"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, februari 2002

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

02-02-28, torsdag

Nu har jag hunnit sova riktigt furstligt middagssömn, en hel timma. Under eftermiddagen levererades min upplevelseberikande säng till lägenheten av två stadiga karlar. Den exakta möbleringen runt omkring i lägenheten ska jag fixa under morgondagen, men jag är helt klart på rätt väg för att finna en härlig tillfredsställelse även i den nya möbleringen. Igår var jag inte lika säker, utan velade ganska mycket i fråga om möblerande. Pannan presenterade nog ständigt spår av djupa veck.
   Invigningen av sängen blev nästan så prestigefull att jag knappt vågade krypa in under det nya underbara duntäcket. Men i nyduschat skick och efter fotografiskt förevigande kände jag mig till slut ändå redo att sjunka ner i sängen, lika gott som ormen "Sir Väs" i den tecknade Robin Hood-filmen. Hade det inte varit en förestående arbetsnatt hade jag också firat med champagne eller möjligtvis lite baileys. Kanske har min nuvarande kärlek rätt? Jag är nog lite förälskad i sängen trots allt...

I morse jobbade jag en intressant morgontur. Kort men lite lagom händelserik. Citypendeln skötte sig utmärkt och gav mig utrymme för riktigt bra och hanterbara lösningar. Ytterst få förseningsminuterar som annars kunnat undvikas.
   Ikväll ska jag jobba ett nattpass. Ett frivilligt byte för att få fredagskvällen fri. Idag fick jag visserligen erbjudande om ledighet, men i ett lite för sent läge. Dessutom är jag riktigt motiverad inför den kommande natten...

Onsdagen den 27 februari: Vid niotiden på morgonen väntade jag mig besök av pappa. Tillsammans hjälptes vi åt att köra iväg delarna från min gamla soffa och min urgamla TV till Hagbytippen. Det var första gången jag var där, något som gjorde att jag kunde förundras över den tilltalande sorteringsgraden och i mina ögon sett så effektiva sophanteringen. Blev skjutsad hem, via Stormarknaden, för att i lagom tid kunna åka iväg till jobbet och en bra arbetsdag...

Som jag tidigare beskrivit bjöd kvällen på ommöblering, i den grad tiden medgav, utan att störa grannarna när klockan blev mycket.

02-02-26, tisdag

Åter igen vardagssysslor. Den kanske mest spännande helgen på länge är över. Kvar finns känslor och minnen jag gärna bygger vidare på...

Fredagen den 22 februari: Efter telefonsamtal med min vän i dalarna om torsdagskvällen hade jag siktet väl inställt på en resa till Borlänge efter fredagens arbetspass. Väderleksrapporterna hade noga synats i sömmarna via radarbilder och satellitbilder. Snön och den riktigt hårda blåsten kom innan jag klockan 12.55 startade min resa. Då stod i princip Skåne och Halland helt stilla, bottenviken räknade med ett 1,5 meter högt vattenstånd pga vindstyrkorna längs hela kusten och trafikkaos var i princip utlyst för hela landet. I dagsläget, (torsdag 26/2), vet jag också vindstyrkans påverkan på hemmaplan. Mina gedigna trämöbler har nämligen förskjutits till den östra delen av balkongen. Däribland var en av träfåtöljerna helt omkullblåst. Hade jag inte känt vindbyarnas förspel hade jag trott att någon klättrat upp de tre våningarna och möblerat om ostrukturerat...
   För mig själv var det viktigaste att få träffa henne igen. Kvällen kunde bjuda program enligt tre huvudval. Om vädret var någorlunda skulle jag utgöra resesällskap tillbaka till Stockholm, om vädret var värsta tänkbara avsågs en hemmakväll i Ludvika. Nu blev utfallet det kanske mest roande då vi efter en härlig rundvandring i Kupolens köpcentrum gav oss av till Rättvik för att dansa till BOOGART och ZLIPS. En riktig höjdarkväll där jag i flera personers ögon gick under benämningen -"Han som vann", och då med tanke på tävlingarna en vecka tidigare. Det spelade ingen roll om tjejerna kom från Gävle eller Ludvika, de var flera om samma fråga...

Kvällen tog underbara kliv mot nattens njutningsbara timmar, samtidigt som min egoistiska "mästardanskänsla" långsamt mattades i samband med min ökande trötthet. Regelbundet sökte jag mig till tryggheten och min kära och mysiga vän. Danser och upplevelser jag kommer spara i mitt varma minne. När natten kom gjorde vi oss i ordning för en hemfärd till Ludvika på riktigt hala och vintriga vägar. Någon gång omkring tretiden på lördagsmorgonen var vi framme och "hemma"...

