"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, februari 2005

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

05-06-13, Måndag

Foto taget av Malin Ehrlén under skidveckan 2005 i Agentiere.

Det längsta uppdateringsuppehållet i min nätdagboks historia är glädjande nog över. Stavfel finns säkert ännu, men tiden går vidare. Har kunnat blicka tillbaka på en spännande vår med både Skidresa till Agentiere, härliga motorcykelturer, Ankis lägenhetsbyte och mångt mycket mer. Vilket avsnitt som varit mest spännande är svårt att säga... Dags att korrekturläsa...

Min lediga dag spenderades mycket framför datorn. Egentligen hade jag planerat att åka någon långtur på min motorcykel, men fortsatt förkylning dämpade lusten för just långfärd. Några mil kanske det ändå kan bli innan dygnet är över...

 
Foto: Malin Ehrlén
Ett foto taget under skidveckan i mars, Agentiere, Frankrike.

 

Onsdagen den 23 februari 2005: Efter en sovmorgon var jag lättsamt tursatt på jobbet. En ramtur bäddade för ytterligare artikelskrivande gällande premiärturen med X40 dagen före. Mot slutet av arbetsturen kunde jag dock sitta operativt, sedan en kollega övertygats om att söka kompensationsledigt för resten av kvällen.

Torsdagen den 24 februari 2005: Ffter en sen och lugn arbetsdag åkte jag till Nackswinget för en social danskväll. Genomförde en kort städrunda innan färden till Anki.

Fredagen den 25 februari 2005: Dagen bjöd på en tidig arbetsdag. Trötthet och sent bekräftat billån gjorde att danskvällen hoppades över. Det var skönt att bara koppla av i hemmet, speciellt med tanke på att helgen ändå väntades bjuda på äventyr.

Lördagen den 26 februari 2005: Under förmiddagen förberedde Anki och jag avfärd till Huddinge och en helg i en lite enslig stuga. Gustav hade inbjudit oss och några andra dansare till en härligt avkopplande helg med diverse aktiviteter. Vi mötte Gustaf i Huddinge centrum, på Coop Nära. Därefter bjöds vi skjuts via en grillkiosk till rekreationsområdet beläget någon stans i Grödingeskogarna, utanför Balingsnäs. Efter en ca tjugo minuters promenad och snöpulsande var vi framme vid vår hyrda stuga och sjö. Då var stigen snitslad för att vägleda det gäng som om kvällen väntades ansluta.

Eftersom vi (Gustav, Ulrik, Thomas samt Anki och jag) var först på plats tog vi genast i tu med att såga upp den isvak som skulle nyttjas under eftermiddagens isvaksbad och bastande. Stugan bjöd snart värme genom målmedvetet eldande i den öppna eldstaden. Bastun blev också varm så småingom. De som inte njöt bastu och isvaksbad erbjöd sig att fixa kvällsmaten. En underbart välsmakande Korvstroganoff med ris och grönsaker. Gissa om det smakade underbart direkt efter allt badande.

Lagom till middagen hade hela gänget anslutit. Nu var vi mer än tio personer som kunde roa oss med sällskapsspel och historieberättande. Vädret utanför fönstret ändrades snabbt och var i högsta grad omväxlande. Stundom föll ett intensivt, ymnigt och vackert snöfall med underbart stora härliga snöflingor. Snabbt suddades alla fotspår ut, ersatta med nytt snödjup. I nästa stund var snöfallet ersatt av en stjärnklar himmel. Blåsten tilltog stundom och fick fönsterluckorna att ömsom stängas, för att en stund senare öppnas med stor kraft. Det var nästan som om man ville kalla det en magisk natt ute i skogen...

Kvällen var sen när drygt halva gänget tog sig an uppdraget att finna stigen tillbaka genom skogen. Alla överlevde, samtidigt som jag var glad att jag hörde till gänget som slapp treva fram i nysnö genom mer eller mindre okänd skogsmark, ett gäng som valt att övernatta i stugan.

Söndagen den 27 februari 2005: Sov riktigt gott under natten. Vaknade visserligen ett par gånger för att dricka vatten samt ytterligare en gång i avsikt att göra en utomhusutflykt, men det var också allt. Efter en lättare frukost var det dags för städning av stugan. Innan avfärden vid lunchtid var allt fixat. Anki diskade en hel del och jag hjälpte till med lite av varje. Lastade med alltifrån sopsäckar till vanlig packning och oförbrukad mat gick vi promenaden genom skogen tillbaka till bilen. Anki och jag fick skjuts till Huddinge station varifrån vi tog pendeltåget. Anki åkte hem till sig ett par timmar innan hon kom efter ut till Rotebro. Under kvällen åt vi en underbart tillagad kyckling med mixsås, aningen stark men underbar. Riktigt trevlig och mysig kväll...

Måndagen den 28 februari 2005: Njöt av en helledig dag i hemmet. En stor del av fritiden ägnades åt räkningssortering, dvs insortering av gamla räkningsunderlag till respektive arkivpärmar. Ett digert och tidsödande jobb, även om resultatet ger långvarig trivsel och ekonomisk kontroll.

Tisdagen den 1 mars 2005: Skulle starta arbetsdagen 06.00 med ett trettiominuters övertidspass och därefter tjänstgöring enligt direktiv för dagen. Det blev "Nynäsplatsen. Redan när jag kom förvarnades det om strul i Västerhaninge. Tillkopplingar som inte fungerat, fordonshaveri och allmänna förseningar. Tyckte dock att jag styrde upp allt väl, när det visade sig att en ivägsläppt trasa, (52510), hade framgått med hjulplatta om mer än 100mm storlek. Med andra ord följde än mer kaos. Största tillåtna hastighet för tåg trafikerandes uppspår Västerhaninge- Stockholm södra blev 30 km/h. I möjligaste mån bedrev jag trafiken på nedspår, men då och då (på utvalda sträckor där växlarna fungerade) blev det muntlig ordergivning vid signal i stopp. Detta möjliggjordes genom ett suveränt snabbt ledningsbeslut och uttunnande av trafiken till 30-minuterstrafik. Den största tragiken i sammanhanget är att regelverket inte håller samma säkerhetsstandard, speciellt med avseende på ytterst bristfälligt anpassade tilläggsrutiner komna av ett årtusende jag inte ens känner till...

Nöjd med trafikflödet och den bisittande personal jag kunnat nyttja och ha stöd av, tog jag rast ca en timma sent. Rapporterade alla förseningar och inväntade sedan ett personalmöte med datorutbildning på dagordningen. Ett fyratimmars utbildningsprogram avverkades effektivt på halva tiden. Allt beroende på att mötesstarten fick anpassas efter arbetsbelastningen på de operativa platserna...

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem ett par timmar. Trots detta avlutades kvällen hemma hos Anki. Hon hade då haft tid att spendera hos sin farmor.

Onsdagen den 2 mars 2005: Utomhus var det riktigt kallt. Den underbara vinternattkylan höll för tredje natten Sverige i sitt grepp. Inne i stan var det endast ca femton minusgrader, men utåt Bålsta och många andra delar av länet hade temperaturen sjunkit ner till ca minus trettio grader celsius. Min dag började med en riktigt njutbar promenad från Ankis lägehet, via Östermalm till mitt jobb. Inledningsvis höll jag "Kungsauml;ngenplatsen" under bevakning.

Torsdagen den 3 mars 2005: Min lediga dag spenderades hemma hos Anki. Kämpade under en stor del av dagen med att konvertera ett gammalt databasprogram till embriot av XML-kod. Efter ett antal olika tester lyckades jag till slut utföra denna omkodning av data utan att behöva lägga ner veckor utav jobb. En stor triumf som kom efter att jag nära nog givit upp, ett par veckor tidigare...

Om kvällen åkte jag till Nackswingets klubblokal och den sociala dansen. Kristoffer höll i musiken och blandade temot perfekt. Hade en underbart härlig danskväll, inte minst beroende på att Linda gjorde en efterlängtad comeback på klubbdansgolvet. Även Anki verkade ha riktigt roligt. De kursråd hon om onsdagen fick, verkade göra resultat och goda framsteg.
   Tanken var sedan att åka hem till Rotebro. Men planerna ändrades när vi skulle tvingas vänta i närmare en halvtimma på centralen. Färden gick alltså hem till Anki istället, där en väl avkyld cider kunde avnjutas i soffan.

Fredagen den 4 mars 2005: Sovmorgonen spenderades hemma hos Anki. Under förmiddagstimmarna roade jag mig bland annat med att titta på inomhus WM med bland andra Carolina Klüft. Inledningen av hennes mångkampsrunda var enastående att se. Senare om kvällen bekräftades det även att hon vunnit.

Eftermiddagen på jobbet blev inledningsvis lugn. Men efterhand ökade "strulet". Kontaktledningsfel söderöver gjorde att många tåg omleddes över Katrineholm. Därav blev det, när det var som mest, stor spårbrist och ca tjugominuters nära nog stillastående tågkö in mot Katrineholm för utspridd färd mot Hallsberg. Ett växelfel i Gnesta bidrog till den arbetsbelastning som stundtals var svårövergreppbar i sin uppblandning med ordergivning för extra uppehåll lite var stans. Men backningsmanövern av tåg 642 gick förhållandevis smidigt i Gnesta, då en av växlarnas ena tunga vägrade sluta (gå i kontroll) i sitt ena läge. Positivt nog undanröjde de följande tågen växelproblemet (troligtvis någon snökoka), varvid växeln åter kunde anses driftsäker i alla lägen. Ibland ska man ha "guldfingrar", som den operativa ledningen uttryckte det...

Efter en diger förseningsrapportering begav jag mig upp en våning på jobbet. Där duschade jag och förberedde mig för en kortare danskväll på Mälarsalen. En danskväll som kom att bli mycket roande, &aul;ven om ARVINGARNA inte spelade speciellt medryckande musik. Allt för mogenbetonat och nära nog inga märkbara spår av utveckling sedan mitten av nittiotalet. En nu "Magnus Uggla-låt" var i princip den enda "moderna" låt som verkligen bröt ut från mängden av bleka låtar.

Lördagen den 5 mars 2005: Den största överraskningen under Mälarsalsdanskvällen bjöds jag i kön till garderoben. Då uppenbarade sig en danstjej som jag inte sett sedan 1993 eller 1994. Innan jag ens hann tänka, hade jag namnet klart för mig. Min direkta och spontana reaktion blev: "Aaaa, Bodil"... Ett mycket välkommet och kärt återseende. Mitt namn fanns inte kvar i minnet, men väl den gröna bil jag då och då skjutsade henne hem i under kurstiden i Mörby. Under den tiden var jag hjälpdansare på den kurs min dansidol Annelie höll tillsammans med "Börtan" (Stefan).

Anki och jag kom lagom till tunnelbanan och åkte bekvämt hem till hennes lägenhet. Njöt så mycket jag bara hann och kunde av sömn innan det om morgonen blev dags för en ny arbetsdag, med lugnt trafikflöde inledningsvis, inte minst beroende på personalbrist gällande tågen på främst Svelandsbanan...

En promenad till Gallerian fick avsluta arbetsdagen. Mötte upp Anki vid entrén mot Hamngatan. Glädjande nog var jag på plats i rätt tid och ett par sekunder, kanske någon minut, innan Anki dök upp. Upplägget att ta ettans buss en bit på vägen visade sig ha varit effektiv promenadplanering...
   Inne på Gallerian inköptes tre spel. Alla lika dana och bestående av ett spelbräde med bitar att strategiskt flytta runt efter givna enkla regler. Ett brädspel Anki väl kände till, men som jag missat under min uppväxt. Normalt sett nyttjas småstenar, småsnäckor eller andra föremål vid spelandet, men utformningen med träbitar fick bli bra i detta fall.
   Längs vår väg till Ankis lägenhet inköptes även en bukett tulpaner vid Östermalmstorg. Även en bit mat inhandlades och spisades vid hemkomst. Om jag inte minns fel blev det pasta och stekt falukorv.

Under kvällen besökte vi och firade min fars födelsedag. Vi bjöds på mycket goda smörgåsar. Tyvärr var mättnaden lite för stor för att lyckas smaka alla varianter. Men lockande var de alla...
   Kvällen gick snabbt. Dels spelade vi spel. Två bräden parallellt med varandra. Klockan hann även bli relativt mycket. Vi erbjöds skjuts hem, något som mottogs tacksamt. Således en natt hemma hos mig...

Söndagen den 6 mars 2005: Natten spenderades i mitt hem. Vid lunchtid lastades lite packning av i Ankis lägenhet. Jag åkte mer eller mindre direkt vidare till ett födelsedagskalas hos Hillbo. Anki hade dessförinnan ett par lägenhetsvisningar att bevista. Hon anslöt dock någon timma senare. Goda tårtor avsmakades och ett brädspel gavs bort i present. Trevligt nog fick jag lite nya ansikten att sätta till järnvägspersonal jag ofta pratat med telefonledes. I lagom tid för lite middagssömn gick vi hem. Natten kom att bjuda arbete...

Måndagen den 7 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på en allvarlig incident. Banarbetesrelaterad personal påträffades utanför avtalat arbetsområde med såväl hindertavlor som kontaktdon på fel ställen. Jag hade just haft ett ensamt lok framgåendes på västra stambanan (högerspårsdrift) när en spårmarkering plötsligt dök upp. Felet anmäldes och orsaken påträffades en och en halv timma senare när felavhjälparna var på plats. Kanske kan man relatera tillbudet som en av avregleringens baksidor. Bredvid en järnvägsövergång fanns hur som helst en bil parkerad. Personen som satt upp hindertavlor och satt på kontaktdon satt och sov i bilen och uppgav vara utkallad att agera vägskyddsvakt. Föga visste den andra stationssträckans tillsyningsman (arbetsledare) att denna medarbetare befann sig vara vilsekommen...

I övrigt var dock natten lugn. Väl hemma dröjde jag mig kvar i vaket tillstånd en längre tid. Men från lunchtid sov jag gott till dess det var dags att åka på Streetfunkkursen.

Medborgarplatsens tunnelbana verkade vara halvt avstängd pga någon form av brottsutredning. Men detta var inte allt som hände där. Samtidigt som avstängningen kunde bekräftas, kom en tung skara brandbilar i rasande fart. De signalerade kraftigt, körde vänstertrafik och svängde bort mot Skanstull i beslutsamma vänstersvängar. Aldrig har jag sett dessa tre riktigt tunga lastbilar dominera trafikfödet och gjort mötande trafik så pressad intill trotoarkanten som vid denna ljudliga framfart. Men något måste varit riktigt brådskande...

Sov på jobbet till dess att nattarbetspasset startade...

Tisdagen den 8 mars 2005: Arbetsnatten var stundtals riktigt hektisk. Sammanfattningsvis var det dock en bra arbetsnatt i det stora hela. Sov under lunchtid och under eftermiddagen. Kvällen nyttjades till tvättande och handlande. Därtill kopplade jag av med flygsimulator och lite övrig tid vid datorn...

Onsdagen den 9 mars 2005: Gick upp relativt tidigt f¨r att ta hand om tvätten. Vek och packade under förmiddagen. Pass och pjäxor letades fram under dagen. Min arbetsdag startade först klockan 15.40. Lugnt en kort tid... Men sedan, klockan 16.06 revs kontaktledningen mellan Ekeby och Uppsala, delvis på båda spår orsakat av tåg 234. Totalavstängning i flera timmar och tågvändningar i Knivsta samt uppställningar i Stockholm, Uppsala och Arlanda.
   Efter middagsrasten tog jag tag i Nynäsbanan. Även här stökigt pga spårledningsfel mellan Ösmo och Tungelsta. Många teorier skulle ges inna man till slut kom fram till att en isolskarv var riktigt dålig. Tågen vändes under större delan av tiden i Tungelsta. Natten spenderades hos Anki. Reseförberedelser med mera...

Torsdagen den 10 mars 2005: Efter en natt hos Anki åkte jag till jobbet vid 09.30-tiden. Hade en dag till förfogande för specialuppdrag, ställverksbeskrivningar. Arbetade effektivt ett par timmar innan jag tog lunch och samtidigt pratade med Viktoria för första gången sedan hennes son kom till världen. Under eftermiddagen tog jag mig friheten att avbryta mitt i min tjänstgöring. Betade av min lista med inhandlingsobjekt i en rasande fart. Ett högt tempo även fast det tog ett par timmar att prova ut träningsoverallsbyxor (resvänliga kläder), mössa, skidhandskar, underställ, solglasögon, reskudde (med stort örngått), dans och träningsskor, gosedjur och en underbar ny lagom stor reseryggsäck. Ett inköpskallas som sammanlagt gick på mer än tretusen kronor. Detta trots att en hel del fyndpriser nyttjades. I skoaffären drabbades jag av en ung och söt kvinnlig försäljare som under de första tio minuterna försökte sälja de fulaste skorna, kanske de hippaste, till mig. Stundtals var det beröm, ("å, de sitter perfekt på dig"), för att i nästa stund finna brister (kanske för att skorna jag valde var billiga). Eftersom jag skulle ha skorna till dans visste jag med relativt stor exakthet vad jag var ute efter. De hippa skorna hon ville sälja (899 kr) hade alldeles för låg uppbyggnad och stöd vid hälen. Men hon sa att alla tjejer skulle falla för mig i de nya skorna. Själv menade jag att tjejerna nog föll för min dans istället (ler). Därefter fick jag lugn och ro, hon gav upp. Nöjd gick jag slutligen ifrån affären med både ett brunt och svart par härliga skor som var realiserade till 199 kronor vardera.

Efter en kort utflykt tillbaka till jobbet åkte jag vidare till den sociala danskvällen på Nackswinget. Fick direkt möjlighet att inviga mina bruna dansskor. Ett bra inköp, perfekta att ha med på Frankrikeresan som inneskor. Även om dagsprogrammet fortfarande var fyllt, var det skönt att få dansa av sig ordentligt. Speciellt som jag hade ambitionen att åka tillbaka till jobbet för att slutföra mitt arbetspass. Sagt och gjort, de sista arbetstimmarna utfördes efter danskvällens slut och medförde nattbussresa hem till Anki om natten, avg kl. 01.21.

Fredagen den 11 mars 2005: Efter en nattlig hemkomst till Ankis lägenhet packade jag om bland mina väskor. Min nya ryggsäck utforskades och verkade perfekt som handbagage, i det närmaste i mått med de tjugofem liter som var specificerade som tillåten handbagagevolym. Ärligt talat tror jag min supersköna ryggsäck var angiven som 27 liters packningsvolym. Mitt nattliga packningsprojekt fortsatte med örngottsanpassning. Min nyinköpta kudde var i storlek 40 gånger 40 cm och dess örngott 50 gånger 70 cm. Genom nattliga sömnadsövningar gjordes örngottet om till passande 40 gånger 50 cm, lagom luftigt och bra för att kunna lägga annat bredvid kudden. Slutligen fanns det utrymme för dryga tio minuters sömn, innan väckarklockan skulle ljuda omkring klockan 04.20.

Trots kort nattsömn om mellan tio och tjugo minuter kvicknade jag till ganska snabbt. Anki hade redan gjort i ordning resesmörgåsar, så det var bara att duscha och förbereda avfärd med ettans buss till Cityterminalen. Vi prickades av tidigt och fick bra platser i tvåvåningsbussen. Egentligen skulle Anki byta buss i Helsingborg, (till "Göteborgsbussen"), men detta ordnades och avstyrdes tillslut. Denna bokningsplanering hängde samman med att hon reste med sk "bussplats" egentligen utom den svenska UCPA-gruppen, för att i Agentire ansluta till den franska gruppen. Själv hade jag resan inkluderad tillsammans med den svenska UCPA-tjänsten.

Bussresan bjöd precis den avkoppling jag önskat och sett fram emot. Några timmars sömn, men annars en perfekt tid för läsning i lugn och ro. Måste dock erkänna att ögonen ganska ofta slets frän boken, främst under färden genom Småland, där skadorna efter januaristormen var mycket uppenbara. Så många knäckta träd längs vår färdväg...
   I Jönköping gjorde vi ett matstopp på Mac Donalds. En av de stora nackdelarna med dessa resor med tanke på den stress man får utstå. Jag och Anki klarade oss visserligen ganska bra genom att turas om i toa- respektive matkö. Men hade man rest ensam hade det inte varit många sekunder över för matsmältning. Ingen bra lösning med "stress-stopp". Det skulle vara klart lättare att behålla det positiva tänkandet om man bara gav 10-15 minuter mer tid. Nu, med någonstans mellan 35 och 45 minuter, tider ofta beslutade redan före parkerandet sänker resans upplevelsevärde drastiskt...

Resan fortsatte dock i god anda. En kortare rast i Helsingborg innan färden fortsatte mot Danmark och Tyskland via färjorna till Helsingör och Puttgarten. Vid en bensinmack någonstans i Tyskland fick vi möjlighet att byta om och borsta tänderna. Bussen anpassades vid detta tillfälle till liggbussutförande. Personligen tycker jag även här att stopptiden var något i kortaste laget. Detta skulle även visa sig med all tydlighet då två av resenärerna hann bli frånåkta och upplockade av de andra bussarna. Först efter ett par mil inväntades dessa resenärer och färden kunde fortsätta planenligt.

Lördagen den 12 mars 2005: Själv hade jag varit förberedd på ett visst snökaos i samband med avfärden från Mälardalen. Detta hade dock uteblivit. Istället drabbades vår framfart av kaos i tyskland. Blixthalka och snöoväder gjorde att bussen under närmare två timmar endast hade rullat i mopedfart på autobahn. Detta skulle visa sig ännu tydligare när vi kom till frukostorten. Då var våra bussar (som tidigre åkt i samlad trupp) rejält utspridda. Första bussen ca 30 min före oss. Buss nummer tre var samtidigt ca 3,5 timmar efter oss. Vi hade tydligen precis klarat oss förbi ett totalavstängt parti av autobahn pga olyckor. Tydligen hade även vår färd kantats av mängder av avåkningar. Om jag minns rätt omnämndes såväl bilar som lastbilar i detta sammanhang. Eftersom jag själv är skeptisk till "liggbussutförandet" var jag särskiljt glad över att ha sovit gott under natten...

Solen var en bra bit över horisonten när vi försenade kom fram till den Schweitziska by där frukost och förarbyte skulle äga rum. Ombäddningen hade vi redan klarat av som en "flygande aktion". Ursprungligen var ombäddningen ocks&airng; planerad att äga rum under själva frukoststoppet...

Frukostrestauranten bjöd en ganska god stämning och atmosfär. Men bäst var nog utsikten från toaletten. Utsikt över en härlig dal och härliga bergskammar. Det lovade gott inför den fortsatta färden...

Efter en snabb tandborstning och lite fotograferande under promenaden tillbaka till bussen intog vi våra sittplatser. Kameran verkade pålitlig. Den hade i övrigt fått vila ett par år sedan jag bedömt den som driftosäker. Under resten av veckan kom kameran att matas flitigt med ny film arbeta väl...

Vi ankom UCPA-centret i Agentire ett par timmar innan det var dags att checka in. Många av de hemvändande Svenskarna var förkylda. Enligt snacket som gick hade flertalet också varit utslagna under veckans gång. Anki och jag tog en skön promenad. Snö fanns det i riklig mängd, något som mer än väl förgyllde bilderna jag tog vid järnvägsstationen. Vår promenad bar iväg till en av skidanläggningarna. Där satte vi oss på uteserveringen och spisade lite lättare mat.

Under kvällen följde förutom incheckning och middag ett informationsmöte. Under natten övernattade jag i Ankis rum. En smal säng, kanske inte avsedd för två, men ändå gott... Hennes franska rumskamrater anlände först om söndagen...

Söndagen den 13 mars 2005: Den första skiddagen genomfördes utan gruppindelning och utan skidinstruktör. Anki och jag åkte relativt tidigt med buss till Le Tour. Efter en härlig skiddag med vackert väder tog Anki och jag tåget hem. Då hade vi mot slutet åkt i riktig sorbetliknande snö. Men snötillgången var trots värmen såpass god att det inte störde nämnvärt...

Listorna med gruppindelning kom upp under kvällen. TIllsammans med några av mina rumskamrater skulle jag ingå som en del i grupp 21. Kvällen gick vidare med frågesport gällande franska och svenska låtar samt fraser m.m. Framträdande svenskar vid bordet var Lisa och Fredrik.. A¨ven tjejen som ledde och höll i aktiviteten ska ha stort beröm för gott ledarskap och god anda. Sängen fick vänta länge på mig. Precis som under resten av veckan var jag sist i säng i vårt rum...

Måndagen den 14 mars 2005: Efter frukost och iordningställande av lunchpaket var det samling för respektive grupp vid sitt uppmärkta träd på gården. Det kändes direkt somm om jag hamnat i en bra grupp. Inledningsvis var vi elva personer, men bara efter ett par minuter hade vi förlorat en deltagare till en lite långsammare grupp. Något som jag kan förstå efter ett hårt öppningstempo. Vi fick öva på att snurra runt och våga åka baklänges. Därtill rena tempoåk med lutning framåt. Snart var vi också i full färd med att utmana puckelpistar. Att finna balans på pucklarna och vända på dem. Efter en härlig skiddag stannade alla kvar till en fika. Varmt vin föll mig i smaken efter att ha valt mellan det och kaffe...

Efter en dusch var jag nyfiken på afterskistället på andra sidan gatan. Gick och tog mig en öl. Ett par trevliga amerikanare, en tjej och hennes man eller pojkvän, kom i samtal med de övriga svenskarna vid mitt bord. Det man reagerade lite över var hur "stort" och "BIG" och "BEAUTIFUL" allt skulle vara för att riktigt räknas. Anki kunde jag umgås med vid middagen och därefter när det ordnades salsakurs om kvällen... Thomas i min skidgrupp utmärkte sig lite extra genom att röra sig riktigt smidigt i dansen. Smidighet jag gärna hade haft. När Anki och jag senare övergick till buggande kände jag mig mer hemma...

Tisdagen den 15 mars 2005: Samlingen denna morgon var redan 08.40. Inledningsvis hade vi i vanlig ordning ätit frukost och gjort lunchpaket. Inledningsvis hade det planerats för en tågfärd, men snart stod det klart att vi skulle invänta en specialbuss till pisterna vid Flegere-Brevent. Ämnet som präglade dagen var "Short turns". Nyttig och lärorik genomgång...

Onsdagen den 16 mars 2005: Efter frukost samling klockan 09.00. Denna morgon tog vi 09.06-tåget mot Balme-Le Tour. Pierre kom verkligen i sista stund till tåget. Gruppen hade nu åter igen växt till elva personer. Hanna hade tillkommit i gruppen. Dagens ämne var "Carving". På kvällen gjorde vi en utflykt till Chamonix. Anki och jag var endast ett fåtal minuter inne på det svenska innestället. Den täta röken och värmen gjorde det riktigt oattraktivt att stanna inomhus. Istället gick vi en promenad i Chamonix. Bland annat till hotellet "Hotel Touring" där jag och "Söder" 1991 bodde tillsammans med ett flertal andra skolkamrater från Åsö gymnasium. Många minnen väcktes till liv. Nog minns jag sista natten före hemfärd, då klockradion på rummet strejkade pga otillfredsställande elförsörjning. Den natten inledde jag nattsömnen sittandes i skräddarsits lutad mot ena armen. Därtill hade jag en speciellt tidig frukost beställd. Som säkerhet hade vi skrivit en lapp till personalen om väckning ifall vi inte dök upp avtalad tid. Ett riktigt äventyr som sedan följdes av problem med flygen och elva timmar på Genenves flygplats...

Nu, denna kväll, tog Anki och jag 22.30-bussen tillbaka till Agentire. Vi var inte direkt ensamma om att åka hem tidigt trots väntande sovmorgon...

