01-05-02, onsdag
Måndagen den 30 april: Valborgsmässoaftonskvällen blev inte så tråkig och trist som jag i min grad av små förhoppningar målat upp. Personligen trodde jag att jag skulle kunna kopiera förra årets dagboksinskrift för just denna dag. I år lyckades jag dock för första gången vandra ner till elden nära mitt bostadsområde. Det var visserligen bara för tio minuter, men jag hann möta och prata med en del bekanta.
I år lyckades jag också komma fram till Mälarsalen och dess dans. Riktigt många ansikten som jag kände igen. God ordning tyckte jag också att det var. Några danspartners saknade jag nog, men när jag mot kvällen fann Lisa i högform var kvällen räddad. Tror vi dansade minst tio bugg på raken, oavsett tempo. Troligtvis året skarpaste dans från min och vår sida. Kändes svårslaget eftersom vi hela tiden låg på gränsen i alla bemärkelser. Och visst kunde misstag upptäckas. Personligen la jag en taktmarkering i en ca 40 cm hög och stor kruka. Trädet stod kvar men jord flög iväg i en väl samlad kaskad, ca två meter bort från krukan. Tack och lov längs väggen. Samlade ihop jorden under ca 20 sekunder och fortsatte sedan vidare, svepandes fram längs kanten. Frågan är om krukan brukar stå där?
Lisa och jag missade sedan att ett "stillastående par" tog ett steg närmare oss. Eftersom jag bedömt att jag kunde hinna en egen frisnurr till hann jag inte stoppa henne. Rejäl närkontakt blev resultatet. Några danser senare kom ett balansprov. Hade då gjort bedömningen att jag hunnit bromsa upp Lisas rörelseenergi helt, men så icke. I slow-motion kunde jag se hur vikten långsamt fördes framåt, till dess hon var tvungen att ta tag i den meterhöga väggen och då mycket nära några av våra åskådare. Hur som helst... misstag som var små helhetsmässigt sett... (personlig bedömning).
Hemresan tidigare från Malmö blev effektivt utnyttjad tack vare min platsbiljett i "glasburen" på X2000, där PC-platser finns. Genom att läsa och testa fick jag i alla fall lite ny kunskap genererad.
I Malmö njöt jag av ett traditionsenligt besök på cyberspace-café och avkoppling till en kopp choklad och blåbärspaj. Därefter en promenad som jag gärna hade förlängt några timmar ytterligare. Vädret och stämningen var perfekt...
Tisdagen den 1 maj: Redan tidigt om morgonen var jag uppe. Körde tillbaka den lånade bilen till mina föräldrar och åkte därefter till Märsta för att fortsätta det digra projektet att analysera dansklubbens tidigare räkenskaper. Arbetet gick framåt med ett flera sidor långt vältalande dokument som gott resultat.
Fortsatte till andra sidan stan och Jenny. Hade köpt med mig Chips och Coca-Cola som tilltugg inför en mysig videokväll. Av videotittande blev det inget, när kvällen och klockan sprang iväg. Hur som helst var det väldigt mysigt och trevligt...
Onsdagen den 2 maj: Morgonen var egentligen alltför vacker för att hålla sig inom lägenhetens väggar. Men tröttheten tog hand om mig och jag sov några timmar till, över middagen.
Antalet uppdrag för dagen var stort. Viktigast fick deklarationen vara. Vid denna tidpunkt var jag tackam över de förberedelser jag trots allt gjort under året. Hade total koll på de avdrag som jag skulle göra. Det mesta en direkt uppföljning av de senaste årens löpande avdrag och avskrivningar.
På min väg till dansträningen hann jag förbi mina föräldrar. Själv var jag tacksam för att pappa lovat lämna min deklaration tillsammans med övriga under kvällen.
Träningen gick bra och jag var åter igen nöjd med vår dans. Naturligtvis en soppa av teorier att sammanställa när antalet tränare varit många och tankarna mångdubbla. Är dock glad för alla påpekanden, även om jag gärna blandar olika metoder för att försöka få fram olika karaktärer till olika sorters musik. Naturligtvis en svår uppgift för en bekväm vanemänniska som jag.
I natt får det bli protokollskrivande. Troligtvis får jag fortsätta under morgondagen, när tankarna och huvudet klarnat något.
01-04-30, måndag
Hemma? Nej, så enkelt är det inte när man följer känslans vindar. Klockan är inte mer än 08.35 när jag sitter och äter frukost på ett litet café i Malmö. Det har varit ett händelserikt dygn där jag har varit hur påverkbar som helst. Hade bara hjärtats vindar varit mildare hade jag nog inte suttit här nu. Det är ett resultat av att jag fortfarande hade överskottsenergi kvar i kroppen igår när jag sent om kvällen passerade Stockholm Central. Malmö-tåget gick före Märsta-tåget hem, så det fick bli det. Kort sagt ett resultat av total frihet eller i dagens läge kanske snarare en frukt av viss rotlöshet. Tack och lov saknas inte tryggheten, men jag får nog lita till mig själv just nu...
Vänder tillbaka till Stockholm under eftermiddagen. Troligtvis kommer jag vilja dansa även ikväll...
Söndagen den 29 april: "C" och jag hade en bra avslutning på dansresan till Skellefteå. Kanske borde jag ha fallit för den stora frestelsen att åka vidare till Västerås och Skultuna med henne, men mina ursprungliga löften om deltagande i EBBA klubbmästerskap, (löfte som jag hela tiden haft med reservation för ändringar), fick kvarstå. Jag kan ju hoppas att jag får en ny chans till motsvarande resa någon gång, med mer förhandlingsbara villkor, utan trötthet... *ler*.
Klubbmästerskapet blev till belåtenhet. I buggen nådde jag visserligen inte mitt mål om en finalplats, men med tanke på motståndet ska jag vara fullt nöjd med samma placering som förra året, (en åttondeplats). Katinka och jag har ju inte dansat speciellt många gånger under året heller... I foxtrott fick jag den äran att ställa upp med Jenny. Vi tränade "nedläggningar" någon halvtimma före tävlingen, med gott träningsresultat efter expertråd från vår gemensamma vän Sandra. Tävlingsmässigt hade vi kanske inte så mycket att bjuda på i improvisationens tider... *ler*
Tävlingens stora höjdpunkt var naturligtvis Henrik Stillman med partner. Med deras världsklassdans tog de värdigt hem allt i deras väg, utom buggen. Själv minns jag honom fortvarande som "liten Västeråspojke", men det är några år sedan...
