"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, oktober 2002

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

02-11-05, tisdag

Det var nästan i ett sovande tillstånd jag tog emot min gäst för dagen. "Hjärtat" var i princip ledig, med studier på hemmaplan, varför vi passade på att genomföra en "date" som funnits i tankarna mycket länge. Vid sidan av studierna och god avkoppling bjöds på "Stinas kyckling" och ris. På detta sätt gick dagen mycket fort och med en lagom hård uppladdning inför en kommande arbetsnatt. Kanske lite synd att vår "date" inte inträffade för typ två månader sedan. Då hade den nog känts mer fri och rätt i tiden för egen del.

Tisdagen den 29 oktober: Den andra arbetsnatten i rad kom att bjuda på ett rikligt lugn för egen del. Min kollega fick däremot arbeta desto mer, i och med en lite udda (men rekommenderad) arbetsfördelning. Själv propagerade jag under den inledande arbetskvarten för en arbetsindelning likt föregående natt, men utan att vinna några avgörande poäng åt min "lika envisa" kollega. Sagt och gjort, lugn för mig och slit för hans egen del. Å andra sidan gick nog hans natt snabbare känslomässigt, men jag kunde arbeta med egna projekt istället och njuta en lyxigt avlönad tillvaro...

Onsdagen den 30 oktober: När den tredje arbetsnatten på raken kom, en som jag bytt till mig av föregående natts medarbetarkollega, hade jag verkligen att göra. Inte nog med att natten bjöd på 36 stycken olika anordningar, (arbeten och arbetsfärder), natten bjöd på ett spännande men lite obehagligt "stillbildsavsnitt". Sydfjärren visade tydligt att kontakten med omvärlden tappats, men på mitt område såg allt inledningsvis bra ut. Men jag hann klaga på ett arbetsfordons spårmarkering och be dem flytta sig ytterligare (för att få växlar fria, kunna avsluta småfordonsväxlingen och återta det lokala i Knivsta) samt påbörja utlämnandet av ett "A-arbete" i Myrbacken när jag till min förvåning upptäckte att inga av mina säkerhetsavspärrningar syntes aktiverade. Fick därmed avbryta arbetsutlämnandet och be dem återkomma. I Uppsala stod ett tomtåg stilla, men i övrigt lyckades de få rullande tågen ta sig dit de skulle. "Stillbilden" (när uppdateringar på spårplanen inte skedde) varade i nära nog 20 min.
   Under natten som helhet ringde telefonen såpass mycket att jag till slut fick negativa vibrationer i blodet av varje ringsignal. Tyckte inte jag hann annat än att svara i telefonen. Grafningsarbetet fick ske mer eller mindre retroaktivt med hjälp av de välförda anteckningarna på hjälpblanketten... Utan dessa blanketter hade det varit näst intill omöjligt att hålla rätt på alla arbetare och arbetsområden...

Innan arbetsnatten hade jag hunnit träna lite tillsammans med Sandra. Jonas tog passande nog över träningen när jag var tvungen att gå. Det var skönt att ha fått röra på sig innan den stillasittande och hårda natttjänstgöringen...

Torsdagen den 31 oktober: När torsdagsmorgonen kom var jag trött men nöjd med min arbetsinsats. Vilade och sov till 14-tiden, för att om kvällen åka ut till Nackswingets danstrivselkväll tillsammans med "Nannis". Danskvällen gjorde mig gott och efteråt var jag både pigg och energifull. Följde "Nannis" till porten och åkte sedan till jobbet för att ordna mig en sovplats för natten. Sov på en viksäng, lite lagom enkelt och obekvämt...

Fredagen den 1 november: Vaknade upp på jobbet lagom till min tidiga arbetstur. Efter min arbetsdag åkte jag hem och stökade runt i hemmet. Dammsugaren fick uppsöka de vrår och rum jag kände till i min "stora" lägenhet. Länge var det osäkert om "Nannis" skulle hinna komma över till mig även innan dansen, men till slut beslutade vi oss för en hämtningstid utanför hennes ytterdörr, i anslutning till danskvällen.

Danskvällen bjöd på mycket varierade upplevelser och känslor. Från att ena stunden ha varit upprymd, glad, ganska dansant och känslomässigt hemma på dansgolvet, drabbades jag i nästa stund (vid ett tillfälle efter pausen) av koncentrationssvårigheter, knäsvaghet, olycklighet och djup oro. Ett par meter bakom mig hade en av mina kärare vänner drabbats av en "knockoutarmbåge" eller liknande, varför hon helt avsvimmad fick föras av dansgolvet och slutligen hämtas av ambulans. Vid hämtningen i vaket tillstånd och prognoser som tydde på hjärnskakningar. Själv lovades jag prognoser via SMS från en av hennes vänner kommande dag. Svaret fick jag dock levererat direkt från den drabbades telefon följande dag, utan omvägar i cyberrymden, via andras knappande händer...

"Nannis" var ett gott stöd under den sista delen av kvällen, varpå benen till slut bar mig någorlunda igen. Vi åkte hem till mig och drack te innan sömnen fångade oss båda under lördagsmorgonen...

Lördagen den 2 november: Om vi var utsövda är svårt att säga, men klockan var mer än lunchtid innan vi aktiverat oss ordentligt i upprätt ställning. Vi handlade och åkte över till mina föräldrar en stund. Ursprungligen för att återlämna lånade stolar och plocka hem lite äpplen. Det första lyckades, men resten fick vänta då huset stod tomt. "Nannis" och jag gick en promenad i grannskapet, satt ett tag i TV-soffan, men fortsatte snart hemåt beroende på snabbt tilltagande akut hunger.
   Tillsammans lagade vi Korvstroganoff med ris och äppelpaj som efterrätt. Mycket välsmakande i den sena soffmyslördagskvällen, som dessutom bjöd på videofilmvisning och en av "Nannis" absoluta favoritfilmer späckad med humor...

Söndagen den 3 november: Om söndagen var vi inte heller speciellt snabba upp ur sängen. Mycket av det vi planerat fick vi lämna åt framtiden. Fokus blev istället inställt på eftermiddagens huvudattraktion. Vid 16-tiden gav vi, ("Nannis" och jag), oss av mot dansen i Skultuna tillsammans med Jonas och Sandra. Danskvällen till ZLIPS blev bra, men jag kände verkligen att jag hade mina tankar och känslor ganska koncentrerade. Det var bara ett fåtal tjejer jag verkligen kände för att dansa med. Helst hade jag tillbringat all tid med "Nannis", men kunde under hennes upptagna tid också njuta av både fika och dansbeskådande. Tillfredsställd var jag i alla fall när vi åkte hem under stjärnklar himmel, till ett vackert gröndrapperifärgat norrsken. Stannade till för att beskåda fenomenet, valde en mörk men dålig skogsplats för ändamålet och fick raskt ge upp mina planer på att föra över min astronomiska entusiasm och nyfikenhet på mina medpassagerare, som hellre ville sova *ler*. Viss upprättelse fick jag dock när vi strax öster om Enköping hade fri sikt över vida fält, samtidigt som norrskensstyrkan var avsevärt mycket skarpare än tidigare observerat. Efteråt kom bilfärden att fortsätta under ett tunt sprucket molntäcke, där norrskenet bara sporadiskt skymtade fram...

