00-05-01, måndag och helgdag
Det är INTE OFTA det händer, men idag blev jag grundligt FÖRBANNAD på en av mina vänner, efter att ha blivit utsatt för vad jag skulle vilja kalla "OSPORTSLIGT UPPTRÄDANDE" eller åtminstone avsaknad av förståelse för gjorda uppoffringar samt elementära grunder i "FAIR PLAY", när det gäller förutsättningarna för att kunna planera fritiden för något NYTTIGT. Speciellt uppretande när jag vet att kraven mycket väl skulle kunna ställas i MOTSATT riktning.
Nog om ilska. Efter en övernattning på jobbet blev det en behaglig arbetsmorgon. Valborgsmässokvällen blev dock STÖKIG med flera stora SABOTAGE. Man önskar att polisen kunde lyckas gripa de som försöker utmana fysikens LAGAR. Bortsett ifrån att jag för kvällen inte lyckats få tag i någon träningspartner, så ser jag positivt fram emot att jobba kommande natt. Något som blir UPPSKATTAT i tillvaron.
00-04-30, söndag
Dagen har varit riktigt svår att få grepp om. Det har varit ganska behaglig men SVÅRTOLKAD likt en klassisk KOMPOSITION med omväxlande lugna harmoniska, (näst intill gripande), satser och lite hetsigare, (aningen ostrukturerade och svårgreppbara), partier med en underton STÄMD i MOLL. Jag var på väg till Mälarsalen, men väl inne i stan hade jag omöjligt att förmå mig åka vidare. Det var någonting annat jag SAKNADE. Utan givna MÅL strövade jag istället iväg på en promenad. Det var inte förrän jag hamnat på Djurgården som jag förstod vad jag saknade, någon form av FAMILJELYCKA. Vid skansen blev jag avrådd från att betala inträde och gå in. Trots att jag hade en oerhörd längtan efter att få stå vid en vacker ELD vände jag på KLACKEN och gick tillbaka mot stan. Det kändes inte ens motiverat att nämna att jag bara var ute efter att se elden, när jag ändå inte hade någon att dela dessa rogivande VÅRTECKEN med. Istället kunde jag sammanfatta mitt liv med att endast haft ett förhållande har varat över VALBORGSMÄSSOAFTON. Det var mitt första förhållande som med nöd och näppe överlevde två innan jag var övertygad om att det skulle vara slut. Nu lyckades jag i alla fall få en balans i min längtan, sedan jag köpt mig en traditionsenlig och välsmakande KORV. Korv åt jag alltid på valborgsmässoafton när jag bodde hemma.
Nu sitter jag i alla fall på jobbet och väntar in ett lämpligt tillfälle att gå och lägga mig. Börjar min arbetsdag tidigt imorgon.
Lördagen den 29/4-00
Detta blev en dag som helt gick i GLÄDJENS tecken. SÖMNMÄSSIGT är jag åter igen verkligen inne i "SINGELLIVET", på gott och ont. Dagarna är åter igen HEKTISKA och sömnen en riktig BRISTVARA. Vid detta laget kan jag nästan se en hel vecka tillbaka utan något sömnpass som varit mer än fem timmar långt. NATTEN till lördagen arbetade jag. Det blev en underbar natt med endast ett fåtal banarbeten att hålla ordning på. När morgonen kom gick jag och la mig på jobbet för att hinna få ca 2,5-timmars sömn. Därefter bar det av till Christofer och Gabriella i egenskap av FLYTTHJÄLP.
Själva flytten gick snabbare än väntat och INNEFATTADE "endast" ett förargligt MÖBELMISSÖDE. Tack vare elva man stark flyttarstyrka och en stor LASTBIL var det en riktigt ROANDE uppgift.
Återvände till jobbet för ytterligare en kort sovpause, dusch och uppladdning inför kvällens "FLYTTARPARTY". Detta blev en minnesvärd TILLSTÄLLNING med mat och lekar som verkligen gick i den positiva andans tecken. Detta trots att den lockade fram otroliga mängder ADRENALIN och den TÄVLINGSINSTINKT jag alltid hävdat att jag inte äger. Kanske har jag genomgått en PERSONLIGHETSFÖRÄNDRING den senaste tiden och fått in i mitt medvetande vad en förlust är för något. På jobbet återfinns känslan i tanken på att göra missar som ger förseningsminutrar I ONÖDAN. Här handlade det om att rita och gissa för oss, uppdelade på TVÅ LAG. Tävlandet fortsatte sedan med MUSIKFRÅGESPORT i en enklare form av TV-succén "Så ska det låta". I båda tävlingarna fick vårt lag se oss "bittert" BESEGRADE, efter att ha öppnat i med ÖVERTYGANDE ledning.