01-04-29, söndag
Bland annat "Rotanmaran" i Skellefteå
När jag nu vid Skellefteås busstation sitter och summerar den gångna helgen inser jag hur bortskämd jag egentligen är. Kanske är det tur att man inte alltid får som man vill, även om jag gärna hade tittat lyckan i ögonen både en och flera gånger extra och allra helst mycket djupare. Men säkert är i alla fall att jag inte behöver åka bort för att finna nära och kära. Dessutom är det förbaskat svårt att övertyga, (mest på skämt), norrländskor om att de ska flytta med till Stockholm. Försökte därmed raskt vinna en supergod danserska, (Elin), genom att förklara det aktningsvärda livsalternativet, att det finns både sjukhusjobb, bra dans och inte minst bra pojkvänner där. Innan jag fått en prenumeration på återkommande danser hade jag efter en god foxtrott fått tjugo sekunders dispens på mig, för att övertyga om att bugg var ett alternativ. Hade en av mina bästa bugg-minutrar på golvet och blev antagen och rikligt accepterad i min förning med endast millimetermarginaler. Trångt men helt underbart...
Hur som helst har jag haft två underbara dagar med alla tänkbara sinnesstämningar. Ensamhet och rastlös men med påtagligt inslag av njutbart lugn hittade jag i min mysiga stuga. På dansgolvet var det också olika sinnesstämningar. Inte helt förvånande, (jag avundsjuk), fann "C" stunder av ro i närhet till sin musikaliska drömprins. Vackert och sött om jag måste erkänna, även om jag själv fann mera njutning däremellan, när jag kunde låna henne för härliga danser.
När jag kom till dansen under gårdagen, (lördagen), var jag fruktansvärt laddad och sugen på dans. Trots detta valde jag att inte sätta foten på dansgolvet under den första danstimman. Inväntade att "C" skulle anlända samtidigt som jag njöt av att lyssna på musiken och inte känna mig ett dugg jagad. När jag väl kom igång var det fullt ös fram till den sista timmen, då halkan på golvet började bli olidlig.
Efter dansen hade jag ordnat med skjuts hem till stan. Med andra ord ingen brådska hem eftersom bilens värdar alltid brukar vara kvar till sist, för att mingla så mycket som möjligt. Hann till och med bli matad av "C" med korv och bröd som hon kommit över. Lite av hemmaplan för hennes del vid detta laget...
I fredags var det skillnad på brådskan för att komma hem. Eftersom jag inte kunde slita mig från de sista danserna för att hinna med sista bussen till stan, fick jag tigga skjuts. Lyckades redan på andra försöket när jag frågade en av de jag dansat med tidigare om kvällen. Hon och hennes kompisar var dessutom några av de som varit på dansmarorna i Örnsköldsvik och Öland några år, så inte helt okända.
I övrigt under lördagen hade jag mest suttit på kammaren, (i stugan), och kodat WAP-sidor. Löste några betydlesefulla problem som säkert gör att studerandelusten kommer tillbaka. Får se om jag spenderar mer av min kommande semestervecka till detta?
Om söndagen, (idag), startade jag med ett målmedvetet frukostätande, målmedveten städning av stugan och därefter ett härligt duschande, efter bara några få timmars sömn. Nu har jag alltså vandrat nöjd och i god tid till busstationen, för att där invänta "C" och flygbussen mot Skellefteå flygplats.
01-04-27, fredag
Bland annat "Rotanmaran" i Skellefteå
Det har varit en givande dag och med tanke på att den är långt ifrån slut nu har jag all anledning att vara ytterligare förhoppningsfull. Sitter just nu på en vägkrog och väntar på min sprödbakade torsk med potatis och sås. En stor stark, (Mariestad export III), har jag också unnat mig. Staden är Skellefteå. "C" har övergett mig och fortsatt sin resa till sina släktingar i trakten. Själv har jag checkat in på campingplatsen i min supermysiga stuga "smultronet". Det är inte mycket jag kommer att sakna där, mer än sällskap förståss.
Flygningen blev riktigt givande. Mycket för pengarna om man så säger. "C" som inte direkt gillar starter och landningar fick höra en lång redogörelse om vad som hände och varför olika saker skulle hända så fort ett nytt ljud skapades. Flygresans minutkostnad blev endast ca 8 kronor/minut istället för förväntat pris om ca 13,60 kronor/minut. Innan vi väl hade landat hade det varit tal om att landa både på Umeå flygplats och att återvända till Arlanda.
Hur som helst cirklade vi i närheten av Skellefteå flygplats i nära nog 25 minuter innan vi med minsta säkerhetsmässiga marginal, en sikt om minimum 550 fot, fick landningstillstånd. Det var nog lite av en tillfällighet och bedömningsfråga eftersom det innan kretsandet låg på ca 450 fots sikt. Jag hade visserligen förhöjd adrenalinhalt i kroppen men njöt ändå av färden. Hur mycket jag lyckades lugna "C" genom mitt tekniska prat kan diskuteras, men hennes tekniska utbildning och sinne bidrog i alla fall till att hon såg ganska lugn ut. Ett extra sött leende fanns dock på hennes läppar när vi väl var på marken. Och visst höll även jag i mig lite extra när hjul-bromsen fick jobba hårt mot slutet av landningsbanan. Planet gjorde då, därefter, en liten extra sväng för att återvända till den avfart piloten passerat och ursprungligen önskat vika av på.
Ikväll blir det dans i Skellefteå hamn mellan klockan 20.00 och 02.00. Ser verkligen fram emot den sociala biten. Förutom att "C" naturligtvis kommer att vara där, ser jag fram emot att få återse Lina som kommit hem från Thailand.
Torsdagen den 26 april: Gårdagen bjöd på en kort arbetsdag. Gick därefter en promenad från jobbet till Karlberg, över Kungsholmen. Fick nostalgiskt blod när jag som så många gånger förr passerade en musikaffär. Gick in och mötte där samma affärsinnehavare som omkring år 1985, (åttonde klass), sålde mig min stolthet till synt, "BIT 99", som ännu pryder mitt vardagsrum. Insåg snart hur långt utvecklingen har kommit. Så otroligt mycket elektronik och möjligheter man får för samma prislapp i dagens läge. Helt enormt och fruktansvärt frestande. En brochyr och lite drömmar fick dock räcka denna dag...
Hemkommen tog jag mig en eftermiddagslur. Sov några timmar för att vakna upp lagom till min tvättid. Hallonsaften som mina träningsbyxor dumt nog sugit upp, (i och med ett läkage i min ryggsäck), gick häftigt nog bort. Så lycklig och nöjd jag blev!!! Packade under kvällen och kollade en del på TV innan jag var nöjd. Sov en kort sömn innan det var dags för den nya arbetsdagen, (idag).
01-04-25, onsdag
Gissa om jag längtar till helgen som kommer. Och detta utan att jag egentligen vet så mycket om den och vad tiden runt omkring har att bjuda. Men dans brukar ju roa mig och mitt resesällskap "C" är trivselmässigt ett hundraprocentigt säkert kort, så vad kan man mer begära?
Förberedelserna är till stor del gjorda. Flygbiljetterna för oss båda finns i mitt hem, jag har klippt håret hos "JS" under dagen och i möjligaste mån förberett att jag smidigt ska kunna komma ifrån jobbet långt före middagstid om fredag. Det enda som egentligen kvarstår är att packa och bestämma hur "C" och jag ska träffas om fredag?
