"Två hjärtans önskan ska vårdas på plats, skapas på gemensamma ord och tankar samt förvandlas till lycka i vårdande handling"
LÅ-02
Dagbok på nätet!
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 
Gästbok

Dagbok år 2005

 

Lars Ålander

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:


   
 

06-04-28, fredag

Sedan den förra dagboksuppdateringspresentationen har det hunnit bli nytt år. En hel del intressanta upplevelser har sett dagens ljus och finns till viss del beskrivna. Anki och jag har så smått börjat leta efter ett gemensamt boende. Dock är det i dagsläget bara villor som fängslar. Båda är vi nog lite fega när det gäller detta steg och väntar på den rätta magkänslan och rätta objektet. En känsla som visade sig inte allt för avlägsen så sent som förra helgen, i Älta. Ett objekt som mäklaren för övrigt ringde om idag.
   I övrigt är väl de största upplevelserna för perioden DEPECHE MODE-konserten den första mars och det faktum att motorcykeln åter igen rullar på vägarna. Just idag är det regngrått ute, men den långa vintern ses nu ändå vara förbi med ett par veckors marginal. Deklarationen står för dörren. Ett projekt som jag förhoppningsvis klarar av idag eller någon av de allra närmaste dagarna. Kvällen kommer dock att upptas av lite övertidstjänstgöring sedan en av fjärrtågklarerarna med kort varsel behövt nyttja triangelmärkt medicin för dagen. Något man också behöver ta hänsyn till i säkerhetstjänsten.

Söndagen den 4 december 2005: Under eftermiddagen pryddes balkongen med ljusslingor. Ljusslingor som inledningsvis verkade aningen bökiga att få på plats, men som snart blev riktigt hanterbara. Försökte efter bästa förmåga placera dem på ett osymetriskt och lite spännande sätt. Nyttjade bland annat den blomsterställning som reste sig upp mot ena balkongkanten och fortsatte därefter ut längs själva balkongräcket i ett bågformat mönster.

Arbetsnatten fördrevs i vanlig ordning på sydkanten. Relativt lugn natt med lite växelöversyn och station- och linjedispar.

Måndagen den 5 december 2005: Efter nattarbetspasset var jag seg mest hela dagen. Vaknade inte till ordentligt förrän det om kvällen blev dags för dansträning. Anki och jag åkte ut till Nackswinget för att ingående träna på "PULS" i dansen…

Tisdagen den 6 december 2005: Efter en sovmorgon till 11.30 påbörjades en riktigt lång arbetstur som skulle stäcka sig från ca 11.30 till 21.00. Glädjande nog innehåller arbetsturen ett friskvårdspass som kan nyttjas till att rensa hjärnan en aning. Det blev visserligen en blöt friskvårdspromenad, men ändå riktigt skön i kombination med lunchtiden. Föda intogs på MAX. En matpause som blev riktigt trevlig och roande. Trivselstunden inleddes med att jag slog mig ner mitt emot en ungdomlig mor med en två månaders son som med stora ögon såg sig om i världen. I övrigt hans första MAX-besök överhuvud taget…
   När mitt sällskap så småningom lämnade mig och min omgivning kunde jag istället roas av ett ca 10 personer stort gäng som slagit sig ner till vänster om mig. Inledningsvis utan någon speciellt uppseendeväckande matmeny. Då, inledningsvis, var det istället den internationella prägeln som fångade min uppmärksamhet. En huvuddelegation av svenska män och kvinnor som jag gissade kunde höra hemma i data-branchen. Varför jag antog detta vet jag inte, men det kändes som en snabbpause i utvecklingsarbetet….
   Snart ändrades dock mina förutfattade meningar… Den förmodat japanska och övriga delen av den utrikiska delegationen fick en allt mer betydande roll i deras snabbmatslunch. Snart var det inte bara en meny per person indukad, utan säkert fyra eller fem menyer per person med allehanda dipsåser och tillbehör såsom lökringar med mera. Den svenska delegationen var noga med att beskriva hur olika hamburgare, pommesfrites och dipsåser skulle kombineras och hur MAX arbetade med grillning på på beställning. Kanske var man i färd med att sälja MAX-konceptet utomlands? Misstänker att man bara tog smakprov av hamburgarna och allt annat som var indukat…

Under den sista delen av min friskvårdspromenad hamnade jag på Gallerians spelaffär, EB-games. Naturligtvis kom jag inte tomhänt ut ur affären, utan med en av de bättre simulatortilläggsprogrammen jag hittills kommit över. En riktigt realistisk version av Boeing 737 med utsökta manualer, PMDG 737- 800 respektive 737-900.

Den sista delen av arbetsturen gav trafikledning på "Västeråsplatsen", dvs bort mot Kolbäck, Arboga och Ängelsberg. Sedan tidigare finns stora begränsningar i spårkapaciteten Kolbäck, pga ombyggnadsarbeten under hösten, vintern och våren. Denna afton blev det än mer spårbrist, (enkelspårsdrift) pga ett trasigt tågsätt mellan Dingtuna och Kolbäck. Men jag kände mig pigg och riktigt skarp i min tågföring. Felavhjälpare för hjälpkraften Valskog-Arboga-Jädersbruk fick dock vänta ett par timmar innan jag ansåg spårkapaciteten anpassad för ytterligare trängsel runt Mälaren. Redan i grunden är det en svår uppgift att få alla tåg att rymmas i trakterna av Arboga…

Efter hemkomsten till Anki gjordes ett antal provflygningar i trakterna av Arlanda med mina nya flygplansmodeller. Första landningsförsöket var mindre lyckat, men snart hade jag lärt mig flygplanets grundprestanda något så när. Det kändes att det var tyngre plan än jag normalt flugit den senaste tiden…

Onsdagen den 7 december 2005: Tog tidigt bussen hemifrån Anki och mötte en informatörskollega ombord. Passande i och med att jag just denna dag skulle tjänstgöra som trafikinformatör.
   Hade inledningsvis hand om pendeltågen, både på Stockholm C och de norra pendelstråket ut mot Märsta och Bålsta. Det dröjde inte många timmar förrän ett intressant SMS inkommit från en vän som känt igen min högtalarröst. Han passade samtidigt på att ifrågasätta (säkert med ett leende på läpparna) om jag blivit förflyttad från trafikledarstolen pga för många "tårtkörningar", (dvs då tåg trafikleds mot fel ort)…

Även denna dags friskvårdstur bjöd på regnigt väder, speciellt på slutet av min promenad. Friskvårdstiden kombinerades med lunch på min favoritrestaurant längs Hantverkargatan, efter en promenad via Fridhemsplan. Den sista delen av informatörsturen bjöd tjänstgöring på "Katrineholmsplatsen". En relativt lugn arbetsstund.

Eftermiddagen nyttjades till klippning i Sollentuna centrum. För en gångs skull en frisör, en tjej, som nyttjade saxen mer än rakapparater. Blev med andra ord riktigt trevligt ompysslad. Hittade sedan rejält prisnedsatta tilläggsprogram till flygsimulatorn. Dels Airbus 340 och den extremt prisvärda utgåvan av Concorde Professional med tillhörande DVD-film.
   Efter Sollentunabesöket fortsatte jag hem till Rotebro för att vattna mina orkidéer. Det fanns dock inte speciellt mycket tid för Rotebrovistelse i övrigt, då jag var tvungen att vända åter mot stan och till den tävlingsförberedande kursen på dansklubben Nackswinget. Det sista kurstillfället bjöd på riktigt bra dans i fråga om "tyngd" i dansen. Men vi hade det en aning motigt och svårt, trots att Anki dansade riktigt bra och enligt mig lyckades med det vi försökte.

Som en god avslutning på kursen bjöds vi tårta och god fika. Därtill fick vi var sin DVD-skiva med lite klipp från dansinspelningar under två kurstillfällen. Ett från en av de första gångerna och ett från en av de sista gångerna. Man kan ju hoppas på viss synlig förbättring…

Torsdagen den 8 december 2005: Hade en tidig och riktigt bra tur. Var dock aningen tvär mot åtminstone en förare som jag tyckte uttryckte sig klumpigt. Med den ATC-information som föraren av en Uppsalapendel fått under sin färd mellan Myrbacken och Skavstaby kan det inte funnits några som helst tvivel om att det var ett tåg framför. Jag hävdar annars att jag skulle ha varit extremt duktig om jag lyckats fälla tågvägen såpass sent att det nästan alltid var vänta stopp. Till och med nära nog en omöjlighet pål linjerna mellan stationerna. Men trots detta inledde han samtalet med att fråga "Har jag haft någonting framför mig?" Ett helt onödigt samtal i och med att han då redan hade full Sth i ATC-panelen och så sakterliga var på väg att förbigå det aktuella godståget.

Arbetspasset blev i övrigt relativt lugnt. Ett tillfälligt spårledningsfel mellan Häggvik och Rotebro samt senare ett mellan Tungelsta och Ösmo. Utöver detta fick jag gott om tid för anpassningar av vårt Data-telefonhjälpverktyg "ASTA".

Under eftermiddagen såg jag inledningen på Concorde-DVDn. Kvällen avnjöts i övrigt på den sociala dansen, Nackswinget…

Fredagen den 9 december 2005: Åkte under förmiddagen direkt hemifrån Anki till tandläkaren i Rotebro. Tråkigt nog hade hålfrekvensen ökat igen. Denna gång hade jag fyra hål förutom den fraktur jag sparat från förra året. Har med andra ord en dyr behandling att vänta de närmaste månaderna.

Promenerade hem till min lägenhet efter tandkontrollen och fann till min stora glädje att den efterlängtade tidningen "Computer Pilot" hade kommit. Blev ganska snart trött och sov mellan klockan 14 och 18, samtidigt lyssnades på flygradiotrafiken i området.

Tog pendelt&arijng;get in mot stan och åt pasta tillsammans med Anki innan vi med tunnelbanan förflyttade oss ut till Danderyd. Därifrån fick vi skjuts ut till Yesterday av Johanna och Marcus. Kvällen var kall men ändå njutningsbar i samband med den lässtund som Danderydsväntan gav tillfälle till.

Lördagen den 10 december 2005: Efter en god sovmorgon begav Anki och jag oss med buss till S:t Eriksplan och Karlberg. Samtidigt med vår stationsankomst kom minst tre piketbussar med välutrustade poliser. Ganska snart fick vi uppleva det jag redan anat, att pendeltågen inte längre gjorde uppehåll på stationen. Istället fick vi ta tunnelbanan från Fridhemsplan ut till Kista, för vidare färd med buss till Sollentuna Centrum och Hjulmarknaden där. För egen del räckte det med ett par vändor bland järnvägsmarknadsstånden. Hade för dagen inte tänkt spendera några pengar, en tanke som även förverkligades om vi räknar bort ett besök på bokhandeln, med presentinköp till min mor.

Hem från Hjulmarknaden tog vi pendeltåget. Att vi inte skulle göra uppehåll i Karlberg var nu tydligt uppmärkt på skyltsystemet. Men nog blev vi lite förvånade när vi inte heller gjorde något uppehåll på Stockholm C, utan passerade genom på spår 19.
   Från Stockholm södra ringlade sedan ett lämmeltåg av m&änniskor mot Mariatorgets tunnelbanestation. Bland annat kom vi i samspråk med en tjej från New Orleans, tillfälligt boendes i Sverige, vars vän hann med tunnelbanan precis före. Vi kände igen henne från vårt pendeltåg. Hennes manliga vän klev sedan på vår tunnelbana vid Slussen och allt var än mer frid och fröjd.

Kvällen avnjöts på Nackswingets julfest, dit vi tagit oss efter en kort hemmavistelse i Ankis lägenhet. Maten var underbar, även om vi fick vänta till sist med att ta den. Hur som helst en god tids avkoppling och julstämning inramad med ett litet luciatåg. Efter ett par timmar kom dansen igång. Bandet som bjöd god musik och underbar dansstämning var inga mindre än BOOGART. En helt suverän kväll, med många ljuvliga danser, främst med Linda och Anki.

När musiken tystnat väntade bland annat bastun. Kanske inte riktigt den julyra som för ett par år sedan, men ändå en skön avkoppling för muskler, övrig kropp och själ. En anledning till den minskade julfestträngseln i bastun var troligtvis att gängen kom mer tidsmässigt utspridda.

Söndagen den 11 december 2005: Anki och jag stannade kvar efter julfesten. Efter min basturunda fortsatte även jag med städning. Dansgolvet gjordes snyggt. Vi hade därefter för avsikt att ta 03.46-bussen mot Slussen, men insåg att den troligtvis lämnat Finntorp tidigt. Vi valde att inte starta promenaden hem, utan att sova över i klubblokalen. Det blev visserligen en aning kallt stundvis, men var ändå mysigt. Klockan 07.35 lyckades vi istället att komma med en lämplig buss mot Slussen, för vidare hemfärd med tunnelbana.

Dagen i övrigt tillbringades i hemmet, Ankis lägenhet. Det var riktigt skönt att få tid för allt möjligt pyssel, främst vid datorn…

Måndagen den 12 december 2005: Hade tidig tjänstgöring som inleddes på Katrineholmsplatsen. Fick tidigt ett spårledningsfel mellan Södertälje syd övre och Malmsjö. Beroende på trafikintensiteten och reglerna i fråga om framförande av tåg i stopp blev alla tåg mellan ca 15 och 35 minuter sena. Detta trots att ett antal tåg utan uppehåll i Södertälje omleddes från Järna till Flemingsberg över Södertälje hamn. Senare under arbetsdagen fick jag även lösa trafikflödet förbi ett pendeltåg som drabbats av kraftig hjulplatta. En hjulskada som lätt uppstår i olika grad vid kraftig inbromsning och låsning av hjulaxeln.

På kvällen, vid 18-tiden, åkte vi över till mina föräldrar. Där firades min mors födelsedag med god mat, som alltid. Ett trevligt sällskap av vänner hade slutit upp. Olle, Birgitta, Agneta och Helge fanns på plats. När den senare delen av kvällen var kommen återvände vi till stan och Ankis lägenhet.

Tisdagen den 13 december 2005: Ytterligare en arbetsdag med tidig tjänstgöring. Satt operativt mellan klockan 06.00 och 08.30. En lugn arbetsdag som avslutades med arbetsplatsträff. Hemmiljön bjöd också på ett härligt lugn. Ska ha sovit en hel del i soffan, förutom när jag försökte aktivera mig som flygsimulatorpilot.

Onsdagen den 14 december 2005: Hade ett mycket varierande arbetspass tillsammans med elev. Precis före avlösning från Katrineholmsplatsen blev det smått kaotiskt. Tågtrafiken och trafikflödet genom Katrineholm station fick i princip stanna upp helt. Detta beroende på att trafikkontoret inte meddelat att de tänkte invänta en annars bruten förbindelse med sina tåg. Föraren, som fått kör i signal sedan länge, hörde inte heller av sig. Därav trafikstoppet, ett helt onödigt sådant som kostade en hel del förseningsminuter på "helt oskyldiga tåg". Men även om vi var rejält missnöjda med den bristande kommunikationen och de oförstående järnvägsföretagsrepresentanterna, så var vi ändå nöjda med vår egen insats i sammanhanget.

Efter min rast fick vi hoppa runt på en hel del platser och bevakningsområden.

Torsdagen den 15 december 2005: Kunde njuta av en bra arbetskväll. Inte minst i samarbete med Malin på den Västra kanten av vårt bevakningsområde. För egen del på Kolbäcksplatsen, inkluderande Västerås och Arbogas intensiva trafikledning och Kolbäcks banarbetsbegränsande infrastruktur.

Fredagen den 16 december 2005: Dagen nyttjades i sin helhet till specialuppdrag, ställverksbeskrivningarna. Efter arbetsdagen mötte jag upp Anki vid centralen. Vi tog en tur ut till Naturhistoriska muséet för att leta julklappar till min syrras barn.

Efter lite mat åkte vi iväg till Mälarsalen. Upplevde årets kanske bästa foxtrottkväll till ZLIPS. Var uppe i ett riktigt mysrus och kunde njuta fullt ut till låtar som "Missing you" (av John Waite) och I want to make love to you". En helt underbart ljuvlig dansstämning även om jag för kvällen kände mig sämre på bugg. Något jag trots allt kände mig helt till freds med. Lyckan var ju ändå gjord och låg inte i buggkänslan...

Lördagen den 17 december 2005: Under tiden jag arbetade ett förmiddagspass och undervisade elev, passade Anki på att vara ute på stan och handla. Min övertidstur gick riktigt smärtfritt och efteråt kunde jag fortsätta njutandet serverad en underbar middag av Anki. Den bestod av klyftpotatis, sås och gott kött. Den senare delen av kvällen spenderades sedan tillsammans framför datorn till det fängslande spelet "WOW", dvs World Of Warcraft.

Söndagen den 18 december 2005: Under förmiddagen hade vi en tebjudning med Ankis föräldrar, farmor och hunden Yatzy på besök. På menyn fanns bland annat amerikanska bisquits och brittiska scones. När sedan kvällen kom stod dans till BOOGART på programmet, ute på Yesterdays.

Kände att jag hade en hel del av foxtrottinspirationen från fredagen i arv. Skillnaden var att även buggen kändes bra. En ruskigt underbar danskänsla med andra ord med mycken foxtrottmys och buggvirvlar. Både tillsammans med för mig relativt nya förmågor och underbara tjejer jag inte dansat med på länge. Ett exempel var Linda, som dessutom stod för kvällens skjutsande, med Pelle och Caisa upphämtade för enkel färd ut till Yesterday. Anki och jag hade lyxen att få skjuts även hem, ända till vår gata i stan.

Måndagen den 19 december 2005: Dagen bestod av eh hel del uppladdning inför två kommande arbetsnätter. Väl på jobbet handlade det om manövrerande av sydfjärren, Katrineholmsplatsen. Tillsammans med elev fick vi en hel del pyssel, även om vi hade gott om problemlösningar. Men två stoppkörningar fick vi ta hand om i rask takt. Båda berodde med stor sannolikhet på spårledningsfel. Det sistnämnda ett spårledningsfel i Flen som bestod under flera timmar, med möjlighet att köra runt felet med de flesta tågen, på andra spår.

Tisdagen den 20 december 2005: Förutom spårledningsfelet i Flen hann jag med ytterligare redigering av ställverksbeskrivningen, dvs anpassandet för web-presentation av densamma. Min elev skötte trafiken utmärkt, utan allt för avancerad handledning. Stannade dock kvar ca två timmar eftersom jag inte ville släppa web-projektet för sömn. Kände att jag var effektiv nog att utföra mitt specialuppdrag utan ersättning...

Njöt en skön och avkopplande dag hemma i Ankis lägenhet sedan jag sovit ut ett par timmar... Så småningom var det dags för en ny arbetsnatt, denna gång utan elev och på Arlandaplatsen.

Onsdagen den 21 december 2005: Sov ut under förmiddagen, efter min arbetsnatt. Under eftermiddagen handlade jag julklappar. Hade god tur med köer i och med att jag inte ställde mig i första bästa kön i Gallerians leksaksaffär. Istället för att stå dryga 20 minuter (den tid de flesta köerna beräknades ta) kom jag fram efter ca två minuters väntan i den specialkö som under jultid brukar vara upprättad i ena hörnet. Där samsades tre expediter om att beta av kön, som dessutom hela tiden var betydligt kortare än de ordinarie kassaköerna. Ibland fick de ropa till sig kunder...

Anki mötte upp mig på centralen då jag hungrig slagit mig ner på Burger King i centralens tunnelplan. Anki hade varit på en arbetsbjudning ute i Saltsjöbaden och anslöt nu till vår gemensamma resa ut till Jane och "Blomman" och deras mysiga glöggbjudning.

Torsdagen den 22 december 2005: Arbetsdagen bjöd på ett övertidsarbetspass som trafikinformatör mellan klockan 08.30 och 16.20. Efter arbetspasset handlade jag på Konsum. Anki och jag hade sedan en gemensam kväll hemma, där vi kunde njuta av en fiskgryta med ris. Merparten av kvällen nyttjade jag dock för hemsidesarbete, bland annat med en mer enhetlig design för mina dagboksutdrag. Kvällen avslutades dock med en kortare flygtur mellan Köpenhamn och Malmö. En flygtur som dock upplevdes aningen vinglig i vindig simulatormiljö med ATR-72.

Fredagen den 23 december 2005: Hade sovmorgon hemma hos Anki. Slog in julklappar innan jag begav mig iväg till jobbet. Men i övrigt sov jag också en hel del under förmiddagen. Hade en trevlig arbetsdag men småstökig kväll, som alltid numera på Katrineholmsbanan. Tvingades vara aningen vass mot en förare som inte ville acceptera den enda vettiga trafiklösningen för stunden och för helheten. Att menade att jag inte hade rätt att försena honom och att han bara skulle bli ytterligare försenad efter min förbigång i Järna. Redan i Gnesta var han minimalt försenad om endast fyra minuter (helt enligt plan). När han ett par timmar senare var i Nässjö var han femtiofem minuter före sin tidtabellstid. Nej, inte hade han behövt vara oförskämd inte... Kanske var det julstressen som hade satt in?

Anki och jag kopplade i övrigt av med lite "World Of Warcraft" innan det var läggdags.

Lördagen den 24 december 2005: Hade för en gångs skull riktigt svårt att sova om natten. Kanske var det adrenalinet från godstågsförbigången kvällen före som satt kvar i blodet. Hur som helst gick jag upp och pysslade lite med webdesign för att få lite nattlig trötthet gratis, tillsammans med inre frid över att ha nyttjat min rastlöshetstid till något nyttigt i mina ögon sett.

Morgonen kom dock tidigt. Klockan ringde 05.50 och tjänstgöringen startade klockan 07.00. Julaftonen blev dock fullt njutningsbar på jobbet, med utsökta jultallrikar. Silltallriken stod högt i smakranking, något som inte gjorde någonting de närmaste helgdagarna. Det skulle nämligen bli ett par tallrikar över till både juldagen och annandagen att festa på...

Fick gå hem lite tidigare än vad schemat sa. Hann därmed köpa ytterligare en julklapp till Anki med gott samvete. Därmed hade vi båda en julklapp att öppna under våra besök i respektive föräldrahem. Vi inledde med besök hos Ankis föräldrar. Som uppgjort hade de redan i förväg startat med julmiddagen. Kunde dock avnjuta ytterligare en lite portion julmat, perfekt i tid eftersom jag åter igen hade börjat bli aningen hungrig.

