Mitt liv startade år 1971, en av de första sommarvarma dagarna i maj, (4:e maj). Som liten var jag företagsam, envis men för det mesta glad. Jag växte med åren och började utforska allt som kom i min väg. Utflykterna blev allt längre och längre. Jag blev uppfostrad till att inte banka på grannens dörr med leriga handskar, att inte gå med dubbelvikta strumpor och att ta av mig mina lovikavantar innan sommaren var alltför påtaglig. (Med andra ord finns här en grabb med egna tankar och egenskaper).

Jag började skolan och blev alltifrån en "trendskapare", " gängmedlem" till "ensamvarg". Min lärare i första årskursen ska ha ringt hem och undrat om jag brukade vara mycket för mig själv, eller om mamma trodde att det var någonting fel. Mamma förklarade att jag brukade dra mig undan om någonting inte intresserade mig tillräckligt mycket. Jag har aldrig haft svårt att finna sysselsättningar och dela med mig av dem.

Barndomen passerade inte obemärkt förbi, men snabbt. Ungdomstiden kom istället och bet sig fast i mitt lilla hjärta. Fick jag uppleva allt igen skulle jag nog börja om med tonåren och inte ändra på speciellt mycket. Möjligtvis skulle jag senarelägga hemgången från en av de bästa och mest givande festerna, våren 1985...

Troligtvis var det i tonåren jag blev som jag blev. Som 13-åring startade jag mitt försök att få grepp om kroppens rörelser och koordinationsförmåga. Det positiva var att jag redan från början hade underbara tjejer till min hjälp för detta. Listan skulle bli lång om jag skulle räkna upp alla prinsessor och skönheter. Mitt hjärta bankade hårt och mitt självförtroende var på topp, trots att jag då som nu alltid hade ett vakande öga öppet. Prinsessorna tog inte bara hand om koordinationen och hjärtat, de förvandlade mig snart till en danskavaljer som inte hade en tanke på att svika och lämna dansgolvet.
    Ja, i och med mitt lyckliga livsöde skapades en dansare. Koordinationen är än idag inte alltid den mest övertygande, men jag kan ändå idag glatt konstatera att jag snabbt greppade jag vad dans handlade om.
   I takt med att jag dansade fram genom livet, växte jag och blev stor och stark. Nja, kanske inte så stor, men åtminstone längre. Idagens läge har jag antagit en imponerande längd av totalt ca 173 cm höjd över havet.

Nu när jag har blivit någorlunda vuxen har jag förstått att det tar ett tag att beskriva alla egenheter och egenskaper. Eftersom jag är folkkär och gillar att umgås, får jag hänvisa, den som fortfarande är intresserad av att få reda på mer, till en fika någonstans. Hör gärna av dig. Jag bor visserligen i närheten av Stockholm, men för en fika kan jag gärna resa en bit...
   I övrigt får du väl leta vidare ibland trådarna och länkarna på min hemsida. Lycka till min vän...

Fikatid kan önskas på e-mail: lamal@algonet.se

Här är en opartisk beskrivning av mig som person och danskamrat. Följ denna länk och du får en bild av mig som bara journalisten och tidningsskribenten Christofer Elghorn kan ge. Många är det dock som mer än gärna skulle skriva under och därmed försäkra att texten beskriver verkligheten. Sådan är Lars Ålander!

	Valet är ditt...

sedan 2/7-97.