När jag lämnade festen vid 23-tiden var jag i mycket god STÄMNING. Åkte till jobbet för att sova LYXIGT, sedan jag fått ett samtal från en arbetskamrat som intygade att det fanns sängplats LEDIG. Annars är risken att rummen redan är bokade om man inte har lite tur och hör sig för. En energirik sömn blev det eftersom adrenalinet inte helt gick ur mitt PULSERANDE blod.
Fredagen den 28/4
Åter igen en tidig morgon efter en kort nattsömn. Ett övertidspass som blev hektiskt och INTENSIVT eftersom jag arbetade med två tangentbord samtidigt, dvs även med en inflyttad arbetsplats pga spårombyggnader mellan Stäket och Kallhäll. Hur som helst var det riktigt roligt, för dagen flög iväg och tågföringen var VÄLKONTROLLERAD hela tiden.
Efter en välbehövlig promenad, (kunde somnat stående när jag kom ut, slappnade av och kände den härliga, friska, luften), åkte jag hem ett par timmar. Delade ut papper till brf-medlemmarna och knoppade därefter ett par timmar innan det åter igen var dags att återvända till jobbet. Nattskiftet blev till BELÅTENHET.
00-04-27, torsdag
ÖVERRASKNINGAR verkar fylla min vardag nu. En riktigt SPÄNNANDE tillvaro. Efter att under arbetsdagen pratat extremt mycket och ljudligt med mig själv, inkluderande ett fåtal SVÄRORD som förstärkning på småmissar i tågföringen, kände jag för att gå ut och njuta av den vackra dagen. Vid 14-tiden påbörjade jag min promenad. Gick bland annat genom Humlegården och FASCINERADES av mängden sommarnjutande Stockholmare. Några nykära, andra i egenskap av barnvakter och andra lunchandes. Alla SYNTES trivas lika bra som jag. Jag tågade vidare och kom efter lite RESANDE fram till den BLOMSTERAFFÄR jag åter igen ställt in siktet på. En av dom stora överraskningarna fann jag direkt utanför blomsteraffären. En mycket god dansvän och tidigare klubbmästerskapsdanspartner som NYFIKET undrade vad jag gjorde på platsen. Jag avslöjade utan att BlinkA att jag skulle hälsa på en ÄKTA "ros". Spontant gav min dansvän en beskrivning på blomsterflickan och frågade om hon gissat rätt. Efter en bekräftelse av mig gav hon mångfalt BERÖM till henne, eftersom hon FÖR två veckor sedan bundit hennes BRUDBUKETT. Efter ca 10 minuters samtal gick jag åter igen in i affären. Jag vidarebefordrade allt beröm samtidigt som vi drog slutsatsen att världen trots allt är ganska liten. STANNADE kvar ganska LÄNGE och hann få lite insikt i en blomsterbutiks vardag. En härlig miljö som kräver oerhörd mängd tålamod och inre sprudlande glädje. Egenskaper hon verkligen har...
För att spinna vidare på ämnet bekantskaper kan nämnas att jag igår blev stoppad på ett övergångsställe av en gymnasieklasskompis, (Nylén), vars vardag jag flera gånger undrat över.
Sängen väntar nu snarast för mig. Borde ha gripits av John Blund för länge sedan eftersom jag ska jobba åtta timmar övertid på förmiddagen i morgon, för att sedan komma åter lagom till natten.
00-04-26, onsdag
De som inte såg eller missade mitt lyckliga ansiktsuttryck efter dagens träning gick troligtvis miste om något UNIKT. I säkert dryga två år har min träningsoverallsjacka, med namnet BRODERAT på framsidan, varit spårlöst försvunnen. Nu hängde den stilla upphängd på en av krokarna. Historien gällande denna jacka är dock ryktesvägen MÄRKLIGARE än så. Någon anonym hjälte eller hjältinna måste det finnas. Cirka en månad efter försvinnandet kom nämligen ett VITTNE och sa sig ha sett jackan hängandes i omklädningsrummet hos grannklubben, EBBA dansklubb. Några veckor senare gjordes resultatlös UPPFÖLJNING av uppgiften. Hur den nu hamnat i min hemmaklubbs omklädningsrum är därför en riktig gåta med ett svar ännu höljt i DUNKEL. Ett stort tack för den uppskattade räddningsaktionen.
