01-09-02, söndag
En underbart intensiv men sömnfattig period närmar sig nu sitt slut. När denna korta arbetsförmiddag är över kommer jag att ha mer än ett dygn ledigt då turfördelaren tyckte sig ha för mycket folk här. Kompledighet som kommer till sin rätt, i och med att jag varit uppe tidigt en hel vecka i sträck...
Torsdagen den 30 augusti: En tidig arbetsdag hade jag bytt till mig sedan jag fått ett bra erbjudande. Väl på jobbet antog jag att även jobba över till klockan 18.30. Detta inkluderade ett par timmars rast, (tid till förfogande och vilotid), mitt på dagen. Tog då tillfället i akt att hälsa på Sandra som hastigast. Ytterligare hann jag inköpa CD-skivor anpassade som lagringsmedia, bännbara flera gånger, och slutligen sova ca 2*45 minuter. Helt underbart och välbehövligt för ett så långt arbetspass.
På kvällen mötte jag Sandra vid Slussen. Därifrån åkte vi ut till dansklubben för att vara med på den "Sociala danskvällen". Vi dansade, fikade och tog slutligen ett bastubad innan vi var helt nöjda. Läggdags hade det nog varit länge vid det laget...
Fredagen den 31 augusti: En ny tidig morgon då jag tvingades lämna Sandra redan vid sextiden. Vi har ju inte haft många sovmorgnar tillsammans ännu, men det är ju något att drömma om i alla fall... *ler*
Den ordinarie arbetsdagen var helt klart till belåtenhet. Sömnen under min rast likaså. Direkt efter ordinarie tågklarerarturer hade jag ett intressant redaktörsuppdrag tillsammans med min nya kollega. Ewa och jag skulle presentera vårt interna informationsnät, "Knuten" och samtidigt intervjua de sex nya medarbetarna som var på introduktionsdag. Själv stod jag för fotograferingen. Redan efter några sekunder i detta yrkesrollsutövande kände jag mig väl till mods och stormtrivdes. Korten blev bra i och med att de porträtterade också fick chans att tycka till. Spännande och riktigt roligt samarbete. Tillsammans med de nya medarbetarna bjöds jag med även på introduktionslunchen. En mycket smaklig måltid.
Jonas hade om kvällen bjudit in oss, (Jenny, Sandra och mig mfl.), på födelsedagsfika före Mälarsalens danskvälle. Detta föranledde mig att försöka uppfylla födelsedagsbarnets önskningar. Gick således ut på stan för att finna hans BMW med AC-anläggning. Hittade den och begav mig triumferande hemåt. En riktig fröjd för ögonen när jag tog med mig den till stranden hemma för fotografering. Inte annat än avundsjuk blir man... En sådan bil vill jag också ha...
Det var inte utan stor tidsoptimism jag startade ett bildkollageprojekt. Detta fick jag dock avbryta för att tjejerna inte skulle behöva vänta orimligt länge på mig vid Liljeholmens T-banestation. Men tiden fortsatte att arbeta mot mig. Trots en cykeltur till stationen med både magkramp och mjölksyra missade jag tåget inne på plattformen. Då tackar man för att det ändå är kvartstrafik... Fick chans att lugna ner mig och parkera cykeln lite bättre...
Jonas fick sin BMW och verkade nöjd och road. God prinsesstårta bjöds och jag blev ännu nöjdare. Danskvällen sedan blev också bra även om jag inte hann dansa något med "JS" innan hennes flytt till Värmland. Feberfrossa satte stopp för hennes sista riktiga kväll med "nollåttorna". En huvudvärkstablett fick bli mitt bidrag denna gång...
Under kvällens gång drabbades jag då och då av energibrist. Inte bara sömnbrist utan en skrikande tom mage och låg nivå av blodsocker påbjöd akut energipåfyllnad. Efter två juice satt jag slutligen med en stor bulle och wienerbröd mot slutet av kvällen. Efter det var det inte konstigt att inspirationen visade sig i en genomblöt skjorta och fullt dansös. DATE spelade bra...
Lördagen den 1 september: Några betydelsefulla födelsedagskramar hann jag ge till Maria innan Sandra och jag åkte hem till oss. En kort nattvila innan jag vid 05.45-tiden gick upp för en arbetsdag, den jag bytt till mig för förra söndagens ledighet.
Arbetsdagen var mycket intressant. Alla arbetsuppgifter kom i ett jämt flöde. Flera lite svårlösta uppgifter pga Ångtågsfärder norr om Mälaren, (Stockholm-Västerås-Sala m.m.). Kofösande lokförare norr om Myrbacken, (Knivsta), och lite annat smått och gott förgyllde arbetsdagen i övrigt.
Kvällen bjöd på spännande underhållning. Efter en kort hemvisit mötte Sandra mig på pendeltåget mot Södertälje. Där såg vi en teaterföreställning jag länge varit lockad av. Inte för att jag kännt till pjäsens titel speciellt länge, men en av aktriserna har varit en av mina favoritdagboksförfattare på nätet. Således en person som var intressant att se IRL, (in real life).
Sandra var lika trött som jag. Därför sov hon sött, lutad mot mig, både på dit- och hemvägen.
Pjäsen "BONA FIDE", en mycket välspelad föreställning framförs av fem skådespelare, (två munkar, en kardinal och två underhållningsartister- tillika kvinnliga spioner). I den sydfranska byn Rennes Le Chateau har munkarna sin boning under 1940-talets andra världskrig. Innanför de skyddande murarna pågår ett riktigt rävspel för att antingen vinna lärans rikedom, livets kärlek eller personlig makt. I fokus finns hela tiden två heliga ting, "Arken" och den sk. "Gralen". Dessa ting är svaret på eftersökt förståelse för funnen pergamentskrift, där pjäsen beskriver en tolkning av såväl ära som makt och härlighet...