Lördagen den 23 februari: Det var härligt att såpass snabbt få återse den mysiga lägenheten. Extrasängen förblev i det närmaste överflödig i nybäddat skick, omständigheter som bäddade för extra härlig värme. Under dygnet, innan det var slut, hade vi också beslutat oss för att vara ett par och försiktigt utforska framtidens stigar gemensamt. Inte direkt någon fråga om att besluta vägval, snarare att läsa ifrån samma karta, gå i samma skog och nyttja samma kompass. En spännande tillvaro som kommer att berika mig mycket och som kan leda in på nya improviserade vägar och ge nya oanade erfarenheter.

Efter en härlig sovmorgon, nu med strålande sol utanför fönstret, gick vi en promenad. Trots en god frukost kurrade magen snart igen, tidsenligt. Vår promenad förde oss en liten bit utanför Ludvika och innanför Smedjebackens kommungräns. Några änder fick utgöra fotomodeller då de nyfiket hoppade fram till oss i den gnistrande snön. När solen sakta sänkte sig började det bli kallt. Ett besök i affären och härlig middagsvila fick berika tillvaron ytterligare innan det var middagsdags. En liten repris, med samma matval som veckan innan, gjordes för att jag med frisk mage skulle kunna få njuta ordentligt, något jag också verkligen gjorde.

Om kvällen funderade vi på att mysa i soffan framför TV:n. Vi var dock såpass trötta att sängen lockade mycket mer än TV-utbudet. En nattvila man bara kan drömma om...

Söndagen den 24 februari: Denna dag var vi lite snabbare uppe ur sängen. Frukosten avnjöt vi i vardagsrummet med utsikt över solbelysta berg. Man längtade verkligen till fjällen.
   Även denna dag tog vi oss en promenad. Vi "rekade" bland annat vägen till järnvägsstationen. Där blev vi också sittande en stund, njutandes av "stadspulsen". Vi kom snart fram till att staden i övrigt var ganska folktom om söndagarna. Vi hittade visserligen ytterligare en liten folksamling utanför en hamburgerbar, men den var inte så imponerande att vi önskade stanna upp. Mer njutning hade vi av varandra i andra sammanhang, trots att vi båda hamnade i samma snödriva efter en liten gemensam styrkedemonstration...
   När vi kom hem bjöd husets värdinna på hembakade biffar som vi åt i hamburgerform med färska goda grönsaker.
   Innan den sociala danskvällen i LA DANZERS klubblokal njöt vi traditionsenlig middagsvila i lägenhetens sköna sängen.

Danskvällen var lika trevlig som gången före, en vecka tidigare. Vi höll visserligen i varandra lite mer, men jag hoppas inte det verkade ohövligt i andras ögon. Vi kände oss i alla fall lika välkomna denna gång.
   Efter danskvällen förberedde jag mig för måndagens tidiga avfärd genom att packa. Sedan avnjöt vi i lugn och ro en underbart välsmakande fruktsallad som vi med gemensam inspiration knåpat ihop. Hade jag inte blivit mätt hade jag kunnat äta hur mycket som helst.

Måndagen den 25 februari: Vid femtiden var jag på benen. Min värdinna tyckte jag såg "för pigg ut" när hon tappert gjorde mig sällskap vid frukostbordet. vid 05.30-tiden var jag iväg och hämtade ivrigt ut en del av lönen i en av Ludvikas bankomater. Sedan en hemfärd som bjöd sömn mellan Fagersta och Västerås, tillbakalutad under mitt livs första "REGINA-färd". Att det sedan var ATC-fel på tåget mellan Västerås och Stockholm gjorde mig absolut ingenting. Istället satt jag och njöt av det vackra vintervädret i den väl utsmyckade restaurantvagnen. Hastigheten var ju behagliga 80 km/h och ljudet av riktigt klirrande dryckesglas, hängandes i takställningar, tilltalade mig lika mycket som kaffet i min porslinskopp. "Svenska Orientexpressen" har verkligen lyckats med en avkopplande och tilltalande måltidsmiljö. Till detta lyckades min kollega, (Carina), göra en i det närmaste perfekt förbigångsmanöver mellan Ekolsund och Bro. Fingertoppskänsla i den tågföringen...

Till jobbet kom jag vid 09.30-tiden. Mina specialuppdrag avlöpte något smidigare än jag vågat hoppas på. Tog mig till och med friheten att vara med på måndagsmötet och inhämta lite vardagsnära arbetsinformation. Min säng visade sig dock vara på villovägar. I Stockholm var den i alla fall inte som utlovat och mitt missnöje fick blomstrande krafter. Dessa dog dock ut lika snabbt under tisdagen då installationsbesked lämnades per telefon. På torsdag är det äntligen leveransdags...

Måndagskvällen avnjöts i gott restaurantsällskap på Norrvikens pizzeria. Maria och jag träffades över en bit mat och en öl var. Så avkopplande och trevligt att åter igen få lite tid för mina vänner. Båda våra scheman är ju lite kända för digert innehåll...

