Dagbok, juni 2002

02-07-06, lördag    Ölandsveckan
Den årliga dansveckan på Lundegårds camping

Efter en morgon med kvav inomhusluft vaknade jag tidigt. Marianne var inte helt oväntat redan på benen. Ännu hade jag inte fått alla missnöjesfakta tilldelat mig. Länge befarade jag att det fanns fler inblandade än bara jag i grunden till all upprördhet. Men den härliga morgonen inspirerade slutligen till en dialog som jag ska minnas som godheten själv och kärlekens viktigaste byggsten.

I och med att vi packat redan under nattens första timmar tilläts stugans övriga gäster att sova till klockan 10.00. Jag hade på Jennys önskemål köpt morgonfrallor och frukosten fick inleda ett effektivt städningsuppdrag. Stugan besiktigades något sent men var utan anmärkningar. Innan avfärden klockan 13.00 tog jag mig en skön och välplanerad snabbdusch...

Hemresan blev både snabb och trevlig, med många underbara skämt och pikar. Jag kände igen den humor och det skratt jag så ofta längtat efter och sett upp till. Marianne gjorde ett bra jobb vid ratten och jag skötte mig nog bättre bakom henne än i passagerarsätet bredvid, där nu Björn fick sitta. Å andra sidan var jag riktigt tyst och snäll när jag efter Oxelösund övertagit nämnda passagerarplats.

Patrik hade åkt med egen bil till Ängelholm. Vi övriga bjöds på underbar middag, (pajer), hos Jennys mamma i Oxelösund. På plats kunde jag roa mig med det svåra uppdraget att fotografera av en av Jennys kanske bästa fotoserier genom tiderna. En underbar serie där hon på skådespelarproffsvis uppvisar olika sinnesstämningar vid fyra olika fotograferingsögonblick... Skulle också vilja vara så duktig...

Marianne och jag fortsatte hem till mig. I och med att den mest känslofulla diskussionen avslutades med upprörda känslor från båda håll, (några kilometer från mitt hem), kunde vi med varma hjärtan njuta av en underbar natt tillsammans, utan andra vänner närvarande.

Lördagen den 29 juni: Hela natten hade jag antingen tvättmaskinen eller torkskåpet igång. I lagom anpassade perioder passade jag samtidigt på att sova. Först vid sex-tiden på morgonen började så själva packningsfasen inför Ölandsresan, dansveckan på Öland.
   Inledningsvis handlade det mest om styrkande av kläder och val av lämpliga dans och semesterkläder ifrån välstaplade och snyggt ihopvikta klädeshögar. Hämtningstiden var satt till 08.30 och stressen började infinna sig mot slutet av tidsfristen. Med viss koncentrationssvårighet fick jag till slut med mig allt, även om översta skiktet av ryggsäckens packning var aningen osorterat och oorganiserat.

Marianne och jag åkte till Björn och Jenny, för att där även möta Patrik. Björn hade beslutat sig för att skjuta nedresan ett par dagar framåt i tiden pga förkylning.
Resan hade redan börjat dramatiskt. På vår väg till Björn och Jenny hade jag blivit vittne till en oerhört splittrad, skärrad och odiciplinerad expedit på Statoil. Orsaken var ett kidnappningsförsök. Jag som kund var naturligt vis helt ointressant. Inte ens "alla mina pengar" var speciellt intressanta. Hundrakronorssedeln jag betalade med placerade expediten vid sidan av kassan, innan han gjorde ett nytt försök att samla sig inför sin arbetsuppgift. Då krävde han för andra gången betalning. Jag fick förevisa vart han förskingrat pengarna för att slutligen få betala. En påse hade jag bett om och börjat packa i. Mitt önskemål fanns tydligen kvar någonstans i expeditens huvud, för han började nu fylla ännu en påse med varor...
   Väl ute i friheten möttes jag av en videofilmande agent, hukad vid en av bensinpumparna. Kidnappningen höll på att dokumenteras. Mina slutsatser om antågande "möhippa" verkade stämma när ett stort gäng tjejer vällde fram från en skogsdunge bredvid...
   Marianne hade tydligen registrerat en allvarlig ton hos mig när jag uttryckt att det var något skumt på gång, den förmodade kidnappningen. Ytterligare lite fakta och hon hade varit beredd att ringa polisen. Den videofilmande tjejen, på huk utanför bensinstationen, antog hon var en expedit som lyckats komma ut helskinnad från "brottsplatsen".

Vid 10-tiden lämnade vi huvudstaden. Vi åkte gemensamt söderut med två bilar. Nyköpingsbro blev vår första uppehållsplats. Därefter ställde vi in siktet på mat i Västervik. I höjd med Göta kanal började problem uppdagas i Mariannes bil. Motorkylningen fungerade inte tillfredsställande. Allt ifrån köbildning till stadskörning befarades kunna leda till en katastrof med kokande motor. Kyleffekten var knappt acceptabel i 45 km/h och helt oacceptabel vid hastigheter därunder. Vid 85 km/h kunde man dock sitta i bilen utan fara och akut oro. Mot slutet av bilresan fick vi till och med stänga av bilen och se till att skapa luckor framåt. Långsamtgående fordon var en riktig fara för bilens fortlevnad... Ursprungligen hade vi antagit säkringsfel eller jordningsfel, men det var garanterat mer allvarligt än så.
   I Kalmar hade vi i vanlig ordning storhandlat. Ett effektivt projekt med oss alla upptagna i ett avancerat skytteltrafiksmönster likt myror i en myrstack. Kundvagnarna blev hela tiden mötesplats för samordning och nya varuhämtningsprojekt under den enda timma vi hade på oss innan stängningsdags.

Efter ankomsten till Lundegårds camping var det i princip dags för dusch och iordningställande inför kvällens dans till ett helladdat ZLIPS. En underbar danskväll med den bästa spelingen under hela veckan för min del.

