"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok, oktober 2003

  Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

03-11-01, lördag

Just nu känns kroppen riktigt utarbetad. Inte direkt träningsvärk, men en slags seghet som får en att önska vila. Är dock på väg mot ytterligare ett träningspass som garanterat kommer göra mig än mer utmattad. De frukostar jag hunnit äta har i princip knappt hunnit gå ut i blodet förrän jag varit hungrig och blodsockertörstande på nytt...

Lördagen den 25 oktober: Efter arbetsnatten begav jag mig hemåt för vila. När jag om eftermiddagen piggnat till, tog jag tag i den ekonomiska biten. Via internet betalade jag en hel del av körskolekostnaden och andra utgifter. Kände mig nöjd med valutafördelningen när jag senare om kvällen tog steget ut genom ytterdörren för att åka över till Anki. Stannade till vid centralen för att köpa cider och ostbågar, dvs lite smått och gott inför kvällen i TV-soffan till Fame-factoryveckofinalen. Att ha en extra timma för sömn, (i och med övergången till vintertid), kändes utmärkt. Speciellt med tanke på att söndagen skulle bjuda tidigt uppstigande...

Söndagen den 26 oktober: Hade bytt till mig en tidig morgontur, därtill på min favoritplats i arbetslokalen. Den extra sömntimman, i samband med övergången till vintertid, hade gjort mig gott. Så när som på en del mindre känsliga växelfel, var trafikdagen mycket lugn för min del. Trivdes bra med andra ord.

Om kvällen, efter en kortare tids hemmavistelse, gav jag mig in mot stan och ut till EBBAs danslokal och en superhärlig trivselkväll. Efter att ha arbetat under helgens övriga danstillfällen var danslusten oerhört stor. När det dessutom gick extra bra att dansa med i princip alla tjejer, blev inspirationen än större.

Måndagen den 27 oktober: Hade en lite kortare arbetstur under dagen. Förutom en liten sovmorgon fanns det utrymme att hinna hem innan det var dags att åka till träning söder om stan, på EBBA dansklubb. Som vanligt var det en givande danskurskväll med Henrik och Lotta som instruktörer. Tror att Fia var relativt nöjd också, även om det funnits mer skärpa i min förning vid andra tillfällen.

Tisdagen den 28 oktober: Fick under dagen god möjlighet att vila ut. Insåg att detta behövdes då trafikstörningstelegram via SMS talade om lastbilsolycka vid en vägskyddsanläggning, avstängda spår och nedrivna kontaktledningar. Det sistnämnda skulle komma att gälla mig...

När jag väl kom till jobbet fick jag jobba med kolonnkörningar mellan Flen och Stolpstugan beroende på den nedrivna kontaktledningen i Sköldinge. Med andra ord enkelspårsdrift och en svår trafikledningsuppgift. Förseningarna på tågen blev i allmänhet uppåt 20 till 30 minuter, om tåget inte hade extrem tur att hinna fram som sista tåg i en pågående tågkolonn, (en rad med tåg i samma riktning). Den som stod först i tur hade i regel att se fram emot uppemot 25 minuters väntan på de mötande tågen. Hur som helst i regel den mest effektiva lösningen. Felet och enkelspårsdriften skulle komma att bestå till 04.13 under natten, så nog fanns det att göra. Några banarbeten fick dessutom stå tillbaka till dess att den nattliga trafiken naturligt bjöd tåg i endast en riktning, något som inträffar i och med alla nattliga godståg på väg mot huvudstaden och norr därom...

Onsdagen den 29 oktober: Efter nattarbetspasset var jag mör i både kropp och huvud. Hade inte varit ifrån stolen speciellt många gånger och i synnerhet ingen längre stund. Visst hade det funnits några lugna stunder också, men de gick åt till efterarbete, rent administrativa ålägganden...

Konstigt nog var jag pigg vid hemkomsten. Kom inte i säng förrän vid lunchtid. Eventuellt en effekt av att jag behövde varva ner lite. När jag väl kom till sängen sov jag dock underbart gott, såpass njutningsfullt att det var svårt att kliva upp lagom till nästa dagspunkt på programmet, dansträning. Tillsammans med Viktoria hade jag i alla fall nöjet att få träna tre timmar under dansinstruktörerna Hasse och Maries ledning. En helt underbar träning som tog oss tillbaka till grunderna av vår dans, för att därifrån leda oss ut i en eftersträvansvärd känsla av danskontroll och kroppshållningsmedvetenhet. Jag verkligen njöt av danskänslan när jag lämnade lokalen. Så många givande ord och tankar, under bara tre timmar...

Torsdagen den 30 oktober: Efter arbetspassets slut åkte jag hem en sväng. Pustade ut och laddade lite för den kommande trivselkvällen som jag verkligen såg fram emot. Onsdagens nya kroppshållningsinsikter hade givit mig en riktig dansnytändning som inte var av denna världen. Därtill visste jag att min dansvän Linda skulle dyka upp för första gången på nästan ett halvår, ytterligare en förgyllande faktor i danstillvaron. Det enda negativa var att Anki tvingades stanna hemma på grund av förkylning...

Musiken under trivselkvällen var enormt inspirerande. En låtblandning och tyngd som Mathias verkligen lyckats sätta samman på ett passande sätt. Att jag fortfarande stod upp efter två timmars intensivt dansande var i sig ett mysterium. Jag gav verkligen allt och tränade samtidigt stenhårt på kroppshållningsövningarna, något som verkligen förstärkte dansglädjen och påtagligt ökade graden av balans, musikuppfattning, utstrålning och kanske främst graden av passion. Ibland fick jag för mig att både jag, danspartnern och publiken blev som uppätna av den förtrållade dansglädjen. Hur som helst var åtminstone jag helt uppslukad av stundens musik och danspartners...

