"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Lasses dagbok år 2009!

 

Lars Ålander
 
  ...  

(Dagbok på internet sedan 13/7-97)

 

Torsdagen den 31 december 2009:

Nyårsafton var kommen. Hela dagen ägnade jag åt bokföringsgenomgång och statistiksökningar. Det var dags att summera det gångna året i både siffror och tankar. Med tanke på att allt förarbete var väl genomarbetat kunde jag också arbeta effektivt och i det närmaste prickfritt. Det var bara på ett fåtal punkter jag tyckte bokföringsprogrammet arbetade mot mina önskemål. Men i grunden tycker jag bokföringsprogrammet har varit underbart och riktigt roligt att arbeta med.

Om kvällen satte vi katterna i bur och åkte över till mina föräldrar. Tillsammans med Helge och Agneta firade vi alla in det nya året. Vi bjöds bland annat en underbart gott tillagad gädda, som min systers man, Jocke, fångat på landstället (Sörvåge) i somras.

När det blev dags för nyårsraketer var katterna fortfarande lugna. Skålandet blev inomhus, så när som ett par utomhusbilder jag tog strax efter tolvslaget. Ett bra år var förbi.

 

Onsdagen den 30 december 2009:

Hade bytt till mig en tidig morgontur med bemanning på driftcenter Stockholmståg. Merparten av arbetsdagen bjöd det lugn jag kände jag behövde. Men det var ruggigt kallt på min arbetsplats, så det var grym tur att jag tagit med mig flera fleecetröjor och att en av dem även var försedd med huva. Den behövdes verkligen de första timmarna av arbetspasset. Utomhus var det också kallt och en enorm dimma. Man var verkligen mitt inne i regnfuktiga moln trots kylan om ca 8 minusgrader vid femtiden på morgonen. Milt jämfört med vad flertalet kollegor kunde redovisa.

Jag var mycket väl tillfredsställd med årets sista arbetsdag. Den slutade dock kaotiskt när jag skulle bli avbytt. Ett pendeltåg hade fått ett vändande X2000-tågs tågväg in på spår 10 vid Stockholm central. När jag blev inkopplad stod halva tågsättet på spår 10 och resten var framfört ytterligare en bit in på spår 11. Föraren skulle ha rast och avbyte, resenärerna hade troligtvis ej blivit avsläppta med tanke på fordonets position. På Getingmidjan, centralbron, stod det vändande och redan sena X2-sättet som skulle ha spår 10. Så det mesta talade för extra växling. Även om jag hade stort stöd av järnvägsföretagets representanter så fanns det det från mina egna led som ville slopa uppehållet och åka vidare direkt till Karlberg. Jag tror det hade varit illa omtyckt ombord. Vi hade trots allt orsakat förseningen genom en felaktig ställverksmanöver.

 

Tisdagen den 29 december 2009:

Anki var underbar som tömde kattlådorna om morgonen. Därmed kunde jag utan vidare sova ytterligare ca 20 minuter om morgonen. Min färd till jobbet och min dagtid gick över Gullmarsplan som omväxling.

Själva arbetsdagen kändes extremt rörig. Fordonsbrist och fortsatt sena leveranser från depån i Hagalund bäddade för många onormala tågsättsvändningar på Stockholm central och i Karlberg. Ett tag, medan jag var ensam, visste jag inte om jag hade huvudet under eller ovanför vattenytan. Hade nyss kommit och kämpade i vetskapen att grundarbetet med spåranvändningsplaner var otillförlitligt. Samtidigt ringde förare till oss med frågor som borde ha behandlats hos det egna företaget. Jag höll på att bli rejält stressad, utan en för mig godtagbar helhetssyn.

Aningen lugnare blev det mot eftermiddagen, men ett godståg fast i Nykvarns snödrivor och ytterligare ett havererad X2-sätt (nu i Solna) gjorde att min hemgång i tid såg hotad ut. Men jag kom iväg i tid för att möta upp Anki efter jobbet, ca 18.10.

Efter att ha mött upp Anki vid Sergelstorg gick vi till "Stadium" för att byta julklappsstorlekar och fynda. Mitt största kap för dagen, en skön kofta, höll jag på att bli av med i samband att jag tillfälligt la ifrån mig klädhögen. Jag hann få en känsla av faran och greppade kläderna igen samtidigt som en dam fått syn på den sista grå koftan i min hög. Hon ansåg att hon bara var sekunden efter, men med tanke på att jag redan provat den, så handlade det egentligen om minuter. Men hennes misströstande skulle nog inga fakta släcka. Sorgsen men överlycklig var jag över att känsla och handling spelat mig väl i händerna. Utan koftan hade tillvaron faktiskt känslomässigt klart surare...

På hemmaplan lagade vi spagetti och bräckte skinka. Lagom porioner både för kvällstomma magar och matlådor.

 

Måndagen den 28 december 2009:

Arbetsdagen spenderades på Stockholmstågs driftcenter. Riktigt mysigt arbetspass även om stämningen under någon halvtimma var aningen upprörd när fordonsmaterielen inte ville samspela med intentionerna hos ledningen och vi satte stopp för de vildaste växlingsplanerna som hotade att störa annan trafik. Några direkta fordonsreserver gick inte att frambringa trots att hela vagnparken gick i lågtrafik-mode.

Den goda delen av stämning förstärktes av risgrynsgröt och lussekatter jag tagit med mig. Därtill gavs riktigt gott om tid för arbetsåterhämtning utan stress. Kunde till och med fördjupa mig teoretiskt i hur datorer är uppbyggda och lite om hur dess komponenter fungerar.

Efter jobbet bar det av till Norrviken för återlämnandet av ett vackert utsmyckat hårspänne som Veronica glömt under besöket hemma hos oss. Bjöds lite fika innan syrran gav mig skjuts till Stinsen köpcentrum i jakt efter en almanacka.

Min köpcentrumsturné fortsatte sedan med buss till det nyöppnade Sollentuna Centrum. En stor byggnad med lite förvirrande arkitektur. Tanken är nog att man ska gå vilsen bland alla affärer, för det är långt ifrån lätt att behålla känslan för vädersträck.

I stället för att åka hem och stilla min hunger, mötte jag upp "Blomman" för en fika. Matlängtan stillade jag med en mycket god, utsökt, köttfärspaj och koppen kaffe till. Riktigt trevligt och samtidigt mycket upplysande, både i fråga om järnväg och dagens intressefrågor för mig i datorvärlden.

Katterna hade visserligen varit ensamma länge, men de hade varit alerta som vanligt när anki dök upp hemma, först av oss. Detta trots att hon hade haft en shoppingtur med sin mor på stan efter jobbet.

Sista delen av kvällen ägnades åt att betala räkningar.

 

Söndagen den 27 december 2009:

Den oskottade delen av uppfarten blev röjd runt lunchtid. Snöhögen hade nu vuxit sig stor som ett mindre berg, strategiskt placerat och lämpligt att runda för de två bilar som väntades under eftermiddagen. Vår bil hade i princip placerats invid fattigstugans långsida, även det lite avsides och lagom undan övrig trafik på gården.

Anki bakade en hel del under eftermiddagen. Både äppelpaj och saffransbullar. Själv ansvarade jag för en lättare rundvandring i huset med dammsugaren. Innan städandet hade jag hunnit provfotografera med blixtar i studion. Mest för att vara beredd ifall Jasmine skulle fotograferas, ersättande en skolfotografering som hade ställts in. Den fotografen hade onekligen ingen backupkamera med sig när han drabbades av tekniska bekymmer i någon okänd form.

Vid 16-tiden kom mina föräldrar, min syster med familj inklusive Veronicas pojkvän Emil samt familjens tre hundar.

Det blev ett par mycket trevliga men också intensiva timmar. Mycket beroende på att det händer lite mer än vanligt när det är elva personer och fem husdjur i hemmet.

Klockan var inte mer än ca 19.10 när fikandet, snackandet och en snabb fotorunda i studion var över. Känslomässigt trodde jag klockan minst var slagen 22.00. Så lite bonustid kändes det som när jag hann hålla på en hel del med foton under kvällen.

 

Lördagen den 26 december 2009:

Efter fredagens fest tog vi en inte allt för lång sovmorgon. Förmiddagstiden rusade iväg i alla fall. Efter att ha utfört den viktigaste delen av uppfartsskottandet, var det dags att göra sig i ordning tillsammans med katterna för färd till stan och Ankis föräldrar.

Vi bjöds god middag och efterrätt. I vardagsrummet hade vi katterna fria i lägenheten och Yatzi kopplad. Lux var cool som alltid, samtidigt som Ximena inte gillade hundens närvaro.

Anki och jag fortsatte sedan vår färd tillsammans med katterna över till Eivor, Ankis farmor. Även denna eftermiddag var hon oerhört pigg och glad. Lux gladde henne lite extra då han passade på att sova i stolen bredvid, i princip inom räckhåll för viss form av klappande.

Strax efter klockan 20.00 påbörjade vi hemresan. Den resterande delen av kvällen blev till avkoppling.

 

Fredagen den 25 december 2009:

Bekvämt blev vi hemskjutsade från julfirandet hos föräldrarna av min syster och hennes ä,ldsta dotter. Perfekt för att kunna bjuda en god sömn utan en extrem utmattning. Vi bäddade om och Anki kunde därefter inviga sitt nya duntäcke.

Dagen bjöd en hel del pyssel. Inte minst lite nytta då månadens privatutgifter kunde genomgås i lugn och ro. Samtidigt satt Anki vid datorn med ett grovskissande på en eventuell USA-resa. Ingen lätt uppgift om man samtidigt önskar ha en budget inom rimliga gränser.

Kvällen bjöd på fyrtioårskalas hemma hos Fredrik och Lisa. En mycket trevlig tillställning. Ur mitt bildarkiv hade jag letat fram en bra bild på fredrik. Naturligtvis försågs paketet med den, visandes fredrik bredvid ett upprättstående kranium på hans kiropraktormottagning år 2001.

Som en naturlig del i firandet tränade jag en del blixtfotografering. Kunde jobba förvånansvärt ostört och som en del i festsnacket blev det en spontan, oväntad men även uppmuntrad hattförevisning i vardagsrummet. Ett riktigt trevligt fotomoment.

En stund efter midnatt drog Anki och jag mig tillbaka. Det snöade och blåste ännu kraftigt. Bilen tog sig därför ej helt upp för uppfarten, utan ställdes mitt i den i väntan på skottning.

 

Torsdagen den 24 december 2009:

Under förmiddagen färdades vi kommunalt till Ankis föräldrar. Ulf hade kommit hem lagom till julen från sitt USA. Efter en stunds fika och avkoppling promenerade vi upp till Ankis farmor. Där delades de julklappar ut som hon hade någon form av samröre med. Allt för att julklappsutdelningen skulle bli lagom kort tidsmässigt.

Åter i Ankis föräldrars lägenhet fortsatte julfirandet med julmat och nästa del i julklappsutdelandet. Många bra och nyttiga julklappar fanns att beskåda.

Sedvanligt firades sedan kvällen hos mina föräldrar. Detta efter en snabb och effektiv pendeltågsfärd. Syster med familj fanns också på plats. Det innefattade naturligtvis även tre hundar och två katter. Fullt hus med andra ord.

Julklappsutdelningen var naturligtvis en riktig höjdpunkt efter middagen. Jag längtade verkligen efter att få se om Anki skulle gilla de bäddset jag köpt in som tillbehör till det lyxgåsduntäcke hon tidigare under eftermiddagen kunnat plocka upp ur ett stort och mjukt paket. Än mer längtade jag till dess hon kunde börja använda täcket. Bör vara i klass med det täcke jag själv äger sedan 2000-talets början.

För egen del var jag mycket nöjd med de julklappar jag fick. Bland annat en prenumeration på National Geographics, härliga kläder, Svenska almanackan samt choklad med mera. Helt perfekt med andra ord.

Angus nya dator och dess installationer upptog sedan en hel del av kvällens sociala tid. Kort sagt kom en hel del av den sociala samvaron att kretsa runt omkring denna elektroniska skapelse. Jag hade garanterat haft nytta av en motsvarande, med samma goda prestanda.

När natten kom och dagen övergått i juldag gav en sökning över internet en ganska tidsödande förbindelse hem med kommunala medel. Därför fick vi skjuts av Kerstin med Veronica som söllskap hem i natten. Grymt härlig lyx.

 

Onsdagen den 23 december 2009:

Sista dagen före julafton. Även om jag ibland fick jobba hårt, speciellt under eftermiddagstimmarna, var detta en dagtur med glimten i ögat och en stor bank av glädje samt i viss mån kompromisser. Bland annat kunde jag glädja mig åt en och en halv timmas kompledighet mellan klockan 13.30 och 15.00. Då kunde jag handla 40-årspresent, en sista julklapp för året, men också klippa av mig huvudets vinterpäls.

Själva tågtrafiken såg dock inte någon av sina bättre dagar. Vi presterade dock ganska väl, men då fordonsläget ute i Hagalund verkade mörkt och flertalet tåg kom från depåområdet med timmesstora förseningar blev allt ifrån spåranvändning till framförande av den rullande materielen en stor kompromiss, pussel och lappverk. De fungerande tågsätten vändes också efter helt nya mönster för att rädda lite av jultrafiken.

Där fordonsfelen inte längre var förseningsorsak, var irriterade resenärer ibland ett riktigt stort problem. Ja, naturligtvis skulle några bråka med den tappra personalen och därmed spä på förseningen ytterligare. Om polisinsatser krävdes minns jag inte, men högst troligt. Tror Dalatrafiken var bland de värst drabbade missnöjesmässigt. Kort sagt gick ingenting efter tidtabell där, när nästan alla lokalpendlar Uppsala-Sala var inställda.

Kvällen bjöd naturligtvis lite julstädande och paketinslagningar. Så småningom även lite lugn och ro med bland annat glögg i strupen.

 

Tisdagen den 22 december 2009:

Det var underbart att ha en riktig sovmorgon när den behövdes som bäst. Bar fortfarande en känsla av tung sjösjuka om jag rörde huvudet för snabbt i sidled. Men eftersom jag var klar i huvudet för övrigt och troligtvis utan nämnvärd feber, ansåg jag att jag utan vidare kunde arbeta om eftermiddagen.

Fick ett tufft men samtidigt roligt arbetspass på Kungsängen och Kolbäcksplatsen. Kände mig riktigt duktig och hemma på den plats jag besuttit hela helgen.

Efter ett par timmar med växelfel på normaltågspår, Västerås västra, och en diger bunt blankett 21 för signalmedgivande, var det dags för den riktigt stora utmaningen. Äkta avancerad och svårplanerad tågföring.

Tågen började vid rusningstid komma både oregelbundet och klumpvis. Detta gjorde bland annat att jag satte ett eget litet trafikledningsrekord, dock smidigt, med fyrtågsmöte Munktorp. Ett godstå fick effektivt möta två tätt jagande fjärrtå samt ett godståg som jagat ikapp.

När avlösningstid kom hade jag fortfarande mycket att stå i, men det mesta var också väl uppstyrt. Kort sagt var jag mycket nöjd med dagen. I princip alla tåg hade fått rulla trots sina förseningar i en bra samlad trafikbild. Ytterst få tåg hade blivit riktigt lidande, generellt sett. Rapporteringarna enligt den nya treminutersmodellen (även med glidande förseningar) var dock stor. Tog mig en halvtimma att redovisa alla beslut och rådande tågordningar.

Tiden hemma bjöd god avkoppling i soffan. Gott nytt te och löst semesterplanerande. Det var visserligen redan sent på kvällen, men jag blev allt piggare och Anki var också riktigt kvällsaktiv. Utomhus snöade det åter igen friskt, med en del blåst därtill.

 

Måndagen den 21 december 2009:

Fjärrtågklarerarnatten var till stora delar lugn. Irriterade mig dock på att det framkommit uppgifter om att inga snöröjningslag fanns att tillgå och att vi därmed ombetts att röra växlarna mindre än brukligt om vintern. Med andra ord skulle vi inte nyttja den styrka det oftast innebär att ligga och värma växeltungornas olika lägen med den befintliga växelvärmen. En funktion som säkert kan göra minst femton snöröjningslags arbete över en trafiklugn natt. Att därtill en nederbördsfri natt uppmanas till att inte testa växlarna förrän ca två timmar före trafikuppstarten, rimmar även det illa med nyttjandet av växelvärmen som felavhjälpare. Där kan det behövas både två och tre timmar, ibland mer, för att säkerställa en driftsäker spårväxel.

Fram på morgonkvisten var det ett rejält tempo på framväxlingarna i Bro och Västerås. En komination av växelfel och banarbete i Sundbyberg bjöd enkelspårsdrift vidare bort till Jakobsberg. Olustigt, men relativt välhanterat, mot alla odds.

Sov ett par timmar innan jag gav mig ut på julklappsjakt. Stundtals var jag fortfarande lite vimmelkantig. Tror att något virus kan ha satt sig på balansnerven. Har hört flera med liknande symptom den senaste tiden.

Väl på hemmaplan igen var det sömn som gällde till en bit inpå kvällen då Anki kom hem och bjöd på grillad kyckling. Mysigt var det sedan att återse sängen efter ett par timmar i vaket tillstånd.

 

Söndagen den 20 december 2009:

Efter arbetsnatten var jag helt slut. För att få lite luft och syre till hjärnan tog jag mig tid för fotografering och en promenad längs den tomma Drottninggatan. Ett vacker snöfall och lika vackra skyltdockor fotograferades.

Anki åkte under dagen över till sina föräldrar för att äta Lutfisk. Själv sov jag den största delen av tiden mellan mina båda nattpass. Var bara vaken ca två timmar samt när Anki lagat till underbart god spagetti och köttfärssås under kvällen.

Jag blev visserligen ganska överraskad när jag kom till jobbet och det visade sig att man flyttat mig till en fjärrnatt istället för tågledarnatt. Men det var både skönt, roligt och trevligt när allt kom omkring.

 

Lördagen den 19 december 2009:

Fortfarande utmattad sov jag en stor del av dagen. Men både Anki och jag gjorde nytta då vi skottade uppfarten och tog in motorcykeln i värmen.

Inledningen på arbetsnatten blev kaotisk. Inte minst beroende på att det redan tidigare var stökigt och att jag nu skulle axla rollen som både tågledare och fjärrtågklarerare samtidigt. Därtill hade jag att hantera det nya rapporteringssystemet, vars prov jag visserligen skrev alla rätt på, men som i verkligheten inte utan vidare bjöd några självklarheter.

Efter en och en halv timmas tjänstgöring, samt stöd av mina kollegor, fanns det tid att börja andas och utföra kvalitativ tågföring. Natten kom för egen del att nyttjas till smältandet av is i flertalet spårväxlar med hjälp av befintlig växelvärme.

 

Fredagen den 18 december 2009:

Direkt utvilad var jag inte när det var dags att åka till jobbet och än mer utmattad skulle arbetsdagen göra mig. Snöfall och mängder med fordonsfel i kombination med få spårväxlar i drift innebar en utmaning för eftermiddagen och kvällen.

Innan jag kom iväg hem hade jag arbetat två och en halv timma övertid och knappt hunnit ha någon enda rast. En verklig bild av dagen som var som värst i början av trafikrusningen.

Totalt under eftermiddagen var det strax under tio varmgångslarm högnivå. Flertalet av larm pekade på fastfrusna bromsar i någon form. Därtill verkar de modernaste fordonen vara överrepresenterade i statistiken. När fordonen stod som olämpligast till hade vi kolonnkörningar likt enkelspårsdrift Björnkulla- Flemingsberg- Stockholm Södra. Med andra ord dryga halvtimmesförseningar och mer därtill. Under en dryg halvtimma hölls därmed sydgående fjärrtågstrafik kvar på Stockholm C för att få fram en kolonn av norrgående tåg "höger".

Den tänkta danskvällen på Mälarsalen var bara att glömma. Så utmattad som jag var hade jag nog inte njutit en sekund. Anki ordnade en god sallad hemma och myskväll, när jag väl nådde hemmet. Precis den avkoppling jag behövde.

 

Torsdagen den 17 december 2009:

Det var tänkt att jag skulle gå upp relativt tidigt för att sortera bilder, men en viss grad av utmattning gjorde sig nog gällande när jag till slut missade allt vad väckning innebar och först vaknade klockan 10.30. Ett kortare bildpass hann jag dock med innan det var dags för ett eftermiddagspass jag tack och lov bytt till mig.

Snön fortsatte att falla och vräka ned. Jag trivdes trots allt kaos med att vi äntligen fick lite mängder att tala om. Men trafiken och vi lyckades inte riktigt vara beredda helt och fullt. Vi kämpade med att hitta metoder för att få trafiken i fas, utan att äventyra personalomlopp och raster. Systemet i sig, med tågnummerhöjning om +2 på 25xx mot Vhe vid Cst, +7 istället för +5 i Vhe inför norrgång 25xx och 28xx och likaså med 26xx samt 27xx i Söd. Sträckan mellan Södertälje hamn och centrum trafikerades endast med Gnestapendlarna. Tågpersonalen som blev över koncentrerades sedan till Stockholm central där ishackning pågick intensivt under uppehållstiden. På dagens pendeltåg verkar is gärna sätta sig i dörrkarmen under tiden för uppehåll. I princip alla insatspendlar 29xx var inställda, dock mestadels beroende på bristande snöunderhåll av spårväxlar.

När jag kom fanns inte ett enda pendeltåg i tid. Våra tidsinhämtningsmetoder fungerade länge väl. Men i takt med att isproblemen för de rullande fordonen stundtals ökade, räckte det med enstaka tåg för att skapa tåganhopningar. Även här var naturligtvis bristande spårväxelfelsröjning en bidragande orsak till ett ibland katastrofalt förseningsutfall. Driftplatser förberedda och avsedda att kunna vända sena tåg i förtid var i princip obefintliga. Upplandsväsby fungerade dock, men Tumba saknades något enormt.

Mitt arbetspass slutade klockan 21.00, men bort från Stockholmstågs Driftcenter kom jag inte förrän klockan 23.10. Då var jag extremt mör i huvudet. I princip fanns inget annat än en diger längtan efter sömn i mitt huvud.

 

Onsdagen den 16 december 2009:

Dagtur på jobbet. Snön hade ett digert grepp om landet och det blev en och en halv timma övertid. Det behövs i princip två personer på kvällspasset. Alla var uppgivna och många tappra fjärrtågklarerare var urtrötta med tårarna nära. Värst var nog tyngden av att inte ha en chans att registrera vettigt i det nya otympliga rapporteringssystemet. Tyvärr en halv katastrof.

 

Tisdagen den 15 december 2009:

Om morgonen arbetade jag vidare med bilder. De sista bilderna från Räddningsövningen gjordes iordning. Arlanda Express, som fått bilderna för påsyn, var mycket positiva till dokumentationen.

Arbetsdagen i järnvägens tjänst startades med en funktionsträff för tågledare. Ett skönt forum för att få problem till ytan.

Eftermiddagen bjöd en grymt tuff dag för mig på Stockholmståg. I princip inga växlar ut från Älvsjöhallen fungerade. Flertalet insatspendlar blev därmed inställda. Detta gav dock ett visst personalöverskott som delvis räddade övrig trafik. Så bortsett ifrån de inställda tågen möttes resenärerna av en ganska städad eftermiddag och kväll.

 

Måndagen den 14 december 2009:

Hade en bra morgontur på Stockholmståg. Utan tvekan en bra dag och lite lugnet före stormen. Följande dagar skulle komma att bjuda snöoväder.

Efter jobbet handlade jag ytterligare en uppsättning byxor. Därefter var det i princip bara till att åka hem, hämta bilen och via ett premiärbesök för mig på Coop Forum i Häggvik sedan hämta "Blomman" vid sitt hem.

I vanlig ordning åt vi hamburgermat innan kvällens modelljärnvägskörning. En körkväll enligt en tidtabell som vi inte kört så speciellt ofta. Nytt för kvällen var att vi inledde med fika.

Niklas O och Micke H fick skjuts till Upplandsväsby innan "Blomman" skjutsades hem. Sedan följde en stillsam färd hem. Hemlängtan och längtan efter Anki var stor.

 

Söndagen den 13 december 2009:

Efter julfestdansen var det dags för den traditionella basturundan. För året riktigt rolig och trevlig. Mina öron hade visserligen vissa problem med en ibland lite väl högljudd sång. Men trevligt var att bastubadandet, snack och sång pågick i timmar. Anki lyckades jag dock inte locka dit, så väntan för henne blev nog aningen lång.

Efter bilhemfärd och sömn, hade jag endast en viktig sysselsättning för dagen, att arbeta med bilder från räddningsövningen. Anki hade en riktig återhämtningsdag, till stora delar läsandes i soffan. Med all rätt efter allt julfestslit.

I enlighet med överenskommelse fick jag iväg en första huvudleverans av bilder till A-train, i övrigt samma serie bilder som eventuellt blir grunden till text- och bildbidrag för tidningen Rallaren.

 

Lördagen den 12 december 2009:

Någon timma in på det nya dygnet kom vi hem och innanför ytterdörren hemma. Det var dags för sömn. Som vanligt var jag dock inte så jättesnabb på denna punkt.

Direkt efter frukost erbjöd Anki sig att medfölja till klädbutik. Hon skulle själv, inom ett par timmar, till Nacka Forum för inköp till dansklubben och kvällens julfest. I princip var det nu akut byxbrist hemma. Hade visserligen lagat ett par, men ej festmässigt och knappt ens vardagsmässigt brukbara. Vi lyckades riktigt väl i byxjakten, med Anki som den riktigt skarpa byxjägaren med skarpa falkögon. Själv trivdes jag i rollen som utprovare.

Anki var under eftermiddagen bosatt i Ceylon, dansklubblokalen. Jag arbetade för egen del med bilderna från räddningsövningen vid Arlanda, fram till dess det var dags att ge sig ut i snöyran och halka sig iväg mot dansklubbens julfest.

Det blev en riktigt trevlig julfest. Fick gott om tillfälle att experimentera med tider och inställningar. Hade ju inte lovat någon perfekta foton, så framgångarna var värda att leka fram. Fotade för en gångs skull det mesta manuellt, ofta upplättat med blixt. Dans blev det först efter den första pausen bandet Expanders tog. Tråkigt nog var det sista spelningen för bandets dragplåster, den ständigt leende och inspirerande mörkhyade trummisen Simon. För mig har han varit synonym med själva bandet.

 

Fredagen den 11 december 2009:

Klockan 00.05 var avgångstiden för det resandetåg som vi observatörer skulle medfölja. Tillsammans med övningsledaren Christer Norberg slog vi oss ned i en utvald resandeavdelning för ytterligare information om vilka observationsplatser vi skulle få och hur vi skulle kunna röra oss däremellan. För egen del hade jag redan mottagit denna information genom den e-mailväxling vi haft under det senaste dygnet. Jag verkligen stormtrivdes att få jobba med kameran som observatör jämfört med de begränsningar jag skulle ha upplevt som resenär ombord på olyckståget.

Min kamerautrustning och mitt fotograferande verkade väcka ett visst intresse. Inte minst kunde man tänka sig vara intresserad av resultatet. Flera tog direkt för givet att resultatet skulle publiceras i tidningen Rallaren. Visserligen inte helt otroligt med tanke på lyckat resultat, men samtidigt ingen självklarhet.

Räddningsövningen startade omkring klockan 01.20 och avbröts vid tretiden. Scenariot var en urspårad sista vagn, riven kontaktledning samt rökutveckling. Röken skapades av en relativt effektiv rökmaskin, som till och med började visa produktiv vilja i förtid.

Efter att ha krupit ihop och letat varierande fotoställningar och fotovinklar ett par timmar, var det skönt och gott att spisa kycklingspett, ris och sås på plattformen Arlanda södra. Julmusten smakade därtill gudomligt.

Efter liveredogörelser på perrongen från räddningstjänsten gick huvudaktören, olyckståget tillbaka till Stockholm C klockan 04.40. Enda tecknet på olycka var ett par "blodfläckar" eller smink kvar på mittgångsmattan vid en sittavdelning. Troligtvis från en stackare som fick ligga omkring en och en halv timma på golvet i väntan på bårräddning.

Hemma sov jag inledningsvis på soffan. Ville ladda in bilder parallellt. Var dock tvungen att ge upp detta en bit inpå förmiddagen sedan jag fått svårt att hålla mig vaken.

Om eftermiddagen, innan kvällen sklle avnjutas med firande av födelsedagsfirande mor i föräldrahemmet, var bilderna inladdade och delvis genomgångna. Presentkortet kom därför även att författas på ett kort med en av nattens bästa bilder som bakgrund.

Kvällens bjudning hos mor och far var mycket trevlig. Njöt verkligen av att få sitta ned och i lugn och ro äta smörgåstårta och lite öl därtill. Efterrätten, sorbettårta till kaffet var också av lyxkaraktär. Det avnjöts två bitar även där.

Strax före midnatt bröt vi upp. Vi var nog båda lite trötta. Men trevligt hade det varit med Helge, Agneta, Olle och Birgitta som samtida gäster.

 

Torsdagen den 10 december 2009:

I princip hela min vakna tid gick åt till förberedelser av nattens kommande uppdrag. Minneskort skulle iordningställas och formateras och lämpliga kameror samt objektiv och stativ skulle omsorgsfullt packas i min ryggsäck. Under tiden kunde jag bland annat fascineras av USAs president Barack Obamas förmåga att hålla tal, i samband med dagens utdelning av Nobels fredspris i Norge, Oslo.

Sov ett par timmar om eftermiddagen och kvällens inledning innan jag var redo att bege mig in till stan. Vid spår 1 och 2 på Stockholm central, där Arlanda Express är beläget, var det samling inför kvällen. Först på programmet för nattens stora räddningsövning på Arlanda stod sminkning av "markörer". Med andra ord den uppsättning av resenärer som skulle spela skadade och se ut därefter. Mitt stora uppdrag för kvällen och natten var att fotografera och dokumentera detta olycksäventyr.

Klockan 23.30 samlades vi åter igen vid biljettexpeditionen, Arlanda Express, för kaffe, lussebulle och övningsinformation.

 

Onsdagen den 9 december 2009:

Trevligt nog hade dagturen blivit en dag för specialuppdrag. Jag hade visserligen fått kämpa lite för att tjänstgöringstiden inte skulle omvandlas till nattjänst. Olämpligt med tanke på mängden nätter jag redan haft den senaste tiden och det program som redan inplanerats för dagen. Viktigast uppföljning och rolig tid i simulatorn. Grymt lärorikt.

Tiden och uppföljningen i simulatorn var aningen nervös. Det tog en tid att komma in i verksamheten, men i huvudsak gick allt bra. Dock kändes det som om man gjorde misstag som jag inte annars gör. Regelverket är visserligen nytt, men sådant som jag i många år predikat för utelämnade jag denna förmiddag. Å andra sidan lite logiskt att jag inte berättad något om en växels läge när jag redan förberett tågväg vidare för båda alternativen och inte hade den blekaste aning om i vilket läge växeln ursprungligen kan ha legat i. Kändes trots allt som ett lite ovanligt fel.

Nytt för dagen och hela driftledningscentralen var annars införandet av ett nytt och främst förändrat förseningsrapporteringssystem, BASUN 4.0. Så den tid av eftermiddagen som ej ägnades åt stationsbeskrivningen gick åt för att lära sig arbetsmetodik av från de operativa kollegorna.

Armen ömmade en del efter måndagens spruta, därför hade jag ingen lust att dansa på den sista sociala dansen för säsongen. Däremot åkte jag till klubblokkalen för att möta upp Anki som bidragit med att bemanna caféet under danskvällen.

 

Tisdagen den 8 december 2009:

Smärtan efter sprutan och svininfluensavaccinet hade inte gått speciellt hårt åt mig. Även om axeln ömmade en aning, hade jag kunnat sova på den. Helt klart över förväntan.

Ruskigt trött blev jag dock under mitt arbetspass. De första timmarna på Katrineholmsplatsen var inget problem. Där hade jag lite att pyssla med, bland annat backning (växling) av ett persontåg i Flen som missat plattformen grovt. Tack och lov kunde manövern utföras med signalgivare.

Den riktiga tröttheten kom smygande när jag efter rast tjänstgjorde på Nynäsplatsen. Men arbetsinsatsen föll hur som helst väl ut och jag fick åka hem för att sova på fritiden istället. Och nog sov jag. Inte bara en timma, utan i princip hela eftermiddagen och kvällen. Här tror jag att sprutan var bov i dramat.

 

Måndagen den 7 december 2009:

Den järnvägsrelaterade delen av dagen startade inte förrän vid 12.20-tiden och då med ett funktionsmöte för fjärrtågklarerare. Merparten handlade om vinterberedskapsplanen. Kort och gott hur vi hanterar snö och spårväxlar.

När mötett var avklarat ställde jag mig i kön f&oumk;r vaccinering mot svininfluensan. En snabb process och inte speciellt smärtsam.

Eftermiddagen spenderades senare på Stockholmstågs driftcenter. En bra trafikeftermiddag bortsett från brist på både fordon och personal. Därav blev det ett inställt tåg Bålsta- Västerhaninge. Allt sedan tåget mot Bålsta drabbats av fordonsproblem efter en krock med rådjur i höjd med Toresta.

 

Söndagen den 6 december 2009:

Det var mitt i natten när vi med hjälp av nattbussar kom hem från Christofer och Gabriellas fest. Således behövde en rejäl sovmorgon. Om eftermiddagen åkte Anki på utflykt över till hennes farmor med båda katterna. För egen del ägnade jag mig uteslutande åt företagsekonomi, långt inpå den sena kvällen.

 

Lördagen den 5 december 2009:

Vid åttatiden var vi åter igen på benen för lite städande. Vid tiotiden kom Ankis mor och hunden Yatzi på besök. Huvuduppgiften var att julbaka, men sekundärt även att vänja hunden vid katterna och vise versa. Ximena är fortsatt vrång när det gäller att acceptera hunden som ett sällsapsdjur. För Lux går det bättre även om han flög ifäg, jagad, sedan han suttit och väntat utanför en stängd dörr från vilken Yatzi av en händelse var först ut.

Under tiden inskolningen och julbaket pågick kunde jag arbeta med byggstädande och möbelmontage i fotostudion. En riktigt trevlig sysselsättning som bjöd god mysfaktor och slutligen en presentabel och i det närmaste invigningsklar fotostudio.

På kvällen var vi bjudna till fest hos Christofer och Gabriella. Via mail hade jag fått uppdraget att närgånget men så naturligt som möjligt fotografera gästerna. Jag sållade något bland idéerna, när jag såg ingångsnivån på vad jag trodde var mina med- eller mottävlare. Tog istället för tokiga bilder, sådant jag ville testa och där jag bedömde förutsättningarna acceptabla.

Uppdragsgivaren ingick nu naturligtvis inte i värdparet, så som avsändaren fått oss att tro. Kuppmakaren var "hovnarren" Jonas, som efter middagen avslöjade allt.

När natten var kommen hade vi själva tillagat japansk mat vid bordet (Sukiaki) och jag hade för första gången ätit en hel måltid med pinnar. Slutfasen av festkvällen hade bjudit mysigt snack och snacks hemma i värdparets lägenhet.

 

Fredagen den 4 december 2009:

Åter igen en skönt ledig dag. Inte kom jag upp ur sängen såpass tidigt som jag hoppats, men vad gjorde väl det när resten av dagen blev effektivt nyttjad.

Vid lunchtid åkte jag till IKEA vid Kungenskurva. Det hade blivit hög tid att inhandla möbler och ytterligare lite fotostudioutrustning. Hittade en skön, snygg, passande fotpall, en lätt, skön och billig fåtölj samt ett extremt billigt litet bord. Att notan gick på ett par tusenlappar var nästan svårt att förstå i allt fyndande.

Fick lite kvällstid i fotostudion utöver den tid som blev avsatt för enklare städning även i resten av huset. Lördagen skulle för Ankis del bjuda en bakdag.

Slutligen hade jag taggat upp arbetslusten och bar över träreglar och annat bråte till gamla boden. Mörkret var visserligen en jobbig faktor, men slutresultatet blev riktigt bra. Först under dygnets sista timma blev jag social i TV-soffan. Anki sov dock i princip redan.

 

Torsdagen den 3 december 2009:

Njöt av en lagom lång sovmorgon. Visserligen längre än jag planerat, men mig väl värd. Dagen nyttjades i huvudsak till slutfasen av fotostudiobyggandet. Ett par byggarbetsdagar kvar och sedan möblering.

Om kvällen var det tävlingsträningsdags. En relativt roande föreställning ledd an Ingemar. Till och med med komiska inslag baserade på "Nielecity". Främst i fråga om domarens roll på danstävlingar och det faktum att mängden par kan göra en avtrubbad. "Den har jag... Den har jag... Den tar jag...".
Mängden spontana garv och skrattexplosioner var påtagliga. För egen del var källforumet inledningsvis aningen diffust och bara svagt ihågkommet. Men snart gavs ledtrådar och ett mer greppbart minnessammanhang. Träningen gav en skön känsla för resten av kvällen, även sedan vi kommit hem. Vi hade kanske inte varit så samdansade inledningsvis, men mot slutet fanns det mycket, mycket gott.

 

Onsdagen den 2 december 2009:

Att komma hem från arbetsnatten till min långledighet var guld värt. Kämpat hade jag verkligen gjort under veckans inledning.

Efter att ha vilat ut och sovit gjorde jag mig om kvällen klar för ett av höstens få besök av den sociala danskvällen på dansklubben Nackswinget. Inledde dock med en underbart välsmakande hamburgermeny, medtagen frå Finntorpsgrillen.

Dansandet gick nog ganska bra. Kanske var jag aningen likgiltig till känslan, men det viktigaste var trots allt att jag var på plats och faktiskt rörde på mig. Foten jag haft en tendens att känna av vid träning höll sig lugn och fin.

 

Tisdagen den 1 december 2009:

Nattpasset och dygnet kom att inledas i ett tufft tempo och inramning. Måndagskvällen avslutades med en kontaktledningsrivning, tack och lov utan tåg på sträckan, mellan Huddinge och Flemingsberg. Inledningsvis hade vi drabbade tåg i Älvsjö, men efter sektionering och felsökning kunde dessa kryssas vidare. Men felet och avspärrningarna gjorde att endast spår 1 i Flemingsberg fanns som länk ut mot Grödingebanan och Björnkulla. Detta fel kom att kvarstå till min sena hemgång 06.40, efter en bra slutlig prognos satt till klockan 07.00.

Nästa olycka gällde en uppkörd växel i Uppsala. Samma företag och entreprenör som gjorde samma misstag två veckor tillbaka. Även det under min tågledartjänstgöring. Snart dags att förbjuda dem spårtillträde om de inte behärskar normal spårmiljö i rimlig nivå.

När det slutligen bjöds tecken på att fel felavhjälpningspersonalgrupp sökts för avhälpning av spårledningsfel i Spånga, efter nattens spårarbeten, gick en del av luften ur mig. Men en lyckad och bra arbetsinsats hade nattens personal gjort för att ge morgontrafiken en rimlig chans. Jag var nöjd med tanke på den riktigt, riktigt, långa händelserapport som byggts på under natten. Ovan är bara huvudproblemen angivna...

Anki mötte jag på väg till bussen. Hemma slog jag mig till ro en stund framför TVn och en frukostmacka. Så småningom kom en ny våg av trötthet som jag nyttade för sömn en bit inpå eftermiddagen.

Under en kort vaken period mellan mina två sovpass om dagen, hann jag tömma kattlådorna, diska kattskålarna samt fylla på ny mat. Ett par smörgåsar satt också fint i min mage före ny sömnperiod inför arbetsnatten.

Denna min tredje av tre på varandra följande nätter blev i alla fall bra. Lite lugnare tempo och färre spårmissöden.

 

Måndagen den 30 november 2009:

Arbetsnatten gick snabbt, var intressant och var roande med de lite annorlunda förutsättningar som bjöds med Sköldinge nya ställverk samt den stillbild med genomfartsdrift som nyttjades mot slutet av natten. Alla tester hade fallit väl ut och jag hade hela natten varit nöjd med min bokförda och klarerade tågordning.

Hemma blev det inte många knop gjorda. Framför mig fanns ännu två arbetsnätter. Höll mig på benen en bra stund om förmiddagen, men sov sedan det mesta av tiden fram till kvällen och nattpasset.

 

Söndagen den 29 november 2009:

Att ha en sovmorgon efter personaljulfesten kändes grymt bra. Jag var nöjd med att istället för en arbetsförmiddag ha en fjärrtågklarerarnatt i sikte.

Anki åkte som planerat över till sina föräldrar på middag samt fika hos hennes farmor innan dess. Denna dag tillsammans med två generationer efterlevande till hennes syster. En trevlig bekantskap även för Anki, som annars levt på vaga minnesbilder från barndomen gällande dessa släktingar.

Min arbetsnatt blev riktigt intressant och bra. Sköldinge ställverk hade under helgen bytts ut. Nu, under natten pågick signalutprovningar med Marcus Z på plats. För mig handlade det om att hålla stenkoll på vad som släpptes ut mot Sköldinge och vad som dök upp där ifrån. Allt för att flytta rätt tågnummer till rätt tåg från ett "stillbildshål".

 

Lördagen den 28 december 2009:

Hade en tidig tågledartur som innebar sysselsättning i princip löpande. Främst handlade det om återanordnanden av pendeltåg sedan man blivit tvungen att skjuta ställverksomkopplingar och signalförtätningar i Älvsjö på framtiden.

Inkopplingsarbeten i Sköldinge flöt dock på normalt. Problemet här var att man påverkades av Älvsjöarbetet i fråga om uppskjuten spårplansinläsning. En inflyttad arbetsplats skulle således komma att bli en ersättande verklighet till en bit in i januari månad.

Sov en kort stund hemma innan det var dags att förbereda kvällens jobbjulfest på Stallmästaregården. Anki ställde som en räddande ängel upp på att snabbt sy i en byxknapp jag missat efter tvätt.

Maten under bjudningen, personaljulfesten, var riktigt god. Magen höll sig lugn och jag fick mer än väl avnjuta både för- och efterrätter. Man kan i huvudsak säga att jag främst riktade in mig på lax, sill och potatis med mera, för att mer eller mindre helt hoppa över varmrätterna. En underbar chokladmousse satte tillsammans med andra goda efterrätter en god avrundning gällande matintagsdelen.

Efteråt var det visserligen ett trevligt gäng jag drog mig till, men stället förblev "dött". Vi var flera som hade sett fram emot att vi här skulle ha möjlighet att dröja oss kvar. Men få av oss hade förstått att det var på bekostnad av musik- och dansmöjligheter. En besvikelse trots allt.

Uppbrottet kom tidigt, strax före klockan 23.00. Inte så mycket för att få komma hem, utan i jakt på den saknade musikbiten. Vi hade visserligen sjungit schlagers efter maten, men bara för att ytterligare trigga festlängtan.

Sedan gruppen trots allt splittrats ytterligare och inträde skulle bli aktuellt till nästa besöksadress, avstod jag fortsatt festande till förmån för hemfärd. Innan dess lyckades jag dock kryssa lite väl långt med buss 59 genom stan. Då hembussen missades blev det ett midnattsbesök på Mc donalds innan hemfärd och en slutlig, frisk hemortspromenad.

 

Fredagen den 27 november 2009:

Bjöds en sovmorgon som för en gångs skull var en timma längre än normalt, och somkunde nyttjas för ytterligare ett par timmars fotostudiobyggande. Arbetspasset hade sin start satt till klockan 14.30. Orsaken var ett trevlig fjärrtågklarerapass på Kolbäcksplatsen och Uppsalaplatsen. Gick riktigt utmärkt rakt igenom.

Arbetsdagen förgylldes extra av en lång rad spännande och udda byten. Först lindrade jag helgen genom att byta till mig en fjärrnatt mot måndag istället för söndag förmiddag. På detta sätt ökade chansen att få njuta extra av helgens julfest.

Nästa, kanske än mer udda byte, bestod i att jag jobbade lite extra under min rast till förmån för Therese som just lyckat ragga en massagetid. I gengäld blev jag erbjuden kycklingspett, ris och sås. Senare på kvällen bjöd jag åter en glass, Nogger, som tack. Vilken lyxeftermiddag.

Hemma varvades det ned med en kopp te innan sovdags...

 

Torsdagen den 26 november 2009:

För att ha vissa tidsmässiga marginaler för min bilfärd genom Essingeledens köer och färden ut till Arlanda, gick jag upp klockan 05.50. Mitt mål att vara iväg till 06.30 höll inte riktigt, men jag var framme i tid till parkeringen utanför brandstationen vid bana 01L/19R. Fann till och med ro för en kopp kaffe innan en intressant teoretisk katastrofövning genomgicks.

Med en väl tilltagen tid för lunch hann jag iväg till Mc Donalds i höjd med Skavstaby. Ett trevligt litet avbrott från en trevlig och högst teoretisk dag.

Ibland kände jag mig som "Den störande Banverkaren" men lika ofta fick jag frågor sov var svårbesvarade. Jag fick som representant för banverket försöka svara på detaljfrågor utanför mina verkliga kompetensramar. Så vikten av att belysa det som inte nödvändigtvis var hela sanningen, främst i elrelaterade frågor kändes självklar. Ändå var det helt klart olustigt att vara en representant i det teoretiska spelet som i ett skarpt scenario skulle kunna bidra till missförstånd och i värsta fall livsfara om kontakledningstester till exempel utfördes ofullständigt i skyddsjordningsprocessen. Kort sagt, det behövs en enorm tydlighet i den skarpa övningen. Där måste någon från eldriftledningen eller en tillsyningsman med begärd frånkoppling gå in som fullvärdig aktör.

När mötet på Arlanda var klart för dagen var jag fylld av säkerhetsrelaterade tankar, frågor och svar. Ett par något orealistiska parameterar hade vi hanterat samt en olycksmiljö under förhållandevis ideala förhållanden och lyckligaste omständigheter. Men bra att öva på för räddningstjänsten. Verktyg för att skapa lämplig rutin och struktur för räddningsinsatsen.

En sväng förbi mina föräldrar rensade huvudet en del. Bjöds god köttgryta och diskuterade om det fanns reparationsmöjligheter för en underbar fåtölj drabbad av materialutmattning och metallrörsbrott, (vrid-, drag- och skjuvspänningar på en gång), vid övergången till fåtöljfoten. Med ett fastsvetsat stag borde det kunna finnas ytterligare möbelframtid.

Det var riktigt skönt att komma hem. Kvällen gick dock åt till ekonomiarbete. Månadsslutet är nära.

 

Onsdagen den 25 november 2009:

På schemat hade jag en eftermiddag tågledartur. Efter diskussioner med några av mina kollegor, gällande stormötet, (för mig dagen innan), hade jag åter igen fått upp en del "tryck i blodet". Uppenbart var att de andra haft mindre förhoppningar på stormötet och därför inte eldat upp sig så mycket.

Ett tag såg det ut som om jag skulle få sätta mig operativt på fjärrtågklarerarplats för att bli uppföljd, men sprickbildningar i en viktig Katrineholmsväxel satte stopp för detta. Spårbrist med spår 5 endast åtkomligt söderifrån för ev vändningar samt enkelspårsdrift mellan Stolpstugan och Katrineholm. Trafiken flöt trots allt bra till dess SJ mer eller mindre spontant stannade upp trafiken, med tågköer som följd, med inväntade förbindelser åt vart håll. Som värst blev det ca 20 minutersförseningar.

&Anuml;ven om det inte var några extremt svära beslut att fatta eller något superhårt tempo, var det skönt att åka och komma hem. Hade till och från känt tendenser till spänningshuvudvärk. Förberedde lite smått torsdagens katastrofövning på Arlanda genom att plocka fram en bra karta över området runt omkring flygplatsen.

 

Tisdagen den 24 november 2009:

Ett visst mått av sovmorgon bjöds då dagen var vigd åt ett stormöte på World trade center, inledandes med fika och mingeltid klockan 09.00.

Inledningsvis gillade jag dagen skarpt. Det fanns gott om ledningspersonal som på ett par punkter tycktes både förstå och analysera de problem som belystes och framkom. Ett intressant föredrag från en av våra kunder, Green Cargo förgyllde ytterligare tillställningen. Kanske inte direkt med produktiva analyser, men med ett stort mått av avslappnad humor och glädje.

Efter en god laxlunch hade jag goda förhoppningar om ett givande möte. När jag hörde att man sökte metoder för att ytterligare kapa antalet förseningssekunder, genom projekt kraftsamling Mälardalen, såg jag fram emot en fortsatt scenledd brainstorming och diskussion. Styrkan i dagens stormöte var sammansättningen av personal från region östras tre driftledningscentraler, Hallsberg, Norrköping och Stockholm.

Mina förhoppningar samlades upp i en damm av omplaceringslekar, styrda men driftledningstekniskt aningen verklighetsflyktiga frågor där svarsmöjligheten reducerades till nära nog obefintlighet genom att svaret skulle ha en "JAG-karaktär". Vad jag kan göra ytterligare för att kapa förseningssekunder. Hellre hade jag listat vad organisation, företag, projekt och laganda kan göra för en bättre slutprodukt.Faktum var att jag till slut kokade adrenalin hela kvällen och aldrig fann god ro detta dygn. Hade till och med svårt att somna. Det kändes som om detta möte hade haft potential...

 

Måndagen den 23 november 2009:

Trots att jag gick upp en kvart före normal väckningstid, lyckades jag missa bussen. Tror visserligen att den avgick en minut före tidtabell, men att jaga ikapp de två hundra meterna till busshållplatsen lockade inte alls.

Med tio sekunder tillgodo kom jag fram till arbetsbordet för avlösning. Arbetsdagen bjöd en hel del att göra, men i ett bra tempo.

Hemma diskade jag och arbetade en del med bilder fram till dess att Anki kom hem från Bryssel om kvällen. En kväll som förutom te avnjutet i soffan även bjöd tid för fotostudiobyggnation.

 

Söndagen den 22 november 2009:

Anki gjorde sig om förmiddagen i ordning för färd till Bryssel. Vid 12.30-tiden, sedan Anki givit sig av, hämtades hunden Yatzi. Ximena hade visserligen varit på golvet samtidigt som hunden, men säkerhetsavståndet hölls mycket stort och fräsandet hade inte avtagit nämnvärt.

Under en del av kvällen arbetade jag med foton. Försökte därtill få ro till fotobokläsning och blixttekniska studier.

 

Lördagen den 21 november 2009:

Under förmiddagen kom Yatzi på besök för att katterna skulle kunja vänja sig vid honom. Med lux var det inga större problem, cool som vanligt. De nosade på varandra och så länge allt gick lugnt och städat till var det en framgång. Misstaget Lux gjorde var att nosa på en sovande Yatzi, som naturligtvis flög upp. Ximena, garanterat hundvan, såg aldrig Yatzi som något "sällskapsdjur". Där var det fräsanden titt som tätt.

Eftermiddagen nyttjades av mig till inköp på IKEA. Allt avsett som studioutrustning och i viss mån fotostudiobyggmarerial. En dyr nota och riktigt lång kötid. Anki var samtidigt extremt duktig i sina matförberedelser hemma.

Om kvällen kom Michael och Jane på besök. En god middag och trevligt fikande blev det under ett par timmars tid.

 

Fredagen den 20 november 2009:

I schemat fanns en fjärrtågklarerartur inplanerad. För en gångs skull även en kort tur med planerad avlösning klockan 12.15. Men det var med nöd och näppe som arbetsdagen förblev i det tidsformatet. Efter bara 15 minuter på Uppsalaplatsen blev jag lyft från min fjärrtågklarerarroll och satt som förstärkande tågledare. Trafikproblemen bestod i en trasig fiberoptisk kabel med signaler i stopp mellan Stockholm C och Stockholm S. Pendeltågen vändes vid båda dessa driftplatsdelar samtidigt som fjärrtågen lotsades fram ett och ett med ca 15 till 20 minuters förseningar.

Efter morgontrafiken fick jag återgå till den förplanerade turen. Visserligen med ett kort gästspel på Kolbäcksplatsen innan jag fann mig tillrätta på Arlandaplatsen fram till avlösningstid klockan 12.15. För egen del var det skönt att jag inte behövde närvara på ett uppföljningsmöte klockan 12.00 med järnvägsföretagen. Blev istället intervjuad lite kort av operativa chefen i förtid.

Under min hemväg gjorde jag ett stopp på Fredells byggvaror för inköp av både fotostudiobyggmaterial och studioutrustning i form av en liten glasskiva.

Under eftermiddagen var det tänkt att jag skulle få hunden Yatzi på besök, men detta mottagande och hundlån sköts upp ett dygn.

Kvällen var annars vigd för gäster. Daniel och Elinor, goda kattkännare, kom över för ett trevligt middagsbesök. Anki hade gjort en underbar matpaj som vi avnjöt med god aptit. Därefter fika och snack en bit inpå natten.

 

Torsdagen den 19 november 2009:

Dagens huvuduppgift var naturligtvis att arbeta mitt eftermiddagspass som tågledare. På hemvägen unnade jag mig en tidning, (mobil), för lite trevlig testläsning om min nästa önskemobil. En direkt uppföljare på den mobil jag redan äger.

 

Onsdagen den 18 november 2009:

När arbetsnatten nått sina två sista timmar var det dags att ringa den operativa chefen i beredskap. Fram tills denna stund hade natten varit lugn. En lugn som förbyttes i ett motsatsförhållande inom loppet av ett par minuter. Först handlade det om en uppkörd och viktig växel på spår 7 i Uppsala. Kort därefter om en nedhängande och riven kontaktledning mellan Kungsängen och Kallhäll. Två tåg var inblandade med spräckta sido- och frontrutor. Det andra tågets strömavtagare återfanns som en spårmarkering liggandes p&aeing; det intilliggande uppspåret. Enligt uppgift var det i Stäkettunneln och ca 2 km tråd som var riven. Att jag klockan 07.50, efter nästan två timmars övertid var trött, utarbetad och seg är ingen överdrift.

Sov gott på hemmaplan. En del av eftermiddagen ägnades åt att sätta upp väggmaterial i fotostudion.

 

Tisdagen den 17 november 2009:

Trött var jag när jag kom hem, men även sällskaplig för lite frukost. Ytterdörren försågs med en lapp om att knacka eller bulta, som ersättning till dörrklockan. Sedan somnade jag.

Det första jag väcktes av var inte sotaren utan ett informationssamtal från skatteverket. Hoppas jag inte gjorde ett allt för sömnigt intryck efter bara två eller tre rimmars sömn. Hon verkade nöjd med att jag redan satt inne med kunskaperna.

Sotaren kom planenligt. Om han hade knackat på dörren vet jag inte. Det jag vaknade till var dock ett tydlig och klart framtonat bultande. Helt enligt instruktionerna. En ung sotare med ett helt sotarmässigt aningen trollbetonat utseende. Inte kort, men ändå, lite till den positiva och yrkesmässiga utstrålningen. Han var mycket nöjd med mina pannrumsförberedelser och mycket försiktig vid sin passage av den vita hallen.

En stor del av dagen kom att fortsätta i sömnens tecken. Trötthet och uppladdning.

 

Måndagen den 16 november 2009:

Liten sovmorgon, uppringd för byte från eftermiddagstur till två nattpass. Ett byte som inte kändes helt fel och som gynnade mina projekt hemma. Helt plötsligt fanns det chans att hinna med lite studiobyggnad, förbereda tisdagens sotarbesök osv.

 

Söndagen den 15 november 2009:

Dagen innebar en del städande. Om egtermiddagen fick vi Ankis föräldrar och hunden Yatzi på besök. Ximena fräste och var trotsigt bestämd som vanligt, samtidigt som Lux coolt tittade upp lite då och då, för att snart somna om. Naturligtvis höll dock även han sig uppe i vardagsrummets klättermöbel. Ingen av katterna hade samma iver att hälsa som hunden Yatzi visade.

 

Lördagen den 14 november 2009:

Efter en lagom tidig frukost gav vi oss iväg till Haninge för att kolla vedkaminer. I princip tror vi att vi beslutat vilken modell som passar oss bäst. Därefter begav vi oss till Älvsjö för ett par timmars besök på fotomässan. En trevlig tillvaro som inbjöd till ett par bokinköp, bland annat två böcker som jag sedan tidigare spanat på. Mässan som sådant bjöd inga direkta överraskningar, men det var ändå lite tufft att få testa ett 99.000 kr objektiv 600mm f4.0 tillsammans med en NIKON D3x. Vilka bilder man kunde få fram. Det krävdes visserligen att man manuellt ställde in skärpan, något som ett par besvikna testare före mig inte riktigt hade grepp om. Varför denna inställning nyttjades med denna proffskamera grunnade jag inte på då, men senare...

Med mera mässtid och aningen piggare status hade det funnits ytterligare en hel del att undersöka. Ett och annat seminarium hade varit intressant och några bilder hade förtjänat ytterligare granskning innan hemfärd, men orken tog slut och hungern överhanden.

På hemmaplan kokade vi två olika sorters ris och tillredde panerad fisk med sås. Smakade utsökt. På kvällens dansbandskamp såg jag bland andra min kollega, följd i närbild ett par sekunder.

 

Fredagen den 13 november 2009:

Exakt vad jag skulle göra under min arbetsdag visste jag inte när jag tidigt åkte till jobbet. I grunden var jag fyradagarsledig men med en tur skyldig en medarbetare som i slutänden hade blivit ersatt under hela veckan med annan personal. Därför hade jag försökt få ledigt under dagen för att förbättra närvarostatistiken med katterna deras första vecka tillsammans.

Till slut blev det en riktigt bra mix av arbete och ledighet. För redan efter tre timmar som tågledare var jag fri att återvända hem till mina småkatter.

Trött var jag vid hemkomsten, så en tupplur på ett par timmar satt fint. Fram emot kvällen stod städning på mitt schema. Det tredje husdjuret med lång snabel, morrandes och dammslukandes, skulle fram. Peter beskrev detta djur ännu tydligare genom att i facebook ange dammsugarartens namn: Den farliga snabeldraken.

Förvånande nog hann jag bli både nöjd och klar med städandet innan Anki anlände från Paris. Kort sagt perfekt. Därmed hann jag med lite avkopplande Legobygge under kvällen. Anki verkade nöjd med sina möten.

 

Torsdagen den 12 november 2009:

Förmiddagen var vigd för ett fotoseminarium på Chinateatern. I själva verket en inbjudan från Adobe Systems gällande nya Lightroom 3 osv. Vid entrén mötte jag som hastigast "Babba", min fotolärare från produktfotokursen under hösten. Under den första halvleken av seminariet var jag snart grymt trött och beslöt mig för att endast lyssna till föreläsaren när både presentationen och jag själv gick in i en seg dvala. Efter fikat blev det både bättre och intressantare föreläsning. Då handlade det om färgrymder och CCS-profiler med mera. Om det intressanta fenomen som uppstår när skrivarna kan skriva ut färger som skärmarna ej kan visa. En duktig föreläsare som i princip fick denna svåra färgvärld att låta enkel.

Eftermiddagen och kvällen spenderades åter igen i sällskap med katterna. Gjorde i princip bara saker som hela tiden gjorde mig tillgänglig för dem. Anki verkade ha det bra i Paris.

 

Onsdagen den 11 november 2009:

När arbetsnatten var över hade jag kunnat njuta av ett par lugna nattimmar vid arbetsbordet. Samtidigt skulle det bli skönt att komma hem för lite sömn. Det tråkiga denna arbetsvecka är att Anki och jag i princip bara löser av varandra vid dörren, endast enstaka timmar tillsammans. Denna morgon var hon dessutom redo för en resa till Paris om eftermiddagen, för resten av arbetsveckan.

Höll mig vaken till dess Anki givit sig av. Hann därmed även rensa kattlådor.

Eftermiddagen och kvällen spenderades med katterna. Lite småstädning och småpyssel, men i övrigt mest lugn och ro.

 

Tisdagen den 10 november 2009:

När jag kom hem var jag relativt trött, så det tog inte speciellt lång tid innan jag sov. Eftersom det var fritid mellan två nattarbetspass räknade jag inte med att utföra några avancerade arbeten eller stordåd. Istället nyttjades tiden till ren avkoppling och fortsatt tekniklegobyggande.

Även den andra arbetsnatten blev extremt lugn. Men det blev inledningsvis riktigt svårt med koncentrationen. I mitt tycke retar arbetsgivaren upp sin trogna skara genom att trycka på helt fel knappar inför nästa års semester. Kände mig därför tvungen att ventilera och skriva ned ett tydligt svar på den veckobrevsinformationen som nu väckt den sovande björnen hos många av oss.

 

Måndagen den 9 november 2009:

Att det var exakt 20 år sedan Berlinmuren föll, om kvällen, rådde det inga tvivel om i samband med nyhetsrapporterandet under dagen. Det var utlyst ett rejält firande och inte undra på det. En sådan händelse som verkligen kom att förändra Europa.

För egen del rustade jag mig för ett nattarbetspass genom att dels pyssla om och hålla ett litet vakande öga på Lux och Ximena men också koppla av med mitt tekniklegobyggande. Allt riktigt trevligt, men också tidsödande moment.

Anki kom hem en stund innan det var dags för min färd till jobbet. Nu fungerade Lux och Ximena riktigt bra tillsammans. Lux den lite mer försiktiga, värmesökande individen och Ximena den våghalsiga men lite undandragna individen.

Nattarbetspasset blev uppdragsmässigt en mycket lugn tillställning där jag hann med en hel del av stationsbeskrivning. I övrigt dök tröttheten över mig som en varg. I synnerhet mellan klockan fyra och fem på morgonen. Kände mig totalt utslagen innan lite frukost och godis gav mig ny ovärderlig energi inför skapandet av några extratåg.

 

Söndagen den 8 november 2009:

Efter en bra fjärr- och tågledarnatt såg jag verkligen fram emot att få träffa den nya familjen, Anki och de två katterna. Eftersom Ximena behövde lite egentid fick hon stanna kvar i sängkammaren en del av förmiddagen, samtidigt som jag sov ut ett par timmar.

Mer utvad var Ximena mer mottaglig till nya intryck och så småningom minskade fräsandet mot Lux, ersatt av den nyfikenhet hon redan tidigare visat prov på. För var timma som gick kom de varandra närmare in på livet.

Efter att ha sovit ut även en stund under eftermiddagen, raklång på golvet i det rosa rummet, startade jag ihopbyggandet av min tekniklegolastbil. En riktigt trevlig sysselsättning, mycket lik folks fascination för pussel. Jag var riktigt nöjd med skapandeprocessen när kvällen kom och det var dags att sova igen.

 

Lördagen den 7 november 2009:

Klockan 04.30 gick Anki och hennes mor upp. 05.10 gav de sig av med bil mot Borås för att hämta vår andra Norska Skogskatt Ximena. Själv hade jag också vaknat till ordentligt, varför jag också strax steg upp.

Satte mig vid datorn och startade den digra uppdateringen av min dagbok. En rolig sysselsättning även om det hinner gå lång tid mellan varven och tar tid att komplettera texten med bilder.

Strax efter att jag fått rapport om en lyckad hämtning av Ximena, hon jamandes i bakgrunden, startade jag min tidiga eftermiddagssömn. Tanken var att jag skulle hinna vila upp mig både till Ximenas hemkomst och inför den arbetsnatt som låg framför mig.

Jag var mycket glad över att jag fick vara hemma under Ximenas första timmar i hemmet. Efter att hon fått tid att på egen hand utforska ett par av rummen introducerades hon så småningom för Lux. Han var förvånansvärt snabb med att acceptera henne. Hon fräste tydligt och visade inledningsvis på en ganska stor och vid integritetszon. Inte förrän det var dags att sova omkring Anki som Lux tilläts vara någorlunda nära. Många nya intryck och utmattning låg säkert till grund för detta.

Bortsett från att ett chartertåg med supporters från IFK Göteborg blev attakerat av motståndarlagets supportrar, med följd att kontaktledningen även brändes av, blev kvällen och natten lugn. Jag satt både operativt och hade tågledartur parallellt. Skrev bland annat mina fem första blankett 21, dvs medgivande om passage av signal i stopp. Orsaken var banarbeten i Bålsta och hinder i tågfärdvägens skyddsträcka.

 

Fredagen den 6 november 2009:

Trots att jag inte började min arbetsdag förrän klockan 10.00, hann jag inte leka med Lux om morgonen. Orsaken var inte tidsbrist utan att Lux valt att sova kvar i sängen.

Dagturen blev bra men lite uppsplittrad operativt. Mest beroende på läkarundersökningen som krävs för säkerhetstjänsten vart femte år i min ålder. Tydligen har jag under den senaste perioden lyckats ådra mig en lättare hörselnedsättning, bullerskada, på båda öronen. Något mer på det högra och troligtvis orsakat på något dansställe med ovårdad volym.