Söndagen den 30 juni: Minnena från denna dag är aningen diffusa. Vi aktiverade oss och fick plocka ner frisbee från grannarnas tak efter bara några kast. Stinas kycklig och potatis gav oss en god smaksensation innan dansen till Casanovas.

Måndagen den 1 juli: Marianne fick sin bil inlämnad på service. Björn anlände med buss till campingplatsen och gjorde sambostyrkan komplett och fulltalig. Dansen till Wahlströms var som vanligt ganska stökig. Men jag hade inte riktigt lika svårt att finna tillfredsställelse i trängseln jämfört med tidigare år.

Tisdagen den 2 juli: Morgonen kom sent för vår stuga. Vi hade visserligen utnyttjat de tidiga morgontimmarna till avancerade och förmodat njutbara sånginsatser. Ibland med hjälp av en och annan minglande fyllbult som uppenbarligen älskade våra jordgubbar. Annars skulle det nog inte ha ätits med båda händerna samtidigt ur lådan...

Jonas och Sandra sökte sig upp till gräsmattan utanför oss för att ta del av solransonen utan för mycket vind i klädestyget. Marianne, Patrik och jag tog oss ner till stranden för att kasta frisbee. När svetten började lacka inspirerades Patrik och jag till bad, trots den något kylslagna luften och blåsten. Vågorna var lite mindre än under mitt premiärdopp i samband med bastande under söndagen eller måndagen. Då hade de största vågorna mätt minst 80 cm höjd.

Innan danskvällen stundade var vi bortbjudna på ett grillparty hos en granngård, där Björn bott tidigare någon sommar. Även om vi bara hade grillkorv med oss och fick dela på besticken, (jag mest sittandes med två bordsknivar), var det en höjdartillställning. Flugorna till trots, (lantlig miljö), fick vi gott om tilltugg utan att erhålla flugnärningstillskott i samband med sånginsatserna.

Onsdagen den 3 juli: Vädret var fortfarande inget speciellt att hänga i julgranen, inte heller för alla de tomtenissetjejer från Norrland och Sollefteå som synts ibland stugorna under de första dagarna. (Fick till och med en liten julklapp av Helene under söndagens julklappsutdelning.) Dagen gick i alla fall snabbt, inte minst beroende på en spännande kamp om Nackswingstiteln i minigolf som utspelade sig i Köpingsvik. Ett flertal suveräna bilder lyckades jag fånga.

När kvällen kom hann jag med en liten kort basturunda. Denna gång tillsammans med Patrik och två av hans vänner i den vedeldade bastun. Vi hade lite svårt att hinna få fyr på brasan, men det gick innan det var dags för mig att skynda vidare för att få hjälp med onsdagskvällens utstyrsel. Onsdagskvällarna under dansveckan är känd för det fria valet av klädsel, (relaterat till det motsatta könet). Själv hade jag med mig en rosa kjol samt tillhörande vitpricksrosa överdel. Av Marianne fick jag låna bra håruppsättningsspänne och BH. Tror jag blev någorlunda söt i utstyrseln...

Danskvällen blev även denna feminina årsdag lite annorlunda till känslan. Eftersom utkädningstilltaget var ganska improvicerat kändes det inte speciellt betungande att dansa utspökad. Mina danssteg (i tillfällig dansegenskap av följande tjej), kändes ganska kontrollerade. "ROSALINA" blev lite lagom uppmärksammad. Förra gången, (1999), var det nog lite mer sensationellt att finna mig i damkläder.

Torsdagen den 4 juli: Tidningarna började prata om kommande sol, men den skymdes även nu av moln med fallande regn. Marianne och Patrik åkte till Soliden samtidigt som Jag, Björn och Jenny åkte till Borgholm för att handla.
   Efter hemkomsten till campingplatsen hann vi se BHONUS konsert med många goda hårdrockslåtar. Under den senare delen av eftermiddagen åkte vi tre vidare till restaurangen "Lammet och och grisen", (Löttorp), för den årliga smakhöjdarupplevelsen. Man kanske inte äter för 225 kronor, men man njuter vartenda öre...

På kvällen var hela stuggänget återförenat och vi dansade till två band, SOLO och CHERRIE. Jag var kanske ensam om att inledningsvis uppskatta CHERRIE mer än SOLO, men även jag fann styrkan hos SOLO när ett digert och underbart flöde av extranummer började med alltifrån Roxette-låtar till andra underbara låtar jag inte kommer ihåg att nämna...

Utanför stugan grillades det ordentligt innan det blev läggdags. En mysig natt där jag vaknade till liv på nytt vid halvsjutiden, när en av grannstugorna pratade om baddax, fullt och tydligt hörbart genom ett öppet fönster. För egen del innebar detta endast en promenad ut till havsbadbryggan, och inget mer. En natt tidigare hade jag däremot lockats till ett spontanbad när våra närmaste grannar ilat iväg till de lockande havsmediat i en något yngre nattlig timma.

Fredagen den 5 juli: Luften var ganska kvav i stugan när vi vaknade upp till Björns födelsedag. Jenny var tidigt ute och pyntade tvättlinan med ballonger. En liten gosebjörn skyltade dessutom med förebildens ålder. Vid 14-tiden dukades det upp till ett riktigt långbordstårtskalas. Vi var nog närmare 25 personer som ivrigt smaskade i oss av tre tårtor och en mängd jordgubbar. Alla kunde vi njuta av åsynen av vår hussvala som kikade ut allt längre ur sitt bo för var dag. Robban njöt dock inte lika mycket eftersom han blev utsatt för svalskitsbombning två gånger, inom loppet av några få minuter. Snart kom vi dock på att det var olämpligt att sitta eller stå under svalboet, enär svalungarna ibland vände på sig för att sticka ut baken och skita i tillvaron.
   Under tårtkalaset fick jag bra tillfällen att fotografera svalungen och till och med plåta ett av de ögonblickliga, sekundsnabba, matningstillfällena.