Torsdagen den 17 mars 2005: Frukost och lunchpaket gjordes i vanlig ordning. Eftersom det endast var planerat för en halvdag i grupp, eftermiddag, åkte Anki och jag iväg till Le Tour. Jag fortsatte på egen hand Carvingträningen. Stundtals med resultatet att benen tog stryk och blev rejält utmattade. I god tid före mötestiden i Les Grands Montets åkte jag ner till dalen. Anki gjorde mig sällskap till bussen. Hon skulle dock stanna kvar i Le Tour även under eftermiddagen.

Mitt första planerade hopp förevigat på bild av Malin Ehrlén

Av en tillfällighet råkade jag slå mig till ro invid en grupp festarfriska och soldrykande svenska ungdomar. Svenskar och svenskor som verkade jobba en dag i veckan för att klara uppehället, (hyra förbetald). Därutöver var det skidåkning och festande som gällde...

Min skidgrupp samlades klockan 13.45. Vi hade som tema för dagen "Bumps and Fly". Innan skidåkningsdagen var till ända var jag helt utmattad. I ett sista samlat försök att vara effektivt aktiv hade jag försökt hänga med vår skidguide Fabien genom en puckelpist. Men efter det blev min skidåkning riktigt "Harig". Jag hade inte längre mer att ge. Utmattningen var såpass total att jag inte längre orkade hålla fokus på detaljer. Kycklingstilen genom resterande puckelpistar räddade mig ifrån att vara en fara f&oml;r min egen hälsa. över fem pucklar åt ena hållet, fem åt andra hållet osv... De andra i gruppen övergick mer och mer till att klara svängar vid var puckel. Min utvecklingskurva tog sig snarare ett utvecklingssteg tillbaka. En härlig flygtur, hopp, hann jag dock få till innan tröttheten var brutalt hämmande.


Foto (redigerad form): Malin Ehrlén
Ett av mina ytterst få hopp förevigat på bild, eventuellt vid onsdagens skidåkning.

 

Ankis födelsedag firade vi om kvällen genom att gå ut och äta. På en varm sten tillagades Anka, kalkon och någon mer köttsort. Dessa småbitar serverades med god pommes och en mängd olika såser. Jag lyckades visserligen hela tiden blanda ihop vilken sås som var favorit. Men det var hur mysigt som helst och därtill underbart gott. Då ska man ha i minne att jag ibland kan vara tråkigt negativ och skeptisk innan maten väl visat sin goda sida. Här blev jag hur som helst övertygad om det positiva med stekpyssel på sten...

Fredagen den 18 mars 2005: Den sista hela skiddagen bjöd samling klockan 08.40 efter avslutad frukost m.m. Vi tog tåget bort mot Flegere/Brevent. Temat för dagen var "Ski, Sun and Games". Vi bjöds en härlig dag med färd upp på toppen, underbar skidåkning. Filmad formationsåkning och mänsklig slalom. Våra individuella åkstilar filmades också i varierande utföranden. Såväl korta svängar som mer storslalomliknande svängar. Detta filminsamlande gav dessutom underlag för en lång, detaljerad och intressant kvällsgenomgång i grupp. Ett mycket trevligt avslutande kvällsmöte som fick avrunda veckans fantastiska skidupplevelser tillsammans med Fabien och hans grupp 21.

Efter en sen middag, (mötet som drog ut på tiden), var det mingel i baren samt lite dans. Sängen lockade dock efter ett tag. Discot fick aldrig riktigt någon abstinenseffekt på mig. Visst var det roligt att dansa, i synnerhet bugg, men någon dirket gemenskap med de övriga inbjöd det inte direkt till...

Lördagen den 19 mars 2005: Innan hemfärd och städning av rummen fanns en halvdag att njuta av. För Anki var det ursprungligen en självklarhet att nyttja tiden till skidåkning. Men jag var nöjd och glad över att vara hel och kry, samtidigt som jag hade inlett längtandet efter en utflykt till Aiguille du&nbsåp;Medi. Vi fick vänta nära nog två timmar innan det var dags för uppfärd. Under tiden hann vi gå på marknad och fika på ett trevligt café. Även om tiden p&airng; toppen blev knapp, var det underbart härligt att skåda utsikten och att veta att man stått på 12602 fots höjd över havet (3842 meter). Jag åker gärna dit igen vid ett lite mindre stressat tillfälle.

Det var inte långt ifrån att samvetet började gro. Målade upp en bild av att alla andra i mitt rum hade startat städningen. Men väl på rummet visade det sig att jag i princip var först. Då hade jag visserligen stressat i mig av veckans kanske godaste mat. I ärlighetens namn vet jag inte hur mycket jag tillät mig njuta av maten, men minnesbilden var ypperligt positiv...

Städandet och packandet gick sedan riktigt bra. Jag blev lite grann över när vi väl satte igång. Men hur som helst är det resultatet som räknas, och det tror jag alla var nöjda med. En snabb dusch och sedan var jag klar och redo för bussavfärd mot Stockholm...

Innan avfärd blev det ett par timmar fria för avkoppling och väntan. Bortsett ifrån ett litet informationsmöte kunde vi antingen njuta av solen, gå och handla eller promenera runt lite. Anki och jag gjorde en liten mix av allting. Godisinköpet balanserades upp något av yoghurtinköp och dricka, något som kändes bra. Något kvällsuppehåll för mat skulle det inte bli...

Resan inleddes i mycket bra väderlek. Solnedgång över Genevesjön hade jag bara hört talas om tidigare, nu kunde den upplevas. En underbar sol vid andra sidan den avlånga sjön något bruten av tunna dimm-moln som låg på ett eller några femtiotal meters höjd.
   Fram till ombäddningsuppehållet i Sydtyskland hade jag gott om tid för läsning. Trivdes utomordentligt och roades mellan varven stort av den bakomvarande stolsradens individer. Ett par som lyckades gestalta en lång rad gestalter endast genom att leka med bussens gardin. Som huvudbonad, klädespersedel och mycket mer. Alltifrån nunnor till ankor och fiskar kom att gestaltas...
   Förutom själva ombäddningsuppehållet gjorde vi även ett kortare stopp vid en serviceanläggning längs vägen. Jag njöt samtidigt som jag förvånades över den varma vårluften som trots skyningen inbjöd till kortärmad T-shirtklädsel...

Även denna bussresa bjöd mig förvånansvärt god sömn. Detta trots att jag mot mina önskningar fick ligga med huvudet framåt...

Söndagen den 20 mars 2005: Mitt första riktiga bestående minne av dagen var färjeöverfarten från Tyskland till Danmark. Jag och Anki inriktade oss på frukost, men jag blev besviken på prissättningen och stod till slut med en kopp kaffe och två wienerbröd. Utsökt till smak, men knappast den nyttigaste frukosten. Hur som helst ansåg jag fortfarande att det var den mest prisvärda och minst ruinerande frukostmåltiden.

I Helsingborg mötte oss riktigt kylslagen väderlek. Endast ca tre plusgrader innebar en enorm kontrast mot de sydligare ländernas temperaturer. Anki och jag bytte buss, från Göteborgsbussen till Stockholmsbussen, och medföljde framledes vår ursprungliga medresandeskara. Under resans Sverigedel fick jag än en gång anledning att väcka researranskörskritik. Även denna gång innebar ett allt för uppstressat matstopp i Jönköping en stor portion irritation. Därför tog det ett tag innan jag åter igen kunde njuta av färden till fullo. Men visst var det skönt att komma fram till Cityterminalen om kvällen...

Anki tog lokalbussen och jag tog pendeltåget hem, efter en kort sväng till jobbet.

Måndagen den 21 mars 2005: Det fanns stora fördelar med att ha en ledig dag hemma, efter skidupplevelsen i alperna. MC-vinterförvaringen blev ej avslutad, något som passade relativt gott. Delar av körbanan hade fortfarande kvar osmälta snösträngar. Lyckades dock hyra en perfekt parkeringsplats i området inför utplockandet av min motorcykel. Beslutade mig för att sätta den 31 mars till ny motorcykeluthämtningsdag.

God till mods fortsatte jag min ärenderunda. På Coop Forum fastnade jag för det nedsatta priset på Flightsiumulator 2004. Övertalades dessutom att satsa på det Sverigepremiäraktuella "World of warcraft". Ett intressant beslut i och med att jag aldrig varit för spel baserade på fiction. Lovade dock att ge spelet en chans...
   När kvällen kom åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. Om kvällen åkte jag sedan vidare till Ankis lägenhet, för att invänta hennes ridlektions slut.

Tisdagen den 22 mars 2005: Min tid på arbetsplatsen bjöd ett stort lugn. Förmiddagsmötet var helt inställt, varför jag fick tid över till främst e-postsortering. Även eftermiddagen bjöd på ett trevligt lugn, fast nu operativt.

Onsdagen den 23 mars 2005: Hade en sen arbetsdag. Trots detta bjöd den första timman på ett riktigt hektiskt flöde av en mängd telefonsamtal. Efter jobbet fick jag möjlighet att pusta ut hos Anki...

Torsdagen den 24 mars 2005: Gav mig av från Anki under mogonen för att arbeta en dagtur. Kunde glädja mig åt ett meddelande om direktkomp gällande fredagen. Med andra ord hade jag att se fram emot en ledig fredag. Om kvällen åkte jag hem till mig...

Fredagen den 25 mars 2005: Njöt verkligen av ledigheten direktkompensationen gav mig. Fick relativt tidigt stor städlust och spenderade en stor del av dagen i hemmet. Mot kvällen hämtade jag dock bilen hos mina föräldrar, där även syrran och hennes barn fanns som gäster, för att själv åka vidare till Yesterday. Fick därmed ett en god tid av avkoppling till EXPANDERS. Tyvärr var Anki hemma, förkyld, men jag kunde glädjas åt den första dansen med Bodil på lite drygt tio år. Senast vi dansade var när jag hjälpdansade ute i Mörby, troligtvis hösten 1994 eller våren 1995. Vi brukade åka gemensamt hem då och då, rättare sagt brukade jag bjuda på skjuts i den gröna golf jag tidvis förfogade över...

Lördagen den 26 mars 2005: När hemresan från Yesterday företogs var jag rejält trött. Det var därför extra skönt att få komma hem till en underbart skön säng.
   Efter god nattsömn fastnade jag framför TVn, tittandes på curling i en match mellan sverige och USA. När jag sedan lämnade tillbaka bilen i Norrviken bjöds jag lite mat och fika. Försökte även få lite grepp om hur man eventuellt skulle kunna kombinera släktforskningsfakta med XML-programmering. Även om det fanns mycket som lämpade sig för en egenhändigt skapad databassystemering, så fanns det sökproblem som jag inte lyckades få grepp om. Å andra sidan så saknar jag ju ännu en hel del kunskap i ämnet. Bör plugga vidare helt enkelt...

Efter besöket hos mina föräldrar tog jag tåget in till stan och hem till Anki. Laddade vidare inför en arbetsnatt...

Söndagen den 27 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på ett härligt lugn. Därtill en timma kortare i och med att natten bjöd på en övergång till sommartid. Eftersom tågtrafiken var gles passade jag på att uppdatera mina datorprogrammeringskunskaper och försöka omsätta dem till god hemsidesprogrammering. Vill hitta ett effektivt sätt att nyttja XML tilll den stora mängd släktforskningsfakta pappa och mamma sökt fram genom åren.

Efter arbetsnatten sov jag ut i hemmet. Först efter klockan 18 åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen för färd till Örebro. I bilen blev det bara jag och Anki. De övriga var antingen bortresta eller sena med svar på inbjudan. Även om humöret inte var på topp under dansresans inledning, blev dansupplevelsen till BLENDER och DATE en skön avkoppling för mig. Färden till Örebro företogs effektivt via E20. Anki hade varit ordentligt sugen på dans före avfärd, men under själva danskvällen höll hon ovanligt låg profil. Även om jag tyckte vår dans bjöd njutning, tror jag inte vi drog riktigt jämnt i vår dansupplevelse...

Måndagen den 28 mars 2005: När danskvällen i Örebro var över satte Anki och jag kurs hemåt. Lite bukfyllnad hade vi fått i oss strax före avfärden från Brunnsparken. Underbart välbehövd och god varmkorv med bröd. Hemfärden gick riktigt bra. Som omväxling tog jag av från motorvägen och åkte gamla vägen in mot Arboga. Strax efter Kungsör kom tröttheten smygande. Vi stannade på en större rastplats, letade fram filtar och lutade sätena bakåt för lite sömnbekvämlighet. Utomhustemperaturen var säkert normal för årstiden, inte direkt kallt, men tillräckligt svalt för att inse att sömnperioden skulle begränsas. Ett femtiominuters sömnpass ansåg jag vara lämpligt, men redan efter trettiofem minuter hade jag blivit pigg. Filten var nog inte den renaste och jag inbillade mig riktiga myror i kroppen. Kanske en form av stelhet kommen av anspänningar från den underbara danskvällen till DATE och BLENBDER som genomlevts.

Ånyo pigg och med "turkisk peppar" som godistilltugg fortsatte färden direkt till Stockholm. Skjutsade Anki till sin lägenhet, men fortsatte själv hem till Rotebro för vidare sömn.

Under eftermiddagen, på väg till jobbets eftermiddagspass, lämnade jag tillbaka bilen. Hann äta en lättare lunch hos mina föräldrar under mitt besök. Syrran och hennes barn var fortfarande på plats. Deras återfärd till Göteborg planerades till tisdagen.

Tisdagen den 29 mars 2005: Natten spenderades hos Anki. Under en stor del av förmiddagen satt jag vid datorn. Vid lunchtid kom Anki och hennes mäklare till lägenheten för att gå igenom det grundläggande inför Ankis lägenhetsförsäljning. Strax efteråt tog jag mig tid för promenad och lite lugn vistelse på stan. Började inte mitt kvällspass förrän klockan 15.40. Efter avslutad tjänstgöring åkte jag hem till mig...

Onsdagen den 30 mars 2005: Natten spenderade jag på hemmaplan. Morgontimmarna hade präglats av problem i tågtrafiken med strömförsörjningsproblem och begränsad spårkapacitet vid Stockholm central. Därför annonserades länge halvtimmastrafik när det gällde att ta sig till Stockholm. Vid min färd in till jobbet var det väntat att tåget skulle vända i Solna, avsett för tågbyte till nästa förbindelse. Men lagom till ankomsten i Solna ändrades förutsättningarna och tåget fortsatt bekvämt in till stan.

Min egen arbetsdag blev vad jag minns lugn. Kvällen kom att bjuda på dans, tävlingsförberedande kursen. Anki och jag är inte direkt i någon storform, men många positiva bitar är på väg att sätta sig. Denna afton bjöd positivt nog aningen mer energi än jag den senaste tiden lyckats bjuda på i träningssammanhang. Spår av detta syntes tydligt på golvet i och med mina nya dansskors mjuka sula som här och var ger svarta streck. Märken lätta att ta bort med samma sko, samma gummi...

Torsdagen den 31 mars 2005: Tog tidigt morgonbussen från Ankis lägenhet till jobbet. Löste av nattarbetsskiftet tidigt och slog mig till ro till en riktigt bra trafikdag. Därtill en kort och skön arbetsdag som slutade vid 12.30-tiden i och med att min avlösande kollega kom. Under hemfärden pratade jag med Blomman en hel del. Han och Jane skulle njuta av vårvärmen, troligtvis med någon fika någonstans. Problemet var bara att vattnet tillfälligtvis var avstängt i deras lägenhetshus.
   Jag själv riktade in mig på en promenad till Coop Forum för att inhandla diverse trädgårdsredskap. Det blev en överraskande billig nota på 97,50 kronor när jag funnit rakt igenom prisnedsatta varor. En piasavakvast med skaft, en stor vattenkanna med bra spridare och en välutformad plastskyffel. Allt detta skulle nyttjas för att städa den parkeringsplats jag från och med den första april ska hyra.

Skyndade mig att påbörja sopningen av min parkeringsplats och närliggande omgivning för att ha parkeringsplatsen så fri som möjligt från omgivande bilar. Några av bostadsrättsföreningens medlemmar undrade om jag hade hade fått någon form av straffkommendering när jag sopade en tredjedel av parkeringsplatsen. Inledningsvis hade jag dessutom sanerat platsen från en gigantiskt stor mängd små glasbitar, vilka ursprungligen troligtvis härstammat från någon bilruta. Hur som helst, även gräset bredvid sanerades så noggrant som jag kunde. När sopningen avslutades hade jag lyckats placera en utbredd hög av grus strax utanför min egen parkeringsplats ytterkant, lagom avpassad till staket och kommande grusupptagning. Mitt på höerhanden bar jag nu, som minne, ett begynnande skavsår. Det vattentillförda gruset hade visserligen inneburit dammfrihet, men tyngden och sopningsintensiteten hade satt sitt spår, ett nära nog cirkelformat savsår.

Solen började mattas något. Vårvärmen tog även denna dag hårt på snön vid sidan av vägarna. En perfekt dag att äntligen hämta ut motorcykeln från vinterförvaringen. Förra gången jag haft uthämtningsdatum bokat, (21 mars), var ännu motorcykeln kvar i vinterdvala och vägarna endast delvis fria från snö. Den sista veckans vackra väder har gjort mc-längtan mer lämplig...

De första två korsningarna med motorcykeln kändes klart ovana. Men mycket snart infann sig lämpligt och normalt samspel mellan dragläge, koppling och växling. Fötterna koordinerades också snart till bestämda nedsättningar när det var dags för stopp och företrädeslämnande. Åkte en inledande runda bort mot Vaxmora, vidare mot Sollentuna, Edsviken, Kista och vidare hem via Sollentuna och Norrviken.
   Provparkerade som hastigast i parkeringsrutan. Packade kläder för kvällens sociala danskväll på Nackswinget. Fortsatte mitt "övningskörande" till Finntorp via södra länken. Efter en snabb dusch njöt jag av mycket underhållande dans. För en gångs skull var jag dessutom på plats redan från början av danskvällen. Musiken var i och för sig lite tråkigt utformad. En alltför kort låtlista som gick i repris ett antal gånger utan synlig DJ.
   Efter dansen stannade jag kvar och torkade golvet. En kort tids bastu innan jag åter igen drog på mig mina mc-kläder. Färden och parkerandet hos Anki gick sedan utan problem och kändes väl invant...

Fredagen den 1 april 2005: Efter en mindre frukost åkte jag vid niotiden iväg från Ankis lägenhet. Köer bort mot Norrtull gjorde att jag valde en färd norrut längs E18 istället för direkt hem. Det vackra vädret och körglädjen lockade direkt till en långtur. Hade inledningsvis en stor mängd reseförslag i huvudet, bland annat Gävle via Hallstavik, men begränsade slutligen min rundtur till Rimbo, Gottröra, Knivsta, Märsta och hem via Rosersberg och Upplandsväsby. En underbar känsla att åka på nysopade vägar med snön vackert prydande på både åkermark och skuggiga skogspartier. Hade det inte varit för min väntande tvätthög hemma, hade jag nog tagit en än mer rejäl rundtur. Otroligt njutbart. Det enda svarta minnet, nyttigt att ha i bakhuvudet, hade jag själv skapat redan vid avfärden från Ankis lägenhet.
   Redan vid andra korsningen, en enkel högersväng, tog jag lite väl hårt på tanken att släppa fram en gående dam över övergångsstället på Erik :Dahlbergsgatan. Med aningen för stort självförtroende i bagaget planerade jag inte stoppet tillräckligt seriöst och logiskt. Samtidigt som jag nöp till den främre bromsen, (var ju nära nog stillastående redan innan), gjorde jag "dödssynden" att inleda svängandet. När nu fotnedsättningen samtidigt blev utan god eftertanke fylldes jag av en otillfredsställande tanke: "Det här skulle kunna gå fel!" Någonstans missade jag att fokusera och kraftansamla för att hålla cykeln upprätt. Flyttade foten en liten bit men hade därmed än mindre kraft att sätta emot. Klev nu rutinmässigt av (något man bara gjorde på träningsgården under övningskörningstiden) och fick cykeln liggande på sidan. Damen som jag just släppt över gatan tyckte att jag inte skulle vara så snäll mot de gående. Med gemensamma krafter hade vi motorcykeln snart upprätt igen. Hon stannade kvar och samtalade ytterligare någon minut, beundrandes motorcykeln som sådant. Hon hade alltid velat åka, men utan att våga, något man kan förstå efter min klumpiga manöver. Skönt att det var i början av säsongen, att jag får chansen att inte överskatta min förmåga.

Under eftermiddagen nyttjade jag min lediga dag till tvättande. Innan det var dags för färd till Mälarsalen, sov jag middag ett par timmar. Danskvällen bjöd på bra musik med härligt tryck i basenförstärkarna. ZLIPS gjorde åter igen en bra spelning, verkade ha trevligt på scen och fick publiken att njuta. Roligt eftersom jag sågat just dansglädjen vid de senaste danstillfällena.
   Jenny T och jag kunde i en gemensam foxtrot glädjas åt att vi firade fyraårsjubileum. Den gången var det i EBBAs klubblokal, också då en mycket bra danskväll till just ZLIPS. Då kändes det till slut som om bandet i princip spelade för just oss. Det var en sån tyngd i framförandetav de sista låtarna, inte minst av låten "From this moment on" av Shaina Twain. Därtill glömmer jag aldrig leendet Jenny bjöd på den danskvällen. Tillbaka i år 2005 kunde vi konstatera att vi bjöds samma sista låt, "vår låt" men inte tillsammans på dansgolvet. Nu bjöds jag istället, naturligtvis, en god sista dans med Anki.

Lördagen den 2 april 2005: Efter hemfärd från Mälarsalens dans och uppvaknande hemma hos Anki, gick vi gemensamt upp till Ankis farmor för en förmiddagsfika. Därefter var det dags för "Tommy-träning" på dansklubben. Denna gång med lite svårgreppbart innehåll. Svårt att omsätta ord till danskänsla. Trots detta var jag nöjd med träningen som sådant. Kursdagens innehåll kanske klarnar med tiden...

Tillbaka i lägenheten tillagades pasta och korv. Kände verkligen för stekt falukorv och kunde nöjd och glad fortsätta min färd till en tjejkompis i Stuvstatrakten för en riktig TV-kväll i god mysstil,(Filmen "Braveheart") med en mindre flaska rödvin som Anki bjudit med mig. Anki stannade hemma och fortsatte sina storartade förberedelser inför måndagens kommande lägenhetsfotografering.

Söndagen den 3 april 2005: Efter en avkopplande TV-kväll gick jag en halvtimmas skön nattlig vårpromenad genom Stuvsta centrum vidare mot nattbusshållplatsen. Promenaden utfördes med perfekt timeing, utan stress. Jag var vid busshållplatsen i stort sett samtidigt som nattbussen tidtabellsmässigt skulle lämna Huddinge. Sov i princip hela nattbussresan och vaknade upp strax före Sergelstorg, lagom till min nästa promenad. Gick via hamngatan upp genom Östermalm till Ankis lägenhet. Den varma vårluften gjorde att det var ett härligt uteliv på Stockholms gator trots att klockan var strax före 03.00. Många tjejer verkade fira vårens inträde genom att bära en riktigt kort-kort festklädsel.

Måndagen den 4 april 2005: Morgonsysslorna tog aningen längre tid än normalt. Mycket berodde det nog på att jag skulle ha med lite extra saker från Ankis lägenhet, då dagen för lägenhetsfotografering var inne. Kombinerade en promenad till Östermalmstorg med tunnelbanefärd till jobbet. Arbetsdagen blev lugn. Egentligen inget nämnvärt att omnämna varken för "Katrineholmsbanan" eller "Kungsängenbanan" under de tider jag satt där. Däremot gick det en del tid till införandet av det nya informationssystemet "BASUN". Ett informationssystem som jag tror mycket på inför framtiden, men som ändå uppvisade en del brister jag förväntat slippa se. Speciellt eftersom jag var med i förprojektet år 2000, redan då med åsikter om de trafikstörningstelegram som sänds i form av SMS. Dags att framföra lite effektiviserande och förbättrande åsikter igen tror jag...

Efter den korta arbetsdagen åkte jag hem till mig. Ett par timmars lugn blev det innan jag började vela mellan kommunal färd och motorcykelfärd till dansen, Streetfunken. Med något begränsad marginal blev det en tågfärd till city. Knäskydden var av allt att döma inte med. Därför blev det även ett något stressat besök på "STADIUM" för att inhandla en ytterligare uppsättning knäskydd. Skydd som verkligen fick göra skäl för sig i dansturer som delvis baserade sig i golvnivå. Riktigt avancerade moment, som inte gjorde sig bättre då självförtroendet höll låg nivå, rytmkänslan obefintlig eller stressad och kroppens stelhetsnivå mer synlig än någon annan streetfunklektion. Med andra dåliga odds för en koncentrerad dans...

Efter en dusch, lite söderstadsvandring i avsikt att reka nya MC-platser, parkeringsmöjligheter, åkte jag hem till Ankis lägenhet. Jag visste egentligen inte riktigt vad jag ville spendera kvällen på, eller vart jag skulle tillbringa den. Men till sist fick min längtan efter dagboksskrivande fälla avgörandet. Vill komma ikapp med skrivandet så snart som möjligt... Det största hindret var bara den rastlöshet, våroro och likgiltighet som stundtals präglar dagarna. En motsats till mitt huvud som har hur många projekt som väntar på en gnutta inspirerande igångsättningsenergi...

Tisdagen den 5 april 2005: Eftersom jag ställt upp med turbyte, hade jag en eftermiddagstur att vänta på. En skön möjlighet till sovmorgon som dock nyttjades till dagboksskrivande och en liten stadsvandring innan arbetsdagens början. Införskaffade bland annat två förbetalda spelperioder till mitt nya spel "world of warcraft", dvs en speltid om totalt fyra månader. Jag har visserligen svårt att tro att jag ska bli riktigt såld på spelet, men det är en utmaning som väntar...

Efter jobbet åkte jag hem till Ankis lägenhet. Anki kom så småningom hem från sina föräldrar, där hon spenderat en del av kvällen efter att hon och hennes mor flyttat plantväxter från den tillfälliga källarförvaringen. Växterna behövde nytt husrum under tiden för lägenhetsvisningar...
   Mina anade förkylningssymptom antog allt eftersom tydligare och tydligare tecken...

Onsdagen den 6 april 2005: Arbetsdagens friskvårdstid nyttjades till en skön promenad och avkoppling. Speciellt viktigt i och med att jag för övrigt var rejält hängig och trött...
   Om kvällen åkte jag hem till Rotebro. Isen började spricka upp på sjön Norrviken, åtminstone vid Rotsundaån. Städning och småpyssel tog min tid på kvällen, fortsatt seg, förkyld och nu hostandes...

Torsdagen den 7 april 2005: FRISKVÅRD LÅNGPROM MC-VARUHUSET MM. Om kvällen åkte jag hem till Anki. Nu var jag riktigt hängig och gick direkt till sängs. Troligtvis lite feber...

Fredagen den 8 april 2005: Tidigt uppvaknande hos Anki, kanske aningen febrig. Önskade kompensationsledigt för att kunna gå hem lite tidigare, men det fanns inte personal över, så jag betonade ner vikten av hemgång en aning. Hade i alla fall en tidig lunch som bjöd härlig sömnpause. Blev lite piggare och vaknade till ordentligt när det sedan dök upp en incident med en person i spåret.

Eftermiddagen tillbringade jag i min egen lägenhet. Om kvällen kom Anki på besök. Vi spisade god biff med härlig svampsås som Anki tillagat. Min kväll var annars fylld av feber och hosta. Men trots att det var aningen svårt att koncentrera mig, så flög jag en del flygsimulator på datorn...

