"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, juli 2000

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

00-08-05, lördag   Bla. Västervikslägret...

Veckan har präglats av min vistelse på dansläger i Västervik. Efter en nattågsfärd natten mot måndag (31/7) till Nässjö (23.00-02.32) blev det sömn i vänthallen. Trots en mycket störande reklam-TV, uppskruvad på olidlig volym, som gick igång gång efter annan när jag just somnat och en förmodad "uteliggartant" pratandes och resonerande högt men otydligt för sig själv i andra änden av hallen, lyckades jag få en del nattsömn. Vid sextiden tog jag en kopp kaffe och gick sedan till bussen via en bankomat. Under bussresan, (06.20-08.50), kunde jag koppla av ordentligt då jag skulle till slutstationen. Var i princip bara vaken när vi åkte igenom Eksjö och Vimmerby. Vaknade när mobiltelefonen ringde och vi redan kryssade bland Västerviks gator. Min danspartner checkade hur långt jag var kommen. Första lektionen startade nämligen vid niotiden.
   Tog mig en skön promenad till lägerområdet. Checkade in och var endast en kvart sen. Början av lägret gick lite i besvikelsens anda. Förutsättningarna var allt annat än goda och önskvärda. Min danspartner var ordentligt förkyld. Vi bantade vårt träningsprogram och tog bort prova-på-kursen i Salsa. Fram till onsdagen var det i stort sett bara våra privatlektioner som bringade någon tillfredsställelse. I övrigt hade jag kunnat vara på plats i två timmar och nedtecknat den teori som nu slukades i ett utdraget tempo. Det var inte många svettiga timmar, något som jag hade sett fram emot. Nya tankar som direkt skulle ha kunnat testats...
   Efter onsdagen tog sig veckan en positivare fas. Vi var nu visserligen fler klubbkompisar och jag lite mer vid sidan av en danspartner med annat socialt partnerskap. Ingen träningsintencitet att jämföra med tidigare års träningsläger för min del, men med teorinyheter som jag i alla fall kunde drömtyda och behandla i vågrätt läge.
   Det första riktigt stora träningstillfället kom först på torsdagskvällen efter en partykväll med rejält tilltagen ostbricka. Nu kunde jag utprova delar av de förändringskrav som privatlektionerna påfört mig. Vissa problem kvarstod naturligtvis, men med ett antal underbart duktiga danstjejer kunde jag skapa dans med fingertoppskänsla och musikanpassning som jag tidigare bara sett på dansvideos. Ärligt talat längtar jag till Ö-viksmaran i september. Då brukar nya sommarkunskaper ha satt sig och bli brukbara i gott sällskap.
   I samband med nämnandet av fester måste jag lyfta fram den härliga grillfesten som gav mig gott humör under måndagskvällen samt Ölkvällen med alla närvarande från klubben, på en restaurant under onsdagskvällen. Alla som var med runt lägerelden kommer att minnas historier om "Pelle" och sången om "Pappa haj, mamma haj, bror haj, morfar haj och lilla baby haj".

När jag under fredagseftermiddagen satte mig på tåget hem var jag i alla fall nöjd och glad och huvudet packat med tänkvärda råd och utmaningar. Dessutom hade lägret fått mig att förstå värdet i den bok jag tidigare fått från Annelie. Hon hade sagt att den var som skriven för mig. Det hade jag inte förstått under de första 26 sidorna utan först några kapitel in i boken, (vet nog inte riktigt så noga när jag blev totalt hängivet fängslad, men ändå...). Nu sträckläste jag boken, "Om en pojke" av Nick Hornby, så ofta jag bara kunde. På sovsäcken, tåget och slutligen på Puben "The Loft" i skenet av ett stearinljus. Efter hemkomsten hade jag nämligen ingen större lust att låta fredagskvällen försvinna i ensamhet. Vad kunde då vara mer lockande än just en kall öl och min favoritbok, stimulerande omgivning och ett mysigt stearinljussken. Jag stormtrivdes även om jag antog att det skulle dra blickarna till mig. Efter ett tag tyckte jag mig själv vara ett exotiskt inslag i pubmiljön. Och mycket riktigt var det ett gäng som tyckte att jag inte bara skulle le för mig själv utan komma och göra dem sällskap. Partygägnet bestod av mest Engelskor, Skottar och ett par svenskar. Vi splittrades visserligen kort därefter eftersom stängningstiden var inne...
   Strövade till nattbussen och bevittnade där hur en snäll söt sjuttonårig tjej bjöd bort en cigarett till en jämnårig grabb och sedan tvingades diskutera med två medelålders latin-män om allt ifrån livserfarenhet, språkkunskap till just cigaretternas styrka. Även de ville ha en cigarett av flickan men var högst ovilliga att ge någon i utbyte. Sedan skulle de utan vidare till samma ort som hon, trots att de inte hade den blekaste aning om bussnummer. Själv fick jag den ganska tacksamma uppgiften att avleda männens intresse. Därefter ombads jag att sitta bredvid henne under nattbussfärden. Ett trevligt samtal och uppdrag som belönades med en lång och uppenbart tacksam kram.