Hade förvarnat Anki om en eventuell sen ankomst och eventuell fika eller stadsvandring efter träningen. Hade under dagen haft ett stort sug efter lite lugn och ro, något som kunde förverkligas med en rogivande stadsvandring från Slussen till Kungsholmen i Lindas sällskap. Fanns mycket att snacka om efter ett halvårs missade danser och möten och en kontakt endast uppehållen av sporadiska SMS och e-mailmeddelanden. Efter promenadens slut kryssade jag mig genom stadsbussnätet för att till slut nå fram till Anki och hennes föräldrars bostad, där nattens hundvaktande av Landor pågick som bäst...

Fredagen den 31 oktober: Tidig morgontjänstgöring och en arbetsmässigt trevlig tur. Trots att jag var uppe och stökade i den tidiga morgontimman, omkring 05.00, höll sig Ankis föräldrars hund lugn. Anki var övertygad om att Landor också skulle vilja ut när jag gick, men tydligen inte. Kanske ett spår av morgontrötthet hos den hunden också?

Direkt efter arbetsdagens slut begav jag mig till Sollentuna för en mycket välbehövlig klippning. Detta följdes av en färd till mina föräldrar. Även om min syster med familj inledningsvis var på egen utflykt, så var detta i princip enda chansen jag hade att hinna få se dem under deras Stockholmsvistelse. Fick därmed chansen att åtminstone hälsa på deras nya chefervalp, Flex, även om han syntes utmattad och trött efter dagens utflykter.
   Hade förmånen att få stanna över middagen och blev sedan hemskjutsad av syrran, i perfekt kvällstid för att hinna förbereda min danskväll på Yesterday.

Hade gott om dansinspiration när jag klev in på Yesterdays dansgolv, efter att ha blivit ditskjutsad av Patrik. Ytterligare en danskväll att försöka tillämpa mina danskroppshållningsövningar på. I princip gick det riktigt bra, men trängseln gjorde ibland att man missade i koncentration. Men hur som helst en suveränt inspirerande danskväll med både "fart och fläkt" till BOOGART...

03-10-24, fredag

Arbetsnatten var lugn och riktigt gemytlig. Hade gott om energi kvar när jag blev avlöst under morgontimmarna. Å andra sidan visste jag att vila behövde prioriteras med tanke på att kvällen skulle bjuda ytterligare en arbetsnatt. När jag kom ut från jobbet fängslades jag av den kalla och mysiga fredagsmorgonen. Stjärnhimlen och kylan inspirerade mig till en promenad via Kungsholmens inre delar, bort mot Fridhemsplan och Karlberg. Till slut blev jag lämpligt upphunnen av en buss, vilken jag hoppade på för att undgå den bitande rekordoktoberkylan från Ryssland och Ishavet. Rekord slagna i stora delar av landet härhörande från kalla höstdagar år 1858 och 1859.

På hemmaplan blev det också en hel del vila. Satt visserligen fängslad vid datorn då och då, men så mycket utöver detta orkade jag inte med. En promenad till affären kändes dock motiverad eftersom jag längtade efter vaniljglass till mina våfflor jag bestämt mig för att äta upp.

Fredagen den 17 oktober: Danskvällen på Yesterdays blev extremt rolig. Fängslades verkligen av dansen och ville inte sluta när BLENDER slutade spela. Längtade verkligen ut till ett dansgolv igen, inte minst med tanke på att den kommande veckan skulle bjude extremt lite dans, egentligen bara en dansuppvisning på onsdagen. Hur som helst var jag glad över att Patrik varit snäll och skjutsat oss tur och retur just denna dansafton...

Lördagen den 18 oktober: Anki och jag fick en lagom lång sovmorgon. Gemensamt åkte vi sedan in till stan. Jag för att helgträning med Viktoria, Anki för att gå runt i affärerna. Mot slutet av vår Järleforsträning anslöt Anki som åskådare.
   Om kvällen, på min hemmaplan, lagade vi god middag. Kött, underbar sås och pommes frites tillsammans med gott smaksatta tomater i dressing. En underbar njutning som tillsammans med kvalitetprogrammet Fame Factory bjöd en oslagbar hemmakväll. Chipspåsen kom fram som välsmakande efterrätt...

Söndagen den 19 oktober: Njöt stort av att få vakna upp i min egen underbara säng. Det känns att jag snabbt kan bli bortskämd på hemmaplan. Det är "inte för inte" som sängen upplyfter en kostnad av ca 50 kronor om dagen ännu ett tag. Det känns att jag levt med ryggsäckar och väskor under Ankis tak det mesta av tiden de senaste veckorna. Inget ont i det i och för sig, tvärt om...

Under frukosten tittade vi åter igen på Fame Factory. Mot eftermiddagen tog vi först lite bilder på min MC-skyddsutrustning vid Norrvikens strand, sedan en promenad längs strandpromenaden över till mina föräldrar. Där blev vi kvar ett bra tag, njutandes välsmakande fika med äppelpaj. Kvällen var i stort sett kommen när vi åter igen klev in över hemmets tröskel. Då var det hög tid för mig att ladda för nattjänstgöring, med lite kvällssömn. Anki roade sig med bokläsning under tiden jag var "frånvarande".

Måndagen den 20 oktober: Eftersom måndagen var fri från kurser och andra förpliktelser, åkte jag direkt hem efter avslutad nattjänstgöring. Hur pass effektiv dagen blev på hemmaplan vågar jag inte uttala mig om, men skönt att få rå om sig själv lite grann.

Tisdagen den 21 oktober: Det blev en extremt tuff inledning på arbetsdagen. För andra gången på kort tid hade det framgått ett godståg med stor hjulplatta, (sönderbromsat platt hjul), på järnvägen. Detta medförde avstängda spår och spårbrist längs färdvägen, från Älvsjö via Stockholm till Uppsala, innan avsyning av banan var gjord. Vi fick arbeta två personer på min bana, min kollega svarade i telefon och höll utkik efter stopp i trafiken, samtidigt som jag knappade tågvägar febrilt. Ett bra samarbete som dock kräver än större tankeskärpa än normalt. Att samtidigt med det egna trafikupplägget, (till vilket det knappt finns tid avsatt), analysera en annan persons trafikeringstankar kräver handlingskraft och snabba beslut för att inte låsa in sig i något omöjligt eller tidsödande möte. Det räckte med att tågnummerpresentationen stundom gav nya bekymmer. Ett tåg fick därav backas ut från spår sju i Märsta för vidare färd. Dock ett snabbt och smidigt förfarande denna gång...

