02-10-02, onsdag
Vad dagen har att erbjuda vet jag inte riktigt. Men den nya bärbara datorn får nog en betydande plats i tillvaron, om jag inte lyckas binda upp "hjärtats" tid med en liten date. Men känner jag dagens tillvaro rätt får jag roa mig själv fram till kvällens träning med Sandra. Kanske borde jag ge mig ut på en utflykt för att se om jag finner någonting som kan fånga min uppmärksamhet och samtidigt bjuda avkoppling under min lediga tid. Känner en viss dragningskraft till en spontan Lidingö-utflykt, utan förutsägbara mål, utan vetskap om vart jag ska leta efter fängslande avkoppling.
Söndagen den 29 september: Vaknade relativt utvilad när jag väl kommit ut från duschen, på jobbet där jag övernattat. Vid sjutiden löste jag av min nattkollega och övertog Arlandabanan med tillhörande sträckor upp mot Avesta-Krylbo. Jobbade till lunchtid då jag åkte hem för att vila inför kommande nattjänstgöring. Vid Rotebro hade jag haft ett A-arbete av viktigt slag. En sättning i spåret, som för övrigt min lokförarkompis klagat på en tid, blev av sådan allvarlig art att det omgående undersöktes och rättades till. Ett svårt ställningstagande när ett litet spårfel kan mynna ut i allvarliga hot mot säkerheten. Det säkra före det osäkra förblir en viktig parameter. Värt att komma ihåg även för kända små spårlägesfel, framför allt på höghastighetsbanor. Där felet nu var som störst bedömdes en största tillåtna hastighet till 90 km/h mot banans 200 km/h om jag skulle behållit spåret öppet för trafik. En avstängning var mitt självklara val när dessa fakta var kända.
Väl i hemmet var jag relativt aktiv. Både hemmet och modelljärnvägen fick sin tid. Det var först mot den senare delen av eftermiddagen som sömnlusten kom över mig. Sov gott till dess det var dags att duscha och åka till jobbet.
Måndagen den 30 september: För min del blev natten en "drömnatt". Endast två mindre banarbeten att skydda och en i övrigt välfungerande tågtrafik.
Det var skönt att komma hem och sova. Resten av dagen blev en "slöardag", mycket beroende på vissa förkylningssymptom och tillfällig huvudvärk.
Tisdagen den 1 oktober: Började min arbetsdag i hemmet. Nyttjade tid till bildbehandling och CD-brännande av mina bilder. Väl på jobbet kände jag mig effektiv den tid jag var där. Tog ut mina tre inarbetade timmar för att få lite mer fritid till att åka runt i länet och göra datorprisjämförelser. Den modell jag spanat in visade sig vara 3000 kronor billigare där jag först upptäckt den, jämfört med priset i en förortsbutik.
Jag var övertygad om mitt val fram till 15 minuter före själva köpet. Då visade försäljaren mig en nyinkommen dator med överlägsen prestanda och introduktionsvis endast 2000 kronor dyrare. Jag föll snabbt, trots att jag då tog avstån från mina båda tydligaste krav, lättvikt och smidig storlek. Visst känns den smidigare än andra presenterade alternativ, men det är nog mest beroende på utformningen. För sanningen är att min gamla 12,1-tumsskärm nu är ersatt med en 15-tumsdator, gott videominne och en snabb processor. Jag saknar dock den lilla joysticken som fanns i mitten av tangentbordet på min förra Gatewaydator. Fingerplattan upplever jag som lite mindre effektiv när man ska skriva och hitta i långa texter till exempel. Men hittar jag bara en bra skyddande väska blir jag nog helt nöjd. Inkluderade en dyr försäkring i priset. Kan vara bra med tanke på hur mycket jag nyttjar bärbara datorer.
Under kvällen och natten mot onsdagen installerade jag de program, spel och hemsidor jag behöver för en roande och skapande tillvaro. Ett tecken, ">" är flyttat på tangentbordet, något som jag i min kodning hela tiden fastnar på. Men jag vet av erfarenhet att man ganska snabbt lär om de gånger man måste. Tyvärr innebär det dock en längre fingerförflyttning än tidigare...
Det mest lockande med den bärbara datorn just nu är ett trafikflygledningsprogram som jag kan roa mig med när jag inte har viktigare saker för mig. Frustrerande nog tycker jag stundom att jag trafikleder planen bra, med god vektorisering och avståndskontroll, men hittills har min lön mest minskat. Ett kort tag var jag dock meravlönad, även om det bara handlade om en löneökning på 0.625%. Tur att jag inte har samma löneavtal inom mitt tågtrafikledningsjobb. Jag får träna lite till. Jag har uppenbart svårt att koordinera både avgående och ankommande flyg samtidigt...
02-09-28, lördag
Timmen är sen, men jag har i alla fall hunnit sluta mitt arbetspass för dagen. Ett omväxlande arbetspass där jag fick byta operativ plats pga bristande utbildning och linjekännedom hos en del av den övriga personalstyrkan. En lite tuff utmaning med prov på simultankapacitet, men snart ett härligt lagom tempo att arbeta i. Jag tror att sydsidan kommer att behöva förstärkas med personal även under helgen, för att ha lite operativ säkerhetsmarginal vid trafikstörningar. Det är lätt att tågrafiken blir lidande om det blir fel någonstans samtidigt som extratåg finns anordnade. En pendel blev till exempel lidande i Gnesta, eftersom jag missade en extra tågvägsmagasinering in till fel spår. Extra växling och en försening på ca 20 minuter blev fallet då lokföraren inte lyckades följa mina efterföljande växlingsinstruktioner. Annars hade nog förseningen stannat på max ca 10 minuter.
Nu om kvällen har jag beslutat mig för att sova kvar på jobbet. Börjar redan om åtta timmar, så det ska bli skönt att få sova och spara in restiden.
Fredagen den 27 september: Hade en lång sovmorgon som jag utnyttjade till småpyssel i hemmet. När jag väl kom till jobbet kunde jag starta med att laga god mat. Behövdes inte operativt inledningsvis, utan kunde satsa på tillagandet av min favoriträtt, Avocado-och Baconsallad.
