"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, november 2000

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

00-12-01, fredag

De senaste dagarna har varit fyllda av datoranvändande. Onsdagen gick till stor del åt för att scanna in bilder från sommardanslägret i Herräng. Jag lovade då, på eget bevåg, att skicka bilderna till ett par norska systrar jag lärt känna. Tyvärr upptäckte jag att e-mailadressen nu slutat fungera. Förhoppningsvis är inte arbetet för jäves. Har e-mailat till en av de andra i den norska gruppen för att se om hon har någon kontakt med dem.
   Som ett positivt avbrott i allt knapprande kom onsdagskvällens dansträning. Det sista träningspasset med vår underbart duktiga instruktör Robban. En djup diskussion om förningsteknik fick mig att se dansen ur nya synvinklar och min egen dans på ett lite annat sätt än tidigare. Grundfilosofin är jag inte riktigt med på, däremot lämpligheten i att förenkla och tydliggöra dansens struktur mellan två givna tidpunkter och ett förningstekniskt logiskt intervall. Att det skulle vara fel att förändra rotationshastigheten under ett pågående rotationsförlopp (under några på varandra direkt följande snurrar i samma rotationsriktning), ser jag inte som fel, däremot kräver det oerhört mycket av tjejen ifråga om balans. Ett bevis för att rotationshastighetsförändringar nu nyttjas "legalt" tycker jag är de vanligt förekommande övergångarna från vanlig rotationshastighet till dubbel rotationshastighet, sk. "spinnövergångar". Även där krävs tydlighet och balans hos tjejen, något som den vana danstjejen klarar av om förningen utförts tydligt. Tydligheten kan dock ökas och förstärkas ytterligare, (kräver mindre avancerad förning), om en bestämd och konstant rotationshastighet initieras direkt och avses gälla hela tidsintervallet mellan grunduppvridning eller förningsbrytning, (förändrande av förnings-/rotationsriktning).

Torsdagen blev en hemmadag. Nu lyckades jag åstadkomma mer synliga webbresultat. Gästboken återuppstod, (ersattes), och bostadsrättsföreningens sida fick ny information presenterad. Ytterligare en stor mängd osynligt webbarbete utfördes också och varvades med några planerade arbetsuppgifter på modelljärnvägen. Fick en hemtrevlig känsla i kroppen mot kvällen, då jag insåg att jag fått iväg en stor mängd e-mail till vänner och bekanta. Annars känns det som om den biten varit ett riktigt eftersatt kapitel under hösten. Allt sedan Aftonbladet la ner sin "snabbchatt" och jag i grova drag återgick till ett "datorlöst vardagliv", (en sanning med modifikation).

Idag fredag var jag uppe tidigt. Åkte in på ett möte med Chefen, som startade klockan åtta. Blev kvar ytterligare ett antal timmar på jobbet för att skapa mig inblick och kreativt starta mitt nya webbredaktörsuppdrag. Effektivt utnyttjad övertid och däremellan en trevlig lunch med min redaktörskollega och webbinstruktör Linda.
   Ikväll blir det dans på Yesterdays. Ska nu hem till mina föräldrar för att låna bilen och vara lite social.

00-11-28, tisdag

Idag har jag haft en riktig SPONTANITETSDAG. Det började tidigt om morgonen, redan någon gång efter tretiden på morgonen. Då fick jag ett uppslag i tidningen Metro, som gjorde att jag rev ut en M´c Donalds-kupong ur den. Efter arbetspassets slut var jag lättad över att ha fått dela mitt ordinarie bevakningsområd med en kollega, för att undvika en ohuman arbetsnatt. Nu ville jag unna mig och provsmaka en gratis M´c Muffin. Utdrygade kupongutbudet genom att köpa en stor juice och cheesburgare. Säkert helt i linje med kupongmakarnas beräkningar? Nu blev i alla fall magen full med något som fick motsvara en frukost.
   Efter måltiden var det kanske logiskt att sätta sig på pendeltåget hem. Men jag hade behov av att så småning om finna en toalett. Detta fick mig att välja första bästa och någorlunda lämpliga tåg som stod innen på Centralen. Valet föll på tåget mot Eskilstuna och Hallsberg. Det blev en resa som gick snabbt och till största delen i ofrånvarande skick. Vaknade i princip bara till i Strängnäs, Arboga och Hallsberg. Promenerade i regnet till Konsum för att inhandla ytterligare en juice, (något jag hade fått smak på). Fortsatte efter en kortare tids väntan i Hallsberg till Göteborg. Egentligen ville jag åka till Värmland för att få mig en liten bild av översvämningarna, men med uppdrag kommande kväll var tiden lite knapp. På tåget kom jag i samspråk med en jämnårig och mycket trevlig Stockholmstjej (Karin), ännu ett tag boendes i Göteborg. Även detta möte blev ett bevis på min "spontanitetsdag". Framtida biobesök är föreslagna, men säkerligen inget jag kan skriva in i någon almanacka.