Kvällen hemma blev trevlig och bra. Vi fikade tillsammans med Ankis mor som kommit för att sova över inför hämtningen av Ximena tillsammans med Anki. På vägen hem hade jag inhandlat grädde och en god Brownie som vi festade stort på framför TVn.

 

Torsdagen den 5 november 2009:

Med en eftermiddagstur på schemat hann jag både roa och roas av Lux under de sena förmiddagstimmarna. Innan hade jag varit en morgontidig sväng in till stan, en snabb sjukvårdssväng. Anki skulle inte dit förrän ett par timmar senare. Med ett gott provsvar kunde jag således vända hemåt igen.

Arbetsdagen innebar en brist på tågledarpersonal. Men det gick bra tack vare kortare punktinsatser från stödjande medarbetare. Bland annat kände jag mig tvungen att författa en checklista och lyfta frågan kring en punktnedsättning i Utsikten som har legat flera år. Nattetid och utan lövhalka är den inget bekymmer, men när godstrafiken norrut från Södertälje hamn visar en tendens att öka dagtid blir det ett bekymmer. Säkerhetsavdelningen tog effektivt tag i frågan som inom ett par dagar förhoppningsvis kan leda till färre och endast nödvändiga ordergivningar om sth 10 km/h.

När jag om kvällen kom hem med Fotosidan Magasin i handen var jag riktigt trött. I princip blev det endast till att koppla av med en kopp te innan det var läggdags.

 

Onsdagen den 4 november 2009:

En precis lagom lång sovmorgon avnjöts för att hinna göra lite nytta, ta det lugnt och samtidigt vara utvilad. Efter en stunds kattlek avsatte jag lite tid för oktobers bokföring som fått stanna upp lite i väntan på bokföringsteknisk vägledning, men också beroende på själva bokföringsprogrammets supportavdelning. Allt blev dock logiskt och korrekt.

Eftermiddagspasset var tidigarelagt med en timmas arbetsplatsträff. Därefter gjorde min kollega och jag en snabbswitch så att jag hamnade på Stockholmståg istället för i runda huset.

Dagens mest spännande och udda händelse var ett totalt strömavbrott i hela centralens byggnad och den centrala stadskärnan. Detta slog även ut matningen för signalstyrningen på Tegelbacken med totalstopp som följd. Lyckligtvis varade elavbrottet endast ca 11 minuter, men de var också 11 långa minuter i totalt mörker, svarta översiktsbilder och tysta datorer.

Åter hemma, efter en sammanfattningsvis bra dag, unnade jag mig en kopp te innan jag avsatte någon timma för fotostudiobyggnationen. Därefter var det sovdags.

 

Tisdagen den 3 november 2009:

Med lite extra marginal mot tiden före kattlivet sov jag ut så länge jag kunde. Dagen var egentligen inte speciellt betungande arbetsmässigt, men alla arbetsmoment och mängden arbetsbekymmer gjorde arbetsinsatsen lite extra tung på en snäv skala. Ytterligare kämpigt, med magkänning som följd, var att jag skulle bli tvungen att behöva byta turer senare i veckan på i det närmaste omöjliga grunder. Dock inte arbetsgivarens fel. Först sent om kvällen hade jag lyckats finna en kollega som kunde stå till tjänst med torsdagsbytet.

Efter att Anki kommit hem från dansklubbens styrelsemöte tog jag en stund till arbete med fotostudion. Ändrade upphängningen på två väggsektioner för att ytterligare öka studions slutliga bruksflexibilitet. Med uppehåll för en testund med Anki fortsatte jag arbetet fram till närmare midnatt. Lagom länge för att hinna bli trött.

 

Måndagen den 2 november 2009:

Den lediga dag som följt med vid bytet av utbildningsdagar avnjöt jag med en liten sovmorgon. Lux var som vanligt tålmodig i sitt väntande på att något skulle hända. lekandes ibland och sovandes bredvid ibland.

Under förmiddagen bytte jag däck på bilen och satte motorcykeln på laddning. När själva däckbytet var genomfört blev det en biltur till Statoil för att kontrollera lufttrycket.En skön och avkopplande bilfärd runt närområdet.

Hade även tänkt mig montage av min ihopsnickrade stegfixerare till huset. Upptäckte dock att jag glömt bort en sista längdkapning innan jag svartlackade den. Så det fick bli avsågning och ny lackning av de nya snittytorna istället. Men vid nästa montageförsöl lär den vara perfekt måttanpassad till verkligheten. Allt för att göra sotaren fullt nöjd och säker.

Under eftermiddagen tog jag mig ut till modelljärnvägssällskapet. Som vanligt tillsammans med "Blomman", även om jag missade avsett tåg från Stockholm C. Bilen missades i alla fall inte. Ej heller vårt traditionsenliga uppehåll vid hamburgergrillen. Maten tog enormt lång tid att göra denna afton, men smakade utsökt. Staff hade vid det laget anslutit sig till matgänget.

Tidtabellskörningen gick bra och var riktigt trevlig. Riktigt många var vi också, så få tåg blev inställda.

Hem tog jag mig kommunalt med buss och tunnelbana. Efter ett samtal med kattuppfödaren för Ximena, passade jag på att njuta av en promenad mellan Stadion och Karlaplan. Därefter tunnelbana och buss igen. Roligt var att Niklas kom ombord precis där jag satt, vid Östermalmstorg. Så en trevlig pratstund och uppdatering i tillvaron blev det. Även under en del av bussväntandet vid Slussen.

Slutligen satt jag på 23-bbussen hem efter en lång och bra dag...

 

Söndagen den 1 november 2009:

Söndagen var riktigt gråmulen. Därför passade det utmärkt med inomhussysslor. Anki satsade på att städa tvättstugan och pannrummet med tanke på att få utrymmena kattvänliga utan tvättmedelsrester och annat bråte. Själv satsade jag på att röja i rosa rummet, det rum som varit lite av skräprum i samband med kattanpassningen av huset i övrigt. Inspirations- och koncentrationsgraden pendlade friskt, men en hel del blev gjort. Anki lyckades mycket väl med sitt städande.

Efter att ha njutit potatis, sås och god lax tillredd på saltbädd var det om kvällen dags för en gemensam färd in mot stan. På filmstaden Söder såg vi "This is it" om Michael Jackson och förberedelserna inför det som skulle blivit hans sista stora framträdande i storkoncertsammanhang. En mängd underbara klipp och inspirerande scener i mitt tycke. Anki hade lite svårare att hålla koncentrationen på topp, men det störde ingen att hon mer eller mindre slocknade mot slutet. Tre ungdomspojkar (som nog inte visste varför de var där) satt på min högra sida och störde desto mer. Dels blev jag smått bländad av mobilerna de ständigt SMSade på och de samtal de titt som tätt förde mellan varandra. Att de gav sig av efter knappt halva föreställningen var en vinst för hela biosalongen. Om de medvetet ville provocera var svårt att genomskåda. Grymt omogna var de åtminstone.

Slussen var relativt folktomt när vi tog 23.30-bussen hem. Efter en kort tid vid datorn var det riktigt skönt att krypa ner i sängen för natten.

 

Lördagen den 31 oktober 2009:

Strax före lunchtid fick Lux återuppleva en färd i bur. Resan över till Ankis farmor var inte speciellt omtyckt, men på hemvägen yppades inte ett knyst och inget missnöje visades.

Det blev en trevlig fikatid hos Eivor. Jag tror hon uppskattade att få träffa den lilla som det talats så mycket om på sistone.

Eftermiddagen och kvällen blev riktigt lugn. Vi lagade gemensamt biff med klyftpotatis och kryddsmör med purjolök och kokta morötter som gott tilltugg. En riktig lyxmiddag.

Kvällen bjöd på lättare och soffsociala aktiviteter. Både i form av månadssammanställning gällande privatekonomin och genomgång av månadens företagsbokföring. En aning motarbetat av en pärmälskande kattunge.

 

Fredagen den 30 oktober 2009:

Anki och jag gjorde varandra sällskap in till stan om morgonen. För egen del var det nära nog en halvtimmas ytterligare marginal till arbetsdagens början. Med andra ord kunde jag njuta frukost och en underbart god vaniljbulle tillsammans med kaffe innan det var dags för en fjärrtågklarerardag på Uppsala-, Kolbäcks- och Katrineholmsplatsen. En tur som har blivit riktigt omtyckt av mig. Många platser för god uppdatering i lokalen på ett effektivt sätt...

Bortsett ifrån en knepig situation med felaktig spårplanering i Uppsala, där jag medvetet stoppställde en signal i samma stund som tågvägen gick i, blev arbetsdagen ganska lugn. Problemet i Uppsala gjorde gällande att tåget var inplanerat på ett spår med hindrande tågsätt bortom plattformen i ytterligare en halvtimma. Ingen bra lösning. Så jag tror att föraren blev nöjd, trots att signalen hann gå upp i kör och han hann lossa bromsarna för en acceleration.

Precis innan trafikledningsdagen var till ända fick jag även trafikleda tågen runt ett trasigt tågsätt mellan Mölnbo och Gnesta. Men föraren var skarp och lät mig välja vart han rullandes skulle stanna. Perfekt handlande för övrig trafik, för att frambringa en sk kontrollerad trafikstörning.

Om kvällen kom mor, far, syrran och hennes fyra barn samt två hundar över till oss på besök. Det var första gången, vad vi vet, som lux fick träffa hundar. Dessutom en första smyginvigning av min ännu halvfärdiga fotostudio. Men bra bilder blev det och grundbakgrunden (ännu ej detaljusterad) tycktes fungera uttmärkt. riktigt skoj att veta. Några förändringar kommer dock att göras efter denna provfotografering för att öka flexibiliteten ytterligare något.

Även sedan alla gäster åkt hem festade Anki och jag vidare på de bakverk som var gjorda för dagen. Detta tillsammans med en god kopp te.

 

Torsdagen den 29 oktober 2009:

Eftermiddagspasset gav mig god tid för sovmorgon och återhämtning. Den mest effektiva perioden av förmiddagen ägnades åt kattlek och penningatransaktioner. Men det var nästan så att jag hade revisorn med mig på skrivbordet. För Lux följde med stor uppmärksamhet vart belopp som skrevs in och vart godkännande som gjordes med hjälp av den ständigt runtspringande muspekaren på bildskärmen.

Arbetsdagen förlöpte relativt snabbt. Fick retroaktivt skriva och arbeta med ett retroaktivt högnivå varmgångslarm som inte riktigt uppmärksammades som fordonskontrollen var tänkt att göras. Väl i skötselhallen hade läget varit ganska kritiskt med risk för axelbrott. Värt att analyseras och skönt att ingen urspårning skedde.

Hemma om kvällen var jag trött och tog det lugnt. Kontrollerade bankärenden innan det var dags att krypa till korgs. Lux var riktigt gosig denna natt. Nära nog att han lurade till sig hela kudden...

 

Ondagen den 28 oktober 2009:

Med en liten sovmorgon startade jag arbetsdagen klockan 10.00. Då hade jag gått upp en aning tidigare än normalt för att hinna med lite vardagliga kattsysslor som lek, kattlådstömning mm. Frukost hade jag passande nog också försett mig med.

I princip avlöpte arbetsdagen väl. Det lite anmärkningsvärda var en förmodad påkörningsolycka i Västerås västra som uppdagades efter obestämd tid. Tecken talar för att det kan ha varit en lastbilschafför som ska ha genat över spåren i jakt på en mataffär. Föraren som gjorde upptäckten var osäker på om han sett rätt om vad som fanns bredvid spåret, så avstängningen dröjde något till dess räddningstjänsten var på plats för att söka.

Dagens arbetsinsatser hade känts aningen stressbetonade med eventuell magsårsvarning. Kände att jag behövde fylla matsäcken något och koppla av i lugn och ro. En meny på MAX motsvarade mina förväntningar och fick mig att koppla av inför hemfärden.

På hemmaplan avnjöts te innan min kvällsarbetsinsats på fotostudiobyggandet startade. De första meterna väggbakgrund kom på plats och gav ett härligt intryck. Mycket återstår ännu, men detta var ett viktigt skede (ny epok) i byggandet som inleddes denna kväll.

 

Tisdagen den 27 oktober 2009:

Den andra utbildningsdagen började startade med en mycket välsmakande och mysig frukost på Smådalarö gård. Första studiepasset bestod av en genomgång av ett nytt och uppdaterat rapporteringsdatorverktyg, BASUN 4. Den avsatta tiden räckte tyvärr inte till, vilket var synd och aningen beklagansvärt. Stora förändringar i arbetsmetidiken är dock att vänta för arbetsvardagen.

Resten av dagen arbetades med ställverkskunskap. Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Alltid trevligt att lära sig mer om våra arbetsinstrument. Risken finns dock att fler än jag önskat sig en något högre nivå på frågeställningarna. Vi hade garanterat kunnat sluka mer information på kortare tid.

När den chartrade bussen lämnade Smådalarö gård var jag riktigt tom i huvudet. En lättnad var det att kliva av vid Gullmarsplan, trots att jag missade min inplanerade buss med bara någon enstaka minut. Att komma hem till Anki och en busig Lux kändes underbart.

Efter att ha fått lite mat i magen satte jag igång med målandet av fotostudions regelverk. Ett arbete som tog ett par timmar och blev lyckat.

 

Måndagen den 26 oktober 2009:

Ganska precis klockan sju gav jag mig av hemifrån efter att ha strukit skjorta och byxor samt packat det sista inför fortbildningsdagarna på Smådalarö. Eftersom en buss just gått, hann jag fånga ett par riktigt härliga höstbilder. Nästan alla inkluderande cyklar i bildrutan.

Inne i stadskärnan regnade det ganska ordentligt. Den inhyrda bussen var därtill lite försenad, men inget som störde då regnskydd fanns att tillgå och jag ändå var nöjd med bankomatuttag och frukostinköp längs vägen mot jobbet.

Bussfärden gick smidigt och lektionerna lika så. Vi hade nog önskat oss mer tid för JTF-frågor. Men i gengäld fick vi en ypperligt högklassigt genomförd genomgång av ATC, som trots mina förkunskaper gav en ytterligare teknisk platform att stödja mig på. Den absolut hittills bästa järnvägsrelaterade föreläsning jag varit på.

Kvällen blev också en högklassig njutning och upplevelse. Det startade med fritidsmys i form av varm utomhusbubbelpool, havsbad och bastu med öl till. Därefter följde en underbar trerätters middag där ett vitt vin till förrättssoppan avnjöts och ett rött till huvudkötträtten med hasselbackspotatis. Efterrätten med färska fikon och underbar glass gav en försmak av juldofter med alla på gott humör. Jag och tjejerna blev kvar vid bordet i goda, trevliga, djupa och lättsamma, diskussioner långt efter att övriga gått till vila. Totalt sett mer än tre timmars "kvalitetsdiskussioner" som en kollega uttryckte det. Kort sagt en grymt trevlig kväll lämpad för god eftertanke.

Vid midnatt gjorde jag ett första försök att sova. Men rödvinet gav mig som vanligt lite rastlöshet i blodet, dock på ett avkopplande sätt denna afton.

 

Söndagen den 25 oktober 2009:

Både Anki och jag vaknade pigga relativt tidigt om morgonen. En bidragande orsak var naturligtvis den extra timma omställningen till vintertid hade givit. Men helgtidigt trots detta utsövande fenomen alltså. Lux var naturligtvis inte sen att haka på uppstigandet.

Började i princip dagen med frukost och skattedeklaration. En stor del av dagen i övrigt fick jag till fotostudiobyggandet. Anki hade endast ca en timma bokad för dansklubbens räkning om eftermiddagen, kursavprickning.

Fotostudion fick under dagen och kvällen alla nu planerade väggsegment. Det handlade om att skruva upp ett antal gångjärn. Eventuellt kan det komma att bli någon justering av upphängningen inom kort, för att göra rummet än mer attraktivt, genomtänkt och funktionellt.

Under kvällen blev jag oerhört trött. Hade dock kraft och koncentration att packa väskan inför två dagars fortbildning. Men sovtimmarna var mycket välkomna.

 

Lördagen den 24 oktober 2009:

För egen del skulle dagen ägnas åt bokföring, bokföringsgenomgång och slutligen kontroll av uppgifterna till skattedeklarationen. Hittade ett riktigt bokföringsfel (en dubbelbokföring av en varuleverans som drog ut på tiden). Detta fel rättades, tillsammans med ett antal verifikationer som vid själva inmatningen i bokföringsprogrammet hade fått fel datum registrerat och skulle påverka momsredovisningsperiodens belopp.

Anki hade under dagen varit på Brunna sportdansklubb och hjälpt till med deras högklasstävling och efterföljand Jack n' Jill- tävling.

Om kvällen, aningen sent, åt vi gemensamt goda Taco-rester från fredagen. Därefter en stund vid TVn och lite kattlek innan det var läggdags.

 

Fredagen den 23 oktober 2009:

Den lediga dagen försvann i ett relativt raskt tempo. Lekte en hel del med lux under hans vakna perioder under dagen. Fortsatte att gå igenom och granska min bokföring innan jag övergick i dagens huvudsyssla, städning.

Anki hade innan sin hemfärd från jobbet både hälsat på sin farmor, men också hunnit inhandla ingredienser till kvällens TACO-bjudning med "Blomman" som hedersgäst och enda gäst. En trevlig kväll med många järnvägsrelaterade samtal. Bland annat ATC-frågor från mig och genomgång av framtida eventuella trafikledningshjälpmedel presenterade i ett bildspel. I övrigt stod naturligtvis presentationen av Lux i centrum.

 

Torsdagen den 22 oktober 2009:

Vid sjutiden var vi båda uppe för att äta frukost, leka med lux och sedan gemensamt åka in till stan för ett kort läkarbesök. Måste erkänna att jag på bussen hade svårt att koncentrera mig på mitt dagboksskrivande när fyra personer i omgivningen trissade varandra med farhågor kring vaccinationer och tandläkarbesök. Om jag är skeptisk till viss sjukvård, så var dessa personer i huvudsak grymt mycket värre. Nu påstods man bli kvicksilverförgiftad om man tog spruta mot svininfluensan. Låter inte bra?!!?!! *ler* Allt är nog farligt...

Efter ett kort läkarbesök vände jag tillbaka hemåt. Handlade endast lite mat innan jag återvände hem till Lux. Ordnade med ekonomifrågor under en stor del av eftermiddagen och kvällen. Intressant men inte helt lätt med bokföring. Det blir hela tiden så definitivt n&aum;r verifikationerna numreras. Vill gärna ha allt rätt från början, för rättningar blir nästan alltid en aning förvirrande, trots korsvisa hänvisningar, när man vill granska räkenskaperna.

Efter Ankis arbetsdag hade hon ett kortare möte på dansklubben. Vid den tiden, innan hon kom hem, hade jag somnat i soffan med Lux liggandes lika utslagen på bröstet. Men detta gjorde att jag så småningom fick nattlig energi efter lite gemensam kvällsfika.

Arbetade i källaren med bygget av fotostudion. Ytterligare tre väggdelssektioner skapades under kvällen och natten. När jag väl avslutade arbetet var de även målade ett varv och klockan visade ca 03.30.

 

Onsdagen den 21 oktober 2009:

Arbetsnatten blev lugn, men samtidigt aningen speciell. Polisen behövde bland annat vår hjälp för positionering av en vilsen man i trakterna av Mölnbo. Jag misstänker att man mobilpositionerat honom först, men i övrigt var bara närheten till järnvägen ett säkert riktmärke. Med hjälp av mannens lyssnande efter tåg kunde vi med några hundra meters eventuell felmarginal till ca 1000m väster om perrongerna på driftplatsen Mölnbo.

Hemma väntade en busig katt på mig. Anki åkte till jobbet och jag höll Lux sällskap genom att sova ut i hans favoritrum, grå rummet, till omkring klockan 14.00.

Sedan Lux kom har fotostudiobyggandet i princip fått vila. Däremot gick jag igenom den senaste tidens kostnader och kvitton. Ska bli intressant om jag lyckas hålla budgeten för bygget. Hittills är jag i alla fall nöjd med byggresultatet.

Om kvällen, sedan Anki kommit hem, åkte jag ut för att handla kattmat, kvällsmat och ytterligare ett par träreglar till fotostudion. Hemma ordnades sedan sallad och avkoppling med nära och kära (Anki och Lux) i TV-soffan.

 

Tisdagen den 20 oktober 2009:

Efter arbetsnatten, den riktigt behagliga, skyndade jag mig hemåt. Längtade verkligen efter att få umgås med vår katt Lux. Det märktes en enorm skillnad i beslutsanhet och mod. Nu var det inte tal om att byta rum smygande och försiktigt, nej toklekrycken innefattade full fart mellan rummen, tvära kast, tvärvändningar och undanflykter.

Efter lite yoghurtfrukost började jag sova middag på vardagsrumssoffan. Snart fick jag sällskap av Lux. Efter någon timma tog jag med Lux ned till sovrummet för ytterligare ett par timmars mer avkopplande sömn.

Det blev en riktigt lugn dag precis som planerat. Lux spenderade en stor del av eftermiddagen på egen hand. I grå rummet hade han funnit sig väl tillrätta på de olika sovplattformarna klösmöbeln där erbjöd.

Anki hade efter jobbet varit på besök hos sin farmor, men kom trots detta hem i god tid före min avfärd till jobbet. En arbetsnatt som blev både behaglig, lugn och mycket trevlig. Fick i viss mån hjälpa till med omplaneringen av banarbeten i förhållande till en lång rad sena godståg. Runt om i landet var det stökigare än hos oss. Varmgångslarm, två personpåkörningar samt en urspårning som alla satte sina förseningsavtryck i verksamheten.

 

Måndagen den 19 oktober 2009:

Den första natten med Lux sovande hos oss gick verkligen över förväntan. Inte de minsta av hörbar missnöjdhet yppades. Tror vi alla sov riktigt bra. Sovrummet var denna natt det enda tillgängliga rummet. Dörren ut därifrån var stängd.

Jag hade glädjen att få vara hemma med Lux under dagen. Det var grymt mysigt. Satt jag vid datorn hade jag honom som väntat framför mig på datorbordet invid skärmen. Lite problematiskt var det i och för sig då musmattan (hörs ju på namnet) var härlig att lägga huvudet på. Därmed fick datormusen ibland ta sin tillflykt till andra närbelägna rullmedia. Tur att musen inte är av den känsligare sorten.

Anki kom lagom hem för att ej behöva lämna lux ensam. För egen del hade jag en arbetsnatt framför mig. En tämligen lugn sådan med lite intressant ATC-teknikutredning. Samtliga tåg västerut mellan Toresta och Bålsta fick en tvingande nedsättning till 140 km/h (från sth 200 km/h) som oftast höjdes till banans sth vid passage av mellanblocksignalen före Bålsta. Denna tekniska (skyltade) nedsättning var en förutsättning för de tåg som senare skulle passera in på en verklig nedsättning för intilliggande spår. Största frågetecknet var om och varför denna tvingande del av nedsättningen ej fanns med i ordergivningssystemet?

 

Söndagen den 18 oktober 2009:

Dagen för hämtande av vår första norska skogskatt var kommen. För min del var det dock en arbetsdag först att avhandla. En mycket lugn sådan med totalavstängt både mellan Västerhaninge- Nynäshamn samt Sundbyberg-Bålsta. Ställverket i Kungsängen införlivades med Bro driftplats och ny infart till Bro-depån samt Bålsta inkluderade efter inläsning Toresta driftplats. För egen del är jag dock inte speciellt förtjust i dessa utbredda ställverk då trafikstörningarna i samband med ställverkslåsningar och underhåll blir större och svårare att hantera.

När min arbetsdag var över och Ankis möten på dansklubben var avslutade tog vi bilen norrut. Första anhalt blev Barkarby där vägglampor skulle inhandlas och bytas. Därefter styrde Anki bilen vidare mot Västerås och kattuppfödaren "Aroma's". Det var dags att hämta vår första skogskatt Lux (Louse Lettuce). En underbar katt som tillät sig transporteras utan alltför ljudliga protester. Visserligen ynkliga jamanden ca 10 minuter under bilfärdens början, men annars förvånansvärt fogligt.

Med tanke på hur många nya intryck som väntade Lux ansåg vi det knappast skadligt med ett kort bilfärdsuppehåll hemma hos mina föräldrar. Vid stoppet Hummelsta hade han stannat kvar i buren när Anki pysslade om honom. Nu hos mina föräldrar var han uppenbart mer nyfiken. Men buren var uppenbart en trygg och skyddad miljö han positivt nog sökte då och då. Annars fick han lov att i alla fall utforska ett rum, köket.

Väl hemma släpptes Lux ut i köket. Grå rummet, köket och vardagsrummet stod öppet för utforskande under kvällen. Många intressanta och modiga framsteg gjordes unde kvällstimmarna. Anki och jag kunde verkligen njuta av en avkopplande kopp te och varma smörgåsar. Lux förevisades även sitt torrfoder som med stor aptit uppmärksammades. Svårare var det att få bekräftelse på att kattlådan blivit aktivt noterad.

En liten tid innan läggdags vandrade vi till nedervåningen. Trappan var dock ännu för läskig så vi bar ner honom. Efter att ha fått utforska hallen, strykrummet och sovrummet begränsade vi ytan till enbart det sistnämnda rummet. Vid fotändan fann han sig tillrätta för natten. En superlugn natt...

 

Lördagen den 17 oktober 2009:

Vid sjutiden hade vi siktat på att vara uppstigna. Så blev det också. Endast en mindre frukost skiljde oss från ett par effektiva timmars städande. Rum efter rum blev kattificerat, dvs godkänt av oss med stämpeln kattvänligt rum. Strax efter lunchtid var jag dock tvungen att göra avbrott i städningen för mitt jobb på driftledningscentralen i Stockholm som tågledare.

Trafikavstängningarna mellan Bro och Bålsta fungerade väl. Så det blev en lugn arbetseftermiddag även om graferna fick skrivas ut manuellt och ett par mindre problem lösas vid sidan av.

Hemma igen fortsatte kattförberedelserna. Anki hade under dagen hämtat hem alla klösmöbler, IKEA-pallen "bekväm" samt en lång rad andra pryttlar på listan. Hopmonterandet av möblerna hade hon också lyckats med, så jag behövdes endast för att lyfta ut möblerna i hemmet och montera dörrstopp med mera. Kvällen gick dock snabbt och midnatt var passerat innan min städinsats kändes fullbordad. Då var många facktidningar inordnade snyggt- och prydligt i en hylla.

 

Fredagen den 16 oktober 2009:

Arbetsnatten var mycket lugn fram till dess att man utan närmare förvarning lagt ut nya baliser och utökat en redan befintlig nedsättning till 70 km/h i Tumba. Eftersom ordergivningen inte i förtid matats in i systemet fick detta till följd att jag fick stänga av aktuellt spåravsnitt och helt plötsligt tillämpa enkelspårsdrift mellan Utsikten och Tumba. Med tanke på att projekteringen för ATC-baliser hunnit göras var det enormt skumt och under all kritik att ordergivningen inte kunnat förberedas ett par dygn i förväg. Tråkigt när okunskap tycks skapa trafikkaos i onödan.

Det var skönt att komma hem för sömn. Sov endast till strax efter klockan tolv. Därefter frukost och ett frenetiskt skruvande av gångjärn mellan fotostudions väggsegment. Ett arbete som fortskred in i det längsta och till dess jag var absolut tvungen att kasta mig in i duschen inför kvällens bjudning hos Dennis och Maria.

Med vissa ansträngningar lyckades jag komma med avsedd buss och två byten senare lämna Sickla udde mot Årstadal. Anki mötte upp vid Gullmarsplan genom att ta samma spårvagn. Trevligt nog hade hon samtidigt lyckats stöta på ytterligare två dansvänner på väg till samma inflyttningsfest.

Området och adressen vi till slut lyckades finna var såpass ny att den ännu inte fanns att finna på eniros kartsöksidor på internet. Därtill var det fråga om en innergård som gjorde numreringen sedd från vägen än mer egendomlig och mysterisk.

Egentligen var det senare om kvällen även dans till Shake på Yesterday. Men vi kände att vi behövde kvällen och framför allt lördagsmorgonen till katthemsförberedelser. Endast två dygn kvar till Lux träder in i vårt hem. Då ska det vara kattvänligt är det tänkt.

Bjudningen var mycket mysig med kladdkaka, drycker och annat gott tillsammans med både hundunderhållning, intressanta diskussioner samt en fyrpars glasögonförevisning av Dennis. Han var osäker på vilket par han skulle välja.

 

Torsdagen den 15 oktober 2009:

Slutet av arbetsnatten blev riktigt lugn. Väl hemma sov jag bara till strax efter lunch, för att därefter snickra på fotostudion. Nu var de första och fasta sidoväggssektionerna på var sida monterade. Därtill snickrade jag ihop den steghållare som sotaren efterfrågat sedan inflyttningen.

Den obligatoriska eftermiddagssömnen blev i princip de två timmar jag normalt sett eftersträvar före nattarbetspasset. Ett arbetspass som fram till morgontimmarna var extremt lugnt. Väktarbolagen hade en lyckosam natt. Två aktiva klottrare greps på bar gärning i spårområdet mellan Huddinge och Flemingsberg.

 

Onsdagen den 14 oktober 2009:

Med en arbetsdag först till natten ä,gnades många timmar åt byggandet av fotostudion. Huvudregelverket var nu klart att fastmontera och rikta in mot ena långväggen. En tung konstruktion som dock passade utrymmet perfekt och väl uträknat. I princip krävdes bara en korrigering av en sidovägg för att bättre matcha befintlig takarmatur. Annars gick borrande och pluggande av väggen smidigare än jag väntat mig.

Eftersom jag var urhungrig och Anki hade köpt hem köttbullar och spagetti så kunde jag inte motstå frestelsen att tillaga detta. Följden blev att middagssömnen blev aningen knapp och endast en dryg timma lång. Men det fungerade bra.

Anki fortsatte vårt arbete med att anpassa hemmet inför helgens kattankomst. Själv var jag tvungen att stressa iväg till bussen mot jobbet. Natten blev bra även om det blev en hel del tåglägesansökningar att behandla redan från start. X2000-tågen som SJ förra året tvingades att styra upp underhållet för har nu efter ett halvårs ordning börjat uppvisa nya svagheter och återkommande fordonsfel och haverier under färd. Tåg 447 var redan havererat i Sparreholm vid min ankomst och tåg 550 (med Sarah M ombord) skulle senare haverera i Norrköping. Båda krävde bärgning med tillsatt lok. Sarah fick tillbringa en del av natten ombord på tåget innan ersättningsloktåg frambringats. Trots att hon blev bjuden taxi hem från centralen, hade hon inte varit innanför hemmets väggar förrän klockan 03.30. Aningen trist... Det enda positiva ska väl ha varit att en akut totalavstängning vid Södertälje syd hann avslutas innan det försenade tåget kom fram.

 

Tisdagen den 13 oktober 2009:

Trots sovmorgon hade jag tänkt gå upp tidigt för att snickra. Hjälp till mitt tidiga uppvaknande fick jag också genom mitt drömmande om hjärt- och lungräddning. Det började i drömmen med min övningsdocka, men slutade i en allt för verklighetstrogen och nära händelse som tack och lov ännu inte inträffat. Men att i drömmen se någon falla ihop och samtidigt yttra; "Det är som om kroppen vill säga att den inte orkar mer... ", gjorde mig allt för vaken. Till råga på allt vet jag inte vart jag placerade min övningsdocka vid städandet ett par veckor tillbaka. Hade velat se DVDn igen.

Eftermiddagen inleddes med funktionsträff, dvs ett tågledarmöte med möjlighet för endast ett fåtal individer att träffas. Mitt första möte i denna tappning, tyvärr utan ledningen representerad. Resten av eftermiddagen och kvällen tillbringades på Stockholmståg.

I princip blev det en lindrig eftermiddag så när som ett säkringsfel i Rosersberg som skapade oreda i trafiken med svarta signaler. Förutom en diger insats från Fjtkl på platsen för Rosersber, så fick närställverket för Stockholms driftledningsplats jobba hårt med två nyutrustningar och efterföljande två täta tågsättsbyten i rusningstrafiken. Men det gick bra och var välplanerat.

I den sena kvällen och på hemmaplan, målades reglarna för fotostudion. Först därefter, en bit in på natten kunde jag njuta nattsömn.

 

Måndagen den 12 oktober 2009:

Tidig tjänstgöring som tågledare tog en hel del på krafterna trots att det var en bra järnvägsdag. Uppspåret mellan Kungsängen och Bro hölls visserligen avspärrat pga dåligt spårläge, men det störde inte nämnvärt mycket.

Hemma hade jag tänkt vara aktiv, men till det behövdes det ett par timmars middagssömn. Så lagom till dess att Anki kom hem kunde jag börja mitt arbete för kvällen med byggande av studion. För kvällen handlade det om gångjärnsmontage. Fick till och med omplacera ett par tidigare monterade när jag insåg att några monterats med vänster- istället för högergångjärn. Meningen var att de skulle låsa varandra för att kunna ta upp krafter i höjdled.

Kvällen kunde i alla fall avslutas med en socialt spisad kopp te.

 

Söndagen den 11 oktober 2009:

Vi gick upp vid åttatiden efter lite morgonmys och hotellavkoppling. En god frukost avnjöts innan det blev dags för avfärd. Anki hade känt igen dansare i matsalen som både brukar ge kurser runt om i landet och som brukar synas på såväl Ölandsdansveckan som marorna.

Vår färd gick i första hand till syrrans familj i Göteborg. Ett underbart återseende för första gången sedan i påskas. Jasmine var ute på gården och hälsade oss välkomna med ett stort och välmedvetet men spontant leende.

Under de timmar vi var på plats blev vi bjudna både laxmiddag och fika. Som alltid mysigt och lite lagom med fart och rörelse. Hunden Basko hade vuxit till sig rejält och den annars så skygga katten Electra sökte för första gången spontan kontakt. Katten Torsten såg jag bara skymten av vid ett par tillfällen om jag minns rätt.

Om eftermiddagen startade vi så vår hemfärd längs E20. En möbelbutik hann vi besöka innan kvällen och stängningstid var kommen, men utan att finna någon hallbelysning värd namnet.

Anki tog över körandet en bit före Mariestad, fram till middagsuppehållet i Laxå. En god Nachotallrik Supreme förgyllde tillvaron gott. Det var verkligen automatiskt man lystrade till samtalet vid bordet ett par meter bort. Onekligen ett gäng kattentusiaster som just varit på utställning med sina Brittish shorthair. Helt lite skoj att helt plötsligt känna sig hemma även i den världen. Kanske inte utställningarna som sig, men "tänket"...

Förutom ihärdigt och ibland fartdämpande regn under hemfärden, efter middagen, gick resan smidigt. Ett trevligt fikastopp på Mc Donalds utanför Strängnäs lättade upp körningen mycket, sedan tröttheten börjat smyga sig på.

 

Lördagen den 10 oktober 2009:

Efter ca 5,5 timmars färd var den nattliga ankomsten till Borås verklighet. Vi tog in på Grand, First Hotell. Denna gång var det tyvärr inga 14 speglar, så som jag mindes hotellet. Å andra sidan var det inte heller på nionde våningen utan på den fjärde som vi fick vårt rum. Spegelbristen, endast fem stycken, var en besvikelse, men i övrigt var det godkänd hotellstandard. Inte minst hotellfrukosten med egenblandad fruktyoghurt av god klass. Ankis äggröra ska dock varit ett stort nederlag gentemot exempelvis Scandic hotell i Övik. Här såg den tyvärr inte ens god ut.

Vid 11-tiden lämnade vi hotellet. Ett snabbt besök i en optikerbutik gjordes för att få tag i putsduk till kameran. Därefter bar det ut till kattuppfödaren i Koerhult. Både en trevlig familj och ett mycket trevligt boende. Katten vi sedan länge önskat ha var det inte heller något fel på. Hon uppfyllde verkligen våra förhoppningar och busade vilt med Anki och den tofsvippa hon nyttjade för lek. Ximena var så underbart söt.

Vi blev under kattbesöket mycket väl omhändertagna. Vid ankomsten hade dottern, tillika härligt duktig kattfotograf, ridandes vinkat oss välkomna vid uppfarten. Därefter hade vi fått god tid till kattlek och slutligen även blivit bjudna på fika trots att familjen hade fullt upp med festförberedelser inför eftermiddagen och kvällen.

Innan vi lämnade Koerhult hade vi skrivit kontrakt och betalat handpenning för vår ögonsten Ximena.

Efter besök i en lång rad butiker i Knalleland köpcentrum åt vi en avkopplande måltid på MAX. Sedan följde god avkoppling med läsande och eftermiddagssömn på hotellrummet. Det vi inte hade räknat med var att ventilationen skulle börja väsnas som en köksfläkt, att folk skulle stå utanför hotellet och titta på diverse utryckningsfordon och att rökdykare snart skulle knacka på vår dörr.

På avstånd förde ventilationen fram ett svagt larmljud som lätt kunde tolkas som en väckarklocka ingen stängde av, belägen på något omgivande våningsplan. Att brandlarmet skulle varit utlöst någonstans i närheten, som brandmännen påstod, föreföll näst intill osannolikt. Rökdykarna stödde hur som helst vårt beslut att stanna kvar på hotellrummet.

Slutligen roade vi oss med en skön kvällspromenad och en fika med jordgubb- och vaniljsmak. Därefter var det sovdags efter lång och mycket givande dag.

 

Fredagen den 9 oktober 2009:

På dagens program stod en fjärrtågklarerartur, en dagtur. Därmed kunde Anki och jag göra varandra sällskap både till- och från jobbet med bussen. Väl hemma igen packades raskt kläder för helgen, sovs 20 minuter och åts en matpaj

Vid nittontiden kontrollerades bildäckens lufttryck och vi gav oss av längs E4 och Rv 40 ner till Borås.

 

Torsdagen den 8 oktober 2009:

När jag vaknade hade jag sovit en mycket god nattsömn och i drömmen fått hjälp av en tjejkompis, (tävlingspartner och i drömmen även snickarbyxförsedd byggarbetare) med att släpa vår motorgräsklippare upp- och ned samt kors och tvärs över byggställningar och byggplatsutgrävningar. Det kunde visserligen finnas en förklaring i att hon aldrig gav upp (när jag bara såg omöjliga, omänskliga, obekväma och riskabla problem), men att vi helt plötsligt hamnat hemma i hennes sovrum, helt utmattade, var en överraskning även i drömmen. Hur som helst vaknade jag här och fann Anki sittandes upp i sängen, redo att gå upp. Men lite mystillvaro hann vi passande nog med.

Tog mig ytterligare en stunds sovmorgon innan jag gick upp för att vara aktiv. Svarade på mail, bearbetade bilder som jag fått mycket god respons på från bland annat Folkuniversitetet, innan jag fortsatte förmiddagen i min blivande fotostudio.

Om eftermiddagen väntade en tågledartur i stan. Lite skön avkoppling till allt snickrande.

Efter en relativt normal och inte allt för stökig eftermiddagstrafik, om man bortser från en kvart med ställverkslåsning i Uppsala och de tråkiga och oigenomtänkta följder Karlbergs "Close-up-signaler" ger vid dörr- eller fordonsfel. Det sistnämnda problemet är tyvärr en populär "fluga" inom dagens signalkonstruktion, tänkt att spara sekunder i tätare trafik med tätare signalering, men som omdömmeslöst skapar ofrånkomligt kaos och enorm ickeisolerade förseningar när tåget bakom haveristen redan letts in i sista möjliga kryssväxel och bakomvarande tåg hindrar backande. Tidigare har man haft som mål att "alltid" ha en möjlighet att komma förbi problemtåget på driftplatsen med en mer eller mindre isolerad försening. Åtminstone inte helt stillastående trafik.

På hemmaplan målade jag under dygnets sista timmar fotostudions bakre regelverk med svart lack. Blir nog en bra grund till den bakgrund som sedan ska monteras.

 

Onsdagen den 7 september 2009:

Det var en stor del av nattens drömmande som gick tillbaka i gymnasieutbildningens tid. Såväl lokaler som Vasa gymnasium och den underbara klass jag gick i, ständigt benämnt "T2b". Storyn blev dock lite udda. Hela klassen var som vanligt lite sen till första lektion om tågresan strulat. Alla utom en i klassen brukade komma med samma pendeltåg till Karlberg. Denna dag måste dessutom ha varit den första efter sommalov, för det var ett gott humör, trevligt återseende och en lärare mötte upp redan i entrén.

Drömmen hade många spännande partier. Trevligt nog fann jag det riktigt gott att helt plötsligt finna att den tjej jag kanske hade minst kontakt med höll kvar armen omkring midjan efter artig omfamning. Jag gjorde likadant och trivdes som sagt bra med det och de höjda ögonbryn som detta medförde. Än idag lever begreppet "Funster och durrar" kvar som en bild från då.

Drömmen fortsatte med detta mysförhållande ytterligare ett par minuter, men missades abrupt när jag fått för mig att glasögonen skulle putsas på en förbipasserad toalett. Klassen missades då totalt, och jag letade resten av förmiddagen efter ledtrådar till plats för lektioner. Dock utan att lyckas. Men nog fick jag chans att återuppleva många skolsalar och miljöer innan jag vaknade till verklighet.

Min arbetsdag startade vid tiotiden. Det blev inte direkt någon lugn tillställning i och med att en fågel ordnade kortslutning vid strömavtagaren på ett uppställt tåg i Sundbyberg. Därmed brändes kontaktledningen av och föll ned med spänningsbortfall även på Huvudtågspåren.

Under en timmas tid vändes pendeltågen i Spånga och på Stockholm C. När det sedan hade lugnat ned sig hade jag förmånen att ha möjlighet till Komptid och hemgång klockan 14.00 istället för 18.00.

Efter en stunds olika tester av min tilltänkta bakgrundsmatta, hade skruv-, klippnings- och fotoresultaten givit mig tillräcklig grund för färd till Fredells byggvaror och IKEA. Ingen billig historia, men resultatet tror jag ska bli övertygande och bra.

På hemmaplan fortsatte ihopskruvandet av studioväggar under kvällen. Fortfarande bara ett skelett, men snart målningsbart. Det var först när Anki kom hem vid 22.30-tiden, efter ett besök hos sin farmor och mor, som jag avbröt byggandet för nattvila.

 

Tisdagen den 6 september 2009:

Det var en bra dag för den kompledighet jag sedan tidigare blivit beviljad. Kände mig lite småkrasslig med halsont. Hälsan var dock tillr&aumL;ckligt god för att i lugnt tempo fortsätta snickrandet med fotostudion som planerat. Möjligt jag får se upp med någon form av ledinflammation i händerna. Känns kanske inte bara som ren träningsvärk.

Om eftermiddagen styrde jag bilen mot Bredäng för upphämtande av Anki. Gemensamt gav vi oss av mot Kungens kurva för inköp och beställning av de första kattprylarna. Kattlådor, kattsand, transportbur, skålar och klösmöbler med mera.

Hemma pysslade jag åter igen i garaget under den tid maten stod i ugnen. Därefter tidningssorterande, te och så småningom sömn. Utomhus hade det nu blåst upp till riktigt ruggigt höstnattväder.

 

Måndagen den 5 oktober 2009:

Av någon konstig anledning tycktes tiden ha stannat upp strax före uppstigandet. Det var inte beroende på jobbiga drömmar om vita eller genomskinliga maskar som försedda med kondomhuvudsrundade små ormhuvuden kom ut ur huden (likt dygnet före), utan snarare beroende på att jag endast somnade om för ett par minuter med upplevelsen av timmars sömn. Det var hela tiden ett par minuter kvar till väckning, trots korta framflyttanden av den inställda väckningstidpunkten om ca tio minuter.

På jobbet bjöds mig en avkopplande dag med möte och diskussioner om ställverk i utbildningssynpunkt. Därtill ett lika avkopplande lunchbesök där panerad fisk med kokt potatis avnjöts.

På kvällen arbetades det vidate med fotostudion, dock endast gällande nya och korrigerade ritningar. I övrigt nyttjades tiden till tidningssorterande för arkivering i sovrummets nya hyllor. Svårast var dock tillagandet av te. Vid försök ett glömdes tesilen i för länge. I nästa försök, innan jag gav upp för kvällen, fick jag aldrig i något vatten i koppen. Det hann helt enkelt svalna i vattenkokaren. Sedan var det helt enkelt läggdags.

 

Söndagen den 4 oktober 2009:

Färgen i trappan hade i princip torkat enligt anvisningarna, men helt klibbfri var den ändock inte. Nu var det i och för sig inte det sista lagret färg som skulle på, men mina barfotsavtryck skymtade en aning på vart trappsteg efter var promenad upp och ned. Att gå med strumpor var inte att tänka på. Svart ludd från strumpor var nog det sista man ville lämna kvar på fotstegen.

I stan bjöds den andra och sista kursdagen "produktfotografering". Fortsatt wpännande tema och lika spännande lösningar i ljussättningshänseende. Det var fantastiskt vilken stor betydelse gaffatejp hade i sammananget.

Dagens fotoutmaningar bestod av glas, vätskor, datorprylar och avslutningsvis ett stilebenfoto. Ofta med inslag av färg i ljussättningen. Dock med uppmaningen att vara lite "tråkiga" när det handlar om direkta uppdrag. Det extrema ger en mycket snäv kundkrets om det ej är överenskommet med uppdragsgivaren. Å andra sidan gäller det att arbeta fram en egen stil som kunden känner igen och kan förvänta sig.

Ett trevligt lunchuppehåll gjorde vi över en kebabtallrik. Ytterligare intressanta diskussioner och analyser av fotobranschen.

Vid 16.30-tiden var studion städad och vi skiljdes åt många tankar, arbetsmetoder och idéer rikare.

Hemma kom kvällen att bjuda god mångfald av sysselsättningar. Under tiden dagens bilder laddades in strukturerade vi och rensade kattgångar i vardagsrumshyllan. En ganska intressant och inbjudande lösning för att påbjudet ha en ordnad väg upp till de hyllplan och höjder de säkerligen kommer att vilja åt.

För vår egen del ordnades med en efterlängtad och saknad garderobsstång för ytterkläder i hallen samt mer strukturerad påsförvaring i IKEAs smarta påsförvaringstorn.

Omkring midnatt hade jag plockat ut ett digert gäng bilder från helgens fotokurs och sänt dem över till kursledaren. Det mesta av min produktion var "Behind the scenebilder" för att underlätta minnesbilden av mina kursanteckningar från respektive produktfotodag i helgen.

 

Lördagen den 3 oktober 2009:

När jag vid åttatiden om morgonen steg upp handlade det om kursförberedelser. Den första av två dagar produktfotografering stod för dörren på Folkuniversitetet. Om kring en halvtimma innan kursstarten var jag på plats vid Rådmansgatan. En snar promenad till Kungstensgatan när klockan närmade sig 10.00, efter kaffeinköp på Mc Donalds.

En liten grupp om fem personer samlades i soffgruppen omkring vår lärare för helgen. En kortare och simpel teorilektion hölls innan vi fick se några av lärarens fantastiska bilder och bildexperiment. Några ljussättningar var rent sagolika.

Bortsett från ett kortare måltidsuppehåll ljussatte vi en lång rad produkter på olika sätt. Vi granskade skuggor hos en boll beroende på avstånd till ljuskällan mm. Begrepp som noggrannhet och tålamod nyttjadess tillsammans med begreppet: "Skit in blir skit ut...".

Förutom reprofoto avbildade vi smycken, mobiltelefon, en bärbar bandspelare och inte minst en häftigt skulpterad bordsstaty. Intressanta objekt allihop när det gällde ljussättningsdetaljerna, till exempel att även bränna in befintligt ljus från en display i blixtbilden. Läraren menade att om det fanns dioder och annat som visade på en varas funktionalitet, så skulle den framhävas.

Efter kursen nyttjade jag kvällen till studiosnickrande. Hade tillsammans med Anki även förankrat sovrummets nyuppsatta bokhyllor i väggen samt valt ut klösmöbler åt katterna innan natten närmade sig. Anki, som grundmålat trappans trappsteg under dagen, avslutade med ett lager grå färg som avslutning på dygnet.

 

Fredagen den 2 oktober 2009:

Redan vid åttariden såg jag till att få frukost i magen. Hade fortsatt iver att bygga på min fotostudio. Skruvar saknades visserligen fortfarande, men många hål kunde borras och försänkas i förtid.

Vid lunchtid gav jag mig ut på ärenden. Listan över uppgifter hade hunnit bli riktigt lång. Efter en liten rundförd på småvägar startade jag mitt handlande på Coop Forum i Haninge. Grundfärg till hallen, toapapper och lite mat. Väl sedan blev det ytterligare en runda in, ni för inköp av reglar till fotostudion.

Efter att ha packat bilen full gav jag mig av hem för att tömma den. Tog samtidigt ett snabbt mellanmål innan jag fortsatte min turné.

På posten kunde jag hämta den sista delen i en beställning. En stor TriGrip diffusor. Därefter till IKEA för inköp av småprylar från listan till hemmet, följt av ett inköp av två stora mattor till min lilla studio. Ska bli härligt den dagen de rullas ut och bygget är färdigt.

Sista anhalt för min affärsturné var Fredells trävaraor. Nu, äntligen, inhandlades de träskruvar (mängder) som saknades för fortsatt studiobyggande.

Ett par timmars snickrande hann jag med innan det var dags för dans på Yesterday. Zlips hade varit tvugna att ställa in, så Gamblers gjorde ett gott intryck och god prestation med kort varsel. Melissa var visserligen också på plats och stärkte upp under fyra låtar. Mycket trevligt.

Anki hade jag hämtat i Mörby för vår vidare färd. För underbara danser stod inte bara Anki, utan jag fick njuta dans med bland annat Helena och ett par för mig nya tjejer. Men högst på dansnjutningsresan var ändå ett gäng underbara danser med Karin före pause.

 

Torsdagen den 1 oktober 2009:

I princip hela min lediga dag nyttjades åt snickrande och skruvande på fotostudion. Ända fram till dess att alla tillgängliga skruvar används. Kvällen bjöd sedan god grundträning ledd av Malin från MIC-team.

 

Onsdagen den 30 september 2009:

Mycket lugn arbetsnatt Sömn förmiddag Snickeri fotostudio bakgrundspanel Anki hem Färd zoobutik samt IKEA Sågade hyllgavlar Kollade kattrastgårdar på dator sovdags.

 

Tisdagen den 29 september 2009:

Efter den lugna men samtidigt röriga arbetsnatten var det skönt att komma hem till sängen. Fredells Middagssömn arbetsnatt mycket lugn

 

Måndagen den 28 september 2009:

Efter att ha sovit ut till niotiden på morgonen klev jag upp och ordnade månadens privata betalningar. Ringde sedan för att säkerställa att helgens kommande fotofortbildning, "produktfotografi", skulle bli av som beräknat.

Resten av min vakna tid användes till att rita om och måttsätta fotostudions huvudvägg. Den hann jag dessutom i stora drag såga till och placera ut på golvet. Ett digert men mycket välorganiserat pussel som stämde gott med ritningen. Många meter regel var inkluderad och endast ett fåtal reglar av denna dimension outnyttjad.

Sov någon timmas middagssömn innan det var dags att duscha inför en kommande arbetsnatt. Anki spacklade trappan och räknade på hyllor till sovrummet. Mängden hyllor ska också anpassas i hemmet för att katterna ska få egna och naturliga viloplatser. Dessa måste dock förankras i väggen först.

Arbetsnatten blev lite udda, inte direkt arbetssam även om det ofta kändes aningen svårjobbat. När det gällde besiktningen av ett anmält spårdel mellan Spånga och Duvbo behövdes externt stöd och extern hjälp för att vi skulle våga släppa på trafiken på det sedan länge sargade nedspåret. Förarna tyckte spårläget hade försämrats bara under dagens lopp, sedan en tidigare avstängning. Något en snabbesiktning tycktes kunna stödja, för att i nästa stund vara fullt farbart och utan restriktioner i väntan på en senare och framtida åtgärd högt upp på åtgärdslistan.

Ytterligare en udda händelse inträffade under sena kvällen och natten. Via en ledig men nyfiken kollega fick vi frågor om vad för tågolycka man pratat om i Märsta? Någon skulle ha skadats?
Svaret kunde sökas på nätets nyhetssaiter och Räddningsledningen kunde senare bekräfta vad de ansåg var en icke tågstörande insats.

Det som hade hänt var att en 16-årig grabb gått på fel tåg, nödöppnat en dörr, kastat sig av i farten och enligt uppgift brakat in i ett vindskydd på plattformen (omnämnt som busskur). Det vi fått kännedom om var endast åtgärdandet av den nödöppnade dörren och att efterföljande tåg ej funnit något onormalt längs sin väg. Med andra ord fick checklistorna utökas ca två timmar efter ambulanstransporten till akademiska sjukhuset i Uppsala.

 

Söndagen den 27 september 2009:

Efter utekvällen på Hamburgerbörs i Stockholm var det riktigt skönt att komma hem. Ett par hårda smörgåsar fick det bli innan sängen äntrades.

Efter vad som upplevdes som en sovmorgon gick även jag upp strax efter klockan åtta om morgonen. Gemensamt författade vi ett svar till kattuppfödaren utanför Borås, gällande kommnde besök, innan det var dags för Anki att ge sig av mot Nynäshamn. På hennes program stod spabehandling under eftermiddagen. Henne och hennes mor väl unnat.

Eftermiddagen bjöd en relativt lugn trafikdag. Småsaker att styra upp. Mest bekymmerssamt var att hissar och rulltrappor till spår 19 ännu ej hade blivit åtgärdade, trots att ett helt dygn gått. Måste vara fortsatt extremt dåliga avtal skrivna gällande servicen, helt utan förståelse eller känsla för resecentran och dess resenärers behov. Kort sagt uruselt.

Graferna fick skrivas ut sent pga stor belastning och bokning av skrivarkapacitet från planeringsenheten. Men jag hann klart trots detta samt även festa på en hel pizza. Arbetskvällen gick fort och fortsatte i gott mod.

Hemma skrev vi på kontraktet för vår blivande hankatt från västerås samt betalade in handpenningen på 1000 kronor. Det kändes riktigt bra. Anki hade dessutom under dagen kartlagt de få giftiga och eventuellt irriterande växterna i hemmet. De giftiga ska vi se till att helt ta bort.

 

Lördagen den 26 september 2009:

Detta blev verkligen en heldag fylld med aktiviteter från det att jag steg upp klockan 05.15. Inledningsvis var det i form av arbetsdag som tågledare. Lite speciellt för helgen var transport av omformarstation från Jordbro till Ösmo samt inkoppling av densamma. Helgen innan transporterades den en krokig väg från Upplandsväsby till Jordbro, med transportvillkor nära nog överallt.

Ytterligare en stor inkoppling var förlagd till denna helg. Två växlar på uppspåret mellan Kungsängen och Bro, linjeplats Bro Nygård. Så småningom skall linjeplatsen införlivas i driftplats Bro som en deldriftplats.

Efter arbetsdagens slut hämtade Anki mig med bil. Målet för vår färd var en kattuppfödare i Västerås. Den katt vi från början helst velat ha visste vi var bokad. Men ytterligare två trevliga kattungar hade vi spanat in. Det blev ett par trevliga timmars besök där vi ytterligare övertygades om att det var Norsk Skogskatt som var det rätta för oss.

Efter att ha blivit bjudna te, äppelpaj och glass samt fått spana in katternas rastgård, gav vi oss av hemåt för överläggning i bilen. Vid hemkomsten till Stockholm var vi tillräckligt övertygade om vårt val för att kunna boka "vår"söta hankatt. Om kvällen fick vi även svar från den andra uppfödaren i Boråstrakten. Honkatten vi önskade få träffa fanns fri för oss att boka.

Efter att ha parkerat bilen vid Karlaplan och bytt kläder, mötte vi upp Daniel och Elinor utanför Hamburgerbörs. Vi skulle bli bjudna på föreställningen "Primadonnor". En föreställning som växte till sig efter ett tag, men som jag inledningsvis hade svårt att ta del av, kraftigt bländad av strålkastare rakt i ansiktet.

Omkring midnatt gav vi oss av hemåt med bil. Nöjda över en riktigt händelserik och klart positiv dag.

 

Fredagen den 25 september 2009:

Sömnen var helt underbar. I drömmen fanns det gott om skönheter från mitt förflutna. Riktigt klok på alla turer gick dock ej att bli, men jag sov säkert med ett leende på läpparna när såväl en kollega samt Katie Holmes även fanns med i bilden.

Åter igen kändes en extra sömn om ca 20 minuter som en härlig evighet. Gick upp strax efter åtta och hade ett par timmars fritid att se fram emot innan avfärd till ett arbetspass på Stockholmstågs driftcenter.

Under förmiddagen författade jag och sände iväg ett kontaktmail till en kattuppfödare i Boråstrakten. En katthona (Norsk skogskatt) hade vi fastnat för, representerande alla våra önskemål om ett lite vilt utseende.

Den övriga tiden av förmiddagen nyttjades förutom fika med chokladkaka och grädde till skissande på Fotostudions väggar. Har satt ett stort krav på flexibilitet i dess utnyttjande.

Arbetsdagen blev stundtals riktigt spännande. Jag fascineras över att det trots en enorm brist på tågvärdar och en hel del fordonsbrister endast blev ett inställt pendeltåg. Då hade vi hårdmatchat tågföringen av ett inställt pendeltåg, i egenskap av tjänstetåg, via fjärrtågsspår mot Upplandsväsby.

Egentligen var det bara ett, dock fatalt error, levererat från trafikledningens sida, då ett pendel tåg leddes in till fel plattform på Stockholm central, (spår 10).

Om kvällen hade Anki lyckats boka ett lördagsbesök hos en kattuppfödare i Västerås. Därtill såg lördagskvällen ut att kunna bli uppfylld av en föreställning i stan. Denna kväll blir dock lugn i väntan på en tidig lördagsmorgon på jobbet.

 

Torsdagen den 24 september 2009:

När klockan ringde tidigt om morgonen tyckte jag det var helt fel. Fick dock acceptera att jag faktiskt skulle ha en tidig arbetsdag som tågledare. En arbetsdag som bjöd på nytt spårfel i trakterna av Jakobsberg, (Jakobsberg- Barkarby). Hur som helst kom jag relativt lindrigt undan dagen i alla fall.

Innan hemfärd slog jag mig ned på centralens Mc Donalds för ett par hamburgare, milkshake och efterrättspaj. En skön tid för lite avkoppling innan det var dags att hämta ut ett paket i Älta centrum. Ett paket innehållande ett par fält- respektive studioreflektorer för min fotografiska verksamhet.

Dansträning stod också på dagens program. En intressant träning om än lite vä generaliserande och extremt gällande manligt och kvinnligt.

Dagen avslutades med en bra stund framför datorn tillsammans med Anki. Vi fann ett par riktigt trevliga kattungar att förälska oss i. Misstänker att vi kan komma att bli besvikna i många förlorade chanser innan vi har två passande katter på hemmaplan.

 

Onsdagen den 23 september 2009:

Det var trevligt och mycket mysigt att åter igen ha Anki på hemmaplan. Städningen i garaget var ännu inte upptäckt av henne, så en reflexskärm hann jag montera upp lite på prov.

Arbetsdage, (kvällstur), inleddes med en timmas möte och arbetsplatsträff. Järnvägstrafikens största bekymmer för dagen var sedan spårfel med sprickbildningar i en växel Jakobsberg samt dåligt spårläge i Rotebro, första nedspår i riktning mot Häggvik. Således med trängsel söderut på andra nedspår.

 

Tisdagen den 22 september 2009:

 

Måndagen den 21 september 2009:

HAGBY VATTNING NVK HEM JOBB Tl (ej STÅG) STÄDNING

 

Söndagen den 20 september 2009:

Trots att det var söndag och ledig helg, var jag uppe relativt tidigt. Hade bara städning i focus samt att jag inom en snar framtid skulle behöva se till mina föräldrars växter samt lämna ihopsamlat skräp på Hagbytippen.

Utan att ha hunnit dyka allt för djupt in i städningen just denna dag fick jag stuva om i planeringen något. Ankis farmor ville ha sällskap för ett par timmar då ingen av hennes nära fanns i landet. Så jag gjorde ett par timmars utflykt dit för en trevlig fika. Det var tur att jag hade nyckel till porten, för portkoden fick jag aldrig att fungera.

Under fikatiden med Eivor plockade jag även fram kameran vid ett par tillfällen. Kommunikationen förde vi mestadels via papper och penna. Riktigt lyckat koncept då min röst är svår för henne att uppfatta vid 94 års ålder. Sammanfattningsvis ett mycket värdefullt avbrott i vardagen för oss båda. Perfekt inspiration inför fortsatt städande hemma.

 

Lördagen den 19 september 2009:

 

Fredagen den 18 september 2009:

 

Torsdagen den 17 september 2009:

 

Onsdagen den 16 september 2009:

 

Tisdagen den 15 september 2009:

Kom att njuta en tidig morgon på Stockholmståg driftcenter.

 

Måndagen den 14 september 2009:

Denna dag arbetades det en eftermiddagstur som tågledare. De atörsta bekymren återfanns norr om "Säcken" Stockholm C samt uppspåret Barkarby- Jakobsberg. Båda felen handlade om spårfel. Trasig isolskarv på centralen och rälsbrott på dubbelspåret. Annars var det helt ok att vara tillbaka efter semestern.

 

Söndagen den 13 september 2009:

Det blev sammantaget en riktigt skön mix av dans och fotografering denna mara. Visst hade jag längtat efter fler danser med vissa tjejer, men jag var ändå härligt nöjd när det var dags för de sista danserna och extranummer för Zlips, Perikles och Expanders.

Nattmackan och den utdelade läsken satt riktigt bra i natten. Lika så färden med buss till hotellet. Värmdes gott av att även andra saknat och jagat min dans på samma sätt som jag försökt nå deras. Men det får kanske vänta till nästa dansmara?

I nattens timma packade jag det mesta innan sänggång. Ett gott drag till dess det var uppstigning och frukost. Med tanke på att bussen skulle packas en halvtimma före avgång, passade det bra att ta med väskorna till frukost.

Jag njöt gott av hemresan. Fick många sidor lästa gällande blixtfotografering. Därtill gavs en chans att ytterligare lära känna medpassagerarna för denna dansmara. Mitt bussminglande har annars avtagit markant genom åren. Ytterligare en chans till mingel fanns naturligtvis under middagsstoppet i Tönnebro, som Anki och jag spisade tillsammans med Angelica D och Maria.

Det var skönt att komma hem. Det kändes positivt nog som om vi varit ute på en riktig långresa. Med en lugn kväll laddades det för semesteravslut och kommande arbetsdagar.

 

Lördagen den 12 september 2009:

När de tre banden spelat färdigt fanns det all anledning att vara slut i kroppen. Jag hade visserligen inte gått så farligt hårt åt kroppen. Mest beroende på att jag var osäker om dess formstatus. Lite värk och spänningar i min vänstra övre käke bland annat.

Fotograferade även innan hemfärden och njöt av den nattmacka och läsk vi fick. Hotellrummet och en dusch var skarpt efterlängtat. Kvällens mysigaste dans hade jag lyckats få utav en av bussresans medresenärer, Angelica. Kan ju hoppas det blir fler i en framtid.

Efter duschen somnade jag och Anki relativt snabbt. Att jag sedan vaknade pigg och munter är kanske mer av ett mysterium. Men pigg var jag hur som helst när vi gick ned till hotellfrukosten på Scandic hotell, Örnsköldsvik. För första gången märkte jag aldrig att pannkakorna tog slut. I spåren av dessa dansmaror brukar det vara en enorm åtgång. Jag min vana trogen förser mig numera direkt vid frukostankomsten.

Vid elvatiden hade Anki och jag gjort oss redo att bli hämtade med bil av mina föräldrar. En mycket trevlig färd ut till Sörvåge. Ett par timmar jag gillade skarpt, med såväl omelett, trattkantarellstuvning och kaffe efter der. Det var riktigt mysigt. Vi avslutade med en promenad bort mot sågtorpet. Själva torpet fanns ej längre. Istället var där, på samma plats, en stor villa med tillhärande hus och en enormt lyxig brygga. Lyxigt kändes hela projektet.

Åter på hotellet hann vi med en kort tupplur innan det var dags för dusch och iordningställande till kvällens dansmara och bande Zlips, Perikles och Expanders. Åter igen en kväll med mycket bra musikblandning.

