"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok år 2008

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 
Dagboken 2007/2008

Ett nytt år 2008 har inletts och därmed en ny chans för dagboken.
2007 års anteckningar finns i skrivande stund bevarade i almanacksformat. Förhoppningsvis omsatta och nedskrivna även här så småningom. En uppdatering som dock förväntas ske smygande och lite ryckvis, men förhoppningsvis läsvärt och med en del bilder inkluderade då och då. Dags dock att omsätta min nyvunna energi i dagboksanteckningar för det kommande året 2008. Med önskan om trevliga minnesbilder och god läsning... (080117)
Nyårsskålen blev förevigad innan den dracks upp...
Nyårsskålen... Foto: Lars Ålander
 
 
 
...
...
...
Foto: Lars Ålander (09-01-01)
   
Sammanfattning av år 2008
främst gällande perioden 20 augusti till 31 december 2008...

 
Sammanfattning av år 2008 Året var till stor del en förlängning av 2007 års vardag. Men trots detta blev det ett både bra och spännande år, inte minst fotomässigt. ännu fanns mycket att lära inom denna konstform, men den inspiration jag fick vid mötet och ordväxlingen med Mattias Klum kommer länge att inspirera mig till fortsatt arbete och utmaningar. En av två signerade böcker fick jag dessutom glädjen att ge bort i födelsedagspresent till min mor. Bytet av kamera, från NIKON D200 till D300, gav mig mycket. Semesterbilderna från Paris och Korsika, tillsammans med Anki och mina föräldrar bjöd både utmaningar, spänning, erfarenhet och framgångar. Stort växte sedan mitt självförtoende när jag för dansklubben dockumenterade en av årets största Sverigedanstävlingar, vår egen i Solnahallen den 18 oktober. Många var det som efter det hörde av sig med både beröm och önskemål.
 
Min allra mest omtckta bild tog jag dock med en pocketkamera på Paris storflygplats CDG. Det var under min fototestresa via Prag, till Paris, och åter i mitten på juni månad. Samtidigt som jag hälsade på Anki, (under några av hennes Parisarbetsveckor), fick min grönskimrande Olympus SW-1030 visa vad den gick för. Senare om sommaren fick den även hjälpa till vid årets undervattenfotograferingar och andra mer utsatta platser och miljöer, bland annat utlånad under Ankis greklandsseglats.
 
Började under slutet av året fundera på om det kunde vara lägligt att starta ett mindre företag för att lättare kunna finna uppdragsgivare och öka möjligheten till att ge text- och bildreportage mer plats i min tillvaro. Steget kändes dock fortfarande aningen stort och tiden kommer får utvisa när och om det kan bli aktuellt. Fortsätter så länge med fototräning och utökande av mina hemsideskunskaper...
 
Under årets sista veckor lärde vi känna den större skogsmus, enligt mig en Cornelia. Hon (om det nu är en hona) har under altanen funnit sin boplats i en rymlig, svårtillgänglig och nära nog rovdjurssäker boning. Altanens lockelse är de frön som småfåglarna skvätter ned från utfordringsplatsen. Kort och gott en nyfiken linsmus i fotografiska sammanhang.
 
Dansen har under hösten gått på sparlåga. Detta samtidigt som den personliga danstekniken börjar hänga med utvecklingen. I min strävan att finna min egen dans, kunde jag förutom den regelbundna träningen även glädjas åt både Ekebofestival samt Hudik- och Ö-viksdansmarorna. I princip var det Mälarsalsbesöken som fick stå tillbaka under ett mycket trevligt dansår.
 
 
 
 

Onsdagen den 20 augusti 2008: Arbetsnatten startade med ett kontaktledningsfel som utanför vårt område, Avesta-Krylbo- Storvik, ändå påverkade trafiken på vårt område. Eftersom tågen skulle få ställas upp en tid mellan Sala och Avesta-Krylbo kontaktade jag alla berörda järnvägsföretag för att förbereda dem på förseningar. Man hade inledningsvis vissa önskemål om avancerade omledningar med rundgångar både i Sala och Uppsala. Såväl tågens längd och den spårbrist som fanns i Uppsala (korta spår) och det faktum att vissa vagnar saknade tillstånd att över huvud taget trafikera den sträckan gjorde till slut att endast ett godståg blev omlett via Stockholm. En diger omväg, men ändå en färd ett av järnvägsföretagen önskade. Framförandet och rundgången lyckades i Stockholm innan alla nattarbeten stängde möjligheterna till framfart. Efteråt kunde det sägas vara en tidsödande procedur. Stoppet upp mot Avesta-Krylbo blev bara någon timma. Sedan fick i alla fall några tåg komma vidare, delvis omledda kortare väg.

Torsdagen den 21 augusti 2008: Morgontimmarna på jobbet blev lugnare och jag hade nästan kommit in i min semesterlunk när jag blev avbytt om morgonen. Det skulle bli en underbar ledighet som efter sömn skulle avnjutas på Hågelby till ZLIPS. Evelina skulle vid detta laget också vara i stan...

Fredagen den 22 augusti 2008: Hade en helt ledig dag. Ursprungligen hade jag önskat ledigt i form av komp, men eftersom jag jobbat relativt mycket under en period övergick den till slut i att bli en fridag från jobbet. Inget jag tackade nej till...
   Förberedde under dagen den kommande semestern på lite olika sätt. Mot kvällen så sammanstrålade Anki och jag med Evelina och Martin för en middag på en TACO-restaurant i stan. Det blev en skön avkoppling innan dans till Expanders på Skansen. Vilken god semesterstart det blev...

Lördagen den 23 augusti 2008: Efter underbar dans och många, många underbara dansmänniskor på Skansen promenerade Evelina, Martin, jag och Anki till Centralen. Eftersom jag var vrålhungrig fastnade jag spontant för tanken på en tunnbrödsrulle. Så underbart gott, trots att det var aningen svårätet. Gemensamt fortsatte vi till tunnelbanan och tog inte avsked från varandra förrän vid Slussen, där vi skulle av.

Efter en natts sömn och sovmorgon fortsatte förberedelserna inför vår semester. Både inom- och utomhus, inte minst i fråga om packande...

Söndagen den 24 augusti 2008: Semester, Stockholm, Arlanda och Paris...

... ... ...
... ... ...
... ... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bild längst till vänster)
... ... ... ...
... ... ... ...
... ... ...

Måndagen den 25 augusti 2008: Semester, Paris...

... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ... ... ...
... ...
... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Restaurantpersonal (bilden längst till vänster)

Tisdagen den 26 augusti 2008: Semester, Paris...

... ...
... ... ... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bild längst till vänster och längst till höger)
... ... ... ...
... ... ...
... ... ... ...
Foto: Hans-Olov (bild ett och två från vänster räknat)
... ... ... ...
... ... ... ...
... ...
... ...
... ...

Onsdagen den 27 augusti 2008: Semester, Paris och Korsika...

... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bild i mitten)
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ... ...
... ... ...
... ... ...

Torsdagen den 28 augusti 2008:Semester, Korsika...

... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bild längst till höger)
... ... ...
... ...
... ... ...
... ...
... ... ... ... ...
... ... ... ...
... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ...

Fredagen den 29 augusti 2008: Semester, Korsika...

... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
Foto:Anki (bild till höger)
... ... ... ...
... ...
Foto:Anki (bild ovan, till vänster)
... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bild i mitten och till höger)
... ... ...
Foto: Anki (bild längst till höger)
... ... ...
... ... ...
Foto:Anki (bild i mitten)
... ... ...
... ... ...
... ... ... ...

Lördagen den 30 augusti 2008: Semester, Korsika...

... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ... ...
Foto: Anki (bild längst till vänster)
... ... ...
Foto: Anki (bild ovan, längst till vänster)
... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bild längst till höger)
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ... ...
Foto: Anki (bilden ovan, längst till höger)
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bilden ovan, längst till vänster)
... ... ...
Foto: Anki (bilden ovan, längst till vänster)
... ... ...
... ... ...
... ... ...

Söndagen den 31 augusti 2008: Semester, Korsika...

... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bilden längst till höger)
... ... ... ...
Foto: Anki (bilden ovan, längst till vänster)
... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bild i mitten och längst till höger)
... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bilden längst till höger)
... ... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (bilden ovan, längst till vänster)
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ... ...
... ...
... ... ... ...

Måndagen den 1 september 2008: Semester, Korsika...

... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Hans-Olov (bilden längst till höger)
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ... ...
... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ... ... ...
... ...
... ...
... ... ... ...
... ... ...
...

Tisdagen den 2 september 2008: Semester, Korsika...

... ...
... ...
... ...
Foto: Anki (bilden ovan, längst till vänster)
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
Foto: Anki (bilden ovan, länst till vänster)
... ...
... ...
... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...

Onsdagen den 3 september 2008: Semester, Korsika, Nice mot Arlanda...

... ... ...
... ... ...
... ... ...
Foto: Anki (denna bild)    
... ... ...
... ... ... ...
... ... ...
... ... ...
... ...
... ... ...
... ... ...

Torsdagen den 4 september 2008: Den lediga dagen präglades naturligtvis mycket av bildinladdning från Paris- och Korsikaresan, men även av en bildsammanställning från sommarens seglarhelg. Dessa bilder brändes så småningom på CD, för att kunna levereras till Ankis föräldrar under helgen.

Fredagen den 5 september 2008: Tidigt om morgonen åkte vi med bil till Nynäshamn för att vid niotiden kunna påbörja avmastning av Ankis föräldrars segelbåt. Arbetet gick både snabbt och smidigt. Vi fortsatte ut till landstället där avkoppling snart bjöds med tidning och bok i solen. Åtminstone till dess molnen började anlända, inför eftermiddagens- och kvällens ganska hårda skyfall som följde. Innan vädret helt slog om hann vi lasta ett par otympliga stubbar på en släpkärra.

Kvällen bjöd goda kex och smörgåsar med skagenröra. Detta samtidigt som de övriga även njöt av kräftor. En riktigt mysig kväll som omväxlande bjöd TV-tittande och bokläsning...

Lördagen den 6 september 2008: Vi tog en lite lagom sovmorgon ute i gäststugan innan vi njöt av en god mysig frukost i lugn och ro. Så småningom drog vi oss dock hemåt. Vi stannade till vid vid Handen, dels för matintag på kebabrestauranten invid Mio, men även för att leta lampor i ett par olika möbel- och lampaffärer..
   Innan vi åkte hem gjorde vi våra huvudinköp vid Coop Forum i Handen. Vi hade plötsligt bestämt oss för att måla om i "Rosa rummet", i fortsättningen benämnt "Galleriet". Vi hittade efter bara några minuters färgletande en lila färgnyans (Louise 0813) som vi bedömde som gångbar till de rosa garderobsluckorna och den rödrosa heltäckningsmattan, som skulle få bli kvar. Väl hemma evakuerade vi rummet från böcker och bokhyllor. Men endast en vägg blev målad under kvällen, för vi märkte snart att förrådet av maskeringstejp behövde fyllas på. Hur som helst var det med en stor mängd belåtenhet inombords, som färgen syntes uppfylla våra tankar och drömmar med...

Söndagen den 7 september 2008: Efter frukost begav vi oss till Fredells byggvaruhus för att bland annat köpa maskeringstejp. Galleriet målades sedan med ett första lager färg under dagen. Dessutom slutfördes tapetseringen av den nedre hallen, de tre sista våderna, med gott resultat. Första våden i den övre hallen fick oss dock att lägga av för dagen. Tröttheten fanns där och den positiva gnistan saknades. Två ingredienser som inte uppmuntrades av att just denna våds kapande inte blev i närheten av godkänt resultat. Troligtvis var jag den tröttaste och mest kinkiga av oss... Hur som helst passade kvällen bättre till bildinladdningar och relativt tidig sänggång...

Måndagen den 8 september 2008: Anki hade sin första arbetsdag efter semestern. För egen del startades den sista semesterveckan med bildinladdningar, som för den delen gick riktigt trögt. Jag handlade om eftermiddagen mer färg på Coop Forum. Färg som Anki och jag målade Galleriets andra färglager med under kvällen.

Tisdagen den 9 september 2008: Jag nyttjade dagen till att montera tillbaka elutrustningen i det nymålade Galleriet. Tyvärr lyste spacklingen igenom. Tack och lov fanns det dock kvar en viss mängd färg, som nu fick täcka de spacklade delarna av var vägg. En fägrutstrykning som gav efterlängtat och förväntat positivt resultat...

Under kvällen blev det ett första träningspass tillsammans med Solveig, inför danstävlingen i mitten på oktober. Riktigt skoj och bra...

Onsdagen den 10 september 2008: Nyttjade natten till bildinladdning omväxlat med sömn på soffan. Dagen fortsatte i ungefär samma stil. När kvällen kom tog jag dock motorcykeln ut till Vallentuna för lite modelljärnvägskörning, sk fri körning. Motorcykelåkandet blev till en skön avkoppling.Resan till Vallentuna företogs via Norra läken och motorvägen genom Tunberget i ca tio graders värme...

Torsdagen den 11 september 2008: Bildinladdningarna fullbordades under dagen och övergick i diverse säkerhetskopiering. Dagen i övrigt nyttjades till både packande och tvättande. Om kvällen bjöds dansträning på klubben, med Benjamin som instruktör. En perfekt uppladdning inför den kommande Ö-viksmaran.
   Även under den senare delen av kvällen och natten ägnades åt både packande och klädestvätt. Men några få timmars sömn skulle det bli, med start en bit in på det nya dygnet...

Fredagen den 12 september 2008: Klockan hade jag ställd på 05.48 för att hinna packa det sista innan avfärd tillsammans med Anki mot stan och dansmaran Örnsköldsvik. Jag hade inte kommit i säng förrän vid tvåtiden, så det hade inte varit speciellt många timmars sömn. Men jag kände mig i relativt god form trots detta.
   Bussresan var till belåtenhet. Vi satt som brukligt på vänstra sidan gången och någorlunda långt fram denna resa. Tror det var omkring femte stolsraden, lite beroende på hur man räknade in den främre trappan eller ej. Hur som helst hade vi därmed gott om uppsikt över den främre delens mingel och ståhej. Riktigt roande personer och underbar stämning helt enkelt...

Väl i Örnsköldsvik bjöds vi rum 222 på Scandic hotell. Vi inledde raskt med inhandlande av frukt och annan överlevnadsproviant inför själva dansmaran. En dansmara som i vanlig ordning inleddes med god mat (pasta) och därefter dans mellan klockan 19.00 till 03.00. Jag ansåg mig visserligen ha lite svårt med min egen danskänsla, men banden SHAKE, BLENDER och EXPANDERS gick det inte att klaga på. Och visst var det underbart med alla härliga återseenden. Jag saknade dock kameran eftersom staden insvept i dimma och månsken bjöd en otrolig upplevelse utomhus. Kallt var det också denna natt. Till och med frost...

Lördagen den 13 september 2008: Danskvällen tog slut i en ganska lämplig tid. Sliten men också nöjd kunde jag njuta av den nattmacka och läsk som delades ut efter de sista danserna och tillhörande extranummer. För en gångs skull hade jag inte den känsla av magknip som kan infinna sig när man tagit ut sig fullständigt och ätit sparsamt. När man är så hungrig att man knappt förmår äta. Nej, något sådant hinder hade jag inte denna natt. I lugn och ro kunde jag vid sidan av Anki stilla se på när bilägarna utanför Parken i Ö-vik skrapade sina frostbelagda rutor inför hemfärd. Höstens första frost med mina ögon sett...

Väl på hotellrummet tog jag mig en efterlängtad dusch. Därefter sov jag gott fram till strax före klockan tio, då vi beslutat oss för att avnjuta en frukost i lugn och ro. Lärd av visdom fick jag under denna frukost även njuta av pannkakor. Av någon anledning verkar hotellpersonalen vart år bli överraskad över dansfolkets pannkakstörst. Vet inte hur länge folk fick vänta denna gång, men jag har full förståelse för alla de som gav upp. Nu var det inte bara pannkakor som stod på menyn, utan två underbara smörgåsar med ost, tomat, smörgåsgurka och korv stod som mina viktigaste ingredienser. Därtilll både en kopp kaffe och ett glas juice samt naturligtvis frukostens basföda, dvs en tallrik yoghurt.
   Med en härlig mättnad och släckt tidningsläsningstörst gick Anki och jag åter till sängs för ytterligare ett par timmars sömn...

Om eftermiddagen gick Anki och jag ut på en promenad. Vår huvudsakliga uppgift var att besöka ett par lampaffärer. Den ena verkade dock ha upphört att existera, men den andra bjöd oss många goda intryck att fundera över. Efter ytterligare en kort vilopause så gjorde vi oss klara för kvällens avfärd med buss till Parken. Vid 18-tiden bjöds vi mycket god mat, kött och potatigratäng med mera. En perfekt uppladdning inför vad som komma skulle.

Från klockan 19.00 var det åter igen dans. Denna afton var jag mer taggad och kunde verkligen njuta av att ZLIPS, PERIKLES och SCOTTS spelade natten igenom, fram till en bra bit efter klockan 03.00. Jag var stundtals rejält sliten (kanske ålderns höst), men njutbart nöjd mot slutet av dansnatten. Visst fanns det många jag hade velat dansa med, men orken att fundera ut vem och vart tröt. Njöt istället av stunderna "Här och Nu", så länge det bara gick. Några av extranumren hoppades till slut över...

Mysig interiörbild, direkt vid ankomst rum 106 Hotell Lilton
Mysig interiörbild, direkt vid ankomst rum 106 Hotell Lilton

Söndagen den 14 september 2008: Frukosten hade vi beslutat oss njuta av från omkring klockan 09.40. Dansnatten satt kvar i kroppen, men det var ändå skönt att gå upp. Hade packat i princip allt redan och kunde därför koppla av lika mycket som Anki. Egentligen hade jag än mer anledning att känna avkoppling, eftersom jag inte skulle passa någon buss söderut, utan i maklig takt leta mig till Umeå för flyg söderut mot Ängelholm. Det var lite vemodigt att åter igen missa en hemresa med dansbussen på grund av arbetsåtaganden, men jag hade inte vågat riskera att inte hinna med en anslutning från Stockholm vidare söderut. Den kommande veckan var nämligen avsatt för en kurs i bland annat ställverksteknik på Järnvägsskolan...

När Anki hade slagit sig till ro på dansbussen gick jag upp på hotellrummet för ytterligare en halvtimmas sömn. Därefter checkade jag ut från hotellet. Fick låna deras datorer för att samtidigt checka in på mina flighter mot Arlanda och Ängelholm. Fick de platser jag helst önskade 28F respektive 28A.
   Efter en promenad genom staden och ner mot busstationen fann jag en Umeåbuss redan inne. Valde dock att inte stressa, utan siktade mot eftermiddagsbussen med avgångstid klockan 14.35. Hade nämligen sett fram emot en fika, toalettbesök och bokläsningsavkoppling innan avfärd. Eftersom jag inte kunde njuta tillsammans med dansgänget, fick jag försöka njuta själv efter min bästa förmåga.

Tiden på busstationen fick mig att minnas mina tågluffar under främst nittiotalet. Två Australiensiska tjejer nyttjade smart handikapptoaletten genom att låsa den i öppet läge. Samtidigt försökte de boka någon form av vidare färd till Uppsala via telefon. Vet inte riktigt vad de hade fått för information av personalen på busstationen, men det fanns tydligen en hel del att få förklarat under själva telefonsamtalet. Så småningom verkade de i alla fall ha alla pusselbitar på plats och en sydlig bussresa bokad. För snart gav de sig mycket riktigt av söderut med buss.

Min egen bussfärd upp till Umeå gick visserligen smidigt, men bjöd en viss trängsel. Jag hade inget nämnvärt utbyte av det tillfälliga resesällskapet bredvid. I synnerhet som hon nog helst hade velat haft båda sätena för sig själv och lät sin förbrukade och skrymmande salladskartong uppta min stolsficka under en lång tid. Det var i själva verket bussvärden som befriade stolsfickan från skräp och lät mig få lite utrymme för mina ben.
   Väl i Umeå hade jag precis lagom med bytestid till flygbussen för att hinna med en fotorunda på stationsområdet. På flygplatsen fick jag äntligen lite tid för en middag. Det blev i form av Lasagne tillsammans med Lättöl. Efter denna måltid hade de öppnat bagageincheckningen. Här fick jag för första gången registrera mitt pekfinger. Minns inte om det var mitt högra som blev registrerat, men jag tror det och höll reda på det just då i alla fall.
   Efter bagagerundan gick jag tillbaka till serveringen för en kopp kaffe. Fortsatte min avkopplade tillvaro tillsammans med fotobokläsande. Detta fram till dess att det var dags för säkerhetskontrollen. Inga problem med tanke på vilken vana man fått den senaste tiden...

Flygningen mellan Umeå och Arlanda blev i många stycken vacker. Det var redan skymning när vi klev ombord. Men med plats (28F) i riktning Västerut fick jag ett antal vackra skymingsbilder, dvs ljus i horisonten, planets vinge och en diger molnbädd under oss. Resan till Arlanda företogs med MD-82 (LN-RMR) och resan vidare mot Ängelholm med Boeing 737-800 (LN-RPN). Bytet på Arlanda var planerat till 30 minuter och räckte lagom till för ett toalettbesök. Ombord på min B737 (plats 28A) avnjöt jag en god kycklingsmörgås inkluderad rikligt med wookade grönsaker och en kopp kaffe eller möjligtvis ett glas vitt vin. Så här i efterhand minns jag mest den goda smaken av smörgåsen, inte mycket mer... Dock minns jag tydligt den vackra inflygningen från havet med vänstersväng in mot banan som då fanns inom synhåll. En vy som väl påminde mig om alla timmar flygsimulator jag nyttjat.

Flygbussen från Ängelholm blev lite av en besvikelse. Den körde inte alls förbi busstationen som jag trott, utan stannade en bra bit utanför centrum. Därav blev jag ytterligare sen till receptionen. Något jag inte tänkt på, var att receptionen egentligen stängde klockan 22.00. Nu fanns dock en lapp och ett brev med ett telefonnummer som gav ytterligare information om hur jag skulle komma till mitt rum och erhålla nyckeln till detsamma. Så servicen kunde jag inte klaga på. På den tid jag gick utbildning i Ängelholm hade vi nästan alltid kommit med tået på morgonen istället. Därav hade jag aldrig ställts inför några problem med den icke dygnetruntöppna receptione.

Det var ett underbart ljus som mötte mig väl inne på rum 106. Kanske det finaste av rummen med tanke på den balkong som hörde till. Utan att vilja ändra på något, ljus och känsla, var jag direkt tvungen att smyga runt och fotografera ur alla möjliga vinklar och vrår... Sängen och sänglamporna var till slut det som bäst illustrerade känslan i rummet... Inte konstigt att hotell LILTON hör till mina favorithotell i landet...

 
Närstudie av en spårväxel...
Närstudie av en spårväxel...

 

Måndagen den 15 september 2008: Via en kollega hade jag fått vetskap om att grundkursen i signalteknik skulle börja klockan 08.45 på Järnvägsskolan, (fd Banskolan).Därmed såg jag till att ta frukost klockan 07.15. Detta naturligtvis för att i lugn och ro kunna njuta av just LILTONs frukost. Jag var först ner till frukost och hann i princip äta färdigt innan de andra anslöt. Tillsammans med mina kurskamrater hemifrån, Therese, Regina och Kicki, tågade vi iväg lagom till skoldags. Marcus stod och väntade längs vägen, (nyligt anländ med tåg) och John anslöt till lektionssalen. Under dagen gick vi igenom lite grundläggande begrepp, studerade hur spårväxlar är uppbyggda med tungkontrollkontakter, motorer, slirkopplingar, stag med mera... Dessutom fick vi ett bra grepp om lokalfrigivningsmekanismen i rent mekaniska växlar, (klotväxlar och spårspärrar), samt så småningom även en bra genomgång i grundläggande vägskyddsteknik med ringsträckor, vägslingor, bomfällningstider och bomfällningskontroller.
   Lunchen avnjöts på stan, (Torstens). Eftermiddagen och kvällen blev lugn. Vid 20-tiden gick jag på egen hand ut för att äta. Valde Tex-mat på en trevlig restaurant mitt i stan. Underhållning bjöds då HV71 formligen krossade allt motstånd hos premiärmotståndaren Västra Frölunda.. 6-2 blev resultatet innan allt var över och jag sakta tågade hemåt med kameran lyft för att dokumentera några av Ängelholms alla skyltdockor...

Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 

Tisdagen den 16 september 2008: Dagens kurs bjöd en genomgång om spårledningarnas konstruktion, 85-ställverkens grundkonstruktion med två separata programmeringar och utvärdering och jämförelse av orderbudskapet innan operatörens order verkställs.
   Frukost hade avnjutits vid sjutiden om morgonen. mina underbara LILTON-smörgåsar (bröd, tomat, smörgåsgurka, hushållsmedwurst och ost) hade tillsammans med yoghurt och kaffe bjudit den perfekta starten på studiedagen i Ängelholm. Lunch åts på "Torstens" restaurant. Efter skoldagen gick vi direkt till en presentaffär och till systembolaget. Utrustad med en öl hängde jag på de övriga gänget hem till Johns sommarställe utanför Förslöv, (precis under inflygningen till Ängelholms flygplats). Förutom underbart god soppa, inkluderande havets läckerheter (här även i min smak), gott bröd och dryck, blev det trevliga diskussioner under kvällen och en trevlig promenad ner till havet innan ett milt regn startade.
   Hem åkte vi med 22.31-bussen, efter att ha blivit skjutsade till busshållplatsen. I mörkret hade vi vid avfärden kunnat bevittna en ganska storslagen inflygning med samma Boeingplanstyp och flight som jag anlänt med två dagar tidigare. Mäktigt stort ovanför våra huvuden...

Onsdagen den 17 september 2008: Frukost i vanlig ordning vid sjutiden på hotell Lilton. Dagen kurs bjöd grundläggande ställverkskunskap för både ställverk 59 och ställverk 65. Störst debatt rönte frågan om fara vid avsaknad av magasinerad tågväg i samband med stoppassager genom växlar på stationer manövrerade av just ställverk 59. Själv hade jag lärt mig rätt, dvs att magasineringarna här skyddar stoppassagen, något som står i motsats till hur till exempel ställverk 85 hanterar situationen.
   För mig blev det en lugn kväll på hotellet till dess jag vid 20.50-tiden gick iväg till det närbelägna "Nicks" för att äta en härligt välsmakande Salsa-burgare med pommes och ett glas vitt vin. Lite av en lyxmiddag, men ack så gott och avkopplande tillsammans med min fotobok som hela tiden fanns uppslagen och under avläsning...
Kvällen avslutades med en promenad och två mobiltelefonsamtal. Dels ett till "Blomman" och ett annat med Anki på hemmaplan...

Torsdagen den 18 september 2008: Denna kursdag bestod främst av ATC-utbildning. En kanske aningen för ytlig sådan, men ändock trevlig. Något nytt lärde jag mig säkert, men det var inte speciellt mycket. Däremot skulle väldigt många fjärrtågklarerare behöva just denna kurs för att ytterligare ha förståelse för tågens grundläggande framfart.

På eftermiddagen blev det kurs i ERMTS, dvs det framtida signalsystemet och trafikledningsverktyget. Även denna kurs hölls på en ganska ytlig nivå, men här var å andra sidan ganska mycket helt nytt för mig. Detta trots att jag hunnit studera bygget av Botniabanan en hel del...

Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 
Ängelholms många skyltdockor...
 

Efter skoldagens slut stannade jag kvar på skolan. Efter att ha kopplat lite kontakt med omvärlden via data, tog jag min tillflykt till relaxavdelningen. Ett par timmars avkoppling blev det. Omväxlande med läsning om ställverk 85, (måndagens kurs) följt av ett pass med bad och bastu. En perfekt avkoppling som jag förvånas över att inte fler utnyttjade. Såg till exempel inte till en enda tjej denna eftermiddag... Skönt var det hur som helst.
   När jag kommit hem till hotellrummet gick jag snart över gatan för att beställa hem en pizza för kvällen. Den var god, men halva räckte gott och väl denna afton. Hade inte det största suget efter mat. Packade istället och förberedde mig lite grann för fredagens hemfärd från Ängelholm och hotell Lilton. En bra stunds avkoppling i liggande ställning, med fotoboken greppad, hann jag också med. Hade även tänkt lyssna på musik från datorn, men just detta moment hade jag inte tillräckligt med ro till...

SAAB 2000 SE-LTV, Kullaflyg, i Ängelholm för färd mot Bromma
SAAB 2000 SE-LTV, Kullaflyg, i Ängelholm för färd mot Bromma

Fredagen den 19 september 2008: Ängelholmskursens sista dag var kommen. Gick upp redan vid sextiden för att vara säker på att i lugn och ro kunna packa det sista inför utcheckning och skoldag. Därmed fick jag i vanlig ordning god tid för frukost. Utcheckandet beslöt vi oss för att göra redan innan skoldagens början, trots att vi skulle sluta i god tid innan taxin skulle ta oss ut till Ängelholms flygplats. Trevligt nog kunde vi behålla vårt bagage kvar på hotellet till dess det var dags för själva avresan.

Dagens kurs handlade mest om transmission, dvs hur data sänds mellan ställverk ute längs banan in till trafikledningscentralen. Om vilken typ av avbrott som fungerar och när det blir stillbild och indikeringarna absolut inte är att lita på. Klockan 11.30 var den korta kursdagen slut och vi återvände upp mot hotellet. De andra var mer inriktade på mat än vad jag var. Siktade snarare mot att äta ombord på planet än att stressa i mig en pizza eller någonting annat. När packningen fanns redo valde jag dock att lå mig ner bredvid en del av mina kurskamrater och trots allt spisa en liten pizzasalladsburk. En portion jag dessutom blev bjuden på utan att känna hågon orsak till detta positiva bemötande. "Jag ska bjuda dig den" hör jag än inom mig...

Klockan 12.20 blev vi hämtade med taxi utanför Lilton hotell. Personligen tyckte jag tiden var aningen knappt tilltagen, då planet skulle lyfta redan klockan 13.00. Men både färd och säkerhetskontroll gick mycket snabbt och smidigt. Detta trots att ett SAS-plan mot Arlanda skulle lyfta strax före oss. En av de våra tänkte sig inte riktigt för, utan fick bli tillsagd att han väntade på ombordstigning i fel kö.
   Flygplanstypen, SAAB-2000 var en ny bekantskap för mig. Hade på känn att det var en- plus tvåsittning i planet, varför jag inte höll så stor vikt vid att hålla samman med de övriga fyra. Gick därför ombod och bak mot min önskade position och ett ensamt säte (15A). Tillsammans med flygbolaget "Kullaflyg" skulle vi ta oss till Bromma flygplats. Starten bjöd någorlunda klart väder. Jag kunde utan vidare studera de båda tunnelöppningarna på var sida om hallandsåsen och med lite mer ansträngning även följa delar av den enkelspåriga sträcka som ännu slingrar sig över hallandsåsen. Molntäcket tilltog sedan snabbt och det var först upp mot Sveland som molntäcket blev mer uppluckrat. Trosa-avfarten och stora delar av E4 kunde jag med lätthet följa. Inflygningen skedde sedan som förväntat över Skogås ut mot Skrubba där vi gjorde den karaktäristiska vänstersvängen över Älta och Ältasjön. Skolan hann jag se på håll innan svängen startade, men sedan satt jag på fel sida för att se ner rakt mot mitt eget hus. Den sista delen i inflygningsfasen blev sedan vacker att skåda. Blåsut, Globen, Alvik osv föreföll kunna ses i detalj. Perspektivet, med en stor vinge ovanför Ulvsundaleden, var även det faschinerande. På utsatt tid hade vi landat och kunde raskt kliva av. För min del blev det flygbuss in till stan, efter ett snabbt toalettbesök och uthämtande av bagage. Snart var jag inne i city, för vidare färd hemåt.

Slutet av dygnet, inkluderande kvällen, njöt Anki och jag lugn och ro. Jag hade köpt hem en grillad kyckling som vi spisade tillsammans med potatissallad innan vi tillät oss njuta av Paris- och Korsika bilder än en gång. Ännu kvarstod många dagars bilder att sortera...

Lördagen den 20 september 2008: Stora delar av lördagen fortsatt i samma tema som fredagskvällen. Vi fortsatte att sortera ut bilder från semestern innan det om kvällen blev dags för fest och avfärd till Vällingby. En mycket trevlig födelsedagsfest där en av dansklubbkamraterna, Thomas, firade sin 40-årsdag. En hel del god mat, dryck och slutligen dans bjöds. Till mitt bord satt Christofer, Elin, Bonnie och Malin samlade. Ett mycket roande och gott sällskap... Mest dans blev det med Lovisa N, Helena, Solveig och Anki.

Söndagen den 21 september 2008: Om natten tog vi oss hem från Thomas fyrtioårsfest i Vällingby. Vill minnas att vi till sist valde tunnelbanan med avgångstid 01.41. Under vår färd in mot stan hann vi se att en färd via Gullmarsplan och promeand från Ekstubben skulle bli bra mycket mysigare än via Slussen. Sagt och gjort, för första gången provade vi nu denna nattbussresa.

Vi sov till omkring klockan elva om förmiddagen. Frukost framför TVn och en kortare tids fotogenomgång hann vi med innan det var hög tid för trädgårdsarbete. Anki tog hand om lökar och blommor, samtidigt som jag såg till att ge grusgången och parkeringsplatserna en rejäl ansiktslyftning. Om kvällen återgick vi till att granska semesterbilder och avnjöt därtill varsin pizza som vi tidigare i veckan inhandlat i fryst form.

Måndagen den 22 september 2008: Hade en lugn morgon i hemmet i väntan på eftermiddagsarbetspasset. Förmiddagen hann nyttjas till både frukost, diskande och TV-tittande. Den ekonomiska depressionen i USA börjar nu jämföras med 1930-talet.

Efter arbetspasset hade jag energi och lust nog att stanna kvar för en motionscykelrunda. Det gick trögare än normalt och jag gav upp efter bara tre fjärdedelar av mitt normala cykelpass. Längtade samtidigt hem till Anki, dit jag begav mig efter en välbehövlig dusch.

 

NOKIA mobiltelefon E71
NOKIA mobiltelefon E71...

 

Tisdagen den 23 september 2008: För en gångs skull kunde jag glädja mig åt att ha en fjärrtur i schemat. Satt med andra ord som fjärrtågklarerare på Arlandaplatsen under rusningstid och flyttade så småningom över till Katrineholm vid tiotiden, efter lite pause. Det var en både bra och mycket lyckad arbetstur som jag lämnade bakom mig när jag efteråt stryde kosan mot mobiltelefonbutiken "3" vid Stureplan. Äntligen hade jag funnit min önsketelefon åter i deras sortiment. Länge hade jag tyckt att det bara var skräp och mestadels nöjestelefoner i sortimentet. Nokia E90 tog de till exempel aldrig till sig. Visserligen en telefon med många barnsjukdomar, men ändock en telefon som sedan fått behålla god kritik.
   Nu fanns hur som helst min önsketelefon där. Fann ett 18-månaders abonnemang istället för ett 24-månaders som inte bjöd några extra kostnader, utan som faktiskt skulle sänka mina abonnemangskostnader betydligt trots ett mer varierat abonnemangsutbud. Inget fanns att tveka på, även om jag var misstänksam mot de två tecken jag skulle behöva utnyttja frekvent i mina framtida e-mail. Med löfte om att få återkomma om tecknen "<" och ">" ej var lättillgängliga kvitterade jag smidigt nog ut en ny underbar NOKIA E71. Vilken dag av lycka.
   Med ny telefon, instruktionsbok och diger känsla av belåtenhet åkte jag iväg via Gullmarsplan till MAX-restaurant vid Sickla kaj. Lyckades med en del installationsjobb och instruktionsboksläsning, men lämnade restauranten sedan jag åtit upp och tagit god tid på mig för en kopp kaffe. Telefonen var riktigt bra och kraftfull i mitt tycke. Man kunde till och med surfa in på min dagbok och få texten läslig. Inget illa betyg för en såpass tung sida...

Om kvällen tränade jag med Solveig på dansklubbens fria träning. Vi var aningen slöa, men det var hur som helst trevligt och gav en hel del att tänka på i dansväg...

Onsdagen den 24 september 2008: Morgonen och förmiddagen bj&öd på en bra tågledartur i skönt och lagom tempo. Om eftermiddagen sov jag middag hemma och blev därför aningen sen till den sociala dansen på klubben. Med Solveig hann jag trots detta dansa ett par riktigt trevliga träningsdanser. En bra social danskväll blev det...

Torsdagen den 25 september 2008: Morgonen bjöd en frukost i lugn och ro, efter en lagom llång sovmorgon. Eftermiddagen på jobbet bjöd en viss utmaning i form av personalbrist. Samtidigt som SJ hade en riktigt dålig fordonsdag, inte minst bland sina X2-enheter som stod utspridda över landet med fel, fick jag sätta mig som fjärrtågklarerare ett tag. När jag sedan återvände till mitt tågledaruppdrag hade jag i princip två mans arbete att utföra resten av kvällen. Det gick, men mest tack vare att det blev lugnare i järnvägstrafiken om kvällen.

Fredagen den 26 september 2008: Hade lovat turfördelningen att komma in tidigt till jobbet för att sitta operativt mellan klockan 08.00 och 12.00. Egentligen skulle jag ha tid till mitt specialuppdrag, stationsbeskrivningen. Ett par timmar blev det dock innan jag tog helg och beslutade om fika tillsammans med Jane och "Blomman" på café Vetekatten längs Kungsgatan. Anki och jag hade bestämt oss för en lugn hemmakväll. Riktigt skönt även om vi hade varsit projekt igång under kvällen. Jag gick själv igenom min egen ekonomi och Anki förberedde inför Nackswingets rankingtävling Stockholm Grand Prix, som skall hållas i mitten av oktober.

Lördagen den 27 september 2008: Vid halvsjutiden var jag på benen för att stryka och packa dagens tävlingskläder. Via Västerås, Surahammar och Skinnskatteberg åkte vi upp till Ludvika. Utan speciellt mycket träning i bagaget lyckades vi ta oss till final. Vi kom visserligen sist i finalen, placering 7 av 22 par, sedan jag enligt omgivningen inte varit lika aktiv under finalheatet. Helt klart är att vi dansade som bäst i semifinalen i alla fall...

Nöjda begav vi oss hemåt samma väg som vi kommit. I Västerås stannade vi till för att äta på MAX, ett suprimemål. I samband med detta mådde jag inte riktigt bra, varför Anki fick köra en bit hemåt. I höjd med Hummelsta hade jag dock piggnat till igen och tog åter igen över styrandet. Det var vid detta laget en ganska byig och ibland hård sidvind som arbetade mot framfarten på motorvägen hem. Trötta kom vi till slut hem för att slå oss till ro...

Söndagen den 28 september 2008: Anki och jag vaknade upp till en riktigt vacker höstdag utanför fönstret. Jag tyckte det var aningen småkyligt redan då altandörren öppnades, men Anki byltade på sig och spisade sin frukost utomhus. För egen del erbjöd TVn den njutning jag längtade mest efter, en reprissändning av den svenska uttagningen till idol 2008.

Under förmiddagen betalade jag sedan mina räkningar med gott samvete. Eftermiddagen bjöd sedan en skön höstpromenad bort mot nybyggnadsområdena i södra Älta. På slutet av rundvandringen gick jag till Coop Konsum för inköp av bland annat romsås till den lax Anki gått hem för att laga på en saltbädd.
   Under min hemväg från affären mötte jag trevligt nog en bekant, Lovisa H. Ett kärt återseende som genererade goa och varma kramar.

Kvällen bjöd en god variation med både TV-tittande och genomgång av ytterligare en dag av semesterbilder från Paris och Korsikaresan, en månad tillbaka i tiden. Slutligen en tillbakalutad tillvaro i soffan med mobiltelefonundersökningsambitioner...

Måndagen den 29 september 2008: Vid halvfemtiden var jag på benen. Gjorde mig i ordning enligt konstens alla regler, men var något långsam och missade därmed bussen med någon minuts tid. Jag borde inte skylla på bristen av ljus i hallen, men det spelade nog in att tapetseringen och letandet efter ny belysning dragit ut på tiden. Fö mörkt var det när skorna skulle letas fram. Men eftersom jag hade en arbetstur inplanerad på Stockholmståg och därmed kunde tillgodoräkna mig en kortare gångsträcka än normalt, skulle jag trots bussmissen vara i tid på jobbet. Nu fick jag istället ca 20 minuter till frukostskapande, efter en liten promenad tillbaka till hemmet. Bättre och billigare än den inplanerade frukostshoppingrundan på pressbyrån.

De två första timmarna blev lugna och sköna, men sedan höjdes ljudnivå betydligt i driftledningsrummet. En stor del av de efterföljande förseningarna berodde på en förare som lät bli att meddela fjärren sina fordonsproblem. En obligatorisk uppgift som skall ske utan dröjsmål, men som nu tydligen betydde föga även för en förmodad moralpredikare.
   En timma senare började trafiken åter bli acceptabel i förseningsnivå.

Efter arbetsdagens slut beundrade jag två, i mina ögon sett, hårt slående tennisspelare som frenetiskt slog bollar mellan varandra, smugna tätt över nätkanten, mitt på centralhallens golv. I reklamsyfte, gällande Stockholm Open, hade man upprättat en fullstor tennisbana omgiven av höga, vettiga och ganska hårt uppspända nät. Nog längtade jag nu efter att få spela igen, men många års träning hade behövts för en liknande klass och nivånärmande.

Min tid hemma, efter fototidningsköp (premiärnumret av "Fotosidan magasin") och kort besök på Mc Donalds Slussen, bjöd en vacker höstfotorunda vid rondellen ett kvarter bort. Buskarnas färgprakt var enastående. Väl hemma igen bjöd jag mig drygt fyra timmars eftemiddagssömn. Anki kom hem vid 20-tiden efter att ha besökt sin farmor. Sovtid blev det tidigt, efter en kopp te och en kortare tid i TV-soffan bevittnande USA-depressionens brutala framfart under dagen då åtgärdsprogrammet oväntat röstades ned. Som exempel gick Stockholmsbörsen ned med drygt 5 procent och exempelvis Swedbank ned med ca 18 procent. Största enskiljda raset över en dag sedan terroratackerna den 11/9-2001.

Reklambil Stockholm central, BMW 3-serie...
Reklambil Stockholm central, BMW 3-serie...

Tisdagen den 30 september 2008: Natten innebar visserligen en hel del vridande och vändande i sängen, men ändock en relativt god nattsömn beroende på både tidigt nattande och dagens sovmorgon. Men mest nytta hade nog ändå Anki haft av nattvilan. Hon såg verkligen ut som en ny energirik människa när hon om morgonen duschat och gjort sig redo för dagens utmaningar. Riktigt skönt att se henne sådan igen, då hon innan sänggång hade synts rejält trött...

Förmiddagen bjöd mig själv gott om tid för frukost, en maskintvätt med underkläder samt lite hemsidesarbete. Först vid lunchtid behövde jag göra mig redo för en dags tjänstgöring på Stockholmståg som tågledare.

Arbetsdagen började egentligen bra. Nöjd med en testfotorunda med centralhallens tennisbana i fokus slog jag mig till ro och startade mina trafikledningsverktyg i god ordning. Jag var även nöjd med turfördelningens jobb när jag stördes av ett inkommande samtal på min privata mobil. Det sista halvåret har jag verkligen blivit allergisk mot telefonförsäljning och fondfrågor. En anledning till att vi försökt nyttja registreringssystemet "NIX" för begränsningen av dessa. Försäljaren eller informatören för premiepensionssparandet kom direkt på kollissionskurs, då hon verkade föga förstående för att hennes samtal inte uppskattades som avbrott på arbesdagen. Med detta som bakgrund lyckades hon aldrig få fram sitt budskap, då hon ineffektivt började ifrågasätta mina svar. Såg mig därmed tvungen att komma till avslut, tyvärr aningen brutalare än önskvärt och utan att få reda på ett dyft om hennes avsikter...

När arbetsdagen var till ända kunde jag glädjas åt den närmast exemplariska arbetsdagen hos Stockholmståg. Därtill glädjas åt uthämtandet av biljetter beställda under dagen för färd till Göteborg senare i höst. Bara god sinnesstämning trots höstregnet utomhus. Passade till och med på att ytterligare fotografera i centralhallen, denna gå en ny utställningsbil frå BMW-300-serie.

Sträckan från busshållplatsen och hem, normalt sett en tvåminuterspromenad, tog säkert bort emot tjugo minuter att tillryggalägga då kameran återigen tagits fram. Regnet hade gjort natten vacker, förstärkande höstfärgerna med vackra reflexer från gatlyktornas sken i asfalten. Väl hemma var det bara en kopp te, ett par smörgåsar och tidningen "TÅG" som skiljde mig från en direkt promenad mot sängen. Nu blev det bara en kvart före midnatt...

Onsdagen den 1 oktober 2008: Lite jobbigt tyckte jag nog att det var med en timmes kortare fritid och sovmorgon än normalt vid mitt schemalagda eftermiddagspass. Orsaken var den extra timmes arbetsplatsträff som också den fanns schemalagd. Trots detta hann jag disiplinera mig till en lagom sovmorgon, (08.36), en lugn frukost, lite slösurfande och inbetalning av det sista bokningsbeloppet för en Tysklandsresa med modelljärnvägstema i november. Till sist blev det dock en språngmarch till busshållplatsen. Inte beroende på tidsbrist, utan orsakad av ett stilla blött höstregn som var svårt att genomskåda inomhus.

På ett sätt blev dagen mycket lugnare och enklare att genomföra än jag varit beredd på. I huvudsak orsakades detta av att jag oförberett fick handleda en tågledaraspirant i slutskedet inför examination. Tröttheten kom dock smygande och mot kvällen även en viss huvudvärk som var uttröttande i sig. När det var dags för hemfärd var tillståndet något bättre, varför jag fotograferade lite av utomhusmiljön runt omkring Kungsbron. Själva hemfämfärden företogs så småningom via Gullmarsplan. Hade ändå inga kvarvarande planer på att bege mig till dansklubben, trots att anki stod för caféserveringen denna sociala dansafton. Morgondagens arbetstid hade nämligen blivit betydligt tidigarelagd för att få verksamheten att gå runt smidigt. Enligt plan en halvdag som tågledare och handledare, följt av mitt specialuppdrag med stationsbeskrivningen.

Gick till sängs strax efter att Anki kommit hem från dansklubben, redan innan klockan hunnit bli 23.00. Kände mig fortsatt riktigt trött...

Torsdagen den 2 oktober 2008: Jag gick visserligen upp tio minuter tidigare (04.20) än brukligt för att ha lite extra tid i bagaget till frukostskapandet. Men även den extra tiden försvann så jag nätt och jämt lyckade få med mig smörgåsarna. Var dock i god tid, med någon minuts marginal, till bussens avgång.

Järnvägsmorgonen bjöd viss utmaning. Mest trafikstörande var spårledningsfel på både upp- och nedspår mellan Södertälje syd övre och Malmsjö. De tåg som ej hade naturligt uppehåll på sträckan omleddes över Södertälje hamn. En bra lösning som minskade tågköerna en aning och underlättade den redan mödofyllda och koncentrationskrävande uppgiften högst påtagligt för den drabbade gruppen av fjärrtågklarerare. Naturligtvis kunde även förseningsnivåerna hållas på en mer rimlig nivå.
   Av tid för mitt specialuppdrag kvarstod bara en bråkdel när det operativa arbetet kunde lämnas. Då hade jag till slut varit handledare för ytterligare en tågledaraspirant, dvs två personer samtidigt. Lugnet hade dock lagt sig i lokalen vid det laget.

Den dryga timma som slutligen blev över för ställverksbeskrivandet blev dock välutnyttjad tid i god anda. Tillsammans med min uppdragskollega hann vi prata oss samman i ett par beydelsefulla utvecklingsfrågor, innan jag avrundade dagen med ett par snabbuppdateringar i samband med stationsombyggnaden vid Uppsala resecentrum.

Trött efter den tidiga arbetsmorgonen längtade jag hem. På väg mot centralen hann jag lite diffust och nästan obemärkt tänka om en aning. Snart fann jag mig väntandes på något pendeltåg mot Karlberg, för att därifrån ta en skön promenad till RITORNO, mitt favoritcafé i närheten av min kära gamla gymnasieskola (Vasa gymnasium). På den tiden var jag själv allt annat än aktiv besökare där, men än idag benämns café internt som "café Slusket".

Tröttheten kanske inte direkt försvann, men det var en efterlängtad avkoppling och frihet att tillbringa lite tid i tilltalande fikamiljö. Att se omgivningen koppla av, plugga eller kanske lösa ett korsord fick mig att inspireras både till dagboksskrivande på min underbara Nokia-mobil E71, jobbpappersläsning, och slutligen ägna lite tid åt fotograferingskonsten.

Det sista av nämnda ämnen, dvs fotografering, hann jag inspireras till redan innan jag fikat färdigt. Fick lust att försöka fåga "Cafémyset", stämningen och inte minst en glimt av den spännande interiöra miljön som i vanlig ordning bjöds. Förutom själva fotoboken kunde jag direkt skylla två medelålders män för fotolusten. Utan deras ingående studier, (i det närmaste böjda över en ung kvinnlig gäst läsandes en bok med titeln "Michael FOUCALT"), av en jokebox hade jag knappast vaknat upp såpass påtagligt till interiörstänkande. Dessutom var det ett perfekt tillfälle att prova den nya mobiltelefonens kameraprestanda och egenskaper. Speciellt diskret var jag då knappast enär det slutarimiterade klickljudet, var gång under mina tre bildtagningar tycktes vara aningen öronbedövande för den eventuellt känslige... Mobilens kamera bjöd dock inga bilder att hänga på väggen. Inget halvläge för fokusering och dämed en uppenbar risk för oskärpa. Tack och lov har den mycket annat att beundra...

Även under min hemfärd kom kameran fram vid ett par tillfällen. Vid Slussen var det ljuset och molnen som fängslade, innan jag var tvungen till ett behovsuppehåll, och hemma var det en sista dokumentation av de gamla el- och telestolparna vid tomtgränsen. Nya gatljus finns redan ibruktagna sedan ett par veckor. De tydligaste tecknen på stolparnas sista timmar är att tvärgatan mist sina och att själva luftledningen försvunnit under dagen.
   Efter en kort hemmavistelse, dusch och mellanmål på ett par minuter, bjöds tävlingsträning i klubblokalen. Bilfärden dit gick utan anmärkning trots polisens fartkontrolll vid Hellasgården. Träningen för Angelica gick också bra med inspirerande glöd som alltid. Slutligen hjälpte jag Anki med viss pappershantering och kopiering inför klubbens och helgens sekretariatskurs. Därefter bar det av hem för en nattmacka, dagboksskrivande och sömn efter en varierand, avkopplande och klart godkänd dag...

Fredagen den 3 oktober 2008: Efter en god härlig mysmorgon, där jag hade förmånen att kunna stanna kvar även efter Ankis uppstigande, blev jag ändå inte så långvarig i sängen. Ganska snart efter att Anki gått till jobbet, vaknade jag och förblev både pigg och rastlös. Jag steg därför upp, gjorde frukost och arbetade därefter en tid vid datorn med både dagbok och bildinladdningar från kameran. En kort lunchsömn unnade jag mig dock innan det skulle bära av mot jobbet. Hade då även unnat mig varma smörgåsar som ett litet mellanmål före avfärd. Firade nog lite att jag sluppit en kontaktledningsrivning i Ulriksdal (tåg 2704) som genererat en stor skörd av trafikstörningstelegram över hela förmiddagen, allt sedan ett par minuter efter klockan sex.

Felet i Ulriksdal var visserligen fixat när min arbetsdag startade, men jag fick trots detta min beskärda del av arbetsmoment. Ytterligare ett kontaktledningsfel hade under förmiddagen orsakats av ett fällt träd på uppspåret mellan Gnesta och Mölnbo. Förutom inställda pendeltåg mellan Järna och Gnesta och enkelspårsdrift den drabbade sträckan, ordnades med ett antal omledningar för att tunna ut trafiken och minska tågköerna. Tågledarstyrkan var aningen reducerad och det dröjde innan jag fick rast, men då hade lugnet i princip lagt sig.

För kvällen fanns det egentligen ett antal möjliga nöjesval att göra. Vi var i grunden bortbjudna till ett gäng dansvänner från klubben. Utöver detta fanns dans till Wahlströms att tillgå på Mälarsalen. Anki hade tackat ja till festligheterna. Själv var jag öppen för att eventuellt ansluta sent, efter jobbet, och göra Anki sällskap hem. Men då jag ej lyckades nå henne och ej hade den relativt nya bostadsadressen där sammankomsten skulle hållas, valde jag att åka hem för vila i hemmets något lugnare vrå. Vilan kom främst att bestå av läsande. TVn tycktes inte ha mycket att komma med denna afton.

Lördagen den 4 oktober 2008: Anki gav sig av hemifrån ganska tidigt för att gå en sekretariatskurs för dansklubbens räkning. Om natten hade varit nöjd med fredagens festligheter. När hon kommit hem om natten, hade jag dock varit aningen för slö, i både tanke och förstånd, för att uppskatta och orka analysera allt. Men det var ju trots allt mest beroende på den korta tidens sömn efter själva insomnandet och inte ointresse från min sida...

Min egna förmiddag blev relativt avkopplande, även om jag mest nyttjade tiden till diskande och pyssel i köket, sedan jag njutit en kortare tids frukost och initierat bildöverföringar från minneskort till hårddisk. Hann inte riktigt klart innan avfärd till jobbet, utan avbröt efter ca 90 procents inläsningar. Satte mig således långt bak i en riktigt skraltig, kastande och eländig buss in mot stan. Helglugnet var brutet...

Det var nära nog så att jag glömde bort bussens skraltighet när det var dags att kliva av vid Slussen. Framför mig stod nämligen mc-bruden och dansvännen Mia W. Hon var i grunden lika djupt insjunken i mobiltextförfattande som jag, men sken strax upp i sitt vanliga och fängslande leende. Vi gjorde varandra sällskap på tunnelbanan till dess det blev dags för mig att krama henne varmt adjö. Så här efteråt kan jag bara konstatera att det var allt för länge sedan jag omfamnade henne i en mysig slingrande foxtrot. Säkert långt mer än ett år sedan.

Arbetsdagen blev periodvis hektisk, men till största delen riktigt roande. Inte minst beroende på den goda stämningen och antalet lustigkurrar som plikttroget tjänstgjorde. Sabotörer hade vi flera stycken av längs järnvägen, varvid två tågs sidorutor spräcktes. Men allvarligast syntes två trasiga sidorutor i ett sydgående X2000-tåg. Den tillhörande storyn via tredje part gjorde gällande att vi inte kunde utesluta att det kunde röra sig om stenras i någon av tunnlarna tåget hade hunnit passera. Spåret hade jag hur som helst beslutat hålla avstängt till dess avsyning kunnat ske. Ett projekt som skulle visa sig ta många timmar. Man lämnade nämligen järnvägsfordon hemma inledningsvis, i hopp om att smidigt avsyna de två milen järnväg till fots...
    När avsyningen sent på kvällen avslutades och min tjänstgöring sedan länge var över hade man funnit två sidoluckor som troligtvis lossnat från tåget och studsat upp mot bergväggen och tåget.

Anki hade haft en bra sekretariatskurs men var naturligtvis trött när jag kom hem. Tidig sänggång blev målsättningen. För egen del hade jag dock svårt att koppla av när mellan tio och tjugo ungdomar hade rådslag utanför på gatan och i dagisparken invid. De uppförde sig dock väl och blandade sig utan problem med ett stort gäng Älta-nattvandrare som kom förbi för att kolla stämningen. Efter någon timma hade gatan åter igen blivit tom. Då somnade jag någorlunda strax i alla fall...

Söndagen den 5 oktober 2008: Söndagen bjöd en tidig arbetsdag och därför ingen sovmorgon. Man hade utlovat relativt hårda vindar under förmiddagen, men läget var helt kontrollerbart när jag gav mig av mot jobbet före gryningen.

Även under arbetsdagen höll sig vindarna på en överkomlig nivå. Mina största problem under en inledningsvis lugn förmiddag var ett ihållande spårledningsfel i Flemingsberg (isolskarvfel) drabbandes pendeltåg mot Södertälje C.
   Mot slutet av arbetsturen blev det mer hektisk tillvaro. Ställverket i Tumba slutade leverera tågvägar. Även linjerna omkring påverkades av bland annat spårmarkeringar. Det krävdes en tids analys innan vi kunde starta med att ta tågen mot stopp. Nöjd var jag dock med Stockholmstågs beslut och samarbete. Eftersom förseningarna var dryga 30 minuter, trots vändningar i Södertälje hamn, skakade man snabbt fram personal till de två reservtågsätt som fanns redo vid Stockholm C. Således skapades aldrig den fordonsbrist norr om stan som brukar bli fallet vid motsvarande förseningar och fel. Det var nästan sorgligt att lämna detta goda samarbete till min efterträdare. Men jag gick och åt en bit mat i lunchrummet innan jag begav mig hem, trotsandes ett ihållande regn och de nu stundtals hårda vindbyar utomhus...

Anki och jag kom hem någorlunda samtidigt. Vi tillbringade kvällen först läsandes, sedan spisandes mat, underhållna av TVn. Slutligen gick vi igenom ytterligare en dags semesterbilder frå Paris-Korsika-resan innan vi tidigt gick till sängs för avkoppling.

Måndagen den 6 oktober 2008: När jag vaknade av Ankis väckningssignal var jag övertygad om att det var lördag. Lite grann med all rätt då min sovmorgon var väl tilltagen före nattjänst. Lite synd tyckte jag det istället var att Anki behövde lämna sängen och det extra tidigt dessutom.

För min del flöt dagen på i en behaglig takt. Anki hade helst önskat att jag åkt iväg med bilen till en automatisk biltvätt, men då jag i princip aldrig befattat mig med en sådan och ej heller varit närmare en biltvätt än som beskådandes TV-klassikern "Vi hade i alla fall tur med vädret", var det svårt att motivera mig tillräckligt. Det hade kanske gått bättre för mig än i TV-filmen, men det fick vara för denna dag. Anki får ta med mig någon gå istället...

Efter en stunds sömn och en lugn eftermiddag åkte jag till jobbet strax före klockan 20.00. Pratade med Anki i telefon under min bussfärd in mot Slussen.
   Arbetsnatten blev allt annat än lugn. Ett par larm om både tjuvbroms, slag i hjul och öppna dörrar i ett par olika tåg. Natten kom så småningom att bjuda än mer...

Tisdagen den 7 oktober 2008: Ju längre nattens arbetspass fortskred, desto mer blev det att göra. Trafikdygnet skulle i princip avslutas och trappas ned vid 01.15-tiden när spänningen försvann på delar av Bålstalinjen och felet kunde härledas till ett fordon som skulle vändas på mittspåret i Bro för undanväxling och nattvila. Samtidigt inkom uppgifter om brand ovanpå tågets tak. Lokföraren informerades om brandhärden och dess position i tåget. Samtidigt informerade Räddningstjänsten om att brandkår var på väg. Lokföraren återkom och önskade den räddningsstyrka som redan var på väg och på plats inom tio minuter.
   Tågstoppet varade i lite drygt en timma. Ett resandetåg hindrades och fick så småningom vända tillbaka till Kungsängen med resenärerna.

Natten fortsatte vidare med lite av varje. Bland annat någon nattlig brottsling som tagit sin tillflykt till spårområdet söder om stan, spårledningsfel på olämpliga ställen och slutligen en otillåten stoppassage som tog rejält med kapacitet hos alla inblandade. För egen del blev jag kvar nästan en halvtimma över tiden innan händelserapport och checklistor blivit slutförda.

Dimman låg vackert tät med solen på väg upp när jag kom hem. Det var en självklarhet att omedelbart försöka fånga solens dimmgenombrytande försök. Frosten låg tjock på husets tak och Anki hade varit tvungen att skrapa bilens rutor när hon tidigare om morgonen åkt iväg för bilserviceinlämning. Det var med andra ord ett tomt hus jag kom hem till om morgonen.

Efter den tuffa natt jag hade haft, borde jag störtat i säng, men jag blev bara piggare och piggare istället. Först någon gång efter klockan tio slog jag mig till ro ett par timmar, även om jag var uppe och sprang då och då.

Mer eller mindre fördrevs dagen i en viss form av dvala. Förutom ett par vakna timmar, bland annat med matintag, sov jag till dess Anki kom hem och det började närma sig en ny arbetsnatt, en natt som blev bra mycket lugnare och behagligare än natten som föregick.

Onsdagen den 8 oktober 2008: Efter ett par trafikledningsinsatser, där trafikledarna (fjärrtågklarerarna) önskade assistans och hjälp att ta sig ut kniviga trafikledningsproblem, blev natten lugn fram till småtimmarna när trafikdygnet skulle återupplivas. Då uppdagades ett par växelfel, en förarelevs otillåtna signalstoppassage (ett fåtal meter i höstlövshalkan) samt det positiva beskedet att två riktigt unga tonåringar (troligtvis ännu ej torra bakom öronen) hade omhändertagits i samband med vandalisering av signaler (nio stycken). Kanske kan den senaste tidens lyckade polis- och väktarinsatser nu ha hejdat de många sabotage och den allmänfara exemelvis stenkastning har inneburit. Jag hoppas detta. Bara att rikta stor tacksamhet till alla de som engagerat sig i spaningsverksamheten och förekommit "småglinen".

Väl hemma somnade jag ganska snabbt. Sov till en bit in på eftermiddagen innan jag f&oum;rsökte skaka liv i mig själv.
   I princip tog det ett par timmar innan jag var i form. Hade länge en mild form av feberkänsla, men också en lite omildare huvudvärk. Mot kvällen var jag dock symptomfri och åkte med glädje iväg till den sociala danskvällen på klubben. Musiken var tyvärr inte riktigt välorganiserad, utan lite blek till en början, men det blev bättre. Skoj var det hur som helst, trots att jag bara tror jag kom att dansa med tre tjejer. Så mest blev det nog att betrakta kvällen som lite av en träningskväll. I synnerhet efter fikat då all dans blev tillsammans med Anki. Hon hade för övrigt redan tillbringat ett par timmar på klubben för att färdigställa utskick till alla deltagande klubbar i vår kommande danstävling "Stockholm Grand Prix 2008", Solnahallen den 18 oktober.

Slutligen låste vi klubblokalen, åkte hem, löste Ankis email-läsproblem (webben) med hjälp av min mobiltelefon och avslutade därefter dygnets vakna del. Skrev visserligen dagbok en bit in på det nya dygnet innan jag somnade med mobilen placerad på sängbordet, lagom inaktiv...

Torsdagen den 9 oktober 2008: Eftersom jag hade tänkt vara effektiv under dagen så såg jag till att vara på benen strax efter klockan åtta på morgonen. Kanske inte lyckades så väl med just effektiviteten, men en liten aning dansträning framför spegeln, lite städbestyr i nedre hallen, fotoutskrift samt en del dagboksskrivande hann jag med under dagen.

När kvällen närmade sig tog jag en kort eftermiddagstupplur, en dusch och åkte sedan till Finntorpsgrillen för att få mig en välsmakande hamburgare till livs innan tävlingsträningen. Ett träningspass som var intressant redan innan det hade börjat. Ventilerade bland annat min syn på den sociala dansen då Brobeck givit sin syn och fått andra ifrån den tillströmmande skaran att yttra sig.. Själv skulle jag inte vilja ha två minuters pause mellan danserna bara för att fördriva tid till att trängas och gå av och på dansgolvet hela tiden. Inte blir det någon kvalitativ samtalstid då?. Nej, tacka vet jag de band som låter bli allt för mycket mellansnack och låter dansaren få utlopp för dansabstinensen under en utedanskväll... Man kan garanterat vara tillräckligt hövlig och även hinna växla ett par ord med den som åtminstone är tilltängt för nästa dans, just därför att man inte springer (alt. går) tillbaka ut till en garanterat oöverblickbar massa av dansfolk ute vid dansbanans kanter. Dessutom slipper man se just den form av panik, i någon danspartners ögon, som kan uppstå om partnern efter dansen inte släpps fri till att plocka upp nästa guldkorn på dansgolvet. Visst kan jag ha förståelse för att bekväma, ovana och mindre jagande individer får problem om de förväntar sig bli uppbjudna vid kanten. Dagens grundregel nummer ett är nog att man tar sig ut på golvet, så snart musiken tystnat, och därmed visar att man verkligen vill dansa.

Själva kurstiden gav sedan träning åt puls i övergångarna från det markerade i dansen och grundintensiteten. Viktigt hur man går in och ur dessa danssekvenser.
   Det nya för dagen var mängder av olika tvistförningar. Intressant men föga enkelt i all dess variation.

Hemma hann jag med att testa mobilen som modem till den Bärbara gamla datorn. Med USB-sladd lyckades jag. Däremot inte med Bluetooth. Ett par mail hann jag också skriva och sända innan jag fastnade i en film, när det egentligen var hög tid att sova. En film om tre colombianska tjejer som smugglade knark för att få råd till New York-resan till en av tjejernas systrar. Den huvudpersonen var dock den som strök med på kuppen genom en svald, läckande kondom. Sorgligt, men säkerligen någorlunda verklighetstroget.

Inställd på "Adult"... Men är det en vuxen MiniAnne?
Träningsdockan MiniAnne

Fredagen den 10 oktober 2008: Klockan 07.10 gick jag upp, för att en knapp timma senare åka iväg till World Trade Center (WTC) för en kursdag i ABC, dvs livräddningslära. En bra repetition på den grundutbildning jag tidigare fått dels i det militära 1991/92 och på Banskolan i Ängelholm år 1999.

Både kurs och lärare var bra. Dessutom fick man med sig en docka hem för att ytterligare kunna öva hjärt- och lungräddning (HLR). Inte någon fullstor "Barbara", men väl en "MiniAnne", uppblåsbar men utan några utvecklade bröst att tala om innanför bröstvårtorna. Åldern på dockan kan ju naturligtvis ifrågasättas, trots den tydliga inställningsmöjligheten "Adult", dvs det läge vi skulle träna vår räddningsinsats på.

Under lunchpausen hade jag på distans hälsat på Peter S och "Blomman". Detta sedan de från sitt lunchbord lyckats se mig i min snabba promenad genom huvudesplanaden inomhus. Därför var det naturligt att ringa "Blomman" när min kursdag var över. För egen del hade jag samtidigt satt ett avkopplat tempo på min höstpromenad mot Slussen. Egentligen kan man fråga sig hur avkopplad jag må ha varit. Mina minnesbilder sträcker sig i princip bara till centralen och ankomsten mot Slussen. Däremellan har jag ingen aning om vilket vägval jag gjorde. Samtalet med "Blomman" var i alla fall givande, främst avhandlandes modelljärnvägstidtabeller och trafikupplägg.

Kvällen avnjöts på Yesterday till ZLIPS. Jag tyckte inte musiken riktigt kom till sin rätt och själv tände jag inte till förrän mot det absoluta slutet. Ändå hade jag bara dansat med önskepartners. Till och med hunnit dansa med både Rebecka L och "Myran" som fanns på plats. Mycket nöjd med både dansupplevelse och mingel kunde jag tillsammans med Anki lämna danspalatset under lördagsdygnet för färd längs den nyöppnade och fullbordade norrortsleden mot Häggvik. Delar av den nyöppnade leden hade vi även nyttjat på väg till Yesterday.

Lördagen den 11 oktober 2008: Efter en lagom sovmorgon, lätt utmattad efter danskvällen på Yesterday till ZLIPS, gick jag och handlade basvaror till den frukostbuffé jag sedan avnjöt i hemmet. Utomhus var det varmt för årstiden och samtidigt ett skönt duggregn. Blev därför sugen på en joggingrunda, något som föreslogs för Anki med uppmuntrande respons. Ett par timmar senare tog vi oss ut på en femtio minuters joggingrunda. Fortfarande med ett svalkande duggregn under merparten av rundturen. Något tilltagande nederbörd mot slutet som främst kylde av Ankis lust till framfart. Själv var jag nog snarare aningen för varmt klädd, även om jag kunde njuta av det.

Det var skönt att komma hem, duscha och sedan koppla av fram till maten som avnjös kort innan avfärd till mina föräldrar. Tillsammans med dem avnjöt Anki och jag danstävling från Varberg i TV2. WM i Boogie Woogie och Rock samt EM i Bugg. I den sista diciplinen, dvs buggen, vann våra tränare Benjamin och Angelica från Uppsala. Efter två timmars spännande dansshow bjöd TVn en halvlek av fotbolls-EM-kvalet mot Portugal innan vi bröt av för njutbar måltid, lite te och smörgås.
åååEn stund innan dygnet övergick i söndag kom vi hem efter en liten omväg via dansklubben. Där hade vi levererat ett par tomma flyttkartonger som hastigast, som en förberedelse inför danstävlingsarrangemanget.

Söndagen den 12 oktober 2008: Till Anki sa jag att jag bara skulle sova ytterligare en halvtimma, när hon vid 07.30-tiden började planera för sitt uppstigande. I själva verket dröjde det två timmar innan jag åter igen slog upp ögonen och gick upp för att laga i ordning en god frukost.

Dagen präglades helt av inomhussysslor. Anki hade fullt upp med strukturerandet av kommande helgs tävlingssekretariat. En stunds pause bjöd tid för inladdning av hennes Paris- och Korsikabilder till den övriga bildsamlingen. En något försenad procedur på grund av en kamerareparation.

Om kvällen åt vi potatishalvor med entrecote, kryddat med vitlökssmör. Underbart gott tillsammans med goda grönsaker. När Anki hade skrivit klart dagens mailskörd och instruktioner tog jag över datorn för hantering av den senaste tidens bildskörd. Många trevliga höstbilder. Dessutom hade jag under dagen rönt stora framgångar i fråga om att ytterligare lära känna min härliga mobil. Frågan som delvis lämnades obesvarad var bara om det så kallade "Offlineläget" kunde vara detsamma som det "Flightmode" som ofta omnämnts i mobilsammanhang den senaste tiden.

Måndagen den 13 oktober 2008: Sedan Anki lämnat huset blev jag liggande kvar i sängen ytterligare ett par timmar. Vill minnas att klockan var slagen tio innan jag tog mig upp. Det fanns naturligtvis en fördel med att bli utvilad inför arbetsnatten, men nackdelen var att dagen och tiden i vaket tillstånd flög iväg.
   Förutom lite ytlig städning och mailskrivande inför helgens tävlingsarrangemang, så hann jag i princip endast med lite fotoarbeten. Inget större projekt, utan mest val av bilder till dagboken.

Efter någon enstaka timmas effektiv eftermiddagssömn gjorde jag mig i ordning för avfärd mot jobbet. Anki hade under kvällen hälsat på hos sin farmor och ringde som brukligt på sin väg hem, när jag just klivit på bussen.
   Nattarbetspasset började i skapligt lugnt tempo. Det enda lite anmärkningsvärda var att ett godståg blev hängande i backarna ut från Avesta-Krylbo upp mot Rosshyttan och därmed behövde hjälplok på linjen. Under tiden som lok kopplades från ett annat godståg i Avesta-Krylbo övergick klockan till ett nytt dygns tidräkning

.

Tisdagen den 14 oktober 2008: Arbetsnatten fortsatte att vara lugn även efter midnatt. Allt sedan det "hängande" godsåget mellan Avesta-Krylbo och Rosshyttan fått hjälp uppför backarna, med 59 minuters försening. Tråkigt i sammanhanget var att det hjälpande godståget blev än mer sent, hela 105 minuter. Visserligen en diger uppgift för föraren att göra bromsprov och motsvarande tillkopplingsmoment på ett långt godståg, efter hjälpinsatsen, men jag undrar om han verkligen hade behövt bli fullt så sen. Kanske fanns det någon prioritering som tågledaren i Gävle eller jag själv hade behövt styra upp, men som gick mig helt förbi?

Stannade kvar några minuter för att fortsätta njutandet av lugn i lokalen, även efter min avlösningen. Därtill ville jag spisa min sista burk 250g yoghurt innan hemgång. Snart åkte jag dock hem för att hinna möta Anki innan hennes avfärd till sitt jobb och sin arbetsplats. Det dröjde inte heller lång tid förrän jag gått och lagt mig till underbar sömn och vackert drömmande. Jag sov nog oavbrutet fram till någongå efter tolv, ca 12.15, då jag klev upp.

Den här dagen kändes det som om jag fick mycket gjort. Det mesta rörde dock nyttoprojekt förknippade med datorn. Med andra ord en hel del stillasittande arbete. I och med detta tog även dagboksuppdateringen ett stort kliv framåt, innan det åter igen var sovdags i form av lite eftermiddagssömn.

Anki kom hem och gjorde mig sällskap korta stunder för tillfällig mysvila. Efter en dryg timmas sömn och vila gjorde jag mig iordning för min andra och sista arbetsnatt innevarande vecka. En arbetsnatt som var lugn och behaglig dygnet ut...

Onsdagen den 15 oktober 2008: Arbetsnatten blev något mellanting mellan absolut lugn och gränsfall till händelserik och hektisk. Ett tåg höll på att fastna i Sparreholm efter ett posttågsmöte. Föraren var dock inte den som gav upp i första taget, utan kämpade i trekvart med att förflytta sig en stationssträcka "söderut" till Skebokvarn. För att få en uppfattning om hans slit mot höstens naturkrafter (avsaknad av friktion mot spåret) kan nämnas att det tog tretton minuter bara för att flytta aktern av tåget en signalsträcka inne på stationen, den korta sträckan från mellansignal Sparreholm 33 till utfartsblocksignal 41. Naturligtvis ytterligare en mängd spårkrafter för loket att övervinna genom växlarna från sidotågspår ut till huvudtågspår.
   Ett tillfälligt avslutat arbete räddade tågföringen, genom att därmed möjliggöra dubbelspårskörande under den känsligaste tidsperioden om ca 20 minuter.

När trafiken åter igen hade börjat flyta på, kunde vi avlasta Norrköpingsfjärren något genom att ta emot ett omlett godstå. De hade nämligen samma problem som oss på Nyköpingsbanan, mellan Åby och Järna. en bana som har än mer backar än vi har att fastna i.
I övrigt flöt natten på bra. Kanske med lite tur, då temperaturen var gynnsam och ej hindrade ett nattåg som fått några slag i sina hjul, dvs hjulplattor, samt att ett säkringsfel i Spånga som hann repareras innan alltför många tåg stördes.