Tisdagen den 26 februari: Samtidigt som jag pysslade i hemmet våndades jag lite över mitt nära förestående kontraktsbeslutsfattande. Skulle jag nappa på företagets erbjudanden om "hyrdatorpaket" eller skulle jag avstå. När kvällen var kommen var beställningen ivägsänd och min datorframtid utstakad. Får jag bara mina specialuppdragspengar är ju datorn finansierad både gott och väl. Tankesättet blev extra uppmuntrat när mina räkningar för månaden blivit betalda...

Arbetsdagen blev lugn och till slut riktigt roande. Ställde till slut hårda motkrav på en tågmästare som tiggde om att få prioritet norrut från Uppsala. -"Du ringer inte förrän du är klar att avgå och inte en sekund innan alla dina passagerare har kommit". Prioriteringen var visserligen den jag tänkt mig, men fakta måste gå före "mygel och smör". Jag kanske till och med kan förstå vad min flickvän menar med "smör" när jag säger något gott om henne? *ler*...

02-02-21, torsdag

Idag har jag en eftermiddagsarbetstur som omväxling. Lyckades tvätta under natten men kunde ändå känna mig utvilad vid uppstigandet. Lite småpyssel i hemmet kändes också helt rätt med tanke på att jag egentligen inte vet något om vad helgen kommer att bjuda. I början av nästa vecka kan jag dock se fram emot min nya säng, enligt utsago.

Tisdagen den 19 februari: Efter en lugn och behaglig arbetsnatt vid "Västeråsplatsen" åkte jag hem för en kortare tids sömn. Vid middagstid skulle jag nämligen vara på benen igen för att träna med en lika trött Kicki. Även hon var en bidragande orsak till den optimistiska planeringen, men efter träningen var det skönt att ha kvällen ledig och framför sig. En lugn stunds avkoppling i bastun gjorde mig på gott humör. Träningen var effektiv och tilltalande den med...

Väl i hemmet slocknade jag dock ganska snabbt. Sov till sent om kvällen då jag med gott hjärta fastnade i ett långt mailskrivande till Dalarna. En daglig och fängsladne stund...

Onsdagen den 20 februari: Gick upp i lagom tid för att hinna till "Outlookmöte" tillsammans med Jessica, Linda och min gruppchef Patrik. Levde under dagen på blåbärssoppa i hopp om att till slut få bukt med mitt varannandagsmagproblem. Mot kvällen, när jag behövde avbrott i mitt specialuppdragsarbete, åt jag lite fastare mat. Den betedde sig precis som önskat. Magen började kännas riktigt väluppfostrad. Någon direkt tävlingsträning blev det inte för min och Sandras del. Hon stannade gärna hemma och jag behövde tid för åsidosatt styrelsearbete. Jag åkte dock till träningslokalen för att insupa teoretiska kunskaper, samtidigt som jag jobbade med min bärbara dator. En för sinnet mycket tilltalande kombination...

02-02-18, måndag

En vecka med otroligt många intryck, (värdefulla och oönskade), glädjeämnen och sammanbiten pina...

Onsdagen den 13 februari: Dagen flög mer eller mindre förbi med arbetsdagen som huvudämne. När kvällen kom blev jag till slut övertalad att åka till NALEN och dansa till ZLIPS. En riktigt härlig danskväll som under början av "Alla hjärtans dag" avslutades med en trevlig hemfärd, skjutsad av Marie.

Torsdagen den 14 februari: Danskvällens avslutning satt kvar i blodet när jag gick upp strax efter fem. Då stundade en resa med X2000 till Göteborg och ett möte med "Mallgruppen".
   Göteborg bjöd på strålande sol vid framkomsten strax efter tio på förmiddagen. Letade mig ut till Göteborgs trafikledningscentral och mötet inleddes när övriga deltagare anslutit. Ytterligare någon timma av välbefinnande innan jag började ana oråd, oroad av tecken jag inombords lyckats tyda förr om åren. Till mat valde jag så enkel mat som möjligt. Lite champinjonsoppa fick jag ner men jag visste med ganska stor säkerhet att det var en symbolisk handling mer än en handling av nytta. Mötet avslutades kort efter lunchpausen och vi togs runt på en intressant rundvandring inom huset. Glädjande nog hade jag fortfarande krafter att glädjas stort åt min vän Emmas stora utstrålning av trivselfaktor. Men senare, bara en kvart senare, kom min första feberattack. Rundvandringen avslutades något hastigt, men jag hade ändå ingen behållning av den längre utan uppsökte en toalett för att få några minuters lugn och ro. Inget annat av värde fanns nämligen att söka och hämta i detta läget.

Med i runda tal en halvtimma mellan feberattackerna hann jag boka om X2000-biljetten för att komma hem en timma tidigare och så snart det bara gick. Sov så mycket jag bara kunde, först upprätt sittandes, men senare med huvudet lutat över bordet. Hela förstaklassavdelningen måste sett att jag mådde allt annat än bra. De två gånger jag spydde under resans gång hade jag sekunderna på min sida. En riktig kraftansträngning och den värsta tågresan jag upplevt, vad jag kan minnas...