Det hann bli en bit inpå måndagsmorgonen innan jag hade skjutsat hem medpassagerarna och "Nannis". Men det var en harmonisk person som gick och la sig i sin säng ännu en natt, för några få timmars sömn...

Måndagen den 4 november: Inte var det många timmar jag hade sovit när det var dags att återlämna bilen hos föräldrarna och resa till jobbet. Trevligt nog kände jag mig pigg när jag även inkluderat pendeltågsresan i min nattsömn. Därtill hade jag trevligt sällskap under min tur av min medsittande elev Therese. Men när jag kom hem sov jag gott under någon timma. Sedan var det bara att följa utlovade gärningar och åka iväg till södra sidan stan för träning tillsammans med Kicki. Innan jag kom på att jag hade träning hade jag sett fram emot en härligt lugn och avkopplande hemmakväll. Men lugn och ro i hemmet blev det inte förrän omkring klockan 22.00, då jag klivit innanför ytterdörren...

02-10-28, måndag

I helgen har jag verkligen känt mig ledig. Har unnat mig lite lyx och samtidigt halkat omkring på sydlandets järnvägar både här och där, resor kantade med olika upplevelser och händelser.
   Idag har jag i princip bara gjort nytta på en front. Åkte iväg tillsammans med pappa till Hagbytippen, där en hel del utsorterat bråte avyttrades från mitt vindsutrymme. I övrigt har jag bara sovit för att orka med kommande två arbetsnätter på "Nynäsplatsen", ibland en av de stökigaste områdena nattetid.
   Men nu närmast är det dansträning på EBBA tillsammans med Kicki som gäller. Hoppas min svaga huvudvärk passar på att rymma...

Fredagen den 25 oktober: Att jag sett fram emot dans på Mälarsalen betydde inte att jag utan att tveka skulle dit. Nej, när det visade sig att många av mina dansvänner antingen var bortresta, förkylningskurerande eller på teater fann jag det bäst att tvätta kläder om natten. Någon eftermiddagstid i tvättstugan hade inte funnits. Varvade tvättandet med sömn...

Lördagen den 26 oktober: Efter att min tvätt blivit torkad gick jag slutligen upp vid 03.30-tiden för att packa tävlingsväskan. Vid 04.30-tiden satte jag kurs mot nattbusshållplatsen, varifrån jag tog mig till Centralen. En tidig morgonkaffe och solskensbulle bjöd riktig njutning i en lugn centralhallsmiljö. Klockan 06.15 gick så X2000 mot Köpenhamn med mig ombord.
   Min resa till Alvesta och Växjö företogs till största delen i sovande tillstånd, omgiven av lika sovande japaner. I Norrköping vaknade jag dock eftersom vi bytt färdriktning på tåget. Jag hade rätt beträffande orsaken. Lövhalkan gjorde det omöjligt att fortsätta färden söderut från Norrköping C utan fart förbi plattformarna.

Med tolv minuters försening fortsatte vi färden söderut på de såphala spåren. Min anslutning i Alvesta bröts och jag fick därför åka med en extrainsatt buss. En ganska trevlig resa även om vinden var lite genomträngande snål när vi tålmodigt inväntade rätt buss.

Väl i Växjö tog jag upp mina kartor från nätet, styrde stegen söderut och nådde efter en dryg halvtimma fram till tävlingshallen. Tävlingen gick ganska bra. Dansmässigt var jag mycket nöjd, även om det brukar gå bättre om man inte hela tiden håller sig inom en "säker dans". Personligen brukar jag vara mest nöjd när man hela tiden lyckas balansera på gränsen till att göra bort sig. Då är dansen som roligast. Å andra sidan fanns det "förmaningar" i luften, varför "full kontroll" var helt rätt för dagen. Men ska man lyckas får man nog ge lite ytterligare av sig själv... Resultatet blev en 12:e plats av 34 par.

Ursprungligen hade jag tagit för givet att jag inte skulle behöva någon övernattning i Växjö. Ämnade lifta hem med några andra dansare, men hade missuppfattat vad tidig hemfärd innebar. SMS-meddelandet "...hem klockan 07.00..." hade jag tolkat som att vi skulle vara hemma sju på morgonen. Kanske är det bara jag som tänker i nattliga restermer, men nu var hemresan tänkt att påbörjas sju följande morgon. Med vetskapen om detta och det faktum att jag åkt ur tävlingen tidigt började spekulationer om tidigare hemresa alternativt dans i Jönköping. Det sistnämnda kom att tilltala mig mer och mer sedan jag kollat upp att tåg fanns till båda orterna inom en snar framtid.

När jag väl vandrat till Växjö C så var jag beslutsam om att unna mig en natt i Jönköping. Skulle jag ändå ha bekostat en övernattning i Växjö, så var det nu bara ett extra plus med lyx och nöje på annan ort. Att få dansa till JANNEZ är ju lyx i sig...
   Första resetappen gick utan problem, den mellan Växjö och Alvesta. X2000 från Köpenhamn var däremot ute på hala spår och kom drygt 25 minuter sent. Därav bröts anslutningen mellan Nässjö och Jönköping. Vi var i princip lovade buss vid vår ankomsttid, men det stämde naturligtvis inte. Efter tjugo minuter i kyla och duggregn, när andras försök att nå trafikinformation via SJ:s telefonbokning misslyckats, beslöt jag mig för att lite i skymundan göra en yrkesmässig insats utom tjänstgöringstid. Ur mitt huvud tog jag fram telefonnumret till SJ:s trafikkontor och presenterade mig som arbetandes för Banverket Trafik. Normalt sett har inte Stockholmskontoret denna sträcka, förutom under lågtrafiktimmarna, varför jag först kontrollerade om de var inblandade i ersättningstrafiken mellan Nässjö, Falköping/Skövde. Genom denna kontakt inhämtade jag en preliminär ankomsttid för bussen och dessutom telefonnumret till föraren. Meddelade mina ca trettio medpassagerare den trafikinformation jag berikat mig med och ringde sedan upp föraren sedan den givna prognostiden passerats. Även här försökte jag presentera mig så tydligt som möjligt, för att undvika missförstånd...
   Lite förvirrat blev det ändå, eftersom bussföraren fått uppfattningen om att jag hade totalkontrollen på vart han skulle. När jag blev uppringd av föraren kunde jag gå ut till honom och ge numret till trafikkontoret. Själv vågade jag naturligtvis inte ge honom några instruktioner om exakt vart han skulle transportera oss, även om jag kunde gissa hur trafikkontoret tänkt. Personligen fann jag det lite märkligt att han inte redan fått numret till dem, i samband med att bussbeställningen gjordes. Inte ska det behövas en ledig banverkare för denna informationsförmedling, kan tyckas...
   Med en timmas försening kom jag till Jönköping. Blåsten hade gjort bussresan från Nässjö till en riktig flygupplevelse. Vinden tog ständigt nya grepp om vår annars så bekväma tvåvåningsbuss, med en något vinglig väghållning som resultat. Från järnvägsstationen begav jag mig till "Stora hotellet" och checkade in. Duschade, gjorde mig i ordning, och gick ner till reseptionen för att beställa en taxi. Personalen var lika trevlig som den hotellmiljö som mött mig. Precis som jag vill att ett hotell ska vara. Lite av en nostalgitripp till pluggtiden i Ängelholm-99 och hotelltiden där på det mysiga hotellet "Lilton".

