01-04-02, måndag
Fredagen den 30 mars: Innan danskvällen kom om kvällen hann jag avverka ett arbetspass. Själva danskvällen blev riktigt bra. BHONUS spelade just så härliga låtar som man förväntar sig av en superkväll. Både "JS" och jag fick skjuts hem av "Yez" som skulle till Norrtälje. Att det blev en omväg bekymrade henne inte nämnvärt, och detta trots att hennes nattvila därmed skulle bli ännu kortare. Men vi tackade och tog varmt emot erbjudandet.
Lördagen den 31 mars: Min nattsömn blev inte heller så speciellt lång, beroende på att min arbetsdag skulle starta klockan 10.00 om morgonen. På vägen till jobbet lyckades jag faktiskt stöta på "Yez" i centralens gångtunnlar. Hon var som jag redan visste på väg mot Eskilstuna för ett dagsuppehåll på sin genomresa till sin skola i Västergötland.
Arbetsdagen gick snabbt även om jag hela tiden hade saker att vara observant på. Inget direkt märkvärdigt, men lite irriterande då jag mer eller mindre satt koncentrerad, (på spänn), och inte kunde koppla av riktigt.
På kvällen när jag slutade hade jag energiöverskott. En lagom mängd för att aktivt villja söka något att hitta på. Detta blandat med känslan att vara social och ta det lugnt. När ett föreslaget biobesök inte föll i god jord hos min kontaktade omgivning, inriktade jag mig istället att besöka och umgås med mina föräldrar. Blev bjuden på riktigt god ärtsoppa och våfflor. Efter ett par timmar åkte jag vidare hem till mitt hem.
Med Cider och Chips kunde jag njuta en härlig hemmakväll. Lyckades pyssla med hemsidans kommande reportagesida från alpresan för en månad sedan. Feststämningen kom när "JS" ringde från den tjejkväll hon var med på. Fick prata med ett gäng glada tjejer som tydligen ville ha med mig ut för att ge "äkta" dansglädje... En annan gång, absolut...
Söndagen den 1 april: Vid sjutiden om morgonen var jag på jobbet. Gillar verkligen lugnet som breder ut sig på järnvägen just söndagmorgnar. Hade mitt favoritpass. Lite småpyssel även denna dag, men jag var ganska nöjd och glad när jag åkte hem. En av de jobbigaste sakerna man råkar ut för i arbetet är när lokförare, (de som är riktigt inbundna i sin egen värld av att vara ensamma på spåret), inte tror på förklaringar man ger. Nu fick jag under dagen en ovanlig tillfredsställelse när jag kunde "knäppa en förare ordentligt på näsan". Stationen före Enköping hade jag tagit ur automatiken varvid tåget blev stoppat. Detta var en säkerhetsåtgärd för att slippa bli hindrad av den växling som förekom i Enköping. Orsaken till att automatiken plockades bort redan stationen innan var att sista växeln för en möjlig högerspårskörning förbi växlingen fanns där. Nu hör växling i Enköping till ovanligheterna, men han tvingades köpa min förklaring senare när han såg ca 600 meter godståg på stationen. Lokföraren ville bara få det till att jag hade glömt bort honom... (En adrenalinkick...) Möjligtvis kan det ses som en förmildrande omständighet att det var 1:a april, men inte som det känns när det handlar om säkerhetssamtal.
Järnvägandet fortsatte även efter arbetsdagen. "Blomman" var hembjuden för tiden mellan jobbet och kommande danskväll. Huvudattraktionen var min modelljärnväg. För första gången lite intressant trafik på den till hälften rallade järnvägen. "Blomman" provkörde för första gången sitt norska EL-16 lok och två norska personvagnar. Det kommer bli en underbar bana när den börjar bli klar.
Min kväll fortsatte sedan söder om staden med dans till ZLIPS på EBBA dansklubb. Underbar dans som mot slutet gav danser med en helt ny bekantskap, med samma namn som så många andra duktiga dansare, (Jenny). Alltid roligt med "nya" förmågor, som tar till sig och kan ge härlig danskänsla på bara några få danser...
Hemresan tog tid, men underhölls delvis av "JS" via mobilen eftersom hon åkt hem tidigare under danskvällen. Måste erkänna att jag trots dansglädjen också kände mig sliten.
Måndagen den 2 april: Måndagen bekräftade att jag hade haft roligt genom att bjuda på riktig träningsvärk. Annars en tidig arbetsdag, middagssömn och dansträning med Therese om kvällen.
01-03-29, torsdag
Mitt livs längsta städpass börjar nu närma sig den roliga fasen. Hittills har jag lyckats ha rörigt i säkert närmare tre veckor nu, genom att hela tiden fördjupa städområdets målsättning. Nu ska jag ta mig an mitt "påsskåp" för att återskapa ordningen som Elenor hedersamt skapade 1998. Man ser fortfarande att hon skapade en bra grund för ordningen som dock blivit överhöljd med oihopvikta plastpåsar och tomkartonger.
Vad menar jag då med den "roliga städfasen"? Jo, det är då plockandet och sorterandet övergår i dammfejande, och putsande. Då man kan få badrummet att skina i samma grad som ens nytvättade samvete. Sedan väntar ett obligatoriskt glas Baileys när jag väl är nöjd och utmattad sjunker ner i fåtöljen för att pusta ut. Men dit är det nog några dagar...
Gårdagen bjöd på en strålande vårdag efter jobbet. Gick en långpromenad längs Norrmälarstrand bort till Rålambshovsparken och Fridhemsplan, där jag stannade och åt dagens lunch. Vidare med tunnelbanan till Kista och vidare fotledes till Helenelund där pendeltåget kom i passande tid. Underbart som sagt var.