Väl hemma gjorde jag vad jag länge längtat efter. Kastade mig i sängen för att sova så mycket tillvaron bara tillät. Tanken på att skicka "alla hjärtansdagsrosor" förblev bara en tanke och långt ifrån vad jag i verkligheten klarade av att förverkliga.

Fredagen den 15 februari: Illamåendet fortsatte och en dag på jobbet föreföll opraktisk. Med elva outtagna övertidstimmar i bagaget sände jag iväg ett meddelande till jobbet med informationen om hemmaarbetet dagen till ära. Vid middagstid tvingades jag också inse att det inte var någon direkt idé att åka iväg till Ludvika just denna dag, som planerat.

Lördagen den 16 februari: Magen höll sig någorlunda lugn, men var fortfarande inget att bygga upp med lyxmiddagar. Åt inte mer än nödvändigt, dvs det fick räcka med nyponsoppa till frukost.
   Gav mig iväg med bil till tävlingen i Hedemora via Uppsala och Sala. Själva tävlingen med Therese, (från Katrineholm), i C-klass gick härligt bra. Det var visserligen en trevande inledning på tävlingen från vår sida, men när finalheatet var överstökat och vi ropades fram som segrare fanns bara glädje och lycka i blodet.
   Efter tävlingen ansåg jag att magen var i tillräckligt god form för ett litet och kupongrabatterat hamburgarintag, innan min vidare färd via Borlänge till Ludvika. Följde den givna vägbeskrivningen och hamnade på en parkeringsplats där jag blev mött. Bjöds på underbart välsmakande mat och dryck, med kyckling och ris som huvudingrediens. Inte vet jag hur länge jag kommer att sörja över min mättnadsgrad, då de förplanerade semlorna fick anstå. Det luktade så gott och var så oerhört lockande...
   Tyvärr blev magen riktigt upprörd under natten, så mina drömmar om semlor och annat gott i livet fick stanna vid drömmar och längtansfulla suckar...

Söndagen den 17 februari: Vi fick en välbehövlig sovmorgon. Min frukost blev spartansk för att snarast möjligt få koll på min mages förehavanden. Ett par timmars härlig promenad runt Ludvika gav prov på stora mått av efterlängtad livskvalité. Ytterligare mysig tillvaro framför TV:n, som spännande nog avbröts av en armbrytningsmatch vi tilldelade varandra en delad seger i. Den riktiga avkopplingen tog vi under en middagstupplur. Trots att det sedan var dans som hägrade, var det en tuff uppgift att bryta upp den riktigt stämningsberikade vilan.
   En promenad i snabb takt och man blev snart aningen piggare. I "LA DANZERS" klubblokal bjöds motionsbugg. Att återigen få dansa med Ludvikas intressantaste dansdrottning, i mina ögon sett, kändes både skoj och härligt. Under mitten av kvällen blev det dock långa stunder ifrån varandra. Det var ett flitigt gäng uppbjudande klubbmedlemmar som höll oss sysselsatta på var sitt håll. Men till slut fick vi lyckligtvis varandra i både foxtrot- och buggform. Vid det laget hade jag också blivit igenkänd som "helgens segrare", avporträtterad på någon videoupptagning de nyss bevittnat. Lite småskoj, även om jag njutit av att vara anonym.

En mysig hempromenad då vi tog tillfället i akt att stanna upp och njuta av tillvaron lite extra. En dusch på "hemmaplan" avnjöts innan jag med en förutspådd saknad tog farväl av min underbara helgvärdinna. Jag får hoppas att jag ingjutit några positiva intryck, så att jag snart får bjuda igen med min form av gästfrihet...

Måndagen den 18 februari: Hemfärden från Ludvika företogs med stort lugn. Söndagskvällen hade varit 23.40 när jag lämnade Ludvika och helgens värdinna bakom mig, invaggandes i en riktig skönhetssömn. Själv tog jag en halvtimmas sovpause i både Fagersta och Västerås. Vid Ekolsund en något längre pause för att så småningom passa in med ärenden och tid för återlämnande av bilen. Klockan 06.00 var jag hos mina kära föräldrar och erbjöd snart skjuts hem till min väntande säng.

02-02-12, tisdag

Det känns nästan fel att jag känner mig trött och sliten när jag varit på ett konferenscenter i två dagar med mat och allt. Men bussresan hem från Hedenlunda och Flen är aningen seg. Vi är flera som är överens om att busschafförens vägval är fyllt av både tidsförlust och ingredienser att göra vem som helst åksjuk. Inte heller kan det kallas linjekännedom att åka igenom järnvägsorterna Sparreholm, Stjärnhov, Gnesta och Mölnbo när glimtarna av järnvägen knappast blir längre än en halvminut åt gången. Hur som helst har vi haft fortbildning, säkerhetsutbildning. Några intressanta föreläsningar och utredningsgenomgångar har det varit, men all mat lyckades inte imponera på mig, och detta för andra året i rad. Å andra sidan vägde både lunch och frukost upp detta.