Hemma sov jag gott hela förmiddagen, till strax efter tolv då jag som brukligt vaknade. Resterande del av dagen ägnades nästan uteslutande åt hemsides- och bildarbeten. Mestadels till förmån för dagboken. Anki hade efter sin arbetsdag ett möte på klubben, inför helgens tävling, och kom inte hem förrän omkring klockan 23.30. Hon hade ringt mig ett trevligt samtal i väntan på bussen, registrerat kl. 23.04.

Slutförde i princip det jag höll på med, och gick också till sängs strax efter att Anki dykt ner i sängen. Hon somnade snabbt...

Torsdagen den 16 oktober 2008: Det blev en skön men ruskigt ineffektiv sovmorgon, där jag säkerligen ställde fram väckningstiden tiotalet gånger mellan klockan åtta och lite drygt tio. Sedan var jag tvungen att stiga upp samt göra mig iordning för ett möte på Stockholm C. Hade lovat att möta Jenny T för att låna ut en blixt (SB-800) till henne.
   Eftersom det ännu var drygt en timma kvar till min arbetsdags början och drygt en halvtimma kvar till Jennys tågs avgångstid, hann vi snacka en hel del, lite lagom med skvaller, samt testa kamerans och blixtens kommunikation med varandra i några specifika avseenden. Så småningom var tiden inne för att säga adjö, varpå jag drog vidare till MAX (Vasagatan) för avnjutande av ett Suprimemål. Men först efter ett snabbt toalettbesök på damernas. (Herrarnas toalettavdelning hade man stängt av).

Arbetseftermiddagen gick relativt obemärkt förbi med bara ett par polisiära insatser att behandla. Ett tåg ville man hindra avgången på och genomsöka i Upplandsväsby, (två andra hade redan hunnit lämna stationen åt olika håll), efter ett knivdåd. En annan insats gällde omhändertagandet av obehörig person i spårområdet vid Solna station. Båda ingripandena var snabbt och effektivt utförda, men kommunikationen med en av polistjänstemännen var svårtydd. Frågorna och påståendena kändes som långt ifrån järnvägsvärlden. Svaren på mina kontrollfrågor lika så. Svårkommunicerat med andra ord och detta genererande lite extra vaksamhet och beredskap...

Innan det blev nattvila hade jag att gå igenom alla kameraminneskort, kontrollera batteristatusen och packa en diger fotoväska inför helgens fotouppdrag på Stockholm Grand Prix 2008, dvs den rankingtävling; som kommande helg går av stapeln och arrangeras av dansklubben. Ett par långa dagar med lite sömn väntar...

Fredagen den 17 oktober 2008: Gick upp klockan 06.45 efter att både ha ställt fram väckningen en kvart och skruvat mig ordentligt under en stor del av natten. Tror jag i drömmarna hann vara och resa längs en stor del av norrlandskusten. Letade många bussar, järnvägar och vägar omkring Hudiksvall i alla fall. Kan det möjligtvis ha med nästa helgs Hudikmara att göra?

Tog bussen in till stan med Anki. Den tunga fotoväskan fick nu släpas med på gott och ont. Tanken var att få en chans att provfotografera och utforska såväl ljusförhållanden som plats för batteriladdning, fotoleveranser och andra tekniska frågeställningar som finns och kan tänkas dyka upp inför tävlingsdagen.

Hela arbetsdagen var avsatt för möte inom tågledargruppen. En förmiddag som rent trafikmässigt visade sig vara en lyx att slippa. Solnatunnlarna (minst en av dem) hade varit avstängd för avsyning och rasrisk. Vidare hade det varit bekymmer med ställverket Järna samt ytterligare spårmarkeringar på Grödingebanan.

Mötet var som vanligt mycket givande, men i flera frågor, utan att avslöja vilka, fick jag för mig att det skapades fler frågor än svar.
   Utöver interna tågledarfrågor fick vi ett föredrag om lyssnandeteknik och grundstenar för att gå in med ett öppet sinne i ett samtal, utan låsningar gällande ens egna föreställning om hur man tror motparten brukar vara. Man ska helt enkelt tro följande saker om den som för sin talan:
    Samtalspartnern jag möter kan utan omsvep antas vara Intelligent, Samarbetsvillig, Kärleksfull, Enormt livsglad och maktfull med en oförstörd förmåga att lösa problem. Allt till motsatsen må visa sig... Mitt eget bryderi är punkten gällande den enorma livsglädjen. Kan man verkligen hinna hjälpa någon med problem och nöd, om man ska gå omkring som en ännu mer obotlig optimist. Hur många många må må man då ha knäckt på vägen?.

Efter en lunch som åts ute på stan, var det genomgång av kommande tidtabellsperiod och dess planerade banarbeten, (T09). Vi hade bjudit in personal från tidtabellsplaneringen för att redan nu få grepp om framtidens tågföring. Mycket har hänt bara de senaste veckorna. Järnvägsföretaget som skulle driva Unionsexpressen mellan Stockholm och Oslo har fått sitt trafiktillsånd indraget både i Sverige och Norge. I samma svä,ng gick OBAS samma öde till mötes. Lågkonjunkturen verkade fram till för bara någon vecka tillbaka ha drabbat den svenska godstågsnäringen milt. Men nu vet man inte riktigt vad som kommer att hända. Ett par nya godstågsupplägg riskerar gå i graven redan före uppstart. Andra kanske också kommer att ställas in? Den som lever nästa å får se...

Efter jobbet tog jag visserligen omvägen förbi Hötorget, utan att finna den kontorsmateriel jag sökte, men sedan raskt vidare till Solna centrum och Solnahallen. Under kvällen fotograferade jag och hjälpte till vid uppriggandet av extraläktare och andra delar till arrangemanget av danstävlingen Stockholm Grand Prix 2008. Ännu på kvällen stod vi med på startlistan BVC, trots att min danspartner haltade omkring efter att ha stukat foten i helgen som var. Tidigt på tävlingsdagen sker avgörandet. Oddsen vill jag inte tala om...

Lördagen den 18 oktober 2008: Även fast Anki och jag kom hem frå Solnahallen ett par minuter före midnatt, så var jag inte isäng; förrän strax efter klockan 01.00. Därmed blev det bara ca fyra timmars sömn innan det var dags att tänka på dansklubbens stora tävlingsdag. Vid sextiden styrde vi bilen mot Solnahallens äventyr. åter i hemmet skulle vi inte komma att vara förrän omkring klockan 02.00 om söndagsdygnet.

Resan till Solnahallen, platsen för Stockholm Grand Prix 2OOB, gick smidigt. Vi packade in de saker vi skulle bistå med under arrangemangstiden. Ett golvskydd i form av stolsunderlägg och för min del en stor mängd fotoutrustning. Minuten senare hade jag parkerat bilen på en närbelägen parkeringsplats utmed vägen. Det dröjde inte lång tid förrän både tävlanden och publik började strömma in. Min nervositet, puls och grad av obekvävämhet ökade snabbt, men försvann lika snabbt igen.

Tävlingen startade klockan 09.00 med Boogie Woogie, följt av Lindy, samt Rock före pause. Efter pause följde bland annat min tävlingsklass, Bugg Vuxen C (BVC), tillsammans med Solveig. Med tanke på hennes linkande framåt utan kryckor och det faktum att fotstukningen bara låg någon vecka tillbaka i tiden, var det ett stort mått av fascination att vi lyckades genomföra ett tävlingsheat över huvud taget. Dansen blev visserligen relativt tillyxad och grovhuggen och inte direkt min mest avslappnade dans. Vi kom inte sist, men om domarnas väntade utlåtande rådde det inga tvivel denne tillstukade premiäromgång.

När lågtävlingsklasserna i bugg var över höjdes standarden åter igen till dubbelbuggen. Den riktigt stora eliten, som hade inlett tävlingsdagen, kom åter när de högsta klasserna i bugg avrundade tävlingsdagen i fängslande finaler. Mitt fotograferande hade då aktivt pågått från tävlingsdagens början kl 09.00 till omkring klockan 21.50 då tävlingen beräknats slut. Fotouppehåll blev det i princip bara då jag levererade mina minneskort och bilder vidare till entré- och informationspersonalen som valde ut bilder för presentation på en stor bildskärm vid just entrén. Samt när jag själv skulle stå på tävlingsgolvet.

...
Den inbjudna dansgruppen "Moves per Minute", stod för pauseunderhållningen.
 
... ... ...
Valda smakprov från dansen, Stockholm Grand Prix 2008, i Solnahallen...
 

Direkt efter tävlingens slut hann jag åter igen få en liten pratstund med mina föräldrar som troget följt alla danssteg och alla danspar. Grymt imponerande i mina ögon.
   Snart fick jag dock inrikta mig på att samla ihop all min kamerautrustning till en säker plats och därefter inrikta mig på rivning och ihopplockande av klubbens materiel, tillika privat utlånad utrustning. Klockan två om söndagsnatten var vi redo att åka hem. Då hade vi visserligen redan flyttat oss till hemkommunen, skjutsat hem Lovisa H, och burit saker och utrustning tillbaka in i klubblokalen. Ett underbart tävlingsarrangemang var lyckosamt till ända. För egen del kvarstod dock många timmars fotoarbeten, på gott och ont...

Söndagen den 19 oktober 2008: När dygnet inleddes hade vi avslutat städandet av Solnahallen och förflyttat oss med bil till Nacka och klubblokalen via kvarteren där Lovisa H bor. Två timmar efter midnatt kunde vi nöjda lämna klubblokalen och ett underbart tävlingsarrangemang bakom oss. Så nöjda och så utmattade. De fanns en period under städningsfasen (lördagen) som jag aldrig hade kunnat tänka mig att tex framföra en bil. Men frisk luft och näring (tomater) ändrade min ståndpunkt.

Nattsömnen var mycket välbehövlig, men trots detta sov jag inte mycket mer än sju timmar innan jag pigg vaknade till och gick upp.
Min dag gick i mångt och mycket åt till bildhanteringsarbete, både inladdningsarbete men även kvalitetsutvärdering i den mån jag hann med. Anki hade jobbat såpass hårt med tävlingssekretariatsfrågor de senaste veckorna att man tydligt kunde se en längtan till avkoppling i form av läsning, men samtidigt en tydlig saknad och rastlöshet i kombination med en viss misströstan. Detta som den stora tomheten efter ett klockrent utfört och administrerat tävlingsarbete.

När kvällen och mörkret kom kunde vi njuta en mycket god potatissoppa som Anki tillagat. Hon hade under dagen varit i affären och införskaffat ingredienser. Morötterna var dock trädgårdens egenodlade. För egen del hade jag bara hunnit sniffa lite på den vackra höstdagens luft genom altandörren som med jämna mellanrum gav nytt syre åt min hjärna.

Då en tidig arbetsmorgon väntade, var det skönt att lägga sig tidigt. Att jag senare vaknade pigg om natten är en annan story. I själva verket hade jag riktigt svårt att koppla bort helgens alla intryck och fototankar...

Måndagen den 20 oktober 2008:Efter en natt med en riktigt vaken mellanperiod som nyttjades vid datorn för meddelandeförfattande. Egentligen var det först efter denna vakna period som jag sov lugnt och avkopplat. Tyvärr en alltför kort del av natten, efter klockan 03.00.

Vid 04.30-tiden var jag trots allt i gott skick att duscha och så småningom ge mig av till jobbet för en tidig tågledardag. Eftersom det kvällen innan hade varit en urspårning på Tegelbqcken, direkt söder om xstockholm C, var det personalbrisr på tågledarfronten. Själv hade jag därmed flyttas från en förmiddag på Stockholmståg till vå driftledningscentral. God hjälp fick jag dock av en fjärrtågklarerare som istället fick överta min ursprungsposition

I princip var det bara den första halvtimman, sedan nattpersonalen gått hem, som blev riktigt hektisk. Sedan blev det en mer normal nivå av stressande moment. Men då hade man också fått fart på ett hängande godståg mellan Ulriksdal och Kummelby (norrut) samt reparerat en nattligt uppkörd spårspärr i Sundbyberg. Reparationsarbetet efter X2-urspårningen på Tegelbacken hade redan varit avslutat ett par timmar när jag startade min tjänstgöring.

Lite småtrött passade jag på att sova middag på bussen hem. Väl hemma såg jag till att dammsuga. En syssla som varit åsidosatt ett tag.
   Snart var jag på resande fot igen, åter på buss 401, nu i riktning mot stan. Tiden fram till dess jag skulle möta "Blomman", kl 16.00, nyttjade jag till ett ev tidningsreportage. Ett utkast åtminstone.

Efter en tids signalstudier och urspårningsfaktagenomgång, åkte vi via Häggvik ut till lunchgrillen i Vallentuna. Efter ett mål mat och ytterligare förflyttning avnjöts en tidtabellskörningskväll med modelljärnvög. En intressant afton då jag i kombinerad Tkl- och förartjänst lyckades tappa bort ett tåg. Nu hade det visserligen gömt sig på rätt uppställningsspår (men i tunnel). Innan detta blev säkerställt fick jag roa mig med avsyning av stambanans båda huvudspår innan trafiken här återupptogs. Vid detta laget var det försvunna tågsättet närmare fem timmar sent, (ca 25 minuter verklig tid).

Efter en trevlig stunds fika och fri körning så bröt vi upp för kvällen. Via Upplandsväsby blev jag skjutsad till Häggvik för byte till tåg. Resterande del av färden gick utan anmärkning. Anki var ännu vaken när jag kom hem. Tillsammans med en veckotidning innehållande ett reportage om en fjärrtågklarerare från Malmö driftledningscentral, hade Anki en hälsning att framföra från sin farmor som hon under kvällen hade besökt.

Tisdagen den 21 oktober 2008: Om morgonen gav sig Anki av med X2000 mot Göteborg, bland annat för ett besök med Volvo Lastvagnar. Ingen supertidig avfärd, men innan jag klev upp för en arbetsdag startandes klockan 10.00.

Det är aningen svårt även i efterhand att sätta fingret på varför hela dagen kändes trafikledningsmässigt rörig. Lite hade det nog att göra med att jag direkt blev ensam vid min post, så fort jag anlänt till jobbet och min plats som tågledare. Detta trots att inkorgen i Outlook till synes väntade med en lång rad beställningar och faktainhämtningar vars akuta grad inte kunde överblickas i en handvändning. Men även längre fram på kvällen, då vi bevisligen satt två (Malin och jag) var det alltid någon uppgift kvar att lösa. Lättare blev det inte heller när den uppgjorda spåranvändning inte följdes och nya omstuvningar fick göras för att någorlunda motsvara järnvägsföretagens önskemål och vad som för stunden utlovats.

Sedan jag kommit hem existerade i princip inget annat än fotoinladdning och granskning av bilderna från Stockholm Grand Prix 2008. Det blev en låg kväll som raskt övergick i natt innan jag kom i säng. Anki var kvar på sin tjänsteresa i Göteborg, så min tid som nattuggla störde garanterat ingen...

Onsdagen den 22 oktober 2008: Det var tur att jag hade sovmorgon eftersom jag inte kom i säng förrän vid fyratiden. Anki behöde inte vara lidande av mitt fotoprojektarbete, då hon var kvar i Göteborg, på tjänsteresa.

När jag efter många väckningstidsframställningar till slut förmådde släpa mig ur sängen hade en stor del av sovmorgonen redan passerat. Därvid var det också dags att åka till stan för en tillvaro som tågledare på Stockholmståg.

Arbetsdagen blev behaglig med lite varierande uppdragstempo. Eftermiddagens största problematik gällde ett tidsödande och långvarit signalfel mellan Tungelsta och Hemfosa. Tack vare en flexibel tåföring och de nya mötesstationer som invigts efter sommaren, blev förseningarna inom rimliga ramar. Endast ett tång fick säljas förseningsmässigt till förmån för övriga tåg.

När jag kom hem var även Anki hemanländ sedan ett par timmar. Någon längre tid i vaket tillstånd skulle det inte bli tal om, då en ny och tidig arbetsdag närmade sig.

Torsdagen den 23 oktober 2008: Torsdagsmorgonens arbetsdag fördrevs på driftledningscentralen. Dagturen var indragen, men länge tyckte jag att jag höll mig ovanför ytan och hann arbeta undan det mesta. Men när jag skulle fundera över om hur allvarligt det kunde anses vara att en kommande hastighetsnedsättning redan ett par timmar i förväg börjat åskådliggöras via ATC-besked, stannade tiden av framförhållning av. Så småningom kunde jag dock ta hjälp av den tågledaraspirant som under den senare delen av passet skulle öva med mig.

Direkt efter arbetsdagens slut gick jag till frisören. Kanske inte blev den vackraste frisyren, men nog så skönt inför den kommande helgens Hudikdansmara.

Hemma blev det en bråd tid att hinna välja ut 24 bilder för påseende vid kvällens träningspass. Christofer skulle utifrån dessa välja sina favoriter lämpade för danssportförbundets hemsida och reportage från Stockholm Grand Prix 2008.

Kvällens tävlingsträningspass blev riktigt roande och leddes av Christofer. Han bjöd på ett antal reflektioner och intryck gällande klubben över lag. Bland annat väckte han mina tankar när det gäller att ha gott om självförtroende på dansgolvet. Att vi kan så mycket mer än vi visar. Att vi ska våga kommunicera mycket mer med ögonkontakt inom paret och våga locka fram dansglädjen fullt ut.
    F&oum;r egen del kunde jag direkt känna att begreppet "Å-hej" lätt får mig sparsam, begränsad och framdör allt tankfull. För Hudikmarans vidkommande ska jag mao våga släppa loss danskunskaperna och våga ögonkontakt med de jag skall f&oum;ra under danskvällarna.

På hemmaplan gjordes en sista klädestvätt inför den kommande dansmaran.

Fredagen den 24 oktober 2008: Trots att det var en resdag, visserligen semester, fick jag ett stycke sovmorgon att vila upp mig på. Visserligen inom vissa ramar, då jag hade krav på mig att vara färdig när Anki hade arbetat halvdag.

Strax efter klockan 12.30, med bara det sista att packa, gav jag mig av. På klubblokalen Ceylon hämtade jag min fotoväska med minneskort som klubbordföranden Bosse hade fått låna för tävlingsbildsavkopieringar.
   På min väg ut mot Rotebro, upphämtningsstället för Anki, tog jag vägen via Solna Centrum. Detta då E4ans köer tornade upp sig i höjd med Norra station. Anki hade kunnat njuta av en smörgås där hon påjästbolagssidan stod och väntade. Slutligen, efter att ha tankat i Upplandsväsby och krånglat lite med tankningskvittoutskrift, satte vi fart norrut. En god laxfjärilstallrik med extra potatis vid Tönnebro, men i övrigt direkt färd mot campingplatsen utanför Hudiksvall.

I princip kom vi samtidigt med Evelina, Lasse och....... . Vi stod i receptionen för att kvittera ut nyckeln till stuga sex när de parkerade bakom oss. Nu var det riktigt mörkt utomhus. Därtill hade ett lätt regn startat att falla. Inte speciellt ihållande och långvarig då det under natten skulle bjudas en underbar stjärnhimmel. Ja redan på väg till dansen syntes de starkaste av himlens vackra ljus.

Hudikmaran bjöd verkligen på det absolut bästa i dansväg. Två av banden klarade sig prickfritt genom kvällen. Wahlströms hade det aningen svårare att nå mitt hjärta. Inte bara för att säkringarna inledningsvis utlöses gång på gång framme vid scen när de skulle spela. Det jag fastnade för var att de ansåg sig vara helt skuldfria och att detta var utom deras kontroll. Det sista må vara hänt, men med helt annan betydelse. Hur som helst kunde även de, så småningom bjuda mer än ett nummer i taget. Med största sannolikhet sedan omkopplingar skett bakom scen.

Danskvällen kom att bli gudomligt bra. Anki dansade som en följsam älva i danserna och min vän Ida (fd flickvän) fick mig att känna mig tio år yngre på någon sekund. Roligt i sammanhanget var även att en av stugkamraterna inte riktigt fick allt att gå ihop logiskt. När Anki återvände till dansen efter en gemensam fika med Ida, ytterligare en vän från hälsingland samt flertalet dansare hemifrån, bytte jag smidigt plats till sidan av Ida. Evelina var snabb med att förstärka hans bryderier och vi kunde ju lätt spela med genom en trovärdig sittande omfamning vid sidan av varandra. Han fick dock snart delar av begreppsvärlden tillrättalagd och jag kunde föra med mig ida i en ungdomlig dans, nästan som förr. Den ögonkontakt Christofer förespråkat på tävlingsträningen och som Maria S berömt mig för i samma stund gav mig ett lyft och självförtroende denna helg. Av responsen helgen igenom kan jag nog dra slusatsen att ganska få bjuder in en negativ och stirrande tolkning i detta. Jag lärde mig annars tidigt att det ä hövligt att vid minst ett tillf&aunl;lle, även i en kindfox, stämma av motpartnernses dansupplevelse i form av någon sekunds gemensam ögonkontakt. Stirrandet, en motsatssanning, har jag trots allt endast fått föreläst för mig av en person och vid ett udda tillfälle. I övrigt utav en av de blygaste och skummaste tjejer jag hittills mött i dansvärlden. En tjej som sa sig gärna vilja dansa med mig, men som notoriskt nobbade eller sa sig inte få dansa med mig. Om någon utomstående udda och misstänkt individ styrde dessa val, finns bara att djupt beklaga. Nog om denna mörka värld, som här och nu var en okänd och bortglömd värld, så långt ifrån Hudikmarans totala lyckorus man kan komma...

Lördagen den 25 oktober 2008: Danserna led mot sitt slut två timmar in på lördagsdygnet. Jag var inte på långa vägar mätt på dans, men ändå lycklig över mängden underbara danser och danstjejer jag mött. Ida fick jag krama lite extra adjö, övriga kunde jag förvänta mig möta igen, kommande dansnatt.

Anki och jag letade oss med egen bil till campingplatsen. En skön dusch följt av en nattmacka tillsammans med Anki, Anders, Evelina och Lasse kunde avnjutas innan läggdags. Jag vill minnas att klockan närmade sig 04.00 innan jag och stugan i övrigt kom till ro. Ute i natten kunde man drömma sig iväg bort i en sagolikt vacker stjärnhimmel och navigering med hjälp av Orion.

Förmiddagen var långt gången när stugans inneboende fick nytt liv. Genom att välja varsin ingrediens till middagen, där jag inledde med tomat, hade vi snart best&aunl;mt att inhandla och laga kyckling och pasta med såser och grönsaker.

Vid lunchtid, efter en frisk men vindpinad havsstrandspromenad, åkte vi in till stan för att njuta en mysig fika och inhandla middagsmat. Anki valde att stanna kvar i stugan. Dels för att förbereda deb kommande veckan i Wien, Österrike, samt för ytterligare vila. Inne på caféet mötte vi snart våra stuggrannar. En tjej från Finnspång (nu boendes Östersund) och en Uppsalatjej som jag hade lite mer koll på. En trevlig underhållning i väntan på den sakta framåtkrypande beställningskön. En våning upp spisades sedan en daimkaka med grädde, i ett verkligt varmt klimat, tillsammans med en kopp kaffe.

När delar av Hudiksvalls centrum var genomgånget och kvittot på hemköp var betalt åkte vi tillbaka till havet och stugbyn vid campingplatsen för en stunds vila, middag och iordningställande inför en ny kväll på dansmaran.

Orken denna afton var det lite sämre med. Energiförrådet behövde vid upprepade tillfällen påfyllnad. Ett av tillfällena mitt under kvällen i mer akut form än tidigare. Då dansade jag med en tjej som jag kunde spela ut maximalt av mitt dansregister infö. Kä,nde mig i toppform när det i mina egna spinnar började svartna för ögonen, med det sista ögonkastets lysrörsliknande och starkt bländande ljus som fastbränd kontrast till det mörka. Balansen räckte till för att behålla dansnivån, men direkt efteråt beställdes en ny juice, köttbullsmörgås och kaffe för att nå en ny födobalans. Kan nämnas att denna meny var identisk med den som inmundigats bara en halvtimma tidigare, sånär som en bulle som tillkom under kureringsvilan...
   Slutligen var det bara att långsamt sega sig upp mot danstoppen igen. En formtopp med mycket dansmys och glädje som var bestående dansnatten ut, utan vidare poblem.

Söndagen den 26 oktober 2008: Den underbara dansnatten och Hudikdansmaran tog slut någon gång efter klockan 02.00. Lycklig och nöjd unnade jag mig en dryck i form av "Pucko". Den sista snabba låten i extranumret hade Anki och jag valt att avstå ifrån. Dock blev jag haffad, i utmattat tillstånd, av en god Sundsvallsvän till ytterligare ett par snabba foxtakter under min promenad för att hämta glasögonen jag lagt undan i en hylla under merparten av danstimmarna.

Efter ett stilla eftermingel åkte Anki och jag ut till campingstugan, något före de andra. Även denna natt var det grymt skönt att ta en dusch innan nattmacka och sänggång. Positivt för just denna natt var den extra timma som övergången till vintertid bjöd. Passande för just nattfikastunden tillsammans med Anki, Anders, Evelina och Lasse A.

Våra gäster i stugan hade ambitionen att komma iväg i tid för att kunna vara i Umeå vid 14-tiden. Anki och jag tog det lite lugnare, städade stugan och gav oss av ca 11.40.
   Eftersom vårt mål var att anlända Arlanda vid 18-tiden siktade jag mot de mindre och så vackra vägarna genom Hälsingland. Från Arlanda skulle Anki ta sig vidare mot Österrike och Wien. Vår väg gick därmed via Delsbo (jagandes en helikopter på bara ca 30 meters höjd) ner mot Nor, Vallsta, Arbrå och tillbaka till E4 strax söder om Söderhamn. Tönnebro fick bjud klyftpotatis och kött med god pepparsås.

Efter matrasten gick färden relativt rakt ner till flygplatsen och fortsatt rakt hem sedan jag önskat Anki en god flygresa och god studievecka utomlands. Ett par timmar senare kunde jag följa hennes fligt med Austrian Arlines Fokker 100 fram via Öland övertill Polen. För egen del var det skönt att vara hemma igen.

Måndagen den 27 oktober 2008: Med Anki på tjänsteresa i Wien, Österrike, blev det riktigt tomt i huset. Att jag redan inför måndagsdygnet hade börjat ställa om för nattjänstgöring störde med andra ord ingen. Nästan all min lediga tid gick åt till bildbehandling och letande efter bilder för efterfrå gad leverans.

När kvällen kom och eftermiddagssömnen var överstökad, tog jag bussen in mot stan. Hade nära nog en timma på mig att äta på MAX restaurant vid Vasagatan innan min nattjänstgöringsstart. En natt som trots sitt lugn hade en hel del att behandla och bevaka.

Tisdagen den 28 oktober 2008: Arbetsnatten blev tuffast för persomalen arbetandes på närställverket med vissa bryderier kring planeringen av E-arbete i Sundbyberg som ett exempel. En provkörning inkluderat inledande vändning vid triangelspåret Tomteboda- Norra statoun- Karlberg gick dock smidigare än väntat. Jag hade skapat tidtabeller och gynnsammast möjliga tåglägen för att ge möjligheter inför återfärden från Rosersberg till Hagalund. Detta då ett flertal planerade arbeten skulle kräva ett antal växlingsmanöverar i höd med Solna station, annars svåra att planera för i förväg.

På hemmaplan var det sömn och bildbehandling från Stockholm Gran Prix som gällde till dess det bjöds en ny arbetsnatt och lugn inledning på tågledaruppdraget, ökande belastning framemot morgontimmarna.

Onsdagen den 29 oktober 2008: Natten som tågledare hade visserligen börjat i ett lagom lugnt tempo, nekandes ett banarbete ett dygn för tidigt ute och på annan plas (Sala)tågstopp för att rädda en självmordskandidat frå invaliditet eller trolig död. Här ringde dock polisen med ca åtta minuter tillgodo inför en godstågspassage. Ännu en gång någon med en ängel vakandes över sig...

De sista två timmarna bjöd en hektisk tillvaro. Halva stationen Södertälje hamn gick ej att manövrera. Morgontrafiken mot Järna och Gnesta var därmed drabbad. Samtidigt som problemen Södertälje stegvisr gav med sig, revs kontaktledningen i Värtan. Nu var det tur att avlösningen kom, för det behövdes både tid till överlämning och tid till att svara på frågor. När jag sedan kom iväg hemåt, var det en liten stund efter den ordinarie sluttiden.

Anki var som bekant kvar i Österrike, Wien, varför huset stod nära nog garanterat tomt vid hemkomsten. Efter en liten frukost och titt på TVn gick jag till sängs. Sov till strax efter lunchtid och pysslade därefter med bilder under eftermiddagen.

Vrålhungrig och sugen på färdiglagad mat hamnade jag före den sociala dansen på Finntorps kinarestaurant. Med en stor lättöl samt kyckling med sötsur sås och ris blev jag riktigt mätt inför den sociala danskvällen. Helena hade lyckats inspirera mig sedan hon på min förhoppningsfulla fråga svarat att hon skulle dyka upp efter ett trä ningspass. Men inte nog med detta. Elin (Puman) dök upp som från ingenstans, med dansabstinens från Hudikmaran. Så snart var jag omgiven av två utav Sveriges bästa mysfoxdansare som även gav allt i ett ofta högt musiktempo. Synd (not) var det alltså om mig som nu hade hela kvällen fylld av underbart underbar dans...

Jag hade nog trott jag skulle falla ihop utmattad efter årets sociala danskväll, men istället var jag inspirerad att slå, på bastun för lite avkoppling och efterföljande nattlig städning av Ceylon, dansklubblokalen. Det var helt enkelt lika bra att nyttja min nattrytm när städningen ändå var skönhetsmässigt eftersatt. Hemfärd blev det först ca en timma in på det nya dygnet.

Torsdagen den 30 oktober 2008: Efter att ha njutit av såväl dans, bastu samt städning i nattlig timma på dansklubblokalen, gav jag mig av hemåt när klockan visade nära nog 01.00. En timma senare gick jag och la mig i min ensamma stora säng för sömn och tidningsläsande till ljudet från nattradion. Så småningom sov jag gott till en bra bit in på förmiddagen.

I likhet med föregående dagar ägnades mycken tid åt bildbehandling. Skillnaden var den helt lediga dagen samt att jag nu var färdig att leverera bilder till de tre första beställarna av bilder från Stockholm Grand Prix 2008.

Så snart alla bilder sänts tog jag bilen till Finntorp för att köpa med mig en hamburgermeny att spisa i klubblokalen innan tävlingsträningspasset. Lite skulle man ju njuta av det nattliga städpasset.

Lite klurigt blev träningspasset trots allt. Mest i fråga om att obetonat förflytta sig och påverka danspartnern lagom mycket att göra detsamma, utan att ha påbjudit någonting extra i steglängd och utan någon särskiljd antydan till betoning. Jag fick rekommendationen att inte försöka prestera, utan att finna harmonin i grundrörelsen till musiken inför förflyttningen.

Efterår var jag både trött, rastlös och med hemlängtan att prestera i hemmet. Men trots dessa tankar och trots att fredagen skulle vigas för städande i hemmet, trivdes jag nu bra i bilen, genom ett stilla regn med bra radiomusik i högtalarna. Därför bjöd jag mig själv en rundtur bort mot Solsidan och därefter i trakterna av Skurubron och en av mina vänners boende. Hemvägen därifrå fick gå via de större trafiklederna och Sköndal. Det var skönt att veta att veckans kanske viktigaste bildleveranser var utförda från hemmet nu lugna vrå...

Fredagen den 31 oktober 2008: Trots att dagen verkligen var vigd för städning, höll jag fast vid veckans motto, att sova till dess jag själv vaknade. Denna morgon blev det senare än jag ursprungligen tänkt mig. Ingen katastrof, men inte utan att lätt bli aningen klockfixerad och aningen lätt stressad. Även denna känsla var övergående, men bevis nog och en stilla tröst då all städning inte skulle hinnas med och bli verklighet till dess Anki kom hem från Wien, österrike.

Kände mig trots allt ganska nöjd med städningsresultatet när jag på datorn följde Ankis inflygning, ca femton minuter, mot Arlanda. Även denna gång såg hon ut att färdas med en Fokker 100. Störst ansiktslyftning städmässigt hade de kanske tre viktigaste rummen, kök, vardagsrum och badrum, fått. Även en stor del av huset i öl;vrigt skulle efter denna städdag bli välskött utan allt för stora och varaktiga ingrepp. I Övrigt blev kvällen lugn och avnjuten på hemmaplan.

Lördagen den 1 november 2008: Vi njöt en lagom lång sovmorgon. Utomhus var det riktigt vakert väder och en diger kontrast till flera dagars riktigt blåsiga väder med uttalad risk för både snö, regn och blixthalka. Därav var det logiskt att Anki och jag startade med däckbyte på bilen.

Anki hade haft en riktigt tuff studievecka. Inte bara långa dagar i skolbänken, utan även egenstudier, dokument att läsa både från tidig morgon och på hotellrummet om kvällen. Nu var det med andra ord en stor befrielse att kunna tillbringa den vackra dagen, med frost på marken, helt utomhus. Anki ordnade till alla odlingslådor och fd tomatodlingar samtidigt som jag krattade löv bort från uppfart och grusplan. Bortforslingsarbetet hjälptes vi åt med innan mörkret föll och en lugn TV-kväll nalkades. För en gångs skull hade vi nöjet att vara på hemmaplan under kvällen och kunde därmed avsätta tid för en kritisk granskning av Dansbandskampen. Juryn och programupplägget var inte mycket att hurra för. Sådant jag som dansare ej gillar premierades här. Något borttvättande av stämpeln "DANSBANDSMUSIK" och beundrande av moderna dansband med känsla fö närhet till originallåtens framförande fanns inte. Bandet Scotts sågades till och med för att man inte fövrängt låten. Till slut fanns det bara en vettig väg för att lätta på min programkritik: Aftonbladets länk till en blogg i ämnet...

Söndagen den 2 november 2008: Ännu en skönt ledig dag med vackert väder utomhus. Inomhussysslorna blev dock dominerande. Tror egentligen inte jag kom utanför dörren annat än vid tidningshämtandet om morgonen. Annars upptogs både min och Ankis dag av röjande, plockande och städande. Hyllor sattes åter igen upp i galleriet. Fotoböcker, järnvägstidningar och annan litteratur återtog sin plats bland fotoalbumen. Därvid blev snart vårt grå rum fritt från bråte och nära nog städat innan det blev läggdags igen. En behaglig dag utan någon form av stress var till ända när jag även tagit hand om ytterligare en fotobeställning...

Måndagen den 3 november 2008: Såg till att det blev en produktiv morgon före min eftermiddagstjänst som tåledare. Förutom en njutbar frukost kunde jag sända över de bilder jag om söndagen fått in en beställning på från ett av tävlingsparen i Stockholm Grand Prix 2008.

För egen del kom jag lindrigt undan gällande arbetsdag och tillhörande arbetsbelastning. Innan min tid på jobbet hade det varit stillbild på flertalet utspridda stationer och därmed stora trafikstörningar. Även Karlberg hade uppträtt nyckfullt. Men min egtermiddag, speciellt efter rusningstid blev klart humant genomliden, dvs på ett mycket positivt sätt.

Hem kom jag till ett tomt mörkt hus. Anki spenderade kvällen dels tillsammans med sin farmor, men även tillsammans med sin mor som för dagen var i stan. För oss båda blev det sedan en ganska snar nattvila.

Tisdagen den 4 november 2008: Bjöds en tidig arbetsdag med varierad arbetsbelastning. Det startade lugnt men blev en allt intensivare arbetssituation till dess min tågledarförstärkning kom vid tiotiden. Då passade det utmärkt med lunchuppehåll. Och därefter lyfte jag inte många fingrar, i synnerhet inte då det fanns en duktig tågledaraspirant ihärdigt slukande vad som fanns att göra. Således bjöds mig ett utsökt tillfälle att avsluta arbetsdagen med nära nog en timmes promenad och friskvård. Inledningsvis styrde jag mina steg ut på Kungsholmen. Ångrade mig dock och tog Barnhusbron över mot citykärnan, bland annat för att fotografera de nya intressanta hus som skjutit höjd vid Norra Bantorget.

Så småningom ledde mina steg mig ner mot Rådmansgatan och hungern mig in på Mc Donalds för att denna kylslagna dag njuta en stor milkshake och vå hamburgare.
   Mätt men med andra behov fick tunnelbanan bli min räddning. Den bästa av WC-anläggningarna uppsökte jag vid köpcentrat Gallerian. Ett perfekt behovsuppehåll som dock vid tvättstället skulle få sådan följdverkning som jag både befarat men också försökt undvika med all otillräcklig list. Vid handtvättandet spreds den mycket starka och samlade vattenstrålen (om än för bråkdelen av en sekund) ut over mina kläder. Med anledning av det ovårdade yttre jag nu uppvisade, främst i byxväg, slog jag mig ner på raden av bänkar direkt utanför WC-stationen. Här fick jag nu möjlighet att torka under de ca tio minuter som behövdes.

Väl hemma igen, efter impulsköp av billiga CD-skuvor på MEGA och hemfärd från city,letade jag igenom mitt bildarkiv och dagen för Stockholm Grand Prix 2008. Beskar ett par användbara bilder för att skildra gruppen "Moves Per Minute", innan jag gav mig av hemifrån. Inget färdigt bildprojekt med andra ord, men en bra bit på väg för att kunna redogöra för en fotograferad och bra show.

Kvällen bjöd möte med Anki på dansklubben. Tillsammans med en stor skara andra fritränande par startade vi med en "Diggring" och en del luftförning under Christofers ledning. Så småningom övergick träningen till den fria delen, där Anki och jag försökte tillämpa mer "flytande obetonad förflyttning" över dansgolvet och samtidigt göra oss friare i antalet frisnurrsvarv med mer tillbakahållna armar till dess det åter igen var dags att greppa varandra. Av Bonnie fick vi en hel del goda råd för detta. Inte minst en tanke om medveten övervridning av frisnurrar för att markera en fortsättning samt en tydlig utdragen inbromsning när det var dags för handhållen dans. Strax före klockan 22.00 tog vi bilen hemåt...

Onsdagen den 5 november 2008: Natten var spännande i många avseenden. Det var nog inte bara jag som ställde klockan på ringning strax före klockan 05.00 för att kontrollera valutgången gällande presidentvalet i USA. Min favorit i Obama (före John McCain) var given, men skulle detta även gälla det amerikanska folket?
   Det första jag möttes av, sedan TVn blivit påslagen, var ett riktigt bra tal av John Mccain, uppmanandes folket att stötta den segrande presidenten Obama. Därefter följde ett minst lika gott och väregisserat tal av vinnaren Obama. Förmågan att tala till den enorma skaran Chicagobor och TV-stationer, till synes fritt ut hjärtat (om än ytterst genomtänkt), imponerade stort. Precis som Mccain visat sig som en mycket värdig förlorare, lika ödmjukt bar Obama upp en värdighet som vinnare. Ingen smutskastning utan istället goda lovord till en samarbetspartner. Stort från båda håll med andra ord.

Efter de båda, för mig morgontidiga, talen, gick jag åter igen till sängs för någon timmas ytterligare och underbara sömntillstånd.

Arbetsdagen bjöd en hel del att göra. Främst med tanke på stillbild i Bålsta (visserligen med fungerande genomfartsdrift) omöjliggörandes pendeltågsvändningar på stationen. Glädjen var naturligtvis att alla genomgående tåg fick sina körsignaler.Värre blev det om eftermiddagen, med ställverksfel och spårmarkeringar mellan Södertälje och Malmsjö. Här fick några tåg omledas över Södertälje hamn (även med uppehåll vid de korta plattformarna nedanför Igelstabron, dvs )ödertälje syd undre. Felet varade dock något kortare tid än vi den senaste tiden hunnit vänja oss vid. Därav något lindrigare koncekvenser än befarat.

Efter arbetsdagens slut styrde jag mina steg mot tunnelbanan, Slussens bussar och mitt hem. Inhandlade bröd och grönsaker innan jag för ett kort tag pustade ut i soffan. När ett par smörgåsar var tillsatta till magen gav jag mig ånyo av hemifrån. Dimman låg extremt tät med endast någon enstaka plusgrad i luften. Bilens fönster var trots detta täckta med ett segt och tjockt lager klaris. Jag hade inte riktigt räknat med att behöva nyttja skrapan, men blev trots detta nöjd med slutresultatet.
   Väl ute vid dansklubben, kunde jag njuta många härliga danser. Ankis och min tisdagsträning tyckte jag hade givit god frukt och resultat. Åter igen på ett lekfullt och avslappnat sätt. även impulserna från omgivningen gav positiva tankar. Mest smickrande uttalande bjöd "Puman", på,plats för andra veckan i följd.

Hemfärden bjöd visserligen åter dimma, men temperaturen hade stigit med ett par grader från eftermiddagen.

Torsdagen den 6 november 2008: Sovmorgonen utnyttjades mycket dlitigt med framflyttande av väckningstiden gång på gång. När jag slutligen och väl tog mig upp ansåg jag mig fortfarande ha mycket gott om tid. Allt är visserligen relativt, men till slut höll jag på att inbilla mig att jag skulle komma tidigt även med min sista lämpliga anslutning. När verkligheten och förnuftet till slut kom ikapp mig höll det på attt bli riktigt brottom, trots allt.

På jobbet önskade sig främst den operativa chefen (OC) en lugn fortsättning på trafikdygnet. Det framfördes visserligen med glimten i ögat, men trots detta i ett försök till att (om händelserna gick att styra) styra omvärlden med barsk röst. Denna önskan gick dock i uppfyllelse. Det blev en av de lugnaste eftermiddagarna på mycket länge och samtidigt en stor kontrast till förmiddagen som utanför min arbetsdag hade bjudit flera timmars signalfel (spänningsmatningsfel) för driftspåren i Karlberg.

Eftersom jag i och med arbetstiden inte kunde närvara på tävlingsträningen, så tog jag bussen hem. En liten omväg över Gullmarsplan blev det dock eftersom jag fick äran att återse en klasskamrat från mellan- och högstadietiden i skolan. Min vän Mikael Ahlström var en av de vänner jag umgicks mäst med under ett par år. Honom och hans resp min mor har jag till exempel att tacka för mitt dansintresse. Förutom den popgrupp vi ingick i, tillbringade vi även en stor mängd tid tillsammans, (främst våren och sommaren år 1983) , skådandes tåg nere vid Rotebro station. Vår sommarjakt på invigningsturen med de nya pendeltågen X10 glömmer jag inte i första taget. Med i slutänden ca fem minuters marginal han vi få reda på korrekta förberedande fakta. Invigningståget 1983-08-11 mot Kungsängen klockan 10.24 finns nära mitt tåghjärta. Länge hade vi nu skådat provkörningarna. Att nu vara med på ett skinande rent, nästan ljudlöst och vibrationsfritt smygande tåg genom växlarna ut fr&arring;n Stockholm central var mäktigt. Ljudet av den nya typen elmotorer var också något extra när motorvagnarna besöktes. Kvar finns ännu burken "Champis"vi bjöds, (numera fylld med gips).

Den vakna tiden hemma blev inte speciellt lång. Snart inriktade både Anki och jag på sömn.

Fredagen den 7 november 2008: Det var inget större fel på min vakenhet när jag tidigt steg upp och tog fem-bussen mot stan. Satt och författade dagbok under min bussfärd och gav mig in i tåglederiarbete direkt på plats. Den redan mycket hårt ansträngda stationen Uppsala skulle denna dag, såväl morgon som förmiddag, eftermiddag och kväll, bli hårt ansträngt av ett trasigt tågsätt bredvid (norr om) stationsbyggnaden på spår 1N. Man misslyckades med tillkopplingsförsök av lok efter någon timma, tillkopplingsförsök med motorvagn efter ett par timmar och slutligen blev man stående över plattformsövergången under någon kvällstimma. Då hade visserligen min dagstjänstgöring avslutats, men resultatet hade inneburit tågstopp då resenärer okontrollerat försökte runda det trasiga tåget på alla tänkbara sätt. Inom någon timma kunde man dock lotsa enstaka tåg genom folkströmmarna.

Trots att jag personligen slapp en stor del av trafikproblemen i Uppsala, samt andra mer normala fordonshaverier och händelser, blev det en elva timmar lång arbetsdag. Lagom till lunch gick jag på ett medarbetarsamtal. Under detta fick reda på att jag önskades delta på ett extrainsatt telefonmöte med alla operativa chefer i landet, kl. 15.00. Trotsade en viss trötthet och deltog stolt som enda tågledare i ett möte vars budskap direkt skulle styra den kommande veckans händelser. För egen del skulle jag redan klockan 06.00 om måndagen bli utlånad till SJ för att ge framtida analys och instrument för en uppryckning hos X2000-trafiken. En järnvägsprodukt som den senaste tiden sjunkit till katastrofala siffror i fråga om rättidighet, ned emot endast ca 60%.

Telefonmötet med Huvudkontoret i Borlänge och alla operativa chefer i landet pågick i nära nog etthundra minuter. Jag själv skulle ställa mig först i skaran tågledare att kasta mig ut i det okända (eller snarare tillbaka till SJ för min egen del). I ett första läge var det en utlåning under mina två arbetspass måndag och tisdag som gällde. Lite hjälpligt skulle vi få låna datorkraft och operativa arbetsinstrument, men inget var självskrivet att skaka fram över en helg.

Mina sista tillåtna timmar av övertid var nu till ända. Om året ska bjuda fler överraskningar, får arbetsgivaren skapa en övertidsdispens åt mig. Kopplade således av med stora mått under hemfärden och helgen. Bara dans till Jannez stod för dörren på Yesterday efter mat, kort sömn och färd via Linda&S. De bjöd oss för övrigt på en snabb husförevisning innan vi gav oss av vidare norrut via Norrortsleden.

Fikade relativt tidigt, efter ett antal goda danser med Anki. Tröttheten och i mina öron dåliga låtval gjorde mig slö och likgiltig fram till strax före pause. Då när jag funnit Maria (mawa) hände det plötsligt något med både dans och musik. Jag blev heltänd inom bråkdelarna av sekunder. Hennes dans visste jag vad den gick för, men musiken blev ett nytt lyft som varade resten av kvällen och dansnatten. Även gammaldansen före pause klarade vi av galant, Mawa och jag. Anki lyckades tyvärr inte hitta någon för just dessa danser.

Lördagen den 8 november 2008: Underbara var alla danser mot slutet av dansnatten på Yesterday. Anki och jag presterade dans efter dans fylld av både energi och glädje mot slutet. Utmattade och nöjda kunde vi tacka JANNEZ för så mycket som fyra extranummer.

Hemvägen företogs via E18 och nya norrortsleden. Vi lämnade av och tog farväl av Linda S för att sedan styra direkt hem. Nu började den väntade tröttheten dyka upp, så snart jag parkerat på uppfarten.

Vi sov ut ordentligt. Dagssysslorna blev få och med fokus på återhämtning. Utomhusvädret var grymt grått och olustigt mörkt, så därmed var det kanske än mer mysigt inomhus. Anki lagade bland annat en riktigt välsmakande och underbar svamprisotto på flertalet ingredienser jag inhandlat inför helgen. Till detta korkade vi upp en flaska rött vin som ytterligare fick förgylla kvällen framför en lite udda TV-programlösning i dansbandskampen.
   Fram emot kvällen gick Anki och jag genom ytterligare en semesterdags bilder, en dag på Korsika helt enkelt.

Söndagen den 9 november 2008: Söndagen blev något effektivare än lördagen, men med en fortsatt inriktning på återhämtning och mys.

I trädgården minskade vi mängden löv under päronträdet, för att i stället nyttja dessa på rosorna, rabarberna och andra övervintrande rabatter.

Trevligt nog fanns det, sedan om kvällen, kvar av lördagens mycket välsmakande risotto. Eftersom även vin fanns kvar i en lagom mängd fö r ett mindre glas, blev det mao ytterligare en festmåltid detta veckoslut. En god avslutning på myshelgen bjöds även i att Anki och jag gick igenom bilderna för hälften av dagsresan mellan Bocognano och L'lle-Rousse, dvs fram till Corte mitt på ön Korsika.

I övrigt inriktade vi oss på en tidig nattsömn och jag på en spännande, snabbt analkande, morgondag.

Måndagen den 10 november 2008: Mötesplats och utgångspunkt för dagens uppdrag var hemmabasen, driftledningscentralen. Efter en snabb morgonbriefing fick jag escort upp till SJs Riksledning, där jag de närmaste två dagarna skulle operera. Uppdraget bestod främst i att dokumentera X2000-trafikens problem och brister. Samtidigt ville man med stor sannolikhet kontrollera och säkerställa vilken effekt grundförseningarna gav på både tågföring och tågsättsomlopp över ett trafikdygn. Omloppen och de långa sträckor tågen är tursatta normalt, tär naturligtvis och påtvingar underhåll. Så här i inledningsskedet av analysen var det mycket osäkert vad respektive ledningsfunktion önskade i form av resultat. Båda parter hade naturligtvis önskat enkla svar, snabba lösningar och stort mandat att påverka förseningsutgången. Mandetet ansåg jag oss inte ha, att styra företaget jag gästade, och resurserna, i form alternativ, ledig eller färdigreparerad fordonsflotta fanns än mindre att tillgå. I vart fall inte om avsikten var att behålla viss ordning i platsbokningar och en gnutta fortsatt företagsförtroende för järnvägstransporterna. Nej, trots en tydlig sjukdomsbild med en redan sjuk och haltande X2000-flotta, som akut behövde vårdstruktur, andhämtning och inte minst medicin med omvårdnad, önskades ytterligare ett analyssteg i väntan på en kreativ lösning. Intressant för mig personligen, men svårt att ta ut kompassriktningen mot just detta studieresultat. I synnerhet som mer handgripliga och mätbara beslut hör till min vardag.

Efter arbetsdagens slut var jag relativt pigg. Pratade bland annat med "Blomman" under eftermiddagen och beslutade inplanera en gemensam tisdagslunch i programmet.

Kvällen spenderades tillsammans med Anki i hemmet. Hon packade bland annat inför sina veckor utomlands.

Tisdagen den 11 november 2008: Eftersom jag länge njöt av drömmarnas underbara värld blev frukosten sparsam. Istället satt jag snart på bussen mot stan och en lunch med "Blomman". Ett trevligt möte som förutom modelljärnväg och SÄO även behandlade min utlåning till SJ och huset där jag än gång i tiden började min fasta järnvägstjänstgöring.

Efter en tids lugn och ro (promenad via jobbet) tog jag plats på SJ Riksledning för ytterligare en dags uppföljning av X2000-trafiken i landet. Det blev en klart lugnare trafikdag, visserligen inte utan störningar och förseningar, men utan händelser likt måndagens strömavtagarhaveri och kontaktledningsproblem i Boxholm. På slutet av arbetsdagen tog luften verkligen slut i lokalen. Därvid drabbades jag av en mer och mer tilltagande huvudvärk de sista timmarna. Men jag stod ut och gladde mig åt frisk luft på hemvägen. Ytterligare bot fann jag i att omedelbart följa Ankis exempel, att gå till sängs.

Onsdagen den 12 november 2008: Ankis taxi skulle anlända redan klockan fem om morgonen. Ett stilla och mysigt avsked som direkt fick mig att längta efter henne och sakna henne allt mer. Jag försökte knappt somna om, utan lydde magen som förde mig till kylskåp och en diger frukost. Vaken förblev jag ett par timmar innan en förmiddagssömn lockade.

När jag åter igen slog upp ögonen fanns ett SMS i mobilen som förkunnade att Anki intagit sin plats i Paris. Under nära nog två veckor skulle hotellet (som även jag bott på) vara hennes närmaste hem.
   Under min vakna tid, ett par timmar under eftermiddagen, höll jag på med dagboken. Men som alltid krävdes passet av eftermiddagssömn innan min natt som tågledare på joobet. En riktigt, riktigt, lugn natt. Detta sedan ett signalfel blivit fixat i samband med arbetsturens början och prioriteringarna ut från Katrineholm blivit förankrade i och med detta. Alltid känsligt när posttågen blivit inblandade. Nu fick alla uppradade tå norrut sorteras efter fordonsprestanda.

Torsdagen den 13 november 2008: Efter den lugna, lugna, arbetsnatten åkte jag hem. Mycket av dagen kom att handla om återhämtning. Däremellan endast lite småpyssel i hemmet och tid vid datorn eller framför TVn. Dagoken tog visserligen ett par småsteg framåt, men allt för snart var det dags att sova middag inför ytterligare en arbetsnatt som tågledare.

Fredagen den 14 november 2008: Även denna, min andra, arbetsnatt flöt fram i ett behagligt lugn och avstressad stämning. Det mest uppseendeväckande var en rödglödgad hjulaxel i samband med en felaktigt pålagd parkeringsbroms på en nattlig provkörning.

På hemmaplan åts frukost innan jag så småningom kom ner till sängen för dagens sömnpass.

Min önskan och förhoppning om att vakna pigg besannades och gick delvis in. Sovpasset i sig hade inte varat i mer än dryga fem timmar, men dagsprogrammet lockade och tillät inte så värst mycket längre vila. Istället åt jag frukost och gav mig av mot Älvsjömässan med buss utanför huset.

Biljett, till både mässa och min inplanerade föreläsning (som åhörare) till världsfotografen Mattias Klum, hade jag redan fått hemsänd med posten under den första delen av veckan. Föredraget med Mattias Klum blev en riktigt spännande resa i fotografens värld. Samtidigt som man ville vara med om äventyren genom djungel och ut i hav, så var jag mig själv allra närmast då jag kände mig oförskrämt lycklig över att inte behöuml;va utsätta mig för ibland livsavgörande och livshotande faror. Nu satt jag emotionellt berörd i både stort och smått, men som trygg åskådare och åhörare på en till synes säker konferensstol. Att nu bara ha fått chansen att vaket lyssna till en för mig "nygammal" och "nyväckt" fotografsidol, gjorde mig varmt och djupt stolt. Andemeningen bakom hans fotograferande gjorde helt plötsligt bildkonsten ogenerat självklar. Dess mening att understryka en text, vad det än må vara, så självklar att jag själv nog borde be omgivningen och världen om ursäkt för alla bilder jag inte tagit. Mattias kunde rada upp exempel efter exempel på bilder som säkert fick var och en att öppna ögonen lika mycket åt budskapsförmedlingen som fotot i sig. Och då ska tilläggas att just hans foton fångade mina blickar även innan jag fångats av det djupare budskapet i sig och utan att veta fotografens namn. Bilderna var fototekniskt vackra, tekniskt och estetiskt underbart tilltalande, hur grymt och olycksbådande budskap bilderna än förde fram. Fotografierna hade gjärna fått pryda flertalet väggar hemma, det är något som är helt säkert.
   Vart har jag själv då min själs omvärlds- och fototeknikrädda plats i dokumentationskedjan? Livrädd att inte bli betraktad som fotograf (självutbildad), livrädd att behöva säga att jag är (kalla mig för) en fotograf innan bilden blivit tagen. Därtill grymt uppgiven vid de tillfällen min kunskap, teknik och mina förväntningar inte är synonyma med min sanna fotokänsla. Ja, med Mattias som förebild behöver ingen fotogtaf tveka gällande sitt uppdrag i världen. Visst vet även jag att de misslyckade bilderna föder lyckade motsatser, att man måste ge tanken en chans för att nå framgå. Men för att bli den positivt osjälviska dokumentatören, som i slutänden också får berätta en historia, måste man trots allt övertygas att tro på sin uppgift. Alla roliga, tråkiga, motbjudande och underbara bilder måste aktivt sökas i en salig blandning. Oplanerat och spontant som omväxling till de tillfällen som verkligen går att planera ut i fingerspetsarna. Mattias Klum syntes genom åren ha haft en enastående förmåga att beräkna sannolikhet, studera mönster och både söka och säkra sina fototillfällen med framgång. Detta utan att missa motiv varken i stort eller i smått. Han visade under föreläsningen också prov på sitt öga för fångande, talande och säljande bilder, jagade med outtröttlig optimism och nära nog ständig övertygelse om att fototillfället kommer dyka upp. Drivkraften var uppenbar i (som han själv sa eller antydde) att vara en länk till människans förståelse. Mina ord till Klum efteråt var inte många, men i samband med signerandet av två inköpta böcker "Viljans väg" framförde jag åtminstone fram min uppskattning. Mötet med honom kommer absolut inspirera mig till att lyfta kameran när tvivel ligger nära till hands. Läs hans bok "Viljans väg " och du kommer förstå en hel del av den just beskrivna drivkraften och säkerligen motiveras till stordåd du också.

Den sista timman före mässans stängning ägnade jag mig främst åt bokletande och färgkalibreringsutrustning. Det sista lyckades jag få tag i precis vid stängningsdags. Lite extra bök blev det då man just börjat plocka ihop betalningsutrustningen. Men så när som på lite kvittostrul var allt frid och fröjd. Ett kvitto som nu lovades via e-mail.

Dans fanns att tillgå på Mälarsalen, men min lockelse förde mig istället till affären för inköp av salladsingredienser. En stor sallad som kom att avnjutas i en egen hemmakväll framför TV och nyinköpta böcker. Läsandet fängslade mig långt, långt, in på natten. Anki hade njutit lite Parisledighet under fredagskvällen med en kurs i fransk rock. Av allt att döma en mycket lyckad sysselsättning.

Lördagen den 15 november 2008: Flera av nattens timmar avnjöts med bokläsande. "Viljans väg", av Mattias Klum, hade omedelbart fängslat mig. Det blev en extra krydda till de berättelser hans fredagsföredrag på fotomässan beskrivit. Jag läste så länge mina ögon tillät, dvs till någon gång efter halv fyra om morgonen.

Väckningen hade jag för säkerhets skull satt till klockan 11.20. En arbetseftermiddag stod för dörren. Arbetsturen som tågledare bjöd inga stora bekymmer. Största händelsen, ej dramatisk i sig, var när de ombordansvariga upptäckte en öppen personvagnsdörr under färd mellan Märsta och Knivsta.

Hemma lät jag mig åter igen sjunka in i bokläsande. Innan jag somnade hade jag även hunnit läsa ut boken. Vilka bilder och vilka äventyr...

Söndagen den 16 november 2008: Jag var inte direkt utvilad när jag steg upp klockan 05.15. Några sörre problem var det dock ej.

Arbetsturen blev mycket lugn. Sju förrymda kor norr om Ösmo, utsläppta av en älgko som tyckte staketet var för högt för sin kalv, gav bara en viss beredskap men inga problem i sig.Egentligen var det bara en åtgärd värd att nämna i det att vi omedelbart stängde av nedspåret mellan Skebokvarn och Flen, efter en skarp rapport om dåligt spårläge. Spårriktande visade sig också behövas.

Under den sista timman på jobbet hade det börjat snöa ymnigt, stora och ibland riktigt täta snöflingor. När jag kom ut var det dock bara väta kvar på marken och regn i luften. Jag var trött, men samtidigt ruskigt inspirerad att ta till vara på dygnet. Med sovmorgon till klockan 20.40 om måndagen skulle jag ha gott om tid att sova ut när jag väl gav upp.
   Jag var inte säker på mitt mål när jag styrde mina steg mot pendeltåg och Älvsjömässan. Men en rabattkupong för 30 kronor av inträdet och känslan av att ha mer fotoutställningsmaterial att se övertygade mig snart. I princip var pengarna intjänade redan i den föreläsning om Lightroom 2 som jag planerat avsluta besöket med.
   Nöjd med besöket blev jag. Bara glädjen av att i lugn och ro strosa igenom fotoutställningarna var tröttheten och mödan värd samt tveksamheten obefogad.

Även efter mässbesöket hade jag goda utvinnbara krafter kvar. Om förmiddagen hade jag i telefonen nämnt att jag snart hoppades få tillfälle att besöka mina föräldrar. Mao, sagt och gjort. Efter lite vattenljusspelsfotografering utanför mässlokalen bar det av norrut.

Kallt hade det blivit när jag kom fram. Vattnet hade plötsligt frusit med följd att jag direkt vid ankomsten tog mig an uppdraget att bringa sand på trappans klaris.
   Kvällen blev mycket trevlig. Bjöds mat och god avkoppling till dess jag ett par timmar senare tog tåget hemåt. I bitande kyla (kanske mest vindkylda händer) blev det en halvtimmas extra fotograferande. Tåget missades nämligen i Norrviken..

Måndagen den 17 november 2008: Klockan var ställd dör uppstigande vid tiotiden. Tvättande av kläder stod på dagsprogrammet utöver vila infö,r en förestående arbetsnatt. Ordnade även om fotolagringsenheterna genom en gedigen hårddiskkopiering. Lyckades dock inte fullt ut, utan fick byta strategi och skjuta projektmålet ett dygn framåt tiden.

Arbetsnatten bjöd sina utmaningar. Inte så mycket för mig som för järnvägsföretagen. Ett tidsmässigt missanpassat banarbete vid Stockholm C hindrade överenskommen nattuppställning för Arlanda Express. När tisdagsmorgonen kom hade ett par spänningsbortfall även slagit ut ett av tågsätten.

Tisdagen den 18 november 2008: Nattens arbeten och spänningsbortfall ställde till det, orsakandes fordonsbortfall för Arlanda Express och samtidigt spårbrist för fourneringsverksamheten gällande avgående fjärrtåg.

På hemmaplan stod huset fortfarande tomt. Även denna vecka har Anki sin tjänstgöringsort förlagd till Paris.
   Någon direkt sömn blev det inte denna morgon. Valde istället att fortsätta min vakna tid, aktiv vid datorn, till omkring lunchtid. Då var visserligen tröttheten grymt påtaglig, men effektivt hade jag då hunnit söka många svar på frågor som ställts gällande Lightroom 2. Allt sedan fotoutsställningsföredraget som på söndagseftermiddagen hade väckt stor nyfikenhet och ett digert antal frågor.

Uppladdningen inför den kommande arbetsnatten så lite annorlunda ut än vanligt. Det blev visserligen två sovpass om dagen, men till det sista blev det bara en knapp halvtimma. Mitt fotosammanställningsjobb hade då lyckats, så när som på en stillbildsfotoserie i stället för ett tänkt bildspel. Layouten kunde dock öz,verföras ganska väl.

Nattarbetspasset bjöd ganska snart på arbetsutmaningar. Ett pendeltåg larmade om en påkörningsolycka i Helenelund. Därmed stoppade all trafik förbi olycksplatsen. Arlandatågen lyckades vi hålla kvar vid plattform både på Arlanda och Stockholm central. Pendeltågen vändes i Häggvik och Ulriksdal. En Uppsalapendel fick vända tillbaka till Märsta och vidare norrut igen. Annars Osedvanligt städad trafiklösning.
   Räddningstjänsten befarade länge att personen kunde ligga under tåget. Föraren hade visserligen aldrig hört ljudet av påkörningen, men som sgt var upplevt synen av den. Efter att ha flyttat tågsättet kunde man dock helt avfärda påkörningsmisstanken. Om det nu var en självmordskandidat, måste ängeln ovanför delat ut ett nytt liv och en andra chans. Fem minuter i midnatt släpptes trafiken på igen. Detta efter 80 minuters tågstopp.

Onsdagen den 19 november 2008: Efter en hektisk förnatt och någon timmas efterarbete, blev nattens djupaste och mörkaste timmar kontrastrikt lugna. Hem kunde jag åka för en relativt snar sömn. Visserligen lite motarbetad av att bussen plötsligt havererade vid Sickla station. Motorn dog utan förvarning ca 20m före hållplatsen. Efter detta var det bara belysningen som gick att manövrera. Startmotorn hade absolut ingen livsgnista och gav absolut ingen respons.
   En buss senare och några dagboksskrivande fingrar kallare, var jag åter på rull hemåt.

Vill minnas att jag spisade lite frukost innan jag gick till sängs. Sov till början av eftermiddagen, då jag via Slussen åkte till Cityterminalens bankomat i avsikt att ta ut euro. Därefter gav jag mig av till Fotokungen, Medborgarplatsen, för ett par mindre inköp. Mat intog jag vid MAX Sickla kaj efter färd med tvärbanan.
   Efter en tids lugn och ro på MAX gav jag mig av ut i ett vindbitande snöblandat men lätt regn.

Hemma startade en intensiv förberedelseperiod med klädtvätt, fotominneskortshantering, packande och städande. Allt inför min resa till Kiel, Hamburg och Bremen samt Ankis hemkomst från Paris till helgen. Nämnda projekt pågick till långt inpå natten...

Torsdagen den 20 november 2008: Natten ägnades åt städande. Kravet för mina städprojekt ökades allt eftersom natten fortskred. Jag började i kök och vardagsrum. När mina nytvättade kläder torkats, strukits och packats ned var det fritt fram för dammsugande. Inte förrän klockan 05.30 var jag i säng för sömn.

Efter tre timmars sömn steg jag upp, duschade och gav mig av mot stan. Klockan 10.30 var det tid för hämtning med en bekväm buss. Jag hann köpa en kopp kaffe för avnjutande innan bussen anlände. Bussresan var ett privat arrangemang ordnat föj järnvägsentusiaster i landet. Sammanlagt skulle 48 personer hämtas upp vid färd från Borlänge via Uppsala och Stockholm ner mot Jönköping och Göteborg. Själv hade jag motiverats och engagerats genom några av de vänner jag delar modelljärnvägsintresset med. Målet för resan var först och främst världens största modelljärnväg "Miniatur Wunderland Hamburg". Motivationsgraden styrktes ytterligare av att endast en semesterdag behövdes för denna annorlunda tripp torsdag till måndag. Därtill ser jag även denna resa som en absolut perfekt resa att träna extremt krävande frihandsfotografering. En lockande utmaning helt enkelt som ingen vet hur den slutar...

Resans första stopp blev vid Stavsjö vägkrog. Här bjöds vi resans första inkluderade måltid, (för mig pasta med kyckling). Ett kortare kaffestopp och en lika kort bensträckare gjordes sedan längs vägen till Göteborg. Där väntade sedan ett bordande av Stena Line mot Kiel och en trerätters underbar middag ombord. Gissa om jag saknade Anki mycket. Hon hade verkligen varit mitt perfekta sällskap ombord, om det inte varit för hennes Parisuppdrag. Om den första starka vågen av saknad infann sig under middagen, så ökade styrkan till en våg i närheten av stormstyrka när ett coverband spelade upp till dans. Musiken höll riktigt god standard, riktigt danslustväckande. Men få s&arig;g jag som kunde dansa mjukt och följsamt, så jag valde att fortsätta längtan till en bok i hytten istället. Klockan var redan nära midnatt och tröttheten fanns redan anländ...

Fredagen den 21 november 2008: Natten tillbringades på Stena Line och hytt nummer 7242. En insidehytt som var helt ok förutom ett uppbåd av flugor i dushen och dess väggar, främst i närheten av duschavloppet.

Sömnen blev god, även om jag väcktes ur drömmen när den höll på att bli som mest spännande. Jag var då ute i något fotouppdrag och passerade Rotebroskolans sporthall gåendes. Av okänd anledning passade jag på att åla mig genom ett enkelt staket och stålställning, samtidigt som jag råkade möta blicken från en tjej som satt vid bänkarna strax utanför hallen. En sån där ögonblicks blick som fullständigt trollbinder under mikrodelen av en sekund och som kräver (förpliktigar) ytterligare en blick som uppfö ljning. Jag visste inte om hon var mig bekant sedan tidigare, eller bara var så där ungt utforskande nyfiken, (som jag). Hur som helst så hade hon under denna härligt långa sekund följt mig med blicken. Spontant hade jag nog känt det på mig, för utan eftertanke hade jag höjt ögonbrynen i två snabba, lite flirtande, lyft som i okänd ordning besvarats med ett varmt leende och hjärtbrytande ögonblinkning. Jag hade inte stannat kvar, eller stannat upp direkt, utan grublat någon halvminut innan jag beslutsamt börjat leta mig tillbaka. Fotoskön var hon ju hur som helst, oavsett om jag borde känna henne eller inte. Kanske hade hon gissat, eller listat ut sannolikheten för, att jag skulle komma tillbaka. För hon hann mickla lite lagom synligt och busigt med ett par låsspärrar i den ställning jag valt att klänga mig över på tillbakavägen. Jag tror att leendet nu var ännu större hos henne och blicken än mer följsam när jag simultant med klättrandet förstod grunden till den något svajiga och instabila känslan. Här möttes våra blickar åter till en samstämmig kommentar som försvann ur mitt minne så snart den mer verkliga väckarklockan i hytt 7242 ilsket kallat till dusch och uppstigande. Vem hon var, lik min ungdomsvän Jenny "Stina" Alm, får jag aldrig veta. Lika lite som vart drömmen hade fört mig vidare under ytterligare minuter av intern drömtydning...

Åter i verkligheten tog jag en dusch för att bli redo,för frukost. Kameran togs med, men det blev ytterligare en hyttvända för minneskortshämtande innan jag slog mig ner vid ett bord med nära havsutsikt. En enda bild hade annars minneskortet räckt till.

Vid niotiden anlände båten hamn i Kiel, Tyskland. En kort bussfärd senare var vi anlända till ett stort shoppingcenter. Stort, snyggt och modernt, men samtidigt mysigt på något sätt. Vackert ordnade hyllor med ett rikligt sortiment och stora fria ytor gjorde affären bildskön. Några få smakprov dokumenterades, främst vid dryckesavdelningen där merparten av bussresenärerna snart samlats. För egen del inhandlades endast alkoholfri dryck, lagom mängd för att inte i onödan störa fotograferingsmöjligheterna.
   En dryg halvtimma bjöds i shoppingmiljön innan bussen förde oss vidare mot huvudattraktionen och staden Hamburg.

Ankomna till Hamburg klev vi av i nära anslutning till Miniatur wonderland. Via gruppkassan letade vi oss in nära nog omedelbart. Vyerna med förebild Tyskland, Schweitz, Skandinavien och USA var svårbeskrivet fascinerande. Att fotografera i timtal var inga problem motivationsmässigt, däremot rent tekniskt sett. Att med handhållen kamera få ett någorlunda stort skärpedjup, utan att för den sakens skull störas av varesig oönskad rörelseoskärpa eller än värre skakningsoskärpa. Under denna dag på "Miniatur Wonderland Hamburg" kunde man även väga in hunger- och trötthetsfaktorer. Jag var redan ganska utsvulten och matt när jag ganska plödsligt kom på hur otrolig hungrig jag var. Alla andra verkade då redan ha intagit föda sedan länge.

Mitt matval blev riktigt lyckat. En mycket god schnitzel med strips och ev någon sk sigenarsås. Till detta en stor öl som dryck. Jag hade samtidigt gl¨djen att känna igen ett mindre sällskap från Sundsvall och bussfärden, vilka just slog sig ned vid ett bord för en fika. En pause lika god som den var teoretiskt givande. En hel del modelljärnvägssnack blev det naturligtvis.

Ytterligare ett par timmars intensivt fotograferande blev det innan Wonderland stängde och det blev dags för vidare bussfärd från Hamburg vidare mot hotellet i Bremen.

Under färden snöade det stundtals riktigt kraftigt. Stora flingor i tät följd, vilket naturligtvis påverkade trafikrytmen påtaglig. Filmen "Mamma Mia" gick under bussfärden, så kanske var det tur att ovädret (milt med svenska mått) gav timmeslång kö med ofta stillastående trafik. Det blev naturligtvis inte bättre med de vägarbetsområden som också skulle passeras.

Väl framme vid "RAMADA uberseehotel, Bremen" checkade vi in och lastade av våra saker. Jag bytte även T-shirt och strumpor innan jag var go nog att följa med de närmast i sällskapet ut på stan. Vi gick till en någorlunda närblägen Italiensk restaurant där ännu köket hade öppet ännu en knapp halvtimma till. Omkring midnatt var man både mätt och redo att sova. På hemmaplan hade även Anki hittat hem vid midnatt, från en nära nog två veckor lång vistelse i Paris.

Lördagen den 22 november 2008: Vid sjutiden gick vi upp, för att en halvtimma senare sitta ned till en mycket god hotellfrukost i Bremen (hotell Ramada). Därefter bjöds viss avkoppling innan det blev dags för promenad till Bremen Hauptbahnhof. Där spenderade vi någon timma för klassiskt tågdiggande. För egen del innebar detta att kameran ständigt var på hugget att fånga den ena fordonstypen efter den andra.

Nästa mål för dagen var Bremen-mässan. Men hungern gjorde att hela gänget stannade kvar vid stationen för att fika och äta baguetter. En mycket välgjord kycklingbaguette blev mitt kap tilsammans med en mediumstor kopp kaffe.

Mässan blev allt eftersom mer och mer fängslande. I synnerhet som jag så mässbesöket främst ur en fotografs perspektiv. Hade jag varit gjord av pengar eller haft n modelljärnväg aktiv, hade jag säkert jagat produkter och fyndat stort istället. Fotograferandet gick mestadels bra. Fick all anledning att finjustera vitbalansen med utgångspunktfrån kall lysrörsbelysning med inriktning mot en grön nyans. Innan detta lyckats mig framstod samtliga modelljärnvägslandskap som bleka skapelser utan tilltalande gröna nyanser. Med andra ord bjöds inledningsvis en föga smickrande och motiverande landskapsfotografering.

Mässan bjöd god fototräning. Övergick allt mer till manuella inställningar. Till slut blev det en vana att framför allt reglera skärpan manuellt. I synnerhet landskapsfotograferingen kunde dra nytta av detta. Att nyttja automatfokus för att följa tågrörelser, utan att störas av träd och andra tillfälligt framförvarande objekt, hade definitivt varit både ineffektivt och svårt. Förutom modelljärnvägar, järnvägsfordon och allehanda byggartiklar bjöds en enorm mängd radiostyrda modeller. Flyg, båtar, U-båtsmodeller, pansarbilar, lastbilar, traktorter samt diverse terrängbilar blev andra utställningsobjekt som drog uppmärksamheten till sig och bjöd fotograferingsutmaningar.

När hungern blivit påtaglig, koncentrationen avtagit och tröttheten kommit smygande samlades vi ett gäng vid utgången fö att ge upp för kvällen. Även promenaden till hotellet bjöd fotografiska höjdpunkter. Själv var jag totalt objektsblind, men fick beskrivet f&oum;r mig det punkargäng som stod samlat strax innanför de dörrar, på Bremen Hauptbahnhof, som vi just passerat genom. Med andra ord blev jag given uppdraget att dokumentera hur en kundvagn fyllts full med snö för att kyla ett tiotal öl. En snabb förfrågan och några av ett trettiotal samlade punkare (i olika grupper) poserade villigt.

