"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, mars 2005

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

05-06-13, Måndag

Foto taget av Malin Ehrlén under skidveckan 2005 i Agentiere.

Det längsta uppdateringsuppehållet i min nätdagboks historia är glädjande nog över. Stavfel finns säkert ännu, men tiden går vidare. Har kunnat blicka tillbaka på en spännande vår med både Skidresa till Agentiere, härliga motorcykelturer, Ankis lägenhetsbyte och mångt mycket mer. Vilket avsnitt som varit mest spännande är svårt att säga... Dags att korrekturläsa...

Min lediga dag spenderades mycket framför datorn. Egentligen hade jag planerat att åka någon långtur på min motorcykel, men fortsatt förkylning dämpade lusten för just långfärd. Några mil kanske det ändå kan bli innan dygnet är över...

 
Foto: Malin Ehrlén
Ett foto taget under skidveckan i mars, Agentiere, Frankrike.

 

Onsdagen den 23 februari 2005: Efter en sovmorgon var jag lättsamt tursatt på jobbet. En ramtur bäddade för ytterligare artikelskrivande gällande premiärturen med X40 dagen före. Mot slutet av arbetsturen kunde jag dock sitta operativt, sedan en kollega övertygats om att söka kompensationsledigt för resten av kvällen.

Torsdagen den 24 februari 2005: Ffter en sen och lugn arbetsdag åkte jag till Nackswinget för en social danskväll. Genomförde en kort städrunda innan färden till Anki.

Fredagen den 25 februari 2005: Dagen bjöd på en tidig arbetsdag. Trötthet och sent bekräftat billån gjorde att danskvällen hoppades över. Det var skönt att bara koppla av i hemmet, speciellt med tanke på att helgen ändå väntades bjuda på äventyr.

Lördagen den 26 februari 2005: Under förmiddagen förberedde Anki och jag avfärd till Huddinge och en helg i en lite enslig stuga. Gustav hade inbjudit oss och några andra dansare till en härligt avkopplande helg med diverse aktiviteter. Vi mötte Gustaf i Huddinge centrum, på Coop Nära. Därefter bjöds vi skjuts via en grillkiosk till rekreationsområdet beläget någon stans i Grödingeskogarna, utanför Balingsnäs. Efter en ca tjugo minuters promenad och snöpulsande var vi framme vid vår hyrda stuga och sjö. Då var stigen snitslad för att vägleda det gäng som om kvällen väntades ansluta.

Eftersom vi (Gustav, Ulrik, Thomas samt Anki och jag) var först på plats tog vi genast i tu med att såga upp den isvak som skulle nyttjas under eftermiddagens isvaksbad och bastande. Stugan bjöd snart värme genom målmedvetet eldande i den öppna eldstaden. Bastun blev också varm så småingom. De som inte njöt bastu och isvaksbad erbjöd sig att fixa kvällsmaten. En underbart välsmakande Korvstroganoff med ris och grönsaker. Gissa om det smakade underbart direkt efter allt badande.

Lagom till middagen hade hela gänget anslutit. Nu var vi mer än tio personer som kunde roa oss med sällskapsspel och historieberättande. Vädret utanför fönstret ändrades snabbt och var i högsta grad omväxlande. Stundom föll ett intensivt, ymnigt och vackert snöfall med underbart stora härliga snöflingor. Snabbt suddades alla fotspår ut, ersatta med nytt snödjup. I nästa stund var snöfallet ersatt av en stjärnklar himmel. Blåsten tilltog stundom och fick fönsterluckorna att ömsom stängas, för att en stund senare öppnas med stor kraft. Det var nästan som om man ville kalla det en magisk natt ute i skogen...

Kvällen var sen när drygt halva gänget tog sig an uppdraget att finna stigen tillbaka genom skogen. Alla överlevde, samtidigt som jag var glad att jag hörde till gänget som slapp treva fram i nysnö genom mer eller mindre okänd skogsmark, ett gäng som valt att övernatta i stugan.

Söndagen den 27 februari 2005: Sov riktigt gott under natten. Vaknade visserligen ett par gånger för att dricka vatten samt ytterligare en gång i avsikt att göra en utomhusutflykt, men det var också allt. Efter en lättare frukost var det dags för städning av stugan. Innan avfärden vid lunchtid var allt fixat. Anki diskade en hel del och jag hjälpte till med lite av varje. Lastade med alltifrån sopsäckar till vanlig packning och oförbrukad mat gick vi promenaden genom skogen tillbaka till bilen. Anki och jag fick skjuts till Huddinge station varifrån vi tog pendeltåget. Anki åkte hem till sig ett par timmar innan hon kom efter ut till Rotebro. Under kvällen åt vi en underbart tillagad kyckling med mixsås, aningen stark men underbar. Riktigt trevlig och mysig kväll...

Måndagen den 28 februari 2005: Njöt av en helledig dag i hemmet. En stor del av fritiden ägnades åt räkningssortering, dvs insortering av gamla räkningsunderlag till respektive arkivpärmar. Ett digert och tidsödande jobb, även om resultatet ger långvarig trivsel och ekonomisk kontroll.

Tisdagen den 1 mars 2005: Skulle starta arbetsdagen 06.00 med ett trettiominuters övertidspass och därefter tjänstgöring enligt direktiv för dagen. Det blev "Nynäsplatsen. Redan när jag kom förvarnades det om strul i Västerhaninge. Tillkopplingar som inte fungerat, fordonshaveri och allmänna förseningar. Tyckte dock att jag styrde upp allt väl, när det visade sig att en ivägsläppt trasa, (52510), hade framgått med hjulplatta om mer än 100mm storlek. Med andra ord följde än mer kaos. Största tillåtna hastighet för tåg trafikerandes uppspår Västerhaninge- Stockholm södra blev 30 km/h. I möjligaste mån bedrev jag trafiken på nedspår, men då och då (på utvalda sträckor där växlarna fungerade) blev det muntlig ordergivning vid signal i stopp. Detta möjliggjordes genom ett suveränt snabbt ledningsbeslut och uttunnande av trafiken till 30-minuterstrafik. Den största tragiken i sammanhanget är att regelverket inte håller samma säkerhetsstandard, speciellt med avseende på ytterst bristfälligt anpassade tilläggsrutiner komna av ett årtusende jag inte ens känner till...

Nöjd med trafikflödet och den bisittande personal jag kunnat nyttja och ha stöd av, tog jag rast ca en timma sent. Rapporterade alla förseningar och inväntade sedan ett personalmöte med datorutbildning på dagordningen. Ett fyratimmars utbildningsprogram avverkades effektivt på halva tiden. Allt beroende på att mötesstarten fick anpassas efter arbetsbelastningen på de operativa platserna...

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem ett par timmar. Trots detta avlutades kvällen hemma hos Anki. Hon hade då haft tid att spendera hos sin farmor.

Onsdagen den 2 mars 2005: Utomhus var det riktigt kallt. Den underbara vinternattkylan höll för tredje natten Sverige i sitt grepp. Inne i stan var det endast ca femton minusgrader, men utåt Bålsta och många andra delar av länet hade temperaturen sjunkit ner till ca minus trettio grader celsius. Min dag började med en riktigt njutbar promenad från Ankis lägehet, via Östermalm till mitt jobb. Inledningsvis höll jag "Kungsauml;ngenplatsen" under bevakning.

Torsdagen den 3 mars 2005: Min lediga dag spenderades hemma hos Anki. Kämpade under en stor del av dagen med att konvertera ett gammalt databasprogram till embriot av XML-kod. Efter ett antal olika tester lyckades jag till slut utföra denna omkodning av data utan att behöva lägga ner veckor utav jobb. En stor triumf som kom efter att jag nära nog givit upp, ett par veckor tidigare...

Om kvällen åkte jag till Nackswingets klubblokal och den sociala dansen. Kristoffer höll i musiken och blandade temot perfekt. Hade en underbart härlig danskväll, inte minst beroende på att Linda gjorde en efterlängtad comeback på klubbdansgolvet. Även Anki verkade ha riktigt roligt. De kursråd hon om onsdagen fick, verkade göra resultat och goda framsteg.
   Tanken var sedan att åka hem till Rotebro. Men planerna ändrades när vi skulle tvingas vänta i närmare en halvtimma på centralen. Färden gick alltså hem till Anki istället, där en väl avkyld cider kunde avnjutas i soffan.

Fredagen den 4 mars 2005: Sovmorgonen spenderades hemma hos Anki. Under förmiddagstimmarna roade jag mig bland annat med att titta på inomhus WM med bland andra Carolina Klüft. Inledningen av hennes mångkampsrunda var enastående att se. Senare om kvällen bekräftades det även att hon vunnit.

Eftermiddagen på jobbet blev inledningsvis lugn. Men efterhand ökade "strulet". Kontaktledningsfel söderöver gjorde att många tåg omleddes över Katrineholm. Därav blev det, när det var som mest, stor spårbrist och ca tjugominuters nära nog stillastående tågkö in mot Katrineholm för utspridd färd mot Hallsberg. Ett växelfel i Gnesta bidrog till den arbetsbelastning som stundtals var svårövergreppbar i sin uppblandning med ordergivning för extra uppehåll lite var stans. Men backningsmanövern av tåg 642 gick förhållandevis smidigt i Gnesta, då en av växlarnas ena tunga vägrade sluta (gå i kontroll) i sitt ena läge. Positivt nog undanröjde de följande tågen växelproblemet (troligtvis någon snökoka), varvid växeln åter kunde anses driftsäker i alla lägen. Ibland ska man ha "guldfingrar", som den operativa ledningen uttryckte det...

Efter en diger förseningsrapportering begav jag mig upp en våning på jobbet. Där duschade jag och förberedde mig för en kortare danskväll på Mälarsalen. En danskväll som kom att bli mycket roande, &aul;ven om ARVINGARNA inte spelade speciellt medryckande musik. Allt för mogenbetonat och nära nog inga märkbara spår av utveckling sedan mitten av nittiotalet. En nu "Magnus Uggla-låt" var i princip den enda "moderna" låt som verkligen bröt ut från mängden av bleka låtar.

Lördagen den 5 mars 2005: Den största överraskningen under Mälarsalsdanskvällen bjöds jag i kön till garderoben. Då uppenbarade sig en danstjej som jag inte sett sedan 1993 eller 1994. Innan jag ens hann tänka, hade jag namnet klart för mig. Min direkta och spontana reaktion blev: "Aaaa, Bodil"... Ett mycket välkommet och kärt återseende. Mitt namn fanns inte kvar i minnet, men väl den gröna bil jag då och då skjutsade henne hem i under kurstiden i Mörby. Under den tiden var jag hjälpdansare på den kurs min dansidol Annelie höll tillsammans med "Börtan" (Stefan).

Anki och jag kom lagom till tunnelbanan och åkte bekvämt hem till hennes lägenhet. Njöt så mycket jag bara hann och kunde av sömn innan det om morgonen blev dags för en ny arbetsdag, med lugnt trafikflöde inledningsvis, inte minst beroende på personalbrist gällande tågen på främst Svelandsbanan...

En promenad till Gallerian fick avsluta arbetsdagen. Mötte upp Anki vid entrén mot Hamngatan. Glädjande nog var jag på plats i rätt tid och ett par sekunder, kanske någon minut, innan Anki dök upp. Upplägget att ta ettans buss en bit på vägen visade sig ha varit effektiv promenadplanering...
   Inne på Gallerian inköptes tre spel. Alla lika dana och bestående av ett spelbräde med bitar att strategiskt flytta runt efter givna enkla regler. Ett brädspel Anki väl kände till, men som jag missat under min uppväxt. Normalt sett nyttjas småstenar, småsnäckor eller andra föremål vid spelandet, men utformningen med träbitar fick bli bra i detta fall.
   Längs vår väg till Ankis lägenhet inköptes även en bukett tulpaner vid Östermalmstorg. Även en bit mat inhandlades och spisades vid hemkomst. Om jag inte minns fel blev det pasta och stekt falukorv.

Under kvällen besökte vi och firade min fars födelsedag. Vi bjöds på mycket goda smörgåsar. Tyvärr var mättnaden lite för stor för att lyckas smaka alla varianter. Men lockande var de alla...
   Kvällen gick snabbt. Dels spelade vi spel. Två bräden parallellt med varandra. Klockan hann även bli relativt mycket. Vi erbjöds skjuts hem, något som mottogs tacksamt. Således en natt hemma hos mig...

Söndagen den 6 mars 2005: Natten spenderades i mitt hem. Vid lunchtid lastades lite packning av i Ankis lägenhet. Jag åkte mer eller mindre direkt vidare till ett födelsedagskalas hos Hillbo. Anki hade dessförinnan ett par lägenhetsvisningar att bevista. Hon anslöt dock någon timma senare. Goda tårtor avsmakades och ett brädspel gavs bort i present. Trevligt nog fick jag lite nya ansikten att sätta till järnvägspersonal jag ofta pratat med telefonledes. I lagom tid för lite middagssömn gick vi hem. Natten kom att bjuda arbete...

Måndagen den 7 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på en allvarlig incident. Banarbetesrelaterad personal påträffades utanför avtalat arbetsområde med såväl hindertavlor som kontaktdon på fel ställen. Jag hade just haft ett ensamt lok framgåendes på västra stambanan (högerspårsdrift) när en spårmarkering plötsligt dök upp. Felet anmäldes och orsaken påträffades en och en halv timma senare när felavhjälparna var på plats. Kanske kan man relatera tillbudet som en av avregleringens baksidor. Bredvid en järnvägsövergång fanns hur som helst en bil parkerad. Personen som satt upp hindertavlor och satt på kontaktdon satt och sov i bilen och uppgav vara utkallad att agera vägskyddsvakt. Föga visste den andra stationssträckans tillsyningsman (arbetsledare) att denna medarbetare befann sig vara vilsekommen...

I övrigt var dock natten lugn. Väl hemma dröjde jag mig kvar i vaket tillstånd en längre tid. Men från lunchtid sov jag gott till dess det var dags att åka på Streetfunkkursen.

Medborgarplatsens tunnelbana verkade vara halvt avstängd pga någon form av brottsutredning. Men detta var inte allt som hände där. Samtidigt som avstängningen kunde bekräftas, kom en tung skara brandbilar i rasande fart. De signalerade kraftigt, körde vänstertrafik och svängde bort mot Skanstull i beslutsamma vänstersvängar. Aldrig har jag sett dessa tre riktigt tunga lastbilar dominera trafikfödet och gjort mötande trafik så pressad intill trotoarkanten som vid denna ljudliga framfart. Men något måste varit riktigt brådskande...

Sov på jobbet till dess att nattarbetspasset startade...

Tisdagen den 8 mars 2005: Arbetsnatten var stundtals riktigt hektisk. Sammanfattningsvis var det dock en bra arbetsnatt i det stora hela. Sov under lunchtid och under eftermiddagen. Kvällen nyttjades till tvättande och handlande. Därtill kopplade jag av med flygsimulator och lite övrig tid vid datorn...

Onsdagen den 9 mars 2005: Gick upp relativt tidigt f¨r att ta hand om tvätten. Vek och packade under förmiddagen. Pass och pjäxor letades fram under dagen. Min arbetsdag startade först klockan 15.40. Lugnt en kort tid... Men sedan, klockan 16.06 revs kontaktledningen mellan Ekeby och Uppsala, delvis på båda spår orsakat av tåg 234. Totalavstängning i flera timmar och tågvändningar i Knivsta samt uppställningar i Stockholm, Uppsala och Arlanda.
   Efter middagsrasten tog jag tag i Nynäsbanan. Även här stökigt pga spårledningsfel mellan Ösmo och Tungelsta. Många teorier skulle ges inna man till slut kom fram till att en isolskarv var riktigt dålig. Tågen vändes under större delan av tiden i Tungelsta. Natten spenderades hos Anki. Reseförberedelser med mera...

Torsdagen den 10 mars 2005: Efter en natt hos Anki åkte jag till jobbet vid 09.30-tiden. Hade en dag till förfogande för specialuppdrag, ställverksbeskrivningar. Arbetade effektivt ett par timmar innan jag tog lunch och samtidigt pratade med Viktoria för första gången sedan hennes son kom till världen. Under eftermiddagen tog jag mig friheten att avbryta mitt i min tjänstgöring. Betade av min lista med inhandlingsobjekt i en rasande fart. Ett högt tempo även fast det tog ett par timmar att prova ut träningsoverallsbyxor (resvänliga kläder), mössa, skidhandskar, underställ, solglasögon, reskudde (med stort örngått), dans och träningsskor, gosedjur och en underbar ny lagom stor reseryggsäck. Ett inköpskallas som sammanlagt gick på mer än tretusen kronor. Detta trots att en hel del fyndpriser nyttjades. I skoaffären drabbades jag av en ung och söt kvinnlig försäljare som under de första tio minuterna försökte sälja de fulaste skorna, kanske de hippaste, till mig. Stundtals var det beröm, ("å, de sitter perfekt på dig"), för att i nästa stund finna brister (kanske för att skorna jag valde var billiga). Eftersom jag skulle ha skorna till dans visste jag med relativt stor exakthet vad jag var ute efter. De hippa skorna hon ville sälja (899 kr) hade alldeles för låg uppbyggnad och stöd vid hälen. Men hon sa att alla tjejer skulle falla för mig i de nya skorna. Själv menade jag att tjejerna nog föll för min dans istället (ler). Därefter fick jag lugn och ro, hon gav upp. Nöjd gick jag slutligen ifrån affären med både ett brunt och svart par härliga skor som var realiserade till 199 kronor vardera.

Efter en kort utflykt tillbaka till jobbet åkte jag vidare till den sociala danskvällen på Nackswinget. Fick direkt möjlighet att inviga mina bruna dansskor. Ett bra inköp, perfekta att ha med på Frankrikeresan som inneskor. Även om dagsprogrammet fortfarande var fyllt, var det skönt att få dansa av sig ordentligt. Speciellt som jag hade ambitionen att åka tillbaka till jobbet för att slutföra mitt arbetspass. Sagt och gjort, de sista arbetstimmarna utfördes efter danskvällens slut och medförde nattbussresa hem till Anki om natten, avg kl. 01.21.