Lördagen den 9 april 2005: Hade en riktigt lugn dag hemma, kurerandes mig så gott det gick. Inledningsvis hade jag feber. Min koncentrationsförmåga ökade dock och blev mer långlivad, så Anki och jag tog en promenad till Coop Forum. Norrvikssjön låg nu helt öppen. Till och med en båt kunde observeras längs den norra viken.

Tog igen mig ytterligare under eftermiddagen. När kvällen kom spelade jag och Anki World of Warcraft för första g&arng;ngen. Inledningsvis mycket nedladdningstid, men vi var så småningom riktigt upptagna med jakt på vargar, vildsvin och andra bestar. Det gällde att samla på sig saker och pengar till ryggsäcken man förfogade över. Uppträdde i egenskap av dvärg, utförde uppdrag och lämnade över fångster till lärda män och hantverkar i spelet. Men tankearbetet, som mest Anki fick stå för, tog till slut ut sin rätt. Jag blev till slut riktigt tom i huvudet och mage. Hade inte mer koncentration att förmedla, trots att det var ett tag kvar till läggdags...

Söndagen den 10 april 2005: Anki åkte iväg på morgonen för att besöka en trädgårdsmässa. Själv städade jag och kurerade mig framför TVn. Tittade en hel del på olika mc-race under dagen...

Måndagen den 11 april 2005: Hade arbetsdag från och med klockan 11.30. Jag var pigg, men ej helt fri från min förkylning. Blev dock allt bättre ju längre arbetspasset sträckte sig. Niklas kom på besök för första gången. Ett studiebesök som vi pratat om i flera år, men som nu fick bli aningen improviserat. Under den korta tiden somm jag hämtade honom hade min kollega fått gripa in för att bota en låsning i ställverket Rotebro, och när jag sedan släppte iväg honom blev det växelfel med låsningar i Blackvretens växlar. Det krävdes här en omstart av ställverket innan trafiken åter igen kunde komma igång, med upp till ca 15 minuters försening på ett par tåg.

Efter arbetsdagens slut tog jag tåget hem. Längtade efter lite motorcykelåkning och tog motorcykeln ut på lite träning, småsvängar i mina barndomstrakter. Åkte sedan vidare till mina föräldrar och såg tredje perioden i en finalmatch mellan Färjestad och Frölunda i SM-hockeyn. Efter hemfärden pratade jag lite med Anki i telefonen, perfekt innan lite god natt sömn...

Tisdagen den 12 april 2005: Åkte med tåget i till en tidig arbetsdag. Kom hem om eftermiddagen och njöt middagssömn innan jag om kvällen packade motorcykeln för en färd över till Anki. Hade tänkt parkera motorcykeln på jobbet, för att ha den där under de kommande två dagarnas fortbildning, men jag misslyckades komma in genomm parkeringsgrinden. Åkte därför tillbaka till Ankis lägenhet på Skeppargatan för att parkera på innergården. Sov sedan ut hos Anki...

Onsdagen den 13 april 2005: Kommunalt åkte jag med bussen till jobbet. Bytte där till en lyxig konferensbuss med en underbara fåtöljgrupp i olika grupperingar. Med andra ord en riktigt bekväm resa till Stjärnhov och Solbacka.

Under dagen bedrevs fortbildning, mest i form av grupparbeten med tillhörande genomgångar. Tid för Bastu och bubbelpool bjöds före ytterligare ett lektionspass och middag. Kvällen fylldes sedan av en mycket givande frågesport där det blev fight om förstaplatsen in i det sista. Alla i gruppen arbetade bra, även om det fanns ageranden som hela tiden höll på att avslöja de rätta svaren även för de andra grupperna. När sista frågan var ställd krävdes utslagsfrågor. Ställningen mellan lagen var nämligen 26,26,26 och 19 poäng. Helt otroligt om jag får säga mitt...

Middagen avrundade dagens tillställning på ett behagligt sätt. Den fria delen av kvällen bjöd på trevligt snack och andra lättsamma aktiviteter. Själv drog jag mig relativt tidigt tillbaka till rummet. Även om jag inte gick i säng tidigt, så hann jag precie somna när efterfestandet startade med livliga och ibland intressanta diskussioner i rummet bredvid. Somnade ifrån även detta lyssnande så småningom...

Torsdagen den 14 april 2005: Vid sjutiden vaknade jag upp på konferenshotellet Solbacka utanför Stjärnhov. Gick upp till frukost omedelbart efter utcheckningen. Lektionerna, fortbildningens andra dag, fortsatte klockan 08.30. Ytterligare insikt i olycksutredningar och tillbudsärenden i syfte att lära sig genomskåda de faror som trots allt finns runt järnvägen och framförandet av tåg. Efter en lättare tipspromenad avrundades utbildningen med busstransport hem till Stockholm.
   Under bussfärden bjöds skön avkoppling och god tid för diskussioner. Ett oväntat men både trevligt och roande stopp gjordes strax efter Gnesta. I ett stilla duggregn gick två av mina kollegor av bussen för att hjälpa en tjej upp på sin häst. Det var onekligen lite halt och svårt att komma upp på hästen igen, sedan hon hoppat av för att leda hästen över vägen. Tjejen var nog i tolv eller trettonårsåldern, hästen otroligt lugn och snäll, tålmodigt väntande på resultat. Förutom just själva uppsittandet, måste det ha varit en god konst att rida utan sadel eller stigbyglar. Hur som helst var det en glad och lycklig tjej som vinkade av bussen och red vidare...

Efter hemkomsten till Stockholm skyndade jag mig till Ankis lägenhet. Åt ett par smörgåsar, bytte om till MC-kläder och gav mig av till modelljärnvägskörningskväll. En trevlig kväll där jag fick möjlighet att lära mig manövrera den nyombyggda stationen "Askerstad". Ett riktigt lyft för modelljärnvägens infrastruktur, trots att trafikflödet just denna afton var riktigt lugnt.
   När trafikkvällen var över tog jag motorcykeln hem. Tankade därtill för första gången denna s&aul;song i Upplandsväsby. Med andra ord en härligt låg bränsleförbrukning.

Fredagen den 15 april 2005: Eftersom jag var uppe en bra stund under dygnets inledande timmar tog jag en rejäl sovmorgon. Vaknade visserligen pigg vid 08.30-tiden, men gick efter en stunds aktivitet till sängs igen. Arbetsdagen startade vid 14-tiden. För min del lugn, men det fanns gott om orosmoment inom distriktet. "Stillbild" i Kungsör, Arboga och Folkesta, kortare tider av ställverksfel i Älvsjö och Sundbyberg. Därtill även stora driftproblem i de dataarbetsverktyg som nyttjas i sökandet av tåginformation, BASUN, SIFO och TFÖR.

Under arbetsrasten gick jag bort till Gallerian. Införskaffade en present till Patrik, (födelsedagsfirande i efterskott), och föll naturligtvis även för en flygsimulatortillsats, DC9-30 Proffessional, för egen del. Under kvällen hemma hos Anki satt jag och småläste flygmanualen för detta flygplan. Kvällens dans hade vi avstått ifrån. För egen del avstod jag främst beroende på den förkylning jag var drabbad av under veckans inledning. Anki var samtidigt aningen trött och omotiverad för dans, något som passade lite extra bra denna kväll, med andra ord...

Lördagen den 16 april 2005: Gick upp tidigt för att njuta en lördagsförmiddag på jobbet. Ett relativt skönt lugn gav tillfälle att dela upp arbetsbördan på sydkant och därmed åtnjuta lite extra rast. Under slutet av min arbetstur bytte jag dessutom bevakningsområde för att underlätta möjligheten till nattbemanning och "nattvila" dessförinnan för en kollega.

Under en kortare tid av eftermiddagen hade jag förmånen att hinna koppla av i mitt hem. Om kvällen var det dock dags att möta Anki i Kista och gå vidare till Patriks fest. En trevlig kväll med en mycket härlig sammansättning av kompisar och vänner. Bland annat fick vi möjligheten att bekanta oss med pojkvännen till Jenny T. När vi fram emot midnatt lämnade Kista, hade vi bjudits smörgåstårta, fika och mycket annat smakligt. Nöjda och belåtna tog Anki och jag pendeltåget från Helenelund hem till mig.

Söndagen den 17 april 2005: Efter att ha sovit ut och tagit det lugnt under förmiddagen, gick vi en promenad till Coop Forum. Jag var lite osäker på hur jag egentligen mådde, men piggnade till och slapp huvudvärk under eftermiddagen. Sov middag ett par timmar innan jag lämnade Anki kvar i lägenheten och begav mig till jobbet som inledningsvis bjöd relativt hektisk men samtidigt stimulerande arbetsbörda. Mest beroende på bevakningsområdets storlek. I övrigt en ganska lagom och ordnad trafikrytm.

Måndagen den 18 april 2005: Arbetsnatten hade befarats bli hård, men när jag åkte hem om morgonen kunde jag se tillbaka på en riktigt bra arbetsnatt. Mötte Anki hemma i min lägenhet, strax innan hon skulle åka iväg till sitt jobb.

Efter ett par timmars vakenhet under förmiddagen, sov jag ut till en bit in på eftermiddagen. Åter igen var jag något osäker på om föregående veckas förkylning skulle påverka min dansupplevelse? Övervägde länge att inte ta ut mig och istället vara åskådare under lektionstiden. Men efter en kopp kaffe och bara åsynen av vår danslärare, var jag inspirerad att genomföra danslektionen i Streetfunk. Faktum var att jag var mer fokuserad än på mycket länge och att jag åter igen trivdes med min prestation. Detta trots att jag missade förra veckans lektion och bara hade synintrycken från Ankis snabbgenomgång att gå på. Med andra ord inget perfekt framförande av mig, men såpass att jag kände mig hemma på golvet och mycket nöjd med resultatet. Skönt att få svettas och ta ut mig igen, trots att det var svårt att släppa loss "apan" i dansuttrycken...

Efter en dusch på Danscenter åkte jag till jobbet. Vilade ut i soffan i nära nog två timmar, innan jag tog över mitt bevakningsområde för natten. Fick jobba relativt hårt fram till klockan två på natten. Därefter lugnade det ner sig en aning. Mycket av problematiken bestod av direktplanerade arbeten som dessutom skulle utföras inom och utom begränsningspunkter som tillsyningsmännen uppgav. Det krävdes ett stort mått av förplanering och ifrågasättande för att få en tillfredsställande säkerhetsnivå och funktionalitet i sammanhanget. Men jag hade det inte värst. I hela lokalen spreds en halvt uppgiven anda när signalfel blandades med ifrågasättningsbara arbetsönskemål. Undrar i mitt stilla sinne om arbetsplanerarna tappat kompetens eller om arbetsbelastningen helt enkelt har varit för stor? Hur som helst ett merarbete för oss...

Tisdagen den 19 april 2005: N¨r väl arbetsområdena var korrekt utformade och trafiken lugn blev det en bra arbetsnatt. Efter klockan 02.00 var telefonen lugn och förberedelserna inför morgontrafiken perfekta. Väl hemma sov jag gott fram till eftermiddagen. Då startade jag ett ingående städprogram för lägenheten. Anki hade handlat på vägen hem och bjöd en välsmakande måltid med spagetti och köttbullar. Fick under städtimmarna hjälp med diskningen, något som underlättade rejält. När jag till slut gick och la mig var jag riktigt nöjd och belåten. Goda förberedelser var gjorda för effektiv dammsugning kommande dag...

Onsdagen den 20 april 2005: Fortsatte min städrunda i lägenheten med god energi. Köksgolvet fick en rejäl uppfräschning och svabbades till slut. Effektiv borttagning av fläckar som funnits en längre tid. Vid tolvtiden fick jag dessutom besök av balkonginmätare. Bostadsrättsföreningen har beställt nya balkongräcken som ska installeras om ett par månader.

Min eftermiddag bjöd på arbetsdag från klockan 15.40. En av de lugnaste trafikdagarna på mycket länge. Kanske tur med tanke på att mitt planerade turavbyte uteblev. Skulle enligt planerna bli avbytt för att ställla upp på en tidningsintervju för Citypendelns interntidning. Istället fick vi sitta i operativ miljö, (något som kan vara fördelaktigt det med). Det extrema lugnet bjöd kanske inte direkt en journalistiskt rättvisande bild av fjärrtågklarerararbetet, men som sagt var ett trivsamt lugn. Stor skillnad från förra gången jag blev intervjuad på samma operativa plats. Då drabbades jag en påkörningsolycka bara ett fåtal minuter efter intervjuns start. Minns den dagen 03-01-21 som igår...

Efter lunchen avslutades intervjun med lite bildtagning. För egen del fortsatte arbetsdagen i ett fortsatt kontrollerat och lugnt tempo. Inga stora bekymmer alls. Åkte om kvällen över till Anki för lite nattsömn...

Torsdagen den 21 april 2005: Efter en förmiddag i Ankis lägenhet tog jag mig en promenad till jobbet. Månadskortet hade slutat gälla och jag ville snåla lite med kupongerna på mina gamla förköpshäften. Förutom att jag blev tvungen att argumentera för och förklara trafikledningens A och O för en i mina ögon sett vilsekommen förare (en av relativt få vilsekomna), förblev arbetsdagen lugn. Nu var det föraren på 798 (tidigare SJs prestigetå med få uppehåll) som ansåg sig veta hur bästa trafikledningen skulle ske. Andemeningen var klar: Ställ alla andra tåg så jag kommer i tid (oavsett logik). Troligtvis en förare som skulle må gott av lite praktisk undervisning i fjärrtågklarerarmiljö. En veckas studiebesök hade jag gärna välkomnat honom till om jag fått chansen ånyo.

Direkt efter jobbet kopplade jag av med social dans på Ceylon, Nackswinget. Det spelades underbar musik med ett härligt tryck i. Kunde inte annat än njuta fullt ut. Trött hann jag bli också. Stannade sedan kvar och tog en basturunda innan jag begav mig hem till Rotebro...

Fredagen den 22 april 2005: En ledig dag bjöds i hemmet. Fixade och donade en hel del innan jag om kvällen hämtade bilen hos mina föräldrar. Tillsammans med Anki åkte vi till Yesterday och dansade till ZLIPS. En danskväll som blev bra och roande. Hann visserligen inte dansa med alla jag ville, men med tanke på hur bra dansen i övrigt kändes gjorde det inte speciellt mycket...

Lördagen den 23 april 2005: Under hemfärden från Yesterday och danskvällen till ZLIPS påvisade bilen inledningsvis ostabila egenskaper. Vänster framdäck uppvisade ett riktigt lågt lufttryck varpå jag för säkerhets skull valde att inte köra snabbare än 50 km/h. Troligtvis spelade den kylslagna utomhustemperaturen, minus fem grader celsius, en viktig roll. Närmare hemmaplan hade troligtvis temperaturen i däcken ökat, för bilen blev stabilare...

Efter skön nattsömn vaknade vi upp i Rotebro. Lämnade av Anki vid Norrviken station i samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar i avsikt att byta tillbaka till mc. Vid 11-tiden gav jag mig av på motorcykelfärd mot Borlänge. Redan efter Bålsta hade jag erhållit ett SMS från modelljärnvägsklubbmedlemmar som ansåg att jag körde långsamt. De hade i lungt mak passerat mig på motorvägen, samtidigt som jag valt att ligga "lågt" efter en skåpbil. Men även jag tröttnade snart på ett ganska makligt tempo och satte fart mot Sala, där SMSet lästes.

Efter penningauttag och glassätande i Sala begav jag mig vidare mot Borlänge. Tempot ökades något, vilket hjälpte föga när jag väl kom till Borlänge. Då virrade jag inledningsvis på fel sida järnvägen i jakt på rätt gata. Sedan virrade jag bland enkelriktade gator och liknande innan jag fick en bra vägbeskrivning och vägledning till en parkeringsplats. I efterhand visade det sig att jag läst kartan vid en trotoarkant endast ca 30 meter från den gårdsplan där jag till slut parkerade.

Att sedan gående hitta till själva modelljärnvägslokalen var inte heller det lättaste. Men genom ytterligare telefonsamtal lotsades jag även här rätt till Borlänge modelljärnvägsklubb.
   Klubben hade en imponerande anläggning. Men samtidigt som långa stationssträckor verkade lockande insåg jag fördelen med våran kompakta modelljärnväg. Den härliga intensitet och härliga trafikmiljö blir onekligen svår att fånga om väntan blir lång mellan varje tåg. Landskapet var underbart på sina håll. Hela anläggningen syntes välanlagd för att just skapa en god landskapsarkitektur. Helt klart en inspirerande modelljärnväg, på många sätt...

Efter ett par timmar i Borlänge kände jag mig nöjd. Gav mig av på motorcykeln mot Ludvika. Väl i Ludvika åt jag mat på Mc Donalds. Därefter fortsatte färden till Fagersta och vidare längs småvägarna till Ängelsberg, Virsbo, Brattheden, Skultuna och Västerås. Vid Hummelsta avnjöts en god daimtårtbit och kaffe. När jag sedan fortsatte var det relativt mörkt utomhus. Vid enstaka korta tillfällen kunde jag njuta av mitt helljus, i övrigt fick jag försöka nyttja de ljuskällor som fanns för att avläsa motorvägens beskaffenhet. Temperaturen föll nu stadigt med endast någon enstaka plusgrad i luften.

Innan jag återvände hem bytte jag åter igen ut min motorcykel mot mina föräldrars bil. Anki var redan på plats i Rotebro när jag kom hem...

Söndagen den 24 april 2005: Anki och jag steg upp tidigt. Med bil transporterade vi oss till danstävlingen i Köping. Väl inne i tävlandet blev vi tidigt utslagna. Vi lyckades hamna i ett snubblande läge, varför det kändes fullt naturligt att ej komma vidare. Istället åkte vi småvägarna via Munktorp, Kolbäck och Dingtuna till Västerås. Där parkerade vi och betalade onödigt dyrt för den gratis parkering som bjöds om söndagar. Vi uppsökte en restaurant som bjöd otroligt god mat. Därefter uppsöktes ett internetcafé i jakt på någon "dålig dans" i närheten. Men ingenting passande hittades, så vi fortsatte hemåt efter en timmas liggunderlagssömn och soldrykande i gräset, bredvid parkeringsplatsen den å som rinner genom Västerås. Färden gick bland annat via Västerås flygplats.

Anki och jag stannade till vid Stäket. Inhandlade mat för att senare om kvällen njuta av Bacon- och avocadosallad. I övrigt blev vi fast framför TVn och datorn...

Måndagen den 25 april 2005: Anki åkte in mot stan ett par tåg före mig. När jag väl var på jobbet kunde jag glädja mig åt en trevlig dagtur med elev. Efter en inledande bevakningstur på Katrineholmsplatsen, där jag åter igen fick en tillrättavisning av en förare, (troligtvis samma som ett par dagar tidigare), utan nämnvärd helhetssyn eller nära verklighetsuppfattning. Klagomålet denna gång gällde effektiv trafikering av både spår sju och åtta i Södertälje Syd övre. Tyvärr trillade aldrig poletten ner (vad jag märkte), utan allt jag påstod ansågs helt fel. Jag nöjde mig med att lyssna på hans åsikter och ge en förklaringsrunda, inte mer. Därefter slutfördes samtalet till förmån för den övriga trafiken. Åter igen skulle jag gärna ha inbjudit till studiebesök och diskussioner på plats, där helhetssynen eventuellt skulle kunna framgå tydligare...

Bara ett par minuter före avlösningstiden uppstod ett strömavbrott och stillbild på hela fjärren. Lokalen förblev ljus, men trafiken avstannade sakta men säkert. Under vår lunchrast kom trafiken åter igång, men stoppet varade i drygt en halvtimma. Resten av dagen förblev relativt lugn trots allt. Först löste vi av på Arlandaplatsen, följt av friskvård och slutligen ett något förlängt pass på Kolbäcksplatsen.

Avbytt endast ca 30 minuter före mitt Streetfunkpass början skyndade jag mig mot Danscenter. Vi gick ifrån den vanliga dansrutinen och övade nya steg och rörelser. Jag hängde inte med på speciellt mycket. Allt som oftast hade jag tyngdpunkten på fel fot och var för spänd för att hinna röra mig smidigt. De få gånger jag lyckades finna den säckiga och riktiga hållningen fanns vissa förutsättningar, men då satte istället tankarna stopp för framgångsrika handlingar.
   Efter en dusch tog jag mig en promenad till Malin. Tyvärr var hon upptagen, varför jag i godan ro satte mig på den närbelägna pizzerian för en bit mat, Capriciosa. Slutligen tog jag pendeltåget hem och avnjöt en lugn kväll, riktigt trött...

Tisdagen den 26 april 2005: Dagen spenderades på hemmaplan. Laddade i vanlig ordning inför en arbetsnatt, denna gång tillsammans med elev. En arbetsnatt som i sin utformning kom att bli mycket välanpassad för ändamålet. Aldrig någon stor anhopning anordningar på en gång och ytterst sällan någon som helst telefonkö.

Onsdagen den 27 april 2005: Min elev för natten, (Jenny), fick föra en hel del av det administrativa grafningsarbetet. Undervisade i mitt sätt att se på arbetsmetodik och arbetsstruktur i samband med beviljanden och avslut av arbeten. Förhoppningsvis en god grund, då flera handledare kommer att följa och ge sina råd och metoder. Något före ordinarie avlösningstid sände jag hem Jenny. Jag kunde vid det laget anta att huvudet var relativt välfyllt med nya intryck och tankar. För egen del fick jag sitta 25 minuter över tiden innan någon avlösande kollega fanns i sikte. Men med tanke på att mitt arbetsområde var fortsatt bekymmersfritt, gjorde det ingenting. Men visst var det skönt att få åka vidare till en skön säng, denna gång hos Anki.

Under förmiddagens sovtid hos Anki hade jag i uppdrag att ta emot en varuleverans. Den kom tidtabellsenligt vid 10-tiden, varpå jag i princip var fri att åka hem. Men trots att jag hade aningen svårt att sova, förblev jag kvar ytterligare en tid i Ankis lägenhet.

Väl hemma gick allting i ett... Tvättade och torkade såväl kläder som sängkläder innan det i något sen tid blev dags att ta motorcykeln till den tävlingsförberedande danskursen som Jonas och Elli höll för sista gången. Jag blev ca 20 minuter sen, men kom in i rätt tid för att inte missa själva dansmomenten... Även efter kursens slut stannade vi kvar en tid för dans. Trots detta kom vi i relativt behaglig tid hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 28 april 2005: Från Ankis lägenhet tog jag motorcykeln till jobbet. Efter att ha parkerat och klätt motorcykeln med kapell mötte jag min elev. Vi startade med Uppsala/Sala-platsen och hade mot förmodan den lugnaste morgonen där sedan tidtabellsstarten i januari. Mycket har jag en kollega att tacka för detta, en kollega som som i likhet med mig observerat och noterat problemhärdar ända sedan jag uppmärksammade arbetsgivaren på den snåriga spåranvändningen i Uppsala i morgonrusningen. När all effektiviseringsprocess till synes var "död" fick han till stånd de spårändringar som så länge varit nödvändiga för att lösa upp alla onödiga korsande tågvägar som bara skapat förseningar.

Efter lunch blev jag ensam vid min plats. Min elev togs vidare på en friskvårdsutbildning. Jag hade själv hunnit överlåta min plats till andra intresserade när det väl stod klart att min elev inte behövde vägledning operativt. Men, men, det var bra att andra fick möjlighet att gå, även om de inkluderade gåorna var lockande...

Efter arbetsdagen åkte jag hemöver. Lyssnade lite på musik innan jag packade ner alla CD-skivor som skulle användas på den sociala dansen. Åter igen stod Jenny T och jag för musikvärdskapet. På plats om kvällen fanns även Kicki. Vi hann med ett par danser inför den stundande tävlingen i helgen och släpade oss och den välfyllda sportbagen hemåt mot Rotebro i natten. Anki hade jag tagit farväl av (för några dagar) vid T-centralen.

När Kicki och jag kom till Rotebro fanns ingen passande bussanslutning. Alltså en diger uppgift att ta all packning hem. Men det gick utan allt för stora problem, egentligen riktigt smärtfritt. Vi beslöt oss för att sova innan ompackning och kom i säng en stund efter midnatt.

Fredagen den 29 april 2005: Gick upp strax efter klockan 07.15. Packade Mc-väskorna och delade upp packningsutrymmet mellan oss. En sidoväska var och delat gemensamt utrymme i top-boxen samt tankväskan. Inte heller här stötte vi på bekymmer, utan kunde åka hemifrån ca 09.15.

Tempot på min och Kickis motorcykelresa till Härnösand antog ett lugnt och avkopplande tempo. Det tog inte lång tid innan jag kände mig hemma med min lastade motorcyckel. Vädret var bästa täkbara och en värmetröja under mc-jackan räckte gott. I Tierpstrakten var det dags för toalettbesök där jag passade på att tanka och fika. En mycket välsmakande kopp kaffe och gobit fick inleda firandet av en avkopplande tävlingshelg i norrland. Gävle bjöd på nästa stopp. Det centrala Gävle bjöd vissa trafikproblem då vägarna närmast centralstationen, trots skyltning, var avstängda. Vårt mål var en turnébuss parkerad invid järnvägen. Efter ett kortare besök och pusskalas, (inte mitt eget myskalas), åkte vi vidare. I Tönnebro gjordes ett gott matuppehåll. Innan vi ens parkerat var våra fans på väg. Där var i alla fall två medelålders män som direkt kom fram och ville se motorcykeln. Jag kommenterade deras inledningsfras med min övertygelse att det inte var oss de ville se... Hur som helst en trevlig pratstund där det avslöjades att en av deras grannar i Strömsund var jättenöjd med sin mc av samma slag.

Med mättnadskänsla och en viss trötthetskänsla lämnade vi Tönnebro efter vårt matuppehåll. Den torskrätt jag ätit av lämnade fortfarande en viss smak av skarp strong kryddning. En kryddstark chipsaktig beläggning, överdrag, som vid var tugga överraskat i styrka.
   Efter en kortare tids resa tog jag av på en rastplats belägen på västra sidan om motorvägen. Solen värmde gott och vi tog en nära nog en timma lång sovpause, liggandes på rygg i gräset bredvid motorcykelns parkeringsplats. En underbart god avkoppling som gynnade resten av färden på ett mycket positivt sätt. Misstänker skarpt att Kicki också var rejält trött vid det laget. Det är trots allt lättare att hålla sig alert med den koncentration själva körandet kräver...

Med solrosade kinder fortsatte vi sedan färden nära nog oavbrutet till IKEA norr om Sundsvall. Där handlade vi tävlingskläder åt mig. Ett måste för att kunna matcha Kickis färgglada utstyrsel. Det enda jobbiga i sammanhanget var att sportaffärens larmsystem inte ville släppa in mig. Inledningsvis trodde vi att det var tankväskan som larmade, men sedan den varit positivt omhändertagen under shoppingtiden visade sig larmet komma från mina kläder. Jag var lika nyfiken som affärspersonalen på vad som kunde larma. Troligtvis var det mina svarta träningsbyxor under stället som larmade. Lustigt i och med att jag burit dem till och från ända sedan skidresan till Frankrike i mars månad...

Till Härnösand kom vi om kvällen. Att hitta hotellet var inte helt lätt. Gågator och enkelriktade stråk gjorde att jag valde att parkera motorcykeln på lämpligt gångavstånd från det inringade området. Efter en kort promenad, incheckning och förklaring kunde jag sedan lätt parkera motorcykeln i hotellgaraget.

