Bränd Parasit
 
Bränd av tidigare förluster,
sågad vid mina knän,
har jag slutat dansa i livet,
misströstar och letar en vän.
 
Stänger ensam in mig i hytten,
jag som tydligen söker kontroll,
jag som tappat greppet
och som inte vill påverka någons norm.
 
Jag vill uppleva en längtans frihet,
inte mina tvivels fasta bur,
inte avstå för att minska andras tvivel,
vill se över kanten ståendes på friska tår.
 
I tanken smeker jag hennes höfter,
i min utandning rör sig hennes hår,
i min tanke finns en förundran
men utan säker kärlek blir bilden ändå grå.
 
Jag vill se min lyckas gryning,
jag vill leva med den som min näring när,
jag vill minska min känslomässiga parasitroll,
tro att hon älskar mig för den jag är...

Av Lars Ålander