På eftermiddagen var vi för första gången nere på stranden i avsikt att soldyrka. Speciellt långvarig njutning blev det inte, men vattnet var i alla fall varmt med sina ca nitton grader. Emedan våra duktiga matlagerskor gjorde en underbar salladsblandning med bakpotatis tog jag tre perioder bastubad. En riktig hälsokur för kroppen även om jag hade lite dåligt samvete gällande just den obefintliga matlagningshjälpsfaktorn från min sida. Men gudarna ska veta att jag njöt av maten som serverades på bordet. Därtill Mariannes otroliga vitlöksdressing som jag skulle kunna äta hur mycket som helst av...

Den sista danskvällen till JANNEZ blev en av de bästa. Dansen var en riktig höjdarupplevelese, inte minst eftersom jag fick tillstånd att dansa några av pausens danser med en gammal dansväninna, Anna. I och med min fråga hade jag ingen tanke på att handlingen kunde vara sårande. Men inget ont som inte har något gott med sig. Den efterföljande dialogen, som visserligen lät vänta på sig, öppnade nya dörrar och ny tilltro till tvåsamhet. Ett tag såg beslutet lättfattat ut, riktigt mörkt och dystert med smala ögonspringor och annars helt ointresserade blickar. Inte njuter man av missförstånd och sårande känslor, men det var inte långt ifrån att jag accepterade detta mörker som något slutgiltigt och till slut kanske positivt... Natten blev full med tankar och den sista dansen samt sista halvtimman jag tänkt ge och "njuta bort" tillföll tyvärr inte den som mest behövde den...

Energin nyttjades slutligen till diskande, packande och förberedande inför hemresan.

02-06-28, fredag

Under hela mitt arbetspass har jag haft dansabstinens. Orsaken är den underbara danskvällen som gårdagen bjöd, inomhus på Hågelby. Under den korta natten hade jag sängen skönt inställd och vaknade lika pigg som när jag gick och la mig, trots bara ca tre timmars sömn full av dansanta drömmar och oändliga danser.

Nu om eftermiddagen ska jag hem för att sova, tvätta och packa. Imorgon får jag nog en hel del utlopp för min dansabstinens genom resan till Öland. Då, till skillnad mot gårdagen, får jag njuta av att Marianne är med. Hon, Jenny T, Björn och Patrik blir mina stugsambos. Ska bli underbart med lite semester.

Torsdagen den 27 juni: När kvällen kom regnade det fortfarande. Jag var en hårsmån ifrån att ge upp min danslängtan och dansdrömmar. Föga mindes jag att Hågelby numera kunde erbjuda inomhusdans vid riktigt dåligt väder.

Den största drivkrafen till mitt envisa beslut att åka var istället det faktum att jag försökt locka dit min goa dansvän LS och hennes Kompis. Nu ville jag inte svika ifall de trots allt skulle vara där. På centralen fick jag klart för mig att dansen skulle vara inomhus i och med att även Jenny S var på väg. Och till min stora lycka hade LS fått reda på dessa fakta genom telefonsamtal med arrangören under eftermiddagen.

Danskvällen blev en perfekt uppladdning inför kommande Ölandsdans. Jag kände mig verkligen i toppform och fick god hjälp att hålla mig på den nivån i mina danser med LS. Kelsjuk som jag var, var det riktigt svårt att hålla händerna i styr. Inte heller var det någon idé att dölja den alltid så spontana glädjen i alla danser med henne. Man får helt enkelt försöka njuta så mycket som möjligt och så länge som möjligt utan att helt gå över alla gränser. Räddningen var kanske våra bådas intressen på annat håll... Vad blickar och rykten må säga kan jag bara spekulera i, men danserna hade jag som vanligt inte velat vara utan...

Hemfärden tog sin tid i och med en bussresa till Alby, tunnelbana och sedan tåg hem. Törsten släckte mitt resesällskap Jenny och jag på "Seven-eleven" vid centralen. Vid hemkomsten med sista tåget var jag riktigt trött och lyckligt utmattad...

02-06-27, torsdag

En hel vecka har gått sedan jag senast tog mig tid att skriva i dagboken. Lite av ett sommarfenomen trots att min semester inte startat riktigt än. Om kvällen kommer bjuda den dans jag så innerligt längtar efter vet jag inte. Detta beror mycket på om vårt regn kan upphöra. Efter att ivrigt kollat radar- och satellitbilder har det kunnat konstateras att Norge i det närmaste prenumererat på ett nästan stillastående lågtryckscentrum. lågtryckseffekter som jag hoppats kan svepa förbi i tillräcklig grad för uppehåll innan kvällen.

Torsdagen den 20 juni: Kvällen bjöd härlig dans, trots att det hela tiden hotade att bli regn. Men när regnet kom var vi inne på sista dansen för kvällen. Dessutom var det ett riktigt varmt sommarregn som inte alls störde. Skjutsade hem Jenny till Björn och ytterligare en Nackswingare till Tanto.

Fredagen den 21 juni, Midsommarafton: Om eftermiddagen åkte jag över till Täby, efter att ha lämnat tillbaka bilen hos mina föräldrar. Blev bjuden på midsommarlunch med bland annat den klassiska sillen och potatisen. Ett par nubbar naturligtvis därtill, (Fläder och Posch). Innan kaffet bjöds prov på en ganska spännande och riktigt roande pilkastningsrunda.
   Om kvällen åkte vi vidare till Jonas och Sandra. Där fortsatte midsommarfirandet med grillning tillsammans med Patrik, Björn och Jenny, samt Dan som hade anslutit sig till sällskapet. Hemfärden påbörjades inte förrän ca 02.50. Vid midnatt hade vi varit ute på en promenad till Sätrastrandsbadet. En perfekt midsommarafton...