Efter en underbar duschtid, i en dusch som bara den var värd hela helgens hotellavgift, gick Kicki och jag ut på en grekisk restaurant. En mysig restaurant där ett gott grillspett, vitlöksbröd och potatisgratäng. Vid detta laget mådde jag gott av avkoppling. Hade inte mycket orka kvar för koncentration av ansträngande slag. Att blunda var en fröjd, att njuta av attmosfären lika så. Det enda vi ifrågasatte som "icke grekiskt" var servitören. Jag vet inte varför vi båda undrade varför han inte riktigt passade in, trots proffsigt bemötande och god klanderfri serviceanda.
   Mätta och belåtna sov vi sedan gott inom någon timma i underbara hotellsängar...

Lördagen den 30 april 2005: Duschen i vårt hotellrum kräver en extra genomgång. Som jag tidigare nämnt var den en stor del av rummets behållning. Troligtvis inte vattenbesparande, men lyx i relaxstil. Förutom traditionellt duschande kunde åtta väggmassagespridare, en hel mängd takdroppspridare aktiveras. Därtill fanns en sittplats som kunde ge ett skönt ryggvattenfallsflöde om så önskade. Själv njöt jag allra bäst under strålar från vägg, tak och ordinarie spridare. Inte alla duschar man riskerar kallsupar i, men denna var något utöver det vanliga. De rumsgäster som fick se den var lika imponerade under dagen...

Lagledare för dagen hade vi anlitat från "Nipbuggarna". I avtalad tid, 09.15, fanns vi på plats. För min del kändes det roligt att åter igen vara på norrländsk tävlingsmark. Flera kända ansikten från förr. Inte minst Carolina A, (vän från hemtrakterna sedan mitten av 90-talet) och danslegenden och tränaren Liselotte Johansson. Under uppvärmningen inhämtade Kicki och jag råd från Helene (som senare på dagen skulle stå som segrare i tävlingens högsta klass). Goda råd som till slut fick oss att finna lite av en gemensam danskänsla. Annars var det svårt att i uppvärmningshallen hinna få grepp om vilken förningskänsla som fanns och vilken inriktning vi skulle begangna oss av. Men väl ute på tävlingsgolvet kändes allt mer normalt. Vi öste på efter ganska god förmåga, så kontrollerat som vi nu kunde. Egentligen handlade det nog om att i lika hög grad dölja våra svagheter som att presentera våran styrka. Hur som helst var jag mycket nöjd både med domarsiffror och resultat. Vi kom visserligen inte till final, men slutade på sjätte plats av nitton par, i hård konkurrens. Riktigt bra med tanke på att det var ett par år sedan vi senast dansade regelbundet...

Direkt efter tävlingen gick Kicki, jag och ytterligare två vänner, (Mia och Christer), till restauranten "Apoteket". Att lyckas äta upp all mat blev en omöjlig uppgift, trots att jag valde medelstor Nacho-tallrik. Men underbart gott var det. Mätta och belåtna fortsatte vi upp till hotellrummet för att göra oss iordning för danskvällen till JANNEZ. En danskväll som blev underbart härlig. En kväll där man i stort sett kunde ge gärnet hela tiden, bortsett från den tid det tog att vänja sig vid alla foxtrottande par samt uppbjudningsfenomenet "Damernas och Herrarnas".

Under pausen satte jag mig till slut på en stol längs kanten av dansgolvet. Vid ett flertal tillfällen satt jag sedan och småslumrade. Men när väl musiken återstartade, ja då tog det inte lång tid innan jag var på topp igen. Både Caroline och Liselotte bjöd på härlig utmaning. När sedan sista snabba dansen tystnat kunde jag inte annat än tacka för en god fortsättning på de många danser (allt för få) som nittiotalet bjudit tillsammans med Caroline. Första gången vi sågs var hur lustigt det än låter i Rotebro Folketshus vid en tillställning ordnad av Brunnabuggarna...

Söndagen den 1 maj 2005: Kicki och jag fick skjuts hem från dansen till JANNEZ. Väl på hotellrummet duschade vi och förberedde avfärden genom ett nära nog fullständigt packande. Därefter sömn när klockan närmade sig 03.00

Efter lite drygt sex timmars sömn (09.15) ringde mobilen för väckning. Kände mig oförskämt pigg. Kicki inledde duschandet, men jag var inte långt efter och snart förberedd för en god hotellfrukost. Åt en stadig och god frukost före den sista packningsfasen och utcheckningen. Fick be om hjälp när det gällde att få ut motorcykeln från garaget. Porten skulle enligt uppgift gå upp automatiskt, men inte regareade den på min motorcykel, hur mycket jag än rullade bakåt och körde fram. Men snart var den ute i ljuset och den relativt kalla vårluften. Packväskorna blev fyllda utan problem och avfärden var ett faktum. Bortsett från väntan på ett demonstrationstågs framfart var vi snart ute på motorvägen i god marschfart.

Hemresan bjöd klart färre stopp än resan till Härnösand. Vi var nog båda piggare och lite smått angelägna om att komma hem i rimlig tid. Jag hade visserligen planer på att ta lite mindre vägar hem inåt landet, men molningheten och risken för regn såg betydligt mindre ut längs kustbandet. Därtill gillar jag mängden viltstängsel utmed E4an.

Hemresans enda tankning genomfördes enligt barnstradition i Gnarp. Insåg hur ombyggt det var inomhus. Betalningsdiskar och all annan inomhus geografi var omändrad från mina minnesbilder. Frågan är om inte pumparna också står annorlunda idag mot mina barndomsminnen. I skrivande stund blir jag lite osäker på hur jag verkligen mindes kiosken. Men en sak är säker. Den före detta GULF-stationen har sålt flest "Päronsplitt" i min snart trettiofyraåriga historia...

Vid Tönnebro bjöds matuppehåll. En viss träsmak i baken kunde lätt botas. För min del fick det bli bra med helgerbjudanet om kycklingschnitsel. Välsmakande men inte så speciellt märkvärdigt. Rondellerna in till matstället bör jag lägga lite på minne, för det var svårt att anpassa hastigheten komfortmässigt. Fick luta cykeln bra mycket mer i rondellkurvan in före infarten än jag planerat för. Men ett härligt sug och klart större säkerhetsfaktor än den kurvtagning jag för ett år sedan tränade på körskolans körplan...

Under resten av resan fick jag nöjet att jubilera. Någon mil norr om Uppsala passerade jag min motorcykels 1000-milagräns. I nära samband med detta nyttjade jag accelerationseffekten då jag i en omkörning tog mig förbi en "bromsklots" som efter avslutat arbetsområde så sakterliga ökade farten något. Under tiden det ändå var hastighetsnedsättning var det skönt att ligga bakom, men fröjden att komma undan var än bättre. Strax därefter mötte vi resans enda regnskur. En regnskur som visserligen gjort vägbanan våt, men som inte kändes nämnvärt mer än så. Söder om regnandet ökade snabbt utomhustemperaturen från ca 8 grader till närmare 14 plusgrader på hemmaplan...

På hemmaplan packade Kicki om. Motorcykelns packväskor byttes mot sportbagen. Hennes bror kom snart och hämtade henne för vidare färd mot Södertälje. Själv gick jag en promenad till affären innan jag slog mig till ro för en skön hemmakväll. Avkopplande med bland annat hockey-WM som attraktion, hindrandes tidig sänggång...

Måndagen den 2 maj 2005: Denna dag bjöds jag ledighet. Om eftermiddagen åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. En bra lektion, som positivt nog bjöd en kortare stunds privatundervisning. Helt perfekt... Efteråt duschade jag innan jag åkte vidare till Ankis lägenhet. När väl Anki kom hem från sin ridning var det god tid för nattsömn...

Tisdagen den 3 maj 2005: Redan innan jag kom till jobbet hade jag förstått att trafikdagen skulle bjuda utmaningar. Eftersom jag skulle ha elev planerade jag in oss på bra bevakningsområden. Annars var jag egentligen schemalagd till gruppmöte och annan strötid. Nu tog jag mig istället an Katrineholmsplatsen eftersom ordinarie avlösning inte kommit fram i kollektivtrafikens problemhärdar. Dels en påkörningsolycka i Flemingsberg och dels problem med strömmatningen för tunnelbanan, åtminstone röda linjen enligt utsago... Snart skulle det dock visa sig att min elev för dagen skulle utebli pga sjukdom...

Efter arbetsdagens slut, (inte allt för arbetssam dag) åkte jag hem till Rotebro. Påbörjade pannkakslagande efter ett kort butiksbesök. Anki anlände strax därefter... Kvällen förblev sedan lungt avnjuten framför såväl dator som TV, allt styrt ifrån soffan...

Onsdagen den 4 maj 2005: Vaknade upp till en skön födelsedag. Presenter iform av BOUNCE-biljett och skjorta hade jag redan mottagit från Anki, kvällen före. Anki var sedan länge på sitt jobb. För egen del sysselsatte jag mig främst med dagboksskrivande under dagen. Eftermiddagen fick bjuda middagssömn och uppladdning inför arbetsnatten.

När kvällen var kommen åkte jag mot Karlaplan. Fick för första gången se Ankis nya lägenhet. En lya hon just denna dag fått tillträde till. Lägenheten var ljus och fin med underbar utsikt över en del av Tessinparken. Det mindre av rummen har jag visserligen svårt att känna myskänslor inför, men så länge detta inte blir sovrum (vilket det riskerar att bli) finns nog trivseln kvar. Å andra sidan är det skönt att inte vara den direkt pådrivande faktorn. Själv har jag nog en idé om hur jag skulle nyttja lägenheten, men jag tror Anki gärna väljar andra planlösningar... Vi får väl se...

Direkt efter lägenhetsinspektionen begav jag mig till jobbet. Bortsett från bristfälligt planerade hastighetsnedsättningar (ej införda i körordersystemet) och bristfällig information till trafikutövarna (instängda tåg på Västerås personbangård ett par dygn) var allt frid och fröjd. Ett inledningsvis lugnt nattpass...

Torsdagen den 5 maj 2005: Efter arbetsnatten åkte jag hem för att sova. Anki och hennes föräldrar flyttade såpass effektivt att jag inte hann ansluta till flyttstyrkan. Istället kunde jag sova ut ytterligare någon timma i min sköna säng. Direkt efter avslutad möbelflytt följde Anki med sina föräldrar till Landstället utanför Nynäshamn. Själv fick jag också lust att åka dit, varför jag om kvällen drog iväg med min motorcykel längs riksväg 73. Bjöds en välsmakande kopp te, smörgås och sockerkaka efter ankomsten.

Fredagen den 6 maj 2005: Efter en skön morgon med soligt väder i Nynäshamnstrakten siktade jag på att ge mig av mot stan och jobbet med ca två timmars marginal. Ett klokt drag i och med att jag även valde de mindre vägarna över Sorunda och Tumba för min hemfärd. Det enda egentliga stoppet gjordes för tankning i inledningsskedet.
   Väl på jobbet hade jag inte direkt någon stor tidsmarginal att spela med. När jag kastade mig in i duschen hade jag endast nio minuter kvar till tjänstgöringstidens början. Men med en snillrik uppdelning av tiden i tvåminutersperioder lyckades jag bli riktigt effektiv. Vid rätt avlösningstid var jag på plats operativt...

Efter arbetsdagen tog jag motorcykeln hem. Förberedelserna inför lördagens bjudning inleddes mer eller mindre omedelbart efter hemkomsten.

Lördagen den 7 maj 2005: Var på benen relativt tidigt. Städade och röjde relativt effektivt i lägenheten. Anki anlände från nynäshamn vid lunchtid. Mina föräldrar var inbjudna på födelsedagsfika vid 14-tiden. Det blev en trevlig tillställning och samvaro som fick spegla två födelsedagsfiranden. Dels ett kalas för 2004 och årets för 2005. Under ett par timmars tid satt vi och snackade, fikade och myste, innan det var dags för mig att sova middag igen, före nattens arbete.

Söndagen den 8 maj 2005: Efter mitt lugna helgnattpass sov jag ut hos Anki. Blev väckt efter lunchtid för att göra lite nytta, för att vara lite hjälpsam. Vilade sedan ånyo och laddade inför ytterligare en ny arbetsnatt...

Måndagen den 9 maj 2005: Efter arbetsnatten sov jag ut hemma. Om eftermiddagen åkte jag in till stan i lagom tid för att hinna med en kopp kaffe innan Streetfunk-kursen. Kände mig allmänt degig, men piggnade mot alla odds till under själva kursen. Hade riktigt roligt och njöt av en stor dos fokus. En känsla som verkligen gav mig mersmak... Kunde senare njuta av en hemmakväll...

Tisdagen den 10 maj 2005: Efter en morgon i hemmet bjöds en arbetseftermiddag. Kunde glädja mig åt en spontant given kommentar i korridorerna gällande helgens rapportskrivande. Och visst, mailboxen hade en hel del reaktioner med indikationer på att fakta nått rätt instanser. Kvällen spenderades hos Anki, på Skeppargatan.

Onsdagen den 11 maj 2005: Åkte från Ankis lägenhet om mogonen för att arbeta en dagtur. Hela dagen präglades av stor personalbrist, något som gjorde att jag flitigt nyttjades till att övervaka "Kolbäcksplatsen". Antalet samtal och noteringar fyllde snabbt ett antal sidor i min filofax. Under tiden för min lunch fick min kollega jobba för oss båda. Men vi försökte välja en någorlunda lugn tid för detta lunchuppehåll. Jag hade hur som helst en riktigt rolig arbetsdag som under en sista timma bröt av med en lugn "Uppsalaplats", Såpass lugnt att jag direkt blev rastlös.

När jag lämnade jobbet var jag riktigt trött. En lugn hemmakväll var att vänta...

Torsdagen den 12 maj 2005: Under min promenad till tåget kände jag hur ovanligt det nuförtiden var med denna morgontidiga promenad. En promenad i mer eller mindre tyst utomhusmiljö. Väl på jobbet trafikledde jag min hemmabana under morgontimmarna. Fick ganska snart ett spårledningsfel på Häggvik station. Valde därmed att tränga ihop sydgående trafik på nedspår två, med vissa förseningar som följd. Blev dock nöjd med trafikeringsresultatet och effektiviteten till dess att spårledningsfelet avhjälpts. Det visade sig vara ett "lock" i en växel som låg lite lös och som kortslöt då och då.

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem till Rotebro. När det sedan blev dags för återfärd mot stan, mot dansklubbens, träffade jag överraskande Sandras kusin Marie på bussen. Tillsammans med henne och hennes pojkvän fortsatte färden, diskussionerna och sällskapet vidare mot Karlberg. För egen del bytte jag inte färdmedel förrän vid centralen. Den sociala danskvällen på Nackswinget var till stor belåtenhet. Efteråt åkte Anki och jag gemensamt ut till Rotebro...

Fredagen den 13 maj 2005: När Anki gick upp om morgonen var jag fortfarande trött. Sov vidare ytterligare ett par timmar och firade min lediga dag. Vid lunchtid var jag dock både kreativ och nyttig. Tvättade effektivt all min tvätt. Under torktiden tog jag min motorcykel för en utflykt till MC-butiken, där motorcykeln ursprungligen inköpts. Hade för avsikt att boka en extrakontroll av en bromsventil och jordningskabel, på uppmaning via ett brev från HONDA. Dock var service-personalen tydliga med att kontrollen lämpligtvis skulle vänta till 1200-milaservicen, dvs om ungefär 160 mil. Efter att servicepersonalen läst brevet och betonat dess ringa grad av akuthet, gav jag mig iväg på en utflykt via Arlanda och hem. Det var ett riktigt skönt mc-väder. Ett rådjur hoppade över vägen på behörigt avstånd, ca 1500m, varvid jag försökte klura ut hur man lättast kunde varna motriktad trafik. Just denna gång behövdes dock inga varningssignaler...

Tog hand om all min tvätt efter motorcykelfärden. Kvällen bjöd senare på dans till GAMBLERS på Mälarsalens dansgolv. Trevligt nog fick jag sällskap av Linda på den buss jag spontant klev på vid Stockholm södra. Ett perfekt möte och en underbar vän att njuta de första danserna tillsammans med, i synnerhet då Anki annonserat att hon skulle bli sen...

Lördagen den 14 maj 2005: Anki hade lånat bilen varvid vi nyttjade den till hemfärden från Mälarsalen. Efter sömn i Rotebro och betalkortsaktivering för Ankis del via min dator begav vi oss ut på en heldags affärsrunda. Vi startade med Stalands-möbler, KOM köpcentrum. På IKEA i Barkarby mötte vi ett par kända dansansikten. Fler som trots det underbara utomhusvädret valde att prova möbler och strosa runt inomhus. En kopp kaffe hade jag avnjutit direkt vid ankomsten till IKEA, men trots detta började hungerna bita efter en tid i sängar och soffor runt om i varuhuset. MAX blev det rätta alternativtet innan vidare färd till trädgårdsavdelningar och andra sängaffärer. När väl en ny säng till Ankis nya lägenhet var beställd hade det hunnit bli sen eftermiddag. SÄNGJÄTTEN hade bara öppet ett fåtal minuter efter vår ankomst. Men vi hann få en mycket trevlig och lagom lång sänggenomgång för att ha tillräckligt med beslutsunderlag. STALANDS fick till slut leveransuppdraget av Anki...

Kvällen spenderade vi hos Anki. Sverige spelade en avgörande WM-match mot Tjeckien, som till slut Tjeckien vann med 3 - 2 efter förlängning. En mycket välspelad match som jag nog tycker att Sverige borde ha tagit hem. Hur som helst gav matchen njutning tillsammans med sallad, kreps och chokladkaka som efterrätt.

Söndagen den 15 maj 2005: Klockan var inte mer än lite drygt åtta på morgonen när jag begav mig hemåt. Med en IKEA-kasse i handen tog jag pendeltåget hem för att kunna närvara på bostadsrättsföreningens städdag. Det kändes bra att åter igen vara på hemmaplan under vårstädningen. De senaste åren har jag haft saker inplanerade samtidigt, alternativt arbetat samtidigt.
   På min lott föll bland annat att gräva ner en papperskorg som tjälen sett till att lyfta vid uppfrysningstillfället. Därefter hjälpte jag till med insamlandet av sopsäckar, främst grenar och ris som sedan med släpvagn kördes iväg till avfallsanläggningen i Upplandsväsby.

Om kvällen kom Anki ut till mig från Nynäshamn. Gemensamt tog vi en sväng med motorcykeln (via Vaxmora) till mina föräldrar. Vi bjöds på te under tiden som vi kopplade av med WM-hockeyfinalen, Tjeckien-Canada. En match som Tjeckien vann mycket välförtjänt och snyggt. Anki kunde till mina föräldrars glädje passa på att leverera ett antal tomatplantor.

Måndagen den 16 maj 2005: Åkte iväg hemifrån före Anki. Detta för tidig tjänstgöring. Under eftermiddagen åkte jag hem för att hämta min motorcykel. Kvällen bjöd en mycket trevlig middag tillsammans med delar av det skidgäng som utgjorde "grupp 21" i Agentire. Efter avnjutande av en skipperburgare åkte jag vidare hem till Fia. Där hade jag en trevlig och avkopplande kväll, till dess jag återvände norrut med min motorcykel i vad som jag minns som ett svagt regn...

Tisdagen den 17 maj 2005: Citypendeln hade kommit ut med sin personaltidning lagom till denna dag. Fick därför höra att jag var en bra linslus. Att bilden varit lyckad. Om kvällen fick jag även tillfälle att läsa artikeln under den modelljärnvägskväll jag åkt ut till med motorcykeln. Kvällen bjöd på ett intressant förprov av en tidtabellskörning, dock utan klocka och med huvudinriktning på godstrafik.
   Via lite omvägar, bland annat via Täby Kyrkby tog jag motorcykeln hem från Vallentuna. En trevlig tur, även om jag inte direkt tänkt mig att köra på vissa bäcksvarta vägpartier före Enebyberg.

Onsdagen den 18 maj 2005: Resan till arbetsplatsen företogs från hemmet. Dagen i sig har inte lämnat några speciella minnesbilder, så det återstår att gissa vad jag gjorde under eftermiddagen och kvällen...

Torsdagen den 19 maj 2005: Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att kunna vara med helhjärtat på den sociala danskvällen på Nackswinget. Efter middagssömn i hemmet var det dags för kommunal färd till dansen. Anki och jag gjorde sedan gemensam färd till henne efteråt...

Fredagen den 20 maj 2005: Med buss från Anki kom jag till jobbet för en tidig arbetsdag. Hela arbetspasset förflöt lugnt fram. Eftermiddagen kunde jag spendera hemmap, innan det strax efter klockan 17.00 blev dags för bilhämtning. Karianne och Anki hämtades upp vid Gullmarsplan. Rebecka fick en chans att medfölja då hon kom iväg från jobbet i grevens tid. Vi hämtade upp henne utanför sin arbetsplats nära Vikingterminalen.

Vår resa företogs för att få dansa till BLENDER och ZLIPS i Linköping, på Cupolen. Dagens ris fick jag tillfälle att irritera mig på i garderoben. Garderobspersonalen kastade tillbaka den tjuga jag ifrågasatte som avgift med kommentarer om att jag inte hade råd att betala deras redan usla lön. Tråkigt när sådana tankar går ut över gästerna. Jag ifrågasatte bara varför han helt plötsligt utan motivering skulle ha dubbel avgift av mig. Själva danskvällen blev bra, utan jäkt och stress i uppbjudandet. Anki och jag började återfå en gemensam dansrytm, rytm som saknats en tid. De snabbaste låtarna fick vi dock inte att fungera helt...

Lördagen den 21 maj 2005: Det blev självklart en nattlig hemfärd för Anki, Rebecka, Karianne och mig från Cupolen, Linköping, och den underbara dansen till BLENDER och ZLIPS. Morgonen bjöd sedan vacker gryning och skjutsande både till Trollbäcken och Saltsjöbaden innan Anki och jag kunde parkera hos Anki. Klockan visade då på strax före sex om morgonen...

Efter ett par timmars sömn försökte Anki och jag göra nytta i Ankis nya lägenhet. Vi startade med montering av ett IKEA köksskåp, naturligtvis med vissa misstag inkluderade. Efter kort sömn, mat och dusch påbörjade vi avfärd till Skultuna och dansen till BLENDER. Anki och jag stannade till vid Hummelsta för att få lite mat i magen. Jag beställde en välsmakande SUPERSTAR. Dansen var mycket trevlig. Startade tidigt med en kopp kaffe för att få lite sting i dansen. Och kvällen växte till dess att jag började bli riktigt trött. Inte förrän sista dansen lyckades jag få dansa med en av mina inspirationskällor, Carro. En bra avslutning på en danskväll som blandats upp med riktigt underbara mysinslag.

Söndagen den 22 maj 2005: Njöt en trevlig nattlig hemfärd från Skultuna och BLENDER. Det var en hel del dimma att forcera, men jag trivdes bakom ratten njutandes god musik. SMSade även Carro efter hemkomsten för att önska henne fortsatt god färd. Hon slapp visserligen att köra, men hade ännu ett antal mil kvar att åka mot Hudik, vid det laget...

Anki betalade räkningar om förmiddagen. Om eftermiddagen åkte vi gemensamt in till stan. Jag hade ett centralt planerat möte tillsammans med några vänner. Hoppade över min tänkta kopp kaffe och bytte ut den mot en smarrig blåbärsdryck.
   Duschade sedan hos Anki innan det blev dags för färd mot Yesterday. Caisa och Pelle hämtades först. Med oss följde även Dennis, upphämtad vid bussterminalen Danderyd. Dansen till BOOGART blev ytterligare god danskväll, en i raden. Men före pausen hade jag en trist inställning till dansäventyret. Hade vant mig vid att kunna strosa runt lite mellan danserna, men det fungerade inte alls nu. Blev gång på gång uppbjuden av partners som inte direkt hade min högsta ranking för kvällen. Efter ett behövligt breake, en fikapause, tog jag tag i uppbjudningskänslan och kom på god fot med både danser och uppbjudningar...

Dennis och Anki skjutsades först in till stan. När övriga skjutsats hem sov jag ut på hemmaplan.

Måndagen den 23 maj 2005: Ensam hemma gick jag upp tidigt. Hade bytt till mig en morgontur. Sov som vanligt under pendeltågsfärden in till stan. En riktigt njutningsbar sömn, som dock utgick från Norrviken just denna morgon. Själva arbetsdagen blev relativt lung för min del, även om ett par oförklarliga och återkommande linjelåsningar förbryllade tågvägsläggningen söderut genom Nyckelsjön...
   Efter ett polisingripande och trafikavstängning i Spånga fick jag visserligen jobba lite extra för att köra optimalt på både upp- och nedspår. I själva verket hade jag precis avslutat en minst lika snygg körning med höger-högerkörningar och förbigångar mellan Kungsängen- Bålsta vidare mot Enköping. Utan några egentliga förseningsminuterar hade jag till slut fått tågen i den ordning de ursprungligen var avsedda att ha, en bedrift som jag inte riktigt vågade tro på när jag drog upp riktlinjerna och provade växlarna i förtid...

Väl hemma igen sov jag middag. Därefter var det dags att ta motorcykeln till Streetfunk-kursen. Tyvärr missbedömde jag köerna in mot stan såpass att jag var drygt tjugo minuter sen redan då motorcykeln parkerats. Bäde länge och väl stod jag kvar vid motorcykeln utan att veta vad jag skulle nyttja tiden till. Kursen var ingen idé att ansluta till. Selekterade mellan tänkbara aktiviteter och fann två vänner vara högt upp på listan, tillsammans med fortsatt motorcykelåkande och matintag. Det blev till slut en kombination som bröt känslan av "antiklimax".
   Motorcykelturen blev nu en underbar avkoppling, speciellt som jag inte satte upp några exakta resmål. I själva verket var det nog räddningen, eftersom jag egentligen hade så många resmål i huvudet, att det var omöjligt att välja rationellt. Hade jag varit ledig någon dag, hade nog färden kunnat bli lång. Nu fick hungern och bränslepåfyllnad styra mitt stopp vid Mc Donalds Skarpnäck. En skön avkoppling i en lite nyckfull men mysig väderlek med god värme och duggregn.
   Innan jag åter igen nådde hemmet hade jag skakat av mig en del av min sällskapssjukhet genom telefonsamtal till tjejkompisarna på kvällens ihopsatta "två-i-topplista". Nära nog hemma fick jag en ny ingivelse. Nyttjade även utflykten till ett kortare besök hos mina föräldrar. Ville tacka för helgens perfekta billån.

Kvällen blev slutligen lugn i hemmet, delvis framför datorn...

Tisdagen den 24 maj 2005: Spenderade nattens timmar i mitt hem. Var i vanlig ordning uppe aningen lite för länge, men sov riktigt gott när det väl behövdes. Under promenaden till stationen såg man verkningarna av hantverkarnas utomhusaktiviteter. Min balkong förblev orörd under hela dygnet, men balkongerna ut mot gatan saknade nu räcken, nakna och kala.

Eftersom jag kunde förmodas ha ett par lugna morgontimmar, (till förfogande mellan 06.30 och 08.30), inhandlade jag frukostingredienser. Smör, ost, tomater och korv gjorde min frukoststund framför TVn riktigt njutbar. När det vid 08.30-tiden blev lunchdags ställde jag sovklockan på ringning och tog plats i kökssoffan.
   Dagen fortsatte sedan i behagligt tempo. Åkte på studiebesök till tågklarerarna i Södertälje hamn. Ett trevligt avbrott i vardagen, men i övrigt inga nyheter för mig. Praktiserade ju trots allt där under två dagar hösten 1999.