Skådespelet varvas med en rad fyndiga sångnummer kombinerade med kända tongångar och passande korreografi. Man vill i sammanhanget inte missa en sekund av händelserna på scen och fascineras av de effektiva greppen i scenframträdandet när spotlighten under några händelserika minuter stegvis förflyttar sig mellan aktörerna och skapar en samtida syn på tillvaron utifrån de olika rollfigurernas betraktelser. Då och då ges ytterligare effektiv näring åt innehållet när en berättarröst ger publiken extra tankar och fakta, samtidigt som pjäsen frysts... En magisk blandning av scenknep som hela tiden fängslar och gör tillvaron levande.
En amatörteaterpjäs med stämning, väl värd att se om den åter igen sätts upp...
01-08-29, onsdag
Till skillnad från gårdagen har dagens arbetspass varit riktigt lugnt. Försenade visserligen oavsiktligt ett X2000-tåg med tio minuter när jag inte fick undan ett framförvarande godståg i tid. Annars bara smärre förseningar pga en kringströvande ung dam och poliserna som letade efter henne. En förmodad självmordskandidat.
Min nyinköpta CD-brännare installerade jag under morgontimmarna. En befrielse nu när allt datorminne tagit slut och kameran av denna anledning fått vila sedan söndagens flygdag i Uppsala. Nu har jag ett lagringsmedia som är perfekt för mig. Har ännu bara lite svårt att veta hur jag ska registrera och komma ihåg vilka bilder som finns på respektive bränd CD-skiva. Det känns också bra att kunna lagra dagboken i CD-format hos mina föräldrar, i händelse av brand eller annan olycka. Det finns helt klart många bra användningsområden för lilla mig...
Sandra har jag fått klara mig utan. Jag hade hoppats att hon kunde njuta av sin lediga och ensamma dag för att träffa de kompisar hon önskat höra av sig till, men istället hade hon ont i halsen när vi talades vid per telefon i morse. Hur som helst hade jag nytta av att för en gångs skull vara i hemmiljö under morgonen. Denna natt blir också den i ensamhet och i mitt hem...
Tisdagen den 28 augusti: Redan från första anblicken av spårplanen hade jag koncentrationen på helspänn. Både jag och Uppsalaborna sattes på extremt hårt prövning när all tågtrafik mellan Uppsala och Knivsta var avlyst pga nedriven kontaktledning i Säby, båda spår.
Min största utmaning var att hela tiden framföra de tåg som gick på banan till och från Märsta och samtidigt överväga hur och vilka tåg jag skulle tillåta vända i Knivsta. Trångt värre, men trafikinformatörerna och tågledarna gjorde en superinsats för att jag skulle kunna fatta rätt beslut vid rätt tillfälle. I princip är jag supernöjd, även om jag var supertrött i huvudet när jag lämnade min stol klockan 10.45. Då hade jag nog inte varit ifrån stolen i mer än uppskattningsvis ca 90 sekunder, och det endast när jag behövde inhämta och ge ohörbara fakta till och från tågledaren.
45 minuters rast och sedan ansvarig för Uppsala Central och området nordväst därom. Med andra ord en ny dimension på problematiken, men i hetluften även då. Det öppnade enkelspåret förbi kontaktledningsskadan drabbades nämligen av signalfel och ytterligare halvtimmesförseningar på tågen...
Efter jobbet löste jag ut min skatteåterbäring och inhandlade min efterlängtade och beställda externa CD-brännare. För att varva ner efter arbetsdagen beslöt jag mig för att hälsa på Sandra i hennes arbetsmiljö. Därefter tog jag mig en sväng förbi mina föräldrars hus, men utan att de var hemma. Skickade SMS till några av mina vänner och fick till slut napp när Maria ville följa med mig på en kvällspromenad. När detta beslutades satt jag som bäst och avnjöt en kycklingpizza på pizzarestauranten i Norrviken. Där blev jag i princip också hämtad när det var dags... Maria fick således också se vart mina föräldrar bor, även om vi bara traskade runt på tomten, (fortfarande inga husvärdar hemma).
Även om det hade varit mysigt med en fika efter promenaden, beslöt vi gemensamt att vi var för trötta för detta. Mina ögon gick vid det laget redan i kors, troligtvis synbart utöver den verkliga känslan...
01-08-27, måndag
När jag igår återvände till min lägenhet kom jag knappt ihåg hur det såg ut, idag vet jag att jag återvänder till en stökig lya för att vila upp efter en mycket intensiv, tröttsam och härligt upplevelserik helg.
Fredagen den 24 augusti: När arbetsdagen var slut, (innehållande både "stillbild" på spårplanen i ca 25 minuter och annat strul), åkte jag över till Sandra. Det fick bli lite improviserat i och med att vi inte hunnit göra upp planerna för kvällen. Men då det var upptaget i telefonen drog jag i alla fall slutsatsen att jag skulle få träffa henne om jag ringde på. Kvällen blev lugn och tröttheten lockande ganska omgående mot sängen.
Lördagen den 25 augusti: Gick upp i god tid för att i lugn och ro kunna åkta till jobbet. Där blev det en ganska mysig arbetsdag även om den var lång och varade till kvällen. Ringde "JS" som just hade anlänt till en fest och som senare skulle ut på en pub i Täby. Dit försökte hon nu locka mig. Trots tröttheten insåg jag att detta var chansen att på ett bra sätt få festa med henne innan hon flyttar till Arvika. Dessutom var det ju ett ypperligt tillfälle att ytterligare nyttja den turbytesflytt jag gjort, att jag trots allt skulle vara ledig under söndagen.