Ett kort stopp gjordes sedan vid Mc Donalds, ett par hundra meter från stationen, för inköp av två hamburgare. Något behövdes i magen innan kvällsmaten.
   Under ett kort stopp på hotellrummet för slukande av hamburgarna och klädbyte, gick vi iväg till en av de stora affärsgallerior som fanns nära hotellet. Jag hade ju varit ekonomiskt duktig under hela dagen på mässan, men nu frestades jag olidligt av en minst ettårig tekniklego törst. När jag sedan snubblade över (letade upp) den underbaraste och största legosatserna var det bara att blunda, peka och svälja. Niklas kom till min räddning och övertygade mig om att bärgningsbilen var lika läcker som den såg ut (66cm learing;ng). Jag slog med andra ord till, extra motiverad av att just denna legosats upphört i det svenska sortimentet.

Legobilen fick sedan följa med under resten av kvällen, såväl på restauranten "September" (där en tallrik grillmix avnjöts) som den Irländska puben "PADDY's" som bjöd både trubadur och en väl synlig irländsk svensexa. De senare var tillresta med i princip gratis flyg genom Ryanair...

När kyrktornen förkunnade midnattstid hade min stora, stora, legolåda hittat till hotellrummet och jag var nära nog nedkrupen i hotellsängen.

Söndagen den 23 november 2008: Avresedagen var kommen. Dock var det inte förrän klockan 14.30 bussen skulle avgå Detta bjöd goda förutsättningar till såväl sovmorgon som aktivitet fram till avresetiden.

Efter ännu en underbar hotellfrukost klockan 08.30 packade vi och lastade ut i bussen. Så småningom gav Niklas, Per-Evert och jag oss iväg för en "reprisrunda" i form av ett återbesök på såväl Bremen Hauptbahnhof som huvudattraktionen hos Bremen-mässan, (modellmässan).

Mässan bjöd ännu en mycket god fotodag. Med lörddagens erfarenheter i bagaget var det trots allt lättare att nå lyckat resultat. Klockan 13.10 avslutade jag dock uppdraget för att strax därefter sammanstråla med Per-Evert och Niklas. En snabb baconburgare, på väg mot bussen vid hotellet, gav en god grund för att överleva fram tills kvällsmiddagen ombord på båten.

Färden från Bremen till Kiel (via Hamburg) gick utmärkt. Trots att vi var nära nog två timmar före avgångstid, fick vi komma ombord välkomnade med glögg.

För egen del tog jag det lungt fram till omkring avgångstid genom att unna mig en dusch och lite ledigare klädsel. Kvällens bokade trerättersmiddag flyttades via högtalarutrop från klockan 21.00 till 20.00. I princip var vi nog det enda stora bokade sällskapet varför persomalen såg sin chans att få en tidig kväll. Enligt ryktet var vi endast 200 personer ombord, varav ca 80 besättningsmän. Därav var det i princip bara vår bussresa som därefter utgjorde publik till ett tremannaband ("BANDET") som roade grymt bra. De var riktigt humoristiskt fängslande och drev gott med både oss och besättning. En riktigt söt servitris hade inte mycket mer att göra än att städa oanvända bord lite extra. Snart fick hon heta fröken "WETTEX".

Ingen angjorde dansgolvet. Så till slut fick jag nog och en absolut dansabstinens tog kommando. Per-Evert har ju dansat en del i sina dagar varför jag satsade på att ställa upp som förd (med tjejstegen) i en bugg. Bandet sken upp efter vår dans. Kanske gick nu låtvalet aningen mer mot det mogna hållet efter detta. Lite mindre av min musiksmak, men ä ndå resulterande i att två par från sällskapet tog ett par danser. Efter en kväll med mycken dricka (för att vara mig) i två stora starköl, ett glas vitt vin samt kaffe och koniak gick vi någon timma in på måndagsdygnet in till vår hytt 7123 på Stena Scandinavica för att sova.

Måndagen den 24 november 2008: Klockan 07.00 vaknade Per-Evert och jag i vår hytt 7123, i god tid för att gå upp till en välbehövlig frukost. Frukostupplägget imponerade inte heller denna vända tillbaka från Kiel, men smakade bra trots att minnet av hotellfrukosten ännu värmde. Vid niotiden kunde vi hur som helst angöra Göteborgs hamn efter en mycket lugn överfart. Visst hade de små vågorna känts i skrovet, men helt uteslutande beroende på att hytten lå mycket långt fram emot f&oouml;ren. När vi närmade oss Älvsborgsbron hann jag se lite av Göteborgs skärgård.Uppe på ena däckssidan blåste det mycket starka byiga vindar, (såpass att glasögonen satt löst), men på andra sidan var det samtidigt ett njutbart stilla lä.

En stor del av bussresan hem nyttjades för dagboksskrivande. Norra Uppland med Norrtälje och Kårsta hadde fått närmare en halvmeter starkt drivande snö under dygnet. Allt enligt inkomna rapporter som talade om storm till orkanvindar på hav och längs ostkusten norrut från Stockholm. För vår del påverkade inte snöovädret förrän vi närmade oss Stockholm. Men med goda trafikrapporter rundades en nära nog stillastående kö på Essingeleden (E4/E20) från Kungenskurva. Sista hindret vid de centrala delarna kunde vi dock ej göra så mycket åt. Då polisen spärrat av innerstaden, pga bombhot och rånförsök mot en bank på Vasagatan, blev vi för mig perfekt avsläpta på Kungsbron nära jobbet. Utan ansträngning kunde jag nu göra ett bekvämt behovsuppehåll och samttidigt stämma träff med Anki vid Slussen. Beroende på polisens avspärrningar var det dock en lite svårplanerad färd hem. Men jag hade tur att finna en buss som vände för att gå mot Stora Essingen. Därmmed lyckades jag via Fridhemsplan hitta en tunnelbana genom de centrala stadsdelarna.

Det var underbart både att återse Anki och få njuta av städningen hemma, som hon vårdat ömt, allt sedan jag gav mig av. Njöt risgrynsgröt och lite bildinladdningstid innan det blev läggdags strax efter klockan 22.

Tisdagen den 25 november 2008: Det var både ljust och vackert när jag tidigt steg upp och gjorde plogbilarna sällskap utomhus. Inget snöfall, nen ännu gott om vita snömassor att föra undan från körbanan.

På jobbet var det inledningsvis en kontrollerad tillvaro. Efter ett fordonshaveri av tjänstetåg på uppspårssidan, Häggvik, fick jag styra upp verksamheten ordentligt. I vintertider som dessa undviker man i möjligasste mån att lägga om röjningsnedprioriterade växlar. Vi hade effektivt lyckats begränsa förseningarna till att endast gälla norrut. Kalla kårar fick jag när man började nämna även sydgående tåg i prioriteringskedjan. Det kunde bara betyda att man tänkte riskera en kontrollerad trafikstörning för att framföra ett driftosäkert tå kors och tvärs över nästan lika driftosäkra växlar. Nej, samma väg tillbaka för det trasiga tågsättet var det enda vettiga nu. Jag fick dessutom rätt i fråga om flera stopp längs tillbakafärden och blev lycklig för att jag styrt upp trafikbilden, utan att behöva se hela trafikupplägget sönderslaget. Har sett allt för många haverister blockera både ett, två och tre spå i mina tjänstgöringsdagar.

Nästa problemlösningsuppgift blev värre. Något som normalt sett var en rutinmässig händelse och normalt sett en ringa förseningsorsak blev till en enorm försening; för en ankommande Uppsalapendel som blev fast mycket, mycket, lång tid mellan Karlberg och Stockholm C, i höjd med kajen Norra bantorget. SJ riksledning och jag var till slut lika frustrerade över att korrekta beslut fattades, men utan att något hände eller verställdes. Hela tiden en stor härva av hopplöshet när nya hinder, hög arbetsbelastning för fjärrtågklarerarna och otydlig information om förarens kapacitet till att utföra nödvändiga åtgärder. Den enskiljt värsta trafikledningsförseningen för ett tåg utan direkt grund. Jag tror man kan tacka både gudarna och ombordansvarig för att det under det mer än en timma långa stoppet ej blev någon spontanevakuering. I synnerhet då all annan trafik kunde trafikledas synligt förbi problemtåget.

Efter arbetsdagens slut var jag ganska trött. Valde dock att varva ned en aning genom att unna mig två hamburgare samt en kaffe och paj på centralens Mc Donalds. Kollade mail och författade lite dagbok innan jag gav mig av hemåt för att bland annat handla på Konsum Älta gård. Inköpen blev främst i form av grönsaker och bröd. Allt för en god och nyttig avslutning på dygnet som i övrigt nyttjades fö fotoinladdning samtidigt som musiken till onsdagens sociala dans plockades fram och genomgicks.

Onsdagen den 26 november 2008: Njöt både ett trevligt uppvaknande och en lagom lå sovmorgon på det. Nog tyckte jag sedan att jag gått upp tidigt nog för att hinna med bussen. (Det hade jag egentligen också gjort). Såg den dock smita iväg. Nästa buss gav ståplats mest hela vägen. I slutänden blev jag ca fem minuter sen till jobbet. Ingen katastrof även om det var en rörig dag med fordonsfel lite var stans. Ett tågsätt blockerade södra spår 1 i Uppsala från 11-tiden till omkring klockan 18.30. Många Uppsalapendlar blev inställda. Så även det ersättningståg som ganska snart nekades trafik pga avstängda toaletter. Spårbrist blev det lite här och var, men i synnerhet i Uppsala och Stockholm. Ersättande sena loktåg och mängder av fordonsomloppsändringar gjorde trafikbilden rejält svårbemästrad. Planeringstekniskt sett.

Efter att min dagtur slutat åkte jag direkt ut till Finntorp. Inhandlade en bit mat som sedan spisades på dansklubben innan det blev dags för mig att servera musiken till den sociala danskvällen. Ett lyckat kapitel som fick spontant och uttalat beröm från flera håll.

Tillsammans med Anki togs sedan bussen hem. Några minuter i soffan och två glas juice, annars relativt omgående sänggå för oss båda.

Torsdagen den 27 november 2008: Nyttjade endast en liten del av sovmorgonen för sömn. Strax efter klockan 08.30 hade jag redan en tvättmaskin igång. Laddade i övrigt in ytterligare ett gäng Bremenbilder i datorn innan min arbetsdag och eftermiddag kröp allrför nära.

Arbetsdagen blev inledningsvis lugn. Fordonsparken hade i vanlig ordning sina problem, men mycket mer städad trafik än onsdagens tågomlopp. De sista timmarna blev visserligen hektiska, men samtidigt intressanta. En härva av omstendigheter resulterade i en diger händelserapport (efter arbetsdagens egentliga slut) samt två tillbudsrapporter i mer vardagliga ordalag, en felaktig hantering (projektering) av begärt arbete och en mindre fordonsbrand. I den sistnämnda frågan tvingades vi avbeställa en avsyning av banan som helt saknade grund och som beställdes utan operativt samråd.

Det var skönt att koppla av med dagboksskrivande på bussen hem. Hade sedan även en fototidning och ett antal Refreshers att njuta av innan kvällens sena stryknings- och packningsuppdrag skulle starta inför kommande helgs tävlingsresa till Göteborg.

Fredagen den 28 november 2008: Packandet under torsdagskvällen blev en knapp framgå. Istället gick jag upp strax efter klockan sex för att stryka byxor och packa tävlingsväskan. Lyckades bättre nu och fick tid över till både social meddelandeväxling med en återfunnen vän via facebook och ett par minuters avkopplande sömn.

För andra gånngen denna vecka hade jag knappt om tid till bussen. Men med hjälp av några tidiga snabba steg hann jag med bussen trots min extra packning.

Arbetsdagen blev lite lagom stökig. Mest småfel i form av spårledningsfel, men även något större signalfel och varmgångslarm. Ankis och min tåfärd till Göteborg gick i alla fall helt enligt planerna. Som mest tolv minuter sent med framförvarande tåg att föregå i Flodby.

I Göteborg fick vi snabbt lära oss att köpa spårvagns- och bussbiljett digitalt via SMS. Riktigt smidigt trots allt. Hotellet vid Olskrokstorg hade vi också snart checkat in på. Enda problemet vi hade var att få nyckeln att passa rum 403. Det visade sig dock att vi höll nyckeln fel och därigenom lurade oss själva att försöka med fel nyckel.

Kvällstimmarna på hotellet blev riktigt mysiga. Snart sov vi båda riktigt gott...

Lördagen den 29 november 2008: Efter en snabb dusch på hotellet gick vi ned till restaurangen för en mysig frukost. Vi valde den lite mer undanskymda delen jämfört med vårat tidigare besök på samma hotell.

Med spårvagnen (6) tog vi oss runt halva stan innan vi så småningom åkte över bron till Hisingen och Hjalmar Brantingplatsen. En stunds lätt regnpromenad och vi var framme vid tävlingshallen Lundby strand. Ankis risk för hosta (avtagande förkylning) och min seghet (på gränsen till illamående) gjorde att vi endast värmde upp med ett par danser vid sidan av tävlingsgolvet och ett par danser på detsamma innan tävlingsstarte. Trots den inombordsenergibristen kändes det ändå bra. Domarna höll kanske inte riktigt med när väl tävlandet startade. Endast hyfsade siffror (4,4,3,2,3) gav ingen framgång utan en femtonde plats av 22 par i bugg vuxen D-klass.

Efter att ha blivit utslagna valde vi att med buss (17) åka tillbaka till hotellet. Om det inte hade regnat, hade jag kanske lyckats motivera mig för en promenad på Lisebergs hjulmarknad. Men nu var jag rejält slut och törstande efter mer sömn. Anki blev ganska rastlös, men lyckades aktivera sig med ett antal böcker då jag i princip sov under hela efermiddagen.

Kvällens dans var knappt lockande. Hade lika gärna kunnat tänka mig en bio-kväll. Dock kändes dansen och tillgången på toaletter bättre. Därtill vägde en nyttomotionsfaktor samt att Jessica E rapporterat att hon tänkte dyka upp enl mina rekommendationer.

Danskvällen nådde endast några få toppar. Trevligt var det att direkt bli uppbjuden efter mina danser med Anki. Och att dessförinnan ha hunnit njuta ett par goa danser med Jessica E. Många var dock danserna jag höll mig undan ifrån. Samlade helt enkelt krafter till nya höjdpunkter, nu med min underbara vän Emma G från Växjö samt en god avslutning tillsammans med Anki. Några extranummer var det dock inte tal om.

Söndagen den 30 november 2008: Hemfärden från Lundbystrand, Göteborg, och danstillställningen till SHAKE företogs per fot och med spårvagn. Det var underbart att få dyka ner i sängen för sömn. Jag var fortsatt rejält sliten, men stålt och glad över de danser jag trots allt orkat med.

Klockan 08.00 gick jag upp för att duscha. En halvtimma senare var det hotellfrukostdags för vår del. Denna morgon fanns det fler frukostgäster på plats samtidigt med oss. Vi var visserligen tidsmässigt senare också, men fick trots detta min nyvunna favoritplats i den lite mer avskiljda restaurangdelen.

09.45 checkade vi ut från hotellet för att med spårvagn bege oss till min syster via Östra sjukhusets hållplats.
   Det blev en lång rad timmar av snack vid köksbordet och även en hel del glimtar av barnaskaran som både bjöd och bjöds en hel del underhållning. Inte minst av pappa Joakim sedan syrran min givit sig av till jobbet.

Med 16.34-bussen begav vi oss tillbaka in mot stan. Vi satte oss efter viss tids väntan i förstaklassavdelningen på X2000 tåg 414 mot stockholm, för avsedd färd mellan klockan 17.42 och 20.50. En färd som gick bra och som bjöd god mat.

Direkt efter hemkomst inriktade jag mig på att få sova. Anki gjorde mig snart sällskap.

Måndagen den 1 december 2008: Det var nog tur att jag hade valt en tidig sömn. Slumrade även under bussfärden, inte för att jag hade något enormt behov av det, utan för att det var ett mysigt sätt att transportera sig på.

Pressbyråns betalautomater verkar alltid vara morgontrötta. Inhandlade lite frukost och fick precis som mången måndagsmorgon förr signera mitt köp för hand.

Arbetsförmiddagen var väl förberedd med omledningar av Svelandsbanan från Eskilstuna både över Flen och Västerås. Orsaken var att inkopplingen av den nya stationen Barva dragit ut på tiden och inte väntades bli slutförd förrän vid lunchtid. Inkopplingen av våz,r nya station Kolke (mellan Björnlunda och Gnesta) hade gått bättre. Den fanns nu snyggt och prydligt på plats, även om G-driften ännu var icke fungerande.

Trots att jag fick grotta ner mig djupt i beviljandet av en timmertransport med överskjutande lastprofil, så var arbetsbelastningen överkomlig. Vår nya chef bjöd på tårta och imponerade stort på mig med att minnas mig som intranetredaktör från slutet av 90-talet och de närmaste åren in på det nya årtusendet. Jag minns visserligen också vagt ett möte i Borlänge (som han refererade till) från den tiden, där jag säkerligen förde en dominant åsikt och talan. Men jag minns bara vår egen delegation från dess.

Mina sista arbetstimmar blev till slut lugnare, och även jag fick lite ro för tårtätande.

Eftermiddagen hemma bjöd en kort tid bildhantering och en halvtimmas middagsvila innan jag tog buss och tunnelbana via Gullmarsplan för att möta "Blomman" på centralen. Passade på att bevittna en form av IT- och teknikutst&aiml;llning på centralen. Samtidigt lockades jag att försöka fånga ett par publikuppträdanden i "Sing-star" innan mötestiden var inne. Det var helt enkelt en spännande ljussättning som gav lite svåra och kluriga val av exponeringslägen.

Under hela kvällen syntes jag och "Blomman" ha ett oändligt antal samtalsämnen att avhandla. Såväl under bilfärd, som middagen på "Krubbet" och fikastunden under modelljärnvägsaftonen. Vi körde kvällen till ära två tidtabellsbundna trafikomlopp och resten helt fria. Detta trots att vi var ovanligt många på plats.

Hemfärden gick först med bil till Häggvik och sedan med ett glest befolkat pendltåg. Tunnelbanan tog mig sedan, med god tidsmarginal från S:t Eriksplan till Gullmarsplan och tillbaka till Slussen för byte till buss. Den sista tunnelbanefärden gjorde intryck på mig. En ung tjej, ivrigt nästan vilset plockandes med sina prylar och pinaler, hade en uppenbart stor konstnärlig talang. Detta framförde jag i samband med avstigandet. Trots att jag i samma ögonblick observerade de medelstora hörlurarna på huvudet, var det uppenbart att innebörden nått fram. Hon log och tittade upp med ett par härliga ärligt uppskattande ögon och fick fram ett "TACK" nästan innan blicken mött min. Bilden på näthinnan talade om en kanske aningen ensam tjej, troligtvis med hörselproblem. För med risk för att ha tolkat allt fel, så var uttalet bra men framfört på ett konstruerat och kanske väl intränat sätt. Hennes futuristiska bubblor och tredimensionellt runda molningar hade gjärna fått levereras av henne för att exempelvis lyfta min hemsida. Men chansen att kunna få hennes hjälp till detta bedömmer jag som extremt liten. För vem hon var vet jag absolut inte. Men målandes på ett nära nog meterbrett papper i A4-höjd skulle jag nog fängslas snart igen...

Tisdagen den 2 december 2008: Lite småtrött gick jag upp så snart Anki hade duschat. Det var inte någon speciellt stressad tillvaro, men trots detta bara precis lagom tid för morgonsysslor och frukost.
   I rusningstid gav Anki och jag oss ut på ett gemensamt äventyr vid Karlavägen, som för min del innebar ett rännande mellan informationsdiskar, kontorsrum och korridorer med ett avlut i samband med ett blodprov. Anki hade en kortare svarstid och gav sig snart av till jobbet för möte.

Det ihållande stilla tunga regnet gav ingen önskan att kvarstanna i stan. Istället åkte jag hem, lyssnade på både DVD av fotografen Mattias Klum och klassikern och musikdokumentären 101 med Depeche Mode, samtidigt som jag arbetade med dagboksbilder.

Eftermiddagens arbetstur gav mig god arbetsro. Var tågledare hos Stocholmståg i ett väderförhållande som tågfordonen i princip älskade. Lagom kylning med regn och ett par plusgraders temperatur.

Under hemvägen hade jag nöjet att unna mig en påse godis och en ny tidning National Geographic, med en stor del av tidningen innehållande bilder av Klum och hans Burmaexpeditioner.
   Hemma blev det en kortare tids mysigt prat med Anki, tillsammans med ett par mackor och te. Kvällen avrundades med att Även Anki fick se DVD-filmen av Mattias Klum...

Onsdagen den 3 december 2008: När jag första gången slog upp ögonen för morgonen var det av rejäl törst. Drack och hoppades att eventuell vätskebalans skulle vara återställd. Men när jag till slut gick upp hade jag en viss huvudvärk att ta hänsyn till. Bortsett ifrån ett aningens lägre arbetstempo, stördes jag inte så mycket av mitt förkylningssymptom under min dagtur som tågledare. Det fanns så mycket annat att fokusera på.

Dagens allvarligaste händelse inträffade då en byggarbetsplats utanför banverkets kontroll började lyfta takstolar i farlig närhet till järnvägen samt till och ovanför densamma. Rapporten inkom från ett tåg som helt plötsligt uppmärksammat dessa tunga byggelement i luften ovanför kontaktledningen. Naturligtvis en grund för checklistor i form av olyckstillbud då.

Ännu om kvällen var friskhetsfaktorn lägre än att motivera dans. Istället fick jag tid till en lång rad simultana projekt. Inte minst chatt med Evelina, fotoinladdning samt sortering tillsammans med både outlookstrukturering och tittande på Depeche-DVD. Lyckade punkter allesammans.

När Anki kom hem hade jag i princip endast fotosortering att beta av. Bilderna från Hamburg var bland andra ogenomgångna. Men snart blev det trots detta dags att ta sängen i besittning för en kort men mysig natt. Vi kunde för husets goda räkning fastslå att Ankis far under dagen hjälpt oss väl med monteringen av en hyllkant vid sidan av trappan.

Torsdagen den 4 december 2008: Relativt utvilad steg jag upp för att bege mig till jobbet, denna morgon som tågledare på Stockholmståg. Under en kort och intensiv period var det ett par tågsätt som gav upp, bland annat ett i Nynäshamn som blev stående under min hela arbetstur. Därtill trafikleddes ett fjärrtåg fel i Flemingsberg, vilket drog på sig förseningar och tågköer. Av okänd anledning valdes ej det något smidigare alternativet som en omledning över Södertälje hamn hade inneburit.

På hemmaplan åt jag en pizza, nyligt införskaffad på Konsum, valde bland bilder och sov en halvtimmas eftermiddagssömn. Sedan bar det av med bil för att understödja Anki med transport av glögg, läsk- och ölbackar till dansklubben inför den stundande julfesten om lördag.

Eftersom jag ännu kände mig rejält sliten valde jag att inte ta ut mig på träningen, utan att sitta oombytt på läktarplats för såväl dansstudier som foto- och naturtidningsläsning. En riktigt mysig tillvaro även om jag titt som tätt blev lite extra danssugen.

Väl hemma om kvällen önskade Anki sitta vid datorn för protokollskrivande, (Nackswingets onsdagsmöte). Själv unnade jag mig då, förutom gemensamt tedrickande med goda smörgåsar, att noggrannare studera den stora tekniklegobyggsats som inhandlats i tyskland. Inga bitar blev dock sammanfogade, men det var nära att jag lyckades komma igång innan det tidigt blev sängdags (22.30).

Fredagen den 5 december 2008: Nog trodde jag att jag var sen till morgonbussen, men mina inledande löparsteg visade sig vara helt i onödan, då de knapp innebar någon motion alls och ej gav förväntat resultat. Bussen verkade inställd, alternativt grymt sen. Inga problem för mig dock. Jag hann trots detta förbi pressbyrån innan en mycket lugn dag erbjöds på Stockholmståg. Två anordnade tåg, ett tågsättsbyte på Stockholm C efter en tjänstetågsdockning i Ulriksdal samt en tågsättsvändning i Flemingsberg istället för Tumba. Det var allt av intresse.

Efter arbetsdagens slut tog jag med kameran på en stadsvandring. Inhandlade till slut två hemsidesbö,cker (CSS) innan hemfärd. Inte direkt de första böckerna i ämnet, men kanske med någon ny infallsvinkel som ytterligare kan bidra till ett flitigare användande och vidareutvecklade av mina stylesheets.

På hemmaplan var det mat som gällde innan avfärd till dansklubben för årets julfestförberedelser. Maten hemma blev den enklast möjliga, bacon och spagetti. Riktigt gott dock...

Julfestförberedelserna på dansklubben bestod främst av bords- och stolsframplockande samt programbladsvikning och annat småpyssel. Solveig och Bosse stod för de stora bitarna och koordineringen av arrangemanget och lämnades efter ett par timmar kvar för detaljplanering vi knappast kunde bistå med. Således en lugn fredagskväll hemma med mina nya böcker och lite klädestvätt. Anki njöt samma lugn, med te och bok, i soffan. Troligtvis med mer fredagskänsla än jag kunde frambringa mitt i min arbetsvecka och just före min arbetshelg.

Lördagen den 6 december 2008: Den tidiga arbetsdagen som tågledare startade ganska normalt. En lite klurigare "överskjutare" kunde jag bevilja, ett antal tåglägen fick jag skapa samt bädda tör tågsättsbyten för flera av järnbägsföretagen.

Vid elvatiden kom förstärkningspersonal, ytterligare en tågledare samt operativ chef, samordnare för polisen och en infosamordnare för stockholmståg. Allt i ett försök till fungerande järnvägstrafik i samband med beviljade demonstrationer i Rönningetrakten. En insats som visade sig väl behövd då trafiken fick stängas av ett par timmar med vändande tåg i Tumba.

För egen del kunde jag fortsätta med mina grunduppgifter och förbereda sådant som tågledaren under eftermiddagen annars kunde få svårt att hinna med.

Innan jag begav mig hemåt, hann jag äta en bit mat. Väl hemma var det förberedelser inför julfesten som gällde, såväl i fråga om kläder som en förberedd kamera.

Julfesten blev mycket avslappnad och gemytlig. Försökte hålla igå fotograferandet under hela tillställningen, med ganska gott resultat. Har dock långt kvar i min fotoutveckling för att finna ett lämpligt recept att fånga de riktiga partybilderna. Nu jobbade jag visserligen med ett fokuseringsmässigt svårare objektiv än vad jag egentligen hade behövt. I synnerhet med tanke på att jag stora delar av kvällen tränade och nyttjade samtida blixtfotografering.
   Förutom god mat, en hel del lekar ("Dansbandskampen" mm) blev det en kväll med skön dans. Fick dansa med de flesta av klubbens prinsessor och var efter danskvällen riktigt nöjd. Detta trots att jag inledningsvis var aningen trögstartad och egentligen aldrig nådde någon förnäm prestationshöjd.

Söndagen den 7 december 2008: Julfesten fortsatte efter danserna till TITANIX i form av bastuavkoppling, följt av städande. Strax efter klockan tre om natten låstes klubblokalen och vi skjutsade Solveig hem till sig. En liten omväg, men inte sspeciellt farlig då bilen var nytankad. Tankad, om än nyktert, var även jag. Mängden vatten (flera liter) jag druckit under tiden i bastun krävde ett nödstopp av bilen vid en skogsdunge i utkanten av Nackareservatet. Ett lättande behovsuppehåll helt enkelt ca 8 minuters resväg hemifrån.

Nattens sömn blev mycket välkommen. Anki gick upp någon timma före mig om förmiddagen, sedan hon lovat julbaka hos sina föräldrar. Jag för min del hade bara krav om att anpassa sovandet i lagom mängd inför arbetseftermiddagen som fjärrtågklarerare på sydfjärren.

Bussen jag nyttjade för att ta mig till jobbet avgick klockan 12.55. En lika stilla och lugn färd som arbetsdagen blev behaglig. Till och med en ångtågsfärd gick utan anmärkning, trots ett avancerat tidtabellsupplägg som hade bjudit riktigt stora utmaningar om det varit ett riktigt vinterväder istället för barmark.

Eftermiddagen var såpass gemytlig och mysig i fråga om trafikövervaknin, att jag utan att tvekade nappade på att äta pizza som måltid. Det enda som fick mig att tveka och bjöd utmaningar fram emot kvällningen var förbigången av ett timmertåg i Gnesta. Redan på papper var det en extremt kärv tidtabell där tåget aningen överoptimistiskt ansågs kunna hålla undan ända till Järna på sin färd norrut mot Brista. Båda X2000-tågen slutade med åtta minuters försening vid ankomsten Stockholm C. Troligtvis jämförbart med förseningen som skulle varit följden med denursprungliga förbigångsplanen Järna...

Anki var fortfarande kvar hos sina föräldrar när jag kom hem. Varvade ner och längtade efter sömn när Anki kommit hem efter lyckat julbak och god avkoppling;

Måndagen den 8 december 2008: Sov ut fram till tiotiden någon gång. Dagen fylldes sedan av bildgenomgång och bildsortering. Främst behandlades bilder från tysklandsresan i slutet av november.

Sov ett par timmar om eftermiddagen och kvällen för att finna god form inför den kommande arbetsnatten.

Arbetsnatten blev relativt lugn. Mest oroande var sabotageverksamhet i trakterna av Märsta, med upplagt bråte på spåret norr om orten. En i raden av sabotageräder de senaste dagarna.

Tisdagen den 9 december 2008: När väl nattens timmar kom la sig lugnet på de flesta platser i lokalen. Eftersom det alltid ställer till med diverse bekymmer att flytta runt personalen i lokalen, valde jag att följa grundschemat denna natt. Kanske aningen mycket att göra på sydfjärren, men fortfarande svårbedömt.
   För egen del bjöd natten en hel del snack gällande anläggningen, kraftsamlingspaket Mälardalen osv. Detta mynnade så småningom i en kortare tids arbete med stationsbeskrivningen innan morgonen var ikapp tiden.

Jag åkte hem så snart jag inhandlat en brödlimpa på centralen. Lite frukost framför TVn och snart läggdags så snart Anki åkt iväg till jobbet.

Sov till lunchtid. Tvättade en tvätt underkläder, men fascinerades i princip hela min vakna tid av mitt slutvalsarbete för bildsamlingen från tysklandsresan. Endast ettt par timmars jobb kvar här.

Sov som vanligt middag för att kunna orka med den kommande, andra, arbetsnatten. En arbetsnatt som skulle visa sig vara extremt lugn inledningsvis. Största bekymret för mig var att hitta lämplig kvällsmat. Den "Pasta Alfredo" som jag hämtat ut Selecta-butiken stod nämligen med på Aftonbladets lista över indragna Findus-produkter vars kött skulle kunna vara av Irlä,ndsk förgiftad hä rkomst.

Onsdagen den 10 december 2008: Att arbetsnatten startat i lugnt tempo innebar inte att jag fann riktig ro. Nej, mängden enkelspårssträckor, orsakade av planerade banarbeten, gjorde att jag vid ett par tillfällen fick fälla avgöranden och inte minst ge tågföringsråd som tack och lov visade sig förvånansvärt högklassiga, om jag får säga det själv. Men det blev inte bara ett enstaka tillfälle, utan det krävdes petande och lite trafikstyrningar för att hålla helheten enligt givna mål. Ingen lätt uppgift att öva när ibland var inbromsning och dålig signal räknas och stundom detaljövervakas från flera håll.

I morgontimmarna kom nästa stora problem. TELE2 hade tydligen startat någon form av underhållsarbete som enligt utsago var planerat, okänt i förväg och slutligen ska ha gått aningen snett. Hur som helst innebar detta att flera arbeten ute på banan ej kunde avslutas i tid. Tillsyningsmännens telefoner saknade helt täckning och vi möttes oftast av entoniga illavarslande tonstötar. Tack och lov letades andra telefoner upp och konstigt nog blev det i princip bara ett nattåg som blev riktigt lidande med en halvtimmas stopp i Sundbyberg.

När natten närmade sig slutet var jag helt slut, med aningen huvudvärk och en halvseg tankeverksamhet såg jag fram emot avlösningstid. Mycket smått och gott fanns att överlämna till min tågledaravlösning.

Det var en verklig befrielse att sitta ner i bussen för att bara sova, lindrandes huvudvärken. Jag sov visserligen ett par sekunder för länge, men gick hem från hållplatsen efter min vanliga avstigningsplats.

Efter en skön promenad och ett par mackor sov jag lika gott som på bussen. Strax efter lunchtid var jag dock åter på fötter för att fika med Jenny T på stan.
   Som tack för att jag lånat ut blixen en längre tid, blev jag trevligt nog bjuden på en kaffe och prinsesstårtbit. Som vanligt hade vi mycket att snacka om. Inte minst fotograferandet har genom åren varit ett gemensamt och stort intresse.

Efter fikat inhandlade jag toners till den gamla laserskrivaren hemma. Blir var gång förvånad över att pulverhållarna ännu tillverkas och når handeln. Röda linjens tunnelbana hade nu åter igen börjat trafikera vissa delsträckor efter ett flera timmar långt stopp och kabelbrand.

Hemma ägnades sedan kvällen åt bilder, bilder och ännu fler bilder.

Torsdagen den 11 december 2008: Disciplinerat och fylld av frivillig lust gick jag upp för att fixa med julfestbilder. Ett arbete som gick riktigt snabbt och effektivt. Fortsatte med lite köksstädning och mat innan Anki kom hem för kvällen. Då avnjöts tedrickande framför datorn och ett sorterande av semesterminnen i bildformat. Så småningom somnade Anki och jag fortsatte då med hemsidesstudier i form an CSS-programering till en bit efter midnatt...

Fredagen den 12 december 2008: Strax efter att Anki givit sig av mot jobbet var även jag på benen för att få ut så mycket som möjligt av den lediga dagen.

I stället för mina inplanerade hemsidesstudier i fördjupad CSS-kunskap, fastnade jag åter igen i våra semesterbilder. Denna gång i jakt efter en lagom bildmängd anpassad för dagboken. Ingen lätt uppgift enär jag hade en otroligt stor mängd bra, tilltalande och minnesväckande bilder att välja bland.

Med bara två fotodagar kvar för genomgång, blev jag tvungen att avbryta för tillagning av fisk, ätande, diskande och slutligen strykande av kvällens framplockade kläder. Som kommande punkt på programmet stod firandet avmammas födelsedag. Inom mig bar jag länge strofer från dagens ihärdiga lyssnande till såväl Depeche Mode-dokumentärer som flera av gruppens underbara musikalbum.

Färden norrut gick väl inte så smidigt som beräknat. Att jag tog en buss senare än avsett hade endast betydelse i det stora hela. I övrigt var det inställda och sena pendeltåg som bidrog till huvudförseningen. Tåget som till sist fungerade var en hederlig gammal X1 (3009-B). Visserligen en knackig start, signalsträcka för signalsträcka innan Karlberg samt lite här och var, men ändå...

Det blev som alltid en underbart mysig tillställning med ett trevligt gäng samlat. Förutom Agneta och Helge hade Tord och Ingegerd kommit förbi. Således fanns det ytterligare en uppsjö av nya samtalsämnen att avhandla. Mycket kretsade dock kring resor och foto. Förutom att nära nog alla Nice-bilder från 2007 förevisades, så fanns ett gott underlag för fotodiskussion i den present som vi gav bort. En signerad bok, "Viljans väg" av Mattias Klum. En bok som mamma tycktes uppskatta stort. I synnerhet som hon redan sedan tidigare haft koll på en del av hans böcker, åsikter och fotografiska mästerverk.

Lördagen den 13 december 2008: Ännu en stund efter midnatt var Anki och jag kvar hos mina föräldrar. Sällskapet bröt dock upp. Vi siktade redan på 00.49-tåget, men i övrigt påskyndades uppbrottet en liten aning av sjukdomssymptom för en i sällskapet.

Vår hemresa gick utan problem. Jag satt ofta nedsjunken i djup koncentration för att förstå nya kapitel i min CSS-kunskap. Anki hade samtidigt någon pocketbok att luta sig tillbaka med. Vid tvåtiden var vi hemma.

Dagen kom efter en god sömn att handla om ekonomiska räkenskaper, städande, listmåttsberäkningar och slutligen en god tids bildgenomgång av årets semesterbilder tillsammans med Anki.

Efter ett par timmars bildgenomgång avbröt vi för nattsömn.

Söndagen den 14 december 2008: Efter frukost satsade vi på en storinhandlingsdag, både i fråga om hushållsvaruinköp och ifråga om renoveringsmateriel. Den sistnämnda punkten gällde främst olika typer av golvlister för såväl övre som nedre hall. Men även krukor, bildramar och växter utgjorde en betydande del av de dryga sju tusen kronor som spenderades under dagen.

Under tiden jag sorterade in varor i huset, lagade Anki underbart god mat. Framför TVn, till tända värmeljus, kunde vi njuta av lammfärsbiffar och ungslagade grönsaker och potatis. Mättnads- och njutningsfaktorn blev riktigt stor.

Vi trodde länge att vi under kvällens lopp skulle hinna med den sista delen av semesterbildssortering, men vi blev raskt avbrutna av tillkomna arbetsuppgifter för Ankis del och en betydande trötthetsfaktor för egen del, sedan jag somnat i soffan. Således föll det sig naturligt att gå till sängs tidigt, trots att klocka endast var passerad dryga tjugoett om kvällen.

Under en period av kvällen hade jag svårt att somna. Efter en kortare tid vid datorn återkom dock tröttheten.

Måndagen den 15 december 2008: Anki hade mycket och viktigt jobb som väntade henne om morgonen. Därför var hon på benen redan någon gång efter klockan fem på morgonen. Själv tyckte jag det var tidigt med klockan ställd på sex. Min kropp är ju van att få sova om jag ej nått vaket tillstånd omkring klockan 04.30.

Mitt schema för dagen innehöll tjänstgöring, och då först och främst i form av fortbildning och SÄO-prov (säkerhetsordningen) direkt efter ankomst. Ett prov som gick bra, även om det blev ett och annat poängavdrag samt enstaka tankevurpor när frågan inte uppfattades riktigt rätt. Men trots snäva marginaler för godkännande fanns här gott om eget godkännandeutrymme.

Resterande del av fortbildningsdagen ägnades åt genomgångar av olyckor och tillbud. För mig stod det klart att "halva engelskmän", dvs halva korsningsväxlar, riskerar att undgå extra barriärer i form av motväxelinstruktioner vid tillåtna stoppassager. Ett scenario som faktiskt legat helt ur fokus och förstånd, trots goda förutsättningar för egenanalys. Inte konstigt att detta medfört en lång rad tillbudsrapporteringar och olyckor i landet. Växeltypen är trots allt relativt ovanlig, men ställer naturligtvis extra krav på främst fjärrtågklarerargruppen, men även på tågledare och andra i nära säkerhetstjänst.

Åter på hemmaplan blev jag fängslad av datorn, mina ständiga företagstankar och nu nyväckta domänsökningar. Eftersom jag redan sedan tidigare tänkt i engelska termer, var det högst naturligt att även nu tänka i internationella banor. Fann tre gångbara domäner som nu reserverades mig. Ingen lätt uppgift att hitta rätt, men jag må säga att jag haft en rejäl dos av tur.

Anki och jag fortsatte så småningom med semesterbildsgenomgång. När vi nu äntligen kommit genom semesterns skörd startades en ny gallringsomgå. Med kritiska ögon startade ett bortsollande av de få aningen händelsebleka eller teknikbleka fotoskildringarna som dröjt sig kvar i grundutgallringen. Men tröttheten hann ifatt oss innan vi hunnit halvägs. Ett jobb som trots allt krävde ett skarpt arbetande huvud.

Företagstänket präglade mina första timmar i sängen. Detta höll mig vaken och fick mig till slut att installera den chattfunktion i mobiltelefonen som jag redan betalat för. En kort chatt med Evelina och ett par chokladbitar ifrån kylskåpet fick mig till slut nattligt lugn och i sovande mode.

Tisdagen den 16 december 2008: Den extra sovmorgon som infunnit sig i och med ett lyckat SÄO-provresultat om måndagen blev mycket uppskattad. Fick en lugn morgon i hemmet inkluderande en lugn stund vid datorn, studerandes lediga domännamn.

Klockan 09.20 startade tjänstgöringsdagen med fika. Fortbildningsdagen i övrigt fortsatte i en mysig del av huset, för min del njutbart med en soffa nästan för mig själv. Vi hade lite tur av att vara en liten grupp, för dagen fyra elever, då vårt konferensrum på plan fem sags vara bokat hela dagen. De gånger vi var förbi sågs dock inte en levande själ där...

Hemmavid om kvällen hade jag god inspiration till att såga golvlister i nedre hallen. Jag hann en bra bit innan Anki kom hem, efter jobb och ett besök hos sin farmor. Jag fortsatte med den ekonomiska biten av min tillvaro genom att betala mina kommande räkningar. Hur jag under december ska lyckas hålla mig inom budgeterade ramar har jag svårt att se. Visserligen ingen nyhet då många årsavgifter och dylikt ska betalas, men lite extra betungande då jag krymt bufferten redan innan finanskrisen. Ett gott drag, men som naturligtvis för med sig lite extra tankearbete.

Efter en bit ugnstillagad fisk blev jag riktigt trött och valde en avkopplad insomning genom bokläsning (CSS). På något konstigt sätt lyckades Anki trots detta krypa ned i sängen före mig. Jag som alltid aningen långsam från ord till handling trots viss ansträngning.

Onsdagen den 17 december 2008: Uppstigandet blev i vanlig ordning tidigt, redan klockan 04.30. Eftersom min dag skulle komma att tillbringas på Stockholmståg, satsade jag stort på att ta med mig en frukostmatsäck. Språngmarschen till min buss var därigenom ett faktum. Men jag hann...

Arbetsdagen blev riktigt bra. Endast ett inställt tåg beroende på viss fordonsovana och dörrfel. Övriga trafikjusteringar som gjordes var med anledning av en sen broöppning och ej tillförlitlig bro i det fallet.

Ljuset kom sent till stan denna dag. Naturligtvis hade det sin förklaring i den tjocka och digert kompackta mängden dimmoln som hindrade en vacker soluppgång. Så småningom dränktes även dagsljuset i ett envist duggregn. Samma oväder som jag så småningom skulle trotsa under min hemfärd samt ett par gånger till under eftermiddagen och kvällen.

Från jobbet begav jag mig till Älta centrum. Dels för uthämtande av ett bokpaket, men också för att omgående finna en plats att vika upp och omedelbart starta mitt läsande. En restaurant fick ge mig denna plats, inklusive en god middag, "Black and white" samt en starköl. Efter denna njutning, en regnpromenad samt en halvtimmas sömn och plötsligt uppvaknande som ifrån det medvetslösa, begav jag mig med buss mot Slussen. Mötte Jenny som guidade mig in till GALLERI KONTRAST. Ett imponerande möte med bild och bildtexter. Speciellt en bild, utanför specialutställningen, imponerade stort. Man hade lyckats fånga landningsspåren av en and på en is täckt av nysnö och samma and nu spatserande tillbaka, med tydliga fotavtryck, betraktandes just spåren av den uutförda landningen. Precis som det hade sett ut vid taxandet tillbaka på en oplogad flygplats vid första landningen i tunn nysnö.

Hade jag haft gott om pengar, hade jag nog köpt bildinramningen och ett antal böcker. Nu fick jag istället övertyga min otyglingsbara karaktär om motsatsen till dess vi lämnat galleri Kontrast bakom oss. Mötet med Jenny T blev relativt kort men givande och effektivt avkopplande. På Slussens tunnelbanestation återstod endast utlånandet av en blixt och ett farväl med önskan om en riktigt God Jul...

Anki var hemkommen och igång med både klädtvätt och julgruppsplantering när jag dök upp för kvällen. Själv kände jag hur luften höll på att gå ur mig och att längtan efter min säng var stor. Dock fanns en diger vilja att både pyssla med dagbok och med bokläsning innan det totala horisontalläget...

Torsdagen den 18 december 2008: En lugn tidig morgon spenderades på Stockholmståg som tågledare. Ett uppdrag som för dagen passade mig utmärkt då jag hann läsa en hel del andra dokument, samt rensa outlook och dess inkorg en del.

Hemma sågade jag till golvlister för den nedre hallen. Men när koncentrationen och så småningom lusten vek, övergick jag till att göra Anki sällskap med en bok i soffan (CSS), en kopp kvällste och slutligen lite testprogrammering av nya inspirationskodningsgrepp.

Fredagen den 19 december 2008: Denna morgon startade visserligen med ett normalt uppstigande 04.30 och en normal tid för dusch. Men sedan blev det annorlunda, mycket annorlunda. I samband med uppletandet av för dagen lämpliga kläder, insåg jag att mitt busskort ej låg som förväntat. Sökte efter de spår som fanns från kvällen före. Jag hade nämligen bytt plastficka, det var jag klar över, men efter det var minnesbilderna borta.

Jag förberedde mig för ett eventuellt SMS-biljettköp. Men då bussen ändå missades återvände jag hemåt för ytterligare ett par minuters letande. I fickan till mina mysbrallor återfanns färdbeviset till slut. Dagen och reskostnaden var räddad.

En liten teoretisk och framför allt praktisk chans fanns det att hinna till jobbet i tid. Denna gång var det ett perfekt antal resenärer att stiga på bussen och en effektiv förare. Så med sex extra minuter att spendera på ett tidigare tunnelbanetåg hann jag på plats med ca 15 sekunders marginal.
   För en gångs skull och i motats till vad jag räknat med, bjöds en nära nog två timmar lång återhämtningstid i mitt tågledaruppdrag. En av de lugnaste morgnarna sedan sommaren, även om det så småningom blev att göra.

Det var skönt att gå hem när tiden var inne. Jag sågade flera av de mer kluriga golvlisterna för den nedre hallen. Sedan bjöds städning och avkoppling med läsande fram emot kvällen.

Lördagen den 20 december 2008: Efter frukost gav vi oss av för att handla julklappar och byggmateriel. Vi lyckades bra på båda fronter genom besök på Bygg-Ole, Sickla köpcentrum och slutligen Fredells byggvaror vid Sickla allé. Nästan folktomt på Fredells parkering, men samtidigt slagsmål om parkeringsplatserna vid köpkvarteren. Hann till och med bli vittnen till en påbackning, i stridens hetta. Vi valde att cirkulera runt tills parkeringstillfälle kom. Blev riktigt smidigt till slut.

På hemmaplan överraskades jag av att i ögonvrån se något snabbt skuttande ute på altanen. Efter att ha tittat efter ytterligare en gång stod det klart att vi hade en ny utomhusvän i granskapet, en större skogsmus. Med dess vackra tydliga ögon och stora runda öron satt den och beskådade mig från en trygg plats bara centimeter ifrån en säker flyktväg. Beteendet är vanligt hos dessa små gnagare, att stirra ut sin fiende. Det som dock förvånade mig var att han eller hon satt kvar och lät mig hämta kameran. En någorlunda, aningen oskarp men söt bild blev det handhållna resulatet. Jag var nog lite väl uppe i varv för att bemästra det aningen dunkla ljusflödet och fokusera rätt. Men trevligt var det i rätt miljö.

 

Den större skogsmusen, (Cornelia)
Den större skogsmusen ("Cornelia")...

 

Lite skygg var skogsmusen, men det stod klart att de frön fåglarna hade ned kom musen väl tillgodo.
   Kvällen gav tid för sågande av de mest avancerade trappnosarna och därefter en god ananas som belöning jämte bokläsning (CSS) och TV-tittande. Så småningom förflyttades läsandet till sovrummet för ett avkopplande avslut på ett bra dygn.

Söndagen den 21 december 2008: Trots att jag länge låg och läste, även en bit över midnatt, vaknade jag tidigt och riktigt pigg. Gick upp och ordnade mig en god frukost under tiden Anki låg kvar ytterligare en stund. Åter igen fängslades jag av vår nya altaninvånare. Hade just bestämt mig för att rigga kameran på stativ när "Cornelia Altanae Skogsmus" åter igen stack upp sitt nyfikna söta huvud för att spana in om jag höll på med någonting spännande. En riktig "linsmus" må jag säga, för denna dag fick jag en hel del bra bilder, vissa bättre exponerade än andra. Ibland även nyfiket plirande rakt in i kameran.

Arbetet med trappnosar och golvlister för den nedre hallen kunde avslutas gällande sin sågningsfas. Nöjda startade vi en monterinsfas som dock fick avbrytas när både borr och manuell hålgörare gick av och gick sönder. Kvällen avrundades istället med lite bildhantering, te och lite läsande i soffan.

Måndagen den 22 december 2008: Den tidiga arbetsmorgonen blev lite hektiskt smårörig. Spårledningsfel i en växel vid Stuvsta samt både upp- och nedspår mellan Skavstaby och Blackvreten gav förseningar. Därtill visade antalet beställningar på en analkande helg. Vid niotiden blev det lugnare, men bara minuterna innan jag kom tillbaka från min lunch hade ett av tågen jag gjort tidtabell(inväxling Blackvreten) spårat ur vid passage över spårspärr i påläge. Så det fanns att pyssla med i princip hela arbetspasset.

Under eftermiddagen tog jag bilen till Handen för att handla trä, tavelkrokar, verktyg samt de sista julklapparna. Efter hemkomsten, sedan även Anki kommit hem, gjorde vi en sista bildgenomgång av Korsikabilderna inför leveransen till mina föräldrar i form av julklapp. Någon läsning, som jag hade tänkt mig, blev det inget av...

Tisdagen den 23 december 2008: Efter en liten sovmorgon, inkluderande lite matande och studerande av altanmusen, åkte jag till jobbet för en arbetsdag från klockan 10.00. Dagen blev i huvudsak lugn, även om det fram på kvällen bjöds en enorm oreda i fordonsomloppen. Vändningar, speciellt på Mälarbanan som både bjöd spårändringar och diverse personalbrist utanför våra väggar.

Under min hemfärd stannade tag till vid Sickla köpcentrum f&oumml;r inköp av den absolut sista julklappen, en snygg kofta till Anki. Därefter var det tebjudning i hemmet tillsammans med Anki och hennes bror Ulf som gällde. En inderbart god tillställning med olika sorters scones.

Viss bildhantering, digert sorteringsarbete tillsammans med Anki, och julklappsinslagning lyckades innan midnatt och läggdags. Men kvällen gick snabbt...

Onsdagen den 24 december 2008, julafton: Klockan fem var jag på benen för att stryka kläder, duscha och iordningställa egen frukost. En knapp timma senare var jag på väg mot jobbet.

Fjärrtågklarerarna fick en ganska lugn och angenäm förmiddag. Fordonsfel och andra vardagliga brister var vi visserligen ej förskonade ifrån, men effekterna av detta hölls på en behaglig nivå. För egen del fanns det att göra hela tiden. Mest beroende på att jag verkade över hela julhelgens trafik samt även förberedde mellandagarna.

Efter arbetsdagens slut gick jag ut i dimman som var något mellanting mellan underkylt regn och svagt, nästan osynligt, snöfall. Vitt och rimfrostigt blev gator och träd hur som helst. Inte lika lyckligt lottade som inlandet, men ändå en läglig vit landskapsprägel.
   I princip fann jag bara en person, på min väg till Ankis föräldrar, som inte riktigt smälte in i julstämningen. Fransyskan, utrustad med en shoppingvagn som gav tomburksliknande ljud bakom sig, störtade fram tilll mig på bussen, direkt sedan hon fått syn på julklappspåsens stora logotype, "Coop Forum". Hon undrade om denna affär lå nära och om den ännu var öppen. Hon beklagade sig över hur lite svenskarna jobbade denna dag. Bättre var det då hemma i frankrike. Där jobbade man mycket, mycket mer... Vid hötorget gick hon av med sin soppingvagn, i rask riktning mot nästa möjligt öppna affär, namngiven som NK...

En god jultallrik, lättöl och snaps bjöds mig hos Ankis föräldrar. Därefter en angenäm julklappsutdelning tillsammans med en god kopp kaffe och choklad därtill. Uppbrottet kom relativt plödsligt, om än planerat, när Anki skulle hjälpa till med hemskjutsandet av hennes underbara farmor. Vi skulle därefter vidare med tunnelbana och tåg till mina föräldrars boning.

Även under pendeltågsfärden blev det julklappsutdelning. Jag fick en bok om eget företagande. Den senaste tiden har jag drivits av en längtan att ge tankarna en chans. Men vägen till ett förverkligande är värkligen lång och ännu så länge beslutsmässigt avlägsen.

Ännu en underbar julmåltid, rikligt tilltagen, bjöds oss en stund efter vår ankomst. Vi blev en naturligt stor skara personer och individer med syrrans famil inräknad. Sex vuxna, fyra barn, två hundar och lika många katter.
   Julklappsöppnandet blev en spännande högtidsstund. Lilla jasmine fick en hektisk tid, då hon önskade hjälpa var och en med pappersavslitandet. Naturligtvis helst utan någon annans inblandning. Extra gulligt, i och med att det hela tiden gjordes på ett ödmjukt sätt, med ett leende vid var stund av framgång.

Kvällen han övergå i natt innan vi slet oss ifrån bordet och en sen lugn och välsmakande kvällsfika.

Torsdagen den 25 december 2008: Klockan var en halvtimma över midnatt när vi bröt upp ifrån julfirandet. Framför oss hade vi en effektiv färd med pendeltåg och nattbuss, endast inkluderat ett byte vid Stockholm central.Så på ca en timma var vi hemma vid ytterdörren

Vi sov ut och avnjöt en god frukost innan det så småningom blev dags att förbereda ett eftermiddagspass på jobbet. Ett arbetspass som blev lagom lugt, helt enligt förväntningarna.

Kvällen kom i mångt och mycket att handla om småstädande. Mycket med anledning av att vi bjudit mina föräldrar och syrran med familj att komma på fredagsbesök.

Fredagen den 26 december 2008: Strax efter klockan nio var vi båda på benen. Jag visserligen lite senare än Anki, men i lagom tid för att både hinna städa och duscha innan våra gästers ankomst. Vi bjöds på underbara scones som Anki kämpat gott med under förmiddagen samt årets skörd av julkakor.

Jasmine antog som sin viktigaste uppgift att samla in alla gosedjur inom räckhåll. Hon lyckades verkligen bra, sammantaget viss hjälp från utomstående...
   Vi övriga njöt mer stilla av kaffe, te och olika sorter av scones. En mycket gemytlig tillvaro som även innehöll bildvisningar från tysklandsresan samt naturligtvis Paris-Korsika. Allt rullandes i bakgrunden i form av datorbildspel. Ett mer aktivt tittande blev det så småningom, samtidigt som malcolm aktivt spelade synth.

Kvällen närmade sig, gästerna försvann och jag somnade in i en nattförberedande sömn. Dygnet avslutades med ett bra tågledarpass som till att börja med riskerade att bli hektiskt. Gävle-fjärren bedrev nämligen kontaktledningsavsyning i mörkret mellan Samnan och Turkiet, efter att flera tåg drabbats av strömavtagarhaverier.

Lördagen den 27 december 2008: Nattarbetspasset som tågledare blev lugnare och lugnare allt eftersom. Sammanfattningsvis mycket lugn, helt utan kända banarbeten.

Hemma sov jag under förmiddagen. Egentligen var det bara en kort tid mitt på dagen som jag över huvud taget var vaken. Det mesta tankarna gick då i ekonomiska termer, eftersom Anki höll på med vår gemensamma årssammanställning och kalkyler för nästa års privatbudget. Ett väl fungerande system med en lång rad aktivitets- och renoveringskonton. Min egen privatekonomi är vä inte fullt lika genomtänkt. Något som även visat sig i ett lite väl stort penningautflöde.

Den sista arbetsnatten som nu följde blev riktigt trevlig. Arbetade kombinerat som fjärrtågklarerare och som tågledare. Min Kolbäcksplats hade jag bytt bort mot den normalt mer koncentrationskrävande "Arlandaplatsen". Just denna lugna helgnatt syntes detta närmast nog mer inspirerande än splittrat förbryllande. Hann till och med hjälpa en kollega att sända en "fotoscannad" passkopia som krävdes i okänt ärende.

Söndagen den 28 december 2008: Arbetsnatten stördes i princip bara av två händelser. Dels en person som lagt sig på spåret i Ulriksdal mot slutet av trafikdygnet. Jag beslutade om tågstopp under tiden polis gjorde en utryckning och insats, ca 17 minuter. Därtill var nattågen ca tre timmar sena beroende på likartade insatser i Gävle. Totalavstängt i letandet efter någon i spårområdet.

Under förmiddagen sov jag ut ordentligt. Anki avstod en tur på julrean till fö rmån för lite slöande, lugn och ro i hemmet. Gemensamt kunde vi därför åka in till Ankis föräldrar för en trevlig söndagsmiddag. Förutom hennes föräldrar och hunden Yatzi fanns både farmor och bror på plats.

Efter gott spisande av kalkonfilé och potatis, samt lingonpafait som efterrä åtföljt av kaffe och chokladbitar, bjöds god kvällstid för pratande och bokläsnade. Klockan var närmare 21.30 innan vi tog avsked och bröt upp...

Måndagen den 29 december 2008: Det dröjde inte speciellt lång tid från det att Anki lämnat huset, för färd till jobbet, till dess att jag satt arbetandes vid datorn. Ägnade dock en del av förmiddagen åt kvittogenomgåar, men sedan var det dagboksredigering som gällde till sena kvällen. Ett digert, koncentrerat arbete som ständigt förgylldes med diverse Depeche-DVDer. Anki kände av en tung förkylning och hade en lugn kväll stilla i soffan. Social närvaro i samma rum mao, soffa respektive dator.

Tisdagen den 30 december 2008: I likhet med måndagen satsade jag hela min lediga dag på hemsida och dagbok, inkluderat bilder. Anki var även denna dag på jobbet. Hennes förkylning ville inte riktigt släppa greppet, utan hade nog sitt maximum under dagen och kvällen. Mitt datorskrivande pågick till långt in på natten innan jag var nöjd. Tror klockan visade 03.46 under årets sista dygn, innan sista bilden i semestercollaget var på plats för framtida dagbokspresentation.

Onsdagen den 31 december 2008: Ledig dag för både Anki och mig. Anki hade observerat att jag inte kom i säng förrän vid fyratiden på morgonen. Den tid då jag efter många timmars strävanden hade funnit ro i dagboksuppdateringen och semesterbildscollaget. Därav fick jag sova ut till omkring klockan elva innan det blev dags att stå upp.

Ett par timmars arbete med nedre hallens golvlister och trappans trappnosar hanns med innan tiden för nyårsfest närmade sig. Främst hade vi pysslat med listborrning och fastsättningsprov.

Lagom till klockan 18.00 hade vi hämtat mina föräldrar och anlänt med bil till Edsberg, Helge och Agneta. Vi bjöds under kvällen god mat och dryck. Helt enkelt en god trerättersmiddag med räk- och laxtallrik som förrätt, ungnsstekt lax på saltbädd med potatis, sås och tillbehör som huvudrätt, samt nötfyllda och ugnsvärmda persikohalvor med sås som efterrätt. Underbart gott och mättande.

Årets sista timmar ägnades åt fotoalbum, fika och för egen del ett par nyårs-SMS. Slutligen laddades kameran för årets sista och det kommande årets första fotouppdrag. "Det perfekta fyrverkeriet"...

...
Foto: Lars Ålander (08-06-29)
   
Sommar, sol, vardag och resor
under och perioden 16 maj till 20 augusti 2008...

 
Ett par mycket bra sommarmånader har det varit, även om sommaren ännu ej är slut med mina ögon sett. Så länge utesommardanserna pågår finns det mycket att hämta i njutningsväg. Därtill bör årstiden och altanen bjuda human värme än ett tag.
 
Med glädje kan jag se tillbaka på två kamerainköp. Dels min älskade NIKON D300, men även på min kompakta kamera OLYMPUS my1030-SW som bjudit många goda fototillfällen, såväl i vatten som på torra land. Det började med en underbar Parisresa för att hälsa på min kära Anki som i två veckor var på utlandsuppdrag. Den färden företog jag spännande nog via Prag, om än bara för att få lite mer gratis vitt vin ombod på planen och lite fikatid på okänd mark.
   En Ölandsvecka har avnjutits i vanlig ordning. Därtill en norrlandsturné i bil för dans i Sundsvall, Östersund och Malung kunde avnjutas i mycket gott sällskap. Slutligen även en oförglömligt vacker helgsommartur med segelbåt under klarblå himmel lyckades fängsla mig med sommarkänslor under denna period. Så sommarminnen finns det gott om, trots att endast två semesterveckor nyttjats till detta. Med andra ord bara att läsa och minnas enligt nedan anteckningar...

08-08-20, Onsdag

Dagen startade med dagboksskrivand i god anda, lyssnandes till en av mina ljudböcker. Förhoppningsvis kommer dagen även hinna bjuda tid för städande innan det blir dags för eftermiddagssömn och en kommande arbetsnatt. I sådant fall ett välbehövligt städande efter en tids tapetserande och annat vardagligt stök i hemmet...

Fredagen den 16 maj 2008: Kunde njuta av en lugn och ledig förmiddag hemma. Om eftermiddagen tog jag bussen till Gullmarsplan, följt av T-bana till Skanstull varifrån jag gick bort till Fotokungen. Fick goda råd gällande de felaktigta kamerainställningarna jag plötsligt råkat ut för under veckans fortbildningsdagar. Jag hade lyckats låsa fast fokusrutan i ett hörn, ej så flexibelt som jag ville ha det...

Efter en färd till T-centralen och ett besök på den prishöjda (10 kr) toalettinrättningen, gick jag till SIBA för att inhandla nya hårddiskar. Allt för att underlätta bildbackup även på annan ort. På kursen jag gick förra sommaren var de noga med att påpeka att man absolut skulle ha minst tre backuper på de fotoarbeten man utförde... Så det är väl bara till att försöka uppnå det och sprida ut riskerna...

Efter hemfärd och en bit mat samt en kortare tids sömn tillsammans med Anki, bar det av till Liljekonvaljeholmen i Uppsala för underbar dans till BLENDER. Att hockey-VM-semifinal mot Canada pågick samtidigt störde faktiskt inte så speciellt mycket. Fick höra ställningen efter första pause (1-1) samt en glimt av den sista minuten med Svenskt underläge. Det räckte gott...

Lördagen den 17 maj 2008: Efter dansen på Liljekonvaljeholmen tog vi vägen genom Uppsala. Det blev en del trixande då vi lyckades komma in mitt i stadskärnan, bredvid Fyrisån, mitt ibland alla festande, vinglande och strosande helglediga personer. Relativt snart hade vi dock letat oss bort till en av MAX-burgerbarerna. Riktigt god måltid, där läsken byttes ut mot smothie. Ett riktigt läskande och gott drag...

Under dagen installerade jag ett par nya hårddiskar, som fick ersätta en lite äldre modell. Inget revolutionerande, men underlättande vissa fotobackuper. Själva säkerhetskopierandet fick pågå under eftermiddagen och natten. Utomhus inriktade jag mig under tiden på uppfarten. Rensade bort ogräs under ett par timmar. Belöningen blev om kvällen varma smörgåsar med Skagenröra...

Söndagen den 18 maj 2008: Natt mot Söndag hade jag lite svårt sova... Jag var uppe när klockan visade lite drygt fyra på morgonen för att leta något bra (enkelt) rit-CAD-program. När jag väl sov, drömde jag om stenläggningsjobb, ritningar, om hur jag var ute med tåg, buss, spårvagn och tunnelbana och ständigt ringde min vän för assistans både med något datorprogram, men också med hur jag skulle åka. Hans resvägar blev det dock inte, ty jag gjorde det naturligtvis svårare för mig än nödvändigt... Köpte goda godisnappar vid ett par tillfällen när jag letade någonstans att övernatta. Hittade inlednignsvis bara tråkiga personer och minst lika tråkiga och stökiga boenden innan jag kom iväg en bit med en tunnebana fylld av vinterskidåkande ungdomar. Först därefter började det hända saker, med en känsla av att vara i alperna. På Gärdet var det mängder av kändisar och en minnesvärd anslagstavla där artisterna hade prestige i att hänga upp sina reklamkort i form av hjärtan, och bokmärken mm... Sedan var det en blandning av lycka när någon ville ha dem, men samtidigt prestige om de fick sitta i osaboterade mönster. Förstod egentiligen inte så mycket av "anslagstavlebiten" och än mindre varför Kicki Danielsson dök upp i drömmen och blev en ihärdig symbol för "sina reklamkort"... Hur som helst, många gamla vänner fick jag återse denna natt.. Mindre säker på vart någonstans....

Dagen bjöd på en hel del trädgårdsarbete. I trädgårdslandet utanför altanen rensades stora syrenrötter bort. Det gällde att inte ta bort mer än nödvändigt, med tanke på att det mesta av busken skulle bevaras.. Själva utgrävningen tog sedan fart och mängden jord minskade påtagligt under kvällen...

Måndagen den 19 maj 2008: En kollega till mig hade velat byta tur tidigare i veckan, så jag började arbetsveckan tidigt. Det var många anordningar att verkställa under morgonpasset, men trots detta en riktigt bra tågledardag. Fick tänka på att vara positiv. På hemmaplan fortsatte utgrävandet av landet utanför altanen. Med Ankis hjälp försvann nu många kubikmeter jord ner till komposthögen. När tröttheten plötsligt kom över mig, avnjöts en underbar dusch och sedan lugn och ro med verklig avkoppling i hemmet.

Tisdagen den 20 maj 2008: Hade åter igen en tidig morgontur. Denna dag blev det riktigt lugnt redan vid niotiden. Då hade jag även fått förstärkning, en blivande tågledare som tyvärr knappt fick något uppdrag att syssla med.

Om eftermiddagen sov jag flera timmar. Laddade för kvällens utgrävningsprojekt som verkställdes när Anki kommit hem. Nu kunde vi frilägga berget utanför Altanen. Riktigt imponerande hur snabbt det ändå gick att gräva ur. Återställandet lär ta desto mer och längre tid...

Åter igen en underbar dusch efter hårt slit utomhus. Jorden var riktigt blöt och tung hela kvällen...
    Kvällens avkoppling och belöning bestod sedan av en nedladdning av gratisprogrammet Google SketchUp, ett ritningsprogram som eventuellt uppfyller alla mina krav. Har ju glömt mycket från tiden då jag ritade CAD-ritningar, men minns påtagligt mycket ändå... Ett par utbildningsvideor i ämnet gav en positiv bild av programmet... Testade lite lagom för att lära mig de absolut första och viktigaste grunderna.

Onsdagen den 21 maj 2008: Sov ut under morgonen och blev aningen sen till bussen, dvs fick vänta på nästa buss. Var riktigt seg helt enkelt, men trots detta endast ett par enstaka minuter sen till jobbet. Arbetsdagen blev lite småstrulig, med en allmänt uttröttande ljudnivå utöver det normala. Bland annat rapproterades om ett spårfel i Katrineholm, spår 3. Risken var överhängande för samma typ av hastighetsnedsättnigar utan projekterade balisutrustningar, som veckorna tidigare givit upphov till dryga ettusen förseningsminuter. Nu lyckades jag få med mina närmaste operativa chefer att se fördelen med spåret avstängt, trots risk för tågkö. När den sega projektteringsbiten inte skulle kunna utföras på mindre än ett par dygn arbetade man istället fram en lyckad arbetsomfördelning. Så till slut hade man tagit sitt förnuft till fånga (med mina ögon sett) och agerat för en akut spårriktning redan kommande natt. Med andra ord, efter en god arbetsinsats och påtryckningar, en stor eloge till alla inblandade arbetslag. En ruskig mängd tågförseningar kunde härigenom undvikas...

Hemma tog jag itu med disken. Hann ganska långt innan jag skar mig på ett driksglas som gått sönder. Glaset hittade vi relativt omgående, men det dröjde ett par minuter innan jag insåg att jag faktiskt hade blivit skadad av det. Kände ingenting negativt, men såg helt plötsligt blodet på handen...
   Fortsatte med lite lugnare sysselsättningar istället. Fördjupade mig ytterligare i Google ScetchUp, dvs ritprogrammets funktioner. Gick till sängs vid midnatt...

Torsdagen den 22  maj 2008: Eftermiddagsturen på driftledningscentralen kom att bjuda en hel del intressanta uppgifter för problemlösning. Det började med en trafikstörning utanför Hagalund i samband med en stoppkörning för ett tåg och en förare som troligtvis inte så ofta hade ärenden just dit. Omständigheter kring det hela, fotografering och liknande, gjorde dock att det tog sin tid innan tågsättet kunde flyttas med hjälp av utredare och ny förare.
   Nästa problem gällde en rutinsak, som dock syntes växa i storlek och därigenom hota trafikupplägget för flertalet tåg. Grunden var en upplysning i ett av våra telegram om att järnvägsföretagen (i enlighet med vår instruktion och föreskrift) skulle vidtaga extra kontroller (vagnsyning) i mån av behov, då vi hade två på varandra följande varmgångsdetektorer ur kontroll. Kanske ringde det en väckarklocka hos några, för ett tag såg det ut som om det skulle bli reducerad hastighet för en del tåg på våra sträckor. Detta trots att detta inte skall ha varit någon nyhet för någon. Men visst, beklagligt att våra detektorer inte hade reservdelar att erhålla tillräckligt snabbt.
   Efter diskussioner på lite högre ort kunde vissa begrepp redas ut och lugnet han infinna sig innan min hemgång. Men det var skönt att lämna jobbet bakom mig denna lite ansträngda afton...

Fredagen den 23 maj 2008: Hade en skön dag hemma. Såg bland annat till att motorcykeln laddades i vanlig ordning. Därtill hann jag med ett par masiker tvätt innan det relativt tidigt kändes som läge för eftermiddagssömn och laddande inför nattens kommande övertidsarbetspass som tågledare.

Anki kom hem en kort stund om kvällen för att snart bege sig ut till landstället. Hon packade en hel del växter i bagaget och gav sig av...

Arbetskvällen bjöd en hel del att göra. Började med god energi, samtidigt som vi drabbades av sabotage i Brista. Ett större gäng klottrare som inrapporterades förstöra anläggningen. Polisen bjöd positiva besked i ärendet, men fick mig att bli riktigt kall inombords av bemötandet jag fick när jag skulle hjälpa till med information i ärendet. Inte utan att jag förstår om polisen ibland faller på eget grepp, efterfrågandes en sak som sedan "dissas" av en annan operatör... Min hjälpinsats fick därmed tyvärr upphöra för denna gång...

Lördagen den 24 maj 2008: Övertidsnatten bjöd bland annat en nedriven kontaktledning i Västerhaninge, över ett uppställt tåg på spår 1. I samråd med Stockholmståg styrdes trafiken upp med en relativt enkel trafiklösning där hälften av tågen fick vända i Jordbro, tillbaka mot Kungsängen och den andra hälften i Västerhaninge, tillbaka mot Bålsta. I och med att trafiken till och från Västerhaninge mot Nynäshamn är bussersatt under sommaren (banarbeten) behövdes endast ett spår och plattform för resandeutbytet. Med andra ord, precis vad som fanns att tillgå under början av trafikdygnet.

...
Foto: Lars Ålander (08-05-26)

På väg hem unnade jag mig en promenad längs kajkanten, bort från Slussen mot Henriksdal. Hade bara tänkt att fördröja hemfärden med en halvtimma, men det blev en hel timma innan jag fotograferat klart längs promenadvägen. Huvudmotivet var en lyxbåt som stått för ankar ett par dygn.
   Jag kan inte säga att jag lyckades med någon drömbild direkt, men ett par häftiga vinklar fick jag dokumenterade, utestängd av en lång rad staket och bevakande vakter. Var dag har jag funderat över vem som kommit med båten. Ännu har jag inget svar... Men njutbar promenad i sommarvärme var det. Fullt njutbart även att vänta på bussen den sista kvarten.

Dagen nyttjades naturligtvis till sömn. Fram på eftermiddagen tog jag motorcykeln ut på årets premiärtur ner till Nynäshamn. Jag hade inledningsvis planerat för lite omvägar, men när jag väl satt upp på motorcykeln kändes allt såpass normalt och invant att jag inte ansåg mig behöva den extra körträningen just denna dag. Så efter att ha fyllt på luft i däcken vid Statoil i Sköndal bar det av direkt till Ankis föräldrars landställe, där för övrigt Anki varit sedan fredagskvällen.

Efter en skön och avkopplande resa bjöds jag en underbart god svamplasagne följt av härlig avkoppling med efterlängtad tidningsläsning framför TVn under kvällen, bland annat Computer Pilot. Äntligen fick jag tid för de tidningar som hunnit samlas på hög hemma. Inser att jag snabbt tappat greppet om flygsimulatorerna. Men om några år hoppas jag kunna vara uppe i "luften" igen och göra säkra inflygningar till även de lite svårare flygplatserna...

Söndagen den 25 maj 2008: Vid åttatiden på morgonen var vi uppe för att äta frukost. Det var dags för färd till hamnläget och påmastning. De andra åkte något i förväg när jag lastade motorcykeln och gjorde mig i ordning med skyddsklädseln på plats.
   Påmastningsproceduren gick riktigt snabbt och smidigt. Mycket naturligtvis beroende på att allt förberetts noggrant under föregående dygn, innan jag kom på plats. Innan fika fick vi en liten båttur till kajplatsen någon kilometer bort. Riktigt njutbart.
   Efteråt fick jag chansen att tillsamman med Anki gå en promenad till stationen för att bevittna hur bangårdsombyggnaden framskred. Ska bli riktigt spännande att trafikleda den nya Nynäsbanan med två nya mötesstationer, långa nya plattformar och tre spår i Nynäshamn.

Under den efterföljande hemfärden sammanstrålade Anki och jag på Bauhaus för att kolla grillar med mera. Vi fann båda två att den grill jag fick av henne på födelsedagen höll måttet och motsvarade våra önskemål mycket väl. Inledningsvis var vi lite osäkra på om vi skulle investera i en gasolgrill, eller om det var kolgrill som var mysigast. Valet har med andra ord fallit på det sistnämnda alternativet, en riktigt bra modell.