Taxichauffören var en aning tveksam när jag först önskade mig till folketshus. Ganska snabbt konstaterade vi också att det var folketspark jag skulle till. Väl där, nästan en timma sen, hörde jag mitt namn nämnas när jag skulle göra entré på dansgolvet. Det var Jonas och Theresie som också var på besök i staden. Efter ytterligare någon timma invaderades dansgolvet med flera Stockholmare, de tävlingsdansare som tidigare på dagen inspirerat mig till denna dansutflykt. Vid det laget var det inte längre så många som höjde på ögonbrynen...

Efter en härlig danskväll fick jag skjuts till hotellet av Theresie och Johan. Därefter en stunds avkoppling på hotellrummet innan jag duschade och kröp ner i en härligt god säng. Att klockan på torget till synes gick konstigt fick mig inte att tänka tanken fullt ut. Mellan klockan 01.55 och 02.15 var det en evighet som under söndagsmorgonen fick sin förklaring...

Söndagen den 27 oktober: Eftersom jag inte ville missa hotellfrukosten var jag uppe lagom till klockan 09.00. Åtminstone var det vad jag trodde klockan var. Rummet hade jag fram till klockan 14.00, trots att normal utcheckningstid var 12.00. När jag sovit vidare och slutligen gjort mig i ordning för avfärd förstod jag äntligen att jag hade en hel timma extra att disponera. Vintertidens extratimma gav mig nu känslan av njutningstid på stan...
   Snokade reda på en billig hemresa utan X2000. Visserligen tre byten, men ändå en snabb förbindelse via Nässjö, Tranås och Linköping. Innan hemresans start hann jag njuta av en härlig pizzabuffé på Jönköpings centralstation. Mycket mat för pengarna och god avkopplande miljö...

Hemresan var spännande. Lövhalkan gjorde sig extra påmind under färden med en dieselmotorvagn, (Y1), mellan Nässjö och Tranås. Efter uppehållet i Aneby slirade det rejält i nära nog fem minuter. Med en liten hjulplatta på drivande axel var det extra tydligt hur varvtalet hela tiden växlade. Även om hjulen ibland gick stressande fort var hastigheten under nämnda tid knappast över 50 km/h. Med vetskap om hur svårt föraren hade det och hur svårt det sedan är att bromsa, var jag faktiskt riktigt spänd och på gränsen till nervös...
   Den varierade hemresan gjorde mig till och med pluggsugen. Under hela resan från Linköping till Stockholm satt jag därför och pluggade SÄO, (säkerhetsordningen). Om någon vecka stundar prov på jobbet, för att få behålla min tjänstgöringsrätt...

Från norr var "Nannis" samtidigt på väg mot huvudstaden. Vi beslöt att stämma träff på centralen omedelbart efter min ankomst. Packningarna lämnade vi sedan på mitt jobb, samtidigt som vi gjorde ett kortare studiebesök. När kroppstemperaturen började stiga, (härligt påbyltade med varma kläder), gick vi ut i höstnatten, satte oss på "Seven-eleven" och njöt av solskensbullar tillsammans med kaffe respektive varm chocklad i ett par timmar. Min njutardag fick sedan avslutas med en liten Lidingöpromenad innan jag slutligen åt en bit mat, hämtade packningen och med sista tågförbindelsen för natten åkte hemöver...

02-10-25, fredag

Idag har arbetsdagen varit ganska intressant. Har under en stor del av den haft en bisittare från KTH, vars examensarbete behandlar järnvägens infrastruktur och trängseln på spåren. En ganska bra trafikdag, men som vanligt mycket att göra i Västeråstrakten pendeltågens avsnitt av Mälarbanan. Egentligen var det nog tänkt att han skulle ställa frågorna och jag svara, men ganska snart höll jag diverse föreläsningar och diskussionsämnen öppna. Men det kan nog tänkas att det var positivt, åtminstone stannade han längre än i grunden annonserat. Intressant för mig hur som helst, att få chansen att framföra mina egna tankar, kunskaper, erfarenheter och teorier...

Nu ska jag förhoppningsvis komma hem och finna en ledig tvättid i vår ombyggda tvättstuga. Skulle behöva tvätta lite innan jag kopplar av med helgens dans och tävlande. Förhoppningsvis bjuder kvällen på Mälarsalen, men eftersom jag tidigt i morgon ska med tåget känner jag mig öppen för allehanda nöjesförslag.

Torsdagen den 24 oktober: Tillvaron bjöd på en ganska gemytlig dag. Tidig tjänstgöring som mot slutet av arbetsdagen nyttjades för akuta specialuppdrag. Direkt efteråt fick jag "NJ" att se fördelarna med en härlig höstpromenad på Lidingö. En av boendefamiljens barn, Adam, hade vi med oss till en Lekplats. Bra foton blev det av både "NJ" och Adam när jag väl fick fram min kamera. Därefter gav jag mig av hemåt för att sova och packa i ordning en lättare klädpackning inför kvällens trivseldans på Nackswinget. Julbiljetterna släpptes och kön och efterfrågan var så stor som jag befarat. På två timmar hade 140 av 150 julbiljetter blivit slutsålda. Det var nog mer tur än skicklighet att jag till slut fick köpa ut en biljett åt "NJ" också. Men det gladde mig att hon får möjlighet att bevittna en höjdartillställning i egenskap av ny medlem.

02-10-23, onsdag

Jag känner mig lite osäker på varför jag har lite svårt för att aktivera mig och motivera mig till stordåd. Har visserligen haft en ganska tuff arbetsnatt, som dock flöt fram utan några större problem. Några arbetslag som fick vänta på varandra i Katrineholm, där också ett extra lokbyte skedde smidigt med lite förplanering, men i övrigt inget direkt anmärkningsvärt trots viss telefonkö fram till omkring ettiden. Jag tror jag kom upp i nitton olika anordningar, vilket i sig inte är något rekord, men utlämnandet tog ändå sin tid eftersom många tåg var sena beroende på extrem lövhalka och regn i landet.