Pratade med Sandra och fick med henne som sällskap till puben, "Tegelbruket". Kvällen kunde därmed inte bli bättre...
Sandra och jag anlände nästan en timma före de andra. Därmed hade vi tid att njuta av lugn och en underbart blandad alkoholfri drink på passionsfrukt. När sedan "JS", (Jenny S), kom blev det ytterligare fart på festen. Mestadels bugg med "JS" och mysiga foxtrot med Sandra. En underbar tillvaro.
Partykänslorna fortsatte i god anda och hemfärden senarelades hela tiden. Detta resulterade i stor uppskattning, något som tydligast kunde bevisas när Sandra uppmärksammade mig på att jag fått ett gulligt läppstiftsavtryck på kinden. Men då hon inte tyckte det störde mer än det prydde, trots att hon inte var avsändaren, lät jag det talande beviset för riktig vänskap sitta kvar och långsamt blekna bort i nattens mörker. Inte alla som spontant kunde dansa både dubbelbugg och foxtrot med två dansanta Prinsessor på en gång. I minnet behåller jag kärt detta festminne, all uppskattning...
Söndagen den 26 augusti: Strax efter halv tre på natten gick vi gemensamt mot nattbussen i Täby, Sandra, "JS" och jag. Vi kom lagom till Dandreryds sjukhus för att hinna med den sista tunnelbanan. På den hörde jag en välbekant röst och kunde strax därpå hälsa på en av mina arbetskollegor som för natten tjänstgjorde extra som trafikvärd. På centralen bytte vi till nästa tunnelbana och gick sedan hem i den härliga natten från Globen, Sandra barfota...
Efter en kort och intensivt härlig natt gick jag upp vid åttatiden. Hade nog bara sovit någon enstaka timme effektivt, men det var det värt. Åkte till jobbet för att hämta dator och kamera som jag lämnat för att slippa ha med mig för mycket av värde under festandet kvällen innan. Mötte "Blomman" vid Centralhallen och köpte lite fika som utan tvekan skulle komma väl till pass under tågresan mot Uppsala.
Kanske borde vi sett det olycksbådande i att tågens slutlyktor var svarta när vi steg ombord. Tågets kondition visade sig inte riktigt hålla måtten när vi efter ca 7 kilometers färd blev stående på linjen mellan Solna och Kummelby. Efter fyrtio minuter, när jag just börjat kalkylera över vilken medelhastighet vi hade hållit, började tåget åter igen använda sina återstartade motorer. Frid och fröjd ända till inbromsningen och uppehållet i Mästa. Då dog åter igen motorerna. Ingen ersättningstrafik utlovades varför jag och "Blomman" gick igenom alla tänkbara färdvägslösningar. Valet föll helt riktigt på buss 583 mot Arlanda och flygbuss till Uppsala därifrån. Och i ärlighetens namn gick allt perfekt bara vi lämnat järnvägen. Mindre än fem minuters bytestider under resterande resa. Framme i Uppsala var vi dessutom innan nästa tåg från Märsta hunnit avgå.
Flygdagen blev en intressant upplevelese. Flera utländska aktörer och därtill flera sevärda svenska uppträdanden. Kameran gick för högtryck och jag var glad över att ha investerat i ett extrabatteri, naturligtvis uppladdningsbart och av samma typ som ursprungsbatteriet. Datorn kom väl till pass i och med att jag planenligt tvingades tömma kamerans minne en gång. Därtill utnyttjades mitt minsta minneskort, (medföljande kameran vid inköpet), för första gången. Ett slags reservminnesbank när intrycken blev många. Totalt togs ca 200 kort, en hel del med gott resultat. Vissa flyguppvisningspunkter var dock i det närmaste omöjliga att fånga. Inte minst tänker jag på den Schweitziska uppvisningsgruppen som med ett plan flög rakt emot och emellan fem andra plan i en hastighet av ca 0,95 mach. Försökte sikta mot en förmodad mötespunkt och knäppa kortet med hänsyn till kamerans fördröjning, men utan att fånga ett enda plan just då.
Efter en innehållsrik eftermiddag tog vi en av de väntande bussarna mot Uppsala City. Köer längs vägen, men annars smidigt ordnat. Hemfärden med tåg gick utan problem, inräknat en matpause i Stockholm tillsammans med Blomman. Därefter till föräldrarna för bilhämtning, dusch i hemmiljö och färd till danskväll på Yesterday. Med HJÄLTARNAS goda insats blev min korta danskväll suverän. Och nattvilan med Sandra var högst avstressande och efterlängtad, trots att jag skulle upp redan vid 4-tiden...
Måndagen den 27 augusti: Efter en kort natt hos min älskling åkte jag vid 04.30-tiden till mina föräldrar. Bilen skulle lämnas tillbaka och jag skulle med första pendeltåget till jobbet. En behaglig arbetsdag, (kort sådan), och om kvällen dans på Nackswinget. Längs vägen lite skvaller om mina och Sandras vänner, (i en värld så liten), men i övrigt en ganska vanlig start på höstens dansträning. Sandra dansade med Christian, "JS" hade på mitt förslag bjudit in Brunna-Ulf och jag dansade med Tessan.
Ytterligare en kort natt hos Sandra, men mycket värt att känna Sandra vid min sida...