Arbetsdagen slutade sent och jag var inte på Mälarsalen förrän vid 23-tiden. Då hade jag duschat på jobbet och noga planerat för en härlig danskväll på dansgolvet, till favoritbandet JANNEZ. Den första jag fick syn på, den första jag dansade med, den tjej jag dansade minst 80% av danskvällen med, (inklusive sista dansen), och den underbara person jag efteråt promenerade till Slussen med var ingen mindre än "Gästrikedansprinsessan", som jag mött och dansat mycket med under den senaste "Ö-viksmaran". Anledningen till att vi vandrade ända till Slussen var ett tåghaveri vid Mariatorget. När vi väl klev ombord på tunnelbanetåget, möttes vi av Björn och Jennys härliga ögon och röster. Vi slog oss ner bredvid dem och småspråkade fram till ankomsten vid "T-centralen", då jag skulle av. Och nog ska jag villigt erkänna att den härligt långa avskedskramen jag fick njuta tillsammans med "Gästrikedansprinsessan" ännu värmer mig gott inombords, (i skrivande stund ett knappt dygn efteråt)... Inte omöjligt att jag drömmer vidare, så som jag gjorde ombord på nattbussen under min resa hemåt i höstnatten... Att mitt hjärta har många kamrar är uppenbart. Jag får nog ta mig tid att kartlägga detta egendomliga och känsloladdade organ ytterligare, tror jag...
02-09-26, torsdag
Ruskigt småtrött är jag i sent tidsläge, på väg till dansklubben för trivselkväll. Det var inte långt ifrån att jag stannade kvar i den sköna sängen där eftermiddagssömn intogs i full njutning. Ställde fram klockan ett flertal gånger innan jag tog mig i kragen och steg upp.
Redan efter arbetsdagens slut började jäspningarna. Gjorde en mängd ärenden för att bilda mig en uppfattning om dagens datorförsäljningsläge på den bärbara fronten. De bärbara burkarna har uppenbarligen blivit klumpigare de senaste åren. Eller de smidiga burkarna har nog rensats bort från den synliga marknaden. Att jag kommer att tvingas byta från min optimala storleksklass av 98- års modell till en klumpigare av idag känns bittert. Men när batteristyrkan nu snabbt avtar hos andra generationens datorbatteri har jag bara att bita ihop och inse att nypriset blir lidandet värt. Kan jag bara hitta någon som inte är nämnvärt mycket tyngre, får jag väl istället glädjas av DVD-spelare och liknande. Men en dator som liggandes får plats på ett A4-ark, likt idag, är min dyra oslagbara dröm. Jag som är, (var), ute efter en billig inte så överdrivet lyxigt snabb textbehandlare... *ler*.
Vid Globen fick jag svara på Aftonbladets "fråga idag". Den handlade om vintersemestervanor, hur ofta, vart, när biljetten ska inköpas osv. Jag fick känslan av att de sökte solsemestervinterfirare, men jag föredrog skidsemesterresor spontant. Orsaken är nog främst grundad på det faktum att jag aldrig åkt på någon solsemester hittills. Men mina svar blev korta och enkla. I alla fall borde det ha varit enkelt, men med min eftersummering undrar jag om jag egentligen hade många rätt alls och egenkännedom över huvud taget. Jag sa att jag åkte vartannat år, (helt och hållet min hjärnas önsketänkande som bubblade fram i mitt yttrande). På frågan om det var "vart annat år nu" blev jag osäker och svarade att det trots allt var "vart tredje år just nu", att jag stått över ett år. I verkligheten visar efterforskningar att jag endast varit på skidsemesterar 1988, 1989, 1990, 1991, 2001. Vi får väl nästan hoppas att jag blivit utsorterad direkt. Hoppas att jag föll redan på kvalifiseringsfrågan. Kanske var det för min klädstil och hatt jag blev ursprungligt antagen? Fotograferad blev jag i alla fall...
Onsdagen den 25 september: En tidig arbetsdag som var bra in i det sista. I princip samtidigt som jag blev avbytt stoppades tågrafiken till och ifrån Stockholm av en enda persons agerande. Inledningsvis gav ryktet gällande att det var en självmordskandidat som klättrade omkring utanpå Barnhusbron. Strömmen bröts för från Solna i norr till Älvsjö i söder och allt stod stilla. Nu blev det inget kortvarigt stopp heller. Hade han hoppat vet man inte hur mycket av liv som funnits att rädda, men när det visade sig att han hade fika med sig och demonstrativt skulle sitta på skyddet utanpå bron undrar jag om trafiken skulle behövt stå helt stilla? Hur som helst gav polisen inte klartecken förrän mannen efter en och en halv timma gav sig av mer eller mindre frivilligt. Uppskattningsvis kan det då ha skapats ca etthundra förseningstimmar för våra tåg och drabbat uppskattningsvis uppemot 50.000 resenärer av förseningar riket runt, allt en enda mans agerande och dumdristighet. Hur långt ska man egentligen låta galningar styra är frågan? Vilka miljontals kronor är det värt och vilkas lidande ska man ta hänsyn till?
Oetiskt eller ej fotograferade jag mannen på håll. Tröttnade dock när mannens fikastund var kommen. Pratade istället med en tjej på Kungsbron som också var åskådare i väntan på de tåg som inte gick. Med andra ord bara en positiv glimt i eländet, en trevlig pratstund med en go främling på väg till sitt jobb på sydpolen, (badhuset)...
02-09-24, tisdag
Jag vaknade sällskapssjuk, somnade om. Gick till jobbet sällskapssjuk, drömde om... Slutade jobbet utan någon att hålla om... Förutom att jag har hur mycket rastlöshet som helst i kroppen har dagen varit relativt effektivt utnyttjad. Har haft redaktörsdag med tyngdpunkt på Outlookadministering, dvs planering av verksamheten och felavhjälpningsmetodssökande.
Dagen började dock inte i speciellt högt tempo. Efter att jag kommit mig upp ur sängen förblev jag kvar i hemmet längre än jag planerat. När jag kom till centralen skulle "Blomman" just avgå med sitt tåg till Arlanda, varför jag hängde på och fotograferade lite längs vägen. Så egentligen var det först framför min dator som engagemanget, rastlösheten, vakenheten och ensamheten kom smygande och överfallande. Nu är jag på väg hem, efter en skön och inte alltför kylslagen vandring längs Norrmälarstrand, Fridhemsplan till Karlberg. För andra gången på kort tid fastnade jag länge med blicken hos en mötande tjej på S:t Eriksbron. Nästan samma ställe som förra gången den långa ögonkontakten gav mig samma igenkännande känsla. Ingen hälsning någon av gångerna men lika hängivet fastklistrande blick av igenkännande. Tyvärr vet jag fortfarande inte om jag borde hälsat, om det ens var samma tjej. Det enda jag vet är att platsen var densamma, den magiska S:t Eriksbron. Men spontant relaterade jag ansiktet till Ö-viksmaran nu senast. Måhända var vakenheten, spejandet extra öppet beroende på tidigare beskrivna känslor... Vem vet? Just nu skulle jag vilja vara där "hjärtat" är...