Morgontrafiken blev en kontrast till solskensberättelsen ovan. Redan trekvart in på arbetsdagen, (06.44), kom larm till kollegan bredvid om en påkörningsolycka i Upplandsväsby. Även radion var snabbt ute med uppgifterna och all tågtrafik stod stilla på alla fyra spåren i nära nog 90 minuter. Med stor sannolikhet en morgonpendlare som inte lärt sig rätt väg till perrongen. Jag sörjer djupt i mitt hjärta och mina tankar bristen på respekt och kunskap, trots att jag i sig sitter ganska skyddad i min "betongbunker". Största uppgiften för mig blev att smidigt slussa igenom tågen och vända den på lämpligt ställe i Uppsala. Alla tåg kom ju mer eller mindre i en enda lång kö efteråt.
Gårdagen fick en bra avslutning. Åt en middag på en indisk restaurant tillsammans med Jenny. Vi hade som vanligt en "öppen dialog" med rogivande pikar på exakt rätt ställen. Maten var god, men trots min hunger kunde jag inte få i mig mer än hälften. Ögonen och aptiten ville inte ha mer. Så här dagen efter skulle jag gärna ha fortsatt ätandet. Jenny och jag delade det sista av min "stora-starka" och gick ut i en halvkylig vårluft.
Den största likheten med oss är att vi har en förmåga att tänka ganska lika. Och när vi inte gör det, (också ofta), blir det alltid en knorr på diskussionen som alltid vinns av mig, (eller kanske minst lika ofta av Jenny...) *ler*
Efter att ha börjat småhuttra i trakterna av Söders och Hammarbys hamnkvarter gick vi tillbaka till Skanstull. Tog farväl och åkte hemåt i kvällen, som utan vår vetskap hade blivit ganska sen...
Att jag idag återfått den inre harmonin återspeglade sig mycket väl i kvällens dansträning. Resultatet och glädjen överträffade långt mina förväntningar. Min danspartner Therese lockades därtill att dansa som en Gudinna. Det kändes som om vi kanske till och med förberedde oss för att gå upp en tävlingsklass. Man kan ju hoppas att vi tar det sista uppflyttningspoänget nästa tävling, i mitten på maj.
Nu ska jag njuta av min dators CD-spelare och en gammal ROXETTE-skiva resten av pendeltågsresan hem...
01-04-24, tisdag
Det är inte ofta mitt privatliv påverkar arbetsdagen, men idag är det en sådan dag. Troligtvis mest en dålig kombination av kringliggande tankar, fysisk hunger och avsaknade av nyheter att publicera på Tågtrafikledningens intranet. Därför tror jag mig vara klok när jag nu gått och satt mig på en restaurant för att invänta en nybakad pizza som botemedel. Troligtvis är jag tillfreds med både mig själv och arbetet när jag om någon timma återvänder till jobbet.
I övrigt längtar jag till lönen som kommer under morgondagen.
01-04-23, måndag
Söndagen den 22 april: Den senaste tiden har jag ju känt mig stel i min dans, näst intill uttryckslös, i jämförelse med den känslomässiga formtoppen i början av året. Det räckte med att ta tag i händerna på "JS" för att känna att danstävlingen kunde bli något alldeles speciellt.
Tidigt om morgonen, förresten hela natten, hade jag förberett resan till Karlstad och Hammarö. Hade tvättat och packat för att 06.45 bli hämtad av Fredde. Det var nog endast sömnen som var en riktig bristvara. Förutom allt tvättande hade Jenny och jag ivrigt skickat SMS med början någon gång före 3-tiden. En ganska rolig och trevlig kommunikationsform när den både roar och är till nytta.
Under bilfärden kunde både jag och Fredrik roas av Sanna och hennes telefon. Hon fick ett SMS med lyckönskningar inför tävlingen. Numret, som visade sig gå till en av hennes kompisars pojkvänner, kände hon inte igen. Att då också ge svar på om en fest var önskvärd var lite klurigt. Hon skickade ett svar med frågan om vem som skulle ordna festen, (för att få svar om avsändaren). Under tiden hon väntade på ytterligare svar kom jag att tänka på min telefon. Jag hade Sannas nummer, men gissade att hon inte hade lagrat mitt. Så i tysthet skickade jag henne ett SMS med ett kort "Lycka till Sanna" utan att avslöja min avsändare.
En ännu mer förbryllad Sanna satt nu med två hälsningar, två okända nummer och en fruktansvärd massa frågor. Själv såg jag när Fredrik i förarsätet plötsligt kände igen mitt nummer. En blick räckte som svar och han spelade med... Jag hade uppgiften att komma ihåg telefonnumren när Sanna skulle skicka svar. Mitt eget nummer var inte speciellt svårt, men jag lotsades läsa innantill från min display där jag lagrat numret synligt, på hennes uppmaning. Sina vänners SMS lyckades hon knäcka trots att det innehöll följande text: -"Det är vi som har festen". Svaret om min avsändare fick hon när jag högt läste upp hennes svarstext. *ler*
I Hammarö lyste solen. Vi inväntade "JS" ankomst från Arvika genom att lapa sol lutandes mot väggen. Underbart... Denna debuttävling för både mig och "JS" som tävlingspar och för "JS" som tävlingsdansare genomfördes på ett tryggt sätt. Visst var hon nervös, men med hennes kapacitet var jag inte det minsta orolig då. Superbedömning av alla domare och en finalplats. I finalen blev det röj på dansgolvet. En 2:a plats totalt efter placeringsbedömningen 4,2,1 av domarna. Paret som kom etta lyckades vi inte göra något åt. Det par som jag innan sett som våra konkurrenter kom fyra.
Hemfärden gick bra. Ett stopp i Hummelsta för godisinköp, men annars nonstop. Kom till jobbet i god tid innan min nattjänstgöring. Sov, men vaknade av att jag bara var tvungen att skriva ett e-mailbrev för att få lugn och ro i sinnet. Sov därefter någon timma, men fortfarande mycket oroligt.
Vid 22.30-tiden började jag jobba. Insåg till min glädje att natten skulle bli lugn, med få arbeten på mitt övervakningsområde.
Måndagen den 23 april: Arbetsnatten blev lugn. Ett antal tågfria timmar som gjorde att jag kunde blunda och stänga mina ögon. Samtidigt bara ett arbete som inte störde nämnvärt.
Morgonen kom snabbt. Jag var trött och åkte omgående hem. Sov en bit inpå eftermiddagen. Lite e-mailbrevskrivande och huvudbryderier, men annars en lugn tillvaro till dess jag lite sent åkte iväg till Nackswinget för att städa danslokalen. När en del städning var genomförd visade det sig att det var lite tjejöverkott på danskursen varför jag fick ställa upp som hjälpdansare. Egentligen hade jag bara tänkt städa, i och med att jag inte lyckats få med mig den tilltänkta gästen. Var inte riktigt på hugget för dans, men tyckte det var roligt att vara riktigt uppskattad. Många gratulationer gällande danstävlingen fick jag också.