Efter ett par timmar hos Ankis föräldrar, firandes med farmor och bror, tog Anki och jag pendeltåget norrut till mina föräldrar, där även min syster, man, fyra barn, två hundar och en katt fanns på plats. Det blev en mysig julafton som jag tror hann gå över i juldag innan Anki och jag promenerade över till min lägenhet i Rotebro. Men vid det laget hade vi hunnit dela ut julklappar och umgås en hel del. För egen del hade jag hunnit med att hjälpa Malcolm med hälften av det legobygge som den avancerade grävskopa krävde för att bli fulländad.

Anki hade av mig fått en "världsatlas" gällande spelet World Of Warcraft och en skidryggsäck. Själv hade jag fått den perfekta "Svenska almanackan" av mina föräldrar (innehållande värdefull astronomisk information). Av Anki hade jag fått en härlig skjorta och biljetter till BOUNCE dansframträdande i maj. Därtill hade jag fått en bra termosmugg (perfekt till jobbet) och bordsunderlägg som verkligen matchade Ankis vardagsrumsbord. Syrran med familj bidrog med ett par sköna mjukishundhuvudstofflor till både mig och Anki.

Söndagen den 25 december 2005: Under juldagsförmiddagen sov Anki och jag ut i Rotebro. För egen del väntade ett arbetspass om eftermiddagen. Ett lugnt tjänstgöringspass som förgylldes med god julmat.

Måndagen den 26 december 2005: Snön fanns nu åter igen på marken. Gick upp omkring klockan 09.30 och nyttjade bland annat dagen till klippning. I övrigt bjöd kvällen på en bra arbetsnatt med endast ett A-arbete. Därmed fanns det gott om tid för dagboksskrivande. Allt för att hålla sig pigg. Någon tågtrafik värd att nämna förekom knappt. En riktig helg...

Tisdagen den 27 december 2005: Väl hemma efter nattjänstgöringen gick jag och la mig. Var dock snart på benen igen och somnade inte förrän vid 10-tiden. Nu blev sömnen mer effektiv fram till omkring klockan 16.00. Vid 17-tiden var Anki och jag på plats i Finntorp för att ta en träningsrunda.

Onsdagen den 28 december 2005: Klockan var inte speciellt mycket när jag begav mig norrut med pendeltåget. Klockan 08.45 hade jag tandläkartid ute i Rotebro. Lagade ett litet hål i övre tandraden och ett djupare i nedre tandraden. Var inte fullt så avslappnad som jag brukar känna mig. Försökte dock att slappna av genom att koncentrera mig på fingerövervakning. En metod att ett efter ett lyfta fingrarna på en hand, i ordning och i ett bestämt tempo. När man misslyckas med tempo eller ordning är det dags att slappna av. Riktigt användbart tycker jag...

Efter tandläkarbesöket gick jag hem till min lägenhet. Sov ut under förmiddagen och åkte under eftermiddagen in till jobbet för att arbeta. Lite tur hade jag eftersom det var andra arbetstider än normalt. Trodde nog inledningsvis att jag skulle börja tjänstgöra 15.40 som vanligt, men julturerna började redan 14.00. Men tack vare rätt magkänsla var jag på plats just då, efter en färd via Kallhäll...

Uppsalabanan var riktigt okej att övervaka, trots att nattågen inte dök upp under min tjänstgöring, 450 minuter sena. Arbetet med Nynäsbanan gick också smärtfritt.

Torsdagen den 29 december 2005: Åter igen en morgon med tandläkartid. Kände mig nu aningen lugnare när de lagade tänderna på vänstra sidan av käken. Även denna gång två hål, djupt i överkäken. Ett riktigt snöoväder hade nu infunnit sig. Gick hem till min lägenhet för att hämta både DVD- och CD-skivor.

På jobbet övertog jag mängder av växelfel i Västerås. Snöröjarlaget var dock riktigt bra och effektivt. Rekordeffektivt enligt mig, som försökte underlätta så mycket som möjligt genom strategisk snöröjningsplanering och effektiva säkerhetssamtal. Efter en knapp timmas hektisk trafikledning och snöröjning var i princip alla Västeråsväxlarna genomgångna. Ett betydligt mer driftsäkert trafikflöde kunde återupptas, utan nämnvärda ytterligare förseningar.

Under min friskvårdstid tog jag mig ut i snöovädret. En riktigt skön promenad eftersom jag var välklädd. Värmde mig dock på MAX under lunchuppehållet och njöt fullt ut...

Kvällens trafikledning blev lugn på Kungsängenbanan. Mycket beroende på en lugnare trafikintensitet än vanligt. Bland annat slapp vi de vardagliga konflikterna för tåg 417.
   Väl på hemmaplan arbetade jag effektivt med hänvisningshemsidor för att etablera min nya hemsidesdomän på ett effektivt sätt. Det underbara med datorarbetet var att jag på halva skärmen hade programmeringsmiljön och på andra delen hade Depeche Mode och deras kultförklarade DVD-film "101". Ni kan bara ana vilken inspirationskälla för hemsidesarbetet detta var...

Fredagen den 30 december 2005: Fortsatte min nostalgiminnestripp från 1988 genom ytterligare tittande på Depeche Mode-DVDn "101" och fortsatt hemsidessnickrande. Utomhus snöade det riktigt kraftigt ett par timmar. Såpass mycket att jag var riktigt glad över att ha fått en extra fridag som kompensation för tidigare övertidsarbete.

Om eftermiddagen och kvällen var det tänkt att jag skulle åka på "tvättresa" till Rotebro. Den blev visserligen av, men ett par timmar senare än jag inledningsvis tänkt mig. Hemfärden försenades sedan ytterligare av att jag fick hjälpa en dam loss från snödrivorna utanför Ankis lägenhet. Hon kom varken framåt eller bakåt efter att ha backat ut en bit på gatan. Lite sand och knuffande gav dock önskvärt resultat. Speciellt sedan vi kommit fram till vart hon önskade sig. Inledningsvis trodde jag nog att hon hade för avsikt att parkera, men hon ville iväg, trots väderleken...

Hemma i Rotebro tvättade jag mycket effektivt. Efter bara några timmar var allt tvättat, färdigtorkat och ihopvikt. Var tillbaka i stan, hos Anki, vid 23-tiden. Fortsatte då med hemsidesarbete framför datorn...

Lördagen den 31 januari 2006: Nyårsaftonen var för min del helt ledig. Kvällens firande startade med lite nyårsfika hemma hos Ankis föräldrar tillsammans med hennes farmor. Om kvällen åkte Anki och jag vidare ut till mina föräldrar i Norrviken. Där umgicks vi tillsammans med Helge, Agneta, min syster Kerstin, hennes man och fyra barn inklusive de båda hundarna Flex och Dina samt katten Torsten. Förutom god mat roade vi oss med allehanda sällskapsspel. Dueller i tredimensionellt luffaschack och flera andra spel gjorde att vi höll på att missa tolvslaget. Det var endast fyra minuter kvar av året när någon lyckades slänga en blick på klockan. Spelduellerna fick snabbt överges för champagneöppnande och ytterklädeshämtande. Fyrverkeriet höll god klass även detta nyår, trots att vi inte själva bidrog till något uppskjutande.

Söndagen den 1 januari 2006: När Anki och jag letade oss till nattbussen var det riktigt stora snöflingor som i ett intensivt snöande prydde allt och alla. Vägarna var snabbt fyllda med ett par centimeters snötäcke. Anki och jag borstade av varandra innan det var dags att gå ombord på den försenade nattbussen in mot stan. Anki hittade direkt en sittplats. För egen del innebar resan till största delen ett stående bland andra nyårsfestglada ungdomar...

När vi sovit ut och dagen övergått i eftermiddag var det dags för ett barndop. Vi begav oss till den närbelägna Gustav Adolfs kyrka. Det var Ankis barndomskompis Ingrid vars son Karl skulle döpas. Ett barn som inte verkade störas det minsta av all uppståndelse. Han yppade inte en enda protest under hela sermonin.

Efter god middag i en närbelägen församlingslokal (med ljuvligt gott matbröd till) begav vi oss hemåt. Planen hade varit att traditionsenligt åka till Skultuna för att dansa. Men nu var vi trötta och kände varken för stress eller en lång bilfärd, ännu mer uttröttande. Nej, det fick bli en lung och skön kväll i hemmet istället.

Måndagen den 2 januari 2006:

Under dagen tog vi över passningen av hunden Yatzy från Ankis bror, som ställt upp med passning sedan nyårsnatten, efter att föräldrar givit sig av mot Arlanda och utlandet.

Väl sittandes framför datorn kunde jag njuta av simulatorflygning från Bromma till Arlanda. Därtill lite rundflygning och ytterligare landningar vid Arlanda. Målet att flyga ca 100 timmar under år 2005 hade inte riktigt uppnåtts. Men väl 60,0 timmar fanns registrerade i loggboken. Ett mycket lärorikt flygår med andra ord...

Tisdagen den 3 januari 2006: Efter ett turbyte hade jag en riktigt bekväm förmiddagstur. Ett bra arbetspass som gav kvällen fri att spenderas på bästa täkbara sätt. Anki, jag och hunden Yatzy åkte ut till Norrviken. Där spelade vi sällskapsspel hela kvällen lång. Ett riktigt intressant spel med olikfärgade bitar i olika former. Dessa skulle placeras ut så effektivt som möjligt och fick bara placeras ut med hörnen angränsande till egna bitars diagonalhörn. Efter fyra omgångar stod jag som segrare, med en förvänansvärt jämn serie.

Onsdagen den 4 januari 2006: Tog för en gångs skull tunnelbanan under min förd till jobbet. Ganska tidigt under mitt tjänstgöringspass fick jag ett högnivå varmgångslarm på ett pendeltåg mellan Mölnbo och Järna. Ganska snart kände jag på mig att det kunde vara ett allvarligt larm. Föraren tog inledningsvis lätt på larmet i tron att hans åtgärder skulle vara tillräckliga för vidare färd. Mitt egna intryck var att åtgärderna inte direkt matchade typen av larm, varför jag uppmanade till täta kontroller av hjulaxeln och dess värmeutveckling. Jag trodde inte för en sekund att avstängda bromsar skulle hjälpa till i just detta fall. Men sedan jag gjort klart för föraren att den vidare färden skedde på hans ansvar och att jag bedömde urspårningsrisken som förmodat stor fick han rulla in till plattform Järna. Positivt nog hade han tagit mina ord och tankar på allvar, för han kontroll gjordes både vid plattformen Järna och i höjd med Södertälje syd undre, där resan helt avbröts pga ytterligare hög värmeutveckling. Med andra ord ett lagerhaveri. Fordonet bärgades från platsen ett par timmar efter att jag lämnat över bevakningen och skrivit klart min larmchecklista.

Under resten av arbetsdagen var det lugnt. Fick därmed tillfälle att känna efter och detektera en seghet och smygande trötthet. Vid 17.20 var hur som helst arbetsdagen slut och jag åkte hem till Anki och hunden Yatzy.

Torsdagen den 5 januari 2006: Hade en extremt lugn arbetsförmiddag på Uppsalaplatsen. I princip inga trafikledningskonflikter alls. Anki arbetade halvdag. Själv spenderade jag kvällen med tidtabellsplanering för modelljärnvägsklubben hemma hos Hillbo. Bjöds god spagetti och köttfärssås samt husets favoritvin i lagom och ringa dos. Tidtabellsplaneringen forskred in i sen timma, varefter jag promenerade hemåt, kompletterat med bussfärd den sista biten hem till Ankis lägenhet.

Fredagen den 6 januari 2006: Anki och jag tog en lång lunchpromenad bort mot Albano. Snön låg nu relativt djup, åtminstone ca 3 decimeter, varvid man lätt blev lite avkyld efter pulsande i snön till förmån för bra bilder med mobilens kamera och till förmån för den ivrigt lekande hunden Yatzy. Det var med andra ord riktigt skönt att komma hem till värmen igen.

En rejäl tankemiss gjorde att jag oroade mig för tjänstgöring under kvällen, istället för den dans som Yesterday skulle bjuda. Fram till flera veckor efter mitt jourpass var jag i tron att jourtiden sträckte sig från klockan 14.00 fram till midnatt. Istället var det tvärt om. Jourtiden slutade klockan 14.00. Därför var det helt fel att oroa mina eventuella medresenärer till danspalatset att dansresan med ytterst kort varsel kunde bli inställd och att jag när som helst kunde tvingas åka till jobbet. Dansade med andra ord med mobiltelefonen i fickan, redo att snabbt känna ett vibrerande jourutkallningssamtal. Undrar än idag när jag lyckades röra ihop tankarna gällande jourtidens gällande...
   Danskvällen blev hur som helst mycket angenäm. Vid 20-tiden lånade jag mina föräldrars bil, fyllde på luft i däcken och hämtade därefter Pelle och Caisa. Anki var kvar hemma för att passa Yatzy. Njöt verkligen av att vara på dansgolvet och upplevde en underbar dansglädje från första till sista låt. Att sedan få helt fria sistadanser gjorde inte saken mindre god. Det passade utmärkt att ge dem till en för mig relativt nyupptäckt dansförmåga som jag just nu bara älskade att få dansa med. Att jag dessutom fick gott med beröm gjorde inte saken sämre, beröm som jag inte riktigt tyckte mig förtjäna. Men nog fanns det gott om danser fyllda av både skoj turer och lek...

Efter dansen skjutsade jag hem Pelle och Caisa. Vi hade tur att vi återfann ett par försvunna glasögon som trillat ur bilen, ner i snön, på den stora parkeringsplatsen. Men en god minnesbild om hur vi körde när vi skulle parkera tidigare under kvällen och bra strålkastarbelysning var medicin nog.

Från Kista tog jag ytterligare en liten omväg via Bromma. Njöt av att få glida runt i bil i den vackra vinternatten, förbi alla betalstationer som nu var i bruk men för tillfället gratis...

Lördagen den 7 januari 2006: Anki klev upp tidigt om morgonen för att sätta en bakdeg. När hon senare under förmiddagen tog en långpromenad med Yatzy, passade jag på att städa en del av lägenheten. Vid 16.30-tiden tog jag bilen till Norrviken för att hämta mina föräldrar. Gemensamt åkte vi in till stan för att ha en trevlig kväll förevisandes min nära nog stationära boning och Ankis lägenhet.

Degen Anki satte tidigt under morgonen hade nu blivit till underbart härligt syrligt matbröd som vi bjöds på tillsammans med matpaj. Under mina föräldrars besök hann jag både förevisa flygsimulatorn och internets härliga "Google earth". Fantastisk upplösning av Stockholmsområdet. Stor skillnad mot vad som presenteras när man försöker granska landställets omgivningar...

När det var dags för hemfärd var mina föräldrar mycket skarpsynta och uppmärksamma på att jag hade glömt kvar mobiltelefonen i bilen. Hann således få tillbaka den innan de ens hunnit starta bilen. Underbart skönt, förutom lyxen i att de nu kunde föra hem bilen efter mitt lånande av densamma.

Söndagen den 8 januari 2006: Satt under dagen en hel del framför datorn. Vet egentligen inte varför, men diskussionen kom att handla en del om de broar jag byggt under lumpartiden. Med andra ord både Balkbro 2 (BB2) och Ponton 100. Surfade en del på nätet för att finna bilder och ytterligare broinformation.

Om kvällen gjorde jag ett nytt besök hos Hillbo. Vi rätade ut en hel del frågetecken gällande den tidtabell som vi nu avsåg att snart presentera för övriga modelljärnvägsvänner. Vi rättade bland annat till tågnummerserier och tågnummerordningar. Åter på hemmaplan hade jag såpass mycket inspiration att jag höll på fram till klockan 04.30 om måndagsmorgonen.

Måndagen den 9 januari 2006: Att jag suttit uppe fram till 04.30 med modelljärnvägstidtabellen hindrade mig inte ifrån att ägna resten av min vakna tid till just tidtabellsplanering. Inriktade mig främst på omloppsöverblick och tjänstgöringsplanering. När jag beslutade mig för ytterligare sömn var det redan tisdag morgon och klockan slagen 02.00.

Tisdagen den 10 januari 2006: Dagen bjöd på en intressant samling arbetsuppgifter och inleddes med arbetsplatsträff. Relativt omgående begav vi oss till Roslagsbanans trafikledningscentral vid Östra station för ett studiebesök. Till synes en relativt lugn arbetsplats i jämförelse med flera av våra banor. Men visst kan det bli rörigt ändå. Under vår korta tid hann det bli fel på en vägskyddsanläggning, felprioritering förutom ett rälsbrott som gjorde trafiken helt inställd till Åkersberga.

Väl åter på jobbet fortsatte arbetsplatsträffen, följt av vanlig tjänstgöring.

Onsdagen den 11 januari 2006: Dagen bjöd som helhet en bra arbetdag. Detta bortsett från en förares åsikter efter ett signalfelsstopp i Södertälje syd övre. Han hävdade att vi aldrig behövde ta ansvar för om tåg blev sena, att vi aldrig brydde oss och framför allt att vi aldrig gjorde något. Borde inte ni se att signalerna inte visar kör, var hans bestämda uppfattning. Eftersom jag vid detta laget var riktigt uttråkad av att höra på hur oinsatta personer yttrar sig svarade bara kort med en replik som sa allt...; "Ja, här var det mycket snack...", innan jag raskt avslutade genom att lägga på. En förare som verkligen skulle behöva sitta med och trafikleda ett par dagar för att förbättra sin verklighetsuppfattning.

Från klockan 17.00 hade jag önskat mig kompensationsledigt. Kanske var det tur, för min avbytande kollega berättade dagen efteråt att han haft en ännu mer irriterande och verklighetsfrämmande provkörningsförare som i princip stoppat upp trafiken i 25 minuter efter att ha sagt sig vara klar att &arig;ka efter felsökning. Han visste absolut inte att det fanns andra tåg i Stockholmstrakten...

Personligen vilade jag upp mig med lite mer human tågtrafikledning ute i Vallentuna. Modelljärnvägen må ha färre säkerhetshjälpmedel men glädjande nog förare som förstår vad de har för uppgifter.

Torsdagen den 12 januari 2006: Trots att jag hade en tandläkartid 07.40 hade jag valt att övernatta i Ankis lägenhet. Detta var det första tandläkarbesöket av två inplanerade för att ersätta en tandfraktur med en tandkrona. En utgift som skulle komma att ligga i närheten av 4000 kronor. Å andra sidan på tiden att åtgärdas. Jag har ändå levt med frakturen i minst 1,5 år.

Om eftermiddagen hade jag en ramtur, som jag inte minns hur den nyttjades...

Fredagen den 13 januari 2006: Trots att morgonen föreföll alltför snävt planerad hade jag en lyxkänsla av effektivitet då jag ej sovit bort morgontimmarna. På min väg över till Hillbo om förmiddagen stannade jag till på ett trivsamt Café nära Ankis lägenhet för att spisa frukost.

Hemma hos Hillbo var jag i princip mellan klockan 09.30 och 12.20 då jag var tvungen att ila vidare inför en kommande arbetskväll.
  , Genom en underbar deal med en arbetskollega blev jag avbytt en timma tidigt. Detta bäddade för en perfekt danskväll till DATE på Mälarsalen. Flera danser med Märta gladde mig stort. Fick till och med sällskap av henne under min annars ensamma fikastund. Något som åtminstone för egen del kunde ses som kompensation för den senaste tidens allt för sällsynta danstillfällen. Mycket beroende på att jag inte lyckats prioritera rätt när hon funnits nära eller på dansgolvet...

Anki dansade under kvällen mycket inspirerat och bra. Något som gjorde mig riktigt glad...

Lördagen den 14 januari 2006: Efter en sovmorgon begav Anki och jag oss iväg till en födelsedagsmiddag hos Ankis föräldrar. I ärlighetens namn var Anki som vanligt först iväg för att möta upp och göra hennes farmor sällskap. Mina tidsmarginaler var som alltid snävare, varpå jag jagade ikapp i höjd med kapprummet.

Vi bjöds god mat. Speciellt underbar var förrätten med tortillabrödsrullar fyllda av en räkfyllning. Efter middagen och efterföljande fika drog vi oss tillbaka. För egen del inhämtade jag lite eftermiddagssömn inför en kommande arbetsnatt.
   Arbetsnatten som sådan blev underbart lugn. Höll mig pigg genom att kolla på en flygfilm om Malmö Aviation. Speciellt fängslande blev inflygningen till Innsbruck.

Söndagen den 15 januari 2006: Efter arbetsnatten sov jag en hel del av dagen. Har i övrigt inte noterat mycket mer än att Anki och jag om kvällen njöt av fisk, ris och hollandaisås. Å andra sidan var det ju dags för ytterligare ett nattpass om kvällen. Ett arbetspass som blev riktigt lugnt och skönt. Mycket beroende på att vi hela natten körde med uppdelat bevakningsområde på sydfjärren. Inte ett enda A-arbete heller. Nyttjade en del av natten till att skriva kommentarer och tankar gällande ett kommande järnvägsrelaterat spel.

Måndagen den 16 januari 2006: Efter nattens arbetspass var jag inte så trött som man kunde förvänta sig. Å andra sidan är det inte helt ovanligt att jag blir pigg efter hemkomsten. Denna förmiddag var det först efter klockan 11 som jag sov ut ordentligt. Sömnperioden före klockan 08.00 kan man knappast räkna. I gengäld sov jag i det närmaste fram till mörkrets inbrott, lite drygt 17.00 för att vara mer exakt. Datorn uppvisade tydliga seghetssymptom och blev svår att stänga av. Även flygutrustningen verkade utslagen och virussökningen var uppenbart svårstartad. Lyckades inledningsvis inte alls. Det skulle så småningom visa sig att brandväggen stoppat kommunikationen över flertalet portar. I princip låste sig alla program som av någon anledning nyttjade nätet utom Internet explorer.

När Anki kom hem gick vi och köpte pizzor. Mycket välsmakande och njutbart mitt i alla datoreländeskänslor...