Med bestämda steg startade jag något senare min vandring från pendeltåget, från stationen och mot mitt hem. Vid busshållplatsen svepte en förströdd blick omkring. Av en händlese och i förbifarten hade jag nästan omedvetet fått ögonen på en granndam. Normalt hade jag fortsatt med bestämda steg, kanske till och med ökat takten i detta läge, men nu reducerades min hastighet med minst 22 procent hela vägen hem. Kvällsmörkret hade börjat lägga sig. Min granndam hade insett att bussen skulle dröja och uppfyllde bedjande raskt min önskan, (som just gått över), av sällskap.
Väl i hemmet var jag helt plötsligt harmonsiskt lugn. Visst längtade jag fortfarande efter rätt sällskap, men inte längre med drivkraft av överskottsenergi, utan bara av lust...
Måndagen den 23 september: Måndagen började med sin arbetsdag klockan 06.00. Fick mig dock tidigt tilfälle till en tupplur, något som stärkte arbetskapaciteten avsevärt känslomässigt. När arbetsdagen närmade sig slutet dröjde det därtill innan min avlösning kom. Men någon större stress över det kände jag inte. Tog mig en promenad till modelljärnvägsaffären. Kvällen skulle bjuda ny körkväll hos modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Eftersom jag i normalläget nyttjar växelströmslok var jag nu sugen på att införskaffa egen dragkraft av i likströmsutförande, helst ett svenskt lok. Ganska snart kom jag fram till vad jag önskade. Julafton var ett faktum och ett "TMX-lok" införskaffades med märkning från inlandsbanan. Om kvällen skulle det visa sig vara ett bra köp. Både starkt och med underbara gångegenskaper inkluderat god strömupptagningsförmåga och goda krypkörningsegenskaper. Skönt att ha med egen materiel, för att mildra känslan av påträngande och utnyttjande.
Å andra sidan behöver jag knappast frukta sådana tankar eftersom min järnvägskompetens kan tillföra något till den övriga skaran järnvägare och modelljärnvägsfantaster.
Fick öva som Tågklarerare vid en station kallad "Fagervik" och intilliggande station inom samma ställverksområde. Tillvaron var dock inledningsvid lite kaotisk. Min handledare för stunden hade inte mycket bättre lokalkännedom än jag själv, med avseende på tågklarerarrollen. Efter ett tillbud, med tåg in på skyddssträcka, var jag övertygad om att vi skulle ha mer uppdelade roller. Till slut mer struktur, även om det kändes som om jag kunnat ha mer focus på tågföringen utan "handledning" mer än inledningsvis. Efter fikapausen fick jag tillfälle att själv vara förare och nyttja mitt nya TMX-lok. Men den trevliga körkvällen var snabbt till ända och jag fick skjuts hem av Tomas.
02-09-22, söndag
Trots att morgonen bjöd en extremt seg start, har dagen bjudit mycket tillfredsställelse. Om jag inte känt mig själv bättre, (spiknykter som jag var), hade jag trott att gårdagskvällen varit fylld av rödvinsdrickande. Kände till att börja med starka förkylningssymptom med en obestämbar, oftast svag, huvudvärk ovanför mitt högra ögonbryn. Vid tolvtiden var dock motivationsgraden stärkt tillräckligt för att komma ur sängen. Nästan samtidigt som jag fick duscha och äta lite försvann förkylningstraumat, och jag såg fram emot en promenad tillsammans med "Hjärtat" i Upplandsväsby centrum. Lite stressigt att ta sig till mötesplatsen i tid, men ett gott hjärta löser problemen med glans.
Tiden tillsammans med "Hjärtat" bjöd inte bara på en solbelyst promenadupplevelse, utan inledningsvis var det fika som gällde tillsammans med yngsta dottern och en för dygnet inlånad baby. Jag kan inte låta bli att inombords glädjas och värmas av "Hjärtats" goda handlag med barn. Träningstid har naturligtvis inte saknats, men det är inte alltid jag normalt är fri från kritik. Jag tror ju alltid att jag har svar på allt...*ler*... För egen del var det roligt att få en liten chans att uppdatera mig i barnvagnskonstruktion av idag. Klart är att mina kunskaper från gymnasietidens specialarbetesuppdrag, barnvagnskonstruktion, är aningen vaga. Men en nostalgiupplevelse att få framföra en BRIO-vagn med goda vägegenskaper. Nytt bromssystem och viss utveckling i andra manöverdon kunde dock konstateras, tillsammans med ny hjulprofil.
Från Väsby skulle jag ta pendeltået och sammanstrålade då med lokförare Tomas flickvän Jenny, som var tjänstgörande ombord. Fick således sällskap i hytten in till stan, där en promenad på egen hand företogs. Nu var dock förutsättningarna förändrade. Kylan började göra sig gällande med tilltagande vindbyar. Det bittra höstvädret fick mig att nästan direkt längta hem till mina äppelpajer och förestående hushållssysslor.
Väl i hemmet insåg jag att någon järnsåg inte fanns att tillgå. Gårdagskvällens duschstångsmisslyckanden skulle rättas till. Ytterligare en utflykt, denna gången iform av snabbvisit hos mina föräldrar. Här kapades duschstången på bara några minuter med tre centimeter. Väl hemma igen kom duschstången och det nya duschdrapperiet lika snabbt och smidigt på plats.
Under kvällen fortsatte jag att göra nytta. Översände ett e-mail med rekommendationer och tankar till bostadsrättsföreningens styrelse, med anledning av föreningshemsidans nya profil och greppen hos min efterträdande webmaster. Bara att hoppas att sidan kan bli fortsatt kritikerrosad, men jag tror att utvecklingen blir tuff och med en mycket inskränkt form av öppenhet utåt. Vidare lagade jag korvstroganoff, på inspiration av hjärtat tidigare under dagen. Slutligen detta dagboksskrivande...
Torsdagen den 19 september: Arbetsdagen var fulltecknad av redaktörsuppdrag och andra administrativa uppgifter. Till att börja med ville inte min huvuddator fungera, men efter någon timma fick jag till min glädje hjälp av BV-data att starta upp den. Då lättade arbetsbördan drastiskt.