Hemma såg jag på en underbart gripande film, "Advokatens djävul" från 1997, som vid dess lyckliga slut hade fått mina tårar att sakta rulla nedför kinden. Först upprörda känslor och sedan riktig lättnad... Perfekt inlevelse och medlidande för alla drabbade parter tror jag...
Idag startade dagen i ovan beskrivna städanda genom att tomburkar och flaskor fick sig en sorteringsomgång. Nöjd åkte jag till jobbet som bjöd en magstark inledning med säkert närmare 40 samtal den första timmen. Men tungan satt rätt i mun och tankarna var färska, så lugnet bredde efter en timma ut sig över lokalen. För en gångs skull tror jag att humöret påverkats aningen negativt, (bitskt humör), hos dom flesta. Det var faktiskt en svår omställning att komma utifrån en härlig vårvärme och sol, in till den tempererade bunkern. Men sånt är livet... *ler*
01-03-27, tisdag
Den var en superhelg som passerade, inte minst början av den. När jag gick till sängs om nätterna var jag både nöjd och glad...
Fredagen den 23 mars: Dagen började med att jag gjorde som jag annonserat på jobbet, tog sovmorgon till 12-tiden. Hade redaktörsdag som jag förberett genom att arbeta av en hel del på torsdagskvällen. Det blev ändå längre totaltjänstgöring än jag tänkt mig, men jag var nöjd och tillfredsställd när jag tillslut tillät mig att gå från redaktörsbordet.
När jag kom ut i det fria var det fortfarande eftermiddag. Beslöt mig för att det var en perfekt klädhandlardag, i och med att solen sken och mina tävlingsbyxor sedan mer än ett år tillbaka var skamligt slitna. I den andra klädaffären hittade jag vad mina ögon ville ha, vad som stämde med mina önskemål. Efter att ha provat byxorna och betalat åkte jag nöjd hem till mina föräldrar för att hämta bilen. Det stundade en danskväll på Yesterday.
Vilken lycka och härlig uppvärmning. Efter att ha hämtat "JS" åkte vi efter hennes önskemål till M´c Donalds för att äta. En god kycklingburgare med starka kryddor blev det för egen del. I lagom tid innan Yesterdays gratis fikabiljetter slutade delas ut, (sker till de som kommer innan dansen börjar), anlände vi till dansgolvet. Till Zlips musik hade jag sedan en underbar danskväll från början till slut. Inte en enda riktig svacka. Jag stormtrivdes och fick de sista danserna med en Jämtska som jag haft ett ganska gott öga till ända sedan vi första gången träffades på en Boogie-Woogiekurs för ganska precis ett år sedan.
Lördagen den 24 mars: Lördagen bjöd trots tävlingsdag på sovmorgon. Vid 14-tiden åkte jag över till mina föräldrar för att lämna tillbaka bilen som jag lånat kvällen innan.
Med kommunala färdmedel tog jag mig sedan till Norrtälje. Vid 16-tiden, (mötestiden), var jag framme. Den senaste tävlingsstart jag någonsin varit med om.
När första heatet startade var jag laddad till tusen. Tror att Tessan och jag gjorde ett av våra bästa tävlingsheat hittills. Kanske mycket beroende på att vi inte hunnit trötta ut oss med gemensam uppvärmning. Endast två danser innan tävlingsstarten. Själv hade jag istället gått och laddat som jag brukar vilja göra.
Kvartsfinalen minns jag mest genom dess mesiga musik. Blev lika mesig själv och kände att jag inte kunde ge så mycket som jag skulle vilja. Troligtvis höll jag igen för mycket. Men det räckte för att vi skulle gå vidare till semifinal, och senare även till final genom en dans som jag inte har så många minnesbilder ifrån. Finaldansen blev energirik men lite lite tamare än jag skulle velat. Men det brukar vara en bra känsla just i finalen då jag ofta kan ha kommit upp lite väl i varv... Nu blev det en underbar tredjeplats för oss och vår femte uppflyttningspoäng. Endast en poäng kvar till C-klass för oss. Med andra ord en hårsmån från den andraplats som krävdes för att redan nu gå upp en tävlingsklass...
Nöjd och belåten satte jag mig till ro på bussen hem, festandes på en chokladkaka och njutandes av samma bok som jag roade mig med T.o.R. på alpresan. Slutligen en liten fikapause i city innan jag tog sista tåget hem.
Söndagen den 25 mars: Strulade runt lite i lägenheten under morgontimmarna. Vid 16-tiden befann jag mig på jobbet för att jobba extra som Trafikinformatör. Sov kvar i min redaktörshörna, eftersom båda överliggningsrummen var upptagna.
Måndagen den 26 mars: Tänkte på min första flickvän som jag för tio år sedan gratulerade på hennes födelsedag, i egenskap av pojkvän. Tyvärr kom jag mig inte för att söka telefonnumret i år, något som jag naturligtvis borde ha gjort för att bli tillfredsställd med mitt eget samvete.
Jobbade i övrigt ett tidigt arbetspass som blev rakt igenom roande. Hade lite småpyssliga färder att laborera med. Bland annat en "Vagnuttagning för transport" som för optimalt mätresultat endast skulle framföras i ca 35 km/h. Hur lätt blir inte den upphunnen av tåg som framförs i 160 eller 200 km/h? Men jag lyckades jättebra och allt var frid och fröjd när jag gick hem.