Måndagen den 11 februari: Min dag började 04.50 efter ett fåtal timmars sömn. Att bussresan mellan jobbet och Flen blev lugn gladde mig stort, speciellt med tanke på att jag då kunde sova effektivt. Någorlunda utvilad kunde jag sedan också tillgodogöra mig den information och utbildning vi fick. Om kvällen spelade jag och några kollegor från Hallsbergs- och Norrköpingsfjärren badminton med varandra, i väntan på att bastun skulle bli varm.

Efter middagen spelades lite biljard. Men sömnen lockade snart mer, trots att sängen skulle visa sig aningen hård. Jag tror att jag blivit aningen kritisk den senaste tiden, trots att jag normalt sett inte anser mig behöva någon lyx utanför hemmet. Men hotellmiljö är ju ändå en lite kravstämplad inrättning kan tyckas?

02-02-10, söndag

SEGER!!! Jepp, efter åttioen danstävlingar fick jag äntligen se mig själv överst på prispallen. Detta tillsammans med helt fenomenala Jenny S. Hennes tredje tävling i livet och nu gick vi upp i C-klass tillsammans, detta efter två tidigare andraplatser.

Lördagen den 9 februari: Efter min arbetsnatt sov jag två timmar på soffan i fikarummet. Därefter tog jag X2000 till Karlstad. Satt bredvid två något så när jämngamla tjejer som hade mycket intressanta relationsdiskussioner. I min stilla sinnesvärld kunde jag både hålla med dem om mycket, men långt ifrån hela tiden. I Karlstad var jag strax före 12.30-tiden och vi tävlingshallen mindre än en halvtimma senare. Hittade "JS" ganska omgående fullt sysselsatt. Själv tog jag mig därför friheten att i mitt trötta tillstånd unna mig ett badhusbesök och en stund i bastun. En perfekt sysselsättning innan jag som åskådare njöt av landets bästa boogie-woogiedanspar. Så underbart att jag ofta rös i hela kroppen.

När "JS" fullgjort sina "plikter" samlades vi ett gäng och åt middag. Därefter skådade vi buggen, de högre klasserna. Efter tävingens slut följde jag med "JS" och Micke hem till Arvika där sömnen bereddes underbar plats efter en fika tillsammans med några av deras vänner.

Söndagen den 10 februari: Vaknade utvilad och kunde njuta av en solbelyst och bedårande utsikt över skogar och fält. En lyxtillvaro utan motstycke och perfekt lämpat för mitt sinne. Efter dusch och frukost åkte vi till Karlstad. Direkt efter ankomsten mötte jag upp en klubbkamrats syster som skulle följa med mig och "JS" under vår tävlingsdag lite "bakom kulisserna". Kanske bidrog detta till att uppvärmingsfasen kändes bra redan från början. Mjukheten fick vi raskt i samband med det inledningsvis höga träningstempot. Sedan förblev jag mjuk i kroppen och motiverad rakt igenom hela tävlingen.

Trevligt nog kom vi att leda tävlingen från början till slut, i början tillsammans med ytterligare tre par. Men i finalen drog vi det längsta strået med placerings siffrorna 1,3,1. Innan hade vi haft dommarsiffrorna 1,2,2 i kvartsfinalen och 1,1,1 i Semifinalen. Riktigt glädjande siffror...

Efter tävlingen följde jag med några av mina klubbkamrater i bil. Vi åt först en pizza som jag dagen till ära lyxade till genom valet av pizza med kantareller, oxfilé och bearnaesåse osv... Detta kombinerat med en starköl då bilkörning inte syntes aktuell för mig. Under hemvägen blev det dessutom en trevlig fikastund i Örebro och slutligen videofilmvisning hemma hos Bosse i Södertälje. Där fick man se vad man "ställt till med under dagen". Min mamma hade dessförinnan varit underbar i telefon. Efter att jag sagt att jag mådde bra kom hennes spontana fråga: "Vann ni?" Detta trots att jag aldrig vunnit tidigare *ler*. Kanske hördes det på mig? Men det ska nog vara min mor för att höra något sådant... Lika underbar känsla, som frågan i sig, när jag med ett skratt och leende på läpparna kunde svara ett stort JA... Hela bilen förstod vilken fråga jag fått...