Efter arbetsdagens slut hämtade jag ut bilder i Rotebro, för att därifrån bege mig till dansklubben och Berras trivselkväll. Gott tempo, mycket folk och härlig stämning hela tiden. Åkte strax innan slutet för att hinna finna ro i mitt hem innan kommande arbetsdags början.
Fredagen den 20 september: Började tidigt om morgonen och hade för andra gången Eskilstunaplatsen på min lott. En nattligt uppkörd växel gav inskränkningar i trafikeringsmöjligheterna och ordergivning om 40 km/h på hela stationen. Senare under arbetsdagen ställde jag min plats till förfogande till de som inte hunnit manövrera Eskilstuna med omnejd lika mycket som jag. Börjar känna mig hemma även på den platsen...
Eftermiddagen bjöd på en lugn hemmavistelse med tre korta underbara middagssömnpass om ca 20 minuter vardera, som kändes timslånga.
Åkte så småningom till mina föräldrar för att hämta bilen. Gjorde mig sedan i ordning för en dansupplevelse på Yesterdays, Brottby, Vallentuna.
Den första timman bjöd på trevliga danser med flera av mina vänner. Men så fastnade jag i en enda tjejs armar resten av kvällen. Och nog har jag mina aningar om att både hennes dansvänner och flera av mina dansvänner tyckte vi var aningen tråkiga. Men jag kände just då för att vara focuserad och njuta av danstillfället som bjöds resten av kvällen. Ett skönt, mysigt och trevligt sätt att koppla av på. Det var till och med så att vi drog oss undan trängseln ibland, för att både prata och dansa i lite avskiljdhet. Kort sagt en härlig danskväll...
Lördagen den 21 september: Morgonen kom alltför tidigt. Gick upp vid niotiden för att vara med på bostadsrättsföreningens städdag. Trots att jag var lite sen fick jag mig en uppgift som passade perfekt. Soprummen och tvättstugornas hängrännor skulle rengöras. Och nog var det igenslammat på sina ställen. Totalt tog jag bort sexton liter slam, plus lite oväntade regnväderspartiklar. Det mest udda var en tändare, skruv och en leksaksbil. Vad gud hade i åtanke när det regnade leksaksbilar vet jag inte, men jag rengjorde den i alla fall från smuts.
På eftermiddagen lagade jag två stycken äppelpajer. Marianne kom på besök men blev såpass mätt av maten jag bjöd på, att pajerna förblev orörda till dess jag var ensam igen. En god lyx för egen del alltså. Tillsammans gick vi igenom en stor mängd sommarbilder. Roligt att se vad Marianne fångat på bild under semestertiden.
Det sista jag försökte mig på om kvällen var ett uppsättningsförsök av min dagsinköpta duschstång med drapperi. Dock gjorde jag precis vad instruktionerna tydligt varnade för. Skruvade ut stången för mycket. Kapning enda framtida lösningen...
02-09-18, onsdag
I viss mån tror jag mig veta hur EINSTEIN hade det. Skillnaden är att jag forskar i relationsteorier istället för relativitetsteorier. På något oförutsägbart sätt har jag en mängd tentakler ute för att pejla omgivningens signaler. Informationen samlas i mitt huvud och nog måste jag vara ett emotionellt geni om jag ska få in mig själv på rätt ställe, vid rätt tillfälle. Konstigt nog känns det inte som om jag måste ha svaret just nu, men jag är otåligt nyfiken på min framtid och lycka relativt andra.
Vill hamna rätt en vacker dag, en förmåga jag vet att jag besitter om jag ger tålamodet och övertygelsen mer än en chans. Livet är underbart och värt att tolkas, även om det skulle krävas ytterligare ett läkande lager skinn på näsan... Kanske nästa relationsteori är den rätta? Forskning pågår och teorins grunder kan vara helt rätt. Samlar dock just nu på känslan av lite för mycket turberoende och en aningen för kritisk övertygelsebevisning. Ska vägen vara lång? Energins lagar säger ju visserligen att "det man vinner i kraft förlorar man i väg". Just nu lika ensam och fri som bunden av tankar...
Sysselsättningsmässigt har dagen bjudit stor variation och tillfredsställelse. Efter en bra arbetsnatt på sydsidan och
"Nynäs-/Gnestaplatsen", med lagom mängd arbeten ute, sov jag gott i hemmet till 13-tiden. Därefter åt jag, gjorde mig i ordning och åkte till Jenny och Thomas. Blev bjuden på en underbart välsmakande kycklingrätt innan vi gick igenom modelljärnvägsprojektplaner. Efteråt åkte jag till dansklubben och tränade med Sandra. Christofer bjöd på en underbart inspirerande kurskväll. God inspiration inför helgens dans.
Tisdagen den 17 september: Dagen bjöd i huvudsak på uppladdning inför en arbetsnatt. Trots detta kändes det som en helt ledig dag med nästan hur mycket fritid som helst att förfoga över. Gjorde stuvade makaroner och stekte köttbullar när hungern kom smygande. I övrigt en hel del musiklyssnande och roande småpyssel i hemmet. Därtill middagssömn mot slutet av dagens fria tid.
02-09-16, måndag
Bland annat Ö-viksmaran...
Då var man helt blåst i huvudet igen... Skämt åsido, men idag har jag för första gången trafiklett tågtrafiken genom Eskilstuna och ner emot Flen. Själva övertagandet av banan gjordes natten till söndag, men då var jag som bäst ute och roade mig med dans i Örnsköldsvik, härligt nog. Men nog känner jag mig tom i huvudet just nu. Stannade kvar en halvtimma efter avlösningstid för att varva ner och andas lungt, härligt tungt. Att både få grepp om signaler, säkerhetsrutiner, svara på samtal och samtidigt lyssna på handledare med lokalkännedom tar kraft i form av koncentration och huvudkylning. Detta samtidigt som trafiken på andra bandelar ska fungera simultant. En härlig utmaning, bara jag får sova på och sortera tankarna...
Torsdagen den 12 september: Packandet på hemmaplan gick smidigt. Tog lokalbuss 533 till Upplandsväsby och kom perfekt tidsmässigt för att bli upphämtad av dansbussen till Ö-viksmaran, utgående från Göteborg/Skövde
Bussresan blev angenäm. En hel del nya ansikten och några trygga bekantskaper sedan tidigare. Matuppehåll gjorde vi i Tönnebro, annars en ganska direkt och smidig resa med ankomst ca 03.30. Under den senare delen av resan, genom Medelpad och Ångermanland, hade vi lyckats bädda i ordning en partiell liggbuss. Jag fick mig lite sömn trots att många var uppspelta och låg och pratade mest hela tiden.