Lördagen gav tid för återhämtning på hemmaplan. Åkte på kvällen till Skansen för att dansa. Hade mycket från danslägret i huvudet gällande dansutförande och teknik, vilket bidrog till varierande grad av njutning under kvällen. Svårt att känna trygghet när man inte vet vart ens egna ben finns i alla turer. Trevligt nog dök Annelie och Helena upp och gav mig annat att tänka på. Hemvägen bjöd på bilskjuts och problem för tjejerna att hinna i tid till tåget. Själv fick jag sällskap en liten bit eftersom jag följde med Kungsängentåget till Karlberg. Där lånade jag på egen inrådan ut mobiltelefonen till en söt tjej vars pojkvän just hade lyckats åka iväg med hennes hemnycklar. Riktigt trevligt att hamna mitt i hetluften och vara "räddaren i nöden"...

00-07-30, söndag

Efter en underbar helg i Skellefteå är jag nu åter på resande fot. Under gårdagen, (29/7-00), bevittnade jag vigseln mellan mina goda vänner Veronika Markström och Mikael Faxén, (tidigare känd som min danskompis Mikael Ohlsson), vilka nu antagit släktnamnet Faxén.
   Förberedelserna började för min egen del redan under Ölandsdansveckan då jag blev tillfrågad om att agera fotograf i kyrkan och under kvällen. Denna biten innefattade främst mental förberedelse, inlevelse, fantasi och kreativitet. På samtliga punkter är jag efteråt nöjd. Förhoppningsvis kan detta bekräftas med bra bildkvalitét efter framkallningen. Men innan detta är bekräftat är jag inte helt lugn och min nyfikenhet inte stillad. Förutom min egen kamera nyttjade jag en lånad kamera med vilken jag funktionsövade på med hjälp av en film. Huvudaktör och modell blev i huvudsak min vän och damsällskap till bröllopet, den tillfälliga värdfamiljens dotter, Lina. Efter att ha blivit trolig vän med kameran var jag beredd...
   Några dagar tillbaka i tiden bjöds mig andra förberedelser. Van vid att vara uppe om natten tvättade jag natten mot fredag. Fredagsmorgonen bjöd på packning inkluderande strykning och intensivt tankearbete gällande orginalpackande och refillpackande. På min färd Skellefteå- Västervik, (via Stockholm), fanns inte tid för mer än ett packningsbyte på jobbet, därav "refillösningen".
   Vid middagstid, (fredagen), åkte jag således till jobbet för att lämna kläder. Därefter fortsatte färden med tåg till Arlanda. Efter en välbehövlig måltid fortsatte färden med flyg. I Skellefteå mötte Lina upp vid flygbusshållplatsen. Vi åkte till brudparets lägenhet och hämtade mitt uppdragsverktyg, kameran med kringutrustning. Väl hemma hos Lina planerade vi kvällen med dans i Bredsele till Boogart. Innan dess hann jag med nämnda övningsfotograferande under en härlig promenad i gamla kvarter och parkområden. Trevligt med en bra guide.
   I Bredsele blev dansen supertrevlig. Trots att uppbjudningsformen var varvad mellan damernas och herrarnas danser så stod jag bara en dans. Ytterligare anmärkningsvärt var att jag fick dansa bugg till alla snabba låtar utom en. Annars bjuder danstillställningarna mest på foxtrotdansandes partners i de norrländska skogarna. Jag var riktigt påpassad.
   Trots sen hemkomst från dansen var vi tidigt på benen. Cyklade efter frukost till en badplats. Badade och solade oss i glansen från en sol på en klarblå himmel. Lite stressigt blev det sedan när vi både skulle hinna med handlande, middag, dusch och finuppklädning. Med några minuters marginal hann vi, jag och en underbart vackert uppklädd Lina, dock bli skjutsade till busstationen för hämtning. I god tid var vi vid kyrkan. Detta gav mig gott om tid att planera fotograferandet. När vigseln tog vid hade jag en perfekt plats nära mittgången. Basstationen för mina aktiviteter hade jag bredvid yttergången i närhet till Lina. Kyrkans yttergångar gav mig perfekt frihet att röra mig fram och åter beroende på vigselaktens program. Jag trivdes med min roll även om det var svårt att fånga samtliga huvudpersoner på en gemensam bild.
   De känsligaste momenten, (vilka krävde viss planering), var kamerans filmbyten. Jag passade på att nästan ta slut filmen i början på den sista psalmen, därefter avvika för någon minut och starta återspolningen genom fotograferandet av en "slutbildsvas". Efter filmbyten kunde jag koncentrera mig på utmarchen, kyrktrappens gratulationer, risgrynskastande och slutligen färden med väntande häst och vagn.
   Vi transporterade oss vidare till festlokalen, folkets hus. Det blev en trevlig fest som varade en bit in på den ljusa sommarnatten. Vädret var underbart, myggorna få, stämningen god och harmonisk. Efter underbar mat, underhållande programläsning med gästpresentation utsattes brudparet för diverse små prövingar. En uppsjö frågor i ämnet; "Vem av er gör vad?", besvarades av paret genom individuell namnskyltsuppräckning och visande av sitt eget eller partnerns namn. Brudparet hade enligt mig en bra träffsäkerhet. Det var inte lättbesvarade frågor.