Fredagen den 11nbsp;mars 2005: Efter en nattlig hemkomst till Ankis lägenhet packade jag om bland mina väskor. Min nya ryggsäck utforskades och verkade perfekt som handbagage, i det närmaste i mått med de tjugofem liter som var specificerade som tillåten handbagagevolym. Ärligt talat tror jag min supersköna ryggsäck var angiven som 27 liters packningsvolym. Mitt nattliga packningsprojekt fortsatte med örngottsanpassning. Min nyinköpta kudde var i storlek 40 gånger 40 cm och dess örngott 50 gånger 70 cm. Genom nattliga sömnadsövningar gjordes örngottet om till passande 40 gånger 50 cm, lagom luftigt och bra för att kunna lägga annat bredvid kudden. Slutligen fanns det utrymme för dryga tio minuters sömn, innan väckarklockan skulle ljuda omkring klockan 04.20.

Trots kort nattsömn om mellan tio och tjugo minuter kvicknade jag till ganska snabbt. Anki hade redan gjort i ordning resesmörgåsar, så det var bara att duscha och förbereda avfärd med ettans buss till Cityterminalen. Vi prickades av tidigt och fick bra platser i tvåvåningsbussen. Egentligen skulle Anki byta buss i Helsingborg, (till "Göteborgsbussen"), men detta ordnades och avstyrdes tillslut. Denna bokningsplanering hängde samman med att hon reste med sk "bussplats" egentligen utom den svenska UCPA-gruppen, för att i Agentire ansluta till den franska gruppen. Själv hade jag resan inkluderad tillsammans med den svenska UCPA-tjänsten.

Bussresan bjöd precis den avkoppling jag önskat och sett fram emot. Några timmars sömn, men annars en perfekt tid för läsning i lugn och ro. Måste dock erkänna att ögonen ganska ofta slets frän boken, främst under färden genom Småland, där skadorna efter januaristormen var mycket uppenbara. Så många knäckta träd längs vår färdväg...
   I Jönköping gjorde vi ett matstopp på Mac Donalds. En av de stora nackdelarna med dessa resor med tanke på den stress man får utstå. Jag och Anki klarade oss visserligen ganska bra genom att turas om i toa- respektive matkö. Men hade man rest ensam hade det inte varit många sekunder över för matsmältning. Ingen bra lösning med "stress-stopp". Det skulle vara klart lättare att behålla det positiva tänkandet om man bara gav 10-15 minuter mer tid. Nu, med någonstans mellan 35 och 45 minuter, tider ofta beslutade redan före parkerandet sänker resans upplevelsevärde drastiskt...

Resan fortsatte dock i god anda. En kortare rast i Helsingborg innan färden fortsatte mot Danmark och Tyskland via färjorna till Helsingör och Puttgarten. Vid en bensinmack någonstans i Tyskland fick vi möjlighet att byta om och borsta tänderna. Bussen anpassades vid detta tillfälle till liggbussutförande. Personligen tycker jag även här att stopptiden var något i kortaste laget. Detta skulle även visa sig med all tydlighet då två av resenärerna hann bli frånåkta och upplockade av de andra bussarna. Först efter ett par mil inväntades dessa resenärer och färden kunde fortsätta planenligt.

Lördagen den 12 mars 2005: Själv hade jag varit förberedd på ett visst snökaos i samband med avfärden från Mälardalen. Detta hade dock uteblivit. Istället drabbades vår framfart av kaos i tyskland. Blixthalka och snöoväder gjorde att bussen under närmare två timmar endast hade rullat i mopedfart på autobahn. Detta skulle visa sig ännu tydligare när vi kom till frukostorten. Då var våra bussar (som tidigre åkt i samlad trupp) rejält utspridda. Första bussen ca 30 min före oss. Buss nummer tre var samtidigt ca 3,5 timmar efter oss. Vi hade tydligen precis klarat oss förbi ett totalavstängt parti av autobahn pga olyckor. Tydligen hade även vår färd kantats av mängder av avåkningar. Om jag minns rätt omnämndes såväl bilar som lastbilar i detta sammanhang. Eftersom jag själv är skeptisk till "liggbussutförandet" var jag särskiljt glad över att ha sovit gott under natten...

Solen var en bra bit över horisonten när vi försenade kom fram till den Schweitziska by där frukost och förarbyte skulle äga rum. Ombäddningen hade vi redan klarat av som en "flygande aktion". Ursprungligen var ombäddningen ocks&airng; planerad att äga rum under själva frukoststoppet...

Frukostrestauranten bjöd en ganska god stämning och atmosfär. Men bäst var nog utsikten från toaletten. Utsikt över en härlig dal och härliga bergskammar. Det lovade gott inför den fortsatta färden...

Efter en snabb tandborstning och lite fotograferande under promenaden tillbaka till bussen intog vi våra sittplatser. Kameran verkade pålitlig. Den hade i övrigt fått vila ett par år sedan jag bedömt den som driftosäker. Under resten av veckan kom kameran att matas flitigt med ny film arbeta väl...

Vi ankom UCPA-centret i Agentire ett par timmar innan det var dags att checka in. Många av de hemvändande Svenskarna var förkylda. Enligt snacket som gick hade flertalet också varit utslagna under veckans gång. Anki och jag tog en skön promenad. Snö fanns det i riklig mängd, något som mer än väl förgyllde bilderna jag tog vid järnvägsstationen. Vår promenad bar iväg till en av skidanläggningarna. Där satte vi oss på uteserveringen och spisade lite lättare mat.

Under kvällen följde förutom incheckning och middag ett informationsmöte. Under natten övernattade jag i Ankis rum. En smal säng, kanske inte avsedd för två, men ändå gott... Hennes franska rumskamrater anlände först om söndagen...

Söndagen den 13 mars 2005: Den första skiddagen genomfördes utan gruppindelning och utan skidinstruktör. Anki och jag åkte relativt tidigt med buss till Le Tour. Efter en härlig skiddag med vackert väder tog Anki och jag tåget hem. Då hade vi mot slutet åkt i riktig sorbetliknande snö. Men snötillgången var trots värmen såpass god att det inte störde nämnvärt...

Listorna med gruppindelning kom upp under kvällen. TIllsammans med några av mina rumskamrater skulle jag ingå som en del i grupp 21. Kvällen gick vidare med frågesport gällande franska och svenska låtar samt fraser m.m. Framträdande svenskar vid bordet var Lisa och Fredrik.. A¨ven tjejen som ledde och höll i aktiviteten ska ha stort beröm för gott ledarskap och god anda. Sängen fick vänta länge på mig. Precis som under resten av veckan var jag sist i säng i vårt rum...

Måndagen den 14 mars 2005: Efter frukost och iordningställande av lunchpaket var det samling för respektive grupp vid sitt uppmärkta träd på gården. Det kändes direkt somm om jag hamnat i en bra grupp. Inledningsvis var vi elva personer, men bara efter ett par minuter hade vi förlorat en deltagare till en lite långsammare grupp. Något som jag kan förstå efter ett hårt öppningstempo. Vi fick öva på att snurra runt och våga åka baklänges. Därtill rena tempoåk med lutning framåt. Snart var vi också i full färd med att utmana puckelpistar. Att finna balans på pucklarna och vända på dem. Efter en härlig skiddag stannade alla kvar till en fika. Varmt vin föll mig i smaken efter att ha valt mellan det och kaffe...

Efter en dusch var jag nyfiken på afterskistället på andra sidan gatan. Gick och tog mig en öl. Ett par trevliga amerikanare, en tjej och hennes man eller pojkvän, kom i samtal med de övriga svenskarna vid mitt bord. Det man reagerade lite över var hur "stort" och "BIG" och "BEAUTIFUL" allt skulle vara för att riktigt räknas. Anki kunde jag umgås med vid middagen och därefter när det ordnades salsakurs om kvällen... Thomas i min skidgrupp utmärkte sig lite extra genom att röra sig riktigt smidigt i dansen. Smidighet jag gärna hade haft. När Anki och jag senare övergick till buggande kände jag mig mer hemma...

Tisdagen den 15 mars 2005: Samlingen denna morgon var redan 08.40. Inledningsvis hade vi i vanlig ordning ätit frukost och gjort lunchpaket. Inledningsvis hade det planerats för en tågfärd, men snart stod det klart att vi skulle invänta en specialbuss till pisterna vid Flegere-Brevent. Ämnet som präglade dagen var "Short turns". Nyttig och lärorik genomgång...

Onsdagen den 16 mars 2005: Efter frukost samling klockan 09.00. Denna morgon tog vi 09.06-tåget mot Balme-Le Tour. Pierre kom verkligen i sista stund till tåget. Gruppen hade nu åter igen växt till elva personer. Hanna hade tillkommit i gruppen. Dagens ämne var "Carving". På kvällen gjorde vi en utflykt till Chamonix. Anki och jag var endast ett fåtal minuter inne på det svenska innestället. Den täta röken och värmen gjorde det riktigt oattraktivt att stanna inomhus. Istället gick vi en promenad i Chamonix. Bland annat till hotellet "Hotel Touring" där jag och "Söder" 1991 bodde tillsammans med ett flertal andra skolkamrater från Åsö gymnasium. Många minnen väcktes till liv. Nog minns jag sista natten före hemfärd, då klockradion på rummet strejkade pga otillfredsställande elförsörjning. Den natten inledde jag nattsömnen sittandes i skräddarsits lutad mot ena armen. Därtill hade jag en speciellt tidig frukost beställd. Som säkerhet hade vi skrivit en lapp till personalen om väckning ifall vi inte dök upp avtalad tid. Ett riktigt äventyr som sedan följdes av problem med flygen och elva timmar på Genenves flygplats...

Nu, denna kväll, tog Anki och jag 22.30-bussen tillbaka till Agentire. Vi var inte direkt ensamma om att åka hem tidigt trots väntande sovmorgon...

Torsdagen den 17 mars 2005: Frukost och lunchpaket gjordes i vanlig ordning. Eftersom det endast var planerat för en halvdag i grupp, eftermiddag, åkte Anki och jag iväg till Le Tour. Jag fortsatte på egen hand Carvingträningen. Stundtals med resultatet att benen tog stryk och blev rejält utmattade. I god tid före mötestiden i Les Grands Montets åkte jag ner till dalen. Anki gjorde mig sällskap till bussen. Hon skulle dock stanna kvar i Le Tour även under eftermiddagen.

Mitt första planerade hopp förevigat på bild av Malin Ehrlén

Av en tillfällighet råkade jag slå mig till ro invid en grupp festarfriska och soldrykande svenska ungdomar. Svenskar och svenskor som verkade jobba en dag i veckan för att klara uppehället, (hyra förbetald). Därutöver var det skidåkning och festande som gällde...

Min skidgrupp samlades klockan 13.45. Vi hade som tema för dagen "Bumps and Fly". Innan skidåkningsdagen var till ända var jag helt utmattad. I ett sista samlat försök att vara effektivt aktiv hade jag försökt hänga med vår skidguide Fabien genom en puckelpist. Men efter det blev min skidåkning riktigt "Harig". Jag hade inte längre mer att ge. Utmattningen var såpass total att jag inte längre orkade hålla fokus på detaljer. Kycklingstilen genom resterande puckelpistar räddade mig ifrån att vara en fara f&oml;r min egen hälsa. över fem pucklar åt ena hållet, fem åt andra hållet osv... De andra i gruppen övergick mer och mer till att klara svängar vid var puckel. Min utvecklingskurva tog sig snarare ett utvecklingssteg tillbaka. En härlig flygtur, hopp, hann jag dock få till innan tröttheten var brutalt hämmande.


Foto (redigerad form): Malin Ehrlén
Ett av mina ytterst få hopp förevigat på bild, eventuellt vid onsdagens skidåkning.

 

Ankis födelsedag firade vi om kvällen genom att gå ut och äta. På en varm sten tillagades Anka, kalkon och någon mer köttsort. Dessa småbitar serverades med god pommes och en mängd olika såser. Jag lyckades visserligen hela tiden blanda ihop vilken sås som var favorit. Men det var hur mysigt som helst och därtill underbart gott. Då ska man ha i minne att jag ibland kan vara tråkigt negativ och skeptisk innan maten väl visat sin goda sida. Här blev jag hur som helst övertygad om det positiva med stekpyssel på sten...

Fredagen den 18 mars 2005: Den sista hela skiddagen bjöd samling klockan 08.40 efter avslutad frukost m.m. Vi tog tåget bort mot Flegere/Brevent. Temat för dagen var "Ski, Sun and Games". Vi bjöds en härlig dag med färd upp på toppen, underbar skidåkning. Filmad formationsåkning och mänsklig slalom. Våra individuella åkstilar filmades också i varierande utföranden. Såväl korta svängar som mer storslalomliknande svängar. Detta filminsamlande gav dessutom underlag för en lång, detaljerad och intressant kvällsgenomgång i grupp. Ett mycket trevligt avslutande kvällsmöte som fick avrunda veckans fantastiska skidupplevelser tillsammans med Fabien och hans grupp 21.

Efter en sen middag, (mötet som drog ut på tiden), var det mingel i baren samt lite dans. Sängen lockade dock efter ett tag. Discot fick aldrig riktigt någon abstinenseffekt på mig. Visst var det roligt att dansa, i synnerhet bugg, men någon dirket gemenskap med de övriga inbjöd det inte direkt till...

Lördagen den 19 mars 2005: Innan hemfärd och städning av rummen fanns en halvdag att njuta av. För Anki var det ursprungligen en självklarhet att nyttja tiden till skidåkning. Men jag var nöjd och glad över att vara hel och kry, samtidigt som jag hade inlett längtandet efter en utflykt till Aiguille du&nbsåp;Medi. Vi fick vänta nära nog två timmar innan det var dags för uppfärd. Under tiden hann vi gå på marknad och fika på ett trevligt café. Även om tiden p&airng; toppen blev knapp, var det underbart härligt att skåda utsikten och att veta att man stått på 12602 fots höjd över havet (3842 meter). Jag åker gärna dit igen vid ett lite mindre stressat tillfälle.

Det var inte långt ifrån att samvetet började gro. Målade upp en bild av att alla andra i mitt rum hade startat städningen. Men väl på rummet visade det sig att jag i princip var först. Då hade jag visserligen stressat i mig av veckans kanske godaste mat. I ärlighetens namn vet jag inte hur mycket jag tillät mig njuta av maten, men minnesbilden var ypperligt positiv...

Städandet och packandet gick sedan riktigt bra. Jag blev lite grann över när vi väl satte igång. Men hur som helst är det resultatet som räknas, och det tror jag alla var nöjda med. En snabb dusch och sedan var jag klar och redo för bussavfärd mot Stockholm...

Innan avfärd blev det ett par timmar fria för avkoppling och väntan. Bortsett ifrån ett litet informationsmöte kunde vi antingen njuta av solen, gå och handla eller promenera runt lite. Anki och jag gjorde en liten mix av allting. Godisinköpet balanserades upp något av yoghurtinköp och dricka, något som kändes bra. Något kvällsuppehåll för mat skulle det inte bli...

Resan inleddes i mycket bra väderlek. Solnedgång över Genevesjön hade jag bara hört talas om tidigare, nu kunde den upplevas. En underbar sol vid andra sidan den avlånga sjön något bruten av tunna dimm-moln som låg på ett eller några femtiotal meters höjd.
   Fram till ombäddningsuppehållet i Sydtyskland hade jag gott om tid för läsning. Trivdes utomordentligt och roades mellan varven stort av den bakomvarande stolsradens individer. Ett par som lyckades gestalta en lång rad gestalter endast genom att leka med bussens gardin. Som huvudbonad, klädespersedel och mycket mer. Alltifrån nunnor till ankor och fiskar kom att gestaltas...
   Förutom själva ombäddningsuppehållet gjorde vi även ett kortare stopp vid en serviceanläggning längs vägen. Jag njöt samtidigt som jag förvånades över den varma vårluften som trots skyningen inbjöd till kortärmad T-shirtklädsel...

Även denna bussresa bjöd mig förvånansvärt god sömn. Detta trots att jag mot mina önskningar fick ligga med huvudet framåt...

Söndagen den 20 mars 2005: Mitt första riktiga bestående minne av dagen var färjeöverfarten från Tyskland till Danmark. Jag och Anki inriktade oss på frukost, men jag blev besviken på prissättningen och stod till slut med en kopp kaffe och två wienerbröd. Utsökt till smak, men knappast den nyttigaste frukosten. Hur som helst ansåg jag fortfarande att det var den mest prisvärda och minst ruinerande frukostmåltiden.

I Helsingborg mötte oss riktigt kylslagen väderlek. Endast ca tre plusgrader innebar en enorm kontrast mot de sydligare ländernas temperaturer. Anki och jag bytte buss, från Göteborgsbussen till Stockholmsbussen, och medföljde framledes vår ursprungliga medresandeskara. Under resans Sverigedel fick jag än en gång anledning att väcka researranskörskritik. Även denna gång innebar ett allt för uppstressat matstopp i Jönköping en stor portion irritation. Därför tog det ett tag innan jag åter igen kunde njuta av färden till fullo. Men visst var det skönt att komma fram till Cityterminalen om kvällen...

Anki tog lokalbussen och jag tog pendeltåget hem, efter en kort sväng till jobbet.

Måndagen den 21 mars 2005: Det fanns stora fördelar med att ha en ledig dag hemma, efter skidupplevelsen i alperna. MC-vinterförvaringen blev ej avslutad, något som passade relativt gott. Delar av körbanan hade fortfarande kvar osmälta snösträngar. Lyckades dock hyra en perfekt parkeringsplats i området inför utplockandet av min motorcykel. Beslutade mig för att sätta den 31 mars till ny motorcykeluthämtningsdag.

God till mods fortsatte jag min ärenderunda. På Coop Forum fastnade jag för det nedsatta priset på Flightsiumulator 2004. Övertalades dessutom att satsa på det Sverigepremiäraktuella "World of warcraft". Ett intressant beslut i och med att jag aldrig varit för spel baserade på fiction. Lovade dock att ge spelet en chans...
   När kvällen kom åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. Om kvällen åkte jag sedan vidare till Ankis lägenhet, för att invänta hennes ridlektions slut.

Tisdagen den 22 mars 2005: Min tid på arbetsplatsen bjöd ett stort lugn. Förmiddagsmötet var helt inställt, varför jag fick tid över till främst e-postsortering. Även eftermiddagen bjöd på ett trevligt lugn, fast nu operativt.

Onsdagen den 23 mars 2005: Hade en sen arbetsdag. Trots detta bjöd den första timman på ett riktigt hektiskt flöde av en mängd telefonsamtal. Efter jobbet fick jag möjlighet att pusta ut hos Anki...

Torsdagen den 24 mars 2005: Gav mig av från Anki under mogonen för att arbeta en dagtur. Kunde glädja mig åt ett meddelande om direktkomp gällande fredagen. Med andra ord hade jag att se fram emot en ledig fredag. Om kvällen åkte jag hem till mig...

