Sådan är Lasse
Ålander
Journalisten och tidningsskribenten Christofer Elghorn,
(bilden till höger), har tagit sig en riktig
funderare, varpå han i texten nedan speglar sin syn
på hur jag är som person. Han ger sin
vittnesbild av den
verklighet jag själv, fram till nu, bara
anat...
Det är lätt att förledas av ett
första
intryck. Ett första intryck av Lars
Ålander
kan
vara att han är skvatt galen. Det var till exempel
mitt första intryck. Ett intryck jag för
övrigt inte har behövt revidera.
Men hur är Lasse egentligen? Tja, låt mig
säga så här: Lasse är en sån
kille som alltid har en smörgås med sig.
För säkerhets skull. När man minst anar det
så står han där och idisslar på en
hembakad fralla med ost. Och att en yoghurt finns i
närheten behöver man inte tveka över.
Ryggsäcken är alltid med. Och
alltid
fullpackad.
Full av man-vet-aldrig-prylar. Den sitter stadigt på
ryggen, utom när han dansar. Till och med på
skidresan är den närvarande. I liften, i backen,
i sängen. Lasse spenderar lika mycket av sitt liv
grävande i ryggsäcken som en normal person
spenderar på toaletten.
Lasse gillar tåg. Och då menar
jag att
han
-gillar- tåg. Han ligger villigt på pass
två timmar i en grässlänt för att
fotografera X2000 när den vräker förbi. Och
han kan givetvis alla tågsträckor i landet.
Dessutom har han hittat drömjobbet som
trafikövervakare åt SJ. Vad säger
man, världsklass?
Det vore nog elakt och felaktigt att kalla Lasse
snål. Det är han inte.
Men noggrann med det ekonomiska är inte att ta i.
Gärna koll på kronorna, ibland till det
yttersta. Man har mötts av repliker av typen
"Mhm, då är Christofer skyldig mig 78 kronor
och 46 öre. Janne är skyldig mig 57 kronor och
19 öre, ja vi kan väl säga 57 kronor."
Lasse tänker för mycket. Detta
syns
tydligt till
exempel i dansen. När vi andra rycker på
axlarna och lär in figurerna står Lasse i ett
hörn och antecknar. Ska han lära sig en ny grej
bör den vara detljerat förklarad. Gärna med
en bildsatt instruktionsbok bifogad.
Men han är en en duktig dansare. Kompetent, kunnig
och dansant. Och om han tänkte lite mindre skulle han
nog vara ännu bättre.
Så vad behöver Lasse?
Tja, inte mycket. Vi köpte nya byxor till
honom förra våren, så det har han.
Danspartners har han, flera stycken. Likaså
kompisar och jobb. Och intressen. Jo, han skulle kanske
vilja ha ett brev från Bonniers med löfte om
att få trycka sin egen diktsamling. Om
jag skulle köpa den? Självklart.
av Christofer Elghorn
texten tillhandahållen 1998-02-25, författad
av Christofer Elghorn
Senast uppdaterad: 1999-03-23 av Lars
Ålander.
(OBS! Datumet gäller
endast denna sida, andra kan vara ändrade
senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se
sedan 3/3-98.