Lördagen den 22 juni: Eftersom midsommaraftonsfirandet gjort att vi kom isäng sent, sov vi ut en aning. När kvällen kom åkte vi till Skansen och dansade till Höilands, vilka bjöd en bra danskonsert.

Söndagen den 23 juni: Marianne var hos mig en stor del av dagen. Vi tog bland annat en promenad till Coop Forum där jag lämnade in en film. Mot kvällen åkte Marianne kommunalt över till sina föräldrar. Jag pysslade i hemmet...

Måndagen den 24 juni: Tidig arbetsdag som skulle avslutats med ett måndagsmöte som blev inställt. Ringde mina föräldrar och gav dem en prognos gällande min syrras försenade tåg. Åskan hade slagit ut delar av ställverken längs tågets väg från Göteborg. Själv spenderade jag tid i stan på ett café och pratade bland annat med "Blomman" under en av hans tågsättsvändningar vid Centralen.

Syrrans tåg anlände med 53 minuters försening. Jag och mina föräldrar mötte syrran och hennes barn vid centralen och spår 7. Eftersom bilen var full åkte jag därefter själv vidare hem till mig.

Tisdagen den 25 juni: Arbetsdagen avslutades med en timmas övertid. Annars allt lugnt och behagligt. Åter igen glad att jag jobbade förmiddag. Om sommaren är det nämligen under eftermiddagstid som problemen brukar dyka upp. De senaste dagarnas mycket kraftiga åskväder i Sveland har ställt till stora problem med utslagna ställverk och ibland helt avstängd trafik.
   Mitt under ett åskväder åkte jag hem för att så småningom städa lägenheten, ett projekt som till slut tog fart. Lite tid ansåg jag mig också kunna spendera på flygsimulatortester. Det finns en spännande funktion med väderlek hämtat direkt från verkligheten. Detta testades strax efter att det värsta åskvädret dragit förbi. Och nog visade flygsimulatorn också på åskväder när jag startade från Arlanda. Fantastisk utveckling i fråga om realism må jag säga.

Onsdagen den 26 juni: Gick upp tidigt, (efter en kort natt), för att städa det sista innan min syster, hennes barn och mina föräldrar skulle komma på besök. Modelljärnvägen förevisades för syrrans barn. De fick under min översyn också tillfälle att provköra. Men begränsningarna i säkerhetstänkande och hastighetsanpassning saknades naturligtvis i flertalet lägen. Men om några år kan nog den egenskapen övas upp också... *ler*.

Arbetsdagen var snabbt avklarad. Relativt lugn och utan allt för svåra beslutsfattanden.

02-06-20, torsdag

Då var det dags att varva ner och starta midsommarfirandet och midsommarledigheten. Även om det nya tidtabellsskiftet bara bjuder en försmak och föraning om höstens tågtrafikflöden känns det att man får jobba för pengarna. Ibland är det riktigt svårt att ens hinna "gå på huset". Hur många tangenttryckningar och beslut man fattar under en arbetsdag vågar jag knappt tänka på, men koncentration krävs i alla fall.

Ikväll ser det ut att bli avkopplande dans i Hågelbyparken. Sedan får jag försöka fullfölja städandet i lägenheten.

Onsdagen den 19 juni: Innan jag åkte till jobbet fullföljde jag mina plikter. Två tårtor inköptes i på "Balders" i Sollentuna centrum. En underbar "WHITE LADY" och en frukttårta. På internet var det intressant att följa upp den uppblossade debatten i "Svenska järnvägsklubbens" debattforum gällande min felkörning under tisdagskvällen. Många ganska sanningnära inlägg, men som vanligt också några utan allt för mycke kunskap om järnvägstrafikens verklighet och säkerhet. Men nog håller jag med om att Svelandsbanan är underdimensionerad och behöver mötesmöjligheter på en längre sträcka, helst även i Strängnäs där berget fortfarande reser sig högt mitt emot stationshuset.

02-06-18, tisdag

Igår var jag inspirationsmässigt riktigt "anti" när kvällen kom och i förrgår var jag rastlös och ensam. Idag är det nog lite sundare tankegångar, men ännu är det bara lunchtid och jag är på väg till jobbet efter en god sovmorgon.

Lördagen den 15 juni: Gick upp tidigt för att arbeta det första passet av min "förmiddags-/nattur". Vid sju satt jag således på jobbet och dirigerade min tågtrafik. Spårledningsfel mellan Knivsta och Ekeby ställde till en del bekymmer. Kanske inte så mycket för mig, men för de som tog över när jag skulle hem. Vi hade nog inte riktigt samma tankegångar och taktik, vilket äventyrade rytmen ganska påtagligt. Ibland är det synd att få lämna något välplanerat, förseningsavvägt och genomtänkt...

Gick till Kungsträdgården i tanke att lyckas fotografera lite Boule, i samband med helgens tävlingar. Riktigt bra bilder blev det inte. Kanske hade jag lite för stora ambitioner i förhållande till mina boulekunskaper och folkmassan i vägen.
   "Blomman" anslöt och vi tog gemensamt båten ut förbi Vaxholm till ett välbesökt och populär utflyktsmål, ön Grinda. Vi blev inte långvariga på platsen utan tog båten till Vaxholm vid första möjliga tillfälle. Inte för att vi misstrivdes, utan för att komma hem i rimlig tid.

I Vaxholm bytte vi till buss mot Mörby. Handlade lite och åkte sedan vidare mot hemmet. Några bra skärgårdsbilder hade jag med mig i bagaget när jag efter en halvtimmas sömn åkte in till jobbet igen.

Så när som vissa brister i tågordersystemet, i samband med tidtabellsskiftet, fick jag en lugn arbetsnatt. Riktigt trivsam till och med...