Kvällens sociala gnistgivare har uteslutande varit telefonen och de som ringt upp mig. Jag kanske inte direkt har varit mångordig, men skyddad innanför lägenhetens väggar har det varit ett perfekt och mysigt sällskap till ljudet av starka höstvindbyar utanför. Personligen hade jag gärna byltat på mig kläder och sökt upp sällskap för en mysig höstpromenad, men mina övertalningsförsök gav inga resultat.

Tisdagen den 22 oktober: Jag var visserligen uppe tidigt om morgonen med målinriktade städuppdrag, men slog mig senare på dagen till ro. Detta inte minst för att ladda inför den kommande arbetsnatten. Innan jag åkte iväg till jobbet gick jag på ett möte med bostadsrättsföreningen, där vår nyombyggda tvättstuga förevisades...

02-10-21, måndag

Dagen började dramatiskt med att jag föll 10 meter från en klippavsats, klättrandes i drömmarna någonstans i Stockholm. Troligtvis var det en olycka behandlandes Göran Kropps öde för ett par veckor sedan, men upplevelsen var högst äkta. Innan tyckte jag inte alls det var högt, men när jag tittade uppåt för att hitta en bra väg vidare och sedan vände mig om kände jag hur obalansen var ett faktum. Att första tanken var "Det ordnar sig" gjorde inte saken bättre, tror jag. Tog visserligen ett språng ut i luften för att komma ifrån själva bergväggen, men insåg samtidigt att ödet redan bestämt de flesta detaljerna i mitt otäcka "drömfall". Och hur bestämmer man sig egentligen för bästa landningskroppshållningen utan egentlig erfarenhet. Jag slapp i alla fall grunna vidare eftersom jag samtidigt vaknade i min mjuka Hästensäng...

På vägen till jobbet hoppade jag av i Karlberg för att vid Odenplan köpa mig en härlig 16-bitars colatårta till mina kollegor. Söndagens tårtkörning i Uppsala fick ha sitt pris av 320 kronor. Men ack så god och mäktig. Väl värd varenda krona, även utan att misstag ska behöva ligga till grund.
   Arbetsdagen gick annars i administrativa uppdragstecken. Knuten fick sin beskärda del av min uppmärksamhet, något som verkligen behövdes. Fortfarande är det många listor som inte är uppdaterade, efter en viss omorganisering, men uppdragstiden är ännu något knappt tilltagen för att komma ikapp med arbetsbördan...

Stressfaktorn höjdes mot slutet av arbetsdagen och jag blev till slut fem minuter sen till träningen med Kicki. Hon var å andra sidan ännu senare, så jag behövde inte känna så stor skuld. Men med tanke på att vi hittills bara hunnit närvara på två av åtta träningar, så må "sent" vara bättre än "inte alls". Jag kände mig seg, trögstartad och inte alls upplagd för att le i dansen, något som gjorde mig till en dum kontrast till en kvittrande glad danspartner... Tur att någon kämpar och till slut lyckas få mig att koppla av...
   Jag har börjat fundera på om jag jagar kärleken för mycket just nu. Å andra sidan är det nog ett syndrom av att jag vill veta vad jag själv vill innan några nya okända ögon fångar mig med sina blinkningar. När jag blir besvarad faller jag nog som en flygokunnig humla till marken. Just nu tror jag, precis som humlorna, att jag kan flyga riktigt bra. Men nog skulle jag behöva sakkunnig vägledning...

Fredagen den 18 oktober: Fredagens dans på Yesterday var mycket bra. Jag dansade så mycket jag bara orkade och utan några speciella krav på mig själv. EXPANDERS spelade mycket föredömligt. Det var musikkänsla och låtval som spred glädje ut i varenda nerv. Att sedan en tjej bekräftade att hon var där endast tack vare mig, och att jag påverkat henne med lite reklam, gjorde mig inte sämre till mods...

Lördagen den 19 oktober: Dagen utnyttjades till så stor del som möjligt till sömn. Dock stördes jag stundom av en starkt värmande sol utanför fönstret. Men jag kom till ro och var lagom utsövd när det var dags att hämta bilen hos mina föräldrar.

Under dagen fick jag mig ett par tillbakablickande tankar i huvudet, sedan jag fått reda på att det var dödsfall som för något år sedan gjorde att jag plötsligt fick en ny granne. Nog hade jag hört hjärtskärande skrik ibland, men accepterat dem som bland annat rädsla för mörker. Jag visste att hon hade ett larm lättåtkomligt, men att det skulle kunna ha varit krampanfall och andra smärtor hade jag inte direkt reflekterat över. Men det väcker som sagt var lite tankar, utan att närmare veta något om krämpor eller åkommor...

Innan jag hämtade "NJ", Sandra och Jonas hann jag med ytterligare lite eftermiddagssömn, mot alla odds. Sedan var det en mysig Gävleresa och dans till PERIKLES och DATE från klockan 20.00 om kvällen. PERIKLES höll måttet både musikaliskt och ljudmässigt. DATE vräkte på med för hög volym för att återge den totala mysfaktorn. Därtill var lokalen till största delen för mörk för en säker dans med avkopplad och naturligt avpassad avståndsbedömning...

Söndagen den 20 oktober: Hemfärden från Gävle gick utan problem. En vacker fullmåne lyste upp landskapet längs hela vägen. Utomhus var det mellan minus fem och minus nio grader och ett tunt snölager norr om Tierp. Passagerarna i bilen hade försetts med filtar och njöt sömn under en stor del av resan. Själva dansen var slut omkring klockan två. Därefter var det uppenbart att "halva Estradens dansare" var vid MAX och käkade. Maten smakade utsökt, men så blev jag proppmätt också på köpet. Då hade jag även druckit efterlängtad mjölk utöver menyns Cola.

Hemma var jag inte förrän vid sjutiden på morgonen. Då hade jag lämnat Jonas och Sandra vid sitt hem och "NJ" där hon hörde hemma. För egen del var det sängen som gällde innan arbetsdagen vid 15-tiden skulle ta sin början.
   Så när som på en mindre "tårtkörning" i Uppsala, backning tillbaka till spår två med signalgivare och tolv minuters försening på tåg 858 mot Dalarna, så var arbetsdagen helt okey. Rastlös, danssugen och sällskapssjuk, men i övrigt inte så många andra krämpor efter nattens dans...

02-10-18, fredag

Idag har jag haft personlig uppföljning på jobbet. Sådan krävs regelbundet för att man ska få tjänstgöra som godkänd fjärrtågklarerare. Det kändes som om arbetspasset gick riktigt bra. Det blev en hektisk timma med många samtida banarbeten, trots att jag satt på en av de lugnaste bansträckorna.
   Om kvällen ser jag fram emot en avkopplande danskväll på Yesterdays. En uppladdning inför lördagens dansresa till Gävle. Blir spännande att se om jag hinner få några danser med dem jag helst önskar dansa...