När avsyningen av banan var klar lugnade allt ner sig. Förseningsminuterna minskade drastiskt och trafiken kunde skötas normalt. Blev dock avlöst tidigt för att hinna rapportera alla förseningar. Hade inte direkt lust att ta rast, så jag löste i min tur av tidigt på nästa trafikledningspost, till glädje för den som skulle sluta för dagen...

När kvällen närmade sig åkte jag hemåt. Anki kom efter ett par timmar, samtidigt som det var dags för mig att sköta uppdrag i tvättstugan. För min del blev det en effektivt nyttjad kväll. En någorlunda tidig sänggång bäddade för tvätthämtande tidigt följande morgon, före gryningen...

Onsdagen den 22 oktober: När jag gick upp för att hämta tvätten var det en frisk vinterkyla som mötte mig. Små lätta snökorn dansade i vinden. En halvtimma senare, när jag gick mot tåget var natthimlen fylld av stora snöflingor i riklig mängd. Under vägen till jobbet var det inte bara tröjan som färgades vit, nej även marken var kall nog att behålla snön synlig.

Personligen slapp jag arbeta med växelfel orsakade av snön, men det var inte alla fjärrtågklarerare väl förunnat. På vissa orter, exempelvis Uppsala, var snötäcket såpass påtagligt att växelfelen började markera spårplanen vit...

Efter arbetsdagens slut hade jag att se fram emot en spännande kväll. Jenny T hade bett mig och Björn att ha ett dansuppträdande tillsamman med henne om kvällen. Efter att ha bestämt mötesplats åkte Björn och jag ut till Tollare Folkhögskola, platsen för kvällens festligheter. Efter en god middag, (kände direkt igen en av lärarna), var det dags för vårt framträdande i själva festlokalen en bit bort. Björn och Jenny inledde med två låtsnuttar, Tina Tuner och Kizz, följt av Bonnie Tyler och slutligen Kina Jaarneks underbara och snabba låt "Son of a liar" för mig och Jenny. Även om vårt uppträdande följdes av helt suveräna breakedance-dansare, tror jag det blev ett uppskattat inslag och bra upptakt till själva festkvällen. Jag var nöjd i alla fall, trots att jag inledningsvis känslomässigt dansade aningen segt...

Björn tvingades ganska raskt tillbaka mot stan för jourtjänstgöring. Själv kunde jag med Jennys vägledning stanna kvar och njuta av festande tillsammans med en (vad jag förstår) underbar skara folkskoleelever, cider och festtilltugg. Det fria dansandet var kanske även här lite stelt, men jag stormtrivdes. Hade kunnat stanna många timmar än när Jenny och jag traskade iväg mot bussen mot stan. Då hade vi också fått se tre duktiga tjejer hantera eldkulor fästade i kättingar runt deras kroppar och huvuden. Riktigt mysigt att höra ljudet av flammande eldklot i den kalla kvällen, mot den mörka natthimlen. Det kändes som en speciell kväll helt enkelt. Att det dagen efter stod om oktoberköldrekord för landet, förstärkte bara den minnesbild jag redan bar med mig. Göteborg och Örebro hade haft minus sju respektive minus 12,8 grader kallt, rekord som stått sig sedan år 1859. Även Falsterbo hade minusgrader denna natt, (3,6 grader). Kallast i landet hade Edsbyn i Hälsingland. Där hade termometern visat minus tjugoen grader enligt "TT"... Snacka om vinterkänslor nedärvda från Ryssland och Ishavet...

Läraren jag känt igen, "Bea" fick jag också en pratstund med. Enligt utsago hade hon också känt igen mig under uppträdandet. Jag relaterade hur som helst minnesbilden till Vasa Gymnasium och någon av terminerna i trean. Med andra ord det sista året innan skolan lades ner. Ett trevligt återseende även om jag inte kan ha haft henne speciellt många lektionstimmar...

Efter festandet åkte jag hem till Anki för en natts sömn...

Torsdagen den 23 oktober: Precis som befarat blev jag kvar i stan under hela dagen. Sängen var ett kärt tillhåll, precis som TV-soffan, under min uppladdning inför den stundande arbetsnatten. Förutom diskande var det inte mycket av nyttogöromål under fritiden denna dag, men eventuellt riktigt välbehövlig vila...

03-10-17, fredag

För ett par dagar sedan såg jag fram emot att MC-säsongen för min del snart skulle vara över. Och visst är det skönt att hänga upp skyddskläderna på en galge och se tillbaka på en mycket bra säsong, som fått mig att nå väldigt många utsatta mål. Även om jag inte klarade gårdagens uppkörning fullt ut, så har jag under året gått från ett otänkbart scenario till en lockande tanke, vidare mot dagens verklighet. Jag fick chansen till uppkörning innan året var slut med ett klarat teoriprov i ryggen. Trots att det just nu känns mycket tomt att inte ha motorcykelåkning i dagsprogrammet, ser jag fram emot nästa säsong. Då får jag en välkontrollerad bekräftelse på hur mycket av årets kunskaper som sitter kvar och vilka teknikdelar jag i synnerhet behöver nöta in...

Efter en bra arbetsnatt har jag sovit hemma hos Anki. Har diskat och lagat lite mat, för att nu sitta ner med datorn. Ikväll väntar hemfärd och därefter dans till BLENDER på Yesterday.

Lördagen den 11 oktober: Den nattliga tjänstgöringen i Tomteboda, styrandes Norra station och Värtan blev inledningsvis mycket lugn. Efter 04.30 var det annorlunda, till och med riktigt rörigt med högst tveksamma grundförutsättningar. Fick skriva två checklistor mer än vad som skulle behövas, vilka jag också åkte in med direkt till jobbet så snart jag kunde, efter att jag fått min tjänsteavlösning. Klockan hann bli mycket innan jag fick tid att sova ut i Ankis hem...