När jag var hemkommen hade jag mycket att göra. Trots detta unnade jag mig lite middagssömn innan jag gick ut för att slänga skräp i grovsopscontainern som vi har i området ett dygn varannan vecka. En cykel, två skrivmaskiner, trasiga rör... (behöver jag säga mer?) En lättnad att bli av med sådant skräp. I övrigt ytterligare lite städmoment och lite av en TV-kväll.
Tisdagen den 27 mars: Beslutade att jag var värd en sovmorgon. Kom till jobbet i egenskap av Webbredaktör och Outlook-administratör vid 11.30-tiden. Eftersom jag planerat dansträning på kvällen blev det en ganska lagom arbetstid. Fick under dagen reda på att en av mina bästa kollegor och vänner fyllde år. Fakta jag borde ha i mitt minne... Gick därför raskt ut på stan för att finna världens gulligaste Gose-Kanin åt henne. (Eftersom jag redan innan köpet blev avundsjuk, fick jag två olika Kaniner själv också). Jag tror hon blev riktigt glad. Dom var lika strålande söta båda två förresten, och Kaninen passade bra i hennes bokhylla.
Mötte "JS" efter jobbet för att träna. Vi lagade och åt lite mat vid träningslokalen innan vi satte igång ett trevligt och ganska lyckat danspass. Fick till och med dansa i kurslokalen mot slutet av en kurstimma. Som tur var kände vi flera av kursdeltagarna, annars hade det känts lite konstigt att uppta deras dansyta och eventuellt distrahera kursdeltagarna.
På hemvägen glömde jag mina Kaniner i en påse och fick springa tillbaka. Hann med samma tåg som "JS" vilket gladde mig stort. När jag kom till stan var jag trött och beslöt mig för att sova på jobbet istället för att åka hem till en kort nattvila...
01-03-22, torsdag
Det finns mycket att glädjas åt, samtidigt som jag känner mig lite sliten när man inte har ledigt och kan göra det man helst vill. Å andra sidan ska jag vara glad över att jag har haft ett riktigt behagligt schema i veckan med nattur mellan tisdag och onsdag. Således gott om tid både före och efter arbetet, så när som på den sömn man behöver direkt före och efter arbetspasset.
Några av de saker som glädjer mig är att jag i städningen, vars omfattning utökades i måndags, hittade en CD-skiva med drivrutinerna för min bärbara dators modem. Så nu fungerar allt i min datorvärld som det ska igen. Dessutom har jag fått ytterligare minnesutrymme till min hemsida som nu kan utvecklas vidare...
Nästa glädjeämne gäller dansen. På senare tid har det vid flera tillfällen kommit vänner och berättat vad deras eget och andra avlyssnade vänners intryck av dansen varit. -"Du ser så säker ut i det du gör" -"Den där grabben vet vad han gör på dansgolvet" Sådant värmer, speciellt som känslan vid åt minstone ett av tillfällena var desto mer utmanande osäker. Hur som helst tar jag med det i ryggsäcken till lördagens tävling i Norrtälje.
01-03-19, måndag
Dagen blev mycket angenäm. Tiden mellan frukost och lunch blev minimal, men jag var superhungrig när jag några timmar efter uppstigandet kom in till stan för att äta lunch med "C". Det var en fröjd både för sinne och själ att leta matställe och dela samtalsämnen med henne. Tyvärr hade vi ingenstans att stilla den danslust som hela tiden tilltog i styrka. Ytterligare ett brinnande och bultande skäl att längta till nästa gemensamma danstillfälle...
Eftermiddagen och kvällen bjöd på mycket lugn arbetstillvaro. Inte många beslut att fatta och absolut inget dramatiskt alls. Bara att säkerställa ordningen och säkerheten enligt inarbetade säkerhetsrutiner.
Gårdagen blev en riktig städardag. Tempot var inte speciellt uppskruvat, men desto njutfullare. Så mycket som jag tycks städa skulle man tro att det är skinande rent, men icke. Jag har hela tiden en förmåga att fördjupa städområdets målsättningar och intensifiera sorteringsarbetet. Sovrummet är jag dock helt nöjd med. Nu är det riktigt lättstädat. Positivt med tanke på att modelljärnvägen inhyses i detta rum. Om det inte vore för mitt missnöje med ordningen i klädkammaren vore jag snart klar i vardagsrummet också. Ska snart besluta hur jag ska gå vidare med missnöjeshanteringen så att även köket kan få sin ordning säkerställd. Ett projekt för morgondagens morgon när jag ska ladda för eftermiddagssömn och kommande nattjänstgöring, natt mot onsdag.
01-03-17, lördag
Det är lördag och jag har utövat fysiskt arbete och förenat både nytta och nöje. Linda behövde flytthjälp och fick ihop ett samarbetsmässigt perfekt gäng som gjorde bästa möjliga för att stötta henne och hennes hjälpande föräldrar. För att snabba på flytten förärades även den utflyttande familjen med hjälpande händer, som snabbt tömde hissen och förmedlade dess innehåll till den nyttjade släpkärran. Efter några få timmars muskelträning var allt på plats i den nya lägenheten och vi bjöds på mycket väsmakande fika med allt ifrån bullar till te och yoghurt. Med andra ord en välarrangerad flyttservice.