Fredagen den 13 september: Efter ankomsten till Örnsköldsvik installerade jag mig i en av sofforna i den lokal vi hade att tillgå under danshelgen. Nu var jag i tryggt sällskap med två Uppsalatjejer jag sedan tidigare känner relativt väl.
Sömnen blev inte så många timmar lång. I korta drag från det att lugnet la sig strax efter 04.10 och till ca 09.00 då de piggaste vaknade till liv. Något som också vaknade till liv var stereon och omgivande röster vid frukostbarbordet. Jag kände mig också ganska pigg, men valde att småslumra ytterligare ett bra tag.
Vid lunchtid var jag hur som helst vandrandes på stan. Hade ambitionen att köpa skor och kläder. Lyckades få med mig ett par nya promenadskor för 800 kronor, nya byxor och sporttröja med tillhörande shorts för en något billigare penning. Nya dansskor lyckades jag dock inte finna. Just min efterlängtade REEBOK-sko var slut i alla sportaffärer. Visserligen antiskavsårsfrämjande, men ändå en besvikelse att behöva dansa i spruckna skor till i övrigt nya kläder.
Åt en bit mat innan jag fortsatte min vandring till Paradisbadet och efterlängtad relax. Förblev där ett par timmar men nådde inte under 18-sekundersstrecket på vattenrutschbanan. Stannade på 18,01s trots att jag hade rutschbanan för mig själv. Tror att mitt rekord ligger på 17,57s (september 2001).
Efter ett par avkopplande timmar gick jag en promenad i stan och passerade som hastigast biblioteket för att läsa e-mail. Återvände till sovsalen och hamnade snart mitt i en spännande omgång "PLUMP". Kortleken gav till slut utdelning. Låg rejält efter Uppsalatjejerna under första halvlek, men kom ikapp och vann duellen till slut. En härlig uppryckning... *ler*...
Vid sjutiden gick vi upp till PARKEN för att äta en god pastamåltid som ingick i resan. Inte lika god pasta som i våras, men helt ok. Bra uppladdning inför dansen som varade mellan klockan 20.00 och 03.00. Med känslan av hjärtepejling på hemmaplan kunde jag fullständigt koppla av och dansa med dem som kom för mina fötter. Det var många år sedan jag var så fri till känslan på golvet. Kunde därmed få gott om tid till dans med vänner från andra delar av landet. Därtill en chans att lära känna nya trevliga ansikten, och åtminstone ett nytt härligt danssällskap av en Stockholmsnyinflyttad go Gästriketjej. Med andra ord en hel del mysiga danser under de båda dansdagarna, men i övrigt inget etablerat och utökat kontaktnät ännu.
Lördagen den 14 september: Dansen höll på till dryga 03.00. I mitt tycke hade alla banden, (Avalon, Boogart och Cherrie), gjort utmärkt ifrån sig. Mycket föredömliga och snabba bandbyten. I princip inga avbrott mellan danserna, helt underbart...
Efter klockan 04.00 var jag redo att krypa till korgs efter en härlig dusch och ett gott mysigt samtal med "hjärtat" på hemmaplan.
Även denna morgon var jag på benen en bra stund före lunchtid. Fick sällskap av Uppsala-Jenny till badet. Åter igen en härlig avkoppling i relaxavdelningen, men denna dag efter att ha simmat 400 meter. Efter badet gjorde jag mig i ordning för kommande middag och danskväll. Middagen var mycket god och åter igen en perfekt uppladdning inför danskvällen mellan 19.00 och 03.00, (till Blender, Vanilla och Zlips). Ytterligare en totalavkopplande dansupplevelse med perfekt dansträning i olika tempo och med partners från alla delar av landet. Vet inte hur många liter läsk, kaffe och vatten som dracks, men direkt vätskebrist drabbades jag inte av. Har nog fått rutin på det området...
Söndagen den 15 september: Dansen var nog slut omkring 03.30. Efter att ha fått nattmacka och läsk levererad var det en dusch som gällde. Vid fyratiden hade jag intagit bussen genom att breda ut min sovsäck på en av liggbussens sovplatser. Fick äran av att ha "rätt" sovkamratstjej vid min sida. Alltid det svåraste med liggbussar, att man kan hamna bredvid "vem som helst" när man åker ensam. Nu kunde jag till och med låta sovsäcken vara täcke åt oss båda. Sov gott fram till trakten av Enånger. Då hade solen börjat värma och blända effektivt.
Det var skönt att komma hem strax efter lunchtid. Packade upp packningen direkt och gjorde hemmet mysigt innan jag la mig för att sova middag. Riktig människa blev jag nog inte riktigt förrän om kvällen. Då kunde jag åter igen roa mig med att prata med "hjärtat". Tyvärr mest telefonkontakt i dagsläget. Ser fram emot nästa dans på hemmaplan för att få en chans till ögonkontakt... Helst hade jag delat den mysiga stund med henne som jag fann i soffan tillsammans med nygjord avocado-baconsallad och kyld starköl. Åt visserligen upp hela salladsskålen själv under kvällens lopp, men det hade funnits att dela på...
Summerade helgen i mitt omedvetna innan jag nöjd somnade i natten. Då hade jag dessutom varit aktiv på datafronten och så smått börjat fördjupa mig i en "datorkörkorts-DVD" som jag under kvällen ivrigt letat efter. Får se om jag lyckas ge DVD:n den tid som behövs...
02-09-12, torsdag
Bankkön är lång, såpass lång att jag hinner skriva dagens dagboksuppsats, men bortsett från detta är jag nu fri och redo att åka på semester. Arbetsdagen jag har lagt bakom mig var både städad och gemytlig. Lite spännande trafikeringslösningar med bland annat tretågsmöte i Kungsör, men i övrigt bara stök med att tjäna in förseningsminuterar och hålla tågföljden in i det längsta mellan alla olika mötesstationer.
Under dagen har jag trevligt nog fått en rad spontana kommentarer från chefsskaran, som tydligen uppmärksammat mina senaste nyanställningsreportage. De måste ha sporrat varandra till läsning. "Med en sådan författarådra i blodet" borde jag enligt dem söka till någon tidningsredaktion. Trevligt att andra också uppskattar det jag tycker är roligt att göra. Intervjuoffren verkar inte ha sämre kritik de, trots att jag tillåter mig att ta ut svängarna en aning...
När jag kommer hem ska jag packa inför Ö-viksmaran, för att ikväll sätta mig på dansbussen mot en oviss helg...