Onsdagen den 16 oktober: Egentligen hade jag en ledig dag, men efter en kort nattsömn mellan 03 och 08.30 väcktes jag av turfördelaren som behövde arbetsvillig arbetskraft på jobbet med omedelbar verkan. Detta resulterade i att jag i princip hade betalt från det att jag slog upp ögonen till klockan 19.30 med utryckningstillägg utöver den kvalificerade lönen. Detta gick inte att tacka nej till. Ett par tusenlappar i plånboken blir naturligtvis perfekt. Även om jag inte skulle haft problem att fylla dagen med betydelsefulla göromål, så var detta en perfekt källa till minskade sysselsättningsbryderier. Dessutom var det bra timeing till kvällens dansträning med Sandra.

Träningen blev till slut ganska intressant. Hade det inte varit för att både jag och Sandra var lättroade för stunden, så hade nog träningen känts stel. Nu var det istället min koncentration som var lidande. Men det gjorde inget då jag hellre roade mig kungligt och experimenterade med intryck och idéer...

Torsdagen den 17 oktober: Hade en administrativ arbetsdag. Gjorde mycket nytta i och med att jag både hann fortsätta med Outlookmallarbetet och utföra beställningsjobb till BV-data.

Efter arbetsdagens slut tog jag mig till Nackswingets sociala dans. Saknade många dansansikten, men vande mig ganska snabbt vid det. Dessutom var temat för kvällen enligt: "Bjud upp ett nytt ansikte". Därtill en hel del tips för helgens parlottade tävling. Fick skjuts hem och hann ha en avkopplande stund med bland annat telefonpratande innan läggdags...

02-10-15, tisdag

Ingen ville väl direkt visa det, men det var en lätt road och dolt storleende skara som igår kväll gick på bussen vid Rotebro station, samtidigt som mig. Ett ganska stilla regn föll från himlen. Samtidigt var det inte långt till minusgrader i luften. Roande i sammanhanget var bussföraren i kombination med skaran av hänsynstagande och villrådiga resenärer. Själv hade jag också snällt och lydigt radat in mig i raden av väntande resenärer, samtidigt som den redan framkörda bussens chafför satt skönt tillbakalutad och sov. Minuterna gick och alla inväntade avgångstiden, för att om möjligt slippa göra dvalan avbruten. Och plötsligt fanns där en vaken förare som öppnade dörrarna. Yrvaken eller ej var frågan, för ett svar som delvis doldes av dunkel belysning. Men jag tror faktiskt att föraren också såg det komiska och förstod oss som hade svårt att hålla leendena för oss själva, vid var annan persons blick som mötte sin egen.

Dagen har varit bra. Efter en skön arbetsdag tog jag mig en regnskön promenad genom stadens gator, över Kungsholmen bort till Karlberg. Med ledig morgondag funderar jag som bäst på vad jag ska nyttja tiden till. Den som lever får helt enkelt se... Längtar hur som helst till helgens kommande danser...

02-10-14, måndag

Trots att dygnet inte är mer än sju timmar gammalt och sovmorgon står på schemat, så sitter jag vid min bärbara dator. Till skillnad från helgens slöa mittfas så känner jag mig nu full av energi. Tror att det var gårdagens danstillfälle och inte minst danssällskap som gav mig denna "kick". Nattens timmar har i alla fall effektivt nyttjats till både sömn och klädtvättande. Från torkskåpet har jag just plockat upp en stor hög med torra klädesplagg.

Eftermiddagen väntas bjuda mest arbete. På schemat finns "Eskilstunaplatsen" med Svelandsbanan inkluderad. Men, men, om energiflödet fortsätter så borde det bli en god sysselsättning...

Söndagen den 13 oktober: Nog dröjde det innan jag blev kvicktänkt och aktiv. Inledningen på dygnet var allt annat än effektivt. Men när "NJ" och jag väl kommit fram till vart kvällens dans skulle njutas, så kom jag så sakteliga igång.
   Efter att ha hämtat bilen hos min föräldrar styrde jag bilen mot Lidingö Stad. Fick anpassa ankomsttiden genom att utforska målpunktens närområde. Hämtade i alla fall snart en lite trött "solstråle", vars pianokonsert i hemmet jag tidigare kunnat ana genom mobiltelefonen. Ett stycke som jag kan föreställa mig blev än mer njutbart utan den samtida hjälp hon fick från närvarande barnaskara.

Hur som helst... "NJ" och jag kom fram till EBBA dansklubb, lagom till deras "Trivselstund". En trevlig tillställning blev det, även om låtvalet inte var mitt naturliga. Å andra sidan så alternerade vi mellan trivselstundslokalen och den angränsande träningslokalen. Så i själva verket hade vi säkerligen kunnat påverka musikblandningen en hel del, men jag lät mer än gärna andra besluta just då...
   Pigg i själ men trött i kropp åkte vi hemåt. Lämnade av "NJ" efter en roande och mysig pratstund, där jag ansågs "smöra" mest hela tiden. Bilen lämnade jag tillbaka hos mina föräldrar, under min hemfärd. Laddade slutligen tvättmaskinerna och kopplade av med mina högst egna tankar och en liten bit midnattsmat...

02-10-13, söndag

Ännu är jag inne i en lite väl slö dagsfas. Gårdagskvällen var lugn och det har nog smittat av sig. Förhoppningsvis kommer kvällen att bjuda lite dans, aktivitet och tillfredsställelse i alla fall...

Torsdagen den 10 oktober: Jobbade med Outlookfrågor och formulärsskapande under arbetsdagen. Efteråt åkte jag till Ropsten och mötte "NJ". Därefter gjorde vi ett gästbesök på Nackswingets trivselkväll, en tillställning som jag verkligen hade längtat till och som blev precis så god som jag önskat. Efteråt föjde jag "NJ" på hennes väg hem. Min egen hemresa gick sedan väldigt smidigt...

Fredagen den 11 oktober: När jag kom till jobbet var jag beredd på att vara lite överbliven. Hade sk "ramtur" som dock blev bra utnyttjad. Fick avlasta trafikledarna på norrsidan genom att styra Västerås Central och Västra. Sedan hoppade jag in på Arlandaplatsen istället för en kollega som önskade kompledighet.

På kvällen mötte jag "NJ" vid Mariatorget. Gemensamt gick vi sedan till Mälarsalen för att dansa till ett ARVINGARNA, som presenterade ett ganska bra drag i sina låtar. Jag gillar när dom inte spelar för "smörigt". Efteråt följde jag "NJ" hem till hennes dörr. Därefter en resa hem i natten...