Under hemfärden från Södertälje hamn åkte jag för första gången över nya Årstabron, (uppspår). Ett par timmar senare skulle jag sedan även få se samma spår från förarhytten. Efter en kort visit på jobbet åkte jag till Älvsjö för att möta upp "Blomman" vid Älvsjö-depån. Med tåg 92954 tog vi oss som tjänstetåg i makligt tempo till Bålsta. Väl i Bålsta utförde vi den tillkoppling av enheter som stod på programmet. Därefter passåkte vi tillbaka till Centralen, lagom för att passa in "Blommans" lunchrast. En god pastamiddag avnjöts vid den övre hallens restaurant.

Eftermiddagen i övrigt spenderades sedan i hemmet. Betalade räkningar, vilket skulle sluka hela inkomsten i ett nafs påföljande dag. Anki kom hem och kvällen spenderades i hög grad framför TVn. Discovery- program om såväl motorcyklar och flygkrascher. Mycket intressant rakt igenom...

Onsdagen den 25 maj 2005: Dagen bjöd njutning i form av ledig dag. Egentligen var min fridag inplanerad till torsdagen, men turfördelningen såg vinster i att ha mig ledig denna dag istället, något som inte jag hade någonting emot. Om kvällen åkte jag över till Anki. Efter att ha burit saker mellan hennes lägenheter kunde vi njuta av lite chokladkaka sittandes i TV-soffan. Därefter sömn...

Torsdagen den 26 maj 2005: Om morgonen tog jag bussen från Anki. Kändes lite ovanligt för att vara tidig tjänstgöring. Har i mångt och mycket nyttjat motorcykeln den senaste tiden. Eftermiddagen bjöd sedan även lite övertidstjänstgöring, innan det blev dags att hämta motorcykeln på hemmaplan.

Den exteriöra delen av lägenheten hade fått sig en rejäl ansiktslyftning. Balkongens räcken var nyutbytta. Ett lyft att inte längre ha trä som långsamt ruttnar allt eftersom tiden går. Med motorcykel förflyttade jag mig snart vidare till dansklubben. Där bjöds dansbingo och en underbar stämning. En av de bästa danskvällarna på året... Efteråt blev det naturlig tid för mingel, bland annat representerad av Nanna och Rebecka mfl. Jonas stannade ett tag och nyttjade bastun tillsammans med mig, annars ansåg de övriga att det räckte med lokalens naturliga dansbastuvärmealstring. När sedan Jonas givit sig av tog jag mig tid för mina städuppgifter. Natten var kommen och klockan visade 01.03 när jag gav mig av genom Stockholms förorter på motorcykel...

Fredagen den 27 maj 2005: Dygnet var en timma gammal när jag lämnade dansklubben. Då hade jag både bastat och städat färdigt. Kryssade fram genom ett flertal Stockholmsförorter under min motorcykelresa hem. En lugn trafikrytm, som nästan upplevdes extra vaksam bakifrån. Inledningsvis kändes det som om det kunde vara polisbilar som på behörigt avstånd bromsade upp och la sig spanandes bakom. Men snart drog jag slutsatsen att det kunde vara min klädsel som gjorde bilisterna lite extra försiktiga. Hade trätt på mig min neonfärgade reflexväst för att synas lite extra. En väst som vid närmare eftertanke liknar just polisens reflexvästar, bortsett från reflextexten. Väl hemma förblev jag uppe ytterligare en stund, framför datorn...

Efter en skön sovmorgon, dock ej fullt utnyttjad, åkte jag in för att ha ett av de lite tyngre passen i min schemarundgång. Denna fredagseftermiddag och kväll blev en av de mer påfrestande och mentalt tunga passen på länge...

Mycket av arbetsturens och kvällstrafikens flyt längs Katrineholmsbanan har jag slutligen mina kollegor att tacka för. Uppmärksamma iakttaganden som med små mariginaler gav en möjlighet att ge trafiken ett någorlunda godtagbart flyt. Under en stor del av eftermiddagen jobbade jag i ren motvind. Sena X2000-tåg från både Göteborg och Malmö varvat med framför allt ett sent och nämnvärt godståg från Stockholmstrakten.
   Jag önskar att det var lätt att återge en rättvisande bild av trafikledningsarbetet när man är som mest pressad, men tyvärr är det riktigt svårt att beskriva hur intensiv eftermiddags- och kvällstrafiken kan vara. Men en sak är säker: Tiden räcker inte riktigt till om man samtidigt som sena tåg ska ha ordergivning om extra uppehåll, balisfelsfaktainsamling, tågfaktasökning och telefonsamtal.
 
Kanske borde man jämföra det med skillnaden mellan att spela ett flipperspel med en respektive flera bollar samtidigt? Finns simultanförmågan? Enkelt??? Lägg dessutom till en kunnig men oinsatt person som via mobiltelefon simultant och ivrigt ger tydliga instruktioner!?!! Enkelt??!!?!!???
 
   Att telefonsamtalsfrekvensen hålls låg och att samtalen förblir korta och tydliga är i högsta grad viktigt för att få tid till kvalitativ trafikledning. Jag tror inte många förare förstår hur pass viktig det är och hurpass mycket koncentration som krävs för att hålla tjugotalet tåg i olika hastigheter på rätt bandel vid rätt tillfälle och med rätt tidsmariginal till övrig trafik. I synnerhet saknas förståelsen hos de förare (TACK OCH LOV FÅ TILL ANTALET) som högst enträget och ivrigt ska klaga över sin situation (om hur länge de varit i tjänst, hur mycket de har kämpat och hur mycket de har kvar att kämpa) när de enligt alla givna trafikeringsrekommendationer mist sin prioritet och sitt tidtabellsläge.

I dagens mest betungande fall lyckades jag hålla ett första klagomålssamtal "tycka-synd-om-samtal" någorlunda kort. Men när samma förare en halvtimma senare, vid nästa förbigång i stillastående, skulle dra samma "tycka-synd-om-story", kände jag mig tvungen att i preventivt syfte förklara ett och annat. Ju mer han försökte övertyga om vilken prioritet han ansåg sig kunna kräva, ju fler klara bevis framkom för att det inte fanns en chans att ha ett godståg som hans i den riktigt täta fredagsrusningstrafiken. För mig räckte det mer än väl att jag tvingades försena ett X2000-tåg med sex minuter i ett redan tidtabellstekniskt trångt men välplanerat och trafikeringsbart läge, inkluderat rullande förbigång och högerspårskörning. Detta trots allt tal om hur väl hans 100 km/h snabba godtåg kunde mäta sig med övrig trafik. X2000 har visserligen en lång accelerationssträcka, men fortfarande ingenting mot detta sega godstågs karaktär, med toppfart långt under motorvagnstågens 200 km/h. Argumentet att han körde så pass snabbt att pendeltåget mellan Järna och Gnesta bara hade varit ivägen gav föga positivism...
   Slutligen fick godstågsföraren även möjlighet att i vårt andra samtal konfronteras med min syn på hans "övertygande framfart". Precis som jag hade antagit, hade han lyckats bromsa fast tåget ordentligt vid en av inbromsningarna. Därav förseningarna för bakomvarande trafik. Tyvärr tror jag inte min redogörelse nådde ända fram. Min preventiva avsikt att minska mängden tidsödande, koncentrations- och trafikledningsförsvårande samtal för framtiden tror jag misslyckades. I vissa förares ögon är allt omöjligt fullt möjligt, med risk för att vi tågklarerare (med samma ögon sett) utgör det enda hindret.
   Tyvärr anhopades snabbt mina arbetsuppgifter till nya förseningshärdar varvid jag "för tidigt" tvingades avstyra vidare samtalstid. Men han hade ju redan sin syn klar för sig, trots det omöjliga, omöjliga att tillrättavisa...

Nattavlösningen kom som en befrielse. Då hade jag visserligen hunnit få ordning på en hel del av trafiken. Men inte utan fortsatta bekymmer...
   Efter en kopp kaffe i soffan, en dusch och danskvällsförberedelser, gav jag mig av till Mälarsalen. BLENDER spelade bra. Min danslust var det lite si och så med. Någonstans inombords fanns en stark längtan efter tystnad, avkoppling, lugn och ro. Det var ytterst knappt jag lyckades släppa arbetstankarna i sin helhet. Men vissa tjejer fick mig ändå att glömma... Och när sedan sista dansen kom var jag rejält fysiskt trött och fullt ut socialt anpassad. Det slutade med en tids pratstund utanför Mälarsalens port tillsammans med både Gustav, Ulrik, Rebecka och Anki. En nattlig promenad tillsammans med tjejerna till Mc Donalds Slussen fick sedan avsluta en bra kväll och vacker lördagsmorgonsgryning...

Lördagen den 28 maj 2005: Efter vårt nattliga besök på Mc Donalds, (tillsammans med Anki och Rebecka), åkte vi hem till Anki. Under förmiddagen begav vi oss till centralen i god tid för att hinna införskaffa min morgonkopp med kaffe innan avfärd med pendeltåg mot Nynäshamn. Redan på plattformen insåg jag att fler kändisar skulle med nynäspendeln. En riktig järnvägsentusiast från modelljärnvägsklubben skulle ned till nynäshamns järnvägsmuseum för att bidra med sitt yrkeskunnande. Söndagen skulle komma att bjuda på ångtågsutflykt. Anki och jag inriktade oss istället på båtaktiviteter. Väl nere vid Nynäs havsbad, blev vi välkomndade av Ankis föräldrar. De närmaste timmarna bjöd sedan intressant påmastningsarbete. Lite pyssel men väl förberett...

Vid 14-tiden, lagom till dess det började regna, åkte vi ut till Ankis landställe. Efter en god middag satte jag mig vid datorn för att skriva dagbok. Gemytligt småpyssel, samtidig som de andra satt framför TVn.

Söndagen den 29 maj 2005: Anki och jag var uppstigna vid 07.40-tiden för att tidigt kunna ta oss till stan. Vi blev inskjutsade till Nynäs i god tid för att kunna närvara vid "Blommans" tågankomst. I och med hemfärden fick nu Anki också tillfälle att se förarmiljön. I det här fallet visserligen en vanligt trång X1a, men ändå. Naturupplevelsen är ju ändå lite utöver det normala. För mig blev det ännu en givande linjekännedomsfärd, åter igen över nya Årstabron, uppspår (U1).

Tog farväl av Anki på centralen och fortsatte själv hemåt efter ett "behovsuppehåll". Ankis huvudsyssla för dagen skulle bjuda städning av gamla lägenheten. För egen del handlade det mest om att samla ihop lite sömntimmar och ladda inför den stundande arbetsnatten...

Måndagen den 30 maj 2005: Arbetsnatten blev till slut ganska lung. Troligtvis mycket beroende på att vi delade upp och bevakade sydfjärren gemensamt hela natten. På väg hem var jag mycket nära att bli träffad av två enorma fågelskitsblaffor. Kanske var det instinktivt som jag tog ett steg något åt sidan, kanske var det redan efter markträffen, jag vet inte? Hur som helst kunde jag bara konstatera att asfalten blev rejält vit. Själv kunde jag endast finna två mycket små märken på ryggsäckens bärremmar. Med andra ord ytterst lyckosam träff.

Gick inte omedelbart till sängs, men sov relativt mycket under dagen. Om kvällen åkte jag till Kista för ett litet kompismöte med samtida mat. En perfekt uppladdning inför den kommande arbetsnatten, en natt som jag laddade ytterligare för med en timmas sömn i soffan före avbytartid.

Tisdagen den 31 maj 2005: Arbetsnattens tjugoåtta banarbetsanordningar tog hårt på mina krafter. Först vid 04.30-tiden var jag ikapp med alla arbetsuppgifter, grafning och rapportering med mera. Då hade även samtalsfrekvensen minskat drastiskt. När det var som värst var jag tvungen att acceptera vissa minder tågförseningar eftersom jag inte hade en chans att hinna med alla anordningar som stod på kö att tas ut. I vanlig ordning mängder av prioriteringar att ta ställning till för att få allt att fungera, för att utnyttja det enda av fyra spår optimalt mellan Kummelby och Skavstaby.

Innnan hemfärd från jobbet tog jag mig en promenad till COOP NÄRA vid T-centralen. Inhandlade perfekta ingredienser för en bra frukost i hemmet, något som behövdes för en god sömn.
   Efter ett par timmars sömn gick jag upp för att sortera tvätt och tillbringa tid i tvättstugan. Kunde boka en perfekt tvättid mellan klockan 13.00 och 16.00, som nyttjades flitigt. När radiostationen presenterade för mycket reklam började jag ratta in en annan kanal. Hade lyckan att finna en flygtrafikledningsfrekvens med extremt bra mottagning. Denna lyssnade jag på under större delen av tvättsorteringen och tvättvikningen. En lite udda upptäckt gjorde jag dock. Vid de tillfällen jag satt helt stilla, då ljuset automatiskt slocknade, försvann radiobruset och med största sannolikhet själva samtalsmottagningen. På något sätt verkade lysrören vara en slags katalysator för mottagandet av flygradiofrekvensen. Intressant men svårbekräftat...

Inspirerad av flygradiolyssnandet startade jag upp min flygsimulator under eftermiddagen. Hade dock inte ro i kroppen att fullfölja hela flygningen Frankfurt-Paris, då jag stundtals ansåg mig lite för vinglig i höjdled. Allt i jämförelse med de senaste veckornas annars perfekta flygningar. Istället gjorde jag mig redo för en kväll hos Anki. Även hon hade tvättid under kvällen och kombinerade det med en första slutstädning av den gamla lägenheten. Den lägenheten skulle åter ut på visning då den första köparen ej godkänts av föreningen.

Till Anki kom jag med motorcykelns hjälp en stund efter klockan 21.00. I TV-soffan njöt vi god chokladkaka till bilderna av flyghistoria och intressanta tekniska beskrivningar av både cylindermotorer och turbinmotorer på Discovery. Sömnen blev riktigt bra i soffan, då tältsängen kändes aningen för obekväm för två.

Onsdagen den 1 juni 2005: Hade en underbar sovmorgon, schemamässigt till 15.40. Redan vid niotiden började jag känna ett behov av att vara aktiv. Vid 10.30-tiden hade jag således gjort mig i ordning för en härlig motorcykelfärd. Inledde med lite oplanerat kryssande genom Stockholms gator. Därefter färd till Upplandsväsby för tidsbokning av 1200-milaservice (16/6). Resan fortsatte sedan till en av de underbart utformade utkiksplatåerna vid norra delen av Arlanda bana 01R. Platsen är perfekt placerad i förlängningen av tillhörande taxibana (till bana 01R) strax bortom en av de viadukter som byggts över vägen. Således är man samtidigt placerad precis invid en av de flitigast nyttjade taxibanorna. Det kanske roligaste var att man uppmärksammades av piloterna. Ett av de först observerade planen "Blue 1" satt ivrigt och vinkade i cockpit. Riktigt trevligt även om jag inte kände mig som en äkta flightspotter. Ett annat plan gissar jag kortvarigt drog på lite extra för att betona jetmotorernas ljud. Mäktigt i och med att man är placerad bara ca 80-100 meter från nämnda taxibana...

Färden fortsatte vidare mot Skepptuna, Gottröra och Rimbo. Efter lite sightseeing i just Rimbo valde jag ut att äta en god lunch vid restaurant i anslutning till ortens västligaste bensinmack. En god grillbiff med pommesfrites och bea-sås. Solen lyste stundtals, men någon extrem värme var det inte tal om. I och för sig fullt lagom för min åktur.
   Omedelbart efter lunchen gav jag mig av söderut på mycket vackra småvägar. Insåg att jag inte kunde vänta allt för länge med att leta upp europavägen igen, eftersom min arbetsdag skulle börja klockan 15.40. När väl E18 börjat nyttjas, efter Brottby, kände jag mig aningen klumpig i jämnhöjd med en mc-elev och dess lärare. Samtidig som den tillåtna hastigheten sänktes från 110 till 90 km/h såg jag fördelen med att ej längre ligga i omkörningsfilen. Problemet var bara att luckan jag planerat att nytta snabbt försvann när tempot försvann från de framförvarande bilarna. Jag kanske inte var någon bromsklots i sig, men känslan var sådan. Läraren passade direkt på att nyttja min frånvaro i omkörningsfilen. Eleven tvekade dock i det längsta innan han hängde på. Då var det redan ett antal bilar emellan dem. Samma sak hände sedan vid flera tillfällen, innan jag beslöt mig för att hålla mitt eget tempo och gå om mer effektivt.

Anlände till arbetsplatsen i lagom tid för att hinna duscha. Men inte med mer marginal än att jag satte mig operativt just vid avlösningstid. Arbetsdage blev dock helt enligt förväntningarna, bortsett ifrån att jag fick ringa polisen för att avlägsna sabotörer i traterna av Högdalen, ungdomar välbeskrivna av förarna. Direkt efter avslutat arbetspass åkte jag till Anki för att sova ut, om än i soffan i väntan på sängleverans...

Torsdagen den 2 juni 2005: Hade bytt arbetstur för att ha möjlighet att dansa på Hågelby. Men efter arbetsdagens slut lockade inte Hågelby. Åkte istället en del motorcykel under dagen och infann mig hos Anki om kvällen, inför ännu en kort natt och tidig fredagstjänstgöring...

Fredagen den 3 juni 2005: Hade en halvtimmas sovmorgon och började mitt pass klockan 06.30. Då hade jag nyttjat motorcykeln för färd från Anki. Senare på kvällen skulle det i en dans visa sig att jag varit igenkänd just under mc-parkeringsfasen.
   Kunde njuta av en riktigt trivsam tur vid Eskilstuna-platsen och en egenhändigt pysslig tur på Kungsängenplatsen. Den sistnämnda mest för att kunna lämna ut mer heltäckande och mer rimliga arbetstider åt ett par banarbetare. Jag tyckte det i huvudsak var intressantare att lägga krut på en fungerande och god trafikeringsmodell än att bevilja och avsluta ett A-arbete var femte minut i runda tal. Nu kunde jag prestera två obrutna halvtimmasperioder istället, med gott resultat utan mer än sekundvisa, knappt mätbara förseningar. Blev dock tidigt avlöst, varför jag inte helt fick fullfölja mina planer. Instruerade dock min efterträdare om alla förplanerade tågföringsdrag. Under den känsligaste fasen gav jag vissa ytterligare vinkar om vad som krävdes, innan jag fick ro att gå hem...

Det kändes skönt att slippa stressa hem från jobbet. MC-färden blev klart njutbarare av att turfördelningen önskat nyttja mina tjänser under morgontid istället för dagtid som schemat ursprungligen sa. Nu hann jag byta ut MCn mot bil hos mina föräldrar och sova lite innan jag om kvällen hämtade Anki i stan.
   Från början hade färden till Barva planerats med i det närmaste full bil, men förkylning och sjukdom reducerade oss till att bara vara Anki och jag som drog iväg, ivriga att få dansa...

Danskvällen blev superbra. ZLIPS spelade förstklassigt och för en lika bra och dansant skara dansare. Jag hade i princip roligt och trevligt från första till sista stund. Egentligen inga formsvackor alls. Därtill fick jag i princip dansa med de jag hade på önskelistan. Inte ens myggorna ville fästa sig vid mig. Satt i kortärmat under hela pausen utan att varken bli biten eller frysa. Många av mina vänner klagade annars på både mygg och köld. Kanske var det min signalorangefärgade tröja som gjorde giftigt avskräckande intryck på myggen???

Lördagen den 4 juni 2005: På något sett känns det att trycket hos ZLIPS ökar något för var spelning. Nu är det inte många spelningar kvar innan sångerskan Petra Rydgren slutar hos bandet. Enligt utsago ska Ölandsspelningen på Lundegård bli den sista. Hur som helst, nattens konsert och dans var underbar. Aningen utmattade tog Anki och jag oss tillbaka till bilen. Att säga att jag var i en drömdansstämning var inte fel. Allt hade i princip stämt under dansen, för både mig, Anki och de andra jag utmanat...

Hemfärden gick förhållandevis bra. Så länge jag var pigg trivdes jag bra bakom ratten, trots att vi bromsade hårt ifall en irrande grävling skulle ta det sista språnget tillbaka ut i vägbanan. Vid Södertälje sökte jag sovpause. Tror att vi stationerade oss på Statoilmackens parkering under en dryg timma innan jag åter igen var pigg. Då fortsatte vi färden ända hem till Rotebro. Lämnade av Anki hemma hos mig och bytte samtidigt om till mc-kläder. I skenet av en härlig morgons gryning åkte jag till mina föräldrar för att i tysthet byta tillbaka bilen mot min motorcykel. Sedan var det skönt att få komma hem till sängen...

När en bit av förmiddagen passerat åkte Anki själv in till stan. Själv sov jag vidare i jakt på sömn att ta igen. Först om kvällen, efter en lugn hemmadag, tog jag motorcykeln in till Anki. Strax efter ankomsten startade vi en skön promenad i grannskapet ner mot Värtan. Hungern blev plötsligt en plåga, men annars en perfekt promenad i gränstrakterna till riktigt njutbar kvällsvårvärme. När jag sedan fått lite föda i mig, i form av smörgåsar och mandeldaimtårta, var läget idealiskt för god sömn. Ännu med uppdelning mellan säng och soffa i väntan på efterlängtad sängleverans...

Söndagen den 5 juni 2005: Dagen hos Anki inleddes med lite hempyssel. Den mesta delen av förmiddagen spenderades åt en trevlig men lite invecklad IKEA-möbel, vars låsspärrar inte var helt enkla att genomskåda konstruktionen på, ens för en något avdankad maskiningenjör som jag...

Eftermiddagen kom snabbt och jag åkte över till mina föräldar för att göra ett sedvanligt byte mellan motorcykel och bil. Återvände direkt till Ankis lägenhet för att duscha och äta en bit mat. Kvällen skulle bjuda på non-stopdans till BLENDER och SCOTTS på Yesterday. Pelle och Caisa hämtades innan färden gick vidare via Upplandsväsby bort mot danspalatset.

Danskvällen blev helt underbar. Dansade tills jag var helt utmattad med riktiga dansess. Anki var också i toppform, så vi höll oss hårt aktiverade ända till sista extranumret var spelat. Det hann bli en del övertid...
   Hungern hade bitit sig fast i oss alla. Caisa och Pelle förordade en matjakt. Efter eget huvud styrde jag bilen genom skogarna förbi Täby Kyrkby och Vaxmora vidare mot Akalla och Barkarby. Målet var en MAX-restaurant. Tyvärr var vi lite sent ute, varför vi fick styra kosan mot Kista. Där hade vi lyckligtvis 25 minuter på oss innan stängningstillfället var inne. En god måltid spisades och avnjöts. Det jag inte lyckades erövra var den kopp kaffe som jag kände för efter maten...

Måndagen den 6 juni 2005: Nationaldagen hade startat i bil och med en matjakt efter underbar Nonstopdans till BLENDER och SCOTTS om söndagskvällen. Nattsömnen inhämtades i Rotebro, efter avlämnande av Caisa och Pelle. När vi om förmiddagen vaknade hade vi en trevlig motorcykelfärd framför oss. Via Tumba, Rosenhill och Sorunda kom vi strax efter lunchtid fram till Ankis landställe. Där bjöds vi kaffe med smörgås och annat gott. När jag sedan vid tvåtiden fortsatte min färd, på egen hand, fanns det mycket som talade för att det var sista gången jag såg hunden LANDOR vid liv. Det huggormsbett han ådragit sig ett par veckor tidigare hade satt sådana spår, bland annat leverskador, att avlivning var trolig och nära förestående. Sorgligt men samtidigt en befrielse från att tvingas se hur mycket jobbigare hans tillvaro var efter ormbettet...

Min motorcykelfärd fortsatte över till Södertälje. Där hade jag ett möte med en av dansklubbens eldsjälar, Bosse. Gemensamt skulle vi gå igenom alla mina fotoalbum för att scanna in de bilder som hade med dansklubbens historia och medlemmar att göra. Ett digert arbete som kom att pågå till efter midnatt, med avbrott för fika och pizza.

Tisdagen den 7 juni 2005: Vid 00.30-tiden påbörjade jag förberedelserna för avfärd från Bosses lägenhet i Södertälje. Alla fotoalbum var omsorgsfullt packade i dubbla plastpåsar. En trygghet i och med att det regnade ett stilla men ihållande regn utanför fönstret. Mitt största problem var att packa och se till att avfärden blev stilla och smidig. Något jag misslyckades med totalt...

Väl ute på gården, där motorcykeln stod vackert parkerad, inledde jag packandet. Det som kom att strida mot min minnesbild var att larmet aktiverats, (hade tänkt låta bli i alla fall...) Alltså, när jag packat första väskan och startade fyllandet av väska nummer två startade motorcykelns ljudliga larm. Något stressad startade jag en nyckelsökningsprocess som var föga logiskt metoderkänd. Letandet startade i den ficka jag alltid förvarar nyckeln, dock utan resultat. Andra fickor genomsöktes, (faktiskt metodiskt), men utan vare sig hopp eller tilltro. Det var någonting som saknades i mitt logiska tänkande. Jag visste det hela tiden som larmet tjöt. Att den omgivande bebyggelsen inte drog upp alla persienner och tände alla lampor förvånade mig en del. Men lättnaden var stor när larmet så småningom gjorde en pause. Då återvände också logiken, eftersom jag direkt kunde konstatera att nyckeln naturligtvis satt i den packväska som vid larmtillfället höll på att fyllas. Larmade av, tämligen lättad, och fortsatte packandet. Bosse hade vid det laget kommit ut på balkongen och undrat om det gick bra... Kanske med ett leende på läpparna... Det positiva i all missär var att jag fick en bekräftelse på larmets alla delfaser...

Hemresan gick i relativt lugnt tempo. Vägarna var lite småhala och försiktigheten därför stor där det ansågs nödvändigt. Eftersom nattens ljus var aningen begränsat hade jag utrustat mig med min gula reflexväst. Lite dumdristig var jag nog, men effektfullt var det, då jag irriterade mig på en bil som på motorvägens 90-sträcka skulle köra om till höger. I princip ensamma på den trefiliga vägen kunde jag inte se nödvändigheten i det tilltaget. Således gav jag en bestämd ljudbild med signalhornet följt av en distinkt markerande vänsterarm förd framåt ner till vågrät position i ett pekande med fingrarna tätt ihop rakt fram. Ett tecken som säkert såg ut att komma från en säker polismans hand. I övrigt avhöll jag mig ifrån att ge bilen någon ytterligare uppmärksamhet, (betydligt mindre till mods ensam på en hal motorväg, riktigt ensam...)
   Mitt mod stegrades först efter ett par minuter när jag såg att mitt tecken givit ett stabilt intryck på bilisten bredvid. Ifrån att nästan ha varit helt om, hade han slagit av på takten betydligt. Antingen låg han snett bakom mig eller helt jämsides med mig. Detta ända till det blev 70 km/h och tillåtet att passera på den högra sidan... Jag misstänker att han vid första temponedväxlingen gled bakom mig för att kontrollera om det stod "POLIS" på reflexvästen. Personligen tror jag nog att jag ska vara lite mer försiktig med att försöka påverka trafiken regelmässigt. Man vet ju aldrig vem man har att göra med...

Efter ett par timmars nattsömn i min egen lägenhet, for jag vidare till Ankis lägenhet för att ta emot leveransen av den efterlängtade sängen. Vid lunchtid var den levererad, effektivt i två stora paket. För egen del såg jag till att få lite middagssömn på plats, dock utnyttjandes soffan. Innan mitt nattpass åkte jag ut till dansklubben för att bidra med lite förrådsstädningshjälp. Visserligen bara ca en timma, men ändock. Därefter var jag tvungen att åka till jobbet, till min första arbetsnatt av två. En arbetsnatt som blev riktigt tung, allt eftersom tiden gick. Sympthom av en tilltagande förkylning gjorde sig tydligare för var timma som gick...