Tisdagen den 10 september: Gick upp tidigt om morgonen för att städa. dröjde mig kvar vid städningen in i det längsta, till dess jag var absolut tvungen att åka till jobbet. Satt på redaktörsmöte under hela dagen, till viss del intressant även om vi var handikappade utan ett fungerande datanätverk under de första mötestimmarna.
Under eftermiddagen och kvällen hade jag förhoppning om hembesök, men tiden rann som vanligt ut i sanden. Tiden utnyttjades dock bra i min ensamhet och jag blev än mer tillfredsställd med tillvaron när jag kunde njuta av nybakat bröd, luta mig tillbaka i soffan och slutligen ligga och njuta musik i min underbara säng. En städad och underbar tillvaro.
Onsdagen den 11 september: Klev upp relativt tidigt och njöt av ett städat hem. Någon dryg timma före avfärd till jobbet fick jag äran att ha mina två, nu absoluta, favorittjejer på besök i hemmet. "Hjärtat" kom över tillsammans med hennes yngsta tös, som till att börja med var väldigt blyg och skulle hålla sig i sin mors famn, men som snart allt mer visade en härligt trollbindande "småkaxighet" i stil med sitt påbrå, sin mor. Alltså två härligt friska vindar i den annars lite alltför lugna hemmiljön hos mig.
Arbetsdagen var riktigt roande. Hade under hela arbetspasset en elev, under sin första praktikperiodsvecka. Stora framsteg under dagen när det gällde grafläsning och känsla för grundläggande tågföring. Under kvällen var jag fortsatt munter, något som resulterade i effektiv klädtvätt. Inga större mängder, men ändå bra att ha gjort inför helgens resa.
02-09-09, måndag
Att jag känner mig nöjd med tillvaron bevisas kanske av att jag idag tillåter mig att äta skräpmat ute. Det var länge sedan och lär nog inte bli någon vana heller, eftersom jag faktiskt lyckats skippa skräpmatssuget i magen. Efter dagens avslutade tjänstgöring känns det också lite speciellt att tänka mig tjugotvå år tillbaka i tiden. Detta datum betecknar nämligen den dag jag för första gången åkte ner till järnvägen tillsammans med min kompis Niklas för att studera tåg. En betydelsefull dag i mitt liv således. Då hade jag naturligtvis inte en tanke på att jag drygt tjugo år senare skulle spela en viktig roll i framförandet av tåg på sträckan. Att jag på dagen tjugotvå år senare skulle svara för säkerheten på järnvägen just förbi Rotebro station. Imponerande om jag får säga det själv...
Ikväll ska jag dansträna tillsammans med Kicki På EBBA dansklubb. Detta under överinseende från vår tränare Robban som ytterligare ska få ta tag i våra brister och talanger. I övrigt längtar jag till kvällen då jag förhoppningsvis ska få tillfälle att prata lite med "hjärtat" i telefon. Det var onekligen gårdagskvällens absoluta höjdpunkt under en dryg timma, härligt nerbäddad i min sköna säng...
Söndagen den 8 september: Efter en mycket lugn arbetsnatt sov jag vidare i hemmets miljö. Arbetspasset hade bjudit ett rastlöst lugn under flera timmar. Inte ens ett jobb att övervaka och inga stora godstågsflöden över Katrineholm. Under de tågfria timmarna kunde jag luta mig tillbaka i fåtöljen och sova i väntan på något telefonsamtal. Innan dess hade jag hänfört nyttjat tiden till forskande i flygplansolyckor världen över. Vissa bandinspelningar är riktigt sorliga att läsa, andra mer svårbegripliga. Gemensamt för alla är den stämning av tragik de förmedlar. Från glädje till hopplöshet på ibland bara några sekunder...
I hemmet gick tiden ganska långsamt. Hade nästan för mycket tid att spendera, något som i min rastlöshet fick ensamhetskänslan att vakna till liv för första gången på ett par veckors tid. Om kvällen lyckades jag dock aktivera mig. Handlade och gick en promenad över till mina föräldrar. Telefonen blev till slut det som fick mig på andra tankar. Stressymptom i vissa samtal men till slut fullständig harmoni och "närasömnenupplevelse" i ett dagdrömmande och underbart mysigt samtal med "hjärtat".
Lördagen den 7 september: Tiden mellan mina båda nattpass fördrevs uteslutande i hemmet. Sov mer än jag gjorde nytta, inte minst beroende på att jag trivdes med att avnjuta min vakna tid framför datorn och TV:n. Hur som helst avspisades en blandning av dokumentärfilmer, som troligtvis fick mig att bli lite mer bildad. Ämnesområdena har jag dock glömt av...
02-09-07, Lördag
Det är bara början på en av helgens båda arbetsnätter för min del. Fredagskvällen var lugn och jag sitter just nu och övervakar södra delarna av Mälardalens tågtrafik. Endast ett fåtal arbeten att övervaka denna natt...
Onsdagen den 4 september: På väg till onsdagskvällens träning hade det varit riktig laddning i benen, men denna försvann illa kvickt när jag väl kom in i träningslokalen. Sandra var på precis samma humör. Jag tror vi hade passat bättre vid en bardisk istället, i alla fall det intryck vi stundom gav i träningslokalen. Speciellt mycket ledning av vår tränare fick vi inte heller, så det blev en ganska blek träningsdag. Hoppas på bättre lycka och insats nästa gång...
Torsdagen den 5 september: Jag kände mig relativt pigg när jag vaknade, men detta utbyttes snabbt i en seg dvala. Arbetsdagen gick segt, och detta trots att jag hade en riktigt efterlängtad redaktörsdag. Nu hade jag chansen att sätta mig in i de uppgifter som hängt som de enda mörka molnen på min sommarhimmel. Jag fick också ett visst grepp om tillvaron, men trots en lång stadspromenad fick jag inte nytt liv i kroppen. Stockholm i sig var insvept i ett växthuslock med stoftpartiklar från torv- och skogsbränder i sydost om östersjön, någonstans i Ryssland enligt ryktet. Redan under onsdagen hade oroliga människor ringt från både Skånes, Jönköpings och Hallands län för att rapportera om brandlukt. Här i Stockholm gick inte lukten direkt att känna, men solen var fördunklad och man såg inte ens mellan stadsdelarna utan att den nedtryckta högtrycksdimman syntes framför ögonen.