Söndagen den 16 juni: När jag kom hem från nattens arbetspass var det fotboll och TV som gällde. Sveriges match som dessvärre förlorades i en spännande åttondelsfinal i fotbolls-VM. Senegal blev med viss otur för svåra när målstolparna stod på "fel ställe".

Sömnen fick mig sedan i ett järngrepp. Speciellt aktiv blev jag aldrig eftersom jag hela kvällen förföljdes av en olustkänsla, där jag inte hade lust för speciellt mycket alls, och en känsla av ren ensamhet. Den sysselsättning som till slut gav mest sinnesro var diskande.

Måndagen den 17 juni: Var uppe tidigt om måndagsmorgonen för att arbeta ett tidigt arbetspass. Efter arbetsdagen dröjde jag mig kvar i staden ganska länge, med kameran i högsta hugg. Ett par riktigt bra bilder blev det, men annars mest sporadiska försök och chansningar. Det kanske mest spännande och spontana uppdraget inspirerade en vit sydafrikanska mig till. I höjd med riksdagshuset fick jag mig ett stort leende till svar när våra blickar råkade mötas. Någon fotografering då hann det inte bli, men efter en minuts fundersamma tankar gick jag efter. Vid Kungsträdgården var jag utan att jäkta ikapp. Med slottet som bakgrund fick jag en riktigt skarp bild och två relativt bra bilder. Tydligen var jag lite nervös efersom jag kände på mig att jag stressade något i fotokompneringen och noggrannheten i skärpepunktssättande. Men söt var hon och en perfekt person framför kameran. Tråkigt nog rationaliserade jag bort frågan om hennes förnamn. Dessutom hade jag inget visitkort att lämna henne ifall hon skulle vara intresserad av bilderna i efterhand...

Fortsatte min promenad och fångade otroligt härliga vattenspridarbilder i en blomsterbevattningsanläggning nära centralen. Inspirerad av det hade jag nog kunnat fortsätta många timmar ytterligare men beslöt mig för att modelljärnvägen skulle prioriteras. Och nog lånade jag bilen av mina föräldrar för att kunna handla lite spånskiva på Coop Forum, men kom ändå av mig innan alla mått var nedtecknade i hemmet. Då hade jag blivit slö och nog så handlingsförlamad. Lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar utan att ha gjort något inköpsärende. Jag hade spår av "anti-känsla" inom mig...

Tisdagen den 18 juni: När kvällen kom hade jag fått reda på vilket humör jag bar med mig. Positivt nog var det en frenetiskt arbetande och målinriktad Lasse som trafikledde tågen genom Mälardalen under eftermiddagen och kvällen. Med en stor välsmakande jordgubbstallrik bredvid mig satt jag först vid "Kungsängenplatsen", där just Kungsängen hade spårledningsfel ett par timmar, och sedan vid "Katrineholmsplatsen" med en helt ny tidtabell på Svelandsbanan.

Tyvärr räckte det inte med en positiv attityd när verkligheten direkt avslöjades i samband med ett vant ögonkast på spårplanen. De tågmöten jag tidigare höjt ett ögonbryn över (i den grafiska tidtabellen) hade nu missats. Ett tåg måste skulle bli tvunget att backas. En "TÅRTKÖRNING" mellan Malmby och hållstället Strängnäs. Tågmötet som skulle ske i Malmby hade jag inte riktigt hunnit styra upp varför tåget "slet sig". Därav tåg mot tåg på betryggande avstånd från varandra och på var sin sida om Strängnäs, på enkelspåret mellan Malmby och Härad. Föraren var naturligtvis olycklig över att behöva byta ände och gå tillbaka mot Malmby. Han antog att alla resenärer skulle skylla förseningen på honom och rent utav kanske tro att han var onykter. Men problematiken får nog tillskrivas mig själv. Vissa mindre brister i den teknik jag har till min hjälp, men inget jag ska skylla på speciellt mycket. Jag tror inte detta var den enda tårtan för säsongen om man ser till den ihoptryckta och störningskänsliga tidtabell som än en gång införts. Det känns som om erfarenheterna ifrån slutet av 1900-talet fallit i glömska. Inte många år sedan banan öppnades, men ännu ingen utbyggnad och bankapacitetsförbättring. Hur som helst blir det tårta på jobbet imorgon. En "bortkörningstradition" som har sina fördelar...

02-06-14, fredag

Idag kom så det efterlängtade regnet. Låg under tidiga morgontimmar och njöt i min säng till ljud av regn på balkongräcket och mot fönstret. Stundom har det varit hårt regn, men oftast ett ljuvligt sommarregn som marken just nu så väl behöver. Jag får nog räkna med någon form av regnplagg i eftermiddag när jag ska till jobbet.

Torsdagen den 13 juni: Dagen gick verkligen i njutningens tecken. Arbetsnatten gick helt enligt mina önskemål med en jämn ström av tidiga godståg som jag kunde hantera som jag ville. En kvarvarande spårmarkering efter ett spårriktningsarbete försenade bara ett tåg innan det blev avhjälpt.

Efter arbetsnatten sov jag 2,5 timmar i vilorummet. Eftersom rummet senare skulle nyttjas för massage valde jag att gå upp och äta frukost till bilder av välspelad fotboll. Kände hur lättroad jag var. Tröttheten gjorde att jag log åt varenda liten snygg fotbollsdribbling och fint.
   Efter frukosten vaknade jag till och inväntade affärernas öppningstid i Kungsträdgården tillsammans med en tidning, DN. Köpte sedan ut mitt beställda kamerateleobjektiv och satte mig på M´c Donalds med en kopp kaffe under monteringsfasen. Tog några imponerande telebilder genom fönstret och började fundera på vart gränsen för integritetskränkning kan gå. Att fotografera är ju knappas förbjudet på allmän plats, men när man kan få snygga porträttbilder utan att ha kontakt med motivet, (eller ha chans att ta kontakt), så känns det skumt. Å andra sidan är det sådana tankar man delvis måste arbeta bort för att få de riktigt bra, spontana bilderna. Det är få som gör sig riktigt bra när de är förberedda och det är omöjligt att fråga först och fånga ögonblicket sedan...