Hade vissa planer på att besöka syrran. Nu blev det inte så. Besökstiden skulle bli lite väl knapp, varför jag istället lyckades inrikta mig på att utföra ärenden som hittills aldrig blivit gjorda på hemmaplan. Flera av den senaste tidens mottagna SMS-meddelanden i mobiltelefonen har jag inte kunnat läsa. Gick därför till Nordstan och bad om en rekommendation gällande vart jag kunde vända mig för att erhålla en modernare programvara i telefonen. Fick en adress och vandrade enligt min inbyggda kompass dit. Virrade runt ca tio minuter innan jag ringat in området och fann gatan jag sökte. Med mindre än en timma kvar till hemfärd blev min mobiltelefon omedelbart omhändertagen, trots att jag hade gjort klart att jag i första hand sökte svar på mina frågor och i andra hand felavhjälpning.
   En trappa upp lämnade jag dock in telefonen. Ny programvara matades in i telefonen samtidigt som det genomskådades att min display var dålig. Störst problem med den hade jag för drygt ett år sedan. Därefter har det displayen bara slocknat sporadiskt. Även displayen byttes kostnadsfritt trots att jag beskrev telefonens snart tvååriga historia. Tydligen kom jag på rätt sida årsgränsen...

På tåget mot Stockholm åt jag lite mat som jag köpt med mig. Skrev lite innan sömnen fick mig att koppla av. Vaknade vid ankomsten till Stockholm. Åkte vidare ut till dansklubbens nya lokal. Sedan länge hade jag lovat att vara med vid storstädningen av lokalen. På lördag är det invigning och julfest. Mycket är ordnat och lokalen är riktigt mysig, trots att den är stor. Golvet ordnas till nästa termin och ligger ännu vackert förpackad.
   Vid midnatt var jag åter igen hemma...

Måndagen hade i stort sett bara varit ett mellanspel mellan mina båda arbetsnätter. Sov ganaska mycket.

00-11-26, söndag

Tror gott om tillvaron. Har inlett en massiv kamp, (mot mig själv och vissa negativa beteendemönster), som går ut på en drastisk stressreducering. Nu är det i princip bara på väg till jobbet som jag fortfarande stressar och ibland går i alltför snabb takt till. Men även detta har jag viss medicin mot, när jag finner det välgrundat. Tillåter mig hellre att springa ordentligt en bit för att därefter till största delen kunna vandra lugnt och sansat. Det är en alltför snabb gångtakt och utebliven vila i rulltrappor som ger fel signaler till kroppen. Med några ganska enkla knep kan jag alltså behålla ryktet om att vara punktlig och fortfarande komma till jobbet "punktligt som tåget". "05.58 är 05.58" enligt reklamkampanjerna... *ler*

De senaste dagarna har också varit njutbara i andra aspekter. Efter en njutbar sovmorgon i fredags och en normal arbetsdag bar det av på dans. Jag hade jätteskoj och hann till och med dansa med de som uttrycker meningar som: "När ska man få dansa med dig då?"
   Under kvällen blev jag också varse ett nytt tufft Hedemoraansikte. En tjej som dansade helt underbart och som berömde mig med orden; "Du var mig då en som verkligen vet vad du gör på dansgolvet. De oslagbart bästa danserna jag hittills fått" Och jepp, jag håller med. Med en så följsam tös finns det gott om outnyttjade marginaler åt alla håll, hur trångt dansgolvet än må vara.
   På hemvägen kunde jag njuta av att bli hemskjutsad av Tanja och Gabriella. Hade jag inte haft arbetsdag hade jag bjudit dem på nattfika.

Jag fick sova till 9-tiden på lördagsmorgonen. Hann småstäda lite innan jag åkte till jobbet. Fick under dagen leda ett studiebesök som utgjordes av min kompis Jonas och hans infrastruktursutredande och järnvägsintresserade far. Några timmars tågklarerarförevisande och problemutredande samtal gjorde att tiden gick mycket snabbt. Både roligt, intressant och trevligt.
   När kvällen var kommen och arbetspasset över träffade jag Lina vid Centralen. Efter att som hastigast hälsat på hennes far tog Lina och jag oss vidare mot Hötorget och filmstaden. Målet var att se "Vingar av glas". På filmstaden Söder fanns platser kvar. Med 18 minuter till föreställningens början sprang vi iväg med inköpta biobiljetter i hand mot tunnelbanan. Vid Medborgarplatsen finns två biografer, varvid jag oavsiktligt lyckades leda oss fel. Korta godisköer gjorde att vi handlade vad vi önskade innan vi med två minuter kvarvarande marginal letade oss fram till rätt biograf och salong. Perfekt timing i slutänden...
   Filmen "VINGAR AV GLAS" var underbart bra. Både Alexander Skarsgård ("Johan") och Sara Sommerfeld ("Nazli") spelade underbart. Lika så "pappan till Nazli", spelad av Said Oveissi. En i mina ögon sett trovärdig film, beskrivande svårigheterna med att smälta in i det svenska samhället för olika generationers invandrare. En medryckande film som stundom gav upphov till starka känslor och mycket medlidande...
   Med en kvart kvar till sista Västeråstågets avgång skyndade Lina och jag oss till Centralen. Vi tog adjö. Därefter åkte jag raka spåret hem.