Kvällen ska jag spendera hos Annelie. Glädjande nog kunde hon slita sig ifrån hemarbetet för en säkert välbehövlig kvällsvila. Tror det blir någon form av mat. Själv har jag med mig rödvin om vi skulle känna för det. Som tilltugg får ögonen se sig mätta på förra sommarens semesterbilder. Borde i och för sig öka på en viss typ av hunger högst påtagligt... *ler*
Igår fredag hade jag en underbar danskväll på Mälarsalen. Hade visserligen vissa svårigheter med millimeterprecisionen, men annars bra. Mina dansdrottningar överlevde närgångna stolpar och en och annan missbedömning av de rörliga objekten. Det sistnämnda var kanske inte bara mitt fel, men en följd av okoncentration och tillit till fel omkringdansande par. Även denna gång några få som ställde till det för alla andra nyktra dansare. En dam hade till exempel med sig mordvapnet in på dansgolvet. Ingen kom dock till skada av just den svarta handväskan som flög efter henne, någon meter utanför hennes "buggsvängar". Om det senare på kvällen var de som också ramlade i backen vet jag inte, men beskrivningen stämde bra efter hörsägen.
För egen del hade jag som jag antydde det helt underbart. Fick dansa med de prinsessor jag ville. Visserligen alldeles för lite med mina drömmar, men jag var orerhört välmående när jag åkte hem.
Arbetsdagen hade också varit till belåtelse. Ganska lugn och välgenomarbetad. Visserligen tiominutersförseningar på Nynäsbanan hela morgonen, men det var ändå ingen ide att flytta några tågmöten. Man fick nöja sig med att det var en lättöverskådlig och hanterbar röra helt enkelt. Slutet på arbetsdagen kom också tidigt. Hade glömt bort att arbetsturen var såpass kort som den var. Väl hemkommen sov jag middag.
01-03-15, torsdag
Idag har det varit en riktigt utvecklande dag. Under en stor del av mitt arbetspass, (webbredaktörsdag), hann jag pyssla med hemsidesskapande. Lyckades riktigt bra med att återskapa en broschyr med nästlade bilder i webbformat, genom positionering. Lite av en ny värld som har sina förutsättningar i moderna webbläsare runt om i intranätet.
Efter arbetsdagens slut åkte "JS" och jag ut till EBBA:s danslokal i Bredäng. Vi började med att laga iordning inköpt mat. Därefter blev det dags för ett riktigt intensivt danspass med mestadels riktigt högt tempo. Vi lyckades över förväntan. Mycket säkerligen beroende på ett träningspass som vi tog i tisdags innan mitt nattliga arbetspass. Då hann vi gå igenom riktigt många detaljer som försvårade en effektiv dans.
Det nattliga arbetspasset mellan tisdagen och onsdagen hade jag hoppats skulle bli lugnt. Istället hamnade jag mitt i en katastrofövning som gällde tunnelsystemet vid stationerna under Arlanda flygplats. Lite förvirrande i sammanhanget var att jag bara hade en betydande roll i inledningsskedet, när det gäällde att igångsätta räddningsinsatserna.
Efter att ha emottagit katastroflarmet från lokföraren i övningståget skulle enligt scenariot 150 personer evakueras ifrån det brinnande tåget. Trots att jag visste att det var en övning steg pulsen betydligt i samband med att jag ringde larmcentralen, SOS. Övningsledaren var i alla fall nöjd efteråt. Själv var jag lite kritisk, men när fullskaleövningen i framtiden skall genomföras kan nog många rutiner vara ytterligare förfinade. Som sagt var, jag hade endast en mycken liten, (om än betydande), roll i övningen.
Under onsdagen var jag tämligen utslagen och trött. Hade dock piggnat till inför onsdagskvällens styrelsemöte i Sollentunahems lokaler. Då hade jag också hunnit glädja mig åt mina framkallade filmrullar från Frankrikeresan och Ö-viksdansmaran dessförinnan. Gissa om jag längtade tillbaka till skidåkning och snöparadis...
Även natten mellan måndag och tisdag jobbade jag. Hade under hela natten godståg att övervaka. Men det blev en lugn natt tack vare att nästan alla godståg gick i tid och att endast ett arbete fanns att övervaka för mig.
När jag kom hem om morgonen städade jag. Hann med i stort sett vad jag önskade innan Bredbandsinstallatörerna kom, vid åttatiden på morgonen. I köket var det visserligen rörigt, men eftersom jag aktivt stökade runt kändes det försvarbart och helt okey. När installatörerna var klara, (efter någon timma), gick jag och la mig. Sov till eftermiddagen.
01-03-12, måndag
Gårdagen blev en lyckad dag för självförtroendet på dansgolvet. Att jämföra med fredagens dans blev dansen på Lagår´n oslagbar. Efter att jag fått byta arbetstur kunde jag hämta bilen efter jobbet och hämta upp såväl "JS", "Itti", Jonas som Johan. De två sistnämnda hämtade jag upp vid Barkarby där de parkerat bilen. Måste eränna att jag var riktigt road av hela sällskapet både till och från dansen, något som bidrog till den goda totalupplevelsen. Fick dansa med i stort sett alla jag ville.
Under hemfärden förvånades vi över mörkret i trakterna kring Akalla och Kista. Det var kusligt mörkt. Inga gatlampor, obetydlig belysning i företagsbyggnader och släkta trafikljus. Tydligen pågick sedan flera timmar ett enormt omfattande strömavbrott. Det varade i nära nog ett och ett halvt dygn och slog nästan helt ut verksamheten och jobben för alla ortens samlade datorföretag.
Måndagen har jag använt till att städa. Efter att på morgonkvisten lämnat tillbaka bilen sov jag ut. Vid 14-tiden, långt efter att jag planerat påbörja städningen, slog jag upp ögonen slutgiltigt. Visste att jag behövde sömn inför den kommande arbetsnatten. Städningen blev som vanligt mer omfattande än vad stunden krävde. Resultatet ska nog bli till riktig belåtenhet, men jag är inte klar. Bredbandsinstallatörerna får nog "köpa" att de angränsande rummen är lite upp- och nedvända.