Själva träningskvällen i sig var också bra. Stämningen var aningen bitsk och koncentrerad från min sida då jag kände en väldigt stark LÄNGTAN efter att spränga mina begränsningsramar i fråga om förning. När jag var som närmast innebar det tråkigt nog en MENTAL OSÄKERHET i dansen som helhet, något som min danspartner led mycket av. Det var ändå skönt och för egen del värt mycket att få SLÄPPA loss och komma en liten bit på väg mot målet, även om energireserven förblev långt ifrån uttömd. Kanske börjar jag bli ODRÄGLIG som danspartner när jag nu önskar mer TRÄNINGSTID än någonsin tidigare. Min träningsinstinkt har lockats fram igen och slagit de toppar jag tror jag hade under mitt stora dansår 1996.
Arbetsdagen var lång men med en drygt två timmars härlig rast som jag tillbringade på ett café. Där njöt jag av plättar med glass och hjortronsylt samtidigt som jag drack kaffe och skrev ett brev för bostadsrättsföreningens räkning. Effektivt förenande av nytta och NÖJE.
00-04-25, tisdag
Vissa dagar går så SNABBT att man KNAPPT hinner berätta om dem. Idag hade det nog inte spelat så stor roll eftersom arbetsdagen gick roande smärtfritt. Efter middagssömn i hemmet gick jag totalt upp i styrelsearbete och TV-tittande. Jag inser att jag har varit bortskämd med fritid under helgen, nu när tiden alltför LÄTT äts upp innan mina uppdrag blivit färdigställda.
00-04-24, måndag (helgdag)
Söndagen blev nyttigt INTENSIV. Förberedde årets deklaration, höll på med olika webbsiter och annat, mer eller mindre nyttigt, innan kvällen sprang på mig med stormsteg. Samordnade en del av bilresandet till söndagskvällens underbara dans i Örebro, (Brunnsparken), till Barbados och Hjältarna. Min bil hade ordinarie besättning, (jag, Jonas och Andreas), från Stockholm och Lina med kompis vidare från Västerås. I Örebro gjorde vi ett "STOP-AND-GO" uppehåll vid avfarten till Eurostop, för att sluta upp till bilen med Tomas och Ulrika som legat ett par minuter efter oss sedan Arboga. Mitt minne räckte för att hitta vägen. När jag väl började tveka var vi redan framme...
Som ni förstår blev det en riktig HÖJDARKVÄLL. Dansade för allt vad jag orkade, förutom under en väl vald pause då två koppar kaffe samt en läsk tillfördes kroppen. Banden spelade på topp och stämningen var oerhört god där jag rörde mig fram. Återsåg flera bekantskaper som jag inte sett på länge. Alltid rolit att kunna fortsätta en diskussion där den avslutades för ett eller två år sedan. Underbart med vänner som minns...
Under natten tog vi oss hem via Västerås. DIMMAN låg tämligen tät hela vägen från Örebro till strax bortom Enköping där GRYNINGEN började göra sig gällande. Många smådjur var aktiva. När vi strax före klockan 04.30 närmade oss Stockholm blev jag tvungen att bromsa in på motorvägen till stillastående. En envis gräsand ville inte lämna körbanan förrän jag tillgripit SIGNALHORNET.
Efter att ha vilat upp mig under middagstid har jag nu överskottsenergi så det räcker och blir över. Tyvärr hade jag ingen att åka till träningen med, som idag ville dansa lika mycket och INTENSIVT som jag... Därför krävdes det ganska precis en mils löpning i rask takt, längs Norrvikssjöns vackra gång- och cykelvägar samt en sväng i Norrvikens villakvarter, för att FRIGÖRA den uppladdning jag lite i onödan tillgodosett mig under dagen.
00-04-22, lördag
Gårdagens danskväll blev allt annat än normal. Till att börja med var det som att BACKA TIDEN med säkert åtta eller tio år. Träffade ett gäng gamla danskompisar som jag inte sett sedan dess eller bara sprungit på någon enstaka gång i VARDAGSLIVET. Aldrig har det känts så motiverat att sitta av danskvällen med en kopp kaffe framför sig. Dansklimatet ute på golvet var aningen avslaget även om det för ovanlighets skull fanns dansutrymme istället. Hur som helst blev vi sittandes en bra stund för att kunna "SKVALLRA" ordentligt. Många blev frågorna. Den klart vanligaste frågan blev inte vem eller vilka som hade barn, utan snarare hur många. FAMILJELYCKA värmer dock vid blotta tanken, inte minst när det gäller min första stora kärlek och flickvän, hennes man och lilla son.
Den sista timman var jag i alla fall ute på dansgolvet igen. Några dansprinsessor hade inte SNUDDAT vid min väg eller FINGERTOPPAR förrän under de sista åtta danserna, (av vilka jag dansade sex). Helt plötsligt var jag mitt i en dröm, omsvärmad och ÖVERVÄLDIGAD av framför allt äkta DANSGLÄDJE. En partner att verkligen utmana i vart enda steg och förning. Drömmarna om danser på Öland var plötsligt som bortblåsta. Det här var VERKLIGHET just nu...