Söndagen gav mig tillåtelse att sova länge. Jag hade ett tag en tanke på att göra nattvilan kort och besöka dans-SM i Västerås, något som till slut inte blev verklighet. Vilade istället ordentligt inför den kommande nattjänstgöringen och använde dagen till räkningsbetalande och modelljärnvägslandskapsskapande.

00-11-23, torsdag

Den sista tiden har jag känt viss stress inombords. I början av nittiotalet kände jag mig också stressad och sökte råd. Då hade jag inget hjärtfel utan skulle bara lära mig att andas djupt och räta upp överkroppen. Problemen berodde under den perioden på muskelspänningar. Nu är det nog en kombination av samma problem och mental stress. Det känns som om arbetsbelastningen riskerar att byggas på och utom tidigare överenskommelser, något som dock är på väg att styras upp under ordnade former. Men inom hela verksamhetsorganisationen råder en viss stress med snäva tidsmarginaler. Mycket av denna stress beror visserligen mest på att vissa tekniska lösningar försenats, något som även jag kommer att styras av. Det tråkiga med dagens stressymptom är att jag för första gången i livet oroas för framtida magproblem och känslomässigt dålig blodcirkulation i armarna, som allt oftare " tenderar att "somna". Själv kan jag tänka mig att förklara armproblemen med mitt rejält spända axelparti och något för statiska sittställning under långa tider och vid olika datorer. Dags för kiropraktor och massage igen. Något som ger både avkoppling och njutning.
   Idag gjorde jag i alla fall någonting åt mitt välbefinnande. Arbetade av en del styrelsearbete samtidigt som jag kopplade av på tåget till och från Eskilstuna. Valde mellan många möjliga middagsavkopplingsorter då jag var hungrig efter arbetsdagens slut vid 12-tiden.
   För att öka välbefinnandet gick jag en promenad längs en av de vägar jag nästan dagligen vandrade för två år sedan. Mindes och återupplevde tankar och känslor i god harmoni. Satte mig och åt på pizzerian som jag vid några tillfällen hämtat "hem" pizzor ifrån. Även i Eskilstuna stod vattennivån högre än jag någonsin sett. Inte många decimeter kvar till nederkanten på minst en bro. Med andra ord inte bara Arvika och Säffle som är drabbade. Även Stockholm kan komma att drabbas om vattennivån stiger med samma hastighet ytterligare ett par dyng. Allt enligt tidningarna.
   Dags att använda nattens lugna timmar till städande och tvättande. Får kanske Västeråsbesök i helgen.

00-11-22, onsdag

Jobbade natten till idag och var aningen irriterad när arbetspasset startade, utan att riktigt veta varför. Kände visserligen för att skriva av mig på alla möjliga sätt. Viktiga arbetsemail att skicka och e-mail till vänner. Detta med viss tidskonflikt och i kombination med en stor bunt svåranalyserade banarbetsplaneringspapper. När väl natten kom skötte sig banarbetestillsyningsmännen utmärkt genom att i förväg ringa välgrundade planeringssamtal. Således gick arbetsnatten smärtfritt och med endast ett fåtal orosmoln inför morgonrusningen kvarstod. Även dessa problem löste sig och jag blev riktigt nöjd och glad fram på morgonen.
   I övrigt har det två senaste dagarna känts näst intill totalt stimulansbefriade. Jag har haft svårt att riktigt kunna vara glad. Har näst intill dragit fötterna efter mig så fort jag känt mig seg.
   Var visserligen duktig och pantade flaskor, backar och burkar idag. Lite grann beroende på att jag ville ha loss lite extra pengar innan lönen på fredag. En annan lite rolig sak gjorde jag i måndags. Lite upprymd av den underbara danskvällen på söndagen letade jag fram ett kuvert märkt "Järnvägspost". Skrev ett litet meddelande till en av mina tjejdanskompisar som jag visste skulle resa med tåg från Arboga under dagen. Letade reda på den ombordansvarige som skulle visera biljetterna och undrade om meddelandet kunde vidarebefordras. Beskrivningen var enkel och kravet på leverans obefintligt. Dock verkade ombordpersonalen road av uppgiften som jag tror att de enkelt kan ha lyckats med. Får väl svar om ett par månader då vi troligtvis dansar med varandra än en gång. Hur som helst en liten chans att sprida lite glädje och skapa ett leende på någons läppar.