Innan danskvällen var det dock, som traditionen bjuder, middag på Parken (Folketspark). God kyckling med tilltugg som gjorde mig riktigt, riktigt, mätt. Därefter var det tänkt att gå till toaletterna som förberedelse inför dansstarten. Ännu var det några minuter kvar före den första dansen. Men här var det läge för strul...

Med avsikt att dra ned blixtlåset på byxorna noterades en annorlunda känsla. Den hakade i och fem skadade tänder syntes på dragkedjan. Byxorna gick att få ned utan vidare skada, men all kraft hos blixtlåset släppte när det var dags för motsatsen. Till och med en del av sömmen syntes skadad. Glad över att ännu bära en ganska lång fleecetröja kunde jag meddela Anki att jag tvingades avstå den första dansen. Ja, den första timman för att räkna noggrannare. En promenad tillbaka fram och tillbaka från hotellet fick det bli.

Utomhus var det en ganska skön promenadtemperatur. Därtill även ett tilltagande duggregn, främst under promenaden tillbaka till Parken. Men precis lagom för att bara bli nedkyld lite lagom, inte dyblöt. Men det var på gränsen de sista minuterna.

Danskvällen bjöd mig mycket god underhållning. Jag var i mycket bättre form och vågade således ta ut svängarna mer. Fotograferade under en dryg timma, ett bra test med två blixtar. Hade kanske inte vanan att rikta exakt som jag tänkt var gång, men god träning gav det. Kanske inte direkt vila fysiskt, men ändå.

 

Fredagen den 11 september 2009:

Det blev ett tidigt uppvaknande, slutpackande och färd tillsammans med Anki till Centralen för avfärd med dansbussen utanför Royal Wiking hotell klockan 08.00. En bussfärd som blev mycket trevlig med bland annat god tid för läsande.

Matuppehållet denna gång blev positivt nog väl tilltaget, med en dryg timma. Därtill på favoritstället Tönnebro. Avnjöt en någorlunda god korvstroganoff. Absolut utan fel, men ej den där extra smaken kort sagt.

Efter att vi anlänt till Scandic hotell Örnsköldsvik gick Anki och jag som brukligt över till Coop Forum för kvällsprovianterin. Frukt, lite läsk och godis. Därefter blev det en stunds sömn innan det var dags för dusch och iordningställande inför danskvällen.

Danskvällen bjöd i grunden perfekta dansförutsättningar. Lagom mycket plats och de tre underbara banden Shake, Blender och Highlights. Anki njöt fullt ut. Själv litade jag inte riktigt på min hälsa. Ibland utan förkylningstankar, men stundom med klart nedsatt ork och en stelhet som inte riktigt ville ge med sig.

Mot slutet av kvällen kvicknade jag till. Detta efter någon timmas fotograferande och en rejäl fikapause tillsammans med Anki vid midnattstid.

 

Torsdagen den 10 september 2009:

Fick verkligen en heldag till fotoarbete och njutande av US-Open i tennis. Mot kvällen gav jag mig dock av till del två av tävlingsträningen. Mig passade det utmärkt med ett förkortat träningspass, fortsatt lite hängig och osäker på om jag var helt kry. Ville ej ta ut mig för hårt inför Ö-viksdansmaran. Ankis orsak till den förkortade träningen var lång arbetstid och behov av att besöka sin farmor.

Efter träningen fortsatte packandet inför dansmaran i Örnsköldsvik. Bland annat med strykande.

 

Onsdagen den 9 september 2009:

Mönstret kändes igen. Uppe sent om kvällen och en bit in på natten, för att sedan njuta en god sovmorgon med Yatzi vilandes eller sovandes nedanför sängen. Detta efter en morgonpromenad med Anki innan hon gav sig av till jobbet.

Det blev en bra semesterdag även detta. Dock med problem att hinna fokusera på egna saker och vinna egen tid. Mycket beroende på att Yatzi skulle lämnas till hundpensionat under eftermiddagen, en färd som utfördes med lämning lagom till 17-tiden.

Anki skulle under kvällen ha möte med jobbet. Men även jag avstod den sociala dansen eftersom huvudet var riktigt tungt. Så tungt, så tungt det kändes. Så min egentid blev inte så speciellt väl utnyttjad som jag önskat.

 

Tisdagen den 8 september 2009:

Ytterligare en skön sovmorgon. Speciellt med tanke på att en stor del av natten nyttjats till bildarbeten och avkoppling framför nattutsändningarna av tennisens US-Open på TV. Frukost avnjöts även denna morgon på altanen.

Eftermiddagspromenaden med hunden Yatzi bjöd inga direkta fotoöverraskningar. Vi tog oss visserligen tid till att stanna till på en av Strålsjöns bryggor för lite blixtfotograferingstester, men inget i någon revulotionerande framstegsstil.

Fick efter promenaden god tid för fotoarbete vid datorn. När Anki kommit hem fortsatte vi med läsande om katter. Det gäller ju att göra lämpliga val, och valen är många att göra.

 

Måndagen den 7 september 2009:

Tog en lagom lång och riktigt skön sovmorgon. Hunden Yatzi hade onekligen hunnit vänja sig vid detta och som det verkade även börjat uppskatta lite förmiddagslugn. Till och med så att han efter frukost och morgonpromenad med Anki ställt sig frågande till om hon verkligen skulle välja att åka till jobbet när andra sov?

När även jag vaknat till bjöds den lyxfrukost jag sparat sedan söndagskvällen. Klockan var närmare 11, så härligt och perfekt mogen Avocado med citron och Skagenröra satt verkligen på sin plats till morgonkaffet på altanen. Vilken semesterdag.

Eftermiddagspromenaden med hunden Yatzi blev riktigt bra den med. Som brukligt hade jag kameran med mig, redo för skön dokumentation och konstnärligt skapande. Får jag avslöja att jag blev förälskad på köpet, under denna promenad?

Yatzi är inte direkt den hund som sliter och drar i kopplet, tvärt om förträffligt diciplinerad. Men i min drömmande promenadsituation var det hur som helst ett ryck i kopplet som fick mig att vakna till liv och uppmärksamma dagens absoluta toppmodell. Den vackraste katt jag skådat. En vid detta laget uppburrad, enorm och stridsberedd Norsk Skogskatt. Ärligt talat var jag tvungen att kolla minst två gånger för att försäkra mig om att det inte var ett lodjur vi hade framför oss. Inte så mycket fråga om färg, men storlek.

Förvånansvärt coolt lyckades jag styra upp scenen för ett par underbara bilder. Samtidigt som de första rent dokumentära bilderna passerade genom objektivet hade jag beordrat Yatzi att sitta ned. Lydigt, men med oförstående och nyfiket längtande uppsyn i ögonen, satt han nu ett par meter från den Norska skogskatten. Modellen började nyfiket acceptera att hunden inte verkade så farlig under mitt kommando och samtidigt men ståtligt reserverad intresserat sig för mig och min kamera. Ett par sekunder fick jag till mer genomtänkt bildkomposition innan katten satte sig till ro likt hunden för några sekunder.

Sammantaget fick jag ytterligare en knapp minut för att fånga händelseutvecklingen. Jag positionerade om hunden med ett par meter och fick ett par nya fotolägen i en smygande promenad över vägen. Men det bästa kortet var redan taget och fångat innan ljusförhållandena mitt i gatan blev svårare och rörelserna mer oförutsägbara. Men jag var redan nöjd och som sagt var riktigt förälskad i denna kattras. Troligtvis snart även inom vårt hems väggar, ypperligt väl matchande vad vi sedan tidigare smådiskuterat hemma.

Det blev mellan en och två timmars promenad. Vi fortsatte längs Älta mosse och sedan ytterligare en stund runt i området. Riktigt trevligt.

Klockan 17.30 var jag anmäld till ett stormöte, uppföljningsmöte, hos Skattemyndigheten. Denna gång med inriktning på nya företagare, enskild firma och handelsbolag. Således tog jag Yatzi med mig på bussen mot Slussen, för överlämnande till Anki. De skulle sedan vidare för att besöka Ankis farmor. Lite roande var det att Yatzy behövde ett par riktigt långa sekunder på sig för att känna igen och notera Anki. Då hade han visserligen hunnit vänja sig vid att alla som vimlade tätt runt omkring honom, utanför SL-centret, var helt okända för honom. Därtill var jag helt lugn fram till dess att Anki var ända framme hos oss, lagom för vanlig konversation.

Mötet var mycket intressant. Samtidigt kändes det som om jag redan hade god kontroll på grunderna. Min största okunskap rör eventuella och lämpliga avdrag.

Kvällen bjöd god läsning om katter tillsammans med Anki framför datorn. Ett par bildutskrifter på dagens fotokap blev det också sedan jag skakat liv i färgpatronerna och en allt för säsongsvilande fotoskrivare.

 

Söndagen den 6 september 2009:

Efter en lugn och skön sovmorgon samt frukost framför TVn och tennisens US-open åkte vi över till mina föräldrar för blomvattning. Därefter forsatte vår färd till Vaxmora för en ordentlig hundpromenad.

Direkt vi letat oss mot skogen fick vi upplevelsen av att gå åt fel håll. Inte rent geografiskt sett, utan beroende på en diger ström av mötande personer. Såväl vuxna som barn. Förklaringen låg i arrangemanget "Torpets dag", som i princip samtidigt (15.00) hade avrundat korvgrillning och andra aktiviteter. Hungrig var jag, men tid att sörja behövdes knappast då man normalt sett knappast kan räkna med korvförsäljning ens i Stockholms urskogar.

Efter att ha överlevt på fotoupplevelser och härligt stora blåbär vandrade vi efter ett par timmar åter mot bilen för hemfärd. En skön avkoppling och inledning på kvällen med Anki som förare. En kväll som innebar avocado med citron och skagenröra som avrundning för Ankis del. Jag hade dock redan hunnit äta mig mätt på ris och fisk, så läckerheterna fick sparas till lyxfrukosttid. Att bildhantering upptog en del av min kvällstid behöver jag väl knappast nämna?

 

Lördagen den 5 september 2009:

Det blev en riktigt bra dag. Normalt sett brukar tävlingsdagar kännas hopplöst förlorade rent tidsmässigt. Men denna lördagstävling skulle inte innebära avfärd förrän vid tolvtiden, i samband med att Ellinor och Daniel skulle komma förbi vårt hus.

Ovanligt pigg, överskottsladdad och munter fanns till och med tid för nyttigheter. Klippte gräsmattan för att bli av med en del lagrad personenergi,överskottstoppen. Något som lyckades väl. Var fortsatt nöjd och glad, dock helt plötsligt trött efter duschen. Perfekt för tjugo minuters avkoppling på soffan inför avfärd.

På gårdsplanen beslutades om bil och huvudförare för dagen. Lotten föll på mig, något som fungerade bra som beslut även för mig.

I Motala installerade vi oss som hastigast i omklädningsrummet innan vi fortsatte ut på stan för en promenad och lite god mat. Det blev till slut en riktig höjdarmåltid, ja rent utav dagens riktiga höjdpunkt. En lättöl tillsammans med gott vitlöksbröd och till detta en grymt stor lövbit, pommesfrittes samt både persilje- och vitlökssmör med underbar smak. "Gräddhyllan" kan verkligen rekommenderas. Minns även ett besök där från mitten av nittiotalet som mycket positiv.

Själva tävlingsdagen bjöd visserligen laddning och ett häftigt förstaheat med blandade Omdömmen, (4,3,1). Men där var det stopp på njutandet. Vi gick visserligen vidare, laddade gott men tappade all glädje, inspiration och målsättning redan vid låtens första taktsla. Vad som spelades minns jag ej, men det var en låt utan början, utan slut och än mindre att glädjas åt där emellan. Inte den minsta gnutta att fästa lite glädje vid. Till och med skönt att inte gå vidare. Som sagt var, någon hade valt att radera ut all danskänsla ur sinnet... Sist i semifinalen blev vi trots detta inte. 10 av 19 blev slutresultatet som jag mentalt inte vet vart jag ska placera in i minnet.

Efter lite avkopplande fotografering och en härlig dusch var det dags för hemfärd. Klockan var i princip passerad 22.00 så en liten matpause i Linköping inplanerades tillsammans med Bosse i en annan bil. En måltid som dock krävde lite extra rundturer bredvid motorvägen efyersom det första stället var stängt för kvällen.

Hemresan i övrigt gick problemfritt. Hemma väntade hunden Yatzi, överlämnad till oss, tidigare på kvällen, för ett par dygns passning.

 

Fredagen den 4 september 2009:

Under förmiddagen föll en tung börda från bröstet. Det var mycket värt att semesterns "MISSION ONE" var fullbordat. Jag var helt ikapp med den digitala bokföringen och fullt ut nöjd med vårens och sommarens utvärderingar av olika bokföringsprogram. Nu dags för en ny företagsfas, att än mer fokusera på framtida erbjudanden och lämpligt uppdragsutbud. Naturligtvis samtida med fortsatt effektiv fortbildning. Många kunskapsbanker finns kvar att fylla, inkluderat fortsatt införskaffning och nyttjande av lämpliga fotograferings- och studioverktyg. Utvecklingen går hur som helst inspirerat och stadigt framåt.

Anki besökte sin farmor efter jobbet. I övrigt fick vi en skön kväll i hemmet. Lite lagom god uppladdning inför lördagens danstävling i Motala. För egen del hade jag under dagen fått god dansinspiration via ett konsertklipp på Youtube med Michael Jackson ochh Britney Spears och låten "The way you make me feel&qout;. En grym låt i skönt tempo och många gångers repetition.

 

Torsdagen den 3 september 2009:

Äntligen var jag redo att skarpt överföra företagets manuellt hållna bokföring till ett riktigt bokföringsprogram. Den som klagar på att denna syssla är tråkig lider troligtvis av tidsbrist eller kan förmodas ha investerat i fel bokföringsprogram. Det helt underbara med mitt nya program var möjligheten att snabbt kunna växla mellan gammal och traditionell bokföring och simpelt vardagstänk. Grymt rätt verktyg för alla parter.

Som ni förstår gick i princip hela dagen åt för bokföring. Med tanke på att alla verifikat redan var numrerade manuellt fick överförandet helt enkelt inte bli fel. Lugn metodik bäddade för detta. Gott bevisat när alla kontosaldon också visade god överensstämmelse.

Om kvällen var det dags för dansträning för Johan Åhs. En bra träning som gjorde mig genomarbetat trött rent fysiskt, men som känslomässigt saknade något i mental utmaning. Svårt att riktigt veta vad?

 

Onsdagen den 2 september 2009:

Helt kry var jag nog inte denna dag. Ett par huvudvärkstabletter och vila behövdes för att dämpa en mildare feberkänsla. Hur som helst skönt att vara utan krav i semestertider. Kvicknade så småningom till och beslutade mig efter ytterligare bokföringsprogramstester för att göra en definitiv investering hos företaget Uni-Cell. Fick åtkomst till programmet i skarp drift, men hann inte börja med min egna bokföring innan kvällen var kommen. Avstod dessutom både socialdans och modelljärnvägskväll pga mitt lite klena hälsotillstånd för dagen.

Anki gjorde mig sällskap hemma om kvällen.

 

Tisdagen den 1 september 2009:

Min fortsatta utvärdering av bokföringsprogram bjöd denna dag ett skarpt testande av mina verkliga verifikat i testmiljö, ett testföretag. De som påstår att bokföring är tråkigt har inte testat min favorit i alla fall.

Även denna eftermiddag fick trädgårdens övre parkeringen en ansiktslyftning. Två eftermiddagars arbete med skrapa, skyffel och såll hade givit ett tydligt och påvisbart resultat. Förutom en mycket fin och välstädad grusplan, samt en växande nysållad grushög, hade nu en skottkärra fyllts med växtdelar i form av rötter och ogräsdelar. Något jag var extremt nöjd med om kvällen när jag gick inomhus för en skön dusch och kvällsro.

 

Mådagen den 31 augusti 2009:

Det var helt klart skönt att ha semester. Å andra sidan betydde det att min andra verksamhet bjöds en dag med nära nog total uppmärksamhet. Kort sagt handlade det om en första grundligare analys av det bokföringsprogram som ända sedan företagsstarten toppat min lista över bokföringsprogram med god uppfinningshöjd och flexibilitet. När jag pratat med försäljare har jag med tiden förstått att mina krav är ganska högt ställda. Ett av de mer kända företagens program kunde till exempel inte klara faktureringsmetoden i sina billigare produkter. Allt pekar mot att Unicell (Uni_bas) blir mitt val. Trots lite överarbetade instruktionsvideor gavs i princip möjlighet till "allt".

Kände behov av att både få frisk luft och göra nytta. Rensade en stor del av den övre parkeringen fri från ogräs. Belönades med en riktigt skön och svalkande dusch.

 

Söndagen den 30 augusti 2009:

Ett lugn, skönt och mysigt uppvaknande mötte mig invid Anki ute i gäststugans avkopplande miljö vid Ankis föräldrars landställe utanför Nynäshamn.

Efter en cool frukost med stilla läsning av Dagens Nyheter, en bra artikel om New York Times i kris, om papperstidningens svårigheter i dagens samhälle, blev det dags för båtavmastning. En färd in till Nynäshamn under förmiddagen.

Åter hemma i stugvärmen kunde vi lättat bevittna en rejäl störtskur utomhus. Fortsatte läsa slutet på morgonens långa tidningsartikel. Därefter bjöds en riktigt underbar kycklinglunch. Därefter var det dags för avfärd mot Stockholm och dansklubben Nackswinget. Där hade Anki och jag i uppdrag att hjälpa till med avprickningen till nybörjarkursen. Ett lätt, men samtidigt ganska intressant uppdrag. Inte speciellt betungande.

 

Lördagen den 29 augusti 2009:

Hade Michael Jackson fortfarande varit i livet hade han firat födelsedag denna dag. Nu en minnesdag av saknad inom dans- och musikvärlden.

Efter en mysig natt, i den lilla gäststugan utanför Nynäshamn, vaknade jag upp till drömmar kopplade till kundtjänstarbetet på Obs Stormarknad i Rotebro. Mitt återinträde på den posten var inte direkt enkelt. Att nu för tiden slippa nattens drömdam, med sytillbehörssetsreklammation i en salig oordning, är trots allt en salig tillvaro av lycka. Egentligen var det nog bara en "sprättare" som blivit feltillverkad. Men det tog tid för damen att kläcka ur sig. Vid det laget hade det just blivit dags att neka ett återl&aumn;ande eller byte av varan i dess skick. Som sagt var, kunder man idag är glad att ej behöva pressa på fakta för korrekta beslut.

Förmiddagen bjöd god och varierande fotografering. Vårtbitare, dagsländor och humlor för att nämna insektssidan. Mer synd var det om den småfågel som försökte gena genom huset. In gick snabbt och smidigt, men det tog stopp vid den stängda altandörren ut. Efter en stunds återhämtningstid bar Anki ut den i en handduk, försiktigt lagd över fågeln. Ytterligare ett par bra bilder innan den så småningom flög en bit bort. Den stannade i närområdet, till synes tacksam och fortsatt nyfiken över fotograferingen. En riktig fågelunge...

Kvällen fortsatte med god läsning, hot shoe diary, förgyllt med ett glas vitt vin. En ren mystillvaro.

 

Fredagen den 28 augusti 2009:

Efter en natt med bildinladdning, varvat med sömn på soffan, fortsatte jag i samma stil en bra bit inpå dagen. Istället för sömn blev det dock en hel del ekonomiarbete.

Efter en skön dusch om kvällen unnade jag mig ett hamburgermål på den lokala grillen. Packade sedan och var i princip klar för avfärd när Anki kom hem ifrån sin arbetsdag.

Kvällen avnjöts på Ankis föräldrars landställe efter en regnmörk kvällsfärd. God avkoppling med ett gott glas vitt vin med tilltugg och kvällssmörgåsar. En mysnatt följde sedan.

 

Torsdagen den 27 augusti 2009:

Natten tillbringades med uppbruten sömn på soffan. Detta till förmån för bildinladdningar. Mot slutet av natten blev det dock ett visst lugn i verksamheten. Började sova över och ignorera väckningstillfällena. Men om förmiddagen var jag igång igen.

Om eftermiddagen begav jag mig till Upplandsväsby för uthämtande av mina nya glasögon. Sedan vidare till mina föräldrar för ett snabbt besök innan det var dags för dansträning. En träning som jag blev mer än 40 minuter sen till efter en mer än timmeslång stilla bilkö mellan Kistapåfarten och Fredhäll.

Mina föräldrar kunde stolt visa upp den upprätade grindstolpen och de påhängda grindarna, som efter 47 års förvaring i smedjan åter var på sin ursprungsplats.

Dansträningen var också ett intressant inslag i djungeln av nya intryck. Ingemar Önnerås bjöd på en lång rad mer eller mindre vetenskapliga liknelser som omväxlande var lätt- respektive svårsmälta. Så länge det inte innebär att ljuga för sig själv utan bara att motivera sig med sanningar kan jag nog köpa riktigt mycket av träningskonceptet.

En ny natt med bildinladdningar och sömn på soffan inleddes om kvällen.

 

Onsdagen den 26 augusti 2009:

I vanlig ordning sov vi med balkongdörren öppen ut mot havet. Samtidigt, i vanlig ordning, hade jag svårt att somna. Inte bara beroende på värmen i rummet och de aggressiva små ljudlösa myggorna, utan även beroende på några av de mest genomträngande rösterna från baren vid poolområdet. Mysigt, men sammantaget sömnstörande.

Efter att ha accepterat ett par timmars vridande och vändande i sängen, nogsamt myggskyddande med lakan upp över huvud och andra utstickande kroppsdelar, tog jag ett par svalkande pauser på balkongen. Nu mer lättsamt följande barlivets fröjder, helt enkelt på lago avstånd och i ensamhet. Jag väntade helt enkelt in Barstängningen för att i nedsläckt miljö fotografera karlavagnen och den cirkumpolära himlarörelsen. Som mest med dryga halvminuten långa slutartider.

Ett par timmars sömn och mysigt drömmande hade jag hunnit få innan klockan, ställd på 06.30, ringde en första gång. I drömmen var jag på fotografiskt uppdrag vid någon slags singel-tävlingsdate. Exakt hur festligheterna var tänkta hann jag dock aldrig drömma mig fran till. Minns dock att jag inte förstod hur den första av tjejerna jag fick hälsa på hade kunnat bli direkt utslagen. Så många goda egenskaper. Inte ens fotograferingen hann jag med innan väckningen var min verklighet.

En härlig dusch och ett par slutliga moment av packande och vi var klara för avfärd från ön Thassos med buss och färja mot flygplatsen i Kavala för färd mot Stockholm- Arlanda.

Incheckningen gick smidigt. Handbagaget med en stor del av fotoutrustningen vägde nog en hel del, men utslaget på oss båda tror jag nog vi klarade 40 kg-kravet. Det incheckade bagaget vägde hur som helst 31,2 kg enligt incheckningsvågen.

Innan vi promenerade igenom säkerhetskontrollen passade vi på att äta färska matbrödsbakverk med inbakad ost och skinka. Så underbart saftigt och gott. Vinsten med denna ordningsföljd var att jag kunde nyttja den kvarvarande och medhavda drickan. Skulle ha varit onödigt att behöva hälla ut den, för att i nästa stund vilja köpa ny dricka innanför säkerhetskontrollen.

Våra Göteborgsvänner från bussrundresan hann vi prata med en stund före boarding. En trevlig bekantskap, om än lite i flykten, då och då under Thassosveckan.

Flygningen hem tog en lite ostligare bana än jag inledningsvis räknat med. Efter en start österut svängde vi höger ut över havet. Fortsatte ett par minuter västerut innan vi satte nordlig kurs upp mot Bukarest. Vi fick god och trevlig information om flygrutten som skulle ta oss upp över Vitryssland mot Litauen, över mot Gotland och sedan direkt mot Arlanda. En aning turbulent nedstigning blev det, men en mycket lugn landning norrifrån bana 19R. Detta till en hal duggregnsvåt bana.

Sedan vi fått ut bagaget och passerat en mycket glad tullhund som nyss fått någon form av belöning tog vi flygbussen till S:t Eriksplan. Under få men stora regndroppar bytte vi till tunnelbanan mot Slussen. Där fick vi en pause med mjukglass och en liten kopp kaffe. Ett spontant möte med Jenny T hade snabbt stämts av över mobiltelefonen. Inledningsvis för att lämna tillbaka en utlånad blixt, men sedan för att lika spontant och oplanerat följa med oss hem på en fika. En trevlig husförevisning och stund för avkoppling på altanen. Naturligtvis med en del foto- och företagssnack över koppen kaffe respektive te. Anki hade lyckats väl med det improviserade inköpandet en riktigt god kladdkaka, att ha till.

Om kvällen och natten startade så det digra arbetet med bildinladdning. Med andra ord blev det en natt på soffan.

 

Tisdagen den 25 augusti 2009:

 

Måndagen den 24 augusti 2009:

 

Söndagen den 23 augusti 2009:

 

Lördagen den 22 augusti 2009:

 

Fredagen den 21 augusti 2009:

 

Torsdagen den 20 augusti 2009:

 

Onsdagen den 19 augusti 2009:

 

Tisdagen den 18 augusti 2009:

 

Måndagen den 17 augusti 2009:

 

Söndagen den 16 augusti 2009:

Efter en bra arbetsnatt satte jag mig på tunnelbanan. Fick dock för mig att en söndagspromenad på Södermalm inte vore helt fel. Medföljde således tunnelbanan till Skanstull innan en vandring åter mot Slussen inleddes lite kors och tvärs.

Efter att ha beundrat och samtidigt förfasat mig över vissa skyltdockor, (några av de värsta i mitt tycke fångade på bild), gav jag mig av hemåt med buss. Väl hemma var jag fortfarande lite pigg varför jag hann med både frukost och några datorsysslor innan jag tillät mig att vaggas till sömns. Det hade varit en riktigt skön augustimorgon med gott klimat även på altanen.

 

Lördagen den 15 augusti 2009:

I princip var arbetsnatten lugn. De flesta frågor som inkom under natten gällde tågnummer och då främst i fråga om ordergivning av omledningståg och vändtåg i samband med helgens stora Uppsalaavstängningar.

På hemmaplan sov jag om förmiddagen. Anki hämtade sin farmor för färd ut till landstället i Nynäshamn. Ett digert projekt med tanke på trappor och husets höjdläge.

Min fritid kom i princip uteslutande att nyttjas till bildinladdning, sortering och allmän bildredigering. Helt och hållet med fokus på den gångna veckans dansframträdanden i Superjam, Vitabergsparken.

En ny, ännu lugnare arbetsnatt väntade. Dock inte helt utan sysselsättning. Men egentligen mer av avkopplande karaktär.

 

Fredagen den 14 augusti 2009:

Det var nästan väntat att jag skulle vara seg om morgonen och ställa fram klockan gång på gång under morgontimmarna. En stund efter klockan nio var jag dock uppstigen på mina fötter för att spisa frukost.

Strax före klockan 12.00 hade jag transporterat mig in till stan. Vid en av centralens bankomater hade "Blomman" och jag stämt träff för en fika på stan. Valet föll på ett ställe vid drottninggatan, efter en promenad via Norra Latin, Norra bantorget.

Valde en stor mäktig muffins med dumlechoklad samt en kopp kaffe. Min mage var inte helt förtjust över mitt val. Men i princip fick vi den fikatid vi önskat innan jag fick skynda till jobbet för ett akut behovsuppehåll.

När kroppsbalansen snart var återställd hade jag beslutat mig för färd till optikern i Upplandsväsby. Mitt behov av nya repfria glasögon har funnits länge, så tiden kändes rätt.

Eftersom "Blomman" tagit en promenad bort mot Karlberg passade det bra att sammanstråla igen på stationen, för gemensam pendeltågsfärd norrut.

Synen var i princip oförändrad. Lite mindre av brytningsfel, men ändå marginella synförändringar. Skönt att höra och få bekräftat.

Efter en skön men inte allt för lång eftermiddagssömn var det dags för en arbetsnatt. Anki var samtidigt, efter jobbet, hos sin farmor och dans till Shake på skansen. Trevliga sysslor jag helt missade. I själva verket var det min första arbetsnatt av tre, under en arbetshelg som hade stora banarbetsprojekt planerade med totalavstängda spår i Uppsala och norrut mot Löten samt Uppsala Norra.

 

Torsdagen den 13 augusti 2009:

Min andra dag med kompledighet från jobbet innehöll en stor portion bildbehandling och där emellan dagboksredigering. Digra och tidsödande uppgifter båda två. Under eftermiddagen stördes jag dock av ett kraftigt åskväder. Det kom visserligen aldrig riktigt, riktigt, nära, men fanns verkligen att beskåda åt alla håll.

På kvällen gav jag mig av mot Grönalund för dans till blender. Fick sällskap med Tess från färjan, till och med in på tivolits servicecenter när mitt inträdeskort strejkade.

Danslusten varierade verkligen. Ibland tyckte jag det var en avkopplande dröm, som i danser med Anki, Tess, Linda och Malin, för att i nästa stund bara tycka det var trångt, farligt och besvärligt. Jag brukar ju annars gilla trängsel, men här fanns det dansande individer jag inte kände jag kunde lita på. Jag tror det var orsaken till min böljande oro. Men med många egna spinn fick man lite avstånd till de största och ovanaste farorna.

Hem åkte Anki och jag med färjan till Slussen samt 23.30-bussen. Hade tänkt arbeta lite i natten men fick ingen arbetsro eller tillräcklig koncentration att göra någonting effektivt. Gick därför också till sängs inom kort.

 

Onsdagen den 12 augusti 2009:

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var härligt att vakna upp till en helt ledig dag. Skulle visserligen nyttja delar av tiden, kvällen, för ytterligare en kväll med fotograferande av tävlingar och dansuppträdanden i Vitabergsparken. Ledigheten, kompledighet, fick jag beviljad under måndagens arbetsdag och har gjort mig fri ända till helgens nattarbetspass.

En stor del av dagen ägnades följdriktigt åt dansbildsinladdningar, tömmande av minneskort, och sorterande. Han utföra ett stort jobb innan det blev dags att ge sig av. En viss risk för regn förelåg, så lämplig klädsel till fotoutrustningen medtogs.

 

 

 

 

 

 

 

 

Anki hade redan hunnit på plats när jag kom fram. I princip fick jag den plats jag önskat mig, bra för fotograferande om man bortsåg från den väntade skaran barn framme vid scenkanten. Farhågor som stundom blev besannade, så även av de längsta barnen i skaran.

Efter en tid kom regnet, vilket för en tid begränsade tävlandet ordentligt. Efter ett litet avbrott gjordes i alla fall golvytan under ett partytält iordning för tävlingsutmaningar. Fototekniskt var detta inget drömscenario. Dansarna verkade hålla igen en del och underlättade föga för publiken genom att ofta placera sig olämpligt åskådarmässigt när motståndarlaget uppträdde. Jag hade accepterat tanklösheten om det varit publik runt om, men inte med en så tydlig publikfront. Att det för vissa aldrig gick upp ett sådant ljus förvånade mig mäkta. De borde vara scenvana?

 

 

 

 

 

 

 

 

Om tävlingarna och duellerna denna onsdag kändes blekare än under tisdage, så höll uppträdandena en desto högre klass. Här var ägandet av scenen fullt ut anpassat för publiken. Gudomligt att följa med kameran. Vid sidan av scenkanten hade jag intagit en låg profil med kameran mitt i barnaskaran. Perfekt plats för att ej vara publikstörande. Vilken underbar danstillställning det blev till sist...

Efter hemkomsten startade bildinladdningen direkt. Samtidigt kunde en god kopp kaffe avnjutas en stund i TV-soffan.

 

Tisdagen den 11 augusti 2009:

 

 

 

Bussresan in till stan tog längre tid än vanligt. Men i princip hann jag fram exakt i tid genom att skynda på stegen en aning. En trevlig arbetsdag blev det. Man fick då i och för sig räkna bort nya problem med tidtabellsskaparprogrammet Trainplan. Inledningsvis, för vart skapat tåg presenterades fem till tio olika felmeddelanden som i bästa fall kunde ignoreras bort. Till slut gick ej denna metod varför en felanmälan var det ena raka. En knapp timma var vi aningen handlingsförlamade. Hastigheten efteråt blev dock bättre än på mycket, mycket, länge.

 

 

 

På rasten hann jag handla lite kläder, bland annat två fleece-jackor. Spisade även en till jobbet medtagen, men omödigt stor, hamburgare från Big Burger. En meny som jag knappt orkade äta upp tillsammans med övrigt tilltugg.

Om eftermiddagen regnade det en hel del. Kvällen hann dock bli uppehållsrik i samband med kvällsföreställningen av SUPER JAM vid Parkteatern, Vitabergsparken. En underbar danstävling med lagutmaningar i Locking, varvat med riktigt vassa show-föreställningar.

 

 

 

För min del innebar min medvetet tidiga ankomst en bra fotoplats på första bänkrad med scen snett till höger om mig. En hel del bra dans och bra bilder bjöds mig. Dock hade dansarna en påtaglig tendens att gå ivägen för publiken, trots att det bara fanns en, men riktigt bred, publikfront.

Efter hemkomst blev det en blandning av fotoinladdningar, sortering och TV-tittande. Nu var det den amerikanska tio i topplistan av dansare i SYTYCD (So you think you can dance). Därtill en god kopp kvällste.

 

Måndagen den 10 augusti 2009:

Trots att jag hade haft ambitionen till att sova tidigt, lyckades jag inte fullt ut. Hittade inte någon sömnpuls i behagligt tempo, utan drömde aktivt och frekvent. Vid 02.30 var jag såpass hungrig till detta att det var bäst att äta frukost framför TVn.. Nästan lagom tid med tanke på att jag skulle upp 04.30. Så en knapp timmas nyhetsuppdatering från CNN blev det innan min sista sovtimma.

Planeringsenheten var utan personal för dagen. Istället var vi två tågledare redan från klockan 06.00. Således delade vi upp det mest akuta planeringsarbetet mellan oss. Tråkigt nog krånglade dock vårt program för skapandet av tidtabeller en hel del under dagen. En riktigt känslig del av verksamheten.

Några timmar om eftermiddagen hann jag spendera i hemmet. Vid 18-tiden var det dock dags för att bege sig till dansklubblokalen. En riktig ansiktslyftning av lokalen fanns att beskåda. Samtidigt med de sista penseldragen var det dags att städa ordentligt...

Förutom att jag klämde fingret och nära nog omärkligt började blöda under och framtill vid nageln, så gick städandet bra. Själva blodsutgjutelsen kom i samband med tillbakaflyttandet av den framdragna scenen. Efter lite tvättande och avlägsnande av en eventuell träflisa eller sticka under nageln blev det bättre. Sved gjorde det länge och begränsade användandet av vänsterhanden. Tog trots detta tag i bastustädandet, såväl sopande, halkmattsstädning och en viss panelavtorkning.

Riktigt taggad för dans var jag inte, men ett par låtars träning hann vi med innan det blev dags att göra en burk- och flaskpantningsinsats för klubben.

 

Söndagen den 9 augusti 2009:

Vi vaknade till efter en god sovmorgon för frukost på altanen. Vid lunchtid tog vi handgräsklipparen i bilen för färd över till Enskede och den nyinflyttade familjen och vännerna Annelie, Stefan, Edvin och Arvid. Gräsklipparen var en efterfrågad pryl som vi utan vidare kunde avstå sedan motorgräsklipparen visat vad den går för på vår tomt.

Om eftermiddagen gjorde vi ytterligare en utflykt. Denna gång norrut med bilen. Vattnade hemma hos mina föräldrar och lämnade en god lägesrapport för stunden via telefon.

Dagens bilder, inte så många dock, laddades in om kvällen. DN-galans bilder kom också med på ett hörn innan kvällen var kommen för goda vitlöksbrön och en stor kopp te.

 

Lördagen den 8 augusti 2009:

Klockan 00.30 avgick färjan från kajplatsen utanför Grönalund över till Slussen. Vid slussen satt det i vanlig ordnig små gäng lite utspridda här och var utanför Patricia. En kamera och lite mod hade jag gärna haft med mig för ett dokumentärt foto. Det hade knappast varit avsett för någon större skara. Till vissa delar ganska avklätt (trots en säker relativt normal festklädsel om man ska tro kändispressens paparazzibilder) och helt ogenerat hade vi ett par sittandes invid en kontainer, stilla diskuterande. Det var en fängslande blandning av denna avklädda och oberörda oblygsel, till en svart mycket kort kjol och uppdragna ben i avslappnad hållning. Sexuellt tilltalande för mig som utomstående men helt avdramatiserat i fångandet av bild på min näthinna. Kärlek kan det mycket väl ha funnits i bilden, men det man minns var så mycket djupare i blickar betraktat. Passionen talade endast om en riktigt fängslande talkommunikation där hela världen var frånkopplad, nära nog utestängd. Som betraktare av denna bild hade man helt enkelt fått stå kvar på just de fåtal meters avstånd som jag passerat, fått precis lagom mycket ljussättning att allt så tydligt skulle kunna vara en illussion vid endast en snabb och hastig blick. Men vid sidan av mjuka skuggor hade det funnits gott om ljus- och forminformation för den nyfiket sökande (som jag). En bild som förutom lite gulfärgat gatuljus skulle göra sig gott i svartvitt. Så även den klarblå kontainern som i strålkastarsken och nattligt mörker inte reflekterade så mycket ljus som ögat lätt fick betraktaren att tro. Kanske mest beroende på dess tilltagna dimensioner jämfört med de vackra, unga, små. Denna bild borde målas, men det krävs talang för att återskapa allt bilden hann förmedla inom ett par sekunder...

Efter nattsömn blev det en solig dag i hemmet. Sände tidigt iväg bilder jag fått förfrågan om på Hågelby. För egen del måste jag snabba på framtagandet av visitkort. Ett projekt jag hade tänkt genomföra redan i juni.

Dagens mest nyttiga insats från min sida gällde gräsklippning. Anki rensade och gjorde bra många fler timmar i trädgården, men hann med en del solande och bokläsande också. Mina privata kvitton för juli blev sorterade, men ej bokförda. Så återbetalningen lär få vänta på sig.

Om kvällen, efter en dagsrunda till konsum, blev det njutbar grillning. Egenodlad potatis avnjöts till en stor bit gott kött och kryddsmör. Grillade tomater förgyllde också till måltiden som avslutades i skymningen med grillad banan och smälta chokladbitar.

 

Fredagen den 7 augusti 2009:

Efter vår hemkomst från Hågelby hade jag stannat uppe och laddat in dansbilderna. Hade fått flera bildförfrågningar varför det var ett ypperligt tillfälle att kontrollera hur pass snabb jag blivit i bildbehandlingsprocessen. Där ingick även hanteringen med identitetsmarkeringar på respektive bild. Behovet av sömn gjorde dock att jag inte sände iväg bilderna. Nöjd var jag i alla fall.

När jag vaknat upp var det dags att förbereda ett dagarbetspass som tågledare. Ett arbetspass som flöt på relativt bra. Direkt efteråt njöt jag en timmas sömn innan en dusch och nya kläder fick bli startskottet på en härlig danskväll på Skansen. Svenssons överraskade mig en hel del. Bra musikval och ofta god kvalité på framförandet. Ytterligare positivt för kvällen var danserna med en gammal bekant, Barbro S, som jag inte sett på drygt 10 år. Lite flashbacks gällande vilka turer och vilken dansstil som var inne då. Man kan nog säga att min dans ganska direkt var tillbaka i släktskap av "rundbuggsanda".

Efter midnatt var det båt mot Slussen som gällde.

 

Torsdagen den 6 augusti 2009:

Sovmorgonen passade mig perfekt. Den flög visserligen iväg tidsmässigt, trots att jag var på benen i ganska rimlig tid. Pysslade med bildinladdningar från DN-galan ca en vecka tidigare.

Arbetsmässigt var jag i grunden inplanerad på en fjärrtågklarerartur; men hade blivit förvarnad om att den skulle bli kombinerad och inledas som tågledare. Tur var nog det, för värmen verkade få många tåg att hicka till och haverera.

Under min färd till jobbet hade jag fått SMS-övertalningsförsök av kära Sandra, min eviga vän. Innan hade jag dömt bort kvällens dans på Hågelby med tanke på att min arbetsdag inte skulle vara slut förrän strax efter att dansen startat. Men nu var jag direkt såld på tanken.

Med lite marginal till arbetspassets början gjorde jag snabb entré på Stadium. Inhandlade i princip allt som behövdes, utom dansskor, (vilka fanns att tillgå). Shorts, kalsonger (inte illa med Björn Borg) , strumpor och T-shirts. Perfekt för en lyckad danskväll...

Anki informerades om de ändrade planerna och lovade ta med ingredienser som saknades, bland annat en liten handduk och rakvatten, till dansen. Duscha skulle jag i övrigt göra innan avfärd från jobbet. Men rakvattnet skulle komma till sin rätt ändå, vid dansen.

Som tågledare fick vi jobba ganska hårt. Det ena fordonet efter det andra havererade. I ett fall krävdes dessutom evakuering, som väl hade en del övrigt att önska i planeringsfasen ombord.

Efter arbetsavslutning på Arlandabanan, åtföljt av en effektiv dusch, kom jag med det planerade pendeltåget. Lagom till pause var jag framme vid Hågelby. Perfekt för det sista av iordningställande och inköp av två varmkorvar innan kön hann växa sig stor.

I kön var det dessutom roligt att jag var igenkänd som kommen från Rotebro. Detta av en receptionist på ett företag vars entré jag ofta passerade till- och från pendeltåget, nära min bostad.

Innan pausen var till ända var jag uppbjuden av Sandra. En härlig svängom under ett flertal danser. Det var länge, länge, sedan sist. Men inte märktes det nämnvärt mycket. Hon dansade fram som den älva hon alltid har varit.

Även Anki och jag hann dansa lite innan jag slog mig till ro med kameran nära en av scenkanterna. Ett par bra danser det också, som väl byggde upp rätt stämning för resten av kvällen. Fotomässigt hade JANNEZ ett riktigt tilltalande scenljus som jag försökte nyttja väl.

Efter en mycket trevlig kväll där jag åter igen fått träffa Jonas, Sandra, Theresie och Johan med deras respektive barn åkte Anki och jag hem. En hemfärd som ej bjöd några bekymmer.

 

Onsdagen den 5 augusti 2009:

En liten lagom sovmorgon bjöds jag i samband med min dagtur. Kände mig relativt utvilad vid åttatiden när jag valde att gå upp.

Förutom frukost var det ett ytterst begränsat antal uppgifter jag hann med innan det var dags att ge sig av mot jobbet. Mest handlade det om meddelandeskrivande i Facebook.

Arbetsdagen blev lagom omväxlande, med både lugna och aktiva stunder. Under en timma fick jag dessutom sitta som fjä rrtågklarerare på Kungsängenbanan. Den timman gick fort.

När det var dags för hemgång var jag starkt sugen på en promenad. Kvällen var relativt var och skön. Framför allt lugn vindmässigt. Jag gick via Kungsgatan, vek av in på Drottninggatan för att slå mig ned vid en trappa bredvid Riksdagen. En skön plats för lite dagboksskrivande.

Under min vidare promenad genom Gamla stan såg jag plö tsligt en kamera som absolut, med stor säkerhet, tog en bild av mig. Det var först när kameran sänktes som jag såg att det var min kamerahuvudleverantör Jon som satt bakom den. Han och hans fotogäng njöt en fikastund, alla med kamerorna redo. Satt ett par minuter på huk innan jag fortsatte via ett par tunnlar, kors och tvärs, bort mot Slussen. Ytterligare spännande och magkittlande aktiviteter hann bevittnas på vägen, men utan att kameran riktigt passade framtagen.

Kvällen var som sagt var god, stilla och fin. När jag var klar med min Skattedeklaration för månaderna fram till och med juni, med gott stöd av Anki, kunde jag slappna av och njuta en stund på balkongen med en kaffekopp i hand. Hade samtidigt passat på att betala in ett buffertbelopp till Skattekontot, lite grann som mental säkerhet, och bokfört en liten fotoförsä ljning.

 

Tisdagen den 4 augusti 2009:

Aningen trött steg jag upp ur sängen för att spendera en tidig arbetsmorgon på jobbet. Hade haft aningen svårt att finna ro i sängen, så det fanns god anledning till att vara trött.

Vaknade dock till så fort det blev något att göra. Kanske inte direkt i samband med alla spårledningsfel som ramade in trafikflödet de två första timmarna, utan sedan. Det som dock skulle bjuda motgångar, fram vid lunchtid, var att våra viktigaste arbetsverktyg för tidtabellsskapande somnade till och slutade fungera. Utan Trainplan och Daglig graf fortsatte de tekniska problemen även sedan jag gått hem och en bit in på eftermiddagen.

För egen del var jag ölsugen. Fastnade dock först för en gullig gosegris att inhandla längs Kungsgatan. Utomhus var det en oväntad värme och sol. Sköt tanken på öl något åt sidan för att istället njuta sol vid konserthustrappan och samtidigt skriva dagbok. En underbar kombination även om en duva blev lite väl närgå ngen bakifrån. Vet inte riktigt vad som lockade, men det kä ndes som en snabb pickning mot skärpet. Kanske en dresserad ficktjuvsduva?

Om kvällen, till kvällssalladen Anki och jag gjorde i ordning, fick jag min kylskåpskalla öl. Detta inklusive färskt bröd gav en enormt god njutning. Detta till en kväll som annars bjöd bildinladdning och TV-film. En riktigt fä ngslande kriminalhistoria i miljö liknande England år 1944.

 

Måndagen den 3 augusti 2009:

Efter en mycket lugn arbetsnatt, som fjärrtågklarerare och tågledare, skyndade jag mig hem för att få sova så mycket som möjligt i sängen. Men bussen dög bra för det ändamålet också.

Efter lite drygt tre timmars effektiv sömn var jag på benen igen. Packade en liten picknickväska med såväl filt som handdukar och badkläder. Allt för att vara redo för en smått improviserad dag. Huvudmålet var hur som helst att möta upp Karin på Arlanda. Dels för att lämna bilder, men också för att om möjligt hinna hitta på något under de fåtal timmar hon skulle vara på plats. I princip handlade det om en mellanlandning på knappt sex timmar. Nästan tre av dessa gick åt för att anmäla allt förlorat bagage från USA, som onekligen inte bytte plan korrekt i Paris.

Med varsin smothie gav vi oss av till en varm bil och bort från penningatörstande parkeringsautomater. Det var ett underbart väder för att glida fram genom de uppländska skogarna. Vägvalet gjorde dock att skogen direkt försvann och ersatttes av åker- och ängsmark så långt ögat kunde se.

Under en dryg timma hann vi bland annat njuta av solen och miljön vid Vidbo kyrka. Krattade grusgångar och trevligt sällskap gjorde tillvaron god. Vid länsgränsen mot Uppsala vände vi och siktade mot Arlanda. Kort sagt var det fantastiskt att Karin orkade hålla ögonen öppna och vara så social som hon var, inne på det tredje dygnet av strapatsrik resa från San Diego via Atlanta och Paris. Nu å terstod bara ett inrikesflyg med det av packning som fanns kvar.

Efter en alldeles för kort tid tillsammans och avsked vid terminal 4 begav jag mig bort mot Eurostop, Märsta. Dagen till ära var inflygningarna förlagda söder ifrån, in till den gamla banan 01L enligt gammal inflygningsmodell. Här fanns chansen att få relativt bra inflygningsbilder en knapp minut före landning.

In mot stan kröp biltrafiken fram långa sträckor. Minst två olyckor av lindrig art låg till grund för detta. Väl hemma var klockan ganska precis slagen 18.00. Kom hem samtidigt med Anki i och med att hon fick skjuts de tvåhundra meter som återstod av hennes hemfärd och promenad frå affären. Kvällen i övrigt präglades av trötthet och bildinladdningar från seglarhelgen. Hade ambitionen att sova tidigt, men fann ingen ro i sängen förrän jag slutligen somnade, troligtvis helt utmattad.

 

Söndagen den 2 augusti 2009:

I och med att det var en dag mellan två arbetsnätter blev effektivitetsnivån ej den bästa. Avsåg plocka blå bär på tomten, men tröttnade trots rikligt utbud efter bara en kvarts plockning. Företaget ägnades dock en god tid, främst med ekonomisk huvudinriktning. Känns gott även om försäljningen knappt kommit igång. Å andra sidan har jag ju räknat de två första åren som marknadsförings- och investeringsår. I fråga om marknadsföring ligger jag visserligen, av naturliga orsaker, efter ursprungsplanen. Vill dock satsa på kvalité och bli bra på hela leveransflödet innan uppdragen blir för stora.

Även den andra arbetsnatten blev lugn efter min eftermiddagssömn. Detta trots att jag hade ett par A-skydd att övervaka och samtidigt satt som tågledare paralellt med trafikledandet.

 

Lördagen den 1 augusti 2009:

Under förmiddagen fixade jag till en ny reklambildleverans att leverera till Karin som skulle mellanlanda på Arlanda. Med andra ord gjorde jag mig i ordning både för mötet och fö r lite flygplansfotografering. Av den sistnämnda varan blev det dock lite. Det skulle nämligen visa sig att en dryg timmas vaka vid passkontrollen och utgången inte skulle vara tillräcklig för att upptäcka min vän. I själva verket hade hon ej lämnat USA, utan blivit fast i Atlanta beroende svår väderlek och därmed missat anslutningsflyg. Först två dygn senare skulle hon till slut anlända hem.

Utan att ha lyckats med fotoleveransen hade jag njutit en god men dyr fika på flygplatsen. Detta samtidigt som parkeringsautomaterna ivrigt slukat i sig kapital. Eller vad sägs om en avgift på 80 kronor per timma?

Väl hemma igen var det dags för nattsömn, eller rättare sagt eftermiddagssömn. Till natten stundade nattarbete som både tågledare och fjärrtå gklarerare på en gång. Detta efter att ha avnjutit en underbart gott tillagad måltid spagetti och köttfä rssås sammanställd och tillagad av Anki. Hon hade då varit mäkta flitig i sitt arbete med en gemensam semesterfotobok.

 

Fredagen den 31 juli 2009:

Jag steg upp en knapp halvtimma efter Anki. I lugn och ro kunde jag duscha och äta frukost i solen, under tiden Anki och hennes fö räldrar gick en skogspromenad med hunden Yatzi. För mig en god tid att njuta av min Photoshopbok till havsutsiktsfrukosten.

Mot lunchtid begav Anki och jag oss hemmåt. Färden gick via handelsträdgården i Ösmo för inköp av lite lavendel till jorden bredvid brevlådan. Nästa ärende till Globen, för uthämtande av biljetter till kvällens DN-gala, förblev dock ogjort och avbrutet redan i samband med bilparkerandet. Bokningsbekräftelsen var lämnad hemma.

Efter en kort men mysig tid i hemmet åkte vi kommunalt till stan. Biljetterna hämtades på "Sverigehuset". Därefter avnjöts mat på en Kinesisk restaurant nä ra Östermalmstorg. En riktigt intressant tillställning med en två barnfamiljer och lika många barn till höger om mig. Minstingen var visserligen inte gammal, frekvent ammad, men rackaren vid bordet och platsen invid mig hade vuxit sig lagom stor för att både vara lite trotsig och utman sina föräldrar. Mestadels dock sittandes tyst och snäll, men aktiv så snart han blev ostimulerad eller förlorat uppmärksamheten. En uppmärksamhet som till stor del även gick ut på att fånga Ankis uppmärksamhet med sina handlingar. Riktigt svårt för oss båda att inte rikta blicken dit och stimulera till ytterligare oreda vid grannbordet. Ett utslaget vattenglas och nära nog en avhälld tallrik med efterrätt fick räcka som exempel.

DN-galan blev en trevlig tillställning. Regnet höll sig i princip borta under evenemanget. Till och med sol mellan regntunga mörka moln. Ett ganska trevligt fotoväder även om det snart blev något mörkt och dunkelt stundtals.

Om det var riktigt optimalt att sitta vid starten av de korta sprintgrenarna vet jag inte. Fick visserligen goda chanser att ta bilder på löparna före start, men också en insikt i hur begränsad man blev i väntan på start. Blev snart väldigt restriktiv vid att röra avtryckaren direkt före själva startskottet. Fick till och med känslan av att slutarljudet från kameran skulle kunna bidra till tjuvstarter. Så efter ett par sådana, som omgivningen ville skylla starterns timeing för, höll jag mig riktigt stilla med kameran innan heatet var iväg.

Jag saknade damernas höjdhopp. Måste säga att hela tillställningen blev lite blek utan den. Största tä vlingsbehållningen blev nu damernas 110 meter häck och herrarnas 100 meterslopp. En gren jag också gärna hade följt var damernas längdhopp. Men för detta var vi sittandes helt fel. Storbildsglimtarna blev tyvärr allt av den grenen.

Hem åkte jag hur som helst med nyttiga fototankar och fotoerfarenheter. Kanske kröp fotograferna mindre på marken än jag förväntat mig, men vid vattengraven och 3000m hinder agerade de precis som förväntat.

 

Torsdagen den 30 juli 2009:

När vi vaknade till låg dimman tät runt båten. Den skingrades dock snabbt under frukosten och var i princip helt borta när det var dags att lätta ankar.

Det blev gynnsamma vindar även denna dag. Vädret blev för vår del bra mycket bättre än vad prognoserna talade om. Mot slutet av seglingen, efter Muskö och ned mot Nynäshamn föll också enstaka stänk från skurar man på himlen kunde se var kraftiga. Vi förblev dock torra utan hjälp av regnkläderna vi snabbt satt på oss.

Efter att ha lastat ur båten i hamn fick vi en skön och avkopplande kväll i stugan hos Ankis föräldrar. Lä sning och TV-tittande präglade avkopplingen i stort.

 

Onsdagen den 29 juli 2009:

Efter en nära nog extremt lugn sommarnatt som tågledare gav jag mig av mot Nynäshamn med pendeltåget klockan 06.19. Anki mötte upp mig vid stationen för en kort promenad till bå ten. Efter en liten frukost intog jag min nattsömn om fö rmiddagen.

När jag vaknade upp hade vi hunnit en bit ut till havs. Dagsseglingen gick mellan Nynäshamn och en liten bit norr om Dalarö. Där slog vi nattläger i en vik som internt kallades för "Fredagsviken". Ett lugnt tillhåll tillsammans med två andra segelbåtar samt ytterligare en ankrad motorbåt av äldre snitt.

Efter en god laxmåltid med nyplockad och tillagad svamp tog vi fika utomhus, i sittbrunnen. Jag ringde så småningom mina föräldrar. Det var fullt hus med syrrans familj, en kompis till Veronica, fem hundar och två katter. Pappa, som jag tänkt gratulera på namnsdagen, var dock ej på hemmaplan utan för dagen iväg på " solsemester" med cykeln.

Efter mysig läsning, ostbricka och lite vitt vin blev nattsömnen i fören mycket, mycket, god...

 

Tisdagen den 28 juli 2009:

På hemmaplan efter arbetsnatten var jag i ensamhet. Anki var kvar i Nynäshamn, men planerade komma förbi under dagen. Det var dags att skriva om och nyteckna våra första och mindre bostadslån. För egen del handlade det delvis om att ta ö ver en mindre del av lånet med egna villkor för fö retagets räkning. En stor del av beloppet redan investerat i ny underbar optik, blixtar samt registreringsavgifter mm.

Snart sov jag gott inlindad i täcken härligt njuutandes på altanen. Med ett ryck vaknade jag och kastade mig instinktivt aningen åt sidan. Det hastiga uppvaknandet kom sig av att hunden Yatzi och Anki hunnit hem och fram till lilla sovande mig.

Snart somnade jag om. Eftersom det var fritid mellan två nattarbetspass var aktivitetsgraden något begränsad, i synnerhet med avseende till effektivitet. En del fotoarbete blev dock utfört. Därtill packande inför ett par dagars segling i skärgården.

Eftermiddagssömnen togs ett par timmar tidigare för att just öka graden av effektivitet innan det var dags för avfärd till jobbet med packning och allt.

Kommande arbetsnatt blev riktigt, riktigt lugn...

 

Måndagen den 27 juli 2009:

I väntan på min nattjänstgöring blev det en riktigt produktiv dag. Anki hade varit snäll att på mitt uppdrag inköpa CD-etiketter. För min del handlade dagen om att främst finna en teknik för produktion av etiketterna och därefter brännande av bildserierna, kvuertering, informationsbrev samt slutligen frankering på gammalt hederligt sätt med frimärken. Inte billigt, men effektivt och gediget.

Allt detta hann jag klart när det gällde Ö landsbilderna. Sammanlagt 12 reklamutskick blev klara för brevlådan innan det var dags för eftermiddagssömn och nattjänstgöring. Övriga bildserier kommer behöva ytterligare en tids beredning och tid för etikettskapande. Må ste tillverka någon bra och lämplig CD-mall och skaffa mig tillräckligt god erfarenhet om vilka etikettdelar som fö rsvinner i form av utskruna centrumhål. Det säger sig självt att text ej bör placeras inom dessa områden som naturligt kapas bort till påklistringsproceduren av CD-skivorna.

Nattjänstgöringen blev visserligen bra, men inledningsvis dök det upp arbetsfordon, spårriktare, som oanmält ansåg sig ha akut felavjälpning att utföra. Arbetsinsatser som naturligtvis gick att välkomna på ett sätt, men som nu oanonserat kom att störa de redan planerade nattliga arbetena. Vi styrde upp det så gott det gick, men inte helt utan följder och tillhörande rapportskrivning.

 

 

Söndagen den 26 juli 2009:

Upp tidigt efter en kort men mysig natt. Hade åter igen en kombinerad fjärrtågklarerar- och tågledartur. En arbetstur som gick utmärkt även om det fanns gott om beställningar att utföra simultant. Så helt optimalt är det inte att tvingas släppa fokus på spå rplanen titt som tätt.

Anki hade under dagen begivit sig till sina föräldrars landställe. För egen del satte jag fokus på produktion och leverans av sommarens bildserier. Visserligen mest i utformning av reklamutskick.

På grund av diger trötthet krävdes det dock lite eftermiddagssömn under täcke i stolarna på altanen för att vakna till liv fram emot kvällen. Sä kerhetskopierade en hel del under natten.

 

Lördagen den 25 juli 2009:

Efter danskvällen och den nattliga hemfärden från Skansen var det skönt med en ordentlig sovmorgon. Anki gick upp något före mig, kanske mest beroende på att jag stannat uppe en tid framför datorn, trots min trötthet.

Efter frukost var det snart dags att ge mig av till jobbet för ett eftermiddagspass som både tågledare och fjä rrtågklarerare. Ett arbetspass som bjöd precis lagom utmaning och sysselsättning under dess första hälft och som blev fylld med lugn och ro mot slutet.

 

Fredagen den 24 juli 2009:

Under min sovmorgon arbetade jag med ett gäng kundbrev. Ett viktigt led i reklamföringen. Hur min eftermiddag på trafikledningen skulle bli visste jag inte riktigt. Hade i grunden en eftermiddag ramtur som i princip hade omvandlats till en heldag som fjärrtågklarerare. Bra eftersom det trots allt krävs tre sådana arbetspass för att behålla trafikledarbehörigheten. Nu var två av dessa pass gjorda och ytterligare två fanns inplanerade till helgen.

Efter jobbet var det skönt att komma iväg på dans, Skansen. Expanders spelade och stämningen var ganska hög. Hade bara underbara danser och gladdes stort åt danser med både Titti G samt min gamla vän Jenny S från Södertälje. Jenny var det minst två år sedan jag senast träffade.

När dansen var slut åkte Anki och jag tillsammans med ett par yngre Nackswingstjejer från Värmdö båten över till Slussen. Jag roade mig gott med min lilla kamera lite över allt. Blev lite varierande kvalitet i nattens normala ljussättningar.

 

Torsdagen den 23 juli 2009:

Steg upp tidigt och kunde njuta av en heldag som fjärrtå gklarerare. Egentligen den första riktiga sedan JTF infördes. Men det gick bra, även om min direkta upptäckt för dagen var att inga växlar på Järna driftplats gick att manövrera med enkla kommandon, växel vänster eller höger. Dock fungerade tågvägsläggningen och manövrering via dessa kommandon.

Med till jobbet hade jag släpat en stor väska fotoutrustning i form av blixtstativ osv. Men den eftermiddagsfotografering som var inplanerad blev aldrig av och skö ts på framtiden. Modellen ansåg sig inte ha sin bästa dag, denna dag...

Själv var jag också en aning trött och somnade efter en tid i soffan. Det fanns långt framskridna planer på dans, Perikles, Hågelby. Hade till och med duschat när vi beslutade oss för en njutarkväll i hemmet. Inte helt utan nytta, för jag hann skissa på månadens ekonomi och räkningsbetalningar till en kopp te.

Natten skulle visserligen bli riktigt mysig, men samtidigt svå r att komma till ro under. Mest beroende på mycket kraftiga skyfall, enorma nattblixrar och i några fall någorlunda nära åska.

 

Onsdagen den 22 juli 2009:

Åter igen var jag så pass seg upp ur sängen, att jag knappt hann göra något fotoarbete innan min något tidigarelagda eftermiddagstjänst för dagen.

Den ordinarie arbetsdagen i sig blev dock utmärkt. Kunde i princip nyttja hela arbetspasset till stationsbeskrivningen, eller driftplatsbeskrivningen som den numera, enligt JTF, borde heta. Satt bara operativt i en knapp timma. Arbetspasset i sig var extra lå ngt, så mot slutet kände jag mig berättigad till kompledighet, något jag även fick beviljat.

Det var skönt att få lite av en kväll hemma, inte minst en kopp te samt lite lugn och ro innan läggdags.

 

Tisdagen den 21 juli 2009:

Sovmorgonen utnyttjades nästan lite väl länge till sömn. Hade tänkt jag skulle vara så effektiv och flitig om morgonen. Men visst, sömn och dess njutning är ju också viktigt för tillvaron. Även gott att Anki så här om sommaren kan ta det en liten aning lugnare och mysa kvar i sängen en stund innan jobb och plikter kallar.

Min arbetseftermiddag blev bra. Lugnare än väntat men helt i min smak. På hemmaplan beställde Anki en charterresa till Grekland för sensommaren. En efterlängtad semester, med förhoppningsvis god fotografering, bad och ett gäng intressanta böcker. Ska bli skönt när väl den tiden kommer. Men det drö jer...

Om kvällen experimenterades det med identitetstryck på mina bilder. Har inte hittat riktigt rätt än, men det kommer. Hela tiden en utveckling och steg i rätt riktning. Problemet just nu är att jag tvingas vrida och vända bilderna ett antal gånger genom uppmärkningsprocessen, som i övrigt ä r effektiv.

Under kvällen ett par Singoallakex och kaffe till mina sporadiska blickar på den amerikanska utsändningen av (SYTYCD), So You Think You Can Dance.

 

Måndagen den 20 juli 2009:

Det var förvånansvärt lätt att stiga upp tidigt efter semestern. Utomhus regnade det lite lätt när jag gick till bussen. Förmiddagspasset blev lugnt även om det fanns vissa frågetecken efter helgens totalavstängningar och broarbeten strax norr om Katrineholm. Innan dessa frågetecken rätats ut hölls ett av spåren Katrineholm- Stolpstugan avspärrat en del av förmiddagen.

Om eftermiddagen hemma blev det inledningsvis mest slappande och slösurfande. Först mot kvällen nyttjade jag min tid för diskande. Anki var samtidigt ute och åt middag med sin vän Hanna. Ett efterlängtat möte som inte sker så ofta.

Mot kvällen njöt vi lugn i TV-soffan, insupandes alla program hedrandes 40-årsminnet av den första landningstigningen på månen, den 20 juli 1969, (21/7  svensk tid). Det var en lång rad nya fakta som radades upp för mig, som jag inte kände till sedan tidigare. Detta trots att jag bör ha haft en relativt god allmänbildning i frå ga om månlandningen sedan ungdomen.

 

Söndagendagen den 19 juli 2009:

Som väntat skulle jag sitta som klistrad framför datorn mest hela dagen. Blev klar med grundsorteringen av Ölandsbilder, men fortsatt uppdelning kommer att behövas för eventuell leverans.

Anki kämpade under dagen stort med att övervinna myrornas krig nere vid brevlådan. De var inte riktigt överens om behovet av att flytta de markplattor som gränsade till deras underjordiska och stora bo. Grävde man, om så bara ett par tag med blomspaden, hade man snart 30-talet myror krypandes och bitandes i skinnet. Tack och lov endast en ettrigare variant av svartmytor, men svårt nog för resultatfokus och koncentration.