Sömnen blev inte speciellt långvarig. På eftermiddagen bjöds Jack ´n Jill-tävlingar på Nackswinget. Nytt för i år var att alla danstävlingsheaten lottades med nya partners. Ett arrangemang som fungerade mycket bra och gav en både rolig och trevlig tävling. För egen del blev tävlandet kortvarigt. Gick inte vidare i något av de tävlingsheat jag fick ställa upp i. Å andra sidan var jag så pass trött, att det inte gjorde någonting att få sitta ned som åskådare...

Om kvällen övergick tävlandet i social danskväll med SELEX som underbart band. Halva danskvällen var jag på benen, men sedan svek mig både energi och motivation. Tröttheten tog ut sin rätt och visade sig tydligt när jag resten av kvällen höll mig sovandes i en av de goare fåtöljerna i klubblokalens cafédel.

Söndagen den 12 oktober: När danskvällen var slut tog vi oss hem till Anki. Anki var uppe tidigt om morgonen för att åka iväg till Nynäshamn. Själv njöt jag ytterligare tid i sängen, till dess jag beslutat mig för att börja kolla på TV. Fram emot eftermiddagen begav jag mig via jobbet ut på en nöjestur tillsammans med "Blomman" och hans flickvän, vilka tjänstgjorde på samma tåg. Njöt med andra ord av en färd i ca 200 km/h tur och retur Stockholm-Arlanda.

Efter ankomsten tillbaka till Stockholm C mötte Anki upp. Ursprungligen var det tänkt att vi skulle hem till mig över kvällen, men då jag fortfarande befann mig i stan ändrade vi på planerna. Med andra ord blev det en mysig hemmakväll i stan istället...

Måndagen den 13 oktober: Gick upp tidigt för en tidig tjänstgöringstur. En tur som var kombinerad med ett avslutande gruppmöte. För att vara förberedd inför veckans övningskörningspass var jag hemma och hämtade mina MC-kläder. Dessa lämpade jag dock av i Ankis lägenhet, samtidigt som jag packade träningskläder i en annan väska. Fia och jag tränade senare under kvällen på den lärarledda tävlingsträningen ute på EBBA dansklubb. Anki och jag gjorde sällskap både till och från klubblokalen, samordnat genom en rad SMS-meddelanden före träningens början...

Tisdagen den 14 oktober: Tjänstgjorde ytterligare ett tidigt arbetspass. De första timmarna blev riktigt slitsamma och förseningsbetonade. Sex godståg hade inte hunnit framgå planenligt under natten, främst beroende på halka även utanför vårt område. Med dessa i tät följd blev det både strömförsörjningsproblem och halkproblem i områdets mer kända uppförsbackar. Två av godstågen blev under morgontimmarna hängande i Mölnbobacken. Som tur var de efterföljande godstågen något lättare last och kunde därför trycka upp framförvarande godståg. En inte helt enkel procedur med avseende på ofrånkomlig tidsåtgång och hinder för övrig trafik. Fjärrtågs- och pendeltågstrafiken kunde dock flyta någorlunda, med förseningar som åtminstone inte översteg en halvtimma. Godstågen var istället mellan 122 och 279 minuter sena när de vid halvniotiden var undan från huvudtågspåren...

På eftermiddagen hade jag ett trafikkörningspass. Fick veta att det skulle vara min utbildningskontroll. Fick godkänt även om mina garagevändningar var aningen knackiga i utförandet. Åtminstone i mina ögon sett. Men jag var nöjd och tillfredsställd med hela körpasset. Körde med sådan framförhållning och enligt eget huvud hela tiden. Stormtrivdes helt enkelt ovanpå motorcykeln, taggad i precis lagom grad... Fick därmed den slutliga bekräftelsen på torsdagens uppkörningstid.

Onsdagen den 15 oktober: Morgonen bjöd veckans tredje tidiga morgonarbetspass, följt av en trafikkörningsrunda om eftermiddagen. Vi åkte ut till Jakobsbergs-, Stäket- och Kallhällsområdet för en omväxlande körning. Riktigt trevligt trots utomhuskylan, speciellt som vi tog oss tid för en liten fikarast på en bensinmack, något som inte inkräktade på själva utbildningstiden. Extra trevligt enär vi var tre elever, (jag och två tjejer) och de två körskolelärare jag åkt mest med under min utbildningstid. Eventuellt var det även det sista trafikpasset för just den läraren jag åkte med.
   Efter trafikpassen åkte jag via Islandstorget med tunnelbanan mot Slussen. Mötte Viktoria för ett kvällsträningspass på Nackswinget. Ett trevligt träningspass lett av Christofer.

Torsdagen den 16 oktober: Gick upp strax innan femtiden på morgonen för att laga en bra frukost och förbereda MC-uppkörningen. Klockan 06.45 samlades vi, jag och tre tjejer tillsammans med lärarna, vid MC-skolan ute vid Solvalla. En riktig frostnatt var ett faktum, med kall luft, torr asfalt men med en liten vattenpöl på uppfarten som klart visade en tunn isbeläggning, lätt att trampa sönder.

