar av den sex minuter stora förseningen normalt sett redan intjänad. Därtill fanns inga uppehåll före Örebro och inga förseningar att annonsera till några väntande resenärer. Tidsförlusten skulle i princip kunna vara intjänad till slutmålet Hallsberg, (även om jag misstänkte viss ovana hos föraren). Vid slutmålet var tåget mycket riktigt bara ca en minut sent. Hade jag prioriterat enligt förarens åsikt hade ett rättidigt ankommande tåg från Fagersta och ett elva minuter sent tåg fån Norrköping blivit drabbade. Förseningen på det sistnämnda tåget var dessutom såpass stor, att det med ytterligare minuter av försening hotade att drabba en stor del av den trafiktäta eftermiddags- och kvällstrafiken mellan Sala och Uppsala i ett senare läge. Det elva minuter sena tåget mot Uppsala fick ankomma Västerås innan "klagotåget" mot Örebro och Hallsberg fick avgå. Ett lyckat drag när Uppsala-tåget via Sala körde in sin försening (också en minut sent vid slutmålet) utan att drabba den känsliga enkelspårsbanan. Alltså många vinnare och egentligen ingen förlorare i slutänden. Positivt nog helt enligt mina förhoppningar och planer denna gång. En helhetsbild som stärkte mig mycket i mitt fortsatta ältande av förarsamtalet, som kanske lite opedagogiskt hade avbrutits för att jag skulle ha en chans att kunna behålla tid för koncentration och tågföringseffektivitet. Varje sekund kan vara viktig för bra beslut och beslutsgrunder.

Efter jobbet åkte jag ut till dansklubben för att få vara med på den sista delen av kvällens sociala dans. Det blev i ett högt tempo, så en dryg halvtimmas dansande räckte gott för mig.
   Efter ett kort städpass tillsammans med Anki åkte vi raskt hem till Ankis lägenhet för sömn.

Fredagen den 3 december 2004: Gick upp tidigt och startade arbetsdagen 06.00. Spenderade eftermiddagen i Rotebro, innan jag åkte över till mina föräldrar för att låna bil. Anki var på företagsfest, så jag begav mig själv till Yesterday. Men redan vid bankomaten i Rotebro insåg jag att dansen inte var huvudattraktionen. Kände att en hamburgare var mer lämplig för mitt välbefinnande än att stressa till "GAMBLERS" musikmeny. Men efter måltiden var jag redo även för dans.

Det blev en bra men ganska lugn danskväll. Hade i princip inga av mina vanliga danspartners på plats, utan kunde dansa med personer jag annars aldrig fått tillfälle att dansa med, åtminstone inte speciellt ofta i alla fall.

Lördagen den 4 december 2004: Efter hemkomsten från Yesterday och danskvällen till "GAMBLERS", satte jag mig att jobba med ett modelljärnvägsprojekt, tidtabellsläggning, till omkring klockan fem på morgonen. Därefter sov jag till en bit in på förmiddagen.

I samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar, så sydde jag i en knapp i den rock jag hämtat fram ur min klädkammare, dagen till ära. Åkte vidare till Anki och utförde där de sista förberedelserna inför eftermiddagens bröllop och kvällens bröllopsfest. En av Ankis bästa tjejkompisar, Catherine, skulle gifta sig med sin Jonas i Hedvig Eleonora Kyrka klockan 16.00. Eftersom Ankis vackra röda klänning var något snävt skuren, dvs inte tillät alltför långa steg, blandade vi promenaden till kyrkan med en liten bit av bussåkande.

Bröllopsakten blev en fin och minnesvärd tillställning. Mycket vacker sång av en Sollentuna-manskvartett och vacker sång av unga vänner till Catherine. I Taxi fortsatte vi sedan till sagovärlden vid "JUNIBACKEN". Efter en fördrink, en liten flaska gott vin drucket i sugrör, fick vi åka runt i sagotåget på "Junibacken". Också det en underbar tankeväckare och många inspirerande minnesbilder av den underbara sagoförfattarinnan Astrid Lindgrens underbara värld av sin tid. Sedan följde en tid av mingel och samtal innan vi tog plats i middagssalongen en våning ner.

Vid vårt bord, "Vi på Saltkråkan", hade vi två av Catherines yngre bröder, Philip och Patrik. Därtill Patriks flickvän Mikaela (närmast mig till vänster), En vän och fotograf till Catherines familj (Bill från USA), två yngre systrar från den så kallade "Djurskolan". En verksamhet som skulle komma att prägla många av kvällens tal, inte minst Ankis. Hon satt för övrigt intill mig, på min högra sida.
   Förutom en utsökt matsedel (Junibackens lax och skagenbakelse, Helstekta oxfillet med potatiskaka och rödvinssås, Hallonmousse toppad med grädde och färska bär) och en vältalig "Toastmaster" (Rikard), höll talen en oerhört god klass i positiv anda. Flera av talen blev rent utsagt rörande, rakt in i hjärtat. Först och främst kommer jag minnas talet som Catherines farmors syster framförde. Med nedsatt syn och nittiofyra års ålder framförde hon ett enastående tal över ett antal minuter, med rim, med sammanhang och ett fängslande jag sällan upplevt genom ett tal. Allt detta utan tvekan och utan någon minneslapp vid sin sida. Applåderna var välförtjänta och fick sin tid de också.
   För egen del blev jag ytterligare rörd när en av Catherines lärarkollegor, tillika förälder till systrarna vid mitt och Ankis bord, höll tal. Då framkom i än starkare grad hur mycket nämnda djurskola under tio år betytt för många av Stockholms barn. Inte bara ett hundratal, utan för flera hundratalet barn. Både i form av Lägerskolor och undervisningsaktivitet under fredagskvällarna under i princip hela nittiotalet. Orsaken till att jag blev extra rörd var att Anki var lika delaktig i detta. Inte konstigt att jag blev tårögd och berörd långt in i hjärtat av alla positiva minnesbilder av Catherines och Ankis mångåriga arbetsinsats. Något som också var en del av samtalsämnena vid vårt bord. Att Catherine därtill är lärare idag är lätt att förstå. Ett sådant leendet sprider den glädje och inspiration barn och ungdomar verkligen behöver.