Tisdagen den 17 januari 2006: Eftersom jag hade sovmorgon nappade jag på Fias förslag om dansträning om förmiddagen. Trots att vi startade redan klockan 10.00 blev vi inte ensamma i träningslokalen. Nej, ytterligare ett tävlingspar tog tillfället i akt, att nyttja Ceylons golv. Innan jag åkte vidare till jobbet passade jag på att njuta av en tids varm bastu. Väl på jobbet hade jag det lugnt före min lunch och friskvårdstid. Men efter friskvården, på Kungsängenplatsen var det rejält stökigt. Pendeltågen var ofta tio minuter sena, eller mer. 798 tyckte jag hade fel inställning när jag presenterade fakta för honom. Han i det närmaste krävde att jag skulle ställa undan pendeltrafiken för hans skull. Trevligt nog hade jag tågledaren just bredvid mig under hans samtal. Ytterligare en styrka, åtminstone känslomässigt för egen del. Många som anser sig vara ute med "heliga tåg". Någon förbigång blev det aldrig, bara växelfel när jag kontrollerade en "omöjlig lösning i förarens anda"

Onsdagen den 18 januari 2006: Arbetsdagen startade med en ihärdig ström av samtal. Hade haft sovmorgon till klockan 09.15 och fick nu en arbetsdag med ett trevligt tempo. Eftermiddagsdelen fördrevs på "Uppsalaplatsen" och gick till största delen riktigt smidigt. Endast en tågmästare som behövde få förklarat hur effektiv tågföring kan bedrivas tågklarerarmässigt, med andra tåg utsläppta före just deras. Då hade det under en längre tid ivrigt och frenetiskt annonserats "begäran av tågväg" genom knapptryckningar vid plattformen.

Tränade ett gott pass med Anki mellan klockan 19 och 21.

Torsdagen den 19 januari 2006: För egen del startade jag arbetsdagen på "norrkant". Hade ett lugnt arbetspass i jämförelse med mina kollegor. Problemen var kanske som störst vid Västerhaningen efter ett mycket allvarligt tillbud med en självavkopplande pendeltågsenhet mellan Jordbro och Västerhaninge. Ett tillbud som haverikommissionen kommer att föra vidare granskningar av. Ett tillbud som förde tankarna 50 år tillbaka till Ställdalenolyckan. Den gången var det ett skenande malmtåg som kolliderade med en rälsbuss. Vid dagens haveri hade man tur som undslapp både skadade och i värsta fall döda personer.

Om eftermiddagen åkte jag över till Hillbo för att vidareutveckla modelljärnvägstidtabellen. Under min väg till mötet stannade jag till vid grillen i närheten av KTH, i Valhallavägens mitt. Avnjöt en riktigt god hamburgare innan jag vandrade vidare i den kyliga vintereftermiddagen.
   Vid 17-tiden passerade jag Sveavägen längs en måloviss promenad. Beslutade mig för att prova en av trängselbussarna ut mot Norrviken, för vidare färd hem till Rotebro. Letade upp mitt arkiv av miniräknarprogram och fann till min glädje att de var mycket mer kompletta än vad jag hade minnesbild av. Åter hemma hos Anki började jag föra in programmen för framtida arkivering i hemsidestappning...

Fredagen den 20 januari 2006: Kunde njuta av en helt ledig fredag. En fredag som startades ute på Nackswinget, med dansträning tillsamman med Fia mellan klockan 10.00 och 12.30. För min del innebar det även ett tillfälle för bastu. Därefter, om eftermiddagen, kunde jag njuta av en stadsvandring i avsikt att beta av affärsärenden. Startade med att inhandla miniräknarbatterier till min underbara Casio FX-602P. Därefter fastnade jag i grannbutiken ReadIT. Inhandlade två dyrgripar till böcker behandlandes hemsidesprogrammering och CSS. Underbara böcker som jag senare om eftermiddagen började njuta av på ett Café inte långt ifrån Ankis lägenhet...

Den lite mer näringsriktiga födan intogs senare i färdigmatsform. En god portion lasagne fick således utgöra grunden för en danskväll när Anki kom hem omgiven av ett riktigt snöoväder. Ett snöoväder som vi så småningom gav oss ut i, via Kista, till Yesterday. Jag valde passande vägar i snöyran och Anki uppvisade ett gott lugn bakom ratten, trots sina egna vintervanetvivel.

Danskvällen på Yesterday blev helt underbar. Detta trots att det var WAHLSTRÖMS som spelade. Jag fascinerades mycket över deras scenbakgrundsbild. Något som också fick prägla ett antal samtal under kvällen med mina dansprinsessor. Underbara foxtrott och buggar avnjöts fram till extranumren. Då hade många, flera gobitar, hunnit åka eller återfinnas utslagna i soffan. En utmattningsgrad jag kunde ha en nära empati för.

Lördagen den 21 januari 2006: Snöovädret hade mattats en aning när Anki körde oss hemåt. Men mängden snö på marken gjorde ändå att trafikrytmen var riktigt lugn och bra. Caisa och Pelle lämnades av och vi fortsatte in mot stan.

Min nattsömn blev relativt kort. Klockan 09.15 var jag uppe och packade för ett dygnslångt möte med NSW, inkluderande övernattning i sovsäck. Vid centralen unnade jag mig en morgonfika innan det var dags att bli hämtad. Det skulle bli riktigt vackert väder, men ännu bet vinden och stora skidäventyrslängtansväckande snöflingor kom från skyn. Mats och jag fick skjuts av Madeleine till Grödingen bygdegård där funktionärsträffen skulle hållas.

Mötesdelen startades vid 11-tiden och avslutades inte förrän omkring klockan 19.00. Då delades vi in i olika matgrupper. För egen del skulle jag ingå i förrättsgruppen, sammanställande tre stycken små förrätter. Det var dels lindad parmaskinka, ost och två rostbröd. Det ena med keso, räkor och avocado. Den andra med lök, tomat och vitlöksröra. Huvudrätten bestod av Nötbiffar fyllda med soltorkade tomater och brieost, klyftpotatis, morötter, tsatsiki samt vitlöksbröd. Efterrätten vill jag minnas bestod av fruktspett och underbar vitblockchokladsås.

Kvällen i övrigt fylldes med god samvaro, trevliga lekar och sysselsättningar. För egen del roade jag mig en del med luffaschackpartier. Att rita en ko var däremot ett mindre lyckat projekt. Startade med ett rakt streck av bara farten och kunde sedan inte komma fram till hur det skulle passas in i den bild jag hade på näthinnan. Inte ens en gissning om nötkött hade kunnat lockas fram av mina osymetriska streck...

Söndagen den 22 januari 2006: Natten var ganska långt kommen innan vi nöjt oss med dansvideos och diskussioner för att istället krypa ner i mysiga sovsäckar. Sov personligen riktigt gott till dess det var dags för frukost och städning. Strax före lunchtid hade Mattias och jag skjutsat till centralen av Madeleine. Därifrån var det enkelt för vidare tunnelbanefärd mot Gärdet...

Anki var under en stor del av dagen på IKEA. För egen del ägnade jag mig en del åt städning. Men i övrigt spenderades mest hela eftermiddagen åt läsning gällande CSS-tillämpningar för hemsidor...

Måndagen den 23 januari 2006: Hade denna dag tid avsatt för specialuppdrag. Förblev hemma under förmiddagen och passade ett bud för Ankis räkning mellan klockan 10.00 och 13.00. En leverans av ett växtlysrör. Under dagen pysslade jag en del med ställverksbeskrivningen, för att sedan vid 15-tiden bege mig till jobbet. Läste en hel del gällande CSS-programmering för att enkelt kunna styra presentationen av ställveksbeskrivningen för framtiden. En läsning som i princip pågick så snart jag fick chansen, med höjdpunkt under kvällen då jag satt på nattåget mot norrland, Ånge. Under färdens inledning hade vi en försening på drygt tio minuter. Troligtvis beroende på att man bytt ut min sittvagn mot en liggvagn. Många var förbryllade över att platsnumren inte stämde. Själv fann jag mig till ro efter lite grymtande och fick en medresenär av utländsk härkomst, boendes i Kiruna. Ganska snart tröttnade jag på liggvagnskupén och gick till restaurantvagnen. Var sugen på något, men inte på en dyr middag. Lättöl och en smörgås föll mig i smaken, som överkomligt och passande i tjänsten. Helst av allt hade jag dock velat ha en pannkakor med sylt, som dock bara fanns i barnportion. Lite förvånat insåg jag att de var villiga att sälja en sådan barnportion även till mig, varpå matintaget blev garanterat och utökat med lite lyxsmakbitar.

Njöt länge vid min bordsplats av mat, CSS-läsning, mörkerutsikt och restaurantvagnsbesökare. Men slutligen begav jag mig tillbaka till liggvagnskupén. Precis som jag föreslagit min medpassagerare hade han lagt sig tillrätta med en filt över sig. Det enda problemet var att värmen var avstängd och att han låg med huvudet i riktning mot elementen. Jag skruvade på vämen med viss eftertanke, beredd att justera till en mer fininställd nivå. Personligen minns jag hur svårt det kunda vara att få exakt rätt temperatur i just dessa vagnar. Men innan jag steg av blev det ganska bra och lagom värme. Hur som helst sov min medresenär fortfarande gott, troligtvis bättre än tidigare. Jag hade dessutom släckn ner och ordnat behaglig läsbelysning efter mitt restaurantvagnsbesök, vilket även gav mysstämningsläsro i en annars tråkig liggvagnskupémiljö. Omkring 23.25 vill jag minnas att jag var framme i Ånge, redo för ett studiebesök på Ångefjärren.

Tisdagen den 24 januari 2006: Via mailkonversation hade jag förvarnat nattpersonalen på Ångefjärren om mitt studiebesök. Precis som i mailsvaren blev jag väl omhändertagen. De timmar jag var på plats hann jag få en god bild av det nattliga arbetet, vilka tekninska förutsättningar som bjöds samt framför allt lite tydligare inblick i det nattliga tågflödet i norrland. Därtill fick jag möjlighet att närmare studera sspårplanen och i synnerhet Ånges närställverk som är lokalbevakat på plats i samma lokal som fjärren.

Innan jag begav mig ut till perrongen för att invänta nattåget hem, avgångstid 02.43, fick jag erbjudande om att fylla på min termosmugg med nytt kaffe. Ett erbjudande som lockade inför utomhusvistelsen i vinternatten. Tror att det var omkring minus femton grader utomhus. Inte speciellt mycket snö, men oerhört vackert...
   Ombord på tåget behövde jag bara säga att jag reste biljettlöst, så visste ombordansvarig att jag var rätt person, dvs väntad ombord. Detta trots att jag valt att sätta mig på en annan plats, som var mer fri från medresenärer. Nattåget lämnade Ånge sju minuter sent. Jag slog mig till ro och sov i princip ostört mellan Ljusdal och Uppsala. Men från Uppsala lockade åter igen min CSS-bok, varvid jag förblev vaken. Efter en färd med tunnelbana mötte jag Anki i höjd med Tessinparken, på väg till jobbet. Själv såg jag fram emot att få sova ut och förberede mig inför ett sent eftermiddagsarbetspass.

Sov ut ordentligt under förmiddagen och kunde sedan njuta vidare i vaket tillstånd med en god chokladkladdkaka. Kanske inte det nyttigaste, men en god avkoppling till den bildredigering som jag hann sysselsätta mig med innan jag vid 15-tiden åkte till jobbet.

Onsdagen den 25 januari 2006: Hade sovmorgon. En sovmorgon som bjöd på både trötthet, seghet och lite huvudvärk. På hemmaplan fixade jag med mina Ångebilder. Påjobbet kunde jag sedan nyttja eftermiddagen till ställverksbeskrivningen i samband med en ramtur som inte behövdes till annan tjänstgöring. Hann till och med en effektiv e-mailsortering och e-mailrensning innan hemgång.

På hemmaplan drabbades jag av en riktigt seg dator. Vissa program ville inte öppna upp alls. Gjorde en virussökning som inte gav något riktigt analyserbart. Det skulle dröja ett par veckor innan problemet var avhjälpt genom ny regeluppdatering hos brandväggen. En brandvägg som nu blockerat flera portar totalt, för säkerhets skull...

Torsdagen den 26 januari 2006: Åkte under förmiddagen ut till Rotebro. Hade en något snäv marginal inledningsvis, men med lite tur och ett par minuters tågförseningar hade marginalen växt till min fördel vid ankomsten till tandläkaren. Ett tandläkarbesök som inleddes klockan 10.00 och som hade till uppgift att montera en ny tandkrona på min tandfraktur bak i nedre käkhalvan. Just innan jag skulle till att gå från mottagningen mötte jag en gammal bekant. En fd lärare till mig och en bekant till familjen, främst i fråga om tidigare kollega med pappa. Vi hann växla ett par meningar under ett par minuter innan det var dags att gå vidare. Ett trevligt möte som faktiskt följde någon vecka efter att jag berättat om denna lärare för Anki, med anledning av högstadiets fria aktiviteter och den maskinskrivningskurs jag frivilligt gick utanför ordinarie skoltid. En kurs genom en stor del av högstadiet som givit mig så oerhört mycket.

Tog en promenad hem till lägenheten för att sortera post. Väl på jobbet om eftermiddagen hade jag en elev. På "Arlandaplatse" drabbades vi av spårledningsfel mellan Häggvik och Rotebro, uppspår 2. Och för andra gången på kort tid var det "Blomman" som råkade vara tåg nummer två ut mot spårledningsfelet. Ett scenario som vi alltså kände igen och som han körde föredömligt för att både få tid kvar vid Häggviks plattform och för att inte onödigt försena den vidare framfarten. Det tar ju trots allt ganaks lång tid innan framförvarande tåg kommit bort från spårledningsfelet och dessutom passerat ut från stationssträckan, (in till Rotebro i detta fall). En förutsättning för att få ta nästa tåg mot stopp.

Under friskvårdstiden gick jag en välbehövlig promenad. Stannade till och åt lunch på MAX och fastnade där för en fras som ett par yngre tjejer framförde under sin analys av killar. De ville dels bli uppskattade enligt principen 24-7-365 och klagade samtidigt på att vi killar har en tendens att bli vana att se dem avklädda om det görs för ofta. Kunde erkänna, (tyst för mig själv), att jag nog inte hade tröttnat i första taget på att se dem utan kläder om jag bara fått chansen. Ovan nämnda uppskttningsprincip var inte så speciellt svår att förstå. Uppskattning 24 h om dygnet under hela året...

Eftermiddagen på "Kolbäcksplatsen" blev en livad och frisk tillställning. Det gick riktigt bra, även om det fanns och blev vissa kniviga prioriteringssituationer, där prioriteringsrutin fick sätta sin prägel på tillvaron. Slutligen kunde jag koppla av genom att åka ut till dansklubben på den första trivselkvällen för terminen. Riktigt bra drag till TITANIX live på scen. Ett härligt ös under sista timman, då jag var där...

Fredagen den 27 januari 2006: Hade en ledig dag eftersom jag fått kompensationsledig tid beviljad. Tyvärr var jag seg och trött mest hela dagen. Å andra sidan var det inte helt otroligt att jag också behövde en ledig dag för att vila ut och komma igen lite. Hur som helst så åkte jag hem med tvätt till Rotebro. Vaknade till och tvättade riktigt effektivt, perfekt för att kunna återvända till stan med torr och färdigvikt tvätt vid 22-tiden. Dessförinnan hade jag tillsammans med en granne konstaterat att varmvattnet var kraftigt grönfärgat. Hade förstärkt hennes felanmälan, (som ej hade resulterat i utlovad provtagning) med ett e-mail till fastighetsförvaltaren. Det var tänkt att jag skulle låna bilen, men den ville inte starta för mina föräldrar, utan behövde batteriladdning.

Lördagen den 28 januari 2006: Vaknade till en tävlingsdag. Nu fanns bilen klar för avhämtning hos mina föräldrar efter nattligt batteriladdande. Anki och jag tog således tåget ut om förmiddagen. Själva tävlingsheaten skulle för vår del inte starta förrän om kvällen.

Till Karlstad och Hammarö åkte Anki och jag ensamma. Vi intog föda i form av Lasagne vid Väse Världshus. Väl inne på tävlingsgolvet, en ny tävlingshall för mig, blev vi utslagna direkt. Det kändes dock positivt att domarna tittade länge på vår dans. Nästan så att man kunde ana att det fanns en liten chans att positiva bitar av dansen ändå lyste igenom. Dock inte tillräckligt för annat än en 15e plats. Men det bästa av allt var kanske ändå att få presentationsdansen till "Road 66" som jag den senaste tiden lyssnat så mycket till i samband med den Depeche-DVD som flitigt snurrat i min dator. DVD-videon "Depeche mode 101". Tävlingarna var inte slut förrän någon gång vid 23-tiden. Då startade vi vår hemfärd tillsammans med Nanna och Jenny O.

Söndagen den 29 januari 2006: Färden hem från Hammarötävlingen rullade på genom natten. Jag hade för mig att Väse hade nattöppet gällande matservering, men olyckligtvis var så icke fallet. Vi styrde därför vidare mot Örebro och mitt favorithak, MAX. Ett både välbehövligt stopp och riktigt roande. Jag hittade en docka utan huvud vid min plats och Nanna köpte sig en motsvarande apa över disk. Dockor som roade mycket i den nattliga timman. Flera kända ansikten återfanns på hamburgerrestauranten, men de flesta låg före oss rent tidsmässigt. Mycket beroende på att jag valt att följa en långtradare och dess tempo under en stor del av färden mot Örebro.

I höjd med Hummelsta kom tröttheten över mig. Köpte en kopp kaffe, men beslök;t samtidigt att Anki skulle få ta över. En uppgift som hon skötte galant, men som vi misstrodde för ett ögonblick. Efter en kortvarig kontakt med en av motorvägens kantlinjer kan inte Anki ha hört en ställd fråga från baksätet. Något som jag blixtsnabbt observerade i min sömndvala. Utan att invänta ytterligare bevis eller tecken hade jag öppnat ögonen och från passgerarsätet sträckt ut en arm mot och till ratten. Eftersom färden var fortsatt stabil antog jag att jag inte behövde ingripa, men det tog ytterligare en kort evighet innan Anki börjat kommunicera med oss övriga. Vid det laget hade baksätespassagerarna hunnit bli skärrade och skrikande. Jag lugnade dem (fortfarande med handen vid ratten) med att Anki nog hade haft allt under kontroll hela tiden, men att jag inte ville ta några risker. Hur Anki upplevde allt ståhej vet jag inte riktigt. Men lugn verkade hon hela tiden, dock som sagt var tystlåten. Bilar med manuell växellåda är ju inte direkt hennes förtjusning...

Lugnet la sig åter i bilen och jag sov lugnt vidare. Vid Spånga bytte vi åter igen plats. Jag lotsade sedan bilen genom stadens utkanter för att först lämna av Jenny O och sedan Nanna.

Måndagen den 30 januari 2006: Nyttjade min sovmorgon till räkningsinbetalningar. Arbetade sedan från klockan 11.30 till omkring klockan 19.00. Efter friskvården, som nyttjats till blomsterinköp vid Karlavägen, hade jag "Arlandaplatsen" som bjöd en likadan spårmarkering som veckan innan. Även denna gång gjorde slumpen att det var "Blomman" som var förare nummer två ut på sträckan.

Direkt efter jobbet och Ankis franskakurs mötte Anki upp för vidare färd mot Kista. Ett födelsekalas hos Pelle och Caisa väntade. En trevlig bjudning med många goa vänner och ansikten på plats. Därtill riktigt mycket gott att stoppa i sig. Pelle fick en grön växt med härlig och framträdande bladteckning, perfekt för lite skuggigare miljöer.

Tisdagen den 31 januari 2006: Dagen bjöd en stor blandning olika aktiviteter. Inledde med arbetsdag och hoppade in på "Arlandaplatsen" så fort jag anlände till jobbet klockan 06.30. Efter två timmars tjänstgöring blev det dags för tidig lunchrast följt av arbetsplatsträff där den framtida ombyggnaden diskuterades. Inte minst i fråga om strävan efter små eller stora bildskärmar. Utöver detta hade vi en genomgång i brandberedskap.
   Direkt efter mötets slut kodade jag delar av den nya presentationen av ställverksbeskrivningen. För att sedan åka hem och fördjupa mig i mina bilder från besöket på Ångefjärren. Vi har relativt olika förutsättningar för att bedriva trafikledning i stor skala. Å andra sidan stora likheter om man går ner på ställverksnivå och granskar...

Under min tid vid datorn, på hemmaplan, avnjöt jag Depeche-DVDn "101". Naturligtvis en extra energikick i tillvaron. Mellan klockan 20 och 22 tillbringade jag tiden i Nackswingets lokaler för träning tillsammans med Jenny T. Diskussionen efteråt, om kameror, förde mig sedan ända till Fridhemsplan innan jag med buss letade mig tillbaka till Ankis lägenhet för lite nattsömn.

Onsdagen den 1 februari 2006: Inledde med tidig tjänstgöring och fick direkt dyka in i en diger och komplex arbetsbörda med ordergivning enligt ifrågasatta metoder gällande ordergivning vid avsaknad av tavlor och baliser. Kontrollpunkterna fungerade hur som helst bra och jag var nöjd med trafikflödet. Mellan klockan 06.50 och 10.00 förmedlade jag informationen om största tillåtna hastighet om 20 km/h på Löten station. Orsaken var dåligt spårläge. Därefter kunde jag njuta av avlösning och lunchrast. Något som jag behövde eftersom jag fortfarande (långsint) var uppretad över en ombordansvarigs tjafsande om hur tågföringen skulle gå till. Detta i ett samtal som hindrade ordergivningen effektivt och som grundade sig på ett högtalarutrop han hört. Beroende på detta högtalarrop skulle han i en segdragen process, trots att jag upplyste honom om att samtalet hindrade övrig trafik, predika om hur viktigt det var att just hans direkttåg till Stockholm lämnade Uppsala i rätt tid och att inga andra tåg fick ligga före. Hur som helst, det förde åtminstone det goda med sig att samtalsproblematiken (ett ökande antal samtal utan påverkan för neutral trafikledning) kom fram till ansvariga hos SJ. Något som därefter effektivt har givit resultat. Vi behöver lägga våra resurser på trafikledning snarare än att tillrättavisa och motivera beslut för enstaka individer (som jag ser det).

Efter rasten tog jag över "Eskilstunaplatsen". Nu möttes jag av en stor mängd mindre och tidsmässigt kortare växelöversyner. Till slut riktigt effektiva och välplanerade arbeten som mer roade än störde.

Efter arbetsdagen passade jag på att sova ut lite hos Anki, kombinerat med en mängd småpyssel innan kvällens tävlingsförberedande kurs på Nackswinget. Anki var duktig med att hela tiden ha ett leende på läpparna. Ett förfarande som lättade upp hela dansen högst betydande. Ett leende som möttes av ett tyst morrande från mig så fort leendet avtog något. Roande även det, åtminstone inledningsvis och på rätt ställe i tiden. Vi gick igenom övningar som syftade till kroppsisolation, hållning, puls med mera. Med fyra tränare fick vi gott om stöd. Till slussen hade Anki och jag sällskap av Lovisa N. Väl hemma slog jag mig sedan till ro framför datorn...