Söndagen kom. Efter en stadig grötfrukost cyklade Lina och jag åter igen till badplatsen. Efter ett tag fick vi sällskap av några dansvänner. I lagom tid innan min hemresa skulle företagas cyklade vi hem till Lina. Fick skjuts till busstationen varifrån jag tog flygbussen. Flyget, B737-800, blev aningen försenat från Skellefteå beroende på flyguppvisningar med bland annat "Viggen" och norska "F16".
   Efter en relativt molning hemfärd var det bara att invänta bagaget och ta flygbussen in till Stockholm. På jobbet bytte jag ut delar av packningen med min sk. "refillpackning". Tidsplanen höll så här långt. Satt till och med på X2000 mot Malmö när tågpersonalen via högtalarna informerade om att tåget var fullbokat och inga utan platsbiljett skulle få medfölja. Eftersom jag även var osäker på om tåget var ett sk. "förbjudet tåg" för min fribiljett valde jag att gå av utan vidare. Inväntade istället nattåget mot Malmö för en krånglig färd mot Västervik via Nässjö.

00-07-27, torsdag

Efter ett par annorlunda och stimulerande dagar sitter jag nu och skriver i nattens lugna arbetstimma. Jobbar extra eftersom jag behövdes och ännu inte rest iväg på min semester. Dessutom är jag nu väl inkörd på att vara vaken nattetid.
   Gårdagen gick i samma nattliga anda. Efter att ha arbetat tidigt, bjudit på den efterfrågade och efterlängtade felkörningstårtan, (två prinsesstårtor som jag fick gå lång väg efter i hällregnets väta), och kommit hem bar det iväg på en riktig dansutflykt. Efter att mina föräldrar lämnat av bilen, (för att jag skulle kunna vara torrskodd), och jag skjutsat hem dem, åkte jag runt Stockholm och plockade upp medpassagerare. Ett underbart gäng, (Andreas, Jonas, Regina, Roger och jag), åkte iväg till Gävletrakten och dansstället vid "Ön", Dalälven och Hedesunda. Det blev en underbar danskväll. Träffade bland annat en tjej från Hälsingland som kände till en av mina fd. flickvänner och identifierade henne genom att beskriva hennes underbara bakning av goda kakor. Stämmer säkerligen in på just henne, sammantaget med övrig personbeskrivning.
   Ett par minuter innan danskvällens slut, (efter sex timmars dans), gick jag till bilen för att få mig en kort tupplur. Var pigg men ville ha denna vila i bagaget hem. Med alla extranummer inkluderat blev min vilotid nära nog en halvtimma och precis perfekt. Hemfärden gick genom zoo. Först en stor räv i "vargformat" på betryggande avstånd över vägen. En älg lika så. På E4:an blev det mer dramatiskt. En hare som sprang många 100 gånger snabbare än en sköldpadda sprang över vägen. Med foten blixtsnabbt på bromspedalen avstod jag ifrån att trycka till. Styrde marginellt undan men trodde mig ha läget under kontroll när det i alla fall small till i plåten och höger framhjul körde över något. Efter att ha återvänt till platsen påträffade vi offret, en mycket söt ungräv. Inte undra på att haren var nog så jagad. Räven visade inga tecken på andning och rullades av körbanan av Roger och mig med hjälp av två brädbitar som lämpades på platsen, Södra delarna av Månkarbo. Ett ben var helt brutet, annars inte mycket blod eller andra spår av yttre våld. Hemfärden fortsatte och jag kontaktade "112" för att informera om händelsen och uppdatera mig om eventuell anmälningsplikt för rovdjurspåkörningar.
   En lugnare hemfärd fortsatte. Strax efter klockan 06.00 var jag hemma, efter att då ha skjutsat alla till sina hem. Sov två timmar innan jag åkte och hämtade ut semesterbilder och lämnade tillbaka bilen. Meddelades i samband med besöket hos föräldrarna att jag åter igen blivit morbror till en pojke som syrran fått tisdagen den 25/7, strax efter 13-tiden.
   Tisdagen blev en lång dag. Gick inte och la mig förrän vid 15-tiden. När arbetsdagen slutat i den tidiga morgonen begav jag mig hem för att skriva ut en diktsamling. Denna levererades några timmar senare till Annelie. Tyckte hon skulle ha den under sin stundande fjällvandring. Tisdagskvällen blev naturligtvis sömnrikare än vad jag tillåtit mig under morgonen och förmiddagen.
   Innan jag åker till Skellefteå och bröllop i helgen behöver jag sömn, tvätta kläderna och packa. Annars är allt som det ska vara...