Onsdagen den 8 juni 2005: Arbetsnatten på Västeråsplatsen blev en utmattande historia. Det fungerade visserligen relativt bra, bortsett från några tillrättavisningar under natten banarbeten mellan Västerås västra och Dingtuna. Mitt största bekymmer var annars att näsan vid femtiden på morgonen var såpass täpt, att samtalen var svåra att hålla tydliga och effektiva. Snuvan lättade dock något i samband med att jag började röra på mig vid avlösningstid. Hur som helst en avlösning som var mycket välkommen. Jag behövde hem och sova. Mot mina principer åkte jag motorcykel hem efter ett nattpass, i tillräckligt god kondition för att känna mig trygg. Trötthetssympthom hade jag inga...

På hemmaplan bäddade jag ner mig ordentligt. Under de inledande sovpassen nyttade sängens ställbarhet, varvid näsans igenkorkningsgrad minskade avsevärt. Om eftermiddagen, (sov hela dagen), kunde jag således ligga horisontellt utan några bekymmer. När sedan arbetsnatten kom var jag riktigt utvilad. Natt nummer två blev klart behagligare. Största bekymret nu var torrhosta under hela natten...

Torsdagen den 9 juni 2005: Nattens arbetstempo passade mig utmärkt. Njöt riktigt mycket då jag slapp prata onödigt mycket i telefon. Hostan höll mig dessutom pigg, så jag hade gott om tid att fundera och förbereda både det ena och det andra...

Väl hemma sov jag åter igen mycket. Om eftermiddagen fick jag dock en positiv städkick. Hann därför pyssla en hel del, mycket effektivt, från det att jag och Anki planerade hennes ankomst och till dess hon dök upp. Även disken hann jag komma långt med. En riktig lättnad...

Under kvällen njöt vi av kyckling och sallad, olja och vinäger, samt underbart nybakat bröd, framför TVn. En mysig kväll som i rimlig tid avslutades med sömn...

Fredagen den 10 juni 2005: Redan vid tretiden på natten började jag visa tecken på pigghet. Röjde diskstället från disk innan jag åter igen önskade koppla av och sova. Vid halv femtiden kom nästa vakna ryck... Då gick jag till tvättstugan för att tvätta, lägga in tvätt inledningsvis. Sov därefter åter igen gott.

Åt för en gångs skull frukost samtidigt som Anki. Tog därefter mig tid för att hänga tvätten i torkskåpet. Efter ytterligare en sovpause vek jag tvätten och förblev upprätt, i vaket tillstånd. Fortsatte med hemmets småpyssel en del, men tog det allmänt lugnt under dagen. När eftermiddagen kom tog jag motorcykeln över till mina föräldrar. Inhämtade ett lagom lass rabarberstänger innan jag fortsatte till Coop Forum. Där inköptes resten av ingredienserna till de två rabarberpajer som tillagades under kvällen. En pajform av dessa kyldes måttligt innan den transportförpackades i aluminiumfolie, tidningspapper och påsar. När även den andra pajen var färdiggräddad begav jag mig iväg mot stan och Anki...

Under parkeringsfasen kom jag i samspråk med en munter, glädjespridande och omedelbart fängslande tjej. Samtalet varade bara i ett fåtal sekunder, men jag hade bilden klar för mig. Det kunde vara någon (man kan ha fel???) som skulle kunna vara rätt pusselbit i vänskapskretsen. Alltså, det kändes som om allt inte hann bli sagt... Men kanske tillräckligt mycket för att inte för all framtid ha mist kontakten?

Pajen kom väl till pass under den tid som fanns kvar i vaket tillstånd. Anki grundade med ett par smörgåsar, innan huvudmåltiden (efterrätten) dukades upp. Ett verkligt tecken på sommar, paj och glass (trots nederbörd utanför fönstret). Innan jag gick och la mig samlade jag tillräckligt mycket fakta för att få iväg ett detektivmässigt SMS. Sov sedan gott, för första gången i Ankis fina nya säng...

Lördagen den 11 juni 2005: Anki var tidigt på benen. Själv hade jag åter igen tydliga förkylningssympthom, varför jag valde att vila ytterligare en tid.
   Efter lite frukost gav jag mig ut på stan. Egentligen bara närområdet. Målet var järnaffären vid Karlaplan. Sökte maskinskruv med tillhörande muttrar och brickor. Men utöver det kom jag hem till Anki med ett batteri och ett skjutmått, som saknades i verktygssamlingen...

Om eftermiddagen åkte Anki ut till Landet. Själv begav jag mig på motorcykel hemåt, men hejdade mig i ett tidigt läge. Personen jag sökt via SMS lyckades jag mirakulöst få syn på igen. Men det blev inte mer än en kort hälsning denna gång, väl innesluten i min silverfärgade hjälm. Detta bäddade för ytterligare ett SMS-försök, både ursäktande men samtidigt aningen inbjudande. Efter ett par timmar mottog jag sedan ett telefonsamtal från en man som presenterade sig aningen "försäljarmässigt", med en tydlig presentation. I min hjärna tog det en stund innan pusselbitarna föll på plats, och innan jag förstod vad efterföljande utfrågning handlade om. Inte var det någon ekonomisk rådgivning, någon enkätundersökning eller någon tidningsprenumerantansvarigs frågor heller. Nej, frågan som följde var av en enklare art, men samtidigt svårare att förhålla sig kortfattad och välformulerad inför. "Varför SMSar du min fru?". Även om jag inledningsvis inte var säker på det, även om samtalet inledningsvis kunde kännas aningen pressat, så fanns det inte mycket att förklara med SMSen. De var enkelt och tydligt utformade redan från första början. Frågeställaren kunde antas ha bilden klar för sig redan, ansåg jag (med viss tvekan)...
   Mitt antagande var nog korrekt. Samtalet övergick nämligen ganska raskt i en mer lättsam och road ton, åtminstone underton, med en stor soppa av komik inblandad. Jag såg framför mig något som kunde liknas vid följande rubrik, kanske till en ny deckare? "De kvarvarande spåren, en misslyckad detektivs mardröm...". Samtidig visste jag att jag gjort en "riskanalys", visserligen med brister i, men inte med värre känsla än att det var värt att gå ut på mycket svag is, utan isdubbar, med trygghet av fast botten och grunt vatten, en närbelägen brygga samt torra kläder i beredskap. Satsningen fann jag fortfarande väl värd och inte minst spännande...
   Klart stod i alla fall att personen jag mött i alla fall inte var hans fru. Nyfiken var jag visserligen, men rotade inte vidare i detalj. I huvudsak var jag bara glad att det fanns en koppling över huvud taget och att informationen hade nått fram. Gåtans totala utformning fick förbli en gåta eller eventuellt klarna med tiden? Här fanns i alla fall ett bra tillfälle att vidarebefordra och ge det positiva utlåtande min tilltänkta SMS-mottagare ansågs förtjäna. Visserligen nu via ombud, men helt och fullt uppfyllande mitt ursprungsmål. Resten kunde bara ses som en stor bonus. I synnerhet då slutdelen av samtalet pekade på att alla parter trots allt roats ganska väl av SMS-författandet och kontaktsökandet. Just detta gjorde mig raskt lättad. Att jag sedan, efter någon halvtimma fick ett SMS, åtminstone dikterat av rätt avsändarförfattarinna, därtill inkluderat en familjehälsning från föräldrarna, gjorde det hela till ett mer lyckat projekt än jag över huvud taget vågat hoppas på, när jag under fredagskvällen ögonblickligen fick för mig att vårda den korta, glädjespridande, vänliga och vänskapsgrundande relationen vidare... (på något sätt)... Bara att ha chansen att höras av igen är som alltid guld värd...

Efter lite middagssömn åt jag rabarberpaj och gjorde mig i ordning för den kommande nattjänstgöringen. Nyttjade pendeltåget för att ta mig in till jobbet, dit jag kom i lagom tid för en behaglig och lugn överlämning. Kvällen förblev sedan riktigt lugn...

Söndagen den 12 juni 2005: Arbetsnatten blev precis så lugn som jag önskat mig. Under tjugotalet telefonsamtal under natten, trots ny tidtabell efter midnatt. Förutom en hel del pappersinsorterande, nya spåranvändningsplaner, fick jag god tid över för dagboksskrivande. Ett skriväventyr som jag inte avslutade förrän ett par minuter innan avlösningstid vid sjutiden.

Sov ut hos Anki trots att hon inte var hemma. Hon var på resande fot till något samhälle strax norr om Kalmar för att se ut en ny hund, Kelpin. Om eftermiddagen förflyttade jag mig ut till Rotebro med buss och pendeltåg. Anki kom därefter på besök om kvällen. Rabarberpaj avnjöts innan dagboksskrivande och TV-tittande fick övergå i sömn.

05-02-22, Tisdag

Dagen inleddes tidigt med att jag åkte pendeltåg in till jobbet. Hade en ramtur, dvs tjänstgöring utan förutbestämd arbetsuppgift. Inledde på eget initiativ med att bemanna upp och överta bevakningen på Svelandsbanan och "Eskilstunaplatsen". Den plan jag önskat för dagen uppfylldes till fullo när jag vid 09.30-tiden tog kompensationsledigt. Efter biljettautomatsbeställning och smörgåsinköp gjorde jag mig iordning för invigningsturen av SJs nya tvåvåningståg X40. Hade under morgontimmarna kunnat bevaka att tjänstetåget från Västerås framgick som planerat. Visserligen i ett sent tågläge, men ändock.

Med kameran aktiv bevittnades den allmänna trafikstarten då jag ombord på tåg 923 slog mig till ro på nedre våningsplanet. Där författades inledningen till följande fordonsutvärdering...

Premiärtur av tvåvåningståget
X40
22/2-2005
X40 framifrån, strax före avfärd från Stockholm C som tåg 923 respektive 924 mot Eskilstuna och Arboga och som tåg 941 respektive 942 på återresan.
X40 sedd från sidan. Bilden tagen under premiärturen i Arboga.

 
Det är tisdagen den 22 februari 2005. Jag sitter inledningsvis på invigningståget av SJs dubbeldäckare med littera X40, tur och retur Stockholm- Arboga. Tåget befinner sig på Svelandsbanan som jag normalt sett, då och då, brukar trafikleda.

X40 bjuder resenärerna på en "nära markenupplevelse" i den nedre salongen.
Bilden visar golvets bristande komfortegenskaper i den nedre salongen. Att golvet har en bred kant ut från väggen framgår med all tydlighet, men den sneda golvyta intill som tillsammans tvingar ut foten ca 200mm från väggen framgår tyvärr inte lika tydligt.
Färdupplevelse
Hastighetsupplevelsen, ca 200 km/h, är väldigt mycket beroende av hur man placerar sig i tåget. Valet står i huvudsak mellan den övre- eller nedre salongen. Den nedre salongen bjuder en "nära markenupplevelse" som gör färden till synes "snabbare". Kanske ett dåligt val om du istället söker avkoppling och bedömer att du har tid för en "långsammare" färdupplevelse. Sådan sinnesro finner du troligtvis och i första hand i den övre salongens harmoniska utsiktsmiljö. Det finns visserligen ett antal platser vända med ryggstödet mot fönsterraden, men dessa är i sig inordnade i riktigt mysiga vrår bredvid vagnens båda trapphus.
Interiörbeskrivning
Interiören som möter oss resenäerer upplevs omedelbart som relativt ljus. I den nedre salongen känns inredningen visseligen aningen steril, varför gardiner skulle vara mycket varmt välkomna. I den övre salongen får jag omedelbart ett mer harmoniskt intryck. Utsiktsmöjligheterna här uppe gör att avsaknaden av gardiner inte finns. Gardiner på övre plan skulle istället skulle vara dirkt utsiktsstörande. Speciellt då steglöst handreglerbara solskydd redan finns väl integrerade i fönsterkarmen. Hela vagnen bjuder oss grå fåtöljer. På nedre plan är fönstren stora och tydligt märkta med texten "nödutgång".

Trivselfaktorer
Resenärer som långpendlar kommer med stor sannolikhet att trivas bra i tvåvåningståget. Eluttagen vid bordsplatserna är visserligen aningen undangömda under bordet, men har man väl hittat dem finner man placeringen bra och välgenomtänkt. Vid platserna ordnade i sk "eftersittning", återfinns eluttag mer synliga och lättåtkomliga på baksidan av framförvarande stolsgrupp, nedanför dess ryggstöd och mellan respektive fåtöljkant. Klimatanläggningen får också godkänt. Troligtvis kommer den att klara av sommardagarnas överskottsvärme lika bra som den svaga vinterkyla som under premiärturen finns utanför tågets fönster. Ett plustecken får även hatthyllorna ovanför sittplatserna. Dess genomskinlighet gör att kvarglömningsrisken av handskar och småväskor bör bli minimal. Vid vagnarnas fyrgrupper är borden också mycket funktionsdugligt utformade. Var person kan välja att antingen ha bordsframkanten utfälld eller ihopfälld. Därigenom påverkar man sitt eventuella resesällskap bredvid endast i minimerad grad. Samma bordsanpassning bjuder naturligtvis alla platser ordnade i fyrgrupper.
Obekväm sittställning i nedre salong
Efter en stunds sittande på en fönsterplats, i den nedre salongen, märker jag till min förvåning att jag lite smygande börjat få ont i foten närmast fönstret. En stor komfortnackdel uppdagas när jag inser att jag hela tiden motarbetas i min naturliga strävan utåt med benen, att ha benet så nära väggen som möjligt. Jag finner att man ej bör vara van att sitta bredbent. Man bör inte heller vara storväxt vid den nedre salongens fönsterplatser. Detta hänger samman med en en motbjudande golvkonstruktion. Ca 200 mm från väggen böjer golvet av, skarpt vinklat snett uppåt. Alltså, min ena fot kan vid fönsterplatsen inte placeras närmare än ca 200 mm från fönstret utan att medföra en onormal sned fotvinkel och fotbelastning. är det en ergonomisk miss och är problemet grundat på vagnens yttre rundning i nederkant? Kan inte påminna mig samma golvproblematik i de TGV-Duplex jag tidigare åkt i Frankrike. Mitt råd här blir i alla fall att i första hand välja gångplatserna om du väljer att nyttja nedre salongen. I den övre salongen är problematiken inte alls lika stor, eftersom du kommer ytterligare ca 100 mm närmare ytterfönsterväggen. Dock kan de som gillar en mer tuff sittställning njuta av att lyfta ytterfoten till den breda kant som skapats där golvet väl övergått till ett vågrätt läge igen. Här pratar jag om en kant lagom bred för en normalsko, där viga personer och människor med liten kroppsbyggnad kan slå sig till ro. Att ha yttre benet böjt och placerat halvvägs upp mot fönstet är en ganska avkopplande sittställning till att börja med, men efter ett tag stramar nyfunna muskler. Kanten är i förhållande till fåtöljen placerad högre upp än jag är van vid från mina lokaltågsfärder. Ett råd är att tömma byxfickorna och anpassa resan för lite ungdomlig akrobatik. I de fall du inte sitter i en fyrsitsgrupp underlättas denna benuppdragna sittställning av att det är förvånansvärt rymligt framför knäna.
Övre salongen i X40     Nedre salongen i X40   En av "myshörnorna" i X40.
Bekvämligheter
Placeringen av läsbelysningens reglerutrustning är normal. Den är dock inte föredömligt placerad nära resenären, utan under hatthyllan, bredvid själva lampan. I och för sig en logisk placering, men en manövrering i bordshöjd, vid fåtöljen, hade inte varit fel. Regleringen av radio är också aningen inklämd. Här blir det mer en "bilbälteskänsla" när du tvingas rota i jämnhöjd med medresenärens fickor, mellan era fåtöljer. Fullt acceptabelt om man sedan jämför med hur innerdörrarnas automatik är konstruerad. Här utsätts du under resan för en intelligensbeprövande utmaning. I likhet med ett sällskapsspel tvingas du leta efter en röd fyrkant vid var dörr, att röra vid. Många, liksom jag, skulle finna det naturligt med dörrautomatikreglering placerad i närheten av själva dörrhantaget, men så är fallet endast undantagsvis i detta tvåvåningståg. I extrema fall ska du leta bortom dörrens mitt och i riktning bort ifrån själva handtaget. Det blir inledningsvis naturligare att försöka trycka på informationsklistermärket än att leta mitt på eller i andra änden av skjutdörren. Utan automatikens hjälp får du slita rejält, och vid det laget kan det vara dags att unna dig någon avkopplande dryck. även om jag själv missade tågets två automater, ska en av vagnarna vara utrustad med såväl dryckes- som varuautomat. Dessa bör vara placerade bredvid toaletten på nedre plan. En toalett som i sig såg normal ut (ej utprovad av mig), i normaltrångt utförande.
   Mina största bryderier och kvarstående outredda frågor gäller bekvämligheten för barnfamiljer. Hur vagnarna ska svälja barnvagnar på ett snabbt och effektivt sätt är för mig en svårbesvarad fråga. Insteget sker visserligen på samma nivå som den nedre salongen, men det är också det enda utrymme man lättvindigt kan nå. En barnvagn i rusningstid torde i det närmaste vara uteslutet och i lågtrafik torde rörligheten vara begränsad och medföra stora problem för personflödet in och ut samt till och från respektive våningsplan och trapphus. Kanske har någon annan tänkt ut en bra lösning på mina outredda trängselfarhågor? Själv förbereder jag mig på återkommande tågförseningar i dessa sammanhang.

Placeringen av innerdörrarnas reglerutrustning finner jag mycket ologisk och ogenomtänkt. Du tvingas söka röda fyrkanter som ofta befinner sig långt ifrån själva innerdörrshandtaget. Vill du med handkraft forsera dörrarna får du ibland ta i rejält...
Klen acceleration men underbar bromsförmåga
Gångegenskaperna upplevs som relativt goda. En viss upplevelse av en pulserande och sekundvis ryckighet fann jag dock när tåget eftersträvade en likformig hög hastighet. Orsaken till denna puls har jag efteråt haft svårt att genomskåda, även om den verkar ha varit synkroniserad med pulserande frekvensvariationer i någon form av ventilationsutrustning. Eventuellt är nämnda upplevelse relaterat till vart i tåget man sitter, för när jag på återresan hade bytt vagn, kände jag inga gångegenskapsstörningar. Inbromsningarna får mycket väl godkänt. Helt enkelt en trygg och hemvan inbromsningskänsla, jämn och mycket effektiv retardation. Accelerationen, hittills svårmätbar till storlek, är förhoppningsvis dimensionerad för den trafik den är avsedd för, med uppehåll i genomsnitt var tionde minut. Svelandsbanan har tidigare visat att möjligheten till tidtabellsenlig rättidighet i mångt och mycket kan härledas till accelerationsprestandan hos fordonstypen som nyttjas. Ett tåg som endast korta tider hinner nå sin största tillåtna hastighet, har det i allmänhet riktigt svårt tidtabellsmässigt. Speciellt om det dessutom är tidsödande att göra resandeutbyte. Stora dörröppningar på detta tvåvåningståg borde underlätta på- och avstigning avsevärt gentemot sina fordonsföregångare på just Svelandsbanan.
Informationsverktyg
En digitaldisplay visar hela tiden information om destination och nästkommande uppehåll eller aktuellt klockslag. Detta informationsflöde kompletteras naturligtvis av högtalarannonsering av uppehållen med hjälp av en förinspelad, digital röst. Nytt för mig är att även plattformens placering anges i de välformulerade "digitala" utropen; "Stig av till höger i tågets färdriktning".
Fönsterkarmens utformning i X40 finner jag utsökt som avställningsyta för min kaffekopp. Eventuellt kan ett glasunderlägg ge en något större garanti för att koppen inte ska hamna i ditt knä under resans gång...
Goda möjligheter till avkopplande fika
Under invigningsturen bjuds vi på gratis kaffe och chokladhjärtan. Med datorn i knä finner jag snart att fönsterplatsen bjuder en extra förnämlighet genom sin breda fönsterkarm. En ca 120 mm bred avställningsyta är tillsynes perfekt för en kaffekopp om bordet önskas ihopfällt. Jag har visserligen inte med mig något glasunderlägg (med bra friktion mellan kopp och underlag) på denna tur, men framfärden visar sig vara såpass lugn och stötdämpad att min kaffekopp får stå kvar under hela fikatiden. Inte ens kurvan mellan Strängnäs och Malmby får min kaffekopp att börja glida mot mig och hamna i mitt knä.
Sammanfattning
Premiärturen får klart godkänt, trots ett mindre dörrfel. Det som dock bör finjusteras för att ge mig full trivsel, är den starkt ljudliga högtalaranläggningen och det varningsljud som allt för länge och ljudligt varnar för dörrstängningen. Bävar för att jag skall vakna vid varje uppehåll av detta varningsljud och då finna att själva stationsutropet kommer först sedan tåget stannat vid stationen. Förberedande utrop verkar endast ske vid ändstationerna. Vid utropen på mellanliggande stationer sker utropet troligtvis precis lagom för att dörrarna ska hinna stängas innan jackan kommit på den ovana resenären som drömmande njutit lite för länge av den övre salongens goda komfort... Med andra ord, förbered dig inför resan och njut precis så mycket du önskar. Det finns gott om valmöjligheter. Själv glädjer jag mig nog mest åt att jag trots allt, lite i det fördolda, haft en hel del med provkörningen av detta tåg att göra, såväl natt som dag...
Text och bild av Lars Ålander 2005-02-22

Efter invigningsfärden slut, klockan 14.05 vid Stockholm central, åkte jag hem till Rotebro. Förberedde det sista inför årsmötet på dansklubben som sedan bevittnads på plats omkring klockan 20.00. Trots att jag var hur danssugen som helst, blev det inte mycket mer än "myrdans". Det var i alla fall det mina arbetskamrater trodde jag var utsatt för när jag aningen rastlös initierade lite diskreta streetfunksteg invid mitt arbetsbord. Nu om kvällen blev det istället en god färd hem till Anki. Slog mig till ro bredvid henne i soffan, framför både TV och bärbar dator...

Måndagen den 3 januari 2005: Efter arbetsnatten kom jag hem och hade dagen för mig själv. Anki hade kvällen bokad för sin vanliga ridning. Om kvällen och natten förblev jag uppe sent. Utvärderade ett trafikledningsspel och dess verklighetstrogenhet gällande manövrering av Nässjö C. Intrycken var klart blandade. Minuspoäng som jag inte alls skulle ha delades ut. Därtill ytterst sparsamt med positiva poäng för framförhållning och effektivitet. Hann bli upprörd ett par gånger innan jag tyckte det var dags att sova. Tror att klockan vid det laget var närmare 04.00 eller liknande...

Tisdagen den 4 januari 2005: En välbehövlig sovmorgon nyttjades efter nattens spelande av tågtrafikledningsspel. Hade ett eftermiddagsarbetspass där min tjänstgöringstid delvis var tillsatt av ytterligare en person. Men genom lite trixande kunde jag byta av tidigt och därigenom bli sysselsatt. Ett trevligt arbetspass på såväl Arlandaplatsen som Nynäsplatsen.
   Genom arbetspassdubbleringen kom jag hem relativt tidigt. Kunde då njuta av en skön och avkopplande kväll hos Anki. Detta trots att trafikledningsspelet gav mig fortsatt höga adrenalindoser och påtagligt förbannad karaktär. Värst var bestraffningen för tidigt lagda tågvägar. Minuspoäng för sådant som borde ge pluspoäng på en normal stambana med fjärrblockering. Allt relaterat till verkligheten och min normala yrkeskompetens...

Onsdagen den 5 januari 2005: Hade en dagtur med TRE mycket värdiga TYSTA MINUTER till minne av "FLODVÅGENS OFFER" offer. Personligen hade jag bara två tåg och två växlingsrörelser aktiva inom mitt bevakningsområde. En växling vid Köping, lastplatsen Norsa, samt en växling i Virsbo. Jag har aldrig upplevt lokalen så tyst som under dessa minnesminuterar. Alla tåg och alla växlingsrörelser stod stilla vad jag kunde se. Inga inkommande telefonsamtal heller, vad jag kunde se eller höra. Allt underbart hedrande tyst...

Efter de tysta minuterna kom en trevlig överraskning. Min mobiltelefons larmfunktion satte åter igång att fungera. Fick kvittera larm efter larm härhörandes från den 27/12 och framåt. Med andra ord någon form av låsning som upphörde i och med avstängandet av mobiltelefonen...

Under friskvårdstiden och lunchtiden tog jag en promenad till Gallerian. Inköpte ett schackspel till syrrans barn och ett datorspel, "Need for speed Underground 2" till mig själv. Det sista ett impulsköp som var mycket lyckat. Tillsammans med Anki tog jag pendeltåget hem efter avslutat arbetspass. Vi handlade på vägen hem, vid Rotebro centrum. Om kvällen avnjöts riktigt god mat, tillagad av Anki. Utforskade datorspelet vidare under kvällen. Hade dock problem att få ratt och gaspedaler att svara mot spelet efter installation... Till slut var dock allt helt ok...

Torsdagen den 6 januari 2005: En ledig helgdag avnjöts inledningsvis på hemmaplan. Relativt tidigt på förmiddag samtalade jag med syrran. Efter två telefonsamtal hade vi beslutat oss för att ha julfirande hos våra föräldrar vid 16-tiden. Det blev en underbart gemytlig tillställning och kväll. Vi inledde med julklappsöppnande och avnjöt därefter en god middag. Kvällen fylldes sedan av en mängd aktiviteter, den ena spontanare än den andra. Legobyggande, för min del en flygfarkost, ishockeyspelande, labyrintspel och tredimensionellt luffarschack m.m. Det kändes som om alla var roade och kunde utmana allt efter spelarhumör. Efter midnatt tog Anki och jag tåget åter till Rotebro...

Fredagen den 7 januari 2005: Om förmiddagen inhandlade Anki och jag ett nytt datorspel, "SIMS 2", för att ge bort som ytterligare en julklapp till syrrans barn, ja hela familjen. Anki och jag promenerade till mina föräldrar. Pappa var hemma, men de övriga var inledningsvis på shoppingrunda i Kista. Pappa bjöd på te och smörgås. Sedan, då de övriga hemkommit, bjöds vi även på en god middag i form av spagetti och köttfärssås. Om kvällen begav Anki och jag oss tillbaka till Rotebro. Där duschade vi och förberedde oss för en danskväll på Mälarsalen. DATE spelade underbart bra. Härligt att åter igen dansa, efter ett lika härligt juluppehåll. Både Anki och jag var i riktigt god dansform. Jag var visserligen tvungen att fika redan efter tre utmattande danser. Trots skärpan mattades vi naturligtvis under kvällens lopp. Men innan dess hann vi få otroligt värmande och ordkraftfullt inspirerande beröm.

Lördagen den 8 januari 2005: Efter en underbar danskväll till DATE på Mälarsalen åkte vi hem till Ankis längenhet. Sov gott, även under förmiddagen då Anki gjorde utflykter till stan samt besök hos sin farmor. Jag var riktigt slö. Hjälpte dock till med att fixa duschtermostaten, efter en lång tids fast temperaturläge. Sedan, efter TV-tittande (filmen "min tjej"), hjälpte jag även till med färgborttagningstvätt på ett par badrumsskåpsluckor. Bjöds god mat, kycklingfiléer med ris och svampsås. Kvällen avslutades sedan gemytligt med filmen "En vandring bland molnen".

Söndagen den 9 januari 2005: Det var under natten full storm utanför fönstret. I sydsverige var det ORKANEN GUDRUN som drog fram tvärs över landet. Trafikstörningstelegrammen avlöste varandra. Nyfiken läste jag dem så fort jag var medveten om dess ankomst. Vaknade även upp till det SMS som påkallade behovet av extra personal. Efter ett par minuters tillvaknande beslöt jag mig för att ställa upp. Erbjöds taxifärd till jobbet. En bekväm resa genom en stad som faktiskt inte var helt opåverkad. Sönderslitna flaggor, nedfallna grenar och byggställningsplast som fladdrade för vinden. Men bortsett från stormbyarna var staden lugn och nära nog folktom i den tidiga morgonen.