00-11-20, måndag

Känslomässigt är jag kluven. Känner mig på topp, men ändå i någon slags svacka, diffust präglad av motvindar med svårbestämd styrka och riktining. Med kärleken är det ungefär lika dant, ungefär som med helgens tävling. Efter tävlingen har härligt många har kommit fram till mig och verkligen berömt mig och min danspartner för den tävlingsinsats som vi presterade och också var fullt nöjda med. Även om vi enligt flera av kritikerna var självskrivna till final ändrade sig domarkåren drastiskt och stängde med all tydlighet ut oss ifrån tävlingsgolvet när semifinalheaten var överstökade och finalparen klara. Både i uttagningen och kvartsfinalen var domarsiffrorna övertygande och bra. Personligen har jag därför stärkts ytterligare i min övertygelse om greppbara tävlingsframgångar.
   Väntar nu bara på samma bekräftelse och en "total" framgång för framtida kärlek och fullständiga tillfredsställelse... Men när och inom vilken tidsram kan en sådan bekräftelse återkomma?
Stäng av den motvindsgivande fläkten, jag fryser...
Kom och värm mig och mys med mig...

   Just nu är jag inte helt tillfredsstäld med det underbart goda rådet jag fick från mina mycket uppskattade fd arbetskamrater, om att kasta mig mot något elementet för att få både ömhet och värme på en och samma gång. Nej, jag vill dela med mig av min inbyggda och oerhört starka, gnistrika och värmande glädje, som bara väntar på en antändande blick och övertygande tro. Jag är kanske inte den du tror???

Igår, söndag, hade jag i alla fall en underbar dag. Efter en härlig dag med självpåtaget och välbetalt extraarbete, (tågtrafikledning), blev jag hämtad för färd till danspalatset "Lagår´n" i Skultuna. BOOGART spelade bra. Nu tjänstgjorde den vikarierande sångerskan Anna. Dansfolket kommer att gilla henne också. Upplyft av en underbar första dans, tillsammans med en dansdröm som jag upptäckte för drygt ett år sedan, kunde ingenting hindra min nyvunna och höga grad av njutning, passionerade framfart över dansgolvet. Tydligen lärde jag mig att dansa och mysa under förra helgens båtresa. Vilket lyft för självförtroendet. Bara att blunda och njuta varje rörelse... En skön känsla, av vilken jag inte hade känt mycket av under fredagens dans på "Yesterdays"
   På hemvägen fick vi ta en liten omväg pga en olycka. En brandman stoppade oss i den bäcksvarta natten genom en vacker och tydligt cirkelformad stopplycktsrörelse. Jag gissar att det fanns kemikalier inblandade i olyckan, ett antagande som jag inte har kunnat verifiera.

Måndagen började med en liten sovmorgon. Hade för en gångs skull tänkt vänta med frukosten till arbetsdagens början, men av frukost blev intet. Kastades direkt in i en och en halv timmas trafikkaos i Uppsala, med en felande växel som orsak. Dess motor hade skurit ihop totalt och låg i fel läge för ett norrgående tåg. Resenärerna fick byta tåg innan vi kunde backa tåget och drygt en timma sent köra det tomt vidare.
   Resten av dagen blev lugn, men jag rastlös med koncentrationsskapat adrenalin i kroppen. Lagade som komplement till den uteblivna frukosten en riktigt god lunch med fisk, potatismos och sås. På kvällen gjorde jag mig av med lite av överskottsenergin genom att bära in nylevererat golv till den nya klubblokalen och därefter dansa i nuvarande lokalen. Tyvärr var min danspartner sjuk så jag åkte hem ganska snart.

00-11-17, fredag

Det känns skönt att veta att fredagen är kommen. Jag behöver lite avkoppling nu. Dansen ikväll och på söndag längtar jag verkligen till. Dessutom är det danstävling i Jakobsberg imorgon. Har uppenbarligen lite svårt att förstå att det redan är imorgon. Med andra ord... helgen blir nog inte alls lugn, speciellt inte med tanke på extra tjänstgöring från tidiga söndagsmorgonen till eftermiddagen.
   Igår fick jag oväntat tid till mitt redaktörsskap, beroende på en arbetstursdubbelbokning. Det är en diger uppgift att få grepp om rutiner, få användarbehörigheter och dessutom veta vilka resurser som finns att tillgå. Jag hoppas jag snart kan känna mig med i matchen och att jag därmed kan bli produktiv och en avlastande funktion till Linda, min redaktörskollega.
   Efter jobbet igår, på eftermiddagen, gick jag och la mig. Sov sedan till natten, då jag var pigg som en mört. Satt uppe ett par timmar och var riktigt produktiv, innan jag tyckte det var bäst för ytterligare lite sömn fram till 04.30-tiden. Jag hade vissa svårigheter med att somna, (säkert beroende på upptäckt hunger), vilket gjorde att jag åt frukost redan vid tretiden. Därefter sov jag åter igen lugnt... Nu dags att sluta ögonen ett par minuter, under min hemfärd med pendeltåget...