01-03-10, lördag
Ganska trött efter en hel arbetsdag ska jag nu hem och både ladda upp inför en tidig morgondag och lite välbehövlig kvällsstädning. På tisdag ska det installeras Bredband. Dessutom känner att jag skulle vilja minska småplottret i lägenheten och få huvudintrycket att lite mer likna tiden då jag var nyinflyttad. Bilderna från då ser så mysiga ut. Allt ser så lättstädat och enkelt ut...
Under gårdagen hade jag min första vanliga arbetsdag på mycket länge. Det kändes som om jag relativt snabbt kom in i rätt tågklarerarkänsla. Tror inte jag behövde ångra några beslut.
Innan den ordinarie arbetsdagens början hade vår arbetsgrupp haft ett fyratimmarsmöte på Royal Wiking Hotell. En trevlig sammankomst där man fick ventilera både positiva och negativa frågor, någorlunda arbetsrelaterade. I samband med mötet bjöds vi även på god mat.
På kvällen hämtade jag bilen hos mina föräldrar. Duschade och åkte därefter till Yesterdays för att dansa. Tyvärr blev inte danskvällen riktigt vad jag väntat mig. Jag irriterade mig mycket mer än normalt på omgivningen. Mest på ett antal medelålders par som inte ens verkade gå in för att dansa. Rätt vad det var hade man ett par framför sig som stoppade upp allt flyt genom att syssla med kroppslyftning. Vad annat kan man kalla det när någon försöker att bära omkring sin partner i sina armar utan att denna når marken på en halv minut. Okej om det varit under foxtrottlåtarna, men nu till tempobetonad musik och där farten på dansgolvet "ska vara som störst". Kulturkrock helt enkelt... Kanske sitter det kvar mentala sviter ifrån förra gången då en äldre herre ville styra ordningen på dansgolvet genom att dra i skjortorna. Skärpning till alla som tror sig om något utan att bevisa kvalitéerna först...
Tack och lov fanns det ljuspunkter på dansgolvet. De var inte många men mina vänner JS och "Itti" höll modet uppe. Dessa dansprinsessor skjutsade jag sedan även hem till JS.
01-03-08, torsdag
Det är svårt för en utomstående att förstå hur upprymd man kan vara efter en världsföreställning i dans. För biljettpriset 270 kronor är jag överväldigad över de nära intrycken jag fick från första stolsraden direkt invid scen. Får ni någon gång i livet tillfälle att se "BOUNCE" live ska ni göra det. En fulländad dansshowsstory som håller tempo i nära nog en och en halv timma. Man får en nära inlevelse i krigets fasor när dansarna dansar, kryper och smyger fram i sina gasmasker. När krigets fasor brutit ut är det sedan en befrielse att se hur kampen övergår i primitivare former. Aporna, (de smidiga dansarna), svingar sig lätt emellan byggställningarna. När en underbart dansande kvinna stiger in i bilden förstår jag att vapnen blir bortglömda. Vem skulle inte blivit förtrollad av hennes takt och rytm. Och dessa kroppar, såväl manliga som kvinnliga bara strålar erotisk men mycket välbalanserad laddning.
När en vilsen cyklist eller skateboardåkare visar minsta teksamhet dyker dansproffsen upp. "Så här ska man bara dansa". Till slut förstår man att allt med musik och rörelse på något konstigt sätt kan bindas ihop. Balett, Hip-Hop, Lindy och Breakdance blandas med ett härligt sjuttiotalsdisco. När även Kalle Anka fått sin del i showen är julaftonen fulländad. Själv lämnar jag lokalen överväldigad över hur mycket dansande kroppar kan förmedla. Jag är själv bara vid början av mänsklighetens förmåga att uttrycka sig i dans och vill definitivt se mer av dansande tjejer och killar.
Efter dansshowen åkte jag och hälsade på hos mina föräldrar som hastigast. Därefter hem, trött efter en redaktörsdag på jobbet, fylld av e-mailläsning efter semestern.
01-03-07, onsdag (Kurser, ledighet, Frankrikeresa och 60-årsdag osv...)
Nu är jag åter igen i hemmiljö. De senaste veckornas Semesterresa, ledihet och kurser är nu slut. Har hunnit tillbringa flera dygn på bussar, hotell och det senaste dygnet i slottsmiljö. En underbar blandning i alla bemärkelser, omgiven i första hand av mina alpina vänner Jonas, Jenni och Linda under större delen av semestern och av mina arbetskamrater under det senaste dygnets säkerhetsfortbildning.
Fredagen den 23 februari: Efter att torsdagens styrelsemöte blivit avklarat togs packningsförberedelserna inför Frankrikeresan upp direkt. Något direkt tillfälle för sömn blev det inte innan jag väl satt på nattbussen in mot centrala Stockholm strax före klockan 03.00 på natten. Gick en sväng förbi jobbet för att förvara packningen där under tiden jag köpte proviant och tog ut svenska respengar.
Under resan skulle det senare visa sig att de svenska pengarna förblev mer eller mindre orörda. När jag inga pengar hade i representativ valuta, D-mark och France, fick antingen betalkortet aktiveras eller min tillit falla på mina resekamraters stabila valutabank.
Strax efter fyra på morgonen möttes resesällskapet vid Cityterminalen. Strax efter fem på morgonen lämnade bussarna Stockholm för färd mot Malmö via Jönköping. Eftersom jag endast sovit ca 20 minuter under natten fick jag nu skön avkoppling tillsammans med en medhavd filt som Jonas och jag delade. Jenni och Linda höll oss och varandra sällskap i stolsraden bakom.