Torsdagen den 2 februari 2006: Vaknade upp till en ledig och innehållsrik dag. Inledde med programmerande av ställverksbeskrivningen. Ett prov till modernisering av layouten med hjälp av CSS-teknik. Om förmiddagen gick jag sedan ut på stan. Dels för att jaga rätt på en franskabok åt Anki som hon önskade. Dock utan att butiksinnehavaren hade den hemma. Försökte göra en beställning, men den visade sig ett par veckor senare vara borta den med... Nja, ingen pålitlig butik ens känslomässigt. Fortsatte sedan via Coop-Nära hem till Anki för att fortsätta med CSS-programmering.

Ett skönt avbrott vid datorn bjöds jag när jag fick ICQ-kontakt med Malin. Det var länge sedan senast vi kommunicerade via just ICQ, så det blev ihärdigt och riktigt innehållsrikt ordflöde. Hon skulle snart vidare till Umeå med Malmö Aviation varpå jag snart var i luften med motsvarande Avro-JR100 i min flygsimulator. Skickade även över ett MMS så hon kunde se att planet stod på Bromma och väntade...

Kompletterande till mina korta flygningar runt Bromma satte jag på en flyg-DVD från just Malmö Aviation. Kunde på det viset få en ytterligare inlevelse för just Malins flygsträcka. Detta samtidigt som jag återgått till simultant arbete vid datorn.

Om kvällen bjöds social danskväll på Nackswinget. Den inleddes med riktigt roande dansbingo. Dansen i övrigt varvades sedan med bemannande av caféet för min del. Därmed fick även Anki bra möjligheter att dansa, dock ej med mig denna afton...

Fredagen den 3 februari 2006: Gick upp riktigt tidigt för att packa inför dansmaran i Örnsköldsvik. Anki och jag begav oss mot centralen. För egen del hade jag beslutsamt ställt in mig på ett 7-eleven-besök innan bussens avfärd. Något som hanns med med god marginal. Fick med mig en stor kopp kaffe.

Efter att ha invaderat hörnet till Royal Viking hotell och sett diverse metodiker för att kryssa mellan, runt och över alla dansares packning, steg vi ombord. Vi fick bra platser med Linda och Dennis framför samt Caisa och Pelle bredvid till höger om oss. Under en lunchrast i närheten av Hudik bjöds vi gudomligt välsmakande fisk. En fisk som med sin panering och smaksättning har en god chans att förbli årets fisk. Personligen firade jag semestern med en prinsesstårtbit till kaffet. En perfekt lyxmiddag...

Efter incheckning på scandic hotell i Ö-vik gick Anki, jag och Linda över till Coop Forum för att inhandla frukt, dryck och godis. Allt för att klara av den kommande kvällens dansmara. Vid 19-tiden bjöds vi god pasta på Parken. Kvällen fylldes sedan av underbar musik och dans till banden "FACE 84", BLENDER, EXPANDERS och DATE. En blandning som inte kunde misslyckas. DATE var bra men ändå inte riktigt på hugget. Personligen tyckte jag det var synd att "FACE 84" kom lite i skymundan mot slutet. Dels fick dom inga egna nummer den sista halvtimman, samtidigt som de övriga banden nästan spårade ur en aning i sitt busande med varandra. Då stod de härliga tjejerna från "FACE 84" med på scen, men utan att veta riktigt vart de skulle stå. Hur som helst, ett band jag trivdes att dansa till även om de fanns vissa brister...

Lördagen den 4 februari 2006: Jag var i god form hela danskvällen och dansnatten. När "FACE 84", DATE, BLENDER och EXPANDERS slutat spela var klockan en bra bit över 03.00. Det var som alltid gott att få nattmacka och läsk med sig ut till bussen. Perfekt inför den annars korta färden tillbaka till hotellet i vinternatten.

Vid 11-tiden åt vi hotellets frukost. Jag fick kämpa ganska friskt för att vinna några pannkakor denna förmiddag. De försvann lika snabbt som de kom fram och såg länge ut att bli en förlorad kamp. Men hotellpersonalen såg de törstande blickarna och den rivande hungern, vilket gav resultat efter några påtryckningar. Men mättnadsgraden blev till slut riktigt stor.

En promenad till stan kunde sedan Anki, jag, Linda och Caisa njuta av. Solen värmde faktiskt en aning i den annars riktigt bistra vinterkylan. Jag drog snart vinterjackans huva över mig sedan öronen börjat frysa. Temperaturen hela denna helgen låg mellan ca minus femton och minus tjugofem grader. Det kallaste som stod på hotellets tavla var dock minus tjugoen grader. Vi hann även besöka hamnkvarteren och bokhandeln innan vi vände åter till hotellet...

Om kvällen kunde vi i vanlig ordning njuta av middag på PARKEN. Denna gång kött och potatisgratäng. För kvällens musik stod WAHLSTRÖMS, ZLIPS och BOOGART. Som vanligt var vissa av bandens partier allt för högt tempo för danspubliken. Jag hade av Pelle lånat ett handledsstöd. riktigt skön avlastning som jag behöll hela kvällen. Rent allmänt var jag tröttare genom hela denna aftons dans, men trots allt igång hela kvällen. Kanske framför allt mot slutet när lördagen övergick i söndag...

Söndagen den 5 februari 2006: Innan nattens dans var över hann Anki bli en riktig hjältinna. Redan innan jag begav mig upp på maran levde jag med förhoppningen att återfinna och få dansa med en tjej som jag i höstas njöt danser tillsammans med på Hudikmaran. Men när jag snart insåg att hon kanske inte var på plats eller förlorad i mängden begravde jag tanken på att finna henne. Men så hände något som jag inte kopplade ihop direkt. Inte lilla tröga jag, nej...
   Det var bara någon halvtimma kvar på denna vårs dansmara när jag åter igen skulle bege mig till det lilla dansgolvet för att avrunda kvällen. Då mötte jag en blick som instinktivt sa "Det borde vara vi...". Jag vände mig ögonblickligen om och frågade om vi skulle ta en dans, fortfarande ovetandes om vad jag gav mig in på. Normalt sett brukar man alltid vara lite främmande för varandra, men här var danskänslan fullbordad njutning efter bara några få sekunder. En slags hemvan känsla men ändå så överraskande. Inte ens nu, fastän detta var drömdanskänslan, förstod jag att hon var återfunnen. Hon visste det däremot hela tiden...
   Men frågetecknen rätade ut sig och blev från min sida utropstecken av både lycka och olycka. Lycka över ett lyckligt slut, men olycka över att vi inte lyckats få tag i varandra tidigare och att jag kunnat missa henne tidigare hela helgen. Olycklig över att jag inte visste vart jag borde ha letat men överlycklig över att hennes blick fångat mig...
   Efter en dans med Anki var det dags för den sista dansen. Nu visade sig Ankis hjältinneroll. Av de tre låtar som sista dansen skulle bestå av avstod hon den första för att jag skulle kunna bjuda upp Malin från Sundsvall. Jag tog risken att splittra Malins sistadanser, men jag tror att hon också var nöjd med det och helt med på noterna att nu få dela ytterligare en snabb dans plus den första av sistamysdanserna. Kunde inte vänta i månader innan jag fick dansa med henne igen, så var det bara. Sådan var dragningskraften skapad redan i Hudik. Men efter dessa två danser kunder Anki och jag i lugn och ro njuta av de sista två lugna låtarna och sedan av alla extranummer. Vi dansade så mycket vi bara orkade och förflyttade oss till huvuddansgolvet. Vi dansade under merparten av bandens improvistationsdanser och stupade till sidan först ett par minuter inna musiken verkligen tystnade...

Nattmackan var som vanligt grymt välkommen. Likaså hotellet och den dusch jag njöt av innan jag kröp ner i sängen. En nattsömn fram till klockan 09.15 väntade, då packandet inleddes fram till ca 09.45. Efter en god hotellfrukost fick vi även nu bra bussplatser. Färden hem blev dock aningen försenad. Dels beroende på en lite sen avfärd, men också beroende på att en personbil med hyrsläp lyckades vingla ut under omkörning och fastna i bussens framhjuls navkapsel och skrapa upp bussens sida en aning. En lycklig utgång på det mycket skarpa olyckstillbudet blev tack och lov följden då släpvagnen kastades bort en aning från bussen under det att bilföraren trots allt lyckades häva den mindre sladd som bilen samtidigt fick. Olyckan inträffade strax före högakustenbron där vägen är byggd enligt principen "2+1". Släpkärrans sidoskärm var helt bortsliten och hjulet till synes aningen skeft, men i övrigt intakt. Om det var ett flyttlass i släpet kan man dock undra hur sakerna nu stod ordnade. Ingenting någon verkade våga se efter...

Skrev en del och läste i övrigt CSS-programmeringsteknik under bussfärden. Föda intogs vid Hacksta, det matställe jag nog gillar minst längs norrlandskusten. Under bussfärden kunde jag sedan roa mig med att kontrollera tågtider till en medresenär som skulle ta sig mot Falköping, helst från Uppsala. Men det sista tåget hade gått för dagen när jag kontrollerade med "Blomman". Tröttheten kom sedan över mig men jag var mycket nöjd och lycklig efter ytterligare en lyckad dansresa att lägga till historien...

Måndagen den 6 februari 2006: Hade ett lunchmöte tillsammans med Hillbo mellan klockan 12 och 16. Ett modelljärnvägstidtabellsplaneringsmöte som drog ut på tiden. Efter hemkomst till Ankis lägenhet kvarstod en hel del att göra innan nattens arbetspass. Städade och sov kort men intensivt till dess det blev dags att förbereda ett besök av Ingrid, Magnus och dottern Marie. En trevlig bjudning som jag efter ett tag fick lämna till förmån för min nattjästgöring.

Kvällen var fylld av snöfall. Dock lätt yrsnö som säkert såg ut att vara mer till volym än det verkligen var. På "Arlandaplatsen" hade jag en hel del att göra. Delar av Uppsala var avstängt för arbeten.

Tisdagen den 7 februari 2006: Natten kom att bjuda på god variation av uppgifter. En hel del tid spenderades på A-arbeten, växelbesiktningar och reläprovningar. Därtill lyckades jag köra Nattåg 77 fel, dvs en sk "tårtkörning". Förseningen av den efterföljande backningsprocedurern blev inte speciellt stor, (12 minuter), men var ett litet nederlag i tårtstatistiken ändå. Bör ha varit den fjärde riktigt tårtgenererande felkörningen. Denna gång vid Myrbacken där järnvägen delar sig dels mot Märsta och dels mot Arlanda. Nu var det Arlanda som höll på att missas.

Det kanske roligaste av allt i sammanhanget var att en kollega på andra kanten av lokalen gladde sig lite extra åt min relativt lindriga tårtkörning. Hon var mycket mån om att få närvara när tårtan skulle levereras. Men hennes odelade glädje blev inte så många timmar lång. För sedan lyckades hon med en bra mycket mer tidskrävande tårtkörning i Katrineholm. Där dessutom föraren var mycket välkänd hos oss, som tidigare trafiksamordnare för pendeltågstrafiken i våra lokaler. Precis som vid en av mina tidigare tårtkörningar hade hon gott om A-arbeten på stationen och trodde sig ha funnit en lämplig väg att få genom tåget på. Problemet var bara att minnet svek henne om tågets destinationsort. Med andra ord var inte Hallsbergshållet rätt när det var ner mot Norrköping hennes stormtåg skulle...

Efter nattens bravader var jag trött men ändå nöjd. I princip samtidig som jag gick från min plats, efter avbyte, uppstod spårmarkeringar på de båda nedspåren söder om Upplandsväsby. För egen del var det skönt att få sova under förmiddagen istället för att drabbas av den mängd merarbete som spårmarkeringarna naturligtvis skulle föra med sig...

Om eftermiddagen fikade jag tillsammans med Jane och "Blomman" i deras lägenhet. Även Jonas var på plats varvid vi fick en del förevisningar i hur tågsimulatorer kunde fungera. Det märktes att jag inte var någon utbildad förare, även om jag tyckte jag lyckades bra ändå, med viss assistans...

På hemmaplan var det tänkt att jag skulle fortsätta med arbetet kring modelljärnvägens spåranvändningsplan, Askerstad. Men jag gav upp då huvuet inte ville vara på problemlösningshumör. Istället gav jag mig upp i luften för lite avkopplande flygsimulatorflygning. Flög Bromma- Arlanda- Bromma. Fick göra så mycket som tre "go arounds" vid Arlanda då jag samtidigt försökte använda ena handen till mobiltelefonpratande. Men flygningen tillbaka till Bromma blev fullständigt perfekt in mot bana 30. Först vid midnatt gick jag till sängs för sömn...

Onsdagen den 8 februari 2006: Gic upp tidigt för att ha en tidig ramtur. Hamnade dock direkt som informatör mellan klockan 06.00 och 10.30 Efter lunch fortsatte jag som fjärrtågklarerare vid "Nynäsplatsen" Fick snart problem med blockriktningsändringen mellan Nynäshamn och Ösmo. Ett fel som visade sig vara ett SIS-kommando i utfartsblocksignalen som inte indikerade hos oss.

Efter avslutad tjänst provade jag en Chilimcfeastburgare vid centralen. Följde sedan "Blomman" ut till Häggvik för att efter en promenad till hans lägenhet fortsätta med bil ut till Vallentuna och modelljärnvägslokalen. Mat intogs ånyo på grillen i Vallentuna. Av någon konstig anledning var jag åter igen hungrig. Spenderade till och med pengar på en dagstidning och en saftig OS-bilaga.

Efter visst förberedande blev den första provdriften av den nya tidtabellen riktigt lyckad. Över förväntan trots att Askerstad bjöd en hel del brister i den halvfärdiga spåranvändningsplanen...
   Av "Blomman" fick jag sedan skjuts till Mörby. Ytterligare en hel del nysnö hade kommit under tiden vi varit och roat oss med modelljärnvägskörningar...

Torsdagen den 9 februari 2006: Efter en sovmorgon tog jag bussen till Odenplan för att inhandla min tårta till jobbet, kommen av tårtkörningen natten mot tisdag. En riktigt god favorit i repris. En 16-bitars tårta av fransk choklad. Mycket uppskattad men naturligtvis relativt dyr. Ett utlåtande lät enligt följane: "Kanske den bästa jag någonsin ätit".

Sammantaget var det en mycket trevlig kvällstur som inleddes med en timmas tester och hälsoprofilering. Fick visserligen relativt dåliga värden vid cyklingen, men detta förklarades med min höga maxpuls. Med andra ord fick jag nu en förklaring till varför mina mönstringsresultat hade varit så bra. Där hade man utfört ett maxpulstest istället, som enligt dem var mycket mer rättvisande men som i princip kunde kräva läkarvårdresurser om flera av mina medarbetare utsattes för sådan. Men jag hade hellre velat vara med i ett sådant test, än detta som de nästan själva dömde ut som opassande för mig... Jag gick dessutom utanför deras mallar när jag tyckte arbetsbelastningen blev lindrigare när jag väl blev lite uppvärmd på cykeln...

Fredagen den 10 februari 2006: Hade en liten sovmorgon och ägnade dagen åt lite mer akuta ändringar av ställverksbeskrivningen. Det fortsatta utvecklingsarbetet kunde jag sedan fortsätta med på hemmaplan. Ett arbete som jag höll på med så länge jag bara kunde, till dess det var dags att förbereda kvällens dans på Mälarsalen.

BLENDER spelade mycket skarpt denna afton. Även min dans kändes skarp när väl kroppen kom igång. Det var helt enkelt glädje och tryck frå bandet och en otrolig stämningsfaktor med flera extranummer som följd.

Lördagen den 11 februari 2006: Efter att ha sovit ut en aning åkte vi ut till Norrviken för att låna bilen. Eftersom jag hade glömt mobiltelefonen hemma fick vi ta en sväng in till stan även sedan vi startat vår tävlings-Sävsjö-resa mot dagens mål Jönköping. Vi bjöds en ganska avkopplande färd som genomfördes i lugnt tempo och god anda.
   I Linköping stannde vi för hamburgerlunch. Direkt efteråt satte jag mig i bilen för att vila under en dryg kvart. Anki besökte under tiden en närliggande trädgårdshandel.

Väl framme i Jönköping checkade vi in och tog oss en tupplur. Vi hade lite svårt att bestämma oss i fall vi skulle falla för BLENDERS otroligt bra fredagsspelning och för den reklam de gjorde inför kvällens spelning i Falköping. Men till slut var vi på väg. Efter lite halkande på extrema vintervägar inne i Falköping och ett antal vägbeskrivningsförfrågningar kom vi fram till folkparken.

Danskvällen bjöd på ganska många olika upplevelser. Bandet spelade även denna kväll bra, även om glöden inte var densamma. Å andra sidan kunde man nog sätta lite frågetecken kring danspubliken också. Visst fanns det ett antal bra dansare, men det rådde en helt annan dansstilskonflikt här än i Stockholm och en nobbarfrekvens jag aldrig tidigare mött. Visst fick jag dansa med ett antal nya tjejer, men jag tror jag blev nobbad av sex tjejer under omkring åtta uppbjudningstillfällen. En lite roande statistik som jag inte har riktigt ord eller förstånd att tolka.

Kanske var några av tjejerna avskräkta efter att Anki och jag dansat i princip ensamma på dansgolvet under pausen, eller så var de "fö rädda att misslyckas"? En av tävlingsdanstjejerna har även senare fortsatt att nobba, troligtvis aningen feg...

Söndagen den 12 februari 2006: Efter danskvällen i Falköping åkte vi tillbaka till hotellrummet på Stora hotellet i Jönköping. Efter god sömn kunde vi njuta av en god hotellfrukost och avfärd vid 11-tiden ner mot Sävsjö. Fortfarande kunde man se följderna av de skador stormen Gudrun orsakade drygt ett år tidigare. Men i övrigt var färden ner till Sävsjö mest en kort transportsträcka.

I Sävsjö fick vi en ganska bra parkeringsplats anvisad längs en närbelägen villaväg. Vi fick tid att värma upp och tävlade först om eftermiddagen. Minnesbilderna av själva tävlandet är förvånansvärt bleka. Å andra sidan kom vi inte bättre än på plats 9 av 17 i vår klass.

Hemfärden blev mer minnesvärd. Dels för att väglaget var nyckfullt. Ibland kändes det som att köra på klaris. I synnerhet på motorvägen. Jag höll ett högt tempo, beredd att gå ner i tempo. Å andra sidan fann jag inget tempo som kändes bättre, så jag såg istället till att hålla avstånd och en stabil färd i rådande trafikrytm. Ofta något högre då alla verkade vara försiktigare, mer kunniga eller fegare än jag...

Kvällsmat intog vi en bra bit norr om Jönköping. Inte på det ställe jag skulle ha föreslagit, utan på någon stor utfodringsrestaurant med högt i tak och virrig serveringsstrategi. Dyrt men tack och lov gott i alla fall...

Färden fortsatte hemåt på bättre vägar fram till Nyköping. Då var det ett digert snöfall och mer påtagligt vinterväglag. Nu var det helt rätt att ibland vara riktigt mesig och i samma tempo som den del av yrkestrafiken som tog det lugnt.

Måndagen den 13 februari 2006: Färden från Sävsjö avslutade jag i Rotebro. Då hade jag lämnat av Anki i stan. Bilen lämnade jag tillbaka till mina föräldrar efter lite sömn, klockan 06.30. Därefter åkte jag direkt hem till Rotebro för att ytterligare få möjlighet att sova ut.

Om eftermiddagen hade jag elev under en del av arbetsturen. En bra arbetstur som förgylldes lite extra av en mycket god kycklingsmörgås. Väl på hemmaplan, hos Anki, fortsatte jag utvecklingsarbetet med ställverksbeskrivningen...

Tisdagen den 14 februari 2006: Denna arbetsdag bjöd på utryckningstillägg i samband med att jag drastiskt fick byta arbetstid. Hade nu en dagtur som bjöd på en hel del dramatik runt om i regionen. Dock hela tiden utanför mitt bevakningsområde. Ett X2000-tåg stoppades med högnivå varmgångslarm utanför Knivsta. Det blev objekt för vidare utredning då det visade sig vara axelbrott. Ett annat tåg missade inbromsningen till en signal i Jädersbruk och blev föremål för tillbud till kollision. Detta bara fem minuter efter att jag blivit avlöst. Tur att det finns skyddsträckor vid sidan av tågvägarna, annars hade fjärrtåget kunnat fortsätta rakt mot eller in i sidan på ett godståg på väg i riktning mot Frövi...

Eftersom det var alla hjärtans dag tog jag vägen hem förbi bokhandeln. Inhandlade en bok som present till Anki. Utan vetskap om i fall boken eller författaren är bra...
   På hemmaplan flög jag flygsimulator mellan München och Innsbruck. En vacker flygrutt med svår inflygning mellan bergen i Innsbruck. Avslutningsvis nyttjade jag en del fritid till fortsatta prov med den framtida presentationen av ställverksbeskrivningen...

Onsdagen den 15 februari 2006: En kort sovmorgon innan jag tog tunnelbanan in till jobbet för en arbetsstart klockan 08.30. Väl på jobbet möttes jag av en riktigt stökig pendeltågstrafik på "Arlandaplatsen". Därtill ett påkörningstillbud vid Häggviks pendeltågsstation. Fick rapport från en förare om att en person låg i intilliggande spår och att ytterligare minst två personer såg ut att hjälpa till. Att föraren ansåg att trafiken skulle stoppas var inte svårt att förstå. Tyvärr stoppas inte tåg hur lätt som helst (med den bromssträcka de har och den signalutformning som finns). Därför behövde jag svar på ytterligare ett par frågor för att kunna ta rätt beslut. Men dessa svarade han inte på utan fortsatte med att dom skulle bli påkörda om inte trafiken stoppades. Hur som helst lyckades jag trots att jag inte fick ytterligare hjälp av föraren som jag tycker borde stannat till och lagt kontaktdom på spåret där de nödställda fanns. Det hade varit en mycket bra och handgriplig åtgärd i detta fall, som nu uteblev. Var dock glad över att han hade sinnesnärvaro att uttrycka den första halvminutens effektiva samtal.
   När sedan polisen började ringa blev frågetecknen till slut uträtade. Personen i spåret var en förståndshandikappad person som sprungit undan från sin skolklass för att gömma sig nedanför perrongkanten. Därav de personer som försökte få honom i säkerhet och få honom att förstå problemet med att befinna sig i spårområdet, här mitt i spåret...