Ankis tal gick också mycket bra. Det knöt an till tidigare talares beskrivningar och ringade ytterligare in djurskolans betydelse och anda. Efter alla tal hade vi en bra bild av både Catherine och Jonas, ett par jag tror mycket på efter bara två möten.
   Lagom till tårtan, (Chokladdröm från Stinas bageri), fick vi höra en mixad duett inspelad av brudparet vid deras respektive möhippa och svensexa. Den vackra låten "Allt som jag känner" av Tommy Nilsson och Tone Norum. Festen fortsatte sedan med bröllopsvals och dans fram till ettiden. Då tog Anki och jag oss en stilla promenad hemåt i söndagsnatten.

Söndagen den 5 december 2004: Efter några timmars sömn och frukost åkte vi iväg på en lägenhetsvisning tillsammans. Anki är på jakt efter en lite större lägenhet. Själv var jag trött, men Anki hann med ytterligare två visningar innan det var dags för oss att gemensamt gå över till Ankis föräldrar. Där bjöds vi god mat och fika. Fick tillfälle att visa några av de dansvideos Anki och jag har lagrade på datorn och därtill andra talande filmer samt några stillbilder från Ankis och min sommarsemester innan batteriladdningen tog slut.
   Efter att ha följt Ankis farmor hem så packade vi ihop kläder för färd till Rotebro. En kväll avnjöts sedan framför TVn, bland annat med en påse ostbågar...

Måndagen den 6 december 2004: Gemensamt åkte Anki och jag in till stan. Började min tjänstgöring klockan 08.30. En trevlig arbetsdag. Efteråt hade jag god lust att göra en utflykt, men fann inget lämpligt mål. Åkte istället hem till mig och förblev där själv över natten.

Tisdagen den 7 december 2004: Tidig tjänstgöring. Hade under helgen anat förkylningssymptom som nu blev allt mer påtagliga. Avsåg att ställa in kvällens träning för min del, när jag fick reda på att vår tränare var sjuk. Passade mig perfekt. Åkte istället hem och sov hela eftermiddagen, till dess Anki om kvällen kom över till mig... Upptäckte för andra gången på kort tid en form av insekter på diskbänken. Inledde en sanering då jag fann källan. Inte normala mjölbaggar, utan en mer oskygg plattbagge som var lättidentifierad i sina gömslen. Gjorde en grundlig undersökning av alla skåpprodukter. Tillsammans med Anki förpackade vi allting metodiskt i tillslutna påsar och kastade allt som inte ansågs såpass fräscht och garanterat opåverkat att det motiverade förvaring i frysen. Sedan alla torrprodukter var kastade la jag ut effektiva "diskmedelsfällor" på alla misstänkta ställen. Trots dessa baggars oblyghet ska de vara experter på att gömma sig i springor. Därför gjorde diskmedlet god verkan även här. Trots allt verkade spridningen vara begränsad. Säkerligen mycket beroende på att jag redan under min arbetstid inom affärsvärlden lärde mig att minska risken för mjölbaggsangrepp. Alla nyinköpta påsar har direkt blivit förpackade i tillslutna påsar fram till användningsdagen. Alltså, ytterst få ställen för angrepp. Här var det en öppnad påse som verkade vara boven i dramat. Men ändå finns frågetecken kvar... Jag tror inte de ursprungligen kom från just den förpackningen... De ska annars härstamma från varmare länder...

Onsdagen den 8 december 2004: Efter en tidig arbetsdag åkte jag söder ut för att hälsa på en vän i Stuvstatrakten. Ett par timmars god avkoppling innan det var dags att återvända till stan. Denna gång för att gå på ett dopinginformationsmöte på dansklubben. Ett måste för att få ha tävlingslicens 2005. Med en tilltagande förkylningskänsla, främst ont i halsen, åkte jag ensam hem till Rotebro. Anki var dessutom på en företagsmiddag under kvällen, så det fick till slut bli skiljda sovsalar för oss. Vill minnas att det var en företagskollega som bjöd in sina kollegor inför en stundande pension.

Torsdagen den 9 december 2004: Dagen fick spenderas hemma helt och hållet. Perfekt med en ledig dag för att bota den nu relativt starka förkylningen. Inte direkt någon feber, men en rosslighet som inte gjorde rösten gott. Inte heller var det läge för dans och utmattning. Fick roa mig med mycket sömn, pyssel och TV-tittande istället...