00-07-24, måndag

Måndagen är tämligen färsk. Det har inte gått många timmar och är nu min arbetsnatt. Ett enda tåg har jag just nu att övervaka i ytterligare fem minuter, sedan ska det vara lugnt i ett par timmar. Inga planerade arbeten ute heller.
   Gårdagen kändes otroligt oinspirerande. Sov bort en stor del av dagen och blev besviken när jag vaknade och upptäckte att alla mina roande upplevelser bara varit i drömmarnas värld. Hade haft någon konstig dröm där jag verkligen hade fått uppleva naturens samspel, mellan sparvhökens jaktlystna ögon, kråkans ivriga och näbbvisa kraxande samt en spelevink till mås, lika lustig som albatrossen i den tecknade filmen "Bernhard och Bianka". Trots att måsen hade följt mig genom hela drömmen kan jag inte återge någon vettig drömtydning. Allt var fridfullt och ohotande längs min sömnpromenad...
   Lördagskvällen blev aktiv i och med att Annelie och jag åkte till Skansen för att dansa. Trevlig dans men ganska intetsägande framträdande och dåligt återgiven sång från bandet. Efteråt gick vi på M´c Donalds för att stilla natthungern. Dygnsrytmen har varit nattvriden men stabil i och med att jag både jobbat natt mot lördag och nu natt mot måndag. En underbar arbetshelg med hela lördagen fri. Nu endast tisdagens arbetsdag kvar innan ny semester. Dags att bli positiv igen...

00-07-20, torsdag

De två senaste dagarna har bjudit på riktigt roliga arbetsdagar. Gårdagen kändes bra och under KONTROLL, relativt lugn. Idag har jag däremot fått arbeta med sviterna av omfattande signalfel i Södertälje Syd Övre med härkomst från gårdagskvällen då blixten slog ner 3 meter framför ett stillastående tåg med en DÄREFTER mycket skärrad lokförare. Jag hade med andra ord fullt upp under dagens morgontimmar med äkta tågtrafikledning. Tågen mot Eskilstuna fick dirigeras via annan plattform än normalt. Övriga fjärrtåg söderut fick köras enligt SÄKERHETSFÖRESKRIFTERNA mot stopp. Det STIMULERANDE var att det kändes som om jag hade totalt GREPP om alla tågrörelser samtidigt, dvs det var få tåg som stod stilla i onödan TROTS ett utbrett arbetsområde i Järna och osedvanligt mycket växlande med pendeltågen i Västerhaninge.
   Tyvärr lyckades jag dock med min FÖRSTA TÅRTKÖRNING, då jag lät tåget mot Nyköping gå i riktning mot Katrineholm i Järna. Den felaktiga tågvägen la jag runt arbetsområdet och längre än jag skulle, samma väg som de flesta andra FJÄRRTÅG går. Lokföraren stannade inte heller direkt pga den relativt ovanliga kryssningen mellan olika spår. Detta blev dock till viss fördel när det var dags att BACKA och VÄXLA tåget rätt. Trots denna miss i "handpåläggningen" var blev störningarna på övrig tågtrafik små och gynnsamma. Tårtkörningståget försenades dock från 10 till 37 minuter. Tågnumret i sig borde fått mig att tänka till innan jag la TÅGVÄG, men nu under sommaren är den biten en något tillfällig kunskap.
   Är nu på väg hem till min ganska så städade lägenhet. Vad kvällen bjuder vet jag inte ännu, men morgondagen bjuder på sovmorgon till klockan 20.30. Idag får det bli lite middagssömn. Välbehövlig och mig väl unnad efter en intensiv och nästan maximalt lyckad dag... :)