Lördagen den 12 oktober: Nattsömnen började inte ordentligt förrän vid femtiden på morgonen, då jag för första gången på dygnet rörde vid min säng. Då hade jag visserligen hunnit sova en halvtimma på tunnelbanan och nästan lika länge på nattbussen på min nattliga färd från Lidingö.

Trots att jag fick starka påtryckningar utifrån, gällande dans i Uppsala, valde jag att stanna hemma i soffan. Telefonen fick min uppmärksamhet istället, eftersom jag satt och snacka med Marianne i nästan två och en halv timma. Trevligt, trevligt...
   Mina tankar och nattligt tvättande fullföljdes aldrig. Kanske har jag tappat stinget lite... Dags för en personlig uppryckning tror jag...

02-10-09, onsdag

Det personliga valet av ny turlistrundgång kommer verkligen inte att bli lätt. Turnycklarna har jag noggrant färglagt för att få de naturligt djupa vecken i pannan att slätas ut något. Vad vill jag egentligen? Jobba hårt för några extra fridagar, många morgnar eller få nätter. Ska fundera ett tag till innan jag lämnar in min turvalsedel...

Hämtade ut ett antal datorprogram på posten, vilka ingått som gratis tillval för min bärbara dator. Ett kartprogram utdömdes direkt. Inte ens sjön hemma fanns med. Dagens flygsimulatorer fungerar nästan bättre som vägvisare än ett sådant kartprogram över Europa. SKRÄP!!! Formel 1-simulatorn tror jag att jag kommer ha mer nytta av på min stationära burk. Därtill en intressant DVD-film om talets gåva och stora talare genom tiderna. Med näsan i det programmet kan jag nog öka kunskapsbanken rejält, även med avseende på historiska kunskaper.
   På jobbet var jag flera timmar innan min ordinarie tjänstgöringstid. Hade skrivit upp mig på en välbehövlig massagetid. Bara en ytlig behandling om en halvtimma, men skönt ändå. Borde nog uppsöka min kiropraktor för en ännu mer givande och förebyggande genomgång.

Satt på Eskilstunaplatsen och inledde med trafikstopp och akut kontaktledningsfelavhjälpning under en dryg halvtimma. Därefter ett intressant jobb att framföra tågen på effektivaste sätt kombinerat med påföljande signalfel i Folkesta. Signalerna tenderade där att upprepade gånger gå till stopp utan förvarning. Varnade tågen under hela kvällspasset och körde som helhet restriktivt i tågvägsläggandet för att undvika onödigt många nödbromsningar. Naturligtvis förseningar som följd även de gånger signalerna mot förmodan förblev i grönt läge, utan tillfälliga spårmarkeringar och ställverksfel. Felorsaksteorin gällande spårmarkeringar vid högt strömuttag, (när många tåg är i trakten), kan stämma. Om kvällen minskade nämligen stoppkörningsfrekvensen samtidigt som tågintensiteten förblev låg.

Nu är jag på väg hem för en kväll med mobiltelefonsamtal, turlistfunderingar och en efterlängtat kopp kaffe...

Måndagen den 7 oktober: Hade en tidig arbetsdag. Kvällen fördrevs i hemmet och gick absolut för snabbt. Förutom en hel del analyser av nya turlistförslaget hann jag ringa ett rogivande och mysförhöjande mobiltelefonsamtal, vars tidsrymd jag inte har en aning om. Om jag får träffa personen igen om torsdag vet jag att jag kommer vara lika road, nöjd och glad...

Tisdagen den 8 oktober: Arbetsdagen bestod av ett riktigt konstruktivt möte, ett arbete för att skapa en fungerande felanmälningsrutin med ett förprogrammerat felanmälningsformulär i Outlook. Efter mötets slut satte jag mig vid min bärbara dator för att sammanställa en kravspecifikation på formuläret. Samtidigt beskrev jag mötets beslut och förväntade arbetsrutiner hos berörda yrkesgrupper.

Efter arbetsdagen åkte jag hem. Avvaktade besked om och ifall jag skulle få besök över kvällen, men åkte snart vidare till dansklubben för att där vara med om premiärvisningen av en nyutkommen film, "Nacka DanceCompetition 2002". Vår klubblokal har ett historiskt förflutet som just biosalong varför detta var en återinvigning och nypremiär. Uppklädda klubbvärdar tog emot, det bjöds cider och festsmörgåsar på stora fat. Under filmen lite extra tilltugg av chips och ostbågar. Det var synd att inte flera tog tillfället i akt att gå på galapremiär. Jag måste i och för sig erkänna att klubben ständigt överträffar mysfaktorsförväntningarna. Hade klubbmedlemmarna vetat vad som väntat hade det säkert varit hundra besökare istället för dryga tjugotalet biodansfantaster. Att jag sedan skulle vara så roande på film för biodukens åskådare (inklusive mig själv), att vi alla vek oss av skratt, visste jag inte. Filmklipparen har gjort ett underbart jobb under sina ca hundra arbetstimmar. Man får väl bjuda lite på sig själv ibland, även när man inte iförväg vet om det. Ibland räcker det med att musikdiggande sitta och dricka vatten... *ler*

02-10-06, söndag

Sitter nu aningen trött på tåget hem från Göteborg. Helgen har varit utsökt och intensiv. Nu senast kommer jag från syrran, där jag var och fikade tillsammans med några av familjens bekanta. Lite nytta hann jag också göra som våffelgräddare. Mycket gott och smakrikt, även om vi var många om att dela på härligheten.

Morgonen förflöt i lagom tempo. Började skaka liv i kroppen vid 10-tiden, för att sedan lämna "Yez" för studierons skull någon timma senare. Det var då jag satte kurs mot syrrans boning på andra sidan Göteborgs stad.
   Den sista bussresan blev lite förvirrad. Hade jag ställt destinationsförfrågan rätt hade jag kommit ända fram till målet, men nu valde jag att nämna ett närbeläget torg dit just denna tur inte gick. Därför fick jag uppfattningen att det skulle vara krångligt att byta bussar och hålla på för att ta sig den sista biten mot målet. Även om jag gjorde ett försök, så avbröt jag mig halvvägs när jag vid Östra sjukhuset insåg att en lagom promenad var inom räckhåll. Sagt och gjort, till förarens förvåning, gick jag av genom bakdörrarna på bussen. När jag utanför hörde förarens stämma tränga fram i svag volym från framdörrarna, insåg jag att han pratade med mig. Eftersom jag också kunde urskilja hållplatsnamnet "Furulund centrum" ropade jag tillbaka att jag beslutat mig för att promenera den sista biten. Samtidigt lyfte jag handen som ett tack, varpå föraren (med förmodat gott samvete) även stägde de främre dörrarna och åkte vidare. Verkligen en ädel handling att försöka hålla rätt på de mest förvirrade resenärerna, (jag), den bussturen... Men promenaden gick perfekt och jag hade läget under mina egna fötters totala kontroll... *ler*

Fredagen den 4 oktober: Nattsömnen blev kort men intensiv. Somnade nog inte förrän ca 01.30, efter att ha varit på hårdrockskonserten. Vid fyratiden gick jag upp för att få grepp om min packning. Innan det sedan var dags att definitivt gå upp (06.30), hann jag sova ytterligare en mycket utsövande timma.