När jag vaknade i morse visste jag inte hur mycket som var dröm, INBILLNING, hopp eller verklighet. Om jag nu har en ärvd, något "bränd", kärlekstro så var det den som MOTARBETADE varenda rörelse och tanke i hemmet. Trots detta kände jag mig som en lycklig tonåring när INSTINKTEN fick övertaget och jag några timmar senare än uträknat åkte iväg med bussen. När jag innan sömnens inträde hade lämnat Mälarsalen var det nästan bara en enda sak jag visste om hennes vardag och "morgondag". Därför var jag nyfiken att BESÖKA hennes arbetsplats som hon berättat om med glädje i blicken.
Min bussresa gav mig nu möjlighet att njuta av en härlig vårutflykt, iklädd en kortärmad skjorta. Åkte till den BLOMSTERAFFÄR mina tankar fört mig. När jag väl var framme förstod jag att jag inte behövde oroa mig för att besöket var ett felaktigt beslut. Det kändes åter igen rätt i mitt HJÄRTA, redan vid första GLIMTEN av henne bland blommor och blad. Det blev en trevlig liten PRATSTUND innan jag gick vidare på livets vårstig och överlät ödet till "framtidens vårdande händer". Med LÄTTADE och harmoniska steg åkte jag runt med tåg och buss i olika delar av länet. Hoppade av sporadiskt och lika instinktivt som tidigare för att få njuta av den varma dagen med promenader. På hemvägen hälsade jag på vid mina föräldrars husbygge.
00-04-21, fredag
Jag förstår inte riktigt hur VÅREN har kunnat komma såpass långt och att ÅRET hunnit bli såpass gammalt utan att jag har fått utlopp för mina vårkänslor. Jag hade så många KÄRLEKSFULLA idéer, VISIONER och planer som bara rann ut i sanden en vacker vårvinterdag tidigare i år. Men visst kände jag vårluften i går kväll när jag oplanerat ringde "Humlan" för att vi skulle få en kvällspromenad och äta grillad banan med choklad och glass. Och visst förstår jag att tiden har gått. För första gången i livet gick det upp för mig att jag faktiskt äger RYNKOR i ansiktet. PERSONLIGHET eller ren ålderdom tänkte jag...
Idag, långfredagen, har jag varit sysselsatt i hemmet. Har fram till och med nu, (inledningsskedet av kvällen), vigt dagen åt papperssortering, tvättning och allmän lägenhetsstädning. Utomhus luften har givit kraft till mitt huvud och armar. Det är nästan för varmt att ha annat än kortärmat på sig. Snart matdags och sedan bjuds det dans på Mälarsalen till kvällen. Jag längtar TRÖSTLÖST mycket...
Gårdagen började med ett efterlängtat SJUKHUSBESÖK. Efter en halvtimmas intervju och läkarnas kliande i hårbottnen fick jag ta ett blodprov. Känns lite svårt att tala "MED INLEVELSE" när plågorna i dagsläget nästan är glömda och lämnade åt ödet. NYFIKENHETEN är dock en DRIVKRAFT...
00-04-19, onsdag
Dagen började lite konstigt och onormalt efter att jag kvicknat till i duschen. BYXORNA åkte av med samma hastighet som dom dragits på, sedan jag insett att dom behövde akut SERVICE. Fram med nål och tråd innan klockan var slagen 05.00. Byxknappen behövdes för att ge mig den TRYGGHET jag önskade.
Väl kommen till jobbet insåg jag att ingen ville ha avlösning. Orsaken var att jag var en halvtimma för tidigt på plats. När jag väl fick slå mig ner på min plats skred dagen fram i ett högt tempo med mycket intressanta problemlösningar.
Efter arbetsdagens slut sov jag middag under en dryg halvtimma. Därefter gick jag till ett CAFÉ för att äta Grekisk sallad med kaffe och bulle och samtidigt SKRIVA styrelseprotokoll. Satt i god och stimulerande miljö i nära nog två och en halv timma innan det var dags att åka till dansträningen. Träningen bjöd på flera olika danser, för att berika buggen med många olika INFLUENSER. Dagen slutade således mer harmoniskt än den började...