00-11-15, onsdag

Nu har jag äntligen fått en liten känsla för mitt redaktörsskap inom tågtrafikledningen, min nya tjänst. Har tillsammans med flera av landets övriga redaktörer varit på ett tvådagarsmöte. Även om jag ännu inte har hunnit arbeta konstruktivt inom tjänsten, har jag nu i alla fall fått en god inblick i "Knutens" funktionella struktur. Vi har penetrerat respektive ämnesdel, motiverat och kritiserat, för att effektivisera informationsåtergivningen på bästa möjliga sätt. Grundstrukturen är redan etablerad och kräver extra balanserad hänsyn. Ibland känns det dock som om hänsynssträvan riskerar att göra innehållet svårsmält för betraktaren, användaren. Redaktörsgruppens strävan, att erövra och fånga läsarnas intresse samt nyfikenhet, riskerar att ätas upp av en något strikt målstruktur. Målet är ett lättsmält och dynamiskt intranet med god möjlighet till nyttjande av arbetsverktyg, nyhetsinformation och dokumentarkiv.
   Trots att jag var ny i gruppen om 11 närvarande, kunde jag inte låta bli att fascineras och brinna för uppgiften och därmed flitigt lyssna och ifrågasätta layouttänkande samt användarmål utifrån de böcker jag läst och tagit intryck av. Tack och lov just den uppgift hela tvådagarsmötet skulle ha. Trots att jag inte var protokollförande, kände jag så väl igen min egen personlighet ifrån bostadsrättsföreningens styrelsemöten. Där jag skapar grepp om sakfrågor genom att vinkla synpunkter och ifrågasätta utredningssvagheter. Tyvärr vet jag att mina frågor och sakliga tonläge ibland riskerar att ge svårtolkat och blandat intryck. Jag kan låta kritiskt trots att jag gillar idéen och tror på den. Vinsten med saklig debatt är effektivitet, så länge ingen person tar personligt illa vid sig i samband med motivationsintervjuerna. Stämningen på mötet har i sin helhet varit god och mycket utvecklande för mig som nykomling. Välkomnades i gruppen med "öppna armar".

I måndags jobbade jag ett tidigt arbetspass. Min arbetskompis Sven följde med mig hem för att göra sig intryck av modelljärnvägsbyggnationen. Jag tror han fick uppslag till sin egna framtida modelljärnväg. Efter besöket var jag tvungen att förbereda styrelsesammanträde, för att senare på kvällen även närvara vid det.
   Efter hemkomsten tvättade jag kläder och sov så mycket natten medgav. Tidig uppstigande, hämtning av tvätt, strykning och packning. Vid 5.30-tiden lämnade jag hemmet för att åka tåg till Borlänge och ovan nämnda möte.
   Hade sällskap av mina kollegor på tåget, (en dock placerad i fåtölj på distans). Mötet började kort efter ankomst. Vid middagstid blev vi bjudna på mat. Klockan började bli mycket när vi inte längre var pigga nog för beslutsfattande. Det var eftermiddag och vi tågade iväg till hotellet. Checkade in och var fria att ta en öl i baren.
Vid 19-tiden gick vi på representationsmiddag. Väl nyttjade företagspengar, med tanke på att vi fortsatte att prata jobb under en stor del av den flera timmar långa middagen. Mycket god grillad biff med béarnaissås och rödvin samt påföljande efterrätt med kaffe. Fram emot midnatt pågick fortfarande jobbdiskussionerna, men återigen vid hotellbaren. Spännande att utbyta erfarenheter med personal från andra delar av landet.
   Det var ett bra hotellrum med god standard. Lite tråkigt i min smak med en statisk utsikt över ett tak och industrifastigheter. Inte en enda rörelse eller person i sikte. Med andra ord ingen levande "havsutsikt" heller...

I morse gick jag upp strax efter sju. Åt hotellfrukost med de övriga innan mötesverksamheten återupptogs på Banverkets Huvudkontor. Ytterligare en hel dags arbete innan det blev dags att sätta sig på fjärrtåget hem.
   På vägen hem följde jag min längtan efter ett föräldrahembesök. Blev bjuden på mat och kunde under avkopplande förhållanden höra hur den senaste tiden varit. Mina föräldrar kunde rapportera ifrån min syster och dopet av Malcolm, som så sent som i helgen bevittnades i Göteborg...