Resan till Göteborg gick smidigt. Ett regnigt Göteborg mötte mig, men det var ett ganska skönt regn som inte gjorde mig genomblöt, skyddad av hatt, ryggsäck och tunn regnjacka.
   Under min rundvandring fick jag ytterligare underlag för att mitt datorköp var suveränt kap prismässigt. Har inte hittat densamma ute i affärerna ännu, men en motsvarande med fortfarande lägre prestanda kostade ca 5.000 kronor mer än mitt introduktionskap. Extrabatteri funderar jag på, men datorn finns inte med i listorna ännu, som det verkar.

Om eftermiddagen åkte jag ut till syrran och hennes familj. Malcolm, (nu två år och två månader), pratar så tydligt att jag utan problem förstår allt, utom när det går för fort. Kändes som om han kunde hur många ord som helst på saker och ting. Han frågade visserligen om allt också, men greppade orden blixtsnabbt. Verkar som om han är född med bra minne. Han tränas visserligen till att uttrycka sig väl, eftersom han då får lättare att påverka tillvaron, att driva igenom sina önskemål...

Från syrran åkte jag vidare ut till min danskompis "Yez". Senare om kvällen festade vi loss lite försiktigt i puben och på dansgolvet vid konst- och musikhögskolan. En skön tillställning med någorlunda go musikblandning.

Lördagen den 5 oktober: När jag slog upp ögonen var det "melodikrysstimme". Själv hade jag nog bara svaret på en bråkdel av alla frågor, men "Yez" lyckades utan större svårigheter lösa hela krysset. Men sedan går hon ju på musikhögskolan också.

Vi tog oss så småningom vidare till Vågmästarplatsen, och därifrån till danstävlingarna i hamnområdet. Det var på ett sätt riktigt skönt att kunna ta det lugnt och inte behöva ladda inför heaten. Men samtidigt saknade jag tävlingsmomentet.
   Själva tävlingsarrangemanget var inte fullt så välskött som det i Göteborg brukar vara. En mängd pauser som inte hade behövt vara med ett aningen modifierat upplägg. Men den kebab-pommesfritestallrik jag åtnjöt i pausen var helt underbar...

"Yez" och jag tog oss tillbaka till lägenheten under timmarna mellan tävling och den efterföljande sociala danskvällen till bandet MICKEYS, från Jämtland. Hann sova en dryg halvtimmas underbar sömn innan duschen bemannades. Sedan en bit mat längs vägen tillbaka till tävlingsarenan. Kvällens dans blev underbar. Bandet begränsades något av sjukdom och en extrainsatt trummis, men var helt suveräna i de låtar som genomfördes. Perfekt dansrytm och tyngd i låtarna. Jag stormtrivdes i den superdansanta miljön.
   Efteråt, när man var mer än genomblöt, var jag glad att jag hade torra kläder och extra klädförstärkning nedpackat i väskan, för göteborgsvinden och göteborgsnatten var bitande genomträngande. Erfarenheter fanns från eftermiddagens genomborrande vindar...
   Efter en relativt smidig hemresa var det sängen och drömmarnas underbara värld som väntade i den ibland så "stämningsfullt" knakande bäddsoffan. Först efter att bädden blivit inlegad några minuter, så upphörde den med sina intresseväckande ljudbeteenden. Det kändes nästan som om man var tvungen att bli godkänd av den först...

02-10-03, fredag

Om ett par timmar har jag förhoppningsvis packat och befinner mig på morgontåget mot Göteborg. Men nu har jag just kommit hem från torsdagskvällens underbara konsert på "Hovet".

ZZ-TOP... Jag fängslades stort av musikflödet från scen. Med bra plats på läktaren kunde jag blunda och ändå uppleva så mycket. Uppfylld av en rymd av känslor drömde jag plötsligt om kärlek, passion, närhet och inte minst ömhet. Jag sjönk stundom djupt in i en omedvetet analyserande dvala, behandlandes allt ifrån kälekens lycka till svåra val och spännande ovisshet. Att jag tidigare fått en enorm städglädje i hemmet när jag låtit ZZ-TOP flöda ur vardagsrumsstereon hemma är väl känt, men att energin nu skulle omvandlas i ett slags lyckodrömmarrus, i grepp om ömhetens begär och längtan, visste jag inte. Inte heller den oanade känslan av ro och välbefinnande. Nu var jag i drömmarna sällskaplig både i soffan, i duschen och stundom även i min underbara säng. Den tunga baladrytmen förde mig också iväg till ett förtrollande dansgolv, som mycket väl kunde återspegla upplevd kärlek. Där ville jag verkligen dansa, på plats med den "rätta", just då. Den enormt musikaliska tyngden och rytmen utgav ett språk för passion, energi och livslust. Basvibrationerna, från tårna och ut i varenda känselnerv, gav en avkopplande totalmassage. Vilken njutning att live uppleva favoritbaladen "Rough boy" och tonerna av "Gimme all your lovin". Det säger ikväll allt... Tilläggas kan att jag inte är någon direkt ZZ-TOP fantast som i vanliga fall sticker ut huvudet, men ikväll tar jag tillfället i akt att säga att konserten betalade sig redan efter upplevelsen av en enda favoritlåt.
   GARY MOORE gjorde också en bra konsert, men under förbandstiden var jag mer sömnigt drömmande. Dessutom fick jag vänta på en låt som aldrig spelades. En liten besvikelse att jag aldrig fick uppleva känslan av "Over the hills and far avay"...

När vi återvände hemmåt tror jag vi alla var glada och belåtna. Ett stor tack till Jonas som samlade ihop kvällens killgäng till både restaurantbesök och nämnda konsert.

02-10-03, torsdag

Idag är jag drabbad av allmän höstseghet. Lät visserligen tvättmaskinerna gå under natten, men speciellt vaken var jag inte för det. I själva verket hade jag tänkt hänga tvätten och torka den under natten, men det sov jag helt enkelt ifrån. Samma sak gällde de nattliga telefonsamtal jag mer eller mindre lovat att ringa en vän.

Nu är jag på väg in till stan för att lämna tillbaka en datorväska jag för säkerhets skull köpte i tisdags. Under gårdagens expedition hittade jag nämligen en väska som kändes helt rätt och till mindre än halva priset mot den ursprungligt klumpiga väskan. Att det sedan var dyrt ändå, av märket Björn Borg, må vara hänt.