Fredagen den 25 mars 2005: Njöt verkligen av ledigheten direktkompensationen gav mig. Fick relativt tidigt stor städlust och spenderade en stor del av dagen i hemmet. Mot kvällen hämtade jag dock bilen hos mina föräldrar, där även syrran och hennes barn fanns som gäster, för att själv åka vidare till Yesterday. Fick därmed ett en god tid av avkoppling till EXPANDERS. Tyvärr var Anki hemma, förkyld, men jag kunde glädjas åt den första dansen med Bodil på lite drygt tio år. Senast vi dansade var när jag hjälpdansade ute i Mörby, troligtvis hösten 1994 eller våren 1995. Vi brukade åka gemensamt hem då och då, rättare sagt brukade jag bjuda på skjuts i den gröna golf jag tidvis förfogade över...

Lördagen den 26 mars 2005: När hemresan från Yesterday företogs var jag rejält trött. Det var därför extra skönt att få komma hem till en underbart skön säng.
   Efter god nattsömn fastnade jag framför TVn, tittandes på curling i en match mellan sverige och USA. När jag sedan lämnade tillbaka bilen i Norrviken bjöds jag lite mat och fika. Försökte även få lite grepp om hur man eventuellt skulle kunna kombinera släktforskningsfakta med XML-programmering. Även om det fanns mycket som lämpade sig för en egenhändigt skapad databassystemering, så fanns det sökproblem som jag inte lyckades få grepp om. Å andra sidan så saknar jag ju ännu en hel del kunskap i ämnet. Bör plugga vidare helt enkelt...

Efter besöket hos mina föräldrar tog jag tåget in till stan och hem till Anki. Laddade vidare inför en arbetsnatt...

Söndagen den 27 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på ett härligt lugn. Därtill en timma kortare i och med att natten bjöd på en övergång till sommartid. Eftersom tågtrafiken var gles passade jag på att uppdatera mina datorprogrammeringskunskaper och försöka omsätta dem till god hemsidesprogrammering. Vill hitta ett effektivt sätt att nyttja XML tilll den stora mängd släktforskningsfakta pappa och mamma sökt fram genom åren.

Efter arbetsnatten sov jag ut i hemmet. Först efter klockan 18 åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen för färd till Örebro. I bilen blev det bara jag och Anki. De övriga var antingen bortresta eller sena med svar på inbjudan. Även om humöret inte var på topp under dansresans inledning, blev dansupplevelsen till BLENDER och DATE en skön avkoppling för mig. Färden till Örebro företogs effektivt via E20. Anki hade varit ordentligt sugen på dans före avfärd, men under själva danskvällen höll hon ovanligt låg profil. Även om jag tyckte vår dans bjöd njutning, tror jag inte vi drog riktigt jämnt i vår dansupplevelse...

Måndagen den 28 mars 2005: När danskvällen i Örebro var över satte Anki och jag kurs hemåt. Lite bukfyllnad hade vi fått i oss strax före avfärden från Brunnsparken. Underbart välbehövd och god varmkorv med bröd. Hemfärden gick riktigt bra. Som omväxling tog jag av från motorvägen och åkte gamla vägen in mot Arboga. Strax efter Kungsör kom tröttheten smygande. Vi stannade på en större rastplats, letade fram filtar och lutade sätena bakåt för lite sömnbekvämlighet. Utomhustemperaturen var säkert normal för årstiden, inte direkt kallt, men tillräckligt svalt för att inse att sömnperioden skulle begränsas. Ett femtiominuters sömnpass ansåg jag vara lämpligt, men redan efter trettiofem minuter hade jag blivit pigg. Filten var nog inte den renaste och jag inbillade mig riktiga myror i kroppen. Kanske en form av stelhet kommen av anspänningar från den underbara danskvällen till DATE och BLENBDER som genomlevts.

Ånyo pigg och med "turkisk peppar" som godistilltugg fortsatte färden direkt till Stockholm. Skjutsade Anki till sin lägenhet, men fortsatte själv hem till Rotebro för vidare sömn.

Under eftermiddagen, på väg till jobbets eftermiddagspass, lämnade jag tillbaka bilen. Hann äta en lättare lunch hos mina föräldrar under mitt besök. Syrran och hennes barn var fortfarande på plats. Deras återfärd till Göteborg planerades till tisdagen.

Tisdagen den 29 mars 2005: Natten spenderades hos Anki. Under en stor del av förmiddagen satt jag vid datorn. Vid lunchtid kom Anki och hennes mäklare till lägenheten för att gå igenom det grundläggande inför Ankis lägenhetsförsäljning. Strax efteråt tog jag mig tid för promenad och lite lugn vistelse på stan. Började inte mitt kvällspass förrän klockan 15.40. Efter avslutad tjänstgöring åkte jag hem till mig...

Onsdagen den 30 mars 2005: Natten spenderade jag på hemmaplan. Morgontimmarna hade präglats av problem i tågtrafiken med strömförsörjningsproblem och begränsad spårkapacitet vid Stockholm central. Därför annonserades länge halvtimmastrafik när det gällde att ta sig till Stockholm. Vid min färd in till jobbet var det väntat att tåget skulle vända i Solna, avsett för tågbyte till nästa förbindelse. Men lagom till ankomsten i Solna ändrades förutsättningarna och tåget fortsatt bekvämt in till stan.

Min egen arbetsdag blev vad jag minns lugn. Kvällen kom att bjuda på dans, tävlingsförberedande kursen. Anki och jag är inte direkt i någon storform, men många positiva bitar är på väg att sätta sig. Denna afton bjöd positivt nog aningen mer energi än jag den senaste tiden lyckats bjuda på i träningssammanhang. Spår av detta syntes tydligt på golvet i och med mina nya dansskors mjuka sula som här och var ger svarta streck. Märken lätta att ta bort med samma sko, samma gummi...

Torsdagen den 31 mars 2005: Tog tidigt morgonbussen från Ankis lägenhet till jobbet. Löste av nattarbetsskiftet tidigt och slog mig till ro till en riktigt bra trafikdag. Därtill en kort och skön arbetsdag som slutade vid 12.30-tiden i och med att min avlösande kollega kom. Under hemfärden pratade jag med Blomman en hel del. Han och Jane skulle njuta av vårvärmen, troligtvis med någon fika någonstans. Problemet var bara att vattnet tillfälligtvis var avstängt i deras lägenhetshus.
   Jag själv riktade in mig på en promenad till Coop Forum för att inhandla diverse trädgårdsredskap. Det blev en överraskande billig nota på 97,50 kronor när jag funnit rakt igenom prisnedsatta varor. En piasavakvast med skaft, en stor vattenkanna med bra spridare och en välutformad plastskyffel. Allt detta skulle nyttjas för att städa den parkeringsplats jag från och med den första april ska hyra.

Skyndade mig att påbörja sopningen av min parkeringsplats och närliggande omgivning för att ha parkeringsplatsen så fri som möjligt från omgivande bilar. Några av bostadsrättsföreningens medlemmar undrade om jag hade hade fått någon form av straffkommendering när jag sopade en tredjedel av parkeringsplatsen. Inledningsvis hade jag dessutom sanerat platsen från en gigantiskt stor mängd små glasbitar, vilka ursprungligen troligtvis härstammat från någon bilruta. Hur som helst, även gräset bredvid sanerades så noggrant som jag kunde. När sopningen avslutades hade jag lyckats placera en utbredd hög av grus strax utanför min egen parkeringsplats ytterkant, lagom avpassad till staket och kommande grusupptagning. Mitt på höerhanden bar jag nu, som minne, ett begynnande skavsår. Det vattentillförda gruset hade visserligen inneburit dammfrihet, men tyngden och sopningsintensiteten hade satt sitt spår, ett nära nog cirkelformat savsår.

Solen började mattas något. Vårvärmen tog även denna dag hårt på snön vid sidan av vägarna. En perfekt dag att äntligen hämta ut motorcykeln från vinterförvaringen. Förra gången jag haft uthämtningsdatum bokat, (21 mars), var ännu motorcykeln kvar i vinterdvala och vägarna endast delvis fria från snö. Den sista veckans vackra väder har gjort mc-längtan mer lämplig...

De första två korsningarna med motorcykeln kändes klart ovana. Men mycket snart infann sig lämpligt och normalt samspel mellan dragläge, koppling och växling. Fötterna koordinerades också snart till bestämda nedsättningar när det var dags för stopp och företrädeslämnande. Åkte en inledande runda bort mot Vaxmora, vidare mot Sollentuna, Edsviken, Kista och vidare hem via Sollentuna och Norrviken.
   Provparkerade som hastigast i parkeringsrutan. Packade kläder för kvällens sociala danskväll på Nackswinget. Fortsatte mitt "övningskörande" till Finntorp via södra länken. Efter en snabb dusch njöt jag av mycket underhållande dans. För en gångs skull var jag dessutom på plats redan från början av danskvällen. Musiken var i och för sig lite tråkigt utformad. En alltför kort låtlista som gick i repris ett antal gånger utan synlig DJ.
   Efter dansen stannade jag kvar och torkade golvet. En kort tids bastu innan jag åter igen drog på mig mina mc-kläder. Färden och parkerandet hos Anki gick sedan utan problem och kändes väl invant...

Fredagen den 1 april 2005: Efter en mindre frukost åkte jag vid niotiden iväg från Ankis lägenhet. Köer bort mot Norrtull gjorde att jag valde en färd norrut längs E18 istället för direkt hem. Det vackra vädret och körglädjen lockade direkt till en långtur. Hade inledningsvis en stor mängd reseförslag i huvudet, bland annat Gävle via Hallstavik, men begränsade slutligen min rundtur till Rimbo, Gottröra, Knivsta, Märsta och hem via Rosersberg och Upplandsväsby. En underbar känsla att åka på nysopade vägar med snön vackert prydande på både åkermark och skuggiga skogspartier. Hade det inte varit för min väntande tvätthög hemma, hade jag nog tagit en än mer rejäl rundtur. Otroligt njutbart. Det enda svarta minnet, nyttigt att ha i bakhuvudet, hade jag själv skapat redan vid avfärden från Ankis lägenhet.
   Redan vid andra korsningen, en enkel högersväng, tog jag lite väl hårt på tanken att släppa fram en gående dam över övergångsstället på Erik :Dahlbergsgatan. Med aningen för stort självförtroende i bagaget planerade jag inte stoppet tillräckligt seriöst och logiskt. Samtidigt som jag nöp till den främre bromsen, (var ju nära nog stillastående redan innan), gjorde jag "dödssynden" att inleda svängandet. När nu fotnedsättningen samtidigt blev utan god eftertanke fylldes jag av en otillfredsställande tanke: "Det här skulle kunna gå fel!" Någonstans missade jag att fokusera och kraftansamla för att hålla cykeln upprätt. Flyttade foten en liten bit men hade därmed än mindre kraft att sätta emot. Klev nu rutinmässigt av (något man bara gjorde på träningsgården under övningskörningstiden) och fick cykeln liggande på sidan. Damen som jag just släppt över gatan tyckte att jag inte skulle vara så snäll mot de gående. Med gemensamma krafter hade vi motorcykeln snart upprätt igen. Hon stannade kvar och samtalade ytterligare någon minut, beundrandes motorcykeln som sådant. Hon hade alltid velat åka, men utan att våga, något man kan förstå efter min klumpiga manöver. Skönt att det var i början av säsongen, att jag får chansen att inte överskatta min förmåga.

Under eftermiddagen nyttjade jag min lediga dag till tvättande. Innan det var dags för färd till Mälarsalen, sov jag middag ett par timmar. Danskvällen bjöd på bra musik med härligt tryck i basenförstärkarna. ZLIPS gjorde åter igen en bra spelning, verkade ha trevligt på scen och fick publiken att njuta. Roligt eftersom jag sågat just dansglädjen vid de senaste danstillfällena.
   Jenny T och jag kunde i en gemensam foxtrot glädjas åt att vi firade fyraårsjubileum. Den gången var det i EBBAs klubblokal, också då en mycket bra danskväll till just ZLIPS. Då kändes det till slut som om bandet i princip spelade för just oss. Det var en sån tyngd i framförandetav de sista låtarna, inte minst av låten "From this moment on" av Shaina Twain. Därtill glömmer jag aldrig leendet Jenny bjöd på den danskvällen. Tillbaka i år 2005 kunde vi konstatera att vi bjöds samma sista låt, "vår låt" men inte tillsammans på dansgolvet. Nu bjöds jag istället, naturligtvis, en god sista dans med Anki.

Lördagen den 2 april 2005: Efter hemfärd från Mälarsalens dans och uppvaknande hemma hos Anki, gick vi gemensamt upp till Ankis farmor för en förmiddagsfika. Därefter var det dags för "Tommy-träning" på dansklubben. Denna gång med lite svårgreppbart innehåll. Svårt att omsätta ord till danskänsla. Trots detta var jag nöjd med träningen som sådant. Kursdagens innehåll kanske klarnar med tiden...

Tillbaka i lägenheten tillagades pasta och korv. Kände verkligen för stekt falukorv och kunde nöjd och glad fortsätta min färd till en tjejkompis i Stuvstatrakten för en riktig TV-kväll i god mysstil,(Filmen "Braveheart") med en mindre flaska rödvin som Anki bjudit med mig. Anki stannade hemma och fortsatte sina storartade förberedelser inför måndagens kommande lägenhetsfotografering.

Söndagen den 3 april 2005: Efter en avkopplande TV-kväll gick jag en halvtimmas skön nattlig vårpromenad genom Stuvsta centrum vidare mot nattbusshållplatsen. Promenaden utfördes med perfekt timeing, utan stress. Jag var vid busshållplatsen i stort sett samtidigt som nattbussen tidtabellsmässigt skulle lämna Huddinge. Sov i princip hela nattbussresan och vaknade upp strax före Sergelstorg, lagom till min nästa promenad. Gick via hamngatan upp genom Östermalm till Ankis lägenhet. Den varma vårluften gjorde att det var ett härligt uteliv på Stockholms gator trots att klockan var strax före 03.00. Många tjejer verkade fira vårens inträde genom att bära en riktigt kort-kort festklädsel.

Måndagen den 4 april 2005: Morgonsysslorna tog aningen längre tid än normalt. Mycket berodde det nog på att jag skulle ha med lite extra saker från Ankis lägenhet, då dagen för lägenhetsfotografering var inne. Kombinerade en promenad till Östermalmstorg med tunnelbanefärd till jobbet. Arbetsdagen blev lugn. Egentligen inget nämnvärt att omnämna varken för "Katrineholmsbanan" eller "Kungsängenbanan" under de tider jag satt där. Däremot gick det en del tid till införandet av det nya informationssystemet "BASUN". Ett informationssystem som jag tror mycket på inför framtiden, men som ändå uppvisade en del brister jag förväntat slippa se. Speciellt eftersom jag var med i förprojektet år 2000, redan då med åsikter om de trafikstörningstelegram som sänds i form av SMS. Dags att framföra lite effektiviserande och förbättrande åsikter igen tror jag...

Efter den korta arbetsdagen åkte jag hem till mig. Ett par timmars lugn blev det innan jag började vela mellan kommunal färd och motorcykelfärd till dansen, Streetfunken. Med något begränsad marginal blev det en tågfärd till city. Knäskydden var av allt att döma inte med. Därför blev det även ett något stressat besök på "STADIUM" för att inhandla en ytterligare uppsättning knäskydd. Skydd som verkligen fick göra skäl för sig i dansturer som delvis baserade sig i golvnivå. Riktigt avancerade moment, som inte gjorde sig bättre då självförtroendet höll låg nivå, rytmkänslan obefintlig eller stressad och kroppens stelhetsnivå mer synlig än någon annan streetfunklektion. Med andra dåliga odds för en koncentrerad dans...

Efter en dusch, lite söderstadsvandring i avsikt att reka nya MC-platser, parkeringsmöjligheter, åkte jag hem till Ankis lägenhet. Jag visste egentligen inte riktigt vad jag ville spendera kvällen på, eller vart jag skulle tillbringa den. Men till sist fick min längtan efter dagboksskrivande fälla avgörandet. Vill komma ikapp med skrivandet så snart som möjligt... Det största hindret var bara den rastlöshet, våroro och likgiltighet som stundtals präglar dagarna. En motsats till mitt huvud som har hur många projekt som väntar på en gnutta inspirerande igångsättningsenergi...

Tisdagen den 5 april 2005: Eftersom jag ställt upp med turbyte, hade jag en eftermiddagstur att vänta på. En skön möjlighet till sovmorgon som dock nyttjades till dagboksskrivande och en liten stadsvandring innan arbetsdagens början. Införskaffade bland annat två förbetalda spelperioder till mitt nya spel "world of warcraft", dvs en speltid om totalt fyra månader. Jag har visserligen svårt att tro att jag ska bli riktigt såld på spelet, men det är en utmaning som väntar...

Efter jobbet åkte jag hem till Ankis lägenhet. Anki kom så småningom hem från sina föräldrar, där hon spenderat en del av kvällen efter att hon och hennes mor flyttat plantväxter från den tillfälliga källarförvaringen. Växterna behövde nytt husrum under tiden för lägenhetsvisningar...
   Mina anade förkylningssymptom antog allt eftersom tydligare och tydligare tecken...

Onsdagen den 6 april 2005: Arbetsdagens friskvårdstid nyttjades till en skön promenad och avkoppling. Speciellt viktigt i och med att jag för övrigt var rejält hängig och trött...
   Om kvällen åkte jag hem till Rotebro. Isen började spricka upp på sjön Norrviken, åtminstone vid Rotsundaån. Städning och småpyssel tog min tid på kvällen, fortsatt seg, förkyld och nu hostandes...

Torsdagen den 7 april 2005: FRISKVÅRD LÅNGPROM MC-VARUHUSET MM. Om kvällen åkte jag hem till Anki. Nu var jag riktigt hängig och gick direkt till sängs. Troligtvis lite feber...

Fredagen den 8 april 2005: Tidigt uppvaknande hos Anki, kanske aningen febrig. Önskade kompensationsledigt för att kunna gå hem lite tidigare, men det fanns inte personal över, så jag betonade ner vikten av hemgång en aning. Hade i alla fall en tidig lunch som bjöd härlig sömnpause. Blev lite piggare och vaknade till ordentligt när det sedan dök upp en incident med en person i spåret.