00-11-12, söndag    Ålandskryssning med dansklubben

Ålandsresan blev en passionerad dansupplevelse, utan behov av hämningar. Hade jag vetat att "Ängeln" från förra resan skulle ingå i resesällskapet hade jag inte behövt frukta för någon form av känslomässig ensamhet eller tomhet. Den hjälp och det stöd jag fick under april månads mentalt tunga ålandsresa bär jag mycket nära mitt hjärta. Nu var det härligt att få umgås och dansa under lättsammare förhållanden, utan överhängande bekymmer. En "ängel", visserligen lika upptagen nu som då, men med en förmåga (väl förknippat till smeknamnet) att på ett änglalikt sätt få mig att njuta dansen fullt ut. Ett njutbart sätt när det är trångt om utrymmet och hjärtat tillåts vara med.
   Direkt efter lördagens ombordstigning var det dags för middag. Omedelbart blev jag erbjuden plats och bordskavaljersskap som jag inte ville tacka nej till. Ängeln och jag delade en flaska rödvin, åt och skrattade i sällskap med andra från dansklubben som jag tidigare inte haft så mycket kontakt med. Med hennes erfarenheter ifrån en militärbal, där damen inte fick dricka utan att kavaljeren höjt glaset, riskerade jag att få en snällare form av blåmärken. Detta om vi inte delade vinet lika. Med tanke på att jag just längtat efter rödvin var uppgiften lätt och munter.
   Efter middagen blev det dans. Trångt men mycket gemytligt. Eftersom dansklubbens medlemmar dominerade dansgolvet var vassa armbågar en mycket sällsynt företeelse. Faktum är att det gick oväntat lätt att dansa under hela resan. Troligtvis har jag blivit bättre på att skapa händelserik dans även när utrymmet är minimalt och omöjliggör en snabbare förflyttning i rummet. Hur som helst, det var uppdraget jag fick i läxa att utveckla efter sommarens Västerviksdansläger. Vid några tillfällen gick vi över till discoteksgolvet. Minst lika lika passionerad dans med underbart musikval av "Klabbe", som under resan gästade båten. Helt underbart...
   När båten vid tvåtiden kom till Mariehamn gick vi över till puben mitt över gatan. Under den halvtimma det var öppet gjorde vår grupp om fem personer dansgolvet levande och populärt. Strövtåget gick vidare genom Mariehamns gator, parket och gränder för att "Ängeln" traditionsenligt skulle få eftertraktade Åländska korvar. Efter konversationer inom gruppen, fullt med medvetna missförstånd, kom den kvinnliga delen av sällskapet fram till att svenska korvar inte dög. Tydligen serveras korvarna på lite olika sätt. Med ett korvbröd fyllt av ketchup och senap och en hög av Åländska korvar på tallrikens ena sida inbjöds den manliga delen av sällskapet att doppa sina korvar. Ketchup fanns det gott om vill jag lova... Men inte nog med detta. Det fanns mer som kunde missförstås. Med avsikt att erövra de eftertraktade Ålänska korvarna, hade dessförinnan en av sällskapets kvinnliga medlemmar missat en trappstegskant. Överfallandes och snubblandes blev bytet inte korvar, utan en hel och okänd men välbalanserad man. Slutet gott, allting gott...
   Väl tillbaka på båten blev tempot lugnare. Även "Änglar" måste sova. Jag fann ro i en av hytterna där en stor mängd klubbmedlemmar spelade spel. Anslöt mig till spelarligan för ett tag. När spelet avslutats, avlutade jag den vakna perioden med en kopp Kaffe och ett Winerbröd. Under en sista adrenalinkick besegrade jag till slut Jonas i en bilspelsduell.
En timmas sömn, promenad och lugnare sömn fram till klockan elva på söndagsförmiddagen.

Dagen inleddes med en dusch, lite frukost och en morgonpromenad i lugnt tempo ombord på båten. Ytterligare en underbar dag. Vid middagstid kom dansen igång igen. Nu fanns det dansgolvsutrymme, varvid jag var överlycklig. Bandet "DREAMS", (kanske speciellt uppskattade av mig och min kompis Theresie), spelade enormt bra. Absolut ett band jag vill se och höra mera av. Eftermiddagen gick snabbt, men resan går till historien som en av de bästa hittills. Vilken underbar dansklubb, NACKSWINGET!
   Hemma slöt jag ögonen och sov underbart fram till sena kvällen och början på natten. Då var jag pigg...

00-11-11, lördag

Kanske är det med en försiktig rädsla jag ikväll ska ut med dansklubben på Ålandshav. Det är ingen större rädsla för sjönöd, utan snarare för en ny resa där jag riskerar att känna mig ensam. Förra gången var visserligen speciellt hjärtskärande, förutsättningar som inte finns idag. Nu är jag snarare frustrerad. Gårdagens dans gjorde mig tyvärr inte klokare i mina tidigare så självklara mål för uppvaktning. Mitt hjärta har önskemål svåra att tillgodose utan gensvar. Tiden snarare öppnar sår än läker dem, kanske som någon slags inre frätande substans. Trots alla dessa misströstanden är jag full av optimism. Egentligen behövs det inte mycket för att väcka mig till liv ifrån makrodagsömnen. Troligtvis är jag i rätt sinnesstämning igen redan vid matsittningen ombord på båten. Ska unna mig lite rödvin ikväll, till maten som jag längtat efter...
   Som sagt var, gårdagen gjorde mig inte klokare. Huvudintresset kunde jag ägna en hel del tid åt, till och med sista dansen. Då avser jag både själva dansen och mitt hjärtas målpunkt, riktiga ögonsten. Dock gnagde under kvälen en oväntad svårsläckt saknad ifrån sommarmånaderna, något som jag inte kunde låta bli att påverkas av. Hemfärden i ensamhet kom alltför snabbt. Å andra sidan var jag vid det laget nästan helt utpumpad efter att ha jobbat fem timmar övertid och, bortsett ifrån en rastsömn, varit i farten sedan fyratiden på morgonen.
   Som sagt var, nu dags att friställa och nollställa mig. Har inga förväntningar och längtar framåt till nästa veckas vardag då jag kommer att ha helgens alla svar i medvetande...