Hemma blev det en riktigt lugn och skön kväll. Anki planterade en hel del och jag ägnade mig främst åt fotolagringsarbeten, avkoppling till tennis och french open med mera. Den sista och lite extra delen av denna kvällsnjutning kom när vi avnjöt en god Taco-middag efter en gemensam promenad till affären. Därefter blev det tidig och skön sänggång redan omkring klockan 23.00.

Måndagen den 26 maj 2008: Gick upp redan vid åttatiden efter lite udda drömmar och en blandning av fritidsintressen och arbetsscenarior. Bland annat ska jag i drömmen haft fotograferandet som yrke och försökt finna orsaken till en udda varmgångsurspårning som i drömmen skall ha skett hos ett pendeltåg i Rotebro, i höjd med de södra växlarna och Sollentunaholm. Undrar om det inte ska ha varit i juletid eller luciatid och jag var en av resenärerna ombord. Omfattningen av denna urspårning skall ha klarnat och växt i sinnet ju längre drömmen fortskred. Till slut var drömmen dock inte riktigt trovärdig och där måste jag ha vaknat till...

Under min lediga förmiddag fick jag tillfälle att både njuta av tennis på TV, ekonomiberäkningar och slutligen även räkningsinbetalningar.

Eftermiddagsarbetspasset (ett tillbytt sådant som tågledare) bjöd på åminstone två lite spektakulära händelser som lämnade avtryck i minnesbanken. Den första händelsen drabbade ett tåg mellan Arlanda C och Myrbacken då lokföraren plödsligt observerade en flaggviftare som annonserade fara. Nödbromsandet var ett faktum, men ingen information om vad som skulle vara fel fanns att inhämta. Efter en promenad ett par hundra meter tillbaka, med tåget stående kvar på linjen framkom det att det troligtvis handlade om något sprängningsarbete, (eventuellt i privat regi), som hur som helst verkade vara dåligt uppstyrt och ej fanns för vår kännedom. Själv lämnade jag ärendet vidare med personal utkallad för utredning.
   Nästa tillbud var även det ett svårt fall att finna fakta i. Polisen anmälde att det fanns en påkörd viadukt och att den behövde avsynas. Alla uppgifter som kom mig tillhanda talade om en viadukt i Södertälje (Södertäljepolisen), men inga vägar tycktes stämma med någon för mig känd viadukt. Uppgifterna dubbelkollades och det var först efter ca 25 minuters tröstlöst faktaletande som det visade sig vara i Nykvarn centrum, dvs på det som numera är Norrköpings driftledningsområde. Tack och lov hade de nåtts av lite förhandsinformation innan min källinformation kunde överlämnas till rätt instans. Ibland känns det som om man jobbar mot tiden, även om det gick bra denna gång. Bristerna fördes vidare för utredning i form av tillbudschecklista i vanlig ordning.

Tisdagen den 27 maj 2008: Skrev en del dagbok under förmiddagen. Eftermiddagen på jobbet, (Stockholmståg) blev lugn. Endast en mindre solkurva på Stockholm C gav vissa mindre begränsningar i kapaciteten. En liten reducering i trafiken gjordes i förebyggande syfte och räckte bra för att inte skapa tågköer in mot Stockholm C i rusningstid.

Onsdagen den 28 maj 2008: Efter lite frukost var det dags att ta motorcykeln på en tur bort till Sollentuna och Svensk bilprovning. Det var skönt att ha fått beskrivet för sig hur anmälningsförfarandet och hanteringen skulle vara. Efter anmälan kunde jag koppla av ordentligt i det härliga solskenet.
   Besiktningen gick utan anmärkning. En riktigt trevlig besiktningsman instruerade väl där det behövdes. Det var skönt att ha en relativt ny motorcykel som inte var i närheten av några anmärkningar.

Efter besiktningen i Edsberg så besökte jag föräldrahemmet. Pappa var ute och solade, på cykeltur, men mamma fanns hemma och tog emot mig för en kort men avkopplande pause. Åkte sedan vidare via Rotebro, Stäket, Kungsängen, Bro och Bålsta vidare ut på E18 mot Enköping. I Kungsängen hade jag stannat till för att minska lite på klädseln, dricka en kopp kaffe och njuta av en glass. Efter Enköping vek jag av söderut mot Strängnäs. Beroende på ett antal vägavstängningar i höjd med Strängnäs blev det en färd genom själva stadskärnan. Visserligen avkopplande och mysig tripp, (bortsett från bevittnadet om ambulansomhändertagande av en äldre man, vid sidan av vägen. Troligtvis avsvimmad pga värmen...)

Färden bar vidare ner mot Dunker, i riktning mot Flen, och därifrån vidare längs småvägar norr om Stjärnhov till Björnlunda och Gnesta. En av anledningarna till att jag valde just denna väg var att jag i Gnesta var nyfiken på om jag kunde lista ut vart en av mina vänner flyttat sedan ett par år tillbaka. Man är ju nyfiken som alltid...
   Tiden för eftermiddagssömn och nattvila inför nattarbetspasset började sina varför jag från Gnesta tog mig hemåt så effektivt som möjligt. Södra länken verkade inte vara något gångbart köalternativ varför jag så snart jag fick chansen tog mig hemåt via Älvsjö.

Kort sömn och sedan iväg till jobbet. Anki hann trevligt nog komma hem innan min avfärd.

Torsdagen den 29 maj 2008: Under min vakna tid mellan nattarbetspassen klipptes en stor del av gräset på framsidan. Det var tjockt, men snustorrt nog att klaras av med handgräsklipparen. Envishet krävdes dock och motgångarna kom så snart skugga kom över de olika gräspartierna. Då slutade handgräsklipparen hugga av gräset effektivt. Misstänker att gräset omedelbart blev fuktigt utan solens direktvärme. Men förutom ett par stora handblåsor var jag ändå nöjd med vad som hunnits med.

Om kvällen kunde Anki njuta av färd till Hågelby för dans.För egen del handlade det istället om en ny arbetsnatt..

Fredagen den 30 maj 2008: Efter ett sovpass i hemmet hade vi en underbar hemmakväll. Anki och jag njöt av den inspelade finalen i TV5s danssatsning "So you think you can dance". Segern gick mycket rättvist till Mona från Norge. Min egen favorit Daniel Koivunen tog sig till en hedersvärd tredjeplats. För egen del var Mona och Daniel tillsammans det perfekta vinnarparet...

Lördagen den 31 maj 2008: Förmiddagen spenderades till stor del ute i trädgården. Jag gjorde ett nytt försök att klippa det sista av framsidans höga gräs. Gav dock snabbt upp eftersom det var blött och ohanterbart. Böjbart men ej klippbart...

Eftermiddagen bjöd ett normalt arbetspass som tågledare.

Söndagen den 1 juni 2008: Den tidiga arbetsdagen blev mycket lugn och bra. Fick gott om tid över för utvärderingar av kompaktdigitalkameror, i väntan på trafikhändelser att agera i. Om kvällen bjöds dans på Yesterday till banden SCOTTS och BLENDER. Många goa och mysiga danser blev det. Mot slutet av kvällen var jag helt slut. Då hade fem timmar med nästan oavbrutet dansande (undantaget en liten välbehövlig fikastund) ägt rum.

Jag hade visserligen sett fram emot att efterminglet, för att kunna önska folk en god sommar, men Anki behövde hem för att få sömn innan sin arbetsdag. Så vi åkte iväg hemåt redan under extranumren.

Måndagen den 2 juni 2008: Under förmiddagen blev jag riktigt glad och upprymd av självkänsla. En matematisk bildproblemställning löstes på i runda tal åtta minuter. Ett matematiskt system som under helgen förbryllat mig i timtal var helt plötsligt hur självklart som helst, efter en genial reducering av antalet obekanta.
   Kunde njuta av en ganska avkopplad dag i hemmet med TV och tennis från franska öppna mästerskapen. I övrigt nyttjades den fritiden till val av bilder att representera 2007 års resa till Nice i dagboken. Ett riktigt spännande val med fullt av positiva flashbacks.

Under uppladdningstiden hemma, före nattarbetspasset, tog jag mig lite eftermiddagssömn under filt och täcke på altanen, dvs utomhus. En lämplig uppladdning med tanke på att arbetssituationen under eftermiddagen visade sig ha varit riktigt tung och strulig. Nu började det lugna sig, men jag fick ta tag i och ärva kontaktledningsfel i Västerhaninge, solkurva i Östertälje samt ställverksfel vid Stockholm södra och tågstopp mellan Katrineholm och Flen som tågledare. Detta för att nämna de viktigaste punkterna. Polisen återkom snart till sköldinge för att ta hand om gjorda fynd, varvid ett nytt tågstopp fick upprättas mellan Katrineholm och Flen. Positivt nog väntade de ca 25 minuter på att kön av tåg från det första stoppet skulle hinna passera åt båda håll. Ett positivt samarbete som garanterat uppskattades av järnvägsföretagen (utom deras vetskap).

Så småningom blev det en mer normal arbetsnatt...

Tisdagen den 3 juni 2008: Kontaktledningsfelet i Västerhaninge var lagat lagom till midnatt och dygnets början, men solkurvan i Östertälje var inte åtgärdad förrän ca 04.50. Dock i lagom tid inför trafikdygnsuppstarten med lokaltrafiken. Nya fel uppstod dock. Bland annat en ställverkslåsning i Huddinge och en trasig vägskyddsanläggning med ordergivning som följd i Söderby. Jag var inte riktigt helt överens med Fjtkl om huruvida vi gjort allt i egen felsökningsväg, men med tanke på den tilltagande arbetsbelastningen fick mina felsökningstankar anstå till avlösningstid. Men nog var jag lockad att själv ta över Huddinge station, även om chansen att lyckas häva låsningen kan ha varit begränsad. Upplever dock att det normalt sett går att göra mycket för att underlätta sin arbetssituation som Fjtkl i dessa fall. Ställverket är ju inte helt okomplicerat, men just därför...

Under förmiddagen njöt jag av god sömn på altanen. När det blev för varmt där övergick jag till normalt sängläge i sovrummet.
   En stor del av eftermiddagen och kvällen nyttjades sedan till programmerande av dagboksbildtabeller avsedda för bilder från 2007 års resa till Nice, tillsammans med mina föräldrar och Anki.

Onsdagen den 4 juni 2008: Efter en relativt normal arbetsnatt sov jag ut ordentligt. Om eftermiddagen färdigställdes grundkodningen av dagbokspresentationen för bilder från Nice-resan 2007. En riktigt trevligt och varierat kollage som så småningom skall bli synligt för var och en. Anki kom hem relativt sent eftersom hennes kväll bjöds möte på dansklubben, efter arbetsdagens slut.

Torsdagen den 5 juni 2008: Under natten hade jag lite svårt att sova. Kanske var det värmen i sovrummet som gjorde att jag gick upp och fixade med fotoskrivaren under två av nattens verkliga sovtimmar. Körde ett rengöringsprogram som glädjande nog fick missfärgningarna att försvinna direkt. Nöjd och till freds med allt gick jag därefter åter igen till sängs och sov ut under morgontimmarna.

Vaknade riktigt pigg och glad. Fann ett SMS i mobilen om en vakant övertidstur. Eftersom jag hade överskottsenergi, kände mig snål och tyckte det var aningen varmt utomhus (ca trettio grader) ringde jag och bokade upp min dag. Arbetspasset var avsett som fjärrtågklarerartur, men när jag kom fram visade det sig att det var mindre erfaren personal som var tågledare, som i princip bönade och bad för att få sitta som fjärrtågklarerare istället. Därigenom blev det en högst varierad tur. Tuff utmaning inledningsvis, men fram emot kvällen var det riktigt lugnt. Avslutade dagen som fjärrtågklarerare i lite mer lugnt tempo.

Efter mitt arbetspass tog jag en avkopplande dusch och förberedde mig för en kortare danskväll på Grönalund. Hade dock inte tänkt mig den såpass kort som den blev. Enligt min uppfattning skulle dansen pågå till lite drygt 23.00 (inkluderat extranummer). Men när jag kom, ett par minuter efter klockan 22.00, var kassorna stängda. Fick kontakt med en i personalen som gav mig tillstånd att gå in och möta upp Anki. Trots detta var vakterna snabba att reagera, men en vink från rätt person lugnade dem markant.
   För mig innebar inträdet en lyckoträff. Hann visserligen bara få ett par danser, men jag fick möjligheten att ge allt till helt underbara låtar. Kändes som om allt fungerade perfekt. Anki var helt underbar att dansa med, hur små utrymmen dansgolvet än gav. Och alla positiva blickar runt om dansgolvet gav bara än mer dansglädje och motivation. Hade nog velat dansa mer, men svetten lackade och jag var grymt nöjd med utfallet. Bara synd att alla andra underbara tjejer fick stå tillbaka för uppbjudanden. Många som uttryckligen hade hoppats se mer av mig... (Kramar till alla dessa...)

Hemfärden företogs med färja till Slussen och buss vidare hem. Vid bytet mellan färjan och bussen unnade vi oss ett stopp vid ett godisstånd. För min del blev det två stycken godisremmar som smakade både det ena och det andra. Fick associationer till någon slags medicin från bardomen.

Fredagen den 6 juni 2008: Efter frukosten invigdes grästrimmern som Anki inhandlat åt oss. Arbetet utomhus pågick under förmiddagen och en del av eftermiddagen. Därefter gick vi över till inomhusarbete med förberedelser inför grundmålning av hallväggarna. Vi monterade bort lampor och annan elutrustning. Blir onekligen lite mörkt i trapphuset, men denna ljusa årstid går det nog bra.

Lördagen den 7 juni 2008: Gick upp vid niotiden. Efter frukosten startade vi målningsarbetet i hallen. Grundmålning med vit färg som underlag inför framtida tapetsering. Om eftermiddagen gjorde vi en inköpsrunda på Fredells, följt av ett besök hos Ankis farmor för bland annat leverans av tomatplantor. Efter en stunds fika och samtal tog Anki och jag en kortare promenad. Behövde piggna till lite innan färden gick vidare norrut för nästa tomatplantsleverans hos mina föräldar.

Hos mamma och pappa bjöds vi mat i form av gott kött, potatis, sås och minst lika goda grönsaker i en perfekt och smakfull blandning. Efterrätten var inte sämre den. En härlig rabarberpaj bjöd riktig njutning. Kvällen bjöd sedan lugn avkoppling framför öppningsmatchen av fotbolls-EM.

Söndagen den 8 juni 2008: Anki tog direkt tag i målandet av hallfönster och lackande av trösklar om förmiddagen. Så småningom gick vi ut för att handla lite frukost och mat för dagen. Kort och gott uppladdning inför eftermiddagens och kvällens klickgolvläggning i den övre hallen. Detta efter ett energislukande (kroppsligt sett) och koncentrationsprövande dörrfoderkapande. Under den sena delen av kvällen packade Anki sina väskor inför ett tvåveckors arbetspass i Paris. Hon engagerade sig även i vattnande av trädgården, ett arbete som la grunden för mina åtaganden under hennes bortavistelse. Det ska väl erkännas att jag inte är ute och vattnar trädgårdsplanteringarna så speciellt ofta när Anki är på hemmaplan.
   Jag fortsatte med den sista delen av golvläggningen en bit in på natten, närmare bestämt till klockan 00.35 då hela golvet var färdiglagt.

Måndagen den 9 juni 2008: Hallgolvet var glädjande nog färdiglagt klockan 00.35. Det fanns tyvärr små tecken på att två av skarvarna riskerade att resa sig en liten aning. Något jag får hålla lite koll på den närmaste tiden. Jag hade tyngder redo för press...

Anki åkte till jobbet för vidare eftermiddagsfärd med Air France till Paris. För egen del bjöds sovmorgon. Under min frukost såg jag den senare delen av min inspelade damfinal från helgens franska öppna mästerskap i Paris. Dinara Safina förlorade mot en mycket välspelande Ana Ivanovic. En riktigt trevlig match att se. Är nu än mer sugen på att försöka åka dit nästa år för att se ett par matcher live.

När jag väl åkte till jobbet hade jag gott om överskottsenergi. Något som jag också avslöjdade för mina kollegor när inledningen av dagen var lugn, så lugn. Det var verkligen som att sitta på nålar och vänta på "DET" att hända. Och visst, nog blev det till att jobba mot slutet av arbetspasset.
   Det blev en timmas övertid innan jag kunde åka hem. Kontaktledningen var riven över två spår vid Årstaberg innan eftermiddagsrusningen var över. Inledningsvis var tre av spåren ofarbara och Älvsjö godsterminal fick nyttjas för att få fram sydgående tågtrafik. Därtill kom uppehållen att slopas för pendeltågen vid Årstaberg till en bra bit in på tisdagsdygnet. Väl hemma i soffan behövde jag lite tid för att varva ner ordentligt. Men det var trots allt en ganska tilltalande utmattning och laddande inför en tidig arbetsmorgon...

Tisdagen den 10 juni 2008: Efter lite lagom med sömn, kort natt, återvände jag till jobbet för att ta tag i de kvarvarande problemen från kontaktledningsrivningen i Årstaberg. Efter klockan 11.15 la sig lugnet i lokalen. Då hade alla spår öppnats för trafik förbi Årstaberg. Ett riktigt njutbart lugn...

Efter jobbet gick jag iväg för att klippa mig. Fick en kort och skön frisyr, inte lika extremkort som förra gången, utan lite mer vanlig och allmänt sommarlätt. Fortsatte min runda vidare till konserthustrappan, där jag fick en lugn stund i en varm men samtidigt riktigt byig vind. Nästa anhalt i min promenad var Cityterminalen. Här tog jag ut 160 Euro som förberedelse till min kommande "långhelgweekend" (kompledigt både fredag och måndag) i Paris. Ett Paris som dessutom behövde dokumenteras med mer än en kamera.
   Min kamerabrist avhjälptes genom färd till Fotokungens butik vid Medborgarplatsen. Inköpte en kompaktkamera (Olympus my-1030SW) som komplement till min systemkamera.

Under kvällen var jag stundtals riktigt trött och sliten. Men testerna av kameran gjorde mig gott och till slut hade jag även orkat hålla mig vaken för bevittnande av den första svenska EM-matchem mot Greklands fotbollslag. En bra första match som slutade med resultatet 2-0

Onsdagen den 11 juni 2008: Tog lite sovmorgon och fick en riktigt bra och lugn dag på jobbet. Skönt och välbehövligt efter allt strul tidigare dagar. Om kvällen begav jag mig till "Blomman" och Jane, där jag bjöds god mat i form av Tacos.
   Anki var naturligtvis kvar i Paris. Själv tog jag en promenad bort till Sollentuna station, samtidigt som jag provade min nya kompactkamera på allt möjligt inför den kommande Parisresan för egen del...

Torsdagen den 12 juni 2008: Gick upp ganska tidigt för att i lugn och ro hinna tvätta byxor och vattna alla viktiga krukväxter, blomrabatter och blomsterlådor såväl inom- som utomhus.
   Arbetsdagen blev sedan extremt tuff. Hade ingen "STÅG-ledare" till hjälp och ej heller någon tågledardagtur till hjälp. Eftersom jag stundtals fick arbeta för tre hade jag tur med att trafiken gick såpass bra som den ändå gjorde. För det var ett flertal tillfällen när arbetsuppdragen hade en tendens att inkomma snabbare än de löstes och jag undrade om jag höll mig flytande eller ej. Men telefonerna var riktigt snälla och tysta, vilket jag kunde tolka som ett gott tecken trots allt. Den biträdande operativa chefen löste av mig för lite lunch och tog således tag i två av de lite tyngre frågorna som uppstod under min lunch.
   Med Parisinspiration hade jag dock ett leende på läpparna mest hela tiden. Och det var med en skön utmattning som jag vandrade hemåt, väl medveten om att jag var ledig och hade fyra dagar i Paris framför mig. Vilken underbar lycka...

Innan jag gick till sängs för natten så fixade jag med fotominnen och batteriladdning. Allt för att ha en chans att utföra mina efterlängtade fotouppdrag och reseskildringar...

Fredagen den 13 juni 2008: Efter att tidigt om morgonen ha stigit upp för att packa väskorna med nytorkade kläder, tog jag bussen in mot staden vid 08.30-tiden. Bytte till Arlanda Express och gav mig av från huvudstadens centralstation med tåget klockan 09.20. Väl på Arlanda checkade jag in vid disk och passerade sedan relativt omedelbart säkerhetskontrollen för att få en chans att koppla av med en morgonfika. Frukosten som jag ätit ett par timmar tidigare började redan lysa med sin frånvaro i magen, trots att jag fyllt på med en drickbar youghurt som bukfylla under tågfärden till "ARN".

Min kamera började tidigt dokumentera resan. En klar frihet att kunna komplettera systemkamerans underbara bilder med lite mer enkla och mindre uppseendeväckande kompaktkamerabilder. Äntligen föreföll det smidigt att frysa allehanda situationsbilder, även om de fysiska förutsättningarna rent kameratekniskt ibland arbetade emot drömbildsfångsten. Den automatiska delen av kompaktkameran hade jag ännu inte kommit överens med. Detta bortsett från den automatiska vitbalansen som fungerat underbart från första stund. Men när automatiken titt som tätt envisades med blixtinkoppling var jag sedan länge trött på den. Då kändes det bättre att lära sig hur kameran hanterar de olika ISO-lägena, för att därigenom finna de underbara manuella förutsättningarna som kameran mot alla odds bjöd tecken på.

Efter den avkopplande och tidsmässigt lugna fikastunden drog jag mig bort mot gate nummer tio. När jag skulle fotografera planet, fick jag tillfällig sällskap av en liten flicka, kanske typ fem år, som sprang runt med en sportflaska undrandes vart hon kunde fylla den. Det var nog mest en fråga för att ha något att göra. Misstänker att föräldrarna medvetet tömt ut innehållet, antingen innan säkerhetskontrollen eller för att slippa vatten över allt. För nog var det ett gulligt busfrö som hade svårt att sitta still... Hur som helst en urgullig familj att beskåda även under andra delar av färden.

På planet (Boeing 737 "OK-DGL") från CSA, det tjeckiska flygbolaget, bjöds god mat och ett glas vitt vin. En riktig avkoppling. Hade fri sikt mot marken (ca 3/8) under en stor del av stigningsfasen. och ner mot Blekinge. I Prag var det däremot relativt mulet men uppehåll. Vid ankomsten till Prags flygplats Ruzyne bussades vi till en ankomst terminal. Jag valde att fortast möjligt komma innanför säkerhetskontrollen igen, trots en bytestid på lite drygt två timmar. Den enda förlusten i detta sammanhang var att min Pepsi-Max fick lämnas ifrån mig. Eftersom jag fått vitt vin ombord på planet hade flaskan förblivit obruten. Men, men, en ringa förlust...

I avgångsterminalen försökte jag skaffa mig en kopp kaffe. Hade ju motiverat min omväg via Prag till Paris med att jag ville fika i Tjeckien. På den första serveringen fick jag endast höra att min 20 euro-sedel var för stor. Den andra serveringen kom närmare sanningen genom att kunna leverera kaffedrycker som cappuccino, Caffé Latte osv. Spontant, utan att tänka mig för sa jag att jag endast var ute efter en "vanlig kopp kaffe". Jag tror expediten förstod mig, för hon svarade: "we don´t have normal coffe"... Med ett leende på läpparna, (trots att jag måste ha sett spontant förvånad ut), gick jag därifrån. Nog borde jag åtminstone givit beskrivningen av en svart kopp kaffe istället för normalt... Vad är normalt... Lika normalt som lagom är i Sverige... *ler*...

Resan vidare företogs med ett Air France-plan, en Airbus (F-GFKG ), nu i princip endast med dryckesservering. Så ytterligare ett glas vitt vin och lite snacks på det. Från Charles De Gaulle tog jag flygbussen till "Arc de Triomphe", dvs triumphbågen. Bilköer gjorde att resan tidsmässigt blev ganska lång. Anki hann därför både sluta sin arbetdag och komma hem till hotellet en tid innan hon beslutade sig för att möta upp vid busshållplatsen.
   Efter att ha mötts upp och promenerat förbi hotellet (väskavlämning) så gick vi ut för att äta. Det blev en god men dyr matbit. Visserligen riktigt stor biff på 300g, men lite väl lättstekt och rödblodig för att inte haja till inför var tugga. Detta trots att vi önskat medium-stekning. Tydligen, enligt Anki, är det ofta man ska begära ett steg mer stekning än hemma. Hur som helst, smakrik och saftig var köttbiten...

...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
 
 

Lördagen den 14 juni 2008: Vi gick upp relativt tidigt för att få tid till en lång och riktigt god frukost. Onekligen har jag vant mig vid den franska typen av frukostar. För bara jag får en liten yoghurt till övrigt tilltugg så är jag numera nöjd. Annat än första resan till Paris och inte minst Montpellier vid medelhavskusten. Där var jag bara less och grinig, som jag minns det...

Väl ute på stan gick vi från hotellet, "Passy Hotel Eiffel" och rum nummer sex, i riktning mot tennisstadion Roland Garros. I en park fick jag ett par bra bilder av småbåtssegling, modellbåtar. Riktigt trevlig sysselsättning att beskåda såväl motorbåtar som segelbåtar. Förarna av dessa var naturligtvis olika erfarna och framför allt av varierande ålder. Mest barn, men naturligtvis även ett antal engagerade vuxna.

Efter den vackra parken och passagen av minst en galoppbana var vi framme vid tennisstadion. Vi besökte museet innan vi drog oss vidare via en växthuspark mittemot. Både Anki och jag fick otroliga möjligheter att testa våra nya kameror. Med varierande framgång, men oftast på ett positivt sätt. Anki utvecklades mycket som fotograf dessa dagar och slog många gånger mig i bra fototänk.
   Efter en färd med tunnelbanan, ett par stationer in mot stan, fann vi ett uteställe att stilla vår hunger på. Jag var ju egentligen ute efter en underbar kycklingbaguette med majonäs, men nu blev det liknande i rostat bröd. Den ena aningen torr, men ändå god till ett öl vars smak jag aldirg kunde bestämma mig för var god eller ej. Luktade illa gjorde det i alla fall...

Promenerandet fortsatte. Ytterligare en stor park med små segelbåtar och barn passerades. Lika så en gripande fotoutställning som jag misstänker tidningen "LE FIGARO" sponsrade på ett eller annat sätt. Bilder som måste ha varit prisbelönta respektive år i alla fall...

Fram på kvällen kom vi så småningom fram i höjd med Notre-dame. I närheten fann vi även den restaurant som kom att bli helgens trevligaste matställe. God mat och bra priser, kanske till och med lite för billigt skulle det efteråt visa sig. Hur som helst, en restaurant som jag gärna skulle belöna med ytterligare framtida besök. Servitriserna och servitörerna syntes jobba oerhört bra ihop, ivrigt flirtandes med varandra. En fröjd att vara på plats. Man blev som störtkär på nytt... Tur att det var med Anki jag var och åt, så hon fick del av allt det positiva i mitt sällskap. Kändes bara så underbart gott och bra...

Kvällens sista promenadpass företogs sedan utmed den norra stranden av floden Seine. Mysigt även det, även om ett parti av gångvägen föreföll lite enslig i mörk timma...

...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
 
 

Söndagen den 15  juni 2008: Efter en god frukost på hotellet startade vi vår utflykt mot Versailles. Efter en promenad över en trevlig nitad stålbro, passerandes floden Seine, kom vi fram till stationen Champ de Mars- Tour Eiffel. Härifrån tog vi tåget (RER) ut till Versailles. En resa som bjöd ett par fototillfällen, men även ett par missade chanser att dokumentera olika förortsbebyggelse. En i mina ögon intressant resa dock.

Vid slottet och slottsparken stannade vi många timmar. Det fanns gott om fotoobjekt, både enkla och mer svårfångade. Lite roligt var det när jag lite på löpande band blev anlitad att ta bilder på andra turister med parken som bakgrund. Två av tjejerna lyckades jag även fånga med min egen kamera som minne.
   Anki och jag köpte goda lunchbaguetter som vi spisade vid en bänk i parken. Därefter strosade vi vidare och slog oss så småningom ned i gräset strax utanför det inre slottsparksområdet. Det dröjde dock inte länge förrän en regnskur var i antågande och vi sökte skydd genom att fika och spisa creps i godan ro...

När regnet bedarrat var det dags att försöka fånga lite av eftermiddagens planerade fontänspektakel. Några av dessa var riktigt skoj att försöka fånga på bild, andra var inte ens tilltalande nog att försöka sig på. Nöjda kunde vi dock lämna parkområdet om eftermiddagen, för att efter en liten rundvandring i mer normal miljö leta upp stationen.

Hemfärden med pendeltåget gick genom ytterligare ett regnområde. Vår tanke var att åka lite längre denna tur och gå av fyra stationer bortanför den vi gick på vid, dvs vid St-Michel, Notre-dame. Riktigt så långt kom vi dock inte för tåget stoppades av att det längre fram på linjen var någon övergiven väska eller liknande som skulle kontrolleras. Vi gick därför av och startade vår promenad redan vid Pont de l´Alma eller annan närliggande station.

Promenaden vidare genom staden blev riktigt intressant. Vi vek snart av för att strosa ett par kvarter innanför flodkanten. Vid ett skyltfönster fastnade jag för en brudklänning som tillsammans med spegelbilden av ett träd gav en häftig bild. Ett par street-dansare fångade också min uppmärksamhet och fördröjde middagen lite ytterligare. Men så snart vi lämnat dessa och deras härliga battling för varandra, så hittade vi en Italiensk restaurant att koppla av på. Anki valde pasta och jag pizza och till detta vitt vin. Lite skoj hade jag åt dels inkastaren som verkade flirta även med de andra restauranternas personal och åt servitören som med ett leende kort hävdade att det inte fanns någon kundtoalett. Men visst, en våning ned, där temperaturen var förhöjd av ugnsvärmen, fanns det en välskött och trevlig inrättning.

Hemvägen företogs via den södra strandpromenaden sedan vi ägnat en god tid vid Notre-dame i vacker solnedgång. Vi försökte ihärdigt fånga skymingsbilder längs vår promenad. Till slut unnade vi oss dock att åka ett par stationer med pendeltåget hem. Fötterna var vid detta laget riktigt möra och det var en befrielse att komma hem och få koppla av på hotellrummet denna sista kväll tillsammans före min hemresa. En riktigt mysig natt...

...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
 
 

Måndagen den 16  juni 2008: Vid åttatiden steg vi upp. Jag var faktiskt riktigt pigg när vi gick ned till frukost. Ännu en mysig sådan, sedan jag nu lyckats uppskatta den franska frukostmenyn.
   Anki hade behov av att förbereda sin arbetsdag varför jag gav mig av för ett par timmars egen upptäcksfärd i storstaden. Jag inledde med en promenad bort mot Palais de Chaillot, dvs i närheten av Eiffeltornet. I parken blev jag två gånger uppvaktad av en söt tiggerska, som dock nekades gåvor. Det kändes som om hennes kunskaper och möjligheter till inkomster var bättre än hon gjorde gällande. Hade hon uppträtt lite mer taktiskt, annat än som tiggare, hade jag nog fallit lättare, säkert allt för lätt. Nu var dock valet inte svårt, även om skuldkänslorna snart grep tag i mig. Hur som helst fascinerades jag över hur snabbt hon syntes uppslukad av världen. Jag missade helt vart hon tog vägen efter hennes andra och sista försök, när jag i lugn och ro författade ett SMS till sverige...

Min promenad fortsatte via Avenue Kléber vidare längs Rue Galilée ända upp till Avenue des Champs-Elysées. Nu var det dags att planera för min vidare färd mot flygplatsen. Jag ville inte drabbas av tidsbrist utan valde snart att leta upp närmsta metro, dvs station Geroge V. Därifrån planerade jag att åka till Chatelet Les Halles för byte till tåget mot Charles de Gaulle.
   Efter att ha letat upp rätt perrong hann jag just få frågan av en ung tjej om det var rätt perrong till flygplatsen. Men precis därefter kunde jag förstå av högtalarutrop att det var trafikstopp längs linjen och man hänvisades därför till linje D och byte vid Gare du Nord. Mitt försök att göra sällskap med tjejen visade sig snart vara misslyckat. För bara efter någon minut, sedan jag förklarat hur vi skulle åka, blev jag varse att hon hade aningen brottom. Hon började i mitt tycke irra runt utan nämnvärd logik och snart hade även jag lurats ut ur systemet av spärrar. När hon snart ångrade sig och ville tillbaka in flippade hon aningen panikslaget ur. Jag tror inte jag var orsaken till stressenfenomenet, men man kan ju aldrig så noga veta. Spärrarna lät oss naturligtvis inte komma in igen. Hon, liten, snabb och smidig, lyckades dock smita in bakvägen genom en ivrigt pipande grind. Här lät jag henne löpa vind för våg, för att med lite mer systematik leta reda på den linje jag redan från början vetat var rätt.
   Vid en informationsdisk fick jag en tillfällig passerbiljett och var snart åter innanför spärrarna. Snart var jag även vid rätt plattform. Även fortsättningsvis fick jag frågor om tågen skulle leda mot flygplatsen. Eftersom jag åter igen kände att jag var i min rätta miljö och på rätt spår hade jag inga problem med denna funktion, trots att det var engelska som fick vara huvudspråk. Men visst var det skönt att efter bytet vid Gare du Nord sitta på rätt tåg ända fram till flygplatsen.

Väl på flygplatsen CDG hade jag gott om tid. Började med att gå på toaletten. Sedan letade jag mig vidare mot avgångshallen. Ett av resans bästa foton lyckades jag ta här. En härlig bild av en skara människor med ett mål i sikte, en tydlig strävan framåt i en riktning.
   Incheckningsprocessen blev aningen krånglig. Kanske berodde detta på att jag skulle byta plan längs vägen. För även en incheckningsvärd misslyckades och hänvisade mig vidare till incheckningsdisken. Ett nytt försök hos ytterligare en värd fungerade, men först sedan hon efter mycket letande hittade mig på en manuell lista med kodnummer. Sedan även denna kod matats in kom mina båda biljetter ut som de skulle.

Innan vi bussades ut på flygplatsen hann jag med en god fika. Äntligen lite gott kaffe och en choklad-croissant (eller rättare sagt en "pain au chocolate"). Gott och avkopplande hur som helst, trots att jag förlorade min väntsittplats under min tid i kö..

Min flygresa med flygbolaget CSA gick mot Prag. En trevlig flygtur som avslutades med landning i duggregn. Lite ångrade jag att jag inte tagit bra och talande bilder av en tjej som länge stod invid mig vid incheckningspelarna på Charles de Gualle. Hon hade väl kunnat illustrera den bild jag velat fånga av någon söt person i väntan, förjunken i tankar osv... Denna bild kom jag att ha inombords under hela resan, eftersom hon hamnade inom synhåll även på planet, vid fönstret på andra sidan gången en stolsrad bakom. Tänk om jag hade varit lite driftigare och modigare fotograf...
   Eftersom det var min andra mellanlandning i Prag på kort tid, så var jag denna gång mycket lugnare. Inledde med en längre tids fika med en god isdryck. Därefter tog jag en kort promenad utomhus i regnet för att se mig om. Först därefter letade jag mig genom en gigantisk avgångshall, genom säkerhetskontrollen och upp mot rätt avgångsterminal. Innan jag slutligen även letade upp rätt gate, så införskaffade jag mig en gosebjörn. En bra individ att ha som förgrund till några av mina bilder.

Under den sista flygturen startade vi i ett mäktigt ljus. Regnmolnen hängde fortfarande tunga över startbanan som var dränkta av väta. Men samtidigt sken en lågt stående sol upp denna mörka verklighet med ett motljus som var gudomligt vackert tillsammans med raden av ljus längs startbanan. Här hade jag velat ha en fotopause...
   Bredvid mig kom jag att ha ett par Koreaner, på väg till Kista och Älvsjö. Hennes engelska kunde jag förstå hjälpligt, men hans var ibland riktigt svårtydd. Till slut märkte jag en av anledningarna. I uttalet låg det flera "b". Ordet "beautiful" lät som "butibul". Vi flög längs Ölands ostkust efter att ha passerat mängder av vackra ljusfenomen i moln och på vatten. Inflygningen mot Arlanda och bana 08 var mycket njutningsbar, med i princip full sikt över såväl Södertälje kanal, Edsviken, Norrvikssön, Mälaren och slutligen Vallentunasjön. Mäktigt körde vi dock in i en molnvägg, ett vackert, högt moln, bara sekunder innan vänstersvängen till vår glideslope och ILS-landning.

Koreanerna försvann snart ur synhåll. Själv hade jag inte speciellt brottom av planet när jag vid utgången blev stoppad av en person jag känner väl från dansgolvet. Jag hade under en sekund av klarsynthet, strax efter starten från Prag, fått för mig att "Professorn" suttit ett par stolsrader framför, på motstående sida gången. Men som vanligt hade jag slagit bort tanken lika snabbt. Men detta var hans färd hem från föreläsningar på Rhodos...

Det var avkopplande att följa med flygbussen mot stan. Varför han tog den gamla vägen förbi Upplandsväsby och Rotebro var ett mysterium. Men det kan ha varit någon tidigare olycka och avstängning på E4:an som var grundorsaken.

Väl hemma kunde jag summera en mycket god och lyckad resa. Saknade redan Anki mycket...

...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
 
 

Tisdagen den 17  juni 2008: Nattsömnen blev inte speciellt lång denna natt. Lät mellan sovpassen ladda in Parisbilderna. På morgonkvisten stod färd in till stan och båtfärd med tågledargruppen till Grinda på programmet. En trevlig mötesdag även om varken fika eller måltider lyckades levereras enligt plan. Förseningar som dock inte gjorde mig så speciellt mycket. Väl hemma, efter en del fotograferande längs färdvägen, var jag rejält trött. Njöt en riktigt god och lugn kväll hemma i ensamhet.

Onsdagen den 18  juni 2008: Hade en lugn och skön förmiddag hemma och inte en tanke på att det var en specialtur med en timmas arbetsplatsträff inskrivet i schemat före den ordinarie arbetstiden. Detta resulterade i en timmas komptid när misstaget sent om kvällen upptäcktes av mig själv.

Torsdagen den 19  juni 2008: Hade en tidig förmiddagstur som tågledare. Anki var naturligtvis kvar i Paris, så det blev att roa sig själv under eftermiddagen och kvällen.

Fredagen den 20 juni 2008: Åter en tidig tågledarmorgon, men lite sovmorgon och start först klockan 07.00 beroende på den innevarande midsommaraftonen med lördagstrafik. Arbetsmässigt var det inga stora bekymmer utan en riktigt bra arbetsdag. Väl hemma var det städning som gällde. Sov dock ett par timmar på eftermiddagen för att orka städa effektivt. Anki kom nämligen hem sent denna kväll efter inflygning söder om stan och slutligen landning på Arlanda österifrån. Gissa om hennes hemkomst var efterlängtad...

Lördagen den 21 juni 2008: En trevlig helgarbetsdag som blev god trots kontaktledningsrivning över spår 6 och 7 i Älvsjö, av tåg 2830. Innan skyddsjordning var utförd slopades uppehållen i Älvsjö för tågen mellan Högdalen och Årstaberg. Enligt uppgift låg nämligen delar av kontaktledningen även på plattformen vid norra plattformsänden.

På hemmaplan jobbade Anki och jag tillsammans med sortering av hennes Parisbilder. Riktigt härliga och bra bilder.

Söndagen den 22  juni 2008: Efter en lugn frukost arbetade jag med mina egna Parisbilder. Anki satt ute och njöt av sol och bok. Min eftermiddag på jobbet blev bra, även om jag snabbt irriterades över ett av järnvägsföretagens nyckfullhet. Ett avgående tåg från Stockholm C drabbades snart av lokskada. Ett nytt lok sändes efter och bytet planerades till Västerås C, något som även resenärer informerades om då det skulle innebära en senarelagd avgång. Irritationsmomentet var att man helt plötsligt ville utföra lokbytet i Arboga istället. Med andra ord svek man resenärerna i Västerås, skulle krångla med ny tidtabell för det jagande loket. Därtill trodde man sig nog kunna slippa den ordergivning som naturligt följer med denna hantering. Vinsten med detta förfarande såg jag aldrig skymten av. Bara merarbete till ingen nytta. Någon tid vann man naturligtvis inte heller på denna nyckfullhet...

Även resten av arbetspasset fanns det gott om sysselsättning. Dock i ett mer vettigt syfte och i ett bra tempo. Om kvällen såg jag Spanien vinna över Italien, för första gången på 88år i fotbolls-EM. Reser av sallad avnjöts också...

Måndagen den 23  juni 2008: Om natten hördes riktigta störtskurar utanför huset. När morgonen kom kunde jag njuta av morgon-TV, "Blue water high". Därefter fortsatte jag min sortering av Parisbilder under dagen. Innan det var dags att sova middag hann jag skriva ut dessa på A4-fotopapper med tolv bilder på vardera (matt utskrift). Linda hörde av sig och planerade för Ölandsveckan, vilket var riktigt glädjande. När jag efter lite sömn skulle stiga upp var jag dock riktigt trött. Framför mig hade jag ett nattarbetspass som tågledare.

Arbetspasset startade nästan omgående med trafikledningsbekymmer. En inväntad förbindelse i Katrineholm hade ej kommit oss till kännedom, varför trafiken stoppades upp och skapade tågförseningar helt i onödan. I slutänden fick det även till följd att det sena tåget fick ligga efter godståg större delen av sin färd mot huvudstaden, något som annars hade kunnat undvikas effektivt, dvs om godståget fått åka vidare direkt....
   Även när det gällde arbeten med växelbyte på Stockholm C krävdes insatser med tolkning och korrigeringar av arbetsområdets begränsningspunkter. Inget stort ingrepp, men ack så viktigt att få rätt. Samtidigt hade vi vissa svårigheter med att se den enda öppna tågvägen för ett godståg med speciella transportvillkor. Men detta löste sig också relativt smidigt sedan en arbetsstart stått tillbaka ett par minuter.

Tisdagen den 24  juni 2008: Innan arbetsnatten var slut hade Södertälje kanalbro varit ur kontroll och medfört två sena pendeltågsvändningar samt att en person tillfälligt klämts fast mellan tåg och plattform i Huddinge, med räddningsstyrka tillkallad. I Flen undanröjde polisen därtill ett självmordsförsök med minsta möjliga mariginal. De råkade bara passera stationen och slog larm. Tre minuter senare hade det varit för sent...

Tiden hemma nyttjades som vanligt för återhämtning mellan mina två nattarbetspass.

Direkt jag kom till arbetet fick jag en intressant nöt att knäcka. Med hjälp av en förbigång i Ransta lyckades vi tillfredsställa SJs önskemål om en inväntad förbindelse till ett nattåg som normalt sett ej gör uppehåll i Sala.

Onsdagen den 25  juni 2008: Natten förlöpte i ett ganska lugnt och skönt tempo. Södertälje hamn drabbades visserligen av en lokurspårning under morgonen, men efter att checklistor och larmkedjor säkerställts var det i princip bara ett tåg som hade kommit såpass långt att det tvingades återvända till utgångsstationen.

Efter att ha sovit ut hemma nyttjade jag fritiden till dagboksskrivande mest hela dagen...

Torsdagen den 26  juni 2008: Dagen nyttjades dels för dagboksskrivande, men även för tid utomhus i form av häckklippning. Om kvällen åkte jag via Hammarby sjöstad och MAX vidare till Hågelby för dans. En trevlig danskväll till BLENDER och en riktigt god uppladdning inför den stundanden Ölandsveckan.

Fredagen den 27  juni 2008: Både Anki och jag var lediga denna dag. Det var riktigt skönt att tillbringa lite tid hemma i lugn och ro, att kunna packa utan stress. Anki vattnade trädgården och jag såg till att kamerorna var väl förberedda för en dryg veckas utflykter. Vi hade haft planer på att åka redan denna afton, eventuellt även med dans i Barva, men nu inriktade vi oss istället på att boka hotell i Lund för dagarna efter Ölandsveckan. Ett riktigt trevligt beslut...

Om kvällen åkte vi över för att vattna hos mina föräldrar. Eftersom vi var hungriga såg vi dock till att äta en pizza i Häggvik innan vårt uppdrag. Anki hade lite otur med att servitrisen slog ut min öl i hennes knä. Men eftersom vi hade ledigt och var relativt fritidsklädda gjorde det inte så mycket. För egen del fick jag dessutom en ny öl. Inte helt fel då jag mer än hunnit smaka på den första.

Tunneln genom Tunberget hade öppnats. Anki fick därmed äran att premiärköra genom densamma på motorvägen bort mot Hagby. Tillbaka tog vi den gamla vägen, vilken naturligtvis påvisade vilken enorm skillnad i tidsåtgång de olika vägvalen ger.
   Under vår hemfärd valde jag att köra genom den nyöppnade tunneln igen och vidare genom stan. Norrtull skulle vara avstängt så det passade bra att åka E18 in mot stan och Sveavägen genom de centrala delarna. Olyckligtvis var även påfarten mot Centralbron avstängd vid centralen, varför färden fick fortsätta via Fridhemsplan över mot Södermalm och Hammarby sjöstad. Många veteranbilar hade vi då sett när vi äntligen kom hem, sent om kvällen...

¨

Innan jag gick till sängs hade jag bestämt mig och beställt en NIKON D300 hos Fotokungen, tillsammans med ett nytt macro-objektiv 60mm. Kände mig så underbart nöjd...

Lördagen den 28 juni 2008: Vi gick upp redan vid halvsjutiden eftersom det fanns mycket att fixa innan avfärd till Öland. Det handlade inte om packning utan för min del om fondförsäljningar och transaktioner inför mitt nu beslutade och förestående kameraköp vid hemkomsten om en och en halv vecka. Hade beställt min kamera och mitt nya objektiv under fredagskvällen samt därigenom meddelat när avhämtning var planerad. Det sista av saker packades och avfärden kunde ske omkring klockan 08.10. Frukost inmundigades vid Nyköpingsbro i form av kaffe och en rostbiffsmörgås. Även bensin och spolarvätska inhandlades före avfärd.

Vi siktade mot Mjölby och Boxholm för att därifrån vika av mot sydost, in mot Småland. Under vår färd blev det en bilfärja över sjön Sommen. Efteråt fortsatte vi på småvägar. En bil som knappt ville köra 50 km/h på de slingrande 70-vägarna tycktes inte heller vilja bli omkörd, utan hindrade oss ett par kilometer. Han fick var gång jag annonerade en omkörning en bilplacering mitt i vägen, riktigt otaktiskt. Men det kom fler bra raksträckor och till slut fick han ge sig, väl placerad till höger.

En god måltid fick vi på en mysig gård, Ydregården. Ett bra och mysigt stopp på alla sätt och vis.
   Färden fortsatte via Lönneberga ner mot Kalmar. Vi anlände till Kalmar en bra stund efter bilen med Patrik och Pelle. De hade därmed hunnit fylla kundvagnarna med en hel del varor. För oss återstod endast ett litet kompletteringsjobb med Yoghurt och andra frukostvaror. En del av middagarna inhandlades redan nu, men merparten lämnades för kompletteringsinköp under veckan. Betalning utfördes och färden mot Lundegård fortsatte med Patrik ett par bilar framför Anki och mig. Hade han bara fått en straffrunda i någon rondell, så hade vi hunnit om honom. Inte så mycket prestigeförlust i och för sig...

Vid incheckningen till Lundegårds kamping ca 18.30 inhandlades även "dansbandet" för 750 kr, dvs inträdesbandet för dansveckans alla danser. Sedan följde urpackning av bilarna och inpackning i kylen. Det sistnämnda gjorde Anki och Pelle med ypperlig framgång. Själv fick jag uppdraget att parkera bilen på vår ordinarie uppställningsplats. Efter ett mellanmål och en skön men iskall dusch bjöds en nonstopdans till SHAKE och CASANOVAS. Kort sagt en underbar danskväll. Nöjd avstod jag några av extranumren på slutet...

Söndagen den 29 juni 2008: Uppvaknande efter en underbar danskväll till Shake och Casanovas. Lite sliten men helt klart på ett skönt sätt. Efter frukost ner till en relativt tom strand för lite avkopplande läsning invid väggen på TV-huset. Växlande molnighet, men ett skönt bad med kameraprov och härliga undervattensbilder med min nya Olympus my1030-SW. Efter mina undervattenspremiärsbilder var det dags att besöka maskeraddanstävlingen uppe på logen. Inledningsvis fick jag ta de flesta bilderna ovanför huvudet med varierat resultat. Men mot slutet av tävlingen fick jag en mer framskjuten position då jag kunde fotografera ståendes på knä framför den stolsittande publikskaran. Nu blev bildresultatet naturligtvis bättre. Mest publikfriande var den extra foxtrottävlingen där "Dennis och krokodilen" hårdgnussade sig genom heatet...

Om kvällen bjöds god spagetti och köttfärssås. Därefter avnjöt jag en hälig bastustund. Dock med det negativa att en av ungdomarna var lite väl berusad och både lyckades slänga igen glasdörren hårt vid ett par tillfällen, kasta sönder en glasflaska och nära nog bränna upp sig på bastuaggregatet. Städningen efter glasflaskan blev väl godtycklig, men man var ändå livrädd för att få glas i foten. Så onödigt med glasflaskor i bastun...

Någonstans måste jag tänkt riktigt fel, för när jag väl var färdigduschad och påklädd var det fortfarande en och en halv timma kvar till dansen. En väntan som jag inte riktigt laddat för och som snarare gjorde mig seg än extra gott. Kanske var det därför som jag i princip bara hade dansenergi och motivation fram till pausen. Efter densamma var det i princip Anki som räddade kvällen och gjorde den riktigt gott. Kom aldrig riktigt igång med mina fötter och mitt uppbjudande...

Måndagen den 30 juni 2008: Efter danskvällen till Blender njöt vi av lite nattmingel. I år hade en stor del av huvudefterfestandet annars flyttat till vår stugrad. Mycket beroende på ett mindre dansgolv som fanns uppmonterat under två partytält två stugor bort. Provade bilder med högt ISO. Festligheterna pågick till ca 06.30, men jag gick trots detta till sängs ca 04.15.

...
Foto: Anki (denna bild)
...
 
...
Foto: Lars Ålander

Gick upp en sväng om morgonen, innan ett riktigt skyfall startade, och som sedan hade dragit förbi med sitt takoljud när vi gick upp vid elvatiden. Dagen bjöd i övrigt på växlande molnighet med sol och riktigt stora vågor på havet. Var bara tvungen att bada med min kamera igen. Anki gjorde mig sällskap och fotograferade med systemkameran från land. Vi fick ytterligare inspiration av Åke som valde att vindsurfa samtidigt. Ett par riktigt läckra bilder blev det frå båda våra kameror. Anki hade en liten fördel av att stå stadigt på land och på piren med blåsten som ända motarbetare. Själv fick jag brottas med vågornas kraft och försöka trycka av vid precis rätt tillfälle för att motivet inte skulle döljas av en stor våg. Vågorna sköljde naturligtvis över mig titt som tätt, men det svåra var att hålla balansen och få kameran rätt riktad. Men ett par bilder blev riktigt häftiga ur vinklar man inte annars brukar se bilderna. Havet såg riktigt grymt ut tillsammans med de mörka molnen som ibland utgjorde den perfekta bakgrunden. Efter ett par kallsupar gav jag dock upp och klev upp på piren. Nu kunde jag fånga Anki på ett par härliga bilder där håret flög både hit och dit. Naturligt men kanske inte så efterlängtat av min modell?

Efter en grillmiddag blev det bastubesök med varierat drag. Först några få personer i sällskap, sedan en lugn stund där jag hann prata en hel del med Jen-Jen och sedan en proppfull bastu, där ej alla fick sittplats. Tror det blev ungefär jämn fördelning mellan killar och tjejer. Dock riktigt ojämlikt, då tjejerna i år verkar mer påbyltade än någonsin om man ser till badkläder i bastun. Kan inte riktigt förstå varför det ej längre ska vara jämlikt på även denna front?

blev en underbar danskväll till Wahlströms. Nu var jag åter igen taggad att dansa. Fick till och med tillfälle att testa underbar "gnuss" med Sara (Saga), något som blev en av kvällens höjdpunkter....

Tisdagen den 1 juli 2008: Efter den helt sagolika danskvällen till Wahlströms blev det en skön dusch följt av mysig tillvaro med varma smörgåsar på bordet. Utomhus var det åter igen fest på det lilla dansgolvet inom stugraden. Karolina var nyanländ och välkommen till stugan för andra året i rad. Snart gick vi alla till sängs och för egen del sov jag till omkring klockan 11.00.

Det bjöds en solig dag som utnyttjades vid stranden och i vattnet. Hann med lite god fotoboksläsning innan det blev dags att åka in till Borgholm. Vi njöt alla av glass, (Bananasplit för min del). Inhandlade ett minneskort till kameran innan vi startade vår huvudsakliga inköpsrunda med inriktning på matvaror. Kvällsmaten bestod av god nylagad rabarber- och jordgubbskräm som för egen del spisades med lite vaniljglass. Sov tio minuter innan jag gick iväg till duschen. Ankomsten till logen blev aningen sen, men inget som störde dansen till PERIKLES. Under pausen var vi visserligen nere vid stugan, men endast för klädbyte. Dansade med en lång Ölandstös utöver många andra godingar denna afton. Själv njöt jag riktigt gott av musiken, men tydligen var det många som efteråt hade invädningar att komma med. Min danskväll förblev dock fylld av positiv kraft...

Onsdagen den 2 juli 2008: Efter dansen till Perikles och den spännande premiärdansen med Chandra och gnuss med både Helena och Anki bjöds mingel och korvgrillning utanför stugan. Rikligt fotograferande nattetid, bland annat test av blixtarna. Gick inte till sängs förrän klockan var 06.06. Trots detta var jag åter igen på benen ca 11.30, när övriga stugvänner ännu sov. Anki och jag åt frukost och förberedde oss för att bli hämtade av min foto- och dansvän Malin P.

Bilen som hämtade oss för färd mot norra Öland och Trollskogen kördes dock av Malins vän, en ny Örnsköldsviksbekantskap för mig. Vi blev till slut sju personer (två bilar) som vandrade genom Trollskogen och förbi huvudattraktionen i form av ett båtvrak som under vinternatten den 21 december 1926 förliste i svår snöstorm. Båten skall ha legat i vattnet till någon gång under 1950-talet då den under en ny vinterstorm spolades upp på stranden. Nu ligger den solblekt och illa medfaren som ett pampigt monument över en svunnen tid...

Tiden gick snabbt i Trollskogens våld. Återfärden fick starta ca 17.30 utan att vi hunnit med någon gemensam måltid. Vi hade istället livnärt oss på en liter jordgubbar som delades mellan Anki och mig. För kvällen hade vi sedan en middag inplanerad och bokad till klockan 19.00 vid Campingens restaurant. En riktigt god middag som sent ska glömmas. Maten smakade sagolikt gott och jag såg fram emot att få höra den kvinnliga trubadur som verkade göra sig i ordning. Men vilken besvikelse det blev när bandet Bhonus terroriserade oss med sin egna musiksmak. Inte nog med att vi skulle lyssna på dem senare under danskvällen, nu tog de tiden från trubaduren. Restauranten fick därmed lämnas utan att trubaduren fått en chans till publik. Synd, riktigt synd...

Efter en kort bastu och efterföljande dusch gjorde vi oss redo för en danskväll som inte bjöd några direkta höjdpunkter. Före pause bjöd Bhonus i princip endast en låt, ett disco-medly, som nådde den nivå och kvalité som man egentligen ska kunna förvänta sig av bandet. Men med för många års erfarenhet (trots att det efter pausen brukar vara snäppet bättre) fick det helt enkelt räcka med visor för denna afton. Musiken bjöd helt enkelt inte njutning nog för att ge dansen någon energi. Anki och jag njöt istället en lugn stund i stugan samtidigt som vi lät tvättmaskinerna och torktumlaren jobba under natten.

...
 
...
 
 
 
 

Torsdagen den 3 juli 2008: Vi hade visserligen lagt oss tidigt då Bhonus inte bjöd någon direkt njutning på dansgolvet. Men detta hindrade mig inte ifrån att stiga upp igen när det bjöds varma smörgåsar i natten. Sov sedan ett par timmar och fann därefter Pelle och Emelie i sin nattvaka utanför stugan. De skulle vaka in receptionens öppnande för att kunna få en stuga till nästa år. Min del i underhållningen, i väntan på att tiden skulle vara inne, blev i form av fotografering och kamerautlåning. Emelie verkade älska min systemkamera och producerade ett par riktigt bra bilder, i synnerhet sedan vi bytt till ett mer lämpligt närbildsobjektiv...

Från klockan tio (efter sömn i stugan) sov jag vidare på gräsmattan utanför. En behaglig tillvaro som sedan under dagen även skulle bjuda goda stunder för läsning i min fotobok. I samma viloanda tillbringades resten av dagen fram till middagen som bjöd Tacos. Därefter en lika avkopplande lång och lugn bastutillvaro.
   Veckans absoluta danshögtid upplevdes denna kväll till ZLIPS. Vilken öppningsrunda. Bara starka låtar med tryck, sångglädje och osannolik dansinspirationsnivå. ZLIPS höll sedan denna oslagbara nivå kvällen ut. Min dansvän Anna (läkarstuderande) bjöd sedan veckans underbaraste och mest rytmfyllda och varierade dansupplevelse i såväl foxtrot som bugg. Varenda liten takt och rytm kunde föras och inspireras med minsta möjliga motstånd. En helt sagolik dansupplevelse som kommer att sitta kvar i kroppen resten av året.

Kvällen bjöd såpass mycket njutning att jag efter pausen och härlig dans med Anki inte vågade utmana känslan med allt för många uppbjudningar. Ville leva på att jag hela kvällen haft drömpartners, oavsett danserfarenhetsnivå. Gick istället och fikade samt snackade med en tjej med erfarenhet från danspedagogerna. Fick aldrig chansen att dansa med henne, men det var intressant att både behandla foto och dans som samtalsämnen. Hoppas denna, hennes första, sommar inte blir den sista på Öland. Hon hade en bit kvar innan hon skulle känna sig hemma på just Lundegårdsdansgolvet, det stod klart. Men hon verkade torts detta inte helt avskräckt, utan full av vilja att forska vidare...

Slutet av den underbara danskvällen närmade sig och jag vågade mig åter igen in på dansgolvet. Allt blev som det redan hade varit under kvällen, dvs helt underbart. Jag behövde inte oroa mig för att bli nedtagen på jorden igen. Alla danser förblev underbara. Men visst, det var nära att jag blev uppbjuden av en av de få som hade kunnat ge mig dansavsmak. Men det var då jag bröt av med tidigare nämnda fikastund och tid till räddning undan en oönskad dansjägares skrämmande blickar...

Fredagen den 4 juli 2008: Med gnussande och Anki som danspartner avslutades ett av årets absolut starkaste danskvällar i en stormande positiv anda. ZLIPS hade slutfört årets spelning med högsta möjliga betyg och styrka. Deras framförande av artisten "Duffy" och låten "Mercy" kandiderade till att sitta kvar i sinnet bra många veckor under sommaren. Vilka lyckorus en dans och ett framträdande kan ge. Melissa kan verkligen sin sak och ZLIPS är verkligen rätt band för henne...

Natten bjöd på härligt mingel och banangrillning, foto och mycket mer... Sov sedan till lunchtid efter att ha kommit i säng ca 05.30. Efter frukost åkte Anki och jag in till Borgholm för att inhandla skor. Ett lyckat köp av Reebook-skor, två par, för min del. Om eftermiddagen badade jag för att få ytterligare några undervattensbilder. Problemet var bara att jag tappade mina glasögon i vattnet det första jag gjorde. Hade bara tänkt att blöta håret lite innan fotografering ovan vattnet skulle inledas. Tanken som gick om intet var att ha kameran torr inledningsvis. Nu fick den istället släppas på botten för att ge mig en fast positionsangivelse för vart jag befunnit mig vid tillfället för min glasögonförlust.
   Efter ett par minuters letande fann jag glasögonen på bottnen. De fick då utgöra fotoobjekt, till dess jag åter igen förlorade dem ur sikte. Så småningom lyckades ett andra fotograferingsförsök, men efter det vågade jag inte riskera glasögonen mer. Fick sällskap i vattnet av en Gotländska (minglandes vid stugan tidigare under natten) och lät mig fotograferas tillsammans med henne under vattnet innan det var dags för lite landvärme och ett uppstigande ur vattnet.

Efter badet fanns det tid för ytterligare avkoppling. Njöt av min fotobok innan det var dags för grillande av kycklingbitar. Om kvällen bjöds bra dans till JANNEZ. Även om danskvällen blev bra i sig, gavs ett mycket blekare intryck än natten innan. JANNEZ upplevdes helt enkelt riktigt slätstrukna och förutsägbara i jämförelse med torsdagens föreställning av Zlips. Hur som helst en bra avslutning på en dansvecka som passerat allt för snabbt förbi...

Lördagen den 5 juli 2008: Efter den avslutande dansen till JANNEZ togs den naturliga duschen. Förblev kvar ute och vaken lite längre än jag tänkt. En söt kaninunge och trevligt sällskap bidrog till detta. Det var ju trots allt sista kvällen med gänget så att säga.

Trots sen sänggång var jag pigg när Anki och jag klev upp klockan 08.30. Vi inledde städandet och åt frukost i lugn och ro innan stugan i övrigt vaknat till liv. I vanlig ordning avslutade jag med en dusch, skillnaden för i år var att Anki och jag kunde ge oss iväg i förtid klockan 11.10 för färd mot Växjö och Lund.

I trakterna av Växjö besökte vi ett Mc Donalds för en lättare måltid bestående av hamburgare och milkshake. Ett barn hade upprepade problem med motoriken och logiken i samband med sugrörsdrickande. Gång på gång, till föräldrarnas förtret, lyckades han luta glaset som han normalt brukade göra. Detta resulterade naturligtvis i att han hällde innehållet över sig när han skulle dricka ur sugröret. Med andra ord osäkert om han hann dricka något över huvud taget...

Bara ett par mil från kusten hade temperaturen stigit betydligt. Istället för svala nordvindar verkade det nu vara närmare trettio grader i skuggan. Så det var kanske inte konstigt att det ibland kändes som om det låg Åska i luften. En sedan länge utbrunnen skogsbrandshärd passerades på väg mot Växjö och i Höör var det en radhusbrand som kunde bevittnas på ca etthundra meters avstånd. Riktigt stora lågor bekämpades av en nyanländ brandkår. Ambulansen hade då nyligt kört om oss...

Vi lyckades hitta hotellet direkt och checkade därför in effektivt. Vi hann således till och med sova lite innan det var dags för iordningställande och färd till Mörarp och Caisa, Johnny och lilla John. Detta samtidigt som Johnnys syster och bror med sin familj skulle komma föbi. Vi bjöds på husgenomgång innan det bjöds pizza och god samvaro. Efter ett par timmar tog vi avsked från det övriga sällskapet, för att tillsammans med Caisa åka till Ekebofestivalen i Munka-Ljungby.
   Mitt första intryck och tanke var att Ölandsveckan var riktigt prisvärd. Inträdet här om 350 kronor skulle bara räcka till ungefär två danskvällar i jämförelse med Lundegårds hela dansvecka. Nästa tanke beskrev min längtan efter lite lugn och ro. Nej, inte så mycket folk... Men jag vande mig snabbt och efter ett par minuter stormtrivdes jag. Danserna vi bjöds, efter en liten rundvandring, var i huvudsak ute i ett tält tillsammans med DATE och BLENDER. Båda banden spelade bra och det var lite extra skoj att Lasse vinkat där han vilade bakom bussratten i en pause, direkt sedan vi kommit. Här var det trots allt lite skoj att vara igenkänd...

Under kvällen bjöds riktigt trevliga danser med ett par skånetöser. Bland annat en som nyss utbildat sig till Jägmästare, väldigt lik Carolina Klyft. Efter en stunds dansande tog Anki, Caisa och jag en pause med kaffe och våfflor som tilltugg. Jag kände mig mätt redan från början, men det var riktigt gott och säkert välbehövligt... Njöt av att få dansa med gott om utrymme och till lite mer odansant publik. I princip kunde man göra vad som helst och det upplevdes ändå som lyckat... Vilka underbara danser Anki bjöd på denna kväll och natt...

Söndagen den 6 juli 2008: När det var dags för bandens extranummer (BLENDER och DATE) begav vi oss mot bilen, bort från festivalområdet. Det var en skön känsla av lätt utmattning som spred sig i kroppen. Det väl tilltagna dansgolvsutrymmet hade gjort att man många gånger gav järnet och hann bli riktigt trött under låtarnas gång. Detta gällde naturligtvis i synnerhet danserna tillsammans med Anki, som också gav allt många gånger. Nu åkte vi mot en lugnare tillvaro. Först för att köra hem Caisa i Mörarp och sedan för att leta oss vidare mot hotellet i Lund.

Innan vi kom fram till hotellet blev det en tjugo minuter lång sovpause längs vägen, halvvägs mellan Gumslöv och Barsebäck. Efter den sovpausen kändes det bra bakom ratten igen. Viktigt att lyssna på kroppens signaler och den trötthet som riskerar att bli okontrollerbar om man ignorerar signalerna.
   Till hotellet kom vi inte förrän ca 05.30. Vi sov en stund, åt frukost vid niotiden och sov därefter vidare till eftermiddagen, omkring klockan 14. En underbart utvilande tillvaro...

Väl ute på stan kunde vi njuta av en långpromenad som inleddes med ett besök på en Italiensk restaurant. Vädret medgav en måltid utomhus invid busstorget. En god måltid som spetsades med ett glas starköl. Det blev en fortsatt lugn och skön kväll som gav en fotorunda för oss båda. Jag hade inledningsvis siktet inställt på ett rivningsobjekt. Efter ca tio minuters testande var jag nöjd med vad jag fångat på bild. Inte den bild jag kvällen innan målat upp som den perfekta, utan mer läckra närbilder med ett härligt "djup i rummet". Kort sagt, ett par kvarvarande väggar och ett betongfält fyllt av stenar...

Under vår promenad tillbaka till hotellet stannade vi till vid en bensinmack. Inhandlade glassar och en kopp kaffe som spisades i en närbelägen park, invid en modern kyrka. Gick sedan vidare genom stadsparken, förbi det gamla observatoriet, och njöt av alla växter, främst rosor, som bjöds i de närbelägna stadsdelarna.
   Kvällen på hotellet bjöd sedan tid för avkopplande läsning, en kopp varm choklad och god samvaro med min prinsessa Anki...

Måndagen den 7 juli 2008: En god frukost avnjöts på hotellet i Lund. Efter att ha packat bilen åkte vi mot Dalby, Staffanstorp och Malmö. Efter lite kryssande i storstaden gav vi oss av mot Mörarp via lite mindre vägar. Mycket beroende på att jag missade en avfartsväg och snart var påväg mot Lund igen, fast söder ifrån.

När vi anlände Mörarp bjöd Caisa på korv och potatissallad. Smakade utmärkt där vi satt och spisade ute på altanen, under en värmande sol. En stund senare, under en efterföljande promenad, närmade sig en riktig åskfront. Trots detta fick vi se riktigt härliga semesterbilder från en motorcykelsemester ett år tidigare.

På eftermiddagen gav vi oss av för en långsam hemfärd längs småvägar. Mellan Åstorp och Ängelholm lyckades jag till slut fånga en riktigt stämningsfull bild. Åskmolnen i bakgrunden gav den härliga djupgrå färgen jag sökte, åkern en härlig grön färg och vidkraftverket med en kraftledningsstolpe i förgrunden gjorde resten...
   I höjd med Munka-Ljungby lyckades vi inte riktigt läsa kartan rätt, utan snurrade runt lite i trakten, komna tillbaka till i princip samma ställe. Vi bestämde oss därför att åka aningen effektivare mot Torekov för en bit mat. En god laxtallrik som mättade lagom mycket.

Den vidare färden företogs via Båstad till Halmstad. Det blev en dyr övernattning, men ack så mysig i rum 706 på sjunde våningen i Eurostop, Quality hotell. Vi hade till och med lite havsutsikt. På Coop Forum inhandlade vi lite vindruvor, ost och kex att njuta av tillsammans med lite cider. En helt underbar kväll på hotellet alltså. Inte blev det sämre av att vi hade ett mysigt program inspelat ombord på Hurtigrutten i Norge framför oss...

...
 
...
 
...
 Foto: Anki (denna bild)
...
  Foto: Lars Ålander
 
 
 

Tisdagen den 8  juli 2008: Efter vår övernattning på Quality hotell, Eurostop Halmstad, styrde vi direkt upp mot Smålandsstenar för en fika på Göstas konditori. Därifrån gick färden vidare längs småvägar till Ulricehamn där vi åt middag. För egen del en god pasta bolongese. Efter en kortare "stadsvandring" och ett toalettbesök i en galleria, kunde jag inhandla ett nytt minneskort till min olympuskamera. En upphandling som stillade min fotohunger...

Färden vidare gick längs Hornborgarsjön och därefter ko- och hästhagar som vi besökte. Söder om Moholm hann jag med lite tågmupperi tillsammans med min kamera. "Blomman" hjälpte mig via telefon med uppgifter om den stundande tågföringen på platsen. På Eurostop i Örebro gjorde vi ett toauppehåll, som för Ankis del kom att bli ett litet misslyckande. Hennes kamera blev nämligen tyvärr kvar och senare även snodd, dvs knappast endast omhändertagen...

Vid Hummelsta upptäckte vi misstaget och kontaktade därefter hotellet på plats. Men kameran kunde då ej återfinnas. Detta trots att centrumet varit stängt från tiden strax efter försvinnandet. Efter detta dystra besked fortsatte vi dock till Norrviken för att vattna blommor. Här sov vi även kvar under natten, för att tidigt kunna ge oss av tillbaka till olycksstaden Örebro...

...
 Foto: Anki (denna bild)
...
 
...
 
...
 
...
  Foto: Lars Ålander
 
 
 

Onsdagen den 9  juli 2008: Efter sömnen på soffan i norrviken gav vi oss av mot Örebro och Eurostop. Ett kortare stopp gjordes för frukost i Hummelsta, längs vägen.
   Trots vårt tappra försök att spåra kameran efter sitt försvinnande, via städbolag (Rent Hus) och omgivande butiker, var nog slaget om hedern förlorad. Riktigt synd med tanke på att Anki hade ett par riktigt underbara bilder på minneskortet i kameran. Jag tror jag sörjde nästan lika mycket som hon...

Hem tog vi den södra vägen om Mälaren. Väl hemma fixade Anki två snabbtvättar. Jag gick och inhandlade två pizzor åt oss. Därefter hämtade vi ett paket i Älta C innan färden fortsatte mot stan. I närheten av Medbogarplatsen hoppade jag av för att hämta min nya kamera NIKON D300 hos Fotokungen. Anki åkte vidare för att besöka sin farmor och senare under kvällen inhandla en keps inför hennes stundande greklandssegling.

Kvällen hemma kom i mångt och mycket ägnas åt bildinladdning av bilder från hela Ölandstrippen...

Torsdagen den 10  juli 2008: Det var en mysig morgon trots en sen kväll. Åkte iväg från hemmet ca 10.15. Dagen var vigd åt fotografering. Strax efter klockan elva hämtade jag upp "Blomman" för färd mot Ängelsberg. Ett kortare fotostopp gjordes dock redan i Rotebro, sedan jag sett lok och en vagn gå norrut, i samband med min bilfärd norrut förbi linjen mellan Ulriksdal och Kummelby. Min korrekta slutsats var direkt att detta var tåg mot jästbolaget i Rotebro, för växling där.

Efter vårt tillfälliga stopp i Rotebro körde jag vidare mot Ängelsberg, via Västerås, efter "Blommans" förberedda och upprättade färdplan. Fotoplatsen i Ängelsberg blev kanske inte den bästa, men det var trots allt ett trevligt stopp vid vattnet. En glass och ett toalettbesök vid Ängelsbergs bruk, bredvid Snytenbanan, blev nästa goda stopp innan vi åkte vidare till Snyten och Karbrenning för nya fotostopp. Om eftermiddagen blev det en finare middag på restaurant i Avesta Krylbo. Själv var jag öertygad om att regnet skulle komma under tiden för detta uppehåll, men så blev det icke...

Efter middagsstoppet blev Rosshyttan närmaste mål. Därefter "Silvköparen" där både fika och fototillfällen fanns till hands. Det sista, något sena godståget, missade vi dock. Vi hade just gått tillbaka till bilen och börjat plocka in fotoutrustningen när tåget dundrade förbi. Trots detta var jag mycket nöjd med dagen. Det hade varit en underbar känsla att både ha min D200 och D300 över axeln, lätt att använda just den kamera och det objektiv som passade för stunden. Så materialistiskt tillfredsställande.

Hemfärden företogs via Morgongåva vidare mot Uppsala, utan uppehåll. Skymningen var kommen. Redan vid fototillfället vid Silvköparen hade jag imponerats av min nya kameras egenskaper. Det var ännu långt kvar innan jag med säkerhet skulle känna mig hemma med alla inställningar, trots snarlikheten hos mina båda kameror. Men många vackra och bra bilder blev det i alla fall...

Anki var vid detta laget, enligt ett SMS, på väg i säng i ett grekiskt hotell i Aten. Hon hade under eftermiddagen givit sig av från Arlanda tillsammans med en kollega för en veckas segling på Medelhavet.
    Det sista fotostoppet gjordes endast i experimentellt syfte, vid Skavstaby. Här gjorde jag relativt lyckade försök att fånga ett Arlanda-expresståg i mörker. Kort därefter bar det av den sista biten hem. "Blomman" lämnades av planenligt någon minut före midnatt.

Fredagen den 11 juli 2008: Semesterdagen nyttjades hemma för fotonedladdning från båda mina kameror. Mina första bilder från tågfotograferingen var som väntat lite felexponerade. Men i takt med mer lämpliga kamerainställningar blev resultatet snart bättre. Om eftermiddagen handlade jag och tvättade sedan tre tvättar i det något ensamma hemmet.

Lördagen den 12 juli 2008: Hela förmiddagen nyttjades till fotohantering. Till jobbet åkte jag med 12.36-bussen eftersom det inte var någon busstrejk på just vår linje. Arbetspasset var ett kombinerat Fjtkl- och tågledarpass. För vår del var det lugnt, men Gävlefjärren hade samtidigt digra problem med hagel, åska och dess nedslag runt om i deras bevakningsområde. Innan 22-bussen nyttjades för hemfärd kopplade jag av med hamburgare och milkshake i Slussen.