Regnet som utlovats för stora delar av landet tog aldrig någon riktig fart. Fronterna snurrade mer eller mindre precis runt om vår hembygd. Så för plattgrävandets vidkommande blev det mest som en lätt avsvalkning då och då. Mot kvällen hade Anki lyckats mycket väl invid brevlådan, enligt plattläggningsmodell från sin far.

Kvällen bjöd laxgrillning och ett riktigt helglugn. Tröttheten för kvällen passade bra med tanke på min kommande tidiga arbetsmorgon.

 

Lördagen den 18 juli 2009:

Från Djurgården och dansen till ZLIPS på Skansen tog vi båten över till Slussen. Väntan på bussen blev knappt 20 minuter och egentligen ingen belastning. Det var skönt utomhus i natten.

Förutom lite nyttogräsklippning satsade jag min dag främst på sammanställning av Ölandsbilder. Ett digert jobb som dock fortlöpte bra över helgen.

Om kvällen grillade vi nötkött som avnjöts tillsammans med klyftpotatis och god sås. Kort sagt ett riktigt sommarhelgsnjutande utomhus på altanen.

 

Fredagen den 17 juli 2009:

En liten sovmorgon blev det innan jag åter var på benen för bildbehandling. Då ska inte förglömmas att jag under nattens första timmar arbetat med fortsatt bildinladdning, varvat med sömn på soffan.

Under den senare delen av förmiddagen sorterades bilder som aldrig förr. Kan lugnt säga att jag börjar få grepp om databashanteringen och dess Meta-data. Riktigt skoj.

Om kvällen bjöds god dans till ZLIPS på Skansen. Anki och jag tog buss via Gullmarsplan och därefter båt från Slussen.

Som vanligt var det först under den senare delen av danskvä llen som jag kom igång. Så till att tidigt inleda med kaffe och mjukglass, samt efter pausen toppa med kaffe och ett gott wienerbröd. Inte alls fel. Men danskvällen tog slut där den trots allt borde ha börjat, om vi bortser ifrån att jag aldrig fick den sista dansen med Anki. Där hängde hon fö r en gångs skull inte riktigt med i svängarna när det tidsmässigt var dags. Extranumren blev dock riktigt utmärkta. I viss mån tyckte jag att ZLIPS misst lite av sitt underbara sound. Melissa kändes volymmässigt nedtonad, vilket var synd. Ett par låtar och arrangemang förde dock upp dem i nivå med förra årets toppstandard.

 

Torsdagen den 16 juli 2009:

Anki hade som bekant ytterligare ett par dagar kvar till helg. Fö r egen del fanns gott om tid för bildbehandling. I första läget handlade det om att föra över nytagna resebilder till datorn. En som alltid tidsödande uppgift. När kvä llen kom var jag hur som helst nöjd med resultatet.

Kvällen bjöd annars på god avkoppling med dans till Shake på Hågelby. En riktigt bra tillställning som trots god värme bjöd en svagt fläktande bris på delar av dansbanan. Anki hade kört till Hågelby. Jag kö rde hem i den sena kvällen.

 

Onsdagen den 15 juli 2009:

 

 

Hotellmiljön hade jag njutit gott av. Efter hotellfrukosten togs ett par sista bilder av hotellsviten innan jag packade motorcykeln i två omgångar. Mc-kläderna fick vänta tills det var dags för avfärd. Notan var redan betald och utcheckningen gick smidigt. Helt klart ett nöje att svara på frågan gällande vilket rum utcheckningen gällde. 1201... Aaaa... högst upp med andra ord, åtföljt av ett stort leende hos receptionisten.

 

 

För att få nya vyer startade jag min färd nå got söderut innan jag vände upp längs småvä gar nordost upp mot Vrå. Försökte fånga ett par imponerande rovfåglar på bild, men de sökte sig snabbt nya sökarealer längs ett stort kalhygge. I min mc-mundering klev jag ut ett par hundra meter för att studera djurlivet ett tag. Hade gärna stannat flera timmar, för aningen spä nnande var det. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb med kameran när jag lyckade störa och nära nog snubbla ö ver en huggorm. Mc-stövlar och byxor gav mig ett gott skydd, så jag sökte vidare ytterligare en stund i värmen...

 

Behovet av bensin och den långa vägen hem gjorde att jag sökte mig vidare längs stora vägar till Ljungby. Mat intogs och jag gav mig därefter ut på en ca två timmar lång färd under hällregn och stundtals åska. Höll en god marchfart och stördes inte på samma sä tt som bilarna av vattenplaningsrisk. Höll mig förvå nansvärt torr, även om de fuktiga hanskarna mot slutet av färden skulle bidra till temporära skavsår av gashandtaget.

I Mjölby hade regnet avtagit. Torkade mig i fartvinden innan jag tog av för en kopp kaffe och en god paj på Mc Donalds. Förstärkte samtidigt klädseln med en skönt vä rmande tjocktröja.

Bortsett från fotograferingsstopp i Linköping och lite småvägar förbi Gnesta valdes en ganska direkt färd hem. Utan missöden var jag hemma omkring klockan 22.00. Tittade lite kort på TV (dans) innan jag trött och nära nog utmattad kunde krypa ner i en skön egen säng tillsammans med mysiga och kramgoa Anki.

 

Tisdagen den 14 juli 2009:

 

Sömnen blev verkligen obruten och lång. Garanterat mest beroende på Patriks gedigna mörkläggning av rummet. En metod jag själv aldrig skulle komma på tanken att nyttja.

 

Efter en lagom stor och god risgrynsgrötsfrukost tog jag mig ett bad i havet. Fotograferade även två tjejer som badade sina hundar och lekte med dem. Ja, två av de tre hundarna tycktes gilla vattnet. Den sista och kanske minsta tyckte bara vattnet var obekvämt och kallt.

Lunch åt vi i hamnen. För min del blev det bara en grekisk sallad och lättöl. Som efterrätt ett par kulor glass i bägare.

Packade lite grovt innan ytterligare ett havsbad avnjöts. Därefter gav jag mig av längs småvägar upp till Halmstad. Hemlängtan var stark, men även en tillvaro i lugn och ro. Norge var lockande, men inte i utgiftssiffror räknat. Hade ju vant mig vid att bo billigt, en trend jag endast tillfälligt kunde tänka mig att bryta. Sagt och gjort, det brottet blev redan denna kväll.

När jag checkade in på Eurostop, Quality Hotell Halmstad, fanns endast två rum lediga. Ett standard dubbelrum och hotellsviten längst upp på 12 våningen. Valet blev inte svårt. Anki och jag hade funnit den speciella hotellmiljön lockande under förra årets hotellbesö k (med insikt till duschen frå sängkammaren). Nu hade jag samtidigt god lust att träna hotellmiljöfotografering, så hotellsviten var mig som perfekt gjuten och ett klart favoritval.

 

 

Det blev en kväll med mycket god avkoppling. Det var första gången jag förfogade över två våningar i ett hotell. Nedre delen med sovrum, bar och badrum. Den övre våningen var utformad som konferensdel snarare än matsalsdel. Här fann jag god ro att skriva dagbok och njuta utsikt över en stor del av Halmstad. Vilken solnedgång ut mot havet...

Tidningen som ingick i hotellsvitens avgift blev snabbt läst. En promenad till det närbelägna MAX lockade mer än hotellrestaurangen. Min hamburgermeny kunde dessutom spisas utomhus i en underbar sommarvärme och mycket, mycket, svag varm vind. Helt underbar njutning. Kaffet kunde jag sedan ta med hem till hotellet och utsikten. Det enda som saknades mig var sällskapet, att dela upplevelserna med någon. Samtidigt njöt jag dock av att vara för mig själv.

Mitt vakna hotellnjutande fortsatte en bit in på onsdagsdygnet.

 

 

 

 

Måndagen den 13 juli 2009:

 

Om morgonen, efter dansen till Wahlströms, insåg jag hur lyckligt lottad jag var över att ha semester. Karin hade egentligen det också, men var trots detta tvungen att besöka forskningsavdelningen för ett par timmar. Således blev jag lämnad ensam att sova vidare utan de båda lä genhetsinnehavarnas närvaro. Det innebar en god portion extra förmiddagssömn.

När Karin kom hem hade jag packat det viktigaste och fö rlikade mig med att det var frukosttid. Anpassade mig väl till tiden och valde en Capritiosa med tillhörande promenad till- och från pizzerian. Därefter kom den mer sorgliga biten, ett avslut på ett par underbart avkopplande och nästan få nigt lyckogivande dagar i goda vänners lag. Packade ut packningen på motorcykeln i två omgångar. Karin klagade på sin San Diego- packning, som trots allt var betydligt mindre än min mastodontpackning sammantaget.

Ett kärt farväl och lyckönskningar om ö msesidigt god resa utväxlades. För mig var det både spännande och nervöst att se om motorcykeln skulle starta. Lovade min allra snaraste återkomst om den var motvillig. Men bågen var hur lydig och snäll som helst efter tre dygns vila...

Min färd gick inledningsvis längs E22. Rastade lite i Karlskrona och åt pannkakor med sylt ett par mil senare. Fö rst därefter började jag kryssa längs småvä gar med solen som främsta navigationsmedel.

Vid 22-tiden var jag framme i Ängelholm och sökte mig efter vissa tveksamma vägval bort mot Patriks landställe vid Skälderviken och utloppet av Rönneå i havet.

 

Vid ankomsten bjöds jag te och smörgås. Dä refter togs en nattlig promenad både via havsbadstranden och den just nu totalavstängda järnvägen. Där pågick som allra flitigast dragning av återledningar i kontaktledningsstolparna. Lite av slutfasen i dubbelspårsbygget norrut från Ängelholm.

 

Söndagen den 12 juli 2009:

 

Sov ut ganska länge. Karins säng var det absolut inget fel på. Frukosttiden kom dock till slut. Så även diskande, musiklyssnande och lite buggande till tangomusik från musicalen "Chicago" orkade vi med innan det blev dags för god pasta och en ny danskväll. Denna afton till Wahlströms i Mörrum.

Exakt vem vi skulle åka med stod egentligen inte helt klart förrän i runda tal fem minuter före avfärd. Det blev till slut Stefan, en dansare som jag mött ute på gatan redan vid min ankomst till Kalmar, under min motorcykelavpackning. Han hade direkt känt igen mig som långväga dansare och även räknat ut vem jag skulle hälsa på. I sjä lva verket hade han själv bott just i den lägenheten tills ganska nyligen.

Efter en ganska lång färd via inlandet kom vi fram till en stor loge i Mörrum. De yngre dansade till stor del på utomhusdelen och övriga i den extremt varma huvudlokalen. Hade man kunnat dansa stilla under fläktarna hade man gärna gjort det.

Förutom alla underbara danser under kvällen, så även pausetid med Karin, hade jag förmånen att mö ta Tomas Nilsson ute. Vi hade visserligen setts som hastigast på Öland, men nu även vid en gemensam fikastund mot slutet av kvällen. Hade han inte känt mig och Anki väl, hade han säkert tagit mig och Karin för ett par, för det dröjde inte lång stund innan jag hade trevligt sällskap sittandes i mitt knä. Trevligt var också att Karin och Tomas fick chans att dansa direkt efter pausen, samtidigt som jag var bortlovad till min goa norrlandsvän Malin, som hade en kväll ledig från sitt jobb på Ekerum, Öland.

Efter Wahlströms dos av "Hjärta, smärta och smör", fylldes vattenflaskan inför avresa. Hemresan blev både snabb, komfortabel och riktigt mysig. Karin och jag nyttjade stunden väl till att sova, skönt lutandes mot varandra.

 

Lördagen den 11 juli 2009:

Efter en skön natt och sovmorgon bjöds flingor, jordgubbar, banan och mjölk till frukost. Vid lunchtid var vi ute på stan och handlade presenter. Karin skulle ha med sig ett gäng saker över havet, Atlanten, vid sin förestående fä rd till ett av sina laboratorier i San Diego, USA.

 

Vid 13-tiden följde vi upp stadsbesöket, Kalmar stad, med en fikastund tillsammans med en av Karins killkompisar. Ett första återseende på något år sådär...? För min del innebar det ett njutande av kaffe och drottningpaj med vaniljsås och ett par nyfiket lyssnande öron...

Efter fikat blev det dags för Karin och mig att roa oss sjä lva. Ett kraftigt regnväder drog in och bäddade för en extremt rolig fotosession. Kort sagt plaskvåta bilder. Mot slutet uppvisade kameran lite dimmiga symptom, orsakade av kondens innanfö r det påskruvade UV-skyddet. Lättavhjäpt när jag väl kom hem till putsduken.

Med en bit mat i magen, goda rester från dagen före, var det dags att göra sig i ordning och invänta upphämtning. Med flera dansare i grannskapet blev samlingsplatsen utanför porten. Två bilar avgick sedan mot en loge rakt in i landet.

Det var helt klart en mer till åldern mogen danspublik än vad jag var van vid. Men kvällen blev ändå riktigt lyckad och trevlig. Karin hade bland annat abonnerat en hel del av mina danser, men även i övrigt bjöds jag upp av roliga danstjejer. Någon enstaka äldre än mig också, men bara positiva upplevelser. Fika kunde jag också göra ostört invid dansgolvet, något som i mina ögon hö jer helhetsbetyget.

SANNEX var som väntat inte riktigt mina favoriter, men bjöd oss en hel del bra dans trots allt. En av stamgästerna intervjuade mig, under en del av min fikastund, om vart ifrån alla duktiga och tillresta ungdomar kom ifrån. Merparten var nog från Kalmar, även om andra kringliggande orter också fanns representerade.

 

Innan den mysiga hemfärden om natten tog vi oss ett nattdopp. Det var en underbart vackert fackelbelyst brygga som låg på dansbanans område. Ett mäkta skönt och avkopplande dopp var det. Därtill gott med helt nya och torra kläder under bilfärden mot Kalmar.

 

Fredagen den 10 juli 2009:

Något exakt krav på starttid hade jag egentligen inte. Men i min långa sekundnedräkning hade jag hela tiden utgå tt från en optimistisk tideräkning där åtta ansågs realistiskt. En härlig och inte minst spännande motorcykelsemester låg för mina fötter.

Anki var sedan torsdagskvällen utvandrad till sina fö räldrars landställe. Förutom packande hade mitt sista dygn innehållit backupkopiering av 2009 års bilder. Ett arbete som i princip blev klart lagom till avfärd. Först därefter kunde jag med gott samvete formatera om mina kameraminneskort. Det hade varit så tungt om jag riskerat mina Ölandsbilder. En förlustrisk jag nu garderat mig lite fö r...

När min resa startade hade jag klart för mig mitt mål. Väderprognoserna hade flera dagar i rad talat gott om landets sydligaste delar. Kalmar blev därför ett perfekt mål. I synnerhet då allt även pekade på chans till danskvällar både lördag och söndag kväll. Lite strulig skulle danshelgen visserligen komma att bli, mycket beroende på att skjuts till dansställena skulle krävas.

Inte så speciellt lång tid efter utsatt må lankomsttid tog min vän Karin H emot mig med öppna armar. Faktum var att jag kom fram under den sista timman av fö rberedelse inför en mindre inflyttningsfest. Hennes gamla lä genhet, allt som oftast olidligt rökig, var övergiven till förmån för boende tillsammans med hennes bästa väninna. För egen del hann jag duscha och göra mig i ordning med precis lagom marginal till de första gästernas antågande.

Det blev en trevlig liten skara festdeltagare. I princip var det dansfolk, mer eller mindre aktiva och med lite varierande danser i bagaget. Vi bjöds taco till huvudrätt och chokladkaka till efterrä tt. Mycket välsmakande, även om jag snabbt märkte att jag var mättare än väntat. Fram emot midnatt bö rjade jag känna en smått kaosartad blandning av uppspelt rastlöshet, tankspriddhet som visade sig i tankar långt bort, samt en styrande och klart dominerande trötthet.

Jag såg verkligen fram emot att byta ut gäspningarna mot vågrät avkoppling. Kanske inte direkt längtade efter en natt i min sovsäck halkandes runt på mitt uppblåsbara liggunderlag, men det undveks tacksamt när jag erbjöds sova i värdinnans ordinarie säng. Natten blev med andra ord god efter en dag av långresa och utmattning.

 

Torsdagen den 9 juli 2009:

Under dagen och natten skulle det komma att pågå en stor kamp mot klockan. Hade en hårddisk som verkligen behövde säkerhetskopieras för att säkra mina bilder mot framtida hårddiskkrasch. Totalt sett en hel del Gb att överföra genom en inte alltför ny och inte alltför snabb dator. Fö rst en bra tid efter soluppgången om fredagen skulle allt vara klart. Bara timmar innan min avfärd med motorcykeln.

Utöver dataarbetet präglades dagen av tvättande och packande. Anki var hemma till en bit in på eftermiddagen innan hon via ett Nackswingsmöte gav sig av för semestervila på hennes föräldrars landställe. Så om kvällen var jag ensam och "övergiven" med gott om tid för förberedelse.

 

Onsdagen den 8 juli 2009:

Efter en bra arbetsnatt var det dags för fortsatt ledighet. Nu pekade allt på att min semesterresa skulle gå söderut om fredagen, istället för mitt kära norrland. Vä dret skulle bli stabilare söderut och övernattning för helgen verkade fixad. Kanske till och med skulle bjudas ett eller två danstillfällen. Inte illa. Därtill skulle jag få njuta motorcykelfärd mil efter mil...

Fortsatte med bildarbeten under dagen. Främst var Ö landsbilderna i fokus i fråga om urval och en kvalitativ bildserie. Utöver detta var det hög tid att tvätta kläder och förbereda packandet inför min mc-turné.

Anki var ännu hemma, trots sin semester, så vi fick en god gemensam kväll i hemmets lugna vrå.

 

Tisdagen den 7 juli 2009:

Nattens händelser var i huvudsak av relativt ringa betydelse för trafiken som helhet. Ett godståg blev visserligen hä ngande en tid i Södertälje syd övre. Detta sedan man försökt sig på kryssande i växelpassager med låg hastighet. Efter backande och en rakare tågväg var man vidare på sin färd. Naturligtvis med en försening som följd. Här med 38 minuter.

Mellan mina arbetspass hade jag ett viktigt uppdrag att utfö ra. Jag och Anki åkte över till mina föräldrars boning för att vattna växter. Ett diget men samtidigt trevligt uppdrag. Innan dess hade vi i Upplandsväsby lyckats finna ett packnät som skulle fungera på motorcykeln. Mitt gamla var sedan länge utslitet.

Även min andra arbetsnatt blev bra. Till och med ännu lugnare än den första natten. Problemen hade en tendens att snart vara lösta av sig själva.

 

Måndagen den 6 juli 2009:

Framför mig låg två arbetsnätter insprängda i semestern och ledigheten. En ganska skön uppgörelse med jobbet för att få den semester jag önskade. Den kom ju i och för sig inte direkt att stämma med Ankis semester, men det berodde snarare på att hon haft svårt att komma ifrån sina uppgifter en tid. Kommande vecka var i alla fall ä ven semester för henne.

Förutom sömn handlade dagen om inläsning av Ö landsbilder samt efterföljande fototurné i Värmland. I princip så, innan nattvakan började...

 

Söndagen den 5 juli 2009:

Nattsömnen hade varit lugn och god men bara ett par mil bort från kraftiga vindbyar och skyfall. Lite lätt regn hä ngde dock i luften, så vi prioriterade tidsmässigt packandet av bilen och tältrivningen. Med ett par minuters positiv marginal till ett lätt regn lyckades vi också. En dusch, frukost och sedan gav vi oss av.

Med tanke på att vi faktiskt var i Brunskog kunde vi ju inte lämna Värmland utan att försöka kontakta Jenny och Micke. Kanske hade vi tur att regnet låg i luften för hela familjen var hemma. Jenny och dottern ridandes nedanför vägen upp mot huset och Micke tillsammans med sonen i garaget. Vid vackert väder hade det nog varit höintagning till hästarna på programmet istället.

Vi bjöds ett par timmars god underhållning och riktigt god fika. Stolt blev jag när jag fick chansen att flyga en flygsimulator under enkla men svåröverblickbara fö rhållanden och lyckades med en planerad nödlandning i svår terräng. Med tanke på att jag ej kunde få utblick från cockpit var det bara att utesluta möjligheten att återfinna startbanan under tidspress. Barnens tålamod och fokus varade inte långt mycket mer än tre minuter. Men jag var riktigt stolt...

En hel del fotografering blev det naturligtvis också Bå de barnen och hästarna var attraktiva objekt. Det var helt enkelt svårt att slita sig, men vi hade trots allt hemresan att tä nka på.

Det blev naturligtvis inte den rakaste vägen hem, utan via Sunne, Torsby, Hagfors och Filipstad, vidare över Kopparberg, Frövi, Arboga och Eskilstuna. Färden var med andra ord lite krokig och slingrandes, men gick trots diverse fotouppehåll riktigt bra. Allt om man bortser från att jag färdades i shorts som ett mycket attraktivt objekt för både myggor och knott. De sistnämnda gav synliga bitmärken för flera dagar framöver. Men vad gör man inte för bildkonsten. Snälla var de förresten inte heller under ett vä lbehövligt behovsuppehåll en bit in i skogen...

Väl på hemmaplan kändes det som om det hunnit passera evigheter. Oväder hade det onekligen varit. Ett mindre träd på dagisets intilliggande tomt hade vält och djupa vattenfåror var utgrävda ur vår uppfart. En inte obetydlig del av gruset fanns också att hämta på gatan utanför. Troligtvis var det ett omtalat åskoväder något dygn tidigare som ställt till det?

 

Lördagen den 4 juli 2009:

Efter en nattlig promenad längs landsvägen norrut från Sunne till motorstadion tog vi bilen till vårt tält i Brunskog. Vi somnade ganska omgående och sov gott.

Efter fredagens trassel och problem gällande Arvikafestivalen tyckte jag vi var värda det som festivalen misslyckats med, en dag av fotografisk njutning samt en lugn och tilltalande totalupplevelse. Blomsterprakten vid Rottneros park blev mitt nära nog sjä lvklara resmål för att uppnå en dag i dur. För min del fanns det gott om fotoobjekt, statyer och blommor, som utmanade i skönhet och variabla fotovinklar. Nog blev det en kontrast till fredagens grymma fototorka.

När parken stängde njöt vi först en glass, men gav oss snart av till Sunne för inköp av bröd och pålägg till kvällsfika och frukost vid tältet. Extra njutning unnade vi oss genom att köpa fruktcoctail som utökades med ett par bananer för kvällen.

Hemfärden avnjöts kryssandes på små vackra värmlandsvägar. Mycket, mycket, vackert längs sjöar och slingrande vägar. Vårt allra första försö k ledde oss visserligen in på en gård, utan förvarning om återvändsgränd. Men lite nya vägvalsfö rsök gjorde lyckan större.

Ett par fotostopp blev det längs vägen ned mot Brunskog. Det intressantaste av dem alla längs den sista biten. På avstånd såg vi en tjej som tränade acrobatik på sin stillastående häst. Avståndet gjorde det omö jligt att kommunicera. Således fick jag aldrig klart för mig om det var uppskattat med fotografering, om det ens framgick att jag passade på. Men god och publikvänlig träning var det hur som helst.

Kvällen blev riktigt mysig invid tältet. Länge kunde vi ligga ute och läsa, koka te och spisa diverse läckerheter. I horisonten fanns ett mycket svart molnbälte med låga moln vars hastighet jag var tvungen att kommentera. Vi hade i princip en vindstilla natt, bortsett från en halvtimma då några vindbyar friskade i. Dagen efter skulle vi av en städare på kampingen få veta att vindbyarna och molnfronten hade skapat problem och stor materiel oreda bara ca fem mil bort, på andra sidan om Arvika. Vi hade tur med vårt tältande.

 

Fredagen den 3 juli 2009:

 

Vid tvåtiden hade vi kommit fram till Brunskogs kampingplats och letat upp den tältplats vi önskade oss. Med tanke på hur nära Arvika denna ort låg, var det extremt lungt och avfolkat. Endast ett par husvagnar fanns uppställda. En eller annan liten stuga var också bebodd, men i övrigt ganska öde gräsytor.

Vi sov gott och var vid uppvaknandet redo att utforska Arvikafestivalen både live och med kamera. Något fotopass hade jag inte blivit tilldelad för bevakandet av festivalen, men från publikhavet hade det utlovats möjlighet till fotografering med systemkameror för de som ej erhållit fotopass. Vad jag inte visste var att det rådde en total fö rvirring i frågan på entréplan och att pressansvariga tyvärr ej såg detta som något problem.

När vi efter att ha fotograferat festivaltåget (SJ  event) i Edane samt ett par andra tidsmässigt närliggande tåg, (Anki hade samtidigt blivit attakerad av en mängd bitska flygfän till bromsar i bilen), provade vi på den omtalade långtidsparkeringen. Ett väl fungerande koncept vid motorbanan ett par kilometer utanför och norr om staden. Bussar gick med halvtimmestrafik in mot festivalområdet och den stora festivalkampingen. Så här långt var allt frid och fröjd. En positiv bild av Arvikafestivalen var på väg att målas upp inom mig. Något som jag såg fram emot att skriva om.

Ibland är det ändå konstigt hur snabbt ett gott intryck kan förändras till den raka motsatsen. Där små enkla medel och effektiva beslut, alternativt korrekt uppdaterad information från rätt och lämpliga individer, skulle kunna ställa allt tillrätta med lite logisk analys. Men här misslyckades festivalledningen ordentligt, trots ett par upprepade chanser till upprättelse och påbud om korrekt informationsspridning ut i de arbetande leden.

Det startade ett åskoväder och skyfall som i sammanhanget knappt berörde mig, när jag som bäst hö ll på att leta efter den utskriftsinformation som bekräftade min ståndpunkt och varför jag hade den utrustning jag hade. Direkt överdådig kunde den knappast anses vara med tanke på den tidigare tillskrivna och utlovade fotoplatsen, " publikhavet". Motgångar och problemlösning är ju i sig min vardag, inom min heltidstjänst. Men nu, som ny egen fö retagare inom fotovärlden, ville jag inte direkt ställa mig på kant med någon. Kanske en orsak till att Arvikafestivalen mer kom att handla om outnyttjade kostnader och besvär än om musikanalys och musikavnjutande. Festivalens positiva bitar kunde trots erlagd inträdesavgift endas bevittnas på avstånd. En festival som inte minst skulle bjuda min Sambo på positiva intryck smulades sönder helt. Skulle man ha vänt på det, så var det troligtvis mitt livs dyraste fä rskvatten som inhämtades på festivalområdet om kvä llen.

 

Det enda jag önskade av hela mitt hjärta var att få en bra konsertupplevelse av Depeche Mode, men det skulle komma att motarbetas.

Vid den första entrén var det tre olika och mycket trevliga medarbetare som direkt observerat bristerna och även kommit med förslag till lösning. Tyvärr ej inkluderande fullt korrekt information gällande gränsdragningen mellan proffessionell och icke professionell utrustning. Med en korrekt faktabas hade mitt fortsatta misstroende och besvikelse nästan helt kunnat undvikas. Men framför allt hade det därtill funnits gott om tid att anpassa utrustningen enligt de nya och begränsande riktlinjerna. För om kvällen skulle det visa sig att kamerautrustningen som sådant var godkänd men objektiv i tele-området, utan giltigt fotopass, förbjudna.

Efter mitt första samtal med den pressansvarige var besvikelsen över svikna löften och den pressinformation som man ej stod för stor. Löftet om tillåten systemkamerautrustning på informationshemsidan hade ersatts med en stor vacker skylt om förbjuden proffskamerautrustning. Det går inte att påstå och säga att entré personalen gjorde direkt fel när de ansåg att min utrustning såg för fin och proffsig ut. Nej felet var att de inte hade några egentliga och klara riktlinjer att uttala sig om. I min blåögda enfald, om att få stöd av hemsidesinformationen och den pressansvarige, gjorde jag inte mycket affär av de uppvisade bristerna i första skedet. Visst var det synd att inte få utforska festivalens utbud även dagtid, men att bråka med någon (allra minst den trevliga entrépersonalen) hade jag ingen lust till.

Hade vi i detta skede erhålligt rätt begrä nsningsinformation, hade kvällens Depeche Mode-konsert varit räddad. Om kvällen, alldeles för sent, skulle det visa sig att man snarare hade objektivbegränsningar än kamerabegränsningar. Denna viktiga detalj undanhölls mig sorgligt nog alldeles för länge. Bedrövligt sorgligt helt enkelt.

Dagen, den tid vi gärna hade strosat runt på festivalområdet, kom istället tillbringas på ett mysigt café. Min sallad förblev dock stundtals ö vergiven på bordet då all min koncentration åtgick till att skriva e-mail till festivalens pressansvarige. Än fanns det timmar kvar till konserten, även om tiden fram till konsertstart stadigt minskade.

 

På järnvägsstationen strippades utrustningen effektivt, för att om möjligt underlätta för entrépersonalen och dess visitationer. Den uteblivna informationen om just objektivens avgörande betydelse, i brä nnvidd betraktat, medförde att fel utrustning låstes in i förvaringsskåpen på stationen. Mitt val på fortsatt buren utrustning föll på min dyraste utrustning. Det ena objektivet om kvällen fullt godkänt bra vidvinkelobjektiv, det andra 70-200 mm objektivet fortsatt ifrå gasatt, trots sin i mitt tycke ringa telebrännvidd.

När konserten startat, när vi fortfarande nekats ena kamerans inträde och haft ytterligare ett kort samtal med den pressansvarige gjordes visserligen ytterligare en tidsödande promenad till stationen. Men med tanke på de "vittnen" och giriga ögon som syntes på plats, i den annars ganska tomma väntsalen, vågade vi inte riskera inlåsning av den dyrbara utrustningen. Trots bra fö rsäkringar tror jag inte att försäkringsbolaget hade sett mig som fortsatt god kund om allt för stora risktaganden inkluderades. Komsertupplevelsen var redan en krossad dröm, snart halvvägs förbi och ersattes med musiknjutande utanför grindarna. Anki hade visserligen erbjudit sig att utanför festivalområdet hålla den stoppade kameran sällskap. Men att mer än kortvarigt lämna henne kändes olustigt även det. Så bortsett ifrån vattenflaskspå fyllnad och ca 20 minuters konsertupplevelse, inkluderat ett par ö verblicksbilder med vidvinkelobjektivet i bakkant av festivalområ det och några publikbilder, stannade biljettnjutningen här. Aningen nedstämd anslöt vi oss till alla icke betalande utanför entrén. Ett par trevliga bilder blev det även här, men konserten får jag vänta med till dess den kommer på DVD. Då med ett par extranummer till samt troligtvis en mer homgen publik som mer lever sig in och stöttar bandet i sitt framträdande. Min DVD-längtan bör bli en billigare historia och på många sätt mer njutningsbar även för framtiden...

Bussfärden tillbaka till parkeringsområdet kom vi till slut också att hoppa över. Inledningsvis verkade busskö errna riktigt välorganiserade. Det var de också fram till dess att de första bussarna anlände. Då syntes å ter igen en stor brist. Bussförarna saknade troligtvis god information, för de stannade ej vid köns början och den temporära busshållplatsen, utan ca 15 meter för tidigt. Det fanns alltså anledning att ge upp den uppstyrda kö ordningen för ett par kilometers lugn nattpromenad längs vägen i riktning mot Gunnarskog. En mysig, nästan kuslig och dimmig landsvägsnatt och promenad till motorbanan och parkeringen.

 

Torsdagen den 2 juli 2009:

De övriga i Lundegårdsstugan sov under tiden Anki och jag packade. Vi åkte också innan man kommit till riktigt medvetande. Jag var fortfarande trött och Anki åtog sig att inleda körandet. Vägvalet var relativt fritt, med endast en grov färdplan i mitt huvud via Jönköping och Trollhä ttan upp till Arvika.

Efter en skön sömn i passagerarsätet kunde jag så småningom ta över styrandet. Mat åt vi i Falköping. Där inhandlades också den utrustning som behövdes för att få tältandet och stormkö ksutrustningen att fungera bra.

Färden genom Dalsland och Värmland blev otroligt vacker. Mot slutet av färden, efter bankomatuttag i Årgäng, förgylld med en lagom mängd vacker dimma. Mestadels bredvid vägen, ut över landskap och ängar.

Själva festivalentrén blev lite smårörig. Platserna på den lugna campingplatsen var slut och vi missade troligtvis viktig information om vart tältet kunde sättas upp. De arealer vi fann var redan överbefolkade till det extrema. Kartor hade underlättat Vårt navigerande kors och tvä rs. Snart hade vi givit upp och tog vår tillflykt till Brunskogs kamping och dess lugn och ro. Anki fick köra, för jag var vid detta laget totalt utmattad nära en känslomässig medvetslöshet. Hade för egen del kunnat vara en potentiell trafikfara en bit in på det nya fredagsdygnet.

 
 

Onsdagen den 1 juli 2009:

 

Tisdagen den 30 juni 2009:

Dagen bjöd på party i stugan bredvid. Två 30-å ringar som firade. Jag försökte fotografera efter bästa förmåga. Föll i tycke för en uppblåsbar säl som var tacksam att fotografera ur diverse vinklar. Inte minst med vidvinkelobjektivet. Riktigt närgångna bider kunde det bli då.

Anki såg till att skjutsa Linda till bussen. Lite senare, när festen var över, begav Anki och jag mig in till Borgholm för att handla skor och skärp. I Reebok-affären kommenterade de mitt kameraobjektiv, som ett fint sådant. Den yngre av expediterna fotograferade en del själv och hade nyligen bland annat varit på ett intressant föredrag med Mattias Klum. Jag visste precis vad hon menade när det handlade om hans betydande inspirationsfaktor.

Kvällen bjöd så småningom dans till Perikles. En bra danskväll där jag snart lyckats dansa med mina kanske viktigaste danstjejer. Bytena var visserligen inte många, utan flera danser på raken var inte ovanligt. Anki och jag avslutade kvällen med danser tillsammans, men var nöjda med dansandet när extranumren startade. Då kändes det mer lockande med en promenad till stugan och en efterföljande dusch.

 

Måndagen den 29 juni 2009:

Ytterligare en nonstopdanskväll bjöd Casanovas och Kindbergs på. Fastän det inte var mina favoritband bjöds jag på en gudomlig danskväll. Anki hade känt sig lite seg och hängig och valde därmed att avstå den sista halvleken. Min räddning och underbara passion för kvä llen blev Karin H. Det blev såpass många extranummer spelade att vi i princip fick möjligheten att dansa ensamma på det nedre dansgolvet, utan att behöva ta hänsyn till någon omgivning. Kort sagt årets mest avslappnade, passionerande och uppslukande danser jag upplevt. Helt i klass med Öland år 2003, då danspassionen för en kväll var enorm. Nu tror jag vi fick nära nog en timmas obruten dans tillsammans. Ett gemensamt och lyckat danspartnerfynd, som kommen från ingenstans, eller möjligtvis från himmelriket?

 

Söndagen den 28 juni 2009:

Kvällens dans till Blender bjöd stor variation. Mycket beroende på att jag fram till pause stod med kameran i hö gsta hugg, fotograferandes. En trevlig sysselsättning som bjö d både trevligt uppvaktande och samtal på bänken. Kamerautrustningen gjorde dock att jag tvingades tacka nej till vissa danserbjudanden. Tyvärr får man väl säga.

Efter pausen dansade jag desto mer. Var riktigt nöjd när det kom till extranummer. Absolut störst intryck på mig gjorde Blender med James Morrisons duett med Nelly Furtado, " Broken Strings". Den satt djupt inrotad även när det om natten var tid för dusch.

 

Lördagen den 27 juni 2009:

Det var underbart att ha lördagen på plats på Lundegårds camping. Att slippa vara utmattad efter en lång dags körning. Nu kunde man njuta sol och bokläsning fram till dess stugans sista hyresgäster anlände.

Vårt eget tillträde till stugan hade vi gjort vid tvåtiden om natten. Patrik hade då checkat in under fredagskvällen. Efter att ha parkerat bilen utanför grindarna hade bilen tömts på innehåll genom två promenadomgångar.

Både Pelle och Linda anslöt under eftermiddagen. Så ledes var vi full styrka i huset före kvällen.

Den första danskvällen bjöd non-stopdans till Shake och Expanders. Det sistnämnda bandet irriterade aningen genom att spela med en hög volym inledningsvis. Det blev bättre och danskvällen blev god. Ett litet stopp i dansandet gjorde jag för att testa mina nya kameraobjektiv i danssammanhang. En intressant sysselsättning helt utan blixt.

 

Fredagen den 26 juni 2009:

Natten spenderades till stor del i vardagsrummet. Min fotoutrustning behövde en genomgång med putsning, batteriladdning och minneskortskontroll. Först fram emot gryningen övergav jag soffan och somnade i min riktiga säng.

Det var tur att jag hade ledig dag. Nu levde ännu drömmen om att få komma ned till Lundegårds camping om kvällen. Anki fick dock jobba ganska flitigt även denna arbetsdag, så vår avfärd blev ej förrän klockan 17.00 om eftermiddagen. Då hade dagen bjudit packande och städande i stora mängder...

Färden inleddes med ett stopp i centrum för uthä mtande av ett par beställda CD-skivor. Därefter fö rgylldes resan av både Per Gessle och Helena Josefsson.

Eftersom rusningstrafiken fortfarande ansågs kunna ha sin prägel på trafiken ned mot Södertälje, valdes småvägar dit. Men därefter blev det en effektivare transpport längs E4 ned till Ödeshög där mat intogs. För egen del valdes ris och korvstroganoff.

Den fortsatta färden gick längs mindre riksvägar ut mot Kalmar och kusten vidare till Öland. Till Lundegård skulle vi inte anlända förrän vid tvåtiden om natten. Då hade Anki bytt av mig i Nybro och kört resten av vä gen.

 

Torsdagen den 25 juni 2009:

För andra dagen i rad hade jag en dagtur. En dagtur som blev riktigt trevlig. Under lunchuppehållet passade jag på att inhandla nya minneskort samt ett extra kamerabatteri. Det sistnä mnda fick jag på köpet i egenskap av storkund.

Nästa lyckade notering för dagen var att jag slapp fredagens tjänstgöring med hjälp av kompledighet. Dä rmed kunde jag verkligen njuta av kvällens ledighet och dans på Hågelby till Blender. En underbar dansafton som gav mig stor längtan till Öland.

 

Onsdagen den 24 juni 2009:

Efter en dagtur på jobbet tog jag pendeltåget till mina föräldrars boning. Gick av i Häggvik för en promenad längs sjön Norrviken med kameran i högsta hugg.

Vattnandet av mina föräldrars blommor tog sin tid, men fyllde sin funktion. Min hemkomst blev relativt sen men med marginal till midnatt...

 

Tisdagen den 23 juni 2009:

Tidig arbetsmorgon som sedan följdes av Ölandsfö rberedelser. Mest i form av tvättande.

 

Måndagen den 22 juni 2009:

En arbetsdag erbjudandes en arbetseftermiddag som tågledare. Någon dagtur fanns inte till min hjälp, men arbetspasset gick ganska bra ändå. Antalet trafikproblem var få. Vill dock minnas att jag hade vissa problem med grafskrivaren, som dock i sinom tid löste sig.

 

Söndagen den 21 juni 2009:

Solen prydde himlen på ett underbart sätt. Anki spisade frukost på altanen, dit jag också drog mig efter en tid vid datorn. Plötsligt, innan frukostsmörgåsarna var uppätna, kom jag att tänka på utlovade JAS39-Gripen- överflygningar som utlovats. Attraktivt för kameran, om ä n svårfångat fotomotiv. Ytterligare problem i sammanhanget var att överflygningarna inte skulle ske över tätort, utan vid kvarnholmsfjärden i kustbandet. Allt handlade fö rståss om Volvo Ocean Race.

Hur som helst gav vi oss av på en söndagsutflykt efter en snabb dusch. Några plan blev aldrig fångade på bild, men det blev en trevlig skärgårdsdag. Ett par dansbekanta mötte vi av en slump och som hastigast vid Sollenkroka. Vid nä sta anhalt, Stavsnäs, handlade det mer om ortsorientering än något specifikt fotouppdrag.

Ett fikastopp hos systrarnas café fick avrunda en härlig soldag. In över land verkade molnen ha stannat mer eller mindre permanent under dagen. Kvällen bjöd fotoinladdning och avkoppling.

 

Lördagen den 20 juni 2009:

Morgonen spenderades i huvudsak i lugnast möjliga tempo. Inte utav någon speciell anledning, utan snarare beroende på att det hur som helst var ett bra sätt att känna sig ledig på.

Trots det långt ifrån uppskruvade tempot hann jag med många nyttosysslor. Ekonomin hann ses över och rä kningarna bokas. Inte alls fel.

Så småningom började jag dock bli rastlös. Beslutade mig i en av de högsta rastlöshetspikarna för att backa upp bilen mot porten för att få till stånd en effektiv bilstädning. Anki var inte sen att ansluta, varpå både den invändiga och utvändiga stä dningen blev snabbt och väl utförd.

Om kvällen njöt vi genom att laga till lax, romsås och potatis. Kort sagt skön avkoppling på kvällen. Riktigt ro att sitta still hade jag visserligen inte, utan fortsatte med lite lättare blixtfototräning när skymningen la sig utanför fönstren.

 

Fredagen den 19 juni 2009, midsommarafton:

Av någon anledning har just midsommarfirandet inte blivit någon direkt helig grej. Vi njöt visserligen god frukost, lite lugn och ro, men satsade sedan på trädgå rdsarbete. Vid våra utgrävningar utanför altanen gjöt vi igen ett stort vattenhål. Allt för att minska vattenansamlingarna omedelbart utanför altanens stödmur till dess fyllnadsmassorna (ny jord) ska komma att levereras .

Även om vi inte aktivt deltog i midsommarfirandet, fick vi del av den sociala biten. På distans kunde vi höra vart tal, var dans och var allsång som hölls. Allt bara ca 100 meter bort fågelvägen, där midsommarstången som brukligt stod upprest för firande.

Om kvällen grillade vi och hade det lyxigt värre. Enormt gott och avkopplande tillsammans med hemmagjort kryddsmör och potatis. För egen del stod jag för tillagandet av rabarberpaj. Det blev visserligen en för stor sats smuldeg i ordninggjord, men jag var trots detta nöjd med att ha skapat ett tjockt rabarberlager i en paj istället för två. Så gott, saftigt och lyxigt.

Den sista delen av kvällen nyttjade jag till blixtfotograferingar. Mina inlånade dockor fick som vanligt vara modell för mina ljussättningar, outtröttliga som de är.

 

Torsdagen den 18 juni 2009:

Ledighet för oss båda. Vi inledde med utomhusarbeten efter frukost. För min del innebar det att jag gick ganska hårt åt häcken på framsidan. Men det kändes helt rätt att skala till dess former en aning.

När häcken fått sin tillhyfsning var det dags för gräset. Motorgräsklipparen gjorde ett bra jobb och vi hann i princip klart till dess det började regna.

Regnet störde oss med andra ord inte alls. På dagsprogrammet stod nu att hämta ut en blixtutlösare hos fotokungen. Därefter vidare färd ut till mina förä ldrar, småvägar så snart Sollentuna kommun startade. Midsommartrafiken via E4 kändes annars ganska så tät.

Vi bjöds god soppa, lite rabarberpaj och en kopp kaffe på det. Riktigt trevligt och gemytligt. Vid 18-tiden var det dags för avfärd till nästa programpunkt, dans Hågelby. För mig årets första utomhusdans.

Det var aningen kylslaget med regntunga skyar och nederbörd då och då. Molnskärmskanten syntes visserligen men kom tyvärr aldrig riktigt fram till oss. Lite irriterande var det att Expanders tog riktigt god tid på sig mellan var låt, trots att publiken var på gränsen till frysandes. Till och med ett par längre mellanspel, som ej hade med respektive dans eller låt att göra tog man sig tid till. Det är naturligtvis bra när bandet har skoj på scen och bjuder på sig själva, men som recensent måste jag dock påstå att de tidigt passerade gränsen för publikens ö nskemål och krav denna afton. Tyvärr var upplevelsen denna, uppblandad med ofta väldigt snabba bugglåtar.

 

Onsdagen den 17 juni 2009:

Hemfärden gick visserligen bra, men uppvaknandet på bussen blev aningen sent. Piggnade snart till och tog ett par bilder under min promenad hem.

Anki mötte jag på grusgången upp till huset. Hon var naturligtvis på väg till jobbet. Själv skulle jag visserligen sova ett par timmar, dock med förhoppningen att jag skulle vakna pigg och lyckas fotografera sprintloppet in till Stockholm, från Sandhamn, i Volvo Ocean Race. Men riktigt så pigg blev jag aldrig. Faktum var att jag kände mig utmattad efter mina nattjänster till långt in på kvällen.

 

Tisdagen den 16 juni 2009:

Arbetsnatten fortsatte lugnt med signalprovningar både i Sundbyberg, Duvbo och Ulriksdal. De kvarvarande trafikeringsrestriktionerna från helgens signalinkopplingar avtog allt mer. Innan hemgång fick jag visserligen även pyssla med en mindre urspårning. Inte direkt trafikstörande på sidospår, men irriterande när larmningen kom fel väg och i form av rykten som gjorde gällande att larmning redan skulle ha varit utförd.

Efter skön sömn, bland annat på altanen, tog jag tag i min fullständiga dagboksuppdatering. Både text och bilder kom smidigt på plats under min vakna tid. Eftermiddagssömn var dock som alltid nödvändig inför mitt andra nattarbetspass.

Arbetsnatten blev visserligen riktigt bra, men det fanns gott om punkter att skriva till nattens händelserapport. Även denna natt stördes tågtrafiken av ett par Eventuella sjä lvmordskandidater. Jämfört med natten innan var polisinsatserna och uppgifterna klart diffusa och tidsaspekten utom rimlig kontroll. För vår del var det tur att dessa spaningar utfördes på i princip tågfri tid, under nattens lugnaste timmar.

 

Måndagen den 15 juni 2009:

Detta blev en sådan där optimal arbetsdag, med tidigt uppvaknande och vetskap att en stor del av dagen låg fri att nyttja. Två arbetsnätter låg visserligen framför mig, men sova skulle jag inte göra förrän fram emot sena eftermiddagen.

Inledde med ett digert bildsorterande. Bland annat från scenframträdandet med Daniel Lindström, följt av Charlotte Perrelli, under invigningen av Volvo Ocean Race, stop over Stockholm.

Efter att ha gjort min skönhetssömn under förkvä llen hann Anki och jag med en liten promenad fram och tillbaka till vårat centrum. Inhandlade 120 st frimärken till fö retaget och såg samtidigt till att sända iväg en handfull bildleveranser i företagets namn. En första leverans, om än av det blygsamma slaget och i vissa fall endast för påsyn.

Arbetsnatten blev relativt lugn. Detta bortsett från att det verkade vara självmordskandidaternas afton. I Upplandsväsby var man riktigt snabb i sin insats och i Västeråstrakten måste jag också ge polisen väl godkänt.

 

Söndagen den 14 juni 2009:

Daniel Lindström. Observera även fotografen som tog stegen med sig till konserten, här i vänstra övre kanten av bilden...

En riktigt härlig väderdyrkare...

Dramatiska lägesrapporter från Telefonica Blue och dess grundstötning...

Att det var tredje arbetspasset må kort, maximalt utnyttjad, tid gjorde absolut ingenting. Jag var verkligen laddad och samtidigt förvånansvärt utvilad. Hade visserligen hela tiden tänkt i de banorna under de pass av nattvila jag haft. Men visst hade jag samtidigt sett fram emot den mer än dygnslånga ledighet som hägrade efter mitt förmiddagspass.

Själva arbetspasset varierade riktigt mycket. Både i fråga om arbetsuppgifter och intensitet. Inledningsvis var det lugnt och huvudsakligen normala arbetsuppgifter och tåglägesbeställningar. Både signalinkopplingen i Ulriksdal, slopande av spårväxlar samt inkopplande av ny huvudsignal, och ATC2-inkopplingen i Sundbyberg drog ut på tiden. Då själva signalprovningen krävde diger mängd muntlig kommunikation i lokalen, blev jag tvungen att fatta beslut om ett minskat städande av lokalen. Dammsugningen gjorde hörbarheten minimal och fick i de fall det gick ersättas med enklare städning och svabbande av golvet. Lite synd med tanke på att huvudstädningen normalt lämpar sig bäst om söndagsmorgnarna.

 

VOLVO OCEAN RACE

Härlig publik framför stora scenen.

De kanske inte hade så mycket att göra denna regniga dag, men jag fick både god service och ett par trevliga pratstunder.

Efter arbetsdagens slut trotsade jag det ihållande regnet för att se delar av VOLVO OCEAN RACE Stockholmsinvigning. Det var visserligen glest med folk i regnet, men en god stämning bland de som fanns på plats. Det fanns till och med en och annan som uttryckligen måste ha älskat väderleken. Som dessutom var klädd därefter.

Framför stora scenen bjöds jag en chans att utan egentlig folkträngsel testa scenfotograferingstekniker och tankar inför Arvikafestivalen. Att få bra bilder där lär kräva ett obotligt tålamod.

Daniel Lindströ och sedan även Charlotte Perelli fick nog jobba hårt för att hålla värmen på scen. Det blåste uppenbart en hel del, andra vindbyar än vad de scenfläktar som annars brukar kunna finns att tillgå gör. Det såkallade schlagetfenomenet.

Efter en tids trevligt fotograferande och när minneskortet började jag leta mig hemåt. Drogs dock först till ett fikastånd där tjejerna intervjuades lite lätt. Det samtida inköpet av kaffe och wienerbröd gjorde regnstrapatsen helt plötsligt mysig. En sådan fikastund som jag kände att jag verkligen kunde och fick unna mig.

Charlotte Perrelli har intagit scenen med storm...

Charlotte Perrelli underhäller i vind, regn och rusk...

Ett par minirace i väntan på de riktiga kappseglingsbåtarna...

Anki och i viss mån jag tillagade gott kött och potatis. Lyxigt nog med både sås och av Anki underbart tillagat kryddsmör. Jag fastnade och fängslades verkligen av TV-programmet "De kallar oss artister" som denna afton handlade om Per Gessle. Jag har onekligen missat allt underbart han levererat de senaste åren. Kanske främst beroende på att jag mer eller mindre dumpade de artister som för ett par år sedan försökte ha kopieringsskydd på sina skivor. Skivor jag därmed inte längre ville ha och betala för.

Men förnuftet, utan krångliga och besvärliga skydd, hade tydligen kommit tillbaka. Så nya underbara spår med honom och kanske främst den underbara Helena Josefsson är nu med på CD- och DVD-inköpslistan. Ingen får helt enkelt missa "Sing along" och "Silly Really".

 

Lördagen den 13 juni 2009:

Arbetsnatten som utövades med övertidsersättning fortsatte i lagom tempo och frihet att även avhandla JTF-frågor i gott lugn och god arbetsro. För egen del handlade det även om att samla, eller rättare sagt hushålla med, kraft. Arbetspasset ingick nu i en självvald serie om tre arbetspass på raken, endast separerad av nattviloperioder dem emellan. Lönande, motiverande men samtidigt lite utmanande småtufft.Grundorsaken var ju trots allt en viss personalbrist, som för helgen blev mer eller mindre akut tågledarmässigt.

Bussfärden hem om morgonen bjöd både tidningsläsning och effektiv sömn. En sömnperiod som sedan förlängdes med sömn i altanstolarna utomhus, rikligt försedd med både filtar, kuddar och två täcken. Grymt mysigt och härligt, fritt, speciellt.

När nattviloperioden närmade sitt slut gav jag mig in mot stan ifall man skulle behöva mitt tågledarstöd. Helt enkelt mer avkopplande att kunna vara behjälplig på fem minuters avstånd än i hemmet. Min period för nattvila innebar i övrigt en något förkortad arbetstur.

Lite i förtid gick jag upp till jobbet. Och bra var nog det, för flera beställningar av tåglägen ramlade in nästan samtidigt. Så min stora arbets- och kraftsamlingstopp blev i början av detta andra arbetspass för dygnet. Efteråt var det relativt lungt, men framför allt beställningar med klart längre framförhållning.

På hemvägen unnade jag mig ett köp av det nyutkomna numret av fototidningen "fotosidan". Ett riktigt bra tidningsnummer som direkt fick mig att längta efter konsertfotograferingar och andra upptåg i sommar.

Hemma fastnade jag framför stora delar av en film, "In good company" på TV. En trevlig amerikansk komedi från år 2004. En beskrivning av svårigheter med lojalitet, egna intressen och relationsnivåer till sin chef. De som säger upp, (friställer), medarbetare sitter snart i samma sits. Det görs stora skillnader i med- och motgång, som för övrigt böljar fram och tillbaka flitigt i denna lite småmysiga film. I rollerna bland andra: Dennis !uaid, Topher Grace och den härliga Scarlett Johansson. Anki låg inledningsvis och läste, för att sedan övergå till sömn med huvudet mot min axel eller i mitt knä.

 

Fredagen den 12 juni 2009:

Efter en skön nattsömn, när jag väl kom i säng, tog jag mig en lite lagom lång sovmorgon. Framför mig låg en nattjänstgöring som tågledare samt ett möte gällande citybanan vid 13-tiden. Mötet visade sig dock ha blivit inställt pga för få deltagare. Så informationen (till SU-uppdraget) får jag nu söka reda på själv med motsvarande tid i sommar. Det var tur jag ringde och kollade upp mötet, då informationen tycktes försvunnen på vårt intranet.

Regnet verkligen öste ned när jag just beslutat mig för att klippa häcken. Det mörknade mäktigt på bara några minuter och höll sedan i under en stor del av eftermiddagen.

Min lediga tid spenderades på informationsväxling med Bolagsverket. Inte helt lätt att finna rätt formulär och i synnerhet inte för att sända dem elektroniskt, med tillhörande betalningsförfarande. Även PRV fick lämplig information inregistrerad.

När jag var klar med sex stycken bildreklamleveranser kunde jag nöjd sova min välbehövliga eftermiddagssömn inför min arbetsnatt (på övertid).

Det positiva med att bussen var rejält försenad var att Anki (på hemväg) hann göra mig sällskap vid busshållplatsen. Annars är det vanliga att vi möts under färd, mellan hemmet och Slussen, de gånger jag arbetar natt.

Arbetsnatten avlöpte i ett lugnt och behagligt tempo. Många småfrågor, men inga riktigt stora problem.

 

Torsdagen den 11  juni 2009:

Gick upp strax innan den tid min sista och mest normala väckning var satt. De extra minuter jag nu hade kunde nyttjas till lite frukostmatsäck och för att hinna njuta lite Depeche Mode under mitt iordningställande inför avfärd till jobbet.

Arbetsdagen blev god och ganska normal för att vara ett dagpass. Fick dock helgens arbesschema radikalt förändrat för att natten mot lördag ej skulle sakna tågledare. Det blir lite slitigt för mig, (med i princip endast nattvila mellan tre arbetspass), men en lockande ersättning som absolut behövs till företagssatsningen. Mina startinvesteringar är ju inte av ringa storlek och art. Bara försäkringen för ett år tar av kassan. En försäkringspremie som för övrigt avhandlades slutgiltigt över telefon i samband med min rast. Detta efter en lång rad e-mailväxlingar som stundom nära nog rört till begreppen. Men nu känns läget helt ok, med god försäkring inom norden och möjlighet till ökat skydd de perioder resor till europeiska eller utomeuropeiska länder skall göras. Dessa lär grunda sig på vilken utrustning som skall medföras vid respektive resa.

Under hemvägen gick jag en promenad med kameran, från jobbet via Gamla stan, vidare mot Slussen. Vid Debaser stannade jag till. Njöt en god öl samtidigt som dessa ord skrevs på en stol lånad vid ett bord med två tjejer i god ålder. Vred stolen lite för att någorlunda kunna känna att de lämnades i fred.

Fångade en bild (centrum av fotot) på mitt bordssällskap innan jag helt lämnade Debaser och den gemytliga stämningen där.

Miljöbeskrivning av trivselplatsen Debaser, vid Slussen.

Lite grann hann jag fundera över hur pass bekväm jag egentligen kände mig iförd en kamera med "riktigt objektiv". Får jag bara i ordning visitkort så kommer nog känslan att ändras något ännu mer till det positiva. Måste bara besluta mig för att mitt företagsnamn är helt rätt. Det blev ju trots allt vissa förändringar från min skissade grundplan. Förhoppningsvis till det bättre?

Jag känner att jag verkligen kommer att gilla diverse fotouppdrag. I synnerhet om man vet att modellen är med på noterna och trivs med rampljuset. Men det är klart, hur många uppdrag blir fullt ut av den arten? Tiden får utvisa. Det är ju alltid en risk att uppdragsgivaren är mer entusiastisk än de som kanske ska fotograferas.

Hade planerat att vara riktigt social under kvällen. Men av någon anledning fick jag för mig att jag skulle hinna med lite fotografering i trädgården innan läggdags. Inte hade jag någon aning om att klockan snabbt hann bli 23 och även lite mer. Därmed, av naturliga skäl, kom Anki i säng timmar före mig. För snabb var jag inte...

 

Onsdagen den 10 juni 2009:

Gick upp tidigt men tog medvetet en buss senare än vanligt. Detta för att hinna göra smörgåsar och annan frukost att ha med mig till jobbet. Ytterligare en dag på Stockholmst&arng;gs driftcenter som blev riktigt ordnad, trevlig och behaglig. Det fanns att göra, men utan någon egentlig stress.

Om eftermiddagen blev det en hel del skrivande till försäkringsbolaget. I den nya offerten hade vi onekligen talat förbi varandra. Jag upplevde det inte som om jag varit otydlig, men som alltid finns det fallgropar både i skrift och tal. Kort sagt får det bli en ny förhandlingsrunda.

Test av mitt nya vidvinkelobjektiv, Nikon AF-S 14-24/2,8 G ED. Kanske är hon en sann musiker, min modell...

Kvällens egna tennisrunda blev inställd pga våta banor och stor regnrisk. Likaså min alternativa färd till modelljärnvägsmötet för kvällen. Inte ens dans på Grönalund, till favoritbandet Date lyckades få mig ut i regn och värmefattigt rusk. Hade vi varit mer laddade och förberedda, (Anki och jag), hade nog dansen blivit av. Nu blev det ugnspannkaka att njuta av på hemmaplan istället.

Inspirerad av andras företagande kom så krafterna åter om kvällen. Testade åter igen på mina uthålliga dockor och enbart i befintligt ljus med mina mysigaste objektiv. Ett lyckat resultat i många lägen.

 

Tisdagen den 9 juni 2009:

En spontan bild från ett av mina tester av mitt nya underbara objektiv Nikon AF-S 70-200/2,8G IF-ED VR. En testbild som jag blev riktigt nöjd med fotokänslan i...

Gick upp i god tid för att hinna med lite av varje innan arbetsdagens början. Det var till och med så att jag gav mig av hemifrån en timma i förväg. Allt för att i äntligen få möjlighet att köpa in två nya objektiv. Dels ett underbart vidvinkelobjektiv, men även ett ljusstarkt zoomobjektiv 70-200mm, f=2.8.

Arbetsdagen tillbringades på Stockholmstågs driftcenter och bjöd till stor del på en lugn dag. Hade till och med lite tid över att fingra på mina nya objektiv samt även testa ett av dem mot en tålmodig kollega.

Under min hemfärd blev det en halvtimmas fotostopp vid Slussen. Kameran och objektivet visade sin riktiga styrka både när det gällde måsar, luftballonger och båtlivsmiljö.

Väl hemma ägnade jag mig endast åt bokföring och uppgiftslämnande till mitt försäkringsbolag. Effektivt avhandlat, men trots detta inte klart förrän Anki redan intagit sängen sedan länge. En natt med inledningsvis lite orolig sömn genomfördes.

Luftballongerna gled sakta över stadens centrala delar.

 

Måndagen den 8 juni 2009:

Arbetsdagen som tågledare blev bra för egen del, men katastrofal för både tågtrafik och hårt trängda fjärrtågklarerare. Deras arbetsbelastning har inte kunnat anpassas till den otroliga mängd extraarbete som de nya järnvägsföreskrifterna ger i hårt uppstyrda och bristfälligt analyserade otympliga proceduter, (den sk. "blankett 21"). Jag hoppas bara mina medarbetare överlever arbetspressen i jakt på förseningsbevis och säkerhetsanalyser. Vi har inte råd med utslagna och sönderstressad personal. Var person behövs, vart dygn, var minut och var sekund...

Huvudorsaken var ett nära nog dygnslångt signalfel mellan Dingtuna och Kolbäck, uppblandat med växelfel både i Märsta och Upplandsväsby under delar av morgonrusningen.

Efter jobbet kunde jag koppla av med lite sömn på altanen. Därefter diskade jag och tog det allmänt lugnt. Tennismatchen mot Niklas blev insttälld beroende på en överhängande regnrisk.

En snäll och stilla fotomodell...

Under kvällen fick ett par inlånade dockor stå modell framför min stora uppsättning ljuskällor. En del härliga modellbilder blev det. Mitt nya stativ var underbart att nyttja.

När Anki kom hem från jobbet, efter lite jobbmingel, gjorde jag henne sällskap i TV-soffan en stund. Trötta var vi båda två.

 

Söndagen den 7 juni 2009:

En aningen sorgsen docka fick vara modell...

Med lite ljus blev sinnet ljusare...

Fortsatte helgnjutandet med frukost, företagsgöromål i väntan på den stora herrtennisfinalen mellan Robin Söderling och Roger Federer. Därtill hann Anki och jag rösta i EU-valet och följa upp detta med en långpromenad runt byn. Frisk luft jag behövde väl i samband med en stel nacke i grunden.

När två set av finalen var avklarade och Söderling börjat bjuda Federer lite motstånd, litade jag till den digitala TV-inspelningen och gav mig av med motorcykeln mot Trosa. Anki hade valt att stanna kvar hemma för att hinna njuta lite ledighet på hemmaplan.

Sidoljussättning...

Efter en skön mc-färd som inledningsvis utfördes som ett slags kompisåkning med en tjej på en silverfärgad HONDA CBR600F mellan Sköndal och Årstaberg. Där skulle vi tyvärr åt skilda håll. Hon hade gjort sig underbar på bilder tillsammans med sin hoj, med sina mörkbruna flätor ut från hjälmen. Då hennes hoj hade grymt och härligt breda bakdäck tillsammans med cykelns smäckra form, såg hon riktigt skönt liten ut för sin motorcykel, precis på samma sätt som jag säkert gör. Registreringsnumret var samtidigt lätt och fastnade i mitt minne.

Vid ankomsten bjöds jag en härligt god morotslasagne och rabarberpaj som efterrätt. Därtill knaprade vi på ett gäng goda jordgubbar som jag köpt med mig längs vägen, (strax innan Trosa eller Vagnhärad). De första svenska jordgubbarna för min del detta år. Dyra men hur som helst goda och skånska...

En avslutande modellfotografering...

Med tanke på att Jenny också blivit egen företagare, (före mig och därmed hittills framgångsrikare), hade vi mycket att fråga och hjälpa varandra med. Perfekt inspiration och underbart bollplank när det gäller nyskapande tankar. Hon är mycket duktig på att befästa sina tankar och idéer i verkliga och proffsiga bilder. En verklig foto- och texttalang...

Hemfärden gick smidigt den också. Nu hade jag med mig ett normalobjektiv och en bok hem, som varit utlånad en längre tid. Väl hemma var det i princip bara att krypa till korgs, nöjd med helgen, inför en stundande tidig måndagsmorgon.

 

Löx;rdagen den 6 juni 2009:

Det var helt underbart att ha en dag helt ledig. Det fanns visserligen hur mycket som helst att göra, men jag kunde lägga upp dagen precis som jag ville. Anki hade att göra med sina arbetsuppgifter.

Höjdpunkten på dagen var damernas tennisfinal i French Open, Paris. Min favorit Dinara Safina lyckades inte riktigt nå ända fram mot S.Kuznetsova, som &overtygande vann med ett flexiblare spel och segersiffrorna 6-4, 6-2.

När dagen var till ända hade jag hunnit med mycket. Ett bildcollage som jag hann skriva ut innan den enda färg jag tydligen saknade i lager tog slut. Därtill hade jag hunnit sammanställa en inventarielista för företagets räkning att sända försäkringsbolaget. I princip komplett med betydande information.