00-11-09, torsdag

Nu skulle det nog vara på sin plats att köpa ett måttband. Dags att räkna ner dagarna. Igår tågade en ny kompiskonstellation med fyra dansare, (Jonas, Linda, Jenny och jag), in på två olika resebyråer. Vi hade bestämt oss för att sammanstråla i ett "alpmöte", och därigenom undersöka möjligheterna för en gemensam skidresa. Eftersom jag gärna tar tillfällen och dagar som dom kommer hade jag inte funderat så mycket över orsak och verkan. Efteråt är jag dock längtandes till Val Thorens, (Frankrike), dit den beställda resan ska gå i februari. Det kommer bli superskoj. Stämningen inom vår nysammansatta trivselgrupp var hög, skämtrik och fyndig redan från första stund i köerna hos våra utvalda resebyråer. Tror till och med att vi var aningen högljudda ibland...
   Gårdagen bjöd på flera trevliga inslag. Vid middagstid blev jag hämtad av min vän "Söder" som tillfälligt flyttat ner ifrån Luleå för att studera. Vi sammanstrålade enligt planerna med Peter, för att därigenom utgöra ett sällskap om tre sammanstrålande gymnasieklasskompisar vid en lunch på Pizza Hut. Mycket trevlig personal och mat, så länge magen klarade, gjorde allt perfekt och gemytligt. Proppmätta gick vi vidare till ett fik för att smälta allt...
   Efteråt drog jag mig iväg till jobbet, för att i omgångar vila upp mig inför den extremt jobbiga arbetsnatt som var natten till idag. Trots att vi delade upp det normala arbetsområdet på två personer, var det inte många lugna stunder. Å andra sidan ett lagom hårt tempo hela natten igenom. Hade jag inte fått hjälp hade det nog varit telefonkö nästan hela natten igenom. Mängder av banarbeten och många sena och omledda godståg i trakterna av Västerås.

I tisdags jobbade jag sen kväll. På slutet av mitt arbetspass hade jag nästan ingenting att göra, lite beroende på att en bansträcka var avstängd pga elfel. När nattpersonalen kom kunde jag vandra och åka hemåt. Hemma fyllde jag badkaret till bredden, trots sen timma. Lät vattnet anta rätt temperatur emedan jag såg på tv-programmet Baren. Letade fram ett kassettband med avslappnande musik. Valet föll på ett blandat band med den nyss bortgångna Paul Young och 80-talsgruppen Modern Talking. Denna totala och underbara njutning i badet, med musik, värme och några centiliter Baileys, varade i nästan en och en halv timma. Svepte därefter in mig i mitt badlakan, vandrade runt lite i lägenheten under tiden jag torkade och gick därefter till sängs...

Idag sov jag direkt efter hemkomsten från jobbet och nattpasset. När jag vaknade vid middagstid skrev jag några e-mail innan jag gick ut för att handla. Under kvällen har jag ägnat mig lite åt modelljärnvägslandskapsskapande, men annars en superlugn hemmakväll...

00-11-06, måndag

Ibland är det tur att jag har träningen att gå till. Det finns visserligen mycket annat som kan hålla mig i vaket tillstånd och aktivera mig, men idag har det fram till sena eftermiddagen varit en riktig slappardag. Ganska snart efter det att jag lämnat sängen och stigit upp, beslöt jag mig för att sova middag. Kollade med jämna mellanrum av e-mailen, men slog mig snart till ro igen med slutna ögon och en framtidsdrömmande själ. Arbetshelgens intensitet och söndagens danskväll i Skultuna hade tydligen, tillfälligtvis, sugit musten ur mig och mitt bultande hjärta.
   När aktivitetslusten till slut nådde ut till fingerspetsarna gjorde jag det som jag så länge längtat efter. Bostadsrättsföreningens container var denna dag på plats, varvid jag kunde slänga bort de många skräpbitar modelljärnvägen skapat. Dessutom slängde jag en massa utrensat skräp och nästan en hel kasse trasiga skor.

Söndagen var verkligen speciell, från början till slut. Under lördagskvällen hade jag städat och donat i hemmet. Inte förrän efer midnatt avslutade jag städningen med att putsa vardagsrumsbordet. Dessförinnan hade jag vid några tillfälen misslyckats med min ljudlösa städambition, genom att dänga sopborsten i elementrören och tappa en stålljusstake i golvet. Det sistnämnda riktigt klumpigt gjort när jag skulle befria en matta ifrån mitt glasbord.
   Vid femtiden på söndagsmorgonen var jag åter igen på benen. Åt frukost, strök mina danskläder för kvällen och gav mig iväg till jobbet. En underbar och lugn arbetsdag. Riktigt stolt blev jag när jag kunde utnyttja bankapaciteten maximalt och köra tre tåg parallellt på fyrspåret mellan Kummelby (Helenelund) och Upplandsväsby. Omkörningarna fungerade perfekt. Längst till vänster X2000, i mitten ett pendeltåg och till höger om detta ett tomtåg. Det är sådana tillfällen då kollegorna tittar intresserat på händelseförloppet. Efteråt tyckte mina kollegor att det skulle bli synd om mina danstjejer för kvällen. De befarade att jag skulle skryta riktigt mycket. *ler* Och visst var jag tvungen att beskriva det i detalj för min resekamrat Jonas under inledningen av färden till dansen. Men i övrigt var jag faktiskt tyst...
   I Skultuna fick jag dansa. Blev lite svag och hungrig mot slutet av kvällen. Innan det hade jag hunnit vara knäsvag av andra orsaker. Det blev inte riktigt så många danser som jag önskat med min ögonsten. Tur att livet är mer än dans. Pratstunder kan ju värderas minst lika mycket.
   I bilen hem var det hunger som räknades. Jag hängde efter viss tvekan med de övriga i bilsällskapet till MAX för att äta, innan jag blev hemskjutsad. Med tanke på att jag varit verksam sedan tidiga söndagsmorgonen, var det skönt att jag slapp köra hem i den ibland så täta dimman.