Åkte hem i min ensamhet, en ensamhet som jag gärna slipper när jag väl blivit säker på mina egna tankar, känslor och värden i livet. Vart skatterna finns vet jag redan...
01-04-21, lördag
Fredagen den 20 april: Dagen blev en stor prövningsdag, där nästan allt handlade om intern kommunikation. Under början av dagen var det teori och på kvällen handlade det om det verkligt personliga planet. En stor tyngd av grubblerier kunde tillfälligt lämpas av, både av mig och andra. Tyvärr föddes då nya grubblerier som knappast var lättare att bära i min ensamhet, men som ändå kan komma att ge andrum och kanske evig lycka framöver? Ett andrum perfekt för samförstånd och gemensamma målbeskrivningar. Ekvationen är lite konstig rakt igenom, om den ens går att beskriva i ord?
Alla inblandade har grubblerier (kanske fler än vad som fanns), två har funnit lättnad (men ingen självklart vunnen skatt), en har fått en ny dimension av vad som länge har menats (en förklaring på allt), en har vunnit två riktiga vänner (men kan mista allt av funnen skatt, stå ensam kvar var natt).
Drömmar finns bara jag kan dela dem rätt...
Med andra ord började fredagen på Nordic Hotell med föreläsningar i ämnet "Intern Kommunikation". Därefter följde en underbart god lunch, grupparbete och slutligen en gedigen redovisning. En hel arbetsdag med mycket intressanta frågeställningar och svar. Vad är till exempel "kunskap"? När har ett budskap nått mottagaren? Vad är förståelse?
På kvällen hade jag mycket att göra. Började med att småstäda lägenheten och hann trevligt nog bädda om min sovmadrass med sängkläderna jag härom dagen föll för och köpte. Det blev mysigt och vackert. Så småning om kom "C" hem till mig. Vi hade en hel del att prata om. Fikastunden kändes lite för kort med tanke på att den gemensamt bokade flygresan till Skellefteås dansmara är nära i tiden. Jag längtar men tror att jag kan komma att känna mig lite ensam där i alla fall. Mina bästa Skellefteå-kompisar åker nämligen bort aktuell helg, nästa kompis troligtvis fortfarande kvar i Thailand då och "C" har huvudet fullt med engagerande projekt som jag får hålla mig undan ifrån. Sånt är livet...
Danskvällen blev i alla fall till slut lyckad. Förutsättningarna mentalt var väl inte de bästa? Huvudet fullt, känslorna svallande och musiken så där. Men mot slutet vågade jag le och tro att allt någon gång ska bli bra. Frågan är bara hur och när och med vem?
Blev hemskjutsad av "C". Jenny hade tappert tagit sig med buss ut och gjorde så även hem. Jag var tacksam för hemkörningen i och med att natten skulle bli kort.
Lördagen den 21 april: Vaknade när jag skulle. I huvudet fanns minnet av underbara framtidsdrömmar, i sinnet en blandning av lycka, frustration och ensamhet. Sammanfattningsvis nöjd och glad.
Åkte till jobbet och fick en ganska lugn start. Lite mer hektiskt mot eftermiddagen med diverse växelfel och arbete kring tågsättsvändningar. Efter några timmars extra tid, (som jag annars skulle bli skyldig en medarbetare imorgon), ska jag hem för att tvätta och sova... och drömma om framtiden som jag vet alldeles för lite om...
Hemfärden blev riktigt roande när "BENGANS TÅGSERVICE" kom ombord på pendeltåget och sålde kaffe och kaka för fem kronor. I själva verket var det en stiligt uniformsklädd man som med stor värdighet körde omkring sin ambulerande servering på ett mycket tilltalande och trevligt sätt. En superskön del av en svensexa. Och många var det som både njöt av underhållningen och själva kaffet.
01-04-19, torsdag
Ett kännetecken för dagen, som sådan, har varit trötthet. Har på jobbet kastats fram och tillbaka mellan olika arbetsuppgifter. Hade i grunden mitt redaktörsuppdrag, men personalbrist gjorde att jag fick backa upp tågföringsverksamheten i två olika omgångar.
Ett glädjeämne under dagen var att jag fick min batteri och nätverkskortsleverans för den bärbara datorn levererad till jobbet. Under gårdagen hade de nämligen besökt mig bara en halvtimma innan jag kom hem. Små marginaler ibland...
Nu är jag åter igen hemma hos min revisorskollega för dansklubben. Meningen är att vi ska göra lite nytta. Även i detta sammanhang är ögonen riktigt trötta, men för varje utredning som får sin förklaring och kan omformuleras i ord är en triumf. Några timars arbete till och jag tror vi kommer vara riktigt nöjda???
Under gårdagen jobbade jag övertid som trafikinformatör. En relativt behaglig och trevlig arbetsdag trots en hel del trafiktekniska problem både i Stäket, Västerås och framför allt i Tillberga.
Efter arbetsdagen kom jag ut i ett lugnt och stilla duggregn. Trots allt tilltalade detta väder mig riktigt mycket. Kände för en riktig långpromenad där jag både kunde stimulera hjärnan och bearbeta dess stundom svårsmälta innehåll. Som mål hade jag att leta upp den före detta Caféfavoritexpeditens nya arbetsplats i närheten av Stadion.
Längs min väg uppför Kungsgatan fick jag lust att tömma en del av kontot. Såg ett helt underbart vackert påslakan i skyltfönstret. Detta var jag naturligtvis tvungen att komplettera med passande underlakan. Såg riktigt fram emot att komma hem och få bädda om någon av min lägenhets sovplatser. Spännande i sammanhanget var att den kvinnliga expediten nästan var en äkta tvilling till mig. Hon konstaterade under betalningsförfarandet att vi var födda exakt samma dag, dvs lika gamla. Detta fick oss att prata vidare om sannolikheten för ett sådant avslöjande i förhållande till hur många andra "tvillingskandidater" man mött utan att veta om det.
Nöjd gick jag så vidare och kom till slut fram till det "nya" caféet. Hon jobbade naturligtvis inte, men jag mättade mig med ett antal pizzabitar samtidigt som jag jobbade med hemsidan.
På kvällen tränade jag med Therese. Kände mig inte i toppform och tyckte stundom att instruktionerna var för knapphändiga för att berika dansövningarna. Som ett exempel kan nämnas att vi instruerades att dansa efter "musiken" när vi egentligen skulle dansa efter "sångens karaktär". Skillnaden var enorm vågar jag påstå, eftersom sångaren förmedlade ett "hopplöst lugn" via texten, på gränsen till uppgiven framtoning, och musiken eldade på med stressande trumrytmer.