01-08-24, fredag
Dagen har börjat behagligt även om jag inte lyckats med riktigt så bra bilder som jag i föreställningarnas värld tänkt mig. Sedan jag om morgonen tagit farväl av sandra, för några timmar, åkte jag ut till Arlanda. Tyvärr var det bara enstaka plan som lyfte från banan söderut, den jag hade uppsikt över. Fick därför mest nöja mig med foton av plan på marken. Kände att jag behövde realistisk fototräning innan helgens riktiga eldprov, flygdagarna i Uppsala. Lyckades nämligen byta tur med min fd handledare, efter ett nästan oemotståndligt byteserbjudande...
I eftermiddag och ikväll ska jag jobba...
Torsdagen den 23 augusti: En av de mest fullmatade dagarna började med en arbetsnatt som inte var helt utan bekymmer. När morgonen stundade hade jag samtal upp över öronen och fel i ställverk som motarbetade mina arbetsuppgifter. Blockriktningar emot varandra mellan Köping och Valskog resulterade i ett inställt tjänstetåg till Arboga och resandetåget tillbaka. En smidig lösning med Taxi istället. Samtidigt motarbetade automatiken mig i Kungsängen då pendeltåget "stängdes in" när avgångstiden var inne. Pendeln blev nästan 10 minuter sen och det ensamma loket 6 minuter. Sedan problem för samma lok och växling i Bro, utebliven växlingsväg och krånglade växel. Allt detta trots att signalfel tidigare under natten åtgärdats i just Kungsängen.
Lämnade dock över ett "städat" område och kunde nöjd sätta mig och författa händelserapporter innan jag åt frukost och gick till sängs. Sovplatsen denna morgon blev soffan i köket på tågtrafikledningen. Alla andra rum upptagna.
Efter ca två och en halv timmas sömn var det dags för ett möte med Sveriges Radio på övertid. Ett möte som företogs på Radiohuset ute vid Gärdet. Där blev vi också bjudna på mat innan mötet var slut.
Åkte sedan på eftermiddagen till Märsta för att hämta en uppsättning pärmar, tillhörande dansklubbens bokföring. Hemfärd och ytterligare ca två timmars mycket välbehövlig sömn före nästa möte med bostadsrättsföreningens styrelse. Detta möte pågick mellan klockan 19.00 och 21.30, varpå jag direkt gick till bussen för färd till Sandra via jobbet.
Även om Sandra fick vänta något på mig och mina "jobbförhandlingar", var det mycket värt att vara vid hennes sida under natten. Ytterligare lite välbehövlig insikt och personhistoria att bygga vidare relationen på.
01-08-22, onsdag
Dagen har som väntat blivit kort. Egentligen har jag inte gjort mycket annat än att vila, ladda och mysa. Började med det sistnämnda under morgonen med Sandra. En rejäl och härligt lång morgon till sängs. Efter lunchtid åkte jag hemåt för att göra lite styrelsejobb. Den vakna fritiden var snabbt över och jag gick vid 17-tiden för att sova. Nu om kvällen är jag på väg till jobbet för ett nattpass. Pigg nu, men säkerligen snurrig när jag under sömnpasset försökte svara logiskt på frågor "JS" ställde under ett mobiltelefonsamtal. Sov vidare så fort jag avslutat det välkomna och trevliga samtalet.
Tisdagen den 21 juli: Efter en mycket intensiv arbetsdag med ordergivning Flen, Balisfel Skebokvarn och riven kontaktledning utanför infarten av Katrineholm, (mot Hallsberg), fick jag inse att min CD-brännare skulle låta vänta på sig ytterligare en vecka. Leveransproblem och stor efterfrågan...
Åkte hem en kort tid och hann med nöd och näppe fixa klart födelsedagspresenten åt Jenny. Mötte Sandra vid Slussen för gemensam färd till födelsedagsbarnet. På Plats var naturligtvis också Carl. Sandra stod för den vackra delen av vår gemensamma present. En vacker blomma och ett kort som jag fick äran att författa beskrivande ord på. Min del av presenten var ett 3-pack filmer och en utskriven bild i ram på Jenny, tagen vid vår fotorunda den 1 augusti.
Vi bjöds på god mat och dryck. Jennys bartenderutbildning gav åtminstone mig dryckbar njutning. Efter ett par timmar tog vi oss belåtna hemåt för nattlig vila hos Sandra.
01-08-20, måndag
Helgen har varit mycket varierande och bra. I morse vaknade jag upp hos Sandra. När vi gemensamt lämnade lägenheten hade jag flera timmar på mig innan min arbetsdags skulle börja.
Ett stilla varmt regn föll från himlen när jag började mitt sökande. Hårddiskens minne hade tagit slut cirka 1000 gånger snabbare än vad jag tänkt mig. En extern CD-brännare skulle således få bli min räddning i framtiden, Gigabyte efter Gigabyte. Fann en som uppfyllde mina krav efter lite letande. Beställde den och gick nöjd ut på stan. Redigerade bilder från en stor gårdsfest i helgen och programerade en sida till intresserade medlemmar i bostadsrättsföreningen. Ett digert jobb med de dryga hundratalet bilder jag tagit.
Arbetsdagen blev behaglig även om jag till matrasten lämnade efter mig omfattande signalfel i Strömsholm. Nya tidtabellen krävde ytterligare uppmärksamhet, speciellt som jag i tid uppmärksammade okörbara växlings- och uppställningsplaner för Märsta. Den nystartade Pendeltågstrafiken till Bålsta tror jag har fungerat bra, en erfarenhet jag säkert får tillfälle att ta del av senare...
Fredagen den 17 augusti: Kvällen hos Sandra blev mysig. Tiden gick snabbt och det blev raskt sänggång eftersom Sandra skulle upp tidigt för att jobba. En natt, mysig som vanligt...