02-02-08, fredag

Det är med ett stort leende jag sitter på pendeltåget in till stan. Det som får mig att le är inte bara min förestående arbetsnatt, utan snarare den e-mailväxling jag haft med Dalarna under dagen. Att själv roas och samtidigt roa andra är värt så otroligt mycket. En inre glädje som kan vara drivkraft dag som natt.
   Min trivselfaktor i hemmet har också varit hög. Gick upp 06.30 för att jaga dammråttor och diska en mindre mängd disk. Därtill demonterades min gamla soffa ned till småbitar i väntan på min nya soffa som med bud anlände strax före tiotiden. Tydligen imponerade min modelljärnväg stort, för budkillarna stannade kvar några minuter extra. Soffan kommer garanterat att göra sig väl i mitt hem, även om den har en tendens till att se något klumpig ut som den placerats just idag. Men när min säng kommer och ommöblering sker kommer den nog ge ett annat intryck. Snygg är den och skön är den. Enda nackdelen är dess höjd i förhållande till glasbordet. Inte lika skön arbetsställning som tidigare. Men det kommer jag råda bot på utan större problem.

Om eftermiddagen, när hemmet kändes riktigt fräscht och speglarna var putsade, då sov jag middag. Innan min färd till jobbet packade jag kläder inför kommande Karlstads- och Arvikavistelse. Ska bli mysigt att resa lite...

Arbetsnatten inleddes ganska dramatiskt när jag i ett tidigt skede fick ringa efter polis och ambulans till Spånga. Där hade en resenär skadats av glassplitter, kommet från en stensönderkastad fönsterruta i ett av passagerarutrymmena. Undrar om sabotörerna förstår vidden av dessa "mordförsök"?
   Under de sista timmarna av dygnet, (en bit in på lördagen), fick jag besök av Jonas pappa. Ett slags studiebesök som ett led i den lokförarutbildning han går. Riktigt lärorika diskussioner för båda parter, rörande allt ifrån infrastruktur till järnvägssäkerhet.

02-02-07, torsdag

Nu när jag sitter på pendeltået hem, sent om torsdagskvällen, känns det som evigheter sedan jag sist var hemma. Det är en halv sanning, men ändå det senaste dygnets verklighet.

Tisdagen den 5 februari: Något tokig tyckte jag att jag var när morgonen kom och jag efter nattpasset satte mig på pendeltåget mot Märsta. Där skulle den sista delen av dansklubbens redovisning genomgås. Trots en trötthet, som ibland krävde att jag stod upp, gick allt bra och smidigt. Där mina tankar låste sig hade Thomas kvar sitt logiska tänkande. Vid lunchtid var vi klara och jag åkte hemåt. Hade tankarna på en kort middagssömn, men den blev fram till 18-tiden. Istället för dansresa till Örebro fick det bli en lugn och avkopplande hemmakväll med drömmande läsning om sängmöbler. Te och TV-tittande fick slutligen prägla kvällen.

Onsdagen den 6 februari: När morgonen kom var jag målinriktad men inte säker på mina investeringstankar. Besökte JYSK BÄDDLAGER, IKEA och ARONSSON. Men innan besöket i den sista av affärerna, där tillskaget med stor övertygelse gjordes, lagade jag mat på jobbet för att få flera middagar istället för ett restaurantbesök. Hos Aronsson, efter att ha ställt alla tänkbara frågor som den första expediten överlät åt andra att svara på, gjorde jag mitt stora val. Inte minst beroende på att en prishöjning skett dagen före, ett pris jag till slut fick sängen för. En rabatt på någonstans mellan 1.600 och 2.000 kronor. Inte den lyxigaste sängen men garanterat med sovkomfort långt över min tidigare drömklass i min 80-säng och troligtvis i närheten av de flottaste hotellsängarna jag sovit i. Hur som helst en nota jag kommer att trivas med i och med att jag också tillägnar min framtida sömn ett bra duntäcke med hög bärighet och andra sängvårdande tillbehör.

Åkte som hastigast hem för att efter en stunds fika återvända till stan för tävlingsträning tillsammans med Sandra. Efter träningen åkte jag till jobbet för att göra lite redaktörsjobb och slutligen övernatta i redaktörshörnan.

Torsdagen den 7 februari: Vaknade på jobbet i lagom tid för att gå ut till en riktigt spännande arbetsdag. Två riktigt stora händelser, en akut sjuk förare och ett havererat fordon, gjorde besluttsfattandet spännande även om jag aldrig tvekade gällande mina beslut och rekommendationer. Stora men ganska självklara förseningar i och med Svelandsbanans infrastrukturella svagheter i dessa sammanhang. Enkelspårsdrift på en ca 30 km lång sträcka vid båda tillfällena. Dessutom just där tågmöten normalt sett ligger förlagda var timma.

Efter ordinarie arbetstid jobbade jag redaktörsmässigt ytterligare tre och en halv timma. Därefter en mysig fika och samtal tillsammans med Jenny. Slutligen, därefter, åkte vi på trivselkväll ute på dansklubben. Tröttheten tog överhanden under bussfärden mot Finntorp och det hade inte förvånat mig om jag åkt för långt...