Beslöt mig att satsa ytterligare 1500 kronor på mitt fotointresse när jag gick tillbaka till fotoaffären för att köpa ännu mer fotominne och en ytterligare laddningskabel. Nyttjade kabeln i väntan på den ångbåt jag beslutat mig för att ta till Vaxholm. Sol med härliga vackra moln bjöd ett perfekt fotograferingsväder. Tyvärr fick jag åter igen batteribrist när jag ämnade fråga om fotografering av ett supersött utländskt par, medföljandes båten.

I Vaxholm laddad jag kameran ånyo, nödtorftigt, samtidigt som jag åt en bägare glass. En mamma fick gång på gång hämta sin krypande son som ivrigt kröp in genom dörren utifrån, uppför två trappsteg och fram till mig om min kamera. Riktigt gulligt även om jag lät bli att fotografera just då. Samma mamma var minuterna senare en av de riktigt aktiva i att brotta ner och lugna en man som i mina ögon sett troligtvis drabbades av ett epileptiskt anfall. Sonen hade hon vid det laget givit till någon som stod bredvid. Efter någon halvminut eller minut var han lugn men lite blodig i ansiktet. Inledningen av dramat såg jag tack och lov inte. Av ljuden att dömma trodde jag först att det var en grupp förståndshandikappade, svårtyglade ungdomar, som just anlänt till båthamnen.

Reste med bussen mot Sollentuna och gick av vid Rösjön. "Blomman" var ute i affärsärenden varför jag passade på att njuta av ett fotbad innan jag letade mig hem till honom genom skogen. Blev bjuden på Fika.

Kvällen blev lugn för mig. Pratade med Marianne två gånger, men tröttheten var stor och jag somnade tidigt,(efter klockan 22.00).

02-06-13, torsdag

Dygnet är några timmar gammalt. Sitter och jobbar en nattur som jag bytte till mig för att dels slippa en jobbig eftermiddagstur och dels ställa upp för en av mina kollegor som så gärna ville slippa jobba denna natt. Har en hel del anordningar ute på mitt bevakningsområde, ("Västeråsplatsen"), men just nu är det lugnt.
   Senare idag ska jag hämta mitt beställda teleobjektiv till min digitalkamera. Har väntat i snart tre veckor nu... Ska bli underbart att vara ledig kommande dagtid...

Lördagen den 8 juni: Efter att ha suttit på Centralpubens uteservering och skrivit dagbok blev jag mött av Marianne. Efter en liten stadsvandring via Sergelstorg och Gamla stan tog vi tunnelbanan till Sandra. Hos Sandra bjöds en underbart mysig tillställning. Först god smörgåstårta och sedan underbart vackra tårtor på det. Min kamera gick varm och jag lyckades fånga en hel del bilder som jag är nöjd med. När kvällen övergick i natt hade festen förflyttats till Sandras underbara sovrum. Att jag kände mig hemma där är nog inte så konstigt att förstå, men alla andra verkade också trivas i den annars så rymliga sängen, nu nästan förvandlad till sk. "ormgrop" *ler*. Många samtalsämnen avhandlades innan vi såg oss tvungna att bryta upp och bege oss hemåt. Vid det laget var söndagen redan två timmar gammal.

Söndagen den 9 juni: Marianne och jag letade oss hemåt med nattbussen. Innan jag gick till sängs förde jag över mina nytagna festbilder från digitalkameran till datorn. Som sagt var, bilderna var jag riktigt nöjd med. Hade visserligen arbetat med en felaktigt inställd blixt, men därefter lyckats perfekt.

Vid lunchtid åkte Marianne och jag över till mina föräldrar för att hämta bilen. Därefter åkte vi vidare till Bro, inbjudna av Thomas och Jenny. Vi bjöds på god mat och kunde imponeras av deras modelljärnvägsbygge och deras nya lokal för ändamålet. När lokalen blivit utnyttjad kommer min järnväg att se liten ut... *ler*

När kvällen kom skjutsade jag Marianne till Täby. Därefter åkte jag själv hem för att överlämna sekreterarpärmarna till min efterträdande sekreterare för bostadsrättsföreningen. Satte mig slutligen vid datorn och andades ut...

Måndagen den 10 juni: Arbetsdagen bjöd på specialuppdrag och möte med gruppcheferna Linda och Patrik. När eftermiddagen kom hade jag betat av flera uppgifter och blev raskt rastlös. Efter arbetsdagens slut gjorde jag ärenden och mötte så småningom "Blomman" vid Hötorget. Ytterligare några ärenden och sedan hemfärd.

Kvällen passerade snabbt förbi. Tillbringade min tid bå,de vid datorn och modelljärnvägen. Mitt nya lok, (V5), gjorde sig utmärkt på modelljärnvägen. Det väsnades mycket i början men blev något mer tystgående när jag kört in det lite.

Strax före midnatt kände jag mig redo för sängen. Men då mullrade en helikopter ca 30-50 meter ovanför huset, för att direkt landa på en liten gräsplätt 200 meter hemifrån. Ytterligare samma avstånd bort var vägen avspärrad med blåljus-fordon. En mopedist hade tydligen krockat med bussen utanför vår VIVO-butik.
   Aldrig har jag väl sett så många springa utomhus i morgonrockar och "sängkläder", men helikoptern hade väckt många. Oetiskt eller ej tog jag några bilder på själva helikoptern. Svårt motiv i nattljuset. Med blixt framträdde mest pilotens och sjukvårdarnas reflexband...
   Huruvida den skadade åkte landsväg eller helikopter vet jag inte. Drog mig undan efter ett par minuter. Då cirkulerade rykten om att det gått något lite bättre än först förmodat på olycksplatsen, men jag befarar att skadorna var stora... Efter ca tjugo minuter lyfte helikoptern åter...