Eftermiddagen tillbringade jag i min egen lägenhet. Om kvällen kom Anki på besök. Vi spisade god biff med härlig svampsås som Anki tillagat. Min kväll var annars fylld av feber och hosta. Men trots att det var aningen svårt att koncentrera mig, så flög jag en del flygsimulator på datorn...

Lördagen den 9 april 2005: Hade en riktigt lugn dag hemma, kurerandes mig så gott det gick. Inledningsvis hade jag feber. Min koncentrationsförmåga ökade dock och blev mer långlivad, så Anki och jag tog en promenad till Coop Forum. Norrvikssjön låg nu helt öppen. Till och med en båt kunde observeras längs den norra viken.

Tog igen mig ytterligare under eftermiddagen. När kvällen kom spelade jag och Anki World of Warcraft för första g&arng;ngen. Inledningsvis mycket nedladdningstid, men vi var så småningom riktigt upptagna med jakt på vargar, vildsvin och andra bestar. Det gällde att samla på sig saker och pengar till ryggsäcken man förfogade över. Uppträdde i egenskap av dvärg, utförde uppdrag och lämnade över fångster till lärda män och hantverkar i spelet. Men tankearbetet, som mest Anki fick stå för, tog till slut ut sin rätt. Jag blev till slut riktigt tom i huvudet och mage. Hade inte mer koncentration att förmedla, trots att det var ett tag kvar till läggdags...

Söndagen den 10 april 2005: Anki åkte iväg på morgonen för att besöka en trädgårdsmässa. Själv städade jag och kurerade mig framför TVn. Tittade en hel del på olika mc-race under dagen...

Måndagen den 11 april 2005: Hade arbetsdag från och med klockan 11.30. Jag var pigg, men ej helt fri från min förkylning. Blev dock allt bättre ju längre arbetspasset sträckte sig. Niklas kom på besök för första gången. Ett studiebesök som vi pratat om i flera år, men som nu fick bli aningen improviserat. Under den korta tiden somm jag hämtade honom hade min kollega fått gripa in för att bota en låsning i ställverket Rotebro, och när jag sedan släppte iväg honom blev det växelfel med låsningar i Blackvretens växlar. Det krävdes här en omstart av ställverket innan trafiken åter igen kunde komma igång, med upp till ca 15 minuters försening på ett par tåg.

Efter arbetsdagens slut tog jag tåget hem. Längtade efter lite motorcykelåkning och tog motorcykeln ut på lite träning, småsvängar i mina barndomstrakter. Åkte sedan vidare till mina föräldrar och såg tredje perioden i en finalmatch mellan Färjestad och Frölunda i SM-hockeyn. Efter hemfärden pratade jag lite med Anki i telefonen, perfekt innan lite god natt sömn...

Tisdagen den 12 april 2005: Åkte med tåget i till en tidig arbetsdag. Kom hem om eftermiddagen och njöt middagssömn innan jag om kvällen packade motorcykeln för en färd över till Anki. Hade tänkt parkera motorcykeln på jobbet, för att ha den där under de kommande två dagarnas fortbildning, men jag misslyckades komma in genomm parkeringsgrinden. Åkte därför tillbaka till Ankis lägenhet på Skeppargatan för att parkera på innergården. Sov sedan ut hos Anki...

Onsdagen den 13 april 2005: Kommunalt åkte jag med bussen till jobbet. Bytte där till en lyxig konferensbuss med en underbara fåtöljgrupp i olika grupperingar. Med andra ord en riktigt bekväm resa till Stjärnhov och Solbacka.

Under dagen bedrevs fortbildning, mest i form av grupparbeten med tillhörande genomgångar. Tid för Bastu och bubbelpool bjöds före ytterligare ett lektionspass och middag. Kvällen fylldes sedan av en mycket givande frågesport där det blev fight om förstaplatsen in i det sista. Alla i gruppen arbetade bra, även om det fanns ageranden som hela tiden höll på att avslöja de rätta svaren även för de andra grupperna. När sista frågan var ställd krävdes utslagsfrågor. Ställningen mellan lagen var nämligen 26,26,26 och 19 poäng. Helt otroligt om jag får säga mitt...

Middagen avrundade dagens tillställning på ett behagligt sätt. Den fria delen av kvällen bjöd på trevligt snack och andra lättsamma aktiviteter. Själv drog jag mig relativt tidigt tillbaka till rummet. Även om jag inte gick i säng tidigt, så hann jag precie somna när efterfestandet startade med livliga och ibland intressanta diskussioner i rummet bredvid. Somnade ifrån även detta lyssnande så småningom...

Torsdagen den 14 april 2005: Vid sjutiden vaknade jag upp på konferenshotellet Solbacka utanför Stjärnhov. Gick upp till frukost omedelbart efter utcheckningen. Lektionerna, fortbildningens andra dag, fortsatte klockan 08.30. Ytterligare insikt i olycksutredningar och tillbudsärenden i syfte att lära sig genomskåda de faror som trots allt finns runt järnvägen och framförandet av tåg. Efter en lättare tipspromenad avrundades utbildningen med busstransport hem till Stockholm.
   Under bussfärden bjöds skön avkoppling och god tid för diskussioner. Ett oväntat men både trevligt och roande stopp gjordes strax efter Gnesta. I ett stilla duggregn gick två av mina kollegor av bussen för att hjälpa en tjej upp på sin häst. Det var onekligen lite halt och svårt att komma upp på hästen igen, sedan hon hoppat av för att leda hästen över vägen. Tjejen var nog i tolv eller trettonårsåldern, hästen otroligt lugn och snäll, tålmodigt väntande på resultat. Förutom just själva uppsittandet, måste det ha varit en god konst att rida utan sadel eller stigbyglar. Hur som helst var det en glad och lycklig tjej som vinkade av bussen och red vidare...

Efter hemkomsten till Stockholm skyndade jag mig till Ankis lägenhet. Åt ett par smörgåsar, bytte om till MC-kläder och gav mig av till modelljärnvägskörningskväll. En trevlig kväll där jag fick möjlighet att lära mig manövrera den nyombyggda stationen "Askerstad". Ett riktigt lyft för modelljärnvägens infrastruktur, trots att trafikflödet just denna afton var riktigt lugnt.
   När trafikkvällen var över tog jag motorcykeln hem. Tankade därtill för första gången denna s&aul;song i Upplandsväsby. Med andra ord en härligt låg bränsleförbrukning.

Fredagen den 15 april 2005: Eftersom jag var uppe en bra stund under dygnets inledande timmar tog jag en rejäl sovmorgon. Vaknade visserligen pigg vid 08.30-tiden, men gick efter en stunds aktivitet till sängs igen. Arbetsdagen startade vid 14-tiden. För min del lugn, men det fanns gott om orosmoment inom distriktet. "Stillbild" i Kungsör, Arboga och Folkesta, kortare tider av ställverksfel i Älvsjö och Sundbyberg. Därtill även stora driftproblem i de dataarbetsverktyg som nyttjas i sökandet av tåginformation, BASUN, SIFO och TFÖR.

Under arbetsrasten gick jag bort till Gallerian. Införskaffade en present till Patrik, (födelsedagsfirande i efterskott), och föll naturligtvis även för en flygsimulatortillsats, DC9-30 Proffessional, för egen del. Under kvällen hemma hos Anki satt jag och småläste flygmanualen för detta flygplan. Kvällens dans hade vi avstått ifrån. För egen del avstod jag främst beroende på den förkylning jag var drabbad av under veckans inledning. Anki var samtidigt aningen trött och omotiverad för dans, något som passade lite extra bra denna kväll, med andra ord...

Lördagen den 16 april 2005: Gick upp tidigt för att njuta en lördagsförmiddag på jobbet. Ett relativt skönt lugn gav tillfälle att dela upp arbetsbördan på sydkant och därmed åtnjuta lite extra rast. Under slutet av min arbetstur bytte jag dessutom bevakningsområde för att underlätta möjligheten till nattbemanning och "nattvila" dessförinnan för en kollega.

Under en kortare tid av eftermiddagen hade jag förmånen att hinna koppla av i mitt hem. Om kvällen var det dock dags att möta Anki i Kista och gå vidare till Patriks fest. En trevlig kväll med en mycket härlig sammansättning av kompisar och vänner. Bland annat fick vi möjligheten att bekanta oss med pojkvännen till Jenny T. När vi fram emot midnatt lämnade Kista, hade vi bjudits smörgåstårta, fika och mycket annat smakligt. Nöjda och belåtna tog Anki och jag pendeltåget från Helenelund hem till mig.

Söndagen den 17 april 2005: Efter att ha sovit ut och tagit det lugnt under förmiddagen, gick vi en promenad till Coop Forum. Jag var lite osäker på hur jag egentligen mådde, men piggnade till och slapp huvudvärk under eftermiddagen. Sov middag ett par timmar innan jag lämnade Anki kvar i lägenheten och begav mig till jobbet som inledningsvis bjöd relativt hektisk men samtidigt stimulerande arbetsbörda. Mest beroende på bevakningsområdets storlek. I övrigt en ganska lagom och ordnad trafikrytm.

Måndagen den 18 april 2005: Arbetsnatten hade befarats bli hård, men när jag åkte hem om morgonen kunde jag se tillbaka på en riktigt bra arbetsnatt. Mötte Anki hemma i min lägenhet, strax innan hon skulle åka iväg till sitt jobb.

Efter ett par timmars vakenhet under förmiddagen, sov jag ut till en bit in på eftermiddagen. Åter igen var jag något osäker på om föregående veckas förkylning skulle påverka min dansupplevelse? Övervägde länge att inte ta ut mig och istället vara åskådare under lektionstiden. Men efter en kopp kaffe och bara åsynen av vår danslärare, var jag inspirerad att genomföra danslektionen i Streetfunk. Faktum var att jag var mer fokuserad än på mycket länge och att jag åter igen trivdes med min prestation. Detta trots att jag missade förra veckans lektion och bara hade synintrycken från Ankis snabbgenomgång att gå på. Med andra ord inget perfekt framförande av mig, men såpass att jag kände mig hemma på golvet och mycket nöjd med resultatet. Skönt att få svettas och ta ut mig igen, trots att det var svårt att släppa loss "apan" i dansuttrycken...

Efter en dusch på Danscenter åkte jag till jobbet. Vilade ut i soffan i nära nog två timmar, innan jag tog över mitt bevakningsområde för natten. Fick jobba relativt hårt fram till klockan två på natten. Därefter lugnade det ner sig en aning. Mycket av problematiken bestod av direktplanerade arbeten som dessutom skulle utföras inom och utom begränsningspunkter som tillsyningsmännen uppgav. Det krävdes ett stort mått av förplanering och ifrågasättande för att få en tillfredsställande säkerhetsnivå och funktionalitet i sammanhanget. Men jag hade det inte värst. I hela lokalen spreds en halvt uppgiven anda när signalfel blandades med ifrågasättningsbara arbetsönskemål. Undrar i mitt stilla sinne om arbetsplanerarna tappat kompetens eller om arbetsbelastningen helt enkelt har varit för stor? Hur som helst ett merarbete för oss...

Tisdagen den 19 april 2005: N¨r väl arbetsområdena var korrekt utformade och trafiken lugn blev det en bra arbetsnatt. Efter klockan 02.00 var telefonen lugn och förberedelserna inför morgontrafiken perfekta. Väl hemma sov jag gott fram till eftermiddagen. Då startade jag ett ingående städprogram för lägenheten. Anki hade handlat på vägen hem och bjöd en välsmakande måltid med spagetti och köttbullar. Fick under städtimmarna hjälp med diskningen, något som underlättade rejält. När jag till slut gick och la mig var jag riktigt nöjd och belåten. Goda förberedelser var gjorda för effektiv dammsugning kommande dag...

Onsdagen den 20 april 2005: Fortsatte min städrunda i lägenheten med god energi. Köksgolvet fick en rejäl uppfräschning och svabbades till slut. Effektiv borttagning av fläckar som funnits en längre tid. Vid tolvtiden fick jag dessutom besök av balkonginmätare. Bostadsrättsföreningen har beställt nya balkongräcken som ska installeras om ett par månader.

Min eftermiddag bjöd på arbetsdag från klockan 15.40. En av de lugnaste trafikdagarna på mycket länge. Kanske tur med tanke på att mitt planerade turavbyte uteblev. Skulle enligt planerna bli avbytt för att ställla upp på en tidningsintervju för Citypendelns interntidning. Istället fick vi sitta i operativ miljö, (något som kan vara fördelaktigt det med). Det extrema lugnet bjöd kanske inte direkt en journalistiskt rättvisande bild av fjärrtågklarerararbetet, men som sagt var ett trivsamt lugn. Stor skillnad från förra gången jag blev intervjuad på samma operativa plats. Då drabbades jag en påkörningsolycka bara ett fåtal minuter efter intervjuns start. Minns den dagen 03-01-21 som igår...

Efter lunchen avslutades intervjun med lite bildtagning. För egen del fortsatte arbetsdagen i ett fortsatt kontrollerat och lugnt tempo. Inga stora bekymmer alls. Åkte om kvällen över till Anki för lite nattsömn...

Torsdagen den 21 april 2005: Efter en förmiddag i Ankis lägenhet tog jag mig en promenad till jobbet. Månadskortet hade slutat gälla och jag ville snåla lite med kupongerna på mina gamla förköpshäften. Förutom att jag blev tvungen att argumentera för och förklara trafikledningens A och O för en i mina ögon sett vilsekommen förare (en av relativt få vilsekomna), förblev arbetsdagen lugn. Nu var det föraren på 798 (tidigare SJs prestigetå med få uppehåll) som ansåg sig veta hur bästa trafikledningen skulle ske. Andemeningen var klar: Ställ alla andra tåg så jag kommer i tid (oavsett logik). Troligtvis en förare som skulle må gott av lite praktisk undervisning i fjärrtågklarerarmiljö. En veckas studiebesök hade jag gärna välkomnat honom till om jag fått chansen ånyo.

Direkt efter jobbet kopplade jag av med social dans på Ceylon, Nackswinget. Det spelades underbar musik med ett härligt tryck i. Kunde inte annat än njuta fullt ut. Trött hann jag bli också. Stannade sedan kvar och tog en basturunda innan jag begav mig hem till Rotebro...

Fredagen den 22 april 2005: En ledig dag bjöds i hemmet. Fixade och donade en hel del innan jag om kvällen hämtade bilen hos mina föräldrar. Tillsammans med Anki åkte vi till Yesterday och dansade till ZLIPS. En danskväll som blev bra och roande. Hann visserligen inte dansa med alla jag ville, men med tanke på hur bra dansen i övrigt kändes gjorde det inte speciellt mycket...

Lördagen den 23 april 2005: Under hemfärden från Yesterday och danskvällen till ZLIPS påvisade bilen inledningsvis ostabila egenskaper. Vänster framdäck uppvisade ett riktigt lågt lufttryck varpå jag för säkerhets skull valde att inte köra snabbare än 50 km/h. Troligtvis spelade den kylslagna utomhustemperaturen, minus fem grader celsius, en viktig roll. Närmare hemmaplan hade troligtvis temperaturen i däcken ökat, för bilen blev stabilare...

Efter skön nattsömn vaknade vi upp i Rotebro. Lämnade av Anki vid Norrviken station i samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar i avsikt att byta tillbaka till mc. Vid 11-tiden gav jag mig av på motorcykelfärd mot Borlänge. Redan efter Bålsta hade jag erhållit ett SMS från modelljärnvägsklubbmedlemmar som ansåg att jag körde långsamt. De hade i lungt mak passerat mig på motorvägen, samtidigt som jag valt att ligga "lågt" efter en skåpbil. Men även jag tröttnade snart på ett ganska makligt tempo och satte fart mot Sala, där SMSet lästes.

Efter penningauttag och glassätande i Sala begav jag mig vidare mot Borlänge. Tempot ökades något, vilket hjälpte föga när jag väl kom till Borlänge. Då virrade jag inledningsvis på fel sida järnvägen i jakt på rätt gata. Sedan virrade jag bland enkelriktade gator och liknande innan jag fick en bra vägbeskrivning och vägledning till en parkeringsplats. I efterhand visade det sig att jag läst kartan vid en trotoarkant endast ca 30 meter från den gårdsplan där jag till slut parkerade.

Att sedan gående hitta till själva modelljärnvägslokalen var inte heller det lättaste. Men genom ytterligare telefonsamtal lotsades jag även här rätt till Borlänge modelljärnvägsklubb.
   Klubben hade en imponerande anläggning. Men samtidigt som långa stationssträckor verkade lockande insåg jag fördelen med våran kompakta modelljärnväg. Den härliga intensitet och härliga trafikmiljö blir onekligen svår att fånga om väntan blir lång mellan varje tåg. Landskapet var underbart på sina håll. Hela anläggningen syntes välanlagd för att just skapa en god landskapsarkitektur. Helt klart en inspirerande modelljärnväg, på många sätt...

Efter ett par timmar i Borlänge kände jag mig nöjd. Gav mig av på motorcykeln mot Ludvika. Väl i Ludvika åt jag mat på Mc Donalds. Därefter fortsatte färden till Fagersta och vidare längs småvägarna till Ängelsberg, Virsbo, Brattheden, Skultuna och Västerås. Vid Hummelsta avnjöts en god daimtårtbit och kaffe. När jag sedan fortsatte var det relativt mörkt utomhus. Vid enstaka korta tillfällen kunde jag njuta av mitt helljus, i övrigt fick jag försöka nyttja de ljuskällor som fanns för att avläsa motorvägens beskaffenhet. Temperaturen föll nu stadigt med endast någon enstaka plusgrad i luften.

Innan jag återvände hem bytte jag åter igen ut min motorcykel mot mina föräldrars bil. Anki var redan på plats i Rotebro när jag kom hem...

Söndagen den 24 april 2005: Anki och jag steg upp tidigt. Med bil transporterade vi oss till danstävlingen i Köping. Väl inne i tävlandet blev vi tidigt utslagna. Vi lyckades hamna i ett snubblande läge, varför det kändes fullt naturligt att ej komma vidare. Istället åkte vi småvägarna via Munktorp, Kolbäck och Dingtuna till Västerås. Där parkerade vi och betalade onödigt dyrt för den gratis parkering som bjöds om söndagar. Vi uppsökte en restaurant som bjöd otroligt god mat. Därefter uppsöktes ett internetcafé i jakt på någon "dålig dans" i närheten. Men ingenting passande hittades, så vi fortsatte hemåt efter en timmas liggunderlagssömn och soldrykande i gräset, bredvid parkeringsplatsen den å som rinner genom Västerås. Färden gick bland annat via Västerås flygplats.