00-04-18, tisdag
Jag verkligen ÄLSKAR att vara spindeln i NÄTET och att ha beslutanderätt. På gott och ont verkar det som om jag håller på att få tillbaka INSTINKTERNA från mina många år som kundtjänstanställd, biljettförsäljare och nyckelperson hos SJ-säljstöd. Inte för att jag måste "bråka" med kunder i samma utsträckning, men jag måste vara bestämd och klar i mina TANKEGÅNGAR och efteråt kunna motivera mina beslut. Inte alltid det lättaste när det ofta kan handla om SEKUNDSNABBA avgöranden. Hur som helst är jag mycket optimistisk i min TRO att lära mig av mina MISSTAG och ERFARENHETER. Jag ser redan fram emot morgondagen, även om jag helst skulle ha sett att det var fredagskväll redan nu...
I själva verket hoppas jag att det finns en ny PRINSESSA ute på dansgolvet, trots att det är långfredag som NALKAS. Jag har redan en förebild klar för mig. Hoppas lyckan kan återvända till mitt kärleksöverskottsfyllda och längtande hjärta utan att jag ska behöva göra kännbara och alltför smärtande misstag...
Än mer längtansfull blir jag denna kväll av den underbara vårluften och den vackra FULLMÅNEN som nu lyser upp tillvaron.
00-04-17, måndag
I natt PACKADE jag upp och SLET av mig en mängd svettiga KLÄDER. Dagen hade bjudit på nio timmars dans. Först i form av heldagsträning i dansklubben Nackswingets regi och sedan rent social "utedans" som jag kände att jag behövde. När jag väl gick och la mig kunde jag se tillbaka på en söndag som givit mig många tänkvärda DETALJER att öva på och fått många SPÄRRAR att släppa. Det var riktigt STIMULERANDE att känna hur små FÖRÄNDRINGAR kunde göra en sådan skillnad i dansen. Jag har visserligen känt känslan förr, men just nu innebär det att jag skulle kunna dansa på heltid bara för att bli bättre. Det som är lite skrämmande i sammanhanget är att jag inte vet hur mycket energi jag skulle ha kvar om jag i nuläget skulle behöva byta danspartner. Det var trots allt HON som åter igen fick mig att BRINNA för dansträningen. Nu när det dessutom går bra vill jag allt annat än sluta...
Kvällsdansen hittade jag på Yesterdays där ett av mina favoritband spelade, ZLIPS. Trots att nästan ingen från dansklubben orkade åka vidare, (utmattade av träningen), hittade jag ett för mig mycket känt ansikte. Av någon anledning hade Lina hittat till Yesterday med några av hennes dansvänner. Även om jag fortfarande har lite svårt att känslomässigt släppa loss på dansgolvet, så var det roligt att se henne igen. Trots den tidiga VÅREN och kalla KVÄLLEN invigde vi utedanssäsongen genom att dansa två danser på Yesterdays något ojämna UTEPLATS.
Idag, denna morgon, har jag varit riktigt PIGG, KREATIV och LADDAD med överskottsenergi. Det är bara benmusklerna som inte riktigt hänger med. Jag har i alla fall scannat lite bilder till jobbet, skrivit och fixat med lite allt möjligt. Min överskotts energi är dock lite för stor för att jag ska känna mig fullt HARMONISK. Jag blir just nu aningen STRESSAD av den...
Några timmar senare:
När måndagskvällen kom fick jag UTLOPP för all energi. Jag var faktiskt riktigt lycklig över att kunna gå tidigare från jobbet för att få dansträna, och detta trots att jag egentligen var lite "ÖVERFLÖDIG" i och med att Anna hade gott om ERSÄTTARE för mig.
00-04-15, lördag
De senaste dagarna har varit lite väl i LUGNASTE laget. Har varit ganska RASTLÖS och saknat någon att "SLÖSA" energin på. Positivt nog har energin kunnat användas till BRA saker. Bostadsrättsföreningen har fått en del, modelljärnvägen en liten aning och mina föräldrar har fått resten av min kreativa problemlösningsenergi, vid ett besök idag. Med andra ord är jag ändå NÖJD med tillvaron. Näst nyförälskelse är vardagen min bästa vän om ni förstår vad jag menar...
I morgon blir det dock annat än vardag. Jag ska heldagsträna med dansklubben. Ser verkligen fram emot att få ledas av en riktigt duktig instruktör som var bland Sveriges bästa buggdansare för drygt ett år sedan då tävlandet avbröts. Jag är LADDAD...
00-04-13, torsdag
"Hör inte mamma att det är Nalle Lufs som ropar" är titeln på första kapitlet i den underbara bok jag idag SNUBBLADE över, för endast 40 kronor. Jag hade varit ute och ätit Annas förträffliga "KANELCHILIWOK" på Meaning Green, tillsammans med min tjejkompis "Yez", när vi tågade vidare in i en av mina favoritaffärer med second-handprylar. Av en ren TILLFÄLLIGHET läste hon högt texten på en av bokryggarna: -"Nalle Lufs", varpå jag HOPPADE HÖGT. Det är nämligen mindre än ett år sedan jag fick hela bokserien om "NARNIA" och förstod vilka MINNEN jag hade från tiden då mamma läste in böcker på kassettband. Jag mindes då bland annat just Gösta Knutssons NALLE LUFS och önskade att jag hade den. I dag blev det verklighet. Vilken lycka...