Tisdagen den 11 juni: Arbetsdagen var kort nog för bibehålla en lämplig grad av pigghet. Åkte hem för att vara anträffbar lagom till klockan 14 då jag lovat ställa upp i en markandsundersökning gällande Gevalia snabbkaffe. Tankarna på att åka till Dalarna för att dansa ströks till slut, efter mycken våda. Kanske var det lika bra att jag inte kom iväg, för jag hade troligtvis blivit sen om jag valt tåget via Västerås. I trakterna av Virsbo blåste nämligen träd ner, rakt över kontaktledningen som revs.

Onsdagen den 12 juni: Morgonen vigdes till Sveriges ödesmatch mot Argentina i fotbolls-VM. Sverige behövde oavgjort, ett resultat som efter mycken dramatik blev slutresultatet, (1-1). Resten av dagen blev en seg tillställning för min del. Kanske var det

02-06-08, lördag

Har just dragit mig undan folkmyllret vid Stockholm Marathon och letat upp skuggan vid Centralpubens uteservering, "Orientexpressen". Under morgontimmarna har jag arbetat ett övertidspass. Fick en hel del att göra men blev avlöst i pricis rätt tid för att slippa de riktigt tyngande konsekvenserna av tågomlednigar över "TAM-banan" mellan Snyten och Ängelsberg. Gävlefjärren hade tvingats stänga av sträckan Snyten- Fagersta pga gräs- och skogsbränder på tjugofem ställen, startade av ett godståg med tjuvbroms. Själv hade jag haft mest pyssel med en utbildningskörning för "A-train" som egentligen skulle övat Vagnuttagning på TAM-banan. Nu fick de tillämpa VUT Ängelsberg- Fagersta istället. In i sista stund rådde förvirring om huruvida de skulle gå som "VAGNUTTAGNING" eller "VAGNUTTAGNING FÖR TRANSPORT". I högsta grad viktigt säkerhetsmässigt i och med att "Vagnuttagningar får byta rörelseriktning på linjen", och därmed kräver avspärrad stationssträcka med "HINDER FÖR TÅG" utväxlat mellan mig (som Fjärrtågklarerare) och Tågklareraren Fagersta.

Ikväll ska jag och Marianne åka över till Sandra för att fira hennes födelsedag. Ska bli riktigt trevligt att komma hem till fd. hemtrakter.

Torsdagen den 6 juni: Om jag kvällen innan varit rastlös, gällde detsamma denna dag. Mina hemuppgifter gick trögt att genomföra, om jag ens valde att ta tag i dem. Sköt det mesta på framtiden och sov om eftermiddagen gott eftersom jag fruktade en riktigt arbetssam arbetsnatt.
   Väl på jobbet fick jag också jobba i fullt tempo till närmare 23.30-tiden. Hann med det mesta för att få en bra och genomtänkt tågföring, men det krävdes snabbt beslutsfattande för att minimera ofrånkomliga förseningar. Blev nöjd med totallösningen i alla fall. Antalet arbeten om natten var visserligen relativt många, men det fungerade felfritt med tåg i lämpliga tåglägen.

Fredagen den 7 juni: När arbetsnatten var slut visste jag att morgonen skulle bli lång. Hade inga tankar på att sova eftersom VM-matchen Sverige mot England började klockan 07.30. En lite nervpirrande vinst till slut, men med minsta möjliga marginaler ifråga om självmålstillbud i stolpen.

Först vid lunchtid valde jag till slut att lägga mig. Ansåg mig dock ha såpass mycket att göra att jag bara tillät mig sova cirka tre timmar. Förmiddagens tvättande hade visserligen tagit ut sin rätt, men nu hade jag relativt god inspiration till att städa och diska effektivt. Om kvällen kom Marianne hem, men då var jag trött och allmänt stirrig...

Förevisade lite flygsimulatorflyningar innan det var läggdags, för vila inför en tidig lördagsarbetsmorgon.

02-06-05, onsdag

Under kvällen var jag riktigt rastlös. Borde nog ha suttit på balkongen och njutit av kvällsluften, men blev istället mest hängandes i fönstret samtidigt som jag satt försjunken i sängen. Ute var det ungdomsliv på avstånd och min nyfikenhet mätte inga gränser. Festandet dog ut och jag somnade till slut.

Tidigare under dagen hade jag arbetat en dagstur och mest suttit på Arlanda- och Uppsalaplatsen. "Blomman" kom på besök en kort stund. Därefter gick vi ut och åt lite innan det var dags för oss båda att fortsätta respektive tjänstgöring.

Modelljärnvägen fick ett tillskott i lokparken. Loket är visserligen kvar i affären för kompletterande med en bra dekoder, men i alla fall i min ägo. Ett gulligt litet växellok, lokomotor V5.

Fredagen den 31 maj: Marianne och jag fortsatte vår röjningskurs utanför Borlänge. Dagen bjöd på intressanta röjningsövningar och rundvandring på skogsbestånd som blivit röjda på lite olika sätt för att antingen bli produktionsskog eller kvalitetsskog. Efter ett par timmar sprack molnen upp och det blev underbart väder. Efter kursdagens slut stannade vi kvar ett tag i solen för att njuta skogens lugn under bar himmel. (Nästan bar himmel i alla fall, bortsett från några envisa molns duggregn mitt i solskenet)

När vi väl var tillbaka i Ludvika var vi såpass trötta att vi valde att skjuta på Stockholmsresan en dag. Sov istället riktigt gott när de flirtande grannarna gått ut på stan och avslutat förfestandet...