Anki och jag stannade till vid Stäket. Inhandlade mat för att senare om kvällen njuta av Bacon- och avocadosallad. I övrigt blev vi fast framför TVn och datorn...

Måndagen den 25 april 2005: Anki åkte in mot stan ett par tåg före mig. När jag väl var på jobbet kunde jag glädja mig åt en trevlig dagtur med elev. Efter en inledande bevakningstur på Katrineholmsplatsen, där jag åter igen fick en tillrättavisning av en förare, (troligtvis samma som ett par dagar tidigare), utan nämnvärd helhetssyn eller nära verklighetsuppfattning. Klagomålet denna gång gällde effektiv trafikering av både spår sju och åtta i Södertälje Syd övre. Tyvärr trillade aldrig poletten ner (vad jag märkte), utan allt jag påstod ansågs helt fel. Jag nöjde mig med att lyssna på hans åsikter och ge en förklaringsrunda, inte mer. Därefter slutfördes samtalet till förmån för den övriga trafiken. Åter igen skulle jag gärna ha inbjudit till studiebesök och diskussioner på plats, där helhetssynen eventuellt skulle kunna framgå tydligare...

Bara ett par minuter före avlösningstiden uppstod ett strömavbrott och stillbild på hela fjärren. Lokalen förblev ljus, men trafiken avstannade sakta men säkert. Under vår lunchrast kom trafiken åter igång, men stoppet varade i drygt en halvtimma. Resten av dagen förblev relativt lugn trots allt. Först löste vi av på Arlandaplatsen, följt av friskvård och slutligen ett något förlängt pass på Kolbäcksplatsen.

Avbytt endast ca 30 minuter före mitt Streetfunkpass början skyndade jag mig mot Danscenter. Vi gick ifrån den vanliga dansrutinen och övade nya steg och rörelser. Jag hängde inte med på speciellt mycket. Allt som oftast hade jag tyngdpunkten på fel fot och var för spänd för att hinna röra mig smidigt. De få gånger jag lyckades finna den säckiga och riktiga hållningen fanns vissa förutsättningar, men då satte istället tankarna stopp för framgångsrika handlingar.
   Efter en dusch tog jag mig en promenad till Malin. Tyvärr var hon upptagen, varför jag i godan ro satte mig på den närbelägna pizzerian för en bit mat, Capriciosa. Slutligen tog jag pendeltåget hem och avnjöt en lugn kväll, riktigt trött...

Tisdagen den 26 april 2005: Dagen spenderades på hemmaplan. Laddade i vanlig ordning inför en arbetsnatt, denna gång tillsammans med elev. En arbetsnatt som i sin utformning kom att bli mycket välanpassad för ändamålet. Aldrig någon stor anhopning anordningar på en gång och ytterst sällan någon som helst telefonkö.

Onsdagen den 27 april 2005: Min elev för natten, (Jenny), fick föra en hel del av det administrativa grafningsarbetet. Undervisade i mitt sätt att se på arbetsmetodik och arbetsstruktur i samband med beviljanden och avslut av arbeten. Förhoppningsvis en god grund, då flera handledare kommer att följa och ge sina råd och metoder. Något före ordinarie avlösningstid sände jag hem Jenny. Jag kunde vid det laget anta att huvudet var relativt välfyllt med nya intryck och tankar. För egen del fick jag sitta 25 minuter över tiden innan någon avlösande kollega fanns i sikte. Men med tanke på att mitt arbetsområde var fortsatt bekymmersfritt, gjorde det ingenting. Men visst var det skönt att få åka vidare till en skön säng, denna gång hos Anki.

Under förmiddagens sovtid hos Anki hade jag i uppdrag att ta emot en varuleverans. Den kom tidtabellsenligt vid 10-tiden, varpå jag i princip var fri att åka hem. Men trots att jag hade aningen svårt att sova, förblev jag kvar ytterligare en tid i Ankis lägenhet.

Väl hemma gick allting i ett... Tvättade och torkade såväl kläder som sängkläder innan det i något sen tid blev dags att ta motorcykeln till den tävlingsförberedande danskursen som Jonas och Elli höll för sista gången. Jag blev ca 20 minuter sen, men kom in i rätt tid för att inte missa själva dansmomenten... Även efter kursens slut stannade vi kvar en tid för dans. Trots detta kom vi i relativt behaglig tid hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 28 april 2005: Från Ankis lägenhet tog jag motorcykeln till jobbet. Efter att ha parkerat och klätt motorcykeln med kapell mötte jag min elev. Vi startade med Uppsala/Sala-platsen och hade mot förmodan den lugnaste morgonen där sedan tidtabellsstarten i januari. Mycket har jag en kollega att tacka för detta, en kollega som som i likhet med mig observerat och noterat problemhärdar ända sedan jag uppmärksammade arbetsgivaren på den snåriga spåranvändningen i Uppsala i morgonrusningen. När all effektiviseringsprocess till synes var "död" fick han till stånd de spårändringar som så länge varit nödvändiga för att lösa upp alla onödiga korsande tågvägar som bara skapat förseningar.

Efter lunch blev jag ensam vid min plats. Min elev togs vidare på en friskvårdsutbildning. Jag hade själv hunnit överlåta min plats till andra intresserade när det väl stod klart att min elev inte behövde vägledning operativt. Men, men, det var bra att andra fick möjlighet att gå, även om de inkluderade gåorna var lockande...

Efter arbetsdagen åkte jag hemöver. Lyssnade lite på musik innan jag packade ner alla CD-skivor som skulle användas på den sociala dansen. Åter igen stod Jenny T och jag för musikvärdskapet. På plats om kvällen fanns även Kicki. Vi hann med ett par danser inför den stundande tävlingen i helgen och släpade oss och den välfyllda sportbagen hemåt mot Rotebro i natten. Anki hade jag tagit farväl av (för några dagar) vid T-centralen.

När Kicki och jag kom till Rotebro fanns ingen passande bussanslutning. Alltså en diger uppgift att ta all packning hem. Men det gick utan allt för stora problem, egentligen riktigt smärtfritt. Vi beslöt oss för att sova innan ompackning och kom i säng en stund efter midnatt.

Fredagen den 29 april 2005: Gick upp strax efter klockan 07.15. Packade Mc-väskorna och delade upp packningsutrymmet mellan oss. En sidoväska var och delat gemensamt utrymme i top-boxen samt tankväskan. Inte heller här stötte vi på bekymmer, utan kunde åka hemifrån ca 09.15.

Tempot på min och Kickis motorcykelresa till Härnösand antog ett lugnt och avkopplande tempo. Det tog inte lång tid innan jag kände mig hemma med min lastade motorcyckel. Vädret var bästa täkbara och en värmetröja under mc-jackan räckte gott. I Tierpstrakten var det dags för toalettbesök där jag passade på att tanka och fika. En mycket välsmakande kopp kaffe och gobit fick inleda firandet av en avkopplande tävlingshelg i norrland. Gävle bjöd på nästa stopp. Det centrala Gävle bjöd vissa trafikproblem då vägarna närmast centralstationen, trots skyltning, var avstängda. Vårt mål var en turnébuss parkerad invid järnvägen. Efter ett kortare besök och pusskalas, (inte mitt eget myskalas), åkte vi vidare. I Tönnebro gjordes ett gott matuppehåll. Innan vi ens parkerat var våra fans på väg. Där var i alla fall två medelålders män som direkt kom fram och ville se motorcykeln. Jag kommenterade deras inledningsfras med min övertygelse att det inte var oss de ville se... Hur som helst en trevlig pratstund där det avslöjades att en av deras grannar i Strömsund var jättenöjd med sin mc av samma slag.

Med mättnadskänsla och en viss trötthetskänsla lämnade vi Tönnebro efter vårt matuppehåll. Den torskrätt jag ätit av lämnade fortfarande en viss smak av skarp strong kryddning. En kryddstark chipsaktig beläggning, överdrag, som vid var tugga överraskat i styrka.
   Efter en kortare tids resa tog jag av på en rastplats belägen på västra sidan om motorvägen. Solen värmde gott och vi tog en nära nog en timma lång sovpause, liggandes på rygg i gräset bredvid motorcykelns parkeringsplats. En underbart god avkoppling som gynnade resten av färden på ett mycket positivt sätt. Misstänker skarpt att Kicki också var rejält trött vid det laget. Det är trots allt lättare att hålla sig alert med den koncentration själva körandet kräver...

Med solrosade kinder fortsatte vi sedan färden nära nog oavbrutet till IKEA norr om Sundsvall. Där handlade vi tävlingskläder åt mig. Ett måste för att kunna matcha Kickis färgglada utstyrsel. Det enda jobbiga i sammanhanget var att sportaffärens larmsystem inte ville släppa in mig. Inledningsvis trodde vi att det var tankväskan som larmade, men sedan den varit positivt omhändertagen under shoppingtiden visade sig larmet komma från mina kläder. Jag var lika nyfiken som affärspersonalen på vad som kunde larma. Troligtvis var det mina svarta träningsbyxor under stället som larmade. Lustigt i och med att jag burit dem till och från ända sedan skidresan till Frankrike i mars månad...

Till Härnösand kom vi om kvällen. Att hitta hotellet var inte helt lätt. Gågator och enkelriktade stråk gjorde att jag valde att parkera motorcykeln på lämpligt gångavstånd från det inringade området. Efter en kort promenad, incheckning och förklaring kunde jag sedan lätt parkera motorcykeln i hotellgaraget.

Efter en underbar duschtid, i en dusch som bara den var värd hela helgens hotellavgift, gick Kicki och jag ut på en grekisk restaurant. En mysig restaurant där ett gott grillspett, vitlöksbröd och potatisgratäng. Vid detta laget mådde jag gott av avkoppling. Hade inte mycket orka kvar för koncentration av ansträngande slag. Att blunda var en fröjd, att njuta av attmosfären lika så. Det enda vi ifrågasatte som "icke grekiskt" var servitören. Jag vet inte varför vi båda undrade varför han inte riktigt passade in, trots proffsigt bemötande och god klanderfri serviceanda.
   Mätta och belåtna sov vi sedan gott inom någon timma i underbara hotellsängar...

Lördagen den 30 april 2005: Duschen i vårt hotellrum kräver en extra genomgång. Som jag tidigare nämnt var den en stor del av rummets behållning. Troligtvis inte vattenbesparande, men lyx i relaxstil. Förutom traditionellt duschande kunde åtta väggmassagespridare, en hel mängd takdroppspridare aktiveras. Därtill fanns en sittplats som kunde ge ett skönt ryggvattenfallsflöde om så önskade. Själv njöt jag allra bäst under strålar från vägg, tak och ordinarie spridare. Inte alla duschar man riskerar kallsupar i, men denna var något utöver det vanliga. De rumsgäster som fick se den var lika imponerade under dagen...

Lagledare för dagen hade vi anlitat från "Nipbuggarna". I avtalad tid, 09.15, fanns vi på plats. För min del kändes det roligt att åter igen vara på norrländsk tävlingsmark. Flera kända ansikten från förr. Inte minst Carolina A, (vän från hemtrakterna sedan mitten av 90-talet) och danslegenden och tränaren Liselotte Johansson. Under uppvärmningen inhämtade Kicki och jag råd från Helene (som senare på dagen skulle stå som segrare i tävlingens högsta klass). Goda råd som till slut fick oss att finna lite av en gemensam danskänsla. Annars var det svårt att i uppvärmningshallen hinna få grepp om vilken förningskänsla som fanns och vilken inriktning vi skulle begangna oss av. Men väl ute på tävlingsgolvet kändes allt mer normalt. Vi öste på efter ganska god förmåga, så kontrollerat som vi nu kunde. Egentligen handlade det nog om att i lika hög grad dölja våra svagheter som att presentera våran styrka. Hur som helst var jag mycket nöjd både med domarsiffror och resultat. Vi kom visserligen inte till final, men slutade på sjätte plats av nitton par, i hård konkurrens. Riktigt bra med tanke på att det var ett par år sedan vi senast dansade regelbundet...

Direkt efter tävlingen gick Kicki, jag och ytterligare två vänner, (Mia och Christer), till restauranten "Apoteket". Att lyckas äta upp all mat blev en omöjlig uppgift, trots att jag valde medelstor Nacho-tallrik. Men underbart gott var det. Mätta och belåtna fortsatte vi upp till hotellrummet för att göra oss iordning för danskvällen till JANNEZ. En danskväll som blev underbart härlig. En kväll där man i stort sett kunde ge gärnet hela tiden, bortsett från den tid det tog att vänja sig vid alla foxtrottande par samt uppbjudningsfenomenet "Damernas och Herrarnas".

Under pausen satte jag mig till slut på en stol längs kanten av dansgolvet. Vid ett flertal tillfällen satt jag sedan och småslumrade. Men när väl musiken återstartade, ja då tog det inte lång tid innan jag var på topp igen. Både Caroline och Liselotte bjöd på härlig utmaning. När sedan sista snabba dansen tystnat kunde jag inte annat än tacka för en god fortsättning på de många danser (allt för få) som nittiotalet bjudit tillsammans med Caroline. Första gången vi sågs var hur lustigt det än låter i Rotebro Folketshus vid en tillställning ordnad av Brunnabuggarna...

Söndagen den 1 maj 2005: Kicki och jag fick skjuts hem från dansen till JANNEZ. Väl på hotellrummet duschade vi och förberedde avfärden genom ett nära nog fullständigt packande. Därefter sömn när klockan närmade sig 03.00

Efter lite drygt sex timmars sömn (09.15) ringde mobilen för väckning. Kände mig oförskämt pigg. Kicki inledde duschandet, men jag var inte långt efter och snart förberedd för en god hotellfrukost. Åt en stadig och god frukost före den sista packningsfasen och utcheckningen. Fick be om hjälp när det gällde att få ut motorcykeln från garaget. Porten skulle enligt uppgift gå upp automatiskt, men inte regareade den på min motorcykel, hur mycket jag än rullade bakåt och körde fram. Men snart var den ute i ljuset och den relativt kalla vårluften. Packväskorna blev fyllda utan problem och avfärden var ett faktum. Bortsett från väntan på ett demonstrationstågs framfart var vi snart ute på motorvägen i god marschfart.

Hemresan bjöd klart färre stopp än resan till Härnösand. Vi var nog båda piggare och lite smått angelägna om att komma hem i rimlig tid. Jag hade visserligen planer på att ta lite mindre vägar hem inåt landet, men molningheten och risken för regn såg betydligt mindre ut längs kustbandet. Därtill gillar jag mängden viltstängsel utmed E4an.

Hemresans enda tankning genomfördes enligt barnstradition i Gnarp. Insåg hur ombyggt det var inomhus. Betalningsdiskar och all annan inomhus geografi var omändrad från mina minnesbilder. Frågan är om inte pumparna också står annorlunda idag mot mina barndomsminnen. I skrivande stund blir jag lite osäker på hur jag verkligen mindes kiosken. Men en sak är säker. Den före detta GULF-stationen har sålt flest "Päronsplitt" i min snart trettiofyraåriga historia...

Vid Tönnebro bjöds matuppehåll. En viss träsmak i baken kunde lätt botas. För min del fick det bli bra med helgerbjudanet om kycklingschnitsel. Välsmakande men inte så speciellt märkvärdigt. Rondellerna in till matstället bör jag lägga lite på minne, för det var svårt att anpassa hastigheten komfortmässigt. Fick luta cykeln bra mycket mer i rondellkurvan in före infarten än jag planerat för. Men ett härligt sug och klart större säkerhetsfaktor än den kurvtagning jag för ett år sedan tränade på körskolans körplan...

Under resten av resan fick jag nöjet att jubilera. Någon mil norr om Uppsala passerade jag min motorcykels 1000-milagräns. I nära samband med detta nyttjade jag accelerationseffekten då jag i en omkörning tog mig förbi en "bromsklots" som efter avslutat arbetsområde så sakterliga ökade farten något. Under tiden det ändå var hastighetsnedsättning var det skönt att ligga bakom, men fröjden att komma undan var än bättre. Strax därefter mötte vi resans enda regnskur. En regnskur som visserligen gjort vägbanan våt, men som inte kändes nämnvärt mer än så. Söder om regnandet ökade snabbt utomhustemperaturen från ca 8 grader till närmare 14 plusgrader på hemmaplan...

På hemmaplan packade Kicki om. Motorcykelns packväskor byttes mot sportbagen. Hennes bror kom snart och hämtade henne för vidare färd mot Södertälje. Själv gick jag en promenad till affären innan jag slog mig till ro för en skön hemmakväll. Avkopplande med bland annat hockey-WM som attraktion, hindrandes tidig sänggång...

Måndagen den 2 maj 2005: Denna dag bjöds jag ledighet. Om eftermiddagen åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. En bra lektion, som positivt nog bjöd en kortare stunds privatundervisning. Helt perfekt... Efteråt duschade jag innan jag åkte vidare till Ankis lägenhet. När väl Anki kom hem från sin ridning var det god tid för nattsömn...

Tisdagen den 3 maj 2005: Redan innan jag kom till jobbet hade jag förstått att trafikdagen skulle bjuda utmaningar. Eftersom jag skulle ha elev planerade jag in oss på bra bevakningsområden. Annars var jag egentligen schemalagd till gruppmöte och annan strötid. Nu tog jag mig istället an Katrineholmsplatsen eftersom ordinarie avlösning inte kommit fram i kollektivtrafikens problemhärdar. Dels en påkörningsolycka i Flemingsberg och dels problem med strömmatningen för tunnelbanan, åtminstone röda linjen enligt utsago... Snart skulle det dock visa sig att min elev för dagen skulle utebli pga sjukdom...

Efter arbetsdagens slut, (inte allt för arbetssam dag) åkte jag hem till Rotebro. Påbörjade pannkakslagande efter ett kort butiksbesök. Anki anlände strax därefter... Kvällen förblev sedan lungt avnjuten framför såväl dator som TV, allt styrt ifrån soffan...

Onsdagen den 4 maj 2005: Vaknade upp till en skön födelsedag. Presenter iform av BOUNCE-biljett och skjorta hade jag redan mottagit från Anki, kvällen före. Anki var sedan länge på sitt jobb. För egen del sysselsatte jag mig främst med dagboksskrivande under dagen. Eftermiddagen fick bjuda middagssömn och uppladdning inför arbetsnatten.