Efter dansen åkte jag hem till Jenny. Fick under natten smeknamnet "ELAKINGEN" då jag lyckades med bedriften att få henne att mer eller mindre flyga över mig, landa på golvet bredvid sängen med mig neddragen i mitt försök att göra landningen mjuk och rädda henne. Orsaken var samtalsämnet "kittlande". Själv landade jag också mjukt och gott... Riktigt mysigt när samtalsämnet och tankarna i sig inte längre var direkt och förutsägbart kittlade...
Om morgonen, (idag), åkte vi samtidigt iväg till våra respektive arbetsplatser.
01-04-17, tisdag
Efter en promenad igår om ca 40 minuter, i för mig okända Norrköpingskvarter, kom jag tillbaka till centralstationen lagom för att direkt stiga på tåget mot Nyköping. Till Nyköping kom jag 14.02. Jenny mötte upp och skjutsade mig hem till hennes mamma. Där bjöds kyckling, ugnspotatis med kantareller. Supergott och lagom mättande. Efter en kopp kaffe var det så dags för oss att bryta upp. Då som nu hade jag ett bildkollage av Jenny på näthinnan. En "blyg", "förskrämd", "fundersamt besviken", och en ytterligare söt bild fanns att beskåda i ett av rummen, helt underbara. Dessa och många andra intryck lämnade vi i och med att vi blev skjutsade till busstationen av mannen i huset.
Vid busstationen rådde ett lugnt men totalt kaos. Flertalet Stockholmsbussar, men ingen som kunde ta mer än ytterligare tre resenärer. Vi hamnade ganska långt bak i en ringlande kö. De flesta blivande resenärer köpte, efter en nästan ohörbar uppmaning, sina biljetter i en av bussarna som var full. En ny och tom buss sattes in. Vi som inte hade lyckats lösa biljetter släppte lite misströstande på alla andra. I slutänden visade det sig dock att vi dragit det längsta strået. Föraren kunde inte ta emot pengar och inte sälja nya biljetter. Således fick vi medfölja gratis. Det var nästan så att man smög ombord, eftersom hela situationen kändes aningen orättvis gentemot övriga resenärer. Hur som helst var de mysigaste, något nedsänkta, sittplatserna i höjd med bakdörren kvar. Kort sagt en mysig resa...
Väl i Stockholm åkte vi hem till Jenny. Vi hyrde en bra film, "COYOTE UGLY", som förgyllde kvällen lite ytterligare. Sedan blev det dags att dra täcket över huvudet.
Idag var jag lite trött under min tidiga arbetsdag. Åkte ifrån Jenny före klockan 6 på morgonen. Arbetsdagen blev riktigt roande. Problemfri tågföring, förutom strax före lunchavlösningen då det blev stora störningar i Kallhäll pga spårledningsfel.
Hemma sov jag middag och åt pannkakor innan det blev dags för ett långt styrelsemöte. Nu är jag med andra ord sömnsugen och rejält trött...
01-04-16, måndag, (helgdag)
Just nu sitter jag på X2000 mot Malmö, som ska ta mig tilll Norrköping och senare mitt dagsmål Nyköping. Samtidigt som jag sörjer att jag ännu inte hunnit få mitt nya batteri till min bärbara dator, är jag överlycklig över att jag nu får sitta vid en PC-plats.
Jag har knappt hunnit vakna till efter en kort nattsömn och en underbar dansresa till Skultuna under gårdagen. Nu är det den frånvarande prinsessan jag ska besöka och "hämta hem".
Fredagen den 13 april: Om jag tog det säkra före det osäkra detta datum vet jag inte. Konstaterat blev ändå att jag till största delen höll mig inomhus, till förmån för allt möjligt småpyssel. Det var först om kvällen jag tog mig ut för att med pendeltågets hjälp komma till Mälarsalens dans. Redan innan jag hade hunnit in på dansgolvet var jag uppbjuden av flera tjejer, riktigt danshungrande sådana. Under hela danskvällen var det lite glest med folk på golvet. Inte så extremt, men jag tror att avsaknaden av duktiga unga dansanta kavaljerer var stor. Detta bäddade dock för mycket bra dans i den mån jag hann och orkade med. Sanna som tiggde om många "spinnar" i dansen fick vad hon önskade. Lyckades med dessa snabba "dubbelsnurrar" från de mest udda utgångspositionerna. Endast modet satte gränserna för mig... Även min danspartner Therese var superskarp i pausen.
Lördagen den 14 april: En välbehövlig sovmorgon, småpyssel och TV-tittande till den mycket fängslande serien "Fru Marianne", som i korta drag handlar om en relativt ung fru som för ett antal decennier sedan gifte sig med en lantbrukare och bonde. Ensamheten gjorde sig snabbt påmind när endast husfolket, som höll sig på sin kant, fanns hemma om dagarna. Hon kände sig mer och mer olyckligt gift och sken inte upp förrän en barndomskamrat till Husbonden bosatte sig i ena flygeln av huset. Ensamheten var då inte längre så uppenbar, utan istället byggdes en mycket kännbar och ömsesidig attraktionskraft mellan fru Marianne och mannens kompis upp.
Filmen, (serien), är så otroligt välspelad att man trots ett partitagande för fruns olycka och lycka inte lämnas oberörd av någon. Just när man tror sig veta bäst grips man av medlidande för de andra parterna. Tydligen alltid någon som är olycklig i livet...
Fru Marianne och hennes äkta man får andrum och glädje i livet när de tillsammans sätter ett barn till världen. Hans glädje går inte att ta miste på. (Tror jag kommer att bli lika lycklig...). Men när dopet kommer på tal och husbonden vill uppkalla sonen efter bästa vännen Åke, som han alltid sett upp till, brister fasaderna och den tidigare passionen avslöjas. Resten får man gissa, om man inte ser kommande avsnitt...
Tänk om kärleken alltid kunde vara lycklig och att "rätt par" möttes innan det var "för sent" för undvikandet av sårbarhet...
Lördagen fortsatte för min del med en färd över till mina föräldrar. Det bjöds underbart god lax, tillagad på en saltbädd, tillsammans med moster och hennes man. Fick därmed också min 30-årspresent som numera, ännu, står som ett vackert paket för beskåding på köksbordet. Jag är så nyfiken att jag börjar längta till min 30-årsdag.
Efter middagen och lite TV-tittande började installationen av pappas 60-årspresent, den bildscanner han fick. Vilken lycka att nu kunna även kunna scanna in diabilder. Själv blev jag sittandes vid min dator och hans scanner till långt in på natten. Därmed sov jag naturligtvis kvar på soffan i vardagsrummet. Därmed störde jag inte heller övriga gäster som höll till på medre våningen.
Söndagen den 15 april: Vaknade och blev serverad en nostalgisk frukost. Underbar välling tillagad som bara mina föräldrar kan göra den. När jag åkte hem hade jag scannat in både bilder från barndomen och underbara bilder på mina föräldrars förlovning och den äldre, nu bortgångna, släktgenerationen. Så nöjd och så ivrig att fortsätta bildlycksökandet.