02-02-05, tisdag

Trots att mina tankar gärna svävat bort i ovisshetens förtrollande och underbara värld, stärkt av helgens fängslande minnen, har jag kunnat koncentrera mig på min vardag och min mer kända omgivning. Ännu är det natt mot tisdag och en ganska lugn men uppstyrd arbetstillvaro. Banarbeten och havererade tåg har präglat arbetet i ett lagom tempo. Endast några timmar kvar till avlösning. Till dess vill jag fortsätta dagdrömma, lite till...

Måndagen den 4 februari: Efter en mycket lugn arbetsnatt åkte jag hem till min kära boning. Sov ca fyra timmar innan det var dags att packa träningskläderna och förbereda ett kortare journalistpass som webredaktör för jobbets räkning.
   Under en timma intervjuade jag nya medarbetare på tågtrafikledningscentralen och tog fotografier av dem. Lika roligt och medryckande uppdrag som alltid. Av någon anledning blir man positiv av att få snoka lite i andras privatliv. Kanske därför jag älskar att läsa andras nätdagböcker också?

Vid 15-tiden mötte jag Kicki för en gemensam lunch innan kvällens träningspass. Denna gång såg vi till att inte behöva springa till träningen. Med god marginal, efter maten, hann vi dessutom strosa runt i moderiktiga klädaffärer. Prislapparna skulle man visserligen låta bli att kolla, men kläderna... VILKA KLÄDER... Kicki provade en underbar långklänning som jag gärna köpt till henne om jag varit milionär eller åtminstone haft lite extra penningaöverflöd. Den hade prytt hennes klädgarderob oerhört väl. En "toppen-topp" hann vi också finna innan vi gav oss vidare mot stadens tunnelbana och EBBA:s träningslokal. Ett givande träningspass där vi skrattade lika mycket som vi försökte koncentrera oss på att vinna Robbans förmedlade kunskaper.

Efter träningspasset gjorde jag mig i ordning för ett nattligt arbetspass igen.

02-02-03, söndag Bland annat Ö-viksmaran

Vilken underbar helg det har varit. Jag har verkligen levt ut min danslust, satt ord på mina känslor och tindrat med ögonen som svar på alla livssignaler från mitt hjärta, min ryggmärg och fängslade hjärna. Pulserande blod och kittlande känslor har rusat ut i varenda dansnerv... Det har varit en Ö-viksmara som länge kommer värma mitt sinne, oavsett hur framtiden ter sig...

Fredagen den 1 februari: Arbetsnatten drog ut lite extra på tiden i och med att den normala avlösningsturen var indragen. 06.30 hade jag dock blivit avbytt och gick därefter till mitt klädskåp för att lämna kvar allt som inte skulle med på min resa till Örnsköldsvik. Vid denna tiden hade jag insett att jag saknade en resefilt för maximal trivsel på bussen. Detta resulterade i en snabb tur till mitt hem och sedan direkt åter till jobbet för lite uppfräschning.

Strax innan bussens avgångstid 09.30 mötte jag mitt resesällskap Theresie vid Centralen. Vi tog plats i bussen där jag avnjöt en god frukostsmörgås. Bussen startade sin färd och jag somnade riktigt utmattad.
   Några timmars sömn fick jag, men en tuff tillvaro i vaket tillstånd väntade mig. Det var inte alls mitt normala jag som satt vid matbordet i Tönnebro, något som inte minst Theresie kunde utläsa. Först efter ytterligare en tids resa, i trakterna av Hudik började jag bli mig själv. Dryck, huvudvärkstablett, mat och inte minst sömn hade då gjort mig gott. Sedan blev det bara bättre och bättre. När vi om kvällen checkade in på hotellet hade jag till och med hunnit tycka resan var rolig och tillfredsställande.

Vi duschade och gjorde oss iordning under de fyrtio minuter vi fått disponibla. Sedan avgick bussen till "Parken" och vårens dansmara tog sin början en timma tidigare än vanligt, dvs redan klockan 20.00. Vårt gäng missade visserligen de första danserna, men den välsmakande pastan behövdes verkligen för att både orka och överleva nattens sju danstimmar non-stop.
   Under kvällens första halva var jag ganska bra på att bjuda upp både kända och okända ansikten. Trivdes bra och fick bugga med ovanligt många för att vara på norrländsk mark tillsammans med okända. Men jag log nog nästan konstant och började inte misströsta förrän efter ett par timmar. Då paralyserades jag plötsligt på över tio meters håll av de ögon jag velat se. Kommer aldrig glömma hur tydligt hon framträdde i vimlet av dansfolk bredvid själva dansgolvet. Följande halvminut blev en lång längtan och nästan olidlig väntan. Mitt fokus var bara inställt på en plats i tid och rum. Strövade blixtsnabbt till den förtrollade platsen, så snart musiken tystnat och jag blivit fri från dansgolvets trängsel. Väl framme var jag så vilsen och bortkommen man bara kan vara. I den stora mängden av förväntansfulla dansmänniskor kände jag mig ensam och fullständigt utlämnad. En lång evighet, säkert tjugo sekunder, innan hon knackade mig på axeln och mötte min blick med de ögon och den utstrålning jag saknat allt sedan danserna på Yesterdays den 12 januari. Mina steg tillsammans med "ML" ut på dansgolvet var de mest magkittlande på länge...