Den ambulans jag tillkallat kunde dock snart återkallas sedan det visat sig att ingen var skadad i dramat. Skönt men en adrenalinframkallande process innan fakta framkommit och tågen stannats på rätt plats...

En hjälpsam kollega såg till att jag fick ett par minuters extra lunchrast för att kunna se Anias störtloppsbrons i OS bli säkrat.
   Även eftermiddagen blev aningen kaotisk. Fick utföra extra och tidsödande omväxlingar i Västerås pga tyfonfel. Därtill var det spårledningsfel (signalfel) i Kolbäck i samband med avlösning. Lyckades dock komma iväg på ett inplanerat massagepass. Hur underbart som helst...

Kvällen bjöd på tävlingsförberedande kurs. Bra träning i kroppsisolation, att dansa i bilder, att showa växelvis inför varandra och fylla ut pulen med dans mellan taktslagen...

Torsdagen den 16 februari 2006: Hade en ramtur men blev direkt placerad på "Eskilstunaplatsen" följt av friskvård och därefter "Nynäsplatsen" En lugn arbetsdag förutom de störningar ett sjukdomsfall på ett tåg i Flemingsberg ställde till med. Under friskvårdstiden slank jag in på bokhandeln READ-IT. Inhandlade en riktigt spännande bok som redan i sin utformning gav visionära tankar gällande hemsidesskapande. Boken hette "Train of thoughts" med underrubriken "Designing the effective web experience". Inte nog med bokens textmässiga inriktning. Var sida var därtill fylld med bilder hämtade direkt från olika järnvägsmiljöer. Snacka om en komplett upplevelsebok för en webfrälst tågnörd...

Var hemma i Ankis lägenhet om eftermiddagen och kunde njuta av OS-hockey. Sveriges andra OS-match. Visserligen en förlust med 0-5 mot Ryssland, men en bra första period och sedan slarv. Den som verkligen stod upp för laget var Mats Sundin som spelade riktigt stadigt. Kvällen bjöd sedan dans på Nackswinget.

Fredagen den 17 februari 2006: Hade en ledig dag men var långt ifrån så effektiv som jag själv önskat mig. Visserligen lite svårt att begära med gott om OS-utsändningar på TV. Damhockeyn svarade för kvällens och OS kanske absoluta höjdpunkt. En semifinal mot USA som damkronorna efter 2-2 i full tid vann efter straffläggning. Ett spel som med andra ord förde dem till en final mot Canada. En underbar bragd och underbart för Sverige med Sandra Kim i spetsen. Hon var riktigt COOL...

Den planerade ekonomiska revisionen av NSWs ekonomi blev uppskjuten till på söndag. Istället kunde jag roa mig med flera flygningar till Innsbruck och svåra landningar VFR. Både från Munic och Linz. Lagade om kvällen pannkaka...

Lördagen den 18 februari 2006: Tävlingsdag i Ludvika. Anki och jag gav oss av om morgonen till Medborgarplatsen. Efter inhandlande av kaffe på seven-eleven var även jag klar att invänta den NSW-busss som skulle föra oss upp till tävlingsstaden. Det blev en spännande tävling. En tävling som för vår del slutade med 10e plats av 30 och domarsiffrorna 314, 224 och 424. Troligtvis skymde jag ett eventuellt stegfel som Anki lyckades med i ena hörnan under kvartsfinalen. För egen del kände jag det endast i armen. Å andra sidan befann sig Anki bakom mig under den trycka bakåtförningen...

Under den sista delen av tävlingsdagen, då jag redan var utslagen, passade jag på att se lite hockey i cafeterian. En stark match som Sveriges herrar vann med 6-1. Vilket motståndarlaget var minns jag dock inte. Under busshemfärden lyssnade vi sedan på den första uttagningen till den svenska melodifestivalen. Ett blekt utbud av låtar i mitt tycke...

Söndagen den 19 februari 2006: Sedan vi om förmiddagen gått upp satte vi start med taklampsmontage och montage av gardinstång. Jag var mest behjälplig och i övrigt placerad vid min dator. När eftermiddagen kom hade jag ätit pannkaka för att orka med revisionsarbete ute i Märsta. Vi satt där koncentrerade mellan ca 14.15 och 23.15. Det enda avbrottet vi gjorde var när jag inhandlade pizza och dryck åt oss alla. En lunch jag bjöd på efter alla års samarbete. Ett revisorsamarbete som i och med detta års revision gick till historien som "dåtid". Det fanns inte mycket att anmärka på detta år. En otrolig skillnad jämfört med hur det såg ut för ca tio år sedan. Nu kunde jag göra en enkel revisorssammanfattning i ett SMS för att informera styrelsen inför årsmötesplaneringen.

Måndagen den 20 februari 2006: För mig blev det en helt ledig dag då räkenskaperna för Nackswinget redan var genomgångna och klara under söndagsdygnet. Fick därmed en hel del datortid och tid för OS-tittande. Åkte en kortare sväng förbi jobbet innan jag fortsatte ut till NSW. Revisionsrapporten skulle finnas till handa inför det årsmöte jag inte skulle kunna närvara på under tisdagen. Skyndade mig sedan hem för att få se damhockeyfinalen mellan Sverige och Canada. En mycket bra och välspelad match där dock Canada var det starkaste och vassaste laget. Men det var en mycket stark match som slutade 1-4 och som kunde bjudit bra många fler mål. Tyckte svenskorna var riktigt starka i tredje och sista perioden. Mitt hopp försvann egentligen aldrig...

Tisdagen den 21 februari 2006: Hade bytt arbetspass med en kollega som behövde eftermiddagen fri. Nu fick jag visserligen ett relativt kort arbetspass mellan klockan 15.40 och 22.00. Detta innebar dock inte att jag fick en lugn och behaglig trafikledningstur. Nej, istället fick jag dyka mitt i en pendeltågstrafik som verkligen var ur fas. Mörst med intensiv trafik och ibland avancerade trafiklösningar i främst Upplandsväsby. Sedan, efter lunch, ärvde jag trafikstrul på södra sidan om stan. Dels med växelfel under en längre tid i Huddinge. Samtidigt hade jag ordergivning gällande Söderby dåligt spårläge vid en vägskyddsanläggning. Har hört teorier om att en plogbil kan ha fastnat med plogen och rubbat rälerna. Om det är den verkliga orsaken vet jag ej, men spårriktning och mer avancerad felavhjälpning behövdes i ett senare läge. De allmänna förseningarna gjorde att jag ej hade en chans att hinna med vettiga prioriteringar på Nynäsbanan i alla lägen. En riktigt dålig prioritering gjorde inte trafiken mer hanterbar, men hade någonstans sina fördelar i alla fall. Hade dock inte själv velat var pendeltågsresenär ner mot Nynäshamn denna afton då några tåg tvingades vända redan i Ösmo...

Förmiddagen, innan min sena arbetsdag, hade jag nästan uteslutande nyttjat till planering av modelljärnvägens spåranvändningsplan för Askerstad. På kvällen, efter mitt utmattande arbetspass, njöt jag av en underbar simulatorflygning mellan Bromma och Arlanda. Kort och gott en riktigt underbar och minnesvärd kort final och inflygning till bana 26 i samband med att jag kom under molnbasen. Tror visserligen att molntäcket var ganska uppsprucket, men tillräckligt heltäckande för att göra instrumentflygning i princip nödvändig.

Onsdagen den 22 februari 2006: På grund av den sena arbetsdagen fick jag en timmas sovmorgon. Började således mitt "Kolbäckspass" klockan 07.00 istället för 06.00. Inledningen av arbetsdagen var i princip normal i övrigt. Även efter lunch, på "Uppsalaplatsen" kunde jag njuta av god ordning bortsett från ett tillfälle. Då: blockerade ett Gävletåg all trafik i Uppsala i drygt tio minuters tid. Man hade kvitterat bomfördröjningen, dvs fällt alla Uppsalabommar för biltrafiken norrut, fått grönt i signalerna men utan att avgå. Jag var ganska tydlig i min kritik mot föraren när jag efter tio minuter lyckades få tag i honom över telefon. Då hade även Upptågets förare fått gå över till honom och upplysa om att han hindrade all övrig trafik. Min rapport i ärendet visade sig inte vara den enda för denna förare och detta tåg. Tydligen hade han dröjt sig kvar även på Arlanda och därtill hindrat ytterligare ett antal tåg vid avgången från Stockholm utan att göra en ansträngning för att få någonting att fungera smidigt. Inte ens ett dörrfel, som i detta fallet, kan försvara ett sådant "egotrippat" beteende. Kanske vore på sin plats med en vidareutbildning (i mitt tycke) för att skapa lite förståelse för helheten. Bilisterna i Uppsala är visserligen vana vid fällda bommar, men när inte ens en försvarbar anledning finns...

Efter arbetsdagens slut tog jag en avkopplande tur till ett café i närheten av Ankis lägenhet. Kopplade där av med läsning, som sedan på hemmaplan kompletterades med tid framför datorn...

Torsdagen den 23 februari 2006: Hade i grunden en ramtur denna dag, mellan klockan 08.30 och 17.00. Bemannade både "Kungsängenplatsen" och "Uppsalaplatsen" innan jag klockan 14.30 kunde ta ut kompensationsledighet. Då var jag riktigt seg och sliten, längtandes efter någon form av vila. Tog dock pendeltåget till Rotebro för att hämta räkningar. Minns sedan inte om jag väl kom iväg till den sociala danskvällen på Nackswinget eller ej? Troligtvis inte...

Fredagen den 24 februari 2006: Hade en eftermiddagstur som slutade klockan 22.00. Eftersom bandet på Mälarsalen inte lockade nämnvärt blev det en hemmakväll så långt som vi nu höll oss vakna.

Lördagen den 25 februari 2006: Dagen skulle innehålla uppladdning inför den kommande arbetsnatten och en i övrigt hård helg. Vi besökte dock Nackswinget för att gå på Järleforsträning. Vi hade dock aningen svårt att få ut någonting nytt i denna träning denna dag. Kanske för att vi trots allt gjort ett långt uppehåll i tränandet, testat mycket nytt och inte fann så många nyheter just denna dag.

Åkte till jobbet för en av mina favoritnätter på det nordvästra stråket, "Västeråsplatsen".

Söndagen den 26 februari 2006: Efter arbetsnatten sov jag en kort tid i soffan på jobbet. Gick därefter ner till spår 10 för att åka med X2000 till Göteborg. Hade lyckats boka en bra "Just nu-biljett" i 1 klass. Kunde därmed sitta lugnt tillbakalutad och sova större delen av resan ner till Göteborg.
   Efter en liten stunds väntan blev jag hämtad av syrran vid Göteborgs central. Väl framme vid Ljungkullen bytte jag snart om till finkläder. Gemensamt åkte vi sedan till kyrkan för att närvara på Jasmines dop. En trevlig tillställning med en underbart go präst som effektivt tog tillvara på chanserna att få Jasmine glad. Veronica fick äran att hälla upp dopvattnet. Själv höll jag mig lite avsides även om jag hade den stora äran att få bli gudfar åt henne.

I lokalen bredvid kunde vi sedan avnjuta underbar smörgåstårta, lättöl, desserttårta och kaffe. En perfekt avrundning på ett dop där man åter igen fick chans att uppdatera sig i hur släkten på Jockes sida hade det. Därtill blev det en bra uppladdning infök;r den hockeyfinal mellan Sverige och Finland som väntade i OS på herrsidan. En final som var intensiv och som följdes av oss från slutet av första period. Vi kom in i ett laddat läge när det stod 1-1 mellan lagen. Detta resultat ändrades dock redan då vi satt i bilen hem.

Jag gladde mig stort när jag fick slå mig ner i TV-soffan. För mig bjöds en perfekt spänning när Sverige och Finland spelade en mycket jämn match. I matchens sista minuter hade Finland mycket väl kunnat ta hem spelet, men Sverige hade styrkan och marginalerna på sin sida. Nu blev det ett efterlängtat OS-guld. Några av oss tyckte dock matchen var allt för spännande och vågade inte se stora delar av de mest dramatiska matchsekvenserna. Knappast ens målrepriserna... Men det var en storslagen turnering med Mats Sundin främst, tätt följd av Foppa och alla andra storheter...

En stund efter matchens avslut fick jag skjuts av Jocke tillbaka till Göteborg central. Det var nu dags för ytterligare en X2000-resa i första klass. Denna gång hem till en ny arbetsnatt...

Måndagen den 27 februari 2006: Efter en bra arbetsnatt på sydsidan, som jag delade med en av de yngre tågledarna, kunde jag åka hem till Ankis lägenhet för att sova ut. Nu hade vi hunden Yatzy på besök. Anki hade varit ute med honom en längre tid på morgonen och han accepterade att jag faktiskt var lite konstig och sov om förmiddagen. Vid 14-tiden hade jag vaknat till och gick ut med honom. Hade en i övrigt bra dag hemma till dess det var dags att gå över till Hillbo för ett inplanerat tidtabellsmöte gällande modelljärnvägsanläggningen. Vi hann en hel del efter klockan 17.00 och bjöds god mat i ett avbrott under arbetstiden...

Tisdagen den 28 februari 2006: Under förmiddagen passade jag hunden Yatzy hemma i Ankis lägenhet. Först om eftermiddagen lämnade jag honom kvar i lägenheten för att själv gå och jobba. Anki hade planerat att komma hem inte allt för lång tid senare.

Onsdagen den 1 mars 2006: Redan under min korta sovmorgon förberedde jag för kvällens konsert med DEPECHE MODE på Globen. Letade fram svarta kläder för att känna mig välanpassad. I minnet hade jag mötet med publiken från en konsert ett par år tillbaka i tiden, vackert uppklädda och svartklädda från topp till tå. Mitt intryck under denna konsert skulle dock bjuda på en mycket brokig blandning av folk, åldrar och klädstilar. Men visst, de riktiga synthfans som var på plats, var mycket vackra att skåda och beundra...

Arbetsdagen var bra och slutade i lagom tid för att i lugn och ro hinna duscha och byta om. Ett lugn jag trivdes utmärkt med och som gjorde mig än mer laddad inför vad som komma skulle. Min enda farhåga var att förhoppningarna kunde vara lite väl uppskruvade efter ett halvårs ivrigt väntande...

Ryktet på tunnelbanan gjorde gällande att Depeche Mode hade varit insnöade i Oslo under förmiddagen, men att de skulle vara på väg till konserten. Redan i ett avslappnat stadium kändes det som ett ringa bekymmer, så länge de avsåg att komma. Ett halvårs väntan hade trots allt gått riktigt snabbt. Nästan lika snabbt som den förmiddag jag jagade biletter till sju personer och endast av ett rent tillfälle köpte loss den enda biljett jag ansåg vara värd allt kämpande och en satsning av tillgångar. Ett underbart lyckokast så här i efterhand. Hittade ingen bättre biljett vid någon av de senare sökningarna, något jag inte ska sörja. Endast en ståplats framför scen hade givit en större upplevelse och inlevelsenivå. Endast biljetter med anmärkningar av typen; "Begränsad sikt" kunde ibland finnas till försäljning efter mitt biljettklipp framför datorn.

Direkt efter ankomsten till Globens tunnelbanestation insåg jag att en konsertkväll kunde innebära törst på lång sikt. Inhandlade en Fanta Free, som dock endast utnyttjades till hälften. För in till Globen skulle den inte få medfölja enligt kroppsvisiterarna som fick mig att dricka ett par klunkar vid entrén innan jag avyttrade nämnda flaska till förmån för min inpassage. Min livsuppehållande drickbara yoghurt hade dock inga problem att passera visiteringen, som måste ha varit av helt symbolisk art.

Den positiva konsertstämningen började annars i kön mot Globen. Vid första anblicken antog man att alla hade stämt möte på gångbron från tunnelbanan, men när kön til parkettinsläppet syntes mer tydlig insåg man att det snarare skulle handla om att finna rätt kö, än att gnälla. Den kö som så småningom visade sig ringla bort mot insläpp nummer sex gick visserligen i riktning bort ifrån Globen, men bara för att efter ett femtiotal meter vända tillbaka mot de nyligen öppnade portarna.
   Den snåla blåsten gav visserligen en kyleffekt som inte var att jämföra med den enstaka minusgrad som termometerarna angavs visa, men hindrade inte mig ifrån positiva tankar. Började minnas tillbaka och bekänna varför jag stod i denna konsertkö. Egentligen har jag bara en person att tacka för det. Den person som gjorde konfirmationsläsningen lite extra intressant och som framför allt bjöd på ett antal mycket underhällande promenader från konfirmationslektionerna under våren 1986. Charlotta Tannestål finns i mitt varmaste minne genom minst två betydnade handlingar. Dels den hälsning till mig som hon för mig oväntat skrev in i min konfirmationsbibel och de promenader som snart fick mig att öppna ögonen för just DEPECHE MODE. Ett band jag inte hade en aning om vad det spelade för musik. Men hennes lyriska beskrivningar fängslade mig på ytterligare ett plan. Har inte mött henne sedan min födelsedag 1986 och undrar naturligtvis om hon också var på konserten och vad hon tyckte? Sänder härmed i alla fall min tanke och tacksamhet till henne...

Biljetten till konserten med DEPECHE MODE
 

Väl inne i globen tog jag plats på sektion B13, rad 6 plats 40. En plats belägen i princip rakt framför scen och på lagom nivå för att få en bra överblick över hela arenan. Min nyinköpta kikare kom väl till pass. En underbar skärpa och förstoringsgrad trots dess smidiga storlek. Förbandet "The Bravery" hade visserligen några korn av guld, men gjorde endast ett positivt intryck i form av en övergång från en skränig hårdrocksliknande tillställning i början, till en mer synthbetonad och mer harmonisk avslutning. Men det kändes i atmosfären att det var DEPECHE MODE som alla väntade på.

Ett rymdinspirerat Depeche Mode gjorde så småningom entre och inledde med ett par låtar som inte fanns med i mitt medvetande. Måste dock erkänna att jag inte riktigt fullgjort min läxa, sedan jag kom över biljetten. Jag köpte visserligen det senaste albumet, men det har inte avlyssnats speciellt flitigt. Mitt riktiga Depechhjärta finns kvar i 1986-1988 års tappning, bortsett från enstaka nya alster. Därför fick jag vänta till den tredje låten innan mitt konserthjärta började bulta till "A question of time". Då hade jag visserligen redan drabbats av underbara konsertrysningar som uppstod redan vid första frasen, i första låten, som David Gahan framförde på scen. Men den största upplevelsen kom först i mitten av konserten. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att låten HOME skulle vara med under konserten och att den dessutom fängslade stora delar av Globen i en stark antydan till allsång. Dock misstänker jag att detta var en av de låtar som var minst känd för den stora skaran av publik. Något som jag grundar på att ingen i min "Depeche-bekantskapskrets" lyckats känna till denna underbara låt direkt, sedan tidigare.

Ju längre konserten pågick, desto mer kände jag mig hemma. BEHIND THE WHEEL fick ytterligare några fans att fortsätta diggandet stående. För egen del förblev jag sittandes ytterligare en tid, speciellt med tanke på hur konsertovan jag kände mig när PERSONAL JESUS framfördes och nästan alla syntes veta när och hur armarna skulle prisa ljuduppenbarelsen. En fängslan hos publiken som blev total även hos mig när ENJOY THE SILENCE gav allsång som även jag kunde. En tystnad som gav en efterföljande kort pause som gjorde mig minst sagt förbryllad. Var konserten slut nu? Var detta allt jag skulle få se av legenderna? Men jag behövde inte bli besviken i mitt funderande. Martin Gore intog snart scenen själv för att bjuda riktig skönsång innan en tempohöjning bjöds med bland annat JUST CAN´T GET ENOUGH i riktigt åttiotalsstuk. En specialmixad verson av NEVER LET ME DOWN AGAIN avnjöts innan det blev avslutande skönsång igen. En låt som jag onekligen behövde denna konsert till för att upptäcka. Avslutnings numret GOODNIGHT LOVERS skulle komma att prägla många av mina efterföljande veckors nynnande uppblandat med den tidigare konsertlåten WALKING IN MY SHOES. När jag lämnade Globen var jag som nyförälskad i bandet, samtidigt som jag njöt av alla lyriska beskrivningar av konsertkvällen i kön ut, på tunnelbanan och i de efterföljande dagstidningarnas recensioner. Detta samtidigt som jag tyckte att det skulle bli otroligt skönt att komma hem till den för mig mer kända DVD-videnon "101". Åren har ju som sagt var gått och man kan ju inte känna igen allt. Jag behövde helt enkelt sova på alla konsertintryck för att dagarna senare formulera intrycken på följande sätt till en vän som köpt biljett till sommarkonserten:
 
Man kan inte dö utan en konsert med Depeche Mode... Vilka legender...

Efter en promenad från Hötorget fram till Karlavägen tog jag slutligen en buss den sista biten hem till Ankis lägenhet. Som vanligt denna vecka fick jag ett mycket gemytligt välkomnande av hunden Yatzy. Somnade efter en del smältande av alla konsertintryck.

Torsdagen den 2 mars 2006: Att ha en tidig arbetsdage efter en uppslukande och känslosvallande konsert var kanske inte det mest lyckade. Men jag vaknade trots allt pigg och fick en tidig sovrast under min lunch som ifann sig redan klockan 08.30 då jag blev avlöst på "Arlandaplatsen". Ett bevakningsområde som endast gav lite dramatik de allra första minuterna då jag fått tydligt överlämnat att en provkörning skulle gå tur och retur Märsta. I själva verket gällde beställningen och anordningen endast Upplandsväsby. Nu åkte de vidare i och med att det inte fanns någon chans att vända där de befann sig, beroende på bakomvarande tåg...

Efter arbetsdagen hann jag hem en sväng till datorn innan det blev tid att åka till träning med Jenny T. Vi hade stämt träff på Nackswinget till klockan 17.00. Det trevliga med denna tidiga träningstid var att jag kom hem i bra tid. Redan vid 19-tiden åkte jag hem till Ankis lägenhet för att fördjupa mig i modelljärnvägstidtabellsplaneringen och spåranvändningsplan för stationen Askerstad. Ett arbete som började ge resultat och som skulle praktiseras den kommande onsdagen... Det blev mest en del korrigeranden i tidigare planering och ritande av ett spåranvändningsschema.