Lördagen den 18 augusti: Efter att ha vaknat vid Sandras sida åkte jag så småningom hemåt. På hemmaplan var partytält resta på den nedre parkeringen, bord och bänkar på plats. En riktigt mysig tillställning väntade mig och de föreningsmedlemmar som anmält sig festsugna. En gårdsfest av stora mått ämnad att fira föreningens femtonåriga historia.
Redan tidigt var jag igång med fotograferandet. Vid tretiden på eftermiddagen kunde man beskåda ensamma leksaksbilar efterlämnade på parkeringsplatsen. Barnen var försvunna och befann sig på en mer händelserik plats. Barnens fest kunde börja när väl hoppborgen blåsts upp och förankrats. En förvånansvärt snabb procedur som endast tog ca 15 minuter.
Mellan klockan 18 och 19 samlades en stor skara hungriga medlemmar vid partytälten. Föreningens styrelsemedlem och festarrangör Jonny och föreningens kock Thomas kunde ståta med ett mycket välplanerat matbord. Grillat, sallader, bröd och mängder av dryck fanns att tillgå. Rättigheter var ordnade och stämningen mycket god. Även den omkringåkande polispatrullen tyckte evenemanget såg riktigt gemytligt ut. Pratade med dem ett par minuter innan de gled vidare med nyfikna ögon.
Vid midnattstid började dansen så smått komma igång. Då den huvudsakligen var av discokaraktär dröjde det ytterligare en stund innan jag var igång. Viss beundran kunde utläsas i andras ögon, inte minst visade sig detta när jag blev ombedd att visa mera steg... Vid tretiden på morgonen fick både jag, dansen och kameran vila. Gick från festen och somnade någon timma senare, när det sakta började ljusna.
Söndagen den 19 augusti: Vaknade tidigare än jag borde, i alla fall om man ser till graden av grus i ögonen. Men full av energi satte jag igång att bearbeta fotoskörden och lära mig kapitel i bildbehandlingsförfaranden som jag bara hör nämnas om. Tur att jag har litteratur hemma, (som jag ännu inte hunnit igenom...). Perfekt när man vill nosa sig till nya kunskaper...
Lagom till eftermiddagen gav jag mig av för att möta Sandra vid hennes jobb. Startade vår gemensamma hemfärd tillsammans. Åkte själv och handlade vid Globen City innan jag slutligen ringde på hos Sandra och återförenades med henne. Så trötta vi båda var... Sov vid hennes sida emedan hon läste, sedan jag blivit trött på datorknapprande. Tunga ögon mötte sedan en tidig natt...
01-08-17, fredag
Solen kom fram under gårdagskvällen och det blev en underbar danskväll under bar himmel. Jag kan fortfarande le för mig själv över den härliga känslan som ofta spred sig genom kroppen i mina danser med Sandra. Tidigare danskvällar på Hågelby har bjudit spännande kyssar med mystik i. Då var innebörden som jag tidigare nämnt: "Så nära och ändå så långt ifrån." Nu var kyssarna fortfarande mystiska, men på ett helt annat sätt. De var äkta och intensivt lyckobringande. Var onekligen ständigt överrumplad av det faktum att jag rätt vad det var kunde bli överöst av passionerade kyssar. Fascinerande...
Idag har jag haft redaktörsdag. Snart kommer jag få stöd av nytillsatta medarbetare. Känns som om det kan bli en efterlängtad nytändning och framför allt en avlastning när man nästan kör fast. Detta samtidigt som jag ändå på något konstigt sätt lyckas motsvara förväntningarna någorlunda, ibland med rikligt beröm.
I övrigt väckte arbetsdagen en enorm nyfikenhet ifrån min sida. Fick vetskap om att Järnvägsinspektionen hört sig för om eventuella bandupptagningar från natten då jag backade tåg i Uppsala. Vet dock inte om frågorna gällde just den biten, men det förefaller mest troligt. Det konstiga i sammanhanget är att ingen av de direkt inblandade verkar ha föranlett en undersökning, utan enligt ryktet någon tågmästare. I och för sig inte helt konstigt om denne reagerat på att folk klättrat omkring på godsvagnarna, (eventuellt även under vagnarna), under tiden förberedelserna pågick. Men vad bandupptagningen av min, Gävlefjärren och förarens samtal skulle betyda i sammanhanget har jag svårt att se utan mer fakta i målet. Fortfarande ser jag lokförarens och mitt yrkeskunnande som en välfungerande länk i denna situation av ytterst svår och viktig problemlösning. Vilken eventuell polisinsats som skulle krävts för att hålla järnvägsövergångarna fria från civilpersoner vågar jag inte tänka på. Fullt fungerande och varnande vägskyddsanläggningar ska räcka. Hur som helst hoppas jag Järnvägsinspektionen hör av sig om det skulle finnas något oklart eller något som kan stärka mitt yrkeskunnande för framtiden. Mycket har jag ju trots allt varit med om sedan mitt järnvägsintresse föddes och växte sig starkt, september 1980. Någon tillbudssituation utöver givna fakta har jag inte heller hört talas om...
Under kvällen tog jag med mig en pastasallad ner till vattnet vid strömmen. Intervjuade där en ypperligt duktig konstnärinna, Cecilia, som med sina pennor fångade stadens konturer på ett mycket fängslande sätt. Hon presterade målande det jag själv alltid drömt om att formge med mina fingrar och händer. Så detaljrikt men ändå inte överarbetat eller plottrigt...
Eftersom jag inte kunnat inhämta tillstånd för bildpublikationen får ni endast några kvadratcentimeters smakprov av Cecilias underbara målning...
Kvällen ska jag tillbringa tillsammans med Sandra. Just nu på väg dit längtan tar mig...