Fredagen den 10 december 2004: Förkylningen hade släppt sitt grepp. Den fanns till viss del kvar, men jag njöt ändå av att få ha en sovmorgon i mitt eget hem. Arbetseftermiddagen gick bra, även om jag kortare stunder hade en heshet som gjorde att man trodde jag druckit en del olämpliga saker. Kvällens dans på Mälarsalen hade jag sedan länge strukit från min almanacka, för egen del. Siktade mot att vara i god kondition till julfesten istället. Spenderade därför kvällen hemma hos Anki, road av nobelfestligheter och min kära lägenhetsföreståndarinna.

Lördagen den 11 december 2004: Gav mig av från Anki för en arbetsdag med start klockan 07.00. Bevakade sydfjärren, Svelandsbanan och en del av västra stambanan. Varierande problemlösning, men av relativt ringa betydelse för trafiken som helhet. Det var skönt att jag hunnit packa ner julfestkläder före avfärden hemifrån dagen innan. Stora delar av staden präglades av demonstrationsoroligheter. Oroligheter som ökade strax före arbetsdagens slut, men som inte direkt hann få följder för mig.

Mötte Anki vid "Åhléns city" för att finna en present till min mor. En läsvärd bok införskaffades innan vi begav oss hem till Anki. Därifrån åkte vi vidare till Nackswingets julfest. Under resan dit fick vi även sällskap av Maria S, som klev på tunnelbanan samtidigt med oss. På bussen var det ännu fler dansare som anslöt. Julfesten bjöd på underbart välsmakande mat. Jag hade dock en stor mängd luft i magen, som jag i omgångar fick göra mig av med på den avsedda inrättningen. Sedan bara att njuta mer av maten... Lät dock bli att hämta påfyllning. Ursprungsuppläggningen var redan väl tilltagen...

I samband med efterrätten bjöds vi på dansuppvisning av klubbens "Lag-SM-finalister". Detta som en minst lika roande uppvisning som den frågesport som inledde kvällens middagsbjudning. Då hade vi fått se roande videoinspelningar på några av våra klubbmedlemmar, trallandes och nynnandes låtar vi skulle lista ut och bordsvis gissa oss fram till. Slutligen var utspisningsordningen fastställd...

Natten dansades sedan in till BLENDER. En bra spelning som så ofta. Därtill precis lagom med folk, trots att julfesten bjöd ca 200 gäster. Jag överraskades dessutom positivt av att personer fanns på plats, mot alla odds. Personer som deklarerat att de hade förhinder fanns på plats för att avnjuta underbara danser...

Söndagen den 12 december 2004: Julfesten fortsatte en bra bit in på natten. Bastun fanns påslagen, men den blev vad jag förstår i princip outnyttjad. Orsaken var främst att vi tidigt engagerade oss i städning och iordningställande av lokalen. Detta under tiden bandet fick chans att plocka ihop sin utrustning.
   Under en pratstund med en igenkännande tjej, fick jag tillfälle att minnas tillbaka tio år i tiden. Hon mindes tydligt första gången vi hade träffats. Även om hon verkade bekant, så dröjde det innan jag hade hela bilden klar för mig. Påmindes även om hennes kompis Saga, som jag absolut hade ett gott öga till. En person som försvann ur mitt liv lika snabbt som hon dök upp i min dansvärld. Enbart positiva minnesbilder för min del. Önskar jag hade fört dagbok även då...

Omkring klockan 03.40 hade Anki och jag städat nog. Då hade vi även hunnit njuta av en mycket kort bastutid och välbehövlig dusch med klädombyte. Bussen 03.46 missade vi uppenbarligen. Men det gjorde föga, då ytterligare två personer, (ett kompispar), fanns på plats och började vifta efter taxibilar. Då de också skulle mot Slussen hakade vi på. Han hade tydligen varit hos henne för att fixa datorutrustning. Sedan hade de blivit sittandes i lägenheten drickandes och pratandes. Personligen tyckte jag de verkade vara ett underbart blivande par. Bilen fylldes av en romantisk atmosfär, även om jag inte vet hur mycket av detta de hade vågat erkänna. Hon satt hela tiden och beklagade sig över hur odräglig hon var, pratandes alldeles för mycket och för full. Tyckte synd om henne att hon inte litade på sig. Hon var ju jättegullig, pratade precis så mycket som jag önskade och var därtill riktigt söt. Tror att Anki också var lite road av vårt hastigt ihopimproviserade resesällskap. Vid Slussen rullade paret vidare i Taxin även sedan vi hoppat av. I lugn och ro njöt vi av en promenad hem till Anki...

Vi kom hem till Anki ca 04.35. Efter lite sömn åkte vi över till mina föräldrar. Mamma skulle gratuleras på sin födelsedag. Vi bjöds god smörgåstårta och allehanda tilltugg. Innan avfärd även te och smörgås. Perfekt uppladdning inför den stundande arbetsnatten. En arbetsnatt som bjöd inkopplingsarbeten och trafikledning runt ett havererat fordon i Flen.