Bild tagen ett par dagar efter körkortsmisslyckandet UPPKÖRNINGSFÖRBEREDELSER:
Efter en kort genomgång och körgårdsuppvärming hade vi en riktigt vacker och mysig höstdag framför oss. Vi transporterade ut två tunga motorcyklar tillsammans med en lätt motorcykel. En av tjejerna, (den mest MC-erfarna av oss alla med 16 års ålder), skulle förgylla framtiden med ett lätt MC-kort. Personligen blev jag skjutsad och njutandes en avkopplande tur ut till Barkarby flygfält. Inifrån en värmestuga kunde vi njuta en underbar utsikt över frostbeklädda gräsytor och torra taxibanor i flödande solsken. Med rätt klädsel var detta underbart perfekta förhållanden för en riktigt avkopplande tillvaro.
Bild tagen ett par dagar efter körkortsmisslyckandet TEKNIKPROVET:
Kanske var jag för avkopplad när jag åkte ut på en av flygfältets taxibanor för att värma upp. Tyckte att jag hade styrka även i garagevändningarna när jag värmde upp. Om jag ens hade något tävlingsfocus så miste jag det eventuellt på vägen till teknikuppkörningsmomenten. Lyckades visserligen med garagevändningarna i enlighet med uppvärmningskänslan, men föll raskt på de historiskt sett starkaste momenten, inbromsningarna. Ansågs använda bakbromsen i för hög grad. Vänder vi på det så nöp jag nog inte till frambromsarna i den omfattning besiktningsmannen ansåg vara lämpligt för underlaget. Jag kan inte ge honom fel, för jag måste efteråt erkänna att instinkten och min normala önskan att stoppa mjukt fick mig att släppa upp frambromsen något även i den panikövning då man ska hålla jämt och fast bromstryck till dess man står helt stilla. Utan riktigt focus var det faktiskt svårt att se det panikmässiga bromsbehovet med flera hundra meter landningsbana framför mig. Jämför det med motivationen att stanna på körgården, där grässlänten startar dryga tio meter bortanför den normala stopplatsen... Det sista som också skapade bryderier var serpentinbanans undanmanöver. Mitt i inbromsningsskedet funderade jag på om han i sina instruktioner "sväng undan åt det hållet", menat geografiskt eller med avseende på motorcykelns färdriktning. Vi pratade aldrig om höger eller vänster varvid jag precis före start fått för mig att han ändrat de uppfattade förutsättningarna. En analytisk arbetsskada hos mig kanske, åtminstone inte passande när man ska vara bestämd, focuserad och skärpt. Kanske borde vi ha gjort upp om det var undanmanöver åt höger eller vänster i färdriktningen som gällde och förväntades.

KÄNSLORNA:
Efter att ha blivit bortdömd, utan möjlighet att slutföra de sista delmomenten i teknikprovet, kunde jag direkt likna upplevelsen med de många danstävlingar jag i början av min karriär gjorde utan riktig tävlingsinstinkt. Då som nu vaknade jag inte upp förrän jag åkt ut. Just denna dag aldeles för sent, men förhoppningsvis givandes en erfarenhet och instinkt att bära med mig redan ifrån start vid nästa uppkörningsförsök. Då lär jag vara mer taggad och inte ta för givet att jag inte behöver anstränga mig. Att det inte bara beror på domaren, (här besiktningsmannen), utan i synnerhet på mitt presterande och min beslutsamhet. Och visst, så länge jag inte (om än som här vid ett enstaka tillfälle) kan förmedla ett stabilt och säkert körintryck, bör själva körkortet låta vänta på sig...

DIREKT EFTERÅT:
Rullade tillbaka till värmebaracken aningen besviken men fortfarande med ett leende på läpparna. Så det var lika bra att försöka tala klarspråk i den mån jag hunnit smälta intrycken. Ganska strax rullade vi vidare mot den nya värme- och mötesplatsen för själva trafikprovsdelen. Även om jag nu redan var utslagen ur körkortsstriden, så dök dagens riktiga höjdpunkt upp under denna transport. Utsågs att skjutsa en av tjejerna till Mc Donalds, där vi skulle vänta. En riktigt härligt känsla att för första gången få ansvaret att skjutsa någon. En lite annorlunda känsla, men stimulerande att få nyttja och ha säkerhetsomdöme för två.

RIKTIG AVKOPPLING:
Medan de övriga satt runt bordet och laddade inför nästa delmoment i uppkörningen, kunde jag nu i lugn och ro koppla av med en god kopp kaffe med lite frukosttillbehör. En av årets kanske mest givande fikastunder med behållning både samtalsmässigt, avkopplingsmässigt och inte minst glädjemässigt för de övriga som alla klarade sig. Skjutsades själv hem av en av körkortstagarna och agerade "kartläsare" utifrån min lokalkännedom genom att knacka på den axel åt det håll färden skulle företas. Med andra ord tog vi inte E18 raka spåret hem, utan de lite mysigare småvägarna runt flygfältet.
 
Efter att ha planerat lite för den kommande vårens körningar begav jag mig hemåt. Första gången på riktigt länge som jag besökte mitt hem. Behövde vila lite innan det var dags för arbetsnatt...
Bild tagen ett par dagar efter körkortsmisslyckandet

03-10-11, lördag

Sitter just nu i Tomtebodea och inväntar att morgonen ska närma sig 04.30 då jag ska ta upp bevakningen av Norra station och Värtan. Inkopplingsarbeten äger rum denna vecka och därav krävs lokatågklarerare, ett uppdrag jag offrade fredagsdanskvällen för. Har hittills bara ägnat mig åt förberedelser och fika. När nu detta är avklarat tar jag mig tillfälle att titta på kartan och minnas tillbaka på gårdagens stora händelse, landsvägskörningen i de Uppländska höstlandskapen...

Onsdagen den 8 oktober: Inledde dagen med två trafikkörningspass. Bland annat via Årsta och ett antal förorter i söder innan genomfart av Stockholm via Sveavägen ut mot Solna och Råsunda föll på min lott. En mycket trevlig och omväxlande lektion som till största del kändes riktigt bra. Det är inte längre speciellt stora fel som irriterar, utan snarare småfel som man är missnöjd med...

Torsdagen den 9 oktober: Efter en natt med viss magsjuka gav jag mig iväg till jobbet för ett kort förmiddagsarbetspass. Ett relativt intensivt arbetspass, men precis som det brukar vara. Om eftermiddagen hade jag lyckats få lite mer energi till blodet, men utan att våga äta annat än torrfoder. Först efter mina två MC-gårdskörningspass vågade jag prova riktigt normal föda. Om magen inte var i speciellt upphetsande skick, var körningen desto mer notervärd. Bromsövningarna var utan anmärkning och tidsbanan i merparten fall genomförd med godkända tider. Garagevändningarna var dock under den första timman mer eller mindre en katastrof. Men några enkla råd gjorde att det såg relativt bra ut under min andra körlektion. Själva uppkörningen om en vecka kan gå precis hur som helst. Är visserligen inställd på att provet kanske inte lyckas förrän till våren, men jag känner mig ändå redo att efter nästa veckas kommande körtimmar ge uppkörningen en riktigt ärlig chans. Med huvudet riktigt kallt ska det inte vara några problem. Å andra sidan kommer träning behövas länge än för att bli riktigt duktig...