01-08-16, torsdag
Idag har jag verkligen varit igång och levt ett lyxliv. Åtminstone ett njutarliv. Efter mitt arbetspass om natten sov jag ca 2,5 timmar på jobbet innan jag kände mig tillräckligt pigg för att inte vilja sova mer. Ute lockade vackert väder och värme.
Åkte till Sandras blomsteraffär för att göra henne lite sällskap. Det var ett efterlängtat och riktigt välkommet återseende med värmetillskott för hela kroppen. Åkte vidare efter någon timma, då mängden arbetsuppgifter tilltog. Själv njöt jag av att ha hela dagen framför mig, och arbetsdagenbakom mig.
Åkte till stan och sökte mig så småningom till Vaxholmsbåtarna. Innan jag klev på hade jag kunnat glädja mig åt nya fotoframgångar. Börjar få kläm på foton som ger ögonblicksbilder. Tränade i Kungsträdgården på duktiga studsmattshopperskor. Tyvärr gjorde en av dem sig illa strax efter ett av mina bästa kort tagits. Hoppas det inte behövdes mer än is till armbågen och underarmen.
På Vaxholmsbåten unnade jag mig äntligen den båtresa jag hela sommaren suktat efter. Värmen bestod även om tunna moln sakta drog in mot land med sjöbrisen. I Vaxholm åter igen mer av solen, perfekt för nya fotoäventyr. Eftersom sommarklädda människor, (i huvudsak söta tjejer), var mer lättfångade tillsammans med den marina miljön än de skygga sjöfåglarna, fick människorna större representation i mitt ivriga motivval. En udda lampa underifrån hade annars varit det perfekta objektet om inte mina två fågelchanser flugit precis före själva avfyrningen.
Ikväll får jag åter igen hålla om min Sandra på dansgolvet. Längtan är så stor... En liten reservation gällande dansen då jag sent om eftermiddagen just åker in med pendeltåget i ett riktigt kraftigt åskväder...
Onsdagen den 15 augusti: Efter en dag i hemmiljö, städandes, slappandes och sovandes, fick jag en arbetsdag att minnas. Ganska smärtfri även om allt som vanligt hände i stort sett samtidigt. Först problematik i Uppsala, lite av en mardrömssituation för många tågklarerare och lokförare. Ett godståg kom i oannonserat fel läge och togs för att vara ett kort pendeltåg, Upptåg. Dessa korta tåg tas normalt sett in på ett spår med stoppbock. Med andra ord fick jag ett Godståg in på spår 7. Backning enda möjligheten för fortsatt trafik.
En mycket lugn och samarbetsvillig förare gjorde störningen minimal, (ca 20 minuter lång). Jag säkerställde innan backningen att Gävle kvarhöll det äkta pendeltåget vid mellanblocksignalen oavsett signalbesked och att nästa tåg kvarhölls i Samnan. Noteras kan att pendeltåget aldrig kan ha fått "kör" innan hindret var undanröjt. Växlar låstes, automatik togs bort, och tre vägskyddsanläggningar var under tiden hela backningsproceduren fällda. Föga populärt bland de Uppsalabor som redan klättrade över godsvagnarna och under de fällda bommarna. Utan signalgivare gavs tillstånd för försiktig backning. Kan säga att en signalgivare knappast gjort någon skillnad säkerhetsmässigt. Att övervaka civilisternas beteende längs ett långt godståg förefaller ändå omöjligt i Uppsala. (Förlåt trackaserierna, men det är KALLA FAKTA!!!).
När godståget långsamt backade hann alla sätta sig i säkerhet efter eget omdöme. Lika så under den försiktiga igångsättningen vidare söderut. Trafiken återupptogs när jag mot Gävlefjärren anmält att linjen var hinderfri, hindret undanröjt. Synd att jag inte reagerade på att ett tåg plötsligt verkade komma i tid. En hastighetsnedsättning och ordergivning hade annars försenat de flesta tågen tidigare med några minuter som minst... Å andra sidan brukar pendlarna från Tierp ofta vara tidiga annars. Jag hann till och med glädja mig åt den förmodade rättidigheten, en lycka som blev kortvarig...
01-08-14, tisdag
Kan inte låta bli att känna mig ensam ikväll. Sandra har åkt hem till sina föräldrar och jag kommer inte kunna träffa henne förrän torsdag kväll, med tanke på att jag jobbar natt mot torsdag. Igår fick jag visserligen njuta av hennes samtidiga närvaro på dansklubbens träningsgolv, där vi dansade med våra respektive danspartners för dagen. Å andra sidan har jag ännu i underbart minne helgen som vi lämnat bakom oss. Jag är riktigt lycklig och underbart glad.
Innan gårdagens träning hade jag glädjen att få ta en öl tillsammans med min vän "JS". Att hon snart flyttar till Värmland gör lite ont i själen med tanke på hur roligt vi kan ha det tillsammans, inte minst på dansgolvet. Innan vi åkte på träningen hade vi alltså, inte helt oväntat men oavsiktligt, lite extra skoj framför kameran. Förutom lite porträttfoton tog vi självutlösningsbilder. En av dem blev stressig i och med att jag ställt in utlösningstiden på två sekunder istället för normala tio. Misstaget upptäcktes samtidigt som korttagningen aktiverades. Jag fick således extremt bråttom. Med dålig balans i benen och samtida skrattattack lyckades jag visserligen komma med i bild, men endast i bildens nederkant. Ytterligare gemensamma skratt när bilden analyserades. Mitt ansiktsuttryck vid själva kortaktiveringen ska ha varit aningen skräckslaget... På bilden dock ett enda stort leende... *ler*.