I Jönköping blev det en lyxfrukost. Både välsmakande och roande. Lite kyligt i lokalen men det uppvägdes av smaksensationerna. Jag hade faktiskt glömt bort hur bra frukost dom hade på Eurostop i Jönköping.
I Malmö bytte vi till en bättre buss invid en magazinslokal i anslutning till Öresundsbron. Det gick ganska snabbt och smidigt även om den nya bussen var lite sen. Systematiskt och påpassligt lyckades vi också få de platser vi önskade i bussen. Mycket tack vare detta kunde jag koppla av tillsammans med mig nya bok, "Inside WAP". Till att börja med tyckte jag boken var riktigt tungsmält, men allt eftersom blev jag mer och mer nöjd med både innehåll och lästakt.
På båten mellan Rödby och Puttgarten fick vi ett välbehövligt mål men av enklare sort. Innan hade nämligen Jonas tappert köat ihop en liten resmatsäck i Malmö som vi slukat, alla lika hungriga. I övrigt bjöd resdygnet inte på matstopp förrän i Sydtyskland om kvällen. Då en pasta som vi fick vänta på till långt efter att tjejernas mat både levererats och uppätits. Kanske enligt min gamla "Ängelholmstradition" att alltid få vänta på maten till sist...
Natten blev god och jag sov lika bra som de andra verkade göra. Bäst resultat tror jag Jenni lyckades med...
Lördagen den 24 februari: Vaknade av härligt väder i samband med att vi startade vår genomresa i Schweitz. Resan gick bra och när vi väl var i frankrike blev det frukoststopp på ett M´c Donalds. De franska fjällen började vackert tona upp sig. Skulle det inte varit för en flera timmar lång bilkö hade vi varit framme före middagstid. Nu blev det först om eftermiddagen. Hann under köandet se riktigt många TGV-tåg som långa och vackra snirklade sig igenom det franska fjällandskapet.
När vi var framme fick vi vänta ytterligare någon timma på lägenhetstillträde. Detta gjorde inte så mycket eftersom tjejerna snällt nog åtog sig en inköpsrunda varvid Jonas kunde skaffa liftkortsfoto och jag lite Fransk valuta. Innan informationsmötet om kvällen köpte vi oss ett par mycket välsmakande pizzor ifrån Pizzerian mitt emot hotellet. Det var underbart att se vilken matlagningsglädje som bubblade upp hos personalen när Lindas och min pizza iordningställdes med lite specialingredienser. Väntan väl värd.
Efter informationsmötet som hölls på "Underground" gick vi och hyrde skidor. Det skulle senare visa sig att det var riktigt bra glid under skidorna.
Söndagen den 25 februari: Vi vaknade upp till den första skiddagen i våra sängar vid 07.30-tiden. Vid 09.30-tiden skulle vi tilldelas våra beställda liftkort. Tjejerna hade sovit i sovrummet efter eget önskemål, Jonas i den ordinarie bäddsoffan och jag i dess utdragsdel. Under den första natten hade jag dock inte sovit som en prins. Den värme som om kvällen fanns i lägenheten var som bortblåst tidigt om morgonen. Följande nätter tillförde jag ytterligare en filt per natt innan lagret bestod av tre extrafiltar.
Lägenheten i sig var mysigt belägen men ingen direkt drömkåk. Ovanför fönstret fanns två igentätade lufthål fyllda med plastpåsar. Filtarna hade flertalet stora hål, (troligtvis både efter förslitning och saxar). Diskmaskinen visade sig ha en defekt diskkorg som sedemera slog sönder två glas vid upptäckten. Elementens termostat i vårt rum var obrukbar och lös, fläktutrustnigen var inte konstruktionsmässigt lyckad då det var ett 10 cm avbrott i mellan fläktdel och luftutsläpp. Med andra ord fylldes rummet vid stekning av äkta stekkoncentrat. Badrummet hade sina orginella bygglösningar. Helkaklat så till den milda grad att det inte ens fanns golvavlopp. Riktigt spännande städningsförfarande alltså för att bringa ordning. Vardagsrumsgolvet var allt annat än plant. Helteckningsmattan kändes utrullad direkt på jordstampat golv alternativt betong med samma struktur som de vackra ojämna väggarna. Nåja, golvvärme i ett av hörnen där någon värmeledning gick ytligt. Den sista defekta detaljen fick oss att köpa stearinljus för att mysa. Under de första dagarna hade vi en ljusdimmer som fungerade relativt tillfredsställande. Den fick dock helt plötsligt för sig att nyttja full ljusstyrka jämt och därmed bli omöjlig att stänga utav annat än genom utdragande av kontakten. Inte så användbart för våra mysande, kvällströtta och solskyddade ögon och sammansättning om fyra rosökande personer i "hemmets vrå".
Den första dagen bjöd på ett ymnigt snöfall, något som vi förstått att många längtat efter. Snöbristen var inte jätteakut men inte långt ifrån, om solen först kommit fram några dagar. Hur som helst kunde vi i alla fall njuta av härligt mjuk snö som härligt formades under skidorna. Riktigt snabbt kände jag mig hemma trots att skidpjäxorna varit undanstoppade sedan 1996 och dessförinnan Chamonix 1991.
Om söndagskvällen åt vi på Mexicansk restaurant. En riktig språktillställning där vår språkbegåvning Jenni fick prata både Franska, Italienska, Engelska och Svenska. Själv kunde jag bara berika mångfalden med några få ord Ryska då den svenske servitören sagt att det skulle vara knivigast att förstå. Orsaken till språkförvecklingarna var huvudsakligen att vi inledde på engelska till den som pratade italienska, på franska till den som till slut pratade svenska osv... Totalt fem fyra personer som intresserade sig för oss.