Eftersom magsjukan hade viss inverkan på min konditionsstatus valde jag en hemmakväll i Ankis soffa istället för en social danskväll på Nackswinget. Inget jag ångrade då magen åter igen gjorde uppror mot den vanliga mat jag stoppat i mig om kvällen...

Fredagen den 10 oktober: Efter en andra natt sovandes i soffan hos Anki, (beroende på enkelheten att nå en toalett), blev det en torrfrukost om morgonen. Magen hade visserligen varit stabil under natten, men inget jag vågade lita på och utmana före dagens höjdpunkt vid körskolan.
   Vid tiotiden på förmiddagen hade jag just lyssnat till morgonens landsvägskörningselever och deras köldbeskrivningar. Själv kände jag mig riktigt redo med min ordinarie MC-skyddsklädsel, dubbla strumpor, träningsbyxor och en extra tröja. Det blev en lärorik landsvägskörningsupplevelse som jag inledde via E4 mot Häggvik, följt av landsvägen förbi Väsjön och Hagby mot Vallentuna. För mig var det inledningsvis välkända cykelvägar. Även sedan vi bytt förare och jag intagit rollen som passagerare var trakterna välkända. Efter Vallentuna åkte vi förbi en fd flickväns föräldrahus vidare längs den cykelväg jag och syrran nyttjat om sommaren 1984 och 1985, på vår väg mot Norrtälje. Vid Vada kyrka började lite mer okända landsvägsstråk. Regnet hade inledningsvis fallit mot mitt hjälmvisir men avtagit när vi kom norrut. Men vägbanorna förblev regnvåta, prydda med vackra hala höstlöv. För egen del var jag glad över att få erfarenhet av motsatsen till snustorr asfalt. En utbildning är ändå en utbildning. I trakterna nordost om Kårsta ansåg jag plötsligt min lokalkännedom berikad med tidigare upplevda vyer, speciellt ett hus som jag ansåg mig minnas från en kvälls festtillhåll, till viss del minnesvärd från slutet av åttiotalet. När mitt bilkörkort var nytt skjutsade jag vid ett flertal tillfällen ett par vänner till just dessa trakter, hemort för tjejerna, mina vänners dåvarande flickvänner. Under den fortsatta MC-färden grunnade jag vidare på om jag placerat alla intryck geografiskt riktigt, men jag blir allt säkrare på att minnesbilderna kan ha varit helt riktiga...

Efter dessa intryck och minnesbilder vände landsvägskörningen söderut, bort från trakterna nära Skepptuna. Största orsaken till mina geografiska tvivel var att vi så snart kom fram till järnvägen, roslagsbanan. Efteråt har jag identifierat Frösunda kyrka längs vägen mot Upplandsväsby kommun och Vallentunavägen. Åter igen helt kända trakter när jag genomförde min fjärde och sista deletapp i en färgsprakande höstupplevelse på motorcykeln. Fick till slut kläm på ett någorlunda effektivt upp- och nedväxlande för att motorbromsmässigt anpassa hastigheterna inför ingången till respektive kurva. Insåg tidigt, efter påpekande av körskoleläraren, att jag saknade FANTASI i min körning. När jag fick detta påpekat som tydligast visste jag visserligen exakt hur den aktuella grusvägen svängde av. Hanterade just då motorcykeln något agressivt, men just med denna lokalkännedom och geografiska insikt som grund. Något man naturligtvis inte kan genomskåda som gemene man, då grusvägen visuellt upplevs sluta i en ladugårdsbyggnad. Min lärare upplyste om att jag behövde en fantasirikedomsfull inläsning av miljön för att bli en bra förare. Man kan inte bara vänta på att visuella fakta ska uppenbara sig, nej man måste fantisera om hur vägen kan komma att se ut och planera efter det sämsta scenariot till dess något bättre visar sig...

Kommer också ha minnesbilden av radiokommunikationen, min körskolelärares röst, när han efter vissa bryderier kom på att jag ofta växlade ner två växlar i taget vid den inledande motorinbromsningen inför kurvorna. Fick även här uppmaningar om att växla ner, (underförstått stegvis), tidigt till rätt växel före ingången till kurvan, (något jag alltså redan gjort). Hur som helst blev motorinbromsningarna troligtvis såpass effektiva som önskat, men något som normalt inte stämde överens med endast ett nedväxlingstillfälle. Tog i alla fall till mig rådet att nyttja var växels inbromsningeffekt och inte genomföra körningen med alltför avancerade grepp på halt underlag. Risken för bakhjulssladdar och bakhjulslåsningar ökar naturligtvis om man inte i tillräckligt hög grad har full koll på mötandet med gaspådrag och ökar nedväxlingsstegen...

Vid tolv och trettiotiden, lite drygt, var vi tillbaka vid Solvalla och körskolan. Hade då börjat att få träsmak i häcken, främst beroende på mängden bönpallsåkning, (som passagerare). Hade klarat resan utan att frysa det minsta...
   Fortsatte hem till Anki, där jag sov middag ett par timmar innan hemfärd och efterföljande arbetsnatt som lokaltågklarerare...

Dagen blev fylld av trevliga återseenden. Först på bussen till körskolan. Då fick jag glädjen att krama om och prata med en tjejkompis jag inte sett på flera år, bortsett från en tillställning på EBBA dansklubb ett par år tillbaka i tiden även det. Annars var det i mitten på nittiotalet som vi, "Katarina S" och jag, höll någorlunda kontakt.
   Senare på kvällen fick jag också tillfälle att samspråka med "Holmgren", en gammal lumparpolare till mig, från de norrländska inlandsbygderna...