Söndagen den 13 juli 2008: Även denna morgon avsattes till fotohantering. Samma busstur som under lördagen kunnat nyttjas genom den strejksatta bussvärlden kunde nyttjas även denna dag. Hos oss växte molnigheten, samtidigt som mina föräldrar i Örnsköldsvik kunde njuta av sol. Det visade sig att de hade det riktigt bra under mitt samtal med mor under förmiddagen.

Arbetseftermiddagen blev bra. En specialtransport för Banverkets räkning tvingades jag dock att neka. Ansökningsdokumentet kunde inte anses vara korrekt upprättat med avseende på transportvillkor. Samtidigt hade jag stora problem med grafskrivaren. Först efter ett par timmars felsökning lyckades jag förstå vart felet låg. Naturligtvis med hjälp av en klok tågledarkollega i lokalen.
   Hagalund drabbades av en lokurspårning med en boggi på ett Rc-lok, men i övrigt fotsatte kvällen i lugnt mak. Hemma startades en säkerhetskopiering av bilder, pågåendes hela natten.

Måndagen den 14 juli 2008: Efter att ha börjat nattsömnen på soffan i vardagsrummet, flyttade jag ner om morgonen då bildsäkerhetskopieringen var slutförd. Gick upp vid elvatiden om förmiddagen. Nyttjade en stor del av dagen till att packa, stryka och sy inför den veckans kommande resa till Norrland. Innan eftermiddagssömnen och uppladdningen inför nattens arbetspass hann jag med lite bildhantering. Gick upp när klockan ännu var eftermiddag för att med bil ta mig till mina föräldrars hus och en vattningsrunda, främst inomhus. När den, efter en knapp timma, var slutförd begav jag mig in mot stan. Parkerade bilen vid Karlaplan, där jag kände mig säker på att hitta välkända parkeringsplatser utan någon speciell tidsförlust. Tog sedan tunnelbanan in till city och min arbetsplats för nattjänstgöring.

Tisdagen den 15 juli 2008: Den första arbetsnatten av två blev riktigt lugn. Det enda onormala som observerades var en eventuellt brinnande bil en bit från spåret i närheten av Tillberga. Någon uppföljning i ärendet blev det inte efter att räddningstjänsten fått numret till den lokförare som rapporterat in brandhärden.
   På min lediga tid, efter ett par timmars sömn i hemmet, vattnade jag inomhusväxterna i huset. Förberedelsearbete inför min norrlandsresa, då Anki ännu en tid skulle vara kvar på sin seglingsresa i Grekland.

Väl på jobbet igen såg jag till att hinna äta ordentligt innan nattarbetspasset startade. Var riktigt hungrig och kände att huvudet behövde en god energikick för att komma igång. Och så fick det alltså bli. Denna kväll och natt blev det mer att göra. Två riktigt unga ungdomar togs omhand av polisen i Enköping sedan de lagt saker på spåren. Innan de kördes hem till sina föräldrar vallades de på platsen (spåret) efter vårt godkännande och kontakt med fjärrtågklareraren. Senare om natten blev en privatperson vittne till en människa som sprang in i sidan på ett förbipasserande godståg, med skador som följd. Osäkert om det var avsiktligt eller ej. Dock inte riktigt klokt...

Onsdagen den 16 juli 2008: Efter min andra arbetsnatt i följd var det härligt att bli avbytt redan strax före klockan 06.00. Jag skyndade iväg mot min långledighet, för att så snart som möjligt nå hemmet och vilan inför min förestående norrlandsresa. Det mesta var redan packat, sedan måndagen, men något återstod ännu att göras. När jag vaknade upp om dagen, utfördes trädgårdsbevattningen och andra plikter. Men just packandet drog ut på tiden. Jag ville inte stressa och kände en större lust till att njuta av bildhantering än att stressa iväg för dans i Malung. Så småningom hade jag också bestämt mig för att sova ytterligare om kvällen och starta min färd tidigt eller om natten mot torsdagen. Ett bra beslut som även gav mig en stunds njutning framför TVn med varma vitlöksbröd och skagenröra.

Torsdagen den 17 juli 2008: Någon gång omkring klockan tre om natten var åter igen på benen. Nu var jag pigg och gjorde mig iordning för avfärd mot Norrland. Målet för kvällen var ett hus bredvid Ragunda kyrka och en vän till mig. Resans första delmål blev dock Statoilmacken i Häggvik. Här var målet att inhandla en ljudbok till resan och kontrollera däckens lufttryck samt inhandla yoghurt och dricka. Allt detta lyckades. Som bok valdes efter viss tvekan "Tempelriddaren" av Jan Guillou. Ett val som jag endast ångrade de första tio minuterna, men som sedan kom att fängsla mig under all den bilfärd som de kommande dygnen bedrevs i ensamhet. Med andra ord ett helt utsökt val, som dessutom kom att kompletteras med ytterligare en ljudboksdel innan jag åter igen var på hemmaplan.

När jag passerat Uppsala gjorde jag en avstickare till Storvreta. Ville äntligen få en lite mer förklarande bild av samhället än den man får från ett rullande fönster längs järnvägen. Nästa delmål blev så småningom en frukostfika vid Tönnebro, innan det var dags att vika av inåt landet.

Efter en tids avkoppling och SMSande till en fotovän gav jag mig av mot min första järnvägsfotoplats strax söder om Bollnäs. Hade med mig grafutskrifter gällande för de närmaste dagarna och de platser jag i förväg ansett mig kunna komma att passera. Hade turen att se fyra tåg inom en mycket kort tid. De två första hann jag i och för sig inte få några bra blider på, men ändå... Var kort sagt nöjd över att ha hittat en bra plats för eventuell framtida fotografering.

Ett kortare stopp med toalettbesök fick Bollnäs bjuda, i övrigt var nästa planerade stopp och fotograferingsplats Arbrå. Här njöt jag ett längre stopp innan jag gav mig vidare mot en matpause (korv och mos) vid en bensinmack i Järvsö.
   Mätt och belåten fortsatte färden norrut. I närheten av stationen Karsjö nära Ljusdal, hittade jag nästa underbara järnvägsfotograferingstillfälle och ställe. En vacker åker, perfekt för fångandet av ett dubbeldäckat tåg. Tågets returresa orkade jag dock inte vänta på, utan färden fick fortsätta vidare direkt mot Ånge och Bräcke.

I Bräcke spisade jag mat i form av en hamburgertallrik. Kanske inte den mest uppseendeväckande måltiden, men ändock en bra uppladdning inför den kommande danskvällen och besöket hos Evelina. Den sista delsträckan drog ut en del på tiden. En liten felkörning i en av de sista korsningarna gjorde sedan förseningen till närmare trettio minuter istället för de tjugo jag hoppats på. När jag kom fram låg Evelina ute på trappan och vilade, men direkt redo att vara den bästa av alla välkomstvärdinnor man kan tänka sig.

Med en knapp timma kvar till upphämtning hann jag få del av en välbehövlig dusch. Vår färd vidare gick ner mot trakterna av Sundsvall och dansstället vid Kovland, där SHAKE bjöd underbara dansförutsättningar. Första av kända dansansikten var min vän Tessan. Henne mötte jag direkt vid toaletterna, direkt vid ankomsten. Tyvärr hann jag inte dansa med henne denna danskväll som bara flög iväg tidsmässigt.
   Ett mysigt ställe var det och många mysiga danser blev det. Inte minst med Evelina som bjöd riktigt god och mysig gnuss-foxtrot och cool bugg. Ett antal nya bekantskaper förgyllde också tillvaron. En av dem även nyinflyttad till Stockholm från Halland. Så där finns det chans att man kan bjudas fler danser i en framtid. Pausen tillbringades vid bilen sedan chauffören bjudit till en väl tilltagen fika med såväl smörgåsar som kakor och läsk.

...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
SHAKE spelar på Kovland...
 
 

Fredagen den 18 juli 2008: Den nattliga färden åter från dansen till SHAKE och danspalatset i Kovland blev riktigt njutbar. Förutom att det bjöds smörgås, bjöds det ett storslaget landskap längs Indalsälven. Fullmånen steg sakterliga upp över bergen och kullarna, speglande sig i älven omgiven av de vackraste dansande älvor som kan skådas av ett känsligt öga. Att lyckas fotografera detsamma i en lite skakandes bil var desto svårare. I synnerhet när det kom till att fånga älvorna på bild. Det närmaste jag kom var bilens underbara kvinnliga passagerare, dvs Evelina. Naturligtvis livs levande och, som nästan alltid, skrattandes eller leendes.

Åter hemma under Evelinas bjudna tak bjöds en god dusch. Därefter var det hög tid för sömn, även om det också bjöds lite tid för småprat och tillhörande glädjeämnen. Snart sov vi dock, jag mestadels i min sovsäck på soffan och Evelina i sängen bredvid.

...
Evelina vid fönstret

Om morgonen kunde jag avnjuta såväl god gröt som en god härlig dusch. Samtidigt som Evelina förberedde sig inför dagens arbete, förberedde jag mig för en längre fotoutflykt. Min resa startade mot en vacker fotoplats vid en järnvägsbank mellan Grötingen och Nyhem. Inledningsvis njöt jag av de relativt mörka moln som prydde himlen. De bästa moln jag känner när det handlar om min fotografering. Men jag hade inte mycket mer än slagit mig till ro på min medtagna vikstol, hunnit försjunka i manualen till min NIKON D300 innan det började mullra. Och då var det inte enkom av ett tåg utan av snabbt inkommande åskoväder. Min förhoppning att fånga mer än ett godståg vid denna fagra plats fick snart ges upp. Bilen blev mitt snart mitt regn- och åskskydd och färden fortsatte snart ner mot Bräcke.

I Bräcke längtade jag starkt efter en kopp kaffe. Så på ett café började jagmin Bräckevisit, njutandes en Magnum-glass och nämnda varma kopp. Därefter hade jag motiverat mig för ett par hundra meters promenad längs E14. Tror ni då inte att en bil ivrigt tutade på mig och kör in till sidan? Naturligtvis inte Någon jag naturligt hade kunnat förvänta mig, men väl igenkända personer i bilen när jag väl kom till analys. Bilen var i själva verket endast på genomresa mellan Stockholm och Wilhelmina, med grannstugans invånare frå de senaste årens Ölandsveckor. Grymt strångt att på deras minutlånga genomresa i Bräcke känna igen mig och min kamera på en endaste sekund... Inte känns världen stor just vid dessa tillfällen...
   Efter att ha besökt två av Bräckes affärer hittade jag det jag sökte. Två leksaksbilar som såg verklighetstrogna ut. Båda inhandlades mot en mindre summa pengar. Först därefter var jag åter igen redo att ge mig av norrut. Nu var det Döda fallet som var mitt mål. Men exakt där fann jag ej vad jag sökte. Tillfälligheten förde mig istället med sökande blick aningen högre upp i landskapet. En klippavsats invid stora vägen bjöd det jag letade efter. Det var ett häftigt landska i leksaksperspektiv som kunde fångas med hjälp av min kameras lins. Den storslagna utsikten gjorde sig bra som bakgrund. Ännu fanns de härligt mörka molnen kvar i bakgrunden, så fototillfället kunde ej få gå förlorat. Bortsett ifrån att bilarna undertill ännu var försedda med ett stöd (för bortskruvning) var allt perfekt. Efter att ha blött ner mitt ena byxknä hade jag i princip nått mitt mål för dagen. Något som kan liknas vid bilreklam kort och gott...

Till avtalad tid hade jag hunnit inhandla kvällsmaten, kyckling och potatissallad med tilltugg och hunnit vila utanför Evelinas dörr ett slag. Riktigt god avkoppling med tanke på den ytterligare bilfärd som väntade till Östersund om kvällen.
   Evelina dök så småningom upp och verkade tacksam över att hon hunnit med såpass mycket under dagen. Vi spisade vår måltid och gjorde oss dansklara. Omkring klockan 19.40 packade vi oss ut i bilen och gav oss av för att hämta vår medpassagerare i Krångede. En av de vänner vi fick skjuts med till Sundsvall kvällen före.

Resan via Krångede och Stugun upp mot Östersund och dansstället Sandviken gick utan anmärkning. Auml;ven om jag hade en aningen trög start på danskvällen, så blev det en bra danskväll. Inte den bästa genom tiderna på orten, men inte illa i alla fall. Nivån rent allmänt var kanske inte så speciellt hög, men det var klart mer plats denna gång än som jag mindes det. Kanske var flera av de bästa dansarna i Malung? Hur som helst, en tidig fika gav mig något mer energi och dansinspiration för resten av kvällen...

...
 
...
 
...
 
...
 
 
 

Lördagen den 19 juli 2008: Danskvällens slut till BLENDER kom även denna natt snabbt. Vi fikade lite innan avfärd, precis som vi tidigare gjort under pausen. Trivseln var god och jag var mitt under resan glad över att vi pratat om halkutbildning, bromsövningar och annan komfort i samband med bilkörningen. Jag hade visserligen samtidigt konstaterat att man sällan fick prova sina färdigheter och öva regelbundet. Denna natt skulle det dock bjudas en älg i skarpt läge. Evelina verkade positivt överraskad till den korta bromssträcka som trots allt nyttjades. Medvetet hade jag inte kört tillåten hastighet fullt ut, utan hållit igen med motivering till rådande ljusförhållanden och djurliv. Men ca 80 km/h höll vi garanterat när jag fann mig fullbromsandes och Evelina uppstämd i ett lätt dödsskrik. När jag erbjöds tid att analysera läget vid fullt medvetande var det ännu någon sekunds resa kvar till ett fullt stopp, men ännu ca en tredjedels sträcka kvar fram till den tänkta färdväg älgen måttat ut. Direkt tempo hade han inte och stördes dessutom av vår ankomst, kastade om och vände tillbaka ner mot det skogsbryn som jag tror fanns relativt nära en sjö. Inbromsningen hade varit stadig under tiden som ABSen flitigt fick arbeta. Inte över hela bromssträckan, men lite då och då när körbanan i sitt lappverk och lagning var ojämn. Alla verkade vid gott mot och jag återstartade bilen relativt omgående, nöjd med att ha fått bromsa bilen till ett effektivt motorstopp. Min bilskolelärare hade ju tyckt att just sådana här snabbinbromsningar skulle göras med motorn fullbromsad och ej urkopplad så länge undanmanövrar ej behövdes. Ett motorstopp var ett gott betyg när man väl stod stilla. Så jag var nöjd...

Den resterande delen av bilfärden mot Ragunda kyrka bjöd inga nya överraskningar. Väl hemma avnjöts en dusch och sedan sänggång i likhet med föregående dygn. Vaknade dock pigg om morgonen och kunde inte låta bli att smitta av mig på Evelina. Med tanke på att jag skulle ha min avfärd söderut, skadade det inte med den extra morgontiden jag fick. Evelina kokade sin underbara havregrynsgröt under tiden jag packade. Frukosten bjöds och därefter togs farväl, strax före klockan 11.00, den tid Evelina skulle börja sin arbetsdag.

Min färd avlöpte väl och gick raskt fram till Bräcke där en kopp kaffe och en trisslott inköptes. Mat blev det dock inte förrän i Ånge. Här avnjöts en god 150g hamburgare och dryck. Efter en kort färd ner till stationen begav jag mig söderut för att snart styra västerut mot Rätansby, följt av Sveg, Orsa och Mora. Till slut var jag framme i Malung. Det var inte utan en stor mängd tur som jag fick tag i en kampingstuga för natten. Jag startade mina förfrågningar utifrån det mest attraktiva och minst troliga boendealternativet. Man hade redan sagt mig att det inte fanns någon ledig stuga, när jag ställde ett par ledande frågor som fick expediten att tänka till än en gång. En nyckel fanns ju nämligen liggandes, inlämnad. Det var en ännu ej besiktigad stuga som jag omgående erbjöds hyra. Med andra ord ett fruktansvärt avkopplande alternativ jämfört med den tältuppslagning jag just hade börjat se framför mig...

Dansen hade nog varat i nära nog två timmar när jag kom upp till festivalområdet. Det blev ett par inledande och bra danser innan jag raskt passade på att äta. Ett nödvändigt drag för att kunna göra bra ifrån mig under den kvarvarande delen av dansen till BLENDER och TITANIX.

Söndagen den 20 juli 2008: Utbyggnaden av bana tre i Malung var en fröjd för danshjärtat. Stort och rymligt och till och med fortsatt mysigt på något sätt. Hade glädjen att hitta min vän Helena (rättare sagt hon fann mig) för ett par danser och en hel del snack. Båda delar vi dans- och fotointresset. Har dock inte sett henne på ett par år, sedan hon flyttade från huvudstaden till Vansbro. Mot slutet av danskvällen kände jag ingen direkt danshysteri i kroppen. Trots detta såg jag till att få ett par goda danser, inklusive sista dansen och ett par extranummer innan promenaden till kampingen nöjt kunde genomföras. En dag i Malung räckte gott för mig. Naturligtvis saknade jag den sammanhållning som fler dagars dans skulle kunna erbjuda, men samtidigt var jag glad över att så otvunget bara åka förbi och in till Malung.

Natten i kampingstugan blev bra. Packade effektivt om förmiddagen och begav mig av omkring ca 11.30. Då hade jag åter igen pratat med Anki. Hon hade under natten kommit hem från sin seglats i Grekland med UCPA. Hon verkade nöjd och glad, vilket även skulle visa sig under den nära nog nattliga bildförevisningen som så småningom fick avsluta dygnet på hemmaplan.

Min hemfärd hem från Malug företogs direkt efter utcheckning. Ett Ludvika fyllt av Åska och blixtar bjöd mig en enklare lunch på Mc Donalds. Vidare färd ner mot Skinnskatteberg och Surahammar efter att ha inhandlat ytterligare en ljudboksdel "Riket vid vägens slut" av Jan Guillous. Det var mycket värt att vända en mil åter till Ludvika för att få ljudboken i min ägo. Så spännande och bra högläsning kunde jag bara inte vara utan. Det hade nu gått upp för mig med all skönlitteraturs mäktiga tydlighet.

Ganska precis klockan 20.00 var jag hemma igen. Anki mötte mig direkt. Om kvällen tog vi ett skönt gemensamt bad, åt lite kvällssmörgåsar innan vi avslutade dagen som nämnt med bildförevisning från Greklandsseglatsen. Omkring midnatt var vi båda dykna i säng...

Måndagen den 21 juli 2008: Under min vakna tid lyssnades ivrigt på "Riket vid vägens slut" av Jan Guilllou. Allt annat gick tämligen trögt under dagen, men jag var trots detta vid gott mod. Bilder laddades in i bildbanken innan det var dags för både sömn och en arbetsnatt.

Tisdagen den 22 juli 2008: Det skulle visa sig att det blev två lugna arbetsnätter i rad. Tiden däremellan ägnades åt sömn och därefter fotohantering efter norrlandsresan. Dagboksskrivandet gick framåt detta dygn...

Onsdagen den 23 juli 2008: Som nämnt är blev arbetsnatten riktigt god och lugn. Åkte hem för sömn en dag då termometern snart skulle nå ca 27 plusgrader. Gick upp efter lunchtid för porträttutskrift av foton tagna på Evelina. Därutöver nyttjades tiden för räkenskapshantering och ett ständigt lyssnande till "Riket vid vägens slut".

När Anki kom hem gjorde vi gemensam sak i fråga om städning. Därefter njöt vi av sallad och gott bröd före en mycket skön kvällspromenad som fick avrunda kvällen. Sömnen kom vid 23-tiden...

Torsdagen den 24 juli 2008: Njöt en kort sovmorgon följt av frukost, fotoutskrifter och samtidigt ett ivrigt lyssnande till ljudboken "Riket vid vägens slut". Vid lunchtid bar det av till jobbet för en eftermiddags tågledartur på driftledningscentralen.

Fredagen den 25 juli 2008: Ute var det riktigt varmt. Åkte till jobbet för en tidig tågledararbetstur. Efter jobbet tog jag en promenad bort mot Karlaplan. Om eftermiddagen var jag hemma för tvätt och om kvällen blev det färd med båt till Skansen via Slussen. Det blev en otroligt skön danskväll till SCOTTS. Fick dansa med alla mina tänkta drömprinsessor, Anki, Emmsing, Puman och Sara mfl...

Lördagen den 26 juli 2008: Hemfärd om natten tillsammans med Anki från den underbara danskvällen till SCOTTS. Innan det blev dags att gå till sängs kontrollerades statusen på mina kameror och dess batterier som fick laddas. Vid åttatiden gick vi upp för att packa inför två dagars segling. Vi åkte iväg mot Handen med buss klockan 10.04. Från Nynäshamn fick Anki och jag medfölja hennes föräldrar för en seglats ner mot Trosa. Att det var den underbaraste sommardag var inte att ta miste på. Kvällen bjöd på underbara fototillfällen, en gudomlig solnedgång och en sommarkväll ombord på båten som ska förbi oförglömlig. Ett extra dopp med min vattentäta kamera blev det även sedan jag tappat ned mitt objektivlock som klart och tydligt flöt med texten NIKON tydligt synlig. Kanske var det rur att jag bara hunnit smutta på lite vitt vin, i samband med god ost och kex. För bilderna med solnedgång vid sidan av båten var riktigt trevliga att försöka ta. En lång tids bad, som slutligen avslutades med lite mer vitt vin, ost och kex. Kanske var jag trots den ringa mängden dryck aningen påverkad, för precis innan läggdags lyckades jag felbedömma vart mina steg skulle sättas. Först en halvmeter nedan mitt antagna, i blindo och enligt minnesbilden satta sikte, fick jag aningen överrumplad och överraskad fotfäste. Balansen var det dock inget fel på, men omgivningen kunde klart ana att jag fått för mycket, trots att de snabbt konstaterade att jag inte fått speciellt mycket serverat...

I båtens för sov Anki och jag gott under natten...

...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
...
 
 
 

Söndagen den 27 juli 2008: Med Trosa vattentorn i horisonten vaknade vi och avnjöt en god frukost. Därefter seglade vi norrut mot Södertälje kanal. En segling som dock snart övergick till motorfärd. Solen var underbart värmande till dess vi avnjutit middag (god rostbiff och potatissallad) i en skyddad vik. Då, med bara någon timmas färd kvar till Södertälje, tornade dock molnen upp sig i norr och öster och en kort vindstegringsfront drog snabbt förbi.
   Vi släpptes av nedanför Östertälje och vår promenad avslutades vid pendeltågsstationen samtidigt som tåget norrut passande ankom och lugnt kunde beträdas. Vår färd gick sedan vidare via Årstaberg, tvärbanan, Sickla allé och hem. Någon enstaka minuts väntan var den längsta av väntetider under en mycket effektiv hemfärd.

Om kvällen njöt vi av god sallad i hemmet. Därefter tog vi oss tid för lite bildinladdning efter den mycket goda seglingen, som nu gjort oss riktigt trötta och redo för sömn.

...
 
...
 
...
 
...
 Foto denna bild: Anki
...
 
...
 
...
 
...
 
...
  Foto: Lars Ålander
 
 

Måndagen den 28 juli 2008: Veckan startade med en tidig tågledartur. Vid avfärd hemifrån regnade det. En ganska skarp åskknall lät sig höras innan jag gav mig av hemifrån. Men molnbäletet var relativt smalt och lättades upp redan efter en kort bussfärd ner mot Nacka kvarn. Värmen fanns dock under dagen och det var först fram mot kvällen som det åter igen blev molnigare. Förmiddagen på jobbet blev lugn och bra. Från Älta centrum sände jag iväg bilder till Evelina, som ett tack för gästfriheten i norrland under mina dans- och fotodagar där. Resten av dagen hemma fick ägnas åt min egen ekonomi.

Anki tog under kvällen upp rosa potatisar från vår egen odling och den tillagades tillsammans med den lax som inköpts i centrum. Resen av helgens bilder laddades sedan in i datorn...

Tisdagen den 29 juli 2008: Hade en tidig fjärrtågklarerartur. Redan vid det första samtalet insåg jag att jag redan kommit en bra bit ifrån alla lite speciella samtal med förare. Efter detta samtal saknade jag inte heller denna kontakt, då jag bemötts med ett slags okunnighet om järnvägsvärlden men med en övertygelse om total insikt från motparten. Hur som helst mynnade samtalet ut i en OSPA, en blankett som upprättas när man anser att signaler gått till stopp framför tåget och därmed passerats. Efter det första passet vid ställverket rastavlöste jag tågledaren. Därefter tog jag kompledigt redan klockan 11.00 och åkte jag hem för diverse fotoarbeten inför kvällens möte med mina föräldrar, syrran och hennes barn.

Mötte Anki på centralen för färd norrut. Kvällen blev mycket god. Spelade bland annat "tennis" med en mjuk boll tillsammans med Angus och Malcolm under kvällen. Detta i kombination med ett flitigt fotograferande under kvällen...

Onsdagen den 30 juli 2008: Sov ut under förmiddagen till dess det var dags att åka till jobbet för en tågledareftermiddag. Arbetsdagen bjöd dock inte direkt några anmärkningsvärda händelser. Hemma om kvällen sorterades mina Ölandsbilder, så småningom med hjälp av Anki.

Torsdagen den 31 juli 2008: Kunde under förmiddagen glädjas åt att ha en lugn tågledarförmiddag på Stockholmståg. Hann med lite av det kraftigt eftersatta stationsbeskrivningsarbetet.
   Om kvällen åkte Anki och jag ut till Nynäshamn för att vattna på hennes föräldrars landställe. Då hade jag redan sovit ut ett par timmar på soffan. Dock ännu såpass trött att jag med varm hand överlät körandet åt Anki. Det blev kort sagt ett skönt och avkopplande dygn...

Fredagen den 1 augusti 2008: Hade en bra förmiddag hemma. Brände ner en sammanställning av Ölandsbilder på CD-skivor för leverans till mina vänner. Jobbet som tågledare blev också bra. En hel del att göra med flertalet spårfel och svår övertalning för att få en utrustad hastighetsnedsättning på uppspåret mellan Skavstaby och Rosersberg till stånd, istället för det nu avstängda spåret. En tidig prognos talade om att en säkerhetsbesikning ej kunde komma till stånd förrän efter helgen. Verkligheten blev positivt en annan när jag redan om kvällen kunde få tycka till om hur hastighetsnedsättningen kunde upprättas effektivt, utan låsande och klovande av viktiga växlar.

Efter jobbet duschade jag och gav mig av mot Skansen för dans till DATE. Hade lite problem med att finna rakvatten och deo inför denna dans, men det fick lösa sig...
   Bandet hade visserligen två ersättare för kvällen, men spelade med en riktigt god energi som jag var imponerad av. Danskvällen blev därmed helt underbar mellan ca 22.00 och 24.00. Hade bara underbara danser, mysiga och rent utav lycksaliga tillsammans med Linda, Puman, Malin och naturligtvis Anki i min famn. Några av mina vänner kunde även få del av de bilder jag tidigare under dagen fört ned på CD-skivor från Ölandssemestern.

Lördagen den 2 augusti 2008: Från den underbara danskvällen på Skansen åkte Anki och jag tillsammans med Linda båt över till Slussen. Därifrån hem med buss...

Efter tiotiden njöt vi en lugn frukost med varma baguetter på altanen. Innan färd till jobbet laddades veckans nya bilder in i datorn. Eftermiddagen som både fjärrtågklarerare och tågledare gick till slut bra. Som alltid, med delade uppgifter, var det svårt att vara på rätt plats. Ren tur att trafiken höll sig lugn och kontrollerad på mitt eget bevakningsområde när det var dags att lösa andra problem. Ett problem var till exempel att på ett vettigt sätt dela ut ordergivningsuppgifterna för den nu upprättade nedsättningen mellan Skavstaby och Rosersberg. Personligen hade jag helst sett spåret avstängt dygnet ut, (med tanke på nyttjandet av dagorder för lokaltågen), för att ordergivningen skulle ha hunnit ikapp verkligheten innan baliser monterades. Läget var visserligen mångt mycket bättre än det kunde ha varit, men det krävdes trots allt stora arbetsinsatser för både ordergivnings- som kontrollstation.

Söndagen den 3 augusti 2008: Tidig morgon som både tågledare och fjärrtågklarerare. Det blev en lugn arbetsdag med lagom mängd tågledaruppdrag denna förmiddag. På hemvägen handlade jag kyckling och potatissallad som Anki och jag något senare gott kunde spisa på altanen. Om eftermiddagen och kvällen kom det riktigt hårda regnskurar. Så om kvällen när ovädret var som starkast, byltade vi på oss ordentligt och njöt av fika och läsning på Altanen. Samspråkade även med mor via mobilen. En av blixtarna kunde vi konstatera att vi båda samtidigt sett. Något närmare oss än mina föräldar, men någonstans emellan oss. Vi gick sedan tidigt till sängs för ytterligare lite mysig läsning. För egen del startade jag läsningen av en ny fotobok, som jag sedan tidigare fått i födelsedagsgåva.

Måndagen den 4 augusti 2008: Förmiddagen bjöd regn i mängder, mest hela dygnet. Dagen hemma nyttjades för dagboksgenomgång och författande. Innan jag sov middag hann jag även städa vardagsrummet lite grovt. En upplyftande städning som gav stämning och god efterföljande sömn. Städningen innebar bland annat en god ordning bland alla tidsskrifter...

Tågledarnatten inleddes riktigt lugnt. Passade på att äta innan nattvakan inleddes...

Tisdagen den 5 augusti 2008: Mellan Västerås västra och Dingtuna fick vi ut polisen för att leta efter en eventuell självmordskandidat. Det var riktigt dåligt väder med regn och hårda vindar. Visserligen inte med orkanstyrka i byarna som fallet var i Skåne och längs Hallandskusten, men ändå en väderlek de flesta skulle ha undvikit. Ett godståg hade dock sett något som såg ut som en person väntandes vid spåret bredvid.
   Polisen hittade endast, trots hundpatrull, ett tomt blå-vitt tält som lite intrasslat blåste från en buske. Men ca fem minuter efter att trafiken åter igen släppts på, var påkörningen ett faktum...

Regenet fortsatte att falla från himlen under dagen. Om morgonen åkte jag en hållplats för långt. Men regnet var ganska stillsamt och behagligt att trotsa under min hemväg. Efter lite sömn nyttjades dagen åt min dagbok, fotosidan och mer eftermiddagssömn. Därefter om kvällen till jobbet för ytterligare en ny arbetsnatt.

Onsdagen den 6 augusti 2008: Efter en lugn arbetsnatt sov jag ut hemma. Så småningom såg jag till att inhandla en ny ljudboksdel om Arn i trilogin författad av Jan Guillou, egentligen den första delen "Vägen till Jerusalem". Därtill fortsatte jag från Statoil i Sköndal (där jag för övrigt blivit inparkerad och instängd ca 5 minuter) till Tyresö centrum. Här inhandlades några fotoramar och upphängningskrokar.
   Hemma igen provhängde jag några bilder i det rosa rummet och sov middag. Innan Anki kom hem hann jag dock knåpa ihop en rabarberpaj som om kvällen avnjöts, sedan Anki spacklat hallens väggar fria från skruvhål. Kvällen blev därefter relativt lugn...

Torsdagen den 7 augusti 2008: Stora delar av dagen avnjöts framför datorn. Till ljudet av ljudboken "Vägen till Jerusalem" författade jag dagbok i flera timmar. Om kvällen kunde dock en riktigt härlig danskväll till JANNEZ avnjutas på Hågelby. Flera trevliga danser med mer eller mindre nya bekantskaper (bla Hanna från Skellefteå), men även underbart härliga och snabba danser med Anki i pausen. Kanske var detta den riktiga höjdpunkten på kvällen, som så småningom belönades med en välsmakande lättöl och även positiva kommentarer något senare till våra öron....

Fredagen den 8 augusti 2008: Den lediga dagen bjöd utomhus på ett digert regnväder som klart övertygade mig om att jag inte skulle ge mig av på någon rundresa i landet. Något jag annars hade varit sugen på under min långledighet. Nu kunde tiden avnjutas hemma istället. I huvudsak nyttjades tiden till dagboksskrivande, bokstavligt mest hela dagen, tillsammans med ljudbokslyssnande "Vägen till Jerusalem", när inte OS-invigningen i Peking avnjöts på TVn om eftermiddagen.

Om kvällen åkte jag in till stan för att först äta på MAX, sedan göra ett behovsuppehåll på jobbet och slutligen anlända till Skansen för en underbar danskväll till SCOTTS. En riktigt underbar myskväll där Anki och jag åter igen dansade under pausen. Den övriga danstiden skämdes jag bort med underbara danser i ytterligare ett par goa famnar...

Lördagen den 9 augusti 2008: Efter en nattlig hemfärd från ett mys-mysigt Skansen och supergoa danser med såväl Anki, Titti G och Emmsing samt Linda, blev det en god nattsömn. En relativt tidig och effektiv tapetsering följde sedan efter frukost och ända fram till kvällen. Då hade vi tapetserat i hallen. Dels ytorna angränsande till den gamla hallen ut mot garaget samt väggen rakt fram mitt för ytterdörren. Jag hade under många timmar varit nedstämd och rent av tjurig. Hade inte alls känt någon självkänsla inför tapetseringsmomentet, men Anki hade räddat situationen. Min syn på att knivarna bara skar sönder tapeten gjorde att Anki fick utföra alla känsliga moment. I det mesta lyckades därmed tapetseringen väl och jag sken mot kvällen upp en aning. Nöjd var jag hur som helst...

Något utmattade kopplade vi så småningom av med en lugn kväll...

Söndagen den 10 augusti 2008: Morgonturen blev både i form av tågledare och fjärrtågklarerare på Arlanda- och Uppsala-platsen. Ett riktigt lugnt arbetspass. Väl hemma spisade vi lite mat och lite vila innan kvällen bjöd halltapetsering. Denna gång var det väggen till vänster in från ytterdörren, dvs mitt emot trappan, som tapetserades med gott resultat. En till synes svår tapetsering gick över förväntan och jag var laddad med positiv energi nästan redan från start...

Måndagen den 11 augusti 2008: Gick upp ganska tidigt för dagboksbildredigering (Parisbilder från juni månad) och ljudbokslyssnande, boken "Vägen till Jerusalem". Så småningom var jag tvungen att åka till jobbet för tjänstgöring. En arbetsdag som bjöd på ett synnerligen mäkta gott lugn. Både en bra eftermiddag och en bra kväll som tågledare...

Tisdagen den 12 augusti 2008: Morgonen som tågledare startade med samma lugn som jag kvällen innan lämnat arbetsplatsen. Men då ingen tågledare fanns utposterad på Stockholmståg blev det efter två lugna timmar riktigt hektiskt. Det följde två timmar då jag knappt hann med vad som krävdes av mig. Så när tågledardagturen kom och jag slappnade av måste jag nästan gjort ett virrit intryck. Då hade jag i och för sig nästan hunnit ikapp med alla beställningar och all informationsspridning. Lugnet kunde med andra ord återkomma och jag fick min lunchrast utan att behöva ha dåligt samvete inför min kollega.

Efter arbetsdagens slut tog jag en promenad till Slussen. Dels via Kungsträdgården och festivalen "Ung 08" som hade startat, men sedan även vidare genom Gamla stan mot Slussen. Tiden hemma bjöd avkoppling om kvällen. Under tiden Anki tittade på sortimentet av digitalkameror och försökte finna rätt i djungeln av fakta vid datorn, satt jag och skissade på bildupplägget för dagboken. Slutligen övergick jag dock till att leta tidningsrecensioner och andra kamerautvärderingar för att vägleda Anki inför ett förestående kamerainköp.

Onsdagen den 13 augusti 2008: Sov till strax före klockan nio om morgonen. Därefter ville jag upp för att fortsätta med bildarbetet och dagboksredigeringen samt det samtida ljudbokslyssnandet. Jag var uppenbart och fortsatt fängslad av Jan Guillous berättelse om tempelriddaren Arns uppväxt i boken "Vägen till Jerusalem". Om eftermiddagen hann jag med lite sömn innan det bar av till stan och till jobbet för en lugn arbetsnatt, som till stor del nyttjades för mitt specialuppdrag, stationsbeskrivningen...

Torsdagen den 14 augusti 2008: När arbetsnatten var till ända var jag nöjd med min nattliga insats och den arbetsinsats jag gjort för att uppdatera stationsbeskrivningen. Jag hade inledningsvis känt mig riktigt stressad, men snart funnit mig till rätta. Unnade mig en god och skönt avkopplande dusch på jobbet innan jag begav mig hemåt.

Efter lite frukost och en viss vaken tid med OS-tittande gick jag och la mig. Sov ett par timmar innan min kära ljudbok "Vägen till Jerusalem" åter igen hördes i datorns högtalare. Under dagen blev jag i stort sett färdig med Parisbildsammanställningen från juni månads dagboksdel. Dock var det åter igen dags för sömn och så småningom även en ny arbetsnatt.

Fredagen den 15 augusti 2008: Nattarbetspasset som tågledare bjöd på låg arbetsbelastning och därmed riktigt gott om fjärrtågklarerarpersonal. Läget hade naturligtvis kommit i annan dager om det varit mitt uppe i den värsta banarbetssäsongen. Nu fanns tid att förevisa en informätörselev gällande tågledaruppdraget, en del av passet. En stor del av resterande del av arbetspasset användes därefter till mitt specialuppdrag, till stationsbeskrivningen gällande Nynäsbanan, inför nytrafikstarten om måndag.

På hemmaplan bjöds tid till dagboksuppdatering och ljudbokslyssnande efter min förmiddagssömn. Eftersom den första ljudboken "Vägen till Jerusalem" tog slut, startade jag en andra omgång lyssnande på bok nummer två, dvs "Tempelriddaren". Ett lyssnande som gav minnesbilder från min norrlandsbilfärd ett par veckor tidigare. Ibland kommer man ihåg exakt vart man var när man bytte skiva, hörde ett avsnitt eller liknande...
   Under tiden för detta lyssnande fick dagboken vidare uppdatering, både i from av bilder och text. Kvarstod en diger korrekturläsning för ett par dagar framåt...

Kvällen i övrigt avnjöts i lugn och ro hemma under kvällen...

Lördagen den 16 augusti 2008: Under förmiddagen hann jag med viss bildsättning till dagboken, innan mitt eftermiddagsövertidspass som tågledare. Ett lagom lugnt arbetspass där omledningar mot Malmö redan var uppstyrda via Nyköping och där den operativa chefen arbetade vidare med att få folk till felavhjälpning av de spårledningsfel som drabbat båda spår mellan Järna och Mölnbo. Spårledningsfel som orsakats av en kontaktledningsrivning (bärlinan) under fredagseftermiddagen, vilken orsakade kabelbrand och fel i signalkurar på plats. Pendeltågstrafiken ersattes därmed med buss mellan Järna och Gnesta samtidigt som övrig trafik tappade ca 15 till 20 minuter på de stoppassageer som krävdes för genomfart.

På hemmaplan upptäckte jag en månförmörkelse som under någon timma fotograferades flitigt med min kamera på stativ. Tyckte dock jag endast lyckades med halvbra bilder...

...
   Förmörkelsen klockan 22.17
 
...
   Förmörkelsen klockan 22.58
 
...
(Maximum om ca 81% beräknades till ca 23.16)
    Förmörkelsen klockan 23.11
 
        Foto: Lars Ålander

 
 

Söndagen den 17 augusti 2008: Efter frukost och fram till sena kvällen satsade Anki och jag stort på tapetsering av nedre hallen, bland annat väggarna och valvet utanför den nedre toaletten.

Måndagen den 18 augusti 2008: En tidig arbetsmorgon på Stockholmståg, som tågledare där, innebar att jag startade dagen med att inhandla en frukost på centralens kiosk och pressbyrå. Unnade mig två stycken croissanter och yoghurt till detta. Nynäsbanan hade dagen till ära haft sin återinvigning efter sommarens totalavstängning och dess banarbeten. Två nya mötesstationer, Segersäng och Hemfosa, fanns nu att tillgå mellan Tungelsta och Ösmo. Därtill var det tidigare hållstället Nynäs havsbad ersatt med ett nytt vid namn Gröndalsviken. Just denna bana skötte sig ganska bra under förmiddagen, men drabbades under eftermiddagen av ett par fordonshaverier. Men då hade jag redan lämnat över ledarskapet till min efterträdare. I övrigt hade de största trafikstörningarna uppstått direkt om morgonen, med två varmgångslarm, (tjuvbroms), mellan Tumba och Flemingsberg. Så visst, arbetsdagen startade hektiskt men blev till slut riktigt bra ändå...

På hemmaplan såg jag till att sova om eftermiddagen. Tapetseringsarbeten var inplanerade till kvällen, så det gällde att ha lite energi i beredskap. Anki hade dock redan hunnit börja misströsta över mitt sovande innan jag kom på benen och blev aktiv. Men resultatet av vårt kvällsarbete i nedre hallen blev riktigt bra. Vi blev inte helt klara, men det är inte speciellt många svåra tapetseringsmoment som kvarstår just där...

Tisdagen den 19 augusti 2008: Under natten gick jag upp fär att se Karolina Kluft hoppa sin uttagningsrunda i OS-Peking. Hon nådde visserligen inte upp till kvalhoppgränsen, men det gjorde få motståndare i sig. Hennes hopp blev ändå femte bästa vilket gjorde att hon ej behövde hoppa sitt sista hopp. Jag har nog aldrig sett en omgång med så många övertramphopp som denna. Tyvärr gav det flera favoritbortfall.

Efter ytterligare lite sömn gick jag upp och fortsatte min dagboksrättning, grundad på den korrekturläsning jag hittills hunnit med. I vanlig ordning gjordes detta samtidigt som jag avnjöt ljudboksavlyssnande. Först vid halvtolvtiden avbröt jag denna sysselsättning för att iordningställa mig för en arbetseftermiddag som STÅG-ledare på Stockholmståg.
   Arbetsdagen blev relativt lugn. Vissa svåra beslut, men i huvudsak riktigt bra. Var speciellt nöjd med samarbetet ö,ver gränserna, mellan trafikledningsfunktionen och STÅGs driftledningsfunktion. Riktigt bra informationsflöde denna eftermiddag, något som la god grund för en bra trafikplanering rent generellt.
   Nynäsbanan skötte sig fortsatt bra, men sattes på mer prov denna dag då vändtiderna i Nynäshamn visade sig vara aningen snålt tilltagna vid de förseningar som av fordonstekniska skäl hela tiden uppstod. Hela nynäshamn station trafkikerades nämligen med reducerad hastighet för att ett fordonsfel ej skulle provoceras fram i höjd med Gröndalsviken, i de fall tågets hjuldiameterar var stort varierande i sig... Det är mycket med det tekniska i dagens järnvägstrafik, många villkor som ska uppfyllas för en perfekt tågföring...

Hem kom jag en knapp timma före Anki. Hon hade varit på Balboakurs, dans, och dessförinnan skaffat sig en ny kamera. Denna lät sig förevisas en del alltmedan Anki skummade igenom instruktions-CDn. En riktigt bra kompaktkamera tror jag hon har funnit i "Canon Ixus 960 IS". Först omkring midnatt gick vi båda till sängs.

08-05-15, Torsdag

Arbetsnatten mellan onsdag och torsdag innebar ganska mycket arbete. Men det var ett arbetspass på övertid, så det passade ju bra att jag fick göra skäl för pengarna. I princip började det redan klockan 21.20 med ett signalfel mellan Sala och Ransta. Det som inledningsvis såg ut att kunna vara ett relativt snabbt avhjälpt fel kom att kvarstå till klockan 00.45. Med andra ord hann det bli en anhopning godståg på båda sidor om signalfelet, vilka långsamt och ett i taget kunde lotsas igenom den trånga sektionen. Min huvudinsats fick bli att begränsa nattens trafik genom ett påbjudande av omledningar via Snyten och Ängelsberg. De arbetslag som fick stå tillbaka och inte fick komma ut och arbeta på avsedd tid (allt beroende på alla tågförseningar) hjälpte självmant och ädelt till med felsökningen. Vid ettiden var anhopningen av godståg upplöst och nattarbetena kunde lämnas ut, nu med en mer obruten tidsperiod i och med godstågsomledningarna. Ett mycket positivt givande och tagande från alla inblandade parter resulterade till slut i en förhållandevis hållbar totallösning på alla mina tågledarbekymmer...

Nästa problem var en broöppning vid Södertälje kanal som hindrades beroende på spårmarkeringar och hinder. Två båtpassager fick skjutas upp i ca 1,5 timmar, till dess felet var undanröjt.
   Nu var det inte slut med bekymmer efter detta. Vid femtiden, lagom till uppstartandet av pendeltågstrafiken, ville inte ställverket i Handen vara med efter en omstart. En totallåsning gjorde att pendeltågen fick vändas i Skogås och bussar fick ersätta mellan Västerhaninge och Skogås. Först ca 06.15 kunde ett av spåren öppnas för trafik och vändningarna kunde upphöra. I samband med detta kunde jag med gott samvetet gå hem. Nästan att jag blev ivägkörd från min plats för att inte grotta ner mig i nya frågor... *ler*

Stenläggningsprov...
Stenläggningsprov... Foto: Lars Ålander

Sov ut på hemmaplan och vaknade upp till en underbar ledighet. Jag var visserligen lite mör i huvudet under delar av eftermiddagen, men då hade jag suttit stilla framför datorn och skrivit dagbok en längre tid. Lite mat och ytterligare lite sömn gjorde mig handlingskraftig igen. Skred till verket med ett utomhusprojekt, i avsikt att hinna skapa en bild av möjlig stensättning i landet. Istället för grus, sand och andra lämpliga material i sammanhanget fick jord utgöra bindemedel för denna teststenläggning. Med andra ord inget permanent utfört utan en test för utvärdering när Anki kommer hem från Frankrike och Paris. Just nu om kvällen sitter hon fast på flygplatsen "Charles de  Gaulle". Troligtvis ytterligare ett par timmar beroende på en trasig radaranläggning i Mastricht. Hon är hur som helst välkommen när hon väl kommer...

08-05-14, Onsdag

Efter en mycket lugn och bra arbetsnatt har jag vaknat upp till ett gråmulet men riktigt mysigt väder. Anki är fortfarande kvar i Paris och hade under gårdagen närmare trettio plusgrader och en underbar middagskväll där hon var. Regnmyset hemma hos mig motiverade mig dock till lite inomhusarbete, bland annat i form av dagboksskrivande. Laddar i övrigt för ytterligare en arbetsnatt som tågledare.

Tisdagen den 13 maj 2008: Den senare delen av arbetsnatten blev mycket lugn. Kunde med gott samvete sova ut i hemmet och ladda för ytterligare en arbetsnatt. Min vakna tid nyttjade jag dock till en lång rad intressanta ärenden. Inhandlade bland annat marksten för att ha som referens- och testobjekt inför en eventuell terrassering av landet utanför altanen. Det blev en riktigt varierad uppsättning stenar som fick följa med hem när jag väl var nöjd.
   Förutom markstensinköpen, hann jag med att tanka och fylla på luft i bilens däck, hämta ut paket på ICA och slutligen proviantera genom matinköp på Coop Konsum hemma. Med andra ord en riktigt aktiv dag fram till dess att jag sov middag vid 17-tiden...

Arbetsnatten blev riktigt lugn. Endast ett par frågor att svara på och endast ett par tåg att anordna under natten. Ordergivningen i Katrineholm var samma som under föregående natt, dvs ej helt i ordning med vad man kan förvänta sig i projekteringshänseende.

Måndagen den 12 maj 2008: Man skulle tro att jag sov länge denna lediga morgon. Men jag vaknade riktigt pigg och hungrig vid femtiden om morgonen och beslöt mig för att gå upp. Ett klokt beslut eftersom jag kände mig nyttig vid datorn.
   Anki hade packat sina väskor om söndagskvällen för en resa till Paris. Tog farväl av henne i samband med att hon begav sig till jobbet. Själva avfärden till Paris skulle inte vara förrän om eftermiddagen, med Air France flight 2063 med en Airbus A321. I vanlig ordning följde jag delar av hennes färd på
www.flygradar.nu. En flygresa som ska ha varit relativt turbulent och som med Ankis egna ord avslutades med en "rejäl studs".

För egen del innebar dagen en hel del vila och uppladdning inför en ny period av nattarbetspass. Eftersom jag varit uppe tidigt inledde jag med ett lunchsovpass i vardagsrumssoffan. Om eftermiddagen fick det dock bli lite mer utsövande sömn i min vanliga säng.
   Nattarbetspasset inleddes med fortsatta utskrifter av kommande dygns grafer. En av grafmallarna (Graf 131) hade mystiskt försvunnit ur systemet och fick ersättas av två alternativa grafutskrifter. Ett jobb som i och för sig inte var speciellt svårt, men lite tidsödande. Med lite effektivt arbete var jag snart ikapp normala rutiner, vilket kändes trevligt med tanke på att det fanns andra bekymmer att hantera i lokalen. I Katrineholm hade Banverket nämligen envisats med att inte låta projektera någon ny hastighetsnedsättning i Katrineholm. Detta trots att det i stället innebar en största hastighet om 40 km/h genom stationen med en diger ordergivningsprocedur utan egentliga extra säkerhetsbarriärer, de barriärer som ATC-baliserna normalt ger. Misstänker att kritiken mot detta förfarande, trots avancerad projektering, kommer att leva kvar ett tag. Nedsättningen var dessutom angiven att fortsätta ända till på onsdag, enligt samma rutiner. Grundorsaken var ett misslyckat växelbyte, försvårat av helgens alltför varma väderlek. Spåren kräver ibland ganska snäva marginaler för att kunna undvika framtida solkurvor andra solvarma sommardagar...

Söndagen den 11 maj 2008: Efter en långt och inledningsvis arbetsamt nattarbetspass åkte jag utmattad hemåt på bussen. Den senare delen av nattpasset hade i och för sig varit väldigt lugnt och väl anpassat för lite allmänt pyssel och en lagom bevakning av anordningarna som huvudtillsyningsmannen hade mellan Säby, Uppsala, Löten, Uppsala norra och Brunna. Utöver detta var det bara ett par arbeten uppåt Broddbo, Rosshyttan och bort mot Avesta Krylbo som ibland lät telefonen ringa. Uppsala var till exempelt helt avstängt från ca 23.50 (en halvtimma efter avtalad tid pga digra tågförseningar) fram till klockan 06.35, så tågtrafiken som vände runt omkring var relativt begränsad.

Hemma sov jag i princip fram till klockan 15.00, då jag började vakna till liv. Hade börjat mitt sömnpass utomhus, men flyttade in efter ett par timmar. En svag huvudvärk gjorde mig aningen slö under stora delar av dagen. Det tog därför lite tid innan jag bestämde mig för att vårt uppskjutna däckbyte skulle bli av just idag. Hade annars tänkt spara det till dess Anki var på resande fot, men lite hjälp, som jag automatiskt fick, skadade ju inte heller...

Värmeböljan med ca tjugofem plusgrader började ge sig en aning. Men även sedan en front skapat lite blåst i trädkronorna, visade termometern på tjugotvå plusgrader. Och då var det verkligen garanterad skugga. Ett litet och delvis uppsprucket molntäcke drog nämligen in över oss, som komplement till en del höga moln...

Värmen var hur som helst kvar när kvällen kom. Det började skymma så smått ute när vi bestämde oss för en kvällspromenad. Det var en lite magisk känsla att bara sugas ut i kvällen. Det fanns inget som höll oss kvar i hemmet när alla såg ut att mysa utomhus. Och nog var det en magisk sommarvärme som trots allt dröjde sig kvar. Två varma droppar föll på mig och några ytterligare på Anki, men annars var det bara en varm, ljum kväll med synintryck och dofter som man bara kan drömma om. Naturligtvis talar jag då om den positiva biten, med bland annat plus 18,4 grader när vi så småningom kom hem omkring klockan 22.10, efter lite drygt en och en halv timma ute.

Mur, trolig skjutvall mitt i skogen...
Mur mitt i skogen.  
Stubbe nästan fälld till marken...
Nästan fälld till marken...  
Skymningen faller över månlandskapet Södra Hedvigslund...
Skymningen faller över månlandskapet Södra Hedvigslund.  
Också en kvällsvandrare...
Också en kvällsvandrare. Foto: Lars Ålander

Promenaden innebar också ett strövtåg lite ut i det okända. Vi gick förbi "Maggies Farm", som hittills angivits som en liten djurfarm mitt ute i det gröna. Ett påstående som nu i princip är ett minne blott. Även om den planerade byggnationen lär dröja ytterlgiare ett par månader, har skogsavverkningsmaskinerna gjort mycket av sitt planerade jobb för Södra Hedvigslundsområdet. Man kan misstänka att det i framtiden blir svårt att hålla med till exempel hästar på farmen, då planerna visar på nära nog heltäckande ny bebyggelse runt omkring. Lite tråkigt, även om jag tror att området byggs i en relativt naturnära grundanda. Ett par instängslade "naturområden" antydde detta åtminstone när vi strövade vidare till "höjden" och den första byggetappen.
   Här var nu avverkningen slutförd och berget helt barskrapat där hus och vägar ska dras fram. Det kändes som ett månlandskap att vandra över de barskrapade berghällarna i skymningen. Kameran fick jobba hårt i ett försök att fånga lite av känslan. Samtidig bestämde Anki och jag att vi fortlöpande ska försöka följa utvecklingen på byggplatsen. Kanske är det tur att vi är såpass nyinflyttade och inte riktigt hunnit fästa oss i allt av naturvärde som försvinner i och med nya södra Hedvigslunds.

Lördagen den 10 maj 2008: Lördagsmorgonen var i stort sett lugn. Nattåget från Malmö fick dock problem mellan Nyckelsjön och Stjärnhov då det stod en stor älg på spåret. Omedelbart efter låg ett posttåg som jag hade för avsikt att leda förbi efter just Sjärnhov, efter ett fullbordat tågmöte på dubbelspåret. Men nu blev även det fast och stillastående. Nattåget lyckades täta sina luftläckor och bege sig vidare efter ca fyrtio minuters stopp på linjen. Och förutom lite ytterligare vagnsyn i Gnesta, så rullade tåget på vidare mot Stockholm central. Liggvagnsresenärerna i näst sista vagnen sov nog inte så bra sista biten, med tanke på att luftläckaget orsakat en lite lagom stor hjulplatta efter nödbromsandet...

Efter en bra arbetsnatt tog jag bussen hem. I solen var det nästan lite överdrivet varmt. Trots att klockan bara var knappt åtta på morgonen så svettades man i kortärmat. I skuggan var det dock lagom, även om termometern under dagen skulle bjuda plus 25 grader celcius. Men då sov jag gott i min säng...

En skiss över en viss form av terrassering...
Skiss över en viss form av terrassering... Foto och skiss: Lars Ålander

Under min vakna tid startade Anki och jag ett planeringsarbete av trädgårdslandet utanför altanen. Inte direkt lätt att ha samma uppfattning om utformningen när mina idéer och tankar drar i väg till lite överambitiösa projekt. Men det är hur som helst intressant att väcka tankar, skissa och modifiera planerna. Hoppas bara vi når ett slutprojekt någon gång, så att jag inte blir den naturliga bromsklossen som bara vill ha mer...

Sov även ett par timmar innan det var dags för nattjänstgöringen, ett nattpass som verkligen rivstartade efter bara ca tjugo minuter i tjänst. Då fick jag ett signalfel mellan Ekeby och Säby som gav stopp i samtliga mellanblocksignaler. Med andra ord hade jag i princip bara kvar en kapacitet på ca fyra tåg i timman, i vardera riktningen mellan Knivsta och Uppsala. Bra mycket mindre kapacitet än den normala trafiken. SJ var dock hjälpsamma med att vända och ställa in ett par tåg. Annars hade det blivit mer än timmeslånga förseningar och starten av nattliga arbetent, (en viktig starttid för en relativt stor avstängning i Uppsala), hade varit i fara. Nu lyckades vi begränsa det till en halvtimmas uppskov, mycket tack vare ett signalanläggningen samtidigt kom igång. Vid det laget hade jag ägnat lite drygt två timmar åt att lotsa igenom enstaka tåg med tillstånd att gå i stopp. Ett förfarande som ger en knapp mopedfart i medelhastighet, med alla stopp, telefonsamtal och alla tillstånd... Tack och lov var förarna på gott humör och relativt snabbt inställda på korta och effektiva säkerhetssamtal. Man märkte dock glädjen hos förarna när de äntligen nådde en grön signal och slapp mopedfarten...

Strax före midnatt kunde så det planerade banarbetet vid Uppsala resecentrum starta för natten. Tågen från Stockholm vändes planenligt i Knivsta, även om det var lite problem med ersättningsbussarna som inte hann med efter alla förseningar som varit. De var helt enkelt i otakt med den nu rättidiga tågtrafiken...

Fredagen den 9 maj 2008: Dagen gick åt till både vila och lite allt möjligt annat. Höll mig i hemmet mest hela dagen. Den mest framträdande insatsen var mitt avfotograferande av 2007 års almanacka, för att enklare kunna uppdatera det som saknas i dagboken. Ett effektivt och ganska roligt dokumenteringsarbete som till slut gav utskrivna kort i vykortsformat. Ett för var veckas almanacksanteckningar.

Anki hann precis komma hem innan jag gick iväg till jobbet. Trevligt att få en glimt av henne, trots att jag inte fick stanna kvar och dela kvällen i hemmet. För egen del fick jag starta arbetskvällen riktigt aktivt. I Katrineholm hade det blivit en riktig tågknut och nära nog spårbrist när SJ skulle invänta med tåg åt alla håll. Detta samtidigt som jag hade ordergivning om balisinfofel utanför Flen, enkelspårsdrift Östertälje- Södertälje hamn (pga långtidsarbeten) samt slutligen en polisstyrka som samtidigt oroade sig för om en instabil person, fullproppad med tabeltter, skulle få för sig att gå upp på järnvägen hon bodde bredvid? Ambulansen skulle ha ca 10 minuter kvar till platsen vid det tillfället. Underlättande för den temporärt lätt stressande arbetssituationen var dock naturligtvis den avstängda Nynäsbanan som jag inte behövde trafikleda över huvud taget, (avstängd som byggspår)...

Torsdagen den 8 maj 2008: Frukosten avnj&oml;ts strax efter klockan 07.00. Lite drygt en timma senare (08.10) startade dagens undervisning. Vi fick en genomgång av det gångna året och en liten inblick i vilka olyckor och tillbud som behandlats och vad de hade fört med sig i form av erfarenheter för framtiden. En mycket nyttig genomgång som man har nytta av i såväl fjärrtågklarerarsammanhang som i egenskap av tågledare. Jag har ju satts på prov ett par gånger redan under min korta tid som tågledare...

Efter hemkomsten, åkte buss hem från Gullmarsplan sedan jag blivit avsläppt från vår abonnerade buss, kopplade jag av lite innan det blev dags för dansträning för den nyblivna SM-mästarinnan Angelica. Kände mig taggad för dans, och det var en fröjd att få pröva sina färdigheter även med henne. Ett riktigt givande danspass på dansklubben...

En svalkande öl i den underbara poolmiljön...
En svalkande öl i den underbara poolmiljön utomhus...
Foto: Lars Ålander

Onsdagen den 7 maj 2008: Åkte samtidigt som Anki in till stan. Eftersom jag hade en tid att passa tog vi bussen mot Norra Sköndal och däriftån direktbussen in till centrum. Inhandlade lite frukost på pressbyrån och gick sedan till vår abonnerade buss som skulle ta oss till årets fortbildningskurs vid Smådalarö Herrgård.

Efter en inledande fika hade vi lektioner hela dagen. Riktigt givande och bra ämnen som till exempel tågföringskvalité, ställverkskunskap, och elmatningslära för vårt trafikledningsområde. Under eftermiddagen hade vi ett fritt pass som utnyttjades till ett underbart bubbelpoolsutomhusbad och ett par dopp i havet. Havsvatten som bjöd cirka tretton plusgrader.

Pigga, nybadade och fräscha tog vi åter igen plats i lektionssalen. Denna gång för lite trevlig frågesport. Det var ett jämnt heat, som vi var relativt nära att vinna. Men vi slutade till slut som god tvåa, något vi kunde vara riktigt nöjda med. Många svar hade varit rena gissningar...

Efter middagen, med ett glas vin, avrundade vi med lite biljard, en stund framför en öppen spis och slutligen egen avkoppling på rummet. Riktigt trevligt och gemytligt ställe att sova på, trots att det varnades för spöken... Kanske var det de två personer som hade lite svårt att hålla sams runt elden?

Tisdagen den 6 maj 2008: Eftersom jag jobbat en hel del dens senaste tiden, hade jag en extra ledig dag. Postade under dagen ett paket med bilder till norrland, det som jag inte lyckats överlämna vid Stockholm C under helgen, följt av en utflykt till Sickla för inköp av en minnessticka, dvs USB-minne om 4GB. Efteråt, om kvällen när Anki var på styrelsemöte, installerade jag antivirusprogrammet i en bärbar dator. Stötte visserligen på en del problem, men blev nöjd när jag väl lyckades...

Måndagen den 5 maj 2008: Tog första bussen mot stan för att ha en tidig morgontur som tågledare på Stockholmståg. En ganska bra järnvägsdag, utan alltför många ingripanden och problem. Eftersom det var ett underbart vårväder ute passade jag på att ta en lång promenad med utgångspunkt från Medborgarplatsen, efter ett kort besök på "Fotokungen" för inköp av ett linsskydd till kameran. Efter en fika med kaffe och god Dumle-glass i solen gick promenaden tvärs över Södermalm bort mot Danvikstullsbron och bort till Sickla där jag stannade för att handla. Köpte upp det sista paketet av fotopapper som fanns på rea. Tidigare under helgen hade jag hittat detta underbara parti som bjöd halva priset mot vad jag brukar beställa för. Utöver detta föll jag för Norton Antivirusprogram 2008, för att åter igen kunna aktivera och skydda bärbara datorer av äldre datum. Kan vara bra, inte minst inför semester och sommarutflykter.

Kvällen bjöd slutligen på plantering av de rabarberplantor vi fått av min mor och far under helgen. Anki gjorde det riktigt snyggt och prydligt. Jag assisterade lite, men sprang mest omkring med kameran i vanlig ordning...

Söndagen den 4 maj 2008: Nattarbetspasset blev riktigt trevligt och gemytligt. Födelsedagen började riktigt trevligt.
   Sov ut hemma för att vakna i lagom tid för att dammsuga och ordna till det sista innan dagens gäster skulle anlända. Både mina och Ankis föräldrar var bjudna över på middag. Anki hade frågat vad jag önskade för mat och därefter tillagat underbart god grillad kyckling med ris och sås. Utomhusvärmen var såpass väl tilltagen att vi kunde sitta utomhus och njuta riktigt gott. Framåt kvällen svepte vi dock in oss i filtar för att även kunna mysa av skymningsstarten...

Av mina föräldrar fick jag ett fotoalbum med bilder från förra årets Nice- och Monacoresa, vackra ölglas samt en trevlig järnvägsbok som jag inte hade sedan tidigare. Anki gav en grill som vi ska kunna njuta av och hennes föräldrar kompletterade utrustningen med grillverktyg. Riktigt bra presenter. Därtill fick vi ett par rabarberplantor av mina föräldrar, för att komplettera de vi nyligen inköpt till rabarberlandet. Underbart att få samma sort som finns hemma hos dem...

Söndagen den 3 maj 2008: Om kvällen åkte jag till jobbet för att arbeta ett övertidspass som fjärrtågklarerare kombinerat med tågledare. Det var en lugn bana jag vakade över. Kunde därför få tid till att duka upp ett par födelsedags-daimkakor och vispa lite grädde till dessa. Dessutom lyckades jag förmå en kollega (som skulle sova kvar över natten) att ta över mina banor i tjugo minuter. Under tiden gjorde jag en utflykt ner till nattåg 92 på Stockholm C, där Evelina skulle finnas. Jag hade naturligtvis inte efterfrågat vagn och plats i förväg. Så när jag nu mot all förmodan kom ifrån arbetsuppgifterna på jobbet, sökte jag bara igenom sittvagnarna och restaurantvagnen, (där jag trodde de skulle vara), utan resultat. Efteråt var jag glad för resesällskapets skull att de bokat liggvagn, för i sittvagnen verkade det vara en stor skara högstadieungdomar som regerade lite lagom livligt...

Jag återvände till min arbetsplats och slog mig till ro, inväntandes födelsedagen med välsmakande daimtårta och kaffe. Riktigt god och behaglig tillvaro...

08-05-03, Lördag

Ett rabatterbjudande gällande tapeter (50% rabatt under dagen) har fått Anki att bege sig ut till en utvald affär i Handen. Hennes första rapport via mobiltelefonen talade om att det var 106 nummer kvar innan det var hennes tur. Jag hoppas hon lyckas, men hon har naturligtvis fått fria händer att ge upp om hon bedömmer det lämpligt. Men med tanke på våra tapetmotgångar till hallen, vore det skönt att nu komma till skott. Det är visserligen en budgetvariant jämfört med den tapet vi hade bestämt oss för, som tyvärr hann gå ur sortimentet innan inköp. Men å andra sidan, om vi inte skulle bli nöjda, finns det ju möjlighet att leta vidare även efter en tapetseringsomgång, utan några nämnvärda ekonomiska förluster. Men visst, jag saknar redan den tapet det aldrig blev. Å andra sidan verkar färgen vara tämligen ute ur sortimentet. Har inte hittat någon snarlik som med samma lyster, samma kvalitét kan mäta sig med första valet. Nu bara hoppas vi tänkt allt rätt inför denna omgång...

För mig kommer dagen dels ge en möjlighet till städande av huset. Det är åter igen dags för gäster. Under söndagen har vi bjudit över våra föräldrar till en födelsedagsmiddag. Efter städandet behöver jag sova lite för en kommande arbetsnatt på Övertid.

Fredagen den 2 maj 2008: Även om förmiddagen blev njutningsbar med dagboksskrivande, musiknjutande och en god lugn frukost, så betecknar jag dygnet som extremt hårt och svårarbetat. Det är inte var dag ens arbete värderas rakt ut i tidningarna, men så blev enligt min bedömning fallet under kvällen. Eftermiddagspasset som tågledare startade i ett riktigt "helglugn". Det rapporterades om extremt mycket människor handlandes ute på stan, men i tågtrafiken var det lugnt fram till ca 17.50, då jag precis blivit ensam tågledare på platsen.
   Vid denna tid blev det plötsligt spårmarkeringar från Solna i söder och i princip upp till Skavstaby/Rosersberg i norrr. Signalanläggningarna hade tappat sin kraftmatning och all tågtrafik stannade automatiskt av med stopp över allt. Vi fick snabbt information om att Vattenfalls kraftledning med 70kV hade problem att mata bland annat omformarstationen i Häggvik. Ganska snart visade det sig också att hela Sollentuna kommun och åtminstone Kallhäll var mörklagda. Med andra ord mina tidigare hemtrakter.

Efter en tids felsökning kom så åter anläggningen igång. För vår del innebar det att det mesta av anläggningen åter igen var i funktion. Tågtrafiken återupptogs allt eftersom (många nya tågvägar att ställa). Men de flesta tåg kom undan med mindre än tjugo minuters försening. Endast vår hjälpkraftledning på uppspårssidan var utslagen, en bit norr om Häggvik, men detta störde ej tågtrafiken. Genom järnvägsföretagesn försorg uppmanades till försikta accelerationer av tågen, då kraftmatningen ej var helt pålitlig och då ett allt för stort strömuttag skulle kunna medföra nya frånslag i eldriftsanläggningen.

I nära nog en timma var det sedan ett vaksamt lugn, hög beredskap, informationssökande med en löpande rapportering om felsökandet. Våra (järnvägens) egna ögon (lokförarna) höll sig kanske förvånansvärt lugna när man ser till att elfelsorsaken uppdagades. Det var från polisen som svaret kom. Man hade då folk på plats vid åkrarna mellan Rotebro och Antuna, på linjen Rotebro-Upplandsväsby. Så när man beskrev att en högspänningsledning fallit (i själva verket en toppledning i form av åskledare) visste jag exakt vilken kraftledning de pratade om. En kraftledning som jag sett så många gånger med egna ögon, som jag så många gånger spelat fotboll invid på fotbollsplanen vid Hollywood, Holmboda. För säkerhets skull stämde jag dock av mina minnesbilder med flygfoton från eniro, för att inte begå några allvarliga misstag.
    Jag hann bli förvarnad om att fjärrtågklareraren skulle få ett samtal från polisen och kunde därmed direkt ta hand om ärendet och tillkomna fakta. Polisledningscentralens initiala uppfattning var att all tågtrafik skulle stoppas, men jag fick friheten att insamla mer information från poliserna ute på plats. Först intervjuades ett polisbefäl som gav mig nummer till den person som fanns närmast järnvägen. Efter en lång rad kontrollfrågor och en till synes ej ytterligare extremt akut situation, beslöts att stänga av spåret närmast de två hjälpkraftledningar som skadats av kraftledningsbrottet. Allt för att inte något tåg skulle riskera att trassla in sig i dessa. Övriga tre spår fick inledningsvis vara öppna för trafik då den fallna ledningen kunde anses ligga still och tillräckligt förankrad. Den största risken med fortsatt trafik gällde nedspårens hjälpkraftledningar. Skulle även dessa komma i kontakt med den fallna ledningen skulle vår anläggning ta ytterligare skador med avbrunna ledningar som följd av jordningseffekten. Men med de rapporter som fanns var det trots allt relativt god marginal till en absolut fara för tågen i sig. Många bärande ledningar (både hjälpkraftledningar, bärlinor och kontaktledningar ) som skulle slås av i så fall. Och som sagt var, den först avslagna ledningen skulle i sig orsaka ett automatiskt stopp och mycket tydliga indikationer på att all trafik omedelbart skulle stängas av. Ett beslut som vi senare också tog när det närmade sig felavhälpning från Vattenfall. Järnvägsföretagen fick en knapp halvtimma på sig att välja nytt trafikupplägg innan totalavstängningen trädde ikraft ca 20.30.

Avfotografering av expressens artikel från internet...
Expressen,
(avfotograrfering internet)
Foto: Lars Ålander

För egen del innebar kvällen ca tre timmars övertidsarbete. Totalstängningen var just genomförd när den avlösande nattpersonalen kom på plats. Jag hjälpte dock till med att omleda tåg via Sala och Västerås samt fortsätta med en viss samordning av det kvarstående trafikflödet. Upptågen kunde vända normalt i Upplandsväsby norrifrån. Uppsalapendeln gick med en "lillpendel" mellan Uppsala och Märsta. Stockholmståg vände i Rotebro, söderut, och hade bussersättning mellan Rotebro och Märsta. En direktbusslinje och en som stannade vid alla mellanliggande stationer. Godstrafiken (två tåg) fick invänta bättre tider. Nattågen leddes om via Västerås och Sala, för att gå normal väg efter ytterligare en rundgång i Uppsala. Avancerat upplägg, men fullt gångbart... Prognosen för att kapa den fallna kraftledningen var 01.00 om natten. Själv bjöds jag taxi hem strax efter klockan 23.30. Då var jag både mör och trött, men ändock nöjd med alla beslut. Naturligtvis kommer arbetet att granskas ut i sömmarna, men med underlag från allt folk på plats kände jag mig trygg i yrkesrollen, oavsett vad tidningarna skrev...

Här ett utdrag ur EXPRESSENS STOCKHOLMSDEL på internet, (av Joakim Wedholm):
 
"Hänger farligt"
Polisen uppger att ledningen som fallit ner hänger tre meter över tågrälsets ledning. - Ledningen hänger farligt över ett spårområde, säger Ann-Charlotte Wejnäs, presstalesman vid polisen i Stockholm. - Vi anser att tågen ska stoppas i båda riktningarna, säger hon men tillägger att det är tågledningen som tar beslutet och att de själva vill göra en bedömning av situationen. Enligt Banverket kommer ett av de fyra parallella spår som går där att stängas av. Fjärrtågen kommer troligen bli två minuter försenade medan pendeltågen kommer att flyta på normalt, uppger Banverkets presstjänst.

 
http://stockholm.expressen.se/nyheter/1.1145978/elkabel-gick-av-sollentuna-stromlost

Väl hemma, efter en intressant och språksam taxitur, tog Anki emot mig. Ett trevligt och mysigt välkomnande, trots att jag var aningen för mycket uppe i varv och samtidigt trött. Både en fördel- och en nackdel att ha ett riktigt engagerande jobb... Somnade i alla fall gott, om än lite oroligt. Förutom kvällens händelser drömde jag också om att jag fått nöjet att låna min nuvarande drömkamera NIKON D3. Vilka bilder jag lyckades ta med den... Det var rena drömmen...

08-05-01, Torsdag

Dagen har hittills bjudit ganska vackert väder och en trevlig tid i trädgården. Det var visserligen mulet i morse och molnen har åter igen dragit in över idyllen, men maskrosorna hann bekämpas under den vackra delen av dagen. Dessförinnan hade jag varit i Sickla och utökat förrådet med fotopapper. Ett trevligt extrapris överraskade mig när jag som bäst behövde det. Därefter hämtade jag en leverans av skrivarpatroner adresserade till mig.

Hur det blir till kvällen vet jag inte. Det bjuds dans på Yesterday till ZLIPS, men min tidigare så ömmande stortå har inte riktigt givit med sig ännu. Minnet av att det faktiskt stundtals var riktigt svårt att få smärtan att försvinna under dansen har dämpat dagens danssug en aning. Kanske blir det trots allt en hemmakväll med "So yout think you can dance" på TVn? Blir nog bra vilket som...

Onsdagen den 30 april 2008: Efter en liten sovmorgon kom jag till jobbet som tågledare. Fick mer eller mindre kasta mig in i verksamheten då min kollega haft svårt att hinna arbeta undan arbetsbördan. Men sedan han kom tillbaka från lunch var vi i kapp och uppkomna fel rättade. Men den hektiska uppstarten avlöstes med ett tre timmar långt inplanerat tågledarmöte, som följdes utav lunchtid. Efteråt såg arbetsdagen mer normal ut och tempot var precis lagom, trots att det stundade en lite annorlunda helg.

Efter arbetstidens slut mötte jag upp Anki på centralen. Gemensamt åkte vi ut till mina föräldrar för att fira valborgsmässoafton. Vi bjöds god mat, först i form av Potatis och purjolökssoppa. Därefter en god ost- och skinkpaj, uppäten lagom till dess att det var dags att bege sig till brasplatsen. Trevligt nog tog vi sikte mot en helt ny brasplats, på Torparängen, Norrviken. Idrottsplatsens ganska stökiga eldplats kunde därmed undvikas, för en mer gemytlig tillställning med en fin eld, kortare tal och sång av manskören. För egen del passade jag natruligtvis på att träna mitt fotoöga och avtryckarfinger lite extra. Naturligtvis med varierat resultat, men med flera positiva och bra bilder till minneskortet.