Måndagen den 26 februari: Denna dag skulle bjuda på picknick i backen. Den började tveksamt innan liftarna öppnade varför inga matkorgar iordningställdes. Mycket synd eftersom det blev en hel skiddag i strålande sol när väl dalens dimmoln skingrats. Solskyddet gjorde sitt jobb och "pandaögonen" begränsades i styrka.
Kvällen bjöd på en mysig hemmakväll med god mat och kortspel. Härligt kött hade valts ut, till vilket vi lagade smakrik och god pasta...
Tisdagen den 27 februari: Dagen började med bra väder men med moln och oväder i antågande. Eftersom vi var väl rustade beslöt vi att stå fast vid vårt avlägsna utflyktsmål. Vi var på väg emot de lägre regionerna i vårt tillgängliga liftsystem i Val Thorens omnejd. Detta var också i det närmaste den mest avlägsna delen av det tre dalarnas pistsystem. På de högsta topparna blåste det redan kraftigt. I dalgångarna bjöds dock underbar skidåkning med många mil under skidorna. Strax efter middagstid var vi vid vårt mål. Sökte oss ytterligare en bit bort innan vi hittade den perfekta dungen att slå läger vid.
Vår lägerpause bjöd på underbart välsmakande matsäck och rykande varm termoschoklad. Mina tre vänner satt på en snöbänk med skidorna som underlag och bänkrygg. Själv placerade jag mig bredvid, med korsslagna skidor och mina stavar som sittyta. Bra lösningar för oss alla.
Fortfarande när vi påbörjade vår hemfärd var väderleken mild mot oss i de lägre regionerna. Mot slutet av resan hade vi desto svårare planeringsfrågor att avhandla. Vi lyckades på något vis komma över till vår hemdal, men slutparten av resan var ett äventyr som gjorde mig överlycklig i min nya varma vinterjacka. När alla kabinbanor och merparten av stolsliftar var stillastående var det bara ett relativt komplext system av knappliftar som tog oss över bergskammarna hem. Skulle man inte som vi till just Val Thorens fick man inte ens medfölja. Krampaktigt gav man sig upp i snålblåsten, dragen längs marken av en tålig lift. Men vinden var stark, speciellt i sidled. Det var ibland svårt att hålla kurs. Med ena handen skyddade man sig om möjligt från snön, vass som spik och stora som hagel. Den andra handen var upptagen av stavarna. Störtloppsställning över dragstången var mer eller mindre obligatorisk för att må tillfredsställande.
Liftarna förde oss sakta till rätt toppar och allt närmare målet och värmen. Längs liftens väg stretade totalt tre olika snowboardåkare krypandes med att över huvud taget komma framåt. Tack och lov närmade de sig nedförsbackens början, även om den skulle visa sig ge föga tröst. I nedförsbackarna var störtloppsställningen fortfarande den bästa kroppställningen. Problemet var annars att man blåste upp mot toppen igen. Nu kunde man i alla fall staka sig fram nedåt. Obegripligt men ett sant faktum när vinden tar tag i vad den får. Bara en gång har jag tagit del av liknande vindstyrkor, men den gången bara under någon minut på Vemdalstoppen 1988. Men nu var naturen härligt nära och en riktig utmaning som vi alla tog med ro ända in i mål.
På kvällen var det så kallad "Boogie-Night" med 70-talstema. Innan dess hade dock reseledaren kommit förbi vår lägenhet för att kolla att allt var okey. Man hade noterat att vi inte hade synts till på den dagliga After-skin. Vilka underbara och trevligt observanta reseledare helt enkelt... Huvudparten av vår lägenhet gick efter stängning vidare till "Underground" där vi dansade till tretiden på onsdagsmorgonen. Kanske inte riktigt vad min tilltagande förkylning behövde. Ute blåste stormen runt knutarna.
Onsdagen den 28 februari: Hela lägenheten tog en rejäl sovmorgon. Jonas hade dessutom lyckats sova bra tidigare när vi stövlade in i lägenheten om natten. Frukost åts samtidigt som vi studerade blåsten i backarna. Jag stannade inne och vårdade min hosta som hade tendenser på att torrt vilja söka sig mot lungorna.
I det närmaste samtidigt som mina tre vänner vid 11.30-tiden kom ut i backen avtog snabbt vinden och molnen sprack upp. Sol ute under resten av dagen, emedan jag städade valda delar av lägenheten, badade och sov middag.
När resten av folket kom tillbaka skrattade de nästan oavbrutet. Det hade uppenbarligen varit god stämning från början till slut, både i backarna och liftarna. Själv följde jag med, trots hosta, på After-ski. På kvällen lagade vi åter igen god mat och myste därefter till spelet "mellan tummen och pekfingret". Riktigt skoj... (trots att min ledning inte räkte in i mål).
Torsdagen den 1 mars: Inte heller denna dag blev det picknick i backen. Snön föll delvis och vädret var ganska behagligt. Vi hittade bra backar dit all snö verkade ha blåst. Lunch åt vi utomhus då inomhusplatserna på serveringen var upptagna. Tjejerna önskade sig en "tjejkväll" varvid vi gick ut och hade trevligt och åt fint på en egen restaurant. Därefter gick Jonas och jag in på en holländsk pub/disco. Vi tyckte stämningen var riktigt bra. Om det inte hade varit för att strupen irriterades av röken hade jag kanske varit kvar där än... *ler*
Fredagen den 2 mars: Tjejerna kom hem ca två timmar senare än oss. De verkade nöjda med tjejkvällen. När den sista skiddagen kom var vi i princip i backen i vanlig tid. Härlig åkning, på slutet lite blåsigt, som avslutades något i förtid under eftermiddagen. Vi lämnade tillbaka och betalade våra skidor.