Dagens dagboksskrivande har jag fått lite extra tid till i och med ett stort misstag. Pendlade ett par gånger mellan Stockholm och Rotebro innan jag slutligen hade samvete nog att vända hemåt. Under ett mobiltelefonsamtal med min kära Sandra hade jag frigjort händerna genom att hänga upp mitt paraply på ett av Stockholm Centrals lite undanskymda staket. Detta hade jag naturligtvis glömt bort när jag sedan påbörjade min hemfärd från stan. Men det var värt en extra runda, utan tvekan...
01-08-12, söndag
Inte var jag helt nöjd med min arbetsinsats idag. Min favorittur med tidig söndagstjänstgöring på övertid bjöd på flertalet signaler som utan märkbar anledning gick om till stopp framför tågen. Dessutom en del mindre misstag när blicken inte var med över allt på en gång. Vid Arlanda höll jag dessutom på att lyckas få signalsystemet att låta två tåg stå mot varandra utan möjlighet att mötas. Visserligen med full säkerhet i just det momentet, men med stora förseningar och nödvändig backning som ofrånkomlig följd. Nu kunde jag med minsta möjliga mån undvika "Tårtkörningen" och begränsa förseningen till dryga fem minuter för vardera tåg. Så även om jag är nöjd med handlingsförmågan när jag sätts på prov, så är jag missnöjd över att inte tidigt undanröjt "Tårtkörningsrisken". Men man lär sig...
Efter jobbet gick Sandra, jag och Maria på bio för att se "Bridget Jones Dagbok". Den väckte både den ena och andra tanken om min egen dagbok. Ibland igenkännde men kanske mest rogivande och tänkvärd. En hel del humor förståss...
Nu om kvällen hos Sandra, mätt efter god risgrynsgröt, men riktigt trött...
Torsdagen den 9 augusti: Kvällen spenderade jag uteslutande i hemmet. Tröttheten smög över mig ganska tidigt och jag valde att lägga mig istället för att tvätta om natten. Dagen ute på stan hade tagit ut sin rätt, rätt ordentligt...
Fredagen den 10 augusti: Redan vid sjutiden var jag i full gång.
Tvättade kläder och började sedan den efterlängtade ommöbleringen som jag tvekat en hel del inför. All datorutrustning fick nya positioner. Vardagsrummet blev rymligare och bjöd mig rätt känslor när jag fick sängen placerad på den plats där min "sova middagmadrass" legat tillsammans med mig om nätterna det senaste året/åren. Det är inte ofta jag sovit i mitt riktiga sovrum egentligen.
När kvällen kom var datorerna fungerande, men Bredbandet inte installerat. Hade misslyckats med detta och valt att spendera tiden på flytten och spara felsökandet till senare. Åkte iväg och mötte Sandra på jobbet. Kärt barn har ju många namn varför "SANDRAS PUCKO", (dvs lilla jag), blev gratulerad på dubbelnamnsdagen med en underbart smyckad dryckesflaska, Pucko. Sandras medarbetare Sonia, (en nittonårig tös), hade verkligen fått Sandra i perfekt festhumör trots krämpor.
Sandras underbara humör tog vi med oss till Robbans kräftskiva och avskedsfest, inför stundande Luleåflytt för studier i Materialteknik. Sandra och jag knaprade på Skagenbaguette och en pastasallad tillsammans med våra och Robbans vänner, vid sidan av en storslagen Stockholmsutsikt från Södermälarstrands höjder. Slitna, som Sandra och jag var, åkte vi hem relativt tidigt. Sov gott i natten...
Lördagen den 11 augusti: När vi gått upp fick jag äran att gå igenom Sandras fotoalbum. Fotograferade av en hel del användbara kort från Sandras ungdom, bilder avsedda för hennes presentationssida, (sidan för vänner). Digitalkameran fortsätter att överväldiga mig i och med att den är enklare och många gånger bättre att använda än min scanner.
Åkte hemåt, men stannade och fikade på vägen hem.
Hemma hade jag knappt två timmar som jag anväde till Sandras foton. Därefter en tågresa in till Solna där jag och Maria blev hämtade av Jessica. Hos Carl bjöds det Ölandsåterträff. Den enda som saknades var Sandra som strångt nog höll sig hemma för behövlig vila och ro. Till ett för min öron icke nämnvärt band, (sk. mogendansband på Skansen), stillade vi i alla fall lite av vår dansabstinens. Vi var nästan kvar till slutet, även om jag ibland led stort till all "smärta" och "hjärta" som framleds i utslätade textrader till en lugnt stressframkallande och händelselös musikblandning. En superlåt under hela kvällen, strömmandes från bandspelaren som bjöd pausemusik. Lycka för tre minuter...
Mätt på intryck och i behov av sömn inför den tidiga söndagsmorgonen åkte jag hem till Sandras trygga boning. Åter igen en natt när jag lyckades gnissla tänder. Ett tecken på för varmgång i kropp och huvud, något som avhjälptes med ett öppnat fönster...
01-08-09, torsdag
Efter att ha följt Sandra en bit på hennes väg till jobbet for jag vidare in till stadens centrum. Där har jag suttit på ett café i ett antal timmar för att jobba med styrelseärenden. För att ytterligare njuta ledig tid gick jag en promenad i stan och satt därefter ett tag i Kungsträdgården.
Måndagen den 6 augusti: Det mesta av min vakna tid gick åt till att bråka med min bärbara dator som inte ville koppla upp mot nätet. Inte förrän jag gjort ett antal timmars merarbete på min stationära dator ville den samarbeta. Till slut kunde jag i alla fall sova nöjd de timmar som var kvar innan min nattliga tjänstgöring.