Bilen fick följa med mig hem. Sov middag under en timmas tid innan det var dags att hämta "C" vid Stuvsta station för vidare färd hem till Jonas. Jonas hade bjudit in att alla som skulle medfölja min dansbil till Skultuna på middag. Även denna dag kunde jag njuta av god lax, potatis och sås. Vi satt och pratade i nära nog två timmar innan det var dags att åka vidare. För en gångs skull kom vi faktiskt i tid till dansen Efter att ha haft underbar underhållning ifrån Johan i baksätet.
Danskvällen blev en njutning även om jag då och då tog mig tid att sitta och titta. Förutom att jag säkerligen saknade Jenny en hel del, kändes det som om jag inte ville bjuda upp några helt okända personer. Hade inte "C" varit med på resan hade jag nog känt mig tom efteråt. Nu fick jag gott tillfälle att njuta av dansen. Den sista dansen, (som Jenny SMS-vägen önskat sig när vi ses), fann sin värdiga känsla i "C:s" trygga och alltid så omtyckta och vårdande dansfamn.
Dansresan hem gick bra. Vi stannade och åt i Hummelsta. Stannade och väntade på att ett rådjur skulle bestämma sin väg i Enköping, men i övrigt en mycket lugnare atmosfär i bilen hem än dit. Alltid sött att se folk sova och därmed inspirerande att köra lugnt, likt ett nattåg.
Merparten av resenärer skjutsade jag hem till Jonas. "C" och jag fortsatte sedan till hennes hemkvarter. Ett kort avsked och därefter hem till min sovmadrass i vardagsrummet lagom till 5-tiden om måndagsmorgonen.
01-04-12, torsdag, (skärtorsdagen)
Dagen började med ett lyckosamt uppvaknande i samband med att jag hade försovit mig. Skulle som vanligt gå upp senast 04.35. Lyckligtvis hade jag kvällen innan öppnat upp fönstrets persienner, varvid jag nu vaknade två minuter i fem och tyckte att det var lite väl ljust ute. Således hann jag snabbt göra mig i ordning, (delvis i alla fall), för att komma med rätt tåg. Dagen till ära hade jag också en perfekt arbetstur. Jobbade mina 30 minuter som avlösare av nattpersonalen. Därefter skulle jag vara arbetsledaren till förfogande dryga två timmar. Eftersom morgonen var jättelugn kunde jag få min morgondusch och sedan plugga in projektmaterial som jag behöver ha grepp om efter min semester i början av maj, ett samarbete mellan radiostationer och tågtrafikledningen.
Vid 13.30-tiden hade jag arbetat färdigt. En felaktig ställverksmanöver fick dock två tåg att bli försenade med 2*7 minuter. Vissa ställverk tar tid att ställa till rätta när tågvägen inte gått in rätt från början. Dumt nog en "klassiker" till misstag som jag inte hann återställa efter en "vagnuttagning".
Tog det lite lugnt direkt efter jobbet. Åt på Pizza-Hut innan jag skulle sätta mig på tunnelbanan till Jenny. När det första tågsättet som kom, gammalt sådant, fick jag för mig att jag inte skulle jäkta till det. När sedan nästa tunnelbanetåg var inställt, pga vagnfel, beslutade jag mig för att istället göra en utflykt till min nedläggningshotade favoritaffär. Köpte Jenny en söt liten kanin och mig själv en liten ekorre som gosdjur.
Kom till slut ut till Jennys boning. Där stannade jag hela eftermiddagen, till dess det var dags för Jenny att möta upp sin kusin på Centralen. Då tåget visade sig bli mer än en timme sent, gick vi upp till jobbet för att kontrollera verkligheten. Där kunde vi se vart det var strömlöst längs järnvägen och i detalj följa när tåget kördes tillbaka till Flen, omleddes via Eskilstuna, för att i Södertälje komma tillbaka på ordinarie sträcka 130 minuter sent.
Under vår väntetid lämnade vi mitt jobb för att äta en bit mat. Väl på jobbet igen avvaktade vi rätt tillfälle att gå ner till perrongen.
Mötet med Jennys kusin blev dock inte fullt så enkelt som tänkt. Hon hade lyckats komma med tåget som skulle gått en timma innan tåget vi med ögonen följt. Detta tåg hade dock stått sämre till än "vårt tåg", och ankom därmed endast ca fem minuter före tåget vi väntat på. Lite tur för vår del, även om väntan kunde tyckas lång.
Efter mötet tog jag farväl av Jenny och hennes kusin för att istället återvända hem till min lugna vrå.
01-04-11, onsdag
Tisdagen den 10 april: Eftersom jag hade en sen arbetsdag lyckades jag skriva en hel del på styrelseprotokollet för bostadsrättsföreningen. Vid 13.30-tiden gav jag mig iväg mot jobbet. Fick dock problem i Helenelund då tågtrafiken förbi Ulriksdal var inställd pga en sk "kandidat". Buss förde oss till Solna varifrån jag åter igen satte mig på tåget. I sådana lägen är det skönt att arbeta på ett jobb där dom redan ser orsaken till förseningen. Nu blev ankomsten bara en kvart sen och jag hade förvarnat de som redan styrde tågtrafiken i Västeråstrakten, trafikledningsområdet jag skulle ta över.
Kom hem tidigare än jag vågat hoppas på, men var då både trött och lite väl sällskapssjuk för att vara ensam. Men sömnen blev god när jag väl gick till sängs.
Onsdagen den 11 april: Tog mig som vanligt en lite längre sovmorgon än jag från början planerat. Den frihet jag ibland kan ta mig, när det är i egenskap av webbredaktör jag beger mig till jobbet. På min väg till jobbet gick jag och njöt av vårkänslorna längs min promenadväg.
På jobbet kände jag mig riktigt effektiv. Kunde bocka av många punkter ifrån den uppdragslista jag ständigt fyller upp med nya uppgifter.
Träningen ställde jag och min danspartner gemensamt in, varvid jag fick tid över och kunde slutföra det lite tunga författandet av styrelseprotokoll. Så här efteråt kan jag nog vara riktigt nöjd. Kvarstår bara att korrekturläsa och rätta vissa formuleringar. I övrigt lättades kvällen upp betydligt när jag kunde glädjas och roas av samtal med Jenny.
01-04-09, måndag
Söndagen den 8 april: Söndagens resa blev just så mysig och trevlig som jag bara i fantasin kunnat tänka mig. Åkte under tidig eftermiddag över till mina föräldrar för att hämta bilen. Tog mig därefter in till Mälarsalen för att hämta den första passageraren och specialinbjudna resenären Jenny. Helt enligt planerna åkte vi upp till en närbelägen grill innan resan fortsatte. Valet föll på Tunnbrödsrulle respektive French Hot-dog.
Nästa anhalt blev hos Annelie. Därefter en resa över till Jonas för att hämta honom och Andreas.