00-11-04, lördag och helgdag

Under torsdagens arbetsdag fick jag reda på att mina vänner Micke och Veronica skulle komma med flyg från Skellefteå. Efter avslutat arbetspass satte jag mig därför på tåget ut till Arlanda. "Inställt" stod det på ankomsttavlan gällande flight SK1021. Efter att ha hört mig för om orsaken kom det fram att planet egentligen bara var försenat. Man vände nämligen planet i Umeå eftersom det i Skellefteå rådde tät dimma. Själv vände jag hemåt då planets ankomsttid var beräknad till två timmar efter ordinarie ankomsttid. Jag var dessutom ute på mitt mötesuppdrag helt på eget spontant bevåg.
   Vid middagstid under fredagen hade Micke, Veronica och jag stämt träff i stan. Utanför Åhléns sammanstrålade vi klockan 12.30, för att gemensamt gå till ett närliggande fik. Jag fick ett flertal trevliga kortkopior att glädjas åt, tagna under mina vänners sommarbröllop, samtidigt som en längtan tillbaka till sommaren gick som en lätt njutbar rysning genom kroppen. Efter ca två timmars pratstund var det dags för mig att ströva vidare mot jobbet.
   Hemkommen från jobbet i sen timma tittade jag på TV-programmet "Baren". Samtidigt la jag huvudet i rejäla veck för att på ett neutralt sätt lyckas författa ett konfliktutredande styrelsebrev, i väntan på vidare diskussion och eventuella framtida utredningsarbete. När natten varat ett par timmar över midnatt gick jag till sängs, för att relativt utvilad vakna före klockans alarm vid niotiden.
   Lördagens långa arbetsapass gick bra och var stundom relativt mysigt. Arbetsbelastningen var dock väldigt varierad och därmed även riktigt hektisk stundom. Många specialanpassningar beroende på att dagen bjudit på en "röd" lördag, Alla helgons dag.
   Efter många intressanta utvalsprocesser fyllde jag under dagen i mitt pensionsfondsspararval. När jag på hemvägen postade valblanketten var det med en viss "deklarationsstämning" jag anslöt mig till den lilla ström av människor, som med vetskapen om begreppet "sista minuten" långsamt och målmedvetet tågade mot brevlådan, med sina blåa kuvert.

00-11-02, torsdag

Idag var första gången på oerhört länge som jag inför arbetsdagen tog bussen ner till stationen. Det fanns självklart en naturlig förklaring till att jag lyckade komma utanför dörren några minuter tidigare än vanligt och därmed avstod ifrån min traditionella promenad till stationen. Regnet var kraftigt...
   Igår hade jag en helt ledig dag. Städade och stökade runt i lägenheten, som så många timmar förr den senaste tiden. Tyvärr gick det trögt med renhållningsframstegsambitionen. Saknar verkligen containern som kommer till området först på måndag. Har just nu relativt mycket skrot iform av spillbitar från mitt modelljärnvägsbygge som skräpar och stör ordningen. Dessa träbitar är nästan värre än det sågspån som jag klagat på så mycket den senaste tiden. Alltid finns det något att skylla på när ordningen inte är tillrättaställd. Men hopp finns det i alla fall gott om...
   Träningen under gårdagskvällen blev också en aningen seg historia. Var till att börja med inte alls upplagd för träning, men i och med att vår tränare har danspotensial (så det lyser om honom), lyckades jag också bli entusiastisk. En hel del nyttiga övningar som troligtvis kommer öka min förmåga att även nyttja axelpartiet i dansen. Tidigare har han lyckats få mig att bli mjukare i höftpartiet, så ett perfekt komplement till det kommer det att bli när jag är tagen ur färdiggjuten form.
   Idag fick jag mig en underbar dansbild tillsänd, tagen av Andreas vid dans på Yesterday den 20:e oktober. Trots att den avporträtterar mig som en av huvudpersonerna, i min dans tillsammans med Tanja, älskar jag att se på den. Helt klart en av de bätte bilderna på mig utövandes dans. Man riktigt längtar tillbaka till stunden på dansgolvet...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!