03-10-07, tisdag

Körde under förmiddagen motorcykel på körskolans körgård. Nog kan man dra positiva slutsaster av att ha trettio timmar körning i blodet, men dagens förhållanden var lite svårare än tidigare då det var dimma och våt asfalt. Kände mig lite klumpig under den första timman men slappnade så småningom av ordentligt, till förmån för körningen. Inbromsningsövningarna var mycket bra, även om jag var aningen hård i ansättningen och hela tiden på gränsen till det maximala utan hjullåsning. Något jag ännu inte fått riktigt kläm på hur man reser upp en MC. Hur som helst gick jag av cykeln en gång till idag under långsam körning. Vet inte hur jag gör, men det är en blixtsnabb reaktion när man beslutar sig för att ställa sig bredvid cykeln istället för att sitta på den. Har visserligen bestämt mig för att inte lägga ner motorcykeln igen, men det är naturligtvis ingen garanti under teknikträningspassen...

Dagens rundor i tidtagningsbanan fungerade efter lite uppvärmning och satsande bra. Körde de flesta rundorna på godkända tider under 20s, med den bästa noterade tiden 19.49s. Som regel små marginaler, men för mig helt ok eftersom det känns som om jag har mer att ge på torr asfalt...

Ska nu till jobbet för ett eftermiddagspass efter detta dagboksskrivande och en tidigare så avkopplande fika i Karlberg, längs vägen från körskolan... Uppkörningstiden den 16/10 ligger nu fast...

03-10-06, måndag

Nu har jag tydligen kommit så långt i mitt förståndsmedvetande att jag tagit till mig det faktum att Sveriges fotbollsdamer tagit sig till WM-final i USA. Under nattens arbetspass hade jag bara möjlighet att se korta glimtar, i princip bara de svenska målen, sedan glädjetjut kommit från pauserummet. Men när jag nu om eftermiddagen såg reprisen av sista halvlek fylldes mina ögon av tårar över hur underbart snyggt målen spelades in från ett underläge med 0-1 till vinst med 2-1 i slutskedet av matchen. Motståndarlaget Canada såg vid det laget riktigt nedslaget ut, samtidigt som svenskorna visade en svårstoppad nyenergikick, ägandes nästan allt i snyggt bollinnehav...

Om förmiddagen sov jag ett par timmar hos Anki, för att sedan återvända till jobbet för ett möte. Planmässigt ska jag ge mig på uppgiften att vara lokaltågklarerare för ställverksområdet Norra station och Värtan natt mot lördag. Blir spännande eftersom signalställverket vid Norra station denna veckan ej är inkopplat och trafikeringsmöjligheterna högst begränsade och styrda. Ett litet nytt äventyr för mig som är van att hålla mig inom trafikledningsbunkern i centrala Stockholm...

Nu om eftermiddagen har jag hämtat MC-skyddsutrustningen hemifrån. Efter kvällens träning med Fia är det tänkt att jag ska sova över hos Anki.

Fredagen den 3 oktober: Arbetade ett eftermiddagspass och åkte sedan hemåt efter att ha sammanstrålat med Anki. Hade ursprungligen tänkt nyttja natten för tvättande, men tröttheten tog snabbt överhanden och vi gick till sängs för nattsömn.

Lördagen den 4 oktober: Anki gav sig av tidigt om morgonen för att kunna nyttja dagen till segling. Själv gav jag mig i kast med tvätthögen. Hade tur att kunna tvätta parallellt med några av mina grannar. Därigenom hann jag få tvätten helt torr innan jag blev hämtad av Viktoria för t&aumkl;vling i Hallstahammar.

Hela tävlingsresan var av positiv karaktär. Vi startade vid 12.30 tiden mot Hallstahammar och kom i lagom tid för att hinna känna på tävlingsstämningen. Eftersom vi för dagen endast hade tänkt värma upp i anslutning till själva tävlingsheaten så hann jag fika i god ro. När vi bytte om till tävlingskläder insåg jag med ens det stora värdet av att ha en underbart bra stylist vid min sida. Visserligen inte min danspartners huvudsyssla inom klädbranchen, men ändå det perfekta för vår image.

Tävlingen startade och vår dans kändes riktigt bra. Kändes som om laddningen och längtan efter framgång var en riktigt drivande faktor genom hela tävlingen. Ökade för varje heat och var glädjande nog kvalificerade för final när tävlingen närmade sig slutet. Med placeringssiffrorna 5,1,4 blev det slutligen min och Viktorias första uppflyttningspoäng tillsammans. En bra start för att redan i andra tävlingen finna den känsla för "Klüftmentaliteten" vi tänkt nyttja under tränings- och tävlingstillfällen...

Under hemvägen var det riktigt dåligt väder. En hel del regn tog ned farten och trafikrytmen varför jag ringde jobbet för att meddela en eventuellt sen ankomst. Denna blev dock under tio minuter, utan att störa den person jag skulle lösa av. Uppfylld av dansglädje gick nattarbetspasset utmärkt.

Söndagen den 5 oktober: Efter arbetsnatten åkte jag hem till Ankis lägenhet för att sova ut ett par timmar. Anki dök upp vid lunchtid och gemensamt åkte vi ut till EBBA dansklubb för klubbmästerskap. Jenny T och jag tog chansen att utmana mängden duktiga dansare, men utan att gå vidare någon gång. Men det var roligt att följa de olika diciplinerna och heaten genom hela tävlingen. Några tillhör ju Sverigeeliten och är då naturligtvis mycket svårslagna...

Direkt efter klubbmästerskapstävlingen gick vi i samlad trupp fö:r att äta en bit mat på en närbelägen pizzeria. För mig slutade danskvällen i och med detta. Tjejerna återvände till klubblokalen för en danskväll till Wahlströms. Själv hade jag nattjänstgöringen och lite förberedande middagssömn att tänka på, varför det var lägligt att ta samma tunnelbana som Björn mot city...

Även denna arbetsnatt gick bra, trots vissa omledningar från Gävle till Uppsala pga spårarbeten under helgen...