Lördagen den 1 juni: Efter frukost startade hemresan. På grund av en olycka på riksväg 66 fick vi åka den vackra vägen från Surahammar via Hallstahammar ner till Kolbäck. Väl i Stockholm lånade jag 70-talskläder av min far för att senare om kvällen åka in till stan och gå på personalfest ombord på ett tåg.

På centralen annonserades vårt Chartertåg på stora tavlan med texten: "DET VAR BÄTTRE FÖRR". Röda mattan var utrullad till en av vagnarna. Nästan alla var 70- eller 80-talsklädda. Och roligast av allt, två av mina vänner var ombordpersonal på tåget. Jonas som ombordansvarig och Nilla som servitris.
   Tåget bestod av ett hederligt "F-lok" och därefter två restaurantvagnar, en dansvagn och två förstaklassvagnar. Allt avsett för oss. Trafikledarna, (kvar på jobbet), lekte verkligen med oss för att vi skulle få en extra känsla av den alkoholhaltiga drycken. Färden gick genom Älvsjö godsbangård och därefter kryssades vi flitigt i alla möjliga växlar. Ibland riktigt krängande "40-växlar" men också mer snabba och komfortvänliga växlar.

Stämningen var på topp och maten, (trerättersmiddag, fiskmeny), var utsökt. Helt underbar tillställning som varvades med längre uppehåll på stationer som Skebokvarn, Flen och Eskilstuna. I Kolbäck avlystes ett ytterligare spår för att vi fritt skulle kunna gå på banvallen till och från tåget. En riktigt vacker syn att stå på banvallen bredvid tåget i skogen, (Kolbäck/Borgby), och skåda skymningsljuset. Efter ytterligare en förbigång fortsatte vår resa. Efter en hel del dans i dansvagnen var vi hemma. Att resan varat sju timmar kändes inte. Hade gärna fortsatt att både resa och festa i nattens timmar.

Väl på centralen kom dock tröttheten. Därför valde jag i alla fall att åka hem och sluta mitt festande på topp...

Söndagen den 2 juni: När jag väl kom på benen höll jag på med några av de sista momenten i bostadsrättsföreningens styrelsearbete. På kvällen kom Marianne över en liten stund. Vi gick en långpromenad i mina barn- och ungdomstrakter och tittade bland annat på mitt barndomshem. Verklig sommar...

Måndagen den 3 juni: Ibland undrar man hur lågt man kan sjunka i yrkesstolthet. Hade idag ett samtal med en förare som inte hade mycket blick för tågföring. Han försökte framföra argument efter argument för att han ansåg sig bli felbehandlad när hans tåg drabbades av andra tåg. Till slut försökte han inbilla mig att han redan var sen, något som inte stämde. Två minuters försening hade jag kalkylerat som resultat för att slippa försena godståg med 15 minuter, ett nästan perfekt slutresultat. Det var inte långt ifrån att jag började kommentera med samma mynt, typ: "Om du inte kör sämre än en erfaren förare så ska du inte förlora mer än två minuter". Men jag höll samtalet på en proffessionell nivå med svar på allt. Samtalet avslutades för att bli ännu mer barnsligt i nästa skede...

När tåget inkommit till Katrineholm var X2000-tåget ytterst lite försenat, helt enligt nämnda tankegångar (2 minuter). Godståget som hade föranlett högerkörningen Stolpstugan-Katrineholm med X2000-tåget hade jag kört fram till svängen ner mot Norrköping för förbigång med nästa Malmö-X2000-tåg. Således utom synhåll för föraren som ringde ytterligare en gång och undrade över om vi hade problem med tågmarkeringarna på spårplanen, (eller om jag till hans förtjusning skulle ha ljugit)...
   Nu började han beskriva tåget bredvid honom som "ett sånt där tåg med fönster, du vet" och fortsatte med att han inte sett "något tåg utan fönster". Han sjönk längre och längre ner i nivån av aktning och fick svårare och svårare att vinna poäng. Onekligen kunde jag vid detta laget (med ett kallt och sant lugn) peta på hans sinnesvärld med mycket små medel av korrekta fakta. Gissar att han kokade hela vägen till Göteborg ridandes på sina mycket "höga hästar" på en väg med endast "tunnelseende".

På hemvägen gick jag en avkopplande promenad via Vasastan och satte mig i Vasaparken för att dricka en välsmakande Fanta, (exotiska frukter). Om kvällen levererades min nya hemdator. Känns bra att vara med i utvecklingen igen... Dags att koppla upp bredbandet...

Tisdagen den 4 juni: Arbetsdagen passerade snabbt förbi. Hade redaktörsdag och rivstartade med tre intervjuer av nyanställda och presenterade respektive personpresentation på Banverkets intranet bara någon timma senare. Varvade arbetsdagen med promenader på stan. Som ett tecken på värmen hörde jag att man snart överväger vattningsförbud i södra delarna av länet. Vattenreserven börjar ta slut. Hur som helst njöt jag av att vandra i solskenet ännu en dag. Lyckades i samband med denna promenad kvalificera mig för en snabbkaffeutprovning. Kanske var det med oanad mening jag i helgen köpte min första snabbkaffeburk (Nescafé) i livet, för nu hade jag något att jämföra Gevalias snabbkaffe med. Verkade vara lite av kravet eftersom de följer upp avsmakandet nästa vecka. I och med det får man sedan ytterligare en burk gratis.

Om kvällen gjorde jag ett avancerat försök att laga och säkra min bärbara dators strömförsörjning. Operationen blev avancerad och jag gladde mig åt starkströmskursen på gymnasiet. Nu handlade det visserligen bara om svagström, men kondensatorerna ingav respekt i alla fall till dess urladdning var konstaterad. Lyckades bra och slipper nu mitt glapp och avbrott på sladdens 19V-del.

Innan sömnen gavs utrymme flög jag lite flygsimulator på min nya HP-dator.