Fredagen den 3 mars 2006: Dagen började med att jag försov mig. Vaknade endast en halvtimma innan jag skulle vara hos Hillbo för ett möte avstämmandes växlingsplaner och spåranvändning inför den kommande modelljärnvägskvällen med tidtabellskörning kommande vecka.
   Anmälde att min och Yatzys promenad skulle bli aningen förskjuten tidsmässigt. Omkring klockan 10.10 gav vi oss iväg mot ett hem fyllt av katter. Två stycken i alla fall. Det blev ett spännande möte mellan Yatzy och de båda katterna. Alla var de nyfikna men samtidigt mycket reserverade. Den ena katten ville dessutom gärna retas när han fick chansen att smyga efter. Ett retande som kanske egentligen inte var av snällaste art utan snarare för att testa gränserna och sätta hunden på plats. Det var ju trots allt deras hemmaplan och deras kattmat som i ett obevakat ögonblick försvann.

När vi vid 16.30-tiden avslutade vårt möte hade vi hunnit riktigt långt med vårt planerande och vår avstämning. Vi hade även tillåtit oss att beställa pizza för att hålla blodsockernivån beständig och huvudet på skaft.

Promenaden hem blev riktigt intressant. Vid ett gathörn stannade Yatzy och började vanka farm och tillbaka samt resa sig på bakbenen för att se in genom ett fönster på huset. Efter bara några minuters tid visade det sig att det snarare var en parkerad skåpbil som var de huvudsakliga doftkällan. I den fanns det nämligen en mängd hundburar som vi fick se när ägaren av ett hunddagis kom ut från den aktuella porten. Fruktansvärt snälla stilla och lydiga hundar. Man kan förstå att Yatzy var fylld av nyfikenhet och uppskattade hunddagisfröknarnas uppmärksamhet mycket.
   Yatzy och jag fortsatte sedan hemåt och stannade i princip bara till vid en liten isbana som banen spolat ner för en liten slänt. Där var det riktigt roligt att halka omkring...

Kvällen bjöd på en hel del snöfall. Om än lite sent fick jag tag i bilen och hämtade Caisa för gemensam färd ut till Yesterdays där Wahlströms spelade. Jag hade inte någon jättehöjdarkväll, men trivdes bra när jag väl var uppe på dansgolvet. Inte minst var det trevligt att åter igen få dansa med en gammal datetjej som jag för ett par år sedan hade nära kontakt med. Ikväll fick hon åter igen sista dansen... Mest minnesvärt i övrigt var nog den finska danstjej som jag fick dansa bugg med, hitrest för att följa helgens EBBA-cup.

Lördagen den 4 mars 2006: Efter danskvällen på Yesterday skjutsade jag hem Caisa. Sov därefter i mitt eget hem. Om eftermiddagen begav jag mig till Kista för att jaga present åt min far. En riktigt svårfångad present. Till slut hade jag dock fastnat för ett par släktforskningsböcker som det dock var risk för redan fanns i mina föräldrars hemmasamling. Men trots detta den present som kändes mest rätt för stunden...

Åkte vidare in till stan i riktigt svårt väglag med djup och spårig snö. Hittade dock en parkeringsplats som lämpade sig perfekt för parkering, omedelbart vid sidan av en utfart, ett kvarter från Ankis lägenhet.
   Kvällen i övrigt bjöd på pannkakssammanställning, nämnda måltid och samtidigt tittande på den tredje uttagningen i den svenska melodifestivalen för året. Efter detta evenemang fortsatte jag kvällen framför datorn, ivrigt skrivande en växlingsinstruktion till modelljärnvägstidtabellen. Naturligtvis inspirerad av Depeche-DVD på bildskärmen och i mina hörlurar...

Söndagen den 5 mars 2006: Under hela förmiddagen arbetade jag vidare med min växlingsinstruktion för modelljärnvägsklubben och stationen Askerstad. Anki lämnade hunden Yatzy på en veckas hunddagis. Om kvällen, vid 17.30-tiden begav vi oss med bil norrut och hem till mina föräldrar och firande av min fars födelsedag. På plats förutom jag, Anki och mina föräldrar fanns Agneta, Helge och Britta. Runt matbordet blev det en hel del intressanta diskussioner, inte minst gällande relationer, barnbarn osv. Stundtals kom även min morfar i centrum av diskussionerna med personanalyser som till viss del var nya även för mig.
   Innan Anki och jag begav oss hem till stan med 213.19-tåget, tog jag mig friheten att scanna in en del bilder. Främst min konfirmationsbild, men även skolkatalogsbilder från pappas skola årskurs 7, gällande samma år som jag gick i sjuan. Bilder som jag på hemmaplan, hos Anki, direkt laddade in i datorn från det minnesstick jag lånat av pappa.

Måndagen den 6 mars 2006: Efter en datornatt till ca 02.00 tog jag sovmorgon. Försökte dock komma igång med ytterligare nedskrivande av modelljärnvägsväxlingsbeskrivning, men det gick allmänt trögt inledningsvis. Hämtade dock inspiration genom flitigt avlyssnade av Depeche-skivor.

Under min väg till eftermiddagstjänstgöringen mötte jag som hastigast en av Ankis och mina gemensamma vänner, Magnus, som lämnade sin dotter i Ankis grannskap.
   Mina arbetsuppgifter vid Uppsalaplatsen blev relativt kortvariga. En kollega kom för att byta av till förmån för tidig rast. Den plats jag kom till efter matrasten bjöd istället på MEGA-stök i pendeltågstrafiken. Detta samtidigt som min kollega fick slita med sena fjärrtåg och problem. Lyckligtvis hölls en högre bemanningsnivå ca 1,5 timmar över ordinarie tid, innan vi slog ihop våra bevakningsområden från tre till två inför nattrafiken. Men när jag vid 21.40-tiden lämnade min tjästgöringsplats, "Nynäsplatsen" var jag riktigt tom i huvudet och utmattad.

Tisdagen den 7 mars 2006: Tack vare ett turbyte fick jag en sen arbetsstart, klockan 15.40. Förmiddagen hemma blev underbar och välutnyttjad för den växlingsbeskrivning jag hade att slutföra till modelljärnvägskvällen den 8 mars. Nu var det förarna som skulle få växlingen noggrant beskriven för att kunna göra ett bra jobb. Som vanligt inhämtade jag energi och stimulans genom att lyssna på Depeche Mode.

Eftermiddagspasset var inledningsvis lagom rörigt, med signalfel (trasigt grönt sken) mellan Skavstaby och Blackvreten, extra växlng med två hjulskadade pendeltågsenheter i Märsta mm. Men kvällen skulle bli många gånger värre. Nog den värsta trafikkvällen i min trafikledarhistoria utan att det var snöfall utomhus. För andra kvällen i rad tjänstgjorde jag på Nynäsplatsen, vilket i sig inte innebar mer än de senaste dagarnas pendelkaos och uppemot halvtimmasförseningar på Nynäsbanan. Den tyngsta biten, som fick mig att arbeta på gränsen till min förmåga, kom sig av tre stycken olika högnivå tjuvbromslarm på tre separata och långa godståg samt ett lindrigare lågnivålarm för ett pendeltåg. Det sistnämnda gav mest sitt uttryck i extrem teknikstress då larmrapporten inte gick att slutföra på ett smidigt och begripligt sätt. Ett streessomoment som effektivt skulle balanseras mot det kapacitetsutnyttjande som behövdes för att över huvud taget strukturera upp den övriga pendeltågstrafiken. Ett riktigt vasst läge...

Högnivålarmen sträckte sig över ett par timmars trafikkaos och löpande felsökning. Den stränga kylan gav uttryck i fastfrusna bromsar på de godstågslok som varit parkerade utomhus. Just denna afton tydligt utpräglat hos ett järnvägsföretag. När trafikstörningarna var som värst hade jag ett mycket långt godståg stående mellan Mölnbo och Gnesta, ett innen i Järna och ett i Malmsö. I princip var läget detta när jag lättad kunde lämna över till nattpersonalen, med skillnaden att problemen började lösa sig och trafikintensiteten minska en aning. Värmealstrande isbildningar i bromssystemet hade då i vissa fall ihärdigt hackats bort...
   För min del kvarstod en dryg timmas övertidstjänstgöring med tanke på alla larmrapporter och trafikrapportering som skulle slutföras innan hemgång. Åter igen en kväll då jag verkligen njöt av att komma ut i den friska luften för att andas ut och koppla av...

Onsdagen den 8 mars 2006: Äntligen kunde jag njuta av en lättsammare arbetsdag. En andningspause som behövdes för att kunna känna av den framförhållning som man hellre nyttjar i trafikövervakningen, i jämförelse med de direkta problemlösningarna som krävs när trafiken blir stökig. Fick till och med utrymme att arbeta med ställverksbeskrivningen, då elever behövde trafikledningstid.

Under min friskvårdstid införskaffades nya DVD-musikfilmer. Arbetsdagen i övrigt avslutades annars på "Kolbäcksplatse", bland annat med en lite udda diskussion om hur ett A-arbetsområde skulle definieras gällande Västerås Västra godsbangård. Risken var stor att tillsyningsmannen trodde jag ansvarade för större område än vad verkligheten gör gällande, och att han därigenom skulle känna sig tryggare än han borde vara. Men när väl begreppen var genomgångna och åtminstone ordmässigt accepterade beviljades ett arbetsområde med lite extra skyddsåtgärder vidtagna av mig för säkerhets skull. Litade inte hundraprocentigt på att vi hade en gemensam säkerhetssyn i frågan, men nivån kunde anses god ändå.

Direkt efter dagsarbetspasset skyndade jag mig iväg till Roslagsbanan för färd till Vallentuna och modelljärnvägsanläggningen. Tidtabellskörningen blev över förväntan genomförd och fängslade alla till drygt 22.00 då ett helt trafikdygn hunnit genomföras.
   Den efterföljande transporten företogs sedan med bil. Blev skjutsad av Hillbo ända hem, båda upppmuntrade och nöjda över tidtabellsläggningsframgångarna...

Torsdagen den 9 mars 2006: Efter en dagtur på jobbet skyndade jag mig iväg till Nackswingets lokaler för träning med Jenny T. Stannade sedan kvar till den sociala danskvällen, änven om jag avnjöt en härlig dusch direkt efter avslutat träningpass.
   Själva träningspasset hade känts riktigt laddat, intensivt, utvecklande och bra. Men så fort den sociala danskvällen startade gick luften ur mig. Tror att jag drabbades av en rejäl blodsockerförlust, som dock inte riktigt kunde åtgärdas med fika. Lite av energin kom visserligen tillbaka, men danslusten var svårfångad och riktigt avlägsen. Endast ett fåtal ljusglimtar främst beroende på positiv personkemi som smittade av sig positivt.
   En halvtimma innan den sociala danskvällens slut var jag så åter igen på väg hemåt. Hade velat länge och fastnade nu på nedervåningen där jag inspirerades att slå på bastun istället för att åka hem. Egentligen skulle Anki varit närvarande, men hon hade stannat hemma för att bli utvilad och förberedd inför en kommande anställningsintervju. Nu blev jag själv kvar ytterligare ett par timmar, avkopplandes i bastun och sedan städandes en aning i lokalen innan hemfärd.

Fredagen den 10 mars 2006: I nattens inledning hade jag aningen svårt att finna ro för sömn. Därför var det utmärkt att mötas av en dag med ramtur, beredskapstjänstgöring på jobbet. För en gångs skull passade jag på att koppla av i fikarummet och soffan i väntan på uppdrag. En viloprocess som jag ansåg kunde ge arbetsgivaren mer så fort jag behövde aktiveras.
   Mina arbetsuppgifter blev så småningom av lite varierat slag. Inledde som trafikinformatör och rastavlösare på centralens informationsplats hos oss. Slutet av arbetspasset fullgjordes sedan på en av trafikledarnas platser, slut lagom inför hemgång.

Kvällen bjöd sedan en varierad danskväll till PERIKLES. Efter en svag inledning från bandets sida kom de mycket starkt mot slutet av kvällen. När de mot slutet av kvällen även avslutade med nya madonna-alster visade de att de fortfarande hängde med utvecklingen. I mitt tycke riktigt starkt med andra ord.

De största dansintrycken bjöd annars den första pausen. Underbar pausemusik (all heder åt bandets goda musiksmak) som fick igång Anki och mig i underbart dubbeltempo. Med andra ord lugna låtar med utsökta dansrytmer och perfekt fingertoppsinspirerande känsla. Vilken njutning. En njutning som så småningom skulle sprida sig vidare när jag genom Ankis uppoffring fick chansen att lägligt greppa en danstjej som jag ända sedan någon gång före jul lyckats missa trots gemensamma ansträngningar. Nu tog vi igen det med åtta låtar på rad. Tyvärr misslyckades telefonnummerutbytande, troligtvis beroende på min otimeing och riktning mot dansgolvet när vi borde gjort klart de vi planerat. Min tanke var att eventuellt samåka till Yesterday när Anki firade skidsemester. Alltid bra att ha någon med sig till Yesterday, för att inte känna sig vilsen om man inte är riktigt inspirerad och riktigt på hugget...

Jag och Anki tog efter de sista danserna tunnelbanan hem. Riktigt nöjda med kvällen. För Ankis del var det nu dags att ladda inför en skidsemester. Själv gick jag och la mig med siktet inställt på en avkopplande helg med isvaksbad...

Lördagen den 11 mars 2006: För egen del var jag knappt vaken när Anki gick upp, åt frukost och gjorde sig redo för avfärd mot Geneve och så småningom de franska alperna.
   Min dag fick istället en ganska avslappnad inledning. Efter att ha sovit ut lite lagom länge startade förberedelser inför en isvaksbadfest vid en stuga i skogen i Stockholms närhet. Packandet innebar framletande av sovsäck, liggunderlag, handdukar, kläder och den dryck som inhandlats under fredagsen. I mitt fall fick det för en gångs skull bli kartongförpackat vitt vin, DROSTY-HOF från sydafrika 2005.

Vid 14-tiden gjorde jag mig i ordning för avfärd, inför ett möte med några av arrangörerna på buss 744 från Huddinge centrum. Väl vid ändhållplatsen hade vi en knapp halvtimmas promenad ut i skogen till den stuga som var hyrd för helgen invid en mysig sjö. Samma ställe som förra årets vinterfest hölls vid.

Istället för att såga is, (förra årets uppgift), stannade jag kvar inomhus tillsammans med tjejerna för att få fart på eldstaden. Inledningsvis tyckte jag vi hade en alltför ickevärmande eldstadsfilosofi, där vi inte lät luften komma åt veden tillräckligt och där vi framför allt hindrade värmestrålningen ut i rummet genom att lägga på nya icke värmestrålande vedstycken i förgrunden. Men snart hade vi slutat bygga på höjden, för att istället sprida värmeglödgade och brinnande vedstycken över en effektivt stor värmestrålande yta. Det gav gott resultat för värmen i stugan, även om det tog sin tid i alla fall.

Så snart sj&oum;n var uppbruten, isvaken öppen och bastun varm begav vi oss ner till sjön. Alla utom "huvudfotografen" tog plats i bastun och ingick i isvaksgruppen. En trevlig tillvaro som förevigades efter ett antal dimmiga fotoförsök. Två i gänget gav sig till och med på uppdraget att göra snöänglar, trots utomhuskylan i den stjärnklara kvällen.

Efter bastu- och isvaksbadandet gick vi upp till stugan för att inmundiga förberedd taco-mat. Underbart gott och ytterligare understrykande känslan av ledighet. Visst saknade jag Anki, men försökte samtidigt njuta av alla mina vänners sällskap i stället, så mycket som möjligt. Vänner som jag trots allt inte umgås med speciellt ofta.
   När kvällen övergick i natt lämnade två av gästerna oss för nattpromenad genom skogen och bussfärd till mer bebodda trakter. Vi startade samtidigt att spela sällskapsspel. Kanske inte speciellt framgångsrikt, men ändå roande förvånansvärt länge med tanke på hur trötta många av oss var. Även sängfördelningen blev en lite utdragen process. Eftersom vi nu inte var lika många kvar fanns tillräckligt med sängplatser kvar, dock utspridda även i en gäststuga. Eftersom jag hade svårt att riktigt veta vart jag ville sova, annat än ev undvikandes liggunderlaget, hade jag mina tankar på gäststugan. En av mina kvinnliga vänner gjorde också anspråk på stugan, vilket var trevligt, men som samtidigt fick inbjuda henne att välja sällskap. Inte heller jag hade velat sova ensam där...
   Helt rätt förlorade jag slaget om platsen i gäststugan, men fick samtidigt en av huvudstugans bästa våningsängsplatser. Tror det var samma plats som förra gången. Ännu bättre visade det sig ha varit när gäststugans nattemperatur visat sig svårinställd utan en bullrande varmluftsfläkt.

Söndagen den 12 mars 2006: SOlen var redan uppe när jag kollade till hur det stod till i gäststugan. Återvände till min sköna säng efter ett par minuters frisk luft och insåg att jag hade det riktigt bra där jag var, förutom just att luften var aningen instängd. Sov vidare ett par timmar till dess det var frukosttid för oss alla.

Efter frukost diskade och städade vi. Riktigt vilken uppgift jag hade vet jag inte. Stack in en hjälpande hand både här och var och gav fritt utrymme så fort jag fick för mig att jag snarare försvårade ett städresultat som redan var nära ett genombrott.

I lagom tid inför bussfärden hem gav vi oss av efter lite penningafördelning. Jag var mycket nöjd med helgen och tror de andra också hade trivts lika bra. Tyckte det märktes på stämningen. Riktigt positiva vibrationer mellan vissa ögon om jag får gissa...

Min söndagskväll fördrevs sedan i ensamhet i Ankis lägenhet. Gjorde pannkaka som så småningom gav mig den energi som jag behövde för att skapa dagbokstext. Detta samtidigt som jag kunde njuta av DVD och ett partiellt lyssnande till Depeche Modes utvecklingshistoria. En DVD som kommer att få gå ett par gånger innan jag snappat alla engelska beskrivande uttryck som förekommer... Hur som helst, natten är kommen...

Måndagen den 13 mars 2006: Eftersom jag var lite osäker på när arbetsdagen började, åkte jag iväg till jobbet strax före klockan 08.30. Men den mest troliga starttiden visade sig vara fel. Den arbetstur som jag i princip aldrig har i mitt schema började först klockan 11.30. Av denna anledning bjöd jag min arbetsledare fria händer att anlita mig på övertid om han hade nytta av mig. Ett erbjudande som emottogs redan efter fyrtiofem minuters lugn och ro. Den stökiga morgontrafiken och viss mindre personalbrist gjorde att jag fick en plats att övervaka nynäsbanan. Och inte hann det gå många minuterar innan jag fick ett spårledningsfel att ta hand om i Huddinge.
   I övrigt blev arbetsdagen gemytlig. Lyckades bra med möten i Läggesta, inkluderat effektiv backning, då höghastighetsväxeln i Ryssjöbrink inte ville vara med pga isbeläggningar. Vid nittontiden var jag fri för kvällen, en kväll som kanske innebar lite väl mycket lugn och ro. Var långt ifrån så kreativ som jag ursprungligen planerat.

Tisdagen den 14 mars 2006: Kom i tid till jobbet trots att jag hade känslan av att vara sen till busshållplatsen. Trafikövervakningen på "Kolbäcksplatsen" bjöd nästan inga konflikter under morgonrusningen. Oavsett om tågen var i tid eller sena, så kom de i princip där jag ville ha dem för att undvika konflikter i Kolbäck, Valskog och Arboga.

Även efter lunch hade jag en relativt lugn tillvaro på Uppsalaplatsen. Detta trots att ett spårledningsfel inne på Uppsala C kom tillbaka. Ett fel som var riktigt bekymmerssamt för trafiken och fjärrtågklareraren i den tidiga fasen av morgonrusningen. För min del kunde jag styra och förbereda ganska bra den glesa trafik som gick vid lunchtid. Men strax innan avlösningstid, vid 14-tiden var det dags för ett större kaos. Något järnvägsföretag hade fått för sig att flytta en hjulskadad liggvagn från Storvreta ner till Uppsala utan rådgörande och känt tillstånd från Banverket. Det kanske största problemet i sammanhanget var att man därtill anlitat en utomstående tågoperatör och dess lokpersonal för att utföra transporten. En förare som därmed kom i kläm när i all sin hjälpsamhet. Uppenbarligen fick han inte den information av vagnexpertispersonalen som Banverket kunnat förvänta sig, om de ens känt till att transporten skulle äga rum. Troligtvis hade den inte ens beviljats dagtid, är min bedömning just nu. Hur som helst inkom fakta under färd som antydde att inte allt stod rätt till. In på mitt trafikledningsområde blev det efter en tids totalstopp norr om Uppsala ordergivning för det aktuella tåget med en största tillåtna hastighet om 10 km/h. I övrigt framtvingades en avsyning av den bansträcka där den hjulskadade vagnen framförts, och därmed en hel del tillhörande förseningsminuterar. Skönt nog blev jag avbytt för hemgång strax efter att trafiken återupptagits tillsammans med ordergivning om en största tillåtna hastighet om 30 km/h till dess att avsyningen var slutförd...

Väl hemma köpte jag möbelolja till vår nya köksbänk. Om allt går som det ska hinner jag olja in den innan Anki återvänder till Stockholm efter en veckas skidsemester i de franska alperna.
   Insåg att jag missat att köpa putstrasor, men beslöt mig för att sova lite middag innan jag återvände till till köpcentrat för att köpa relativt billigt bommulstyg i form av örngott som jag sett i utförsäljningannonser.

Kvällen i övrigt spenderades i huvudsak till städning och papperssorterande. Mot slutet av kvällen fick jag tid för skrivande och njutande av min dagsfärskt inköpta Depeche Mode-DVD från konsertturnén "Devotional". En DVD som snart gav mig ännu mer inblick i den Depechehistoria jag redan borde känna väl...

Onsdagen den 15 mars 2006: Hade en lagom liten sovmorgon med arbetsstart först klockan 08.30. Hela arbetsdagen förflöt lugnt och trivsamt rakt igenom. Hade gott om tid att optimera trafiken både på "Kungsängenplatsen" och på "Kolbäcksplatsen". Däremellan kunde jag njuta av en lunchrast som perfekt sammanföll med världskuppen i skidor och damernas störtlopp. Härligt att se Ania Persson ta den översta pallplatsen hur säkert som helst. Den vinsten kom lagom till dess det var dags för min friskvårdstid som inleddes med promenad på Kungsholmen och som sedan, när jag tröttnat på den stadsdelen, fortsatte från Kungsträdgården med hjälp av effektiv tunnelbaneförflyttning.