Efter lite kvällsvila samlades vi till avslutningsmiddag i Lion Alpins regi. Mycket gott och roligt att åter igen möta några av bussens medresenärer. Efter middagen gick vi vidare till "Tango". Kvällen blev dock inte allt för sen. Krafterna sparades delvis till kommande packning, städning och resa...
Lördagen den 3 mars: Efter en ganska tidig morgon med packande städades lägenheten. Packningen fick vi efter utcheckning förvara i en stor samlingslokal. Utifrån denna basstation gjorde vi utflykter ända fram till eftermiddagen då hemresan skulle påbörjas. Vi hann med både internet-, cafe- och matbesök. På stan hittade jag en underbar liten gosehund som fick göra min koalabjörn sällskap i ryggsäcken.
När hemresan startade hade Jonas och jag reserverat våra platser. Både Linda och jag led många tysta minutrar och timmar på hemresan. Ingen av oss lyckades nämnvärt bra med tryckutjämningen. För mig varade merparten av mina lock för öronen till middagstid nästa dygn, i samband med ankomsten till Sverige.
Under kvällens matstopp i sydtyskland blev jag lite småsur och irriterad. Kunde inte använda mitt betalkort för betalning på M´c Donalds. Därför bojkottade jag dem och införskaffade livsuppehållande proviant på bensinmacken bredvid. Om natten sov jag sedan gott...
Söndagen den 4 mars: Under natten hade jag varit till stort nöje för reseledaren och busschaffören som genom sin webbkamera hade kunnat följa mina stora huvudvickningar. Förutom att jag vid flera tillfällen varit nära att dregla, hade jag sovit riktigt gott sittandes. I nordtyskland åt vi så lunchen. God och mättande. Därefter bilfärja, Danmark, Öresundsbro och Sverige i sikte. En kortare pause i Malmö och därefter matpause i Jönköping.
En stor del av bussen var smådåliga. Själv var jag istället ganska pigg och mycket nyfiken av mitt bokläsande.
Till Stockholm kom vi ca 22.30. Underbart skönt att komma hem. Bara lite vemodigt att ta farväl av mina underbara skidvänner.
Måndagen den 5 mars: Hemma i lägenheten hade jag ett paket väntandes. Det skulle jag leverera till min kära far tidigt om morgonen, innan jag var tvungen att åka iväg till Flen på en tvådagars säkerhetsutbildning på Hendenlunda slott. Pappas 60-årsdag firade jag således genom att försiktigt låsa upp ytterdörren och sjungandes tåga in i sovrumet med mitt medhavda paket. Jag tror att pappa blev riktigt glad över bildskannern som även kan klara av diabilder.
Efter uppvaktningen åkte jag in till stan. Hann sova ca 30 minuter till på jobbet innan tåget skulle rulla iväg. Först på tåget unnande jag mig en riktig frukost.
Vistelsen på Hedenlunda inleddes med det obligatoriska och årliga särkerhetstjänstgöringsprovet. Klarade mig och får således jobba vidare med tågtrafikledning. Dagen i övrigt bjöd på grupparbeten, diskussioner och redovisningar. Riktig fortbildning med andra ord. Om kvällen, före middagen, hann jag med en basturunda. Skönt och härligt. Gick sedan till korgs förhållandevis tidigt, efter att ha småsnackat ett par timmar i ett av slottets vardagsrum.
Tisdagen den 6 mars: Tidig kursdag. Vi checkade ut före åttatiden på morgonen. Även denna dag fortsatte med intressanta diskussioner gällande järnvägens trafiksäkerhet. Vid 16-tiden reste vi hemåt. I hemmet fick jag njuta en hel kväll...
Onsdagen den 7 mars: När jag vaknat om morgonen åkte jag till mina föräldrars hus för att där möta upp min syrra och hennes tre barn. Tillsammans åkte vi in till Centralen för att leta upp deras hemresetåg. Det gick riktigt smidigt att installera sig i familjevagnen. När jag väl fått Malcolm i mitt knä tyckte jag det var lika bra att sitta kvar och följa med en bit på vägen. Det är ju inte så ofta jag möter syrran och barnen. Därför åkte jag med dem ända till Västerås.
Hemvägen bjöd på skärpt biljettkontroll där några damer inte kunde förstå att man var tvungen att visa upp biljetten för någon konduktör. Jag har svårt att tro att de hade så svag uppfostran från 40- eller 50-talet som de ville påskina. När biljettkontrollanterna efter 20 minuters damsykningar, (det var en dam som satte dit dem), väl gick kunde jag inte låta bli att försöka vrida deras förståelse aningen åt rätt håll. Som exempel undrade jag om de inte la en vanlig parkeringslapp väl synligt i bilens framruta utan anmodan. Borde vara lika självklart förfarande enligt mig. En annan herre tog efter detta vid och beskrev vidare problematiken gällande personer som på andra resenärers bekostnad löser tillbaka oklippta biljetter. Utan att veta kan det ha varit just deras avsikt? De lossades åtminstone bli lite mer förstående efter våran utläggning.
På kvällen åkte jag ut till Nackswinget för att träna med JS. Riktigt intressant lärarledd lektion som mynnade ut i greppbara detaljer...