Gick tidigt från jobbet och nyttjade därigenom redan inarbetad tid. På balkongens förstklassiga utkikspunkt kunde jag se himlen tvättas ren. Åska på mycket nära håll kunde observeras. Hagel på ca sex till sju millimeter i diameter lyckades jag fånga. Allt detta samtidigt som jag kunde avnjuta äppelpaj med vaniljsås. Samtidigt undrade jag om åskan skulle komma ännu närmare än de ca 300- 500 meter som var avståndet till ett par av blixtarna som såg ut att slå ner i sjön utanför.
Min vän "Avocado-Jenny" hade efter stor övertalningskampanj och framgångsrik övertalningsförmåga fått mig att minska ner eftermiddagssömnen till förmån för Nackswingets sociala danskväll. Och visst var detta ett lyckodrag. Jag blev pigg bara av att komma innanför klubblokalens väggar. Dans till hårdrocksbetonad musik, gratis korvgrillning och över 120 klubbmedlemmar på plats. Helt otrolig stämning och ös ända fram till klockan 22.00. Då fick jag dessutom lyxig skjuts hemöver av Marie och Sarah.
Fredagen den 6 september: Efter den härliga dansträningen kom så nattens timmar. Eftersom kommande två framtida nätter skulle ägnas i tjänsten hade jag för avsikt att redan nu komma in lite i rytmen genom att vara uppe länge, tvätta kläder, sängkläder osv... Eftersom jag stundom även sov och vilade mig bra, kunde jag under de tidiga morgontimmarna också ha vissa förhoppningar om att mer eller mindre tillfälligt sammanstråla med en vän, (också efter ett nattpass). Men jag fick till slut nöja mig med att lyssna till mina egna historier om nattliga insatser och därtill stilla skåda mina prydligt vikta klädhögar efter mitt avslutade nattliga uppdrag. Sov således gott med egna avkopplade tankar under förmiddagen och över lunchen.
Under eftermiddagen vattnades smaklökarna. Stuvade makaroner var efterlängtade och avsmakades med köttbullar till. Under min vakna eftermiddagstid förgylldes tillvaron av kortare telefonsamtal och ett antal goa SMS-meddelanden. Annars en lugn tillvaro även under dessa timmar, innan jag somnade in för den nattförberedande middagssömnen...
02-09-04, Onsdag
En härligt ledig dag i njutningens tecken. Efter att om tisdagskvällen ha slutfört min "påsskåpsstädning" och följdriktigt njutit en läcker avocado- och baconsallad med starköl till, vaknade jag upp till en onsdag full av energi. Röjde runt lite i lägenheten innan jag startade äppelskalning för att göra ett par goda pajer. Vid lunchtid var det projektet i hamn och jag hade äran att få ett lika inspirerat picknicksällskap till en relativt närbelägen havsvik och klipphäll. Solen värmde ännu en dag sommarvarmt. Skuggan bjöd lika mycket njutning som solen i sig. Filtens tilltagna storlek var av fördel när myrorna fick smak för picknick. Inte så speciellt störande eftersom både pajen samt kaffet jag bjöds på skyddades av självsäker bevakningsstyrka.
Om eftermiddagen, på hemmaplan, tillät jag mig lite flygsimulatoravkoppling som effektiv uppladdning inför kvällens dansträning med Sandra. När jag nu sitter på tåget mot staden kliar det verkligen i mina abstinensfulla dansmuskler.
02-09-03, Tisdag
Åter igen en dag på den hektiska "Västeråsplatsen". Denna dag med spårbrist under nästan hela förmiddagen vid Västerås central. SJ hann inte få undan sina tåg i tid och spårbristen blev ett faktum som var svårt att hinna planera bort. Ringde till och med, för ovanlighetens skull, och skällde på trafikkontoret. Tydligen har min stubin yrkesmässigt blivit kortare. Kanske någon form av stressymptom... Å andra sidan är kritik till viss del på sin plats om trafikutövaren i förväg vet att extra vagnservice ska utföras vid plattformarna. Hur som helst riktigt rörig morgon som jag dock kände mig nöjd med själv utifrån förutsättningarna.
Efter arbetsdagen gjorde jag något som jag knappt unnat mig denna sommar. Gick till Humlegården för att sträcka ut mig på gräsmattan och lapa sol och varva ner... Vaknade med ett ryck, troligtvis en konstig ålande rörelse, när mobiltelefonen plötsligt emottog efterlängtade SMS-meddelanden. Hann i alla fall vakna innan jag fick grepp om tillvaron, dvs ganska snabbt... *ler*.
Söndagen den 1 september: I och med att augusti tog sitt avsked ifrån den aktuella almanackan har sommarnätterna blivit påtagligt svalare. Samtidigt kom så plötsligt de gula och röda höstlöven på några av hemområdets träd. Den varma augustimånaden var underbart varm. Lite för varmt och fuktigt om dagarna, men med perfekta kvällar och nätter. Ytterst lite regn också. Under de senaste tre veckorna bara ett lätt duggregn när jag i fredags gick till jobbet tidigt om morgonen. Värmen medförde dock att jag fick smak på utedansens fängslande egenskaper. Pengarna har på något sätt silat ut genom mina fingrar, bara i inträden. Men inte ville jag missa en underbar "öskväll" på Yesterdays heller...
Efter mitt lugna och sköna övertidspass lånade jag mina föräldrars bil. Dansen på Yesterday blev åter igen en svettig historia. Till vissas förtret spenderade jag ytterst lite tid till att bjuda upp, utan höll mig till dem jag om möjligt redan fängslat. Att byta T-shirt var i princip onödigt, (även om jag kände mig lite ofräsch). Två danser och det droppade över allt. Ett härligt träningspass från början till slut, med underbart dansande sparringpartner... *ler*. Och fortfarande fick jag beröm från oväntade håll för lördagens dansinsats, trots att det bara brukar vara vinnarparen man minns... Klubben som sådant berömtagare lika så...
Måndagen den 2 september: Enligt säkra källor var jag trött när jag tidigt om morgonen vandrade med stirrande blick rakt fram i järnvägstunneln vid Rotebro station. Jag hade lämnat tillbaka bilen hos mina föräldrar i arla gryning när jag observerades av kollegor. Och nog sov jag som en orubblig stock när jag väl hoppade isäng igen. Ville inte gå upp för varesig frukost eller arbetsdag.