Väl på jobbet fick jag en intressant arbetsnatt. Visserligen en tuff tid omkring midnatt då jag fick spårledningsfel på båda spåren Rosersberg-Norslunda. Tågkö från första stund och tre tåg som blev närmare 40 minuter sena. Ytterligare tio tåg mellan ca 10 och 20 minuter sena. Den trafikfria delen av natten blev dock lugn, allt emedan felsökningen fortgick.
Tisdagen den 7 augusti: Sov hela förmiddagen och gjorde hushållssysslor under eftermiddagen. Lagom till arbetsdagens slut för Sandra åkte jag och mötte henne. Direkt efter hemkomsten, hemma hos henne, gick vi ut och sprang en härlig tjugominutersrunda. Sedan en skön och mysig kväll i soffan innan jag rövade bort Sandra och lyfte henne till sin egen säng. Natten lät vi komma lyssnades till rogivande musik.
Onsdagen den 8 augusti: Sandra och jag vaknade upp till en gemensamt ledig dag. Vårt beslut att från och med nu vara ett par kändes riktigt underbart. Skönt att inte längre behöva tänka tanken: "Så nära och ändå så långt ifrån..." Tillsammans åkte vi till posten och till affärer i Globenområdet. Jag önskade oss en degskrapa och i övrigt inhandlade vi god mat.
På hemmaplan kunde Sandra sova middag emedan jag bakade utlovade Grahamsfranskor. Själva mjölet hade vi då fått ragga i närbutiken. När brödet var klart stod Sandra för tillagningen av middagens tillbehör. Grillad kyckling med ris och sås. Underbart gott och vackert upplagt till en festmåltid. Vi hade ju verkligen något att fira för framtiden.
Framför TV:n tittade vi sedan på en av Sandras favoritfilmer, lite småromantisk, "Edvard Scissorshads". Jag gjorde lite nytta i badrumsavloppet innan vi roade oss med tecknade humorserier som Sandra hade inspelade. Till slut tog vi oss en tidig natt som verkligen behövdes eftersom Sandras panna hettade mer och mer...
01-08-05, söndag
Resan vidare gick bra trots en låt stående sol, ivrigt bländande och hastighetssänkande. På plats spelade bland annat Wahlströms och Perikles. Vad Husum-Elvis presterade i dansvänlig standard vågar jag knappt nämna. Men som väntat inte många rätt i takt och ton. En och annan vacker Elvislåt kunde räddas av Sandra och mig när vi sjöng i varandras öron.
Fysiskt var jag mycket trött mot slutet av danskvällen. En varmkorv räddade min koncentration. Danskvällen kunde summeras till lyckligt perfekt. Hemresan likaså, även om jag hade en liten svacka i graden av nattlig pigghet.
När kvällen kom var vi på väg. Ett trevligt sällskap som myste gott. Sandra och jag hann med en liten välbehövlig tupplur och kudden i mitt knä kom mysigt till pass. Helena hade som väntat hunnit bli heltänd på min digitalkamera. Jag känner ju hennes fototalanger ganska väl sedan vår gemensamma skärgårdssemester 1999, då min kamera var på lagning och jag fick önska mig bilder på lockande motiv.
Till ljudet av en Ulf Lundell-konsert fick vi vänta på att bli insläppta. Inte så mycket folk på dansgolvet, men en superkväll ändå. HJÄLTARNA spelade suveränt och var taggade av sina framgångar i dansbands-SM. En seger som säkert var dem väl värda.
Sandra och jag flög omkring på dansgolvet från första stund. Jag stormtrivdes men fick ganska snabbt äta upp energiåtgången i form av hunger och törst. Vi fikade tidigt och satte oss ner med några andra tillresta dansvänner från hemklubben. Vi hade alla lagt märke till en tjej på dansgolvet med otroliga likheter av dansklubbens ordförande. Bevisligen var likheten enorm i och med att även jag, (som tidigare varit pojkvän åt den jämförda förebilden), fick försäkra mig om synintryckens riktighet gång på gång. Spännande nog hann det inte heller gå många minuter vid fikabordet förrän denna person kom fram till mig och önskade dansa. Nobbade eftersom jag just fått min fika, men ändrade mig lika snabbt och sprang efter. Erika, som Annas kopia hette, dansade bra och hade på nära håll inte bara minspel som liknade, utan även dansrörelser som kändes så välbekannta. En både lustig, ruggig, men oerhört tilltalande känsla av spänning och analys.
Sandra var go som vanligt och vi hade kommit ytterligare några tum närnare varandra i våra känsloband. Hemfärden gick snabbt och var åter igen vigd åt viss sömn, med Sandra vilandes mot kudden i mitt knä. Sedan en mysig och ganska utvilande natt tillsammans i mitt hem...
Arbetsdagen gick bra, så när som på en kvart då det belv spårbrist i både Märsta och Uppsala samtidigt. Den i Uppsala var lite extrem, med en salig blandning av sena Dalatåg och extratåg tillsammans med ordinarie två X2000-tåg som skulle fram. Därtill hänsynstagande till de säkerhetsmässiga utlösningstiderna om tre minuter mellan varje tågväg, som fick utnyttjas så effektivt som möjligt till resandeutbyte. Följde mina tankar och handlingsplan, men hade hela tiden nyfikna medarbetare som analyserade läget. Skönt med en vaken informatör vid sidan och ett effektivt samarbete... Med undantag för förseningarna på mellan 5 och 10 minuter för tre tåg, hade resenärerna relativt god information att tillgå.
Tog en sen kvällspromenad till Karlberg och njöt av den varma sommarluften. En viss höstkänsla börjar dock smyga över en om kvällarna...