 

Fredagen den 5 juni 2009:

Dagen skulle bjuda stor variation i fråga om arbetsuppgifter. Från arbetsdagens början hade jag avsatt tid för stationsbeskrivning. Hann visserligen inte starta någon djupare uppdatering men under dagen uppdatera det mest nödvändiga och efterfrågade. Såpass att jag kan ha en bild av vad som är i görningen på spåren i närliggande framtid.

Under min rast, motiverad av alla järnvägsfrågor jag avhandlat under torsdagens komptid, hann hag en sväng förbi fotokungen. Ett snabbt och effektivt besök, betjänad av Jon med en mysig och trevlig lärling. Hon fick väl inte direkt chansen att säga så mycket, men var aktiv och uppmärksam i sitt lyssnande och lärande. Tyvärr drog hon sig tillbaka en aning när affärerna tenderade att övergå i planering för gemensamma vänners flyttande osv... Men hon hade nog ett öra och definitivt ett öga kvar vid mina affärer och Jons föreläsningar, för ett stort leende gick inte att undgå när våra blickar möttes. Jag kände mig till och med smått blyg, fastän känslan av att ha känt varandra länge var lika dominant.

Efter min rast skyndade jag till nästa uppdrag, som tågledare. Mot slutet av arbetsdagen var det ett halvt kaos i tågtrafiken. Blankett 21 (vid passage av signal i stopp) var inte huvudorsaken denna eftermiddag. Istället handlade det främst om ett trasigt fordon på Stockholm C spår 14 och efterföljande avsyning av banan från Bålsta till Stockholm C. För mig innebar detta ca en timmas övertid innan min kollega fått lite mat i sig och trafikflödet stabiliserats något.

 

Torsdagen den 4 juni 2009:

Konstnärlig gatufotografering...

Förmiddagen nyttjades på hemmaplan, företagsmässigt. Även om jag inte var på mitt effektivaste humör, hade jag gärna fortsatt dagen hemma. Åkte dock som avtalat in till min arbetseftermiddag på jobbet. En tågledartur som dock snabbt kunde kompas bort då en extra person hade dykt upp friskskriven för dagen.

Utomhus bjöds regn. Inte direkt hårt, men i all fall lite kylslaget. Promenerade för första gången in på Scandinavian Photo vid norrmälarstrand. Upptäckte dock till min förvåning att de inte hade hemma två av tre produkter jag sökte, samtidigt som alla priser låg tydligt över de jag är van med hos Fotokungen. Ett ganska medelmåttigt betyg under denna enstaka undersökning. Men det fick bli en vara med ca 20,2 procents överpris, här 100 kronor exakt.

När jag ändå var i stan föreslog jag en fika för min vän "Blomman". En trevlig stund om ett par timma på Espresso House i ett hörn av lokalen med sköna fåtöljer. I princip en bra hörna för att mer eller mindre få prata ostört. Många skulle nog säga att jag var lite knäpp, att ena stunden ta ledigt från jobbet för att i nästa stund avhandla järnvägsfrågor mitt upp i allt privat snack. Men med tanke på de nya järnvägsföreskrifterna, så blev det mängder av djupdykningar och frågetecken att räta ut och få en breddad syn inför.

På hemmaplan pysslade jag mest med företagsfrågor, en fortsättning på förmiddagens bestyr.

 

Onsdagen den 3 juni 2009:

Att ha möjlighet att sova ut någon extra timma och inte börja arbetsdagen förrän klockan 10.00 gjorde mig gott. Under arbetstid försökte jag kontrollera om det fanns chans att bli ledig under torsdagen. Preliminärt och temporärt såg det dock mörkt ut. Ingen katastrof i sig, med tanke på att det bara handlade om att få ut en funktionell njutardag från min kompbank. Lovade dock (som självklart) att infinna mig enligt schemat om torsdagen, dvs till eftermiddagen.

 

Tisdagen den 2 juni 2009:

Skillnader i storlek på de ankrade fartygen vid Slussen.

Visst kändes det att arbetspassen nästan gick i varandra. Samtidigt var jag såpass inställd på just detta, att det också var varmt väkomnat. Nu hade jag dessutom möjlighet att hinna hem till eftermiddagens tennismatcker fån French Open. Naturligtvis även det värt att värdesätta, även om det inte utnyttjades helt, som det var tänkt.

Kunde detta vara den nya djurgårdsfärjan?

Istället blev det livlig fotografering av ett enormt kryssningsfartyg som på något sätt vågat sig in mot centrum, i mitten av viken mellan Slussen och skeppsholmen. Det var regn och kallt, men trots allt en intressant fotografering. I synnerhet om man kombinerade rekamskylten för djurgårdsfärjan med detta enorma lyxfartyg av storlek.

Aningen blöt och på gränsen till småfrusen tog jag bussen hem. Återvände dock snart ut, men denna gång i bil, med mål ställt mot En av bankerna i Nacka Forum. Tyvärr kunde de inte bistå med kompetens till företagare just denna afton. Så tecknande av bankgirokonto får vänta en aning. Dessutom ville de ha chans att tillgå affärsplanen.Kanske klokt i fall det skulle bli fråga om lån i framtiden?

Resten av kvällen fördrevs dock inomhus med för mig normala sysslor. Anki var ännu flitigt upptagen med jobb, under en stor del av den vakna tiden.

Imponerande lyxfartyg även framifrån.

 

Måndagen den 1 juni 2009:

Arbetsnatten blev fylld av efterarbete, även sedan tågtrafiken avvecklats efter söndagsdygnet. För min del handlade det om att sammanfatta eldriftstörningarna norr om Stockholm till en korrekt rapport och samtidigt ställa in berörda tåg i systemet Trainplan. Vid 03.30-tiden kändes det som om jag lyckats väl. Därefter kunde jag fokusera på morgontrafiken.

Hem åkte jag sedan för att få "nattvila". Om eftermiddagen skulle jag vara åter i tjänst, på mitt ordinarie arbetspass, om än i förkortad form, 15.30-21.00.

På det hela taget sov jag riktigt bra under förmiddagen och var därför väl utvilad när det blev dags för tjänstgöring. En eftermiddag som blev klart lugnare än den natt jag avverkat, men där det samtidigt kändes att man gjorde en viss nytta.

 

Söndagen den 31 maj 2009:

Förmiddagen bjöd fortsatt strålande väder. Samtidigt som Ankis föräldrar var på golfanalyskurs njöt Anki och jag av solförgylld frukost med havsutsikt. Jag återupptog mitt Photoshoppluggande så snart jag bara hann.

Anki djupt engagerad i sitt arbete för helgen.

Vid lunchtid gav vi oss av in mot stan. Anki åkte visserligen till jobbet i sällskap med hennes föräldrar, i deras bil. Så för egen del stod det mig fritt att ta vilka vägar jag ville hem. Det blev småvägar för hela slanten, via Sorunda, Tungelsta, Västerhaninge, Jordbro, Handen, Norrby och Trollbäcken. Intressanta vägar som jag förstår är rikligt uppskattade av motorcykelförare.

Det var skönt att komma hem. Fick lite ytterligare tid till avkoppling innan det var dags att sova för eftermiddagen, inför en kommande övertidsnatt, en natt som för övrigt bjöd gott om problem och arbetsuppgifter.

Eftersom det var min första natt under ledning av de nya järnvägsföreskrifterna (JTF) var jag lite på hugget inför vad som komma skulle. Jag kan väl erkänna att det inte enbart var positiv energi jag var laddad med, men JTF-tankar som inte skulle drabba verksamheten i alla fall. Farhågor skulle visserligen besannas under natten, men jag hade annat att tänka på efter klockan 22.08.

22.08 var den tidpunkt då välfärdssamhället drabbades av ett allvarligare I-andsproblem. Våra lampor hade blinkat till i snabb följd, ett par gånger. Något som brukar vara direkt olycksbådande och ofta tyda på kraftförsörjningsproblem. Ofta i samband med åsknedslag i ställverksanläggningar. Ofta i anslutning till att vår reservkraft går igång.

Till skillnad från andra händelser jag refererar till, förblev det lugnt ytterligare någon minut. Man hann tro att någon bara kommit åt och fingrat på nattbelysningen. En tanke som för någon minut föll i glömska hos mig och som andra fick påminnas om senare. Men klockan 22.08 drabbades lokalen av ett enormt undertryck. Såpass stort att inga dörrar gick att få upp. Lock för öronen var ett faktum. Samtidigt försvann spänningen från kontaktledningen i hela Stockholms norra närregion, i princip norr om Solna/Sundbyberg ett antal mil norrut. Omformarstationen i Häggvik var helt utan strömleverans. Till detta kom en lång rad av spårmarkeringar, svarta signalanläggningar och ett par ställverksfel.

Vi fick ganska snart klart för oss att felet låg utom vår kontroll. Hela norra Stor-Stockholm, Täby, Danderyd, Sollentuna, Järfälla och eventuellt ännu fler elabonnenter var utan ström. En brand eller explosion i en elanläggning Täby ska ha genererat följdfel på många andra orter. Problem vi nu upplevde som ett totalstopp i tågtrafiken.

Efter en tid kom strömmen tillbaka, men flera ställverksfel av olika säkerhetsnivå kvarstod. Trafiken mot Arlanda och Märsta stod still till framåt ettiden på natten. Mot Bålsta återupptogs trafiken tidigare, dock med många signaler att passera i stopp. Ett exempel på hur diger (tidsåtgångsmässigt) den nya blankettrutinen föt stoppassager blir. Nu var det tur att det var lågtrafik och söndagsdygnets sista timmar. Om inte hade tågköerna varit enorma alternativt med stor oordning (förseningsmässigt) bland tågen. Det finns frågor här som jag är lite bekymrad över (framtidsmässigt)...

 

Lördagen den 30 maj 2009:

Frukost intogs på altanen med havsutsikt, inte långt från Nynäshamn, vid åttatiden om morgonen. En riktig sommardag, med för året tekordhöga temperaturer, låg framför oss. Såväl en förmiddag med en effektiv påmastning, fika och en skön liten fotopromenad.

Eftermiddagen bjöd avkoppling i solen, med solglasögonen på, under den tid då kunskaper insöps vid intensivt pluggande av fördjupade och grundläggande Photoshopkunskap, (CS4). Denna läsning fortsatte sedan även om kvällen och framför TVn. Ja faktiskt ända fram till läggdags, varvat med lite fotoexperimenterande.

 

Fredagen den 29 maj 2009:

Dagen var verkligen njutbar och strukturerad helt och exakt efter mina egna önskemål. Ett tecken på detta var att jag vaknade pigg och till känslan grymt utvilad redan klockan 03.30. Därmed tvekade jag inte om att stiga upp och beta av dagens inplanerade sysslor.

Mycket av dagens skrivande och min tid vid datorn kom att handla om förberedelsearbete inför Arvikafestivalen i Juli. Det går nog aldrig att vara tillräckligt påläst och bli allt för väl förberedd inför alla band och intryck som väntar där.

Om kvällen tog, sedan Anki kommit hem, tog vi bilen ned till Nynäshamn som gäster hos Ankis föräldrar. Vi bjöds god avkoppling och en god matpaj framför TVn innan det var läggdags..

 

Torsdagen den 28 maj 2009:

Hade åtagit mig ett övertidspass som fjärrtågklarerare. Riktigt skoj, men samtidigt sorgligt. Det var trots allt mitt sista tjänstgöringspass under stabil ledning av "SÄOö, i ryggmärgen, som trafikledningsföreskrifter.

I princip gick alla färd- och tågfärdsplaner utmärkt att planera. Ytterst få förseningar fanns under min ledning. åtminstone fram till dess att jag gick händelserna något i förväg och därigenom gav en vagnuttagning för transport körsignal för färd mellan Hallstahammar och Surahammar innan tågmötet med resandetåg var historia på orten. I klartext fick detta fordon ligga före det resandetåg som egentligen hade tågläge och rättidighet. Sex minuters försening blev det dystra men effektivt trafikledda misstagets initialkostnad. Mötena fick ligga kvar och snart inhämtades det mesta av förseningsminuterar.

Till slut, nöjd över arbetsdagen, gav jag mig hemåt, riktigt trött. Men behovet av en promenad och lite avkoppling fick mig att ta en promenad i det vackra vädret, bort till Stureplan och serveringstältet där. Njöt av en stor starköl vid ett ståbord.

På internet hade jag hittat en SMS-tjänst för att kontrollera företags organisationsnummer. På detta sätt hade jag således med spänning kunnat följa bolagsverkets handläggning av mitt företagsärende. Tyvärr vände sig all längtan, all spänning och all förväntan till ett enda stort och direkt missnöje. Det var som att ta silverplatsen i ett mästerskap man haft total kontroll över. Det var inte så att jag gått lottlös ur drabbningen, att inget av mina förslag blivit antaget, utan det var bara att förstahandsvalet blivit ratat. Så även om en natts kommande och orolig sömn skulle vända sinnet åter i dur, kändes det nu som ett äkta gravöl att dricka vid Stureplan.

Hemma väntade allehanda göromål. Hur effektiv jag nu blev i mitt upprörda tillstånd vet jag inte riktigt. Det minns jag inte. Det har jag nog förträngt effektivt i ett bad av symboliska och hjärnmässiga "företagsrekonstruering".

 

Onsdagen den 27 maj 2009:

Den lediga dagen hade verkligen kunnat utvecklas åt praktiskt taget vilket håll som helst. För nästan samtidigt som det kom en övertidsförfrågan från jobbet så fick jag möjlighet att boka upp kvällen för det tennisspelande jag så länge önskat mig. Niklas hade dåringt bara ett par minuter efter att jag slagit upp mina ögon, när jag ännu var sängliggandes. Jag hade till och med telefonen liggandes i min hand...

De första timmarna gick åt till företaget, fördjupad analys av diverse bokföringsprogram. I princip tror jag mig ha funnit vad jag önskar mig, men jag har ju trots allt en hel del krav när det kommer till kritan.

Så småningom gav jag tennisen sin väl värda uppmärksamhet på TVn och eurosport. Koncentrationsnivån var dock inte den högsta, utan övergick mer och mer till småplockande, städande och diskande. Det var ju trots allt storfrämmande att vänta till kvällens egna tennismatch, på en allt som oftast övergiven tennisbana i närheten. Trevligt nog en bana, om än med hårt underlag, där nätet höll en relativt god standard.

Vid nittontiden dök Niklas upp på en något mindre motordriven farkost, (röd moped) än den min trädgårdsuppfart bjöd att skåda. Under eftermiddagen hade jag förutom inomhusstädningen även hunnit med en del utomhusuppgifter. Först och främst gällande ogräsrensande av trädgårdsplanen och uppfarten, men även med tid spenderad på motorcykeltvätt och dess putsande.

Passande, men samtidigt lite udda och spännande, kändes det att åka iväg mot tennisbanan med så vitt skilda storlekar av motorfordon. Min mc med nära nog trettio gånger större motorvolym och betydligt många fler kilo färdmedel än Niklas 50cc. Men med de femtiovägar vi trafikerade fungerade det naturligtvis riktigt bra. Det var ju trots allt en moped under hans ägande som i ungdomen bjöd den första och hittills enda mopedfärden i mitt liv. Då på en vacker svart Suzuki 50cc med blå utsmyckningsrand (om jag minns rätt).

För en gångs skull var trots allt tennisbanan occuperad när vi kom på plats. Men vi gjorde oss ingen brådska och plötsligt hade de fotbollskickande ungdomarna givit sig av. Vårt spel, efter ca 20 års vila, var inte överdrivet bra. Vi blev visserligen någorlunda snabbt pricksäkra, men inledningsvis måste det nästan ha varit något hål i racket? För oförklarliga missar av bollen förekom. Bättre blev det när vi koncentrerade oss och började poängspela enligt missräkningsmetoden "G" "R" "I" "S". Det blev till och med riktigt jämna dueller som slutade med ett avgörande gem efter 7-7 och skymningens tilltagande luftfuktighet och småkyla.

Efter en liten omväg via Tyresögränsen hem, kunde vi njuta te och snickers- eller daimtårta tillsammans med Anki. Riktigt trevligt att få bli uppdaterad om allt som hänt under de senaste årens lopp. Allt förtäljer ju inte Facebook, till exempel.

 

Tisdagen den 26 maj 2009:

Anki hade fortsatt extremt mycket att göra på jobbet. Hon gav sig således av före mig, trots att jag hade arbetsdag från klockan 08.00. Jag har tydligen svårt att anpassa mig till resande i rusningstid. Även denna morgon, med normala och lågtrafiktilltagna marginaler, blev det mer eller mindre en kontrollerad minutjakt. Till själva föreläsningssalen (läs konferensrummet) hade jag slutligen ca 20 sekunder att pusta ut. Något större gäng skulle vi tydligen inte bli, så jag blev både näst snabbast och näst sist på plats, samtidigt.

Många intressanta ämnen avhandlades under dagen och jag hade god nytta av dessa genomgångar. Både inför stundande anpassning av järnvägsdriften till de nya järnvägsföreskrifterna, men också för att systemmässigt tänka lite längre än brukligt. insåg helt plötsligt en teknisk självklarhet för att hjälpa till med påminnelsen om inaktiverad tågvägsläggningsautomatik. Ett hjälpmedel som är lätt att plocka bort, ofta behöver avaktiveras och titt som tätt måste vara bortplockad. Svårare är det att minnas och lyckas med återställandet av normaldriften då indikeringarna gjorts osynliga.

Efter arbetsdagens slut var jag ölsugen. Stod dock emot krafterna och begav mig efter en promenad hemåt. Handlade batterier, både till hushållet och separat till företaget. Sällskap hem fick jag av Anki efter att vi medvetet sammanstrålat på Drottninggatan.

Vår promenad gick bort mot Slussen via Gamla stan. Tydligen såg det vid Slussen ut som om vi kom från någon kryssningsbåt tillsammans med ett stort gäng andra kryssningsmänniskor. Detta förkunnat i ett kryptiskt SMS-svar från min vän Niklas. Hade dagen innan kontaktat honom (efter tid av tystnad) gällande eventuellt möte och tennisspel. Allt inspirerat av de pågående tennismatcherna i French Open.

Det första beviset på godkänt företagande fanns nu i brevlådan, från skatteverket. Kvällen nyttjades till behövlig läsning och ett stort värdesättande av den fem dagars ledighet jag bjöds i arbetsschemat.Tiden var väl utstakad och planerad, för såväl företag som extratjänstgöring torsdagg och natt mot måndag.

 

Måndagen den 25 maj 2009:

Efter arbetsnatten hade jag gott om ledighet att se fram emot. Tisdagen skulle visserligen bjuda en studiedag (funktionsträff) på jobbet, men känslan av ledighet dominerade verkligen. Nästan såpass mycket att jag fick bita mig själv i läppen som arbetsdagspåminnelse.

Efter ett par timmars sömn gick jag upp för tennistittande, frukost och fortsatt företagsplanerande. I mina uppgifter till myndigheterna hade jag uppgivit denna måndag som lämpligt startdatum. Passande nog fick jag också prata företagsfrågor via telefon med en trevlig representant för skatteverket i Gävle. Ett muntligt klartecken enligt föreskriven företagsmodell gavs också. Med andra ord en moms-skatteregistrering och godkänd F-skattsedel (FA).

 

Söndagen den 24 maj 2009:

Arbetsnatten slutade lugnt och jag kunde smidigt bege mig hemåt om morgonen. Sov ut och kunde sedan njuta frukost med tennis, French Open, på TV. Lite nytta hann jag också med under min vakna tid, i form av trädgårdsarbete. Främst gräsklippning, men även maskrosjakt. Sov så småningom middag inför en kommande ny arbetsnatt.

När jag vaknade om kvällen hade Anki lagat god mat. Strimlat kött med underbar sås och pasta. Nöjd och glad kunde jag därefter åka till jobbet, med en bussfärd som blev lite annorlunda och anmärkningsvärd.

Framför mig satt en ung tjej som nästan konstant pratade i sin mobiltelefon. Ett både lungt och sansat samtal som egentligen inte drog uppmärksamheten till sig inledningsvis. Men plötsligt mötte vi en motorcykel som spann loss exakt i jämnhöjd med bussen. Jag tror alla ombord vaknade till. Själv kunde jag inte annat än skaka på huvudet och tycka betendet var b&arng;de korkat och omoget.

Tjejen framför mig utbrast nu med både förskräckelse och förtjusning i bilden: -"Var det du?" Någon minut senare rullar samma motorcykel upp jämsides med bussen, titt som tätt och ett par sekunder per om gång beroende på mötande trafik. Föraren av motorcykeln verkade aningen omogen även vid en närmare titt, troligtvis aningen förblindad av den skönhet och uppmärksamhet bruden bjöd på. Ungdomskärlek kanske?

Arbetsnatten bjöd på en hel del arbetspunkter, men blev trots allt behaglig. Trött var jag dock när jag väl kom ifrån.

 

Lördagen den 23 maj 2009:

Anki åkte ganska tidigt till jobbet för att beta av ytterligare en del i projektet. Själv hade jag en arbetsnatt som väntade, kombinerad fjärrtågklarerartjänst och tågledartjänstgöring. Innan det kunde jag dock njuta av solande utomhus, sömn utomhus och lite allt möjligt småpyssel. Lite tennis fick jag också glädjen att se, även om den stora nedräkningen till French Open ännu visade på &qout;en dag kvar"

Anki hann precis pussa mig adjö vid busshållplatsen. Ett möte om ca 10 sekundder innan min buss var anländ. Arbetsnatten blev i huvudsak mycket lugn. Några minuter, i samband med utlämnande av banarbeten (A- och E-arbeten Köping- Munktorp) blev det aningen hektiskt med tre ringande telefoner samtidigt. Men det fick gå...

 

Fredagen den 22 maj 2009:

Det var grymt trevligt att ha ledig förmiddag. En ganska vanlig förmiddag blev det dock. Tennis på TV, frukost och så småningom bildbehandling. Främst blev det ett letande efter de bästa flygbilderna från de senaste fotoövningarna vid Arlanda.

Under min färd till jobbet hade jag den stora glädjen att springa på en fd kollega Kirsi (Kicki G), numera bosatt i Dalarna. Våra blickar registrerades och möttes nog ungefär samtidigt. I princip vände jag i steget direkt jag förstått att det var ett ömsesidigt igenkännande. Så trevligt, men så synd att jag inte kunde njuta dagen lika ledigt och lyxigt. På hennes program stod nämligen en träff med vänner och någon avkopplande öl.

Innan arbetsdagen började var jag redan hungrig. Inhandlade ett Woppermeal och travade upp till Stockholmstågs driftcenter. Det blev en klämdag som till stora delar blev riktigt lugn. Försökte engagera mig lite i stationsbeskrivningen, men kände mig aningen distraherad av verksamheten runt omkring. Det mesta fick således anstå till dess jag får specialtid avsatt för ändamålet.

Ett projekt det var aningen lättare att få en preliminär kontroll över, var årets ev kommande fotoutrustningsinköp. Mycket visserligen beroende på om företagssatsningen går i lås och blir min verklighet. Svårt bara att göra effektiva och framtidssäkrade investeringar.

 

Torsdagen den 21 maj 2009:

För mig innebar denna helgdag en tidig arbetsdag som fjärrtågklarerare. Detta för första gången på mycket länge och på en av de platser där en stor del av all trafik passerade, (Arlandaplatsen). Arbetet gick bra, men det krävdes i vanlig ordning god trafiknärvaro och koncentration om allt skulle hinnas med i tid. Att vara före i alla lägen, på en plats som denna, är nära nog omöjligt. Förarna verkar ha en tendens till att tro man fikar när man inte hinner med, något som huvudsakligen ligger år tillbaka i tiden belastningsmässigt.

Hem åkte jag i alla fall nöjd. Men först efter att ha ätit på jobbet och fotograferat militärfartyg, inklisive en U-båt på plats.

Anki hade varit ute i trädgården en hel del under dagen. Hennes förkylning hade dock tagit ut sin rätt när det kom till grävande och lite tyngre göromål. Därav hade hon installerat sig inomhus lagom till de att jag kom hem.

Jag fastnade om kvällen framför TVn. Bland annat till en film, "Sprickorna i  muren". Anki pysslade samtidigt med en gemensam digital fotobok.

 

Onsdagen den 20 maj 2009:

Det blev en effektiv förmiddag i hemmet. Dagboken blev uppdaterad med ganska många trevliga bilder. Lite hade jag även hunnit med under natten, då jag gick upp för att arbeta under en sömnfri tid.

Arbetsdagen började med arbetsplatsträff och fortsatte med en heldag tillsammans med en blivande fjärrtågklarerare. Trots att i princip alla mina tågledarstödfunktioner avbemannades mycket tidigare än normalt, blev det en dräglig dag. På pappret förelåg det risk för motsatsen. Ett oljeläckage i en korglutningsfunktion gav visserligen en arbetspik, men med checklista och tillräckligt många kontrolluppgifter, hade förutsättningarna för en eventuell saneringsåtgärd insamlats. Därmed kunde jag resa hemåt för kvällen.

 

Tisdagen den 19 maj 2009:

Det var skönt med sovmorgon även om jag sovit riktigt bra och drömt positiva drömmar. Mycket lugnare tillvaro än vad jag vant mig vid de senaste veckorna. Till viss del tror jag väderleken spelat in. Det var nog åter igen aningen svalare i sovrummet. Detta efter en tid av förhöjda temperaturer, närliggande mina egna och högst personliga sovtemperatur- gränsvärden.

Under förmiddagen var jag visserligen aningen ostrukturerad, men hann med en del bildbehandling. Denna omgång mestadels avsedda för dagboken. I princip länge sedan jag hann med bilderna till den. Färdig blev jag i och för sig inte heller. TVn med tennis från Warsawa bjöd mig viss avkoppling i soffan, inte minst för ett frukostmellanmål.

Eftermiddagen på Stockholmståg blev riktigt bra, till och med gemytlig. Det firades med browneylängd och lite grädde till koppen kaffe. Det enda som strulade en aning under kvällen var grafutskrifterna. Det saknades helt plötsligt sidor mitt i buntarna, något jag inte råkat ut för tidigare. I slutänden innebar det dock endast ca tio minuters hinder från att komma iväg hem i rätt tid.

 

Måndagen den 18 maj 2009:

Arbetsdagen blev tidig, gemytlig och extremt lugn. Arbetade som tågledare på Stockholmståg. En bra dag för friskvård och kraftåterhämtning. Till viss del fö rberedde jag kommande arbete med stationsbeskrivningen. Det ser ut som om jag snart ska få lite arbetstid avsatt för att komma tillrätta med högen av arbetsuppgifter. Bara att längta till och hoppas på.

Efter en kortare tid hemma om eftermiddagen, inkluderande ett par medvetna och avsiktliga omgångar microsömnsperioder, liggandes i vardagsrumssoffan, tog jag motorcykeln ut till modelljä rnvägsklubben. Där var en bostadsrättsfö reningsförevisning i full gång. Styrelserepresentanter var i full gång med både tåg- och växlingsmanö verar. Alla inbjudna var riktigt duktiga, lyhörda och orädda av sig. Noterbart att alla var kvinnor.

Kvällen kom att bjuda helt fri körning. En avkopplande tid för mig fram till fikat. Strax efter klockan 21.00 vände jag hemåt med motorcykeln. Det var fortfarande regnvåta körbanor, men endast ringa nederbörd.

Åt ett par kvällssmörgåsar innan jag fö ljde Ankis föredömliga handling, att gå till sängs för natten...

 

Söndagen den 17 maj 2009:

Anki behövde jobba på hemmaplan under dagen. För egen del placerade jag ett par sköna utomhusstolar, med filt och kuddar, i solen. Kunde under ett par timmars tid plugga regler för enskilda firmor efter bästa förmåga. Till slut ville ögonlocken dock falla. Då fick det bli vila och sömn på soffan i vardagsrummet istället. Vid detta laget hade även Anki bytt sysselsättning, omgiven av jord och vackra blomster.

När kvällen kom unnade vi oss varsin inköpt pizza. För min del "Den onde" och en "Isabella" för Ankis del. Nattvilan fick sedan komma relativt tidigt...

 

Lördagen den 16 maj 2009:

Redan vid frukosttid hade vi sikte på en ren nyttodag. En dag som man effektivt mår bra av att ha förverkligat. Inte så mycket motionsmässigt, snarare kravmässigt.

Coop byggvaruavdelning hade annonserat om 10% rabatt på motorgräsklippare i just rätt ögonblick. Vi hade redan skarpt sneglat mot dem sedan ett par veckor tillbaka och nu bestä mt oss för det slutliga behovet. Förra årets handgräsklippning hade först genererat skavsår i hä nderna (trots förebyggande omplåstring) och senare i princip kapitulerat till förmån för en blomstrande sommarä ng. Mycket vacker, men ovårdad i andras ögon. För egen del tror jag gräsmattan mådde ganska bra av ett års friväxande. Det blev inte heller så extremt högt med tanke på torkan.

Det blev till slut invigningarnas dag. Inköpsrundan genererade ytterligare ca 5% rabatt med kupong och bilen kunde packas relativt full med klippare, jord, betong och toapapper mm. Mycket beroende på att jag tog motorcykeln vid sidan av våra transporter och därmed frigjorde ytterligare bilpackningsarea.

Invigningarna bestod både av motorgräsklipparen, fö rsedd med en härlig Hondamotor, samt på kvällen invigning av fjolårets kol- eller briketteldade grill. En modell jag uppskattar stort. Således blev kvällens matintag av lite lyxigare variant. Klyftpotatis, grillat kött med kryddsmör samt även grillade tomater. Helt underbart.

Då Anki hunnit med en hel del växtvård och jag lyckats med annat smått och gott inom fotovärlden, kunde vi summera dagen som nyttig och framgångsrik. Vila var vi väl värda, något som denna afton mest innebar slölyssnande på melodifestivalen i Moskva. En finalomgång där Norge utklassade alla i fråga om befintligt motstånd...

 

Fredagen den 15 maj 2009:

Hade det inte varit för Ankis vakenhet hade jag sovit vidare med minst tjugo minuter. Då hade jag visserligen ytterligare en påminnelseväckning kvar, men frågan är om jag skulle ha stängt av den lika smidigt och omedvetet. Helt obemärkt var det ju inte. Anki brukar inte märka av väckningen, men just denna morgon reflekterade hon över mitt onormala beteende, att ligga kvar trots att jag hade en tidig arbetsmorgon.

Mitt sena uppstigande hann dock aldrig bli till ett bekymmer. Med tanke på att jag denna förmiddag skulle till Stockholmståg för att tjänstgöra, hade jag automatiskt de ca 20 minuter extra som behövdes för att vara i tid på jobbet. Med inriktning på en buss senare än normalt hann jag även ta med mig yoghurt och smörgåsar för dagen. Till slut en ganska lyckad inledning på dagen, trots allt...

Arbetsdagen inleddes med lugn, men kom att bli riktigt hård och tuff. I princip började motgångarna klockan 08.35 då en personpåkörning drabbade ett norrgående fjärrtåg. Efter ca 1,5 timmars totalavstängning ö ppnades tre av fem spår på stationen. pendeltå gstrafiken släpptes på efter ett väl regisserat schema, med uppgjorda prioriteringar. I princip stördes endast detta upplägg vid ett tillfälle, när föraren till en annan trafikoperatör ej hörde av sig vid sin stoppsignal. Då blev det direkt 15 minuters stillestånd i trafiken och lika stora Onödiga förseningar som följd. Vi hade inte heller några framgångar med att nå föraren i fråga.

Lugnet hade i princip hittat tillbaka till lokalen när det var dags för hemgång. Detta efter en rad av tågsä ttsbyten. Lite smått utmattad och trött var det nu skö nt att ha en ledig helg framför sig...

En del av eftermiddagen sov jag med täcket uppdraget över mig på altanen. En perfekt och lagom utomhusvärme för detta ändamål.

Piggare var jag redan efter ca en och en halv timmas sömn. Väntade sedan in Ankis hemkomst innan jag lagade lite enkel mat för kvällen. Helgens nyplanerade grillning fick anstå till kommande dygn, lördag, då vi båda var lediga.

Kvällsbilder från trädgårdens växtrike. Dels min födelsedagsros (gåva från mina föräldrar) samt därtill tulpaner och gullvivor.

 

Torsdagen den 14 maj 2009:

Exakt hur förmiddagen spenderades minns jag inte riktigt. Troligtvis för att jag sov till närmare klockan tio och därmed inte hann med så mycket som jag hoppats.

Eftermiddagen som tågledare blev hur som helst human. Under min lunch passade jag på att prata en del med " Blomman". Som alltid en hel del järnvägsrelaterade frågor.

När arbetspasset var ö,ver hade jag en hel del uppgifter att lämna vidare. I ett aningen trött tillstånd tog detta sin lilla tid, trots alla välstrukturerade minneslappar.

Anki hade än en gång fått stanna länge på jobbet, så någon dansträning hade inte hunnits med.Så trots att det var till synes nedsläckt hemma, så hade jag mycket gott sällskap hemma i soffan.

 

 

Onsdagen den 13 maj 2009:

Från början var det tänkt att fånga en nattligt smygande räv på gatan. Men då räven redan givit sig av, fick det istället bli en bild av medvetet konstnärlig art. Övergångsstället utanför syns "klart och tydligt"... Saknar som sagt var räven...

Under förmiddagen förbereddes företagsformulären ytterligare en aning. Allt för att inte missa någon viktig detalj som respektive myndighet bör känna till och beakta vid sin beslutsprövning.

Eftermiddagen som tågledare vid Stockholmståg blev en av de intressantaste hittills, men också en av de mer arbetssamma. Under natten hade en bil förolyckats vid bron norr om Antuna, bort mot Ed. Den hade via broräcket flugit ut över spårområdet genom kontaktledningen som till stora delar revs med ett digert sprakande enligt utsago. Personen ska ha lyckats ta sig ut själv ur bilen sedan den slutligen kraschat mot en bergvägg på platsen. Elsäkerheten kan inte ha varit den mest betryggande vid tillfället, men det mesta var fö rhoppningsvis väl jordat och med markkontakt. Dock blev minst två tåg stående på linjen i flera timmar, då vetskapen och kännedomen om själva bilolyckan hade dröjt.

Lagandet av kontaktledningen hade sedan pågått under hela natten och förmiddagen. Mitt jobb blev att se till att trafikökningen vid återlämnandet av de två " nedspåren", Upplandsväsby- Rotebro, gick så smidigt som möjligt. Denna gång blev det en sagolikt god uppstart, helt och hållet lyckad pga tillförlitliga felavhjälpningsprognoser.

Om kvällen, (enligt kvittot 22.59:17), tog jag slutligen det stora steget att trycka de avgörande tangentbordssekvenserna och betala en företagsregistreringsavgift till bolagsverket. Tiden av förberedelser, längtan, hopp och vånda, hade nu lett fram till ett beslut. Nu återstod naturligtvis väntans tider, mer planering och ett uppdämt energiöverskott som säkerkigen går att både se och kanske till och med mäta. Planerandet fortskrider som om ansökan ska generera bifall.

 

Tisdagen den 12 maj 2009:

En tidig och ganska normal tjänstgöring som tågledare. Det fanns att göra men var skoj. Rasten blev visserligen sen eftersom min avlösning stundom behövde förstärka upp den operativa fjärrtågklarerarstyrkan.

Under eftermiddagen sov jag en hel del. Om kvällen bö rjade jag fylla i företagsuppgifter till både bolagsverket och skattemyndigheten. En spännande och nästan aningen skrämmande värld att förstå och bemästra enligt god och föreskriven sed.

 

 

Måndagen den 11 maj 2009:

En sen tågledareftermiddag gjorde att att jag fick en god sovmorgon. Hemma kunde jag dels ta del av försäkringsbolagets offert för eventuell företagsförsäkring. Dä rtill fanns gott om tid att sända mail med fotoinformation till de som hösten 2008 medföljde till Hamburg och Bremen. Med andra ord till en stor mängd järnvägsentusiaster.

När min färd till jobbet skulle inledas insåg jag mitt handikapp för dagen. Eftersom jag inte pratat med någon eller lyssnat på någonting koncentrationskrävande, hade jag inte riktigt insett hur "burkiga" och avlägsna alla ljud upplevdes. Känslan av att vara astronaut var på taglig, i tron att jag var innesluten i en lufttät huva och dräkt. Lättad vlev jag dock när telefonsamtalens direkta ljud var lättare att hantera. Jag kände mig inte ens fö rkyld. Kanske mest frustrerande av allt, var gång jag fick fråga om för att säkerställa analysen av missade fakta. Mot kvällen blev hörseln och allting mycket bä ttre.

Översta bilden tagen utanför jobbet. En ganska långt gången solnedgång och dess underbara färger fångades...

 

Bilden nedan fångades om kvällen av samma spindel som tidigare på dagen "attakerat" mig sittandes vid datorn. Hade det inte varit för att jag satt utan långbyxor hade jag nog inte blivit av med den såpass kvickt, när den landade på mitt lår. Reflexmässigt flyttades den inom ett par tiondels sekund långt, långt, åt sidan. Det var nära nog hans egen tråd som räddade den framfarten, bortviftandet. En verklig livlina.
   Här om kvällen har han fått återse växtriket i vår trädgård. Jag misstänker att han fann datormiljön intressant och klev av den rosenbuske som dagen före parkerades på datorbordet under en kortare tid.

 

Söndagen den 10 maj 2009:

Snart efter uppstigandet startade dagens städprojekt. Anki kunde samtidigt inrikta sig på bakande. En underbar tårta med bland annat vit choklad som betydande ingrediens.

Under min städrunda utspelade sig en underbart go scen på gatan utanför.
   En mor med en några få år gammal dotter närmar sig övergångsstället utanför vårt hus. Lillan stannar sin cykel ett par meter innan trottoarkanten, så att stödhjulen får göra sitt jobb. Hon kliver beslutsamt och snabbt av sin cykel, går fram till övergångsstället, böjer sig fram, djupt, vid trottoarkanten och tittar noga åt vart håll. Sedan går hon lika beslutsamt tillbaka, alla sina steg till cykeln, för att kliva upp och fortsätta färden. Så gulligt och rätt tänkt, men ändå så tidsmässigt fel... Hur många faror hade inte kunnat dyka upp under procedurens slutfas?

Vid 14-tiden kom våra gäster med bil. Först Ankis mor och far samt farmor Eivor och hunden Yatzi, sedan ett par minuter senare anlände mina föräldrar.

Gott nog hade utomhustemperaturen ökat såpass mycket att det var riktigt bekvämt att ha födelsedagsfikat serverat på altanen. Filtar fanns i beredskap men behövdes knappt. Firandet förgylldes av kaffe/te, kakor och den underbart vä lsmakande vitchokladtårta som Anki bakat under förmiddagen.

Fina presenter i form av en chokladprovningskväll, underbar astronomiuppslagsbok och ros för plantering mottogs med stor glädje. Bara att hoppas min uppskattning var och blev tydlig nog.

Innan jag fann ro för natten bearbetades det i princip fä rdiga bildmaterialet från förra årets tysklandsresa. Rese- järnnvägsmodell- och hobbymässbilder bjöds nu för beskådande via fotohemsidan. Uppskattat av de som hö rt av sig i anslutning till detta. Natten var nu ett nära faktum redan innan den långsamma datauppladdningen var klar.

 

Lördagen den 9 maj 2009:

Klockan 05.15 var mobilen ställd att ringa. Det var dags att stryka skjorta och byxor inför dagens tävlingsrunda i Kö ping. Rotebro var dock första delmål och planerad ort fö r bil- och förarbyte. Tillsammans med Ellinor och Daniel skulle vi få skjuts. En njutning som för egen del gav möjlighet till tidningsläsande och snart även sömn. Sov i princip ostört mellan Enköping och Köping.

Efter ett intensivt och mycket bra uppvärmningspass kunde jag njuta en god dusch. Som vanligt hade man så smått invaderat duschen med ombyteskläder och dylikt, men med gott om utrymme var det ej något bekymmer. Flyttade endast ett par dansskor som otaktiskt placerats fristående rakt under en av duscharna. Ett par tonårstjejer fick och kunde sitta kvar i ena hörnet, ganska fullt upptagna med sminkning. Är det mixat, så ä r det bara att ta det precis så naturligt som det faktiskt ä r.

Nyduschad kom tävlingskläderna på. Uttagningen gick ganska bra. Kändes avslappnad, ledig och ganska nära den dans jag önskade mig. Lite grann av den goda känsla man kan uppleva under pausedanserna på Mälarsalen. Kvartsfinalen var också okej, men känslan av inriktning och må lmedvetenhet började kännas avlägsen. Något som blev än tydligare under semifinalen. Då fanns det inte många spår av dansanthet kvar. Semifinalen som annars brukar vara min stora styrka blev nu till ett blekt, platt fall i form av en 12e plats. Visserligen i en 37 par stark startgrupp i BVD, så totalt sett fanns en viss glädje i kroppen. Inte minst med tanke på det stöd och intresse tränarna givit och visat under tävlingsdagen. Kanske att jag själv skulle behövt lite mer kritik för att knyta ihop säcken och tagga lite ytterligare. Kanske lite för bekvämt att tro man kan dansa med beröm godkänt?

Innan finalrundan tog jag mig åter igen en dusch. Bytte om och anslöt ånyo till Jenny, Patrik och Anki, på lä ktarpplats. Med andra ord i ett sällskap jag stormtrivdes. En stor lycka att ha återfått kontakten med våra tidigare nackswingare, nu utflyttade.

Hemresan med Ellinor och Daniel blev trevlig även den. Mat intogs på MAX i Västerås. Godis inköptes (1,5  kg) i Hummelsta. Sedan hemfärd med bilbyte i mina gamla hemtrakter och inköpsrunda på Coop Forum i Rotebro.

Kvällen bjöd Ishockey-VM, med finalmatch Ryssland- Canada (2-1). En välspelad och intensiv drabbning. En fascinerande tillställning, nära nog, utan utvisningar. Sverige hade tidigare under eftermiddagen vunnit bronsmatchen mot USA och en av mina favoriter till tennistiteln i Rom hade också vunnit finalmatchen, ryskan Safina.

 

Fredagen den 8 maj 2009:

Natten hade varit lite tom utan Anki vid min sida. Hon verkade dock ha det bra på Gotland. Så snart jag vaknat antog jag en fotoutmaning vid Skarpnäcksbanan. Svår fotografering av modellbilar i hög hastighet och på nära avstånd. Ett utmärkt tillfälle att få testa mina nya fotoklä der, dvs min födelsedagspresent av Anki.

Trots att platsen för dagens fotografering låg på gångavstånd, tog jag bussen dit. Passade även på att inhandla en stor och god kopp kaffe på Statoil.

Under ett par timmars tid, om eftermiddagen, testades fotolä gen och objektiv i ett otal kombinationer. En svår avvägning mellan att få vardagliga, mer lättagna bilder, eller nå gra enstaka och få bilder med grym känsla, skön bakgrund, action och fängslan. Mest jobbade jag på det lite extrema planet, men avkopplingsvis togs enklare miljöbilder fö r att enkelt kunna beskriva sammanhang och logik.

Kvällen nyttjades främst till städning på altanen. Förutom sopning och dammsugning innefattade detta projekt även möbelavtvättning. Ett stort projekt som till hä lften fick vila fram till söndag förmiddag.

Sedan Anki kommit hem tog jag det allmänt lugnt. Hann viserligen och trots detta sammanställa en bildserie med dagens bästa bilder presenterade. Det krävdes visserligen en timma av lördagsdygnet för att lyckas, men var till en god kä nsla när jag sedan unnade mig sömn.

 

Inbjuden av Niklas till Skarpnäcksbanan fick jag tillfälle att prova kameran på svårfångade och oftast riktigt snabba objekt. Får ni chansen att uppleva förarnas skicklighet, ta den...

 

Torsdagen den 7 maj 2009:

Anki gav sig av till jobbet om morgonen, samtidigt som jag med min ledighet kunde sova vidare. Planerna på att åka iväg med motorcykeln, en eller ett par dagar, hade lagts på hyllan. Jag hade gott om fotoprojekt att arbeta med och egentligen hur många böcker som helst att ta i tu med i jakten på fördjupade kunskaper. Motorcykeln skulle senare under dagen visa sig vara urladdad, så mina resplaner hade ändå stött på bekymmer.

Anki däremot kom iväg på en planerad tjä nsteresa till Gotland. Så på kvällens dansträning blev jag den enda familjerepresentanten. Angelica bjöd som alltid god inspiration och personliga rekommendationer. Men samma trä ningskick som under hennes förra träningspass, före min segertävling, infann sig aldrig i mitt sinne. Nöjd och glad med dygnet var jag ändå om kvällen, som även bjöd två nya uthämtade böcker till faktainsamlingen min.

 

Onsdagen den 6 maj 2009:

Efter en extremt lugn arbetsnatt dök det upp ett par signalfel strax före hemgång. Den nya sk "packningsfunktionen", på Tegelbacken, fick jag se aktiv och fungerande vid ett tillfälle. Den har till fördel att minska antalet stoppsignaler i händelse av spårmarkering. I själva verket nyttjar man en flexibel skyddssträcka efter signalinkopplingen under valborgshelgen.

På bussen hem somnade jag som en stock. Vaknade som tur var i exakt rätt sekund för att komma rätt. Sov vidare under förmiddagen i hemmet.

Om eftermiddagen, efter tennistittande samt bild- och dagboksarbete, åkte jag in till Odenplan för att fika med "Blomman". Mötestiden var satt till klockan 17.24:56 (ca 17.25) vilket faktiskt gjorde att vi kom exakt samtidigt till gångbanan vid det sista av kvarteren. Ett par trevliga timmar med smörgås, tårtbit och kaffe. Omväxlande fritids- och yrkessnack i en härlig blandning.

Innan min färd till dansklubben och en social danskväll, spanade jag in lite möjliga fotomiljöer. Delvis inspirerad av andra fotografer. Fann dock inte exakt vad jag sökte, men eventuella alternativmiljöer.

Den sociala danskvällen bjöd fullt ös från min sida. Nu blev det dock bara någon timma innan Anki kände att hon behövde hem. För mig lockade också hemmet, trots underbar social trivsel, så jag hakade på bussfärden hem.

Kvällen avslutades med te och så småningom även bokläsning (foto) i sängen. En harmonisk avslutning på dygnet.

 

Tisdagen den 5 maj 2009:

Efter en god arbetsnatt blev tide hemma av typisk mellandagskaraktär. Pysslade mycket med bilder, men njöt också en hel del av den tennis från Rom som eurosport sände. Inledde dessutom en mailväxling med ett av mina försäkringsbolag för en eventuell tilläggsförsäkring.

Anki var om kvällen på Nackswingets styrelsemöte. Själv möttes jag på jobbet av en ovanligt lugn arbetsnatt, med problemlösningar som redan listats ut natten innan...

 

Måndagen den 4 maj 2009:

Födelsedagen började riktigt njutbart. Anki gick upp i vanlig tid för tjänstgöring. Själv kunde jag ligga kvar och mysa ännu ett par timmar om jag ville. Exakt när jag gick upp minns jag inte, men det var hur som helst under förmiddagen.

Även om jag väntade på en kommande arbetsnatt, så kände jag känslan av en ledig dag. Deklarationen var visserligen godkänd i förtid, men liknande frågor dök upp i min födelsedagshjärna. På facebook, där gratulationerna positivt nog öste över mig, ställde jag följande fråga:
Sitter och klurar på om man skulle kunna få göra en annan åldersdeklaration? Vill dra av tio år, men det står det inget om i foldern "Dags att deklarera". Vidare undrar jag om rullatorn är en tjänsteförmån? Sägs kunna vara det om den går på 15kV spänning med frekvensen 16 2/3 6z. Stämmer det?

Arbetsnatten blev god. Bjöd på två inköpta Snickers-mandeltårtor, som nattpersonalen kunde njuta av under natten. Även jag, naturligtvis. Så när som lite svårplanerad trafik norr om stan, pga tidiga arbeten och spåravstängningar, flöt natten på i ett lagom lugn. Signalprovningarna gällande Stockholm central och Tegelbacken fortlöpte under natten. Effektivt med hjälp av extrapersonal. Allt för att inom några dagar kunna nyttja alla signaler och växelkombinationer.

 

Söndagen den 3 maj 2009:

Från början var det tänkt att jag skulle möta upp en vän och gäst på Arlanda om kvällen. Därför hade jag bytt arbetstur med en av mina kollegor. Rultade med andra ord upp strax efter klockan fem om morgonen. Arbetsdagen blev bra och inledningsvis lugn. När det så småningom blev dags att återinviga trafiken och signalsystemet på tegelbacken, efter två dygns totalavstängning, hettade det till en aning. Alla var på helspänn och vart beslut kunde få stora negativa koncekvenser om allt inte skulle fungera som tänkt. En stoppassage vid annan del av centralen och lite felplanerade tågsättsvändningar gjorde att jag fick en hel del att göra vid avlösningstid. Avlösningsproceduten blev i mitt tycke lite väl utdragen i tid, men var sak har säkert sin tid och det var inget jag kunde skynda på, för egen kraft. Skönt var det i alla fall att komma ifrån jobbet denna dag...

Planerna för Arlandasvängen förändrades och hembesöket inställdes. Nu kunde jag istället följa inflygningen från Visbytrakten till Arlanda via datorn. Sprickorna och luckorna i molntäcket var aningen små, så när inflygningen tog en mycket nära bana strax öster om Älta kunde jag i alla fall höra ljudet av planet och dess lågvarvande motorer mycket väl. Flyget var i princip en timme sent när det sedan tog mark via bana 26. Naturligtvis författades därefter ett välkomstmeddelande...

Våren gav sina uttryck i båtliv
och ett uppenbart njutande av fartvind...

Kvällen avnjöts sedan med en kopp te och den underbara filmen "Never been kissed" på TVn. Dessutom fick jag öppna födelsedagspaketen ett par timmar i förtid. Underbara presenter hade Anki funnit. Dels ljudboken "Arvet efter Arn" som jag själv spanat efter i ett helt år. Därtill fick jag ett underbart mjukt paket med tåliga kläder för naturutohusvistelse. Med andra ord vind- och regntåliga kläder jag kan ha vid lite tuffare fotografering. Perfekt när man ska ligga på marken för att nå rätt fotovinklar.

 

Lördagen den 2 maj 2009:

Efter en skön sovmorgon avnjöts en god frukost. Därefter försökte jag bringa lite ordning bland mina kvitton och hushållsutgifter för april månad. Ett projekt som gick mycket bra, även om antalet kvitton kändes förvånansvärt få. Dock skönt med en relativt låg hushållskonsumtion ibland.

Delkarationen insändes också Tyvärr fick jag ingen fart på e-ligitimationsmetoden. Så det fick efter mycket bök och stök bli koderna på deklarationen att knappa in. Ivägsänd blev den hur som helst, något som lättade min måstelista, mitt samvete och mina högt (eller normalt) ställda krav.

Tjänstgöring om eftermiddagen och ett riktigt skönt lugn på jobbet. Avstängningarna och tågomloppen runt signalinkopplingarna mellan Stockholm C och Stockholm S fungerade utmärkt. Nöjd med dagen kunde jag om kvällen vara nöjd med tillvaron. Firade detta med att ligga på mage i trädgården för att fotografera lite växter. En fotoblixt var dock utlånad, så lite handikappad var jag i fråga om ljussättning. Anki fick därför hjälpa mig att hålla en vit liten reflektorskiva, eller bricka på varierande sätt.

En kopp te, lite dator och sedan snart sovdags...

 

Fredagen den 1 maj 2009:

Efter en nattlig tåg-, tunnelbane- och bussfärd tillsammans med Anki hem från valborgsmässofirandet hos mina föräldrar förblev jag fast framför datorn ett bra tag. Så det var tur att helgdagens arbetsdag var förlagd till eftermiddagen.

På väg till jobbet tog jag en promenad från Gamla stan, via Stadshuset. Tågtrafiken var nu helt avstängd mellan Stockholm C och Stockholm södra för årets stora och planerade signalinkoppling. Avstängningen var planerad att vara total fram till söndagen den 3 maj klockan 13.25.

Under arbetsdagen var det många smådetaljer och småfrågor som tog min tid totalt. En riktigt intressant tillvaro och naturligtvis samtidigt mycket lärorik. Fjärrtågen utgick söderut från Stockholm södra, Flemingsberg och Södertälje syd övre. Som uppställningsplats nyttjades även Älvsjö godsbangård. Norrut nyttjades Stockholm central i relativt normal utsträckning om man ser till fjärrtågstrafiken. Pendeltågstrafiken vände naturligtvis tillbaka norrut.

Relativt tidigt fick vi se koncekvensen av en ogenomtänkt spårändring. Historian bakom den är förvisso okänd, men den gav 19 minuters försening på Oslo-tåget eftersom man tvingades att växla bort tågsättet före avgång, ut på bangården (C-gruppen), för att med hjälp av rundgång få loket i rätt ände. Med tegelbacken öppen hade läget naturligtvis varit ett helt annat.

Mängden jobb påbörjade uppdrag mot slutet av kvällen gjorde att det bästa för verksamheten var att stanna kvar en halvtimma övertid. Att jag skulle på väg till dans var som bortblåst i huvudet. Något jag kom till insikt om när överlämningen var klar och mina ytterkläder skulle hämtas.

Istället för hemgång duschade jag och åkte sent till Mälarsalen och BLENDER. Tydligen hade det varit strömförsörjningsproblem på scen, så förlusten av att vara sen blev inte lika stor. Istället kunde jag ge gärnet under hela kvällens dans. Anki dansade därtill helt fantastiskt och förtrollade mig verkligen med sin dans. Vilken danskväll... Nöjd var jag visserligen redan till fikat, men ännu nöjdare över att ha stannat tiden ut.

 

Torsdagen den 30 april 2009:

Den tidiga arbetsdagen som tågledare på Stockholmståg bäddade för en ledig eftermiddag och ett bra valborgsmässofirande. En riktigt lugn arbetsdag blev det. Inför de stora kommande helgavstängningarna mellan Stockholm C och Stockholm södra var det av stor vikt att rätt fordon gick i rätt omlopp. Naturligtvis även utan några kända närstående servicebehov.

Närmaste vägen mellan de olika fordonsdepåerna, 8ålsta och Älvsjö, skulle under helgen bli via Västerås, Kolbäck, Eskilstuna och Södertälje. En bra lång sträcka på nära nog två timmars färdtid. Allt var dock i sin ordning när jag gick hem. Men detta betydde naturligtvis inget för eftermiddagspasset. En simpel trafikstörning, avstängning eller digert polisingripande längs pendeltågslinjerna kunde snabbt och utan förvarning skapa samma storlek av kaos och oreda i vagnparken som det nu var lugn. Hoppet om eftermiddagslugn lämnade jag dock efter mig.

Under min hemväg införskaffade jag Depeche Mode senast släppta och nya skiva. Den fick senare under eftermiddagen utgöra avslappningsmusik i samband med en dryg halvtimmas sovpause. Skivan som verkar bra kommer hur som helst behöva insupas under en längre tidsperiod. Helst till igenkännande innan sommarens inplanerade konsert.

Omkring klockan 17.30 mötte jag Anki vid Stockholm C för en gemensam färd över till mina föräldrar. Där avnjöts ett trevligt valborgsmässofirande, som först bjöd en underbar soppa följt av goda fruktpajer, bland annat innehållande årets första rabarberskörd hos mina föräldrar. En underbar paj uppblandad med både hallon och spanska goda jordgubbar.

För andra året i rad anordnades en mysig liten eld vid torparängen, Norrviken. Med kameran, i högsta hugg och nära nog ständigt redo, gick vi en skön promenad fram och tillbaka tillsammans med mor, far och Anki samt Helge och Agneta. Därefter avnjöts sällskapsspelet "TP" fram till dess att traditionsenlig korv med bröd och potatismos serverades. Vår hemfärd företogs först en bit in på det nya dygnet, med 00.49-tåget.

 

Onsdagen den 29 april 2009:

Sovmorgonen nyttjades väl och var välbehövd. Eftersom arbetsdagen skulle inledas med en arbetsplatsträff åkte jag till jobbet tidigare än normalt. Arbetsdagen i övrigt blev i högsta grad av normal karaktär. Jag fick till och med lite extra tågledarförstärkning under kvällen, vilket ytterligare gav tillfälle till en harmonisk arbetsmiljö.

Såväl jag som Anki tog det lungt i sen timma innan läggdags...

 

Tisdagen den 28 april 2009:

Höll mig själv något i bakgrunden till en mycket intressant diskussion och redogörelse...

Min nattliga överskottsenergi, bultande hjärta och höga puls gjorde att jag trivdes bra med att släppa nattvilan, för morgonmystillvaro, lite tidigare än nödvändigt. Till jobbet skulle jag ändå i normal morgontid.

På jobbet tycktes alla vandra runt i någon slags trötthetskoma. Jag var inte sen att omedvetet haka på denna trend. Lugnet i lokalen var ett ovanligt morgonscenario och trots allt en verklighet.

En grupp mc-poliser formationskörde med den i mitt tycke vackraste motorcykelmodellen i stan, HONDA ST1300A.

Evelina handlar inför en kväll på Arlanda flygplats...

Två timmar kompledigt lyckades till slut kvittera ut. Mycket välkommet i och med att Evelina var vår gäst hemma. Jag hade på hemmaplan förmånen att mysigt kunna ligga och småsova invid en pluggandes och bokläsandes vän. Allt detta innan det blev dags att laga mat till oss. Sedan följde en kort butiksrunda, efter att Evelina hunnit bekanta sig med några av dagisets ungar. Främst en liten grabb vars morfar kommit från Ungern under andra världskriget, det land dit Evelina nu skulle fara.

Innan vår avfärd mot terminal två på Arlanda, hann vi även med en timmeslång promenad fram och tillbaka till Strålsjön. En mycket god och vårskön promenad. Min kompact- och äventyrs kamera hade valts för promenaddokumentationen med varierat fotoresultat. Vattnet i strålsjön var redan varmt vid ytan, så kameran fick sig några dopp, något vi tyvärr inte hade tid med själva, personligen.

Evelina mäter sig med ett av nackareservatets trän, här vid stranden till strålsjön...

Resan ut till Arlanda gick utan anmärkning. Bara några få rundturer för att lära sig rätt filval till flygplatsens terminal två. Sedan jag njutit en sista vänskapskram av Evelina gav jag mig av på lite lättare fotojakt. Målet blev ganska snart motljusbilder vid inflygningen, banänden bana 08. Studerade ett antal landningar och tog en hel del provfoton innan jag gav mig av norrut med vidare färd längs småvägar mot Odensala och Märsta.

På hemmaplan var det tomt. Anki var på dansklubben för ett extramöte. Evelinas färd kunde jag följa i princip från start via datorn och flygradar.nu. Mycket beroende på en 40 minuters försenad flygstart från Arlanda. Kvällen var annars kommen och snart blev det läggdags, aningen utmattad som jag nu var efter två hårda, tidiga men njutningsbara sociala dagar.

 

Bilder från inflygningen Arlanda bana 26.

 

Måndagen den 27 april 2009:

Efter aningen för få sömntimmar steg jag upp. Detta påverkade mig inte speciellt negativt, utan jag kände mig både pigg och alert under hela arbetspasset. Direkt efteråt åkte jag dessutom ut till mina föräldrar för att hämta hem motorcykeln jag parkerat hos dem under lördagskvällen.

På hemmaplan, efter en stillsam och skön motorcykelfärd, kom tröttheten. Dammsugande var dock en prioriterad uppgift som genomfördes fullt ut innan jag själv tillät mig eftermiddagsvila.

Kvällsprogrammet var fortsatt digert, så vilan blev inte speciellt långvarig. Jag hade från början tänkt fotografera flygplan vid Arlanda. Mycket i avsikt att vara på plats i god tid före Evelinas ankomst från Umeå. I slutänden blev det raka motsatsen. Tiden på hemmaplan rann iväg som genom ett finmaskigt såll. I synnerhet då jag samtidigt tvingades fatta en rad obekväma beslut. Mobilen hade till exempel varit medelladdad under dagen men också påvisat nedladdningsproblem från nätet. Detta tillsammans med ett antal okvitterade larm kan nu ha varit orsaken till att mobilen både laddat ur och stängt av sig. Det tog lite tid och ett antal omöjliga uppstartsförsök innan jag förstod vidden av denna batteriladdningsbrist.

Det obekväma, första beslutet, bestod i att ladda mobilen i en kvart med samma förseningsstorlek som följd. Men tillsammans med ett SMS-prognosutsändande var det ändå ett litet, svagt men backupplanmotiverat beslut.

Fler problem, men med lyckan på rätt sida, uppstod längs färdvägen. Strax efter Häggviksavfarten insåg jag att bilen i princip framfördes på bensinångorna och en ringa mängd bränslebottenskrap. Bränsleeffektivast möjliga körniing och ögonblickligt beslut om mål för bränslepåfyllnad genomfördes. Ett beslut, som om det gick vägen, skulle innebära en halvmil extra körning och ca 12 minuters tidsförlust. Under min färd fram till macken placerade jag bilen i position för ett eventuellt bränslestopp och räknade sedan ned antalet ytterligare förseningsminuterar ett stopp skulle få till följd ifråga om bränslehämtningspromenad till- och från målmacken.

Nödsituationen fungerade väl, trots en segaccelererad tungt lastad personbil som ej kom upp i lagstadgad hastighet. Frustrerande, då vetskapen om den ringa nyttningsbara rörelseenergimängden för bilen i dessa låga hastigheter, ökade oron att ej kunna placera bilen i bra position vid ett väntat stopp.

Efter fullbordad tankning fortsatte färden raskt mot Arlanda. Lyckades nära nog komma fram inom min utsända prognostid. Evelina var duktig på att känna igen mig på distans, även där jag satt i bilen, och kom därför snart till möte.

Vi gav oss av hemåt, med bara en kort utflykt till en av hemortens utkikspunkter. Nymånen var förtrollande vacker och smal i sin upplysta jordvända sida. Mysigt men lite småkyligt...

Efter ankomsten hem installerade sig Evelina i gästrummet. Därefter avnjöts te och smörgås; eller rättare sagt kaffe för mig. Trött som jag var gick jag till sängs före tjejerna och sov gott, om än fylld av både drömmar och överskottsenergi hela natten. Till slut steg jag upp, en bra stund innan jag egentligen hade behov av...

 

Söndagen den 26 april 2009:

Anki hade piggnat till ordentligt i samband med Gustafs fest. Därför blev vi kvar en bit in på natten. Dans och musik var vä,ntade samtalsämnen. Motorcyklar blev däremot ett förvånansvärt hett samtalsämne, under en längre tid. Bland annat höjde man lite på ögonbrynen när det gällde min motorcykels höga däcklufttrycksvärde (2,9 bar) enligt instruktionsboken. Tunnelbana och nattbuss nyttjades så småningom för hemfärd, någon timma in på söndagsdygnet.

Så snart vi vaknade åts frukost. I samband med denna gick även startskottet för dagens digra och inplanerade städinsats. Stora framsteg (utom dammsugning) hade nåtts när vi gjorde dagsavslut omkring klockan 14.30. Då var det istället dags för en härlig nöjestripp till Skultuna.

Efter en liten självförvållad och oönskad rundtur via södermalm kom vi till slut fram till Gullmarsplan för parkering. Införskaffade en kopp kaffe och en festis innan vi hämtades upp av Mats och Maria.

Under vår färd mot Skultuna och Lagår'n inledde jag med bokläsande. Men snart valde jag att lägga den i mitt knä, till förmån för lite sömn. En sovpause som gjorde mig mycket gott inför den danskväll 18.00-22.00 som skulle komma att bli årets hittills absolut bästa dans och spelning.

Även om några nobbade och andra blev nervösa under dansen, blev det en oerhört lyckad kväll. Min dansenergi, efter en inledande hamburgare, höll till mitten av det första extranumret. Men då hade jag haft den otroliga förmånen att bli uppbjuden av en kär gammal vän och danspartner från förr. Vilken höjdardans Jenny E bjöd på. Så överraskande och samtidigt så underbart. Hon bjöd passande upp när en tjej bara ville ha två danser och efterföljdes av ytterligare en tjej, Ewa L, som jag tränat med ett par gånger i Gävle, ett antal år tillbaka i tiden. Vilken dansupplevelse...

När fikatiden var inne i pausen letade Anki och jag upp Patrik och Jenny. Det var visserligen första gången de och Anki presenterades för varandra, men det fanns gott om samtalsämnen att få uppdatering i. Att vi dessutom kunde sitta utomhus och njuta av kvällsvärmen, utan att behöva förstärka klädseln, gjorde kvällsupplevelsen helt perfekt.