En entusiastisk skara dansfolk gav sig därefter målinriktat ner mot Linköping och Ljungsbro Folkpark. Vi var ca 25 minuter sena på plats, men inget som direkt störde. Flera välkända ansikten kunde skådas. Men kvällen till ära höll jag mig ganska lugn när det gällde att bjuda upp. Trivdes förnöjsamt bra i sällskapet med Jenny. På plats var naturligtvis även "Itti" som lite förvånat såg oss storma in på hennes hemmaplan. Till belåtenhet tror jag. Det var i alla fall trevligt att få dansa där och med henne.
Efter många härliga danser med Jenny och några välbehövligt exotiska utomhusvandringar tog själva danskvällen slut. Bilen blev bokad för nonstopfärd till Stockholm. Andreas bjöd på Mazariner och alla var nöjda och glada. Några misstag kunde dock registreras under hemfärden. Bilnyckeln lyckades jag till exempel lägga i en av påsarna i bagageutrymmet, direkt efter att jag låst upp bilen. Hittade den tack och lov raskt...
I Norrköping svängde jag av för att tanka. Bilen blev full och jag köpte ut choklad i lite olika former innan vi gav oss av. I samband med den till macken nära anslutande rondellen hördes ett egendomligt ljud från bilens bakre regioner. Efter några hundra meters färd var ljudet analyserat. Skulle gärna velat ha en samtidig analys på hjärnans signalrundgångar under dessa passerade sekundrar. Resultatet gjorde i alla fall att jag stannade till längs vägkanten och sprang tillbaka för att leta efter det avrullade bensinlocket. Av det syntes dock inga spår varför jag efter ca fem minuter blev upphämtad av resten av sällskapet med Jonas som chaufför.
Hemfärden fortsatte i alla fall i positiv anda. Jonas var den enda som stod för vakenhet i baksätet, allt emedan Jenny och jag satt och sjöng ikapp på alla tänkbara hitlåtar som presenterades i radion.
Efter att hä lämnat av alla utom Jenny styrde vi kosan mot hennes hem. Där stannade jag några timmar innan färden fortsatte, lagom för att hämta upp mamma och direkt skjutsa henne till sitt jobb. Pappa och jag fortsatte därefter för att inköpa nytt tanklock. Det lyckades innan måndagsdygnet var över, och allt blev därmed frid och fröjd
Måndagen den 9 april: Med tanke på hur länge jag nu har känt mig riktigt harmonisk till sinnet, (dag som natt), är det en riktig synd att jag börjat grubbla och fundera över framtiden. Så sent som igår förnekade jag att det fanns tillstymmelse till trettioårskris. Går kanske att förneka fortfarande eftersom tankarna är naturligt nutidsorienterade. Men å andra sidan var det också innan jag insåg att jag behövde göra ett val som inte bara styrde mig själv och min egen vardag. Det var nu ganska många månader sedan jag delade vardagen dagligdags med någon annan. Om jag måste personifiera mig just nu skulle jag använda ordet "feg". Det är säkert inget som märks utåt direkt, men jag har kommit i något slags ifrågasättande av vad jag har, vad jag kan få och vad jag borde ge eller ta vara på... Elementärt behovvalstänkande.
Ser i princip en symbolisk tavla med tre läckra tårtbitar på ett vackert fat framför mig. Ovanpå står det trevliga ord som "livskvalitet", "livsglädje" och "lycka". I första anblicken tre ord för samma sak, men inte i ett djupare perspektiv. Bitarna går inte att se skillnad på storleksmässigt, men får mig ändå att börja ifrågasätta valet i livet. Hungrig, (som jag ju är på livet), vill jag ha alla bitarna. Men samtidigt inser att jag nog blir för mätt om jag ens försöker sluka alla bitar själv. Bättre är det då att dela dessa bitar med någon. Trots detta föreslår "fegheten" att jag ska spara bitarna till sedan och vänta med valet...
Det låter lite för tråkigt och enkelt. Om jag nu tror mig ha funnit en som vill dela bitarna med mig, bör jag inte avskräckas av att det ändå kvarstår frågor om tårtan är av rätt sort, hur stor bit som önskas och hur den ska serveras osv... Nog ska jag våga föreslå en delning av livets allra godaste bitar och vad alla innerst inne önskar? Kort sagt lösa tanken på kärleksbekymmer...
Måndagen har fortsatt med goa SMS, vanligt arbete och en kortare kvällstur förbi mina föräldrar. Har dessutom beställt nytt batteri till min bärbara dator och samtidigt förberett bredbandsinkopplingen till samma dator.
01-04-07, lördag
Har under dagen trivts som fisken i vattnet i mitt relativt välstädade hem. Under gårdagen hann jag med att gå över lägenheten, bita i disken och göra lite roliga städningsmanövrar innan jag skulle möta upp "C" vid Norrviken station.
Fredagskvällen blev således mycket trevlig. "C" och jag tog en promenad längs Norrvikens strandpromenad, övade lite salsa på en brygga och beundrade villor så mycket bara avsaknaden av miljoner tillät. Därefter gick vi hem till mina föräldrar som fängslade oss en bra stund i sitt nya hus, tillsammans med mina föräldrars mysiga dockor och berättelser. Gissa om "C" var söt när hon höll en till utseendet, storleken och tyngden verklighetstrogen babydocka i famnen. Mmmm... nästan oslagbart sött i mitt tycke...
När vi väl slitit oss från mina föräldrar bjöds te i mitt hem. Försökte vara smakråd när "C" skulle välja bland sina nyinköpta linnen inför kvällens dans. Det var svåra val och jag vet inte om jag gjorde henne klokare, men snyggt blev det...
En timma sena kom vi till dansen. Ett perfekt humör och jättemysiga danser gjorde att jag snabbt kom in i danskvällen. Störde mig inte på någon av dansgolvets gäster, älskade senare på kvällen helt enkelt även dansen jag och min gamla danspartner Lisa lyckades prestera och blev riktigt överrumplad när sista dansen var ett faktum. Kanske berodde den korta andrahalvleken på att jag och "C" fikade en bra stund. Själv avstod de sista extradanserna för att bara njuta av stämningen. Visste ändå inte vem jag ville dansa med... (som inte redan var upptagen vill säga...)
Idag, lördag, har jag mest hållt på med modelljärnvägens huvudtunnel, (nedre station). Borrade och skräpade ner en hel del, vilket ledde till noggrann sopning av tågbord och rum.
I övrigt väckte jag morgondagens bilpassagerare Jenny med ett SMS, ringde och gratulerade min barndomskamrat på födelsedagen och kollade kartan inför Ljungsbro-resan. Annars inte mycket mer...
01-04-06, fredag
Tisdagen den 3 april: Efter en tidig arbetsdag bjöds på ett härligt vårväder. Ryggsäcken fick lov att rymma min vinterjacka på hemvägen. Gick en promenad men var samtidigt lite vilsen i min målsättning. Till slut stannade jag till för att stilla min hunger. Kände en stark längtan efter att få komma hem och göra lite nytta.