Måndagen den 13 december 2004: Arbetsnatten fortsatte med signalfel Malmsjö- Björnkulla. Ett fel som kvarstod till långt in på förmiddagen. Natturen delades skönt nog tillsammans med en kollega. Detta resulterade i rastmöjligheter under natten. Om morgonen hemfärd efter lite välsmakande frukost i yoghurtform.

Dagen spenderades i mitt hem, så även kvällen och natten. Nyttjade tiden till saneringsarbeten i mitt kök. Rensade lådor från smulor och torkade av hyllor lite extra. Fann ytterligare ett par levande plattbaggar och utökade därmed antalet diskmedelsfällor ytterligare. Ansåg dock att saneringsarbetet så här pass långt såg effektivt och positivt ut. Förökningen hade med all sannolikhet upphört. Dessa plattbaggar var på upptäcksfärd, säkerligen stressade över att ha blivit ifråntagna i princip alla förutsättningar för fortlevnad i mitt kök. Min förkylning präglade i övrigt min sinnesstämning. Ville koppla av istället för att åka över till Anki om kvällen, efter hennes ridning...

Tisdagen den 14 december 2004: I stället för en arbetsnatt hade jag blivit tilldelad en tidig tjänstgöring med en halvtimmas sovmorgon. Direkt efter arbetsdagen köpte jag utrustning för att koppla ihop mina datorer i ett hemnätverk. Tiden i hemmet blev dock för kort för att starta installationen.
   Om kvällen åkte jag på dansträning. Kom i lagom tid till dansträningsstarten. Förkylningen var något mer dämpad denna dag, så dansen tilltalade mig. Det blev en lugn träning med mycket teori. Denna afton hann man ordentligt fråga ut Tommy, vår tränare, om hans teorier. Efteråt åkte vi hem till Anki. Jag avbröt tidigt mina planer på att åka hem...

Onsdagen den 15 december 2004: Efter en frukost hemma hos Anki for jag hem för ett par timmar i min egen hemmiljö. Men jag var för trött för att läsa datormanualer och starta mitt datorhemnätverk. Eftermiddagen bjöd istället på en arbetsdag mellan klockan 15.40 och 22.00. Blev avlöst 21.40 och mötte Anki vid centralen för en effektiv hemfärd till Rotebro. Kontrollerade kökets plattbaggsfällor. De verkade fortsatt effektiva. Inga nya plattbaggsobservationer kunde göras.

Torsdagen den 16 december 2004: Fortsatte onsdagskvällens pysslanden även sedan Anki somnat. Nybäddad säng, (delvis Ankis förtjänst), och tvättande av kläder i nattens timmar. När väl tvätten var inlagd i fem maskiner tog jag tag i datorutmaningen. Ett registreringsobjekt var tvunget att ringas in kontorstid och gjorde att projektet fick vänta ytterligare ett par timmar. När jag strax efter klockan 04.00 gick till sängs var jag dock nöjd med mitt senaste dygn. Tvätten var hängd för torkning i torkskåp och väntandes på mig lagom till dess Anki ändå hade väckningstid.

Ensam i tvättstugan, tidigt om morgonen, förlängde jag torktiden något. Strax före 09.00 var jag dock i full gång med att vika tvätten i prydliga högar. Fortsatt energisk fortsatte jag sedan med programvaruregistreringen över telefon. Ett lyckat projekt som åter igen gjorde min stationära dator brukbar. Dock kvarstod problem med återinstallation av min bästa flygsimulator. Därtill hade jag &aven problem med att dela filerna mellan datorerna. Hade svårt att lyckats ge datorerna rätt behörigheter.

Om eftermiddagen stundade en arbetseftermiddag och arbetskväll som blev god och behaglig. Inga händelser som brände sig fast vid näthinnan i negativ bemärkelse. Roade mig dock med att lägga lite extra trevliga tågvägar med parallelltågkörning av ett julbordståg hela vägen från Toresta till Västerås norra, inkluderande ett tretågsmöte och förbigång i Enköping.

Kvällen spenderades sedan hos Anki. Vi gick igenom våra möjligheter till dansutveckling om våren. Eventuellt någon kurs i "House" eller "streetdance"? Största frågan är bara vilken veckodag som passar bäst, när jag har lämpligast schema med så få turbyteskrav som möjligt. Man vill ju inte missa nämnvärt många gånger när det handlar om specialundervisning.

Fredagen den 17 december 2004: Gick upp i lagom tid för att hinna till jobbet från Ankis lägenhet. En av de lugnaste trafikledningsdagarna skulle uppenbara sig. Perfekt med tanke på att jag gärna tog tillfället i akt för ingående samtal med en av produktutvecklarna för ett av våra framtida arbetsverktyg, (Opera). En givande stund, där flera dagsaktuella fel kunde ringas in och där önskemål för framtida versioner kunde framföras. Vid ett tillfälle uttryckte han spontant att "Du borde bli vår främsta programvaruutprovare". Kändes positivt med tanke på att programutbildningen ännu ligger i framtiden och min tid att genomskåda programmets svagheter varit knapp. Men idéer finns det gott om när det gäller arbetsnära arbetsverktyg.