Trött efter en tidig morgon, men med nämnda LYCKORUS, spenderade jag kvällen på MÖTE med bostadsrättsföreningen. Mötet blev inte så långdraget, men jag var ännu mycket TRÖTTARE när jag kom hem och fick pusta ut...
00-04-12, onsdag
Dagen började med en härlig SOVMORGON som gjorde mig både pigg, aktiv och munter. Tröttare är jag nu på kvällen. Idag var det första gången jag verkligen fick ligga i och arbeta FÖR ATT HINNA förbereda tågens framfart. Jag fick ägna mig en hel del åt ORDERGIVNING om nedsatt hastighet i Flen beroende på en trasig signalkabel. Detta var nyttig träning för mig. I Katrineholm fick jag för första gången leda ett tåg vid en backning, eftersom föraren hade andra önskemål om framfart än vad jag hade planerat. Med lite låsta växlar och en lokalfrigiven växel gick detta ganska SNABBT och SMIDIGT också. Vid några tillfällen har jag med andra ord blivit riktigt VARM i kläderna...
00-04-11, tisdag
Ibland är det nästan lite KUSLIGT när man märker hur mycket ÖVERSKOTTSENERGI som blir över när man inte har någon att dela energin med. Inte heller åtgår någon energi till regelbundet pluggande, nu när jag är "färdigutbildad". Det allra bästa vore om jag kunde skaka av mig energin samtidigt som jag fick tillfälle att bli bättre på dansen BOOGIE-WOOGIE. Utan någon dansprinsessa hemma är ju chansen redan mindre för en god UTVECKLINGSKURVA. Möjligheten saknar jag även om vi inte tränade Boogie-Woogie regelbundet tidigare heller. Jag kan ju knappast drömma om träningsrundor på VARDAGSRUMSGOLVET längre.
Efter ytterligare en bra arbetsdag kan jag nu konstatera att mina MATVANOR och HUNGERKÄNSLOR i princip återgått till de normala. Under de senaste dagarna har jag, av kända orsaker, nämligen haft svårt att stoppa i mig något, trots att jag varit UTSVULTEN. Kombinationen HUNGER, SORG och OREGELBUNDNA ARBETSTIDER måste nog vara bland de värsta skräckscenarierna en "DIETIST" kan EXEMPLIFIERA. Nog om detta...
00-04-10, måndag
Tillsammans med HJÄLPEN utifrån och min envisa VILJA att snabbt bli VÄN med tillvaron kunde jag åka på DANSTRÄNINGEN i koncentrerat och målinriktat skick. Trots att det gynnsamma HUMÖRSLÄGET gjorde sig gällande i träningslokalen är det nog lite för TIDIGT att säga att tillvaron är STABIL nog för en lugn, trygg och tillbakalutad TILLVARO.
Hur som helst var även arbetsdagen UPPLYFTANDE. Jag slapp att ha STRUL på min del av järnvägen under min första tur. Läget var såpass KONTROLLERAT att jag kunde unna mig att återuppta e-mailkontakten med kompisar, för första gången på allvar under arbetstid sedan jag började plugga i höstas. Riktigt skönt att få rå om mig SJÄLV nu under arbetsdagarna, (handledare i all ära).
00-04-09, söndag Riktigt svåråtergiven dag...
Jag har GRÅTIT tårar... Fram emot morgontimmarna natten till idag var KUDDEN riktigt BLÖT. Stora tårar hade då långsamt runnit med någon minuts mellanrum under en mycket lång tid. Att jag skulle haft långa sömnpass tvivlar jag på. Det var omöligt att hålla reda på hur många gånger jag oroligt lyfte blicken och tomt STIRRADE ut i rummet. Jag var i någon form av CHOCKTILLSTÅND. Inte ens nu på kvällen är jag fri från tårskurar. Klarade inte att var ensam hemma efter resan utan blev tvungen att ta min TILLFLYKT till "Humlan" för att klara av att gråta ut ordentligt. Att så starka REAKTIONER på ett brutet förhållande kunde drabba mig har jag inget minne av. Det har ju ändå gått några veckor sedan jag fick LÄMNA tillbaka nycklarna så jag borde ha smält en hel del, men icke en BRÅKDEL tydligen. Att tro att jag skulle klara av att koppla av, ha en trevlig kryssning och samtidigt unna min före detta flickvän ny relativt FÄRSK KÄRLEK var lite MAGSTARKT. Tårar var oundvikliga även om jag verkligen önskar dem LYCKA TILL i livet. Jag inser allt för väl vem jag nu saknar. Känner mig oerhört ensam övergiven och utan någon ork att söka på okända vatten för egen del... (Nästan omöjligt att beskriva).