00-07-18, tisdag

Har kommit på att jag INTE så ofta som förr är OPTIMISTISK och glad, med ett självklart leende på läpparna. Kärleksbekymmer? Ja, kanske... I alla fall har en av de jag tycker bäst om fått se denna psykologiska BAKSIDA. Vet inte riktigt vart jag ska göra av min överskottsenergi numera.
   Arbetsdagen har i och för sig flytit på med en ganska jämn arbetsbelastning, men jag har fått koncentrera mig ordentligt för att ha fullt grepp och HÄNGA med i svängarna. Tidningarna har givit information om ett av de hittills största uppmätta solprotuberanserna, solutbrotten, i modern tid som är på väg MOT JORDEN. Med stor sannolikhet är det med anledning av dessa som signalerna till synes omotiverat går till stopp framför tågen. Så kallade "STILLBILDER" har också varit flitigt representerade under dagen, men utan att störa mer än min koncentration genom mer arbete med tågnummerflyttar samt därmed större KRAV på skärpa och medvetenhet. Till detta kvarstår ännu sviterna av ställverksbranden i Järna under början av månaden. SPECIELL HÄNSYN till detta gör att tågtrafiken går extra trögt när godståg blandas in I LEKEN.
   Genomförde ett vettigt tågföringsbeslut, (förseningsbeslut), trots att jag hade de flesta PRINCIPFASTA kollegorna emot mig. Det viktigaste stödet fanns dock bakom min rygg, hos den fjärrtågklarerare som skulle få samtliga inblandade tåg i nästa skede. Kan man se helheten och arbeta utifrån den är det värt att STÅ RAKRYGGAD. I detta komplicerade godstågsproblem hade jag lämnat ifrån mig en soppa av allt om jag skulle följt RÅD från ej ont anande och kortsynta kollegor, (som trots mina önskemål släppte iväg sina tåg aningen respektlöst och "omotiverat"...). Bara att svälja läget, TÄNKA POSITIVT OCH LYCKAS...

00-07-17, måndag

Den första arbetsdagen efter semestern startade tidigt. Var utvilad men ändå trög och ovan i mitt yrkesutövande. Tidig hemgång var därför en god befrielse med tanke på att man dirigerar större områden under semestertiden. Färre tåg men aningen lätt blir det mycket att hålla reda på och utföra samtidigt. Uträttade ärenden och gjorde lite styrelsearbete under eftermiddagen. Diskade och slöade på kvällen.

00-07-16, söndag    Lägerveckan Herräng m.m.

Det var länge sedan jag levde utan dator i över en vecka. Kanske skulle man tro att det blev mer tid för sömn just därför, men icke när det är semester och ett dansläger i Herräng, norra Uppland.

Efter hemkomsten från Öland, (lördangen den 8/7), gavs nästan all tid åt smutstvätt och problemlösning. Mitt största problem var att kunna komma ut till Danslägret i Herräng innan första lektionsstarten på Söndagen. Redan i förtid, i anmälan, hade jag angett min sena ankomst, att jag inte skulle hinna fram till lördagseftermiddagen och inskrivningen. Mina underbara föräldrar blev räddarna i nöden. Tidigt på söndagsmorgonen kom dom och hämtade mig för skjutsning de många milen till Herräng. Med ordinarie kommunikationer hade jag inte varit på plats i tid.
   Vid halv åttatiden kunde jag nu slå upp mitt tält i lugn och ro, söka information och äta en god frukost innan lektionerna startade. Det var lite hemvant att vara på plats, trots att min förra lägervecka var år 1996. Dansmässigt kom jag snart in i dansandet. Ringrostig men laddad inför uppgiften. Under veckans gång varierade motivationsgraden en hel del. Oftast var det perfekta förhållanden, men ibland störde sena lektioner mig i samband med trötthet och hunger. På torsdagseftermiddagen var jag till exempel inte alls laddad för att lära mig att halka omkring på golvet i showturer. Effektfullt och vettigt, men inte med mina ohalkbara skor...

Dagarna hade som regel 3 schemalagda lektioner om vardera 1 timma och 20 minuter. Oftast med mellanliggande håltimmar som kunde utnyttjas för sömn, handlande, fika eller inspirationsgrundande rundvandring förbi andras lektioner. Frukosten var vanligtvis mellan klockan 08 och 10. Middag mellan 17 och 19. Bastun, som jag utnyttjade flitigt, hade separerade nyttjandetider mellan 16 och 20 samt för gemensamt bruk övrig tid. Personligen utnyttjade jag oftast bastun vid två tillfällen. Före middagen eller kvällsaktiviteterna samt på natten när allt dansande var över och musklerna behövde vila.
   Kvällarna bjöd normalt sett på ett stormöte vid 21-tiden. Därefter social dans till långt inpå natten, dvs tills samvetet eller tröttheten tog överhanden. Onsdagen bjöd på en traditionell "BLUESNIGHT" vilket jag måste beskriva ytterligare...