Tågtrafiken var kraftigt begränsad. Stormfällda träd blockerade vårt område på relativt många ställen. Själv ägnade jag mig åt att vända pendeltåg från Märsta och Stockholm i Flemingsberg och tåg från Södertälje centrum i Tumba. Med andra ord ingen trafik mellan Flemingsberg och Tumba. Inte heller mellan Västerhaninge och Nynäshamn. I Nynäshamn hade till och med kontaktledningsstolparna krökts och vridits av de fallande träden. I Bränninge, mellan Södertälje och Gnesta var det också totalavstängt. Fjärrtågen trafikerade bara till Hallsberg. Inga tåg mot Göteborg, inga mot Norrköping, Malmö eller Värmland. Hela sydsverige stod stilla. Något man kan förstå med facit i hand (ett par veckor senare). Södra stambanan skulle förbli stängd till torsdagen den 20 januari. TV-bilderna från de tele- och elutslagna områdena är nära nog overkliga. Områden med en enda härva av träd i ett utspritt plockepinn...

Arbetade till klockan ca 15.00 och somnade raskt efter hemkomst. Väcktes för middag, men sov sedan vidare igen hos Anki...

Måndagen den 10 januari 2005: Att jag var pigg om natten var kanske inte så konstigt. Inte oväntat med tanke på hur gott jag sovit om söndagseftermiddagen och kvällen. Hade en tidig arbetsdag som inleddes med bevakning av sydfjärren och avslutades på norr, Kungsängen-platsen. På det hela taget en mycket lugn arbetsdag. Spenderade kvällen hemma på egen hand...

Tisdagen den 11 januari 2005: Hade en morgonarbetstur med en halvtimmas sovmorgon. Det märktes att det var en ny tidtabell. Inte nog med att man inte hade en aning om vilka problemhärdar man skulle spana efter, spåranvändningsplanen för Uppsala var klart mycket mer krävande än någon gång tidigare. Kanske än mer påtagligt nu när man gång på gång hindrades att effektivt utnyttja det nya dubbelspåret mot Löten. Många onödiga korsande tågvägar fanns nu inbyggda i den dagliga spåranvändningsplanen. Med andra ord helt onödiga förseningsminuterar och ett digert merarbete att få så många samtida tåg att rulla som möjligt. Utan egna spårändringar och framförhållning till det yttersta riskerar man merförseningar... Kan nämnas att jag i motsats till denna spåranvändningsplan har prisat och lovordat det spårutnyttjande den tidigare tidtabellen bjöd på. Den bästa vi haft någonsin...

Oavsett all spårkapacitetskritik tyckte jag att jag lyckades riktigt bra. Visserligen tidskrävande och en kanske onödigt arbetskrävande utmaning, men ändå roande när man kan alla beroenden i huvudet. Men för en nybörjare måste Uppsala bli ett "hatobjekt" till dess man vant sig vid morgonrusningen. Förr var det omkring klockan 21.00 det var värst, nu är det en tid före och efter klockan 08.00 det är mest trängsel och som värst...

Om eftermiddagen åkte jag hem till mig. Anki stannade kvar i sin längenhet, aningen förkyld. Själv riktade jag in mig på en tvättnatt efter ett par timmars middagssömn. Satte mig dessutom med egna ekonomifrågor inför våren. Det finns så mycket jag skulle vilja ha råd med...

Onsdagen den 12 januari 2005: Natten gick till stor del åt till tvättande. Inledningsvis var jag riktigt vaken och aktiv. Sov istället ut om morgonen, sedan tvätten hängts och blivit vikt i snygga torra högar. Om eftermiddagen en arbetstur som bjöd möjlighet till en viss kompensationsledighet och möjlighet att åka ut till modelljärnvägsklubben i Vallentuna...

Torsdagen den 13 januari 2005: Med kort varsel fick jag chansen att ta ha en ledig dag. Semestermöjligheten flaggades ut och jag tog chansen för att kunna unna mig en kväll tillsammans med Anki på Danscenters "öppet hus".
   Mötte Anki vid skatteskrapan klockan 18.10, efter att ha inköpt en välsmakande kopp kaffe på Mc Donalds. Danstillställningarna, lektionerna, på danscenter var enormt inspirerande. Jag var mäkta imponerad. Många mycket duktiga dansare och högt tempo, trots att vissa av lektionerna var prova-på-kurser med en uttalad nivå på nybörjare till nybörjar-medel eller liknande. Kan inte låta bli att understryka att det inte känns helt fel att börja träna i ett tjejdominerat följe... Efter lite övervägande anmälde vi oss till en STREETFUNK-kurs. Trötta begav vi oss hem till Ankis lägenhet.

Fredagen den 14 januari 2005: Efter en tidig arbetsdag åkte jag hem för att hinna ta det lite lugnt. Innan det var dags för BLENDER på Yesterday, åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen. Anki hade stannat hemma i stan på grund av sin fortsatta hosta.
   Utanför Yesterday var det en enormt lång kö. Men bra stämning redan här. Väl inne på Yesterday fick man njuta riktigt ordentligt till ett underbart välspelande BLENDER. Trängt men riktigt härligt bra dans. Bidrog med ytterligare pengar till Röda korset. Nu börjar det gå upp för gemene man vilka som saknas efter flodvågen, tsunamin i sydostasien. Sista dansen lyckades jag få med Malin. Första gången på riktigt länge.

Lödagen den 15 januari 2005: Nöjd och glad kom jag hem efter en underbar danskväll till BLENDER på Yesterday. Sov ut under förmiddagen. Vid middagstid lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Vid 14-tiden anlände jag tidtabellsenligt till Ankis föräldrar. Bjöds på en födelsedagsmiddag som Anki och Ankis far hade iordningställt till Ankis mor. Så småningom, en stund efter middagen, begav jag mig hem till Ankis lägenhet för att hinna få lite middagssömn. Mitt nattarbetspass startade sedan klockan 20.40 och inleddes aningen småhektiskt utan någon egentlig orsak...

Söndagen den 16 januari 2005: Hem efter arbetsnatten, en behaglig arbetsnatt som bjöd god tid för läsning, trots att det var ingående tester av nytt operativsystem för själva trafikledningssystemet. Positivt var även att vi fick en chans att åtnjuta en bit nattmat tillsammans med de samlade data- och signalteknikerna. En måltid som gjorde mig än mer pigg och nöjd med tillvaron. I övrigt hade jag ju bytt till mig arbetsnatten till förmån för kommande helgs danstävling. Min nattliga läsning kretsade i huvudsak omkring ämnet flygsimulatorer och megascenery-projekt... Fantastiska upplösningar på dagens flygsimulatorer, i princip fotorealistiska miljöer.

Sov ut ordentligt. Anki kom om kvällen över till min lägenhet. Då hade hon hunnit vara på diverse utflykter bland olika stadslägenhetsobjekt. Ännu inget riktigt fynd vad jag förstår. Kvällen förgylldes av TV-tittande och god mat, kyckling, ris och underbar svampsås...

Måndagen den 17 januari 2005: Hemma i Rotebro. Lämnade Anki tidigt om morgonen för promenad till stationen, införskaffande av nytt månadsmärke och färd in till jobbet. Hade under dagen en medsittare, en kollega som inte varit i operativ tjänst under en längre tid. Troligtvis dags för comeback. Åter igen bjöd Uppsala stora problem när tågen anhopade sig i inbördes relationer utan möjlighet till samtidiga in- och utfarter i den nu antagna spåranvändningsplanen. Som jag ser det ett stort problem om man inte ändrar tillbaka till tidigare spåranvändningsrutiner...

Den senare delen utav arbetsdagen flöt dock på utan några egentliga problem. Blev dock riktigt trött mot slutet av arbetsdagen, trots en skön friskvårdspromenad. Väl hemma dök jag relativt snabbt ner i sängen och sov till 21-tiden. Då startade min vakna tid...

Tisdagen den 18 januari 2005: Hade tidig tjänstgöring. Ännu en dag på Uppsalaplatsen, en plats med ett bevakningsområde som varit högintressant för mitt kritiska öga. Ännu har ingenting hänt för att möjliggöra en mindre störningskänslig tågtrafik genom Uppsala. Det mesta flöt visserligen på bra, men fortfarande finns det onödiga förseningar att eliminera och fortfarande är merarbetet onödigt stort för att trafiken till, från och genom Uppsala inte ska stanna upp då och då i onödan...

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem ett par timmar innan det var dags för "Järleforsträning" på dansklubben. En givande träning med tänkvärda övningar. Efter avslutat pass åkte Anki och jag hem till Rotebro.

Onsdagen den 19 januari 2005: Nej, någon bra dag hade jag inte. Trots att jag i god tid var ankommen till jobbet, lyckades jag inte riktigt komma in i arbetsuppgiften. Fick överta ett signalfel mellan Hälleforsnäs och Bälgviken. Fick överlämnat förutsättningar som aldrig hann förverkligas osv... Även om jag själv aldrig har drabbats av just detta fel, (ett fel som verkar svåråtgärdat och återkommande), var detta i sig inte något egentligt problem. Det som gjorde det ytterligare rörigt var att jag skulle lämna över problembilden ytterligare en gång efter bara en halvtimmas arbetsinsats. Därmed ytterligare en risk för tredjehandsuppgifter till felsökarna och en aningen tom känsla att helt plötsligt vara utan huvudproblematiken. Istället drabbades jag under resterande morgontid av den strövisa förseningsproblematiken med vändande tåg i Katrineholm. De ständiga och snabba överraskningarna gjorde att jag i viss mån inte kunde fokusera på den redan rullande trafiken. Något som i sin tur gav ytterligare förseningar när jag lät mig påverkas av en gnällande förares åsikter. Sammantaget kan sägas att mina ytterst tveksamma förbigångsbeslut, (som jag inte avbröt i tid), i kombination med ett tveksamt och nyckfullt tågframförande, bäddade för ytterligare negativa tankar. Med min yrkesbakgrund borde jag vara erfaren nog att inte stöka till trafiken ytterligare. Här var det också uppenbart (efteråt) att det mest kritikspridande tåget också var de mest opålitliga i sitt eget framförande. Det mest gynnade tåget tappade helt plötsligt tre extra minuter, just när andra fick stå tillbaka och vänta. Med andra ord ytterligare irritationsmoment som inte gick att förebygga effektivt då få telefonnummer gick till de tåg de var annonserade för, denna morgon.
   Strax innan avlösning drabbades jag dessutom av ett nyckfullt ställverksfel i Björnkulla. Detta reddes snart ut, men en förare hann få en lektion i hur samtal ska inledas och när de ska ringas innan jag var redo att lämna min stol. En klar kontrast till samtalet efter som var helt perfekt i sin karaktär, positivt i sin anda och helt enligt den uppsatta normen för säkerhetssamtal.

Lunchen var också extremt tidig. Beredd att ta nya tag på nästa bevakningspass, insåg jag snart att jag endast skulle vara till förfogande resten av dagen. Eftersom jag inte hade chansen att arbeta upp en bra inre känsla och eftersom jag inte var speciellt behövd beslöt jag mig för att ta kompensationsledigt resten av dagen. Vid tiotiden hade jag med andra ord gjort mitt för dagen, varvid jag åkte hem till min säng och sov.

Om kvällen åkte jag via slussen till Nackswinget. Kursen Anki och jag ska gå på under våren har "uppdanskrav". Det verkade som om vi på ett tidigt skede var antagna. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi normalt går kursen "över" tävlingsförberedande kurs, den sk tävlingsträningen. Träningen var i alla fall hur kul som helst. Lekfull och inspirerad.
   Efteråt åkte Anki och jag hem till mig...

Torsdagen den 20 januari 2005: När Anki gick upp var jag inledningsvis ganska pigg. Men snart sökte jag mig tillbaka till sängen. Slutligen hade hela förmiddagen nyttjats till härligt drömmande. Efter lite förberedelser kom jag dock till slut iväg till modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Tanken var att eftermiddagen skulle nyttjas till tidtabellsplanering, för att få struktur på godstågsflödet. Men med splittrad grundsyn på flödesstrukturen förblev i princip alla frågor olösta. Det får nog bli en tredje typ av mixad lösning för att få ihop en tidtabell alls. Synd om det ska spricka på en enda front...

Resterande del av själva körkvällen blev mer stimulerande. Ägnade mig åt både körning och tågklarering. Kände mig dock inte helt tillfredsställd med mitt tågklarerande och efter en urspårning på modelljärnvägen och fika övergick jag helt till lokföraryrket. Min efterträdare på tågklarerarfronten lyckades dock inte bättre. En frontalkollision, mild efter nödbroms, blev under kvällen nummer två i raden av olyckor. Men ändå en mycket väldisciplinerad körning som alltid inom klubben.

Under hemvägen gjorde jag mig ingen större brådska. Drog mig till minnes att detta var den första dagen som södra stambanan trafikerades ner mot Malmö sedan stormen, rättare sagt orkanen "GUDRUN", söndagen den 9 januari. Många i sydsverige har ännu inte fått tillbaka sin el. Själv nyttjade väntetiden till att pruta ner priset på ett par specialkryddade varmkorvar. Därigenom fick jag en behagligare bussväntan i regnblött snöfall. Tog bussen via Danderyds sjukhus, för tunnelbanefärd till Anki.

Fredagen den 21 januari 2005: Bjöds en god sovmorgon i Ankis lägenhet. Blandade TV-tittande med sömn och funderingar kring modelljärnvägens kommande tidtabell. Finns en hel del att klura på en tid framöver...

Arbetsdagen blev riktigt gemytlig. När arbetsdagens slut närmade sig blev jag plötsligt danssugen. Smidigt gjorde jag mig iordning för en danskväll till Casanovas på Mälarsalen. Att jag blev en timma sen gjorde mig ingenting. Jag fick ändå dansa av mig ordentligt, trots att jag tycker att bandets musikbild saknar något. Inte den tyngd jag önskar för att få en genomgående dansglädje att presentera. Inte något toppbetyg alltså, även om det finns godbitar i form av god låtsmak. Men det behövs en dimension ytterligare för framtiden, i mitt tycke...

Lördagen den 22 januari 2005: Efter en sent påkommen danskväll till Casanovas, på Mälarsalen, tog Anki och jag nattbussen över till mina föräldrar. Ombord på bussen var det osedvanligt god stämning. Tre yngre killar satt och skojade med en full och pratglad rullatordam. En skojfrisk person som var svår att få grepp om utseendemässigt. Lika lik en man som dam, med en röst som inte heller gav nämnvärda ledtrådar. Men skojfrisk var hon i alla fall, sedan väl grabbarna insett att hon skulle placera sig bredvid... Många var vi som log ett flertal gånger över alla uppkomna samtalsämnen. Främst minns jag diskussionen om vilka instrument damen brukade spela på. Dessa var; Piano, gitarr, dragspel och cittra, upprepade hur många gånger som helst.

Hos mina föräldrar lånade vi bilen enligt överenskommelse. Fortsatte färden hem till mig för några timmars sömn. Vid 09.30-tiden åkte vi för att hämta upp våra medresenärer till danstävlingen i Karlstad. Först Jenny O och sedan Gustav B. Färden fortsatte sedan söderut. I Södertälje inköptes en kopp kaffe, bulle och lite annat tilltugg. I Väse stannade vi för att äta middag, för min del rödspätta. Till Karlstad och Hammarö anlände vi någon gång omkring klockan 15.00. Då hade vi fortfarande ett par timmar på oss till uppvärmning. Positivt hann jag dessutom vila ut en tid på en tjockmatta i träningshallen. Mycket värdefull sömn och vila...

Själva tävlingen bjöd på mycket varierande danskänsla. Första heatet var laddat, händelserikt och en dans som flöt på utan ansträngning. Anki och jag slogs bra mot våra konkurrenter i det stora kryssbedömda heatet om dryga tio par. En trängsel som i någon mån påminde om en utedans. Men semifinalen blev sedan en seg historia. Efteråt är jag övertygad om att dansen var stel, att jag letade saker i musiken istället för att låta dansen leva och plocka det som kom naturligt. Hur som helst kom vi sist i semifinalen. Ingen domare ville ha oss vidare. Synd att jag är så ojämn i min danspresentation. Finalen hade behövt flera av de par som redan åkt ut enligt min dansuppfattning. Till och med den högsta klassen bjöd ett finalheat med namn som vanligtvis bjuder underhållande dans, men som denna afton ej bjöd "dans" av sevärd klass. Hoppas inte bedömningsgrunderna har ändrats såpass att allt dansflyt är försvunnet. Lagom är bäst av allt...

Hemfärden blev avkopplande och gemytlig. Tjejerna sov relativt mycket samtidigt som jag fick tid att samtala med Gustav. Omkring midnatt gjordes det första naturliga stoppet. En nattpause vid Hummelsta vägkrog...

Söndagen den 23 januari 2005: Vid midnatt var vi fortfarande på väg hem från Karlstadstävlingen. Jag, Anki, Jenny O och Gustav B stannade till vid Hummelsta vägkrog. Dels för att tanka och dels för att äta en bit mat. Tillsammans med en varm kopp kaffe njöt jag av en hamburgare, superstar. Härligt god som alltid.

Omkring klockan ett skjutsades alla hem till sig. Eftersom det var ont om stadsparkeringsplatser lämnade jag av Anki vid sin lägenhet och fortsatte med bilen hem till mig. Förblev vaken ett par timmar framför datorn hemma, men somnade gott när jag väl dök i sängen.

Trött segade jag mig sedan upp för att lämna tillbaka bilen och hinna till Anki innan en lägenhetsvisning vid 13-tiden. Ankis föräldrar var också anlitade för att vara lägenhetsgranskningsråd. Själv hade jag inte vågat lova min närvaro, men jag var glad att jag lyckades komma upp ur sängen för detta ändamål. Lägenheten hade en stor mysprägel, fem våningar upp, förgylld av en härlig indragen balkong ovanpå underliggande lägenhet. Om det inte varit för att lägenheten låg i österläge, istället för utlovat västerläge, hade nog Anki lagt ett bud. Ju längre tiden gått sedan visningen, ju mer fäst vid objektet har jag blivit...

Vi fortsatte till Ankis farmor direkt efter lägenhetsvisningen. Där fortsatte lägenhetsutvärderingen. Intryck och besvikelsegrunder diskuterades flitigt. Väl tillbaka i Ankis lägenhet bjöds en stunds TV-tittande, den kultförklarade västernserien "Macahan". Sedan var det dags för middagssömn. Under tiden målade Anki skåpluckor och lagade underbar spagetti med köttfärssås som jag hade att vakna upp till. Ett perfekt sömnavbrott för denna perfekt kryddade måltid. Efter ytterligare lite sömn var jag redo för en arbetsnatt på sydfjärren...

Bortsett från en rad konstiga signalfel, signaler som på olika men närbelägna stationer slog om till stopp eller blinkade mellan grönt och rött för tågen, var det en lugn arbetskväll. Signalfelen kan vara relaterade till atmosfäriska störningar. Signalteknikerna fann i alla fall inte speciellt mycket som gav specifika ledtrådar, bortsett från några enstaka flagor i en av spårskarvarna.

Måndagen den 24 januari 2005: Efter en helt acceptabel arbetsnatt, sydfjärren delad på två man, åkte jag hem för att sova om morgonen. Det dröjde visserligen någon timma innan jag gick och la mig, men jag sov gott sedan. Sov en bit in på eftermiddagen innan jag aktiverade mig. Förberedde mig för en kursstart i Streetfunk.

Med de julklappsträningsbyxor och T-shirt jag fått av Anki, begav jag mig via Stockholm södra till Danscenter, Åsögatan. Laddade upp på Mc Donalds med kaffe, paj och två hamburgare. Anki hann sedan upp mig under min promenad till Danscenter. Kursen var härligt underbart bra. Högt tempo utlärningsmässigt och ingen lek när det gäller uppvärmning. Gissar att jag kommer att bli vigare efter några gångers träning. Men så är tränaren också mycket meriterad från gatudansens San Francisco och streetdancekompaniet "BOUNCE" för att bara nämna något. Stundtals tyckte jag att jag hängde med på de enkla grundövningarna, men lika snart insåg jag hur förlorad jag var. Koordinationsförmågan blir verkligen satt på prov. Helst ska man frikoppla hjärnan i ett simultananpassat totalfokus, enligt min mening... Jag lovar att träna. Kursens pris inbjuder verkligen till just träning... Kanske kan jag nu bli en bättre buggare... Känner mig redan rörligare...

Efter avslutad kurstimma satte jag mig i Danscentrets café. Noterade alla grundövningar i textform och försökte minnas de råd och instruktioner Damon Frost givit. Efter lite lugn och ro fortsatte jag till jobbet för att sova en timma innan starten av min andra arbetsnatt i följd.

Tisdagen den 25 januari 2005: Arbetsnatten blev riktigt lugn. Endast två arbeten att bevaka. Godstågstrafiken var visserligen relativt sen, men med god planering passade det mina arbetsområden utmärkt. Det sista sena godståget fick därtill ytterligare problem i form av lokskada, bara någon minut innan min avlösningstid. Trots sin längd om 640m, stod tåget föredömligt bra placerat, på linjen andra uppspår mellan Upplandsväsby och Skavstaby. Trots att tåget förblev stående ett par timmar, tror jag att förseningarna begränsades till mycket små för övrig trafik. Mycket beroende på att pendeltågen normalt sett möts mellan Upplandsväsby och Rotebro...

På hemmaplan sov jag ut länge. Tog pendeltåget till Sollentuna om eftermiddagen för att möta upp Anki och ta bussen ut mot Vaxmora. Ett villaobjekt hade lockat mig. Mycket beroende på att jag tyckte utropspriset var lågt i förhållande till objektets utseende och läge. Och visst, det fanns mycket gott att säga om objektet, men också två faktorer som jag förstår gör villan svårsåld. Dels den kraftledning, (som jag redan för elva år sedan valde bort att bo nära, och dels den genomfartsled till Vaxmora, (Gustavsbergsleden), som gick invid tomten. Två faktorer som klart motverkar ett njutande utomhus...

Under hemvägen handlade vi i Rotebro centrum. Jag kände för Avocado- och baconsallad. Tyvärr var de dyra avocadona i stort dåliga, så mängden fruktkött blev aningen begränsad. Men gott blev det ändå. Perfekt framför TVn om kvällen...

Onsdagen den 26 januari 2005: Anki åkte som vanligt till jobbet om förmiddagen. Själv hade jag sovmorgon fram till klockan 15.40. En skön tid att starta tjänstgöringen på. Förutom att järnvägen drogs med betydande förseningar, (tidigare ställverksfel, spårledningsfel, växelfel m.m.) var det inledningsvis en ganska trivsam arbetsuppgift. Vände ett pendeltåg med gott resultat i Häggvik, annars inte mycket anmärkningsvärt förrän ett par minuter före avlösning. Då blev jag utskälld av en förare för att prioritera tågen fel. Visserligen ett läge där någon skulle vara förlorare på i stort sett samma villkor, men inte anledning till upprördhet. Men någon ödmjukhet för mitt beslut fanns inte. Jag blev sedan avbytt för rast, men följde med intresse hur sent "klagotåget" skulle bli. Och visst blev det senare än normaltågen i samma situation. Till slut ansågs framförandet vara av sådan nedprioriterande karaktär, att tåget även vid nästa grenstation blev nedprioriterat av min avbytare. Denna gången till förmån för ett X2000 istället för ett pendeltåg. Adrenalin hade jag i alla fall gott om i blodet när jag gick på rast. Kanske inte så mycket beroende på den något överreagerade utskällningen, som det faktum att utskällningen följde på en klart bristfällig förarpresentation. I hans tycke var han nog ensam på sin tron som spårutnyttjare.
   Tyckte det var synd att ett samtal skulle få prägla en stor del av den resterande arbetsdagen. Detta blev dock gottgjort i ett senare läge, när jag själv bedömde att jag varit kort i tonen och snabb att lägga på luren i ett annat förarsamtal. Då ringde jag upp igen och kontrollerade om vi hade hunnit avhandla allt. Och han var mer än nöjd med tidtabellsteknisk förklaring gällande en förbigång Södertälje syd övre. Från den punkten av dagen blev det lättare att arbeta igen. Så mycket psykologi det är i jobbet, trots att man försöker bortse ifrån det...

Åkte om kvällen hem till Anki. Tillsammans såg vi slutet på filmen "Schindler´s list" från år 1993.

Torsdagen den 27 januari 2005: Arbetade ett sent arbetspass och for därefter ut till Nackswinget för att delta på sista timman av den sociala dansen. Där skulle ha varit en trubadur, men han hade med kort varsel ställt in evenemanget pga fotskada eller liknande. Jag hade lovat att låsa efter den sociala danskvällen. Så blev det också. Anki stannade kvar och hjälpte mig att avsluta. Sedan begav vi oss båda hem till min lägenhet för nattsömn.

Fredagen den 28 januari 2005: Efter en natt på hemmaplan tillsammans med Anki, begav vi oss gemensamt in till stan. Själv kunde jag dagen till ära anpassa min arbetstid lite grann till tycke och smak beroende på mitt arbete med ställverksbeskrivningarna. När jag på lite dryg övertidstid hade hunnit så långt jag tillfälligt önskade, mötte jag upp Anki vid centralen. Gemensamt hämtade vi bilen hos mina föräldrar. Stannade ett kort tag, men åkte sedan vidare till Yesterday efter ytterligare ett tidsmässigt kort stopp hemma för iordningställande. BOOGART bjöd på en mycket njutbar och perfekt danskväll...

Lördagen den 29 januari 2005: Anki och jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar vid lunchtid. Vår färd fortsatte sedan med kommunala medel till dansklubben. Ett par timmars givande träning blev det under ledning av vår instruktör Järlefors.

Kvällen bjöd en god och avslappnande fondykväll efter dansen. Det var Ankis föräldrar som bjudit över oss på en mycket välsmakande middag. Lyckades bara sumpa en köttbit. En köttbit som jag till och med var osäker på ifall jag satt på grillspettet. Kände mig aningen senil innan jag fick det korrekta svaret, att köttbiten återfunnits i grytans djup...

Natten spenderades sedan hos Anki...

Söndagen den 30 januari 2005: Efter en natt i Ankis lägenhet bjöds lägenhetsvisningar mitt på dagen. En lägenhet vid Mariatorget som inte alls föll mig i smaken. I väntan på nästa visning avnjöts en semla på 7-eleven vid Linnégatan. Samma gata som sedan bjöd på min lägenhetsfavorit. En underbart välplanerad och mysbetonad lägenhet. Enda nackdelen för Anki var den medelstora, något lilla balkongen. Perfekt för utevistelse, men för liten för merparten av växter...

Om kvällen begav Anki och jag oss till Rotebro. Vi nyttjade den nya kombinerade vatten- och gångtunneln under E4 under vår promenad hem. Visserligen en genväg fortfarande, men en något försämrad sådan sedan industrilokalerna längs vägen blockerat den forna promenadvägen med en inhägnad och olämpligt placerade staket.

Måndagen den 31 januari 2005: Hade en tidig tillbytt tur för att om kvällen kunna njuta av Streetfunkkurs. En streetfunkkurs som bjöd moment som var riktigt svårbeskrivna i ord. En sysselsättning god som någon vid danscenters café. Stannade där en längre tid, men var fortsatt fylld av energi och aktivitetssökande. Gick en promenad på Söder, ivrigt funderandes på om det var någon som var sugen på frukt och en påhälsning. Fann ingen som var lika aktiv som jag, varpå jag åkte hem med lämpligt pendeltåg...