03-10-02, torsdag

Under min lediga dag har jag "som vanligt" tagit körlektioner. Tyvärr har vi MC-skoleelever (efter den 1 oktober) kommit att bli drabbade av en statlig utredning som enligt utsago gör gällande att var MC-lärare endast får ha med sig en motorcykelframförande elev åt gången. Tidigare har en motorcykelelev kunnat ligga framför läraren och en direkt efter läraren för att ge en högeffektiv inlärningsprocess.
   På uppdrag av någon, (gissningsvis någon som själv inte vet att framföra en motorcykel eller som har glömt vilka framsteg som möjliggörs genom aktiv körning och kanske speciellt under de inledande första inlärningsstadierna), har lagtexter tolkats "för säkerhets skull". Kanske, (vet ej), för att minska antalet trafikskoleolyckor (som mig veteligen knappt existerar ens i mätbar omfattning) i samband med utbildning. I tolkningen ska (enligt vad jag erfar) däremot vara rekommendabelt att en eller flera elever medföljer i bil alternativt i förekommande fall på MC efter en motorcykelburen elev. Själv undrar jag om politikerna tror att man kan bli lika bra MC-förare genom att titta på TV och dess roadracingutsändningar, som att själv framföra motorcykeln aktivt på olika underlag och genom olika trafikmiljöer? En beslutsutveckling till en iakttagande och mer passiv inlärningprocess, bakom den attraktiva motorcykeln i drift, riskerar absolut att minska nivån av verklig motorcykelerfarenhet. Tidsaspekten, (tiden vid motorcykelns styre och reglage), måste vara direkt avgörande för en MC-förares skicklighet. Skulle vilja se den pilot som kan räkna sina flygtimmar även i passagerarsätet... Då utbildningstiden lär öka, tidbokningsträngseln på körskolan kan tänkas öka, riskerar även de mer ineffektiva utbildningskostnaderna att skjuta i höjden högst dramatiskt. Bara negativa följder vad jag erfar. Kanske kommer inte längre låginkomsttagare ha råd att ta körkort? Kanske får färre personer råd att ta en gedigen MC-utbildning med bra lärare, något jag prioriterat högt inför motorcykelköp? Kanske ökar den privata övningskörningskvoten? Det var så nära att jag instiktivt hoppade av utbildningen efter körpasset idag, när jag insett följderna och hur mycket de politiska greppen nu försämrat möjligheten att få effektiv körtid trots privat uppoffring gällande ekonomi och ansträngt fritidsschema...

Under körlektionens inledande fas var jag fortfarande fylld av irritation och därför inte någon perfekt motorcykelförare. Jag tyckte att antalet egna onödiga detalj- och planeringsmissar var allt för hög, innan jag i mer avslappnat tillstånd fann mig tillrätta i körningen. Fick köra en hel del i stan, även nära Ankis boning. Att åka bakpå lärarens MC var visserligen en intressant upplevelse i sig, men knappast så utvecklande som egen körtid hade varit. De två timmarnas körtid delades med en annan elev, (Micke), som jag senare även fick bilskjuts med in till stan. Hoppas nu bara att jag hinner få den utveckling jag fortfarande behöver innan uppkörningen den 16 oktober.

Eftermiddagen avnjöts på hemmaplan. Gav mig till och med visst utrymme för middagssömn innan det var dags att åka till dansklubben och kvällens sociala dans. Kom dit i perfekt tid och hade en trevlig kväll. Valde dock att avstå hälften av den provapåstund som inledningsvis bjöds i "linedance". Anki och jag var igång ordentligt mot slutet och stannade för lite privat träning ytterligare en halvtimma. Bounce stod som huvudtema för oss...

Måndagen den 29 september: Anki lämnade min boning före mig om morgonen. Själv skulle jag iväg till körskolan för en tvåtimmars trafiklektion. En lite småkylig morgon som dock bevisade att min klädsel höll vad den förväntades klara av köldfaktormässigt. Även handskarna verkade klara kylan och fartvinden bättre än trafikskolans lånehandskar åtminstone. För första gången fick jag prova på hastigheter upp emot 110 km/h och lite varierad motorvägskörning. Dels ut mot Helenelund och dels i Jakobsbergstrakten. Hela lektionen var avkopplad och njutningsfullt varierad. Mycket tilltalande lektionstid helt enkelt...

Åkte direkt till jobbet för att fullgöra ett eftermiddagspass. Fortsatte efter detta mot Anki för mysig övernattningstid och en trevlig fikastund innan läggdags.

Tisdagen den 30 september: Hade en liten sovmorgon innan min dagtur på jobbet startade. Efter densamma mötte jag Viktoria vid Slussen för gemensam färd ut till dansklubben. Vi hade beslutat genomföra ett fritt träningspass för att om möjligt få alla tidigare träningsintryck att sätta sig. Om jag tidigare under dagen varit understimulerad och uttråkad, så blev träningen raka motsatsen. Vi var båda överens om att helgens tävlingsprestation varit alltför måttlig och för säkerhetsrelaterad för att vara framgångsrik och ens riktigt rolig. Vi behövde släppa på alla spärrar, något som jag tyckte vi lyckades med över förväntan. Vi öste på dansgolvet och gjorde fler "spinnsnurrar" än vi någonsin gjort. Jag njöt och var oerhört nöjd med resultatet när vi lämnade träningshallen. Vi åkte gemensamt med kommunala medel mot innerstaden med ett litet, kanske osynligt, leende på läpparna. Viktoria missade nog knappast glädjen, ens det osynliga hos mig, trots att ena linsen dessutom lyckats rymma i duschen...*ler*

Spenderade natten hos Anki...

Onsdagen den 1 oktober: Gick upp riktigt tidigt för en förmiddagstur på jobbet. Trots att jag hade tid fram till träningspassets början, valde jag att åka tillbaka till Ankis lägenhet. Hade lämnat min packning där. Sov lite middag innan det var dags för veckans lärarledda tävlingsträning. Denna gång ledd av "Junior", något som naturligtvis bidrog till kluriga turer och tappra försök att bryta invanda mönster. Dansmässigt blev man väl inget direkt proffs, men med vetskapen om vad lite sömn och tankar kan fixa, var jag aldrig speciellt orolig för att klumpigheten skulle växa sig fast i varken mig eller Viktoria. Spådde helt enkelt en ljus framtidsutveckling...

Efter träningen begav jag mig hem till en natt i ensamhet, i min egna lägenhet...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2003-12-07 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!