Danskvällen fortsatte i samma goda anda. Jenny och jag hann med ytterligare en fängslande bugg innan det blev dags för sista dansen med Anki. Nöjda, uppspelta och fortsatt dansglada gick vi också ut hårt i det första av extranumren. Men där tog energin plötsligt och lite överraskande slut. Troligtvis ett blodsockerfall, som hur som helst motiverade att avbryta dansandet för ett snabbt klädbyte innan avfärd.

Hemfärden via Gullmarsplan gick mycket effektivt. Maria släpptes av vid Årsta innan vi klev av för att leta upp vår egen bil. Vid midnatt var vi hemma.

 

Lördagen den 25 april 2009:

Efter en ganska skön sista halvlek på Yesterday gav vi oss av hemåt. I de sista skälvande minuterarna innan uppbrott från platsen antogs ett oväntat förslag om dans till Blender i Skultuna om söndagskvällen. Ett inspirerande slut, trots att agendan för helgen redan syntes lång.

Efter lite sömn plockade jag ihop saker för en mc-tur. Det tog sin modiga tid och tiden för min åkning krympte sakta men säkert. Trots detta kvarstod mina digra ambitioner om färd ända bort till Virsbo och Seglingsberg, till fredagens olycksplats. Därtill ville jag oprutbart ta vägen över Uppsala.

Årets första motorcykeltur hade tagit sin början. Efter några kilometers färd och lufttryckskontroll läste jag av mätaren till 26711km vid Norra Sköndal. I Uppsala stannade jag för matuppehåll. Blev direkt vid ankomsten uppmärksammad av en aningen drucken trevlig man, vars utseende och stil kunde varit som direkt hämtad ur TV och kanalen Discovery. Raggarstuk ut i fingertopparna. Trots hans direkta fråga gällande motorcykellån och test, verkade han mer hemma i bilsvängen. Han hann peka på en rad av bilar för att förklara vilken som skulle kunna vara hans. Vid det laget började jag bli klar med motorcykelns parkeringspyssel och lyssnade allt sämre. Men han verkade liksom jag möjd och glad med pratstunden och tog ett glatt farväl. Nu kunde jag fokusera på mat och andra behov.

Resan fortsatte efter en god avkopplande måltid. I trakterna av Sala och Broddbo fick jag se mig besegrad av tiden. Efter att ha unnat mig ca en mil extra på en skönt slingrande skogsväg var det bara att ge upp fortsatt färd och vända hemåt via Enköping.

Under hemfärden blev jag bland annat omkörd av två motorcyklar, ett par som det verkade. De höll lite på gränsen till hög hastighet, men så länge de var på 90-väg fungerade det någorlunda att haka på gällande regler och samvetsgränser. Men på E18 fanns ingen chans. Då syntes de snart i fjärran...

Beroende på tidsbrist inför kvällens huvudpunkter, föreställning BOUNCE och fest hemma hos Gustaf fick jag avsluta min mc-färd norr om stan, hemma hos mina föräldrar. Jag hade med mig kläder för kvällen och kunde Behövde därmed endast komplettera med en dusch för att vara helt redo. Den enda konflikten och ovissheten i fråga om klädsel bjöds av BOUNCE uppmaning till ledig och i viss mån oöm föreställningsklädsel. Slutresultatet blev mer vardagsklädsel än festklädsel.

BOUNCE imponerade i vanlig ordning. Deras tema gällande människans fobier och skräckscenarier föll väl ut i de flesta dansnumren. Och tekniken var oerhört välgenomarbetad. Många både avancerade och oväntade tekniska lösningar presenterades i en lång rad av smånummer. Det jag saknade var dock lite av den dansbredd man visat i tidigare uppsättningar. Nu var det lite svårt att se storyn som annat än fristående nummer. Jag upplevde den därför inte lika harmoniskt tilltalande som föregående uppsättning i "Gökboet". Då fylldes man av ljuv musik och en mer sammanhållen story. Nu drängtes upplevelsen i aningen distraherande rytmer och dans uppblandad med temats osmakligheter. Men sevärt var det och prestationerna enorma i vanlig ordning. lika fascinerande som upplevelsen att vandra runt i en stor lokal med dans på och vid var möjlig och omöjlig vägg. Ja till och med ovanför publiken. Bäst var dansarna hur som helst i ett dansnummer som topstyrda och paralyserade slavar. Kanske skulle jag njuta mer om jag fick se föreställningen en andra gång, med möjlighet att koncentrera mig mer på dansen? Värt en tanke...

Själv var jag lite trög på att förstå när föreställningen var slut. I andra änden av lokalen hade ett skum- och danslödderdisco startat. De uppträdande hade visserligen tackat för sig, men jag väntade av någon anledning på att partyverkan skulle få mer genomslag och även påverka oss. Jag var visserligen glad över att undgå det mesta av skum, med tanke på kvällens fortsättning hemma hos Gustaf.

Festen anslöt vi till vid 22-tiden. En trevlig tillställning som bjöd både avkoppling och social närvaro under resten av dygnet.

 

Fredagen den 24 april 2009:

Även om dagen började lugnt med både sovmorgon, lite morgonföretagsjobb och så småningom bussfärd till jobbet, så kom eftermiddagen att bjuda hektiska utmaningar. På plattformen vid Slussen tunnelbanestation stannade plötsligt och blixtsnabbt till. Omedvetet måste hjärnan noterat och haft både scannerfunktion och ansiktsigenkänningssystemet mer än väl intrimmat. Min tredje danspartner, som jag inte sett på drygt tio år, stod inte ens helt vänd mot mig när fotbromsarna aktiverades. En halv sekund av hesitering och därefter en fråga som aldrig hann ställas färdigt innan det var dags för omfamning. Ett underbart trevligt återseende av Magdalena, som varade till dess jag skulle av vid T-centralen. Då hade vi dessutom stått över ett tåg vid Slussen.

Innan det hettade till ordentligt bjöd även tågledarposten ett gott lugn. Ett par mindre markbränder och ett omhändertagande av en självmordsbenägen individ i södermanland var bara en mild uppvärmning gällande mina samtal inkommande respektive utgående samtal till SOS, polis och räddningsledning.

Sedan kom de stora larmen. Först om brand på ett pendeltåg strax norr om Helenelund, där någon ombord även dragit i nödbromsen (hindrandes tåget att komma in till den närbelägna plattformen) och sedan en urspårning av allvarlig art med ett persontåg vid Seglingsberg, strax söder om Virsbo. Den första olyckan, branden, visade sig vara en brinnande tidning mellan två av pendeltågets vagnar, vid kortkopplet. Den orsakade trafikstopp, naturligtvis på samtliga fyra spå i ca 45 minuter, till dess det var säkerställt att släckningsarbetet var slutfört och all räddningspersonal var undan samt alla resenärer åter var ombord på tåget.

Fördelen med i synnerhet larm två, för vår del gällande urspårningen, var att larmet inkom via SOS. Man hade då redan utlyst katastroflarm, och verkade samtidigt ha fått en ganska bra bild över skadeläget på olycksplatsen. Om man bortser från den viktiga räddningsfrånkopplingen, för att säkerställa spänningsfrånvaro i den nedfallna kontaktledningen på olycksplatsen, var larmningstempot inte av lika avgörande karaktär i detta fall. Normalt är vi den första länken i larmkedja, efter samtal från föraren, och då kan naturligtvis frågorna i checklistan och tempot i larmningsproceduren bli av extremt och ytterst stort värde. Urspårningen var orsakad av en kollision med ett traktorsläp, en gödselspridare. Tio ambulanser var sända till platsen samt naturligtvis även annan räddningstjänst.

Tåget, en "Regina" hade gått av spåret med första vagnen och samtidigt rivit kontakledningen. Tidningarnas bilder bekräftade förödelsen inom loppet av någon halvtimma, över internet. Vid det laget satt jag och försökte kontrollera checklistorna och sammanfatta rapporterna. En halvtimma sent kom jag iväg på helgvila.

Bussresan hem blev en första chans att koppla av. Intrycken, tempot och den lite kaosartade intensiteten de sista arbetstimmarna hade tagit ut sin rätt i fysisk utmattning och trötthet. Det fanns moment jag hade velat sköta bättre, men samtidigt var det bara arr acceptera att två samtida olyckor hörde till nära nog unika arbetsbelastningar, mycket nära tågledarnas och organisationens verkliga belastningstak. Då var det även lätt att bli den svagaste länken i alla informationskedjor. Mycket beroende på att det hela tiden tog tid att samla in och detektera informationskvittenser. Information som en mottagare inte är mottaglig för, blir tyvärr att likställa med ingen information alls.

Min upplevelse denna afton var att många behövde samma upplysning flera gånger om, om och om igen. Vi är visserligen i våra yrkesroller skyldiga att fråga om i samtliga fall av otydliget, oklarhet eller risk för missuppfattning. Som ett exempel fick jag ett felaktigt telefonnummer, trots kontroller och repetitioner. Så helt failsafe verkar aldrig en konversation kunna vara. Men med goda kunskaper; lämplig terminoligi och som sagt var kontrollfrågor blir mycket vunnet i pressade lägen. Ja, i all säkerhetstjänst.

Kvällens dans till Casanovas blev nästa chans till avkoppling. Då hade jag hämtat Anki i Mörby. Dit hade hon transporterat sig efter ett besök hos sin farmor.

Första halvlek njöt jag nästan mer av fikat ä av dansen. Jag tyckte bandet spelade alltför slätstruket, utan tyngd och attityd. Men efter pause blev musiken mer i min smak, samtidigt som jag blev piggare. Så vid hemgångstid var jag i alla fall nöjd och på bra humör. Lördagsdygnet var påbörjat.

 

Torsdagen den 23 april 2009:

Anki var rikrigt kvick på att ge sig av till jobbet. Trots att jag gick upp strax före klockan sju, så hann hon iväg innan mitt första steg var taget för dagen.

För egen del stannade jag inte heller kvar i hemmet så speciellt länge. Orsaken var att dagen var fulltecknad med aktiviteter. Först på dagordningen stod en mycket intressant föreläsning på China-teatern i Stockholm. Fotoevangelisten (som hon även själv kallar sig) Julianne Kost var inbjuden för Adobe. Ett intressant och mycket lärorikt föredrag på engelska, i högt tempo. Predikningarna gällde den förtrollande foto- och konstvärld som adobe Lightroom 2 och Photoshop CS4 extended bjuder. Lightroom hängde jag med på i de flesta delmoment som presenterades, men Photoshop gav mig aningen prestationsångest uppblandad med all inspiration. Visst var mycket likt den version 5.5 som jag är skolad i, men tempot och möjligheterna var bedårande njutning att se.

Pausen gick snabbt då jag målmedvetet inriktade mig på ett toalettbesök. Nu blev det inte bara en kö, utan två, ja nästan till och med tre köer. Den första kön bjöds till handikapptoaletten. Med andra ord en mixad, gemensam, kö. Den toaletten gav dock upp (angavs vattenbrist för spolning). Kön flyttade sig nu vidare i någorlunda rätt ordning. Åtminstone såg jag till att tjejen/kvinnan framför mig kom på given plats. Det var också hon som ganska snabbt upplyste mig om de ändrade spelreglerna för dessa köer och att jag troligtvis skulle vinna tempo på att välja herrarnas tredje kö. Om jag var ensam om behovet av upplysning vet jag inte. Tacksam var jag dock i min säkert vilsna och förvirrade uppsyn. Jag hoppas jag tackade ordentligt i alla fall...

Toalettkön till herrarnas var mycket riktigt kortare. Fortfarande kvar i ett slags koncentrerat och förvirrat tunnelseende skulle jag snart möta nästa överraskning. Inte helt ologiskt fanns dansklubben representerad av ytterligare en medlem, tillika fotograf. Han underströk tydligt att han blivit ditsänd av sin chef Folkesson, dvs han själv i högsta personlig ledning. Samma trevliga initiativ som jag själv nyttjade. För mig kvarstod dock även en heldag under Banverkets ledning.

Inspirerad och överöst med inspiration och kunskapstörst gick jag efter föreläsningens slut, vid lunchtid, vidare till Bokskotten. Två bra böcker inhandlades till bra pris. Därefter följde lunch på MAX hambugerrestaurant samt därefter min kvällstur som tågledare. En eftermiddag som förlöpte i god anda och med en någorlunda bra järnvägsrytm sedan tågen väl lämnat vagnhallarna i Hagalund.

Om kvällen fanns fortfarande en laddning och puls utöver det normala. Tog därför tunnelbanan vidare från Slussen för att därefter gå en promenad tillbaka. En perfekt sträcka för avaktivering. På bussen hade jag sedan god ro att skriva om dagens alla intryck.

Hemma satt Anki tålmodigt med skapandet av fotoalbum. Själv förde jag över summor från min lönespecifikation till min ansökningskladd till skatteverket. En tvätt hann jag också med innan natten var inne och nattsömn kändes lämplig.

 

Onsdagen den 22 april 2009:

Sovmorgonen behövde jag verkligen för mitt välbefinnande. Jag var visserligen piggare tidigt om morgonen, när Anki steg upp, än när jag själv valde att stiga upp ca 08.30. Då var jag snarare aningen vimmelkantig.

Samma känsla, av att vara i begränsat fysisk standard, återkom under eftermiddagen. Sparkade av misstag foten i en stol (knäckandes och demolerandes en hel tånagel, tvärs över) och lyckades med flera likartade tillbud innan arbetsdagen var helt slut. Vid det laget var jag tveksam till om jag verkligen skulle gå på den sociala danskvällen. En svag huvudvärk lindrades dock av lite godis och ökat blodsocker strax före hemgång från mitt arbetspass.

Dagen i övrigt präglades mest av ett trasigt tågsätt, hindrandes trafikflödet genom Katrineholm hela eftermiddagen (spår 5) samt polisinsatser under bra många timmar, utan godtagbara prognoser, längs valda delar av den mycket långa sträckan Fagersta- Brattheden. Ett stort bekymmer för järnvägstrafiken och högst varierande förståelse för detta. Därav hann många bli både engagerade och involverade i faktasökningsarbetet i Polisfrågan. Ett personsökande som troligtvis gällde någon rymling från något behandlingshem, någonstans osv...?

Anki jobbade till sen kväll och jag satt hemma och detaljstuderade blanketter från skatteverket. Det gäller att förstå vilka summor som efterfrågas i respektive ruta, så vinst- och skatteprognoser kan bli så väl överensstämmande med verkligheten som det bara går. Jag har nog aldrig tyckt att det är lätta beräkningar eller uppgifter, men desto viktigare sådana. Gick till sängs sedan Anki rätat ut några av mina blankettfrågetecken.

 

Tisdagen den 21 april 2009:

Morgonen kom som beräknat tidigt. Hade varit vaken en period under natten och därför beredd på en eventuellt bestående trötthet. Men jag var ändå i god form, på gott humör och alert under hela min arbetsdag på Stockholmstågs driftcenter. Motiverade mig till läsande så fort en lugn stund nalkades dör att inte falla in i dvala. Metoden var både stimulerande och kändes god.

Under en kort tiominutersrast mötte jag upp Jenny T på plattformen till spår 10. Hon skulle få låna två av mina intressantare fotoböcker samt blixt och mitt 50mm ljusstarka objektiv (f=1.4). Kändes riktig hedersvärt att få bidra med lite hjälp. I synnerhet då jag om eftermiddagen läste hennes första artikel för tidningen FOTO, publicerad i det nummer som anlänt med posten om måndagen. En underbar tidningsartikel om en känd och duktig bröllopsfotograf.

Min eftermiddag hemma bjöd en lugn tillvaro, både framför dator samt sömn och vila på soffan. Det sistnämnda under en tid av någon timma, till dess matlagning och dansträning stod på kvällsprogrammet.

Träningen började bra, men med mindre stimulerande musik blev jag snabbt lite grinig och omotiverad. Den goda rytmen hade jag också tappat under en bra, men till slut stressande kaosövning med minnesslingor som snart blev för långa för mig.

Som sista punkt på dagordningen registrerade jag kommande räkningar. För en gångs skull betalningsåtaganden med extra goda ekonomiska marginaler. En stimulerande känsla.

 

Måndagen den 20 april 2009:

Efter en skön ledighet var det perfekt med en ordentlig sovmorgon. Detta med ett positivt tänkande. I negativa tankar skulle det istället innebära en tuff omställning inför en kommande och tidig tisdagsmorgon. Att varva ner och anpassa sömnen med endast ca nio timmars ledighet kan i dessa lägen vara aningen svårt. En stor sanning som även denna måndagskväll och energisprakande natt, då jag såg mig tvungen att gå upp och pyssla till dess tröttheten invaderade även min person...

Under dagen var dock allt mycket mer kontrollerat, utan behov av direkta strategier. Hade en god stund för både frukost och företagstänk innan avfärd till jobbet vid lunchtid. Även arbetsinsatsen blev lugn. En mindre lokurspårning på godsbangården Västerås västra, under växling, var bland de mest anmärkningsvärda händelserna jag behandlade under kvällen. En rapport om vissa materiela skador helt enkelt, men på en icke direkt tågstörande plats.

Kylan utomhus var på väg tillbaka. Bara under tiden för min hemfärd föll temperaturen klart kännbart, för att redan vara en bit under nollstrecket vid tiden för hemkomst. Promenade hem från busshållplatsen hade fått mig att huttra ordentligt.

Jobbade lite framför datorn en tid efter hemkomsten. Försökte avrunda i god och lämplig tid inför natten. I säng kom jag, men sen gick det som det gick med tröttheten...

 

Söndagen den 19 april 2009:

Anki hade en tung arbetsuppgift på jobbet som väntade på henne. Därför valde hon att åka dit för att effektivt, ostört och i lugn och ro, få arbeta och läsa igenom valda delar. Själv fortsatte jag med mina tankar kring ett eventuellt eget företagande.

På kvällen tog jag även lite hjälp av Anki för att analysera eventuella brister i affärsplanen och allt runt omkring. Allt ifrån försäkringsfrågor, egen riskanalys till rena leverans- och uppdragstankar. Allt ska ju fungera smidigt jämte min ordinarie järnvägstjänst, utan nämnvärda negativa konsekvenser för varesig familj eller övrig omgivning. Naturligtvis ej heller negativt i fråga om mitt eget välbefinnande och min egen hälsa. Nog så viktigt att komma ihåg.

 

Lördagen den 18 april 2009:

När vi vaknade, en bit in på förmiddagen, var det vackert men kallt vårväder utanför fönstret. Vår gemensamma huvuduppgift för dagen blev att byta däck på bilen. Alla moment utom borttagandet av stenar från vinterdäckens mönstring gick snabbt. Med stenrensningen fick vi jobba både hårt och koncentrerat för att få däcken i "nystatusutförande".

Utemöblerna, utomhusplatsen, kom på plats. Enkla rottingmöbler som kan ge god njutning när solen ligger på och det är sommarvarmt. En känsla man inte fick del av denna dag, när spridda snöflingor stundtals syntes sväva fjäderlätt i luften.

Anki tog bilen till plantagen samt ett par andra affärer i Nacka/ Värmdötrakten. Jag för min del ägnade hela eftermiddagen och kvällen åt företagskalkyler och fördjupande läsning på skatteverkets hemsida. Företagsekonomikursen från gymnasiet räcker inte så speciellt långt när det gäller att minnesfästa de krav som ställs och blankettanalys och avgifts, moms- och skaffeförståelse. Jag vill ju få allt rätt på en gång.

Relativt snart sedan Anki kommit hem festade vi på grillad kyckling och potatissallad. Mycket, mycket gott...

Anki gjorde under kvällen en stor insats för jobbet med vår semesterfotobok från Paris och Korsika. Jag bistod endast med väl vald och efterfrågad support.

 

Fredagen den 17 april 2009:

Det var en god, skön och härlig sovmorgon som avnjöts. Vid niotiden var jag pigg och valde att gå upp. Mycket av fakta fanns att dyka djupare i efter alla ytterligare uppslag som mötet på skatteverket givit mig. Många bra internetadresser, checklistor med mera. Vinsten med till exempel e-legitimation var nu uppenbar för mig, varför det införskaffades under dagen. Som tur var fanns det andra alternativ att välja än filer sparade på datorn. Jag vill inte bli upplåst i min verksamhetsutövning.

Svenska fotografers förbund har jag visserligen tagit viss hjälp av tidigare, men nu kändes nyttan mer uppenbar och viktig inför ett eventuellt framtida medlemsskap. Dagarna bara flyger iväg, väl tonsatta till Depeche Mode och deras tidiga album. Musik-DVD som rullat mest hela dagen....

Om kvällen var det dags att möta upp Anki på Mälarsalen för dans till Zlips. Jag kanske inte uppskattade musiken lika mycket som jag brukat göra, men det blev en mycket bra och skoj danskväll ändå. Bäst var Zlips när tempot hölls nere en aning, samt naturligtvis i foxtrotarna. Detta trots att jag var på ett utmärkt och energirikt danshumör.

Den för mig så viktiga pausemusiken kom inte riktigt igång heller, utan gav ett tveksamt intryck med flera minuter av tystnad. Något bandet hedersvärt bad om ursäkt för. Den absolut bästa buggen för kvällen sattes trots musikbristen tillsammans med Anki, under den sista framplockade låten i pause. Hon var så cool i sin dans och redo att ta vara på var rytm och utsvängning det fanns utrymme för. Samtidigt kände jag mig extra alert, rörlig och idérik. Låten som jag tyvärr inte alls kände igen var helt i min smak och rytmikstuk.

Bästa foxtroten bjöd en av mina favorittöser, (Maria/Mawe),mot slutet av kvällen. En dans jag egentligen aldrig ville släppa greppet om... Äntligen fick jag också chans att dansa en härligt fartfylld och god bugg tillsammans med en härlig Brunna-tjej, Susanne. God fart från början till slut. Gott att vara på dansgolvet igen, helt enkelt...

 

Torsdagen den 16 april 2009:

När morgonen infunnit sig var jag onekligen piggare än normalt. Inte så att det sprudlade av energi i kroppen. Inte heller med en starkt motiverad målmedvetenhet att stiga upp. Nej, egentligen hade jag avsatt morgontimmarna för sömn. Ett mål som fick leva vidare en tid, till dess jag insåg att tiden kröp fram mellan vart sovpass. Strax efter klockan åtta steg jag således upp.

Frukost kunde avnjutas i lugn och ro. I övrigt kopplade jag av med lite dagboksskrivande innan det vid lunchtid blev dags att duscha, stryka skjorta och byxa inför ett möte i skatteverkets hörsal, Medborgarplatsen. Man var uppmanad att komma i god tid, vilket jag såg till att ha möjlighet till med ca 90 minuter avsatt för den korta transportsträckan. I själva verket öppnade det möjligheten till en måltid före mötesstarten.

Det var ganska intressant att i egenskap av tidig mötesdeltagare fundera över sina egna förutfattade meningar. Min första tanke var nog att jag inte hade det. Men hur skulle skaran av nyföretagare se ut? De som var lika tidiga som jag hade inte direkt stuckit ut, utan var ungdomliga och även upp i min ålder. Därav inga tecken på generaliseringar från min sida. Men då medelåldern steg för nära nog var eller varannan deltagare, då kröp sanningen av mitt omedvetna tänkande närmar mitt tydliga medvetande. Jag själv syntes hur som helst inte vara för gammal för att starta eget.

Mötet på skatteverket blev mycket intressant. Det var onekligen en stor fördel att ha läst den bok Anki gav mig i julklapp, gällande att starta eget företag. Men trots att mina frågetecken var få, skulle jag gå från mötet med än färre sådana. För mig var det en stor lättnad att få tydligt klargjort att insättningar och uttag ur den egna firman inte påverkar resultatet. Självklart kan tyckas, men jag hade oroat mig för någon slags dubbelbeskattning om man tog ut pengar som man tidigare skjutit till verksamheten. Hade det räknats som löneuttag (vilket det naturligtvis ej blir frågan om i den enskilda firman) hade ju beskattningsläget varit ett helt annat. För egen del blir det istället överskottet som beskattas och räknas som inkomst på toppen av ordinarie lön.

 

Onsdagen den 15 april 2009:

Underbart vattenspeglingsljus tidigt om morgonen nära Klarastrandsleden och Kungsholmen.

Natten gick förhållandevis snabbt. Trött var jag när det blev dags för överlämning, men det hindrade mig inte från att ta några bilder på väg hem. Vattnet längs Klarastrandsleden fängslade.

Sömnen blev lite uppdelad sedan jag kommit hem om morgonen. En kort förmiddagssömn gjorde det klart nödvändigt med eftermiddagssömn. Tiden där emellan gick allt för snabbt och hann bara nyttjas för bildbehandling och utvärdering av kurser på distans, med den sista anmälningsdagen inne. Det som kunde ha varit aktuellt var en kurs i digital bildbehandling. Men jag avvaktar. Det mesta tror jag redan jag fått utbildning i.

Om kvällen bjöds dans till TITANIX på dansklubben. En trevlig danstillställning som bjöd bra focus inledningsvis, men som snabbt tog musten ur mig. Men som sagt var, rakt igenom trevlig.

För mig återstod uppdraget att hålla bastun varm efter dansen och så småningom stänga lokalen sedan bandet plockat ihop sina pinaler. Bastun bjöd tyvärr inte samma uppslutning som förra gången, men Elin stod tappert ut med både värme och mitt snack och blev således ett mycket bra sällskap tills dygnet och timman var sen. Vid det laget hade bandet inte långt kvar till avfärd.

Mer av vattenspeglingsbilder, Klara strand, Kungsholmen.

 

 

 

 

Helena och jag fångade på bild under den sociala danskvällen på dansklubben Nackswinget till musik framförd av live-bandet TITANIX.

Foto: Bo Hanner

Helena och jag fångade på bild under den sociala danskvällen på NSW. Foto: Bo Hanner
 

Tisdagen den 14 april 2009:

Arbetsnatten blev god och avkopplande i och med att nattens elev fick göra en hel del av den ringa problemlösning som existerade. Ibland var jag visserligen lite för snabb att själv yttra mig och lägga näsan i blöt.

Under dagen var jag på hemmaplan. Tiden utnyttjades till stor del för sömn, men även till dansträning och en del fotoarbete. Utomhus var jag dock aldrig mellan mina färder till- respektive från arbetsplatsen, såvida man inte ska räkna altanen till den direkta utomhusdelen?

Till jobbet blev jag ett par minuter sen. En buss missades och möjligheten till alternativ färdväg lika så. Som brukligt bjöds därför fikabröd vid ankomsten. Någon större tidsmässiga påverkan för mina kollegor förelåg dock ej.

Då även denna arbetsnatt bjöd en bisittande tågledarelev, fick jag lite tid över till redigering av stationsbeskrivningen under natten, som för övrigt i stora delar blev mycket lugn.

 

Måndagen den 13 april 2009:

Helgdag för vanliga dödliga och nära nog för mig, trots att arbete stod för dörren. Jag hade visserligen en teoretisk sovmorgon fram till klockan 20.40, men var uppe vid tiotiden om förmiddagen. Anki hade då redan varit aktiv i någon timma, förmodligen aktiv med planteringsprojekt inomhus.

Efter frukost och lite allmän bildinladdning gav Anki och jag oss av norrut med bil, inbjudna till ett ettårskalas hos Micke H, Jenny och lilla Erik. Huvudpresenten, en ursöt liten tygelefant, var redan fixad, men vi ville komplettera med en blomma åt de vuxna. Blomsteraffären vid Sollentuna kyrka var stängd, så Coop Forum fick bjuda en förträfflig lösning. Till stor belåtenhet för alla parter, tror jag.

För Anki var det en ny adress att besöka. Därmed fick vi omgående gå en husesyn innan god fika och trevligt umgänge bjöds. Antalet presenter var mäktigt stort. Så intrycken för Erik måste ha varit många. Det tycktes dock som om den lilla gosdjurselefanten stod sig väl i uppskattningsfaktor.

När den sena eftermiddagen var kommen bjöds hög tid för hemfärd, middagssömn och så småningom nattjänstgöring som tågledare med elev.

 

Söndagen den 12 april 2009:

Tidig uppstigning strax efter klockan fem om morgonen för färd till jobbet. Dagen var trevligt nog avsatt för fjärrtågklarerarskap på Uppsala/Arlanda- platsen. Men lite tågledarskap blev det också då dagens ordinarie tågledare fick ett bra erbjudande och tillfälle att vidga vyerna och medfölja en ångloksfärd en bit runt mälaren.

Efter en bra och trevlig arbetsdag togs buss ett mot Karlaplan. En stunds härlig promenad hann jag sedan med innan det var dags att ansluta till påskmiddag hemma hos Ankis föräldrar, tillsammans med hennes farmor. Vi bjöds på en underbart god potatisgratäng, kött och välsmakande svampsås. Därtill en god påsktårta till efterrätt. Den enda lite obekväma biten i det hela var ett tillfälligt extra igångsättande av magen för en kort tid. Ett par besök på husets inrättning löste problemet effektivt.

När jag i princip inte kunde hålla ögonen öppna längre, styrde Anki bilen hemåt. Då hade vi hunnit njuta av härliga resebilder från både Frankrike, Italien och Danmark samt hunnit studera en hel del kartgeografi för europa.

På hemmaplan sov jag ut ett par timmar. Anki passade samtidigt på att plantera om växter i källaren. Slutligen avslutade Anki och jag dagen med en kopp te och ytterligare skapande av ett par sidor i en kommande fotobok. Men trött och lite utslaget off var jag hela kvällen...

 

Lördagen den 11 april 2009:

Det nya familjetillskottet (syrrans familj), Basko, letar sig fram...

Påskäggen var fortsatt välfyllda med godis när jag tidigt kom till jobbet. Storhelgstillägget, ett lönetillägg, var riktigt motiverande. Visserligen lite tufft att både hinna- och orka med allt under påskhelgen, men ändå en "aktiv" känsla att ha med sig.

Hela arbetsdagen var jag bortskämd med att ha en övande tågledare vid min sida. Kanske en aningen lugn dag för detta då jag hade kände en tendens till att bli trött både i tid och otid. Men den positiva delen av det hela var den tid jag fick över för mitt stationsbeskrivningsuppdrag. En uppdateringsprocess som jag ständigt riskerar att ligga efter med.

Med aningen valpig uppsyn letar sig Basko vidare...

Klockan 14.10 var jag punktligt på plats vid centralen. Mötte där Anki för en gemensam färd över till mina föräldrar. På plats fanns även min syster med familj samt Åke och min moster Ellinor. Ett nytt litet charmigt och trött tillskott till syrrans redan stora familj var schäferhunden "Basko". En åtta och en halv vecka gammal underbar valp. Således ett kärt fotomotiv att fokusera på.

Vi bjöds mycket god påskmåltid med paj som efterrätt. Förutom TV-underhållning (lite Robinsson) så hann jag med utmanande bollspel innomhus mot Malcolm och Angus. Stundom hade vi förstärkning av både Jocke och lilla Jasmine.

Hemfärden företogs från Häggvik efter en tids effektivt fotograferande av en vårpigg padda. Det blev en sömnig färd, lagom hemma till midnatt.

Familjens andra hund, aningen äldre och visare...

 

Fredagen den 10 april 2009:

Anki och jag kunde för en gångs skull njuta av en gemensam och gemytlig sovmorgon tillsammans. Vi drog oss inte speciellt länge, utan njöt av att det verkligen var vår i luften.

På Ankis dagsprogram fanns trädgårdsaffärsbesök och eget utomhusträdgårdsarbete. Själv hade jag en helgarbetsdag framför mig, på jobbet om eftermiddagen. Hann dock med ett par korrigeringar av Sälenbildserien jag publicerat under natten. En viss oordning hade uppstått, ej inledningsvis uppmärksammad.

Under arbetsdagen fanns det en hel del att arbeta med och styra upp. Mest handlade det om en stor mängd tågsättsbyten, vilka genererade ett mycket stort antal extratåg. Utöver detta tillkom ett stort antal provkörningar om kvällen. Signalfel var vi inte heller utan, dock av ringa trafikstörande art och mest som mindre spårledningsfel. En någorlunda jämn arbetsbelastning, men knappast en helt lugn dag sammanfattningsvis.

Anki verkade ha haft en riktigt bra dag. Utomhusvädret hade varit perfekt och bjudit riktig vårvärme. Denna värme levde delvis kvar även då jag skulle ta bussen hem och inspirerade mig till att hoppa av bussen i förtid för en liten fotopromenad på höjden.

Kvällen avslutades med att jag fastnade framför TVn till någon lite invecklad och fängslande skärgårdsfilm. Filmen, "Underbara älskade" från år 2006 gjorde att det blev aningen sent för lilla mig. Men sömn fick jag snart...

 

Torsdagen den 9 april 2009:

Ett antal tillkommande punkter under natten gjorde händelserapporten för natten ganska diger. Men både hanteringen av signalfel och överskriden banarbetstid hade gått förvånansvärt bra. Så till slut var det en ganska gynnsam och uppstyrd trafikmorgon att lämna över till morgonpersonalen.

Själv styrde jag min kurs hemåt. Efter frukost inledde jag ett tidsödande datorarbete och sov därför i omgångar på soffan istället för min underbara säng. Vid 14-tiden var jag hur som helst pigg igen och kunde mer oavbrutet påbörja den sista utgallringen av vinterns Sälenskidbilder. Den sista handen på detta storprojekt fick Anki lägga sent om kvällen. Efter detta kunde både Nackswingets Jack n' Jill fotoprojekt och skidresan presenteras på fotohemsidan www.photolamal.se .

I övrigt hade kvällen både bjudit pannkaka och en intressant och bra film med Tuva N, "fyra veckor i juni". Filmen fick mig kvar framför TVn till sena kvällen. Dock samtidigt som ett visst datorarbete, uppladdning av bildserier, som pågick ännu längre och ett par timmar in på natten. Försöker skapa mig en realistisk bild över vilken tid alla mina fotoprojekt tar. En vetskap och vetenskap man knappast kan vara utan i händelse av eget företagande.

 

Onsdagen den 8 april 2009:

När Anki åkt till jobbet var min tanke att fortsätta sova. Men en viss huvudvärk gjorde drömmandet nära nog obefintligt. Frukost blev den första lösningen på problemet.

Det dröjde inte lång tid förrän jag åter igen började känna mig aktiv och i form. Den senaste veckans bilder genomgicks och dagboken uppdaterades. Eftermiddagen blev mindre produktiv för egen del. Datorn fick jobba desto mer.

Anki kom hem under min eftermiddagssömn. Så speciellt social av mig var jag knappast, men det var trevligt att hinna se och träffa henne innan mitt nattarbetspass.

Arbetspasset började med ärvd dramatik. Uppsala bjöd på flera skilda fel, dels och främst stillbild med trafikstopp och därtill ett hjälpkraftsfel orsakat av ett nybyggt skatbo i en kontaktledningsstolpe. Därtill hade ett dalatåg drabbats av nödbroms och en minst 100mm hjulplatta mellan Rotebro och Upplandsväsby, så där behövdes ett lokbyte. Förseningen vidare, inkluderat lokomväxlingar, blev tre timmar från Upplandsväsby. För säkerhets skull avsynades även det första uppspåret.

Fram emot midnatt hade arbetsnatten antagit mer normala förhållanden, med merparten av fel åtgärdade. Istället fick jag ägna min tid åt checklistor och två passager av signal i stopp.

 

Tisdagen den 7 april 2009:

Spännande vad isen kan anta många olika färgskiftningar dagarna innan uppbrott...

Tidigt om morgonen var jag uppe för att göra mig en frukostmatsäck med läckra korvsmörgåsar. En matlåda fanns redan förberedd mig sedan söndagsmåltiden. Både Anki och jag hade glömt varsin låda kvar i kylens lugna vrå under måndagsdygnet. I slutänden positivt med tanke på att dagar, som idag, mer motiverar medhavd mat. Någon direkt rastavlösning för sitt måltidsuppehåll har man inte vid tågledartjänstgöringen påStockholmstågs driftcenter. Naturligtvis kan ett visst distansstöd i frågan inhämtas från vår egen driftledningscentral och ordinarie tågledare där, men ett litet "hål" i beslutsnärheten och beslutskraften blir det trots allt vid all frånvaro från posten.

Arbetsdagen var nära nog optimal, med ett par riktigt spännande moment och tillfällen för den planerade verksamheten och tågföringen. Jakobsberg fungerade nu som förväntat efter helgens signalinkopplingar. Visserligen med trafikeringsvillkor, något som är fullt normalt efter dessa och liknande infrastrukturförändringar. Allt innan man kunnat låsa alla spårväxlar och testa alla övervaknings- och säkerhetssystem för var möjlig signalering.

Under hemväg klippte jag mig på frisörcompaniet, under ledning av Taras flinka fingrar. Därefter åkte jag vidare till Sickla köpcentrum för inköp av en present till en ettåring, (hade kunnat vara till mig själv).

Hemresan bröts upp i ytterligare två stycken då jag fångade en av de sista isdagarna vid Järlasjön.

Innan kvällens korta men givande dansträningspass med Anki på klubben, så hann jag ladda in bilder, bli sovandes halvt medvetslös och svårväckt samt vakna under ett gott duschande. Träningen handlade mest om att dansa var och en själv omkring den givna förningspunkten. Vi lyckades båda slappna av på ett skönt sätt under den intensiva träning vi tog efter klockan 20.30. Anki hade då även hunnit vara med under den gemensamma uppvärmningen...

 

Måndagen den 6 april 2009:

På jobbet startade veckan med en verklig rivstart. I nära nog fyra timmar fick jag fokusera maximalt på både mina egna normala tågledarbekymmer och merparten av alla trafikala problem som blivit ärvda efter nattens problemhärdar. Utanför det egna bevakningsområdet var en total stillbild på Svelandsbanan, (Södertälje- Eskilstuna och vidare mot Kolbäck, Flens övre och Valskog) ett besvärande faktum. Ingen morgontrafik de första morgontimmarna till- och från denna region med andra ord.

Inom det egna bevakningsområdet var en fördröjd signalinkoppling i Jakobsberg ett trafikalt bekymmer. Ordergivning och manuell trafikledning förbi en signal i vardera riktningen var ett krav för dygnets trafik. Ordergivningen gällde de två close-up-signaler (mellansignaler på stationen) som ännu fick hållas kryssmärkta (ej i bruk). Därtill särskiljda instruktioner för de tå som hade resandeutbyte och uppehåll i Jakobsberg, även detta i ordergivningsform.

Fram till och med lunch hade jag inte en enda lugn stund. Till slut var jag såpass överöst med frågor och arbetsuppgifter att jag var tvungen att hämta hjälp för den mest akuta informationsspridningen från planeringsenheten. Till och med morgonmötet var en belastning utöver det normala. I synnerhet när det trots kända realtidsbekymmer, till ca 90%, handlade om vad som redan lämnats bakom oss trafikledningsmässigt. Kort sagt, det fanns en anledning till att jag till slut gick in och påverkade mötets inriktning och focus. Jag var aningen för stressad och arbetsbelastad för att uppskatta sådana historiska bakgrundsfakta jag normalt sett gärna hade höjt ett ögonbryn för, i syfte att få insupa och ivrigt lapa i mig.

Efter lunch fick jag däremot lite lugn och ro. Lite överaskande fick jag välbehövligt andrum och tid över till stationsbeskrivningen, innan hemgång. En mycket bra kontrast till morgonens hjärncellsbelastning.

Utomhus var det vårväder. Helst hade jag velat tillbringa ett par timmar på ett café för lite bokläsning. Men tröttheten och frekvensen jäspningar talade ett helt annat språk. Jag tog bussen hem, sov ett par minuter ombord på den och vaknade till efter en runda på Konsum, för matinköp. En god avkoppling bjöds till slut på altanen. Första vårnjutningen och måltiden där.

Om eftermiddagen mötte jag upp "Blomman" vid centralen. norr om stan intogs traditionsenlig hamburgare. Kvällen därefter bjöd modelljärnvägskörning efter en helt ny tidtabell. Ett lyft för verksamheten. En hel del fotografering hann jag också med.

Hemfärden företogs med bil via Upplandsväsby och Häggvik för vidare kommunal färd hem med 23-bussen från Slussen. Omgående tid för nattvila.

 

Söndagen den 5 april 2009:

Efter att sist av alla ha lämnat klubblokalen, kunde Anki och jag kostatera att det hade hunnit bli relativt välstädat efter att danskvällen och årets upplaga av tävlingen Jack 'n Jill avslutats vid midnatt. För en normal människa som Anki kunde nu siktet ställas in mot nattsömn. Men för mig låg focus på nattlig bildhantering och överföring av nya bilddata. Kort sagt ett projekt för hela natten, så småningom uppblandat med lite sömn i soffan.

När det så småningom blev dag, en ljust disig sådan, pysslade jag med bildsortering. En liten pause i dansbildshanteringen blev det sedan, dels genom gemensam matlagning och genom ett gemensamt bildprojekt med administration av både Anki och mig.

När tid för nattsömn kom om kvällen var jag riktigt trött. Glädjande nog var en första sorteringsrunda klar efter lördagens fotografering. 0en trots allt kvarstod en hantering av ca 430 bilder för fortsatt utvärdering.

 

Lördagen den 4 april 2009:

Nackswinget Jack n´Jill 2009, en tävling med lottning, spänning och prestation...

Nackswinget
Jack n´ Jill 2009

Efter en fredagskväll då jag inte var mig riktigt lik, trött och grinig, vaknade jag nu pigg tidigt om morgonen. Mängden sömntimmar hade verkligen gjort mig gott.

Framför mig hade jag en diger lista på "måsten" innan dagens Jack 'n Jill-tävling på dansklubben. Mest handlade det dock om fotografiska förberedelser. Kontrollera fullbordad tömning av minneskort, kontrollera batteriladdning och inte minst besluta om nödvändig optik, dvs lämpliga kameraliser. Även om allt detta tycktes dra ut på tiden, samtidigt som jag funderade över en viss huvudvärk, så kom jag iväg i lämplig tid för att även hinna ta ut inträdeskontanter.

Helst hade jag velat koncentrera mig på det fotografiska. Men lättövertalad anmäldes jag till både Jack-klassen i bugg och till foxtrotens lottningar. Allt i ett mycket trevligt tävlingskoncept som alla de hittills tio årens Jack- n' Jill-tävlingar bjudit.

Både tävlandet och fotograferandet gick bra. Årets strålkastare bjöd andra ljusförhållanden än de jag väntat mig. Både på gott och ont. Det största bekymret var att den riktning och position jag helst intagit var upptagen både av klubbens videokamera och ett par av domarna. God variation blev det hur som helst i min ljusförhållandesökning runtom i lokalen. Den bästa dansprestationen för egen del kom i foxtrotgrenen. Slutligen en final och femteplats.

Både före och efter tävlingsdelen bjöds social dans. För mig blev det dock ej någon fart och action av den varan, förrän bilderna levererats till klubben. En överladdningsprocess som tog sin modiga tid. Men nöjd och trött var jag hur som helst när med min eftermiddag och kväll när tiden kommit (midnatt), då bandet SELEX och Jocke Göransson tystnat och spelat sina sista låtar. För mig och Anki kvarstod då en dryg timma med städande...

 

Fredagen den 3 april 2009:

Även denna morgon bjöd lite sovmorgon. Framför mig hade jag en dag på jobbet som fjärrtågklarerare. Till detta övertalades jag att anta tre övertidstimmar fram emot kvällen. Allt detta sammantaget gjorde arbetsdagen riktigt omväxlande.

Min första utmaning blev att manövrera Uppsala och dess ombyggda bangård med förmiddagens trafik. Detta med en annan inlevelsegrad än vad byggritningarna någonsin kunnat förmedla. Både lärorikt och nyttigt för den kunskap jag ska och förväntas bära i frågan.

Kolbäcksplatsen, Katrineholm- och slutligen Arlandaplatsen gav mer välkänd trafikledning. Hur som helst hade jag all anledning att vara nöjd med dagen. Enda misstaget var att inte genomskåda en tiominutersförsening, ärvd vid övertagandet av Dala-banan. Hade inte föraren uppmärksammat mig på att mötesstationen tåget tilldelats var felaktig, hade jag länge trott att planerandet utanför min horisont var det korrekta. Min erfarenhet borde ha fått mig att genomskåda detta själv och i förtid.

Efter min långa arbetsdag var jag extremt trött. Stannade dock och fotograferade längs vägen hem, vid Sickla. Härliga solnedgångsbilder.

Anki kom hem vid 21-tiden, efter att ha planerat dansklubbens Jack n' Jill-tävling. Fryst pizza tillagades. Snart var jag dock såpass trött att jag gick till sängs för sömn.

 

 

 

 

 

Många tecken på vår. Värme i luften, islossning och en härligt ljus kväll...
Bilden tagen vid Sicklasjön, Nacka.

 

Torsdagen den 2 april 2009:

När jag klev upp för trapporna vid Sundbyberg station var det mig ett välkänt ansikte som kom mig till mötes. Bara för en tid av ca två sekunder, men tillräckligt för att vi med självklarhet skulle hälsa på varandra. Eftersom tiden för mötet trots allt var ganska ögonblicklig fanns det gott om risk att jag placerat mina minnesbilder i fel fack. De blev hur som helst inplacerade i facket för gamla goda kollegor. Om minnesbilden var helt rätt var det från SJ-biljettförsäljningstiden.

Anki hade velat ha mer frukosttid än mig hemma. Min färd in mot stan hade därför varit på egen hand denna morgon.

Kursdagen inleddes med fortsatta genomgångar fram till fikatid. Därefter fick vi skriva vårat certifieringsprov. Ett prov med tre timmars avsatt tid. Resultatet fick vi inte förrän efter vår måltid på Åhléns restaurant i Sundbyberg. Men jag hade lyckats bra, trots ett par poäng jag missat av bara farten. Med 96 av 105 poä,ng (74 poäng var godkänd nivå) fick jag vara nöjd.

Kvällen bjöd ett träningspass för Brobeck. Lärorikt med tekniktänk, trots att jag numera känner mig extremt trögstartad i mitt danstänk.

Med en kopp te och lite företagsskissande avslutades den vakna delen av dygnet.

 

Onsdagen den 1 april 2009:

En ny utbildnings- och fortbildningsdag stod för dörren. Precis som under tisdagen tog Anki och jag bussen gemensamt in mot stan. Enda skillnaden var att vi inledningsvis valde fel buss, (840), och snart nyttjagde tillfället att byta.

I Sundbyberg fortsatte genomgången av alla föreskrifts- och terminologiförändringar som införs i de nya JTF-skrifterna, (Järnvägstrafikföreskrifterna). Antalet diskussioner duggade tätt och blev ofta riktigt långa. I synnerhet i de betydande fall av försvårande järnvägsdriftsförutsä:ttningar, där man i princip kommer att förbjuda några väl inarbetade, säkra och trafiktekniskt genomtänkta metoder. Arbetsmetoder där utvecklingen trots allt skapat en nära relation mellan människa, säkerhet och tydliga kundkrav. Ett tydligt exempel är dagens SÄO §80, som slopas. Idag är den paragrafen och möjligheten det starkaste och bästa verktyget för att motverka enorma tåganhopningar och ohanterbara förseningsstorlekar vid större och icke helt ovanliga signal- och ställverksfel. Möjligheten man förvånansvärt avser slopa beskriver omledningen av tåg på en förberedd och alternativ järnvägssträcka. Här kommer den negativa effekten av trafikstörningar i åtminstone Stockholmsområdet att märkas markant vid ett flertal tillfällen om året. Då kommer vi istället för tidsförluster på exempelvis 20 min uppleva både en och två timmars förseningar sedan tågköer uppstått. Grödingebanan bör bli ett högst tydligt och levande exempel, där vi vid minst ett tiotal tillfällen det senaste året reducerat förseningarna till kännbara men icke katastrofala förseningsstorlekar till- och från huvudstaden.

Kvällen gav en avkopplande tid hemma innan det var dags för den sociala dansen. På hugget var jag knappast, men det blev trevligt i alla fall. En ny god förmåga hann jag i alla fall bjuda upp, plus Anki och Elin. Därtill hann jag vid dans uppsupa lite skvaller gällande en dansväns flytt till Ludvika. Visserligen andrahandsinformation, men en nog så stor nyhet.

Hemma blev det inte mycket till vakenhet efter ankomst. Sängen lockade stort.

 

Tisdagen den 31 mars 2009:

Efter att ha stigit upp vid sextiden tog Anki och jag oss gemensamt in till stan. För egen del fortsatte min färd till Sundbyberg, där den första av tre instruktörsledda dagar skulle avverkas. Innan jag anlände till Banverkshuset försåg jag mig med en drickbar yoghurt från pressbyrån. I växel å min tjuga i kontanter fick jag min första randiga enkrona av modell 2009 i min hand. En verkligt udda och utstickande layout som nära nog fick mig att protestera över pennigsamlingen. Min nyfikenhet och hopp om udda samlingsmynt fick mig dock att knipa igen truten. Hur som helst, snart ett mynt i var svensks hand.

Ett diagnostiskt prov avverkades snabbt, med relativt godkänt resultat. Mest som en indikation på om de två tidigare självstudiedagarna givit en förväntad effekt.

Dagen i övrigt blev visserligen diskussionsrik, men svårmätbar i fråga om kunskapsutveckling. Certifieringsprovet på torsdag får helt enkelt ge besked i frågan.

När kvällen gjorde sitt intåg i medvetandet, hade jag hunnit vara hemma en kortare tid. Fortsatte att läsa, nu om enskiljd firma, innan jag så småningom lovat bort mig till dansträning. En trevlig sysselsättning, om än svår att återskapa någon tävlingsvinnarkänsla med. Men det var kanske inte vad som krävdes heller. Gratulationerna efter helgens vinst värmde hur somm helst.

Kvällens sena timmar avslutades på hemmaplan och med varma baguetter. God lyx innan dagboksskrivande samt snar sängsömn.

 

Måndagen den 30 mars 2009:

Jag var relativt pigg redan när Anki gjorde sig i ordning för arbetsdag. Men jag valde att stanna kvar i sängen ytterligare någon timma för ett gott drömmande.

Med varma smörgåsar ock kaffe såg jag till att komma igång mina verksamma timmar. Dagboken, chatt och i viss mån bildhantering fick alla sin del av förmiddagen. Det var nätt och jämt, men allt jag hade föresatt mig hanns till slut med, innan bussen mot arbetsplatsen skulle hinnas med.

Eftermiddagspasset gick smidigt och nära nog helt utan bekymmer. Gott om arbetskraft fanns det dessutom. Under hemvägen ägnade jag mig åt läsning. Relativt tidigt kom vi sedan i säng...

 

Söndagen den 29 mars 2009:

Tjejgräsklipparen "Lady Cutter" var ett av de kanske lite överdrivna inslagen på mässan, men jag fastnade för den läckra färgen, trots att jag inte var tjej eller tyckte tillval som hårtork och rattmuff var nödvändigt...

Underbara arrangemang, såväl stenläggningar som växtarrangemang...

När planeringen för dagen gjordes var det tänkt att jag skulle skjutsa Anki till Älvsjömässan och därefter på egen hand inhandla diverse saker till hemmet. Men jag kände också en mässlängtan och längtan efter att få göra mer gemensamma aktiviteter tilllsammans med Anki.

Trädgårdsmässan blev en trevlig tillställning även detta år. För egen del blev det en studie av foto- och canvaspresentationer och dess prissättningar i lika hög grad som en studie av växter och blomsterarrangemang. Hade medvetet bara med mig min pocketkamera. Dels en fotoutmaning i sig, men också ett bra tillfälle att behålla en fototeknisk bredd. En lite mer diskret sådan.

Inspirerande arbetsmiljö. Tänk om alla var omgivna av lika mycke växter...

Efter ett par timmars blomsternjutning, en kopp kaffe och nypressad apelsinsaft samt beundrande av främst en fotografs mästerverk, gav vi oss av lastade med lite olika varor. Den vidare färden tog oss till Coop Forum i Rotebro. Kundvagnen blev fylld med en mängd materialistiska nyttigheter innan vi avrundade med en fika i caféet. Prinsesstårtbiten jag var på jakt efter fick ersättas med en god fruktpaj till kaffet.

Hemma planterade jag om mina orkidéer i svarta stora krukor. En färg vi just läst skulle undvikas... Men mina växter brukar vara snälla och goda, även om de det senaste halvåret har sett lite trångbodda ut...

Lax och underbar risotto stod för lyxnäringsintaget, inför en lugn kväll med både dagboksskrivande och chatt... Anki somnade trött i soffan efter en stunds läsande.

 

Lördagen den 28 mars 2009:

Efter en poängtorka som varat i 4,5 år blev det åter igen dags att skörda nya framgångar. I min 130:e tävling togs tre nya tävlingspoäng tillsammans med Anki. Detta genom en förstaplats i Linköpings BVD-klass, bestående av 25 par.

Efter en trevande inledning räckte den inspiration jag tidigare under veckan inhämtat på träning riktigt långt, ja aningen oväntat långt... Anki som den senaste tiden dansat riktigt bra, stabilt och inspirerande, vägde upp min dansinsats på ett aktivt men samtidigt lugnt och betryggande sätt. All heder åt henne...

 

 

Foto: Daniel Olofsson

   
 

Min vakna tid av lördagen började redan klockan Fem på morgonen. Då strök jag skjorta och byxor inför dagens tävling. Efter dusch, påklädnad och frukost bar det av för Anki och mig.

I Stuvsta tankade vi bilen innan Daniel och Ellinor hämtades upp vid stationen för vidare färd mot Linköping. Ett trevligt fikastopp hanns med vid Nyköpingsbro. För egen del två goda koppar med kaffe och ett saftigt och mumsigt wienerbröd.

Med åtta minuters mariginal till avprickningstid släppte vi av Daniel och Ellinor vid tävlingshallen. Parkeringsplats hittade vi riktigt snart, förvånansvärt nära. Enda problemet var att skaka fram tillräckligt med parkeringsmynt på stört. Men även detta gick när betalkorten tycktes krångla i samma automat.

Linbuggen 2009 var planerad att bli en tidsmässigt kort tävling. Så sedan jag njutit en bankomatpromenad på stan, var det dags att byta om till tävlingskläder. Kort uppvärmning och sedan var vi igång. Eller i alla fall tävlingen. Jag hade ett par saker jag lovat mig själv att tänka på Lyckades lite halvdant, men var ändå åt det nöjda hållet. Armarna hade nog varit med, pulsen fanns inom räckhåll och jag hade lekt långsamt fram runt golvet. Kanske aningen lugnt och aningen för tryggt...?

Under resten av tävlingen gav jag mer. Anki dansade gott och stabilt som alltid numera. Jag som främst brukar stå för aningen ojämna resultat knöt på något sätt ihop säcken denna eftermiddag. Otroligt nog stod vi överst på prispallen i BVD vid 15-tiden. Semifinalen hade känts klart bäst, men domarna höll oss högt även mot slutet, i alla fall de två domare, av tre, som velat ha oss vidare. Siffrorna genom tävlingen blev: 2,3,2 (kvartsfinal) samt 1,4,1 (semi) och 1,6,1 (final).

Vår pokal, pallplats, seger och vunna Ericssonfleecepläd firades på en pizzeria jag förr åkte till lite då och då. Nu hade jag i viss mån svårt att hitta rätt. Irrade visserligen bara ett kvarter fel, men det kan ju räcka när minnesbilderna börjat suddas ut och jag tidigare alltid kommit med tåg. Anki, Daniel och Ellinor satsade på pizza. Själv valde jag favoritmåltiden för denna restaurant, amerikansk sallad. Därtill avnjöts en lättöl innan återfärd till huvudstaden.

Nyköpingsbro bjöd toalettbesök för mig. De övriga lockades istället av godis i lösvikt. På hemmaplan gjordes en liten omväg förbi Älta och paketutlämningen på ICA, innan vi skjutsade hem vårt resesällskap.

Efter lite rundturer i mitt gamla kära Rotebro var våra vänner hemma. Anki och jag fortsatte sedan till mina föräldrars boning. En av fyra canvas tillföll dem, den kanske bästa av mina musbilder...

Earth-hour, 60 minuter med energisparande och stearinljusmys, avnjöts i samband med en kvällsfika, te och smörgås. Ett underbart arrangemang, kanske mest symboliskt, som de flesta (utom bland annat ett trotsigt "Stockholm stad") stöttat eller åtminstone haft en positiv hållning inför. Förra året fick jag reda på arrangemanget endast någon timma i förväg. I år har det istället varit på mångas läppar, facebook, tidningar och andra media. Ska bli spännande att se om politikerna i just Stockholm stad tar sitt förnuft till fånga nästa år. Jag tror, till skillnad från dem, att just symboliska handlingar, som var och en kan medverka till, är av stor och god betydelse.

En mysig, händelserik och spännande dag var till ända vid midnatt. Inte långt därefter var det sovdags på hemmaplan...

 

Fredagen den 27 mars 2009:

Under natten manövrerade jag järnvägstrafiken mellan utfartsblocksignalen Ulriksdal och infartssignalen till Uppsala. Övertidspasset blev till stor belåtenhet, trots att jag med kort varsel fick styra om trafiken i Upplandsväsby efter lite trafikstyrningsautomatikproblem utan exakt känd orsak. Inte värre än att manuell manövrering och styrning krävdes för att få körsignaler och tåg sorterade i rätt ordning.

Min känsla av fortsatt ledighet fortsatte så snart jag lämnat av mitt nu problemfria bevakningsområde. Hemma blev det ganska omgående sömn att njuta, en bit in på eftermiddagen. Allt för att vakna nöjd, utvilad och glad med trevliga drömmar i färskt men kortlivat minne.

Dagboken ägnades min tid. Bilder från Sälenresan kom äntligen på plats. Eftersom ett digert snöoväder dragit in över Sveland höll jag mig inomhus. Ställde in mina planer på att handla. Istället roade jag mig för andra dagen i rad med lite egen dansträning framför spegelväggen...

Under kvällen tvättade jag och torkade en omgång kläder. Efter en god Taco-måltid och mystittande på TV återgick jag till min dagbok och mina bilder vid datorn. Packade slutligen halva tävlingsbagen inför den stundande lördagsdanstävlingen i Linköping.

 

Torsdagen den 26 mars 2009:

Njöt av en viss sovmorgon hur som helst, men kände mig trots allt både nyttig och aktiv. Bland annat så genomgicks månadens ekonomi och räkningarna betalades. Fortsatte sedan med dagboken och bildsättning till en bit in på eftermiddagen.

Då kvällen var avsatt till både danskurs och nattjänstgöring, tog jag en tidig eftermiddagssömn.

Grillen i Finntorp fick leverera min middag. En 150g hamburgermeny som spisades i klubblokalen innan en superbra träningstimma till Angelica. Hon lyckades inspirera mig grymt bra denna afton. Så när jag packade ihop, 45 minuter före slutet, var jag på ett perfekt humör. En känsla som höll i sig hela kvällen och natten under ett roligt övertidspass som fjärrtågklarerare.

 

Onsdagen den 25 mars 2009:

Efter en trevlig arbetsnatt med ett lugnt men variabelt arbetstempo sov jag till strax efter klockan 08.00 kvar på jobbet. Efter en liten yoghurtfrukost tog jag pendeltåget till Flemingsberg, för ett snabbt besök på Huddinge sjukhus.

Väl hemma åts en ytterligare frukost. Därtill såg jag på ett inspelat dokumentärprogram på TVn samt fixade med dagboksskrivande.

När eftermiddagen nalkades visste jag två nära förestående och viktiga punkter. Dels någon, eller helst ett par timmars sömn, samt en snabb genomgång av CD-tillgången inför den sociala dansen. Jag lyckades med båda ingredienserna i ett ganska tight schema.

Kvällen bjöd sedan dans, musik och bastu. Solveig tog ansvaret för musik den första av socialdansens båda kvällstimmar. Jag stod för den andra timmens musiknjutning. Hade under eftermiddagen bland annat funnit ett par helt underbara Celin Dion-låtar, som nu gav mervärde åt dansen.

Bastun nyttjades denna afton flitigt. Mycket beroende på att det förannonserats att den skulle värmas upp. Trevligt att åter igen finna en mixad bastukultur...
   När vi lämnade klubblokalen var klockan mycket. Knappt att vi hann hem innan dygnsgränsen...

 

Tisdagen den 24 mars 2009:

Bilder från godstågsurspårning Kvicksund, strax före bärgning, ett dygn efter olyckan...

Huvudet fick arbeta hela natten lång. Jag hade svårt att hinna med alla omloppsändringar fram på morgontimman. Men jag kunde överlämna en god ordning och struktur på det planerade fordonsflöde man önskat och ej tvingats ställa in runt Mälaren. Det verkade bli en morgon då de flesta järnvägsföretag hade någon form av bekymmer. Om inte beroende på infrastrukturen, så var det fordons- eller personalrelaterat.

Lite grann med andan i halsen hade vi så sent som klockan 05.05 blivit av med ett spårfel på Stockholm C ut mot Tegelbacken. Detta hade om natten hindrat all infart till spår 15 till och med 19. För att undvika det totalstopp för trafiken som felet inledningsvis innebar, tvingades andra arbeten stå tillbaka och avslutas i förtid. Inga önskvärda åtgärder men räddande och trafikupprätthållande åtgärder.

Att åka hem var en fröjd för hjärnan. Jag hade visserligen stormtrivts med att jobba hårt, fått tänka logiskt och effektivt jobbat fram trafiktekniska lösningar. Ja, jag hade till och med, mitt i ett halvt kaos, stormtrivts med att i min hjälpinsats för fjb Norrköpings del, åter igen fått lägga tåglägen och tidtabeller för Svelandsbanan, bort mot Eskilstuna. Hemma skulle jag bara varva ner och sova... Naturligtvis var jag aningen "nypigg", eller övertrött, kvar uppe en kortare stund på hemmaplan.

Vid dryg lunchtid steg jag upp, duschade, packade fotoväskan för en utflykt, åt frukost och njöt en ytterligare tio minuter lång tupplur innan jag gav mig av. Efter ett snabbt ärende till dansklubben, (pärmåterlämnande), styrde jag bilen mot Södertälje, Eskilstuna och mitt mål Kvicksund. I höjd med Läggesta körde jag om en stor kranbil, med dess två följebilar, som alla hade en så småningom avgörande roll vid min destinationsort, Kvicksund.

    
 
 

Efter att ha startar färden med två plusgrader och sol, passerade jag blixtfrusna körbanor med stormbyar och en klart begränsad sikt. Istället för motorvägens 120 km/h var allas hastighet nere i nära nog halva hastigheten när man såg som minst. Då var det knappt att framförvarande vita bil syntes i snöyran och diset. Efter ett par mil slutade ovädret och temperaturen steg igen från sin lägstanotering om minus tre grader Celsius.


Vilka väderomslag jag bjöds i den starka nordanvinden...


Det är nästan svårt att tro att bilderna är tagna med endast 11 minuters mellanrum och ett par mils avstånd, men hur som helst sant...

Kvicksund bjöd på ett bra fotoväder. Det var gott om banverksfolk på plats. Mitt i den södra växeln stod en tvåaxlig kraftigt urspårad och i makadamen nedgrävd containervagn. Av skadorna på spåret var det uppenbart att den gått med minst en axel utanför spåret en längre bit. I media hade det talats om fyra kilometer, vilket kan stämma bra om olyckan initierades redan vid den skarpa kurvan efter Rekarne station.

Spårskadorna och de materiella skadorna över lag var ändå mindre än jag inledningsvis föreställt mig. Mycket garanterat beroende på att till och med internmedia hade presenterat en urspårningsbild som inte hade någon som helst anknytning till just denna olycka. Samma reaktion mötte jag hos arbetspersonalen på plats, även om reparationsarbetet, även här, blir tidsödande över preliminärt en dryg vecka. Såväl slipersbyten i mängder, som balisbyten på strategiska platser. Kvicksundsbron verkar i sammanhanget klarat sig relativt bra. Hade vagnen ställt sig på tvären redan här hade katastrofen varit ett troligt faktum. Då hade nog bara flyget gått fritt. Detta med tanke på att såväl sjöfart, landsväg och järnväg hade drabbats direkt.

Nöjd med min journalistiska insats och trevliga järnvägsmannaträff, i äkta järnvägsmiljö, gav jag mig av hemåt. Viktigast för kvällen var sömn och mat. Framför mig i övrigt stod en arbetsnatt som tågledare. En natt som blev något mer normal i jämförelse med den smått extrema natt jag upplevde över dygnsgränsen natten före.

 

Måndagen den 23 mars 2009:

Var ganska pigg redan när det var dags för Anki att ge sig av till jobbet. Ett par sovmorgnar unnade jag mig dock. Med andra ord glädjen och njutningen av att få ställa fram klockan ett par gånger innan uppstigandet. Jag var hur som helst ur sängen och uppstigen omkring klockan 09.00.