Tisdagen den 1 februari 2005: Åkte till jobbet efter en liten sovmorgon. Var på jobbet i rätt tid, men höll ändå på att missa samlingen. Krävdes lite mobiltelefonkontakt för att få vetskapen att jag låg före resterande del av gruppen på väg ut till ett antal olika ställverk i regionen. Men ganska snart var jag återförenad med den övriga fårskocken. Gemensamt besökte vi först Spånga ställverk 59, därefter Jakobsbergs ställverk 65 och slutligen Kallhälls ställverk 85. Riktigt nyttigt att få lokalmanövrera på plats och göra i princip samtida åtskillnadsanalyser. Behövde verkligen uppdatera mina kunskaper i ställverksteknik. Halvt om halvt bortglömda sedan de glada utbildningsdagarna i Ängelholm 1999.

Efter själva studiebesöken avnjöt vi en god lunch på en Kallhällsrestaurant. För min del blev det en pizza som mätte enorma mått. Inte så stor som den pizza jag försökte få i mig i Karlskoga efter en Karlstadstävling, troligtvis år 1994 eller liknande.

Var om eftermiddagen åter på jobbet, bland annat för att njuta av friskvårdstid. Införskaffade samtidigt utrustning till streetfunkdansen i form av knäskydd. Inom ett par veckor ska vi utöka dansen till att pendla mellan golvet och upprättstående positioner. Kommer att bli tufft...
   Efter avslutad friskvårdstid fick jag en kortare tids normal stationsmanövrering att njuta av. Direkt efter jobbet mötte jag upp Anki utanför "Stadium", där även hon införskaffat knäskydd av samma sort och kvalité. Kvällen spenderades sedan hos Anki...

Onsdagen den 2 februari 2005: Relativt kort efter uppstigandet hemma hos Anki, åkte jag ut till Sundbyberg för en utbildningsdag i "BASUN". Ett programverktyg som ska lätta upp vår kommunikation och informationsspridning både internt och externt gällande de trafikledningsproblem som löpande uppkommer. Det kan vara rapportering om alltifrån enskilda tågs haverier till rena spårfel och spåravstängningar som drabbar mer än ett tåg. Själv tror jag mycket på denna rapporteringsform och arbetsverktyg...

Direkt efter kursens slut åkte jag in till city för att göra ett byxinköp. Kände att jag behövde ombyte efter dagens kommande tävlingsförberedande kursomgång, den första i ordningen. Mycket bra och god träning förverkligad av våra goda kursledare Jonas och Elli. Efter kursens slut. Anki följde sedan med mig hem. Jag var i stort behov av att sortera tvätt. Förberedelser nödvändiga inför tvättandet före Ö-vikspackandet, till stundande dansmara...

Torsdagen den 3 februari 2005: Startade dagen med tidig tjänstgöring och endast en halvtimmas sovmorgon. Satt åter igen på "uppsalaplatsen" och hade en bra trafikledningsdag. Detta trots att man i rusningstid får vara nära nog förberedd på allt i spårutnyttjandehänsyn. Uppsala kräver nästan totalt focus från arbetsdagens start och fram till ca 08.20. Därefter kan man normalt sett koppla av en aning. Men vid det laget har jag redan hunnit göra ett antal förplanerade spårändringar, för att i mitt tycke ha en chans att göra ett bra och fungerande jobb. Med de ändringarna gjorda trivs jag faktiskt bra med "Uppsalapysslet". Men det kräver i princip att tågen i det övriga bevakningsområdet går prickfritt, mellan Avesta-Krylbo och Uppsala. Om man ska börja flytta tågmötesplatser riskerar Uppsalafocus att gå förlorad, kanske i viktiga skeden...

Direkt efter jobbet åkte jag hem. Med ett par minuters minusmarginal proppade jag tvättmaskinerna fulla. Hann perfekt med att hänga tvätten före avfärden till den sociala danskvällen. En trevlig danskväll, även om jag många gånger kände mig odansant i mitt laddande inför den stundande Ö-viksmaran. Men laddad och motiverad inför den stundande packningen var jag i alla fall vid hemkomsten. En hel del nattligt packande...

Fredagen den 4 februari 2005: Efter en natt fylld av packande och kort nattlig sömn, gick jag upp strax före 04.30. Smörgåsarna var redan iordningställda och packningen i det närmaste klar. Avfärd med första morgonpendeln, efter en promenad till stationen. Hade inledningsvis en pendlande känsla av magont, men några egentliga problemorsaker kunde jag inte finna. Efter en kopp kaffe vid centralen och en bra plats i bussen gick orosmomenten över. Kanske var det trots allt någon form av "resfeber"? Kaffet och mina smörgåsar gav mig en bra start på bussfärden upp till Örnsköldsvik.

Lunchuppehållet, strax norr om Gävle (Hacksta), kändes lite väl tidigt. Trots att jag från jobbet är van vid tidiga lunchraster, kände jag bara ett fikasug. Det fick därför bli ytterligare en kopp kaffe och en god semla. Mat kändes inte alls lockande.

Resan fortsatte lika bra som den börjat. Varvade lite XML-läsning med sömn. Väl framme i Ö-vik inledde Anki och jag en fruktinköpsrunda tillsammans med Jenny T. Blev i samband med detta bjuden på dagens andra semla, av just Jenny T. Direkt därefter unnade vi oss en middagssömn, efterföljt av en dusch och iordningställande inför kvällens dans.

Från hotellet tog bjöds vi traditionsenligt bussfärd upp till "Parken". BOOGART, BLENDER och CASANOVAS stod för kvällens musik. BLENDER och BOOGART höll en bra och jämn musikalisk presentation, men förutom ett par ljusglimtar fanns mer att önska i form av låtval och ljudbild hos Casanovas. Någonting saknades, eventuellt i närheten av basregistret. Det blev aldrig någon riktigt tändande musikkänsla i jämförelse med höjdarbanden på scenen. Personligen var jag i och för sig också lite trögstartad. Det var först vid 23-tiden som jag började njuta av dansupplevelsen på allvar. Tillsammans med den måltid, en rejäl portion Lasagne, frukt och vatten, överlevde jag kvällen riktigt bra. Det var riktigt härligt att åter igen vara i Ö-vik, även om inte alla visade den dansgnista man brukar möta under dansmarorna...

Lördagen den 5 februari 2005: Efter en skön hotellnatt tillsammans med Anki, steg vi upp vid elvatiden. Frukosten serverades enligt överenskommelse till klockan 12.00. En underbar lyx. Denna gång såg jag tidigt till att lägga beslag på ett par pannkakor. Det var som bekant den största missen under höstens mara, att pannkakorna båda dagarna hann ta slut. Ett misstag som inte fick upprepas.
   Efter frukosten blev det åter igen dags för lite sömn. Anki var något piggare och inhandlade ny frukt efter endast en kortare tids middagssömn. Själv blundade jag mer än gärna till klockan 15.30, eftersom tiden denna mara ändå var lite väl knapp för badhusbesök. Efter sömnen var det dags för dusch och iordningställande. Bussen avgick klockan 16.00 upp till "PARKEN" och den middag som traditionsenligt serverades. En middag som var gångbar och nödvändig bukfylla, men kanske inte den godaste smakupplevelsen med tanke på att maten baserades lite väl mycket på oliver.

Även denna kväll inleddes dansen och musiken med delar av ett favoritband från början av 1990-talet. "SNACKS" återuppstod till viss del och spelade flera gamla godingar. De var egentligen det första bandet som vågade spela ungdomsvänligt, det som vi alla älskar vid detta laget. Hårdrock m.m. Denna musikblandning bäddade verkligen för den perfekta dansupplevelse dansmaran blev. Passionerad dans baserad på oerhört mycket lek med rytmer, fotarbete och känsla. Fick en hel del tidigare omöjliga stegkombinationer att sitta helt naturligt denna danskväll. Jag brydde mig inte speciellt mycket om hur det såg ut. Litade på att det såg lika bra ut som jag hade roligt. Därtill fanns det gott om favorittjejer på plats, och dessa vet jag uppskattar variation och lite galenskap. Redan tidigt om kvällen visste jag att dansupplevelsen skulle sätta sig i benen för ett par veckors tid. Man brukar mer eller mindre sväva på dansmoln när man kommer hem utmattad från en dansmara...

Nio timmars dans till trots, danskvällen och dansnatten gick snabbt. Att man inte hann dansa med speciellt många var ett igenkänt fenomen. Men många favoritdanser med Anki, Jenny, Kajsa, Sara , Elin mfl visade alla en underbar dansförmåga. Min överlevnad säkrades trots all utmattning, även denna kväll, av bananer, clementiner och snickers. Allt spetsat med vanligt vatten. Själva saltbehovet fick man skämta sig till. Gemensamt med en av mina favorittjejer kom vi fram till att respektive partner alltid kund bjuda på lite salt. Lagom nära varandras halsar var det bara att ta för sig, rent teoretiskt i alla fall... Kanske inte lämpligt att slicka var partner på halsen "??!?!?!", hur lockande det än må vara...

Söndagen den 6 februari 2005: Bussfärden till hotellet var även denna fylld av god stämning. Många trötta och utmattade, men vad jag förstår riktigt nöjda. Inbillar mig att det var få som inte kunde tänka sig ytterligare en mara. Själv hade jag gärna fortsatt efter några timmars sömn.

Eftersom både Anki och jag packat ihop det mesta om natten, kunde vi båda njuta av nattsömn till klockan 09.10. Då duschade vi, plockade ihop det sista och gick ner till den andra hotellnattens underbara frukost. Tillsammans med Jenny T tog vi det lugn, matnjutandes med smörgåsar och pannkakor m.m. till dess det var dags att packa bussen full och ge oss av.

Bussresan bjöd på en oerhört stor dos av god stämning. Stundtals hade jag nästan träningsverk i magmusklerna efter allt skrattande. Samtalsämnena varierade stort och behandlade allt ifrån "400m häck" (eller rättare sagt en medresenär som befarade att allt dansande gjort hennes häck större när det krävdes att stiga över alla korslagda ben i bussgången) till "hämttoa" (eller närmare bestämt "skitbussen" som komplement till bokbussen, att åka runt till landställen för dem som inte gillar sina utedass...). Det sistnämnda härhörde till ett samtal grundat på utpekandet av mitt landställe utanför just Ö-vik. Även skämt om mobiltelefoner, slumpvisa telefonnummerslagningar istället för nummerbyten mellan nyfunna vänner förekom. Det ena roande "spånandet" efter det andra avlöste varandra.
   Under resans inledning beundrades Botniabanans kommande järnvägsdragning. Tror det kommer att bli riktigt vacker sträckning i trakterna av Örnsköldsvik.

Efter hemkomsten till Stockholm gjorde jag ett par timmars utflykt hem. Senare om kvällen åkte jag över till Anki för att tillbringa kvällen tillsammans med henne...

Måndagen den 7 februari 2005: Efter Ö-viksmaran var det skönt att ha en ledig dag. Gick dock upp tidigt hemma hos Anki för att närvara på den lägenhetsvisning hon hade inplanerad omedelbart före sin avresa till Göteborg. Efter visningen gick jag åter till sängs. Om eftermiddagen kunde jag njuta lugn och ro i Ankis lägenhet. Så småningom begav jag mig till södermalm med tunnelbanan. Streetfunk-kursen på Danscenter blev i vanlig ordning mycket givande. Men efteråt, nere i omklädningsrummet, hade jag inte mycket hum om vilka övningar vi gjort. Satte mig omedelbart för att skriva ner stödanteckningar. Men av ord blev det föga. Fick bara ur mig lite streckgubbar. Några illustrerande armrörelser, andra benrörelser. Fortsatt nollställd insåg jag att det var dags för en dusch. Jag visste ändå inte vilka armrörelser som skulle paras ihop med motsvarande benrörelsestreckgubbar.
   Efter duschen satte jag mig som vanligt i danscenters caféhörna med min dator. Efter lång tid av tankeverksamhet hade dansbilderna klarnat något. En hel del ord hade tillslut också kommit på pränt, allt detta helt och fullt tack vare mina direkt nedskissade streckgubbar...

Innan jag lämnade danscenter och caféet hann jag prata med Anki. Hon hade hunnit påbörja sin lägenhetsbudgivning, men var ännu osäker på vilka hon hade att tampas emot... Samtalet fortsatte senare om kvällen, sedan jag hunnit handla hem lite nattsmörgåsar och pålägg till Ankis lägenhet, där jag också spenderade natten.

Tisdagen den 8 februari 2005: En av de lugnaste arbetsdagarna på länge. Detta trots att jag hann skissa upp och förbereda mig för en stor mängd förseningar på Nynäsbanan om eftermiddagen. Förseningar som vi räddades undan sedan man ställt in tåget med förseningsorsakande problem. Med andra ord en trafikstörning som i slutänden gav mig viss arbetslättnad, bortsett från lite ovanliga växlingsrutiner i Västerhaninge...

Onsdagen den 9 februari 2005: Njöt en sovmorgon i hemmet. Därefter en normalt genomförd arbetsdag, förhållandevis lugn utan nämnvärda fel. Enda bekymmersamma punkten är en av trafikutövarnas problem med att kräva mer än de ska, att inte låta oss se till trafikens bästa. Ovärderliga tåg som anses bli åsidosatta hela tiden, hur mycket man än prioriterar och håller fram dem. Bara att sucka var gång ett "brev" dyker ner i hemmets brevlåda...

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem till min egen lägenhet. Anki fortfarande kvar i Göteborg.

Torsdagen den 10 februari 2005: Efter en liten sovmorgon på hemmaplan åkte jag in till jobbet. Hade en oerhört inspirerande trafikledningsdag. I princip allt lyckades, till och med eftermiddagstrafiken på den störningskänsliga Katrineholmsbanan. Genom ett flertal välplanerade högerkörningar kunde alla tåg rulla optimalt. Luckor mellan sena X2000-tåg nyttjades optimalt och den ena tillfredsställelsefaktorn efter den andra blev verklighet. En dag jag verkligen njöt av i stort sett allt...

Om eftermiddagen hann jag en sväng över till Ankis lägenhet. Läste lite XML innan jag begav mig till dansklubben för en social danskväll. Det blev en fartfylld tillställning. Hann dansa med många av dem jag önskat dansa med, men inte så många gånger som jag ville. Tiden räckte inte till. Flest danser fick nog Jessica, som redan i förväg annonserat att hon skulle dyka upp. Perfekt med tanke på det tempo som Berra spelade, (trots att det var genomsnittsmässigt lugnare än vanligt). Jag var helt slut efteråt och summerade känslan med begreppet: "En lekfull fortsättning på Ö-viksmarans experimenterande med dansanta medel...". Min förningslekfullhet gjorde att jag varnade de flesta för att jag inte längre var säker på vad som var bugg och hur det skulle utföras. Oavsett hur det såg ut, hade jag och de jag dansade med urskoj... (tror det i alla fall...)

Efteråt stannade Gustav, jag och Erika kvar för en långdragen och härlig bastukväll. När vi sedan kom till slussen var det en bra bit inpå fredagsmorgonens första timmar. Nattbuss hem var det enda gångbara alternativet sedan tunnelbanan och pendeltågen slutat gå.

Fredagen den 11 februari 2005: Natten inleddes med bastu på dansklubben och därefter nattbussresa via Odenplan. Efter en promenad till S:t Eriksplan fortsatte färden hem till min efterlängtade sköna säng. Efterlängtad trots att jag inte kom i säng direkt efter hemkomst...

Efter en skön sovmorgon i mitt eget hem aktiverade jag mig i mitt tågobservationsregister från 80- och 90-talets glada dagar. Har återupptagit tankarna på att omvandla mitt gamla "QA-register" till ett XML-baserat register, anpassat till dagens teknik. Vi får se om jag kommer att nå ända fram. Har ännu ett par bokkapitel att plöja igenom för att skapa ytterligare ämnesförståelse. Hade motsvarande tankar för ett par år sedan, men då kom jag inte ända fram till fullständig XML-förståelse...

Eftermiddagen spenderades på jobbet. Avnjöt en ganska normal och trevlig arbetstur, lagom fördelad mellan Uppsala- och Nynäsplatsen som bevakningsområden... Det var egentligen först strax före hemgång som det började bli "hett" om öronen. Två varmgångslarm, varav det senare på det minst lämpliga tågen av dem alla. Ett 721m långt godståg fick ett lågnivålarm på axel 71 och axel 80. Bara tanken på att vandra hundratalet meter längs tåget i mörker och räkna hjulaxlar gjorde mig trött. När jag valde uppställningsplatsen visste jag att Gnesta station inte skulle räcka till för att uppfylla alla trafikeringsönskemål. Tyvärr missade jag en normalt betydelsefull parameter i sammanhanget, vilket fick till följd att ett pendeltåg till Gnesta blev särskiljt lidande. 16 minuters försening till Mölnbo och 27 minuter till Gnesta. Men trots detta tyckte jag att resten gick enligt mina uppskissade planer. Nämnas kan också att pendeltåget trots detta kunde starta sin återresa mot Södertälje tidtabellsenligt. Informationen hölls också på ett riktigt gott plan...

De sista timmarna på kvällen spenderades hemma hos Anki. Återseendet var mycket trevligt, efter hennes återkomst från kursresa till Göteborg under veckan som passerat.

Lördagen den 12 februari 2005: Vaknade upp med Anki vid min sida omkring klockan 09.00. Väckningen var inte ställd förrän ca 10.20, men piggheten gjorde att vi båda steg upp. Med frukost, TV och en bok passerade förmiddagen snabbt. Vid 12-tiden begav jag mig iväg till ett hotell i Nacka för Nackswingsmöte. En trevlig tillställning med både lekfullhet och djupa vettiga diskussioner. Jag förstår verkligen lyckan av att ha en såpass tolerant och jordnära dansklubb förgyllandes fritiden...

Om kvällen övergav jag övriga mötesdeltagare för att själv åka till jobbet. Inledde med en dryg timmas sömn som uppladdning inför mitt kommande och stundande nattarbetspass på Västeråsplatsen. Inledningsvis var allt lugnt, men mitt i en välplanerad förbigång mellan ett nattåg och ett pendeltåg gick någonting snett. Befarade först en påkörningsolycka när mina klockningar av de bägge tågen visade på oroväckande rörelsemönster. När de båda tågen nästan var ikapp varandra ökade helt plötsligt avståndet igen. Jag hann till och med ta fram en checklista (för olycksrapportering) innan nattågets information om stopp i höjd med Kallhäll station blev känd. Rökutveckling orsakat av ett element i kontakt med en väska var orsaken. Innan ordningen på banan var helt återställd hade en lång rad frågor angående incidentrapporteringen hunnit framkomma. Eventuellt värdefulla händelserapporter inför framtiden.

Söndagen den 13 februari 2005: Efter en arbetsnatt som till slut blev riktigt lugn, fylld av dagboksskrivande, åkte jag hem för att sova. Motionerandet av växlar hade varit riktigt befogat, för det låg redan mer än en decimeter nysnö på stadens gator. Bussen hade nästan svårt att ta sig fram på sina ställen. Riktigt praktfullt vacker kramsnö prydde allt, i samma grad som de stora snöflingorna som tätt dalade ner från skyn...

Efter att ha blivit varmt välkomnad av Anki somnade jag sedan gott under förmiddagen. Efter att Anki gått upp borrade jag mig ner under två tjocka täcken, underbart njutande av tillvaron. När anki vid lunchtid gick ut för att handla började jag vakna till. Gick upp och tillbringade ett par timmar i vaket tillstånd framför TVn. Sedan ytterligare middagssömn under samma dunmängd. Om kvällen god mat, nybakat bröd och annan lyx framför TVn och "Fame Factory". Sedan en arbetsnatt på sydfjärren som i mångt gick ut på att motionera växlar och värma de som inte fungerade tillfredsställande. Snön fortsatte att falla även denna natt.

Måndagen den 14 februari 2005:Efter arbetsnattens slut pulsade jag ut i ytterligare ett lager nysnö. Snöfallet mildrades under dagen och övergick i töväer i innerstaden när jag hade sovit ut och åkt till city för att göra ärenden. Betalade bland annat skidresan. Skyndade sedan vidare till Gallerian, där jag tänkt inhandla någonting gulligt till Anki. Men det jag sökte fanns inte att få, så det fick bli underbart välsmakande geléhjärtan istället för att fira "Alla hjärtans dag". Hann i stort sett fram till Stockholm Danscenter till den tid jag avtalat möte med Gustav. Tyvärr var han upptagen med problemlösning över telefon. Vår timmas förberedelsetid gick därmed om intet, även om det gjorde mig gott att hinna läsa igenom mina anteckningar ett par gånger. Själva lektionen i streetfunk var sedan hur rolig som helst. I princip gick vi igenom vad vi hade hunnit lära oss tidigare. Därtill ytterligare smånyheter för att ringa in träningsslingan.

Hade fortsatt gott om energi när vi dansat färdigt. Var lite vilsen ifall jag skulle hem till mig, hem till Anki eller hem till någon annan. Det slutliga valet blev att åka hem till Rotebro. Fick under kvällen ett trevligt SMS som antydde att Anki var vid gott mod, trots att hon blivit tvingad av hästen för första gången sedan hon återupptog ridandet för något år sedan...

Tisdagen den 15 februari 2005: Spenderade sovmorgonen på hemmaplan. Först om eftermiddagen åkte jag in till jobbet för att arbeta. På vägen hem till Anki stannade jag till för att fika, läsa och äta en semla. Anki var ändå ute på styrelsemöte och styrelsemiddag. Under de sista hundratalet metrar hem till Ankis lägenhet förundrades jag över den effektiva snöröjningen som pågick. En väghyvel, en stor traktor med gruvliknande dimensioner och en liten plogmaskin samarbetade för att få ihop en bred och hög snösträng mitt i vägen. Om natten kom sedan en snöslunga, kopplad till den största grävmaskinen, som förde över all snöt till ett tåg av lastbilar. Att fylla ett lastbilsflak tog under två minuter. Stora volymer bortfraktad snö, säkerligen ett tiotal lastbilsfärder bara för Ankis lilla kvartersbit...

Onsdagen den 16 februari 2005: Njöt en dagsarbetstur som slutade lagom för att jag skulle hinna till tävlingsförberedande kursen på Nackswinget. Mötte Anki på bussen ut till Ceylon. Själva danskänslan var inte speciellt uppiggande. Både Anki och jag var riktigt sega och trötta. Kanske att vi tände till lite under ett riktigt tävlingsträningsmoment, men det var inte mycket mer... Relativt direkt efter kursens slut åkte vi hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 17 februari 2005: Tog bussen tidigt från Anki. Hade en perfekt och kort morgonarbetstur. Hann hem en liten sväng innan det var dags att fortsätta färden ut till Märsta. Där gick vi under kvällens lopp igenom den sista delen av dansklubbens räkenskaper. Revisorsarbetet fungerade bra. Hann till och med göra lite nytta i hemmet innan det var läggdags...

Fredagen den 18 februari 2005: Hade en ramtur, dvs ingen förutbestämd arbetsplats eller arbetsuppgift. Hade därför ställt väckarklockan ca två timmar innan jag skulle vara på jobbet, detta för att hinna ringa och med god marginal höra om jag behövdes alls. Fick ett relativt omedelbart svar, att jag kunde ta den semesterdag jag önskade. Helt perfekt i och med att jag hade perfekt energi för att både tvätta och städa. Till och med diskberget försvann effektivt, trots att jag även tillät mig lite middagssömn mellan alla hushållsuppgifter. Om eftermiddagen ägnade jag mig dessutom åt korrekturläsning av en väns kommande tidningsinslag. Detta gjorde visserligen att jag kom till Mälarsalens dans omkring en timma sent. Men det gjorde inte så speciellt mycket. Jag hann bli trött ändå.

Lördagen den 19 februari 2005: Efter danskvällens slut på Mälarsalen, en bra sådan till Wahlströms, skjutsade jag Jenny T och "Nannis" till deras respektive övernattningsställen. Sedan fortsatte jag hem för att förbereda den kommande tävlingen. Efter ett par timmars sömn hämtade jag Anki i stan vid 09.30-tiden. Färden till Västerås var fylld av duggregn och snömodd på vägarna. Främst i den vänstra motorvägsfilen, naturligtvis. Vi gjorde ett kortare stopp vid godisaffären i Hummelsta, eftersom det vid anländandet endast var åtta minuter kvar till öppnandet.

Tävlingen i sig gick ganska medelmässigt. Första heatet kändes aningen stelt. Nästa var roligare, men om det var speciellt levande vet jag inte. Hur som helst blev det plats 14 av 27. Hade nog inte pacerat oss bättre om jag själv varit domare. Det ska kännas riktigt bra när det går bra, helt enkelt.

Om kvällen lagade vi iordning färs pasta och köttbullar. Under middagen halkade vi in i filmen "Anne Franks dagbok" som under kvällen gick på TVn. Gick därefter till sängs tidigt, redan strax efter klockan 22.00, riktigt trött...

Söndagen den 20 februari 2005: Gick upp redan 05.20 för att åka in till jobbet. Sedan fredagskvällen hade banverket annonserat ett stort behov av extra personal för att omgående kontrollera växlarnas tungkontrollkontakter, i de fall nya typen tungkontrollkontakter fanns installerade på respektive station. När jag väl började mitt övertidsarbetspass, hade dock alla stationer på sydfjärren kontrollerats. På norrfjärren fanns ännu ett par stationer med nya tungkontrollkontakter obesiktigade, bland annat min hemstation Rotebro. Vid dessa stationer fick konsekvent första tåg efter växelomläggning hålla sth 40km/h genom hela stationen genom muntlig ordergivning vid infartssignalen.

Jag hade nog bäst tur av oss som var extrainkallade, för jag fick överta en riktig och vakant tur på sydfjärren. Där hade jag en lugn och klart normalare förmiddag än jag räknat med och laddat för. Mitt arbetspass varade fram till klockan 15.00 då min avlösningstur kom. Vid det laget, en timma senare än normalt för en söndag, hade jag också fått förstärkning. Hur som helst, jag lämnade jobbet riktigt nöjd och laddade för en danskväll utanför Västerås, vid Lagår´n, Skultuna.

Förutom lite sömn på pendeltåget hem, hann jag med ca femton minuters total och underbar sömn i min härliga säng. Sedan var det dags för iordningställande och färd över till Caisa och Pelle. Anki hade tidigare mött upp mig inne i stan och var med mig under både pendeltågsfärden och färden via Caisa och Pelle, vidare till Skultuna. BOOGART var tyvärr sjuka och ersattes med SOUND EXPRESS. En viss besvikelse, men Sound express spelade klart över den förväntade nivån, om än lite väl ljudstarkt.

Hemfärden gick utan problem. Omkring midnatt var vi hemma, perfekt för en tids god sömn.

Måndagen den 21 februari 2005: Gick upp tidigt om morgonen. Dels för att lämna tillbaka bilen och dels för att åka in till jobbet och tjänstgöring där. Hade en perfekt kort morgontur som helt igenom var en njutning. Fick indikationer på att en trafikstart med SJs nya tvåvåningståg var nära förestående. Med stor sannolikhet skulle premiärturen för allmänheten (dit jag räknade mig) avgå påföljande dag klockan 09.55 från Stockholm C mot Eskilstuna. Lockande som sådant...

Innan kvällens streetfunkkurs hann jag hem ett par timmar. Under kurstiden hade vi vikarie. Manne körde en hel del "Lockinginspirerad" dans. Ingen direkt uppvärmning, utan direkt in på hårda stegkombinationer osv... Intensivt och väldigt givande, även om det blev ytterst svårsammanfattat i nedtecknad form.

Efter kursens slut tog jag pendeltåget hem, i lagom tid för lite avkoppling innan läggdags...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!