På BÅTKRYSSNINGEN var det bara denna tjej jag längtade efter och hon var nu med all rätt den upptagnaste och en av dom LYCKLIGASTE av alla. Jag har lovat henne att "hennes lycka är min lycka". Det betyder att jag vill se henne glad även denna dag, (något jag står för även om jag haft svårt att leva upp till det nu). Så länge jag varit dem ganska nära har allt varit frid och fröjd, men när dom försvan gjorde sig ENSAMHETEN väl PÅMIND. Allt för nära i tiden minns jag hur underbart det var TILLSAMMANS med henne. Naturligtvis ger det en längtan och önskan om att få vara den lyckligaste igen. Jag vet dock att jag har försuttit chansen totalt. Finns nog ingen ursäkt och återvändo. Eftersom vi båda var diskussionsstarka inbillade jag mig att det också gällde mentalt och på det personliga planet. Jag vet preicis vid vilka tillfällen jag gick ÖVER GRÄNSEN för att SÅRA, även om jag fått det sagt till mig att jag var dålig på att sätta mig in i motpartens KÄNSLOR. Så här i efterhand vet jag att jag inte brast på den punkten utan någon av följande:
- Blev av någon anledning stressad att fortsätta diskussionen trots dess olämplighet...
- Trodde av någon anledning att vår kärlek var stark nog att överleva snedsteg och sårbarhet...
- Var övertygad om att förhållandet var värt att bygga vidare på om det klarade några sårbarhetstest...
Med facit i hand IDIOTFÖRKLARAR jag samtliga av ovan nämnda HYPOTESER. Hur kan man fortsätta en diskussion om den ens riskera att SÅRA mer än ABSOLUT nödvändigt. Gör aldrig det, man ångrar sig djupt och får så småningom gråta stora obotliga tårar. Ibland fick man i och för sig surt tillbaka utan att det heller var menat...
En stor ELOGE vill jag ge de vänner på denna ÅLANDSKRYSSNING som försökt få mig att le och som styrt mig och min fjärran blick för att undvika att gå ivägen för min före detta LIVSDRÖM i onödan. På båten insåg jag att det fanns vänner som kom fram och blev mitt ovärdeliga oväntade STÖD under lördagskvällen. Under båda dessa dansdagar vet jag inte hur många gånger jag varit NÄRA tårar bara jag fått dansa en foxtrot.
00-04-07, fredag
Så var den långa utbildningstiden över. Efter dagens avslutade arbetspass är jag en FULLVÄRDIG fjärrtågklarerare. Från och med måndag kommer jag att ta egna turer och ansvara för säkerheten på mälardalens tågspår. MENTALT känner jag mig beredd...
De senaste dagarna har varit lite tunga, speciellt inför gårdagens arbetspass eftersom jag fick ARGUMENTERA för och nästan KÄMPA för en värdig och inte allt för KRÅNGLIG relation till delar av min omvärld...
Fredagskvällen blev i alla fall en BEFRIELSE. Det var visserligen tomt att åka hem ENSAM, eftersom jag då verkligen längtade tillbaka till tiden då jag fick luta mig mot den jag tyckte om, på NATTBUSSEN söderut. Under danskvällen fick jag tillfälle att hitta tillbaka till dansgolvet. Lyckades DANSA med några för mig okända och mycket trevliga förmågor, förutom flera av mina gamla och trygga vänner. Sammantaget riktigt bra...
Lördagen kommer att bjuda på en ÅLANDSKRYSSNING som jag länge sett fram emot. Förutsättningarna har visserligen förändrats, men jag är OPTIMISTISK för egen del...
Tankar i ämnet: "Vad är ett olösligt problem för mig och andra"?
Eftersom jag är född till "omtänksam egoist" och har en stor tilltro till hopp och optimism, så blir det fel om mina tankar, funderingar och oskyldiga frågor, (interna utredningar), ska tolkas som "olösta problem". Nog kan det vara en hård prövning att möta frågeställningar, men oftast ingen anledning att riva upp himmel och jord för. Det kanske inte ens är, eller ens kommer att bli, ett problem utan bara någonting att ha i åtanke inför framtiden. En frågeställning som ger livserfarenhet i förväg helt enkelt. Att ha framförhållning, med objektiva intryck, och att hinna anpassa sig till eventuellt framtida problem är i min mening en oerhörd styrka som ger livet ytterligare en dos av värde.