Jag kände mig aktiv och effektiv under hela min vakna tid. Såg klart filmen "I hennes skor", åt en sen frukost, diskade och fortsatte justera utseendet på min hemsida.När jag gick för att sova eftermiddagssömn var jag bara, bara, nöjd...

Anki hann hem innan jag stigit upp ur min aftondvala. Maten jag tänkt spisa hjälpte hon till att värma under tiden jag gjorde mig i ordning för min nattjänstgöring.

På jobbet blev det att göra från första stund och hela natten igenom. På grund av en godstågsurspårning i Kvicksund, under eftermiddagen, väntades en veckolång avstängning av linjen mellan Rekarne och Kolbäck. För min del innebar detta att natten fylldes av ett dygns persontågsinställelser mellan Västerås och Eskilstuna samt en mängd omledningar runt Mälaren. Därtill en lång rad fordonstransporter inför det nya trafikdygnet runt samma insjö. Midnatt kom snabbt denna kväll

 

Söndagen den 22 mars 2009:

En av mina föräldrars underbara födelsedagspresenter till Anki i efterskott...

Även denna arbetsmorgon var klockan tidigt ställd. Någon operativ arbetstur var inte planerad för mig, däremot den sista av de två självstudiedagar alla fjärrtågklarerare bör ha fullgjort före tre kommande och lärarledda studiedagar.

Eftersom jag trots allt anlände ca 20 minuter tidigt till jobbet, löste jag av en av fjärrtågklarerarna från sitt nattarbetspass. Snart blev jag ju själv avlöst för att fullborda mina studier. Studier som fick tiden att rinna iväg ganska snabbt.

En viss support tog jag i samband med mobiltelefonsamtal med "Blomman". Inte varesig första eller sista gången vi rynkar pannan i frågvisa analyser av en smått luddig och diffus mängd instruktioner och förhållningsregler. JTF- instruktionerna ska visserligen kompletteras med lokala bestämmelser, men vilka? Jag är grymt nyfiken. När svaren ska finnas på pränt tycks ingen inom järnvägsvärlden riktigt veta. Bara att så ska ske. Juni månads inträde i almanackan ska bli synnerligen intressant. Min nyfikenhet består så länge.

"Blomman" hade det bra han. Till skillnad från mig var han ledig och i startgroparna för en söndagsutflykt till Vaxholm i förhoppning att få lapa lite sol under en god och avkopplande promenad med Jane.

När jag om eftermiddagen åkte hem, tog jag omvägen via vårt lokala centrum. Något efterlängtat paket fanns där inte, men i gengäld fick jag en efterlängtad och skön promenad jag med. Även denna en omväg god nog för ett par härliga vårbilder. Vad jag inte visste eller kände i vårluften då, var att det åtta timmar senare åter igen skulle vara snötäckta områden. De gräsytor jag nu njöt gröna, ivrigt fotograferades.

Efter att ha dammsugit lite extra anlände mina föräldrar planenligt vid 16-tiden. Anki lagade i ordning de sista ingredienserna till en utsökt härligt välsmakande middag med krämigt fylld lövbiff, bandpasta, ugnsgratinerad purjolök samt goda grönsaker med både balsamvinäger och valnötsolja. En riktigt läcker, god och smakrik måltid som mättade gott.

Efterrätten, en lika underbar och saftig kaka med mintsmak, avnjöts i vardagsrumssoffan tillsammans med kaffe eller te. Som alltid blev det en gemytlig och avkopplande tillställning. Anki fick bland annat en helt underbar bok om rosor. Vilka bilder...

När mina föräldrar skulle bege sig hemåt var både mark och bil vit av snö. Hemresan gick dock bra, så när som på ett aningen skvättigt och skitigt väglag.

Disken ansåg jag skulle vänta på mig och till måndagen. Istället gjorde Anki och jag mig bekant med en fotobok och dess upplägg till dess det var läggdags. Lite av den amerikanska filmen, "I hennes skor" från 2005, hade vi också hunnit se. Resten spelades tillfälligt in...

En härlig dos vår i luften...

 

Lördagen den 21 mars 2009:

Jag var inte i någon speciellt djup sömn när Anki kom hem från dansen. Mysigt var det att vara den som redan låg nedbäddad.

Uppstigen efter en kort nattsömn gjorde jag mig i ordning till min morgonbuss. Tidigt uppe satt även skogsmusen, spejandes på betongmuren bredvid det som en gång var blomsterrabatt, nu utgrävd. Förr, för en och en halv månad sedan, satt den där nästan dagligen. Själv har jag varit övertygad om att den blivit ett rovdjursbyte, när den bara över en natt försvann utan att längre spisa fågelfröer som fallit ned till marken.

Var på plats vid arbetsbänken ca 20 minuter före min arbetstids början. Då det såg ut att bli en i grunden lugn arbetsdag fick jag äntligen tid att påbörja två interaktiva utbidningar arbetsgivaren önskat oss. En g&aum;llande jämställdhet och en om data- och informationssekretess. Båda intressanta, även om datafrågorna låg mig begreppsmässigt närmare min kunskapsbank.

Under en timma hände mycket. Ett bra trafikläge och snabba beslut bäddade för hanterbara förseningar. Ett tillfälligt havererat tågsätt, i de södra växlarna vid Stockholm C, gav begränsad spårkapacitet en tid. Eskilstunatåget växlades för att få ett alternativt spå,r ut från centralen, sedan de resande satt sig ombord. Alla genomgående tåg samsades därmed en tid om spår 15 till 19.

Nästan samtidigt med tegelbacksträngseln uppstod ett ställverksfel i Valskog. Växlarna låg dock i gynnsamt läge och förseningarna där kunde således uppskattas till ca 15 till 20 min. Felet kvarstod vid min hemgång, när jag lite på övertid slutförde de sista digitala frågorna i de interaktiva testen och utbildningarna.

Hemma var jag allt annat än pigg. Sov ett par timmar innan jag aktivt kunde städa i hemmet. Anki lagade en god wok för kvällen och bakade inför söndagens kommande hembjudning av mina föräldrar.

Slutligen tog vi det båda lugnt. Jag pysslade med dagbokslayout och tillhörande rättningar. Anki låg i soffan och läste till dess att jag gav upp för kvällen. Väl i liggande ställning var det jag som la näsan i en företagsbok...

 

Fredagen den 20 mars 2009:

Sovmorgonen blev till riklig belåtenhet. Den räckte både till att ställa fram klockan ett antal gånger och för att vara effektiv framför datorn. Länge hade jag längtat efter att få tid till att uppdatera årets dagboksanteckningar med årets bästa, eller i alla fall mest talande, bildskörd.

När jag var tvungen att bryta för färd till jobbet hade jag hunnit en bra bit. Jag försöker träna upp min webeffektivitet för att motsvara de krav jag kommer att ställa på mig själv om min företagarverksamhet blir till verklighet. Då kommer nog all tid att räknas in i olika konton av livskvalitet och dess eventuella motsatser.

Järnvägssektorn bjöd en av sina bättre dagar. Ett antal växelfel var visserligen oväntade, men så var det också vårvarmt med åtta plusgrader och snösmältning; i förorternas snölandskap.

Mina första tågledartimmar var jag uppbokad för ett studiebesök. Det fanns lite oklarheter kring vilken kunskapsnivågrupp de skulle tillhöra vid bokandet, men jag fick det enkelt. De inbjudna var nämligen tågledare från driftledningscentralen Gävle och därmed likställda mig själv. Gott om intressanta frågor hann avhandlas innan deras hemfärd stod för dörren och min lunch lockade.

Under min hemfärd fotograferade jag en hel del. Hade ingen direkt brådska hem då Anki roade sig med dans på Mälarsalen efter ett kvällsbesök hos sin farmor. För egen del behövde jag ha möjlighet till nattsömn inför en tidig tjänstgöring och lördagsmorgon.

Innan läggdags hann den resterande delen av dygnet passera både framför TV-filmen "Hundtricket" och i samband med dagboksuppdatering.

 

Torsdagen den 19 mars 2009:

Den resterande delen av arbetsnatten blev fortsatt lugn om man bortser från den sista arbetshalvtimman. Då började det hagla in förslag om nya tågsättsomlopp för att rädda delar av trafiken. Problemlösningar jag bara kunde förbereda och skissa upp, såpass betydande att jag ville min efterträdare skulle få del i den slutgiltiga lösningen. Fordonsskada, extra tjänstetåg och inställda fjärrtågsomlopp hörde också morgonen till. I och för sig följden av ett utslaget tågsätt.

Under min hemväg fotograferade jag området kring Stockholm C. Byggnaderna där har verkligen skjutit i höjden. Vackert skimrande byggkonstruktioner i det ännu ganska svaga gryningsljuset.

Anki hade redan hunnit lämna hemmet när jag vred om nyckeln och steg innanför dörren. Jag var visserligen trött, men såg vinsterna med att arbeta med foton och tvä,tt innan min förmiddagssömn. Därmed blev även frukosten av betydelse.


När jag vaknade upp var klockan närmare 13.30. Bildbackupen var utförd och tvätten fanns att hänga. Kände mig effektivt arbetandes, med avbrott för fika, till dess att kvällens dansträning skulle starta. En diger mängd skidfoton hade då genomgåtts en grov bedömning och sortering.

Tävlingsträningen blev åter igen en väckarklocka för min dansteknik. Jag är ju grymt lat och uppfostrad till en lugn dans och smygande bounce. Att nu hoppa och studsa för att tygla muskelminnet kommer onäkligen att kräva många ytterligare timmar av påminnelse och förnyad övertygelse. Benjamin gjorde hur som helst ett utsökt jobb.

Under vår hemfärd hann vi in på affären för att köpa nytt gott bröd och ost. Så god te med tilltugg fanns att njuta under kvällens arbete framför dator, dagbok och bilder. Sedan vi krypit till sängs hann jag även med lite läsande innan min lampa släcktes för sömn.



 
 

Onsdagen den 18 mars 2009:

Detta dygn hade jag länge sett fram emot. Det var visserligen inte en helt ledig dag, men framför mig låg endast en arbetsnatt som brukar kunna vara inspirerande.

Det som dock, denna sovmorgon, var aningen betungande var den snuva och förkylning jag kände. Det halsonda hade visserligen lindrats och jag antogs vara på bättringsvägen även när det gällde snuvan när jag klev upp strax före klockan tio.

Under stora delar av min vakna tid kände jag mig effektiv. Förutom fotoarbeten vid datorn så diskade, strök och tvättade jag. Eftermiddagssömn blev sedan aktuell vid 17-tiden inför mitt kommande nattarbetspass.

Efter en småhektisk inledning på arbetsnatten, dock endast med en mängd av småfel och ställverkslåsningar, kom tröttheten förvånansvärt snabbt över mig. Dock med en positiv trend in mot det nya dygnet...

 

Tisdagen den 17 mars 2009:

Min tredje tidiga arbetsmorgon blev en i raden av bra arbetsdagar. Tågledarturen bjöd en lagom mängd uppdrag om morgonen, men helt utan stress. Arbetssituationen var till och med såpass god att en kollega kunde avvika för ett studiebesök hos Stockholmståg och Brodepån.

Mot slutet av arbetsdagen var jag aningen rastlös. Men med tanke på att vår säkerhetsavdelninng blivit kraftigt underbemannad, fick jag för andra gången på kort tid ställa upp och svara på enklare utredningsfrågor direkt ställda av järnvägsföretagens utredare. Just detta samtal handlade om att tyda vad en ställverkslogg gav för möjliga slutsatser.

Under min hemväg kompletterade jag presentskörden till Anki med ytterligare pocketböcker. Hemma fortsatte jag sedan med städning och paketinslagning. Mina gosedjur fick sedan samlas i soffan som representanter för alla mina packet då Anki kom hem.

Kvällens firande blev riktigt trevligt och gemytligt. Vi spisade grillad kyckling, tomat och potatissallad. Som efterrätt bjöds en ny spännande kaka eller tårta benämnd "Creme Brule".

Kvällen avrundades med en intressant, positiv och mycket givande finansieringsdiskussion i fall jag skulle ta steget och förverkliga min företagardröm.

 

Måndagen den 16 mars 2009:

Fängslande gryningsljus...
Underbar spegelbild...

Fängslande gryningsljus och spegelbild vid tunnelbanestationen Gamlastan...


Jag var aningen trött när jag satte mig på morgonbussen strax efter klockan fem på morgonen. Istället för, att som brukligt, skriva dagbok ombord på bussen, passade jag på att sova lite extra.

Jag var förvarnad om att jag eventuellt skulle komma att sitta operativt som fjärrtågklarerare den första timman efter klockan sex, men valde ändå att spendera mina tidsmariginaler med ett fotograferingsstopp i Gamla Stan. Gryningsljuset var så vackert. Helst hade jag velat befinna mig just där tunnelbanan rulllar fram mellan Slussen och Gamla stan. Men miljö,bilderna på stationen gav också oerhört mycket av tillfredsställelse. En god morgon blev det, exakt på tid vid jobbet.

Arbetsläget och tågföringen var riktigt stabil i regionen. Därmed kunde jag direkt avvika från huvudlokalen för att fördjupa mig i de nya järnvägsföreskrifterna som skall börja gälla till sommaren.

Den interaktiva utbildningen genom banverkets hemsida och "Banportalen" var i mitt tycke riktigt bra. Visst fanns några småmissar i layout rent beskrivandemässigt, men de nya kunskaperna var lätta att tillgodogöra sig. Jag hade visserligen redan pluggat in bilagan med nya grundbegrepp och ett par bilagor ytterligare, vilket troligtvis var till min fördel. Efter en hel dags pluggande och frågeställningar till bland annat "Blomman" var jag både nöjd och tillfredsställd. Kommer behöva även min andra pluggdag, men jag är på god väg att förstå alla nyheter med JTF.

Hemma hade jag tänkt att vara effektiv. Men tiden framför datorn och i huset försvann snabbt. Så småningom kom Anki hem från jobbet och ett besök hos sin farmor. Vid det laget hade jag hur som helst varit duktig med att laga en ugnspannkaka, färdiggräddad strax efter att hon kommit genom ytterdörren. Så en gemensam och god måltid blev det framför TVn, med värmeljusen tända.

Lite upprörda känslor avslutades kvällen trots allt med. Anki hade stött på en viss teknikstress i samband med en dansaffisch och dess layout. Även jag påverkades och hade svårt att komma med stöd och råd i lämplig mängd...

 

Söndagen den 15 mars 2009:

Nog var jag motiverad när jag steg upp ur sängen en kvart efter fem. Men trots att arbetsturen blev utomordentligt bra och övertidsersättningen kändes välkommen, blev arbetsdagens slut betungande. Under nära nog två timmar hade jag en variabel huvudvärk som var allt annat än angenäm. Innan jag gick hem var jag dock relativt återställd.

Eftermiddagen inleddes med ett par timmars sömn. Under tiden hade Anki lagat i ordning en god middag. Hennes förmiddag hade annars upptagits av en lång rad lyckade växtomplanteringar som hon kunde vara mycket nöjd med.

Efter middagen fanns tid till bildsortering. Ordnade upp och fortsatte sortera ut godbitar från den härliga Sälenskidsemestern tidigare i vår. Men den kommande och tidiga måndagsturen föranledde trots allt relativt tidig sömn.

 

Lördagen den 14 mars 2009:

Redan klockan 05.20 plockade jag ut mina torra och nytvättade kläder från torkskåpet, duschade, strök och åt frukost. Därtill packades väskan för en tävlingsdag i Hedemora. Resan gick enligt planerna, trots att däcktrycket var extremt lågt till dess att vi fyllt på i Uppsala. Troligtvis har jag inte lyckats få i tillräckligt med luft tidigare. Allt beroende på handhavandefel.

Anki hade ett uttalat önskemål om ankomsttid. Trots att ett tillfälligt och digert snöande ökade restiden och prognosen, så lyckades vi. Jag släppte av henne för lagledarträff och fortsatte sedan för parkeringsletande.

Tävlandet var skoj. Kände mig visserligen mer dansant under den första uttagningen (3,4,2), men var trots allt nöjd även efter kvartsfinalen då vi åkte ur (3,4,4). Jag hade nog lekt mer med musiken och hållt mig mer på stället under uttagningen. Det blev mao bara plats 19 av 31 i klass BVD, trots extra många positiva kommentarer Vem som borde varit domare kan vi tvista om....

Då Anki var lagledare, stannade vi under hela tävlingen. Hem fick vi trevligt sällskap av Anna-Maria och "SilverSara" i bilen. Mat intogs på MAX i Uppsala. Med ca tio minuters mariginal hann vi sedan passa en buss mot Nyköping för dem, vid Cityterminalen.

Lite sporadiskt följdes melodifestivalens stora svenska uttagning på TV. Men sängen lockade tidigt inför en tidig övertidsarbetsdag.

 

Fredagen den 13 mars 2009:

Hade en liten skön sovmorgon i och med min dagarbetstur. Inledningsvis fick jag arbeta en hel del själv och på egen hand. Mycket beroende på möten inför den ombyggnad av driftledningscentralen som väntas till 2011.

Efter en inte allt för lång tid var jag ikapp verksamheten och kunde börja tjänstgöra mentalt också. Det kan annars vara svårt att prioritera mellan olika uppdrag när alla inledningsvis kan vara lika okända när arbetsuppgifterna ligger på hög.

Eftermiddagen kändes däremot lugnare. Ett normalt temo för innevarande vecka i alla fall.

Kvällen hemma nyttjades för nya företagskalkyler och läsning därom. Företagsekonomin förefaller något mer lockande nu än den gjorde under gymnasietiden. Mitt uppdrag som klubbrevisor har dock gjort gott under åren emellan.

En maskintvätt, spagetti, köttbullar och lite TV-tittande hanns också med innan sängen var ett måste. En tidig tävlingsdag i Hedemora stod för dörren.

 

Torsdagen den 12 mars 2009:

Förmiddagen spenderades framför dator och vid frukostbordet. Egentligen framför TVn så länge matintag företogs.

Hemsidan fick ytterligare framtida uppdatering som snart även skulle göras synlig. Vid lunchtid var jag dock tvungen att avbryta för färd till jobbet.

För egen del slapp jag morgonens- och förmiddagens ställverksfel som drabbat Hagalund och en stor del av persontrafiken. Visserligen var det fortsatta problem med leverans av tågsätt från depåområdet, med stora förseningar på enstaka tåg, men i övrigt lika lugnt som mina övriga arbetsdagar just denna vecka.

 

Onsdagen den 11 mars 2009:

...

Nattens snöfall, mäktigt och mysigt...

Njöt av den lilla sovmorgon jag hade. Jag drömde visserligen om att min motorcykel blev stulen vid Coop Forum i Rotebro och att jag var några ur ungdomsligan på spåren. Dock mest förbryllad över varför min, som utan nyckel ska vara omöjlig att starta, hade blivit utsatt. Kanske kan jag koppla ihop drömmen med att jag på lite avstånd blev vittne minuterna före en väpnad miljonkupp just efter min dagstjänstgöring på butiken, alternativt den väskryckning jag såg följderna av härom veckan. Klurig dröm hur som helst.

...

En lite plogbil spinner på genom natten...

Arbetsdagen blev åter igen lugn, trots digert stilla snöfall under dagen. Först i samband med hemgång tornade bekymren upp i horisonten. Jag hann inte få bilden klar för mig innan hemgång, men checklistan jag skapade talade om urspårning i Hagalund. Oviss omfattning för mig, trots upprepade informationssökningar.

Kort hann jag hem före den sociala danskvällen. Skrev adress på kuverten till Emese och Janos, postade dem och hämtade ut anlända böcker i Älta Centrum.

...

En härligt inbäddad utomhusmöbel...

Danskvällen blev mycket angenäm. Linda, Elin, Helena, Johanna och många andra godingar var på plats utöver Anki. Många av dem, men inte alla, hann jag dansa med innan kvällen var slut. Mina "spinnar" fick jag mycket beröm för. I synnerhet när Anki och jag dansade de sista grymt snabba låtarna tillsammans.

Hemma blev jag kvar uppe en bit in på natten. Anki hade sedan länge lagt sig när jag delvis fastnade framför TVn och en film. Såg dock ej klart och spelade heller ej in slutet. Tror aldrig det hade blivit tid att titta på en ev inspelning, trots att det framtida "övervakningssamhället" var ett intressant tema...

 

Tisdagen den 10 mars 2009:

Min tidiga arbetstur gjorde att jag tidigt var på benen. Under natten hade det börjat snöa en del. Detta fortsatte under dagen, men utan nämnvärd trafikpåverkan. Denna dag var lika lugn som kvällen före.

Länge var jag inställd på att klippa mig efter arbetsdagen. Denna tanke ändrade jag dock på, så snart det var dags att gå dit. Då hade jag just avslutat en kortare privatlektion i vals för en av mina vänner, Frida, på jobbet. Åkte istället hem. Handlade längs vägen, på Konsum hemmavid.

Kvällen var vigd åt min privata hemsida. Äntligen fick jag lite struktur på de senaste årens dagboksuppdateringar. Kunde dela upp dem årsvis istället för månadsvis, som förr. Dock återstod lite arbete innan presentationen skulle bli synlig utåt.

 

Måndagen den 9 mars 2009:

Under min sovmorgon fortsatte jag arrangera bildbackuper. Kände mig ruskigt effektiv, men det är tveksamt om jag verkligen var det? Med hemsidan och dagboken kom jag ingen vart när det gällde layoutfrågor.

Arbetseftermiddagen blev riktigt fridfull och i princip utan anmärkningar. Hemma valde jag att komma tidigt i säng för att hinna läsa lite.

 

Söndagen den 8 mars 2009:

Dansnatten och maffiafesten fortsatte fram till omkring klockan 02.00. Vid det laget var man absolut slut i kroppen. Huvudet fungerade dock och nära nog en timmas ytterligare mingel pågick innan det blev dags för avfärd från Skultuna. Evelina fortsatte sin färd mot Örebro sedan hon fått sin väska av oss. Anki och jag återvände i sakta mak mot hemmet och huvudstaden efter stopp vid två uppehåll. Dels vid Hummelsta, men även vid Stäketavfartens närliggande affärer.

När vi åkte längs Ältavägen började det ljusna på allvar. Morgonen och gryningen var kommen. För oss var det dags att sova.

När vi vaknat till tog vi bilen in till stan för middag hos Ankis föräldrar. En tidigarelagd födelsedagsmiddag för Ankis ära.

Efter att ha lämnat av och följt Ankis farmor hem, tog vi åter ett antal krukor för att kunna bringa ny vårväxtlighet till dem.

Kvällen blev sedan lugn och på hemmaplan. Gjorde en mängd bildbackuper under natten, efter att ha läst en del efter sänggång. Visste att sovmorgonen skulle bli väl utnyttjad.

 

Lördagen den 7 mars 2009:

Anki, som inte hade läst fram till nattens timmar, var tidigt igång med städande av växtbänken i garaget. Planteringstiden är inne. Själv behövde jag sömn fram till omkring klockan tio.

Efter dusch, frukost och packande av danskläder gav vi oss av norrut. Första anhalt var förlagd till mina föräldrars boning för fika vid lunchtid. God smörgåstårta och ett par koppar gott kaffe. Efter lite jordinköp på Coop Forum i Rotebro, hämtade vi vår Umé-vän Evelina i Upplandsväsby, dit hon anlänt tidigare under förmiddagen.

På kvällens program stod årets upplaga av maffiadansfest i Skultuna, utanför Västerås. Dansmaffian, två år och med nära nog niotusen medlemmar, la grunden för en utsökt fest med dansare strömmades till middag och dansgolv under eftermiddag, kväll och natt. Hela evenemanget pågick från ca 15.00 till 02.00. Alla verkade inte helt förtjusta i den senapssmak som potatisgratängen försetts med, men jag uppskattade den hur som helst.

Dansen pågick från ca 20.00 till 02.00 med Blender och Expanders vid instrumenten. Själv uppskattade jag kanske inte så mycket att banden (placerade långt ifrån varandra) försökte spela med i vissa låtar. Det blev en klart oönskad ljudfördröjning och ljudmix mitt på golvet. Men visst, fest var det till benen knappt orkade mer...

 

Fredagen den 6 mars 2009:

Äntligen kunde jag pusta ut och njuta av min ledighet. Elva arbetsdagar i sträck, visserligen goda i både tids- och sysselsättningsvariation, hade tagit en hel del kraft ur mig.

Dagen nyttjades till lite allt möjligt. Men i huvudsak städande, tvättande och diskande samt en lång tid framför datorn letandes vänner från förr. Vissa framsteg gjordes även om jag inte vet något om eventuellt kommande gensvar.

Kvällen avnjöts med pizza framför ett nyinspelat (färskt) avsnitt av "Så ska det låta". Anki hade blivit kvar länge på jobbet och hann inte hem till programmets normala starttid 20.00. Efter maten fortsatte jag min lugna dygnsavslutning med klädhängande, torkande och slutligen bokläsande (om företagsdrift).

 

Torsdagen den 5 mars 2009:

Tidigt kom morgonen. Kroppen var fortfarande inställd på en ledig dag, men mitt löfte från onsdagskvällen sa någonting helt annat. Framför mig låg ett arbetspass med en tågledartur indragen (hos Stockholmståg), personalbrist bland fjärrtågklarerarna och ett verkligt trafikstörande spårfel i viktiga växlar vid Solna station. Det enda jag kunde förbereda mig med var att göra mig en diger smörgås-frukost att ta med.

Bortsett ifrån att det tog mig ca två timmar att komma ikapp arbetsuppgifterna, blev arbetsbelastningen lindrigare än jag vågat hoppas på. Efter någon timma kunde enkelspårssträckan för pendeltågen krympas. Uppsalatrafiken kom så småningom också i fas, efter vissa fordonsproblem och depåförseningar. Som grädde på moset hade vi en lätt uppkörd växel i Arlanda Norra att hantera via checklista. Men snart var allt frid och fröjd. Jag fick med andra ord nyttja mitt måltidsuppehåll.

Efter min dag på jobbet behövde jag en avstressande promenad. Den blev till slut även till en fikastund vid Gallerian. Årets första och kanske enda semla avnjöts tillsammans med två koppar gott kaffe. Det var också här som jag via SMS fick det glädjande beskedet att min vän Viktoria hade fått en dotter som sitt tredje barn.

Bättre sent än aldrig... Årets första och kanske enda semla för min del inköpt och uppäten vid GALLERIAN...

Lite senare om kvällen, aningen inspirerad av ovanstående stycke, hamnade jag på websidan familjeliv.se. Där fängslades jag av en konversation två tjejer emellan. De var underbara på att formulera sig härligt, gulligt och sött. De klurade på hur ofta man kunde ha sex för att det skulle hinna nybildas "små rackare" och om mannen "sköt skarpt" var gång? Vidare avhandlades hur ofta försöken gjordes. Varannan dag lät lämpligt och avslutades med följannde mening: "Först melodifestival, sedan bebisverkstad för min del". Med andra ord ytterligare en go benämning på en go sysselsättning. För egen del får jag först vänta hem Anki från Paris...

Hemma hann jag inte vara speciellt många minuterar innan det var dags för mig att åka norrut igen. Present, en underbar fotobok om "Ett hav av is" (som jag själv gillar skarpt), hade jag hunnit köpa under min stadsvandring;. Därmed var det ett underbart avkopplande nöje att få gratulera min far. En trevlig tillställning och underbar laxsmörgås- tårta avnjöts under resten av kvällen. Trött var jag, men ledig och fri att invänta Ankis inflygning med Air France mot Arlanda. Höll ett litet öga på den proceduren via transponder-radarbilderna på min telefon. En västlig inflygning via Västerås för vänstersväng via Järfälla upp mot bana 01L på Arlanda.

En underbart välsmakande och vacker smörgåstårta avnjöts under födelsedags- bjudningen, tillverkad av mor...

I princip samtidigt som Helge och Agneta tog adjö sprang jag iväg mot tåget. Hade hoppars kunna lifta med Ankis taxi, utgåendes från Arlanda via E4, men de hade vid det laget redan hunnit passera. Midnattsbussen blev det därför från Slussen som avrundning på en bra men lång dag.

 

Onsdagen den 4 mars 2009:

Som jag hade sett fram emot min långledighet. Nöjd kunde jag styra stegen hem för att vila ut. Kände mig aningen sliten.

Anki hade varit i Paris i tjänsten sedan söndagen, så ingen skulle hälsa mig välkommen hem denna morgon. Trots det kände jag mig nöjd med min resa hem. Att jag trots allt styrt om mina vidlyftiga och optimistiska grundplaner på X2000-resa mot sundsvall just denna morgon. Jag hade redan under tisdagen känt att tiden för fotoförberedelser hade saknats mig. Och utan goda förberedelser såg jag mig inte kunna få ut den glädje och den erfarenhet resan annars skulle kunna ge eller skulle kräva. Tiden hemma syntes mig nu mer värdefull.

Denna morgon ställde jag ingen klocka på väckning. Så behovet av att få sova ut. Under min vakna tid pysslade jag främst med mina bilder på fotosidan.se. Ett arbete som blev helt enligt förväntningarna.

När kvällen kom var jag i valet och kvalet huruvida jag skulle orka med den sociala danskvällen och kanske till och med en tid i bastun. Danstankarna slogs dock i spillror när jag efter viss övertalning lovade att bryta min ledighet för tidig övertidstjänstgöring kommande morgon. Nu fick fokus sättas på sömn och vila istället för dansnöje.

Med sömnen blev det dock lite si och så. Låg visserligen i sängen tidigt, men boken om företagande höll mig intresserat och nyfiket vaken. Trevlig återhämtning i alla fall, om än ej direkt utsövande. Vid midnatt hade jag hur som helst släckt belysningen sedan en kortare tid tillbaka.

 

Tisdagen den 3 mars 2009:

Arbetsnatten blev allmänt stökig. Testet med icke tidiga tåg ställde till en hel del bekymmer tågföringsmässigt, med justeringar av tåglägen enl önskemål. Kanske beroende på att man eventuellt tolkat direktiven aningen olika i landet. Men vi gjorde efter bästa förmåga att skapa analyserbara rapporter och tågföring enligt den tolkning vi fått förklarad för oss. Ett ställverksfel i Strångsjö tvingade oss till omledningar av tåg via Nyköping under ett par timmar. Men som sagt var, en intressant veckolång testverksamhetsperiod var inledd...

Hemma sov jag ut till dess jag vaknade. Behandlade bilder under dagen, men hann inte så jättemycket innan det var sova-middags-dags.

Arbetsnatt nummer två i ordningen blev lite lugnare och framför all mer strukturerad än den första. Nu var det en mer samstämmig tolkning av testinstruktionerna, även om man kunde irriteras en aning när andra områden gjorde till synes omotiverade och i vissa fall riktigt stora avsteg ifrån det avtalade.Avgångar i rätt tid, ej tidigt...

 

Måndagen den 2 mars 2009:

Efter en sen natt framför TVn vaknade jag om morgonen upp i min säng, till en förmiddag och dag som i alla fall till känslan var fylld av ledighet. Visst hade jag två arbetsnätter framför mig, men pigg bekymrade det mig föga.

Någon enhetlig syssla för dagen blev det inte. I princip hoppade jag nog mellan alla pågående projekt. Fick till och med en god layoutlösning (förslag) på framtida köksutformning. En stor del av tiden spenderades dock på både läsande och bildbehandling. Tiden fram till eftermiddagssömnen försvann hur som helst snabbt.

Under min färd till jobbet hann mitt adrenalin pumpas upp flera gånger om, utan att jag nyttjade det. För ändamålet måst jag även haft en perfekt hunger, för dosen hade varit grymt mätbar. Efter en lugn buss- och tunnelbanefärd var jag snart kommen till spärrarna vid T-centralen. Själv har jag nog en meter kvar till själva plexiglasspärren när det smäller till i passagen till höger om mig. En ung mörkhårig ung man med syd- eller utomeuropeiskt utseende forserar plexiglasöppningen med kraft. Kanske har hans väl måttade ansats, i ett hopp med ena knäet höjt och framför den övriga kroppen, gjort att spärren gick upp utan vidare fördröjning?

Jag slår nästan omedelbart bort tanken på att han har brottom till tåget. Väskan, en handväska, som han kramar hårt med sina händer säger att han bör vara på flykt. Min tanke på att reagera, följa efter och kanske stoppa denna yngling hindras av att det är allt för lugnt runt omkring. Inget ståhej alls som skulle ge mig anledning att ingripa på mina enkla slutsatser. Mitt tempo genom grinden skulle kunna ha varit perfekt för ett förföljande, lite ståhej och en eventuell insats. Kanske ett fällande eller en tackling i någon störande riktning. Hans tempo hade säkert kunnat pressas ytterligare, men jag hade trots min ryggsäck haft en god chans att störa om jag varit övertygad om behovet.

Det dröjde uppskattningsvis ca fem till sex sekunder innan en kvinna kom raskt lufsande och mumlande. Ja, mumlande, irriterat men knappast direkt hörbart för merparten av omgivningen. Nu var det endast beteendet som gav sammanhanget. Jag hade dock redan givit upp. En SL-tjänsteman följde efter ytterligare ett par sekunder de båda, men sedan var det åter igen lugnt på platsen. Inte ont om folk, men lungt.

Min promenadväg mot jobbet ändrade jag nu en aning. Gick ovan jord bort mot MAX och sedan mot Arlanda Express. Nu med min pocketkamera redo. I höjd med just MAX var nästa uppseendeväckande händelse. Här saknades dock inte insatser. En man låg raklång, på rygg och på trottoaren. Han var visserligen inte ännu lagd i framstupa sidoläge, men man såg att andningen för närvarande fungerade. Larmat var det och av de korrekta frågeställningarna från tillskyndande personer kunde jag göra bedömningen att mina steg kunde styras vidare.

På jobbet hade vi för veckan bekymret med ett test, undvikandes tidiga tåg på var bandel. Naturliga tidsmariginaler som framför allt brukar nyttjas nattetid för att kunna undvika alla trånga sektioner. I synnerhet i samband med enkelspårsdrifter (spårbrist) förbi banarbeten, infrastrukturhinder och trasiga fordon. Det kan visserligen inte nog understrykas att slutsatserna av detta experiment ska bli intressant att ta del av. Men i operativ miljö var det extremt svårt att se fördelarna med minskade tidsmariginaler och minskad sannolikhet för tåg i rätt tid till slutstationen. Järnvägsunderhållet behöver samsas med ett stort godsflöde och viktiga posttransporter genom regionen, således ingen enkel trafikledningsekvation. Personligen finner jag det viktigt med tidiga tåg att utnyttja tågföringskanaler som andra, sena tåg, lämnat fria.

 

Södagen den 1 mars 2009:

Åter igen en tidig helgarbetsdag. Nu var det lite tyngre att säga adjö till Anki med tanke på att hon skulle vara på tjänsteärenden i Paris under en stor del av den kommande veckan. Därmed var hon avrest innan jag kom hem.

Kvällen ägnades för min del åt läsning och viss uppdatering av min fotohemsida. Boken framför nosen, som jag fått i välkommen julklapp, handlade om att starta och driva eget företag. Intressant läsning och ofta påminnande om den företagsekonomi som lästes för ca 18 år sedan.

När natten var kommen hade jag även fastnat framför TVn med lite chips och en välsmakande öl. Filmen, "The debut", handlade i mångt och mycket om kulturkonflikter, såväl som föräldrakonflikter, hos en invandrad familj i USA, troligtvis sedan någon generation tillbaka. Pappan i familjen hade aldrig fått något stöd från sin far ifråga om sin efterlängtade sångkarriär. Som brevbärare kände han sig graft misslyckad och försökte nu styra sin son på samma sätt, bort från sin självklara tecknarkarriär till att försöka skola sig till läkare. Genom en stor del av filmen tål far och son (huvudpersonen Ben)inte varandra genom sina åsikttsskillnader. Först efter en problemfylld fest, (systerns 18-årsfest), skapas &oumsesidig förståelse. Fram till klockan 02.30 var jag som klistrad i soffan framför denna amerikanska kommedi från 2001. Därefter gällde sängen direkt.

 

Lördagen den 28 februari 2009:

Tidigt tog jag bussen till stan. Klockan 07.00 startade min tågledartur för dagen. En bra dag fram till dess ett tåg drabbades av både varmgångslarm högnivå och rapportering om en hängande och blixtrande tågvärmekabel i mitten av tåget. Då fick jag helt plötsligt mycket att göra med checklista och tåganordningar.

Eftermiddagen och kvällen kändes lyxigt lång och gemytlig. Jag fixade till månadens ekonomi (aningen sent en kort månad som denna) och njöt av lammfärsbiffar som Anki gjort. Melodifestivalen fick stå på, men fångade aldrig min totala uppmärksamhet med sin aningen bleka framtoning. Sängen lockade snart mer...

Innan vi kom i säng fick vi dock justera trycket i elementen. En analyserbar förändring med två ledtrådar att undersöka och bevaka. Med analysen färdig förväntas vi ta hem fackfolk för en ny inspektionsrunda. Det blev inte en hundraprocentig förbättring efter förra rörmokarbesöket, men klart mycket bättre.

 

Fredagen den 27 februari 2009:

Min förmiddag på hemmaplan blev inte fullt så effektivt nyttjad som jag tänkt det. Jag gjorde visserligen nytta i samband med klädtvätt, men kom ingen vart med dagbokslayouten som jag sedan tidigare experimenterat med vid årsskiftet. Funderade på att börja om, nära nog helt.

Eftermiddagen bjöd en i det närmaste idealisk arbetseftermiddag på Stockholmståg. Jag fick god arbetsro för att även hinna med en gedigen uppdateringsrunda i stationsbeskrivningsdokumentet.

Även denna kväll snöade det. Inte någon stor mängd, men under min promenad från bussen hade jag blivit blöt nog om det varit i regnform istället för den kornsnö som ibland mer liknade hagel. Kornen hade ibland egenheten att rulla ned i nacken och innanför jackkragen.

Hemma i TV-soffan avnjöt vi den färskinspelade versionen av TV-programmet "Så ska det låta". I övrigt blev det en någorlunda tidig sänggång.

 

Torsdagen den 26 februari 2009:

Under tidig morgontimma bredde jag frukostsmörgåsar och tog ut en matlåda samt ett packet yoghurt för transport till jobbet. Två dagar i rad skulle jag nu spendera på Stockholmstågs driftcenter. Just denna förmiddag skulle visa sig bli bra för pendeltrafiken. I princip var det bara fordonsfel hos en pendel i Karlberg som även drabbade övrig trafik och i synnerhet ett fjärrtåg på väg mot Stockholm C, som först efter en knapp halvtimma hade lyckats backa och bli fri sitt hinder.

På min hemväg var jag extremt trött. Somnade inte direkt jag kommit hem, men så snart jag lagt mig på soffan. Jag var dock ytterst nära att sedan inte orka upp till veckans tävlingsträning.

I tid hade jag tagit mig iväg med bil till klubben. Eftersom Johan var instruktör för kvällen kvicknade man till direkt som svettpärlorna började anas på pannan. Ett högt och härligt träningstempo, som jag så väl behövde.

När vi körde hem var det ett vackert och tätt snöfall. Termometern visade dock ett par plusgrader i luften. Men marken pryddes snabbt vackert vit trots detta. En lugn tekväll blev det hemma, samt en naturlig stund vid datorn...

 

Onsdagen den 25 februari 2009:

Min sovmorgon nyttjades effektivt med fortsatt fotoinladdande, ivrig att få leta lyckade bilder från skidåkningsdagarna i Sälen. Arbetsdagens tågledareftermiddag började redan klockan 12.20 med arbetsplatsträff. En arbetsdag som med andra ord blev lång men i gengäld bra och städad.

Någon social dans skulle jag inte hinna med, så i princip bar det av hemåt för att ladda inför en tidig arbetsmorgon. Anki kom så småningom hem från ett besök hos sin farmor och hos sina föräldrar.

Att komma i säng, även om det drog ut en aning i tiden var både välbehövligt, skönt och mysigt...

 

Tisdagen den 24 februari 2009:



Besöket vid verkstäderna i Hagalund bjöd även en promenad på bangården, där dessa bilder togs...


Då denna dag skulle bjuda en tågledarmötesdag fick jag en mindre sovmorgon. Anki och jag tog gemensamt bussen och tunnelbanan mot stan, lagom för att vara på plats klockan 08.30.

Mötet var kanske inte lika beslutsfattande som vi tidigare varit vana vid, men det blev gott om tid att dryfta de segslitna frågor som ännu inte nått sin självklara lösning.

Lunch bjöds vi på restaurant vid centralen. För min del en god burgare och lika god pommes. Med 13.05-tåget tog vi oss ut till Ulriksdal för en vidare promenad till Hagalunds lok- och vagnverkstäder.

Studiebesöket blev en trevlig rundvandring på såväl bangård som vagnhallar, rangertorn och kontorsutrymmen för omloppsplanering mm. För mig var detta inget nytt eftersom jag dels besökt Hagalund ett par tillfällen (första gången på tågets dag 1984) och därefter bland annat i och med den månad jag jobbade på ellokverkstaden år 1990.

Återresan till Hagalund företogs med tåg 90441. Själv hade jag sett fram emot att få sjunka ner i förstaklassfåtöljerna, vagn 1, men övertalades raskt att med kameran i högsta hugg även dokumentera X2-färden från ett förarperspektiv. Så fick det alltså bli.



X2 2018 fotograferad både utvändigt och invändigt, tursatt i tåg 90441.

Efter att ha hoppat av vid fourneringsplattformarna Norra bantorget gick jag en snabb sväng förbi jobbet före hemfärd. Tiden hemma nyttjades inledningsvis för sömn och viss mån av återhämtning. Hade haft vissa illamåendekänslor som gjorde att jag gärna avstod från en annars lite lockande dansträning.

 

Måndagen den 23 februari 2009:

Semestern slutade tidigt. Nöjd kunde jag dock sätta mig på morgonbussen och därefter lösa av på tågledarplatsen klockan 06.00. En ganska fin trafikmorgon för järnvägen. Som vanligt märks sportlovet på ett lugnande sätt. Mindre resandeutbytesströmmar i rusningstid. Men visst, vi hade pendeltågsförseningar en tid på upp till ca tolv minuter.

När arbetsdagen var slut skyndade jag mig hem för att snabbt kunna leverera en bild till Nackswingets hemsida, hämtad från helgens skidåkningshelg. Resten av bilderna ska gås igenom så snart bara tillfälle ges.

Efter en kort tupplur, eftermiddagssömn, åkte jag iväg med buss, tunnelbana och roslagsbana, till Vallentuna. Eftersom vi denna afton var aningen få, ordnades ett lugnt pass frikörning istället för tidtabellskörning. Ibland lite väl lugnt...

Fikastunden fick mig att piggna till. Valde dock att ge mig av så snart den var avnjuten och överstökad. En lång bussfärd till Danderyd blev det, med ickebetalande problemungdomar längst bak i bussen. Med alla mått av tur väntade tunnelbanan in även mig. Jag som ej hunnit låta mig stressas och som sedan länge givit upp hoppet på att få medfölja. Allt sedan en kämpande resenär och två avstigande och påhejande småtjejer, efter lite diskussion, fått dörrarna att öppnas på nytt.

Skönt var det att komma hem i human tid.

 

Söndagen den 22 februari 2009:

Oscar sitter förberedd på hemresa, tidigt iförd min fleeceväst...

Uppstigning för stuga 60 var satt till klockan 08.06. Tiden var naturligtvis inställd av mig. Därav den lite justerade tiden från klockslaget "åtta". En dusch och därefter frukost. Hade vid detta laget en ganska god lägeskontroll över min egen packning. Så direkt efter spisandet av Elisabeths havregrynsgröt, Pers stekta bacon, Daniels kaffe samt ett par smörgåsar satte husstädningen igång.

Jag tog på min lott att städa dusch-, bastu- och toalettutrymme med allt vad det innebär. Detta höll mig sysselsatt en bra stund och gjorde att jag slapp springa i händelsernas centrum. Tiden för städkontroll och utcheckning var satt till 11.00 och hölls med god exakthet från båda parter. Vi fick som väntat godkänt.

Efter att ha tagit farväl av invånarna i stuga 51, Mats, Beckis, Johanna, Solveig, Helena, Lars och Bosse, (stuga 57 var redan utcheckad och utkörd) gav vi oss av hemåt. Samma styrkor som under uppvägen. Med andra ord Per, Elisabeth, Ellinor och Daniel i en bil via Mora och i vår bil Stefan (fr stuga 57) via Malung- Ludvika- Skinnskatteberg- Västerås och hem. Mot slutet av färden var snöandet riktigt ihärdigt. Färden längs E18 gick till största del i ca 60 km/h. Förhållandevis städat på ett långt led. Naturligtvis fanns det ett antal i omkörningsfilen med hutlöst dåliga avstånd till varandra. Men också ett antal redan straffade i diket till samma fil. Lättkört var det inte. Totalt tror jag vi såg fem olyckor, kanske någon mer därutöver, längs vår hemfärd från Sälen. Kunde inte se att det var några direkta personsskador vid någon, men rejält med plåtskador, grova avåkningar och kollisioner.

Omkring klockan 20.15 var vi hemkomna. Ca 15cm nysnö fanns på uppfarten och under den en hel del is. Två fö rsök, lite vridmoment och en hög växel krävdes för att komma upp med en rak kurs.

Mysigt var det att vara hemma. Hann bara ladda in en bråkdel av alla bilder, men godbitar fanns där.

Stefan ger oss ett smakprov på den goda kebabtallrik vi bjöds i Ludvika. Absolut och garanterat än mycket godare än vad bilden kanske avslöjar...

 

Lördagen den 21 februari 2009:

Anki under en av sina snowboardtester, instruerad av snowboardägaren Daniel...

Även denna dag ordnades en underbar frukost i stugan. Gröt, bacon, ägg och mycket annat som kunde tänkas bädda för en energirik och bra skiddag. Denna dag lämnades stavarna kvar vid stugan. Min tyngdpunkt fick ligga hos kameran isället.

Fotomässigt var det roligt att dokumentera åkningen hos de olika grupperna. Snowboardtjejerna, (Solveig, Helena och Johanna), hade gjort enorma framsteg och gjorde sig mycket bra på bild. Anki och Ellinor hade denna förmiddag även de bytt till sig snowboards. Efter lite övande i barnbacken var de snart ute i det övriga systemet. Dock hade jag sämre framgång med skidfotograferandet. Nästan alla anslöt till en privatlektion i carvingåkande, så tempot och den förväntade skogsskidåkningen uteblev om förmiddagen. Om eftermiddagen, efter en lunch i stugan, kändes tiden för avancerad fotografering aningen knapp. Därtill visade det sig att delar av gruppen lämnat tandådalens skidsystem till förmån för det angränsande hundfjället, så jag inriktade mig på stugfolket i backarna.

Bortsett ifrån att jag fick hämta mina hyrda stavar och en stugväns skor, så gick återlämnandet av utrustningen relativt smidigt. Mycket tack vare ett par förutseende personer och det faktum att hela gruppen kunde samlas kring en enda kölapp. Grymt snabb och smidig utrustnings- avprickning.

Bilden, med Patrik i action, togs visserligen under fredagens åkning, men visar hur underbar åkning vi bjöds under denna långhelg.

Efter lite dusch och bastu njöt vi av underbart god spagetti och köttfärssås (inkluderad fem vitlöksklyftor om hörsägen stämmer).

Klockan 20.00 var de övriga stugorna inbjudna på schlagerfest framför TVn. Två madrasser framför sofforna samt ett par extra stolar gjorde att vi fick plats med hela styrkan, ca 20 personer. Huvudstugan (med planeringsgruppen) hade bakat underbara browneys som avnjöts med vaniljglass och hallon. Därutöver fanns det gott om god chocklad, dryck och annat mumsigt. Avslutningen på en lång mysig festkväll kantades av "Sing star" m.m. Själv hade jag turen att bli utmanad med Herreys låt Diggelo Diggeley. Omnämnandet jag fick var inte dåligt heller, "Stjärnskott". Jag hade visserligen vågat ta i där det så krävdes för tonläget och därtill känt mig säker både på text och ton...

En underbar dag med Nackswingets skidgäng var till ända. Lättare städmoment gjorde vi innan den sista nattens sömn och nalkande storstädning...

 

 

Överst en eventuellt kommande och ny ABBA-uppsättning med Daniel, Solveig, Johanna och Rebecka.


 

Nederst hanterar Ellinor och Daniel gitarrerna med stor framgång. Daniel utmanar sedan Fredrik i sång...

Full action i musikstudion. Jag ger uppenbarligen allt i mitt framträdande Tandådalen, Sälen 2009. Något som Bo Hanner fångat med sin kamera...
 
Övriga prestationer i Guitar Hero, Rock Band & SingStar fångades med min egen kamera. Evenemanget föll mig förvånansvärt väl i smaken.

 

Fredagen den 20 februari 2009:

Gruppfoto, Sälengänget, Tandådalen 2009...

Anki i full action, här bland annat en liten tur i skogen...

Stugan hade stora ambitioner med att vara vid uthyrningen tidigt. Även om vi dröjde oss kvar vid den gedigna frukostmenyn som stugan såg till att bjuda, (gröt, bacon, ägg, smörgåsar med många pålägg och kaffe), kom vi på plats i skiduthyrningskön med endast ett fåtal personer i en effektivt frammatad kö.

Hyrandet av skidutrustning gick snabbt och det dröjde inte lång tid förrän skidliftarna tagits i besittning och åkandet var i full gång.

Personligen hade jag snarare sett resan som en fotoresa än en strikt skidresa. Efter bara några minuter hade min kompaktkamera bytts mot systemkameran. Stavarna blev mer och mer överflödiga. Trots detta skulle det dröja till lördagens åk innan jag helt gjort mig av med dem, dvs lämnat stavarna kvar i stugan.

Vid elvatiden hade vi en kortare samling med gruppfotografering som jag förverkligade på Solveigs uppdrag. Därefter satte åkningen igång på allvar. Jag hängde till och med in i skogen i jakt på bra bilder. Det var dock aningen svårt att förutse vart åkarna skulle dyka upp. Detta samtidigt som det var en utmaning att hålla tempot uppe. En gång dök jag dessutom ner i lössnön. Kameran förblev dock ovanför snön hela tiden.

Anki passar på att fånga mig på bild. Hon håller i kameran under tiden jag återställer min "tomte-look" efter en av mina fotograferingsrundor och snödykningar...

Ytterligare någon vurpa skulle det bli under dagen. Dock inte speciellt många, trots min framfart både backandes och snurrandes lite hit och dit. Roligast hade omgivningen när jag hittade backens enda isfläck. Min inbromsning mitt i fotograferingen fick mig visserligen på fall, men hindrade ej vidare fotografering ur grodperspektiv. I min tankevärld var det ju bara att passa på det marknära tillfället.

Lunch avnjöts på en av anläggningens lunchrestaurater. För min del bestod matintaget av en pasta carbonara samt en Mariestadsöl, bröd och sallad.

Eftermiddagens skidåkning gick snabbt. Kameran var mestadels aktiv. Allt i jakt efter den perfekta bilden. Och kanske var det en av våra snowboardåkare som stod för den. Ett härligt moln av snörök blev det i alla fall.

Om kvällen åt alla stugor gemensamt på restaurant. Mat som vi beställt kvällen innan. Min plankstek var riktigt bra och stämningen var underbar. Hade det inte varit för min trötthet, hade jag gärna stannat på efterfesten. Nu blev det istället sömn och laddande inför en ny fotodag på skidor.

 
Daniel har funnit oändliga vidder...

Daniel har funnit oändliga vidder...

Solveig rör upp lite snö...

Solveig rör upp lite snö...

 

Daniel hoppar iväg...

Okänd nära fall...

Okänd i bekväm transport...

 

Torsdagen den 19 februari 2009:

Vid tiotiden hade vi lovat att hämta upp vår medpassagerare Stefan i Huddinge. Mitt slutpackande startade därför strax efter klockan sju om morgonen. Tidigt med ett pass strykande.

Färden mot Sälen gick mestadels under gråmulen himmel. Korta stunder sprack det dock upp under vår färd. Kanske främst nordväst om Uppsala. I Sala fick vi prova på den nya vägsträckningen mot Avesta-Krylbo. En bekväm väg jämfört med småvägarna i höjd med Silvköparen, vilket förr i prinvip var ett måste.

I Borlänge fick jag möjlighet att komplettera min vinter- och underställsutrustning något. Ett besök i Kupolen med andra ord, före en matpause på MAX i samma stad.

Mitt vägval vidare mot Sälen innehöll både Rättvik, Mora och Malung. Att det var stora vägar och lite senare på kvällen bidrog till att det ibland myckna snöandet inte störde speciellt mycket. Allt flöt på i ett behagligt och något reducerat tempo.

Direkt vid ankomsten bjöds vi ärtsoppa och pannkakor som våra stugvänner förberett på plats. Kvällen i övrigt kom sedan att domineras av mingel med värdstugan, 51, samt utomhuspromenader för att insamla skidhyrningsfakta inför den påföljande dagen. Slutligen kröp vi till korgs i de trevliga fjällvillorna. Jag, Anki, Ellinor och Daniel i ett fyrbäddsrum samt Pär och Elisabeth i det andra.

 

Onsdagen den 18 februari 2009:

I princip unnade jag mig en liten sovmorgon. När telefonen ringde, någon gång efter niotiden var jag ändå fullt motiverad att direkt stiga upp.

Under morgontimmarna hade Anki lämnat in bilen på en garantiservice med byte av en mekanisk bromsvätskecylinder styrandes frisläppandet av bromsarnas vätsketryck i samband med ABS och antisladd. För min del var det planerat att hämta bilen om eftermiddagen. Dock erbjöd sig Anki att även göra detta. Således fick jag en helt ostörd dag för tvätt, packande och inte minst slutfasen av fotohemsidans grundutbud.

Kvällen bjöd en klart mycket roligare social danskväll än jag vågat hoppas på. Jag hade inbillat mig att alla skidåkande dansare redan skulle ha tagit farväl av storstaden, men det visade sig vara ett fåtal detta gällde. Hur som helst serverade Solveig den första timmans musik och jag den sista. Mitt 80-talsstuk och influenser gick nog inte att ta miste på. En hel del verkade uppskatta det totala musikupplägget.

Väl på hemmaplan beundrade jag min nyskapade hemsida något innan jag föredrog sömn före att packa det sista av skidpackning i trött tillstånd.

 

Tisdagen den 17 februari 2009:

Först vaknade jag och några sekuunder senare, när jag redan famlat mig fram mot fönstret, slog även Anki upp sina ögon. Vi hade väckts av hjärtskärande skrik och slag emot vad som upplevdes vara husväggen. Något mäx,nniskoskrik var det inte tal om, knappast kattbråk heller. Det upplevdes visserligen som en livskamp, men den upphörde strax sedan jag kommit fram till fönstret. Någonting ganska stort kröp eller släpade sig fram i låg ställning i buskarna utanför. Det var nu tyst, men det rörde sig fortfarande när en räv uppdagade sig på gräset nära grindstolparna. Snart var de två till antalet, ståendes stilla, väntandes. Ett par steg fram och sedan samma tysta fridfulla stopp mitt i korsningen. Nu hade jag till och med hunnit hämta kameran. Ett par bilder blev det innan de båda sakta strövade vidare i sakta mak. Några direkta mörkerfotoinställningar hann det dock aldrig bli, så det är knappt att man kan påvisa några bevis för det vi tror var en vild, rent nattlig, kärleksuppvaktning rävar emellan...

Även denna lediga semesterdag försökte jag nyttja på effektivast möjliga sätt. Om eftermiddagen och kvällen skulle jag delvis vara upptagen, så mitt datorarbete blev koncentrerat till övrig tid.

Vid 15-tiden åkte jag iväg till Sickla för att inhandla bröd, pålägg och fika till dansklubbens årsmöte. Ett möte jag ett par timmar senare även anslöt till.

Mötet gick i vanlig ordning snabbt, ca 25 minuters tid. Efter fotografering av den nya styrelsens närvarande personer blev det en trevlig men lång väntan på att styrelsen skulle sammanträda på egen hand. Men vi var en trogen skara som minglade runt bland de som trots mötesdagen valt att komma för lite dansträning.

Helt nöjd var jag inte med bilderna, men jag levererade de bästa fotona enligt överenskommelse innan jag unnade mig lite sömn.

 

Måndagen den 16 februari 2009:

Omkring klockan 08.30 satte jag mig på bussen för en liten tur till Huddinge sjukhus. En snabb provtagning och sedan en ny bussfärd hemåt men via Haninge Centrum denna gång, istället för via Sköndal och Högdalen. Det intressanta var att det var samma buss som gick vidare från linje 865 till 840 i Haninge. Därav logiken med den korta omstigningstiden på endast tre minuter enligt reseplaneraren. Annars var jag smått fundersam. Den fika som jag från början varit sugen på hade jag nu gott om tid att njuta av i hemmet. Dock efter att först ha handlat lite på konsum hemma.

Resten av min semesterledighet utnyttjades maximalt framför datorn från tidig morgon till sen kväll. Grymt roligt och stimulerande hemsidesprogramering.

 

Söndagen den 15 februari 2009:

Jag var överlycklig genom att ha fått en dag helt fri från tvång och externa planer. Ursprungligen hade tiden varit bokad för ekonomisk revision, men då uppdraget var fullföljt hade jag nu kunnat slappna av totalt.

Den allra största delen av dygnet satt jag fängslad vid datorn och mitt fotohemsidesskapande, www.photolamal.se. Mycket handlade om positionering och organiserande av de bilder som tidigare valts ut. Mycket lyckat men otroligt tidsödande i all min perfektionism. Detta var trots allt ett projekt jag verkligen brann mycket för i dessa dagar.

Lite nytta för hemmet blev det dock fram emot kvällen. Anki hade under hela eftermiddagen klurat över en eventuell framtida köksutformning. Därav hade min nyfikenhet till slut vuxit sig såpass stark att jag gjorde Anki sällskap med måttband, papper och penna. Inte de allra enklaste väggar och vrår att mäta rätt. Än svårare att få till en lämplig framtida köksutformning, eller att finna oss tillräckligt ny- och fritänkande för att nå rätt väg dit.

 

Lördagen den 14 februari 2009:

För att vara ledig lördag var vi uppe relativt tidigt. Vid tiotiden kom min klubbrevisorskollega Maria W över till oss. Ca nio timmar senare var dansklubben Nackswingets räkenskaper genomgångna, godkända och kommenterade.

Då det denna afton kunde njutas ett kallt vinterutomhusväder men extra värme inombords i "Alla hjärtans dag", gick Anki och jag vidare till centrum för att spisa på den finare restauranten på orten. En dyr och ganska god middag. Inte någon sensation, men helt ok pepparbiff i mitt tycke och välsmakande med potatisgratäng till.

Även två unga ur serveringspersonalen verkade ha förstått budskapet i denna lite speciellt uppmärksammade dag och afton. För vid två stolar allt närmare och närmare varandra hade de klart svårt att närmare stängningsdags hålla sig ifrån varandra. Så sött det hade varit på de bilder jag aldrig vågade fånga...

Kvällen i övrigt blev lugn, avkopplande och skön. För egen del kretsade mycket om den foto-hemsida som var högaktuell och i skaparutvecklingsfasen.

...

En bild på min pepparbiff får representera den mysiga middagen tillsammans med Anki på denna afton, "Alla Hjärtans Dag"...

 

Fredagen den 13 februari 2009:

Förmiddagen blev relativt väl utnyttjad. I grunden var jag ledig, men jag hade bokat upp mig för ett övertidspass dagen till ära. Men innan jag tog min plats på Stockholmstågs driftcenter hade jag stämt träff med Jenny T ("Avoc"). Fick därmed tillbaka min utlånade blixt och lite nyhetsinformation gällande hennes nystartade enskiljda firma, "Thorell Text och Bild".

Arbetsdagen i sig blev mycket städad och bra till sin utformning. Men trots att trafikflödet var kontrollerat och endast krävde ett fåtal av pekpinnar, var jag i allra högsta grad aktiv vid min dator. Således kände jag mig också framgångsrik i mina sysslor. Ingenting blev dock riktigt klart och färdigt, men som förberedelsearbete var tiden mycket värdefull...

Anki hade handlat gott bröd, som under kvällen bidrog till mysstämning i hemmet, både vid TV-soffa och dator...

 

Torsdagen den 12 februari 2009:

Torsdagen bjöd en fortsatt mångsidig utvecklingsfas för min fotohemsida, www.photolamal.se. Allt tydligare stod det klart vilka bilder som kunde kvalificera sig till min grundutställning. En riktig skön känsla att se hur många bra foton som trots allt kommit ur min hand.

Om kvällen gjorde jag ett allvarligt försök att ta mig till dansträningen. Utan att ha kollat programmet så hoppades jag på den av tränarna som tillser att vi nära nog får jobba som djur med våra fötter. En målsättning som hade passat perfekt för mig. Jag behövde bli igångpiskad efter allt stillasittande, men på rätt sätt.

Min fickparkering tog längre tid än vanligt och tydligen min färd också. Så väl på plats visade sig närmare tio minuter av lektionen ha passerat. Detta bakslag, tillsammans med en Instruktör som gärna pikar och ogillar sent anländande personer, fick mig att vända om och helt tappa sugen. Beslöt mig för att återkomma lagom tid för hämtning av Anki och till dess spendera tiden på MAX vid Sickla kaj.

Det positiva, förutom att följa min motivation och känsla, var att jag under min matpause fick en god möjlighet att komma ikapp mitt dagboksskrivande. Utan dagliga bussfärder och med lediga dagar brukar tiden helt enkelt bara rinna iväg.

Anki hämtades ett Suprememål senare, efter träningens slut, och hemma bjöds en god teafton. Mina till hemsidan kandiderande bilder hade nu skrivits ut och klippts ut för att lätt kunna sorteras runt i olika grupper. Ett sorteringsarbete som dock fick anstå till fredagsförmiddagen. Det var nu dags att sova.

 

Onsdagen den 11 februari 2009:

När den riktigt lugna arbetsnatten var över åkte jag relativt raskt hem. Hade visserligen stannat kvar och samtalat lite extra vid överlämningen som en liten egen skön avrundning inför min nu stundande ledighet och semester.En tid som i mångt och mycket ska nyttjas till läsning och hemsidesskapande.

Vaknade visserligen av telefonen, men i en stund då jag redan börjat vrida på mig. Informationen jag fick var därtill godartad, så med gott mod stegade jag upp.

En hel del dagen nyttjades till att brainstorma kring min fotohemsida. Både i fråga om struktur, men även med avseende på vilka bilder som skulle kvalificera sig och hur en lämplig gruppering skulle te sig.

Om kvällen letade jag mig via Finntorpsgrillen till dansklubben och den sociala danskvällen. En bra kväll som inleddes med hamburgaren, men fortsatte mer dansant. Dansandet omväxlades visserligen även med frysavfrostning som samtidigt pågick en våning ned.

En lärorik eftermiddag blev det då jag genom en vän fick insikt om hur hjärtklappning kunde te sig. Eftersom personen i fråga verkade känna sig någorlunda trygg i situationen var det en värdefull upplevelse att få lägga fingrarna mot halsen och därigenom känna pulsen. Tydligare puls har jag då aldrig mött.

Tillståndet stabiliserades snart och tillvaron återgick snart till det normala. Jag dock en stor erfarenhet rikare och med den djupaste respekten för en underbar och mycket pedagogisk vän ...

 

Tisdagen den 10 februari 2009:

En ganska vanlig dag, mellan två nattpass. Kände mig relativt ledig trots allt. Hade sovit till dess jag vaknat av egen kraft och var nöjd med det. Den efterföljande natten blev klart lugnare arbetsmässigt. En skön kontrast till natten före...

 

Måndagen den 9 februari 2009:

Som alltid var det skönt att ha en nära nog ledig dag. En arbetsnatt låg visserligen framför mig när jag steg upp för lite allmänna sysslor som städande och diskande. Eftersom hemmet fortfarande höll en god klass av ordning gick dammsugandet enkelt som en dans. Perfekt i och med att min vän Veronica F (Skellefteå) skulle komma förbi vid trettontiden. Ett trevligt möte, länge sedan sist och första gången i huset. Efter en liten rundvandring i trädgården och en allmän husesyn avnjöt vi en mycket avkopplande och välsmakande testund.

När eftermiddagen kommit följde jag Veronica till bussen. Därefter hade jag lagom tid för avkoppling och sömn inför arbetsnatten.