Efter en god lunch och friskvårdstid kunde jag i skuggan av trafikledningslugnet uppdatera delar av ställverksbeskrivningarna. Ett jobb som mer och mer börjar finna rätt uppdateringstakt. Med tidig avlösning kunde jag dessutom koncentrera mig på uppgiften och så småningom även åka hem tidigt för ledigt helgfirande. DATE på Mälarsalen skulle göra resten av min kväll...

Lördagen den 18 december 2004: Efter en underbar kväll på Mälarsalen, där DATE ersatts av HIGHLIGHTS, tog vi nattbussen hem. Men bussväntan bjöd oss även en halvtimmas Mc Donaldsnjutning. Hungern blev mättad och god fruktyoghurt avsmakad. Nattbussresan gick snabbt och sängen väntade ljuvligt...

Om förmiddagen åkte Anki in mot stan. Hon hade en skön massagetid inbokad. Själv pysslade jag vidare i mitt hem. Om kvällen åkte jag in till Anki, för vidare bussfärd över till Micke H och Jenny. Där bjöds vi glöggkväll, som senare fortsatte med middag på restaurant Elefanten. God mat men ytterst folktomt ställe. Men perfekt för oss åtta festdeltagare... Strax efter midnatt var vi hemma, lagom till ett lager av blöt nysnö och snöblandat regn.

Söndagen den 19 december 2004: Efter en lagom sovmorgon följde jag med Anki och hennes föräldrar till Ankis farmor. Där bjöds vi på en god avkoppling spisandes fika. Därefter spenderade vi en hel del av eftermiddagen i Ankis lägenhet. Jag fick tid till tidtabellsknåpande och Anki kunde göra en ny juluppfräschning av lägenheten. Riktigt mysig julstämning...

Efter en god middag, spagetti och köttfärssås, fortsatte vi ut till min lägenhet. Plattbaggarna börjar nu ge med sig. De flesta som påträffas är nu självdöda, utan att ha hamnat i någon fälla. Ett gott tecken förutom det faktum att de inte har hunnit bli speciellt många till antalet, trots deras kända förökningstakt om förutsättningarna hade givits dem...

Vi spenderade en skön kväll i TV-soffan, samtidigt som jag förde över min modelljärnvägstidtabell i dataform. En gedigen graf över ett "trafikdygn" (ca två timmar verklig tid). Efter en stunds nattuppesittning gjorde jag Anki sällskap i sängen, för skön nattsömn.

Måndagen den 20 december 2004: Kunde njuta av en sovmorgon i hemmet. Anki lämnade min lägenhet under morgontimmarna, efter en kort gemensam frukoststund. Först fram emot 13-tiden begav jag mig också in till stan och min arbetsplats. Tjänstgjorde sedan på lugna bevakningsområden denna afton. Lugnt över lag helt enkelt...

Efter avslutat arbetspass tog jag bussen över till Anki. Blev sittande en bit in på natten med den tidtabell jag konstruerat till klubbens modelljärnväg. Bara i utvecklingsstadiet, men med en lång rad godbitar. Kan bli svår att köra i fulltrafik, men fullt anpassningsbar till uttunnat trafikflöde...

Tisdagen den 21 december 2004: Gick upp relativt snart efter att Anki lämnat sin lägenhet och gått till jobbet. Själv hade jag för avsikt att åka hemåt efter en god frukost. Blev dock sittande med tidtabellsplanering för klubbens modelljärnväg, och beslöt framåt lunchtid att det var bäst att stanna i Ankis lägenhet och sova middag på plats. Om kvällen åt jag välsmakande spagetti med bacon som uppladdning inför den stundande arbetsnatten. En arbetsnatt som startade i mycket lugnt tempo. Mycket beroende på att alla godståg kom i tid före midnatt.

Onsdagen den 22 december 2004: Arbetsnattens lugna inledning förbyttes så småningom i några aningen mer hektiska perioder. Fortfarande i bekväm stämning och mest arbetsrelaterade i arbeten mellan Barkarby och Kallhäll. Annars hade nog Gävlefjärren det värre med tåg uppemot 250 minuter sena pga vagnurväxlingar i Snyten. Endast två av mina tåg drabbades av detta, ett i Ängelsberg och ett i Snyten.
   Att jag inte fick så mycket gjort i övrigt berodde knappast på arbetsbelastningen. Valde helt enkelt att hellre titta på spårvideoinspelningar från olika delar av landet än att vända uppmärksamheten mot andra projekt. Linjekännedom och uppdatering om diverse byggprojekt kändes minst lika motiverat.

Dagen spenderades på hemmaplan. Sov ut ordentligt och engagerade mig efter uppvaknandet i min plattbaggssanering. Det var dags att bringa äkta julstämning i köket. Alla diskmedelsfällor togs omsorgsfullt bort. Stora delar av köket, såväl golv som köksskåp gavs en noggrann genomgång och avtorkning. Den troligtvis sista härden av plattbaggar, (tidigare instängda av en diskmedelsfälla), eliminerades effektivt. Annars var de påträffade objekten naturligt självdöda, utan förutsättningar för varken fortplantning eller fortlevnad. Känslan av "ett lyckat projekt" ökade markant. Anki kom om kvällen och gjorde mig gott sällskap. Trots att jag skulle upp tidigt om torsdagen, valde jag att nyttja min oerhörda saneringsenergi fullt ut. När jag ansåg mig klar firade jag med att plocka fram adventsljusstaken. Innan denna punkt i tillvaron hade jag inte känt för julfrid i mitt kök. Men nu var saneringen i sin absoluta slutfas. Endast en diskmedelsfälla kvarstod för observation, annars allt perfekt för framtida köksro... Kvarstår dock att bygga upp ett nytt basförråd av basvaror, men det avvaktar jag med ytterligare ett tag. Ska först införskaffa snygga och praktiska, genomskinliga och tillförslutningsbara, burkar.