Kvällen ska komma att bjuda konsert i "Hovet". ZZ TOP och GARY MOORE ska stå på scen. Biljetterna har Jonas ännu i sin ägo, även om jag har betalat, men konsertgänget ska ändå träffas över en middag innan, så det lär vara lugnt. Helgen ska bjuda en härligt avkopplande Göteborgsresa. Saknar dock att jag inte kan vara på Yesterday om fredag och dansa till BLENDERS. Bandet, stämningen och mycket mer därtill drar i mina längtansfulla tankar och dagdrömmande blickar.

Onsdagen den 2 oktober: "Följ vägen ditåt, inte första avtagsvägen till höger utan den andra, så finner du nog ett ställe med öl". Detta fick jag som svar när jag var på rundvandring i Brevik, Lidingö. Min fråga var egentligen om det fanns något matställe i närheten, till exempel en pizzeria. Tydligen såg det ut som om jag var ute efter just öl, i den gamla damens ögon. Kanske var det en återspegling av äldres ungdomsfördomar, om jag nu fortfarande kan räknas som ungdom. Ser jag så partysugen ut i min hatt vid 18-tiden på kvällen?
   Själva instruktionen, hur enkel den än må ha varit, lyckades jag inte följa. Insåg snart att det var bättre att åka in till stan för att få en matbit. Sagt och gjort, jag åkte tillbaka med spårvagn och tunnelbana.

En stor del av kvällen har jag ägnat åt att läsa kvällstidningarnas långa hyllning till den nu bortgångna äventyraren Göran Kropp, som i måndags omkom i en klätterolycka i USA. Jag sörjer själv en slags förebild, trots att jag inte var klättrare själv. Men han dog nog lycklig, med ett liv precis som han ville ha det. Men åter igen är det ytterligare ett bevis på att livet kan ta slut när man minst anar det...

Kvällen har bjudit intressant dansträning på klubben. Vad jag har lärt mig vet jag inte riktigt, men jag har i alla fall fått röra på muskler som kanske inte alltid aktiveras i min dans. Natten förväntas bjuda tvättning av kläder. Effektivt om maskinerna är lediga...

02-10-02, onsdag

Vad dagen har att erbjuda vet jag inte riktigt. Men den nya bärbara datorn får nog en betydande plats i tillvaron, om jag inte lyckas binda upp "hjärtats" tid med en liten date. Men känner jag dagens tillvaro rätt får jag roa mig själv fram till kvällens träning med Sandra. Kanske borde jag ge mig ut på en utflykt för att se om jag finner någonting som kan fånga min uppmärksamhet och samtidigt bjuda avkoppling under min lediga tid. Känner en viss dragningskraft till en spontan Lidingö-utflykt, utan förutsägbara mål, utan vetskap om vart jag ska leta efter fängslande avkoppling.

Söndagen den 29 september: Vaknade relativt utvilad när jag väl kommit ut från duschen, på jobbet där jag övernattat. Vid sjutiden löste jag av min nattkollega och övertog Arlandabanan med tillhörande sträckor upp mot Avesta-Krylbo. Jobbade till lunchtid då jag åkte hem för att vila inför kommande nattjänstgöring. Vid Rotebro hade jag haft ett A-arbete av viktigt slag. En sättning i spåret, som för övrigt min lokförarkompis klagat på en tid, blev av sådan allvarlig art att det omgående undersöktes och rättades till. Ett svårt ställningstagande när ett litet spårfel kan mynna ut i allvarliga hot mot säkerheten. Det säkra före det osäkra förblir en viktig parameter. Värt att komma ihåg även för kända små spårlägesfel, framför allt på höghastighetsbanor. Där felet nu var som störst bedömdes en största tillåtna hastighet till 90 km/h mot banans 200 km/h om jag skulle behållit spåret öppet för trafik. En avstängning var mitt självklara val när dessa fakta var kända.
   Väl i hemmet var jag relativt aktiv. Både hemmet och modelljärnvägen fick sin tid. Det var först mot den senare delen av eftermiddagen som sömnlusten kom över mig. Sov gott till dess det var dags att duscha och åka till jobbet.

Måndagen den 30 september: För min del blev natten en "drömnatt". Endast två mindre banarbeten att skydda och en i övrigt välfungerande tågtrafik.
   Det var skönt att komma hem och sova. Resten av dagen blev en "slöardag", mycket beroende på vissa förkylningssymptom och tillfällig huvudvärk.

Tisdagen den 1 oktober: Började min arbetsdag i hemmet. Nyttjade tid till bildbehandling och CD-brännande av mina bilder. Väl på jobbet kände jag mig effektiv den tid jag var där. Tog ut mina tre inarbetade timmar för att få lite mer fritid till att åka runt i länet och göra datorprisjämförelser. Den modell jag spanat in visade sig vara 3000 kronor billigare där jag först upptäckt den, jämfört med priset i en förortsbutik.

Jag var övertygad om mitt val fram till 15 minuter före själva köpet. Då visade försäljaren mig en nyinkommen dator med överlägsen prestanda och introduktionsvis endast 2000 kronor dyrare. Jag föll snabbt, trots att jag då tog avstån från mina båda tydligaste krav, lättvikt och smidig storlek. Visst känns den smidigare än andra presenterade alternativ, men det är nog mest beroende på utformningen. För sanningen är att min gamla 12,1-tumsskärm nu är ersatt med en 15-tumsdator, gott videominne och en snabb processor. Jag saknar dock den lilla joysticken som fanns i mitten av tangentbordet på min förra Gatewaydator. Fingerplattan upplever jag som lite mindre effektiv när man ska skriva och hitta i långa texter till exempel. Men hittar jag bara en bra skyddande väska blir jag nog helt nöjd. Inkluderade en dyr försäkring i priset. Kan vara bra med tanke på hur mycket jag nyttjar bärbara datorer.

Under kvällen och natten mot onsdagen installerade jag de program, spel och hemsidor jag behöver för en roande och skapande tillvaro. Ett tecken, ">" är flyttat på tangentbordet, något som jag i min kodning hela tiden fastnar på. Men jag vet av erfarenhet att man ganska snabbt lär om de gånger man måste. Tyvärr innebär det dock en längre fingerförflyttning än tidigare...

Det mest lockande med den bärbara datorn just nu är ett trafikflygledningsprogram som jag kan roa mig med när jag inte har viktigare saker för mig. Frustrerande nog tycker jag stundom att jag trafikleder planen bra, med god vektorisering och avståndskontroll, men hittills har min lön mest minskat. Ett kort tag var jag dock meravlönad, även om det bara handlade om en löneökning på 0.625%. Tur att jag inte har samma löneavtal inom mitt tågtrafikledningsjobb. Jag får träna lite till. Jag har uppenbart svårt att koordinera både avgående och ankommande flyg samtidigt...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!