Under kvällen och natten dansades det för fullt. "ML" dansade jag med nära nog så ofta tillfälle gavs. Någon större brådska ifrån varandra hade vi inte heller...

Lördagen den 2 februari: Vid fyratiden på morgonen var man lagom trött för en härlig hotellsömn. Kanske kände jag efter lite för mycket, för jag tyckte att hotellsängen var aningen hård och stum i sin fjädring. Men bra sov jag när Theresie och jag väl släckt lampan och slutat småsnacka.

Strax före 11.30-tiden avnjöt vi Scandics hotellfrukost. Av okänd anledning njöt jag inte riktigt av smaksensationerna, men blev lagom mätt i alla fall. Kanske berodde min vilsenhet på att jag tillfälligt drabbats av minnesbilder och tankar från förra resans hotellvistelse, då Sandra och jag firade enmånadsdag tillsammans. Effektivt packade jag i alla fall iordning olika påsar för att vara beredd på resterande evenemang innan kommande natts hemresa. På paradisbadet bjöds normal avkoppling i bastu och bubbelpol. Hur avkopplad jag blev vet jag inte, men musklerna fick nog vettig behandling. Min rastlöshet höll mig allt annat än avkopplad i övrigt. Det var nog egentligen inte förrän jag var ombytt och avnjutandes en kopp kaffe som jag drog en suck av lättnad. Å andra sidan var nu musiken i badets konferenslokal såpass medryckande och bra att jag hade svårt att stå stilla just därför. Alltid är det något.

Vid 17-tiden åkte bussen vidare till "Parken". Där avnjöt vi en god middag innan dansen. Hur många fängslande danstimmar jag avnjöt tillsammans med "ML" vet jag inte riktigt, men hon gjorde min danskväll mer än levande, inte minst under den pause vi gemensamt tog i puben. Härlig åttiotalsmusik kunde avnjutats samtidigt som vi fick prata och skratta ostört.

Vad framtiden har att bjuda vet jag inte, men nog tror jag att "ML" och jag kommer hålla kontakten. Den sista timman släppte vi i alla fall inte taget om varandras danser, hur trötta vi än må ha varit. Själv var jag riktigt styrkt av energi från den matpause jag avnjutit tillsammans med min underbara kompis Ulrika, (nu boendes i Sundsvall och hennes första helg utanför hemmet sedan hennes Ylva kom till världen...).
   Nöjd, med helgen och dansen, avslutades Örnsköldsviksvistelsen med en välbehövlig dusch. Rekordtidigt, (04.17), startades hemresan och min tid för minnen tillsammans med drömmar...

Söndagen den 3 februari: Redan vid frukosttid, (Gävlebro vid 10-tiden), kände jag mig pigg. En "Bäckfilm" roade under den sista biten av vår hemfärd. Hemkomsten blev dessutom långt tidigare än någon gång tidigare. Mycket beroende på att jag erbjöds skjuts från Upplandsväsby, den plats vi fått tilldelad för improviserad avstigning. Helt perfekt...

Väl hemma åt jag lite, packade upp och tvättade resans alla klädesplagg. Jag var full av gnista och energi fram till dess att jag behövde förbereda nattens arbetspass med middagssömn.

02-02-01, fredag

Just nu råder nattens lugn på min arbetsplats. Om ett par timmar kommer jag sitta på bussen mot Örnsköldsvik, troligtvis både trött, avslappnad och lugn. Natten har under de lugnaste perioderna till stor del präglats av möbelsnack. Jag har drömt om sängar och min kollega Pelle har drömt om sitt nya kök som delvis levererades under gårdagen. Nära nog ett halvt ton byggmateriel. Jag tror mig ha hittat min drömsäng till en prislapp om 37.990, samtidigt som jag inser att jag vid en sådan investering även lär investera i ett riktigt duntäcke. Ska jag bli "Prinsen på ärten", så vill jag känna total lyx och omvårdnad. Men vi får ännu lugna oss och se vad tiden bjuder...

Torsdagen den 31 januari: Morgonen inleddes med packande vid sextiden på morgonen. Sedan sov jag ytterligare en stund innan det var dags att åka till Märsta. Där tog jag, efter ett kortare cafébesök, itu med dansklubbens räkenskaper. Tyvärr hann vi (Thomas och jag) bara halvvägs, något som tynger mitt sinne lite. På tisdagsmorgonen ska vi fortsätta, nästan direkt efter ytterligare ett nattpass...

Eftermiddagen hann jag nyttja till lite eftermiddagssömn. Mycket välbehövligt och näst intill nödvändigt...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!