Torsdagen den 23 december 2004: Gav mig av från lägenheten före Anki. En arbetsförmiddag låg för fötterna efter utnyttjande av min halvtimmas sovmorgon. Det blev en lugn arbetsdag utan svåra ställningstaganden. Hade om eftermiddagen planer på att uppsöka modelljärnvägsklubben, men istället blev det en lugn eftermiddag i hemmet. Hade fortsatta problem med skapandet av hemdatornätverk, men gav upp detta för färd till Anki om kvällen. Där kunde nybakade lussebullar avnjutas framför TVn innan sänggång...

Fredagen den 24 december 2004: Vaknade upp till en julafton i Ankis lägenhet. Redan vid niotiden kom Ankis föräldrar, bror och farmor över till fika och julgransklädning. En mysig tradition som även jag anslöt mig till. Med beslutsam utsmyckandeomsorg placerade jag två stycken gnistrande kottar i granen. En lilafärgad och en silverfärgad. Samtidigt insåg jag att det skulle tagit timtal för mig att smycka granen på egen hand. Att fixa och omsorgsfullt överväga "rätt plats för rätt sak" i värdig anda. Hur som helst, granen blev färdigklädd. Anki skulle tillsammans med de övriga fortsätta sitt julfirande hos hennes föräldrar. Själv begav jag mig hemåt med mina underbara julklappar. Ett par sköna träningsoverallsbyxor och en underbar svart T-shirt med flyginspirerat motiv. Riktigt stilfullt och attraktivt motiv.

Efter en kortare tids avkoppling hemma framför datorn, begav jag mig över till mina föräldrar. Vi avnjöt god julmat framför TVn och "Kalle Anka". Därefter kunde jag njuta av sällskapet och samtidigt knåpa med egna projekt. Inte minst tidtabellsskapande för modelljärnvägsklubben. Gav även mina föräldrar viss vägledning med hjälp av deras dator i släktforskningssyfte. Om kvällen såg vi också på filmen "Änglagård". Natten var kommen och vi avslutade med vin och ostbricka innan jag begav mig hemåt under en nattlig promenad omkring klockan 01.00.

Lördagen den 25 december 2004: Efter min nattliga promenad hem fån julfirandet hos mina föräldrar, förblev jag vaken framför datorn ytterligare ett par timmar. Efter en sovmorgon letade jag i piggt tillstånd efter adresser till flera av mina vänner. Hade avsikten att skicka julkort. En avsikt som var god men som inte blev förverkligad. Åkte in till stan om eftermiddagen, för att ansluta till en middagsbjudning hos Ankis föräldrar vid 14-tiden. En mycket välsmakande fiskpate. Som efterrätt bjöds en underbart välsmakande hemlagad lingonglass med pepparkaksstänger. Var dock för mätt för att orka ta om flera gånger.

Kvällen spenderade Anki och jag sedan framför TVn. Jag knåpade visserligen ivrigt vidare på tidtabellerna till modelljärnvägsklubben, men fängslades så småningom allt mer av den film som visades på TVn. Filmen "Fabuleux destin d´Amélie Poulain" hade jag troligtvis sett förut, men idag gav den mig extra energi. Fascinerades över att jag tyckte namnet var vackert. Kanske kan namnet AMELIE vara ett gångbart namn om jag någon gång berikas med en egen dotter. Även om huvudrollsinnehavarens upptåg inte uteslutande var av positiv karaktär, så var energirikedomen smittsam, inspirerande och fängslande. Filmens engelska titel angavs till "Amélie form Montmartre" och inspelades år 2001. En lite smågullig film som kan rekommenderas romantiker.

Söndagen den 26 december 2004: Om förmiddagen gick vi över till Ankis farmor. En avkopplande förmiddagsfika tillsammans med Ankis föräldrar och bror. Efter någon timma bröt vi upp. Ankis föräldrar skulle förbereda en USA-resa. Anki och jag hade planer på att åka över till mitt hem. Hemma hos Anki packade vi våra väskor och tog intryck av de första nyhetssändningarna som talade om en jordbävning i Asien, norr om Sumatra i Indiska oceanen. Den kraftigaste på fyrtio år, ca 8,9 på Richterskalan, och den femte starkaste i världen sedan mätningarna startade omkring år 1900. Ganska snart stod det klart att även en Tsunami träffat omgivande länder, en tsunami som nu var på väg mot Afrikas kust i en ofattbar hastighet. Jag reagerade starkt över att man länge stod fast vid att det kunde röra sig om endast ett tiotal omkomna och döda svenskar. Kändes osannolikt när även Thailand var hårt drabbat av denna flodvåg. Regeringen förstod knappast vidden av den katastrof man ganska direkt kunde förmoda och anta. En stor del av världspressen ska dock redan ha förmedlat en tydlig bild av att en aktningsvärd katastrof inträffat...