Under dagen hade jag på distans följt järnvägens stora bekymmer för dagen. När jag startade mitt arbetspass pågick ännu reparationsarbetet från kontaktledningsrivmingen mellan Årstaberg och Älvsjö. Därtill hävdes ett trafikstopp genom Flen efter en personolycka med dödlig utgång. Media sägs ha spekulerat i viss oförsikt kopplat till halka. Sanningshalten vet jag dock ingenting om, även om det låter högst sannolikt. Även västsverige hade haft en nära nog samtida stopp av likartad olyckstyp. Arbetsbelastningen var således ganska stor under de första timmarna, men det lugnade ner sig framåt natten.

 

Söndagen den 8 februari 2009:

Efter en trivsam operativ arbetsnatt åkte jag hem för att sova. Sandade uppfarten så gott det gick innan jag steg inomhus. Vid det laget hade både Yatzi och Anki funderat både länge och väl över mina gruskrafsande förehavanden. Men jag ansåg smutsjobbet nödvändigt, i synnerhet då gäster väntades under dagen. Kanske till och med under tiden jag sov.

Vid lunchtid var våra gäster, Ankis föräldrar, anlända. Anki hade varit företagsam och bakat scones att bjuda på. Mycket gott och mycket passande för mig, i frukostväg. Det blev lite tomt utan Yatzi, hunden, sedan han hämtats hem från vårt hus. Jag hade visserligen knappt hunnit vänja mig vid hans närvaro, men ändå.

Om kvällen bjöd Anki god mat i form av Spagetti och köttfärssås. Allt till en lugn och njutbar kväll...

 

Lördagen den 7 februari 2009:

En riktigt seg dag blev det. Lite grann kunde jag i och för sig skylla på den sena kvällen och nattbussresan efter avslutad danskväll på Mälarsalen till Wahlströms. Alla drömpartners var redan bokade för den sista dansen. Så dansnatten höll på att sluta utan fart, om än inte stillastående. Nannis räddade dock extranumren och blev den jag så småningom gjorde sällskap med till tunnelbanan.

Både Anki och hunden Yatzi lät mig sova om morgonen. Jag letade mig dock upp under tiden för deras förmiddagspromenad. Mitt stora sömnbehov för dagen, inkluderande eftermiddagssömnen, bäddade visserligen för en god uppladdning inför arbetsnatten. En kvällspromenad tillsammans med Anki och hunden likaså.

Om arbetsnatten trivdes jag riktigt bra med att både vara fjärrtågklarerare och tågledare på en och samma gång. Kanske beroende på att min bandel var riktigt lugn och fin...

 

Fredagen den 6 februari 2009:

En lång arbetsdag låg för mina fötter när jag vaknade. Med ganska kort varsel hade jag blivit ombedd att medverka i ett möte på Banverkets kontor i Sundbyberg. Ett möte som jag blev glad över att få närvara vid och som jag redan hade hunnit tycka till om i förväg. Ämnet som skulle avhandlas för dagen rörde vårens kommande signaleringsförändringar på Tegelbacken.

...

En glimt av det lokala ställverket i Sundbyberg.

Extra trevligt med detta möte var att även "Blomman" skulle vara närvarande. Vi såg därför till att mötas vid pressbyrån utanför Sundbyberg station. Jag efter att ha åkt tunnelbana i kort sällskap med Dennis.

Mötet blev mycket intressant. För egen del var det viktigt att få belysa vissa trafikledningstekniska problem som med den senaste tidens "close-up"- signaleringsteknik tornat upp sig mot en bakgrund av vanligt förekommande fordonsfel. I allt högre grad drabbas vi av växlar blockerade av tåg som tillåtits rulla fram ett par meter extra i den allt mer hysteriska sekundjakt som låter betala sig dyrt titt som tätt. Glädjande nog är det samma teknik som vid exempelvis spårledningsfel kommer att mer än halvera arbetsbördan och förseningsstatistiken. Då är den mycket varmt välkomnad på plats.

Min specialuppdragstid fortsatte med arbetsrelaterade samtal över en bit mat samt ett ställverksbesök (Sundbyberg) innan det var dags att smälta in i min ordinarie arbetsdag. Lägligt nog hann jag nyttja den sista av fotograferingstider vi blivit erbjudna från arbetsgivarhåll samt utkvittering av ett nytt arbetsskåp. Allt i ett svep innan min promenad över till Stockholmstågs driftcenter.

Eftermiddagen avlöpte relativt smärtfritt, även om ett par tågsättsbyten bjöd tiktiga utmaningar. Tiden tågen, ett från Hagalund och ett från Tumba, stod redo på Stockholm central inför bytena var inte lång. I själva verket var det ett stort samarbetsprojekt som gjorde marginalerna över huvud taget möjliga och positiva. Men för egen del det var aningen tungt att arbeta en såpass lång och effektiv dag som det blev.

Kvällen och min lediga tid fick avslutas med en dusch och färd på egen hand till Mälarsalen. Jag fick en hel del både bra och underbara danser, för det fanns en hel del guldkorn på plats som erbjöd mig absolut njutning. Men i övrigt var kvällen blek. Wahlströms lyckades inte fängsla mig med ens de bästa av låtar denna afton. Rytmen och tempot var helt enkelt långt ifrå den puls jag andades och den känsla jag trots allt hoppats på. Men trots att Anki lämnats ensam hemma som hundvakt, var jag glad över att jag faktiskt hade motionerat en hel afton. Det gjorde mig gott även om mina förslappade muskler ständigt var på gränsen till kramp eller sendrag.

 

Torsdagen den 5 februari 2009:

En skön sovmorgon hade jag bytt till mig. Än mer rätt är väl kanske att nämna mina kollegors jakt efter just mina arbetspass denna dag. I slutänden hade jag hur som helst varit uppskriven på fyra eller fem olika pass, såväl förmiddag, dag, som eftermiddagspass. Bara onsdagen hade gällt tre av dessa byten...

När väl arbetsdagen infann sig blev det en utomordentligt trevlig eftermiddag på Stockholmstågs driftledningscentral. Även om fordonsresurserna var få utanför depåmark, var man extremt duktiga på att hålla den framförhållningsgrad som vi ur trafikledningssynpunkt så gärna önskar oss. en mycket positiv arbetsanda som också återspeglade sig i en god förseningsstatistik.

Hem kom jag före Anki, då hennes afton bjöd en festkväll på jobbet... För egen del njöt jag av läsande och rofylld musik i sängen. JTF var litteraturen som bjöds...

 

Onsdagen den 4 februari 2009:

Jag vaknade till och stegade upp, inte långt efter att Anki sagt adjö och åkt till jobbet. Därigenom fick jag mig en njutbar morgon med tid för både frukost och lite annat. Aningen seg var jag dock i fråga om beslut och det tog därför onödigt lång tid för mig ett beslut om avsatt tid för min dagbokslayout. Målet just nu blir att anpassa texten både för min provbänk och för den redan existerande sidan.

Då schemat angav arbetsplatsträff före den ordinarie arbetsturen, gav jag mig iväg tidigare än normalt. På plats visade det sig dock att ledningen var på en egen konferens, men samtidigt planerat åt oss att få tiden fri för åsikter och diskussioner. Jag var utsedd att leda sammankomsten i egenskap av tågledare. Mötet tog form och blev över förväntan lyckat. Om jag direkt vid ankomsten var aningen bitter över den ej existerande förberedelsetiden, så var jag efteråt nöjd med att mötestiden varit ganska avkopplande och lagom lång att leda.

Arbetsdagen kändes sedan lite smårörig. Det var svårt att få grepp om trafiksituationen och veta när man skulle gå in och göra justeringar. Men än värre var känslan av att problemen aldrig tog slut. Så snart ett tåg sent om cider lotsats iväg från storstadens eftermiddagsrusning, flaggades för nästa sena avgång ut från depåområdet i Hagalund. Till allt detta trasslade sig grafskrivaren och försenade utskrivningsuppdraget med någon timma ytterligare. I själva verket hade jag inte uppgiften slutförd förrän ca tio minuter innan nattavlösningen skulle tillträda.

Hem kom jag en stund före Anki. Hon hade nämligen varit på dansklubben och i huvudsak servat caféet under den sociala danskvällen. Jag pysslade för egen del med dagboksuppdateringen. Dock med djupa veck i pannan rörande en eventuell ny layout...

 

Tisdagen den 3 februari 2009:

Anki och jag gjorde varandra sällskap in till stan denna morgon. För min del hade jag en ytterligare snutt att resa. Vid Stadshagen var nämligen ett heldagsmöte med studiebesök inplanerat i SLs lokaler. I grunden var det en arbetsplatsträff för oss tågledare tillsammans med övrig personal på Stckholmstågs driftcenter. Allt för att ytterligare få oss att arbeta i gemensama tankar, riktningar och ordalag. Dagen blev riktigt högklassig, med underbar lunchmat i en relativt närbelägen restaurant.

Eftermiddagen fortsatte i samma anda, men blandades upp med ett par studiebesök i SLs hus. Bland annat fick vi se väktargruppernas arbetsverktyg och miljö samt SL kundservice. Mycket intressant i och med att vi ofta nyttjar service från bland andra dessa parter.

Om kvällen fick vi frivilligt fortsätta gemenskapen tillsammans på en restaurant på Hantverkargatan, Kungsholmen. Ett vitt glas vin vågade jag unna mig till den i övrigt underbart välsmakande, förbeställda och påkostade maträtten. En kotlett med potatisgratäng och smakrik pepparsås. Vi blev kvar i dryga två timmar, så nog trivdes vi...

Anki som hälsat på sin farmor under kvällen, hann hem något före mig. Det fick bli lite varm dryck och en sakta avrundning på dygnet...

 

Måndagen den 2 februari 2009:

Eftersom arbetsdagen bjöd en tidig morgon var jag i god tid före avfärd på benen. En kall natt med klart väder hade bjudits och en bra dag skulle det bli. Järnvägsmässigt var det en utmärkt förmiddag ur tågledarsynpunkt. Detta trots ett rälsbrott mellan Duvbo och Spånga.

De nya föreskrifterna fanns för avhämtning, och jag var inte sen att passa på den möjligheten. Irriterade mig dock över att vi ej skulle få en komplett modul-skriftsamling, utan medvetet komma att sakna exempelvis bromsföreskrifter. I mitt tycke blir det en uppenbar risk för en haltande syn på trafik och regelverk om möjligheterna till fakasökande text, om än i uppslagssyfte, saknas oss. I övrigt var det gott att nu ha texten i tryckt form och slippa betungande skärmläsning.

Om kvällen gick jag tidigt till sängs för att hinna läsa ut den första skriften, modulen, i "JTF". Anki gjorde mig snart sällskap, men tillät sig somna en bra stund före mig. Strax efter midnatt lät jag radion tystna och lampan slockna, grymt nöjd med min inläsningsinsats...

 

Söndagen den 1 februari 2009:

Anki var den som först började röra sig i huset. Jag var visserligen inte så långt efter till dusch, men vi hade bedyrat för våra Ungerska gäster det fria valet i att sova så det behagade. Grundönskemålen hade nog inledningsvis varit lite olika, men det syntes som om både sömn och sängutbud varit till stor belåtenhet. Måste till och med säga att Emese gjorde ett riktigt mysigt, hemtamt och hemvant intryck när hon lite sömndrucken smög ut i sin härliga mysdress till oss, och gjorde Anki och mig sällskap i vardagsrummet. Vi satt för övrigt och kontollerade vilka transportmedel som bjöds för dagens stadsrunda.

Snart satt vi samlade till frukost i ett underbart avkopplat mystempo. Redan vid detta laget kändes det att huset skulle bli och kännas grymt tomt, så snart våra vänner fortsatt sin färd norrut.

En tid före lunchtid medtogs packning med buss till stan. Jag var i princip övertygad om att vi skulle komma att missa bussen, men det fungerade med någon minuts marginal och utan upplevd eller direkt förmedlad stress. Vår lycka var dock troligtvis det faktum att bussen redan från början fyllts med resenärer. Allt ifrån skidåkare och skridskoåkare till lediga stadsresenärer i största allmänhet. För oss innebar det visserligen och för ovanlighets skull ståplats, men med en god och gemytlig anda ombord. Vi var som grupp utan bekymmer...

Efter en färd till centralen, för upprättande av bagagebasstation, gick vi söderut längs centralbron bort mot riddarholmen och gamla stan. Det blev en gemytlig promenad som fick en vaktavlösning vid Slottet som en höjdpunkt. En aning bitande kallt var det visserligen, men en hel del fotograferande blev utfört och vi alla riktigt nöjda, som det upplevdes...

Mat inhämtade vi så småningom effektivt på MAX restaurant vid Hamngatan. Detta sedan vi strukturerat upp resten av dagen med insikt om en viss tidspress för besök vid de öppna delarna av Skansens bodar.

Väl innanför Skansens murar blev det ytterligare ett par riktiga trivseltimmar. Vi hann med ett par av de öppna bodarna och småroades en aning när en av de äldre förevisarna efter en tjugo minuter i förgrunden och i bakgrunden fick klart för sig att främst jag kunde flytande svenska. Hon hade spontant utbrustit: -"jag hittade dem här utanför, så jag tog dem med...". En sanning så sant som något och som kändes fullt gångbart i ett skådespel med gamla anor, andra uttryck och de kläder som de representerade fullt ut. Själv hade hon nog upplevt det aningen utlämnande att ha varit förstådd av oss. En av de stora anledningarna till min övergång till svenska var att förevisaren av den gamla konsumbutiken från 1930-talet hade börjat prata om fotograferingskonsten och reklamfoto i synnerhet. Hade jag velat hade jag nu fått ta även blixtfoton, för nyttjande i just reklamsammanhang, men jag valde att behålla ursprungsljuset i möjligaste mån...

Under tiden det mörknade och Skansens grindar in stängts sedan en tid tillbaka, letade vi efter de vilda svenska djuren. Några fick vi se, men det var grymt svårt ljus för att fånga dem på bild. Skoj utmaning, men inte speciellt lyckad kan man tycka...

Efter en befriande toalettpause letade vi oss in mot stan med buss. Matsäck för våra vänners nattågsresa inhandlades innan vi som sista punkt för dagen gjorde ett studiebesök på min arbetsplats. Allt som ett förberedande steg i den nattågsresa de snart skulle komma att företa sig.

Ett möte med ytterligare en resekamrat, nyanländ från Storbritanien och med bokstäverna "GB" tydligt framträdande på sin medhavda bruna portfölj, hann vi bevittna innan Anki och jag begav oss hemåt.

Som avsked fanns det inga tvivel om att Emese förtjänade den varmaste och goaste av kramar jag kunde frambringa som tack för ett sagolikt dygns gemenskap. Och den kyss på kinden som jag fick till svar, utöver och som inledning av omfamnandet, var ljuvligt talande om tacksamhet, värme och god personkemi. Den måste helt enkelt träffat en mycket god kindnerv hos mig, för värmen som spreds i hela kroppen kunde med nära nog exakthet påvisa vart den varma och något fuktade kyssen placerats. En kärleksfull upprymdhet som länge skulle förbli kvar i både mitt medvetna jag och med stor sannolikhet även i det undermedvetna under hemfärden. Eftersom den inneboende glädjen, även den känslomässiga, borde ha synts utanpå förevigade Anki mig relativt omgående för fotovärlden.

Även Janos fick ett mycket varmt och tydligt avsked. Med oss i bagaget hade vi en inbjudan till Ungern som jag verkligen hoppas vi får ett bra tillfälle att nyttja.

Hemma var det mycket riktigt en tom känsla, men samtidigt så underbart välstädat. trötta och i stort utmattade avslutades dygnet med bokläsande för Anki och bildgenomgångar för mig...

 

Lördagen den 31 januari 2009:

Lite lagom tidigt tog vi oss upp ur sängarna. Städningen blev en naturlig del av dagen och i princip förlagd till precis hela huset. Det blev lite mer space i källaren, bortflyttade tapetrullar och verktygsrester från de övre rummen och så vidare. Efter en målinriktad städinsats på närmare tio timmar såg husets inomhusmiljö riktigt avkopplande och inbjudande ut. Stolta kopplade vi av en liten tid...

Vid 20-tiden startade nästa spännande fas av dagen. Med bil letade vi oss till cityterminalen för att invänta två för oss helt okända personer anländandes från Ungern via Skavsta flygplats. Ett SMS hade på engelska förkunnat att våra blivande vänner hunnit med avsedd flygbuss...

I cityterminalen var det bara till att vänta. Med tanke på att vi stod inomhus var det lite svårt att direkt övervaka när respektive buss anlände. Men snart var det ett par som kom fram och hade mitt namn på sina läppar. Vår gemensamma vän Evelina hade informerat mig lite lagom mycket i fråga om namn osv...

Emese och Janos var ett mycket trevligt par, något som man nästan kan räkna med när Evelina samordnar sina egna återträffar. Vi kom snart igång med engelskan och det dröjde inte speciellt länge förrän vi bytt vinterkylan mot hemmets te och smörgåsavnjutning. Detta efter en färd via Slussen och Sickla, samt ett snabbt tankande vid vår preem-mack.

Efter någon timma vid köksbordet flyttade vi oss in till ett minst lika gemytligt vardagsrum. Här blev vi fast till någon timma in på söndagsdygnet, ivrigt avhandlandes kartor, sevärdheter och resetekniska detaljer. Vi bjöd dem på ett förköpshäfte för att ha möJligheten att vara någorlunda fria i sitt resande i närregionen. Till slut slet vi oss från den mycket gemytliga stämnimgen som bjöds i soffan, till förmån för några timmars sömn. Det kändes som om Emese o Janos trivdes lika bra med oss som vi trivdes med dem...

 

Fredagen den 30 januari 2009:

Dagen till ära hade jag sökt semester för att få vila upp mig. Därför passade det också utmärkt att lämna ett önskvärt blodprov för ytterligare spårande av allmäntillståndets spännande gåtor. Kunde samtidigt njuta av en samtida bussfärd med Anki in till huvudstaden samt efter provtagningen en skön promenad på egen hand.

Det fanns ytterligare ett par tankar som vuxit fram som lämplig sysselsättning för min semestertid. Dels förberedande städning och dels dagtid i soffan framför en av tennisens giganter i Australian Open, Rafael Nadal. Det blev mer av det sistnämnda då det visat sig bli en mycket, mycket välspelad match som efter 5 timmar och 14 minuter gav en vunnen poängs utdelning mot den andra spanioren. 193 st vunna poäng mot 192 st. Jag satt visserligen inte klistrad hela tiden, utan sorterade lite omväxlande bilder alternativt småplockade lite förstrött och preventivt...

Om kvällen gick det något lättare att städa. Visserligen först sedan vi avnjutit en god avocadosallad med lite gott nybakat inköpt bröd. När fredagskvällen så småningom närmade sig slutet var badrummets avlopp rensat och lördagens fortsatta städande både väl förberett och nästan "ingrott" välmotiverat i ett positivt sinnelag...

 

Torsdagen den 29 januari 2009:

Morgonen bjöd ett humant uppvaknande, utan stress. Även på jobbet bjöds en extremt lugn och städad trafik fram till lunchtid. Detta visserligen efter en stökig mogontrafik och ett antal fordonsfel. En felkälla som om även under eftermiddagen bjöd digra problem, dock mest i depåmiljö och i form av svårberäknade förseningsprognoser. Slutligen bjöd min arbetsdag som tågledare en utspårning; i Tomteboda. Jag kanske inte borde spekulera i orsaker, men utan god platskännedom finns där alltid risken att växlingsrörelserna lyckas lägga om fel växlar, och då ibland även under själva fordonet. Enligt utsago (jag jämför med modelljärnvägsmiljö) är det lätt att förledas tro att ingenting hänt, när växeln man avsåg lägga om med tryckställaren inte rört sig. Lägger man inte ett motkommando i dessa lägen så uppstår mao risken att en annan, att fel växel, kan ha rört sig utan medveten observation. Tilläggas kan ju att det sedan ett antal år tillbaka är växlingsmanöverar på egen hand som gäller för de allra flesta fordon och förare på plats.

Kvällen var tänkt att bjuda dansträning, men då jag blev kvar något lite på jobbet (skåptömning) och anki blivit kraftigt förkyld, fördrevs kvällen i hemmet med värmande koppar te....

 

Onsdagen den 28 januari 2009:

Tidigt, allt för tidigt, vaknade jag till, bara för att känna det lämpligt att somna om. Nästa gång jag tittade på klockan var det allt för sent...

Nu var det visserligen inte så att jag började min arbetsdag extremt tidigt, men med klockan visandes 09.25 var det bara 35 minuter kvar till arbetsdag. Därtill borde jag ha suttit på 09.12-bussen för att vara normalt.
   Strategin var dock skriven på sekunden av tid. En snabb dusch, kläder, taxibeställning och slutligen ytterkläder. Därefter endast någon minuts väntan på taxi-bilen.

Med ca två minuter till godo var jag på plats vid min arbetsbänk, nöjd med bedriften av att vara i tid till en lite speciell, men lugn arbetsdag.

Det mest speciella under arbetsdagen var möjligheten till friskvårdsprofil. Under enn dryg timma var jag på hälsoundersökning inkluderande ett ganska blekt konditionstest. Lite svettig blev jag visserligen, men någon utmaning fanns där inte. Som vanligt arbetade jag dock under hög puls och därmed refererades till sk "max-test" om jag ville få en mer rättvisande bild av den fysiska konditionen vid prestation.

När arbetsdagen var över valde jag aktivt bort den sociala dansen för kvällen. Det kändes naturligt att ge kroppen lite tid för återhämtning;, trots att jag efter konditionstestet varit både upprymd och grymt danssugen. Väl på hemmaplan var dock en hel del av energin borta, mao ett verkligt återhämtningsmode...

 

Tisdagen den 27 januari 2009:

Under natten lugnade den akuta magsjukan så sakterliga ner sig. Magen var nog ganska tom vid det laget och jag utmattad efter allt för korta sömntider. I princip sov jag hela förmiddagen och en stor del av eftermiddagen, efter lite knaprande på hårda brödskivor. Först vid nittontiden vågade jag mig hem via kommunala färdmedel. Men även i hemmet valde jag snart att sova. Det mesta av näring intogs via fruktig juice. Anki var för natten borta på konferrens...

 

Måndagen den 26 januari 2009:

Jag gick i princip upp lika tidigt som Anki, men tappade rejält i fråga om morgontempo när jag knappast skulle hinna med, eller ha nytta av att hinna med, hennes buss. I stället plockade jag i ordning lite i vardagsrummet, rent allmänt. Arbetsdagen, specialuppdrag, blev med andra ord förlagd mellan klockan 10.00 och 18.00. Därefter var tanken att delta på ett tidtabellsplaneringsmöte hos "Blomman". Av dessa plner blev det en helt annan verklighet.

Det startade som ett svagt illamående, som brukar tyda på matförgiftning. Tiden från den senaste måltiden stämde också mycket väl ö verens med tidigare erfarenheter i frågan. Med ett par toalettbesök och en halvtimmas vila innan avfärd fick jag dock lite hopp om stabilisering. Den direkta feberfrossan hade heller ej kommit som på beställning, varför jag trots allt startade min färd norrut med pendeltåg.

I Solna var det dock stopp. Valde att stiga av tåget innan behoven blev sekundakuta. Dessutom är toaletten där känd för att hålla god standard. Enda bekymret denna gång var skylten med texten "Var god passera". Det hade jag ingen lust till, speciellt som det verkade finnas personal bbortom ett slarvigt tilldraget skynke. Att förstrött knacka lite, studsa, en femkrona mot disken fick bli mitt hopp om en någorlunda snabb service. Det var absolut ingen hysterisk handling, ej heller mer än knappt noterbar, men det var en lättnad när en smått bekymrad expedit motvilligt flyttade bort skylten gällande fri passage. På ansiktsuttrycket såg det ut som om jag egentligen redan var dömd som ej läskunnig. Något som ej bekymrade mig mer än i form av noterbar och kanske till och med förväntad bedömning.

Efter en tids tid för återhämtning och lägesstabilisering valdes en fortsatt nordlig färd. Eftersom min sjukdomsanalys klart förespråkade matförgiftning före kräksjuka eller annat mer tärande beslöt jag mig för en "nödlandning" förlagd till mina föräldrars källare. Att vända hem kändes dömt att fatalt misslyckas med,på förhand.

Då sjukanmälnings-mottagarnumret ständigt (inledningsvis) bjöd köer, gav jag arbetsgivaren en chans att på förhand söka min ersättare för tisdagsmorgonen. Jag hade inte tiktigt tid med just telefonköer.Att bli uppringd, troligtvis vid fel tidpunkt, var ej heller lockande, även om det angavs som alternativ.

När jag väl fick möjlighet att koppla av, så sov jag så länge jag bjöds möjlighet och akut slapp motionera till toalettinrättningen. Lugnt var det inte förrän mot morgonen...

 

Söndagen den 25 januari 2009:

Natten skulle spenderas ombord på Birka Paradise. Efter att ha varvat ned i fråga om dans, blev kameran nattens verktyg. Efter att vi lagt till i Mariehamn byttes danssalongen mot nattfika. För min del en smörgås med skagenröra och kaffe. Därefter var det ovillkorligen nattvila som gällde.

Morgonen bjöd som sig bör en kryssningsfrukost med stor mättnadsgrad. Betyget blev dock ej det bästa då tomaterna ej var skurna i skivor utan klyftor (ej lämplig form som frukostpålägg) samt kaffet aningen blekt och vattnigt.

En viss tids avkoppling bjöds oss innan middag och fortsatta mötespunkter i båtens konferensdel. Anki och jag valde avkopplande bokläsning i hytten. Hade vi haft badkläder med oss hade det nog varit ytterligare lockande med relaxbad, som nu avstods för vår del.

Konferensdelen av färden blev mycket intensiv och samtidigt mycket givande. Mycket gott hann avhandlas och många givande tankar komma till ytan. Kort sagt viktiga ingredienser för att nå en bra och gemensam syn på dansklubbens strävanden och framtida utveckling.

Väl tillbaka i hamn var det skönt att bege sig hemåt. Kvällen blev lugn och riktigt avkopplad.

 

Lördagen den 24 januari 2009:

Efter den härliga danskvällen till Blender på Mälarsalen tog jag sällskap med "Nannis" till tunnelbanan. Väntan vid Slussen blev aningen vindpinad, men gick trots allt snabbt i samband med ett ivrigt skrivande på telefonen.

Packade och plockade fram det sista inför helgens funktionärsträff innan jag gick till sängs. Så värst många timmars sömn blev det inte, men jag var i god form ändå vid uppstigandet.

Jag misstänker att Anki ändock var snäppet mer utvilad. Hon hade stannat hemma från fredagens dans och tidigt redo att åka till dansklubben för att ordna frukostfika. Funktionärsträffen anordnades med start i Ceylon och med okänd destination för natten. I vanlig ordning föredrogs klubbens historia, uppgång och förhoppningar om fortsatt god framtid, utan förödande olycksfall. Det stabilaste korthuset idag kan vara det bräckligaste imorgon om grunden och underhållet ej löpande ses över.

Vid 16-tiden avslutades dagens diskussionspunkter på Ceylon. Vår fortsatta resa skulle nu ske till sjöss ombord på Birka Paradise. Stormvarning var i princip utfärdad, så båten kvarhölls ca en timma i hamn. Och vindarna hann sedan avta ordentligt till dess vi gick ut på öppet vatten.

Det blev en gemytlig afton med tävlingsgrenar, fortsättning från eftermiddagen, i en av hytterna. Så småningom tog vi även del av dansen till Casanova. Bandet Hoffman Cirkus, som även de skulle framträda på båten missades dock helt. De stod och plockade ihop när vi nådde rätt scen. Den dans som blev var hur som helst njutbar. Orden som senare om kvällen mötte mig var inga dåliga ord. Den fd kollega som vi mötte ombord delgav följande:
   Det där liknar ju Lasse. Måste komma närmare så jag ser hur han dansar. Jo... Ta mig fan... Han upphäver ju tyngdlagarna på dansgolvet, så visst är det han, "Nacka-swinget".

Ja, grymt värmande betyg... Mot småtimmarna blev det kameran som fick göra mer än dansfötterna.

 

Fredagen den 23 januari 2009:

Lite halveffektivt startade dagen. Det var inget fel på tiden för uppstigande, ej heller frukosten, som njutfullt avnjöts framför TVn och tennismatcherna från Australian open. Min favorit Ana Ivanovic blev dock dessvärre utslagen, inte alltför långt in i turneringen. Ingen dålig match, men en målmedveten uppstickare på framåtmarch som värdig motståndare. Nej mitt bekymmer var att veta vart jag skulle börja och i vilken ände. Jag var lässugen, men insåg samtidigt att jag behövde ytterligare testerfarenhet och ett beslut gällande grundkodstruktur för det dagliga dagboksskrivandet. Utan ett sådant testande och beslut var de framtida riskerna uppenbara för ett extremt efterarbete med årets ständigt författade dagboksanteckningar...

Kodningsarbetet kom igång ordentligt och jag blev riktigt nöjd med mitt dagsverke. En riktigt bra uppladdning inför den kommande dansaftonen på Mälarsalen.

Anki hade tidigt annonserat en viss osäkerhet i fråga om form inför danskvällen. Väl hemma efter en genomarbetad och aningen tung dag beslöt hon sig för att vila upp sig i hemmet. Själv hade jag ett uppdämt behov av dans och förnöjelse.

Dansaftonen till Blender bjöds mässhallens golv vid mälarsalen. Det blev en sagolikt bra danstillställning för egen del. För även om jag till viss del kände mig aningen vild och bortkommen i denna mindre vana dansmiljö, så fann jag snart de drömprinsessor som kunde fylla upp tomrummet utan Anki. Med andra ord gick det egentligen allt annat än nöd på mig... Titti bjöd mig den kanske största njutningen, dels genom att få mig i tidig mysform och för sin underbara dans både till pause och till de sista danserna. En i det närmaste total danslycka.

Tillvaron berikades ytterligare över en aningen speciell, men helt korrekt ställd fråga. En av de söta danstjejer jag gärna bjuder upp vid tillfälle, undrade om det stämde att hon var lik en av mina före detta flickvänner. En fråga och ett påstående som jag direkt kunde svara ja på. I flera avseenden är hon Sandra upp i dagen lik. Vill minnas att jag nära nog tog fel och överraskades stort första gången jag såg och bjöd upp henne på dansgolvet. Så jag förstår omgivningens funderingar och påståenden väl, de som minns...

Blender spelade och bjöd en danskväll att minnas. Lyckan blev inte mindre av en annorlunda men utsökt pausemusik. Fick det grymma privilegiet att underbart njua och dansa till en 1980-talsgoding; FREIHEIT (play it cool). Inte blev det sämre av att kvällens dansicon Titti bjöd danskänslan i denna livsnjutning...

 

Torsdagen den 22 januari 2009:

Innan Anki lämnade hemmet hjälpte hon mig med det sista urvalet i en bildserie som skulle levereras senare under dagen. Därefter förblev jag i vaket tillstånd och njöt av tennismatcher från Australian Open till frukosten.

Hade tänkt mig avancemang i hemsidesskapandet, men tiden kom till stor del att förbrukas i bildhanteringsoperationer.
   Om eftermiddagen transporterade jag bilen till bilverkstaden i Handen. Det snöade stundtals riktigt kraftigt och färden blev inte helt lätt. Trots att jag tog det lugnare än normalt, med tanke på att både antisladdsystemet och ABS-bromsarna var ur funktion, kom jag till en cirkulationsplats situation när jag regelmässigt borde stannat, men där till slut omständigheterna och naturlagarna fick råda.

I god tid före cirkulationsplatsen växlade jag i vanlig ordning ned till tvåans växel för effektivt nyttjande av motorbromsen. Att anlända med lugn motorbromsattack gör att man normalt sett får god överblick över trafikströmningarna och respektive fordonsrörelser. Kanske var det just beroende på min extra försiktighet och aningen lugnare tempo, som ett fordon lyckades hålla sig dold väldigt länge i den döda vinkeln, bakom vänster sida av frontrutan. Ambitionen var naturligtvis att lämna företräde, men upptäckten var aningen sen och bromseffekten inte ordet värt i rådande väglag och utan hjälpmedel.

Klokt nog avbröt jag illa kvickt inbromsningen för att behålla styrförmågan. Ett fortsatt bromsande hade ovillkorligen ökat risken för kollision. Bilen hade då garanterat drivit vidare rakt ut framför det snabbt analkande hotet. Att följa vägens krökning in i cirkulationsplatsen och återskapa en välanpassad och förväntad rörelseriktning i rondellen blev primärmålet.

Tyvärr hade min spontana inbromsning bara försämrat slutresultatet. Obromsat hade jag visserligen upplevts som kaxig, (något körstilen nu knappast kunde förmedla), om än bara för någon sekund i ny acceleration. men troligtvis hade jag med bibehållen fart (och kanske en aning acceleration) inte blivit trafikstörande, så som slutresultatet nu i viss mån blev. Ska nog vara tacksam både över mina snabba manövreringsbeslut samt att bilen i cirkulationsplatsen uppfattade mina sent upptäckta och sent framträdande bekymmer.

Bilens varningslampor strax efter start hemifrån.

Bilens varningslampor strax efter start hemifrån.

Vid verkstaden fick jag sitta ned i väntan på en just påbörjad fikarast, vars tid var känd av mig sedan tidigare. Min åternyuppslagna bok och lite gratis kaffe kom mycket väl till pass. Efter någon dryg halvtimmes boknjutning förkunnades bildomen. En cylinder som aktivt pressar tillbaka bromsvätskan vid låsningsfria inbromsningar var ur funktion och behövde bytas. Utan att besluta om reparationstillfälle begav jag mig hemåt. Ville ha med Anki i tidpunktsavgörandet.

Två lampaffärer besökte jag under min hemfärd. Ingen av dem hade den typ av hallampa vi önskade oss.

Kvällen bjöd bussresa till dansklubben och terminens första tävlingsträning. Det kändes grymt gott att ha vinterlägret i bagaget. Riktigt, riktigt bra...

Lagade och åt lite spagetti och bacon efter hemkomsten. Riktigt gott, men också ett godomligt sömnmedel. Tror inte jag hann läsa många sidor innan jag gav upp och släckte ljuset.

 

Onsdagen den 21 januari 2009:

När jag lämnade över min tågledarposition för morgonen, var det i ett uttröttat tillstånd. Inte beroende på arbetsbelastningen, utan i huvudsak kommen av allt tänkande och diskussionslyssnande analyser för natten. Endast ett par gånger hade jag dragits med i samtalen, dock med stort nöje...

Det var skönt att lämna jobbet i vetskap att veckans ledighet låg framför mina fötter. Sov ut ganska ordentligt under dagen och lät eftermiddagen vigas åt utvärderande av mina hemsideskunskaper och tester inför en ny kommande hemsideslayout. Inledningsvis var det visserligen lite si och så med koncentrationen. Men efter en utomhusvandring efter ytterligare boktillskott blev det bättre. Projekttesterna fortsatte även sedan Anki kommit hem efter sin arbetsdag och ett besök hos hennes farmor.

Efter läggdags avslutades dygnet med utläsandet av en bok jag ofta haft framför näsan den senaste tiden.

 

Tisdagen den 20 januari 2009:

Förutom en lokurspårning, en hjulaxel inne på Hagalunds område, under den sena måndagskvällen, blev natten grymt lugn. Fick till och med tid för web-studier under natten.

När jag fått avlösning sov jag en dryg timma på jobbet innan jag gav mig av norrut mot Rotebro för tandundersökning. Ett tandläkarbesök som glädjande nog inte innebar annat än en översyn och lite tandstensavlägsnande med handverktyg. Ett billigt tandläkarår så här långt. Förvånansvärt pigg gav jag mig av hemåt. Läste och lyssnade på ett gäng blivande civilingenjörer och njöt av dagen i största allmänhet. Ett besök i affären gjordes också innan jag i hemmet fortsatte känslan av ledighet med en mycket god frukost. Först en bit in på eftermiddagen visade sig tröttheten. Då var tennismatcherna från Australian open plödsligt svåra att följa koncentrerat. Sov därför gott till kvällen var kommen för en ny arbetsnatt...

Hämtade en nyanländ bok i centrum innan min färd till jobbet. Detta efter en extremt snöslaskig promenad.

Denna, min andra arbetsnatt för veckan, blev lugn även den. Fylld av intressanta diskussioner och således rent utav lite extra mysig att tjänstgöra på...

 

Måndagen den 19 januari 2009:

Hemma fanns det god tid för sovmorgon. Detta var dock ej min tanke för dagen, utan jag ville upp under morgonen för att beta av min göromålsönskelista. Detta lyckades jag även med...
    Inledningsvis handlade det om en njutbar frukost, bildbehandling och slutfasen av urval från vinterdanslägret.Men något som ytterligare roade mig under dagen var all Tennis från Australian Open. Anki hade naturligtvis åkt tidigt och innan jag vaknade till ordentligt.

Om kvällen, efter lite eftermiddagssömn, blev det dags för en arbetsnatt. Anki hjälpte mig att värma portionen soppa jag tänkt mig innan avfärd. Underbart god soppa som Anki tillredde under helgen.

Natten blev riktigt, riktigt, lugn för både mig och övriga i lokalen...

 

Söndagen den 18 januari 2009:

En tidig söndag som fjärrtågklarerare fanns att se fram emot. En arbetsdag som inte bjöd annat än en i det närmaste perfekt trafikdag för mitt vidkommande. Den mest avancerade manövern jag tog kommando över var en rundgångsväxling (planerad) i Kolbäck. Så inga highscorepoäng fanns att inhämta erfarenhetsmässigt. Nära nog en känsla (falsk trygghet) att jag var överkvalificerad för mitt uppdrag denna förmiddag. Njöt av lugnet gjorde jag i alla fall fullt ut, redo och standby för eventuella utmaningar...

Eftersom jag var bjuden på födelsedagsmiddag hos Ankis föräldrar till klockan 15.00, passade jag på att sova 18 minuter. En underbar sovpause som kändes gudomligt lång och som vid uppvaknandet fick mig att både kalkylera med försovning och med disorientering. Men på ett par tre sekunder var jag väl medveten om att verkligheten följde alla planer väl.

Anki och hennes far stod för matlagningen. Vi, inklusive Ankis farmor, bjöds en mycket välsmaknde skaldjursrisotto. Kanske var det tur att jag inte grävde allt för djupt, för ingrediensen musslor blev ingen favorit denna afton heller. Men resten var som sagt var mycket gott, krämigt och saftigt. Därtill naturligtvis mättande.

Efterrätten bestod av en mycket krämig chokladtårta som jag tror innehöll även tryffelchoklad, förutom choklad med 70% kakaohalt. Underbar att kombinera med grädde och som tilltugg till efterrättskaffet, serverat i vardagsrummet. Det kan tilläggas att tårtan mognade ytterligare i sin smak till nedkylt tillstånd (vilket provades senare under kvällen av Anki och hennes mor samt efterföljande dagar även av oss andra).

Den senare delen av kvällen bjöd både läsning, TV-tittande samt semesterbildvisning (sommarens Paris- och Korsikaresa). Så småningom letade vi oss hemåt med 22-bussen från Slussen. Relativt snabbt letade jag upp lite böcker ner till sängkammaren och nattvilan. Anki somnade som alltid snabbt, samtidigt som jag avnjöt lite lugn musik till bokbläddrandet. Någon direkt läsning blev det ej denna afton.

 

Lördagen den 17 januari 2009:

Det var riktigt kallt om morgonen. Gick upp i god tid för att åka med bussen klockan 06.00. Skrev i vanlig ordning dagbok under bussfärden, glad över att det äntligen var en ny buss i trafik, fullt utrustad med säkerhetsbälten. Den senaste tiden har vår busslinje fått dras med sämre och sämre bussar. Annat var det när trängselskattsförsöket genomdrevs av den förra, socialdemokratiska, regeringen, då var hela bussparken längs vår linje i princip spitter ny. Något som kändes tryggt vid färd på landsvägen genom Nackareservatet. Men visst förvånas jag samtidigt över hur få i de nya bussarna som nyttjar bälteslagens säkerhetsfördelar.

Arbetsdagen flöt på i ett jämnt och ofta lugnt tempo. I princip var det bara Stockholmståg som bjöd utmaningar genom extremt snäv framförhållning i sina färder och tågsättsbyten. Det märks ibland en tydlig attitydskillnad när vi inte finns på lyssnarvänligt avstånd, när telefonen blir en märkbart nedprioriterad sista beslutsförmedlande länk. Nöjd med slutresultat och trafik i övrigt begav jag mig till Åhléns för inköp av lite finare spiralpärmar. Därefter hemåt...

Anki hade under dagen varit ihärdig och framgångsrik i slipandet av trappnosar samt viss spackling av trappskavanker. Om eftermiddagen sov jag en kort stund, utmattad och i väntan på en underbart välsmakande soppa. Kvällen nyttjades sedan till lite småprov med CSS-programmering. Inte alls så lätt som jag gärna vill tro, då jag allt som oftast anser mig förstår vad jag läset. Därtill är jag ju långt ifrån ny i nyttjandet av CSS-kodande, undantaget några års vilande kunskapsinhämtning.

Innan jag gick och la mig för natten, såg jag till att stryka kläder samt studera altanmusen som i sken från lampan fortsatt samla mat i nattangränsande timma...

 

Fredagen den 16 januari 2009:

Nog trodde jag att min frukosttid var rikligt tilltagen, men helt plötsligt var det dags att gå till bussen. De sista smörgåsarna togs med till jobbet, yoghurten slevades in i rask takt och kaffet förblev nästan orört.

På jobbet bjöds jag visserligen ihärdigt jobb från första början, men i bra tempo och mest beroende på att kollegan var upptagen med att underhålla, byta ut och ersätta nyreparerade tågledartelefoner. Min lugna stund skulle dock komma. Dels till en kortlunch och dels till en välbehövlig massagetid. Det var dags att ta itu med de senaste veckornas onda och nära nog låsta nackmuskler. En genomgång som gjorde stor nytta med upplåsta leder lite här och var.

Kanske främst i nedre delen av ryggen. Fick positivt nog lite extra tid på massagebänken. Vila som gjorde stor nytta då jag med mindre än en minut tillbaka på driftledningscentralen kom direkt i en just inträffad personpåkörning i Uppsala. Basunerade (informationssystem till järnvägsföretag och media mm) och antog en utvald mängd av larmåtagandena på checklistan. Därefter handlade det om att få järnvägsföretagen att anta ett alternativt trafikupplägg, strukturera ett tillämpligt trafikflöde för angränsande och öppna bandelar, alternativt meddela inställelser och därtill eventuellt anordnad ersättningstraffik.

Frågorna blir naturligtvis många och tydligheten i informationsflödet blir därför av extra stor betydelse. I synnerhet då det efter ca två timmar av trafikstopp alltid blir dags för en efterlängtad men inte helt okomplicerad trafikuppstart. Järnvägsföretagen vill då, fullt naturligt, ha sina fordon och sin personal tillbaka i sina rätta omlopp och turer om det går. Denna afton lyckades vi ganska gott, men mycket tack vare vår erfarenhet och förberedande kartläggning av tågsättens positioner utmed järnvägen.

Efter en timmas övertidstjänstgöring gav jag mig av hemåt. Anki hade lagat iordning en underbar sallad, full med saftig avocado, som avnjöts framför TVn. Snart efter maten flyttade jag mig ner till sovrummet för läsning, snart följd av Anki. Tror jag somnade snabbt sedan jag släckt lampan...

 

Torsdagen den 15 januari 2009:

Behovet av sovmorgon var egentligen inte så stort. Men trots att jag sovit under både natt och onsdagseftermiddagen, ropade kroppen efter vila och fortsatt drömmande. Vid tiotiden kom jag trots allt på benen, lagom tid för en lugn frukost och lite TV-tittande samt bildinladdningar i största allmänhet.

Arbetseftermiddagen bjöd ett mycket stort lugn. Inga stora problem alls utöver numera mer eller mindre normala fordonsstopp. Allt ifrån multippelproblem (främs X2000) och diverse framdrivningsproblem (främst drabbandes pendeltågstrafiken).

Nöjd med dagen åkte jag hem med 21.40-bussen. Hann vara hemma en bra stund innan Anki var klar med en kursledarträff på dansklubben. Således hann jag även lägga innan hennes hemkomst. Unnade mig någon dryg timmas läsning och lyssnande till musik, innan det var sovdags.

 

Onsdagen den 14 januari 2009:

Efter uppstigandet klockan 04.30 var jag noga med att göra i ordning en god matsäck och mån om att få med mig den laxmatlåda Anki förberett för mig. Då jag hade en arbetsdag på Stockholmståg framför mig, passade det bra med en senare buss hemifrån. Allt för att slippa morgonstress.

Jag fick visserligen hålla hjärnan kall och analytiskt försöka hålla ordning på alla fordonskast som morgontrafiken kom att ge. Ett gott arbete då slutresultatet endast blev ett inställt insatståg trots ett flertal krånglande fordon. Tidvis la sig lugnet, ibland riktigt låna perioder. Tröttheten gjorde sig påmind, men var nog inte den enda faktorn till att jag verkligen "deckade" hemma i soffan, så fort jag handlat och tittat till musen "Cornelia". Sov under hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen. Jag var piggare, men nacken betydligt stelare.

När Anki kommit hem från jobb och besök hos sin farmor, njöt jag en god kopp te och ett par smörgåsar. Gick sedan i säng för att lyssna på musik och läsa den givande boken om CSS. Somnade någon timma efter Anki, nöjd med den mysiga stunden för läsande, med Anki insomnad mot Axeln...

 

Tisdagen den 13 januari 2009:

Vid niotiden, ca en timma före planerad uppstigning, hade jag vaknat pigg. Klev upp ur sängen och njöt av positiva dagboksrelaterat mail innan jag redigerade och bildsatte de sista delarna av år 2008 års dagbok. Ser fram emot att så småningom sätta en ny layout i dagen, även om det kommer att dröja en tid. Jag har ju en förmåga att just nu kasta mig över nya läroböcker istället för att börja själva skapandet. Å andra sidan positivt då jag redan sluppit utvecklingsfällor och fångstgropar jag utan nya kunskaper hade haft svårt att genomskåda. Som en parantes i sammanhanget kan nämnas att jag inte kunde motstå frestelsen att beställa ytterligare två webrelaterade uppslagsverk innan dygnet var förbi.

Eftermiddagspasset blev en lugn historia. mycket beroende på att vi för en gångs skull hade personalöverskott och ramturer på i princip alla behörighetsområden. Behovet ökade dock till och från under dagen, i synnerhet då två påkörningsolyckor, en med svåra skador och en med dödlig utgång drabbade oss och Stockholmståg mfl. Med drygt tre timmars mellanrum och på i princip samma plats, (Tumba), var olyckorna ett tydligt faktum. Om det fanns samband olyckorna emellan var trots allt svårt att säga. Däremot går det inte att låta bli vissa mer troliga slutsatser och reflektera över andra teorier...

Om kvällen hann jag lägga ut dagboksuppdateringen för år 2008. Beställde även ett par böcker innan jag gick och la mig. Anki hade redan hunnit i säng med god marginal före mig...

 

Måndagen den 12 januari 2009:

...

Bangårdsdel, station Askerstad.

En tidig morgon bjöds mig efter en ganska kort nattsömn. Arbetsturen som tågledare blev dock mycket lugn och bekväm. Visserligen en period med tyngre beslut och svåra priorieringar, men tankar som snart betalade sig med god ordning i trafiken. Känsligast för dagen var trafiken mellan Uppsala och Sala. En enstaka förarbrist riskerade försätta all trafik på bandelen i ett kaostillstånd...

...

Ett av mina egna lok på anläggningen, här Fagervik station.

Lugnet höll sig statiskt och mängden arbetsuppgifter ebbade ut sedan jag fått förstärkning. En timmas friskvårdstid togs ut med promenad genom stan bort mot Östermalm och Gärdet. Siktet var inställt på något café. Eftersom jag skulle spendera flertalet timmar med bokläsande fick tillgången på en cafévänlig toalett bli avgörande. Således blev det även denna gång det gamla skolnära favoritcaféet "Slusket" i Vasastan, eller Ritorno som det mer korrekt heter.

...

Planeringsarbete inför kvällens körning...

Efter knappt tre timmars fika och bokläsning gick jag slutligen till pendeltåget. Hämtades därefter upp i Häggvik för vidare färd och tidtabellsbunden modelljärnvägstrafik. En intressant afton som Tkl Carlköping.

Hemfärden gick via Häggvik och Karlberg. Bytte till buss och fick snart för mig att en aningen vindpinad promenad kunde vara på sin plats. Gick runt på de centrala delarna av Östermalm (Humlegården) bort mot Gärdet. Tunnelbanan tog jag till sist från Karlaplan, för en relativt effekiv hemfärd. Anki hade precis gått och lagt sig. Själv blev jag uppe ett tag vid datorn...

 

Söndagen den 11 januari 2009:

Vi vaknade trots allt relativt tidigt och var dessutom pigga. Stel var fortfarande min nacke, men även ganska rörlig. Så några hinder för oss till hemmadagsverke fanns icke, så snart frukosten var överstökad.

Under dagen sågades alla golvlister till deb övre hallen. Dessa kom på plats under eftermiddagen tillsammans med armatur. Så för första gånen på flera månader hade vi en upplyst hall, trapp och förrådsdel. Lite av ett nytt hem som man kunde beundra tillsammans med Ankis inplacerade byrå.

Delar av den avkopplande kvällen bjöd läsning och spisande av god lax och hemmagjord potatismos.Men under sena delen av kvällen fastnade jag framför TVn. Trots extremt långa och riktigt illa valda reklampauser, hade jag svårt att ta mig tid för hängande av min nytvättade tvätt. Filmen som var en hel del i min stil och smak var "A lot like love". Jag vet att jag sett filmen tidigare, men trots detta tog det tid att lägga filmens alla pusselbitar riktigt rätt... En kort nattsömn väntade mig sedan...

 

Lördagen den 10 januari 2009:

Efter en hård kväll på Mälarsallen var jag både mörbultad och lycklig. Den mörbultade delen bestod i att mina lägertränade muskler inte riktigt var beredda på min sanna dansglädje och det underbara mottagande jag fick efter en längre tids bortavaro från dansen. TittiEnbsp;G, som bjöd den ultimata dansupplevelsen i klassen "Familjeutomstående", hade på sin fantastiska dans nästan kunnat locka mig till klassbyte. Nu avgick hon istället med en extra varm kram och ett hedersomnämnande, med utlovade drömmar om mer av hennes dans. Hoppas hon snart igen bokar upp mig med samma beslutsamhet för minst fyra låtar eller danser.
    Min kropp i övrigt gav upp mer och mer, ju längre dansnatten led. Muskelsträckningar och en stel nacke gjorde att det till slut var skönt att färdas hemåt med nattbussen och Anki vid min sida.

På hemmaplan var jag riktigt snabbt i säng. Ansåg nog att sömn kunde vara det stora botemedlet. Men krämporna var kvar även när jag vaknade. Främst yttrandes sig i en extremt stel nacke dock utan nackspärr.

När jag slutat att gnälla över mina krämpor och ätit frukost, fick vi en hel del gjort i huset. Nedre hallen smyckades ut med de färdigsågade golvlisterna. Samma typ av förändring gav trappan ett lyft i fråga om nya trappnosar.

Efter ett gott dagsverke bjöd Anki god renskav med ris som inledning på en avkopplande kväll fylld med läsning.

 

Fredagen den 9 januari 2009:

Så snart Anki hade duschat färdigt steg jag upp. Gemensamt tog vi bussen mot stan. Min arbetsdag bestod helt av specialuppdragstid, om än en kort dag då jag hade drygt tre timmar inarbetad tid i bagaget. Hann dock med relativt mycket, (länkning av säkerhetsplaner för respektive station), innan jag tog mig frisk luft i stan. Efter en lång tids kyla var det nu aningen slaskigt och någon enstaka plusgrad.

Under tiden jag inväntade ett möte med "Blomman" (kl 15.30), hann jag besöka två bokhandlare. Sortimentet var visserligen blekt, men boken jag trots allt fann kunde jag inhandla för halva priset mot vad den normalt såldes för. Men trots detta saknade jag verkligen den fackbokhandel som nu slagit igen eller i bästa fall flyttat frå n Hötorget. Där fanns en guldgruva för mina hemsidesintressen...

Tillsammans med "Blomman" åkte jag till Odenplan och Ritorno café för avkopplande samtal om järnvägar och annat...

Ett kort tag på hemmaplan innan jag gav mig av för dans på Mälarsalen till SHAKE. Första dansen ute på länge och mycket efterlängtad efter helgens underbara dansläger. Allt sedan dess har jag varit grymt rastlös och sugen på att träna diverse stegvariationer. Visserligen inte troligt att man lyckas i och med den väntade trängseln och koncentrationen vid mer avancerad förning. Anki har åkt direkt till Mälarsalen, efter ett besök hos hennes farmor under kvällen.

 

Torsdagen den 8 januari 2009:

Efter att ha fastnat framför TV-filmen "Spindelmannen", en bit in på det nya dygnet, blev det en kort nattsömn. Men relativt pigg var jag ändå i samband med uppvaknandet. Var duktig nog att göra iordning en liten matsäck för dagen, med tanke på att jag skulle spendera arbetsdagen på Stockholmstågs driftcenter.

Dagen började intensivt, men med rappa och ganska självklara beslut. Allt kom att kretsa kring Nynäsbanan och i synnerhet Ösmo, där problemen startat med spårmarkering i en av de norra växlarna. Man kan knappast säga att jag fattade något felaktigt beslut, men nog ansågs det att banverket äventyrade hela morgontrafiken. Detta stämde förvisso fram till dess att en förare fatalt misslyckades med att kontrollera växelläget och undlät sig att lägga om den lokalfrigivna växeln enligt instruktionerna i Ösmo. Med andra ord en krafrigt uppkörd och skadad växel, med totalavstängning ett flertal timmar därefter som följd.

När jag gick hem var man i färd med att återuppta en begränsad trafik genom Ösmo. Den skadade och kraftigt böjda växeltungan var visserligen kvar att byta, men klovad i rakläge kunde stationen nyttjas utan möjlighet till alla tågmöten som normalt fanns tidtabellslagda just dit. Aningen utarbetad var det skönt att bege sig hemåt.

Hemma kände jag mig åter igen pigg. Visserligen mest beroende på en tiominuters powernap ombord på bussen hem. Tyvärr förbyttes lusten att vara aktiv mot huvudvärk och sömn under eftermiddagen och en bit in på kvällen. En kvällstid som dock kunde nyttjas till bildhantering från helgens dansläger.

Tidig vacker gryning med utsikt från Stockholmstågs driftcenter...

Tidig vacker gryning med utsikt från Stockholmstågs driftcenter...

Innan den riktiga nattsömnen hann locka mig, hann jag fascineras av vår mus på altanen. Hon samlade denna kväll mat långt inpå kvällen, långt efter mörkrets inbrott. Troligtvis lockad av att altanlampan för en gångs skull hölls tänd.

 

Onsdagen den 7 januari 2009:

Skönt nog hade jag en liten sovmorgon till dess att jag besatte dagturen som tågledare. Det fanns gott om personal på plats, men det blev för min del mer att göra då min tågledarkollega tog kompledigt för resterande del av förmiddagen.

Järnvägstrafiken flöt på bra. Endast urspårning med godsvagnar på sidospår Tomteboda störde ordningen något. Tre axlar i två godsvagnar utan farligt gods hade gått av spåret under växling.

På hemmaplan hade datorn börjat krångla som en uppfö:ljning på ett antal felmeddelanden som dykt upp under sen tisdagskväll och innan jag åkte till jobbet. Körde en stor viruskontroll och "Spybot" i hopp om ökad stabilitet. Men få brister hittades under den kvällslånga sökningen.

 

Tisdagen den 6 januari 2009:

Sporthallen i gryningsljus...

Almunge vinterläger, sporthallen i gryningsljus...

Denna andra natt i sovsalen, danslägret Almunge, sov jag betydligt bättre än jag väntat mig. Upplevde inte att jag halkade omkring ovanpå det nya och luftfyllda liggunderlaget i samma utsträckning som jag gjort under den första natten. Och trots att jag somnat sent, och därtill vaknat till tidigt om morgonen, var jag pigg vid frukosttid.

Även den sista av lägerdagarna blev givande. Precis som förväntat bjöd lägret en genomgående mycket hög klass på instruktörerna. Kanske inte helt konstigt med tanke på deras självklara plats i den absoluta Sverigeeliten inom samtliga Bugg- och Rock n' Rolldisciplinerna (5st)...

Frukostkö och lägerliv...

Frukostkö och lägerliv...

Tjejerna fick nog mest instruktioner denna dag, med Mikaela H som storslagen förebild. Men även vi grabbar hade fortsatt gott om uppgifter att träna på, plus en hel del nya armtänkstillägg i samband med musikbetoning i dansen. Min fotarbetesutveckling fortsatte och dansandet kändes fortsatt lätt, utan några tecken på direkt avmattning ens när jag kämpade som mest. Att avsluta även denna kursdag med ett stretchingpass instruerat av Mikaela var en självklarhet. Lika mycket lockad av Mikaelas kunskaper och instruktioner som av det faktum att kroppen naturligtvis skrek ut ett stretchingbehov...

Nöjd med både fotografetingsinsatser och dans avslutades allt med packande och en skön dusch. Nära nog sist av kursdeltagare lämnade Anki och jag Almunge skola för färd hemåt via Uppsala.

MAX i Uppsala blev vår hungerdämpare under hemfärden. Trevligt nog sammanstrålade vi där med ett gäng från lägret (delvis vår grupp) under sin hemfärd mot Bollnäs- och Ljusdalstrakten. Naturligtvis var dans ett av de stora samtalsämnena, men även motorcyklar, vackra vägar och min fd Arbrå-flickvän Ida blev ett av de oväntade och trevliga glädjeämnena att avhandla. I princip tror jag vi satt närmare en timma innan vi alla bröt upp för hemfärd.

Utomhus var det något mellanting mellan snö och regn. Tillsammans med vägsalt gav detta ett icke speciellt önskvärt väglag, inkluderat dålig sikt och ett frenetiskt nyttjande av spolarvätska och vindrutetorkare. Väghållningen försämrades sedan drastiskt, i höjd med Upplandsväsby, då indikeringslampor för utebliven ABS-funktion och anti-sladdsystem började lysa. Vi svängde av för att i mina barndomskvarter få tid och ro att läsa på hur allvarligt biltillverkaren ansåg felen vara.
   Resan hem fortsatte dock snart, utan vidare missöden. I hemmet väntade sedan ett par timmars kvällsåterhämtning med te och bildinladdning från den gångna helgen.

 

Måndagen den 5 januari 2009:

Lägerboningen...

Lägerboningen...

Danslägret i Almunge tog nu fart på allvar. Helt plötsligt lossnade fotarbetet, något som även poängterades såväl under pågående lektion som efteråt av den instruktör (Johan) som vi hade. Under de senaste åren har han haft möjlighet att studera min dans under flertalet kurstillfällen på min hemmaklubb Nackswinget. En framgå som värmde mig mycket och som nu gjorde mig fri i fötternas tyngdpunktsförflyttningar. Med andra ord grundeb för ett helt frikopplat fotarbete hela tiden. Bounce kom som en följdbonus, eller naturlig förutsättning.

Ett av alla skobyten mellan danspassen...

Ett av alla skobyten mellan danspassen...

Stretching...

Stretching...

Om jag under söndagen varit aningen skeptisk till gruppindelningen, så mjuknade min inställning och attityd en hel del när undervisningstempot ökades. Gruppen var homogenare än jag först ansett. Detta gällde speciellt den yngre gruppen som vi fått glädjen att tillhöra och som därtill ofta fick egen undervisning. Ibland även tillsammans med de yngre i de omgivande utbildningsnivåerna.

När kvällen kom ömmade visserligen musklerna rejält, men kvar fanns en diger danslust. Klockan 21.00 var det tänkt att Highlights skulle spela i matsalen. Men klockan gick utan att något band dök upp. Vi hade det visserligen trevligt och gemytligt, med en underbart god middag samt ett välsmakande glas vitt vin, men misströstade ändock över de prognoser som inkom. Det skylldes hur som helst på bussen och isproppar när dansen väl kom igång någon dryg timma sent eller mer...

Efter pausen gav vi upp till förmån för nattvila. Med tanke på den kommande kursdagen och dansens tidsförskjutning fanns inte en chans att orka vara kvar till slutet. Men jag fick dansa med Anki och ytterligare två mysiga tjejer innan mingel, en toast, fotografering och ytterligare ett glas vitt vin hägrade.

 

Söndagen den 4 januari 2009:

Den mysiga morgonen fick snällt övergå i ett effektivt packande vid niotiden på morgonen. Framför oss låg ett tre dagar långt dansläger. Strax före avfärd, målsatt till ca 11.30, fick jag ro till frukost. Gårdagens välsmakande pannkaka fick utgöra en bra grund för dagens energislukande sysselsättningar. Ett matintag som visserligen drygades ut med en yoghurt och ytterligare matsäck för färden till Almunge.

Sedan vi lämnat hemmet bakom oss, stannade vi till på Naturkompaniet för att inhandla luftliggunderlag. En dyr historia, dock välmotiverad då ett i princip vanligt underlag kostade multum, närmare en halv tusenlapp.

Färden via Sickla köpkvarter och Statoil Häggvik och Upplandsväsby gick vidare effektivt upp mot Almunge. Endast ett kort fotostopp gjordes för dokumentation av den underbart rimfrostgnistrande miljön i den elvagradiga eftermiddagen.

Incheckningen och valet av sovsal klarades snart av. Innan själva välkomstmötet och tiden för danslektionerna spisades även matsäcken, i form av rostbiffsallad, i lugn och ro. Välbehövligt för en redan hungrande mage. Vårt val av grupp och träningsnivå kändes inledningsvis aningen ifrågasatt. Kunskapsspridningen kändes enorm, kanske inte lika tydlig på damsidan som på kavaljerssidan. Men det fanns ytterligare en räddande uppdelning, där vi hamnade i den "unga gruppen" som i princip svarade mot förväntningarna. I synnerhet när vi under en lektion endast blev två och ett halvt par. Då fanns det chans till en viss dansutveckling.

Kvällen kom riktigt snabbt. Tiden efter middagen hade i synnerhet rusat iväg. Men det var riktigt gott att ta sig en dusch, bastu samt mot småtimmarna samlas över ett prisvärt glas vin och en mycket god toast före läggdags.

 

Lördagen den 3 januari 2009:

Utan en allt för lång sovmorgon såg vi till att äta frukost i lugn och ro innan dagens koncentrerat effektiva tapetuppsättning i den övre hallen. Ett arbete som gick för vånansvärt bra. Uppehåll i princip endast för att spisa svampsoppa med pasta.

Med bara ett snitt kvar på den absolut sista tapetvåden ringde klockan för kvällsmåltiden. Stolta kunde vi avsluta tapetseringen klockan 21.31, för att därefter spisa en saftigt fod ugnspannkaka.

Kvällen i övrigt nyttjades sedan till uppstädande av arbetsplatsen, samt ett visst distraherande TV-tittande då Sveriges junior-WM-lag till slut slog slovakien med 5-3 i ishockey. En match som titt som tätt var riktigt spännande.

 

Fredagen den 2 januari 2009:

Dagen kom i princip bara att nyttjas för tapetsering i den övre hallen. Ett arbete som lyckades bra, mycket tack vare Ankis mod att skära såväl lätta som svåra partier med en numera stadig och van hand.

Torsdagen den 1 januari 2009:

Efter ett mycket trevligt nyårsfirande i Edsberg, hemma hos Helge och Agneta, skjutsade vi mina föräldrar hem till sin boning. Hemma var vi inte förrän någon gång vid tre- till fyratiden om morgonen. Naturligt på det följde en god sovmorgon.

När vi vaknat, ätit frukost och så småningom var lockade av inredningsarbete så plockade vi fram tapetseringsutrustning. Ingen av oss var speciellt fysiskt taggade för uppgiften, så vi såg mest till att bara komma igång med ett par våder innan kvällsvila, underbar Risotto, te, smörgåsar, dator och TV kom att gälla för resten av kvällen. Dansen på Skultuna hade då varit avskriven på dagsschemat ett par timmar. Ankis rester av sin förkylning botades bättre i lugn och ro. Därtill skulle vi mer utvilade kunna gå in för tapetsering kommande dag.

 
 
 
   Beakta detta...   
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Senast uppdaterad av Lars Ålander: (Se senaste dagboksanteckning)
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!