I samband med att jag överlevde inställda pendeltåg i väntan på Karlbergs station började jag skicka SMS. Detta resulterade till slut i att jag utan att fråga hade numret till söndagens nya bekantskap i min hand. Ytterligare några SMS under kvällen till denna nya mottagare gav mig lite pirr i magen och tillfredsställelse.
Onsdagen den 4 april: Den första dagen på min femdagarsledihet innebar en resa till Märsta och arbete med dansklubbens ekonomiska redovisning. Framsteg, om än långsamma sådana, gjorde mig i alla fall tillfälligt nöjd.
På min resa in emot stan genomskådade jag ett signalfel för ett tåg som normalt sett skulle ha gått strax innan bussen kom till Märsta station. Detta innebar en triumf för mig. Var i Stockholm redan ca 5 minuter efter att jag normalt sett skulle ha lämnat stationen i Märsta. Således hann jag i godan ro fixa både mat och göra några småärenden innan träningen med Therese.
Tog en snabbfika på vägen hem.
Torsdagen den 5 april: En helledig dag som jag i sin helhet ägnade i hemmet. Mesta tiden gick åt till hemsidessnickrande för att färdigställa berättelsen från vårens alpresa till Val Thorens i Frankrike. Blev riktigt nöjd med bildserien. Får nog dock justera lite i den löpande texten innan sidan kan lämnas med hundraprocentig tillfredsställelse.
Om kvällen planerande inför söndagens dansresa till Ljungsbro utanför Linköping. Det har redan blivit en full bil som ska framföras. Ett gyllene tillfälle att få lära känna en person bättre. Den person som jag dessutom, denna dag till ära, pratade med en god stund...
Helgens tidigare modelljärnvägskörning inspirerade mig till att fortsätta mitt modelljärnvägsbygge. Tunnlarna och tågens yttre säkerhet börjar anta sin rätta form. Med tungan rätt i mun kommer det att bli så häftigt...
Spåren av vintern är snart helt borta. Isen på sjön Norrviken sprack upp under dagen och gav fri sjö hela vägen söderut. I nordöstra änden dröjde sig isen som vanligt kvar lite längre.
Fredagen den 6 april: En extra arbetsdag om morgonen. Gyllene framtida pengar med andra ord. Ikväll ska det bli dans på Yesterday. Innan dess ska jag dock träffa "C" för en promenad eller fika. Även henne kan jag behöva lära känna bättre. Därefter hämtar vi bilen och åker gemensamt till dansen.
01-04-02, måndag
Fredagen den 30 mars: Innan danskvällen kom om kvällen hann jag avverka ett arbetspass. Själva danskvällen blev riktigt bra. BHONUS spelade just så härliga låtar som man förväntar sig av en superkväll. Både "JS" och jag fick skjuts hem av "Yez" som skulle till Norrtälje. Att det blev en omväg bekymrade henne inte nämnvärt, och detta trots att hennes nattvila därmed skulle bli ännu kortare. Men vi tackade och tog varmt emot erbjudandet.
Lördagen den 31 mars: Min nattsömn blev inte heller så speciellt lång, beroende på att min arbetsdag skulle starta klockan 10.00 om morgonen. På vägen till jobbet lyckades jag faktiskt stöta på "Yez" i centralens gångtunnlar. Hon var som jag redan visste på väg mot Eskilstuna för ett dagsuppehåll på sin genomresa till sin skola i Västergötland.
Arbetsdagen gick snabbt även om jag hela tiden hade saker att vara observant på. Inget direkt märkvärdigt, men lite irriterande då jag mer eller mindre satt koncentrerad, (på spänn), och inte kunde koppla av riktigt.
På kvällen när jag slutade hade jag energiöverskott. En lagom mängd för att aktivt villja söka något att hitta på. Detta blandat med känslan att vara social och ta det lugnt. När ett föreslaget biobesök inte föll i god jord hos min kontaktade omgivning, inriktade jag mig istället att besöka och umgås med mina föräldrar. Blev bjuden på riktigt god ärtsoppa och våfflor. Efter ett par timmar åkte jag vidare hem till mitt hem.
Med Cider och Chips kunde jag njuta en härlig hemmakväll. Lyckades pyssla med hemsidans kommande reportagesida från alpresan för en månad sedan. Feststämningen kom när "JS" ringde från den tjejkväll hon var med på. Fick prata med ett gäng glada tjejer som tydligen ville ha med mig ut för att ge "äkta" dansglädje... En annan gång, absolut...
Söndagen den 1 april: Vid sjutiden om morgonen var jag på jobbet. Gillar verkligen lugnet som breder ut sig på järnvägen just söndagmorgnar. Hade mitt favoritpass. Lite småpyssel även denna dag, men jag var ganska nöjd och glad när jag åkte hem. En av de jobbigaste sakerna man råkar ut för i arbetet är när lokförare, (de som är riktigt inbundna i sin egen värld av att vara ensamma på spåret), inte tror på förklaringar man ger. Nu fick jag under dagen en ovanlig tillfredsställelse när jag kunde "knäppa en förare ordentligt på näsan". Stationen före Enköping hade jag tagit ur automatiken varvid tåget blev stoppat. Detta var en säkerhetsåtgärd för att slippa bli hindrad av den växling som förekom i Enköping. Orsaken till att automatiken plockades bort redan stationen innan var att sista växeln för en möjlig högerspårskörning förbi växlingen fanns där. Nu hör växling i Enköping till ovanligheterna, men han tvingades köpa min förklaring senare när han såg ca 600 meter godståg på stationen. Lokföraren ville bara få det till att jag hade glömt bort honom... (En adrenalinkick...) Möjligtvis kan det ses som en förmildrande omständighet att det var 1:a april, men inte som det känns när det handlar om säkerhetssamtal.
Järnvägandet fortsatte även efter arbetsdagen. "Blomman" var hembjuden för tiden mellan jobbet och kommande danskväll. Huvudattraktionen var min modelljärnväg. För första gången lite intressant trafik på den till hälften rallade järnvägen. "Blomman" provkörde för första gången sitt norska EL-16 lok och två norska personvagnar. Det kommer bli en underbar bana när den börjar bli klar.
Min kväll fortsatte sedan söder om staden med dans till ZLIPS på EBBA dansklubb. Underbar dans som mot slutet gav danser med en helt ny bekantskap, med samma namn som så många andra duktiga dansare, (Jenny). Alltid roligt med "nya" förmågor, som tar till sig och kan ge härlig danskänsla på bara några få danser...
Hemresan tog tid, men underhölls delvis av "JS" via mobilen eftersom hon åkt hem tidigare under danskvällen. Måste erkänna att jag trots dansglädjen också kände mig sliten.
Måndagen den 2 april: Måndagen bekräftade att jag hade haft roligt genom att bjuda på riktig träningsvärk. Annars en tidig arbetsdag, middagssömn och dansträning med Therese om kvällen.