Anki och jag begav oss från hennes lägenhet i en promenad mot Karlberg station. Vi var inte riktigt överens om vägvalet. Två olika syner på hur man lämpligast skulle kryssa genom stadens gator. Olika vägval som troligtvis hade blivit helt jämförbara i slutänden. Det poängterades med all tydlighet att jag hade styrt vägvalet att som alltid bli enligt mitt huvud. Inget att förneka i detta läge. Det var nog aningen för beslutsamt jag drev igenom vägvalsteorin. I Karlberg inriktade vi oss dock på matinköp istället för att bitskt stridande.

Hemma njöt vi under kvällen av lövbiff med pommes frites och underbar svampsås. Nyhetssändningarna bjöd för var timma en allvarligare och allvarligare ton av Asienförödelsen. Men fortfarande bleka och nedtonande uttalanden från politikerhåll, UD. Än mer upprörande med tanke på att såväl Sri Lanka, Indonesien, Thailand, Indien och så småningom även Somalia blev hårt drabbade. Innan kvällen var över hade även jag nåtts av uppgifter om saknade vänner. En av mina bästa vänners mor och sambo semestrade på en av de mest drabbade Thailändska öarna, "Phi-Phi island". Jag delade min väns stora oro och tog med mig nyhetsintrycken in i min nattliga sömn.

Måndagen den 27 december 2004: Under natten fick min vän kontakt med sin mor och hennes sambo. När jag på jobbet, under förmiddagen, fick reda på detta kände jag en obeskrivlig lättnad. Katastrofens omfattning var nu uppenbar. Bilder och filmsnuttar visades i en kraftigt ökande omfattning. Lika så ökade ständigt siffran på antalet döda, skadade och saknade. Antalet saknade svenskar var nu inte tvåsiffrigt utan snarare fyrsiffrigt. Men för min egen del var katastrofen inte lika nervös. En viss tillfällig lättnad i alla fall.

Min dag hade annars börjat med ett uppvaknande fem minuter före mobiltelefonens alarmtid. Ställde fram väckningstiden något men vaknade först fyra minuter efter att jag skulle ha lämnat hemmet. Fick ställa in mig på att åka taxi. Duschade och gjorde i ordning frukostsmörgåsar innan jag direktbeställde en taxi. Dä är det bra och effektivt att ha en hemtelefon. Automatisk adressregistrering och effektiv framkörning. Hann vänta endast två minuter vid vägkanten, trots att klockan bara var strax före 06.00. Det kändes extra viktigt att komma i tid till jobbet denna morgon. Hade nämligen bytt till mig arbetsturen från en kollega. Alltså hade det varit mycket pinsamt om hon blivit felaktigt väckt... Larmet på min mobiltelefon verkade helt utslaget, även fortsättningsvis.

Under min hemfärd kunde jag njuta av hyttfärd med min vän Staff. hade en lugn hemmakväll på egen hand. Trots att jag var ruskigt trött, fastnade jag framför TVn, road av en film med namnet: "100 Girls". Kunde inte slita mig från denna ungdomsfilm...

Tisdagen den 28 december 2004: Var riktigt seg om morgonen. Nyttjade min lilla sovmorgon till det yttersta. Ett inställt pendeltåg gjorde dessutom att jag kom till jobbet samma minut som arbetsdagen började. Men eftersom arbetsplatsträffen var förinställd, fick jag en lugn start med frukost i soffan. Detta gjorde absolut ingenting eftersom nyhetssändningarna fortfarande fyllde min tankevärld. En nyfikenhet trots den oerhört tragiska matningen av bilder på lik och dödsvågor. Ersatte dock personal som önskade kompensationsledigt. Något som också passade mig utmärkt. Med andra ord en bra arbetsdag med både lugn, variation och tillfredsställelse.

Efter arbetsdagens slut mötte jag Anki vid centralen för färd över till min lägenhet. Det blev en kvälld fylld av nyhetsbevakning. Därtill var jag oerhört rastlös, trots perioder av påtaglig trötthet.

Onsdagen den 29 december 2004: Trots att jag hade somnat en stund över dygnsgränsen, vaknade jag fortsatt rastlös men pigg. Gick upp och flög en del flygsimulator. Riktigt bra sömnmedel, trots att jag upplevde flygturerna som riktigt stimulerande sysselsättning.
   Med hemtelefonen som pålitlig väckarklocka kunde jag njuta av en sovmorgon i hemmet. Eftermiddagens arbetsdag blev lugn, trots ett växelfel i Gnesta. Om kvällen åkte jag över till Anki. Nu var jag fast besluten att göra en insats för "Flodvågens offer". Via nätet överförde jag ett bidrag på femhundra kronor till RÖDA KORSET. En ofattbar hjälpinsats kommer att behövas...

Gjorde ett försök att sova, men stördes av snuva...