När kvällen var kommen åkte jag mot Karlaplan. Fick för första gången se Ankis nya lägenhet. En lya hon just denna dag fått tillträde till. Lägenheten var ljus och fin med underbar utsikt över en del av Tessinparken. Det mindre av rummen har jag visserligen svårt att känna myskänslor inför, men så länge detta inte blir sovrum (vilket det riskerar att bli) finns nog trivseln kvar. Å andra sidan är det skönt att inte vara den direkt pådrivande faktorn. Själv har jag nog en idé om hur jag skulle nyttja lägenheten, men jag tror Anki gärna väljar andra planlösningar... Vi får väl se...

Direkt efter lägenhetsinspektionen begav jag mig till jobbet. Bortsett från bristfälligt planerade hastighetsnedsättningar (ej införda i körordersystemet) och bristfällig information till trafikutövarna (instängda tåg på Västerås personbangård ett par dygn) var allt frid och fröjd. Ett inledningsvis lugnt nattpass...

Torsdagen den 5 maj 2005: Efter arbetsnatten åkte jag hem för att sova. Anki och hennes föräldrar flyttade såpass effektivt att jag inte hann ansluta till flyttstyrkan. Istället kunde jag sova ut ytterligare någon timma i min sköna säng. Direkt efter avslutad möbelflytt följde Anki med sina föräldrar till Landstället utanför Nynäshamn. Själv fick jag också lust att åka dit, varför jag om kvällen drog iväg med min motorcykel längs riksväg 73. Bjöds en välsmakande kopp te, smörgås och sockerkaka efter ankomsten.

Fredagen den 6 maj 2005: Efter en skön morgon med soligt väder i Nynäshamnstrakten siktade jag på att ge mig av mot stan och jobbet med ca två timmars marginal. Ett klokt drag i och med att jag även valde de mindre vägarna över Sorunda och Tumba för min hemfärd. Det enda egentliga stoppet gjordes för tankning i inledningsskedet.
   Väl på jobbet hade jag inte direkt någon stor tidsmarginal att spela med. När jag kastade mig in i duschen hade jag endast nio minuter kvar till tjänstgöringstidens början. Men med en snillrik uppdelning av tiden i tvåminutersperioder lyckades jag bli riktigt effektiv. Vid rätt avlösningstid var jag på plats operativt...

Efter arbetsdagen tog jag motorcykeln hem. Förberedelserna inför lördagens bjudning inleddes mer eller mindre omedelbart efter hemkomsten.

Lördagen den 7 maj 2005: Var på benen relativt tidigt. Städade och röjde relativt effektivt i lägenheten. Anki anlände från nynäshamn vid lunchtid. Mina föräldrar var inbjudna på födelsedagsfika vid 14-tiden. Det blev en trevlig tillställning och samvaro som fick spegla två födelsedagsfiranden. Dels ett kalas för 2004 och årets för 2005. Under ett par timmars tid satt vi och snackade, fikade och myste, innan det var dags för mig att sova middag igen, före nattens arbete.

Söndagen den 8 maj 2005: Efter mitt lugna helgnattpass sov jag ut hos Anki. Blev väckt efter lunchtid för att göra lite nytta, för att vara lite hjälpsam. Vilade sedan ånyo och laddade inför ytterligare en ny arbetsnatt...

Måndagen den 9 maj 2005: Efter arbetsnatten sov jag ut hemma. Om eftermiddagen åkte jag in till stan i lagom tid för att hinna med en kopp kaffe innan Streetfunk-kursen. Kände mig allmänt degig, men piggnade mot alla odds till under själva kursen. Hade riktigt roligt och njöt av en stor dos fokus. En känsla som verkligen gav mig mersmak... Kunde senare njuta av en hemmakväll...

Tisdagen den 10 maj 2005: Efter en morgon i hemmet bjöds en arbetseftermiddag. Kunde glädja mig åt en spontant given kommentar i korridorerna gällande helgens rapportskrivande. Och visst, mailboxen hade en hel del reaktioner med indikationer på att fakta nått rätt instanser. Kvällen spenderades hos Anki, på Skeppargatan.

Onsdagen den 11 maj 2005: Åkte från Ankis lägenhet om mogonen för att arbeta en dagtur. Hela dagen präglades av stor personalbrist, något som gjorde att jag flitigt nyttjades till att övervaka "Kolbäcksplatsen". Antalet samtal och noteringar fyllde snabbt ett antal sidor i min filofax. Under tiden för min lunch fick min kollega jobba för oss båda. Men vi försökte välja en någorlunda lugn tid för detta lunchuppehåll. Jag hade hur som helst en riktigt rolig arbetsdag som under en sista timma bröt av med en lugn "Uppsalaplats", Såpass lugnt att jag direkt blev rastlös.

När jag lämnade jobbet var jag riktigt trött. En lugn hemmakväll var att vänta...

Torsdagen den 12 maj 2005: Under min promenad till tåget kände jag hur ovanligt det nuförtiden var med denna morgontidiga promenad. En promenad i mer eller mindre tyst utomhusmiljö. Väl på jobbet trafikledde jag min hemmabana under morgontimmarna. Fick ganska snart ett spårledningsfel på Häggvik station. Valde därmed att tränga ihop sydgående trafik på nedspår två, med vissa förseningar som följd. Blev dock nöjd med trafikeringsresultatet och effektiviteten till dess att spårledningsfelet avhjälpts. Det visade sig vara ett "lock" i en växel som låg lite lös och som kortslöt då och då.

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem till Rotebro. När det sedan blev dags för återfärd mot stan, mot dansklubbens, träffade jag överraskande Sandras kusin Marie på bussen. Tillsammans med henne och hennes pojkvän fortsatte färden, diskussionerna och sällskapet vidare mot Karlberg. För egen del bytte jag inte färdmedel förrän vid centralen. Den sociala danskvällen på Nackswinget var till stor belåtenhet. Efteråt åkte Anki och jag gemensamt ut till Rotebro...

Fredagen den 13 maj 2005: När Anki gick upp om morgonen var jag fortfarande trött. Sov vidare ytterligare ett par timmar och firade min lediga dag. Vid lunchtid var jag dock både kreativ och nyttig. Tvättade effektivt all min tvätt. Under torktiden tog jag min motorcykel för en utflykt till MC-butiken, där motorcykeln ursprungligen inköpts. Hade för avsikt att boka en extrakontroll av en bromsventil och jordningskabel, på uppmaning via ett brev från HONDA. Dock var service-personalen tydliga med att kontrollen lämpligtvis skulle vänta till 1200-milaservicen, dvs om ungefär 160 mil. Efter att servicepersonalen läst brevet och betonat dess ringa grad av akuthet, gav jag mig iväg på en utflykt via Arlanda och hem. Det var ett riktigt skönt mc-väder. Ett rådjur hoppade över vägen på behörigt avstånd, ca 1500m, varvid jag försökte klura ut hur man lättast kunde varna motriktad trafik. Just denna gång behövdes dock inga varningssignaler...

Tog hand om all min tvätt efter motorcykelfärden. Kvällen bjöd senare på dans till GAMBLERS på Mälarsalens dansgolv. Trevligt nog fick jag sällskap av Linda på den buss jag spontant klev på vid Stockholm södra. Ett perfekt möte och en underbar vän att njuta de första danserna tillsammans med, i synnerhet då Anki annonserat att hon skulle bli sen...

Lördagen den 14 maj 2005: Anki hade lånat bilen varvid vi nyttjade den till hemfärden från Mälarsalen. Efter sömn i Rotebro och betalkortsaktivering för Ankis del via min dator begav vi oss ut på en heldags affärsrunda. Vi startade med Stalands-möbler, KOM köpcentrum. På IKEA i Barkarby mötte vi ett par kända dansansikten. Fler som trots det underbara utomhusvädret valde att prova möbler och strosa runt inomhus. En kopp kaffe hade jag avnjutit direkt vid ankomsten till IKEA, men trots detta började hungerna bita efter en tid i sängar och soffor runt om i varuhuset. MAX blev det rätta alternativtet innan vidare färd till trädgårdsavdelningar och andra sängaffärer. När väl en ny säng till Ankis nya lägenhet var beställd hade det hunnit bli sen eftermiddag. SÄNGJÄTTEN hade bara öppet ett fåtal minuter efter vår ankomst. Men vi hann få en mycket trevlig och lagom lång sänggenomgång för att ha tillräckligt med beslutsunderlag. STALANDS fick till slut leveransuppdraget av Anki...

Kvällen spenderade vi hos Anki. Sverige spelade en avgörande WM-match mot Tjeckien, som till slut Tjeckien vann med 3 - 2 efter förlängning. En mycket välspelad match som jag nog tycker att Sverige borde ha tagit hem. Hur som helst gav matchen njutning tillsammans med sallad, kreps och chokladkaka som efterrätt.

Söndagen den 15 maj 2005: Klockan var inte mer än lite drygt åtta på morgonen när jag begav mig hemåt. Med en IKEA-kasse i handen tog jag pendeltåget hem för att kunna närvara på bostadsrättsföreningens städdag. Det kändes bra att åter igen vara på hemmaplan under vårstädningen. De senaste åren har jag haft saker inplanerade samtidigt, alternativt arbetat samtidigt.
   På min lott föll bland annat att gräva ner en papperskorg som tjälen sett till att lyfta vid uppfrysningstillfället. Därefter hjälpte jag till med insamlandet av sopsäckar, främst grenar och ris som sedan med släpvagn kördes iväg till avfallsanläggningen i Upplandsväsby.

Om kvällen kom Anki ut till mig från Nynäshamn. Gemensamt tog vi en sväng med motorcykeln (via Vaxmora) till mina föräldrar. Vi bjöds på te under tiden som vi kopplade av med WM-hockeyfinalen, Tjeckien-Canada. En match som Tjeckien vann mycket välförtjänt och snyggt. Anki kunde till mina föräldrars glädje passa på att leverera ett antal tomatplantor.

Måndagen den 16 maj 2005: Åkte iväg hemifrån före Anki. Detta för tidig tjänstgöring. Under eftermiddagen åkte jag hem för att hämta min motorcykel. Kvällen bjöd en mycket trevlig middag tillsammans med delar av det skidgäng som utgjorde "grupp 21" i Agentire. Efter avnjutande av en skipperburgare åkte jag vidare hem till Fia. Där hade jag en trevlig och avkopplande kväll, till dess jag återvände norrut med min motorcykel i vad som jag minns som ett svagt regn...

Tisdagen den 17 maj 2005: Citypendeln hade kommit ut med sin personaltidning lagom till denna dag. Fick därför höra att jag var en bra linslus. Att bilden varit lyckad. Om kvällen fick jag även tillfälle att läsa artikeln under den modelljärnvägskväll jag åkt ut till med motorcykeln. Kvällen bjöd på ett intressant förprov av en tidtabellskörning, dock utan klocka och med huvudinriktning på godstrafik.
   Via lite omvägar, bland annat via Täby Kyrkby tog jag motorcykeln hem från Vallentuna. En trevlig tur, även om jag inte direkt tänkt mig att köra på vissa bäcksvarta vägpartier före Enebyberg.

Onsdagen den 18 maj 2005: Resan till arbetsplatsen företogs från hemmet. Dagen i sig har inte lämnat några speciella minnesbilder, så det återstår att gissa vad jag gjorde under eftermiddagen och kvällen...

Torsdagen den 19 maj 2005: Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att kunna vara med helhjärtat på den sociala danskvällen på Nackswinget. Efter middagssömn i hemmet var det dags för kommunal färd till dansen. Anki och jag gjorde sedan gemensam färd till henne efteråt...

Fredagen den 20 maj 2005: Med buss från Anki kom jag till jobbet för en tidig arbetsdag. Hela arbetspasset förflöt lugnt fram. Eftermiddagen kunde jag spendera hemmap, innan det strax efter klockan 17.00 blev dags för bilhämtning. Karianne och Anki hämtades upp vid Gullmarsplan. Rebecka fick en chans att medfölja då hon kom iväg från jobbet i grevens tid. Vi hämtade upp henne utanför sin arbetsplats nära Vikingterminalen.

Vår resa företogs för att få dansa till BLENDER och ZLIPS i Linköping, på Cupolen. Dagens ris fick jag tillfälle att irritera mig på i garderoben. Garderobspersonalen kastade tillbaka den tjuga jag ifrågasatte som avgift med kommentarer om att jag inte hade råd att betala deras redan usla lön. Tråkigt när sådana tankar går ut över gästerna. Jag ifrågasatte bara varför han helt plötsligt utan motivering skulle ha dubbel avgift av mig. Själva danskvällen blev bra, utan jäkt och stress i uppbjudandet. Anki och jag började återfå en gemensam dansrytm, rytm som saknats en tid. De snabbaste låtarna fick vi dock inte att fungera helt...

Lördagen den 21 maj 2005: Det blev självklart en nattlig hemfärd för Anki, Rebecka, Karianne och mig från Cupolen, Linköping, och den underbara dansen till BLENDER och ZLIPS. Morgonen bjöd sedan vacker gryning och skjutsande både till Trollbäcken och Saltsjöbaden innan Anki och jag kunde parkera hos Anki. Klockan visade då på strax före sex om morgonen...

Efter ett par timmars sömn försökte Anki och jag göra nytta i Ankis nya lägenhet. Vi startade med montering av ett IKEA köksskåp, naturligtvis med vissa misstag inkluderade. Efter kort sömn, mat och dusch påbörjade vi avfärd till Skultuna och dansen till BLENDER. Anki och jag stannade till vid Hummelsta för att få lite mat i magen. Jag beställde en välsmakande SUPERSTAR. Dansen var mycket trevlig. Startade tidigt med en kopp kaffe för att få lite sting i dansen. Och kvällen växte till dess att jag började bli riktigt trött. Inte förrän sista dansen lyckades jag få dansa med en av mina inspirationskällor, Carro. En bra avslutning på en danskväll som blandats upp med riktigt underbara mysinslag.

Söndagen den 22 maj 2005: Njöt en trevlig nattlig hemfärd från Skultuna och BLENDER. Det var en hel del dimma att forcera, men jag trivdes bakom ratten njutandes god musik. SMSade även Carro efter hemkomsten för att önska henne fortsatt god färd. Hon slapp visserligen att köra, men hade ännu ett antal mil kvar att åka mot Hudik, vid det laget...

Anki betalade räkningar om förmiddagen. Om eftermiddagen åkte vi gemensamt in till stan. Jag hade ett centralt planerat möte tillsammans med några vänner. Hoppade över min tänkta kopp kaffe och bytte ut den mot en smarrig blåbärsdryck.
   Duschade sedan hos Anki innan det blev dags för färd mot Yesterday. Caisa och Pelle hämtades först. Med oss följde även Dennis, upphämtad vid bussterminalen Danderyd. Dansen till BOOGART blev ytterligare god danskväll, en i raden. Men före pausen hade jag en trist inställning till dansäventyret. Hade vant mig vid att kunna strosa runt lite mellan danserna, men det fungerade inte alls nu. Blev gång på gång uppbjuden av partners som inte direkt hade min högsta ranking för kvällen. Efter ett behövligt breake, en fikapause, tog jag tag i uppbjudningskänslan och kom på god fot med både danser och uppbjudningar...

Dennis och Anki skjutsades först in till stan. När övriga skjutsats hem sov jag ut på hemmaplan.

Måndagen den 23 maj 2005: Ensam hemma gick jag upp tidigt. Hade bytt till mig en morgontur. Sov som vanligt under pendeltågsfärden in till stan. En riktigt njutningsbar sömn, som dock utgick från Norrviken just denna morgon. Själva arbetsdagen blev relativt lung för min del, även om ett par oförklarliga och återkommande linjelåsningar förbryllade tågvägsläggningen söderut genom Nyckelsjön...
   Efter ett polisingripande och trafikavstängning i Spånga fick jag visserligen jobba lite extra för att köra optimalt på både upp- och nedspår. I själva verket hade jag precis avslutat en minst lika snygg körning med höger-högerkörningar och förbigångar mellan Kungsängen- Bålsta vidare mot Enköping. Utan några egentliga förseningsminuterar hade jag till slut fått tågen i den ordning de ursprungligen var avsedda att ha, en bedrift som jag inte riktigt vågade tro på när jag drog upp riktlinjerna och provade växlarna i förtid...

Väl hemma igen sov jag middag. Därefter var det dags att ta motorcykeln till Streetfunk-kursen. Tyvärr missbedömde jag köerna in mot stan såpass att jag var drygt tjugo minuter sen redan då motorcykeln parkerats. Bäde länge och väl stod jag kvar vid motorcykeln utan att veta vad jag skulle nyttja tiden till. Kursen var ingen idé att ansluta till. Selekterade mellan tänkbara aktiviteter och fann två vänner vara högt upp på listan, tillsammans med fortsatt motorcykelåkande och matintag. Det blev till slut en kombination som bröt känslan av "antiklimax".
   Motorcykelturen blev nu en underbar avkoppling, speciellt som jag inte satte upp några exakta resmål. I själva verket var det nog räddningen, eftersom jag egentligen hade så många resmål i huvudet, att det var omöjligt att välja rationellt. Hade jag varit ledig någon dag, hade nog färden kunnat bli lång. Nu fick hungern och bränslepåfyllnad styra mitt stopp vid Mc Donalds Skarpnäck. En skön avkoppling i en lite nyckfull men mysig väderlek med god värme och duggregn.
   Innan jag åter igen nådde hemmet hade jag skakat av mig en del av min sällskapssjukhet genom telefonsamtal till tjejkompisarna på kvällens ihopsatta "två-i-topplista". Nära nog hemma fick jag en ny ingivelse. Nyttjade även utflykten till ett kortare besök hos mina föräldrar. Ville tacka för helgens perfekta billån.

Kvällen blev slutligen lugn i hemmet, delvis framför datorn...

Tisdagen den 24 maj 2005: Spenderade nattens timmar i mitt hem. Var i vanlig ordning uppe aningen lite för länge, men sov riktigt gott när det väl behövdes. Under promenaden till stationen såg man verkningarna av hantverkarnas utomhusaktiviteter. Min balkong förblev orörd under hela dygnet, men balkongerna ut mot gatan saknade nu räcken, nakna och kala.

Eftersom jag kunde förmodas ha ett par lugna morgontimmar, (till förfogande mellan 06.30 och 08.30), inhandlade jag frukostingredienser. Smör, ost, tomater och korv gjorde min frukoststund framför TVn riktigt njutbar. När det vid 08.30-tiden blev lunchdags ställde jag sovklockan på ringning och tog plats i kökssoffan.
   Dagen fortsatte sedan i behagligt tempo. Åkte på studiebesök till tågklarerarna i Södertälje hamn. Ett trevligt avbrott i vardagen, men i övrigt inga nyheter för mig. Praktiserade ju trots allt där under två dagar hösten 1999.