Blev tidigt avlöst och kunde därigenom hinna köpa maskeringstejp, äta och sova ca 30 minuter middagssömn innan det bar av för träning och tävlingsförberedande kurs med Jenny T. En rolig men samtidigt ganska tuff träning där mycket gick ut på att specificera förningspunkter, definiera tryck och drag tillsammans med frisnurrar och grundsteg i möjligast mån. Därtill ska man naturligtvis inte förglömma pulsen. Jenny och jag försökte att finna ut när vi blev stående framför varandra utan kontakt och vart det föreföll bli osäkerhet i fortsatt förning. Vi behövde finna punkter för att både ta och ge energi åt varandra på ett naturligt sätt...

Vår träning avslutade vi vid 21-tiden. Efter en dusch och hemfärd till Ankis lägenhet tejpade jag med maskeringstejp runt de trämöbelytor som skulle inoljas. Vid midnatt var sedan även den första inoljningsfasen klar och jag kunde avsluta min vakna tid med lite dagboksskrivande, även denna kväll med ett DVD-fönster från Depeche Modes konsertturné "DEVOTIONAL", tillspetsat med ett glas vitt vin inför min lediga torsdag...

Torsdagen den 16 mars 2006: Min lediga dag nyttjades till många saker. Efter lite lägenhetspyssel, inoljande av bänkar och hyllor, gav jag mig ut på stan i presentjakt. Hittade ganska snart den golvlampa som jag tidigare tittat ut. Det bästa var att jag nu fann den till det hittills billigaste priset och dessutom i den bronsfärg jag helst ville ha. Återstår bara att se om Anki blir lika förtjust i lampan och färgen. Men jag tror att den matchar soffan och databordet riktigt bra, om hon väljer att behålla den...

På eftermiddagen sorterade jag min tvätt och packade mina tvättväskor för avfärd mot Rotebro. I Tessinparken mötte jag trevligt nog Jenny O som var på promenad med två vaktade barn, vars föräldrar dagen till ära missat lämna hemnyckeln till dagiset varifrån barnen hämtades.
   Även i Rotebro var det ett välkänt ansikte som höll upp dörren framför mig. En förälder till en gammal klasskamrat. Pappan till den person som för övrigt av en slump fick mig att börja dansa. Nog om det...

Tvättstugan bokades mellan 19 och 22. Väntetiden nyttjades dock effektivt till diskande och städande. Främst det förstnämnda, eftersom jag ställt upp det som krav inför min kommande avfrostning av frysen. Under tiden jag tvättade, torkade och vek kläder, i pauserna, stängdes frysen av. De flesta frysvaror hade ett gammalt förflutet och kastades. Lägenhetens frysbehov avskaffades därav och den förblev permanent avstängd på obestämd framtid. Att ha den igång förefaller endast utgöra en risk för haveri, eventuell översvämning och energislukande. Nu kanske elräkningen kan gå ner ytterligare en bit i kostnad.

Hade inledningsvis tänkt återvända till stan, men mina städprojekt hade fängslat mig att stanna... Men i säng kom jag inte förrän långt in på fredagsmorgonen...

Fredagen den 17 mars 2006: Fredagen startade i princip i tvättstugan. Vek ihop all nytvättad och torkad tvätt samt packade den i mina gedigna tvättväskor. Innan jag lät sömnen fånga mig, blev jag fångad av en film på TV. Filmen "WHATEVER" hade nog just börjat när jag kom in i handlingen. Efteråt, när jag sett klart slutet kunde jag läsa mig till att den pågått mellan klockan 03.25 och 05.10. Hur som helst ganska sevärd...

Sov lite drygt sex timmar innan jag åter igen var på benen. Det nattliga filmtittandet fick mig att rationalisera lite i dagsprogrammet. Valde att packa en mc-väska med kläder för kvällens dans, då jag inte längre avsåg att lämna all tvätt i Ankis lägenhet, utan åka utan tvättlast direkt till jobbet. Ett smart drag, borsett ifrån att dansskorna trots allt var i just Ankis lägenhet...

Ursprungligen hade jag sökt semester både fredag och lördag. Den sistnämnda dagen hade beviljats, men min ramtur om fredagen behövdes. Tågledaren hade ingen assistent för dagen, varför jag fick praktisera som detta. Riktigt lärorikt att anordna tå och planera tidtabellen för några av dessa. Vid två tillfällen fick jag dessutom rycka in och lösa av operativt. Tillsammans blev det nog närmare en och en halv timma operativt. Men som sagt var, det var tågledartjänstgöringen som gav mig mest i avseende på kunskapsutveckling och utmaning.

Med tanke på min tidigare semesteransökan och tågledarens avslag fick jag trots allt gå lite tidigare än schemat sa. Å andra sidan hade jag inte tagit ut någon lunchrast, så det jämnade i princip ut sig...

Tog efter avslutat arbetspass bussen till Ankis lägenhet för att hämta dansskor. Åt lasagne och åkte därefter ut till mina föräldrar för att låna bilen. Därefter direkt till dansen, dit jag anlände klockan 23.00. Pengarna räckte, men knappt. Dock tack vare att jag lånat 40 kronor från mina föräldrar före avfärd. Som kompensation för att jag anlände sent till dansen blev jag väl omhändertagen, utan krav på garderobsavgift och med en inträdesbiljett som berättigade till fika vid lämpligt tillfällen. I princip anlände jag när pausen startade. Något som inte gjorde något i och med att jag nu hann prata lite extra med Patrik och så småningom även med Caisa och Pelle.
   Danskvällen som sådant var ganska bra. Hade nog behövt ett par timmar till för att vara i närheten av att få nog, men hann ändå dansa med ganska många godbitar... Sammantaget dock en danskväll som får ett medelbetyg rent känslomässigt...

Lördagen den 18 mars 2006: Efter att ha dansat två timmar på Yesterday fanns krafter kvar. Men samtidigt som gärna hade fortsatt dansa till BOOGART var det skönt att få åka iväg. Jag hade en viktig punkt kvar på nattens dagordning innan läggdags. Caisa och Pellen (som jag lovat skjuts) hade Patrik att lifta hem med, så jag kunde direkt styra bilen in mot stan och Ankis lägenhet.

I nattens sena timma fick köksbänken och en nyligen tillverkad hylla det tredje och sista lagret av olja. Ett trevligt nöje som jag blivit van vid och som ger ett mycket njutbart resultat för ögat. Innan jag sedan kom i säng hann det gå ett par timmar, men skön sömn blev det...

Steg upp en bit in på förmiddagen och försökte strukturera dagen i huvudet. Bilen stod och vätade på att ta mig till Rotebro efter frukost. Inledde dock med att ta bort all maskeringstejp som omgav köksbänk och den hylla som jag under natten oljat in. Polerade dessutom de inoljade ytorna en aning innan jag tillät mig att spisa frukost.

Sedan följde en lång rad bilfärder. Först hem till lägenheten i Rotebro för att lämna restprodukter av den senaste veckans nyttoarbete. Åkte sedan vidare till Coop Forum i Rotebro. Åter till min egen lägenhet för att hämta all den tvätt som stod färdigpackad sedan fredagsmorgonen. Efter en välbehövlig biltransport in till stan packade jag snabbt ut ur bilen, parkerade den, lastade upp allt i lägenheten och begav mig ut på bilfärd igen. Inte konstigt att bilens trippmätare visade på 160,8 km när jag nu lämnade tillbaka den hos mina föräldrar. Detta trots att jag insåg att jag saknade mat jag borde ha tagit med mig från kylskåpet i Rotebro. Därav fick det bli en kommunal färd vidare norrut och ytterligare ett hembesök. Trevligt med tanke på att jag åter igen fick tillfälle till att lyssna på ENJOY THE SILENCE med Depeche Mode på min underbara hemstero invid sängen. Men så snart matvarorna var packade begav jag mig iväg igen.

Jag hann bara utanför ytterdörren innan jag fick nya problem. Lastad med soppåsar, min ihopplockade mat och en ryggsäck var det dags att svara i mobiltelefonen som ihärdigt ringde. En vän till mig ombads ringa igen efter tio minuter.
   Väl vid Rotebro station hade jag för avsikt att ringa upp. Men det behövdes inte, för samma röst gjorde sig nu gällande live, tjänstgörande på norrgående pendeltåg. Jag skulle visserligen mot stan, men nappade nu instiktivt på att ta omvägen via Märsta för att vara lite social. Ytterligare lämpligt eftersom jag visste att "Blomman" skulle vara i Märsta och sköta om vagnavkopplingarna där när vi kom fram.

I Märsta blev det än mer uppenbart att världen är liten. Även en passåkande tågväk;rd, in mot stan, ingick i min bekantskapskrets så som tidigare trafikinformatörskollega. Nu blev det helt plötsligt svårt att veta vem man skulle vara mest social mot och framför allt när? "Blomman" hade ju sitt aningen tidspressade frånkopplingsuppdrag att sköta. Hur som helst, jag anlände ett par minuter före avgångstid till den hytt Niklas hade tagit i besittning för sin tjänstgöring. Kirsi fick jag lämna för en egen förhoppningsvis trivsam passåkningstur...

Kvällen i stan skulle bjuda ett noga planerat städprogram. Tidsbristen började visserligen göra sig påmind, men jag kunde inte klaga över dagsprogrammet i något avseende. Trevligt att ha dagar man bara känner sig nyttig med. Nu ska vi visserligen räkna bort den ekonomiska aspekten, med tanke på att jag tidigare under dagen fastnade för en billig DVD-filmsrea. Hittade bland annat en av mina "All time favorite" i filmen "Can´t buy me love". Hur som helst, det diskades, lyssnades på den svenska melodifestivalen, städades, småmöblerades med mera. När jag var klar var klockan en bra bit över midnatt, söndag morgon. Ankis plan skulle enligt uppgift landa kring midnatt och hon skulle komma hem ifrån en härlig veckas offpistskidåkning med bland annat helikopterfärder. Riktigt vasst och häftigt i mitt tycke... Till hennes hemkost fanns nu i alla fall tända ljus, uppblåsta balonger och en relativt välstädad längenhet med ett antal överraskningar och presenter...

Söndagen den 19 mars 2006: Något totalt grepp om hur och när Anki skulle komma hade jag tydligen inte. Inget negativt i sig, eftersom jag till och med hann sitta ner och skriva dagbok någon timma, efter den avslutade städningen, innan hon klev innanför ytterdörren. Vid det laget hade jag även hunnit inhämta mer korrekta fakta via mobiltelefonen. Hennes beräknade ankomst var verkligen exakt med midnatt då det inte var direktflygen från Genéve som hon medföljde utan ett med byte i Köpenhamn.

När Anki kom hem möttes hon av tolv tända värmeljus och två vanliga ljus på vardagsrumsbordet, ett antal kringspridda ballonger och ett paket på bordet från mina föräldrar. Mitt paket stod enkelt inkilat mellan soffa och databord, utan mer omslag än en av soffans filtar. Men trots att Anki brukar vara trött om kvällen och natten, så syntes intet av detta denna natt. Vid tretiden på natten startade således ihopmonteringen av den tvåarmade golvlampan "Aneta Duo, Brons". En riktigt vacker golvlampa i mitt tycke, som nu kunde belysa både databord och soffa samtidigt.
   Det var skönt att få krama om Anki och känna henne i hemmiljö. Jag tror att klockan var närmare 04.30 innan vi slog oss till ro i natten och Anki kunde fortsätta att smälta intrycken från den underbara off-pistguidade skidveckan som inte minst innehållit besök i en italiensk liten by, med underbar italiensk trerättersmiddag och helikopterflygning, just på hennes födelsedag.

Söndagen blev för min del en dag fylld av återhämtning, inte minst sömnmässigt. Detta samtidigt som jag laddade inför en kommande arbetsnatt. Jag tycker nog att Anki verkade bra mycket piggare än jag. Å andra sidan brukar ju min kropp gå in i en slags förberedande och anpassad koma inför just mitt nattarbete.

Om eftermiddagen köpte vi lax som ugnsbereddes på saltbädd och som serverades med god romsås och potatis. En köpt chokladnöttårta från min urfrostade frys utgjorde sedan efterrätt sedan jag sovit ytterligare någon timma. Mycket god, även om magen tillfälligt gjorde lite uppror på allt gott...

Nattjänstgöringen följde inte riktigt mitt schemas givna ramar. Tydligen hade jag denna helg fått två stycken "andranätter", något som gjorde att jag egentligen var en timma för tidigt till jobbet. Förstår dock inte varför, eftersom det var en kollega till mig som fått min och som därtill lyckats få konstiga turer hela helgen (som det skulle visa sig).
   Hon fick hur som helst välja vilken plats hon ville sitta på, och valde den som förväntades ha en del arbeten ute. Mest för att träna och ytterligare komma in i den relativt färska rollen som fjärrtågklarerare.

Inom det område som jag därmed övertog blev det en hel del spännande trafikproblem att lösa, där jag i princip bara lyckades beroende på min erfarenhet att känna på mig när allt inte är som det ska. Detta gällde både söndagskvällen och måndagsmorgonen.
   I Mellösa har ett av två spår varit avstängda på tok för länge beroende på rälsbrott eller en spricka i en växel. Detta höll nu på att få till följd att ett persontå och ett godståg skulle mötas på samma spår, samma station. Men som sagt var, min tunga fanns precis där den skulle och jag kunde utan stök, med bara sekunders beslutsmarginal, flytta mötet enligt normala prioriteringsregler i samband med felaktigheter...

Nästa problem gällde Katrineholm där jag tvingades till rundgång på ett godståg för att någorlunda smidigt förmedla det från Norrköping mot Hallsberg. En bra förare som också besatt kunskap och säkerhet. Här stördes endast det drabbade tåget av ytterligare förseningar. Men detta samtidigt som övrig trafik kunde passera störningsfritt och i perfekta omgångar för mig.

Det sista min fingertoppskänsla fick styra upp tidigt om morgonen var ett fordonstillkopplingsförfarande som höll på att misslyckas. Från uppställningsbangården meddelade man inte i tid att man skulle bli sena. Därav var det bara min minnesbild av en tillkoppling som gjorde att jag instinktivt höll tillbaka den under tiden jag sökte fakta. Ett par minuter senare kunde de koppla ihop enheterna i rätt ordning vid plattformen i Eskilstuna. Den första enheten utväxlad från lokstationen och den andra i det tillbakahållna tjänstetåget från Västerås...

Måndagen den 20 mars 2006: När alla problemlösningar genomförts under nattpasset (beskrivna under söndagen), kunde jag med gott samvete åka hem till Ankis lägenhet för lite sömn. Sömn som jag inte intog omedelbart, utan först efter att en stadig frukost inmundigats.

Under dagen höll jag en mycket låg profil. Vaken ett par timmar, sedan åter igen sovandes en stund. Var till exempel inte speciellt aktiv när Ankis far tillfälligt kom förbi för att undersöka om en borrmaskin lämnats kvar. Nej, jag fick springa rund och leta efter mina träningsoverallsbyxor och vända dem ut och in innan jag var någorlunda representabel att öppna ytterdörren.
   Efter besöket blev det dock mer fart på mig. Med knappt om tid innan en centralt belägen ljusbutik skulle stänga duschade jag och gav mig av för att införskaffa ytterligare en golvlampa av modellen "Aneta duo" i brons. Presenten till Anki hade fallit i god smak och min längtan efter en egen, lika dan, gjorde att vi kunde förse båda ändar av soffan med trevligt dimmerstyrtljus.

Innan Anki hann hem för kvällen, (hon besökte sina föräldrar), så åkte jag iväg till jobbet. Hade förberett mig mentalt på en stökig arbetsnatt med tanke på att både arbetsinsatserna vid Brista, (Märsta-Norslunda), och vid Uppsala central börjar ta form och fart. Men alla beviljade arbeten togs inte ut och det blev en bra natt med god struktur. Detta trots att ett fordon vid Bristajobbet fick dra över tiden pga en fastjobbad (hydraulikhavererad) arm nyttjad till kontaktledningsstolpsättande. Men precis som natten i övrig kom tågen utspridda på exakt lämpligt tidtabellsläge, utan att behöva hindras av övrig trafik i någon riktning. En av de arbetsnätter där jag tvingats försena minst antal tåg...

Tisdagen den 21 mars 2006: På hemmaplan, efter det välgenomförda nattarbetspasset vid norra delen av stockholmsområdet, åt jag en rejäl frukost innan läggdags. Sov sedan riktigt bra till dess rummet bar varmt av instrålande sol. En sol som dock gick i moln framåt eftermiddagen.

Först efter att ha sovit ytterligare en stund på eftermiddagen kände jag mig pigg. Nyttjade kvällen till dagboksskrivande och samtidigt studerande av flyg-DVD-filmer som omväxling till Depech Mode-konserten Devotional, som jag redan hunnit se en gång under kvällen. Anki låg i soffan och njöt av en bok som redan ska ha fängslat rejält kvällen före...

Onsdagen den 22 mars 2006: Packade väskan för två fortbildningsdagar på Södertuna Slott utanför Gnesta, direkt när jag vaknat. Klockan 08.15 befann jag mig tidtabellsenligt utanför jobbet på Kungsbron. Vi bussades snart via Södertälje syd övre till slutmålet utanför Gnesta. Dagen präglades av Kaffe, underbar mat och lärorika genomgångar. Positivt för i år var att mängden grupparbeten var kraftigt nedbantade. Därmed fick man en högre nivå på genomgångarna, i ett bättre tempo.

Efter kvällens middag hade jag för avsikt att vila ut på mitt rum. Men jag hölls kvar i aktivt tillstånd genom en biljardutmaning tillsammans med Tobbe och Stefan W. Eftersom vi var tre personer bytte vi ofta laguppställning. Trots att jag inte hade mycket av precission, såg det länge ut som om jag skulle gå obesegrad genom turneringe, främst genom de andras mer avgörande misstag. Men i den sista omgången utmanade Stefan mig i en relativt lång duell. Han vann välförtjänt efter en match med ett litet övertag hela tiden. Men det var ändå spännande eftersom vi varierade oss med stor kvalitetsspännvidd mellan de riktigt bra och urusla stötarna.
   Direkt efter biljarden såg jag min chans att hinna njuta av bastuvärmen som var utlovad till klockan 23.00. Några badbyxor hade jag inte planerat för, annat än i resväskans packning. Men eftersom jag var helt ensam kvar i relaxavdelningen såg jag min chans att ostört kunna bada ändå. Inget långvarigt dopp, men ändå skönt med ett par simtag följt av ytterligare en kort basturunda. Lite tråkigt var det att vara ensam, men alla omklädningsrum syntes tomma.

Torsdagen den 23 mars 2006: Strax efter klockan 07.30 var packandet färdigt och frukostplatsen intagen. En underbar hotellfrukost som mycket väl stämde överens med de fyra stjärnor konferenshotellet uppvisade. Stjärnor som ytterligare visade sig i all god lyxmat som avnjöts i dagarna två.

Undervisningen fortgick på ett mycket välplanerat sätt. Jag trivdes stort, även om jag lika stort upprördes över att man ännu inte såg någon tendens till verklighetsanknuten tillämpning av en tilläggsföreskrift BVF 999.22. Jag ifrågasatte skarpt om arbetsgruppen verkligen var närmare en säkerhetsskärpning och tillämpningsunderlättande metoder. I mina ögon sett saknades allt ifrån riskanalyser till förbättringsanalyser. Här var den del av utbildningen som fick mig att koka. Vi har ändå väntat i tre år på en tillämpningsbar och säkerhetshöjande föreskrift som matchar verklighetens förutsättningar. Frågan var bara vem man skulle behöva väcka? Vilka som förnekat problematiken och varit nöjda med det i det närmaste omöjliga och otillämpbara?

Mitt adrenalin räckte gott och väl under hela bussfärden hem. Därav kunde jag effektivt plocka fram min bärbara dator och strukturera upp de punkter som gav föreskriften dess stora brister. Ett arbete som fortsatte under hela kvällen och som inte var färdigförfattat förrän strax före midnatt. Då fanns det nära nog två sidor A4-text som ringade in problematiken med verklighetsnära kraftord och analyser. Men det viktigaste av allt, där fanns en viktig beskrivning av tänkbara åtgärder för att få Banverket och järnvägsföretagen att bli nöjda. En åtgärd för att underlätta säkerhetsarbetet och samtidigt minska resursslöseriet av idag.
   Somnade nöjd, om än uppe i varv...

Fredagen den 24 mars 2006: Hade en riktigt rolig förmiddag vid Uppsala C. En hel del intensiva trafikperioder och tillfälliga stunder av spårbrist. Ett prioriteringsbeslut hade jag nog fattat annorlunda om jag handlat helt på egen hand. Men nu kom jag och kollegan fram till ett mindre lyckat beslut, dvs förutsättningar som det inte arbetades vidare med...

Arbetsdagen fortsatte sedan dels på Eskilstunaplatsen och sedan, efter lunch och friskvård, på Nynäsplatsen. Relativt lugna arbetsplatser...
   Brevet från torsdagen sändes vidare och hade dessförinnan fått korrekturläsas av andra i järnvägsbranschen. Ett förfarande som kändes bra och ytterst nödvändigt.

Om kvällen åkte Anki och jag gemensamt ut till mina föräldrar för att låna bilen. Den tog vi sedan tillbaka in till stan, in mot Mälarsalen. Parkeringsplatser var det inte speciellt gott om, men vi hittade en utmärkt utanför Ankis tidigare arbetsplats, Länsrätten.

På Mälarsalen spelade SCOTTS. Ett band som jag har otroligt skiftande åsikter om. Åsikter som blev så tydliga och så uppenbara denna afton.
   Efter ett tveksamt utbud av medryckande bugglåtar var det gott om helt underbart framförda foxtrottlåtar. Många av dessa lugna låtar perfekt för oss "nostalgiker", som Malin uttryckte det, i vår längtan efter åttiotalssnyftare. Ja, foxtrottarna fick en att stanna kvar. Detta trots att pauserna var årets riktiga katastrofer. Det är flera år sedan jag flydde pausemusiken, kände mig spyfärdig och ville gå hem. Danskvällen räddades av goda vänner, en god fika (musikskyddad) och en tro på fler foxtrottlåtar. Om bandet skulle leta bugglåtar i samma moderna anda som foxtrottlåtarna representerade, skulle de kunna nå oanande framgångar. Men den blekhet och osmaklighet som presenterades i pausemusikvalet får mig att tvivla på annat än framtida övergång till mogenbandsmusik. En stämpel som inte behöver vara negativ i sig, men som kräver ännu mer av musikerna för att vara bra...