Valborgsmässoafton 2008
Vackert och snabbt utbrunna trästycken...
 
 
 
Eldens fascinerande ljusspel...
 
 
 
Pappa fångad i steget...
 
 
 
Mor vackert leende...
 
 
 
Anki vet att det blixtrar...
 
 
 
Värdparet...
 
Foto: Lars Ålander

Från brasplatsen tog vi en liten omväg via Sollentunaholm och över på den västra sidan om gärnvägen. En riktigt gemytlig promenad, trots att det duggregnade mest hela tiden. Dock ett varmt och föga störande regn, som bara gjorde att det doftade gott. En härlig blandning av eldning och riktigt vår, blöt asfalt och fuktigt gräs...

Efter att ha synat det senaste i fotoväg i mina föräldrars fotoalbum blev det dags för den traditionella korven. Varmkorv med bröd och diverse tilltugg. Så underbart välsmakande denna afton. Som krydda på detta bjöds årets första rabarberkrä,m som efterrätt. Riktigt, riktigt underbart... Skäms nästan för att jag höll på att tacka nej till en sådan läckerhet bara för att jag var mätt... Så tacksam att jag tog mitt förnuft till fånga och åt denna lyxtillagning...

Hemfärd blev det med 23.19-tåget, samt midnattsbussen från Slussen. Ganska lugnt och städat samt i det närmaste festatmosfär i bussen hem...

08-04-29, Tisdag

Gick upp vid åttatiden för andra dagen i rad. Efter frukosten satte jag igång med dagboksskrivande och bildsammanställande. Glädjande kommer helgens minnen åter till mig, gång på gång, när jag går igenom alla bildskatter. Lyckas till slut välja ut mina favoritbilder, men det skall dröja ända till kvällen innan jag lyckats placera ut dem på ett tilltalande sätt i dagboken. Men nu, när klockan närmar sig midnatt, är jag nöjd och glad. Dags att presentera de senaste veckornas händelser och sedan gå till sängs... Arbetsdagen hade bjudit en både lugn och stökig dag på Stockholmståg. Lite svårt att få fram vettiga beslut från järnvägsföretaget, samtidigt som trafikstörningarna var alltför stora externt, (påkörda och utslagna vägskyddsanläggningar) för att det skulle löna sig med för mycken påverkan. Mest att se tiden an och bara styra upp trafiken i grova drag under dagen...

Tisdagen den 15 april 2008: Arbetsdagen hos Stockholmståg blev riktigt bra. Lugnt utan några uppseendeväckande beslut eller händelser. Direkt efter arbetsdagens slut gick jag till min ordinarie arbetsplats för att hämta maj månads arbetsschema. Beslöt mig för att vänta in tåg 446 från Göteborg, och därmed Ankis hemkomst till huvudstaden. Efter att ha sett finansministern Anders Borg debatera med pluspoäng jämfört med oppositionens Thomas Östros (S), som bara försökte avbryta hela tiden, gick jag med kameran framtagen bort mot Stockholm C. Tog visserligen omvägen via rivningsobjektet närmast jobbet för att fånga några kvällsbilder. Naturligtvis tog detta längre tid än beräknat, så jag kom i princip ned till tåget samtidigt som eftersläntrarna lämnade plattformen. Anki hann jag dock ikapp på tunnelbaneplattformen. Lyckades lokalisera henne genom ett mobiltelefonsamtal, inlett bara sekunderna innan jag fick ögonkontakt med henne. Chansen att hon redan hunnit med ett tunnelbanetåg tidigare var uppenbar. Lika sannolik som risken att vi nu båda skulle missa 22-bussen från Slussen. Men vi hann, med en relativt liten mariginal.

Onsdagen den 16 april 2008: Kunde njuta av en lagom lång sovmorgon i och med att jag inte började som tågledare förrän klockan tio om förmiddagen. Beroende på personalbrist blev det lite extra mycket att göra. Men när lugnet trots detta la sig, fick min kollega tillfälle att gå på arbetsplatsträff. Själv hade jag det bra där jag satt och längtade inte bort ett dugg.

Efter en kort vistelse hemma bar det av med bil till dansklubben. Den sociala danskvällen blev riktigt gemytlig. Arbetade mig inte direkt trött, men dansade relativt mycket ändå. Hade bland annat glädjen att få dansa med ett par döva tjejer. Det är då man märker att det är svårt att vara riktigt tydlig med "Å-hej-tekniken". Trycket och draget har visserligen den fördelen att man borde kunna förmedla takten tydligt, men när man väl börjar komma ur densamma blir det bara en massa räddningsmanöverar som ger ett minst sagt orytmiskt beteende, hur otydligt som helst för en icke hörande. Men med lite träning kanske även jag lyckas förmedla rytmen bättre och mindre stelt. Stundom var det riktigt briljant dans...

Torsdagen den 17 april 2008: Den tidiga arbetsmorgonen som tågledare bjöd lite lagom med utmaningar inledningsvis. Ett par tillfällen då jag var tvungen att styra upp verksamheten pga diverse fordonsskador. Kände dock att jag gjort en bra insats fram till dess att Märsta började krångla med spårmarkeringar. Då blev det genast svårt att anpassa graden av uppstyrning eftersom jag nu hade att göra med mindre erfaren personal, relativt nyutexaminerad. Med lite assistans löste sig även denna avancerade och svåra trafiksituation, där tanken var att förmå förarna att själva lägga om ett par av de mest strategiska växlarna. Med en logisk trafikföring hade vi sedan sluppit fler omläggningar, trots att det både handlade om pendel- och fjärrtåg. Nu fick vi oväntat assistans från felavhjälparna innan förarna ens hann ut för växelomläggning. Förseningarna stannade därvid på ca 20 minuter för inblandade tåg.
   Glädjen blev dock kortvarig. Precis klockan 10.00, när min förstärkning kom, blev jag informerad om att ett godståg dragit av ett koppel i tåget på Stockholm central. Man blockerade således infarten norrifrån till både spår 8, 10, 11 och 12. Tyvärr uppfattade jag det inledningsvis som att man skulle kunna nyttja spår 10 och 11 söder ifrån, men det var bara rent teoretiskt. Praktiskt var det oläpligt då det visserligen var hinderfritt framför loket, men trots allt en markering som skulle störa signalgivningen in och ut från dessa spår.

Om jag inledningsvis varit nöjd med mitt arbetspass, så var jag mer tveksam mot slutet. Kanske var det ett visst mått av trötthet som bidrog till denna känsla? Hur som helst var det gott att sitta ner med en god glass innan hemgång och analysera dagens händelser. Var kritisk mot att jag som tågledare hamnade mitt i beslutskedjan mellan Tågklareraren Södertälje och Tågledaren på Stockholmståg. Kommunikationskedjan var inledningsvis alldelse för lång när Södertälje hamn drabbades av ett jordningsfel som störde ut ett antal signaler. Det var lätt att vara efterklok. Borde i högre grad tillsett att "STÅGledaren" (tågledaren utplacerad hos Stockholmståg) fått direktkontakt med Södertälje redan för den första delen i beslutsprocessen. Kanske vilseleddes jag något även av min närmaste kollega, på plats i samma lokal som mig själv?

Under hemvägen köpte jag en sänglampa åt mig själv. Samma typ som vi tidigare försett Anki med, "Stavanger, Antik". Riktigt trevlig och inte så speciellt dyr heller. Väl hemma sov jag middag för att orka med kvällens njutning...

Biljetter och programblad till FOOTLOOSE...
Biljetterna till musicalen FOOTLOOSE fotgraferade på ett uppslag i programbladet kvällen före föreställningen...
Biljetterna till musicalen FOOTLOOSE fotgraferade på ett uppslag i programbladet kvällen före föreställningen...
Foto: Lars Ålander

Omkring klockan 19.10 mötte Anki upp mig vid "7-eleven" Odenplan, där jag njöt av en uppväckande kopp kaffe och en solskensbulle. Därifrån gick vi direkt till "Intiman" för att se musicalen "FOOTLOOSE". En underbar föreställning som vi fått i julklapp av Ankis föräldrar.
   Jag bara älskar musiken i denna musical. "Holding out for A hero", "Let´s hear it for the boy" och naturligtvis "Footloose" tillsammans med guldlåten "maniac".
   Nu borde jag väl skriva att jag var grymt imponerad av dansen. Och visst, den var bra, samtidigt som jag flera gånger fann mig själv jämförandes med den senaste föreställningen av dansgruppen BOUNCE som beskådades i samma lokal. Då var det naturligtvis svårt att bräcka imponeringsmässigt. Är benägen att istället lyfta fram den grymt artistiska förmågan två av dansarna lyckades med när de spelade odansanta. Men grymmas och mest rysframkallande var ändå en duett med huvudaktörerna Anna Sahlin och Peter Johansson. Så grymma båda två. Måns Zelmerlöv gick visserligen inte heller av för hackor, men tillhörde trots detta inte mina absoluta favoriter.

När föreställningen var slut var jag så grymt danssugen att jag knappt kunde stå still på tunnelbaneplattformen. Detta trots att jag lyckats förmå den annars trötta Anki att promenera omvägen via S:t Eriksplan. Inte blev danssuget mindre för att jag hade den underbara musiken kvar inombords även under den resterande delen av hemresan...

Fredagen den 18 april 2008: Sov ut så länge jag behövde om morgonen. Det innebar att jag inte stod på benen förrän klockan var tio på förmiddagen. Var sugen på att göra lite nytta i hemmet. Så efter en god frukost med dansnjutning i form av torsdagens inspelade avsnitt av "So you think you can dance" startade jag med mitt musikval inför kommande onsdags musikvärdskap på dansklubben. Denna gång ska jag försöka stå på egna ben då min trogna musikkännare Jenny T inte finns på plats för stöd och som stabil motpol.

Fortsatte sedan med två maskintvättar, dammsugning och monterande av sänglampa. Avslutade sedan nyttodelen med diskande och lite städning i köket. Därefter en kortare tids avkoppling följt av den middagssömn som innebar förberedelsen inför nattarbetspasset som fjärrtågklarerare. En nattarbetstur som inledningsvis skulle bli riktigt bra och behaglig. Ett bra arbetspass att smidigt komma in i trafikledningsrutinerna.

Lördagen den 19 april 2008: Arbetsnatten som fjärrtågklarerare var bra. Det fanns gott om tid att avhandla diverse signaltekniska frågor med en av våra egna experter på manöver- och signalteknik. Riktigt matnyttig information för att kunna utföra ett av mina specialuppdrag på jobbet.

Foxtrot,
Jack n´ Jill 2008 
Jag och Sara i mysig semifinal, foxtrot Jack n´Jill 2008...
Jag och Sara i mysig semifinal...
Foto: Mikael Åhnberg

Väl hemma skyndade jag mig mer eller mindre i säng för att hinna sova några timmar innan dagens huvuduppdrag skulle starta. Hade lovat att vara fotograf på Nackswingets Jack and Jilltävling. Anki åkte redan vid lunchtid för att ingå i sekretariatet. Själv hade jag det lite lugnare och behövde inte vara på plats förrän klockan 16.00 då jag senast var tvungen att pricka av mig för att få deltaga i tävlingsklasserna "Bugg Jack" och foxtrot. En halvtimma senare, lite drygt, var tävlandet och fotograferandet igång.
   Även i år hade jag nytta av det välplacerade strålkastarskenet. Positivt för i år var ju dessutom att jag kunde dra nytta av erfarenheterna från förra årets fotografering. Då hade jag fått prova mig fram riktigt mycket innan jag fann rätt i djungeln av begränsningar och möjligheter. Så även om jag tog en kvart till att experimentera ytterligare, i hopp om att ljuset från strålkastarna skulle ökas när tävlingen startade, så föll jag tillbaka i närheten av förra årets kamerainställningar. Med den tryggheten tillät jag mig istället mer experimenteringar när det gällde ljusets infallsvinkel i förhållande till min position. Vandrade med andra ord runt lite mer i lokalen, till de ställen jag ansåg att strålkastarna skulle tillföra bilden ett tilltalande ljus och skimmer över dansarna. Allt detta med lyckat resultat...

Innan själva danskvällen till SELEX och de tre finalheaten kunde vi njuta av en timmas pause på Kina-restauranten i Finntorp. Gott och välbehövligt för mig som nyss börjat dagen. Elin gjorde oss sällskap.

Danskvällen blev bra. Kanske var jag dock aningen sliten, för jag hade svårt att ge riktigt allt. Men några riktigt goa danser blev det i alla fall innan dygnet var slut och det var dags att plocka undan lite. Riktigt trött efter ett hårt dygn, var jag riktigt nöjd med de viktigaste för kvällen, fotograferingen. Kameran hade fått vila efter finalheaten och nu låg bilderna bara i minneskorten och väntade på mig i piggare tappning, framför photoshop Lightroom...

Söndagen den 20 april 2008: Den vakna delen av dagen fick nästan uteslutande vigas åt ett intressant fotoarbete. Gick igenom alla bilderna från lördagens fotografering på Nackswinget. Lyckades till slut välja ut drygt 200 bilder som jag med gott samvete kunde leverera till dansklubben för valbar presentation. Lagom till jag var klar och hade överfört bilderna var det dock sovdags. Hade en arbetsnatt framför mig och behövde åtminstone någon timmas eftermiddagssömn. Anki hade med andra ord gott om tid till frösådd och omplantering av växter...

Arbetsnatten som fjärrtågklarerare blev riktigt bra. Man slog visserligen sönder rälsfoten på ett spår vid Västerås central med spårriktmaskinen, men var lika obemärkt där och lagade med ett stödförband. Så på det hela daget var det en mycket lugn arbetsnatt mot måndagen.

Måndagen den 21 april 2008: Efter att ha blivit avlöst klockan 06.00 tog jag bussen hem. Sov ett par timmar innan jag satte igång med veckans viktigaste projekt. Nu var jag tvungen att bestämma mig för vilka låtar som skulle spelas på den sociala danskvällen om onsdag. Efter ett par timmars effektivt arbete blev jag också nöjd med min preliminära spellista. Hade bestämt mig för att inte bränna någon färdig låtlista, utan att ta med CD-skivorna och byta ut dem mellan var låt. Ett riktigt spännande upplägg som gör att man kan ändra sig något beroende danspublikens uppskattning...

Tisdagen den 22 april 2008: Fortsatte under dagen med samma låtvalslista som jag sammanställt under måndagen. Detta innebar analys och vissa småjusteringar, men i huvudsak var jag nöjd. Naturligtvis gällde det även att ha med ett par alternativa låtar i olika tempon ifall behovet av förändringar skulle upptäckas under den sociala danskvällens gång. Man vet ju aldrig.
   Även under en lugn period av arbetsdagen (inleddes hektiskt efter signalfel i Märsta), som tågledare på Stockholmståg, kunde jag koppla av med en ny granskning av låtlistan. Detta gav en riktigt god harmoni åt arbetsdagens sysslor.

Onsdagen den 23 april 2008: Startade med en tidig arbetsdag på Stockholmståg, som tågledare. Efter hemkomsten packade jag ihop mina CD-skivor för kvällen, skrev ut låtlistan och sov lite middagssömn. Själva värdskapet för den sociala danskvällen, (musiken), blev mycket uppskattat. Fick beröm flera gånger på stående fot. Dansare kom förbi och undrade om låtarnas historia, om deras artistvadslagningar kunde vara riktiga osv. Listan över positiva kontakter kan göras lång. Det enda negativa var väl att jag inte kunde komma ifrån så mycket för egen dans, men det var jag ju väl medveten om när jag valde att gå in i uppgiften totalt, med live CD-byten mellan varje låt. Men jag tycker det ger en extra dimension åt de sociala danskvällarna när man faktiskt ser vem som står bakom musikvalet... Kort sagt var det en otroligt nöjd musikvärd som åkte hemåt den kvällen. Nu med sikte på en fyradagarsledighet som inledningsvis skulle vigas åt ett inspirerat städande.

Torsdagen den 24 april 2008: Dagen var helt vigd åt städning. Eftersom jag inte ville göra något hafsjobb och dessutom ville hinna med viss sortering av papper, dokument och skräp, gick jag upp i någorlunda rimlig tid, utan att njuta allt för lång sovmorgon. Hela städprojektet motiverades av en lång rad parameterar. Först och främst var jag sedan länge sugen på att återfå en god ordning i både det grå och rosa rummet. Att vi sedan eventuellt skulle få övernattande gäster på besök motiverade ju ytterligare en upprensning av gästrummet, dvs det grå rummet.

Det som under måndagskvällen hade startat som en ordväxling med inriktning på möjliga frukostställen vid Stockholm central en lördagmorgon hade nu mynnat ut i en bokad flygresa, heldag tillsammans med mig och slutligen fredagsdans på Mälarsalen i sällskap av mig och Anki. En planering som var tilltalande från början till slut och som ytterligare gav städglädje. Det var till och med så att "Å-hejkursen" nästan blev ett störande inslag "mitt i" städprojektet. Men visst, det var både bra och nyttigt med lite avkoppling från städandet som efteråt även fick avsluta kvällen...

Fredagen den 25 april 2008: Det var härligt att vakna upp till en ledig dag med sol, utan en tvekan om att jag skulle upp. Framför mig hade jag ett mycket tilltalande program, med frukost och städning som en gemensam förstapunkt. Det var nästan lite svårt att avgöra när frukosten startade och när den slutade, rättare sagt om jag skulle få i mig yoghurten, smörgåsarna och kaffet utan att hitta nya lockande städmoment. Tänk om man alltid hade samma energi, då hade livet varit riktigt fjäderlätt...

Bromma flygplats en vacker vårdag... 
Evelina har bara sekunder kvar till landning med en blåmålad "Avro RJ100" med beteckningen <nobr>SE-DSU</nobr>.
Evelina har bara sekunder kvar till landning med en blåmålad "Avro RJ100" med beteckningen SE-DSU.
Foto: Lars Ålander

På gatan utanför hade Anki tidigt konstaterat att utfarten mot vägen var blockerad av en stor container som lastades av en lastbil. Men eftersom jag hade ett par timmar kvar till avfärd, var jag inte superstressad av detta faktum, även om jag noga höll koll på att elkabelnedgrävningsarbetet hade hunnit undan i tid. Förfarandet med nya containers upprepades nämligen vid minst två tillfällen, innehållande utfyllnadsmateriel till de kabelrännor som grävts upp i vägen och på trottoaren.
    Vid tiotiden begav jag mig av till Bromma för att möta upp min underbara dansvän Evelina, vars beräknade ankomsttid var klockan 10.55. Det var den första riktigt varma dagen på året. I princip behövde man inte tveka om kortärmat var okej, men lite ovant var det med 18 grader varmt i skuggan. Jag hann precis parkera bilen på utsatt tid och se planet komma in i en vacker minutlång slutinflygningsfas. Därmed hann jag också få upp kameran och ta ett par trevliga bilder. Först därefter tågade jag ner mot ankomsthallen för att ta emot min norrlandsgäst.

Med ett par grader varmare huvudstadsväder fick Evelina snart skala av sig minst ett lager kläder innan vi begav oss hemåt. Till Bromma hade jag kört vägen via Tranebergsbron, men utan någon ny tid att passa valde jag den lite lugnare vägen via Solvalla och Kista ut till E4 bort mot Södra länken och Rv 73 hem. Vi inriktade oss ganska raskt på en husesyn men fastnade snart vid sovrummets jordglob. Så aktuell och inaktuell på en gång... Riktigt fascinerande vad det händer mycket på ett kvarts sekel i fråga om gränsdragningar och länders namn. Efter en tids trevligt språkande på golvet hittade vi tillslut runt till de övriga delarna av huset. Så underbart att bara kunna njuta av denna lediga dag, i lugn och ro. Den enda påminnelselappen för eftermiddagen utgjordes av en nota med ingredienser till kvällsmaten. Annars hade vi dagen helt fri framför oss...

 
Evelina fotograferad under vår rundvandring...
Evelina fotograferad under vår rundvandring...
Foto: Lars Ålander

Brevbärarna av idag verkar ha problem med lokalsinne, läskunnighet eller möjligtvis tidsbrist när de antingen valt att dumpa alla brev med nummer"4", "44" eller andra missade adresser i vår brevlåda. Denna dag innebar det post till två ytterligare adresser. Något som för en gångs skull kändes helt ok. Evelina och jag fick en bra anledning till att se omgivningen och njuta av det ypperligt goda utomhusklimatet för dagen.
   När vi efter ett par minuters promenad hade delat ut brevbärarens misslyckanden, fortsatte vi att gå en omväg till affären. En omväg som skulle visa sig bli en nära nog fyra timmar lång njutningsfull, skoj och avkopplande promenad runt Ältasjön, eller sjön Älten som den verkar ha kallats förr. Vår första anhalt blev bredvid scoutstugan (ev fd scoutstuga) där en liten bergsklättring ledde fram till en utsökt viloplats. Trots att vi hade sett ett antal myror springa förbi, blev vi liggandes här i solen i säkert en halvtimma. Pratandes om allt mellan himmel och jord. Eller vad sägs om ämnet "myrornas smak". Här myntades det första roande ordspråket för dagen. "Citron, den är väl nästan sur, va?" Tanken var att beskriva en syrlig smak, ifall nu myrorna är syrliga i sitt gift?

Nästa ordspråk eller fras kom när vi övergivit solandet och fortsatt till Älta Centrum för ett glassinköp. Evelina stod för valet och introduktionen av Magnum, "Mayan Mystica". Ett riktigt lyxigt och bra val skulle det visa sig sedan vi väl kommit utanför kiosken och centrumet. För egen del fick jag mig en riktig lektion i hur man ska beté sig när man köper glass. Evelina hade i princip börjat räcka fram sina pengar när mannen i kassan ställde ett påstående i en svagt frågande ton. "Betalar tillsammans?" Eftersom beräkningen av priset två gånger sjutton kronor var lika enkelt som komplementet upp till tjugo alternativt fyrtio kronor tyckte jag att, visst, du kan slå in dom tillsammans. Jag ansåg mig snart ha fiskat fram mina pengar och posterna var ju dessutom redan inslagna tillsammans...
   Snart var penningafrågan löst. Eftersom Evelina var duktig att leta fram jämna pengar, lyckades jag mot alla odds betala något före henne. Så nog trodde jag att affären vid detta laget var lyckad för oss båda. Men då kom domen: "Du måste bjuda henne..." Lite halvynkligt och precis lika road som Evelina lyckades jag lova att jag skulle följa expeditens råd nästa gång. Eftersom vi redan börjat samla på roande uttryck, blev detta en riktig följetång under dygnet vi tillbringade tillsammans.

Vår promenad fortsatte förbi en "Stockholmsbänk" (endast ryggstöd, utan sittbrädor), en "Stockholmssoptunna" (halv nätsoptunna liggandes på rygg) och den underbara träspång (brygga) som löper genom en tjock vassridå. Vid det laget hade vi skjutit upp tanken på att ta ett improviserat vårdopp och istället börjat inrikta oss på att komma fram till affären. Så till slut hade vi handlat vad som behövdes till middagen...

När Anki anlänt från jobbet påbörjades tillagandet av spagetti och köttfärssås, som avnjöts på altanen utomhus. Fortfarande njutbart, även om vi nu utökat klädseln med långärmat. Om kvällen tog vi alla bussen till Slussen för färd vidare med tunnebana till Mariatorget. På Mälarsalen spelade ett bra men lite ostrukturerat SCOTTS. Det kändes som om de lyckats få tag i vikarie i sista stund och därmed även satt upp instrumenten i all hast. Det var absolut inget fel på ljudet, men det var bara det absolut nödvändigaste som fanns på scenen. Ingen kringutrustning eller utsmyckning alls. Inlånad basist var onekligen Ulf som fram till i höstas spelade med Blender.
   Danskvällen blev på många sätt riktigt lyckad. Evelina fick jag ett par riktigt goa danser med och jag fick verkligen dansa med roliga tjejer hela tiden. Min tå var det lite sämre med. En liten varbildning gjorde att den ömmade under mitten av kvällen. Lite omvårdnad och jag kom åter med i matchen lagom till att det blev utrymme och ett dansvänligt dansgolv. Och som jag sa, bandet fick godkänt med en riktigt bra blandning av låtar. Värre var det med Mälarsalens ägare, som avbröt mitt i en dans för att påannonsera en uppvisning. Inget direkt fel på uppvisningen i sig, men den kändes malplacerad i detta danssammanhang. Firade vi något? Skulle vi avgöra om de var proffesionella nog? Ja, ingen av dessa frågor fick jag svar på. Personligen tror jag dessa uppträdanden varit mer lämpade för restaurantbesökare att njuta av, trots att det var dans som förevisades. Lite krasst och egoistiskt kan man säga att publiken (jag) inte fängslades lika mycket av att titta på dessa vackra tjejer, jämfört med de bästa av danser de själva hade kunnat tänkas ingå i under samma tidsperiod...

Nattbussväntan vid Slussen...
Anki, jag och Evelina i väntan på nattbussen...
Anki, jag och Evelina...
Foto: Lars Ålander

Lördagen den 26 april 2008: Efter dansen till SCOTTS promenerade Anki, jag och Evelina till Slussen. Därifrån tog vi nattbussen hem. En nattmacka fick avsluta aktiviteterna innan vi alla kröp till korgs...

Letandes en vän... 
Evelina koorinerar och samordnar mötet på Stockholm C
Evelina koordinerar och samordnar mötet på Stockholm C
Foto: Lars Ålander

Efter bara 3,5 timmars sömn var det åter igen dags att stå på benen. Jag tog en välbehövlig dusch innan jag "försiktigt" (hur man nu gör det) väckte upp Evelina ett par minuter före avtalad tid. Gemensamt åkte vi in till Stockholm central för att möta upp hennes resekamrat inför den fortsatta färden till Tyskland senare under dagen. Helené blev en ny bekantskap för både mig och Anki. Raskt fick jag ställa om till ett engelskspråkigt öra då Helené för säsongen var tillrest från sitt hemland Sydafrika. Väl hemma, efter en vacker morgonbiltur genom Nackareservatet, var det dags för frukost. Evelina stod för lagandet av god havregrynsgröt. Jag som inte alltid varit speciellt svag för gröt slevade nu glatt i mig även av det som blivit kvar i kastrullen. Har min lumpartid att tacka för att gröttungan över huvud taget vaknade till liv...

Kungsträdgården...
Evelina och Helené under vackert blommande körsbärsträd i Kungsträdgården...
Evelina och Helené under vackert blommande körsbärsträd i Kungsträdgården...
Foto: Lars Ålander

Under den senare delen av eftermiddagen tog vi bilen för att parkera vid stadion. Gemensamt tog vi därefter tunnelbanan till T-centralen för en promenad med bagaget till Cityterminalen för inlåsning. Även denna dag var det varmt i luften, så en glass i gamla stan kändes helt rätt sedan Evelina föreslagit detta. Föt min del blev det en bananasplit av den lyxigare typen. Så mäktigt och så god...
   Vår promenad fortsatte efter att ha suttit still på glasscaféet vidare ut ur Gamla stan, bort mot trakterna av Slussen och tillbaka mot Kungsträdgården. Här blommade körsbärsträden gudomligt vackert. Ytterligare en i raden av underbara fotoställen. Det gjorde ingenting att jag tappat bort linsskyddet, för med min fotoinspiration skulle det knappast fått sitta på ändå.
   Vid kulturhuset tog vi så farväl av Evelina och Helené. Det kändes direkt tomt i hjärtat, efter ett underbart händelserikt dygn, när jag stegade vidare mot Gallerian tillsammans med min underbara Anki. Vi uppsökte en ECCO-affär, som under helgen bjöd 10% i rabatt. Hittade ett par skor som jag hoppades kunde fungera bra efter en tids uppmjukning och ingångsprocedur. Fortsatte dock i mina gamla skor vidare på promenad till en tapetaffär nära Östermalmstorg. Först därefter satte vi oss i bilen för färd hemåt via en stenförsäljningsplats i närheten av Skogskyrkogården. Vi sökte skiffer eller någon annan slags sten för att nyttja till gångar i odlingsland och på tomten. Själv var jag nog aningen för trött för att analysera alla olika möjligheter och sorter som bjöds till försäljning. Men trots detta hade det såtts en lång rad trädgårdsarkitektoriska tankar i min hjärna. Att dessa inte stämde överens med Ankis ursprungstankar gjorde dock att beslutsprocessen fick skjutas på framtiden. Något som jag dock tyckte kändes både positivt, lockande och tankeutmanande. Tror det kan bli riktigt bra, bara vi får fram lite olika valbara idéer och skisser.

Efter en bit mat i magen blev det sovamiddagstid för oss båda. Kvällen bjöd på en lättare fest hemma hos Gustav. Som alltid trevligt och med mycket folk. Hans lilla lägenhet har en förmåga att rymma riktigt mycket folk. Tror vi blev närmare 40 personer på aningen färre lägenhetskvadratmeter. Många personer, de flesta dansare, som jag inte sett på flera år fanns uppblandade med dagens dansaktiva. En trevlig och rolig blandning. För egen del var jag kanske inte på min mest sociala sida, men jag fick trots detta ett antal riktigt trevliga samtal att njuta av. De flesta med fotografin som grundämne. Mina foton från Jack n´ Jill-tävlingen har onekligen fått stor genomslagskraft. Så det var många som ville ha råd om kameror, från hantering till inköp. För egen del fick jag mest avhandlat i ett samtal med en dansvän, (Rebecka), som visade sig ha sysslat med ateljefotografering ett par år. Riktigt spännande historier om ljussättning, svårfotograferade katter och glada barn...

Söndagen den 27 april 2008: Utan att jag riktigt märkte det hade klockan hunnit bli 01.30. Det var dags att ge sig av. Min känsla var att klockan "bara var barnet", så jag letade febrilt efter en rättvisande klocka när vi kom fram till tunnelbanan. Men klockorna gick tydligen rätt, dvs i min tankevärld ett par timmar för tidigt. Hur som helst, det blev nattbussen hem efter lite samspråk med Lotti och Ulrik som inväntade en annan nattbuss vid Slussen...

Vaknade förhållandevis pigg, relativt tidigt för att vara en ledig söndag. Anki gick visserligen upp ca 15 minuter före mig, men det blev i princip en gemensam frukost. Jag inriktade mig på att betala räkningar, skriva dagbok och redigera bilder under dagen. Anki höll sig huvudsakligen utomhus och startade med att böja rör till ett nytt fiberduksstativ, perfekt till odlingslådorna på tomten. Hon lyckades böja elrören riktigt snyggt med hjälp av en värmepistol och en instucken böjlig stålfjäder.

Om eftermiddagen gjorde Anki en utflykt till dansklubben. Hon hade lovat hjälpa till med avprickningen inför de nya söndagskurserna. När hon kommit hem under kvällen satte vi oss framför TVn med lite lyxmat. En god sallad, avocado med citron, salt, peppar och skagenröra samt ett riktigt gott nybakat inköpt bröd. Allt detta avnjutet till veckans inspelade program av "So you think you can dance".

Kvällen avlsutades så åter igen av inspirerande dagboksskrivande. Hade så mycket att skriva om efter de senaste dygnens många energignistrande upplevelser...

Måndagen den 28 april 2008: Med en dygnsrytm som nu var mer normal än vanligt stod jag på benen redan vid åttatiden på morgonen, trots att arbetsdagen inte skulle börja förrän klockan 13.20. Inspirerad av helgen var jag ivrig att skriva av mig i dagboken. Således satte jag igång så fort jag spisat en relativt rejäl frukost. Skrivandet fortskred sedan ända till dess det var dags att duscha och ge sig av. Vid det laget hade jag även hunnit lyssna på ett par skivor, dock främst med artisten Debbie Gibson. Och av någon anledning passade klockan på att rusa iväg mot slutet av hemmavistelsen. Det fick därför bli den absolut sista förbindelsen för att hinna till jobbet i tid. Men i gengäld hade jag hunnit fixa med matlåda, så tiden var väl utnyttjad i alla fall.

Arbetsdagen som tågledare flöt på relativt bra. Visserligen lite svårt att hinna med alla moment inför överlämningen till nattpersonalen, men mycket hade jag grafskrivaren att skylla på. Det gav upp någonstans halvvägs och var riktigt svårflirtad för att få igång igen. Men med gemensamma krafter lyckades mina kollegor när jag nästan givit upp bland alla inkommande samtal.

Trevligt nog kom jag i säng i rimlig tid, före midnatt även denna afton...

08-04-15, Tisdag

Det är ännu bara lunchtid när jag nu bearbetar det sista i denna dagbokspresentation. Anki åkte tidigt till Göteborg i morse och jag njöt av en sovmorgon fylld av mysiga drömmar, någon slags skolutflykt fast på äldre dagar och med en arbetskamrat som tydlig huvudperson mot slutet av drömmandet i alla fall. Än en gång svårt att lägga ihop pusselbitarna, men det var trevligt och spännande som dagarna upplevdes när man var en lycksökande tonåring i ungdomens dagar... Vi åkte hur som helst både båt och buss, men vart?

Snart är det dags för en arbetseftermiddag på Stockholmståg, som tågledare där. Är faktiskt riktigt sugen på att få åka iväg...

Söndagen den 6 april 2008: Anki och jag kunde njuta av en skön dag i hemmet. En eftermiddagspromenad blev det också ut i den närliggande omgivningen, inledningsvis ut på ett par skogsstigar innan vi kom upp på berget norr om oss för lite utsikt ut över omgivningen och idrottsplatsen. Temperaturen var inte speciellt hög, så det var mysigt att komma hem och äta lite Taco-middag framför TVn.

Måndagen den 7 april 2008: Utnyttjade att jag hade sovmorgon och hade sedan en eftermiddagstur som tågledare. Det enda som störde tillvaron en aning var att grafutskrifterna tog tid på sig och inte riktigt ville fungera enligt normalplan. Eftersom ingen av oss lyckades få till rätt vridning på utskriften i kombination med rätt storlek, fick jag klippa marginalerna för hand på en femtedel av utskrifterna. Övriga kom ut som normalt och i rätt dimensioner. Hade sett fenomenet en gång tidigare och var inte helt överrumplad och handfallen...

Tisdagen den 8 april 2008: En dagtur som tågledare. Lugnt arbetspass som avslutades ungefär samtidigt som Anki lämnade sin arbetsplats. Vi möttes därför på Slussen för lite sällskap på bussen. Då (tidigare under dagen) hade jag även hunnit införskaffa två stycken bordslampor av modell "Stavanger, Antik" som jag diggat skarpt en tid. Inte så speciellt märkvärdig i sig, men en trevlig kontruktion och bra dimmerbelysning. Utomhus snöade det och blåste relativt snålt, gränsfall till regn stundom.
   Anki och jag hade bestämt oss för att njuta av en hemmakväll, bland annat framför TVn. Vi ville inte missa höjdarprogrammet "So you think you can dance". En av mina favoriter, Charlotte "Charlie" Prag (Lockingspecialist), blev dessvärre utslagen. Hade hoppats på att få se henne vidare. Men, inget fel på konkurrensen om de fyra svenska tjejplatserna, så tuff och hård...

Onsdagen den 9 april 2008: Under morgonen var det otroligt vackert att se ut genom fönstret. En temperatur nära noll, men riktigt härlig snö som satt sig överallt. Men redan när jag åkte till jobbet hade det börjat töa. Framför allt hade morgonens växelfel upphört. I synnerhet positivt i och med att Skavstaby var en av de inblandade stationerna och där en av höghastighetsväxlarna.

Efter jobbet åkte jag hem en kort sväng innan det var dags för en social danskväll på Dansklubben. Var riktigt taggad och levde runt bäst jag kunde på golvet. Ett bra sätt att skaka av sig lite av överskottsenergin som jag hade lagt på mig under den lugna arbetsdagen...

Torsdagen den 10 april 2008: Sovmorgon i vanlig ordning, den tredje av dagturer i rad. Inget anmärkningsvärt hände på jobbet. Hade till och med möjlighet att äta en bit mat på MAX, med telefonen i beredskap ifall jag skulle behövas som förstärkning. Eftersom jag lämnade jobbet endast en kort tid före danskursens start, orkade jag inte stressa iväg. Köpte istället en fototidning för att läsa om fotoskrivare och tog mig en välbehövlig måltid på centralens Pizza Hut. Så småningom åkte jag ändå ut till träningshallen och beundrade alla ihärdiga dansare. Lite matnyttigt lyckades jag nog snappa upp, inte minst genom att bara studera den underbara instruktören och mångfaldiga mästaren Benjamin.

Efter hemkomst gällde en god kopp te och beundrande av ännu mer dans. Denna gång en inspelning av dagens avsnitt av "So you think you can dance". Nu den första riktiga utslagsomgången. Härligt nog gick Daniel Koivunen vidare med en mycket övertygande dans tillsammans med danska Mynte Lagoni. Beundransvärt rakt igenom. Det var till och med så att jag spelade denna del av programmet flera gånger även under nattens inledning, samtidigt som jag väntade på att en makin med tvätt skulle bli klar. Lite småviktigt i och med att fredagens dansklädsel låg i just denna tvättomgång.

Fredagen den 11 april 2008: Efter att ha hängt tvätten nattetid gick jag och la mig. När sedan Anki vaknade om morgonen fick hon i uppgift att sätta på torkskåpet för att få mina dansbyxor torra till dess jag skulle vakna på riktigt. Hade eftermiddagstur som tågledare på Stockholmståg och kunde därmed njuta en ganska lugn frukosttid. Så speciellt många smörgåsar blev det dock inte, för förrådet var aningen snålt tilltaget.

Tiden på jobbet, Stockholmståg, blev lugn och bra. Endast förseningar i Huvudsta pga problem med vägskyddsanläggningen. Fram emot kvällen stördes trafiken lite av sabotage i Tumbatrakten. Snorungar som la saker på spåren, troligtvis beroende på någon form av hormonproblem...

Kvällen, efter arbetsdagen slut, bjöd på en riktig energikick. Jag startade med att duscha på jobbet och därmed bli redo för en danskväll på Mälarsalen till DATE. Var av naturliga orsaker inte på plats när dansen drog i gång och hindrades ytterligare lite av en ytterst pratglad man från Skottland. Väl ombord på tunnelbanan mot Mariatorget hamnade jag mittemot hans sällskap bestående av honom själv och två svenska unga tjejer. Innanför mig och honom, (hans flickvän satte sig i hans knä), satt två mörkhyade kvinnor, vilka av intrycken ej var av svensk härkomst men väl svensktalande. Naturligtvis skulle skotten veta vad som fört dem till Sverige. "Kärleken" naturligtvis... Så mycket mer fick han inte ut av dem varför jag blev nästa intervjuoffer efter Slussen, då kvinnorna gått av. Mitt yrke kom naturligtvis på tal när det blivit känt att jag var "tråkig svensk" (mina egna ord). Nu hade han dock ökat både sluddrighet, dialekt och tempo till något som jag inte hade en chans att uttyda mer än en bråkdel av. Så mina svar blev sparsamma, om jag ens kunde svara. Hörde till exempel inte att han ens nämnde ordet "Profession" i sin fråga, utan tjejerna fick lite uttröttat ansiktsuttryck översätta. Således blev jag lika trött på att vara involverad i en diskussion som inte gav någonting och när sällskapet skulle av vid Mariatorget valde jag att fortsätta en station. Med en förlusttid (väl utnyttjad) på ca 5 minuter återvände jag till Mariatorget från andra hållet. Nu kunde jag gå i det närmaste ostört till dansen. Bortsett från en "bombad" utspökad kille, iförd samhällsuppseendeväckande klädsel, som utan kondition hamnade efter de två ledsagarna till någon fest. Han hade sig själv att skylla när han hela tiden kom efter, för uppställda glasflaskor kunde ju inte förbli hela, utan med ett kast ner i gatan blev det en sådan där;r uppseendeväckande läcker ljudkrasch. Kan väl nämna att de två spjutspetsarna i sällskapet verkade riktigt hyggliga, även om de inte gjorde något handgripligt för att stävja följeslagarens sociala problem.

På Mälarsalen blev det en riktigt, riktigt, underbar danskväll. Det var så otroligt länge sedan just detta danslyckorus fanns i kroppen i just Mälarsalens lokal. Både jag och Anki var grymt dansleksugna och det utmynnade i grym dans. Kanske inte alltid vacker, men lekfull och energirik. Det blev endast en kort pause för mig mot slutet, annars höll jag igång precis hela kvällen med bara underbara danser och partners. Vilken danslycka alla dessa underbara tjejer, min dansglädje och bandet DATE lyckades frambringa. Ett stort tack till Anki, som dansade passionerat bra och lika lekfullt. Hon var med på precis allt och gav verkligen allt... Mmmmmmm....

Regnig fotopromenad förbi Handelsbanken, Wallenbergsmonumentet och slottet...
   
   
  Foto: Lars Ålander

Lördagen den 12 april 2008: Lycklig, fylld av dansrusets drog, gjorde vi ett kortare sällskap på tunnelbanan med en gästande skånska, som jag tidigare under danskvällen dansat med. Anki och jag kunde sedan koppla av på nattbussen hem och sov sedan gott i natten...

Anki åkte under dagen på trädgårdsmässan tillsammans med hennes mor. Själv var jag hemma och pysslade med lite allt möjligt. Hade börjat fundera lite ytterligare över den spellista som jag ska ha med mig till Nackswinget om ett par veckor. Dags att omsätta tankar till verklighet.

Hemma hos Ankis föräldrar möttes vi på kvällen, strax efter klockan 18.20. Vi bjöds en god sallad med skaldjur och välsmakande dressing, ett glas vitt vin och en härlig efterrättskaka med grädde. Riktigt gott att avnjuta lördagskvällen med. Efter ett par timmars vistelse i stadens mitt gick vi en promenad från Östermalmstorg till Slussen. Det regnade, men var ett mysigt fotoväder ändå. Så kameran fick hänga på axeln (under armen) när den inte var ibruk. Hade bara 46 bilder som skulle fördelas på alla vackra och nattligt upplysta stadsobjekt. Hade kunnat gå runt många, många, timmar fylld av inspiration. Regnvåta stenläggningar och annat som blir så vackert i nattligt ljus, och pubarnas inbjudande ljus från en regnblöt miljö, för att bara nämna något. Väl vid Slussen var det bara att koppla av på bussen hem. Fredagens dans kändes fortfarande i kroppen...

Söndagen den 13 april 2008: Gick upp riktigt tidigt för en övertidstur som Tågledare. Denna lugna morgon även tillsammans med en läraktig elev, gammal i gården. Vi hade gott om tid att gå igenom lite vardagliga göromål, men tiden blev ändå lite för lugn för att på sikt vara givande för en tilltänkt elev. Några tåg blev det dock att anordna mot slutet av arbetspasset. SJ hade till exempel 185 personer överbokade på ett tåg från norrland och ville därför anordna ett förstärkningståg upp till Ånge och tillbaka. Något som inte ställde till några bekymmer alls i och med att man var ute i lagom god tid.

Kvällen blev lugn och njutbar. Hade på väg hem köpt grillad kyckling och potatissallad. Misstänkte att Anki hade planterat växter hela dagen, så det skulle passa bra.
   Efter en mysmåltid blev det lite middagssömn för mig. Anki gick en eftermiddagspromenad som lite extra krydda till sin stegräknarjakt. Om kvällen företogs läsning och bildinläsning samt ett fåtal lyckade bildutskriftstester. Tre riktigt mysiga bilder från lördagens regnpromenad...

Måndagen den 14 april 2008: Den tidiga arbetsdagen inleddes med att körordersystemet låg nere inledningsvis. I trekvart fick vi orderge en hel del tåg manuellt, men sedan blev det frid och fröjd. Resten av dagen blev bra. Ett par extratåg att anordna, men gott om tid för alla moment.

Eftermiddagen och kvällen bestod av en hel del avkoppling. Dels var jag trött efter två tidiga arbetspass och dels ville jag njuta av två nya fototidningar. Något som innebar att jag mer eller mindre somnade i soffan, eller lät mig sova i soffan. Anki kom hem och lagade under tiden god lax med ris. Sedan vaknade jag till och fortsatte en kväll med lugn och ro. Fräst framför TV och tidningar...

08-04-05, Lördag

I lite drygt 18 år klarade jag mig, men nu är den goda trenden bruten. Nu har även jag blivit stoppad av polisen i samband med bilkörning. Man kan väl säga att det rent statistiskt sett redan borde ha varit dags, och det var ett skönt tillfälle att bli stoppad på, avkopplad efter en underbar danskväll, utan stress på väg hem tillsammans med ytterligare två skötsamma bilbältesburna medpassagerare, Anki och Itti. Polisens tillslag skedde utan speciellt mycket förvarning. I en ej färdigställd rondell på Arningevägen stod ett antal polisbilar och säkert tjugotalet poliser utspridda i rondellen. En kapacitet att kunna stanna i princip all trafik förbi denna natt. Körkortet fanns på rätt plats, i fickan, alla bälten var på. Lika så gick kontrollen av skattemärke utan anmärkning och jag undrar om hon inte även hann med en snabb titt på däckens mönsterdjup också. Detta naturligtvis att lägga till den viktigaste delen, själva blåsningen som gav negativt utslag, trots att jag drukit två stycken apelsinjuice under kvällen plus en kopp svart kaffe.

Poliskontroll under vår hemfärd...
Observera, polisbilen har ingenting med detta ingripandet att göra...
En annan polisbil fotograferad under utryckning den 15 mars 2007. Bilen har med andra ord ingenting med nattens ingripanden att göra. Mig slapp de ju jaga...
 
Foto: Lars Ålander

Ja, som sagt var, detta var på väg hem från Yesterday i riktning mot Täby och så småningom hem. MItt tema för danskvällen, "Grymt ös" hade verkligen gjort kvällen bra och nära nog minnesvärd. "Puman" stod för stora delar av njutningen och Anki med flera kompletterade med underbart driv i dansen när det bara bjöds rätt låtar och värmen hade infunnit sig i kroppen. Egentligen var det nog bara någon dans efter pausen då jag inte kände flytet och drivet i dansen. Annars inspirerade CASANOVAS denna afton till att verkligen dansa och arbeta med dansen. Jag blev riktigt trött och rent av lyckligt slut i kroppen innan danskvällen var över. Så grymt bra tillställning. Samtidigt som en vän till mig sågade bandet, öste jag lovord över deras låtval. Och med rätt dansvirke till partners så blir det ju underbart...

Efter några timmars sömn och en stadig frukost gav Anki och jag oss ut på en ny omgång tapetletning till hallen. Det var ett stort mått av vemod att åter igen försöka skapa sig en bild av hur vi vill ha hallen. Vårt förra tapetval har ju dessvärre gått om intet, sedan den valda tapetmodellen gått ur sortimentet. Just denna dag hann vi bara skrapa på ytan och känna oss för lite. Inte helt otroligt att vi måste överge vår grundtanken. Gult verkar verkligen inte vara någon tapetfärg detta år...

Fler mindre motgångar väntade oss. En bordslamapa vi valt ut var slut och det var inte långt ifrån att vi inte heller hittade den jordsort Anki var ute efter. Men efter lite kringflackande så var vi åter på hemmaplan, dessutom med ett gott lass mat från Coop Forum. Kände mig visserligen fortfarande mätt efter dagens kebab-tallrik ute, men kvällen blev god med sallad, avocado och skagenröra till lite morotsbröd framför TVn.

Fredagen den 4 april 2008: Dagen startade inte direkt på bästa sätt. Visserligen en skön sovmorgon, men fylld av en oroväckande stor del huvudvärk om förmiddagen. Tack och lov på övergående efter en huvudvärkstablett, rejäl frukost och lite dansinspiration från inspelade program av dansprogrammet "So you think you can dance". Så småningom var jag även laddad inför danskvällen på Yesterday till CASANOVAS och kunde utlova skjuts hem till de som så behövde.

Det mesta av dagen spenderades till fotoutskrifter och bildhantering. Inte direkt lyckat på alla fronter, men ändå skoj... Tänk om bara skrivaren kunde acceptera alla färgpatroner som den ska. Då hade livet varit ännu enklare och en ännu vackrare dans på rosor eller liknande...

08-04-03, Torsdag

Min första riktigt lediga dag denna långledighet inleddes med sovmorgon och lite dansträning framför speglarna i vardagsrummet. Jag var jätteinspirerad efter att ha sett ett inspelat program i serien "So you think you can dance?" Först efter det fick jag ro att sätta mig med dagboksskrivandet för att få till en presentation av den senaste tidens händelser. Jag laddade verkligen inför träningen, riktigt taggad av förmiddagens inspelade TV-dansavsnitt. Men när jag väl kom till träningen hade jag aningen svårt att få ur mig all dans. Hade lite svårt att ta till mig inspiration från en ny instruktör förrän jag accepterat mer än grunden av hennes tankar. Hade helt enkelt lite svårt att smälta att vi bara fick muntliga instruktioner, utan att se prov på hur det skulle kunna se ut. Även om jag har kan ha svårt för dansrutiner och liknande (mest vad det gäller minnet), tycker jag alltid det är skönt att få en tränares ord visualiserade. Först då lyckas jag normalt omsätta det i ett eget perspektiv. Annars har jag "förbannat" svårt att bryta mina egna gränser och ta mig utanför mina normala rörelsemönster. Och än idag lever min största fobi kvar, grundad av följande obeskrivbara ord: "Försök göra något du inte brukar göra..."... Inte bra vägledning när man tycker man testat allt som ens rymms i huvudet. Tacka vet jag visualisering...

För att återgå till kvällens träning, så blev den till slut bra. I alla fall några brott ut ur normala ramar, men inspirerandet av mig hade kunnat göras tydligare (enligt ovan). Men det var ett tempo som vi inte upplevt på länge. Riktigt bra. Svettig på bara några minuter och till slut så slut att jag inte ens orkade tänka på att utföra vad vi borde göra. Med andra ord sjönk självförtroendet mot slutet istället för tvärt om bara för att jag antog tänket: "Jag vill, orkar inte och kan nog inte..." Så det fick bära av hemåt (åter igen positivt inställd) till lite kvällsmat handlad på hemvägen, ytterligare lite TV-dansinspelningar och så en slags trötthet som åter igen gjorde mig aningen tvär och sur. Men jag var innan detta duktig på att retas lite, så helt slut och uttagen kan jag inte ha varit energimässigt... Tror Anki var trött också även innan hon somnade i soffan...

Fredagen den 14 mars 2008: Hade en ledig dag även denna dag. Gjorde inledningsvis en utflykt till Länna för att köpa en present till Anki. Hade tänkt mig att vi skulle lösa bristen på sänglampor, men istället blev det en lampa till vardagsrummet i presentform. Begav mig sedan av hemåt innan det blev nya presentjakter till Tyresö centrum och Sickla. Denna gång i jakt på favoritljusstakar till Nannis och Evelina. Det var med aningen stress som jag sedan hann hem för en snabbdusch och efterföljande bussfärd till Gullmarsplan, för vidare färd till Slussen där Anki skulle vänta. Gemensamt gick vi till restauranten Viking där vi skulle fira "Nannis". För egen del blev det i form av en njutningsbar plankstek.
   Under middagens gång hann Anki få klart för sig att en av de andra matgästerna och klubbkamraterna varit skolkamrat från en av parallellklasserna under högstadietiden. En lite intressant upptäckt i vår lilla värld.

Danskvällen var sedan tänkt att avnjutas till ZLIPS på Mälarsalen. Tyvärr var de ersatta med SANNEX på grund av sjukdom. Så kvällen blev aldrig vad vi önskat och förväntat oss. Kan varken säga att det var bra eller dålig. Gick ganska likgiltig därifrån, med en aning besvikelse i sinnet. Många goa dansvänner hade varit på plats, men tillfälle att dansa gavs knappt. Själv tog jag en långfika och många gick hem i förtid. Tyvärr...

Lördagen den 15 mars 2008: Det mesta av dagen präglades av kvällens dansmaffiafest i Skultuna. Anki förberedde maten, sedan vi efter frukosten varit i affären och valt ut knytkalasmaten. Grillad kyckling och potatissallad med tomater blev helt förträffligt. Vid 15-tiden gav vi oss av mot Västerås och Skultuna, Lagår´n. Dansmaffians ettåriga existens kunde inte ha firats på ett bättre sätt än med ett härligt knytkalas och dans till SHAKE och HIGHLIGHTS. Den sistnämda gruppen hade dock lite problem med sin ljudbild inledningsvis, men växte ju längre kvällen led.

Många underbara danser blev det. Jag fick tidigt under kvällen både dansa med Evelina och överlämna en present till henne. Kändes helt rätt att få gratulera henne på sin födelsedag. Inte ofta vi får möjlighet att ses. Senast var på dansmaran, om man nu inte räknar kommunikationen över MSN.

Det var sex danstimmar som bara flög fram tidsmässigt. Med tanke på hur grymt många duktiga dansare som fanns på plats, hade jag gärna förlängt dansnatten att vara mer än från klockan 20.00 till 02.00. Men jag hann bli lycklig över att hinna med några danstjejer som jag tidigare bara önskat få dansa med i tanken. Så underbart... Det kändes som om Anki hade en minst lika bra dansnatt...

Söndagen den 16 mars 2008: När den underbara dansmaffiafesten i Skultuna var över tog vi bilen hem mot Stockholm. I Hummelsta nyttjade vi våra medtagna filtar och sovsäckar för lite nattsömn. Det blev knappt två timmar innan vi kände oss rastlöst pigga och aningen frusna i bilen. Även resterande del av hemfärden flöt på utan bekymmer. Inte mer än en kraftig inbromsning för en räv eller en möjlig grävling. Det enda som fortfarande finns kvar på näthinnan är den vita rand som fanns någon knapp decimeter in från svansänden. Jag tror helt enkelt att det var en riktigt kvick räv, riktigt snabb...

Efter att ha sovit ut ett par timmar tog jag tag i städningsbiten och Anki i matlagningsbiten. Om eftermiddagen hade vi mina föräldrar på besök för att fira Ankis kommande födelsedag. Ett trevligt möte som även möjliggjorde lite information om vår kommande utlandssemester till hösten.

Måndagen den 17 mars 2008: Arbetade under dagen med att sammanställa och få fram fakta om den kommande ställverksinkopplingen i Karlberg. Lyckades ganska bra, men insåg när tiden för hemgång närmade sig, att jag ej fått veta hela sanningen. Sköt därmed fram tidpunkten för mitt informationsutskick till fjärrtågklarerarna till dess ytterligare fakta inkommit.

Efter jobbet blev det en regnpromenad upp mot Östermalmstorg, där jag skulle möta upp Anki. Jag fuskade visserligen med en bussfärd den första halvan från jobbet upp till Hötorget, men gick resterande bit. Då hade jag även hunnit köpa ytterligare en present till Anki.
   Gemensamt gick vi nu upp till Ankis farmor där Ankis födelsedag firades med goda smörgåsar som hennes mamma inhandlat speciellt för detta födelsedagstillfälle. Kvällen i övrigt blev riktigt lugn och avkopplande.

Tisdagen den 18 mars 2008: Hade en arbetsdag vigd åt specialuppdag gällande stationsbeskrivningen. Sände under dagen ut information till fjärrtågklarerarna gällande den kommande ställverksinkopplingen i Karlberg under påskhelgen. Ett dokument som emottogs positivt av personalen, i alla fall gällande de som yttrat sig i frågan. Därefter uppdaterade jag länklistor i själva stationsbeskrivningen. Även det ett jobb som jag blev nöjd med...

Onsdagen den 19 mars 2008: Enligt schemat hade jag en dagtur som tågledare. På info hade man om eftermiddagen akut personalbrist, varför jag såg till att skaffa mig en ersättare till tågledaruppdraget. Därigenom kunde jag själv bistå med mitt kunnande som trafikinformatör. En trevlig tillvaro, där jag i och för sig blev klar över det faktum att jag inte hade behörighet att skylta upp förseningar på Upplandsväsby station. En station som tillkommit som fjärrtågsstation efter att jag slutade som ordinarie trafikinformatör.
   Min insats blev relativt liten på den norra pendeltågsinformatörsplatsen. De flesta tåg gick i tid under den tid jag satt.

Torsdagen den 20 mars 2008: Hade en trevlig SU-dag tillsammans med Therese där vi tillsammans kom en bra bit med stationsbeskrivningen. Jag blev kvar längre tid än jag själv tänkt mig, mycket beroende på att jag ville leverera ett bra underlag inför helgens och påskens ställverksinkoppling i Karlberg. Ett inkopplingsupplägg som i princip har föranlett helt inställd tågtrafik mellan Ulriksdal och Stockholm C hela påskhelgen, åtminstone fram till och med klockan 12.00 annandag påsk.

Efter arbetspassets slut tog jag en vanlig runda förbi omgivningens rivningsobjekt. Tog en hel del bra mörkerbilder på dessa rivningsobjekt, främst det mitt emot "runda huset". Det blev till slut 20.20-bussen hem från Slussen. Anki hade tålmodigt väntat på mig och den sallad vi tillsammans skulle spisa under kvällen. Riktigt mysigt tillsammans med riktigt gott bröd.

Kvällen i övrigt bjöd på fotonerladdning samt en bra stund i TV-soffan framför en riktigt bra men sorglig film, "My life without me". En scen som satt sig på näthinnan är på vilket sätt läkaren berättar om den unga kvinnans korta kvarvarande liv. Och sedan hur hon lyckas stärka läkaren i hans yrkesutövande just på den punkten... En film jag verkligen tyckte om och kan rekommendera varmt...

Fredagen den 21 mars 2008: En riktig vinterdag. Det snöade minnesvärda och riktigt stora snöflingor. Lika njutbart som det faktum att jag och Anki var lediga denna dag. Vi nyttjade ledigheten till en utfärd söderut för lite ärenden. Vi startade med att leta ett par skålar, som enligt utsago hade gått ur sortimentet och var svåra att få tag på. Precis som vi blivit tipsade, fanns dessa kvar i Länna. Där snubblade vi också på ett underbart glasbord som under utförsäljning stod under 80% rabatt. Då kan man förstå att priset varit ett annat än de 698 kronor vi la ut. Perfekt för min skrivare, även om jag tvekade en stund före affärstillslaget...

Sämre lycka hade jag i min jakt efter nya dansskor. Fel storlek fanns endast att tillgå. Inte heller lampaffären gav något att glädja sig åt. Eftersom den var stängd blev det knappt ens en skyltfönstertitt. Ett säkrare kort var dock Coop Forum i Handen. Där fick jag mitt efterlängtade rakvatten, mat och lite annat smått och gott. Totalt sett nöjda återvände vi hem...

Kvällen kunde ha bjudit på en god och härlig danskväll på Yesterday, till BLENDER, men frysande våta vägbanor och snöfall gjorde att TV-soffan kändes behagligare att njuta i. Och det blev en bra start med ett av de bästa "så ska det låta"-programmen jag sett hittills. Carola hade ingen chans att överglänsa motståndarlaget.

Vilket kap av Jasmine...
Vilket kap av Jasmine... Foto: Lars Ålander

Lördagen den 22 mars 2008: Anki tog en morgonvinterpromenad bort mot Erstavik och ner mot Duvnäs. Inte riktigt den väg hon tänkt sig, men efter lite vägledning kom hon fram till Ältavägen vid Tenntorp. Eftersom vi stannat hemma ifrån danskvällen på Yesterday, var hon ivrig att samla på sig lite ytterligare steg på stegräknaren. Själv stannade jag inte speciellt länge i sängen, utan ägnade mig åt fotoutskrifter till dess det var dags för avfärd till mina föräldrar. Vi var bortbjudna på eftermiddagen till en påskmiddag tillsammans med syrran och hennes familj. Kvällen bjöd på en hel del underbara fototillfällen, god mat och inte minst trevligt sällskap. De individer som kanske fick mest uppmärksamhet var lilla jasmine och de två yrväder i form av hundar som var närvarande och for runt i huset. En riktigt trevlig kväll som hann övergå i söndagsdygn innan hemfärd...

Söndagen den 23 mars 2008: Efter en kort frukost tog Anki och jag en förmiddagspromenad runt Stensö. Kameran var naturligtvis med, även om det inte var så varmt i luften som man kunde förledas att tro. Lördagen (dagen före) hade ju bjudit ett underbart solsken och just inbjudit till tankar om en lockande promenad, något som bara Anki nyttjade då.
   När det stod klart att Anki och jag inte skulle bli ensamma i bilen till Örebro och Brunnsparken gick jag direkt för att sova middag. Vi skulle bli fyra personer dit och fem hem. Med andra ord inte läge att stanna och sova på hemvägen.

Avfärden gick bra via Stockholm C och Häggvik vidare norr om Mälaren. Planenligt blev det matuppehåll på MAX vid Eurostop i Örebro, med riktigt gott om tid innan danskvällen. Vi hann till slut till och med köa ett par minuter innan Brunnsparken slog upp sina dörrar och öppnade sina biljettkassor. Trevligt nog hade ett gäng fått stå innanför ett tag för att slippa frysa.

Jag fick en riktigt trevlig danskväll. Visst fick jag lite problem med att hinna dansa med mina vänner från de andra delarna av landet. Kan väl uttrycka det som att det blev en viss tidsbrist när jag "förlorade" i uppbjudningstempo och därigenom fick dansa tre danser på rad med en lite äldre generation än mig. Detta som kontrast till att precis innan ha bjudit upp en av de utpräglat yngre på parken. Alla dessa nämnda danser var dock riktigt bra. Och det var rätt kväll att ha roligt på, utan några egentliga krav på mig. Men visst saknade jag i slutänden att inte hinna bjuda upp några av mina favoriter som fanns på plats. De bästa danserna stod hur som helst en värmländska för. En ny bekantskap i socialdanssammanhang.

Måndagen den 24 mars 2008: Efter en underbar danskväll i Örebro, Brunnsparken, bjöd natten på bilkörning. Blev som vanligt lite trött precis innan Hummelsta, men en kopp kaffe och lite bensträckning gjorde susen för huvudet och vakenheten. Med i bilen hade Anki och jag sällskap av Sofia, Johanna och Nannis. Hade lite svårt att få klart för mig vart jag skulle styra bilen när det var dags för avlämningar. Att det skulle vara bortanför Täby ut mot Österåker visste jag, men att det var Rydbo jag skulle till hade jag inte fått namngivet. Hade nog sluppit några frågor till en sömndrucken medpassagerare om jag vetat att jag skulle sikta mot stationen där...

Hemfärden via Lidingö blev i soluppgången. En sol som var riktigt bländande när jag kom vid Nackanäs. Sov under förmiddagen och arbetade sedan ett trevligt övertidspass. Den stora ställverksinkopplingen i Karlberg hade verkligen gått över förväntan och jag kunde ta över en i det närmaste prickfri tågtrafik som tågledare. Även kvällen blev lugn och bra...

Tisdagen den 25 mars 2008: Upp tidigt med en känsla av att vara aningen sliten. Men trots detta var jag ändå pigg och fullt redo för tidig tå,gledartjänstgöring. Sysselsättning fanns det gott om fram till 10-tiden då jag fick förstärkning av Sabina. Lugnet la sig och resterande del av passet blev riktigt njutbar och god kontrast till den aktiva uppstarten...

Efter en fotograferingsrunda runt alla rivningsobjekt i närheten av jobbet och centralen (gamla postterminalen) åkte jag hem. Sov sedan hela eftermiddagen eftersom jag hade lite svag huvudvärk. Troligtvis spänningshuvudvärk, något som inte varit direkt vanligt för mig. Fram emot kvällen gick jag en promenad till affären för att köpa våffelmixar. Hade inte trott att väffeljärnet skulle vara så svårfunnet. Svaret på våffeljärnsmysteriet fick jag dock när Anki kom hem från dansklubbens styrelsemöte. Där hade de haft just väffelfestligheter. I och för sig inte förvånande med tanke på att det var just våffeldagen. Glädjande nog kände Anki för ett par kvällsvåfflor, så jag skred till verket med mina våffelplaner. Men jag tror det får bli vanliga våfflor nästa gång. Fullkornsvarianten var inte lika frasigt god...

Onsdagen den 26 mars 2008: Sov länge och utnyttjade verkligen sovmorgonen. Hade vaknat vid 03.30-tiden med huvudvärk. Tog redan då en huvudvärkstablett, som kompletterades med ytterligare en vid uppstigandet. Därefter var jag redo för en god frukost och så småningom en arbetsdag som inleddes med arbetsplatsträff, följt av ett tågledarpass.

Torsdagen den 27 mars 2008: Arbetsmorgonen tillbringades på Stockholmståg som tågledare. En riktigt bra morgon med få men effektiva insatser. Nöjd kom jag ut till en vacker vårvinterdag. Inte direkt varmt, men riktigt soligt. Kvällen bjöd på Å-hej-träning som Cristofer bjöd.

fredagen den 28 mars 2008: En tidig och arbetsdag. Inga större bekymmer vad jag kan minnas. Fick dock reda på att en av mina lärare från Banskolan hade avlidit och blivit jordfäst för ett par veckor sedan. Något som var svårt att förstå med minnet av en aktiv, enerigrik och mycket kunnig person. Bara att själv vara glad så länge man slipper någon liknande sjukdom som förkortar tillvaron "orättvist" mycket. I detta fallet en muskelsjukdom som på bara några år tog över allt, och det ett par år före femtioårsdagen...

Kvällen var vigd till lugn och ro. Vi hade möjligheten att dansa till Wahlströms på Mälarsalen, men såg båda fram emot lite lugn och ro hemma. Jag hade ingen som helst lust att vara ute denna afton när lördagsmorgonen skulle bjuda en tidig arbetsdag. Istället blev det levande ljus, en god sallad med gott bröd till.

Lördagen den 29 mars 2008: Gick upp tidigt för att komma till jobbet i rätt tid. Hade att göra med tåganordningar och specialtransporter i ett lagom tempo fram till tiotiden. Sedan blev det lugnare fram till dess rapporter inkom om hur en godsvagn i ett posttåg skramlade vid passage av Märsta. Efter en lång rad kontrollfrågor stod det klart att det rörde sig om en förmodad hjulplatta. Detta kontrollerades med hjälp av förarpersonal som kunde lyssna vid tågets passage i Uppsala. Inte heller nu ansågs hjulplattan vara större än gränsvärdet, men någon halvtimma senare inleddes avsyning av banan. En avsyning som ej hann fullföljas innan en kontrollmätning gav vid handen att den som förmodat ej överskred gränsvärdet för eventuella rälsbrott. Vissa trafikstörningar hann det naturligtvis bli, men inom kontrollerade ramar mycket tack vare goda initiativ från ett av järnvägsföretagen, som direkt erbjöd sig glesa ur trafiken.

När lugnet just lagt sig blev det dags för hemgång. Dröjde mig dock kvar lite för att få till en ordentlig överlämning till avlösande tågledare.
   På hemmaplan hade jag nu en lugn kväll för mig själv att se fram emot. Anki hade åkt iväg med dansklubben för ett planeringsmöte med dansklubben över två dagar. Även om jag var sugen både på en TV eller DVD-filmkväll alternativt danskväll i Gävle till Perikles och Wahlströms, så dominerade längtan efter att hålla på med fotoarbeten. Hade under min hemfärd från jobbet köpt fotoramar och bakgrundspapper. Fick dock bekymmer med mörka utskrifter och insåg att jag var tvungen att fördjupa mig i samspelet mellan Photshop Lightroom och min skrivare. Såväl färgrymder som skrivarrutiner spökade i sammanhanget...
   Under tiden 20.00 till 21.00 deltog jag som många andra i världen till energibesparingar genom att slå av onödiga apparater och onödig belysning. För min del blev det all belysning då jag tände upp mysiga värmeljus att njuta till. Min dator fick vara på, eftersom det var där jag sysselsatte mig. Men TVn fick bli avstängd. Hade det inte varit för Aftonbladets nätupplaga hade jag missat denna manifestation. Hur många svenskar som deltog kan nog räknas på allt för få fingrar. Såg inga tydliga tendenser till nedsläckning i min näromgiving i alla fall. Men om det hade varit som man förväntade sig gällande deltagandet i Kanada, (70% av befolkningen aktiva), hade det varit en riktigt häftig sak i fredstid. Hoppas vi får mer upplysning när det blir dags igen. Inte bara hovet och jag som kan, vill och bör ställa upp i energifrågan...

Avslutade kvällen med läsning i TV-soffan. Även nu gällande Photoshop Lightroom. Minns ju inte allt från tvådagarskursen jag gick i somras...

Söndagen den 30 mars 2008: Ensam i hemmet hade jag överlevt natten. Det hade varit en fröjd att somna in till en timmas musik från stereon och uppvaknandet till en härlig vårdag där det sista av den senaste veckans snö skulle försvinna var utmärkt. Inriktade mig på att läsa och ytterligare försöka förmå mig förstå hur Photoshop Lightroom hanterar olika färgrymder och skrivarskript i samarbete med själva skrivaren. Innan Anki kom hem på eftermiddagen, från sitt tvådagarsmöte med dansklubben, hann jag i alla fall komma i närheten av ett positivt resultat. Men ytterligare lite läsning och utskriftsprov fanns kvar att göra...

Anki och jag tog en dryg halvtimmas middagssömn innan vi gjorde oss i ordning för dans på EBBA dansklubb till SHAKE. En underbar danskväll där jag hann dansa med både vänner och nya bekantskaper. Riktigt, riktigt, trevligt danstillfälle. Förutom en kortare tids energibrist mot slutet hade jag gott om energi. Energi som var tillbaka lagom till de sista danserna som jag fick med Sofia. Även Anni hängde med en stund under den sista dansen... Mys med andra ord. Anki hade lyckats ta uppdrag i caféet, något jag inte lyckades uppmärksamma under min inledande jakt efter henne till dessa sista danser...

Under hemvägen, efter att ha skjutsat hem Elin, blev Anki och jag nära nog inblandade i någon form av personolycka. Själv hade jag mest fokus inställt på trafiken i den rondell vi gjorde en vänstersväng i och noterade tydligt hur en buss kom körande från höger i god fart. I min ambition att inte hindra hans framfart mer än nödvändigt, tog jag vänstersvängen näst intill aningen snävt, något som inte direkt minskade mitt fokus på själva bilkörningen, utan tvärt om. Anki hade blicken mer avkopplad och tyckte sig först se något skräpliknande på höger sida, på den väg som varken jag eller bussen skulle ut på. Men när jag just svängde ut ur rondellen utbrast Anki: "Men, var det där en människa som låg där?" Jag saktade in något under tiden hon beskrev något som legat vid kanten, troligtvis med en fot ut i vägbanan och resten av kroppen in mot trottoaren. En liten bit från huvudet ska det ha legat en mössa som verkade ha trillat eller flugit av. Eventuellt kan det ha rört sig om en medelålders person, kanske en kvinna? Innan Anki hann berätta allt detta, som trots allt var en diffus ögonblicksbild, kunde vi båda konstatera att bussen sett saken tydligare och stannat till mitt i rondellen. När vi försäkrat oss om detta faktum så avbröt vi tanken på att omedelbart vända tillbaka till den förmodat medvetslösa personen. Ankis bedömning var att det knappast var en påkörningsolycka, utan snarare en snubbelolycka eller liknande. Men visst, om man tänker sig det som en smitningsolycka av någon bilist, måste det ha varit en rejäl knuff i sidled...

Ju mer man funderade på Ankis berättelse, ju mer funderade man på orsak och om man skulle vänt tillbaka. Men ingen av oss är någon specialist på "HLR"-tekniken. Dock måste det ha hänt minuterna före vår förbipassage, för vi passerade samma rondell bara ca fem minuter innan. Och då måste även jag ha tittat mer åt det hållet...

Måndagen den 31 mars 2008: Det kändes som en härligt ledig dag, även om arbetsnatten stod för dörren. Vaknade hur som helst relativt tidigt och väl utsövd. Hade drömt riktigt mycket under natten. En lång rad olika episoder som jag hann berätta för Anki om innan jag glömde bort dem, likt så många andra drömmar under årens lopp... När jag efter ett fåtal omsomningar gick upp så kunde jag njuta av en god frukost. Fastnade för ett riktigt bra kostseminarium på TV innan jag under ett par timmars lopp fortsatte min intrimning av Fotoshop Lightroom och dess utskriftshanterare. Äntligen börjar jag bli nöjd med utskriftsresultatet, men det är ofta riktigt svårt att avgöra vilken färgskala som ligger närmast sanningen i alla de olika ljusmiljöer man fotograferar i var dag...

Utomhus var det en härlig vårdag med garanterat ca tio plusgrader. Var dålig på att utnyttja detta, men var i alla fall vid gott humör trots att skatorna höll fest på alla tak de kom åt. Där kan man snacka om förmodade vårkänslor...
   För egen del gick jag istället och la mig för att sova. Ställde klockan på ringning för att se om min syrras plan fanns med på transponderavläsningarna från Danmark och upp mot Arlanda, men slog mig åter igen till ro när så inte verkade vara fallet. Hon och hennes man har varit på en veckas utlandssemester...

Anki kom hem och lagade iordning en god omelett innan det var dags för mig att springa till bussen. Det blev en språngmarsch utöver det vanliga. Låg efter redan före rondellen men hade tur och snabbet att lyckas medfölja...

Så när som ett fordonshaveri i Knivsta och ett sent godståg som föranledde omledning utanför vårt bevakningsområde, så var det en bra inledning på arbetsnatten...

Tisdagen den 1 april 2008: Efter en bra arbetsnatt gick jag till sängs redan innan Anki hann åka till jobbet. Jag sov sedan gott till lite drygt 13.00. Under min frukosttid hamnade jag i TV-soffan och snart var det läggdags igen. Utan att jag riktigt hann nyttja dagen till något hade den passerat 16.30. Sov även nu gott. Drömde om att jag hade minst tre olika spännande lägenheter att bo i. Därtill en där inte bara grannarnas tillvaro var intressant att följa utan där jag helt plötsligt delade delar av en lägenheten med en trevlig men för mig helt okänd ung söt tjej. Undrar vad det betyder att jag första gången mötte henne i duschen? Vilket drömeri jag härligt vaknade upp ifrån när Anki kom hem...