Under hemfärden från Södertälje hamn åkte jag för första gången över nya Årstabron, (uppspår). Ett par timmar senare skulle jag sedan även få se samma spår från förarhytten. Efter en kort visit på jobbet åkte jag till Älvsjö för att möta upp "Blomman" vid Älvsjö-depån. Med tåg 92954 tog vi oss som tjänstetåg i makligt tempo till Bålsta. Väl i Bålsta utförde vi den tillkoppling av enheter som stod på programmet. Därefter passåkte vi tillbaka till Centralen, lagom för att passa in "Blommans" lunchrast. En god pastamiddag avnjöts vid den övre hallens restaurant.

Eftermiddagen i övrigt spenderades sedan i hemmet. Betalade räkningar, vilket skulle sluka hela inkomsten i ett nafs påföljande dag. Anki kom hem och kvällen spenderades i hög grad framför TVn. Discovery- program om såväl motorcyklar och flygkrascher. Mycket intressant rakt igenom...

Onsdagen den 25 maj 2005: Dagen bjöd njutning i form av ledig dag. Egentligen var min fridag inplanerad till torsdagen, men turfördelningen såg vinster i att ha mig ledig denna dag istället, något som inte jag hade någonting emot. Om kvällen åkte jag över till Anki. Efter att ha burit saker mellan hennes lägenheter kunde vi njuta av lite chokladkaka sittandes i TV-soffan. Därefter sömn...

Torsdagen den 26 maj 2005: Om morgonen tog jag bussen från Anki. Kändes lite ovanligt för att vara tidig tjänstgöring. Har i mångt och mycket nyttjat motorcykeln den senaste tiden. Eftermiddagen bjöd sedan även lite övertidstjänstgöring, innan det blev dags att hämta motorcykeln på hemmaplan.

Den exteriöra delen av lägenheten hade fått sig en rejäl ansiktslyftning. Balkongens räcken var nyutbytta. Ett lyft att inte längre ha trä som långsamt ruttnar allt eftersom tiden går. Med motorcykel förflyttade jag mig snart vidare till dansklubben. Där bjöds dansbingo och en underbar stämning. En av de bästa danskvällarna på året... Efteråt blev det naturlig tid för mingel, bland annat representerad av Nanna och Rebecka mfl. Jonas stannade ett tag och nyttjade bastun tillsammans med mig, annars ansåg de övriga att det räckte med lokalens naturliga dansbastuvärmealstring. När sedan Jonas givit sig av tog jag mig tid för mina städuppgifter. Natten var kommen och klockan visade 01.03 när jag gav mig av genom Stockholms förorter på motorcykel...

Fredagen den 27 maj 2005: Dygnet var en timma gammal när jag lämnade dansklubben. Då hade jag både bastat och städat färdigt. Kryssade fram genom ett flertal Stockholmsförorter under min motorcykelresa hem. En lugn trafikrytm, som nästan upplevdes extra vaksam bakifrån. Inledningsvis kändes det som om det kunde vara polisbilar som på behörigt avstånd bromsade upp och la sig spanandes bakom. Men snart drog jag slutsatsen att det kunde vara min klädsel som gjorde bilisterna lite extra försiktiga. Hade trätt på mig min neonfärgade reflexväst för att synas lite extra. En väst som vid närmare eftertanke liknar just polisens reflexvästar, bortsett från reflextexten. Väl hemma förblev jag uppe ytterligare en stund, framför datorn...

Efter en skön sovmorgon, dock ej fullt utnyttjad, åkte jag in för att ha ett av de lite tyngre passen i min schemarundgång. Denna fredagseftermiddag och kväll blev en av de mer påfrestande och mentalt tunga passen på länge...

Mycket av arbetsturens och kvällstrafikens flyt längs Katrineholmsbanan har jag slutligen mina kollegor att tacka för. Uppmärksamma iakttaganden som med små mariginaler gav en möjlighet att ge trafiken ett någorlunda godtagbart flyt. Under en stor del av eftermiddagen jobbade jag i ren motvind. Sena X2000-tåg från både Göteborg och Malmö varvat med framför allt ett sent och nämnvärt godståg från Stockholmstrakten.
   Jag önskar att det var lätt att återge en rättvisande bild av trafikledningsarbetet när man är som mest pressad, men tyvärr är det riktigt svårt att beskriva hur intensiv eftermiddags- och kvällstrafiken kan vara. Men en sak är säker: Tiden räcker inte riktigt till om man samtidigt som sena tåg ska ha ordergivning om extra uppehåll, balisfelsfaktainsamling, tågfaktasökning och telefonsamtal.
 
Kanske borde man jämföra det med skillnaden mellan att spela ett flipperspel med en respektive flera bollar samtidigt? Finns simultanförmågan? Enkelt??? Lägg dessutom till en kunnig men oinsatt person som via mobiltelefon simultant och ivrigt ger tydliga instruktioner!?!! Enkelt??!!?!!???
 
   Att telefonsamtalsfrekvensen hålls låg och att samtalen förblir korta och tydliga är i högsta grad viktigt för att få tid till kvalitativ trafikledning. Jag tror inte många förare förstår hur pass viktig det är och hurpass mycket koncentration som krävs för att hålla tjugotalet tåg i olika hastigheter på rätt bandel vid rätt tillfälle och med rätt tidsmariginal till övrig trafik. I synnerhet saknas förståelsen hos de förare (TACK OCH LOV FÅ TILL ANTALET) som högst enträget och ivrigt ska klaga över sin situation (om hur länge de varit i tjänst, hur mycket de har kämpat och hur mycket de har kvar att kämpa) när de enligt alla givna trafikeringsrekommendationer mist sin prioritet och sitt tidtabellsläge.

I dagens mest betungande fall lyckades jag hålla ett första klagomålssamtal "tycka-synd-om-samtal" någorlunda kort. Men när samma förare en halvtimma senare, vid nästa förbigång i stillastående, skulle dra samma "tycka-synd-om-story", kände jag mig tvungen att i preventivt syfte förklara ett och annat. Ju mer han försökte övertyga om vilken prioritet han ansåg sig kunna kräva, ju fler klara bevis framkom för att det inte fanns en chans att ha ett godståg som hans i den riktigt täta fredagsrusningstrafiken. För mig räckte det mer än väl att jag tvingades försena ett X2000-tåg med sex minuter i ett redan tidtabellstekniskt trångt men välplanerat och trafikeringsbart läge, inkluderat rullande förbigång och högerspårskörning. Detta trots allt tal om hur väl hans 100 km/h snabba godtåg kunde mäta sig med övrig trafik. X2000 har visserligen en lång accelerationssträcka, men fortfarande ingenting mot detta sega godstågs karaktär, med toppfart långt under motorvagnstågens 200 km/h. Argumentet att han körde så pass snabbt att pendeltåget mellan Järna och Gnesta bara hade varit ivägen gav föga positivism...
   Slutligen fick godstågsföraren även möjlighet att i vårt andra samtal konfronteras med min syn på hans "övertygande framfart". Precis som jag hade antagit, hade han lyckats bromsa fast tåget ordentligt vid en av inbromsningarna. Därav förseningarna för bakomvarande trafik. Tyvärr tror jag inte min redogörelse nådde ända fram. Min preventiva avsikt att minska mängden tidsödande, koncentrations- och trafikledningsförsvårande samtal för framtiden tror jag misslyckades. I vissa förares ögon är allt omöjligt fullt möjligt, med risk för att vi tågklarerare (med samma ögon sett) utgör det enda hindret.
   Tyvärr anhopades snabbt mina arbetsuppgifter till nya förseningshärdar varvid jag "för tidigt" tvingades avstyra vidare samtalstid. Men han hade ju redan sin syn klar för sig, trots det omöjliga, omöjliga att tillrättavisa...

Nattavlösningen kom som en befrielse. Då hade jag visserligen hunnit få ordning på en hel del av trafiken. Men inte utan fortsatta bekymmer...
   Efter en kopp kaffe i soffan, en dusch och danskvällsförberedelser, gav jag mig av till Mälarsalen. BLENDER spelade bra. Min danslust var det lite si och så med. Någonstans inombords fanns en stark längtan efter tystnad, avkoppling, lugn och ro. Det var ytterst knappt jag lyckades släppa arbetstankarna i sin helhet. Men vissa tjejer fick mig ändå att glömma... Och när sedan sista dansen kom var jag rejält fysiskt trött och fullt ut socialt anpassad. Det slutade med en tids pratstund utanför Mälarsalens port tillsammans med både Gustav, Ulrik, Rebecka och Anki. En nattlig promenad tillsammans med tjejerna till Mc Donalds Slussen fick sedan avsluta en bra kväll och vacker lördagsmorgonsgryning...

Lördagen den 28 maj 2005: Efter vårt nattliga besök på Mc Donalds, (tillsammans med Anki och Rebecka), åkte vi hem till Anki. Under förmiddagen begav vi oss till centralen i god tid för att hinna införskaffa min morgonkopp med kaffe innan avfärd med pendeltåg mot Nynäshamn. Redan på plattformen insåg jag att fler kändisar skulle med nynäspendeln. En riktig järnvägsentusiast från modelljärnvägsklubben skulle ned till nynäshamns järnvägsmuseum för att bidra med sitt yrkeskunnande. Söndagen skulle komma att bjuda på ångtågsutflykt. Anki och jag inriktade oss istället på båtaktiviteter. Väl nere vid Nynäs havsbad, blev vi välkomndade av Ankis föräldrar. De närmaste timmarna bjöd sedan intressant påmastningsarbete. Lite pyssel men väl förberett...

Vid 14-tiden, lagom till dess det började regna, åkte vi ut till Ankis landställe. Efter en god middag satte jag mig vid datorn för att skriva dagbok. Gemytligt småpyssel, samtidig som de andra satt framför TVn.

Söndagen den 29 maj 2005: Anki och jag var uppstigna vid 07.40-tiden för att tidigt kunna ta oss till stan. Vi blev inskjutsade till Nynäs i god tid för att kunna närvara vid "Blommans" tågankomst. I och med hemfärden fick nu Anki också tillfälle att se förarmiljön. I det här fallet visserligen en vanligt trång X1a, men ändå. Naturupplevelsen är ju ändå lite utöver det normala. För mig blev det ännu en givande linjekännedomsfärd, åter igen över nya Årstabron, uppspår (U1).

Tog farväl av Anki på centralen och fortsatte själv hemåt efter ett "behovsuppehåll". Ankis huvudsyssla för dagen skulle bjuda städning av gamla lägenheten. För egen del handlade det mest om att samla ihop lite sömntimmar och ladda inför den stundande arbetsnatten...

Måndagen den 30 maj 2005: Arbetsnatten blev till slut ganska lung. Troligtvis mycket beroende på att vi delade upp och bevakade sydfjärren gemensamt hela natten. På väg hem var jag mycket nära att bli träffad av två enorma fågelskitsblaffor. Kanske var det instinktivt som jag tog ett steg något åt sidan, kanske var det redan efter markträffen, jag vet inte? Hur som helst kunde jag bara konstatera att asfalten blev rejält vit. Själv kunde jag endast finna två mycket små märken på ryggsäckens bärremmar. Med andra ord ytterst lyckosam träff.

Gick inte omedelbart till sängs, men sov relativt mycket under dagen. Om kvällen åkte jag till Kista för ett litet kompismöte med samtida mat. En perfekt uppladdning inför den kommande arbetsnatten, en natt som jag laddade ytterligare för med en timmas sömn i soffan före avbytartid.

Tisdagen den 31 maj 2005: Arbetsnattens tjugoåtta banarbetsanordningar tog hårt på mina krafter. Först vid 04.30-tiden var jag ikapp med alla arbetsuppgifter, grafning och rapportering med mera. Då hade även samtalsfrekvensen minskat drastiskt. När det var som värst var jag tvungen att acceptera vissa minder tågförseningar eftersom jag inte hade en chans att hinna med alla anordningar som stod på kö att tas ut. I vanlig ordning mängder av prioriteringar att ta ställning till för att få allt att fungera, för att utnyttja det enda av fyra spår optimalt mellan Kummelby och Skavstaby.

Innnan hemfärd från jobbet tog jag mig en promenad till COOP NÄRA vid T-centralen. Inhandlade perfekta ingredienser för en bra frukost i hemmet, något som behövdes för en god sömn.
   Efter ett par timmars sömn gick jag upp för att sortera tvätt och tillbringa tid i tvättstugan. Kunde boka en perfekt tvättid mellan klockan 13.00 och 16.00, som nyttjades flitigt. När radiostationen presenterade för mycket reklam började jag ratta in en annan kanal. Hade lyckan att finna en flygtrafikledningsfrekvens med extremt bra mottagning. Denna lyssnade jag på under större delen av tvättsorteringen och tvättvikningen. En lite udda upptäckt gjorde jag dock. Vid de tillfällen jag satt helt stilla, då ljuset automatiskt slocknade, försvann radiobruset och med största sannolikhet själva samtalsmottagningen. På något sätt verkade lysrören vara en slags katalysator för mottagandet av flygradiofrekvensen. Intressant men svårbekräftat...

Inspirerad av flygradiolyssnandet startade jag upp min flygsimulator under eftermiddagen. Hade dock inte ro i kroppen att fullfölja hela flygningen Frankfurt-Paris, då jag stundtals ansåg mig lite för vinglig i höjdled. Allt i jämförelse med de senaste veckornas annars perfekta flygningar. Istället gjorde jag mig redo för en kväll hos Anki. Även hon hade tvättid under kvällen och kombinerade det med en första slutstädning av den gamla lägenheten. Den lägenheten skulle åter ut på visning då den första köparen ej godkänts av föreningen.

Till Anki kom jag med motorcykelns hjälp en stund efter klockan 21.00. I TV-soffan njöt vi god chokladkaka till bilderna av flyghistoria och intressanta tekniska beskrivningar av både cylindermotorer och turbinmotorer på Discovery. Sömnen blev riktigt bra i soffan, då tältsängen kändes aningen för obekväm för två.

Onsdagen den 1 juni 2005: Hade en underbar sovmorgon, schemamässigt till 15.40. Redan vid niotiden började jag känna ett behov av att vara aktiv. Vid 10.30-tiden hade jag således gjort mig i ordning för en härlig motorcykelfärd. Inledde med lite oplanerat kryssande genom Stockholms gator. Därefter färd till Upplandsväsby för tidsbokning av 1200-milaservice (16/6). Resan fortsatte sedan till en av de underbart utformade utkiksplatåerna vid norra delen av Arlanda bana 01R. Platsen är perfekt placerad i förlängningen av tillhörande taxibana (till bana 01R) strax bortom en av de viadukter som byggts över vägen. Således är man samtidigt placerad precis invid en av de flitigast nyttjade taxibanorna. Det kanske roligaste var att man uppmärksammades av piloterna. Ett av de först observerade planen "Blue 1" satt ivrigt och vinkade i cockpit. Riktigt trevligt även om jag inte kände mig som en äkta flightspotter. Ett annat plan gissar jag kortvarigt drog på lite extra för att betona jetmotorernas ljud. Mäktigt i och med att man är placerad bara ca 80-100 meter från nämnda taxibana...

Färden fortsatte vidare mot Skepptuna, Gottröra och Rimbo. Efter lite sightseeing i just Rimbo valde jag ut att äta en god lunch vid restaurant i anslutning till ortens västligaste bensinmack. En god grillbiff med pommesfrites och bea-sås. Solen lyste stundtals, men någon extrem värme var det inte tal om. I och för sig fullt lagom för min åktur.
   Omedelbart efter lunchen gav jag mig av söderut på mycket vackra småvägar. Insåg att jag inte kunde vänta allt för länge med att leta upp europavägen igen, eftersom min arbetsdag skulle börja klockan 15.40. När väl E18 börjat nyttjas, efter Brottby, kände jag mig aningen klumpig i jämnhöjd med en mc-elev och dess lärare. Samtidig som den tillåtna hastigheten sänktes från 110 till 90 km/h såg jag fördelen med att ej längre ligga i omkörningsfilen. Problemet var bara att luckan jag planerat att nytta snabbt försvann när tempot försvann från de framförvarande bilarna. Jag kanske inte var någon bromsklots i sig, men känslan var sådan. Läraren passade direkt på att nyttja min frånvaro i omkörningsfilen. Eleven tvekade dock i det längsta innan han hängde på. Då var det redan ett antal bilar emellan dem. Samma sak hände sedan vid flera tillfällen, innan jag beslöt mig för att hålla mitt eget tempo och gå om mer effektivt.

Anlände till arbetsplatsen i lagom tid för att hinna duscha. Men inte med mer marginal än att jag satte mig operativt just vid avlösningstid. Arbetsdage blev dock helt enligt förväntningarna, bortsett ifrån att jag fick ringa polisen för att avlägsna sabotörer i traterna av Högdalen, ungdomar välbeskrivna av förarna. Direkt efter avslutat arbetspass åkte jag till Anki för att sova ut, om än i soffan i väntan på sängleverans...

Torsdagen den 2 juni 2005: Hade bytt arbetstur för att ha möjlighet att dansa på Hågelby. Men efter arbetsdagens slut lockade inte Hågelby. Åkte istället en del motorcykel under dagen och infann mig hos Anki om kvällen, inför ännu en kort natt och tidig fredagstjänstgöring...

Fredagen den 3 juni 2005: Hade en halvtimmas sovmorgon och började mitt pass klockan 06.30. Då hade jag nyttjat motorcykeln för färd från Anki. Senare på kvällen skulle det i en dans visa sig att jag varit igenkänd just under mc-parkeringsfasen.
   Kunde njuta av en riktigt trivsam tur vid Eskilstuna-platsen och en egenhändigt pysslig tur på Kungsängenplatsen. Den sistnämnda mest för att kunna lämna ut mer heltäckande och mer rimliga arbetstider åt ett par banarbetare. Jag tyckte det i huvudsak var intressantare att lägga krut på en fungerande och god trafikeringsmodell än att bevilja och avsluta ett A-arbete var femte minut i runda tal. Nu kunde jag prestera två obrutna halvtimmasperioder istället, med gott resultat utan mer än sekundvisa, knappt mätbara förseningar. Blev dock tidigt avlöst, varför jag inte helt fick fullfölja mina planer. Instruerade dock min efterträdare om alla förplanerade tågföringsdrag. Under den känsligaste fasen gav jag vissa ytterligare vinkar om vad som krävdes, innan jag fick ro att gå hem...