"Blues-natten" började på allvar när vi efter 22-tiden stegade in i ett svagt upplyst folketshus. I den stora salen satte vi oss på golvet i halvcirklar med blicken vända mot ett gemensamt centrum av dessa. Jag hamnade i den främsta ringen, utan skydd för vad som väntade oss. En röd näsduk låg en bit in på golvet. Mäktig musik strömmade stillsamt från högtalarna. En underbart vacker ung dam, (en underbart duktig och söt dansös från finland som jag lärt känna lite i bastun), stod stilla med huvudet sorgset nedböjt, lugn och stilla. En lika svartklädd man strövade passionerat dansandes omkring på golvet, fann näsduken och plockade upp den. Dansade fram till halvcirklarna och letade efter ägaren. Ingen fanns ibland denna förundrade skara. Danspassionen fortsatte när han fann golvets underbara dansös. Tillsammans fortsatte dansen passionerat till ljudet av mjuk smäktande bluesmusik. Ytterligare ett antal svartklädda damer och herrar skred in på golvet. Bjöd upp varsin partner ifrån den innersta ringen efter att först ha dansat med varandra. Jag var således snabbt infångad i en bluesnightsupplevelse som känslomässigt saknades mig förra gången, sommaren 1996. Sensuell närhet och passion, dans utan stora hämningar, där mannen ska kunna hålla sig kontrollerad och kvinnan får ge uttryck för lust och passion. Mindre nogräknade regler ju längre tiden framgår och nattens timmar gör sig påminda. Av min uppbjudande svarta dam fördes jag fram till en ny danspartner. Sammanfördes med den Råneå-tjej jag haft sällskap in i lokalen med. Hon fick mig att komma i rätt stämning för en lyckad helkväll i rätt tempo. Efter många danser och fikastunder begav jag mig nöjd till bastun och så småning om tältet.

Torsdagskvällen bjöd på en underbart framförd och sammansatt kabaré. Hade det inte varit för dess roande grad och det faktum att jag kunde sitta och skratta tillsammans med en nyupptäckt mysig Stockholmsdam, (ursprunglig Lund-bo), hade jag varit en ganska dyster person. Som jag tidigare nämnt var de sista torsdagslektionerna till knapp belåtenhet. Utöver tröttheten hade jag innan kabarén drabbats av viss hemlängtan, avundsjuka gentemot de som var på hemmaplan och till slut även svartsjuka när det gällde att kunna "bädda för sin framtid". Alla dystra tankar hade således försvunnit lagom till midnatt då dansen kom igång och jag dessutom fick en rapport från hemmaplan.

Fredagskvällen var som vanligt speciell. Sista natten med gänget. En "Jack-and-Jilltävling" med många av landets bästa dansare bevittnades efter middagen. Den bröts av med en uppvisning av "steppgruppen" där den underbara finskan ingick, (hon som inledningsvis dansade mörkklädd på "bluesnight"). Tävlingsdansen fortsatte ytterligare någon timma med oslagbar dansnivå. I Folkets hus var temat för festnatten guld, glitter i fullt "Las Vegas Gambling" stuk. Själv hade jag letat upp en ärvd kostym från pappas eller morfars tidigare garderob. Den kändes ganska tidsrätt i alla fall. Till detta en vit skjorta, mörkblå slips med små guldprickar och en hatt. Det var en fröjd att dansa Boogie-Woogie hela natten med alla underbart utsmyckade och uppklädda kurstjejer och vänner, då inte minst de norskor jag lärt känna under veckan. Jag stannade på dansgolvet ända fram till klockan 05.50 då jag traditionsenligt gick till bastun. Samtalade länge med ett trevligt par, (ej officiellt par), från hemtrakten när jag klädde mig efter en slutlig dusch och i samband med att jag borstade tänderna. Rev sedan tältet för att lagom ansluta till frukosten. Det var inte förrän på bussen hem som jag tillät mig att sova. Sömnen var djup och den långa restiden om mer än två timmar kändes som ca 10 minuter. Nöjd kom jag hem och planerade möte med Annelie om kvällen. Tillsammans gick vi och såg filmen "Den näst bästa", med Madonna som skådespelare. Åkte sedan hem till mig själv för mer utvilande sömn.

00-07-08, lördag   "Ölandsveckan"

Jag, Annelie och Helena sitter nu bänkade på Swebuss Express mot Stockholm. Ihoppackandet av tältet gick lika snabbt och smidigt för tjejerna som för mig, Thomas och Ulrika att komma i ordning och städa ur vår stuga. Vi gick upp vid sjutiden och hade stugan färdigbesiktigad vid 8.30-tiden. Därefter var det en avkopplande uppgift att gå till duschen och göra sig redo för hemfärd. Ser redan fram emot nästa års Ölandsvecka. Stugan är bokad.
   Gårdagskvällen blev en bra avslutning på en bra vecka. Efter lite middagssömn lagades korvgryta tillsammans med tjejerna. Övriga stugmedlemmar hade vid det laget flytt över till grannstugorna. Själv kunde jag säkerställa en basturunda i och med den "självständiga" tidsplaneringen.
   Musikmässigt var danskvällen en av de bästa. En fullt njutbar danskonsert full med inspiration och mängder av variation. Trängseln var inte ansträngande heller. Riktigt lyxig tillvaro. Under veckan har jag verkligen dansat mycket med de som står mig närmast, färre danser med de jag under året hoppats och nästan lovat dansa med. Nästan inga nya bekantskaper från andra delar av landet. En Ölandsvecka olik de tidigare, även när det gäller den rumsliga uppfattningen. Sedan jag i söndags blev avskräckt av det odiciplinerade dansandet på ett av "höjdargolven", det nedre, har jag ej besökt detta. Konstigt i och med att jag brukar trivas där också...