Nog skulle till exempel det "Lutande tornet i Pisa" ha ramlat om ingen ordnat stöd och tagit i tu med problemet i tid. I ett förhållande är det då viktigt att kunna njuta av tillvaron även om man inser farorna eller problemen, på samma sätt som tornets åskådares förundrats och tillfredsställts. Att njuta är något jag tror mig kunna göra och gärna försiktigt vill förmedla till en livspartner. Skulle problemen inte lösas med anpassningsbarhet och blir akut, något att känna bävan inför, är det dags att tänka efter... Mer optimism och tilltro till livet kan överleva mycket...
Själv tycker jag att det är synd när man backar och inte vågar hänga med optimismens vindar, vågar lita till fakta och sakkunskap hos inblandade individer. Finns framförhållningen, men sakkunskapen samtidigt skulle saknas, ges det med säkerhet många timmar att uppmärksamma den sanna optimisten gällande förbisedda fakta. Diskutera mera, spåna och värdera...
Kunskap ger den "omtänksamma egoisten" den säkerhet som behövs för att bli omtänksam på rätt områden. Spekulation och riskprojekt är inte en egoists bästa grund, tyvärr. En "omtänksam egoist" vill veta förutsättningarna för ett väl utfört uppdrag...
00-04-04, tisdag
Då har man klarat av den första säkerhetsfortbildningen för jobbets räkning. I två dagar har vi varit på Häringe slott. Vi har blivit utsatta för SÄKERHETSPROV med snäva gränser för godkänt, genomgång av nya säkerhetsföreskrifter och mycket annat. Det intressantaste tycker jag är de kunskaper man kan få av tidigare tillbud och olyckor. Ambitionen är ju alltid att FÖRHINDRA missförstånd och genomskåda vart ett tillbud skulle kunna uppstå om alla säkerhetsmarginaler skulle bli otillräckliga och förbisedda.
Under gårdagskvällen hann vi med en BASTU och BAD mellan isflaken. Det var otroligt skönt även om kylan bet lite i skinnet när jag första badrundan gick i två gånger. Efter det värmde bastun mycket gott.
Vidare hann vi med ett antal kägelkast, dvs BOWLING på två banor med manuell kägeluppställning. Själv trivdes jag bra som "uppställare". Diciplinen var god och man stod tryggt i "kägelgraven" till dess att uppställandet var slutfört.
Kvällen gick i gemytlighetens tecken på SLOTTET. Strax före midnatt begav jag mig dock till HOTELLRUMMET för välbehövlig och skön sömn...
Nu ser jag fram emot den LEDIGHET jag i morgon har...
00-04-02, söndag
Gårdagen var SPÄNNANDE och slutade med ett stort leende på mina LÄPPAR och en utmattningsgrad som jag inte känt på länge.
Dagen hade börjat med att jag tog pendeltåget till Södertälje för att ansluta till dansbussen mot Nässjö som dansklubben Nackswinget ordnat. Bussresan var trevlig och gemytlig. Dessutom kändes det som om den gick oerhört snabbt. Vi var framme strax efter starten...
Anna och jag började värma upp. Jag tyckte golvet kändes ganska halt och danskänslan var urusel. Det var inte mycket av danskänsla överhuvud taget. Det var nästan omöjligt att hålla igen på snurrhastigheten och få en balanserad dans. Snurrarna kom innan dom ens hann föras. Normalt sett är det sällan tillfälle att ORDNA UPP träningsmässiga saker på tävlingsdagen, men det kändes så hopplöst att jag var tvungen att konfrontera Anna med mina synpunkter och åsikter. Eftersom Anna också hade vissa tankar i frågan kom vi fram till att lägga om hela förningstekniken för dagen. Vi hittade några osäkra PUNKTER och bestämde oss för hur det skulle vara för att kännas riktigt. Inom tio minuter hade vi en helt annan danskänsla och en kontroll över dansen som vi aldrig haft tidigare. Med denna toppkänslan gick vi någon timma senare in på dansgolvet och arbetade oss in i tävlingen. Med en "etta" i resultatprotokollet kände jag mig ytterligare styrkt. Nu litade jag helt fullt på samspelet i vår dans. En underbar känsla som jag inte haft så "uttalad" på länge.
Tävlingen fortsatte med än BÄTTRE domaromdömen. Vi fick till och med komma upp på pallen. En andra plats blev det även om det talades om SEGERCHANSER, något som också medgavs av framför allt semifinalens siffror. Samtliga heats domarsiffror:
