01-12-03, måndag
Nu när vi (personalen med utgångspunkt från vår intressegrupp "STIG") infört ett övertidsstopp märks det verkligen hur stor personalbristen är. Men vi kämpar alla vidare ända tills vi blir beordrade att arbeta övertid. Personligen hoppas jag att frågan ska bli löst innan dess, men det vet man aldrig.
Fredagen den 30 november: Om kvällen lånade jag mina föräldrars bil. Hämtade Jenny och Sandra vid centralen och åkte vidare till Yesterday. Som vanligt var jag lite för hungrig vid ankomsten för att kunna dansa med koncentration. Det löstes dock genom en god skagensmörgås, lite kaffe och några läskedrycker under kvällen. När den sista timman kom började danskvällen till ZLIPS få ordentlig fart, åtminstone jag... Det blev inte så jättemånga danser med Sandra, men de som jag fick var bra. Maria hann jag dansa desto mer med.
Lördagen den 1 december: Natten hade jag spenderat hos Sandra. Om morgonen skjutsade jag henne till sitt jobb. Åkte vidare till affären för att handla lite byggmateriel till järnvägen. Lyckades bra och återlämnade därefter bilen till mina föräldrar.
Resterande del av dagen användes till modelljärnvägen. Kände mig trött och lite sliten, men framför allt hungrig hela tiden. Spelade inte någon roll att nästan 1 kg lasagne gick mer i magen, hungern kom tillbaka snabbt ändå.
När kvällen kom och det fanns risk att störa grannarna med stora stökeriobjekt, startade jag pappersmassatillverkning. Natten kom och jag höll på ända till klockan 04.00 innan jag nått önskvärt resultat.
Söndagen den 2 december: När jag sovit ut lite, till klockan 11.10, fortsatte jag med mina projekt i modelljärnvägsrummet. Fortfarande gick arbetsmomenten trögt, men jag blev nöjd med resultatet. Den undre stationen fick väggar och tak likt ursprängt berg. Ytterligare lite landskap lyckades jag också skapa "ovan mark". Nöjd fotograferade jag sedan ganska mycket...
01-11-30, fredag
Under morgontimmarna var min huvudsyssla hemma vid datorn att betala alla tänkbara räkningar. Känns bra att veta att ett ekonomiskt tillskott är att vänta i mitten på nästa månad. Löneförhandlingarna strandade visserligen under dagen, på gott och ont. Även om jag personligen kunde se fördelar med att godta arbetsgivarens nya bud, så var merparten av STIG:s medlemmar enade bakom våra olika yrkens värde. Förhandlingarna kommer nu ej längre ske lokalt, utan på riksnivå, dvs läget trappas upp...
Innan jag åkte till jobbet genomförde jag ytterligare några nya testkörningar med mitt nya snabbtågssätt. Banans tillåtna hastigheter överskreds på flera ställen. Lite oro kände jag i vissa svängar, då det i dagsläget inte förekommer någon form av banvallsbankning, (lutning av banvall och spår). Men tågets gångegenskaper var mycket goda och restiden runt banan halverades i jämförelse med lokdragna tåg efter mitt Rc-lok. Rekordtiden är nu 1 minut och 28 sekunder.
Under arbetsdagens gång lämnade jag in en detaljerad redogörelse för min backningsmanöver av godståg i Uppsala den 15 augusti. Fick dessutom tillfälle att läsa valda dokument i utredningen hos Järnvägsinspektionen. Fortfarande känner jag dock att jag gjort rätt hela vägen. Naturligtvis är jag öppen för yttranden som kan styrka min yrkesskicklighet ytterligare för framtiden, om nu järnvägsinspektionen skulle ha något att invända emot.
01-11-29, torsdag
Dagen har varit spännande. Sandra och jag hade under hela natten legat i min smala säng, hemma hos mig. Mysigt men lite väl trångt. Själv sov jag i och för sig gott, men Sandra hade nog önskat några cm till vid sidan.
Arbetsdagen var vigd åt mina specialuppdrag. Mitt under dagen gjorde jag ett avbrott för ett fritidsuppehåll och möte med "STIG", Stockholms trafiklednings intressegrupp. Det är nära slutbudet på löneförhandlingarna. Ännu har buden från arbetsgivaren mest varit obetydliga och blivit till ett utdraget leende. Jag tror att allvaret har kommit fram, (efter flera års groende missnöje), men ännu har det inte bemötts med riktigt eftertryck från arbetsgivaren. Lokalt finns nog förståelsen, men inte på det rikstäckande planet. Gluggarna är eventuellt nyöppnade, med sömngrus i ögonen...
Ett av dagens glädjeämnen blev leveransen av mitt efterlängtade modelljärnvägssnabbtåg, ICE-3. En investering av ett riktigt futuristiskt tåg som rullar på de tyska järnvägarna. Med viss reservation för den exakta siffran, men jag tror att det har gjort en topphastighet på 414 km/h. Dubbelt så snabbt som svenska X2000 normalt kör.
Nästa gläjeämne firade jag tillsammans med Jenny. Vi spelade och presenterade alla de godingar som vi under söndagen plockat fram. Alla som stannade hela kvällen ut verkade nöjda. Personligen tror jag att andra halvlek var något mer kvalitativ än den första. Å andra sidan en mycket bra blandning av 80-tal, tyngd, 60-tal och en hel del fart. Måste erkänna att mycket kändes snäppet lite snabbare på dansgolvet än i hemmiljön.
Tisdagen den 27 november: Under hela dagen var jag hemma hos Sandra. Sov och rev papper om vart annat. I ärlighetens namn hade jag nog behövt ytterligare någon sömntimma innan mitt nattpass, men det fick bli som det blev. Andra arbetsnatten brukar alltid vara tyngre, inte minst när telefonen ringer i ett till närmare 02.30. En stor mängd arbeten ute och många stationer och stationssträckor att avspärra för att hålla en god säkerhetsnivå, med både "bälte och livrem"... Norra stambanan och Arlandabanan bjöd allt detta under natten. Natten innan hade jag bevakat Katrineholmsbanan, (Västra stambanan), och Svelandsbanan.
Onsdagen den 28 november: När morgonens trötthet var ett faktum befann jag mig redan hemma hos Sandra. När jag väl somnade sov jag riktigt gott. Vaknade vid 14-tiden, när Sandra kom hem och innanför dörren tillsammans med hennes mor. Sandra åkte på sånglektion och jag hemöver. Dagens frivilliga "STIG-möte" hade jag vid det laget redan missat.
Hemma städade jag lite och röjde upp helgens festdisk. Sandra dök upp vid 19-tiden och mina inbjudna föräldrar kom en timma senare. En mycket trevlig kväll. Det var trots allt ett bra tag sedan mina föräldrar sist var i mitt hem.
01-11-26, måndag
En vanlig vecka har börjat. Min bygghysteri har sjunkit till normala värden. Trots det ska erkännas att jag under morgonens första timmar rev ett antal tidningar i småstrimlor. Sedan var det dags att åka iväg till min vän Sven, för att om möjligt och eventuellt kunna bistå med lite modelljärnvägsråd. Detta gick dock om intet när vi istället beslutade oss för att "göra stan" och äta middag ute istället.
Under eftermiddagen åkte jag hem. Slutförde ett styrelseprotokoll och sov därefter middag. Vaknade dock pigg, i förtid, och inriktade mig istället på att fylla på magen innan nattens tjänstgöringstimmar.
Torsdagen den 22 november: Ett tidigt arbetspass inriktade sig på trafiken norr om Mälaren. I stort sett gick hela arbetspasset smärtfritt. I böjan lugnt och mot slutet lite mer att göra, men så vitt jag minns var det helt okey.
Om kvällen skulle dansen få lite utrymme, men innan dess satsade jag på modelljärnvägen. Lördagen och den första "körkvällen" med inbjudna gäster närmade sig med stormsteg. Trivselkvällen blev en mycket bra tillställning med hårdrocksmusik som grund. Härligt att dansa bugg till, men svårt att utstråla rätt "tyngd" i dansen. Att vara lika häftig som musiken var svårt. Jag har ju inte ens långt hår att svänga med *ler*. Trötta och nöjda åkte vi tillsammans hem till Sandra för en god natt.
Fredagen den 23 november: Tidigt gick jag upp för att ta mig till jobbet. Kom utanför dörren tidigare än vanligt och nyttjade därför bussen istället för tvärbanan.
Arbetsdagen bjöd på ett kort arbetspass. Efter klockan tolv hade jag utbildningstid som jag flyttar till lördagens körkväll. Kanske intensivare utbildning än en normal arbetsdag...
Eftermiddagen utnyttjades nu för inköp av mat och onyttigheter. Allt för trivselns skull och den analkande lördagen. Någon speciell ordning i lägenheten gick ännu inte att urskilja, men förberedelser gjordes även här i den mån jag nu hann...
Vid 16-tiden åkte jag in till hobbyaffären. Leveransen av "ICE-3" var försenad, varför det svenska malmtågsloket "IORE" inköptes inför körkvällen. Förhoppningsvis kan det tyska snabbtågståget "ICE-3" komma den närmaste veckan. Mina närmaste planer för järnvägen, rent tekniskt sett, är först en ytterligare förstärkning av fordonsparken, därefter digitalisering av den nya lokparken och så småningom även delar av den gamla fordonsparken. Slutligen elmanövrering och digitalisering av banans växlar. Allt detta, (långsiktig planering), en kostnad på uppskattningsvis tjugo- till trettio tusen kronor.
Efter inköpet åkte jag till jobbet för att lämna dyrgripen i mitt skåp. Därefter till min underbara vän Maria och hennes inflyttningsfest. Vi var många som roades av god mat och dryck. Jag festade gott på vitt vin, men i alltför lagom mängd. Var riktigt sugen och älskade tillfället att få sitta ner och äta riktigt gott till drycken. Därifrån åkte vi till dansen, samtidigt som jag fick ett tilltagande röstbortfall. Blev riktigt hes och senare på kvällen riktigt trött. Hela bröstkorgen värkte, något som både kunde bero på torsdagens hårdrockskvällsdans och den förkylning som just börjat blossa upp. Gav upp innan danskvällens sista timma var kommen och åkte hem. Vågade helt enkelt inte ta ut mig mer...
Innan jag satte mig på sista tåget hem, så hämtade jag mitt malmtågslok och min bärbara dator från jobbet...
Lördagen den 24 november: Klockan var 08.00 när jag slog upp ögonen. Förkylningen fanns kvar men jag var ändå pigg. Hade till och med vaknat innan den planerade uppstigningstiden och funderat på om extra tid behövdes för städningen. Så här i efterhand kan jag säga att den hade behövts, men å andra sidan behövde jag vara vaken och utvilad för det städtempo jag till slut höll.
Hela dagen sprang jag omkring i lägenheten. Tågrummet befriades från överbliven byggmateriel, hallen blev verktygsfri och disken i köket försvann på ett tidigt statium. När en timma återstod innan mottagandet av gäster, var jag fortfarande skrämd av antalet sysslor som fanns att göra. Det blev dock bättre, men till sist vågade jag inte smita in i duschen innan de första gästerna, (kamraterna), anlänt. Men så fort dessa kommit, (alla kom nästan samtidigt), unnade jag mig raskt en härlig dusch. Trots att allt inte hunnit bli som jag innerst önskade, var hemmet i stora städtag som jag önskade presentera det. Med mig placerad i duschen, avskiljd från mina vänner, fick gästerna dessutom ett gott tillfälle att på egen hand lära känna varandra. Helt perfekt...
Vi startade festkvällen med lite fika och invigningstårta. Riktigt smaskigt enligt mitt eget tycke. Därefter gick alla pojkarna in till lekrummet, eller utbildningssalen som det skulle hetat på banskolan, för att köra svenskt malmtågslok, norskt ellok och danskt diesellok. En god blandning, som på banan fick stort utrymme trots den ännu något bristfälliga reglertekniken. Att alla hade säkerhetsutbildning underlättade, men betydde inta att allt var kontrollerat. Det tog någon timma innan alla började lära sig banans alla tågvägsmöjligheter, fällor och faror. 150 meter modelljärnväg är inte så lätt att övervaka, trots dukig personal. Hur som helst mycket skoj...
När tjejerna behandlat diverse debattämnen i soffan, så hittade de en film att se på. Vid midnatt avslutade vi kvällen genom att knapra ostbågar och roas av en naturfilm om krokodiler.
Mycket nöjd och belåten kunde jag slutligen lägga mig. Glad över min första körkväll och glad över att lägenheten efter mycket svett och slit blivit en boplats istället för arbetsplats och verkstad.
Söndagen den 25 november: Sandra och jag var på benen igen vid åttatiden. Vi hade haft lite svårt att sova. Elementen hade nämligen gått varma, något man normalt inte kände om man var ensam. Vi satte efter någon timma kurs mot stan. Skiljdes åt vid centralen eftersom jag skulle äta en stadig frukost innan jag tillsammans med Jenny skulle gå igenom en mängd skivor. Kommande torsdag ska det vara vår musiksmak som präglar dansen och trivselkvällen...
Efter att ha klurat ett antal timmar och lyssnat på en massa låtar, åkte vi hem till Sandra. Dit var Jenny, Björn och jag bjudna på middag. En god pastasallad med avocado och räkor m.m. bjöd en underbar smaksensation...
Gästerna gick tidigt. Min förkylning och avkoppling efter flera veckors intensiv tid gjorde att jag längtade till sängen. Således en lång natt med start före klockan 20.00. Helt otroligt...
01-11-21, onsdag
Det skulle inte vara helt otroligt att jag just nu är värd en "Tråkighetsstämpel" i mångas ögon, men jag tror på det jag gör och kämpar för att denna vecka utnyttja tiden så mycket jag bara orkar. Modelljärnvägen har verkligen fått sitt, även om tiden trots allt känns knapp emellan arbetspassen. Sandra fick träffa mig i Måndags och har sedan dess haft sitt att pyssla med, så därför tror jag inte hon har blivit åsidosatt i alla fall. Jag tror hon förstår mig, dessutom...
När lördagen och mina gäster är komna, lägenheten städad och tillvaron i ordning, ja då ska jag börja se fram emot julen och adventsljusstakar. Inte lång tid dit... Kanske jag har bättre samvete då att bjuda hem Sandra till ett ordnat hem...
Tisdagen den 20 november: Trots att min dag erbjöd fria arbetstider med mitt specialuppdrag som webbredaktör och Outlookadministratör, var jag uppe innan ljuset kommit. Klockan var inte ens slagen 06.00 när jag påbörjat mitt arbete vid datorn.
Arbetsdagen gick ganska snabbt, mycket eftersom jag längtade hem. Hemma hade jag dock inte så mycket ork kvar i kroppen och tvingades därför ta en två timmars middagssömn mellan mitt stökande i lägenheten och på modelljärnvägen. Sent på kvällen blev det lite nostalgikänslor i och med att lödkolven kom fram. Därefter lite bättre förutsättningar för flertågstrafik, med flera strömmatningspunkter, trots att transformatorn är i klenaste laget för min stora anläggning.
01-11-19, måndag
Tiden räcker inte riktigt till. Jag är trött. Samtidigt som jag vill sova vill jag hinna göra så otroligt mycket. Som tur är ska jag över till Sandra ikväll, nästan ett måste denna vecka, för att kunna slita mig ifrån mitt hem och modelljärnvägen.
Mina problem med småflugor är över. Den sista flugan har drunknat eller fallit offer för min effektiva uppblötta disktrasa. Ett suveränt effektivt vapen med snärt i... Hur som helst, det känns underbart att inte finna flugor sittandes på alla vackra vita ytor i köket, så som det några veckor var (till och med på den all diskad disk). På lördag ska jag ha järnvägsfolk på en modelljärnvägsafton. Tekniken är ännu inte riktigt anpassad för högeffektiv trafikering, men desto skojigare blir det att upprätthålla säkerheten. Troligtivis en större utmaning och påfrestning än min normala arbetsmiljö, där vi endast har en liten riktig kort "TAM-bana", (med tåganmälan mellan stationerna). Hur som helst har alla lördagens gäster den säkerhetsutbildning som krävs för verklig järnvägstrafik.
Söndagen den 18 november: Efter att ha slutat en underbar arbetsnatt och funnit min sköna säng i hemmet orkade jag mig upp strax efter middagstid. Utnyttjade i det närmaste all tillgänglig tid till modelljärnvägs snickerier, landskapsbyggande (med stålband och hönsnät), för att sent om kvällen tillverka den första satsen tidningspappersmassa. Denna ska jag med njutning skulptera med på järnvägen under måndagsdygnet. I mina pauser pratade jag i telefon, med mina föräldrar, vänner och inte minst Sandra (tre gånger)...
Natten mot måndagen kom och jag var tvungen att gå till sängs...
01-11-17, lördag
Natten ska komma att bjuda en arbetsnatt. Har sovit en liten stund hemma och dessutom hunnit med att ha superskoj i Kungsängens sporthall tillsammans med en ny danspartner för dagen. Therese, (samma förnamn som min förra danspartner), och jag har visserligen dansat ute förr, men knappt de senaste ett till två åren utan halvåret eller året dessförinnan. Därmed kändes det rätt redan när jag föreslog tävlandet på hemmaplan.
Någon träning har det alltså inte varit tal om. Däremot blev mina förberedande tankar till en perfekt blandning av uteblivna krav, äkta dansglädje, spänning och laddning. Allt detta till mycket inspirerande musik i C-klasstempo. Wow... Vill dansa mer... Det hela räckte nästan till final, en finalplats många i hejarklacken önskade oss, däribland Sandra. Mycket goda ord på vägen till den sjundeplats det blev, precis utanför finalheatet. Men annat än nöjd går inte att vara. Dessutom tog dansklubben hand om ett riktigt poängregn i C-klass och Bugg Senior D-klass. I båda dessa klasser blev det både första och andra pallplats för Nackswinget...
Torsdagen den 15 november: Åter igen en riktigt tidig arbetsdag. Gick i stort sett hem precis innan tågtrafiken norr om Uppsala och Gävle fick problem. Hela norra Sverige hade storm- och orkanbyar som fällde träden som plockepin över spår och ledningar. De som var ute och arbetade längs spåret kände sig små, något som jag förstod på samtalen jag hade med dem. Då är det skönt att sitta i sin bunker...
Sedan direkt hem för att bygga på modelljärnvägen igen, parallellt med tvättande. Kvällen blev avkopplande tillsammans med Sandra och andra på Nackswingets underbart roliga och trevliga trivselkväll, som förutom bugg blandades upp med både vals, schottis och hambo. Men visst var det också skönt att komma i säng när vi väl var hemma hos Sandra.
Fredagen den 16 november: En välbehövlig sovmorgon där jag hann riva lite tidningspapper. Papper som samlades i en välpackad säck som aldrig tycktes växa. Men tyngre blev den *ler*.
Jobbet bjöd inledningsvis på lugn. Därefter kaos i tågtrafiken på Bergslagsbanan. Orsaken var inställd trafik mellan Brattheden och Surahammar, allt sedan en lastbil både kört sönder bommarna och rivit kontaktledningen. 90 minuter sena tåg var inget ovanligt till slut. Orsaken var inte fordonsbrist, utan filosofin att förarna också skulle bussas kors och tvärs. Därmed tomma och outnyttjade tåg utan närvarande förare. I mina ögon ett lite "svagt grepp" av trafikkontoren, (även om de säkert gjorde sitt bästa och slet sitt hår).
Fick sällskap av Sven till dess jag skulle av vid tvärbanans hållplats. Intressant diskussion... Natten hos Sandra kom snabbt eftersom vi båda var trötta och utslagna. Miss worldtävlingen lämnade vi ått sitt öde när fem finalister fanns kvar. Men det var lite fängslande med en suverän programledare och vackra intelligenta tjejer.
Om natten bråkade jag i drömmen med en drucken dvärg. Dvärgen kommer sig nog av den film jag såg här om dagen tillsammans med Sandra. Men att "Snövit och de sju dvärgarna" skulle vara olämplig för mig hade jag aldrig kunnat tro.
Hur som helst försökte dvärgen enträget komma in i mitt hus och jag hade återkommande problem med att låsa dörren. Till slut blev drömmen såpass verklig, att jag reflexmässigt lyckades slänga ut armen åt höger, varvid jag träffade en sovande och till slut chockat skrattande Sandra... Mao vaknade vi samtidigt av tilltaget, något som jag naturligtvis ursäktade mycket... Drömmen om den besvärliga druckna dvärgen försvann i alla fall efter att jag släckt min samtida törst...
01-11-14, onsdag
Idag har jag till stor del varit lite putt och irriterad. Tydligast var detta på jobbet då jag inte tyckte jag hann med tågföringen. Lite småbökigt och småstökigt med ett extra tangentbord och skärm att övervaka, en så kallad inflyttad arbetsplats. Detta för att möjliggöra styrandet av tågtrafiken genom ett ombyggnadsarbete i Arboga. En trist och störande faktor när kommandona är annorlunda och överblicken vid sidan om övriga händelser.
När eftermiddagen kom pysslade jag med landskapsbygge på modelljärnvägen. Trevligt att se hur berg, kullar och dalar växer fram. Placeringen av ett hus har jag nu beslutat mig för. Fram på kvällen åkte jag för att dansa tillsammans med Sanna.
Tisdagen den 13 november: Efter en tidig dag med Specialuppdrag letade jag mig vidare till modelljärnvägsaffären. Inköpte den sista stora beställningen av spår. Ett historiskt kliv i utvecklingen när alla spår låg på sin rätta plats. Slutligen en provkörning som tog drygt en kvart, innan jag hunnit trafikera alla spår, efter ett antal varv och utstickare...
Under hela kvällen, till dess grannarna skulle kunna börja klaga, höll jag på vid min järnväg. Nöjd med framgångarna även om allt tar sin tid. Innan sänggång ett gott samtal med Sandra...
Bilderna visar ännu inte den vackraste landskapsbilden, men det är en bit på väg i och med alla stålband. På det ska det sedan hönsnät och pappersmassa med mera...
|
01-11-12, måndag
Helgen har passerat. En interessant tillvaro. Timmar som verkligen flugit iväg.
Idag har jag varit på ett möte med Sveriges Radio. Ett möte som tog en både väntad och oväntad vändning. Just nu många osäkra faktorer, ett stort steg tillbaka men samtidigt väl överensstämmande med min blandning av tidigare vision och besannade farhågor. Vet dock inte vad jag känner inför just detta beslut, just nu...
Nästa möte denna dag var i Katrineholm. Ett mycket intressant informtionsmöte som avslutades med en extremt skicklig beteendevetare som aktör. Det var en mycket spänd stämning i hörsalen när det visade sig att föreläsaren inte var riktigt välanpassad för föreläsningar med större grupper som åhörare. Då beteendevetenskap i sig kan vara ett svårt kapitel, gjordes föredragsförståelsen inte lättare när det visade sig att föredragshållaren led av stamningshandikapp. Ett graft handikapp som inte kom i mindre svår dager när han ständigt svalkade en törstande strupe och tog djupa andetag för att klara av stamningen i svåra meningar osv... Lätta ord använde han inte heller, men dessa verkade i alla fall (tack och lov) väl inövade hos någon talpedagog. Visserligen meningar som flera gånger tjatades om i nya konstellationer, men ändå en sakta fördjupning i ämnet...
Efter fyra minuters försök till tolkning blev det svårt att hålla skrattet tillbaka. Jag föll igenom två gånger, (kortlivade men svåråterhållna skratt), men sansade mig snabbt. Tröstade mig med det faktum att om han var så upptagen av nervöst bläddrande med overheadpapper, (med ej påslagen overhead), och med övriga betänkliga presentationsmisstag, så visste han nog inte vad folk skrattade åt. Annars så var han säkert van vid det, tänkte jag slutligen... Skraj blev jag när han chockad brände fingrarna på overheadapparaten, om vilken det plötsligt slog ut lågor från. Jag som går på allt var sansad, men också påtagligt berörd. Slutligen nästan förstörd av ett hjälplös medlidande till föredragshållaren som slutligen drack upp vattnet han just kylt fingrarna i... När peruken och en nästan normal person stod framför oss var det en rejäl befrielse och lättnad... Intensiva minuter av upplevelser i mitt liv som "medmänniska"...
Kvällen i Katrineholm avslutades med en god middag och en skön hemresa...
Fredagen den 9 november: Efter arbetsnatten sov jag några timmar i hemmets lugna miljö. Mitt i sömnen försökte jag samla tankarna till ett samlat samtal med "JS" som tillsammans med sin fästman Micke skulle komma på besök till Sandra och mig under helgen. Samtalet blev tillfälligt avbrutet och jag hann verkligen somna om emellan... *ler*
Mitt på dagen åkte jag till jobbet igen för ett övertidspass. Hade en riktigt bra arbetsdag där jag gjorde ett toppenjobb enligt mig själv. Bara missnöjd över att inte kunnat övertyga en ironiserande förare om detta, men det får man smälta när man har större överblick och ett mer rättvisande facit än pikaren. Om dansen på kvällen var jag nöjd och belåten ända till dess jag av misstag råkade falla tillbaka i tankarna på just detta irriterande samtal. Men adrenalinen sjönk sakta undan och dansen blev som den skulle mot slutet, mycket behjälpt av min underbara Sandra...
Lördagen den 10 november: Morgonen kom tidigt, men i stort sett samtidigt som Sandra och hennes arbetsdag. Själv åkte jag för att låna bilen hos mina föräldrar. Därefter en resa till Hallstahammar tillsammans med danspartnern för dagen, Lisa.
Tävlingen får man vara nöjd med även om det inte räckte ända fram. En niondeplats av ca fyrtio tävlande par. Att betänka att tränandet varit minimalt sedan vi tävlade tillsammans, senast 1996 om jag minns rätt...
Under hemvägen försökte jag koordinera mitt och Sandras möte med Jenny och Micke. Med viss försening, (tidigare möte än de ursprungliga prognoserna), lyckades vi alla komma nästan samtidigt till Sandras lägenhet. Det blev en gemytlig kväll tillsammans med våra gäster, innan vi trötta gick till sängs... En spännande natt tillsammans med Sandra...
Söndagen den 11 november: Efter frukosten skjutsade jag "JS" och Micke till deras hotell. Därefter ett välbehövligt besök på stormarknaden innan jag slutligen lämnade tillbaka bilen till mina föräldrar. Åt en lättare lunch tillsammans med dem innan jag med stor iver åkte hem för att spendera tid och energi på modelljärnvägen...
Kvällen bjöd en Jack- n´ Jilltävling på EBBA:s trivselkväll. Fick den stora äran att dansa med en gammal vän från början av min EBBA-tid, (ca 1994), som var på mer eller mindre tillfälligt besök i Sverige. Katarina och jag lyckades över förväntan. Då hon hoppat in i tävlingen utan dansskor var det svårt att över huvud taget lyckas hålla takten. Men med några ignorerade misstag gick det i stort sett vägen... Vi kunde ha "åkt" direkt...
Slutligen gjorde Sandra och jag sällskap med Jenny och Micke, en bit på vägen hem.
01-11-09, fredag
Dagen är inte så speciellt långt kommen ännu, men jag är aktiv i natten och roar mig med tågtrafikledning. Vintern har kommit med växelfel som följd. Har klarat mig lindrigt undan i alla fall, men det är en föraning om vad som komma skall...
Senare idag ska jag jobba ett övertidspass. Därefter hoppas jag orka dansa ordentligt på Mälarsalen. Kommer nog vara trött vid det laget, men det har ju inte direkt hindrat mig förr...
Igår vaknade jag upp hemma hos Sandra. Ute var marken och träden vackert vita. Den första snön kom att ligga kvar till eftermiddagen då stora flingor åter igen dalade ner från skyn och snabbt gav ett par centimeters snötäcke. Underbart...
Innan jag åkte hem tog jag mig tid att riva lite tidningspapper i förebyggande syfte, (naturligtvis gällande modelljärnvägens landskapsbygge). Hemma byggde jag lite och sov sedan middag...
Onsdagskvällen blev en hektisk tillställning på jobbet. Strul i Uppsala med fordonsskador och andra drabbade tåg. Därefter min andra påkörningsolycka, denna gång ett larm som kom ifrån Morgongåva vid 18.30-tiden. En annan förare hann tyvärr inte nå mig i tid. Troligtvis var det redan upptaget när jag tog emot larmet och förde det vidare till SOS. Blev kopplad två gånger innan jag fick komma till rätt larmcentral. Dock var ambulans redan på väg vid det laget, efter första samtalet om jag förstår rätt... Kvällen fortsatte hektisk, nära nog två timmars totalavstängning mellan Uppsala och Sala, men jag var laddad...
Det var en otroligt skön känsla att få komma hem till Sandra och pusta ut. Hon mediterade och kopplade av till härlig musik i vardagsrummet, endast upplyst av stearinljus i olika färger. Samtidigt tog jag tillfället i akt, till den avkopplande musiken, och fyllde i en jobbenkät som säkert lätt skulle bli liggande i evighet annars och "över tiden". En riktig myskväll trots sen timma...
01-11-07, onsdag
Dagarna springer iväg... Idag har jag bara hunnit arbeta några timmar med modelljärnvägen, med tunnelbyggnationen omkring den omdiskuterade terminalbyggnaden. Därefter var det dags att åka till jobbet för ett kvällspass.
Fredagen den 2 november: Ytterligare en dag av ledighet. Efter en natt hos Sandra åkte jag hem för att både hinna med nytta och nöje. När sågandet var över påbörjades ett digert städningsarbete. Hallen blev fri från sågspån och verktyg. Hemmet började åter igen framträda i normal skepnad. Stökigt men inte längre fullt så skräpigt.
Fram emot eftermiddagen kom min ryggsäck fram. Packade ner nödvändig utrustning inför Sandras och min kommande resa till Göteborg och min systers familj. Presenter som jag tidigare om förmiddagen inköpt till barnen kom tack och lov också med. Dessa var iform av tavlor till ett dockskåp och BRIO-järnväg.
Kvällen kom och jag mötte Sandra i hennes blomsterbutik. Tillsammans åkte vi till Centralen och tog 20.10-tåget mot Göteborg. Resan gick snabbt och vi blev lyxigt nog hämtade av syrran vid ankomsten. Någon timmas te-snack innan sömnen blev vår...
Lördagen den 3 november: Sandra sov oroligt, mycket beroende på att katten "Torsten" retade hennes andningsvägar. När klockan var tre på natten hade jag blivit hungrig, gått upp och sedan inte förmått mig sova. Gick därför ut på en promenad för att uppsöka ett nattöppet apotek. Tyvärr stängt till min stora besvikelse. Återvände hem igen, för att där glädjas åt att Sandra somnat med lugn, ej rosslig andning som följd. Natten förblev lugn...
På dagen gjorde vi och hela familjen en utflykt till Liseberg och en permanent utställning med växter, vatten och djur kallad "Universum". Underbart att ströva runt i olika miljöer, från skogsmark till tropisk skog.
Efter hemkomsten var alla trötta och hungriga. Syrran och hennes man kämpade storartat med en underbar middag. Mätt och belåten blev det sedan en riktig myskväll i soffan framför TV:n. Länge sedan jag satt så avspänd framför TV:n. Kvällen kändes riktigt lång, på ett mycket positivt sätt. Därför kom vi inte i säng så sent som den känslomässiga föreställningen.
Söndagen den 4 november: Natten hade varit lugn. Sandra och jag gjorde oss i ordning för att lämna Göteborg. Efter en bussfärd till stan på förmiddagen åt vi en lättare middag i stan innan vi satte oss på 10.42-tåget mot Stockholm.
Hem kom vi utan problem. Trötta sov vi middag innan vi ökade vår aktivitet om kvällen. Vi lyckades hyra filmen "Jumanji" som Sandra inte sett. Riktigt mysig kväll i soffan med andra ord...
När filmen var slut och det var läggdags förblev vi pigga och aktiva. Modelljärnvägens landskapsförberedelser lockade även Sandra till min hjäp. Tillsammans rev vi på ett effektivt sätt tidningspapper tillsammans, samlat i en stor plastsäck. Om några veckor ska det vara pappersmassa på min modelljärnväg, ett pyssel som jag riktigt längtar efter. Att få återskapa naturens former med händerna, skulpternade en perfekt formbar pappersmassa, är något som väcker både längtan och minnen...
Måndagen den 5 november: Efter en natt hos Sandra förblev jag kvar i hennes lägenhet över dagen. Småpysslade lite och vilade upp mig inför en arbetsnatt. På eftermiddagen var det otroligt mysigt när Sandra kom hem och kröp ner under täcket, nära mig, den sista dryga halvtimmen... Vilken lycka att finnas till...
Arbetsnatten blev bra i många avseenden, även om det tillfälligt var vissa svårigheter att få till stånd ett bra och effektivt samarbete med en av huvudtillsyningsmännen för en av sträckornas banarbeten. Mot morgontimmarna var vi dock inriktade mot samma mål, utan tvistefrågor... Lite avundsjuk var jag på banarbetarna i Kallhäll som under natten jobbade till skådespelet av ett kraftigt norrsken. De refererade och jag tolkade de olika färgernas kemi. Eftersom det inte bara var det mest vanliga grön-blå skenet utan ett stort inslag av den mer ovanliga röda färgen, var norrskenet verkligen uppenbart för ögat trots den omgivande stadsbelysning. En kall mäktig natt...
Åkte hem och sov förmiddag, byggde modelljärnväg och mötte om kvällen Theresie för att tillsammans gå en dansutvecklande kurs för Stefan och Jana. Många av deras ord är en bra beskrivning på hur jag önskar dansa. Trevligt med lite nya knep och övningar mot målet.
Hemkomsten blev sen, men det var trevligt att ha sällskap på pendeltåget hem. Efter hemkomsten ägnade jag tiden runt midnatt till korrekturläsning och kopiering av bostadsrättsföreningens medlemsblad, Trollholmsbladet. Delade sedan ut det till radhusen. Punkthuslägenheterna fick vänta till dess morgonen var kommen. Synd att väcka de troll som sover...
01-11-01, torsdag
Även om min långledighet denna gång blir något kortare än normalt, så är jag nöjd med dess planering och utnyttjande. Både igår och idag har jag flitigt jobbat med modelljärnvägen och den underjordiska terminalbyggnad jag tidigare nämnt. Nu är plattformar och terminalens "brofundament" på plats. Längtar verkligen till dess stationen ser ut att vara inbyggd i berget...
I morgon hoppas jag kunna slutföra vissa delar av terminalens grundstomme och därefter hinna städa bort lägenhetens sågspån, innan Sandra och jag åker till min syrra i Göteborg. Tid för att packa får jag väl hitta någonstans...
Nu om kvällen är jag tillslut påväg hem till Sandra...
Tisdagen den 30 november: Arbetsnattens inledning blev hektisk i det avseendet att nästan alla tågvägar fick läggas för hand, utan hjälp av automatik. Orsaken var den stillbild som tidigare om måndagen drabbat tågtrafikledningens fjärrställverk. Vid 23.30-tiden, (måndagskvällen), laddade vi upp alla förutsägbara tågvägar och skickade ut våra order till ställverken. Därefter framkallades en "planerad stillbild" under tiden en omstart gjordes i datacentralen. Redan efter ca tio minuter hade vi åter igen möjlighet till tågtrafikledning i realtid, även om det krävdes en del efterarbete för att komma i rätt fas med tekniken...
Under själva tisdagen var jag vaken under ett par timmar, och då sysselsatt med min hobbyverksamhet. Fick erbjudande om att dansa men var tvungen att tacka nej eftersom eftermiddagssömnen inte fick åsidosättas inför den nya arbetsnatten.
Innan nattens arbetspass gick jag till BIG BURGER. Även om jag denna gång stod i rätt kö, en snabb sådan, hade jag otur när det gällde tillagningen av min "Chicken Suprime". Kassörskan för kön bredvid gav hela tiden ut "min mat" till sina kunder, så fort den blivit klar, trots att hennes kunder beställt maten senare än mig. När hon sedan påstod att min kassör snodde nästa för henne så inledde jag början på en högljudd protest, något som dock avbröts i och med att min kassör tillslut fått ett fast grepp om kycklingburgaren, utom räckhåll för den ivriga kassörskan... Med adrenalin i kroppen, (orättvis behandling i många långa minuter), hade jag sedan svårt att få riktig ro vid matplatsen. Inte riktigt den avkoppling jag kommit dit för, tyvärr... Svårt när man för en gångs skull är extremt otålig och alltför långsint...
Onsdagen den 31 oktober: Efter en arbetsnatt i lagom tempo och med lagom mängd arbeten ute om natten, så åkte jag hem till Sandra. Där sov jag till ca 11.10 innan det blev dags att duscha och gemensamt med Sandra "göra stan". Vi gjorde ett besök i modelljärnvägsaffären innan vi tågade mot målet, den närbelägna behandlingslokalen hos vår kiropraktor, Fredrik. Där fick vi båda en välbehövlig genomgång av våra kroppar, inte minst Sandra som fick börja sin pina...
Jag fortsatte eftermiddagen och kvällen med några inköp, bland annat finsågade smålister till mitt modellbygge. Det ska bland annat bli tre rulltrappor bredvid varandra... Därefter åkte jag en sväng till mina föräldrar, lagom promenadavstånd från det möte jag vid 18.30-tiden skulle bevista.
Mötet med bostadsrättsföreningen resulterade i en hyressänkning för nästa år med fem procent. Just nu har vi relativt gott om utrymme för effektiv amortering ändå. Ett lugnt men som vanligt långt möte inne i värmen. Utanför blåste det så sakta upp till nattlig storm. Ett tecken på det hade dessutom mött mig tidigare under eftermiddagen, när resultatet av ett åsknedslag utanför stan tillfälligt mörklade tunnelbanestationen Kungsträdgården. Fascinerande mörkt och skrämmande mörkt om det blivit långvarigt. Det var först efteråt, när fascinationen och förundran lagt sig, som jag började tänka på eventuella attentatsförsök...
|