Det kändes skönt att slippa stressa hem från jobbet. MC-färden blev klart njutbarare av att turfördelningen önskat nyttja mina tjänser under morgontid istället för dagtid som schemat ursprungligen sa. Nu hann jag byta ut MCn mot bil hos mina föräldrar och sova lite innan jag om kvällen hämtade Anki i stan.
   Från början hade färden till Barva planerats med i det närmaste full bil, men förkylning och sjukdom reducerade oss till att bara vara Anki och jag som drog iväg, ivriga att få dansa...

Danskvällen blev superbra. ZLIPS spelade förstklassigt och för en lika bra och dansant skara dansare. Jag hade i princip roligt och trevligt från första till sista stund. Egentligen inga formsvackor alls. Därtill fick jag i princip dansa med de jag hade på önskelistan. Inte ens myggorna ville fästa sig vid mig. Satt i kortärmat under hela pausen utan att varken bli biten eller frysa. Många av mina vänner klagade annars på både mygg och köld. Kanske var det min signalorangefärgade tröja som gjorde giftigt avskräckande intryck på myggen???

Lördagen den 4 juni 2005: På något sett känns det att trycket hos ZLIPS ökar något för var spelning. Nu är det inte många spelningar kvar innan sångerskan Petra Rydgren slutar hos bandet. Enligt utsago ska Ölandsspelningen på Lundegård bli den sista. Hur som helst, nattens konsert och dans var underbar. Aningen utmattade tog Anki och jag oss tillbaka till bilen. Att säga att jag var i en drömdansstämning var inte fel. Allt hade i princip stämt under dansen, för både mig, Anki och de andra jag utmanat...

Hemfärden gick förhållandevis bra. Så länge jag var pigg trivdes jag bra bakom ratten, trots att vi bromsade hårt ifall en irrande grävling skulle ta det sista språnget tillbaka ut i vägbanan. Vid Södertälje sökte jag sovpause. Tror att vi stationerade oss på Statoilmackens parkering under en dryg timma innan jag åter igen var pigg. Då fortsatte vi färden ända hem till Rotebro. Lämnade av Anki hemma hos mig och bytte samtidigt om till mc-kläder. I skenet av en härlig morgons gryning åkte jag till mina föräldrar för att i tysthet byta tillbaka bilen mot min motorcykel. Sedan var det skönt att få komma hem till sängen...

När en bit av förmiddagen passerat åkte Anki själv in till stan. Själv sov jag vidare i jakt på sömn att ta igen. Först om kvällen, efter en lugn hemmadag, tog jag motorcykeln in till Anki. Strax efter ankomsten startade vi en skön promenad i grannskapet ner mot Värtan. Hungern blev plötsligt en plåga, men annars en perfekt promenad i gränstrakterna till riktigt njutbar kvällsvårvärme. När jag sedan fått lite föda i mig, i form av smörgåsar och mandeldaimtårta, var läget idealiskt för god sömn. Ännu med uppdelning mellan säng och soffa i väntan på efterlängtad sängleverans...

Söndagen den 5 juni 2005: Dagen hos Anki inleddes med lite hempyssel. Den mesta delen av förmiddagen spenderades åt en trevlig men lite invecklad IKEA-möbel, vars låsspärrar inte var helt enkla att genomskåda konstruktionen på, ens för en något avdankad maskiningenjör som jag...

Eftermiddagen kom snabbt och jag åkte över till mina föräldar för att göra ett sedvanligt byte mellan motorcykel och bil. Återvände direkt till Ankis lägenhet för att duscha och äta en bit mat. Kvällen skulle bjuda på non-stopdans till BLENDER och SCOTTS på Yesterday. Pelle och Caisa hämtades innan färden gick vidare via Upplandsväsby bort mot danspalatset.

Danskvällen blev helt underbar. Dansade tills jag var helt utmattad med riktiga dansess. Anki var också i toppform, så vi höll oss hårt aktiverade ända till sista extranumret var spelat. Det hann bli en del övertid...
   Hungern hade bitit sig fast i oss alla. Caisa och Pelle förordade en matjakt. Efter eget huvud styrde jag bilen genom skogarna förbi Täby Kyrkby och Vaxmora vidare mot Akalla och Barkarby. Målet var en MAX-restaurant. Tyvärr var vi lite sent ute, varför vi fick styra kosan mot Kista. Där hade vi lyckligtvis 25 minuter på oss innan stängningstillfället var inne. En god måltid spisades och avnjöts. Det jag inte lyckades erövra var den kopp kaffe som jag kände för efter maten...

Måndagen den 6 juni 2005: Nationaldagen hade startat i bil och med en matjakt efter underbar Nonstopdans till BLENDER och SCOTTS om söndagskvällen. Nattsömnen inhämtades i Rotebro, efter avlämnande av Caisa och Pelle. När vi om förmiddagen vaknade hade vi en trevlig motorcykelfärd framför oss. Via Tumba, Rosenhill och Sorunda kom vi strax efter lunchtid fram till Ankis landställe. Där bjöds vi kaffe med smörgås och annat gott. När jag sedan vid tvåtiden fortsatte min färd, på egen hand, fanns det mycket som talade för att det var sista gången jag såg hunden LANDOR vid liv. Det huggormsbett han ådragit sig ett par veckor tidigare hade satt sådana spår, bland annat leverskador, att avlivning var trolig och nära förestående. Sorgligt men samtidigt en befrielse från att tvingas se hur mycket jobbigare hans tillvaro var efter ormbettet...

Min motorcykelfärd fortsatte över till Södertälje. Där hade jag ett möte med en av dansklubbens eldsjälar, Bosse. Gemensamt skulle vi gå igenom alla mina fotoalbum för att scanna in de bilder som hade med dansklubbens historia och medlemmar att göra. Ett digert arbete som kom att pågå till efter midnatt, med avbrott för fika och pizza.

Tisdagen den 7 juni 2005: Vid 00.30-tiden påbörjade jag förberedelserna för avfärd från Bosses lägenhet i Södertälje. Alla fotoalbum var omsorgsfullt packade i dubbla plastpåsar. En trygghet i och med att det regnade ett stilla men ihållande regn utanför fönstret. Mitt största problem var att packa och se till att avfärden blev stilla och smidig. Något jag misslyckades med totalt...

Väl ute på gården, där motorcykeln stod vackert parkerad, inledde jag packandet. Det som kom att strida mot min minnesbild var att larmet aktiverats, (hade tänkt låta bli i alla fall...) Alltså, när jag packat första väskan och startade fyllandet av väska nummer två startade motorcykelns ljudliga larm. Något stressad startade jag en nyckelsökningsprocess som var föga logiskt metoderkänd. Letandet startade i den ficka jag alltid förvarar nyckeln, dock utan resultat. Andra fickor genomsöktes, (faktiskt metodiskt), men utan vare sig hopp eller tilltro. Det var någonting som saknades i mitt logiska tänkande. Jag visste det hela tiden som larmet tjöt. Att den omgivande bebyggelsen inte drog upp alla persienner och tände alla lampor förvånade mig en del. Men lättnaden var stor när larmet så småningom gjorde en pause. Då återvände också logiken, eftersom jag direkt kunde konstatera att nyckeln naturligtvis satt i den packväska som vid larmtillfället höll på att fyllas. Larmade av, tämligen lättad, och fortsatte packandet. Bosse hade vid det laget kommit ut på balkongen och undrat om det gick bra... Kanske med ett leende på läpparna... Det positiva i all missär var att jag fick en bekräftelse på larmets alla delfaser...

Hemresan gick i relativt lugnt tempo. Vägarna var lite småhala och försiktigheten därför stor där det ansågs nödvändigt. Eftersom nattens ljus var aningen begränsat hade jag utrustat mig med min gula reflexväst. Lite dumdristig var jag nog, men effektfullt var det, då jag irriterade mig på en bil som på motorvägens 90-sträcka skulle köra om till höger. I princip ensamma på den trefiliga vägen kunde jag inte se nödvändigheten i det tilltaget. Således gav jag en bestämd ljudbild med signalhornet följt av en distinkt markerande vänsterarm förd framåt ner till vågrät position i ett pekande med fingrarna tätt ihop rakt fram. Ett tecken som säkert såg ut att komma från en säker polismans hand. I övrigt avhöll jag mig ifrån att ge bilen någon ytterligare uppmärksamhet, (betydligt mindre till mods ensam på en hal motorväg, riktigt ensam...)
   Mitt mod stegrades först efter ett par minuter när jag såg att mitt tecken givit ett stabilt intryck på bilisten bredvid. Ifrån att nästan ha varit helt om, hade han slagit av på takten betydligt. Antingen låg han snett bakom mig eller helt jämsides med mig. Detta ända till det blev 70 km/h och tillåtet att passera på den högra sidan... Jag misstänker att han vid första temponedväxlingen gled bakom mig för att kontrollera om det stod "POLIS" på reflexvästen. Personligen tror jag nog att jag ska vara lite mer försiktig med att försöka påverka trafiken regelmässigt. Man vet ju aldrig vem man har att göra med...

Efter ett par timmars nattsömn i min egen lägenhet, for jag vidare till Ankis lägenhet för att ta emot leveransen av den efterlängtade sängen. Vid lunchtid var den levererad, effektivt i två stora paket. För egen del såg jag till att få lite middagssömn på plats, dock utnyttjandes soffan. Innan mitt nattpass åkte jag ut till dansklubben för att bidra med lite förrådsstädningshjälp. Visserligen bara ca en timma, men ändock. Därefter var jag tvungen att åka till jobbet, till min första arbetsnatt av två. En arbetsnatt som blev riktigt tung, allt eftersom tiden gick. Sympthom av en tilltagande förkylning gjorde sig tydligare för var timma som gick...

Onsdagen den 8 juni 2005: Arbetsnatten på Västeråsplatsen blev en utmattande historia. Det fungerade visserligen relativt bra, bortsett från några tillrättavisningar under natten banarbeten mellan Västerås västra och Dingtuna. Mitt största bekymmer var annars att näsan vid femtiden på morgonen var såpass täpt, att samtalen var svåra att hålla tydliga och effektiva. Snuvan lättade dock något i samband med att jag började röra på mig vid avlösningstid. Hur som helst en avlösning som var mycket välkommen. Jag behövde hem och sova. Mot mina principer åkte jag motorcykel hem efter ett nattpass, i tillräckligt god kondition för att känna mig trygg. Trötthetssympthom hade jag inga...

På hemmaplan bäddade jag ner mig ordentligt. Under de inledande sovpassen nyttade sängens ställbarhet, varvid näsans igenkorkningsgrad minskade avsevärt. Om eftermiddagen, (sov hela dagen), kunde jag således ligga horisontellt utan några bekymmer. När sedan arbetsnatten kom var jag riktigt utvilad. Natt nummer två blev klart behagligare. Största bekymret nu var torrhosta under hela natten...

Torsdagen den 9 juni 2005: Nattens arbetstempo passade mig utmärkt. Njöt riktigt mycket då jag slapp prata onödigt mycket i telefon. Hostan höll mig dessutom pigg, så jag hade gott om tid att fundera och förbereda både det ena och det andra...

Väl hemma sov jag åter igen mycket. Om eftermiddagen fick jag dock en positiv städkick. Hann därför pyssla en hel del, mycket effektivt, från det att jag och Anki planerade hennes ankomst och till dess hon dök upp. Även disken hann jag komma långt med. En riktig lättnad...

Under kvällen njöt vi av kyckling och sallad, olja och vinäger, samt underbart nybakat bröd, framför TVn. En mysig kväll som i rimlig tid avslutades med sömn...

Fredagen den 10 juni 2005: Redan vid tretiden på natten började jag visa tecken på pigghet. Röjde diskstället från disk innan jag åter igen önskade koppla av och sova. Vid halv femtiden kom nästa vakna ryck... Då gick jag till tvättstugan för att tvätta, lägga in tvätt inledningsvis. Sov därefter åter igen gott.

Åt för en gångs skull frukost samtidigt som Anki. Tog därefter mig tid för att hänga tvätten i torkskåpet. Efter ytterligare en sovpause vek jag tvätten och förblev upprätt, i vaket tillstånd. Fortsatte med hemmets småpyssel en del, men tog det allmänt lugnt under dagen. När eftermiddagen kom tog jag motorcykeln över till mina föräldrar. Inhämtade ett lagom lass rabarberstänger innan jag fortsatte till Coop Forum. Där inköptes resten av ingredienserna till de två rabarberpajer som tillagades under kvällen. En pajform av dessa kyldes måttligt innan den transportförpackades i aluminiumfolie, tidningspapper och påsar. När även den andra pajen var färdiggräddad begav jag mig iväg mot stan och Anki...

Under parkeringsfasen kom jag i samspråk med en munter, glädjespridande och omedelbart fängslande tjej. Samtalet varade bara i ett fåtal sekunder, men jag hade bilden klar för mig. Det kunde vara någon (man kan ha fel???) som skulle kunna vara rätt pusselbit i vänskapskretsen. Alltså, det kändes som om allt inte hann bli sagt... Men kanske tillräckligt mycket för att inte för all framtid ha mist kontakten?

Pajen kom väl till pass under den tid som fanns kvar i vaket tillstånd. Anki grundade med ett par smörgåsar, innan huvudmåltiden (efterrätten) dukades upp. Ett verkligt tecken på sommar, paj och glass (trots nederbörd utanför fönstret). Innan jag gick och la mig samlade jag tillräckligt mycket fakta för att få iväg ett detektivmässigt SMS. Sov sedan gott, för första gången i Ankis fina nya säng...

Lördagen den 11 juni 2005: Anki var tidigt på benen. Själv hade jag åter igen tydliga förkylningssympthom, varför jag valde att vila ytterligare en tid.
   Efter lite frukost gav jag mig ut på stan. Egentligen bara närområdet. Målet var järnaffären vid Karlaplan. Sökte maskinskruv med tillhörande muttrar och brickor. Men utöver det kom jag hem till Anki med ett batteri och ett skjutmått, som saknades i verktygssamlingen...

Om eftermiddagen åkte Anki ut till Landet. Själv begav jag mig på motorcykel hemåt, men hejdade mig i ett tidigt läge. Personen jag sökt via SMS lyckades jag mirakulöst få syn på igen. Men det blev inte mer än en kort hälsning denna gång, väl innesluten i min silverfärgade hjälm. Detta bäddade för ytterligare ett SMS-försök, både ursäktande men samtidigt aningen inbjudande. Efter ett par timmar mottog jag sedan ett telefonsamtal från en man som presenterade sig aningen "försäljarmässigt", med en tydlig presentation. I min hjärna tog det en stund innan pusselbitarna föll på plats, och innan jag förstod vad efterföljande utfrågning handlade om. Inte var det någon ekonomisk rådgivning, någon enkätundersökning eller någon tidningsprenumerantansvarigs frågor heller. Nej, frågan som följde var av en enklare art, men samtidigt svårare att förhålla sig kortfattad och välformulerad inför. "Varför SMSar du min fru?". Även om jag inledningsvis inte var säker på det, även om samtalet inledningsvis kunde kännas aningen pressat, så fanns det inte mycket att förklara med SMSen. De var enkelt och tydligt utformade redan från första början. Frågeställaren kunde antas ha bilden klar för sig redan, ansåg jag (med viss tvekan)...
   Mitt antagande var nog korrekt. Samtalet övergick nämligen ganska raskt i en mer lättsam och road ton, åtminstone underton, med en stor soppa av komik inblandad. Jag såg framför mig något som kunde liknas vid följande rubrik, kanske till en ny deckare? "De kvarvarande spåren, en misslyckad detektivs mardröm...". Samtidig visste jag att jag gjort en "riskanalys", visserligen med brister i, men inte med värre känsla än att det var värt att gå ut på mycket svag is, utan isdubbar, med trygghet av fast botten och grunt vatten, en närbelägen brygga samt torra kläder i beredskap. Satsningen fann jag fortfarande väl värd och inte minst spännande...
   Klart stod i alla fall att personen jag mött i alla fall inte var hans fru. Nyfiken var jag visserligen, men rotade inte vidare i detalj. I huvudsak var jag bara glad att det fanns en koppling över huvud taget och att informationen hade nått fram. Gåtans totala utformning fick förbli en gåta eller eventuellt klarna med tiden? Här fanns i alla fall ett bra tillfälle att vidarebefordra och ge det positiva utlåtande min tilltänkta SMS-mottagare ansågs förtjäna. Visserligen nu via ombud, men helt och fullt uppfyllande mitt ursprungsmål. Resten kunde bara ses som en stor bonus. I synnerhet då slutdelen av samtalet pekade på att alla parter trots allt roats ganska väl av SMS-författandet och kontaktsökandet. Just detta gjorde mig raskt lättad. Att jag sedan, efter någon halvtimma fick ett SMS, åtminstone dikterat av rätt avsändarförfattarinna, därtill inkluderat en familjehälsning från föräldrarna, gjorde det hela till ett mer lyckat projekt än jag över huvud taget vågat hoppas på, när jag under fredagskvällen ögonblickligen fick för mig att vårda den korta, glädjespridande, vänliga och vänskapsgrundande relationen vidare... (på något sätt)... Bara att ha chansen att höras av igen är som alltid guld värd...

Efter lite middagssömn åt jag rabarberpaj och gjorde mig i ordning för den kommande nattjänstgöringen. Nyttjade pendeltåget för att ta mig in till jobbet, dit jag kom i lagom tid för en behaglig och lugn överlämning. Kvällen förblev sedan riktigt lugn...

Söndagen den 12 juni 2005: Arbetsnatten blev precis så lugn som jag önskat mig. Under tjugotalet telefonsamtal under natten, trots ny tidtabell efter midnatt. Förutom en hel del pappersinsorterande, nya spåranvändningsplaner, fick jag god tid över för dagboksskrivande. Ett skriväventyr som jag inte avslutade förrän ett par minuter innan avlösningstid vid sjutiden.

Sov ut hos Anki trots att hon inte var hemma. Hon var på resande fot till något samhälle strax norr om Kalmar för att se ut en ny hund, Kelpin. Om eftermiddagen förflyttade jag mig ut till Rotebro med buss och pendeltåg. Anki kom därefter på besök om kvällen. Rabarberpaj avnjöts innan dagboksskrivande och TV-tittande fick övergå i sömn.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2005-12-22 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!