Efter en snabb god middag och snabbläsning av den anlända deklarationen, åkte jag till jobbet för ytterligare en arbetsnatt som tågledare. Ett arbetspass som direkt blev hektiskt beroende på lite bristfällig överlämning och virrighet på alla håll och kanter. Den riktigt stora bristen i den nya turlistan, där alla blir avlösta samtidigt. Inte riktigt bra i mitt sätt att se på vår strävan att bistå med bra, snabba och vettiga svar.

Onsdagen den 2 april 2008: Arbetsnatten bjöd på ett antal checklistor. Bland annat fotograferades och polisanmäldes sabotage mot järnvägsanläggningen i trakterna av Tillberga. Därtill hindrades framfarten på ett spår i Södertälje hamn av ett stenras, föranlett av sprängningsarbeten tidigare under gårdagsdygnet. Man lyckades dock relativt snart ta bort stenbumlingen sedan olycksplatsansvarig kommit till platsen tillsammans med någon form av grävmaskin. I övrigt blev det lugnt fram emot småtimmarna. Hungrig på nyttiga saker hovade jag i mig frukt om natten. Riktigt gott. Nästan så man hinner glömma hur gått det kan vara att gå och knapra på ett äpple...

Sov ut under förmiddagen. Fixade lite med fotoutskrifter, men irriterade mig på att skrivaren ibland vägrar att acceptera nya skrivarpatroner, trots att de är exakt r&aujml;tt modell för skrivaren. Lite alltför modern och kontrollerande teknik kan jag tycka. Skulle aldrig i mitt liv våga peta in andra patroner i alla fall, inte medvetet...

Kvällen bjöd på fri modelljärnvägskörning. Den första för mig på riktigt länge. Åkte i vanlig ordning dit tillsammans med "Blomman", sedan vi sammanstrålat på perrongen Stockholm C för färd norrut och byte till bil längs vägen. Även denna körkväll grundade vi med lite krubb på den vanliga hamburgerrestauranten längs vägen. Riktigt smakligt och första glaset coca-cola på ett par dagar. Gäller att inte bryta en god trend, dvs bara dricka onyttigt tillsammans med enstaka måltider...

Trafiken blev riktigt intressant. En lite annorlunda ställverkskoppling gjorde dock huvudstationen riktigt svårmanövrerad. Vågar påstå att det så här på modelljärnvägsnivå finns stora säkerhetsrisker inbygda för tillfället. Det var många gånger som jag inte kunde lita på mina manövrer och knappt på den tågvägsinspektion som normalt sett går så flygande. Hoppas man får till ett par logiska förändringar å det snaraste.
   På hemvägen tog jag mig en promenad mellan Tekniska högskolan och tunnelbanestationen Gärdet. Hade fått för mig att det skulle vara en varm kväll efter en mycket varm vårdag, men fingrarna frös till en aning längs vägen...

08-03-13, Torsdag

Det var en riktigt skön känsla att vakna upp till en helgledighet redan på torsdagsmorgonen. Just nu skiner solen genom en tung skara molntäcken. Stora delar av Europa har de senaste dagarna varit molntäckt, med en lång rad djupa lågtryck och stormar inrullandes från Atlanten. Främst är det Storbritanien, Irland och Danmark samt de centrala delarna av Europa som varit stormdrabbat under början av veckan...
   För egen del ser jag fram emot att nyttja dagen till lite allt möjligt. Inte bara disk och tvätt, som också finns naturligt på programmet, utan även dagboksskrivande, fotoredigering och kanske lite husarbete. Vem vet, kanske hinner jag också ut på några ärenden innan kvällens tävlingsträning, vad vet jag? Har åtminstone ett paket med skrivarfärg och fotopapper att hämta i affären...

Fredagen den 7 mars 2008: Åkte till jobbet samtidigt med Anki. Satt mest och pratade om Ältabokens innehåll under bussfärden. En bok som verkligen fängslat mig och nu fört mig en bra bit in i densamma. Riktigt spännande att se hur det såg ut i landskapet innan vårt och andras hus kom till.

Arbetsdagen bjöd på specialuppdrag med stationsbeskrivningen som huvuduppgift. Försökte i huvudsak sammanställa information inför den kommande och stora signal- och ställverksinkopplingen i Karlberg till påsk. Fick ihop en bra grund, med de fakta jag kände till, men insåg strax före hemgång att jag saknade information om en rad nya lite anmärkningsvärda funktioner. Så det blev till att stanna kvar och göra ett försök att få tag i mer information i ämnet. Det blev i form av ett e-mail med frågor och önskemål om vidare specifikationer. Därefter var det tyvärr bara att invänta svar för att sedan följa upp med en analys nästa gång jag har SU-tid.

Efter en kortare tids väntan vid Slussens busshållplats sammanstrålade jag med Anki för en gemensam hemfärd. På kvällens program stod underbar dans till SHAKE på Yesterday. Efter lite middagssömn, ca 30 minuter, var det de allra bästa tänkbara förutsättningarna för en riktigt god danskväll. Men även och glädjen och inspirationen var av positiv natur så dröjde det länge innan jag verkligen kom igång. Inledningsvis kände jag av samma förkylningssyptom i halsen som under torsdagen hållt mig hemma från träningen. Men efter att ha dansat och sjungit upp mig lite så försvann dessa obehagskänslor. Så efter pause och lite dans med "Puman" och några till var jag äntligen igång med nära 100% god uppoffring. Och extranumren tillsammans med Anki var de bästa på flera år. Då njöt jag verkligen, verkligen mycket... SHAKE hade gjort en härlig insats för glädjen och stämningen. Dansfolket denna kväll hade verkligen hört till de mest dansanta på länge och paradiset fanns riktigt nära, trots allt...

Lördagen den 8 mars 2008: Nöjd med dansen på Yesterday och upplyft av de sista danserna på Yesterday, tog jag lite småvägar hem tillsammand med Anki. Vek av efter Vallentuna bort mot Hagby. Anki blundade och hade i princip just somnat när jag stod på bromsen för fullt. Det var inte många meter fram till det djur som sprang i galopp från höger till vänster i utgången av en kurva. Med min anpassade fart och mitt helljus var det ingen större fara. Bilen stod i princip helt still samtidigt som passagen redan var avklarad, så visst... På en annan typ av väg hade det varit allvarligare. Storleken var som ett rådjur, men framfarten mer likt en galloperande häst. Så kanske en ung älg? Vet inte om rådjur kan springa i gallop?

Utan nämnvärt förhöjd puls, (hade känt mig förberedd), fortsatte färden hem. Riktigt roligt att köra på de riktigt krokiga småvägarna. Men eftersom tröttheten så sakterliga började komma krypande, var det bäst att sikta mot hemmet.

Morgonen nyttjades för lite städning. Om eftermiddagen kom Ankis föräldrar och hunden Yatsi på besök. Riktigt trevligt att spisa mat tillsammans. Anki hade tillagat en god köttfärssås till en för mig ny god och spännande vit pasta.
   Resten av kvällen bestod i underbar avkoppling. Fortsatte med bildredigering (sortering) och tillbakalutad läsning i Ältaboken. Ett sådant helglugn man ofta bara drömmer om men aldrig tar sig tid för. Kort sagt en myshelg i sällskap med Anki mellan hennes Paris-resor.

Söndagen den 9 mars 2008: Söndagen fortsatte i samma lugn som lördagen avslutats. Kort sagt en mycket stor mängd mys innan det var dags för min eftermiddagssömn, förberedande en arbetsnatt. Det är värt att betänka att det varit min nya arbetshelg. Lyxigare än någonsin, då jag i samband med schemabytet fått lördagen ledig (var annars turlagd för många dagar i sträck) och därtill kunnat byta dagens morgonpass mot den kommande natten. Visserligen ett tillägg till mina två kommande ordinarie nätter, men ett lyxbyte helt enligt arbetsgivarens önskemål...

Ankis plan, AFR1263, lämnar Sverige någonstans i närheten av Halmstad och Tylösand...
Ankis flyg mot Paris, AFR1263, lämnar den svenska kusten på 38000ft höjd, någonstans i närheten av Halmstad och Tylösand. Klockan är omkring 08.16 om morgonen, efter en ca 35 minuter sen start från Arlanda.
Denna danska transpondersavläsningssida (detta är ett urklipp) återfanns på följande webadress:
http://www.vhf-online.dk/billeder/Mode-s_Online.htm
 
Måndagen den 10 mars 2008: Om natten var jag fjärrtågklarerare på västkanten av vårt bevakningsområde. Hade inte ett enda arbete under natten, bara tåg att bry mig om, så natten blev riktigt lugn och god. Eftersom jag hade gott med inspiration i blodet, spenderade jag en hel del tid till stationsbeskrivningen. Hade positivt nog gott om tid att testa att man lyckats rätta ställverksfel i Västerås. Kunde således stryka en hel del text från stycket om "felaktigheter." Hade preliminärt lovat ringa Anki vid fyratiden på morgonen, för att se att hon kom med morgontaxin. Men jag var inte så speciellt duktig i sammanhanget utan fick ett SMS med besked om att hon lyckats komma med den förbeställda flygtaxin. Kunde i alla fall ringa upp och önska henne en trevlig resa...
 
Efter att nyfiket ha följt Ankis sena flight mot Paris på hemmaplan var jag såpass trött att jag i princip stupade i säng.
   Dagen blev fylld av omväxlande småpyssel i hemmet och sömn för att orka med den kommande andra arbetsnatten. Det nya schemat bjuder lite tyngre nattpass. Detta med tanke på att alla är lika långa. Förr hade man ofta en kortare andra arbetsnatt, vilket gjorde nattvilan mer komfortabel mellan passen.
 

Tisdagen den 11 mars 2008:Under mitt lugna arbetspass som tågledare natten till idag kom jag att tänka på att en gammal vän till mig hade födelsedag. Nyttjade således Facebook för gratulationsändamål och drog mig samtidigt till minnes att vi 26år tidigare, någon gång under eftermiddagen, hade åkt till stan och sett filmen "ET" i sällskap av hans mor och eventuellt någon mer... En film av Steven Spielberg som kom att sätta sig i mångas minnen under året 1982. Personligen förknippar jag dock just den resan in till stan lika mycket med en speciell lokobservation vid Rotebro station. Minns tydligt hur det nylevererade loket Rc5 1333 kom glidande ensamt och stiligt blankt. Tror att det var min första observation av ett Rc5-lok, som med sina silverfärgade breda fönsterkarmar utmärkte sig från det normala på de orangefärgade loken. Dessa nylevererade lok stationerades inledningsvis i norrland och var därför inledningsvis sällsynta för observartion på hemmaplan.

Natten blev relativt lugn. Endast lite bekymmer med en provkörning som inte riktigt hade beställt rätt förutsättningar för att utföra sina provturer. Fakta som blev än mer uppenbara kommande natt, natten mot onsdagen, då vi ämnade styra upp provkörningsverksamheten helt enligt de beställda ramarna. Då kom det fram att bromsproven inte skulle kunna bli av, då gångsträckan var allt för snävt tilltagen. Som tågledare blev det nu till att vara hårt aktiv under mina första tjänstgöringstimmar mot den nya natten. Inväntade en ny beställning och kämpade sedan hårt med att anordna 16 st nya provkörningar och ställa in 29 för korta provturer. En uppgift som jag tog med ro, men som samtidigt var aningen stressande att hinna få till stånd innan provtiden startade. Testförarna skulle ju dessutom hinna skriva ut sina tågorder för den nya provsträckan...
   Samtidigt med alla ovan beskrivna provkörningar var det en natt fylld med omledningar ut mot Hallsbergsfjärren, från Jädersbruk. En vagn stod kvar på linjen mellan Frövi och Fellingsbro efter att ha drabbats av varmgång. Effektivt blockerande för gods- och nattågstrafik på sträckan. För min del var det tur att Hallsberg stod för grundanordnandet och att jag endast hade i uppgift att förmedla informationen till mina fjärrtågklarerare. Endast ett godståg fick jag själv anordna för natten. Då hjälpte jag även Norrköping med sin del, efter deras önskemål.

Onsdagen den 12 mars 2008: När jag om morgonen blev avlöst och befriad från det tredje nattpasset på rad, var jag nöjd med veckans insatser. Nu hade jag en härlig helgledighet att se fram emot. En ledighet som inledningsvis skulle bestå i att sova och komma in i en vardaglig och normal dygnsrytm. Ett mål utan direkta krav förrän torsdag kväll, då Anki åter väntas till Sverige, (efter en arbetsvecka i Paris).

Dagen bjöd på två effektiva och sköna sovpass. Ett om förmiddagen över lunchtid och ett eftermiddagspass innan det var dags för kvällens sociala danskväll på Nackswinget. En danskväll som blev riktigt trevlig, skön och avkopplande. Fikade och snackade visserligen minst lika mycket som jag dansade, men jag hade äran att kunna hälsa ett nytt begåvat par till klubben. Ett par som nyligen börjat dansa tillsammans, men som hade en härlig inställning till dansen och ett oförstört experimenterande som god grund till den framtida dansen. Sån inspiration man själv öskar väcka till liv igen...

Efter dansens slut stannade jag i vanlig ordning kvar och städade någon timma. Efter det god belöning i form av en skön avkopplande bastu och dusch med jämna mellanrum. Någon gång efter midnatt begav jag mig sedan hemåt med hjälp av bilen...

08-03-06, Torsdag

Har just följt inflygningen mot Arlanda för Air France AFR1262 via "flygradar.nu". Anki bör ha varit ombord på planet från Paris och därigenom fått en inflygning över Västerås, passerande norr om Arlanda och landning bana 26, dvs öster ifrån, någon minut före den annonserade ankomstiden 22.25.

Någon dansträning blev det inte för mig idag. Hade alla möjligheter att gå, men velade in i det sista. Visst kände jag mycket starkt för att träffa mina dansvänner, men någonstans i kroppen var det en känsla viloönskan som regerade. Ville hellre pyssla i hemmet och ha en lugn kväll i väntan på Ankis hemkomst. Nu fick jag tid för tvätt, matinköp på Coop Konsum, diskande av dagens tillkomna disk och så småningom även lite vila. Hoppas snart sitta i soffan och läsa lite, förhoppningsvis utan att ögonlocken ramlar ner...

Arbetsnatten mellan onsdagen och denna dag var mycket lugn. Endast ett par beställningar, en provkörning och en fordonstransport samt en skyndsam begäran om specialtransport Tomteboda-Värtan behövde behandlas. Men trots detta var jag riktigt trött när morgonen kom. Men tro inte att jag gick och la mig för det dirket när jag kom hem... Nej, först någon gång efter klockan 09.00.

Onsdagen den 5 mars 2008: Det var en trivsam dag i hemmet inledningsvis. Småstädade och pysslade sedan med bilder under förmiddagen. Om eftermiddagen åkte jag till Tyresö centrum för inköp av present till min far. Hittade bara hälften av mina presenter, varför jag efter en dryg timmas middagssömn tog vägen via kartbutiken på Kungsgatan, under min färd norrut för att fira pappa.
   Det blev en effektiv och mysig tillställning med underbar smörgåstårta och fika på det innan jag var tvungen att ge mig av. Tog 20.04-tåget, efter ganska precis två timmars besök, till stan och mitt jobb. Det var visserligen tråkigt att behöva bryta upp, men jag hade i alla fall hunnit med en del social tillvaro med mina föräldrar samt Helge och Agneta. Jag hade ju trots allt ett nattpass som tågledare som väntade, med start klockan 20.40 enligt det nya schemat som startat tidigare i veckan...

08-03-04, Tisdag

Nu är det två dagar i rad som jag har tillbringat min arbetstid som tågledare på Stockholmståg, STÅG. Egentligen skulle jag haft en utbildningsdag i "ABC", men fick ändrat schema under måndagskvällen, då det stod klart att mina insatser skulle behövas för full bemanning. Hoppas få utbildningen i ett senare läge. Det var trots allt snart nio år sedan sist, på Banskolan i Ängelholm. För andra dagen i rad var det också en relativt hektisk morgon i rusningstid. Inte speciellt svåra beslut, snarare logiska, när det denna morgon främst var problem på Nynäsbanan. Inledningsvis med spårledningsfel, men snart även ett fordonsfel och blockerande tågsätt på linjen Tungelsta-Ösmo i ett par timmar före bortbogsering.

Eftermiddagen och kvällen hemma har annars varit mycket lugn. Har fortsatt med lite städning, men annars mest tagit det lugnt. Anki skrev att hon hade överlevt dagens möten i Paris och verkade därigenom relativt nöjd... Jag tror inte det är några lätta frågor hon har att hantera...

Lördagen den 1 mars 2008: Eftersom jag hade missat fredagens danskväll, var jag riktigt pigg och utvilad när jag vaknade vid 05.30-tiden. Hade en tidig fjärrtågklarerartjänst på sydkanten att se fram emot. En lugn och trevlig tjänstgöring som inte direkt vållade några bekymmer, trots omledningar och avstängd Nyköpingsbana pga banarbeten.
   Anki hade planerat en sommarseglarkurs i Grekland tillsammans med en kollega och kom hem strax efter mig. Tillsammans njöt vi sedan en lugn kväll med goda smörgåsar och skagenröra. Riktig avkoppling tillsammans med hunden Yatzi i vårt sällskap.

Söndagen den 2 mars 2008: Anki startade dagen med en dryg timmas hundpromenad. Själv var jag lite långsammare upp ur sängen, men småplockade lite i huset under tiden. Glömde i princip bort att äta frukost, något jag inte kom på förrän det vid 11-tiden var dags att åka iväg med hunden till Ankis föräldrars lägenhet. Anki skulle sedan vidare till Paris, i princip samtidigt som hennes föräldrar var väntade hem från USA. Hade själv pratat med dem under deras mellanlandning i Frankfurt och visste därmed vilket plan jag skulle hålla utkik efter. Ankis färd kunde jag sedan följa på www.flygradar.nu, från starten Arlanda till trakterna strax söder om Jönköping. Trevlig bisyssla under tiden jag hade en lugn inledning på arbetsdagen. En arbetsdag som för ovanlighetens skull bjöd på inplanerad Trafikinformatörstjäst. Riktigt roligt att behärska flera områden och uppdrag för flera yrkesgrupper. Tror det är något år sedan jag sist ryckte in med ett helt arbetspass som informatör och förseningsutropare på den nordvästliga delen av vårt bevakningsområde.

Radarekon från Ankis färd Arlanda- Paris med Air France AFR2063
 
Flygradarbild (urklipp) från "flygradar.nu" klockan 14.57:51, presenterandes ett urval av plan och radarekon, från plan utrustade med moderna transponders...
 
En av de första riktigt tydliga radarbilderna jag kunde följa efter start norrut för Air France Airbus A320, flight AFR2063 med Anki ombord, mot Paris. Man kan följa planets vänstersväng och fortsatta färd söderut, stigande och vid avläsningstillfället på en höjd av 12600 fot. Ytterligare ett plan som startat strax efteråt syns utförandes samma startsekvens, för att lite senare fortsätta västerut.
 
 
Flygradarbild (urklipp) från "flygradar.nu" klockan 15.21:47, presenterandes ett urval av plan och radarekon, från plan utrustade med moderna transponders...
 
En av de sista radarbilderna jag kunde följa innan AFR2063 med Anki ombord passerade ut ur bevakningsområdet. Detta skedde strax söder om Jönköping på en marchhöjd av 36000 fot. Den allra sista radarbilden jag observerade (en minut senare) visade dock eventuellt en sjunkande tendens med 35975 fot. Kanske en luftgrop eller liknande, efter annars stadig färd?
   Även om det är olika skalor på dessa båda radarbilder, är det intressant att notera hur mycket ett annat Air France-plan tagit in under stignings- och accelerationsfasen. Planet jag tänker på är AFR275, en Boeing 777, även den inledningsvis på 36000 fot, sedan stigande till närmare 37000 fot. Om jag är rätt informerad har det planet startat på New Tokyo Intl (Narita) för färd till Paris och Charles-De-Gaulle även det...
 

 

Måndagen den 3 mars 2008: Efter en tidig tjänstgöring på Stockholmståg åkte jag hem för att diska och städa. Hade viss förhoppning om att lyckas få lite sällskap till en DVD-film i TV-soffan, men den lilla sannolikheten blev till slut obefintlig när kvällen närmade sig. Trots allt hade det varit en god och härlig draghjälp i städandet, precis som jag hade hoppats. Men när jag dessutom fick veta att jag skulle upp tidigt även om tisdagen, var det bara att lyda kroppen och sova sött. Tidig sänggång för mig, även om det inte blev förrän ca 21.30. Men jag sov då som en stock till väckningstiden klockan 04.30.

08-02-29, Fredag

Vet inte om jag ska säga att jag till slut tog mitt förnuft tillfånga, men efter dagens lite anmärkningsvärda händelser så coolade jag ner mig och avstod till slut dansen. Visst hade jag hunnit dit, men först lagom till pause. Så när jag stod där i duschen vid 21.40-tiden och än en gång planerade för det kommande dygnets valmöjligheter dök det otänkbara alternativet upp. Jag måste väl inte dansa bara för att det är fredag och BLENDER står på scen? Nej, det måste vara så att även jag kan låta bli. Anki kan ju. Hon ska ju vara hemma med hunden Yatzi som under eftermiddagen hämtats från hundpensionatet...

Dagen började annars riktigt skönt och bra. Hade gott om möjligheter att ställa fram klockan och väckningstiden. Detta gjordes också med start någon gång efter åtta och verklig uppstigning omkring klockan tio, då jag startade dagen med strykande av mina danskläder och dagens arbetskläder.
   När strykandet var avklarat fortsatte jag med packande av dansväskan, väl förberedd för både en arbetsdag och kommande danskväll direkt efteråt. Hade till och med förberett mig på att kunna sova på jobbet. Detta både med tanke på att Anki ville stanna hemma och vara en god hundvakt och med tanke på min tidiga lördagstjänstgöring med start klockan 07.00 om morgonen.

Egentligen var det först efter frukost planeringen gick fel. Hade beslutat mig för att hinna upp till centrum för inhandlande av "Ältaboken" en litterär godbit med hembygdshistoria av mycket god kvalité. Eftersom jag tog bilen och snart skulle vara tillbaka hemma stannade tanken vid att jag inte behövde låsa speciellt mycket omkring mig. Därav kontrollerade jag inte ens att jag hade med mig några nycklar. Dagens många byxbyten (från byxor utan knappar till de jag till slut valde) gjorde att nyckelknippan låg kvar i sittsäcken där jag nyss slängt dom. Inte riktigt välplanerat insåg jag när bilen åter hade parkerats utanför huset och jag ville in...

Direkt i sjön satt jag ju inte. Busskort och ytterkläder hade jag ju. Var ju dessutom klädd för arbetsdagen, varpå jag omplanerade dagen och gav mig av direkt till jobbet utan dansväska medtagen. Vid det laget hade jag ännu tanken kvar om dans i huvudet och med andra ord även när jag kom hem efter en lyckad och lugn tågledardag... Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig... Så nu sitter jag i skrivande stund och njuter en god kopp te i Ankis och hunden Yatsis närvaro... Vad är väl den där balen på Mälarsalen???

08-02-28, Torsdag

Nog är det ett härligt vårväder utanför fönstret, denna lediga dag, men nog var det lite kallt att gå ut på altanen och trädgårdsgången barfota i alla fall. Det har ju visserligen inte varit någon vinter i år, men det är trots allt ändå nu som solen börjar värma ordentligt när den är framme. Ännu vid elvatiden är det trots detta endast knappt sju plusgrader, men det är inte omöjligt det blir lite varmare idag...

Dygnet inleddes annars med att jag var kvar på Nackswinget. Kopplade av med en härlig bastu sedan jag avslutat onsdagskvällens uppdrag i caféet med en städrunda. Visserligen en grovstädning, men i princip dammsög jag över merparten av rum i klubblokalen. Först vid ettiden var jag på väg hem i natten.
   Dagen kommer att bjuda lite varierade sysselsättningar. Om jag hinner ska jag försöka ta mig ut till centrum för att köpa en bok med historisk närbygdsförankring, men i övrigt blir det nog mycket arbete vid datorn idag. Visserligen en ledig dag, men jag har ett mötesprotokoll att sammanfatta för jobbets räkning. Som avkoppling får det istället bli dansträning ikväll, "Å-hej-träning".

Måndagen den 25 februari 2008: Arbetsdagen spenderades i Stockholmstågs lokaler som tågledare där. Hade ingen informationssamordnare vid min sida, så även de arbetsuppgifterna fick jag ta mig an så gott jag kunde. Men kvällen var riktigt bra och lugn. Beroende på sportlovet gick inga "trängselpendlar", min benämning för extratågen utöver kvartstrafiken, vilket gjorde trafiken bra mycket mindre sårbar. De tågsättsbyten som trots allt förekom handlade mer om förebyggande felavhjälpning än om akut sådan. Riktigt bra mao...

Om kvällen hemma fortsatte Anki och jag vårt planerande inför kommande Korsikaresa. Vi planerade för de sista dagarnas boende, men beslöt att avvakta lite med bokningen och först kontrollera hur stor del av budgeten som skulle spenderas på boendet i Paris före detta. Vi kom i säng relativt sent, men hade då ett par attraktiva förslag i rockärmen...

Tisdagen den 26 februari 2008: En tidig tågledartur med gott om arbetsuppgifter hela tiden. Man hade nu öppnat upp sträckan Katrineholm-Norrköping och kunde därför återanordna en del av trafiken dess normala väg. Inte så jättemycket pyssel för oss, men ändå en hel del information att kontrollera och förmedla ut till fjärrtågklarerarna. Jag var hur som helst riktigt mör när jag kom hem om eftermiddagen. Sov då middag innan Anki och jag ägnade resten av kvällen åt hotelletande i Paris och dess slutliga bokning... Ingen tidig kväll det här heller...

Onsdagen den 27 februari 2008: Det var riktigt välbehövligt och skönt att få ett par timmar sovmorgon. Turfördelningen hade under tisdagen bett mig komma 08.30 istället för 06.00. Fick inte bara en för mig lämplig start på dagen, utan en riktig lyxtur 08.30-15.10 som kunde njutas fullt ut. Första kvarten, då jag samtidigt lovat låna ut en fotoblixt, blev hektisk. Ett X2000-tåg fick stanna för att kolla drivenhetens bromsar i Södertälje syd övre, samtidigt som jag spårändrade ett antal tåg för att få till stånd en flygande förbigång och därefter upprätta en vettig ny tågordning. Gick riktigt smidigt och snyggt och var en skön start på min tur som fjärrtågklarerare. Hann aldrig känna mig ringrostig...
   På dagen fick jag lite friskvårdstid som jag nyttjade ute på stan tillsammans med min kamera. Stannade därtill och åt på MAX. Kanske inte det nyttigaste, men riktigt gott och avkopplande innan mina sista timmar på Nynäsbanan.

Efter jobbet handlade jag två fikalängder inför uppdraget i dansklubbscaféet om kvällen. Jag och Elin delade på uppdraget under den sociala dansen. Men innan detta hann jag med lite middagssömn i hemmet.
   Det blev en riktigt god och lyckad social danskväll. Benny stod för en riktigt bra musikblandning, och redan efter någon låt kunde jag räkna till omkring 30 dansande par på golvet. Med andra ord blev det fler när sedan i princip alla aktiverade sig... Anki hade varit på plats före mig, för att få lite instruktioner för sitt styrelseuppdrag.

Efter danskvällen försökte jag påverka ett par vänner att göra mig sällskap i bastun, men det blev till slut bara jag efter att jag tagit en rejäl städrunda runt i nästan hela lokalen. Riktigt skönt att gå omkring och småpyssla. Denna kväll innebar det även lampbyten och lite andra smågöromål förutom själva städningen. Bastun fick bli belöningen i natten...

08-02-24, Söndag

Anki var redan uppstigen när jag vaknade en andra gång om morgonen. Då hade jag i drömmarna redan hunnit fotografera en rödvit isbrytare på nära håll och hunnit träffa två goa tjejer som cyklade och tältade på sin semester. Riktigt hur dom med sina cyklar lyckades hålla jämna steg med min motorcykel vet jag inte riktigt, men de förekom i drömmarnas land på flera av de orter jag besökte.

Uppstigen ur drömmarnas land åt jag frukost framför TVn. Anki var redan igång med faktainsamlande inför höstens tänkta resa till Korsika. Ett pyssel som i princip tog hela dagen, bortsett från den tid då Anki lagade underbart god baconinlindad kyckling med potatishalvor och kantarellsås. En lyxmåltid förutom de matpajer som till veckan kommer att spisas som matlådor. Mitt bidrag i reseplaneringen blev mest att vraka och välja bland hotellförslagen samt ge min syn på när våra resor skulle utföras. Naturligtvis hade vi inledningsvis även frågat oss exakt vart vi skulle bege oss. Men med vettig uteslutningsmetod och en plan på hur resan skulle varieras fick vi snart en tydlig fingervisning om våra mål. Vi kan väl nu med glädje säga att halva resan finns bokad. Ett par hotellförfrågningar kvarstår att invänta svar på, men Ankis insats vid datorn var helt enkelt enorm. En klar fördel att kunna både franska och engelska lika bra och flytande...

Torsdagen den 21 februari 2008: Min arbetsdag började klockan 10.00. Kändes som om det fanns ganska gott om arbetsuppgifter att göra, även om trafikläget var lugnt och allting rullade på som det skulle. Tror egentligen att det var mycket lugnare än jag trots allt minns det som. När eftermiddagspasset kom på plats blev det ännu lugnare. Jag blev i princip över och kunde med gott samvete gå till MAX för en god lunch. Agerade sedan mest tågledarrastavlösare innan det blev dags för hemgång, eller rättare sagt ivrig färd tilll dansklubben och "Å-hej-tävlingsträningskursen". Jag tror jag lärde mig en del, men det är alltid svårt att avgöra om man verkligen gör rätt. Men alla danspartners utom en verkade i alla fall nöjd med både tydlighet och utförande. Och resultatet blev vad jag hade förväntat mig utom i nämnda fall. Där fick jag kommentaren att: "Du menar nog att göra annorlunda, så att jag ska..." Där slutade jag att lyssna. Dels bytte vi partners samtidigt och dels fick jag ju aldrig se vart hon trodde sig bli förd. Hon stannade ju upp så fort hon trodde att någonting inte stämde med övningen, vilket det kanske inte gjorde???. Min avlösande partner förstod inte heller något av kommentaren, i alla fall inte de fraser hon hann höra... Hur som helst gav Michael ett par bra teoretiska bevis för att jag i teorin tänker rätt...

Bussresan hem blev kanske lite mer dramatisk tidsmässigt än vi tänkt oss. Vi tänkte byta buss halvvägs till Slussen, men hamnade i dansteorisnack med en trevlig klubbtjejkompis, så vi missade att gå av bussen. Vid slussen lyckades dock en absolut språngmarch, där chauffören var snäll att invänta oss vid avgångstid...

Fredagen den 22 februari 2008: Dagen var fylld av tågledarmöte, från klockan 08.30 till 16.00. Bra och uttömmande möte, men också uttröttande i en liten varm möteslokal. Men jag hann sova lite middagssömn innan det var dags för kvällens dansäventyr på Yesterday, till SCOTTS...

När jag vaknat upp från middagssömnen var jag extremt peppad inför dansen. Kvällen innan hade bilen dessutom bokats upp med trevligt danssällskap varvid jag verkligen såg fram emot att vara taxi och enligt bestämd tidsplan åka först till Globen klockan 20.00 och sedan upp mot mina gamla hemtrakter för upphämtande av nästa mysiga danssällskap klockan 20.25. Men något gick tydligen snett under dagen...
   Den glädje jag kände över att vara fyra minuter tidig till mötesplatsen vid Globens nedgång till tvärbanan och T-banan förbyttes snart i aningen frusna fötter och en besvikelse över att ingen av personerna som kom över gångbron från köpcentrat var den jag stämt träff med. Anki hade det visserligen varmare i bilen, men om hon var så speciellt road av väntan vet jag inte. Det fanns logik i att bli sen iväg från en stängande butik, men när varken SMS (som gick fram) eller mobilsamtal gav någon respons började jag misströsta rejält. Efter en halvtimmes snålblåst fick jag till slut tag i en förälder till medpassagerare två. Redan i det samtalet förstod jag att förvirringen måste ha varit i det närmaste total, för helst ville föräldern inte bli involverad alls. Men som en räddande ängel vidarebefordrades i alla fall mitt nummer till medresenären vars hämtningstid redan var inne, till och med passerad.
   Eftersom ingen kommit på att nyttja eniro, mina andra dansvänner eller nummerupplysningen, blev det först nu jag fick reda på att den första hämtningen vid Globen var inställd. Sjukdom eller möjligtvis kärlekskrankhet lär ha varit orsaken. Varför informationen inte kunde komma direkt från denna person har jag ingen aning om, men mobilnummer fanns förmedlat vid ett par tillfällen tidigare i alla fall. Med andra ord kan jag inte annat än tycka synd om medpassagerare två, som med knapphändigare informationsverktyg, ännu med ambitionen att komma till dansen, skulle ta hand om informationshanteringen. Inte riktigt lyckat i alla fall...

Hos medpassagerare två fanns det i alla fall en mycket god portion av "EQ". Kunde själv inte annat än glädja mig åt att hon i alla fall skulle till dansen. Eftersom kontakten med mig "misslyckats" hade hon lyckats få skjuts på annat håll. Anki och jag kunde därmed satsa på en direktfärd till Yesterday och blev därigenom endast tjugo minuter sena. Onödigt, men ganska acceptabelt ändå. Frågan är ju egentligen om jag inte borde stått kvar vid Globen än? Jag hade ju verkligen lovat att inte åka ifrån henne, den bokande medresenären...

Dansen till SCOTTS blev lite trevande före paus. Tillfälliga toppar varvades raskt med ett hopplöst trippande, utan möjlighet att få utrymme eller möjlighet att utläsa vart fötterna skulle placeras effektivt. Kort sagt trångt och stökigt, hur mycket hänsynstagande som än fanns hos de flesta på golvet. Tidvis kändes det som om jag lämnat kvar min sociala kompetens vid Globen, eller möjligtvis ute i den nu kylslagna bilen. På dansgolvet var den svår att hitta i alla fall, förutsatt att jag inte hade blivit immun mot just den värdefulla varan? Jag blev kort sagt aldrig riktigt varm i kläderna före pausen...

Efter pause blev det en helt annan dans och känsla. Äntligen fick jag chansen att möta en av de tilltänkta medresenärerna i ett par danser. Danser som gav riktigt mycket och som jag inte hade velat vara utan. Kort sagt danser som jag uppriktigt sagt saknat länge och som gav mig tillbaka en stor del av glädjen på dansgolvet för kvällen. Hade inte en enda dålig sekund efter detta, även om jag aldrig fick den sista dansen med Anki. Men mys var det ändå gott om, med tanke på att Linda ivrigt bjöd upp mig igen. Tillsammans med Anki fick det istället bli lite dans till bandets extranummer om lördagsmorgonen. Inte fel det heller...

Lördagen den 23 februari 2008: Var på riktigt gott humör När jag lämnade Yesterday och dansen till SCOTTS tillsammans med Anki och Elin. Då hade jag hunnit samla ihop ett antal riktigt värdefulla och njutbara avskedskramar som gjorde fredagens bekymmer till mindre bagateller. Resan hem gick med andra ord lätt som en dans. Nästan i alla fall. Lite sliten var jag allt efter arbetsveckan som varit, men trivdes ändå med bilens musik och mina egna tankar. Övriga i bilen somnade snabbt och gott...

Stannade bara uppe lite kort vid datorn efter den nattliga hemkomsten. Var myssugen och drog mig därför ner till en varm mjuk säng istället. Och några timmars sömn hann det nog bli innan Anki vaknade av hemtelefonen. Jag hann hog somna in igen mellan samtalets början och tidpunkten då jag informerades om att det var samtal från mitt jobb. Stämde omgående av med Anki om det var ok för henne att åka in, ifall frågan skulle vara av den karaktären. Sagt och gjort, direkt in i duschen efter samtalets slut och beställande av taxi efter ca tio minuter. En färd på 15,67 km under en tid av 14minuter och 22 sekunder.
   På jobbet var det något mellanting mellan ett otroligt lugn och väntan på ett vuklanutbrott eller en orkan. Dest sista var nog det mer korrekta i detta fall, även om det var de södra delarna av landet som nu var stormdrabbat och delvis avskuret järnvägsmässigt sett. Min utryckning hade dock mer att göra med det faktum att merparten av våra datorsystem var utslagna, något som man befarade skulle ge en otrolig mängd ordergivningar. Men lyckligtvis var det mer fråga om en intern datorkollaps än ett externt uppkopplingsproblem. Således visade det sig snart att merparten av förarna fortfarande kom åt och kunde ta ut tågorder via internet. Därmed fick jag en relativt lugn tillvaro på jobbet trots allt. Kunde istället nyttja tiden till uppkopiering av checklistor och bistå med råd gällande växelfel i Blackvreten med mera. I övrigt var det bara att invänta telefonkonferenser med övriga delar av landet, främst den stormdrabbade södra och västra regionen. Denna helg och med nämnda problem framstod förre helgens urspårning i Näkna, mellan Norrköping och Katrineholm, som en bagatell i sammahanget. Trafiken runt denna avstängning var nu såpass välplanerad och organiserad, att förseningar inte längre gick att härleda till just transformatortransporturspårningen.

Vid 13-tiden var problemhärdarna mer inringade och kända. Hälften av datorsystemen var nu igång igen, men ännu gick det inte att komma åt beställningar eller verktyg för att skapa nya tidtabeller. Därav kunde jag åka hem med gott samvete och lämna ordinarie personal bakom mig. Senare om kvällen diskuterades det åter igen om ifall jag skulle åka in ett par timmar på natten för att arbeta. Då hade man i princip undersökt alla andra personallösningar. Jag erbjöd mig att finnas till hands om det behövdes, men sa att de fick ringa först sedan systemen kommit igång, så att min arbetsinsats kunde bli effektiv om den väl behövdes. Var med andra ord redo att åter igen ta en taxi till jobbet med kort varsel...

Kvällen ble annars lugn och lika så den kommande natten. Då hade vi hunnit planera en del av höstens eventuella Korsikaresa, hunnit se melodifestivaluttagningen och framför allt hunnit njuta av en underbar blåbärspaj med glass. Vi är på väg att tömma frysen, då vi misstänker att den ej håller tätt och därmed bidrar till en starkt ökad energiförbrukning. Enligt vår plan går frysen i graven driftmässigt under söndagen...

08-02-20, Onsdag

Efter en mycket lugn arbetsnatt kom jag hem och fastnade en stund i soffan framför TVn. Sedan blev det lite datortid och överladdning av bilder från kameran till datorn, men inte mycket mer. Hade tänkt att leverera ett par bilder till dansklubbens ordföranden innan jag sov, men var inte direkt i beslutandemode vid denna tidpunkt på dygnet. Behövde sova, sova, sova...

Gick upp om eftermiddagen och beslutade mig för att det skulle bli en danskväll istället för modelljärnvägskväll. Hade gärna gjort båda delarna, men beslutet stämde bäst överens med vad klockan var och hur många timmar jag ansåg att jag helst behövde på hemmaplan. Hade bland annat laddat tvättmaskinen med en tvätt, som så småningom skulle behöva hängas...

Den sociala danskvällen erbjöd ganska bra drag. En del musikaliska höjdpunkter, men trots detta hade jag svårt att få dansen att stämma så snart jag började bli trött. Kanske hade det mest att göra med att jag försökte träna "Svart- och vitt", dvs en lite djupare form av musikanpassning. Så grymt mycket svårare att utföra när man dansar med någon än att utföra själv framför spegeln. Är visserligen inte i toppklass då heller, men ser chansen att lyckas som bra mycket större. Och därmed ökar chansen till att tända till och skapa ett bra samspel mellan musik och rörelse...

Tillsammans med Anki stannade vi kvar och låste lokalen efter lite grovstädning. Jag var hur som helst nöjd med att ha fått röra lite på mig, även om jag nu var lite trött, sur och grinig under resten av kvällen. Kanske mest hungrig helt enkelt?

Måndagen den 18 februari 2008: Tidig tjänstgöring som tågledare och en hel del att bita i redan från start. På sträckan mellan Katrineholm och Åby, närmare bestämt vid Näkna mellan Simonstorp och Åby, hade sveriges tyngsta järnvägsfordon spårat ur under helgen. Detta medförde naturligtvis totalavstängning av den banan och omledningar av en stor mängd tåg. Även om man hade hunnit organisera sig bra, fanns det att göra hela tiden. Kom egentligen aldrig helt ikapp under arbetspassets första hälft och ansåg det extra besvärligt att jag blev inbjuden att delta på telefonmöten samtidigt. Fanns ingen ärlig chans att hålla ställningen som tågledare under motsvarande möten som är långt ifrån tidseffektiva. Kan bara tänka mig hur illa min arbetssituation hade varit om jag inte vid ett flertal tillfällen smet ut från telefonmötet. Inte bara på eget initiativ, utan med anledning att det även var ohållbart att låta andra i lokalen ta hand om tågledarens ledande funktion simultant med deras arbetsuppgifter.
   Vid tiotiden fick jag hur som helst god hjälp av en kollega från instruktörsgruppen. Inte direkt inkörd på tågledarens uppgifter, men väl förtrogen med arbetsverktygen och tankarna kring arbetet. Först efter denna tidpunkt, efter ytterligare ett par timmar, var vi ikapp vår hög av arbetsuppgifter. Endast god prioritering gjorde att kunderna inte behövde klaga...

Tisdagen den 19 februari 2008: Att ha dagen ledig på hemmaplan, dvs före arbetsnatten, var välbehövlig lyx. Kunde unna mig att skriva lite dagbok gällande förra året och samla kraft inför arbetsnatten i lugnt tempo. Tvättade ett par tvättar och var riktigt nöjd med tillvaron när jag tidigt om eftermiddagen gick till sängs. Gick sedan upp i lagom tid för att kunna åka till dansklubbens årsmöte, där jag förutom mitt revisorsuppdrag hade uppdrag som fotograf av nya styrelsen. Ett uppdrag som jag kanske bord ha förberett mig bättre på, men som nu fick bli aningen improviserat.
   Att ta gruppfoton är inte det lättaste i världen. Speciellt inte om det vardagliga ljuset anses räcka till. Hade med mig alla mina tre blixtar, men ändrade tyvärr inställningarna lite för extremt. Så den mjuka balansen som jag nyttjat i hemmet försvann helt. Saknade dessutom verkligen ett lågt tak att låta ljuset studsa på. Då hade jag kanske lyckats bättre direkt. Nu var det bara porträttfotograferingen som jag blev någorlunda nöjd med. Men då hade jag också stängt av mina extrablixtar helt. Ett bra drag just denna afton...

Behöver kanske inte nämna att jag blev omvald till revisor för dansklubben. Det som var nytt för året var att Anki blev invald i styrelsen på två år. Ett bra val i mina ögon sett, med tanke på hennes kunskaper och erfarenhet av liknande uppdrag.
   Skyndade mig efter personfotograferingen till bussen för färd mot min arbetsplats och nattjänstgöringen. Fick dock skjuts ända till centralen och kunde därmed spendera lite tid på fotografering av rivningsobjekten från gamla postterminalen. Platsen för ett nytt mästerverk till hotell. Riktigt mysiga rivningsplatsbilder blev det, i härligt strålkastarljus...
    Intressant tanke, men i denna snart obefintliga byggnad, i princip högst upp, har jag ätit ett antal luncher och även haft en personalfest som jag har riktigt goda minnen av. Bland annat minnen av att jag till slut vågade bjuda upp en söt SJ-kollega till en mycket känsloladdad och god tryckare. Ett första steg till en vänskap som skulle vara intensivt i ett par års tid, på många olika plan. Minns ännu känslan av att få gunga fram till Paul Young och Zucchero i låten "Senze Ona Donna". Blir knäsvag än idag när jag tänker på att jag tog mitt förnuft och mod till fånga vid exakt rätt tillfälle...
   Måste jag säga att jag hade kunnat bli stående där ett bra tag även denna afton. Fortsatte dock, efter lite drömmande, till jobbet och arbetspasset med start klockan 21.00.

Rivningsobjekt vid Stockhom C.  
Gamla postterminalen i småbitar  
  Foto: Lars Ålander

Så när som lite strul med sprickor i en växels korsningsspets, ett av driftspåren Solna, var det en lugn natt. Spåret stängdes av och allt blev frid och fröjd efter lite kringforskning och jagande av personer som inte ringde sina mest viktiga samtal in till fjärrtågklareraren. Men med lite styrning och rapportskrivande kanske kontaktvägarna kan bli tydligare för framtiden. Man har under det senaste året lagt ner mycket tid just på granskningen av kontaktvägar, men kanske inte lyckats bygga in en naturlig förståelsegrund och logik i alla dessa steg. Kanske med risk att viktiga uppdrag dränks i en mängd mer tydligt klargjorda åtaganden... Här var det en felanmälan av spårledningsfel som gav den viktigaste återkopplingen till själva problemet, en spårmarkering som visade sig vara pålagda kontaktdon ...

08-02-17, Söndag

Redan strax efter klockan åtta om morgonen var det dags att stå upp på benen. Min revisorskollega för dansklubben var redan på väg från Södertälje med pendeltåg, tunnelbana och buss. Efter en lite trevande start, detta tredje mötestillfälle för våren, kom vi igång även med de lite tyngre noterade posterna. Först efter ett par fikapauser, i det närmaste flygande sådana, och ett middagsuppehåll (god kycklingrätt som Anki lagat) nådde vi till slut målet vid 19-tiden. Då hade vi sammanställt ett par noteringar till klubbstyrelsen, men även skrivit på revisionsberättelsen för räkenskapsåret 2007. En riktig lättnad att ha lyckats räta ut ett par frågetecken, ha färdigställt synpunkter och slutfört den digra kontrolluppgift revisorsuppdraget medför.

Kvällen i övrigt spenderades framför både TV och dator, bland annat med dagboksskrivande. Men utöver detta njöts hallon med glass samt senare även nybakade scones och te. Anki stod för bakningsinsatsen...

Lördagen den 16 februari 2008: Danskvällen på Mälarsalen var riktigt bra. CASANOVAS har ju vissa riktiga guldkorn som verkligen får kroppen att vilja dansa. Och det gjorde jag med hjärtats lust större delen av kvällen. Naturligtvis fick eller hann man inte dansa med alla man hade på önskelistan, men nu när Anki fanns på plats (för första gången på länge) passade vi på att njuta en hel del tillsammans. Bästa njutningen för kvällen gav i alla fall låtarna "She's a maniak on the floor!" samt Kim Wilde-låten "Kids in america". Dygnets första timma, dvs den sista på danskvällen var verkigen min. Tror inte det bara berodde på att jag för en gångs skull unnat mig och inmundigat en starköl. Nej, det var snarare humöret som var på topp...

Efteråt, efter att ha suttit och väntat ett tag på tunnelbanan valde vi att ta en promenad från Mariatorget till Slussen. Då hade man i högtalarsystemet förkunnat en försening. Ett utrop som dock delvis lurade oss till promenad. Hur som helst, vi behövde ändå inte stressa till nattbussen under den kvart som fortfarande var kvar till bussens avgångstid...

Efter en tids nattvaka vid datorn efter hemkomsten kom sedan morgonen i utvilat tillstånd. Efter frukost begav vi oss ut på en lång hundpromenad. Det ska erkännas att vi inte kom iväg förrän klockan 13.30, men förmiddagen kändes ändå välutnyttjad, trots allt...
   Min nyfikenhet från fredagen var tvungen att ytterligare stillas. Med tanke på att jag bara hade inhämtat en glimt av odlingslottsområdet i Skrubba, tog Anki och jag oss nu tid till att studera området ytterligare. Var fortsatt imponerad över hur mysigt det verkade vara där. Otroligt många små gulliga stugor och flertalet med välskötta häckar och träd. Kan bara tänka mig hur mysigt det ska vara om våren och sommaren här. Vi får med andra ord planera en comeback om ett par månader...

Vår promenad fortsatte sedan bort mot Skrubba strandkyrkogård, vidare över en stenkross och bort till "Lidl" för att inhandla lite energi iform av kakor och chokladbitar. Därifrån gick promenaden ganska raskt från Tyresö kommun och hem till Nacka. Riktigt skönt att komma hem och därefter få koppla av ordentligt. För min del innebar detta mest i form av räknande och bildsammanställande för dagbokens räkning, bilder från fredagens promenad. Jag gick naturligtvis även igenom och behandlade dagens nytagnabilder. Vackra bilder fångande en god mängd gulliga småstugor under vårt kryssande mellan odlingstomterna i Skrubba.

Fredagen den 15 februari 2008: Även fredagskvällen blev bra. Precis som jag hade hoppats på när nu CASANOVAS stod på scenen. För första gången på mycket länge bar det glädjande nog av till Mälarsalen tillsammans med Anki. Den annars viktigaste händelsen på dansgolvet var att jag äntligen fick chans att dansa med en vän IRL, som sedan slutet av 1990-talet ingått i min bekantskapskrets i "cyberspace", dvs via internet. På den tiden var hon bosatt i skåne och icke heller dansandes bugg. Men av de senaste månadernas konversation har det flera gånger framgått att vi varit på dans under samma tak, samma danskvällar. Så nog var det på tiden att vi tog ett par danser... Tack för danserna Bodil...

 
 

 
Ältasjön...
Ältasjön...
 
 
 
Vattendrag mellan Ältasjön och Söderbysjön.
Vattendrag mellan Ältasjön och Söderbysjön.
 
 
 
Gångbrygga över vidsträckt sankmark vid Ältasjön...
Gångbrygga över vidsträckt sankmark vid Ältasjön...
 
 
 
Yatzi väntar in fotografen...
Yatzi väntar in fotografen...
 
 
 
Djup vassvägg...
Djup vassvägg...
 
 
 
Frusen fallen vass...
Frusen fallen vass...
 
 
 
Snöfri myshörna...
Snöfri myshörna...
 
 
 
Infrusen ö i Ältasjön...
Infrusen ö i Ältasjön...
 
 
08-02-15, Fredag

Det har varit en helt underbar och ledig dag som inleddes med sovmorgon och lite lätt planering inför dagens hundpromenad. Hade hoppats få någon med mig som sällskap, för att strosa runt och bara snacka om allt mellan himmel och jord. Dock inte så många lediga en vardag, men jag gjorde ett försök med en kär vän jag kunde tänka mig att ha som sällskap, men icke... Så det blev till att vandra runt med min kära kamera, alla synintryck och slutligen alla tankar för mig själv. Förutsättningarna var de allra bästa tänkbara inledningsvis. Litet lätt snötäcke på marken, is lite här och var (knakandes på de små vattenpölarna och sumpmarkerna), men främst ett riktigt strålande solsken och endast någon enstaka minusgrad.
   De fotografiksa förhållandena skulle visserligen skifta rejält under min ca 3,5 timmar långa promenaden. Inledningsvis gjorde solljuset det aningen svårt. Alltid svårt att få rätt exponering när det är en kolsvart hund man siktar mot. Sedan började vinden plötsligt tillta, molnen vackert hopa sig och skifta från ljusgrått till riktigt mörkgrått innan ett stundtals kraftigt snöfall satte igång. Väl hemma igen var det dock åter igen uppehåll. Men då såg jag nog ut som en trött och nöjd snögubbe, klädd i svart och grönt.
 
Promenaden sträckte sig från hemmet, runt Ältasjön och bort mot Flatenbadet, vidare genom skogen till nästa sjö, dvs Drevviken. Här fick jag möjlighet att se en liten del av det underbara sommarstugeområdet i Skrubba, som jag fram till idag endast hört talas om, aldrig sett med egna ögon. Vackra hus och vackra vyer som fick mig att med muntra steg vandra hemåt med Yatzi, trots antydningar till begynnande skavsår. Det blev aldrig några skavsår, jag klarade mig. Men det var garnaterat tack vare mina dubbla strumpor. Kanske att jag borde ha plåstrat om fötterna också innan jag gav mig ut, men det får bli till nästa promenad.
 
Hoppas även på en trevlig kväll. Som det ser ut kommer Anki och jag att åka iväg för att dansa på Mälarsalen. Vill minnas att det äc Casanovas som spelar. Yatzi stannar hemma som vakt- och säkerhetschef.
 
 
Delar av Älta vid andra sidan sjön...
Delar av Älta vid andra sidan sjön...
 
 
 
Vinden blåser snön över de frusna delarna av sjön...
Vinden blåser snön
över de frusna delarna av sjön...
 
 
 
Nästan oändliga sandstränder vid Flatenbaden...
Nästan oändliga sandstränder vid Flatenbaden...
 
 
 
Hopptorn vid Flatenbaden...
Hopptorn vid Flatenbaden...
 
 
 
Yatzi spanar...
Yatzi spanar...
 
 
 
Ovanför är oroväckande mörkgrå himmel, men solen ger ännu vackra siluetter...
Ovanför är oroväckande mörkgrå himmel,
men solen ger ännu vackra siluetter...
 
 
 
Skrubba, supermysigt koloniområde...
Skrubba, supermysigt koloniområde...
 
 
 
Motljus genom tjocka snögivande moln...
Motljus genom tjocka snögivande moln...
 
 
 
Mysigaste delarna av Älta...
Mysigaste delarna av Älta...
 
Foto: Lars Ålander
 

08-02-14, Torsdag

Även om nattens första timmar spenderades ensam i en stor, stor, säng, så blev inledningen på Alla hjärtans dag riktigt bra. Vid 01.30 tiden fick jag nämligen sällskap av Anki, som nöjd och glad kom hem från en personalfest. Jag hade i princip inte sovit något innan och inte blev det så speciellt mycket efteråt heller. Efter en tids mysig tillvaro blev jag superpigg. I två omgångar under natten var jag därför uppe. Eftersom jag just var så pigg, så behövde jag inte oroa mig för den kommande dagen. Jag visste att jag skulle vakna pigg även när klockan kallade klockan 04.50. I och för sig så tillät jag mig en extra kvarts sovmorgon, men det var med tanke på att jag skulle gå direkt till Stockholmståg och därför kunde ta en buss senare än normalt. Detta bevisade i alla fall att jag sovit under den senare delen av natten. Känslomässigt hade det också varit en riktigt bra effektiv sömnperiod.

Ganska snart efter ankomsten till dagens arbetsplats, STÅG, började problemen rada upp sig. Snart skulle vi ha pendeltågsförseningar på upp till ca 40 minuter på Märsta- Södertälje-linjen. Det inleddes med fordonsfel i Södertälje hamn som tillsammans med ett spårledningsfel Södertälje hamn- Östertälje fick tågen ur fas. Signalfelet här utökades snart med blockriktningsfel, något som dock smidigt löstes med så kallad "Höger-/Höger-körning", dvs tillämpande av högertrafik istället för vänstertrafik.
   Nu var det inte nog med detta. Ett eventuellt sabotage mot signalanläggningen i Rotebro gav de redan sena tågen ytterligare förseningar. Tågköer och utebliven kontakt med förarna gav ytterligare stopp i trafiken. Men ännu hade förseningarna resulterat i en jämnt utspridd försening gällande alla tåg, så vi höll oss lite restriktiva till att allt för tidigt starta med tidiga tågsättsvändningar. Men strax innan alla signalfelen var avhjälpta satte vi igång med ett antal punktinsatser för att få trafiken tillbaka i rätt läge. Två tåg kunde effektivt vändas i Upplandsväsby istället för Märsta. Och då de övriga antingen hann vända i någorlunda tid eller skulle nyutrustas på Stockholm central, blev förseningsdämpningen mycket effektiv. Har nog aldrig sett pendeltågstrafik med så stora och utspridda förseningar komma i fas så snabbt. Därtill var inga omlopp förstörda. Personalen på rätt tåg och rätt plats med andra ord...

Efter morgonrusningen blev det riktigt lugnt. Endast ett signalfel Nynäshamn- Ösmo fick oss att vakna till. Även här handlingsplan efter en bra mall, "plan A", gjorde att i princip bara ett tåg blev försenat och fick vänta in nästa tågs avgångstid i Ösmo, på sin väg norrut.

Efter jobbet bar det av hemåt. När jag väl valde att sova middag, somnade jag snabbt och ovaggad. Någon timma senare var det dock dags för en dusch och färd till Nackswingets Å-hejkurs", förd under ledning av Benjamin. Kände bara att jag nådde upp till halvprestation, och endast några få toppar då tempot gick upp och jag kände igen låtarna. Annars har jag riktigt svårt att leva ut dansen i övningssammanhang, i lugnt tempo och musik av annas smak...

Skjutsade Anki efter träningens slut över till hennes föräldrar. Därifrån skulle hon så småningom hämta hem vårt hundlån, Yatizi... För egen del fortsatte jag dock till MAX i Hammarbysjöstad. Var riktigt hungrig efter att i princip bara ha ätit en rejäl frukost på jobbet och därefter risgrynsgröt till lunch. Så ett Suprememål satt riktigt bra nu. Gratiskaffet satt även det bra, med tanke på att det för en gångs skull snöade ute, var halv blixthalka och jag aningen frusen av all blåst. Hur man förklarar att jag till kaffet köpte en glass (Turkisk-peppar-flurry) vet jag inte riktig. Hälften fick följa med hem i alla fall, då jag inte kände för att bli mer frusen innan hemkomsten. En hemkomst som till slut blev någon timma före Anki och medföljande sällskap...

08-02-13, Onsdag

En pigg pojke håller på att bli lite trött och sliten...
Nja, så farligt är det nog inte, om jag nu ens kan kalla mig pojke... Är i alla fall på sprudlande bra humör. Mycket beroende på att den sociala danskvällen på dansklubben Nackswinget var så levande som jag önskar att den ska vara. Bra stämning och ganska många på plats bidrog till detta. Riktigt kontrast till förra veckans riktigt avslagna arrangemang. Även denna vecka saknade jag visserligen några underbart dansanta godbitar, men det var många trevliga och nya kontakter som gjorde att man snart glömnde bort vilka man saknade. Anki var till exempel borta på fest med jobbet och därmed saknad...
   Mot slutet av danskvällen började jag få riktigt gott om dansenergi. Stannade därför kvar och tränade en stund, städade lite och avslutade kvällen med en avkopplande bastu. Detta trots att jag egentligen inte hade tänkt bli sen hem. Hade ju kommande arbetsdag att tänka på. en tidig sådan. Dock sov jag middag rejält idag, så det bör räcka en bra bit in på morgondagen också. Dock inget fel i att jag börjar bli trött, som jag skrev i inledningen...

Morgonens arbetsdag var relativt hektisk. Satt i princip och pysslade med någonting, någon beställning, hela tiden. Hade dessutom en del uppgifter kvar att utföra som ej blivit gjorda under natten. Började till exempel med att godkänna en specialtransport som skulle utgå från Malmö bara två timmar senare...
   Dagturen som tågledare var ej heller besatt av ordinarie personal. Vi fick istället ta hjälp av fjärrtågklarerare med tågledarutbildning, något som fungerar bra det med. Tycker bara lite synd om dem, då arbetsgivaren inte ersätter dem med betalning på samma sätt som den ordinarie styrkan. Det kräver ju ändå en del att vara tågledare och kunna fatta bra beslut...
   Arbetsdagen rullade dock på och det blev lugnare före avlösning. Fortfarande kvarstod vissa problem med kraftmatningen, efter en brand Årstaberg ett par dagar tillbaka, samt reparationsarbeten spår 18 och 19 efter en kraftig vattenläcka dagen före. Detta jobb krävde visserligen ett digert antal spårändringar på Stockholm Central, men var väl förplanerat bortsett från en sista timma som behövdes utöver grundreparationsplanen, för att hinna provtrycka vattenledningen, fylla igen med makadam och slutligen spårrikta spåret. Inte de lättaste momenten. I synnerhet inte då rören skulle hinna svalna efter svetsningsarbetena innan vatten tilläts släppas på för just provtryckningen...

08-02-12, Tisdag

Efter en lite halvtuff men samtidigt rolig natt sov jag ut i hemmet under dagtid. Det kanske mest ansträngande och störande gällande natten var att det aldrig infann sig någon nattro. Dels höll man på med golvslipningsarbeten (mindre personal att trängas med och störa nattetid) och dels hade vi en hel del felavhjälpning att hålla koll på under nattens mörka period. Redan innan jag kom till jobbet om måndagskvällen så hade man rivit kontaktledningen i dödra delen av Karlberg. Så småningom var det bara ett spår som drabbades, inklusive ett antal överfarter och växelpartier där det var spänningslöst. När jag gick hem var man i det närmaste klar, men hade inte lyckats slå på spänningen utan att det åter igen hade slagit ifrån i skydd.
   I princip fick jag åka hem med båda tummarna hållna. I samband med kontaktledningsrivningen hade det även uppstått en kabelbrand i Årstabergstrakten. Denna hade fått till följd att kraftmatningen därifrån var utslagen och nu endast kom till stockholmsregionen norrifrån. För säkerhets skull glesades morgontrafiken ur en del samt att alla förare avsågs få uppmaningen att accelerera långsamt och inte ta ut alltför stort strömuttag ur kontaktledningen. För stora belastningar skulle nämligen riskera att tillfälligt helt slå ut strömmatningen, med ännu svårare förhållanden som följd. Därtill naturligtvis förseningar i sådant fall...

Under en liten nattlig lugn period hade jag i alla fall hunnit med att prata lite musik med mina kollegor. De hade underbara exempel på 80-talsmusik och minnen att komma med. Dessutom hade jag hunnit ge lite feedback till en kär vän gällande bildpresentationer och tankar kring hur man lyckas fånga någons bildblick m.m. Roligt att försöka tänka ut hur man själv skulle hantera en bild, vilka egna tankar man får när en bild presenteras osv. Det kanske inte gav min vän något, men jag hoppas det inte blev till något negativt i alla fall. Själv var jag ju eld och lågor och helt klart positivt inställd...

Eftermiddagen ska spenderas i Södertäljetrakten med bokföringen från dansklubben. Ett jobb som säkert kommer att ta resten av eftermiddagen och kvällen. Det får bli bilfärd dit denna gång...

Måndagen den 11 februari 2008: En dag mitt emellan ett riktigt lugnt nattarbetspass och ett mer ihärdigt sådant. Under min lediga dagtid sov jag på båda sidor om lunch. Var ganska länge uppe om morgonen och kunde därigenom njuta en god härlig frukost. Hade hunnit hem strax innan det att Anki gav sig av för sin första arbetsdag efter skidsemestern.
   Innan jag gav mig av till jobbet hann jag med lite fotoarbeten och kommunikation med omvärlden. Fick frågor om en väns bilder som jag i korta ordalag försökte ge snabb feedback på. Kände kanske inte att jag hann ge en total bild av mina tankar, så jag grubblade vidare lite under kvällen. En kväll som blev hektisk direkt efter ankomst till jobbet. Som tur var hade jag tagit en french-hotdog på vägen dit. Kontaktledningen var riven i södra Karlberg (spår U1) varvid både spår U1 och U2 var avstängda med blockerande fordon på plats. Det tog ett par timmar innan dessa var borttransporterade och bortbogserade och till dess gjorde norrgående pendeltåg inga uppehåll i Karlberg. Därtill vändes Bålstalinjen ett tag i Älvsjö respektive Sundbyberg.

Hann i alla fall med att göra det mesta som hörde kvällen till innan dygnsgränsen och kunde glädja mig åt att jag hade fått mitt förstahandsval i vårt nya turlistval. Detta trots att jag var relativt långt ner på vallistan. Andra störande moment fanns det dock i lokalen... Golvslipning under natten. Visserligen själva slipningen i annan lokal, men ett digert springande med golvplattor och då och då skärande skrapljud i natten... *ler*

08-02-10, Söndag

Ett par timmar uppe framför datorn blev det även sedan TITANIC-filmen slutat. Pysslade lite med fotoutskrifter samt kommunicerade lite med omvärlden över. Eftersom jag hade föresatt mig att vara uppe relativt tidigt för att städa, så valde jag att sova på vardagsrumssoffan. En sömn som blev riktigt behaglig...

Under dagen städades i princip hela övervåningen. Alltifrån lättare sorteringsarbeten till ren dammröjning och diskande. Den sistnämnda posten var inte speciellt stor, vilket gjorde det hela riktigt bekvämt. Eftersom jag blev klar med viss marginal före Ankis hemkomst valde jag att göra inköp i Konsum-affären. Ville naturligtvis att hon skulle ha lite färska varor att spisa när jag åkte iväg på nattjänstgöring.

Jag hade precis somnat när Anki kom hem. Ett riktigt kärt och hett återseende som så småningom i princip övergick i sömn till dess klockan ringde för en välbehövlig dusch. Jag vågar lova att man blev lite avundsjuk när man såg hennes skidbilder från veckans offpiståkning, men samtidigt må jag ju säga att det är ett gott recept för längtan att vara ifrån varandra och hinna umgås med andra en tid... Hur som helst, en perfekt energikick inför arbetsnatten som tågledare...

Lördagen den 9 februari 2008: Vid lunchtid var det så dags för färd in till jobbet. Hade visserligen relativt god marginal till bussen rent tidsmässigt, men nöjde mig trots detta med att konstatera att jag måste ha glömt mobiltelefonen hemma då den inte fanns med mig efter ca 50 meters promenad. Nog hade jag hunnit hämta den, men just denna lördag kändes den totalt onödig...

Arbetsdagen förflöt som både tågledare och fjärrtågklarerare samtidigt. En lugn dag bortsett från tiden för en personpåkörningsolycka i Handen. Då delade vi upp telefonpassningen lite grann mellan oss. Med andra ord kunde jag släppa planeringen med Stockholmståg gällande tågvändningar och ersättningstrafik mm och istället inrikta mig mer på checklistor och de mer administrativa uppgifterna en tågledare även har. Man får vara glad de gånger trafiken sköter sig på det egna övervakningsområdet vid dessa tillfällen...

Mot slutet av arbetspasset, när kvällen närmade sig började det gnaga lite av rastlöshet i både ben och själ. Kände mig snart övertygad om att det var en biokväll denna kväll. Men tanken dödades lika snabbt som den var påtänkt enär jag inte hade mobiltelefonen med mig. Vem skulle jag då få till sällskap?
   När jag sedan vid 21-tiden var på väg hemmåt började istället öltarmen göra sig hörd. En Irländsk pub kanske? Nej, jag borde hem och städa och göra fint innan Anki kommer hem om söndagen. Sedan var det ju mer ekonomiskt att åka direkt hem. Jag hade ju ändå en halvtorr limpa som skulle bli god i form av varma smörgåsar i alla fall.... Sagt och gjort, det bar av till hemorten...

När jag gick av bussen och vandrade förbi pizzerian hade jag karaktär nog att låta bli att byta ut mina varma smörgåsar mot pizza. Nej, jag kom såpass långt som till hamburgerkiosken. Där såg det faktiskt ut att vara lite lagom socialt röj. Tydligen är det nya ägare vilket främst har visat sig i att grillkiosken har öppet till 03.00 under helgnätterna. På gott och ont...
   Jag föll alltså för frestelsen och gick in. Beställde en hamburgare och slog mig ned framför vad som visade sig vara filmen TITANIC. Detta var alltså orskaken till att det såg så socialt och gemytligt ut. Hur som helst, med min perfekta bordsplats borrade jag ner mig än djupare i stolen och kopplade av. Detta var ju BIO som jag ju drömt om. Lika bra denna gång som första gången jag såg filmen...
   Hamburgaren hade en tendens att gå åt allt för snabbt. Men min öltarm gav mig svaret på min platsbokning. En lättöl och sedan en till blev ett bra recept på min pubrunda, biokväll och sociala tillställning. Först när TVn automatiskt stängdes av klockan 23.20 (som förvarnat) begav jag mig hemåt. Och det var inte helt fel att avnjuta slutet av filmen hemma i den bekväma TV-soffan. Vilken perfekt avrundning på dygnet...

08-02-09, Lördag

Ännu har det bara hunnit gå ca tre timmar på lördagsdygnet, nyss hemkommen från JANNEZ på Yesterday.
    Framför mig ligger förutom dagboksskrivande i natten och njutande till Depeche Mode-DVD en natts sömn och arbetseftermiddag. Anki har haft en trevlig fredagskväll i franska alperna och har meddelat att hennes franska offpistskidgrupp nu visat mycket mer sociala talanger än när veckan startade. Under dagen ska hon njuta den sista dagens skidåkning innan hon återvänder till sin bror i Schweitz för övernattning, innan hemfärden till Sverige om söndag.

Fredagen den 8 februari 2008: Efter att ha tagit en god sovmorgon, lite trött efter en ganska sen kväll och natt, åkte jag till jobbet lagom för att vara på Stockholmstågs driftledningscentral vid 13.40-tiden. Det blev en lugn dag i största allmänhet. Endast en stoppassage på Stockholm  som dock inte hindrade övrig trafik nämnvärt. Annars bara ett falskt varmgångslarm och lite omväxlingar av fordon, men inget mer värt att nämna.
   Både länge och väl velade jag om hur kvällen skulle avnjutas. Borde städa hemmet, men kände samtidigt att jag borde ge dansen en ny chans. Stundtals hade jag känt det riktigt motbjudande att åka och dansa, men två saker fick mig att ändra uppfattning. Det som talade negativt till mig och mot en danskväll var att mina bästa dansuppmuntrare kändes spridda i världen denna helg. Anki i Frankrike, ett annat stort stöd på väg till Madrid och Spanien, andra i Sundsvall osv... Listan kunde göras lång på varför det egentligen, nästan, var totalt onödigt och bortkastad tid att dansa...
   Men så var det då de två positiva ljusglimtarna i min deppiga inställning. Det första var en mailväxling från min dansvän på väg till Madrid. Hennes lyriska ord gällande dansmaran delade jag till hundra procent, lika så hennes dansinställning. Kanske inte konstigt att vi dansade en timma i sträck och avslutade marans alla extranummer tillsammans. Sedan var det även en högst betydelsefull och positiv konversation som gav hopp åt de tyngre dansbitarna. Små bevis på att det sociala "danssjälvförtroenderepet" var värt att börja klättra på uppför. En kvittens på att det var säkrat, trots att det var långt till målavsatsen. Det var till och med så att jag inom loppet av bara någon sekund, mitt i tankeväxlingen, blev såpass tårögd att det var svårt att titta på datorskärmen. En droppe till och ögonen hade verkligen börjat rinna, med tårar nerför kinderna. Visserligen inte första gången, men nu var jag ju inte hemma utan på jobbet. Tur att jag fick några minuters lugn i arbetsuppgifterna just då... Nästan lite konstigt hur snabbt kroppen kan reagera på emotionella sinnesstämnigar och nära nog bagateller som berör...
   I princip var jag nu, mot slutet av arbetspasset, såpass laddad att jag säkert hade kunnat dra mig upp för repet med bara armstyrka och vilja. Det vill inte säga lite om min lättväckta motivationsnivå...

Behövde lite sömn för att orka köra till Yesterday. Den fick jag på bussen hem. En kvarts underbar avkoppling som gjorde mig pigg. Lite mat, en härlig dusch och sedan var jag redo att ge mig av ca 50 minuter efter att danskvällen i Brottby startat...
   Hann med ett par låtar till JANNEZ innan pausen började. Fick bland annat alla gammaldanser med Sissi. Precis som på den gamla goda tiden. Jag hade helt klart en bra danskväll som fick sin extra krydda i mängder av "spinnar". En av mina gamla tävlingsdanspartners, Lisa, fanns på plats. Som alltid, även om vi säkert kan räkna antalet danser på två händer sedan 1998, var det bara att köra hårt och i princip ge gärnet. Vi kanske fuskade med takten i vissa lägen, men det var ett härligt drag. Inte minst sista dansen som vi tog på vårt eget sett, i dubbelt buggtempo. Wow, härligt, härligt. Det var till och med så att extranumren därigenom blev lugnare...

Med mig på resan hem följde Elin. Det var riktigt trevligt att ha lite sällskap emedan färden gick över Upplandsväsby, tidigt om lördagsmorgonen...

08-02-07, Torsdag

Det räckte inte riktigt ända fram, att vara pigg mitt i natten. Vaknade bland annat som om jag skulle gått upp tidigt, men tillät mig raskt att somna om på nytt. Nej, jag försov mig. Riktigt verklighetsfrämmande, i synnerhet en buspigg morgon som denna. Väl på bussen, efter en snabb dusch, visade det sig att jag ställt väckning på fredagsdygnet istället. Varför då? Kanske för att klockan hann passera midnatt innan jag ställde klockan och för att jag trots detta tänkte ett datum framåt, vad vet jag?

Slutade ganska snabbt att vara upprörd. Jag hade ju vaknat pigg och ganska munter, helt klart på rätt sida. Visserligen endast tio minuter före arbetspassets början, men ändock i tid för att hinna ringa och förvarna om min sena ankomst. Egentligen stod det dessutom uppföljning i min kalender, men på gott och ont var den inställd och uppskjuten än en gång. Hur som helst bjuder traditionen (utförd vid endast ett tillfälle tidigare av mig vad jag kan minnas) att man inhandlar vetelängder eller liknande innan man beträder portarna. Så ca 45 minuter sen, med två vetelängder i väskan, var jag riktigt välkomnad på jobbet. Tänk om man alltid fick sådan uppskattning... *ler*

Själva arbetsdagen gick bra. Riktigt stimulerande trafik att trafikleda, denna första dag på länge som fjärrtågklarerare. Fick till och med riktigt stort beröm av en av mina tidigare elever som beundrade när jag kryssade och körde godståg höger, gjorde flygande förbigångar och mycket annat för att smidigt släppa förbi ett sent X2000-tåg utan att drabba någon annan. SJ fick visserligen tillfälle att i förväg avgöra om ett regionaltåg söderut från Gnesta skulle tillåtas försenat med cirka fyra minuter. Med detta godkännande blev lösningen helt optimal och effektiv. Inga andra tåg tvingades stanna till och då var det ändå fyra sydgående tåg inblandade, regionaltåget, ett godståg, X2000 och ytterligare ett godståg. Detta bortsett från all motriktad trafik just runt mina manöverar, både norr om Södertälje syd övre och söder om Gnesta, inkluderat flygande möte i Järna vid högerspårskörning. Riktigt läckert och så skön känsla att trots korrekt prioritering med X2000 bakom ett rättidigt godståg från Älvsjö -Södertälje syd övre, lyckas så smidigt... Naturligtvis med många dellösningar och reservplaner under färdens gång...