Arbetsdagen blev som vanligt hektisk. De utökade trafikflödena gör att man nästan hela tiden har att göra. Endast små stunder för återhämtning och djupt andande. Samtidigt är det ju roligt när tiden går snabbt. Nöjd med mitt arbete som åtminstone resulterade i en förares uppskärpta tydlighet i våra säkerhetssamtal, med tillhörande repetition. Han ville ursprungligen ha ett växlingsstarttillstånd innan det ens var möjligt att ge ett sådant, och sa sedan att han uppfattat instruktionerna när han väl gavs starttillstånd. Repetitionen som avkrävdes visade stora brister och starttillståndet gavs ånyo. Denna gång med godkänd säkerhetsmässig instruktionsrepetition. Allt naturligtvis vid Västerås norra, där en enorm utökning av framväxlande tågsett har införts i trafikflödet. Detta samtidigt som signalsystemet är nyttjat med stora restriktioner pga av annan och mindre behörig områdespersonalsutbildning. Alltså ett område som trafikeringsmässigt inte är logiskt avsett för tomtågsuppställningar utan för tillfälliga provkörningar.
Kvällen ägnade jag åt en städstart i mitt "påsskåp" i hallen. Ett steg i rätt riktning även om jag inte hann klart. Påssorteringen på hallgolvet pågår fortfarande. Naturligtvis fanns det också bidragande faktorer till min till viss del odiciplinerade städning. Ett reportage om förra årets 11:e septemberterrorattaker och händelserna ombord på flighterna beskrevs på TV-kanalen Discovery. Riktigt intressant...
02-09-01, söndag
Har nu vaknat upp till ett övertidspass på jobbet. Magen bjuder på träningsvärk som garanterat har sin grund i nattens dans till SELEX, efter en utsökt anordnad danstävling och danskväll i Nackswingets regi. Kvällen är tänkt att bjuda dans på Yesterday...
Torsdagen den 29 augusti: Arbetsnatten slutade i ett oerhört hektiskt arbetstempo. Det blev i det närmaste totalstopp i tågtrafiken mellan Kolbäck och Strömsholm. Hade tåg i Kolbäck som fick vänta mer än en timma på att få framgå. Säkerhetsordningen är bra, men dagens trafikflöden klarar inte ett fel av den karaktären... Jag var överlycklig när avlösningen kom. Då hade jag ändå stannat trettio minuter längre i tjäst än vad som är normalt och brukligt.
Efter jobbet somnade jag i vilrummet. Blev kvar till lunchtid då jag mötte Kicki. Tillsammans åkte vi ut till "Quben" föratt träna. Så mycket dansträning blev det dock inte. Dansgolvet höll på att slipas och lackas. Vi inriktade oss istället på mat, och kunde samtidigt som micron arbetade ta några dansturer på köksgolvet. Gott nog det. En härlig känsla som egentligen räckte bra i sommarvärmen. Sedan hemfärd efter en smaklig måltid i skuggan, sittandes på gräset under ett par skuggande träd.
Efter en kort tid i hemmet beslöt jag mig för att på "Vinst och förlust" njuta den sista utomhusdanskvällen på Hågelby. Inte många av mina vänner på plats, men ganska avkopplande att vara där trots allt. Hann prata lite med andra passiva klubbkompisar innan jag efter pause drog mig hemåt igen. Eftersom jag just missat ett nordgående tåg inleddes hemresan med en tur söderut och ett avvägt byte i Östertälje.
Fredagen den 30 augusti: Tidig tjänstgöring med ett härligt trafikläge som kändes bra från början till slut. "Blomman" hade ärenden till vår arbetslokal och stod rätt som det var bakom ryggen på mig. Efter att ha suttit med i någon timma gick vi ut på en gemensam lunch, vid tolvtiden. Då hade min arbetsdag slutat och jag kunde koppla av...
Hemma sov jag middag. Om kvällen hade jag planer på dans vid Mälarsalen, men dessa planer kom hastigt att ändras, nästan samtidigt som jag lämnade mitt trygga hem. Jag ska erkänna att jag ganska lätt lät mig påverkas av ett osignerat SMS, som jag gissade avsändaren på, och som inleddes med "Hej hjärtat" och avslutades med "puss". Istället för Mälarsalen åkte jag direkt till mina föräldrar. Där lånade jag omgående bilen för vidare färd mot Uppsala och Liljekonvaljeholmen. Jag hade gissat rätt på avsändaren och fick en hel danskväll upptagen med dans, fika och småpromenader i den vackra parken. Ett lagom litet äventyr som passar mig perfekt, även om vardagen knappast går att planera utifrån detta...
Skjutsade hem SMS-avsändarinnan när dansen var över. Åkte nöjd och lite uppspelt vidare hemåt för en god natt i hemmets trygga vrå. Men innan jag var nöjd startade jag ett par nattliga tvättmaskiner och avbröt sedan nattsömnen för att hänga tvätten och låta den torka effektivt. Allt detta innan morgonen kom på allvar.
Lördagen den 31 augusti: Kände mig ganska utvilad, trots drömmande äventyr och nattliga tvättstugspromenader. Med goda minnen kretsandes i huvudet packade jag ihop en stor mängd ombyten i ryggsäcken. Träning, tävling, danskväll, övernattning och arbetstur, allt skulle ha sin uppsättning kläder under kommande dygn. Lyckades bra och gav mig som planerat av mot Nacka via mina föräldrar.
I Björknäs sporthall hade Nackswinget ordnat med "Nacka Dance Competition". För min egen del stod tävlande tillsammans med Kicki på programmet, i en hård klass med både A,B och C-klass sammanslagna. Vi lyckades hävda oss bra, även om vi var distanserade av flera superpar. Men det blev både kvart- och semifinal samt slutligen även final innan vi behövde ge upp. Sjätteplatsen var mer eller mindre given när väl finalen startade, men superskoj både med långsam och snabb tävlingsrunda i finalen. Gratulationerna var sedan många under hela kvällen, men nog kändes det att det inte var våra tävlingstempon ännu. De båda finalrundorna tog för ett antal minuter musten av Kicki, som tappert på bara vilja genomförde heatet med diverse tilltagande krämpor. En kämpainsats helt enkelt...
Under danskvällen anslöt Marianne till danssällskapet. Jag gladde mig åt att hon kom och gästade klubbens partaj. Själv var jag halvt utslagen under kvällen, men det blev en hel del danser i alla fall. En härlig uppföljning på själva tävlingen. SELEX körde riktigt hårt med oss dansare, men det var uppskattat. Ingen mesdanskväll där heller... *ler*
Skjutsades under nattens timmar till jobbet, för att över huvud taget orka jobba det övertidspass jag lovat ställa upp på om söndagsmorgonen... Vred mig säkert hundratals varv i sängen, uppspelt och utan speciell nattro i kroppen.