Torsdagen den 30 december 2004: Efter en stunds försök till sömn, flyttade jag mig från Ankis säng över till soffan. Den bjöd en naturlig huvudvinkel för att ge mig sömnro utan tilltäppt näsa. Sov till slut riktigt bra. Blev väckt av Anki avtalad tid. Under min dagarbetstur kunde jag både njuta av ett gott trafiklugn och lite friskvårdstid. Åkte om eftermiddagen hem till Rotebro. Handlade i Rotebro centrum innan jag inväntade Ankis ankomst. Hon var inte långt efter mig. Även denna kväll präglade av nyhetsbevakning och tankar kring tsunamins ohyggligt många offer. Så många splittrade familjer. Så många barn som vänder tillbaka från en semester utan någon förälder alls. Tragiskt...

Fredagen den 31 december 2004: Efter en lång sovmorgon och digra förkylningssymptom, som ökade med tiden, fick Anki mig med ut på en skön promenad till Coop Forum. Underbart väder, endast ett par minusgrader ute. Ingen trängsel direkt ute på sjön Norrviken, men garanterat underbart för de som kopplade av med lite skridskoåkning. På vår promenad kunde Anki och jag inviga nyttjandet av den kombinerade gång-, cykel och vattentunnel som byggts under motorvägen, E4an, i samband med motorvägens breddning. Förutom att jag tycker cykelbanans bredd är aningen snålt tilltagen, är utformningen i övrigt trevlig och smått beundransvärd. Det är dagtid mysigt att lagom skyddat ha utsikt över kanaldelen parallellt med gångbanan under vägbanan. Men jag kan tänka mig att vattnet nattetid istället kan bjuda viss kuslighet. Å andra sidan troligtvis inget att jämföra med den trånga tunnel som tidigare fanns aningen norrut. Där var ofta lamporna sönderslagna och man gick ner, under motorvägen, i ett mörker som i bästa fall avslöjade tunnelöppningen i månens sken. Annars var det bara att hoppas på att man inte skulle snubbla över något lik eller bråte...
   Dagens promenad var i alla fall upplyftande. men jag var påtagligt hängig. Kände inte för att vara i någon beslutsfattande position. Jag kunde gärna bära varor, bara jag fick slippa tänka. I kassakön vaknade jag dock till en aning. Kände igen rösten från en vän i den något avlägsna vänskapskretsen. En pilot vars arbetsuppgifter jag var nyfiken på och försökte få svar på genom gemensamma vänner. Nu gav den ena ledtråden efter den andra svar. Dels på att det var en pilot jag hade framför mig, dels att det var just han. När jag tog av mig hatten var igenkännandet ömsesidigt, trots mer än ett decennium sedan vi sist sågs. Positivt nog hann jag ställa några av de frågor jag hade gällande hans yrkesutövande. Med största sannolikhet skulle han flyga ner till Thailand med ett evakueringsplan om nyårsdagen. Antalet saknade svenskar i katastrofområdet uppgick nu till 3559 personer. Ofattbart att antalet förmodat döda i spåren efter annandagens tsunami under nyårsaftonen rapporterades uppgå till mellan 124.000 och 150.000 personer.

Väl hemma i lägenheten fick jag mig lite sömnro. Anki och jag gjorde oss sedan i ordning för ett stillsamt nyårsfirande hemma hos mina föräldrar. Vid Rotebro station blev det något stressigt. Inte minst för en tjej vars stora resväska verkade vara packad för långfärd. Beslöt mig för att hålla upp stationens ytterdörr även sedan tåget inkommit till plattformen. Allt för att hon skulle ha en chans att hinna med. Jag misstänker att hon kan vara en före detta relativt nära granne som jag minns som riktigt liten från mina ungdomsår. Tacksam var hon hur som helst...
   Nyårsfirandet blev mycket behagligt. Förutom mina föräldrar var även våra vänner Helge och Agneta inbjudna. Tillsammans åt vi alla god mat, spelade "TP" och skålade in det nya året framför TVn och utomhus. Mina föräldrar var överlägsna på spelfronten. Efter ytterligare lite nattmat, (Janssons frestelse och ostbricka), fick Anki och jag skjuts hem en bit in på det nya året.

Lördagen den 1 januari 2005: Efter ett mycket gemytligt och lugnt nyårsfirande hos mina föräldrar, Anki, Helge och Agneta, blev vi hemskjutsade. Vi var beredda att promenera hem, men det var ändå skönt att slippa de isbelagda vägarna.

Anki åkte under förmiddagen hem för att förbereda en middag för mig och hennes farmor. Det var främst efterrättsmakeriet som behövde sin tid. Själv somnade jag om och fick inte fart på mig förrän det var lagom att komma efter med grönsakerna. Lite drygt en timma före middagen var jag på plats. Vi kunde avnjuta en välsmakande förrätt baserad på kryddiga tomater, en huvudrätt med mycket välsmakande fisk och hemlagat potatismos samt en efterrätt baserad på vaniljpannacota och frukt i form av Kiwi och Apelsin. Perfekt avnjutning i ett skede då jag började bli rejält eftermiddagstrött. Hade jag fått sluta ögonen direkt hade jag också somnat direkt. Dock dröjde det inte länge förrän jag fick ta min nattarbetsförberedande sömn. Anki följde hennes farmor hem för att fixa en del tekniska göromål. Jag somnade snabbt och skönt...

Arbetsnatten blev inledningsvis lugn. Inga arbeten ute och endast ett fåtal tåg att övervaka.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!