00-07-07, fredag   "Ölandsveckan"

Nu har molnen tagit kommando över utomhusmiljön. Inomhus sitter jag, Annelie och Helena och lyssnar på musikern Lars Winnerbäcks sommarpratarprogram. Det är lätt att drömma sig bort när man lyssnar på en självbiografisk story, tittar ut genom fönstret och själv minns morgontimmarna som nyss passerat. Det blåste lika mycket som nu, vita gäss på havet och otroligt vackert återspeglat solljus mot en mörktonad molnskärm. Efter att ha tillbringat sennattens ljusa timmar mysandes i lä för den värsta kylan och blåsten hämtade jag mitt dokumentationsverktyg, kameran. I ensamheten tillät jag mig att stå, gå och krypa omkring för att fånga tillvarons gnistrande ljus och spännande vågspel.
   Ölandsveckan har verkligen tagit form och blivit den avkopplingstid jag behöver. Inga omvälvande nyhetetsrubriker i tillvaron eftersom jag, som så ofta förr, lutat mig tillbaka på mina något svårrubbliga drömvisioner. Kanske en vecka jag borde släppt tankar och minnen, men nej... Känslan är ändå den trygga och rätta. Ska jag ändra mig gör jag det kanske i framtiden, när fingertoppskänslan och mitt inre säger samma sak och ger samma jordbävningsvarningar, i mjuka vaggande danser på golvet.
   Danskvällarna har bara blivit bättre och bättre. Ett samspel mellan mer utrymme per person, färre vassa armbågar, mer ordnade dansformer och lättare att hitta dansprinsessorna. Lite lidande har jag varit när enstaka band, som vanligt, inte kunnat pejla golvets dansförhållanden, utan öst på i "stresstempo" som skapat orytmiskt kaos och oförutsägbara krockar. Tacka vet jag de band som inte tror att kvällen blir bättre ju snabbare tempot är. Mot slutet när trängseln som oftast minskats är det fritt fram för tempoutmaningar som man annars inte skulle utsätta någon annan för än den egna danspartnern. Vem vill stressa livet ur någon som tar på sig skulden för misstag som musiktempot i själva verket är skyldig till. Ett självförtroende som byggts upp under en hel, mysig danskväll, kan komma på skam för mindre...
   Under gårdagen var vi på restauranten "Lammet & Grisen" för att äta omåttliga mängder välsmakande grönsaker, potatisar och kött med tilltugg. Vi var ett gäng på 31 personer. Bastutiden hoppade jag över. Annars har jag faktiskt hunnit med att ingå i "Bastuligan" varje dag. Ett något mer avvaktande springande mellan damernas och herrarnas bastu i år, men helt ok för att kunna anses gemytligt och jämlikt. Det obligatoriska strövtåget till havet har också hunnits med under dessa bastukvällar. En 300 meters promenad med handduken som vackert klädestyg. Lite grann saknar jag förra årets stugkamrater. Till skillnad från då är jag nu ensam om att vilja basta. Detta har lätt gjort att middagarna kommit i kläm. Riktigt svårt att prioritera. Man skulle ju helst vilja vara med på båda delarna, men bastuligan är det enda som känns som "förr". Kanske är det just därför jag så krampaktigt håller fast vid den traditionen.
   Sista danskvällen väntar. Innan dess lite packningsförberedelser, vila och annat som behövs för att bli en hel person...

00-07-03, måndag   "Ölandsveckan"