Kvällen spenderades sedan i Södertälje. Tillsammans med en klubbrevisor gick jag igenom räkenskaperna för dansklubben. Vi kom i alla fall en bit, även om det säkert kvarstår en eller två kvällars ytterligare granskning. Strax före midnatt var jag åter igen hemma, efter en färd via Årstaberg, Sickla kaj (fruktsallad på MAX som tidsfördriv), Sickla udde, Sickla allé och slutligen hem. Ögonen var nu lite småtrötta och när dagboken är färdigskriven är det nog inte långt till sängen...

08-02-06, Onsdag

Ikväll har verkligen en tung sten fallit från mitt bröst. Därmed blev det en fröjd att stanna kvar efter den sociala dansen för en dryg timmas städning. En känsla av att bara vara...
   Den senaste tiden har jag i en vänskapsrelation känt mig lite som en vilsen hund. Har sett faran med att vara som en hoppande hundras som ivrigt och älskvärt framåt vill hälsa, men som bara får den goda skönheten att rygga tillbaka steg för steg. Idag lättades det plötsligt på trycket. Både i form av konstruktiv kritik, men kanske främst och viktigast av allt, en bred flod av upplevelser. För mig återstår det visserligen att försöka kravla mig upp igen från de snorblöta klipporna, men känslomässigt har jag faktiskt fått ett rep (förhoppningsvis förankrat och tryggt) till min hjälp för att klättra upp. Som sagt var, en underbar lättnad även om jag var tvungen att lite grann provocera fram en reaktion. Det är ju inte ofta jag har svårt att kommunicera med folk och vänner, men ack så nedbrytande det kan vara att inte lyckas kommunicera med den sistnämnda gruppen, dvs de som har stor emotionell kapacitet och ett gott ämne att vara ens vänner. Av någon anledning har denna vän fått någon slags extra betydelse för mig, i synnerhet för min dans och speciellt mitt danssjälvförtroende som var på uppåtgående. Men jag glädjs åt att ha en motpol till de som lovordar allt ifrån sväng till mys och gos. Det var väl inte för inte som jag på "SJ-tiden" kallades "HUNDÖGA" av speciellt en medarbetare. Jag som trodde jag blundade mestadels på dansgolvet...

Dagen i övrigt har mest gått åt till att pyssla med bilder och skriva ut dem för fotoalbumet. Nyttjade även tiden till att köra bort en stor mängd hushållskällsorterat material till insamlingen. Kommer garanterat glädja Anki lika mycket som det glädjer mig. Hon har för övrigt kämpat i alperna med dålig sikt och snöfall, men annars bra.

08-02-05, Tisdag

Efter en relativt kort nattsömn stod jag i alla fall upp, ganska pigg på mina ben. Satte tidigt under bussfärden upp mitt mål, att köpa en Lypsyl på något strategiskt ställe. Det fick bli i pressbyrån efter ett kort besök på jobbet, nyckelhämtande och medtagande av frukost- och lunchmat. Ett lyckat uppdrag även om expediten surt ville jag skulle påtala att gratistidningen från Cityterminalen var medtagen. Annars skulle hon med stor glädje ta betalt för den också...
    Jag skulle under dagen sitta på Stockholmståg, som Banverkets representant och tågledare. Ett uppdrag som efter en viss tids vila har återupptagits. Vi som jobbar med det har viss svårighet med att se den egentliga nyttan, då man har mycket lättare att göra ett effektivt jobb på plats i hemmiljö, vår egen driftledningscentral. Då i synnerhet med tanke på just kommunikationsvägarna och beslutsgångarna. Över en telefonlinje pratar man fakta, kommer till snabba beslut och hör inte alla idéer under resans gång. Risken för missförstånd minskar samt att man har en chans att ställa frågorna med direkt kommunikation istället för att försöka flika in frågor i annan aktivitet. Men nu finns det regeringsbeslut som stödjer detta något ineffektiva resrusutnyttjande, varför vi får försöka göra något gott av det hela. Men man är lycklig för var störningsfri dag man har där. För blir det strul är man verkligen på fel ställe för att göra ett bra jobb...

Dagen på Stockholmståg blev en drömlikt lugn dag trafikmässigt. Kunde istället för att vecka pannan i djupa veck, njuta av en semla som bjöds efter att jag spisat min mat. Riktigt god stämning och roliga medarbetare denna dag. Precis innan jag gick hem för dagen fick jag dessutom reda på att jag fick vara ledig under onsdagen. Min energinivå rusade raskt upp och jag gav mig av hemåt. Trots denna pigghet var jag snart tvungen att sova middag i soffan. Underbart skönt och bra tidsfördriv under tiden jag hoppades på SMS-svar från en mysig o god vän. Ett svar som dock lät vänta på sig, tyvärr...

Om kvällen städade jag lite, fortsatte att ha härlig kontakt med flera av mina dansvänner samt arbeta med foton till respektive frågande vän. Med tanke på att jag fumlade lite väl mycket i det dunkla busskupéljuset i helgen, med kameran, var jag tvungen att tillåta mig att leverera bilder som inte höll riktigt den kvalité jag är van att ha möjlighet att leverera. Men skoj är det även om man ibland misströstar oskärpa... Får se det konstnärliga (den som kan)...

Efter en sen kväll, in i natten, är det dags att sova. Säkerhetskopieringen av förra årets bilder får fortgå under natten. Bara att vänta... Ute i den stora världen är det stora delstatsval i USA. En berömd valtisdag för 24 delstater om jag minns rätt... "The Super  Tuesday". Själv är jag mest intresserad av om den framåt Obama kan tänkas slå H.Clinton?
   Anki verkade mycket nöjd med sin dag i alperna. Pudersnö och underbart solsken meddelades via SMS. Därtill hade hon testat en fransk rock n´roll-introkurs och därefter hittat en kul danspartner. Lät riktigt härligt, något som glädjer mig...

 
Kameror, blixtar och tilltalande bilder...
Mysbjörnen Oskar blev rikligt ompysslad under Öviksmaran och gillade rampljuset...
Mysbjörnen Oskar blev rikligt ompysslad under Öviksmaran och gillade rampljuset...
 
Foto: Lars Ålander

08-02-04, Måndag

Kanske var det tur att jag hade ledig dag idag. Inte för att jag har varit det minsta trött efter dansmaran i Örnsköldsvik, utan snarare just för att jag har trallat runt i huset med ett leende på läpparna, kommunicerat med mina dansvänner och försökt bringa lite ordning på min fotoskrivare. Det sistnämnda var väl det enda som var aningen negativt, ända till dess jag fick ett bra uppslag i min felsökning från en av mina duktigaste datavänner, "Blomman". Så nu kan jag föreviga resan i lite fotoutskrifter också, när jag får tid.

Ytterligare har jag gått och småklurat på ett fotografiskt fenomen. Kanske snarare på ett psykologiskt fenomen? På bussresan upptäckte jag hur svårt det var att få bra tillfällen för fotografering. Det var inte bara det faktum att jag inte var riktigt varm i kläderna när det gällde den dunkla belysningen, utan snarare det faktum att så många tänker fel när det gäller kameratyper. Nästan utan vidare poserar man gladeligen framför små kompaktkameror som med sina små inbyggda blixtar ger riktigt bitiga, ljusa och ofta osmickrande bilder, medans man tvekar stort inför en stor kamera som till och med kan anpassa ljuset att bli romantiskt och till och med ge smickrande och upplyftande skuggor och ljussättningar. Kanske till och med att det syns att man inte är platt i ansiktet utan har vackra former. Detta fenomen har jag grubblat mycket över... Men visst, även jag tog fram min lite bristfälliga mobilkamera bara för att få vara med i fotograferingsruset över huvud taget, trots att resultatet begränsade möjligheterna till att få en bild att vara stolt över för framtiden, både för mig och den som blev avporträtterad...

Samma sak gäller i viss mån även vinklarna. Visst kan det ligga mycket i att vissa vinklar ofta ger en udda vy, kanske en stor näsa eller liknande i vissa kameror, men även här ger instruktioner och begränsningar motsatt effekt mot vad den fotograferade avser. Det är inte vyn som sådan som är problemet, utan hur ljuset faller och vilken typ av optik som sitter på kameran. Även här drar de sämre kamerorna en fördel med en klart förhöjd risk att den fotograferade ska bli precis så missnöjd som förra gången. Hur får man den friheten som i slutänden kan ge redan den blygaste personen ett härligt självförtroende... Måste nog bli en psykologisk fotograf, om jag nu inte redan har den ådran i mig...
   Kram till alla vänner som låter mig öva för att efter motgångar lyckas... Kram, kram...

Anki njuter förhoppningsvis i franska alperna. Enligt dagens rapport var hennes off-pistgrupp ännu inte riktigt lagd åt det sociala hållet. Hoppas det ändrar sig eller att hon hittar någon fransman eller fransyska att ty sig lite extra till... Puss och kram till dig också. Min tanke är med dig ofta under dygnen...

08-02-03, Söndag

Nyss hemkommen från Örnsköldsvik och dansmaran är det många intryck som cirkulerar i huvudet. Men Sammantaget och lite finslipat i kanterna når man i alla fall upp till en hundraprocentig upplevelse, både i dansform och det fakum att man bor relativt tätt inpå personer man kanske inte riktigt känner. Men på egen hand, med Anki i alperna, har jag fått chansen att skapa mig den danshelg jag längtat så efter. Inte minst med en drömavslutning tillsammans med min dansvän Evelina från Umeå som förgyllde alla sista danser, några före detta och slutligen även alla extranummer innan både band och dansare gav upp för natten. Då hade jag varit ute på dansgolvet i ca åtta timmar. Två korta kaffepauser, tröjbyte samt ett par fruktstunder var i princip allt jag stod under den andra danskvällen som slutade någon gång före fyra på morgonen. Men då var man grymt nöjd. Den enda närvarande vars dans jag riktigt, riktigt mycket saknat, som jag aldrig fick, är min rumskamrat Annis dans. Men visst, något är det säkert nyttigt att drömma om och tråna efter...

Både Anni och jag packade lite innan vi relativt raskt försökte få ut lite sömn av de få kvarvarande nattimmarna mellan fem och nio. Känslan efter duschen gav njutning som säkert gjorde att jag sov inom bara några få minuter. Minns inte mycket mer än hur underbart det var att få krypa ner i hotellsängen på rum 229.

Packade det sista, duschade, och gick sedan ner till frukosten. Anni hade gått för att väcka och hämta ner det andra kompisrummet för morgonmåltiden. Innan utpackning i bussen och avfärd hann jag i god och ro handla två fototidningar för att läsa på bussen. Därefter kunde jag koppla av och slå mig till ro hos den underbara Li som bjöd platsen bredvid sig.
   På denna position, mitt i bussen, omgiven av mina vänner med "Nannis" i spetsen, kunde jag inte annat än roas och njuta. Steg för steg lär man känna nya härliga bekantskaper, även om det ibland kan ta extra tid. Ibland med lite motgångar, osäkra blickar och osäkra leenden på läpparnalängs vägen. Kanske en grundläggande pejling bara för att komma till riktig stabilitet från grunden eller för att rent utav riva ner frågetecknen, tankar och förutfattade meningar som nästan alltid finns någonstans. Vad vet jag? Hoppas bara jag lyckas vara den tålmodiga, som jag så gärna vill vara, utan att alltför många vassa kommentarer ges utrymme i min mun eller sipprar ut i onödan... Jag är i alla fall glad för allt som jag verkligen vågar kalla äkta vänskap, en slutprodukt jag verkligen älskar...

Kvällen får bjuda på lite varierad sysselsättning. Inleder med dagboksskrivande och roar mig sedan bäst jag kan i min ensamhet. Saknar min Anki ytterligare en hel del nu när inga andra rör sig omkring mig. Hon hade i alla fall inlett skidåkningen i strålande sol under dagen...

VARNING UTFÄRDAD

Härlig uttröttande hård, men ack så underbar danskväll...
När ett armband gav upp, blev dessa liggandets utslagna kvar...
När ett armband gav upp blev dessa och några till liggandes utslagna kvar...
 
Foto: Lars Ålander

Fredagen den 1 februari 2008: Gick upp vid 05.30-tiden för att hinna stryka det sista paret byxor och packa ner det sista i väskorna. Inledde mitt stadsbesök med en vandring bort till "Masters" smörgåsbutik för att få lite färdkost och frukost med mig. Vid påstigningsplatsen utanför Royal Vikining Hotell fick jag möjlighet att komplettera frukosten med kaffe. Några av medresenärerna såg lite trötta och förkylda ut redan från start, men imponerade i tillfrisknandehastigheten under dagens lopp.
   Det var en härlig stämning under uppfärden till "Öviksmaran". I viss mån flyttade man runt lite vilket ytterligare gjorde att man kom in i en positiv mingelfaktor som åtminstone gav mig rätt stämning inför dansen. Måltidsuppehållet i Tönnebro blev aningen stressat och därför inte den njutning det borde ha varit. Åt i princip bara hälften av maten för att fortfarande må bra, utan stress. I övrigt var jag nöjd och glad. I synnerhet som bussfärden även bjöd en bra och tänkvärd film. I alla fall hade jag gott utbyte av den psykologiska dimensionen "GOOD WILL HUNTING" från 1997 bjöd på. Utanför fönstren hände det ju dessutom inte mycket. Av den utlovade stormen syntes inget längre. Riktig lugn väderlek, med rykten om regn framme vid destinationsorten.

Uppe på plats vid Scandic hotell installerade vi oss, Anni och jag. Jag var mycket nöjd och positiv till att ha funnit en trevlig dansvän att dela rum med. De gånger man blivit ihoplottad med mer slumpvisa metoder har jag inte alls haft samma utbyte av dansresan. Nu hade jag glädjen att kunna få lära känna en klubbkamrat som jag tidigare endast haft förmånen att dansa med. För ett par månader sedan hade vi nog inte ens hunnit prata med varandra, men nu skulle ju förutsättningarna finnas...

Jag inledde med att inhandla frukt för kvällens dans. Det viktigaste med danskvällarna är ett jämnt energiintag och någorlunda snabbutnyttjat. Vi gjorde oss i ordning, gav varandra lite intressanta livsfrågor och svar innan tiden för avfärd var kommen. Tankeväxlingar som jag egentligten hade velat vara lite mer försjunken i, tillbakalutad över, sakta rörandes i en kopp te och med gott om tid både före och efter. Någon bättre tidpunkt nu fanns det egentligen inte, men jag vågade inte riktigt öppna mitt eget arkiv till de djupare tankarna och förråden utan just lite extra tid... Snart var vi iväg på dansen...
    Lite sent blev det sedan dags för ett nödvändigt mål pasta innan dansandet kunde startas för egen del. Magen hade då kurrat riktigt startkt. De som hade varit snabba upp hann nog äta innan den första dansen, men icke jag... Jag hade inte ens hunnit bli serverad...

Danskvällen blev så grymt bra. I princip förekom det inga nobbningar, (får räkna bort en stadigt återkommande och smått förvånande), vilket gjorde dansintensiteten enormt hög. Tog regelbundna kortare pauser, men var i princip igång hela kvällen till ZLIPS, CASANOVAS och HIGHLIGHTS. Många kära återseenden, men också riktigt många danser med nya bekantskaper. Så här i efterhand känns det iband nästan svårt att peka ut vilka som var nya. Alla hade verkligen något att ge, ofta på flera plan samtidigt... Nivån på dansarna i år (min nittonde dansmara) upplevde jag som mycket hög. Som bevis därtill var jag i princip alla danser kvar på huvudgolvet...

Lördagen den 2 februari 2008: Efter extranummer, nattmacka och läsk var det dags att gå tillbaka till bussen för färd tillbaka till hotellet. Var mycket nöjd med min dansinsats samtidigt som det skulle bli underbart med en dusch och god nattvila.

Frukost intogs vid tiotiden. Precis lagom tid för att känna att man faktiskt hunnit sova lite. Hade dock ingen heltäckande sömnperiod, utan vaknade till kortvarigt vid minst ett tretal tillfällen då jag gick upp för att bland annat dricka. Trots detta var det en god sömn. Tror även Anni sov gott...
   Även eftermiddagen framgick i ett lugnt tempo. Inledningsvis med fortsatt sömn. En sömn som så småningom övergick i härlig fotoboksläsning. Stundtals var jag ensam, då Anni gjorde det övriga tjejgänget sällskap för iordningställande inför middagen och dansen.

Middagen var god och blev i trevligt sällskap. På min vänstra sida hade jag ett antal svenska dansmästarinnor och tidigare landslagstjejer och på min högra sida hade jag mitt underbara kompisgäng, som jag bit för bit lärde känna mer och mer. Åter igen riktigt tryggt att ha en trygg punkt i min gamla vän "Nannis". Annars var det ju ett par år sedan vi roade oss glädjemässigt kungligt lite var stans...
   Maten var färdiguppäten i pricis lagom tid. Ingen stress, utan med bra marginal till den första dansen. Det känns verkligen att dansmaffian har haft en viktig betydelse för det nya uppsvinget i bussresorna. Men också på ett personligt plan då det nu är lättare att komma ihåg underbara dansvänner från mara till mara.
   Även denna kväll gjorde jag ett par försök att bjuda upp min tillfälliga rumssambo. Men bokningslistan var lång, så jag inriktade mig istället på att slippa gå miste om dyrbar danstid. Detta var en afton när man inte behövde anstränga sig för att få genomgående bra danser. Det var inte ofta skylten "Damernas" och "Herrarnas" observerades denna afton. Jag myntade istället det passande uttrycket:
 
    "De få gånger det inte händer något är det kanske dags
    att kontrollera om det är ens skyldighet att bjuda upp"

I dansen tillsammans med Ulrika kunde jag konstatera att det var tio år sedan vi lärde känna varandra, på min första dansmara vintern 1998. Samtidigt kunde vi ju bekräfta att vi inte blivit ett år äldre. Möjligtvis att vi hängt med utvecklingen och faktiskt förändrat dansen. Något man i och för sig alltid inspireras att göra på roliga dansställen. Därför kan jag inte annat än känna ett slags medlidande till den dumdristighet (i mina ögon sett) som upplevs hos de som inte vill dansa med folket hemifrån dessa maror och danstillfällen. Min erfarenhet är att även dessa alla personer lyfter sig och dansar bättre, kanske rent utav helt annorlunda, jämfört med på hemmaplan. En sådan här dans sörjer i alla fall jag för egen del...

Kort sagt var mysnivån enorm till EXPANDERS, BLENDER och SHAKE. Vissa danser rörde sig knappt mer än ett tiotal meter, kanske inte ens det. Det är skillnad mot hemma. Kan inte annat än försöka behålla känslan hem. Problemet hemma är bara att man blir omkullsprungen, rättare sagt omkulldansad, om man myser och dansar ut lika totalt. Men njutning från tår till fingerspetsar var det. En mysmara även om den äkta gnussen försvunnit och saknas på dansgolvet. Själv minns jag ju inte ens vilket tempo, rättare sagt vilken rytm huvudet skulle vridas i mot partnerns. Se om jag hittar någon gammal gnussvideo eller snutt på nätet att minnas till, på hemmaplan....

08-01-31, Torsdag

Nattjänstgöringen som tågledare innebar en hel del pyssel. Allt ifrån bortbogsering av trasigt och brandskadat fordon i Bålsta, till tågstoppsbegäran av polisen Eskilstuna samt lite annat smått och gott. Klockan pinnade på rätt snabbt med andra ord.

Väl på hemmaplan sov jag gott fram till 13-tiden då jag beslutat mig för att göra lite nytta. Inledde med att klippa mig i stan och sedan gå lite ärenden. Hade tänkt köpa ett par nya dansskor, men istället blev det ett bra fotostativ med kulled.
   Hem en kort sväng för att bland annat hämta bilen och åka iväg till "Å-hej-träningen". Ett trevligt träningspass som behövdes för att komma ihåg lite av det man tidigare borde ha lärt sig. Resten av kvällen och en bit in på natten blev vigd åt packande och fotohantering. Dags att ladda kameran för nya dansupptåg, tyvärr utan Anki denna gång. Hon ska roa sig med utförsåkning istället under den kommande veckan.

Söndagen den 27 januari 2008: När vi vaknade var det strålande solsken utanför fönstret. Vi beslutade oss för att ta en söndagspromenad utan allt för lång fördröjning. En härlig promenad som företogs i de södra delarna av Älta, via centrum och koloniområdena. Personligen tränade mig även på att även ta bilder i motljus med justering ett par bländarsteg. Med andra ord dubbel eller kanske trippel njutning under promenaden. Alltifrån härlig luft, glädjespridande solljus och en aktiv kamera runt halsen...

Annars handlade mycket under dagen om tillsyn av de nylagda klinkersfogarna i hallen. Att se till att de inte torkade ut. Utöver detta fortsatte jag under dagen med lite småstädande rent allmänt. Men allt enligt en relativt avslappnad handlingsplan. Både Anki och jag höll en rogivande och livsnjutande helgprofil. Den stora frågan för mig var istället om jag skulle åka iväg till Ljungsbro för att dansa, trots att Anki inte skulle orka följa med?

Vid 15-tiden hade jag hur som helst gjort mig i ordning och beslutat mig för att ensam åka mot Linköping och Ljungsbro. Stannade till redan vid Sickla köpkvarter för att ta ut pengar och för att inhandla yoghurt och dricka. Först därefter startade färden på allvar söderut.

Bilfärden var en njutning i sig, med underbar musik i högtalarna. Men jag var aningen sliten och nära nog räknandes kilometerna. Framför allt gjordes löpande kalkyler på om bränslet skulle räcka ända fram. Som garanti hade jag dock åter igen en bensindunk fylld i bagageutrymmet. En dunk som inte längre åkte omkring och förde oväsen pga Ankis julklapp och bensindunkshållare som jag tillverkade i höstas. En riktigt trevlig konstruktion om jag får säga det själv...

Efter ett kort stopp vid bensinstationen i Ljungsbro gav jag mig direkt till folkets park. Redan när jag möttes av musiken BLENDER bjöd på, blev jag pigg och superdanssugen. Några minuter senare, efter ett garderobs- och toalettbesök, var jag redo och aktiv. Jag behövde inte oroa mig för att bli stående. Direkt när min första danserna var över blev jag uppbjuden av en underbar danstjej. För övrigt den tjej jag skulle få glädjen att dansa sista dansen med samt efterföljande extranummer. Beviset för hur underbart det kan vara att just dansa i Ljungsbro. Kort sagt var de flesta danserna riktigt bra. Att jag aldrig fick chansen att dansa med "fröken mys" från mina hemtrakter var inte direkt förvånande. Med vissa undantag var danskväll, så ligger det ju trots allt en hel del i att man vill dansa med ortsbefolkningen när man väl ger sig av ut i landet. En chans att passa på att utvidga sina dansvyer. Men några guldkorn från hemmiljön hann jag också med. Danser som lyfte kvällen ytterligare var tex med Li och "Nannis". Länge sedan jag hade sådan enerig i benen. Naturligtvis lite beroende på att jag satsade p&arnig; att komma i danskänsloform inför den kommande dansmaran...

Hemfärden var också en njutning. Nu var jag dessutom pigg. Stannade kvar ca tio minuter vid folkparken för att träna svår mörkerfotografering vid parkeringsentrén. Men sedan bar det av hemåt. Även nu njutandes härlig radiomusik i natten.

Strax före midnatt kom jag fram till Nyköpingsbro för en fika. Ytterligare två bilar med vänner och Stockholmsdansfolk fanns på plats. Minglade lite med Kalle och "Nannis" innan jag drog mig längre in i lokalen till mina sittande vänner. Här fann jag ro till dess det var dags att bryta upp för vidare färd. Ett riktigt mysigt avbrott på hemresan, som sedan fortsatte i samma goda anda som hittills...

Måndagen den 28 januari 2008: Någon kvart in på måndagsdygnet lämnade jag Nyköpingsbro. Det sista i kaffekoppen lämnades i mugghållaren för njutning under den sista biten. Klockan hann med andra ord bli en hel del innan jag kom hem innanför ytterdörren, men helt enligt beräkningarna. Var även vid hemkomsten pigg, men sov trots allt effektivt när jag väl sov. Vaknade med andra ord relativt pigg då det var dags för tjänstgöring.

Inledningsvis hade jag tid för mitt SU-uppdrag, (specialuppdrag), men redan från klockan 10.00 skulle jag gå in på tågledartjänstgöring. Ett arbetspass som inledningsvis var relativt lugnt, men som vid tiden för min hemgång och specialavlösning bestod av ett relativt rörigt trafikupplägg på med pendeltågsvändningar på grund av spårledningsfel i Södertälje hamn.
   Trots allt lyckades jag hinna med det pendeltåg som jag avtalat med "Blomman". Vi åkte gemensamt med pendeltåget till Häggvik, för en kort promenad och sedan bilfärd vidare mot en kväll med modelljärnvägstrafik enligt tidtabell. Men innan denna trafikstart var det traditionsenligt matstopp med hamburgare och pommes. Hur trött jag var vid denna tidpunkt är nog lite svårt att beskriva. Men för modelljärnvägssammanhang behövde jag inte begära mig ur tjänst. Hade till och med ganska god kontroll på vad jag gjorde och beslutade, när väl trafiken kom igång och blev spännande. Efter fikapausen piggnade jag till ytterligare...

Fick skjuts till Mörby för hemfärd. Tog en promenad i trakterna kring Karlaplan innan jag slutligen gav mig av mot Slussen för att passa bussen hem. Vid det laget längtade jag verkligen efter min säng och Anki...

Tisdagen den 29 januari 2008:

Gick upp human tid för att hinna åka till Rotebro. Var hos tandläkaren vid 11-tiden för att reparera en tand i övre tandraden och för att sätta tillbaka den "tandkrona" som lossnade vid julfesten i december förra året. Tror dom lyckades bra med fö:rankringsarbetet, trots att en av rotgångarna är i ett sämre skick. Kan tänka mig att det var där jag hade huvudinflammationen när jag först skulle rotfylla den tanden för ett bra antal år sedan.
   Eftersom det inte var några restriktioner gällande matintag så promenerade jag upp till Coop Forum. Började med att leta lämplig fotograferingsbakgrund i form av badhanddukar, gardiner, lakan eller annat lämpligt tyg. Fann ett vitfärgat och ett blåfärgat sängöverkast som var riktigt stora och väl designade. Därtill visade det sig att det var halva priset på dessa kampanjvaror, något jag fick erfara i kassan. Riktigt positivt med andra ord...

Fortsatte mitt besök på Coop Forum med det viktigaste, dvs fikapausen. Tog traditionsenligt en kopp kaffe med en bit prinsesstårta. Därtill bjöds jag en chokladbit med nötter till kaffet. Personalen kunde inte svara på om det var ljus- eller mörk choklad, vilket gjorde att jag skulle förmedla en rapport om smak och utseende senare. Denna muntliga rapport gavs när det var dags för påtår. Bjöds då positivt på ytterligare en chokladbit, något som uppskattades stort av mig...

Promenerade vidare mot Norrviken för att besöka mina föräldrar. Det roligaste i sammanhanget var att de ringde mig på mobiltelefonen när jag bara hade ca 600 meters promenad kvar. Hade ju inte avtalat något besök, så det var riktigt påpassligt. De ville framföra lite besked gällande framlagda reseförslag för framtiden. Positiva besked som gör att Anki och jag kan planera vidare, oavsett vilket resmål som i slutänden blir aktuellt.

Onsdagen den 30 januari 2008: Arbetslusten försvann på bara någon sekund när jag på tisdagskvällen anlände till jobbet. Jag fick arbeta mig fram till ny lust sedan det visat sig att de små förändringarna som nämnts inför turlistvalet nu var enorma och extrema för den trevligaste av listorna, den som var som klippt och skuren för mig. Först efter att ha författat ett aningen kritiskt brev gällande remisshanteringen och uthängningen av listorna, (de förändrade har inte ens varit ute på remiss), började irritationen lägga sig så smått. Gjorde mitt val, men reserverade mig för en av turlistorna som jag inte kan tänka mig alls. Skulle i princip få halvera min dansträning i så fall och sluta ha ett socialt liv. Vill ju egentligen inte avsäga mig mitt tågledaruppdrag, varför jag får hoppas att något av mina två första val går in.

I övrigt var natten lugn. De infrastrukturfel som fanns under tisdagen hade reparerats under natten. I princip hade jag ingenting negativt att lämna över när jag blev avbytt om morgonen.

Mötte Anki i dörren, just som hon var på väg till jobbet. Önskade henne en en god arbetsdag, gick in för att varva ner lite i köket och vardagsrummet, innan det blev sovdags under förmiddagen. Helt lugn kan jag dock inte ha blivit, för jag drömde om att jag klagade på allt och var allmänt besvärlig på jobbet. Tankar som gjorde att jag nästan trodde att jag var illa omtyckt när jag vaknade upp. Sanning eller dröm?

Min huvudsysselsättning om eftermiddagen blev att tvätta kläder. Två maskiner hann jag med innan det var dags att åka till jobbet om kvällen. Då hade jag dock hunnit betala de sista räkningarna, småstädat lite och framför allt sovit middag.

Arbetsnatten inleddes med lite småpyssel och framför allt trafikstörningar kring Bålsta där ett tågsätt behövde brandkårens hjälp med att släcka en fordonsbrand och stävja en kraftig rökutveckling. Med andra ord spärrades trafiken av och kontaktledningen gjordes spänningslös under ca en timmas tid under tiden för räddningsinsatsen. Redan i inledningsskedet var tåget utrymt och det ska vad jag f&oum;rstått aldrig varit någon direkt fara för allmänheten, dvs resenärerna till Bålsta. När den sena kvällen och natten tog vid, återstod bärgningsarbeten och borttransporterande av fordonet.

08-01-26, Lördag

Känner mig riktigt nyttig som legat och latat mig i soffan framför TVn. Naturligtvis inte av vilken anledning som helst, utan för att jag stannade kvar framför TVn trots att filmen redan hade tagit sin början med ett par minuter, trots att jag tänkt skriva dagbok istället och trots att boken med samma titel ännu endast blivit läst till någonstans runt sidan tjugo eller fyrtio. Minns inte riktigt eftersom det var ett par år sedan jag började. Det som räddade mig till TV-soffan var minst tre saker. Dels att jag redan satt där. TV-programmet har jag annars ingen koll på. Därtill att Anki redan sov mot min axel och jag samtidigt själv var halvsovande. Och slutligen att jag vet hur bra böcker NICK HORNBY har skrivit genom åren.
   Så här efteråt är jag alltså nöjd. Både Anki och jag har varit omväxlande lite gnälliga och smågriniga på allt och ingenting, ja nästan på varandra. Har hela tiden försökt att tänka positivt, åtminstone småstäda hela tiden även om det inte gör succé eller rättare sagt dundersuccé direkt. Men även långsiktigt tänkande inser jag är så viktigt.
   "HIGH FIDELITY" har just det tänkvärda i sig. Att inte bara leva för stunden utan att våga tänka framåt, men kanske framför allt att vara nöjd med och analysera när man faktiskt presterar något och vara lycklig över vad man faktiskt har. Någon gång måste man ju våga komma till beslut och kämpa lite, vad det än må gälla. Med andra ord, min hjärna fick arbeta, mina ögon var stora och jag var nöjd med vad jag presterade i TV-soffan. Filmen hade ingredienserna för att vara så bra som en film kan vara... Nu ska jag smälta den i mina drömmar också...

Tidigare om dagen slutförde vi fogningen av vårt nya klinkersgolv. En riktigt lyckad insats som vi ska vara riktigt nöjda med. Anki fick dessutom anstränga sig lite extra, eftersom hon fortfarande är lite medtagen av veckans feberdagar. Hon presterade dessutom en underbart god middag, sedan jag gått iväg och inhandlat Fläskkotletter, champinjoner, gräddfil, och en lång rad andra ingredienser som skulle kunna bli eller vara användbara. Till slut blev det förutom Ris, kött och sallad två riktigt goda såser. Rättare sagt en kall god härlig sås och en svampröra till detta. Perfekt och njutbart...

Annars började dygnet med dans på Yesterday till WAHLSTRÖMS och hemfärd tillsammans med Fia och Elin som liftade hem till sina bostäder. En färd som dessutom företogs via mitt jobb. Hade där lämnat kvar en smörgås med skagenröra, som jag inte ville gå miste om...
   Var nöjd med dankvällen, även om den inte bjöd den totala njutningen och inte den totala avkopplingen heller. Men några guldkorn hann jag dansa med, och några som jag tror kan bli guldkorn om jag bara får nya chanser där jag kopplar av och njuter mer. Sista danserna var jag hur som helst nöjd med. Dels för att bandet nu spelade två bra låtar i rad (hörde till ovanligheterna) och för att jag tidigare under kvällen hittat en tjej som jag verkligen kopplade av tillsammans med. Inga tankar på hur, när eller varför... Bara, bara, blunda och dansa... Så vill jag ha den kommande Ö-viksmaran...

Fredagen den 25 januari 2008: Gladde mig åt att jag hade planerat dagens schema själv. I alla fall om man ser till arbetsdagens början. Visserligen hade detta också medfört att jag samtyckt till att finnas som tågledarresurs om det så skulle behövas. Turlistskapandet är inne i ett slutskede och slukar kompetent personal för ändamålet och en av dessa luckor skulle jag eventuellt komma att täcka, trots att dagen egentligen var tänkt för specialuppdrag, dvs stationsbeskrivningen.

Nu blev jag långt mer betydelsefull än jag kunnat föreställa mig med ovan givna löfte. Helt plötsligt var jag mitt i tågledarskapet tillsammans med en snart färdig tågledare, under övning. Hennes handledare gick hem för vård av barn och den som skulle dykt upp samtidigt som mig fanns ej på plats. Nåja, ingen speciellt konstig situation i sig, mer än att denna dag skulle ge kontaktledningsfel vid Stockholm central ca 10.40, snart efter att jag kommit på plats. Vi fick många samtal om hur det hade blixtrat om tåg, hur "utliggare" (ej uteliggare) som håller upp kontaktledningstråden såg defekt ut och om tåg som hade sin främsta strömavtagares kolslitskena bortriven. Nära nog ett måste för att inte haka i och genom ökad friktion riva kontaktledningen. När allt detta händer löser strömmen ut, det blir spänningslöst för ett par sekunder, innan systemet provar att lägga till spänningen igen i hopp om att felet var tillfälligt. Allt detta blixtrande var det som allmänheten hade sett. Jag kan dessutom lova att det smäller ordentligt ombord på tågen när huvudbrytarna slår till eller ifrån med 16.000 volt och ett antal Ampere som rusar genom dessa. Just därför inkom även samtal från SOS om att någon meddelat att tåget de satt på hade utsats för ett sprängningsattentat. Personen ifråga skall dock ha lugntats av SOS och det faktum att tåget under samtalets gång började åka igen...

Nu följde i alla fall stora begränsningar i spårkapaciteten på Stockholm C. Inledningsvis fick tågen kontrollera sina strömavtagare, så att fler tåg inte hade defekta sådana. Därefter kunde det konstateras att det skulle bli nära nog omedelbara tågköer om inte pendeltågstrafiken omedelbart började vändas utanför. Dessa vändpunkter fick inledningsvis bli Älvsjö, Solna och Sundbyberg. Tågen som vändes i Solna kunde så småningom vändas i Karlberg istället, något närmare de centrala stadsdelarna. Detta i samband med att man efter en tid hade fått tillbaka såpass bra med spårkapacitet att vi kunde bedriva halvtimmastrafik genom staden med pendeltåg.
   Fjärrtågen hade det inledningsvis tuffare. Ett tåg blockerade länge Tegelbacken varför flera sydgående fjärrtåg stod "instängda". För dessa blev det ca 1,5 timmars förseningar innan man hade backat och lyckats komma förbi problemhärden. Här var det inte lätt att se alla hinder inledningsvis...
   Ytterligare hade vi ett par godståg som fick stå tillbaka de också. Först klockan 14.20 var alla hinder och all kontaktledning besiktigad. Men då återstod det naturligtvis många timmars arbete för tågoperatörerna att få tågen i tid vid vändningarna, få vetskap om vart varje specifikt fordon befann sig, och tillika vart all personal för tillfället befann sig. Naturligtvis ett elände när tåg tvingas vända i förtid och normala personalbyten ej kan ske... Jag har personligen fullt medlidande. Kände mig nöjd med vår insats och verkligen nöjd med handlingskraften hos inblandade järnvägsföretag, inte minst Stockholms största, som jag själv höll mycket kontakt med.
   Kan tilläggas att det efter någon timmas störning fanns gott om stöd vid min sida. Ibland nära nog lite många "kockar". *ler*

Om kvällen var det underbart att få komma bort från stress och alla krav. Jag fortsatte med dans på Yesterday till WAHLSTRÖMS. Åkte dit på egen hand, med Fia upphämtad på vägen, utan några enorma förväntningar, men med en veckas lagrad dansabstinens.
    Lyckades med konststycket att reta upp en av de tjejer jag dansade med. Bjöd upp en tjej som jag inte kände igen. Osäker på hur länge hon hade hållt på med dans, men inga direkta problem kändes det som. Minns inte om det var under den första eller andra låten, (men vi böjade i alla fall med foxtrot), som dansen kändes lite stelare. Det var nu svårt att få någon direkt rytm och danskänsla. Ingen respons helt enkelt. Bäst som jag funderade på hur dansen skulle anpassas för att vinna nytt liv hörde jag något som liknade "Lägg av"... Jag blev lite osäker om det var något, men jag frågade om hon sagt något, om det var något... Då, i princip samtidig med frågan, kom det ett tydligare "Nej, LÄGG AV" ... Ja, du håller på med mitt hår hela tiden...
Ja, jag var faktiskt överraskad. Inte sagt att det inte var rätt att klaga, men i så fall borde det ha kommit vid mer befogade tillfällen. Som jag numera då och då gör, hade jag ibland uppe armen bakom huvudet. Hennes tofs tog säkert emot då och då, men i gengälld lär hon kommit undan ett par armbågar. Som sagt var, här var det helt oavsiktligt och en helt oväntad reaktion. Om det ändå varit en av de som faktiskt har ett härligt hår att röra, där det skulle kunna utgöra en del av mysfaktorn? Om det ändå varit en i mitt tycke "avancerad" frisyr. Helt självklart att man inte vill kröka ett hårstrå på "synthfriserer" eller liknande. Men nu blev det bara till denna fråga: Vilka andra skulle kunna irriteras? Hur ska jag nu hålla händerna? Tröstar mig med att hon såg lika förvånad ut när jag sa att ingen någonsin hade misstyckt bokstavligt i frågan...
   Tyckte inte att detta missöde skulle få ta överhanden över dansupplevelsen, så en bugg erbjöds också och mottogs. Ett par leenden blev det nu också, så vi var nog överens om synen på hårberöringen. Viktigast att veta att det är den drabbade som sätter gränserna för det tillåtna, oavsett hur mycket denna någon kan tänkas gå miste om... Får se om jag kommer ihåg det bara, om vi nu dansar fler gånger förståss??? Men visst finns det risk att det påverkar även de mysigaste danserna, även med andra... Hoppas alla som misstycker säger till bara...

08-01-24, Torsdag

Dagen har varit oerhört varierad, främst i avseende på tempo. Höll mig vaken vid datorn en bit in på natten, uppmuntrad av att jag hade sovmorgon och kunde sova ut till ca 08.10. Somnade gott när jag väl kom isäng. Det verkar trots allt som om jag har brutit den nattvaka som jag nästan var natt drabbades av i början av året, efter alla ledigheter. Då var jag nästan alltid vaken vid ettiden och hade sedan svårt att sova ett par timmar, trots att jag ofta gick upp och åter igen blev trött. Kanske drömde jag för mycket om dans och dansmaror då, vad vet jag?

Var effektiv i min morgonpackning när jag väl stigit upp och duschat. Kom iväg till jobbet i rätt tid och hann till och med fotografera lite på vägen dit. Det segdragna rivningsprojektet mitt emot min arbetsplats strålade grågrått i morgonljuset, med än större kontrast till det nybyggda direkt invid rucklet. Undrar hur många månader till armeringsjärn och grovbetong ska stå emot de grävskopor och de skärbrännare som försöker göra sitt jobb, att tugga sig igenom konstruktionen?

Inledningsvis blev det en lugn arbetsdag. Men vid ca 13.30-tiden började problemen. Ett växelfel i en strategisk växel störde pendeltågstrafiken norrut. I ett försök att byta en trasig växellåda (i växeln) blev det än värre i en dryg halvtimma till. Totalstopp i närmare 20 minuter innan vi kunde ta handgripligt grepp om trafiken. Detta tvingade oss (Stockholmståg) att slopa uppehållet för sydgående pendeltåg i Årstaberg. Utan detta tilltag hade trafiken inte kunnat rulla utan enorma tågköer.

Sedan kom nästa infrastrukturfel. Halva Järna station slutade fungera tillfredsställande. Trolig orsak var strömförsörjningen till ställverk och signaler. Eventuellt var några signaler svarta, men i övrigt visade de i alla fall rött sken och kunde nyttjas för att ta tågen förbi mot stopp. Naturligtvis med förseningar på mellan 10 och 40 minuter, enstaka tåg mer beroende på de tågköer som naturligtvis uppstod. Ett svårt uppdrag som krävde omfördelning av personal i lokalen...

När arbetsdagen närmade sig slutet, hade också lugnet lägrat sig igen. Unnade mig dessutom en kopp kaffe och en Magnum innan jag gick hem. Underbart att coola ner lite och känna blodet komma rätt i kroppen och huden återta sin rätta färg. Nja, riktigt så hårt var det faktiskt inte. Det var trots allt roligt att vara spindeln i nätet och göra vad man kunde för att få trafiken i regionen att rulla...

Anki hade visserligen varit på jobbet, men kroknat mot slutet och skyndat sig hem. Själv tog jag även på hemvägen upp kameran. Lika bra att passa på mörkerfotograferingsövningar medans vintermörkret finns att tillgå. Även nu var det naturligtvis rivningsobjektet som tilltalade mig som utmaning betraktat...
   Vidare om kvällen satte jag mig vid datorn för dagboksskrivande och lite andra ärenden. Trots allt en ganska mysig kväll med rostat bröd och lugn i sinnet... En stilla längtan efter utedansen och nästa veckas dansmara...

 
 
 
Foton från två dagar,
morgon, middag som kväll...

Även ruckel kan bli vackra i förmiddagsljus...
Även ruckel kan bli vackra i förmiddagsljus...
2008-01-23
 
Ny tanke med "öppen planlösning"...
Ny tanke med "öppen planlösning"...
 
Ny tanke med "öppen planlösning"...
2008-01-24
Foto: Lars Ålander

www.photolamal.se


 
 
 
  En mörk byggnadsframtid...
En mörk byggnadsframtid...
2008-01-24
Foto: Lars Ålander

08-01-23, Onsdag

En dag som fylldes med specialuppdrag på jobbet i form av stationsbeskrivningsuppdatering. Trots detta och trots riklig inspiration inombords hade jag aningen svårt att komma upp ur sängen den tid jag planerat. Nu var det inte så att jag hade någon direkt tid att passa heller, så den halvtimman extra jag stannade i sängen gjorde nog bara att jag blev effektivare när jag väl steg upp.
   Anki kände sig klart mycket bättre idag, åtminstone så länge hon låg kvar i sängen. Hon verkade beslutsam om att gå till jobbet ända tills hon ställde sig upp och upptäckte att krafterna nog inte riktigt kommit tillbaka ännu. Så nog gjorde hon rätt som stannade hemma en dag till. Det skulle vara tråkigt om det blev någon långdragen historia, så det är lika bra att krya på sig direkt och inte utmana ödet.

Arbetsinsatsen på jobbet blev klart godkänd i mina ögon sett. Kom framåt en bra bit när det gäller att få grepp om uppbyggnaden av närställverksområdet. Men det viktigaste av allt är inte att jag förstår allt. Huvuduppgiften är att förklara allt på ett begripligt sätt i textform, något som kan vara ett stöd och hjälpmedel i den operativa verksamheten...

Lediga massagetider utlystes och jag nappade på att unna mig en timmas massage. En underbar avkoppling som innebar ytterligare en liten energikick. Jag brukar kunna bli trött av massagen, men idag hade det motsatt effekt. Blev däremot hungrig varför jag direkt efter arbetsdagens slut gick till MAX för att stilla hungern med ett suprememål. Först därefter bar det av hemåt med en fotobok i högsta hugg. Bara ett tiotal sidor kvar i den att läsa, sedan blir det till att greppa en ny efterlängtad bok som ligger i hyllan och väntar... En bok om porträttfotografering...

Kvällen spenderades med dagboksskrivande, både nutid och med uppdatering av förra årets händelser... Detta till en stor god kopp te... Anki höll mig sällskap, läsandes böcker och tidningar i vardagsrumssoffan...

 
 
 
Morgonens fotorunda 2008-01-22
Nytt och fallfärdigt...
Nytt och fallfärdigt... Foto: Lars Ålander
Rivningsobjekt...
Rivningsobjekt... Foto: Lars Ålander
Spännande ljus och reflexer...
Spännande ljus och reflexer... Foto: Lars Ålander
Inbjudande för hungrig...
Inbjudande för hungrig... Foto: Lars Ålander

08-01-22, Tisdag

Idag har jag haft sällskap hemma efter min utförda nattarbetstur. Anki har varit febrig hela natten och hållit sig nerbäddad i säng eller soffa hittills under dagen.
   Arbetsnatten i sig blev riktigt bra, något som jag ganska ofta säger när jag varit tågledare. Natten som var utsmyckades dessutom med en liten överraskning enär jag egentligen skulle haft det tuffaste av fjärrtågklarerarpassen. Nu var jag ersatt på den posten, (hade fått lite antydningar om att chansen fanns), för att istället hålla i trådarna som tågledare. Och visst blev det en del beslut och frågeställningar under natten som fick lösas. Bland annat gjorde sprickor i en växel på Stockholm C att man fick jobba extra med korsningsbyte (spårbyte) på ett av de menst känsliga ställena i kapacitetssynpunkt, ut mot "getingmidjan". För att inte riskera morgontrafiken var det viktigt att man fick komma igång så tidigt som möjligt under natten. Även om vi hade viss inskränkning i spårkapaciteten under natten och morgonen, var jag nöjd med att man lyckades vara klar till 06.20, innan den riktiga morgonrusningen. Lite efterarbeten fick dock hänskjutas till efterföljande natt...

Eftersom jag inte hade speciellt brottom hem passade jag på att gå en lite extra runda med kameran i citykärnan. Insåg dock ganska snart att en minusgrad och lite blåst kunde kyla ganska bra. Handskarna hade jag inledningsvis ignorerat, något som till slut gjorde att jag sökte mig mot tunnelbanan och avbröt min fotograferingsupptäcksfärd i förtid. Detta trots att jag tyckte jag både hade framgång, lycka, känsla, fantasi och energi kvar i mängder...

Med tanke på att Anki håller sig riktigt lugn idag har planerna på den sista fogningsetappen för klinkersgolvet i hallen skjutits upp. Därför tar jag tillfället i akt att fortsätta med 2007 års dagboksuppdatering. Så för mig väntar nog många roliga minnesglimtar som får en chans att komma upp till ytan. En rigkig myskväll med andra ord. Bara att hoppas att jag får hålla mig pigg och på benen...

 
 
 

08-01-21, Måndag

Arbetsnatten blev riktigt bra, även om tiden stundtals saktade in och ibland nästan stannade känslomässigt. Detta trots att natten förgylldes annars av ett lagom antal arbeten och färder. Riktigt hanterbart med tanke på att vi var två fjärrtågklarerare som delade på sydkanten mest hela natten.... Jag var hur som helst riktigt pigg, vilket underlättade...
   En urspårning av timmertåg i Motala gjorde att vi hade lite fler godståg än vanligt att hantera, men det berörde bara Katrineholm på deras väg från Norrköpingsfjärren till Hallsbergsfjärren, annars var det mesta normalt för att vara natt mot måndag.

Väl hemma åt jag lite frukost och satte mig en kort stund vid datorn innan sängen lockade tillräckligt mycket. Sov till en bit in på eftermiddagen, lagom för att hinna fixa lite ekonomiska ärenden framför datorn, hinna chatta lite och så småningom även polera delar av golvet lite. På den fronten hade Anki redan gjort ett stort jobb, men det kommer att behövas ett par rundor till innan fogar och golv får rätt form och glansighet.

Snart dags för lite middagssömn. Ytterligare en arbetsnatt nalkas om ett par timmar. Planerar dock att hinna festa på lite ugnspannkaka innan arbetstimmen är inne, om jag nu vaknar i tid förståss för att få ugnen varm... Passar bra att Anki slipper laga maten, aningen febrig och nyligt nedbäddad som hon är...

Söndagen den 20 januari 2008: En god mysnatt blev det. Hade redan i förväg förutsatt att jag skulle vara död och utslagen av trötthet när det var dags att stiga upp, men så var inte fallet. Anki hade sovit i soffan under lördagskvällen och därigenom skaffat sig ett riktigt sömnförsprång. I mina öron hade det inte låtit tillfredsställande alls att gå upp och jobba tidigt med hallgolvets klinkersfogning, så jag hade därför fått dispens till start klockan 12.00. Det hade känts så fel att sluta skriva dagbok bara för att det blev natt, nu när jag hade kommit igång med att föra över mina småalmanacksanteckningar från 2007 till internetdagboken. Den lusten måste man ju verkligen ta tillvara på.

Men positivt nog var jag alltså vaken när klockan ringde. Hade nämligen ställt klockan att ringa strax efter nio, en tid som jag ansåg vara någorlunda human för att visa lite arbetsvilja. Härligt nog var Anki ännu kvar i sängen då, så jag behövde inte ha dåligt samvete. Hon gick visserligen upp före mig, men jag höll vad jag lovat trots att jag ställde fram klockan ytterligare. Även denna gång lyckades jag vakna innan klockan ringde och var otroligt nog redan på benen då...

Efter en god frukost med lite TV-tittande, super-G och snowboard, tog jag mig an förrådets klinkersgolv och delar av hallgolvet tillsammans med Anki. Vi blandade fogmassa och lyckades på något sätt följa instruktionerna om att hela tiden vinkla gummiskrapan och hela tiden dra diagonalt över fogarna för att få rätt mängd massa på plats. Jag hann grymta många gånger innan jag började bli nöjd med samspelet mellan mina händer och nämnda gummiskrapa. Anki misströstade också till en början och trodde aldrig jag skulle bli nöjd om hon gjorde jobbet snabbare än vad jag gjorde. Enda anledningen till detta var ju att jag inte blev nöjd med mina egna drag. En jämförelse efteråt visade inte direkt på någon avsevärd skillnad mellan fogningarna. Och bra var väl det...

Sov sedan middag ett par timmar infö:r den kommande arbetsnatten. Drömde goda och härliga drömmar om den kommande dansmaran. Vred mig nog såpass mycket i sängen att jag blev pigg av bara det *ler*

Arbetsnatten startade trevligt och bjöd precis lagom med utmaningar...

08-01-19, Lördag

Väl hemma efter nattbussfärd från centralen, kastade jag mig nästan direkt i säng. Gällde att tillvarata var minut inför den kommande arbetsdagen, i synnerhet eftersom man hade varnat för storm under dagen...

Normalt sett brukar man få vänta länge på just lördagsbussen. Misstänker att det har att göra med den onormala avgångstiden, nio minuter innan den avgår om vardagarna. Hur som helst, denna morgon kom den i princip i rätt tid. Färden in mot Slussen nyttjades också den för god sömn, såpass att jag trots allt kände mig riktigt utvilad. Inhandlade ketchup och en chokladboll i den nattöppna "7-eleven"-butiken. Detta för att svara emot den matlåda med spagetti och köttbullar som redan väntade på jobbet.

Vi var gott om personal denna morgon. Operativa chefen hade redan hunnit ha ett telefonmöte med de övriga driftledningscentralerna i södra och västra delarna av landet för att möta stormen. En storm som av aftonbladets läsare döptes till "Putte" och som följdes noga av oss under hela arbetspasset. Vi kom att klara oss bra från störningar inom just vårt område. Åtminstone så länge som jag tjänstgjorde, dvs fram till klockan 15. De värsta stormbyarna angavs passera söder om oss och under dagen drabbades främst västra Vänernområdet (Värmland), Bohuslän, Skåne, Småland och Östergötland. I princip hela götaland med andra ord. Vägverkets vindmätare och dess hemsida gav oss hela tiden färsk information och vi stod väl rustade för felavhjälpning..
   Ytterligare ett par telefonmöten anordnades av riksoperativa chefen. Jag deltog sporadiskt, så länge tågledartelefonen inte påkallade min uppmärksamhet. Hur som helst var det intressant att följa trafikstörningarna och felavhjälpandet runt om i landet. En god grund för att svara upp mot kundernas (järnvägsföretagens) förväntningar. I princip var det bara två tåg mot vårt område som ej kom fram pga stormen. Exakt hur många träd som senare blåste ner på kvällen vet jag inte, men Nynäsbanan blev i alla fall avstängd ett par timmar under kvällen och kanske natten?

Nöjd med arbetsdagen kunde jag uppdatera dagboken. Irriterade mig dock stort på att nätet låg nere mest hela kvällen. Först klockan 23.05 poppade MSN igång och jag blev lycklig...

Fredagen den 18 januari 2008:

Klockan hade en tendens att rusa iväg under morgonen. Hade tänkt komma upp i god tid för att både hinna via jobbet och få en stunds njutningsbar fika i Sundbyberg innan det var dags för möte hos Banverket. Nu fick det istället bli en direktresa, utan att lämna danskläder och annan packning på jobbet, som tänkt var. Mötet blev intressant och berörde kommande ATC-förändringar gällande utfartssignaleringen söderut mot Tegelbacken från spår 10 till 14. En förändring som kan ge förarna en bättre förutsättningar att komma igång effektivt.

Eftersom jag tagit mötet på övertid hade jag nu drygt tre timmar fritid till mitt ordinarie eftermiddagspass som tågledare. Inledde med att åka til jobbet. Främst för att lämna mina väskor, men även för att läsa lite e-mail samt ta en liten tupplur. Sovstunden blev dock inte mer än ca 30 minuter eftersom jag därefter direktplanerat en dagens lunch med "Blomman". Mötte honom vid Vasagatan för att därefter välja restaurant. Vi fann ett närliggande ställe och satsade pengarna på en god portion lax och potatis. Riktigt gott, men ack så mättsamt.

Efter lunchnjutandet återvände jag till jobbet. Ytterligare en tupplur och därefter var jag redo för mitt tågledarpass. Ett arbetspass som gick bra, men som stundtals blev rörigt. Polisen hade fullt upp med personer som på fyllan uppehöll sig i spårområdet. Man pendlade mellan att vilja ha tågstopp och hastighetssänkningar för tågtrafiken, utan att riktigt veta vart. En av dem ville ha omedelbar hjälp, visste inte vart han var, såg tåg, och hotade med att försöka stoppa dem med sin vistelse i eller vid spåret. Till slut hade polisen inhämtat såpass mycket information, via sin direkta mobiltelefonkontakt med den olycklige, att man kunde göra en hämtningsinsats. Att bara veta vart skjulet vid järnvägen är, var inte lätt...
   Den andra personen hade mer kontakt med omvärlden och visste att han var i Kungsängen. Han pratade dessutom med förare som vände sina tåg på plats mitt i spårområdet. Här kunde polisen vara mer effektiva även om de stundtals blandade ihop de båda fulla personerna och händelserna med varandra...

Avslutningen på arbetspasset blev bra mycket lugnare. I princip handlade det om att förbereda lördagens eventuellt kommande storm. Men utöver detta kunde jag effektivt ladda inför en danskväll på Mälarsalen. Direkt efter avlösning tog jag en dusch och gav mig av. Bandet Bhonus bjöd mig inga höga förväntningar, trots sitt digra kunnande och forna toppstatus. De har en tendens att spela sina bästa låtar sist på kvällen, när många redan givit upp hoppet på dansvänlig musik och vandrat hemåt. När i princip alla mina dansfavoriter givit upp valde även jag och Anki att göra detsamma. Naturligtvis kom då en riktigt bra låt, som fick insupas på väg bort från dansgolvet.
   Personligen kan jag inte förstå att man inte väljer att göra hela kvällen efter guldlåtarnas koncept. Det är trots allt inte så många år sedan det på nittiotalet fanns gott hopp, då danskvällarna till BHONUS var grymma, då "Guns N´"Roses" var en betydande del av programmet tillsammans med "Beach boys", när discomusiken gavs än mer utrymme och när hårdrocken läts äga stämningen. Trots att detta påtalats för det mer och mer mogeninriktade bandet, har deras "Visor" mer och mer övertagit den dyrbara danstiden. Förr kunde jag leva med det, men inte längre, när så många andra band lyft sig. Med andra ord blev jag även denna dansafton bedrövad över den i mitt tycke så ojämna standarden. Från det bästa av det bästa till låtar som bara räddas av den man dansar med... Nog gnällt om detta och ett underbart tack till de tjejer som trots detta lyfte kvällen oerhört. Tänk bara om jag fått mysa mer...

08-01-17, Torsdag

Så kom äntligen den lediga dag som jag väntat länge på. En dag fylld av inspiration att åter igen skriva dagbok i "nutid". Med andra ord satte jag mig efter en sovmogon vid datorn, skrev, skrev, skrev och tänkte, till mörkrets inbrott...

Tisdagen den 1 januari 2008: Efter ett gott nyårsfirande hemma hos mina föräldrar tog vi bilen hem i ett ymnigt snöfall. Inga mängder, snarare riktigt trivsamt i den annars sparsamma trafiknatten.

Efter att ha sovit ut var det dags för en arbetseftermiddag som tågledare. Trafiken var lugn och arbetspasset blev riktigt behagligt och under kontroll. Allt i ett lagom skönt helgtempo. Att det sedan var tredje eftermiddagspasset i rad som tågledare gjorde ju att rutinen fanns. Mycket handlade helt enkelt om att förbereda trafiken inför den första vardagen efter nyårshelgen. Skriva ut grafer och godkänna en och annan godstransport med överskjutande last mm i vanlig ordning...

Onsdagen den 2 januari 2008: Ytterligare en bra tågledardag. Denna dagen ett bra dagsarbetspass med start klockan 10. Fick möjlighet att inhandla två stycken nya blixtar, NIKON SB-800, hos Fotokungen. Ett inköp som ytterligare skulle ta mig in i fotograferingens underbara värld, denna gång i möjlighet att ytterligare utforska ljussättningarnas mysterium. Längtar till något tillfälle då man kan få prova sina kommande kunskaper i porträttfotograferingssammanhang...
   Kvällen bjöd följdaktligen på en hel del fototester med mina blixtar. Det tog ett tag innan jag fick riktigt grepp om hur man styrde en blixt som "masterblixt" och de övriga som "slavar". Själva poängen är ju att man ska kunna styra blixtstyrkan för alla blixtar från masterblixten och nyttja kamerans exponeringsljusmätning på ett synkroniserat vis. Kände mig helt klart nöjd med mina nya materiella förutsättningar...

En vacker amaryllis hemma, ett par timmar innan den vissnade...
En underbar amaryllis i blixtarnas sken, fotograferad natt mot fredagen den 4 januari... Foto: Lars Ålander

Torsdagen den 3 januari 2008: Var beredd på en fjärrtur med uppföljning. Med andra ord ett arbetspass med en av våra säkerhetshandläggare som bisittare och uppföljare. Men programmet hade blivit ändrat och jag fick sköta mig helt själv. Hade en del kluriga trafiksituationer under dagen, först på "Arlandaplatsen" och sedan på "Nynäsplatsen". Men jag måste säga att jag kände mig hemma, trots att antalet fjärrtågklarerarturer varit begränsat de senaste månaderna.

Under kvällen hemma fortsatt jag med en del bilxttester. Som sagt var en spännande värld av ljussättningsmöjligheter...

Fredagen den 4 januari 2008: Anki hade varit ledig hela denna vecka. Nu var det min tur att få göra henne lite sällskap i och med en fridag för mig. Efter lite sovmorgon (Anki uppe tidigt) tog vi en gemensam promenad tillsammans med Yatzi i skogarna sydost om Älta. Kunde minnas tillbaka på motsvarande promenad ett år tillbaka, då jag fortfarande hade min gamla och långsamma kamera. Egentligen den promenad (7/1-07) som fick mig att vilja satsa på ny kamerautrustning. En tanke som jag inte ångrar för en sekund, trots viss tilltagande fattigdom *ler*. Till skillnad från då fanns riktigt bra förutsättningar för bra bilder. Slarvade väl kanske bort några chanser på mina försök att ibland ljussätta med upplättningsblixt, men jag var trots detta nöjd och belåten vid hemkomsten ett par timmar senare. Hade ju egentligen önskat mig minst en halvmeter snö och inte som denna dag, barmark och enstaka vattenpölar med svag is...

Bortsett från det rent fotografiska under promenaden, hade vi (främst hunden Yatzi) nöjet att träffa på en trevlig tjej och hennes hund. En tik som verkligen föll Yatzi i smaken. En vältränad och till synes outtröttlig tik dessutom. Skoj att se dem tillsammans, även om Yatzi hade lite avvikande intressen än henne, förutom just springandet. Men jag får säga att hennes outtröttlighet gav henne ett stort övertag ifråga om uppvaktningsförsöken...

Väl hemma gjorde jag mig iordning för en färd till modelljärnvägsbutiken tillsammans med "Blomman". Han kom och hämtade mig om eftermiddagen, varpå vi tog en tur till Tyresö centrum för en fika innan vi styrde mot Västberga industriområde. För en gångs skull en lönande affär för mig. Detta med tanke på att jag fick tillbaka en dryg tusenlapp från köp som inte kunnat levereras. Inte fel i dessa blixtinköpstider...
   Vägen hem från "MJ-hobby" företog jag via Liljeholmen och Sickla. Fotograferade en del då kvällen blivit gnistrande kylslagen och vacker. Inhandlade en fotobok "Portrait and candid photografphy" i sickla köpcentrum innan jag begav mig hem. Kvällen i övrigt nyttjades till rengöring av klinkersfogar i hallen.

Lördagen den 5 januari 2008: Om förmiddagen städade jag en hel del. Anki förberedde fika för Ankis föräldrar samt middag för mina föräldrar. Ankis föräldrar skulle komma förbi om förmiddagen för att hämta hem hunden Yatzi efter en dryg veckas utlandsvistelse. Anki hade gjort en underbar ananas-kaka som vi avnjöt tillsammans med lite vaniljglass.

Innan mina föräldrar kom hade vi ett par timmars lugn och ro. Vi bjöd på en köttgryta under kvällen, gick igenom det sista av ekonomiska uträkningar från vårens Frankrikeresa samt började skissa på så smått på nya resmål. Men höjdpunkten för kvällen blev trots allt Junior-VM i hockey, där Sverige mötte Canada. Åter igen en match där Sverige hämtade upp ett underläge om 0-2 till 2-2 i full tid, närmare bestämt 38s före slutet. Snöpligt nog blev det bara silver till sverige, trots att även förlängningen ägdes av Sverige. Canada syntes ha riktig respekt för de påtryckande Svenskarna när små misstag gav Canada vinsten. Knappt att man hann förstå hur det kunde gå till vid första målstolpen...
   Men trots allt ett mycket välförtjät VM-silver...

I den sena kvällen tog sedan mina föräldar bilen hem. Hade varit en mycket underhållande och trevlig kväll...

Söndagen den 6 januari 2008: Tog en riktig sovmorgon. Anki var duktig och slet med att ta fram nya reseförslag. Hade svårt för egen del att bli riktigt delaktig i tankarna, men något som kommer att mogna med tiden. Måste först ställa in mig på resetänkandet... Förblev således slö mest hela dagen. Precis som jag brukar kunna vara inför en arbetsnatt. Tog mig dock för att diska en del av den nu ganska digra diskhögen.

Sov om eftermiddagen för att komma iform till arbetsnatten. Anki målade ett nytt lager färg på panelen i trapphuset, i hallen. Åt mat tillsammans med Anki innan det var dags för färd till jobbet och ett övertidspass som tågledare.

Måndagen den 7 januari 2008: Tågledarnatten var mycket lugn. Skrev inte ens en händelserapport, för inga direkta bekymmer hade funnits under natten. Sov ut under förmiddagen innan jag återvände till jobbet för att hämta min kvarglömda mobiltelefon. Innan avfärd dit hade jag hunnit lägga på "primer" på golvet i förrå dsutrymmet. Detta för att kunna lägga de färdigskurna klinkersplattorna på plats i förrådet.

Kvällen bjöd således god läsning på bussen till och från jobbet, god risotto som Anki lagat, effektiv klinkersläggning i förrådet och slutligen avkoppling i soffan och framför datorn...

Tisdagen den 8 januari 2008: Åkte till jobbet relativt tidigt. Hade en dag fylld med specialuppdrag, men erbjöd min hjälp då det var stora trafikstörningar i trakterna av Södertälje, gällande pendeltågstrafiken. Fick trots detta jobba i fred och kände mig riktigt effektiv under dagen. Hade även min kollega Therese (med samma uppdrag) med mig. Perfekt tid till att avhandla olika frågor i ämnet stationsbeskrivning. För egen del hann jag nu publicera en "light-version" av stationsbeskrivningarna för närställverksområdet. innan det var dags att bege mig till tandläkaren i Rotebro.

Hos tandläkaren fick jag en grundgenomgång och ett utlåtande gällande min tappade lagning, krona. Hade ett nytt hål och fick kommentarer om ojämn tandborstning, främst framtill, men annars bra. Åkte därefter hem för en skön kväll hemma...

Onsdagen den 9 januari 2008: Arbetsdagen bestod av stormöte och sk "Kick off" i World Trade Center. Inledningsvis ett relativt tungt program trots imponerande föreläsare och chefer. Men begrepp och framställan låg trots allt förhållande vis långt ifrån vår egen arbetsvardag. Och det var nog mängden oförklarade fackuttryck och begrepp som gjorde att många hade en tendens till att somna. Själv försökte jag dock analysera så mycket jag bara kunde, men titt som tätt fastnade man i något begrepp och fick arbeta sig tillbaka till totalförståelsen...

Efter en god lunch och trevliga samtal, bjöd programmet på mer underhållning. En inbjuden föredragshållare, psykolog och tidigare äktenskapsrådgivare, samtalade om samarbete, personligheter och hur man fungerar i grupp och som individ. Riktigt underhållande även om det fanns ett parti som kändes lite väl långt ifrån hans egen person för att vara ett bra exempel. Men, men, förutom denna tveksamhet var det mycket hög klass på föredraget. Inte minst delavsnitten som handlade om "Nej du..." (förhållandefasen när motparten är bara bäst) och "gnällrätten" (rätten att gnälla om man tänker göra något åt saker och ting).

Fylld av tankar från stormötet gjorde jag en liten utflykt till jobbet för att kolla e-mail och fördriva lite tid inför kvällens modelljärnvägskörning. Tog så småningom roslagsbanan norrut och njöt av restiden med både bokläsande och sömn. Stannade till vid Vallentuna station och köpte en fruktjuice samt varmkorv. Ett tillfälle att fördriva ytterligare lite tid och få en chans att läsa vidare i vaket tillstånd...

Modelljärnvägskörningen blev trevlig. Växlade ihop ett trevligt godståg som jag roade mig med mot slutet av kvällen. I övrigt hjälpte jag till med trafikledningen där så önskades...
   Även hemfärden gick i läsningens tecken. Tog även en promenad mellan Tekniska högskolan och Karlaplan för att få lite frisk luft innan den sista delen av hemfärden...

Torsdagen den 10 januari 2008: Hade bytt arbetstur och hade därmed en dagtur istället för arbetskväll. Något som passade mig utmärkt. Under dagen kom nya turlistförslag, vilka under kvällen blev mitt huvudsakliga tidsfördriv. Inte lätt att analysera sin framtid och dessutom tro att man kommer att kunna få sitt drömschema...

Fredagen den 11 januari 2008: Hade en tidig morgontur som tågledare. Längtade till kvällen som skulle bjuda dans till Blender på Yesterday. Hämtade efter arbetsdagens slut ut en ny fotobok på posten i Älta Centrum. Bra som uppslagsbok, men kanske tveksam att läsa rakt upp och ner...

Om kvällen hämtade vi Fia i Skarpnäck för färd till Yesterday. En lång, lång, kö mötte oss vid framkomsten. Inget att klaga på, för den minskade relativt snabbt ändå. Upplevde inte det totala dansruset under kvällen och stördes lite av att det var aningen buffligt och trångt på golvet. Detta i samspel med att jag hade svårt att tända till och arbeta för dansen...

När det var dags för hemfärd var jag dock nöjd och framför allt lagom slut i kroppen. Det var riktigt skönt att sätta sig i bilen för hemfärd via Upplandsväsby...

Lördagen den 12 januari 2008: Förmiddagen startade mysigt med en lagom lång somvmorgon och fortsatte med lite arbete i hall och förråd. Vi rengjorde fogarna ytterligare i förberedande syfte inför kommande fogningsarbete. När kvällen kom tog vi bilen över till mina föräldrar. Vi köpte med oss pizza och bjöd på dessa i samband med att vi gick igenom tre olika reseförslag inför framtiden. Vi fick blodad tand av att resa till Nice förra året. Så kanske kan det bli någon ny spännande resa i framtiden...

En av mammas dockor redo för modefotografering i blixtarnas sken...
En av mammas utlånade dockor...
En av mammas dockor redo för modefotografering i blixtarnas sken...
Foto: Lars Ålander

Söndagen den 13 januari 2008: Under förmiddagen var jag riktigt seg. Låg kvar riktigt länge i sängen, även sedan Anki stigit upp. I övrigt hade det varit en riktig mysmorgon med positivt uppvaknande. Men just att lämna sängen kändes inte direkt motiverat.
   Anki hade ätit frukost och var i princip redan på väg att åka till sina föräldrar. Det var visserligen redan uppgjort att jag skulle komma senare, när matlagningen kommit igång, men jag hade nog tänkt hinna umgås lite i vaket tillstånd också innan dess...

Lagom till tvåtiden på eftermiddagen var jag också inne i stan för att besöka Ankis föräldrar. Ett litet födelsedagsfirande med mat och fika tillsammans med Ankis farmor. En trevlig och avkopplande eftermiddag och kväll som bjöd en del videovisning och slutligen även lite avkopplande läsning.

Kvällen hemma bjöd på intressant fotografering, en bit in på natten. Nyttjade mina tre blixtar till att ljussätta porträttbilder med en av de dockor jag lånat av mamma som motiv. Trevliga bilder, även om jag arbetade med aningen kort skärpedjup och i småskala jämfört med riktiga människor. All ljussättning är inte direkt överförbar på en helvägg kan jag tänka mig. Men roligt att det fungerade bra i småskala i alla fall...

 
 
 

Måndagen den 14 januari 2008: Dagtur som tågledare. En bra arbetstur men lite smårörig och hela tiden saker att göra. Bara positivt i och för sig, men röran späddes på rejält beroende på alla de hantverkare som sprang runt i lokalen och i synnerhet när det även skulle fixas med våra datorer. Inte lätt att arbeta och prestera när man samtidigt ska höja bordet och se upp så att man inte trampar eller sparkar på någon under bordet.

Tisdagen den 15 januari 2008: En lugn morgon och bra uppvaknande innan det var dags att ge sig av till en dagarbetstur på jobbet. Den andra dagtågledarturen i rad. En nedriven kontaktledning på Hallsbergs driftledningsområde gav oss en hel del omledningar och arbete kring dessa. Under kontroll, men det märktes trots allt att det går en del tåg (främst godståg) över Frövi även till och från vårt område under ett trafikdygn. Mest svåromledda blir naturligtvis stålämnestågen som över andra banor får kortas ner betydligt, med mindre axeltryck, för att inte drabbas av förödande hastighetsrestriktioner.

På väg hem stötte jag på "fröken mys" på Slussens T-banestation. Pratades bara vid som hastigast innan det åter igen var dags att skiljas. Skönt att dataåldern eller tvåtusentalet bjuder andra kommunikationsmöjligheter. Med andra ord var det bara att avhandla fortsättningen på samtalet över MSN istället när vardagsrummet var erövrat efter hemkomsten. Ska erkänna att jag var ensam om att göra anspråk på datorn, ensam hemma som jag var...

Kvällen avnjöts med fotobok och lite bildhantering. Men över lag var jag riktigt trött och sängen intogs inte alltför sent...

Onsdagen den 16 januari 2008: Gick upp tidigt för att komma med morgonbussen till mitt tågledarpass. Det blev en händelserik morgon. Inte direkt någon bra morgon för Uppsalatrafiken då fordonsfelen avlöste varandra och varvades med ett spårledningsfel på det första haveristället. Därtill ordergivning gällande vägskyddsanläggningar för Gävles driftledningsområde. På grund av ett träd (grenar) mot hjälpkraftledningen fungerade vägskyddsanläggningarna inte hundraprocentigt. Vägsignalerna mot tågen blev felaktiga mm. Även undanväxlingen av godståg i Uppsala blev av okänd anledning fördröjd, vilket inte hjälpte den redan normala spårbristen där...

Vid niotiden, när jag i princip fick förstärkning, hade det lugnat ner sig en aning. Men som sagt var, jag var mycket nöjd med insatsen och på riktigt gott humör. Vill nog säga att alla drabbade gav allt och bidrog till en god laganda...

Under lunchen diskuterades de nya turlistorna en del. Med min syn på saken är det skumt att man ej ska söka den lista man ska tjänstgöra efter om man är under övning eller utbildning. Problemet som då uppstår är att de som ska lämna sin lista inom en snar framtid hindrar någon i tur från att få sitt önskemål. I mitt tycke mycket kortsiktigt tänkt. Att sedan gå ut med att ej färdigövade ej ska få välja lista ger i mitt tycke en signal som kan tolkas som "ovälkomnande". För egen del bara att hålla tummarna för att jag ska få mitt förstaval. Det kommer att bli hå:rt, mycket hårt trots min numera relativt långa tjänstgöringstid...

På hemmaplan kopplade jag av lite vid datorn och slog mig därefter till ro med min snart utlästa bok. Roligt nog hade min nya bok kommit i brevlådan. Den nya boken "Photographing people" borde kunna ge mig ytterligare nya dimensioner när det gäller ljussättning och bildkomposition...

Innan kvällen var till ända och dagboksskrivandet tagit sin fart, hade Anki och jag hunnit träna lite på dansklubben. Den första fria träningen för min del i år, som dessutom kombinerades med lite inledande plock och städning. Bland annat behövdes en ordentlig rengöring av kylskåpet, sedan ett par läskflaskor uppenbarligen fryst sönder i kylen under juluppehållet...

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2009-03-10 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!