Tillvaron är njutbar. Är visserligen rastlös just nu, när jag sitter i skuggan från ett träd som allt för ofta betraktas som "ivägen". Efter en välbehövlig sovmorgon startades dagen med ett havsdopp inspirerat av "badligan" som stannat till utanför vår stuga.
   Som en ny människa åt jag frukost med Anna och Micke. Tomas och Ulrika hade till skillnad från oss varit i farten sedan tidig morgon.
   Gårdagen bjöd på en mängd olika "Ölandskänslor". I motsats till hur det brukar vara på dansgolvet präglades danstimmarna av vad jag kallar "oflyt". Hade jag skrivit av mig igår hade nog irritationen varit än mer påtaglig. Nu sträcker jag mig till att påstå att jag aldrig kom in i någon dansrytm. Det var stökigt och bökigt. Troligtvis många som inte hunnit bli vana vid utedanslivet. Vässade armbågar brukar ju annars vara tämligen ovanliga nuförtiden, så även danspar som ständigt och påtagligt bryter dansrytmen genom att oförutsett backa in i allt och alla. Ge mig några minuter utan behov av livförsäkringsuppsikt och jag ska finna dansrytmen och dansglädjen. Inte nog med nämnda problem. Mot mina principer hade jag i bastun lovat att dansa med en Stockholmstjej jag inte riktigt kände igen sedan tidigare. Naturligtvis var det ännu mer omöjligt att finna henne i annan miljö, på ett stort dansgolv med oändligt hav av dansfolk. Till slut var jag inte ens säker på vilka kännetecken jag skulle söka och leta efter... Noll koll...
   Sommaren har idag visat sin goda sida. Sedan bastu-havsbaden igår har ytvattnet blivit uppvärmt under dagen. Under flera timmar låg jag och solade emellan svalkande dopp. Allt detta emedan stugans övriga medlemmar åkte iväg för att spela minigolf och jag inväntade tjejgänget från Stockholm med Annelie i spetsen.

00-07-02, söndag

Lite dagvild sitter jag nu på BUSSEN över ÖLANDSBRON och skriver i min dagbok. Invanda mönster är rubbade i och med att min årliga dans- och semesterresa till Lundegårds camping i år utförs en dag efter att festligheterna och DANSVECKAN startat. Många andra dansare är med andra ord redan på plats, inte minst mina övriga stugkamrater i "55:an". För egen del har jag åkt ifrån en fest till en annan...
   Fredagens morgon och förmiddag har jag faktiskt inget riktigt minne av. När kvällen kom vandrade jag över järnvägen bort till mina föräldrar för att låna bilen. Hämtade upp Helena C och Annelie för vidare färd till en MYSIG danskväll på Barva LOGE. Höll under vägen mot Strängnäs och Barva på att "OFÖRTJÄNT" mista hedern i fråga om att vara "YRKESSKADAD". När vi närmade oss den från motorvägen synliga delen AV SVELANDSBANAN, (mellan Nykvarn- Ryssjöbrink och Läggesta), förutsa jag att att vi borde se och möta tåget från Eskilstuna vid Ryssjöbrink. Mina spejande ögon BÖRJADE misströsta när slutligen tåget dök upp ca 4 minuter sent. Kan man "grafen", (den GRAFISKA tidtabellen), så kan man...(ibland)... och borde inte ha FEL... Själva danskvällen blev en bra uppvärmning inför Ölandsveckan, med många MYSIGA DANSER och rätt personer på plats.
   Lördagen inleddes med tvättande, i samband med hemkomsten från Barva. Försov mig ett par timmar GENTEMOT min nattliga tvättid. Använde trots detta torkskåpet, eftersom det inte var någon direkt trängsel i tvättstugan. Pinsamt nog glömde jag bort tvätten ytterligare någon timma efter slutförd torkning. Ibland går tiden för fort. Effektivt nog var jag istället på OBS-Stormarknad och inhandlade en helt ny kamera. Blev lite missnöjd med zoom-funktionen som var uppdelad i inzoomningssteg istället för steglös zoomfunktion. Dock kommer nog NETTHETEN och SNYGGHETEN att väga upp nackdelarna när jag blir van, trots att jag tyckte att halva min fotosjäl försvann INOM loppet av några få vilsna MOTIVKREATIVA SEKUNDER...
   Kamerans behov och nyckelroll gjorde sig påtaglig under dagen. Inte var dag man bevittnar ett kompispars BRÖLLOP. Om kameran och jag arbetar efter samma normer finns det gott hopp om många underbara och VÄLTALANDE bröllopsbilder. Efter själva sermonin i S:t Eriks kyrka bussades vi till festlokalen. En mycket lyckad TILLSTÄLLNING med underbart god mat och dryck. Förrätten, (någon form av lax), hade jag kunnat dela upp i hur många bitar som helst för att avnjuta under hur lång tid som helst. Huvudrätten var inte sämre den. Efter lite omdukning ordnades fri bordsplacering inför avnjutandet av kaffe med tårta och konjak. MUMS...
   Festligheterna fortsatte en bit in på natten och grundade till en efterfest som jag var tvungen att smita ifrån till förmån för Ölandspackande och trevligt nog lite nattliga telefonsamtal. Sömntillfälle var varken planerat eller bokningsbart förrän jag i tidig morgontimma satt på X2000 mot Alvesta, för vidare färd via Kalmar. Pigg och UPPESITTARVAN valde jag att läsa början på en bok som Annelie givit mig, istället för att sova mer än någon enstaka timma. Nu SNART FRAMME vid Lundegård. Fortsatt SEMESTERFIRANDE...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!