Lördagen den 25 mars 2006: Efter en som mest halvbra danskväll till SCOTTS skjutsade vi Malin till Gärdet. För egen del gällde det att samla sömntimmar. Vid åttatiden inhandlade jag nämligen frukost vid 7-eleven på Valhallavägen. En frukost, kaffe, yoghurt och bulle, som skulle vara startskottet för en tävlingsdag med Jenny T i Eskilstuna.
   Tillsammans med Avocado, Nannis, Jenny O och Peter L satte vi av från centralen mot Torshälla. Vi ankom i precis lagom tid till lagledarträffen som Nannis skulle vara med på.

Jenny Thorell och Lasse Ålander 060325, Torshälla, Eskilstuna.
Foto: Peter Lundström

Jenny T och jag hade en riktigt bra uppvärmning. En bra blandning av att ge allt och att få samla krafter. Det första heatet gick också riktigt bra, som det kändes. Domarsiffrorna var visserligen inte lika entusiastiska, men känslan var den rätta.
   Semifinalen kändes också bra, men var nog lite mer styrd av mig. Jenny fick inte riktigt den frihet som vi ville framhäva. Det blev slutligen en sistaplats i semifinalen, 14 av 24. Men hur som helst fick vi vara någorlunda nöjda. Närmare en framgång än resultatet visade och goda tendenser till "sväng" även från min sida...

Hungern för skaran av hemvändande medresenärer skiftade. Vi valde dock en Eskilstuna-restaurant som jag hade för mig var helt ok. Nu i efterhand en som jag skulle avråda ifrån. Pizzor tror jag fortfarande att de behärskar, men den kyckling som serverades var tveksamt tillredd och fick returneras, för att återvända i ett mer utbränt skick. Personligen hade jag dock valt mer ätbara hamburgare, men utan mycket mer än ketchup innanför brödet. 150g kött skulle det visserligen också finnas, men smaken av det övertogs av tomatketchupsmak.

Med varierande grad av mättnadskänsla fortsatte vi vår färd hemåt. Efter att ha stannat till vid Gullmarsplan och Fridhemsplan fortsatte "Nannis" med mig hem. Under tiden jag checkade min post gjorde hon sig i ordning för festande i solna, dit jag så småningom skjutsade henne på glashala smågator. Cirkulationsplatserna vid Solna centrum var inget annat än nyspolade isbanor.

För egen del fortsatte jag min bilfärd. Gjorde ytterligare ett ärende i hemmet innan jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar. Tåget fick sedan i sen timma föra mig tillbaka till stan, där Anki väntade efter en dag på trädgårdsmässan med sin mor.

Söndagen den 26 mars 2006: Att jag var trött under förmiddagen hade nog inget med den förlorade sommartidstimmen att göra. Nej, jag var nog i ett förstadium till den förkylningskoma som jag skulle drabbas av under den senare delen av eftermiddagen. Vid det laget en blandning av alkoholdåsighet och huvudvärkstyngd. Men det är synd att klaga. Speciellt med tanke på att jag hann njuta av riktigt god mat och socialt umgänge innan tröttheten och feberkänslorna dök på.

Efter en slow start om förmiddagen var gick Anki och jag över till hennes föräldrar, via hennes farmor. Utomhus var vinterns snösmältning riktigt påtaglig. Många riktigt djupa vattenpölar att kryssa emellan längs gångvägarna och rikligt med kuperade isvallar. En mycket homogen och bra vinter börar nu se sitt slut. Fortfarande är dock gräsmattorna prydda av det snötäcke som har legat sedan december 2005. Om mitt minne är rätt (även hörsägen) var det den 27 december som snön lät täcka marken. Den snörikaste vintern sedan början av 1980-talet. Eventuellt 1982...
   Hos Ankis mor och far firades Ankis 32-årsdag i efterhand. Därav champagne, god mat och rödvin. Som avslutning en underbar färskfruktskompott i kombination med en riktigt spännande och utsökt chokladfondue.
   Efter middagen och lagom till efterrätten, kunde vi dessutom avnjuta ett digert och vackert bildspel från den senaste USA-resan Ankis föräldrar varit på.

Under en stor del av kvällen var jag sängliggande. Piggnade till något i sen timma och betalade räkningar, skrev e-mail, pluggade lite databaskunskap (access) samt skrev dagbok. En trevlig blandning data-betingat arbete som simultant avnjöts tillsammans med musik-DVD en bit in på natten mot måndag

Måndagen den 27 mars 2006: Under natten var jag svårvaggad. Drömde om att få köpa en riktigt bra synth. Hade under söndagen fastnat för en Samplingssynth som skulle utgöra ett riktigt bra komplement till den synth BIT 99 som numera har kultstämpel. Känner för att återknyta kontakten med mina musikvänner från ungdomen och vara nyskapande... Synthen jag nu fallit för i drömmarna är en "ROLAND V-Synth" som troligtvis ligger i 20.000 kronorsklassen. Underbart att drömma i alla fall... Det enda som egentligen talar emot är hur fritiden ska fördelas på ytterligare en återupptagen hobby?

Under dagen kunde jag lugna mina drömmar en aning. Det såg inte ut som om jag skulle premieras med någon livsavgörande eller hobbyavgörande summa. Dock riktigt inspirerande att, som det ser ut, erhålla 1000 kronor i premie för ett inlämnat förbättringsförslag. Ett förslag som i somras inlämnades med förslag på åtgärder för att stärka säkerheten i samband med evakuering av tåg. Åtgärder som i extremfallet även skulle kunna spara och skydda liv i en nödsituation, beroende på underlättad kommunikation mellan ombordpersonal och trafikledningspersonal.

Arbetsdagen blev underbart lättgenomarbetad. Alla beslut jag fattade kändes som beslut i rätt riktning och problemen jag ställdes inför kunde undvikas effektivt genom framförhållning och aktiv övervakning. Detta gällde såväl "Uppsalaplatsen" som "Nynäsplatsen". På den sistnämda platsen hade jag dock en förare som kort och gott uttryckte sig enligt följande:
 
"Och vad står på nu?"
Jag blev tvungen att svara att allt såg normalt ut hos mig, att han fick beskriva vad han upplevde...
Svaret blev inte helt överraskande:
"Ja, jag har kör, vänta stopp här, och det är kör bredvid mig."

Den vanliga misstänksamheten och bristande kunskapen om den egna tidtabellen gav sitt uttryck när jag tidtabellsenligt höll detta aningen tidiga 160 km/h-tåg bakom den Gnestapendel han har tidtabell att ligga efter Gnesta-Järna, samtidigt som jag parallellt tog om ett sent X2000-tåg lite smygande förbi Gnesta-Södertälje syd övre, utan uppehåll. Någon stress med X2000-tåget hade jag i sig inte, eftersom han därefter skulle få ligga bakom ett tidtabellsenligt godståg fram till Älvsjö.
Hur som helst, lite intressant med den misstänksamhet man hela tiden har att göra i sina trafikledningsbeslut. Tilläggas kan dock att det var ett mycket trevligt samtal som hade glimten i ögat, i synnerhet mot slutet av samtalet...

Tisdagen den 28 mars 2006: Efter en lagom utsövande sovmorgon gick jag upp, åt frukost och satte mig vid datorn. Fortsatte att drömma om en ny synth, men nyttjade därtill tiden till dagboksskrivande. Nöjd och belåten fortsatte jag sedan vidare till jobbet och arbetsdagen som startade klockan 14.00 på "Katrineholmsplatsen". Hade en relativt städad tillvaro förutom under den sista timmen då ett växelfel i Järna påbjöd mig att huvudsakligen köra enkelspårsdrift mellan Bränninge och Järna samt Södertälje syd övre och Järna. I huvudsak endast småförseningar, bortsett ifrån det godståg som först kom till en signal i stopp och vars förar ej hörde av sig.

Under rasten passade jag på att lämna driftledningscentralen. Åt lite onyttig hambugermat på Burger King innan jag återvände för att bevaka "Arlandaplatsen". Även denna arbetsuppgift föll mig väl i smaken och jag avböjde att få gå hem tidigt, när detta erbjöds. Istället fick jag arbeta med ett olyckstillbud mellan Sala och Broddbo, där oidentifierat objekt påkördes och förde med sig att luftslangarna mellan vagn 3 och 4 lossnade p6aring; olycksgodståget. De sista vagnarna stod kvar över en vägskyddsanläggning, men inget fientligt objekt kunde iakttas i vid kontroll av hela tåget. Ytterligare ett tåg fick sedan framgå för att kontrollera uppgiften, innan trafiken släpptes på i normal omfattning.

Stannade kvar en kortare tid för att slutföra larmchecklistor och för att rapportera förseningsorsaker. Därtill fick min avlösande kollega problem med styrandet av Uppsala, varpå en omstart av ställverket blev nödvändig. Vid detta laget kunde jag bara konstatera att man ej kommit närmare felkällan till tidigare signalfel i Upplandsväsby, men att lugnet på anläggningen fanns inom räckhåll...

Onsdagen den 29 mars 2006: En underbart spännande dag låg för mina fötter. Visserligen en relativt normal start på dagen, med arbetsstart klockan 08.30. Hade gott om A-arbeten under mitt bevakningspass på "Katrineholmsplatsen". Men en lyckad arbetsinsats när planeringssamtalen väl börjat inkomma och struktur i begärandeförfarandet kunde skapas. Det jobbigast är att alla tror att det är lugnt bara för att det tillfälligt är en tjugominuterslucka mellan tågen där just de befinner sig. Därtill var det idag tre arbetslag som tyckte lika dant och ville ha mycket effektiv arbetstid... Arbetstid som måste planeras, startas och avslutas inom mycket strukturerade former som naturligtvis drar ner på den effektiva arbetstiden för det arbetslag som kommer sist in med begäran, eller som har brustit i förplaneringen. I dag var dock alla skärpta inom en kort tidsram.

Friskvårdstiden nyttjade jag för en lite längre promenad, bland annat till "Förstärkar Doktorn" vid Fridhemsplan. Här provade jag dagens första synth-förälskelse. En förälskelse som dock blev kortvarig när jag analyserade dess brister. Synthen, "microKORG" kunde visserligen bjuda underbart ljud och härliga ljudmoduleringsegenskaper, men skulle knappast ge mig den äkta spelglädjen någon längre tid. Priset 3750 kr kändes lockande lätt att frambringa, men fick anstå för allt sunt förnuft. Nej, eftermiddagen skulle bjuda på det ultimata provet för denna dag...

Efter en kortare tids övervakningsarbete på "Nynäsplatsen" avslutades vid 15.00. Då begav jag mig till Södermalm för ett besök i en ny musikaffär, "4 sound". Här kunde jag för första gången njuta av fingrandet på min drömsynth, "Roland V-synth". En skapelse som kostar ca 24.900 kronor men som kan bjuda oändligt med musikskaparglädje och samma grad av utmaning. Nästan lite skrämmande att inte riktigt inse om man ska kunna nyttja all teknik. Teknik som inte direkt ges tydliga gränser, då samplingsteknik kan nyttjas för att föra in nya ljudvågformer f&oumml;r bearbetning i tid och rum. Hoppas jag lyckas bli snål i år, så att jag får råd...

Efter en bit mat i hemmet, Ankis lägenhet, begav jag mig ut till Ceylon, Nackswingets lokaler i Finntorp. Tävlingsförberedande kursen blev fylld av tankearbete. En hel del "pulsträning" men också digert tankearbete på yttre hållen förning och sväng till pulsen. Hade svårt att njuta av dagens dans, men den var givande. Ännu mindre kände jag för att stanna kvar och träna efteråt, men den ytterligare timman gav också riktigt mycket. Åter igen finns tecken på att vi kan finna en gemensam och så småningom homogen puls inom paret. Mycket arbete, (egentligen trevlig utmaning) kvarstår dock...

Torsdagen den 30 mars 2006: Gick upp relativt tidigt för tjänstgöring med start 06.30 på "Uppsalaplatsen". Förutom att ett par sena tåg grötade till allt vad det gäller samtidiga tågvägar i Uppsala. Säkerhetsrelationer, med skyddssträckor för vart tåg, som verkligen kan stanna upp trafiken om man inte tar tågen i rätt ordning. Men jag lyckades riktigt bra tack vare att godsväxlingen var med på noterna och avslutade precis när jag önskade. De fick visserligen god förvarning också. Men sju tåg skulle ut från Uppsala inom loppet av tolv minuter, vilket infrastrukturmässigt i princip är en omöjlighet. I synnerhet med tanke på att några av tågen skulle få en chans att komma in till plattform också. Lika uppstyrt det...

Efter en avkopplande lunch övervakade jag istället Svelandsbanan och Eskilstuna. Samtidigt fick jag erbjudande om nattjänstgöring, vilket föranledde avlösning och hemgång redan klockan 11.30. Sagt och gjort, jag packade ihop mina saker och åkte hem för nattsömn. Den enda nyttosysselsättningen under eftermiddagen var således en kort matinförskaffning och ätande förutom massor utav sömn.

Klockan 20.40 var jag åter igen på jobbet. En olycka i närheten av Linköping, ett dygn tidigare, (Kollision mellan Östgötatrafikens lokaltåg och Inlandsgods urspårade timmerlast), gjorde att merparten av nattens trafik omleddes via Hallsberg. Således en mängd anordnade tåg med udda tågnummer som skulle paras ihop med rätt tågs fortsatta färd och tågnummer. En natt som denna skulle det vara riktigt lätt att skicka tågen i fel riktning på respektive grenstation. Med andra ord handlade mycket av nattens tjänstgöring om tydlig dokumentation av anordnade och inställda tågrelationer i kombination med information gällande respektive omledning. Ett jobb som kantades av diger tågvägsläggning (för hand) för att få tågen i rätt riktning, och framåt över huvud taget...

Fredagen den 31 mars 2006: Nöjd efter ett riktigt trevligt övertidspass och nattjänst åkte jag hem för att sova. Först när jag var någorlunda utvilad, efter ett par timmars sömn packade jag väskorna inför helgens Göteborgs- och Uddevallaresa. Tiden rann så småningom iväg och det fick bli en direkt pendeltågs- och bussresa ut till Arlanda för att invänta Ankis ankomst.

Redan innan Ankis ankomst började jag klura ut om jag kunde checka in och best&aumkl;mma våra platser i automatincheckningen. Eftersom jag hade minnesbilden av problem förra gången vi reste tillsammans startade jag med individuell incheckning, dvs bara för mig själv. Då mina tidigare erfarenheter av Arlandas personal inte varit övertygande bra, avvaktade jag in i det sista med att söka hjälp. Men automaten gav mig inte de vanliga möjligheterna att söka en annan del av planet, dvs sektionsvis framåt eller bakåt, utan visade endast på tre lediga singelplatser. Ett utfall som inte lockade mig och som jag inte köpte. Inte heller köpte jag den hjälp jag fick av den behjälpande personalen. Hon lyckades påstå att dessa tre platser var de enda som var kvar i planet. Därtill blev hon nästan bestört när jag missnöjt yttrade:
   "Ja, då gör vi så här"
Samtidigt tryckte jag resolut på knappen för AVSLUTA varvid jag möttes av en förvånad och nästan uppgiven kommentar:
   "Men du måste ju välja någon plats...?!!??!"
Själv grymtade jag tillbaka följande:
   "Då blir det bättre att boka in båda på en gång..."

Efter den avbrutna processen checkade jag in både Anki och mig. Något eget val fick jag visserligen inte göra, men fick två platser som verkligen stämde överens med mina önskemål ändå. Strax bakom vingen med god överblick över hela flygningen. Frågan jag fortsatte att grunna på var bara varför platsönskemålen endast tillåts påverkas manuellt i enskilda lägen och varför personalen gång på gåg har fel eller ljuger?

Glad över mina vunna platser kunde jag ta emot Anki sedan hennes flygbuss anlänt. Efter att ha checkat in bagaget gick vi genom säkerhetskontrollen vidare till café- och restaurantdelen. Fastnade för ett par pizza-slicebitar och veckans öl för 99 kronor. Ett utsökt erbjudande som gav mig den mättnad och det välbefinnande jag verkligen kände att jag behövde. Nu började jag trivas ordentligt...

Efter boarding tog vi plats i en boeing 737, LN-RPS, genom den bakre ingången. Effektivt hade vi slagit oss ner i planet. Anki på plats 18E och jag på fönsterplats 18F för färd klockan 17.40 med SK165 och start bana 1L.
   Flygningen var mycket effektivt genomförd. Grymt säker inflygning och landning om man jämför med mina flygningar i moln. Endast en mindre korrigering omedelbart efter en skarp och långdragen vänstersväng för inflygning mot bana 21.

Väntan på flygbussen in mot Göteborg blev inte mycket längre än 10 minuter. Från busstationen tog vi oss gående bort mot vårt bokade hotell bortåt Olskroken. Hotellet, Tidbloms hotell, visade sig vara lika mysigt som det tidigare sett ut på nätet. Vi installerade oss på fjärde våningen, rum 407. En våning med myshörna utanför rummet och härliga vinklar i något som lite grann gav karaktären av en äkta vindsvåning, (vilket det väl i och för sig var).
   Vidare fortsatte vi vår promenad åter in mot centrum. Men denna gången via delar av Örgryte och mer kända trakter först i höjd med Liseberg. Längs vägen hade vi mött en full medelålders gubbe som höll på att parkera sin cykel längst in i en busskur. När han såg oss ville han dock hellre ha hjälp med att komma upp på cykeln, för att åtminstone komma en liten bit. Men när vi nekade honom kommenterade han det med att vi nog bara inte ville att han skulle köra ihjäl sig... En helt korrekt ananlys...

Mat åt vi på den centralt belägna Turkisk-Grekiska restaurant jag uppskattat stort sedan en av mina tidigare danspartners, Viktoria Henge, visade mig dit. Denna gång anlände vi dock mitt i en liten show. Aningen vilsna väntade vi på att bli förda till ett ledigt bord. Detta samtidigt som väntan snart innebar att vi hade ett par krossade tallrikar framför våra fötter. Något som ägaren tyckte skulle ingå i showen...
   Förutom en underbart marinerad köttbit med lika underbar råstekt potatis och tsatsiki med mera, kostade jag på mig ett glas vitt vin. En fortsatt god njutning på en redan bra dag. Anki tog även efterrätt, en efterrätt som inte direkt föll mig i smaken bortsett från en god jordgubbe och lite grädde.

Åter på hotellets rum 407 gick vi och la oss. Men först efter att jag ytterligare hunnit bläddra i faktapapper och drömt om en ROLAND Y-synth för framtiden.

Lördagen den 1 april 2006: Vi vaknade upp lagom till avprickningstid. Det var tävlingsdag och Anki var utsedd till lagledare med inbokad telefonavprickning. Därefter gjorde vi i ordning oss och gick ner till frukost. En perfekt start på dagen. Gott kaffe och goda smörgåsar med den mättnadsgrad man ska ha på ett hotell.

Någon direkt stress gjorde vi oss inte mot Uddevallabussen. Så lite fick jag nog skulla mig själv när vi inte hann uppsöka en musikaffär jag velat se. Absolut inget måste alls, men en nyfikenhet som fick anstå.
   Bussresan gick smidigt. Rogivande och med god möjlighet att sova. Även här i västsverige var våren sen. Snö låg fortfarande kvar i skogsbryn, diken, plogvallar och ängskanter.

Tävligen, för vår del, startade inte förrän på kvällen. Därför fanns det gott om tid att titta på andra dansare, mingla och träna en aning. Träning som kändes lyckosam och som jag tror inverkade på det första tävlingsheatet. Vår klass var dock extremt liten och jag var glad över att få komma till final. Dock var domarsiffrorna klart mycket tveksammare än vad insatsen gav känsla av. Endast en utländsk domare och en till av fem som önskade oss vidare. Osäkerheten var därför stor inför själva finalen och till slut förvånade det mig inte att vi kom sist i just den rundan. Ett lite väl blekt resultat med en sjundeplats av nio startande. Men det är just vad vi får räkna med om vi ska lägga om dansstilen. Och förändrar vi oss inte, får vi nog inte heller någon speciellt framskjuten placering...

Hemfärden blev riktigt roande. Vi startade med ett Mc Donaldsbesök. En något utarbetad, trött, förvirrad men extremt vänlig expedit roade oss inledningsvis. Något han bjöd på och var väl medveten om. Men den mest roande delen av hemresan var själva bussfärden från hållplats 12 klockan 23.10. Bredvid oss hade vi ett gäng om fyra personer. Två yngre män i trettioårsåldern och två tjejer från norrland. Eventuellt mor och dotter i åldersförhållande uppskattat till ca 18 och 35. Med andra ord aningen mer ett festarpar än kanske just mor och dotterrelation. Hur som helst handlade mycket om resan om hur grabbarna skulle övertalas att åka med både till Stockholm och Kalix. Det verkade riktigt lovande, men jag tvivlar på att den relativt nya bekantskapen höll så starka band...

Söndagen den 2 april 2006: Till Göteborg kom vi ca 01.30. Vi möttes av ett duggregn som dock upphörde efter bara ett par minuters promenad bort mot hotellet vid Olskroken. Ganska snart efter hemkomsten somnade vi...

Söndagsfrukosten blev lika god som dagen innan. Vi hade som mål att äta, packa och ge oss av vid elvatiden. En lokalbuss fick föra oss mot Östra sjukhuset varifrån vi promenerade vidare till syrran och hennes familj. Där stannade vi ett antal timmar och bjöds god lunch. Till flygplatsen tog vi oss sedan med lokalbuss och flygbuss. Själva flighten var försenad med ca 25 minuter, något som inte störde mig speciellt mycket. Det blev visserligen två passager genom säkerhetskontrollen, då det inte fanns någon servering innanför, men något vi hade gott om tid till. Vi kund njuta av en nära nog timslång fikastund efter inchekning, innan dess vi definitivt inväntade boarding på fligth SK166. Nämnas kan att jag även denna gång hade problem med att få önskade platser. Inte ens en fönsterplats trots vår tidiga flygplatsvistelse. Men till skillnad från bemötandet på Arlanda fick jag här direkt ombokning till plats 17E och 17F. Med andra ord i princip lika bra platser som under färden till Göteborg. För att vara exakt stolsraden framför i exakt samma plan, LN-RPS.

Färden hem blev mycket frustrerande. Att vi startade på bana 21 var uppenbart. Men sedan gjorde moln och känsla att ytterst få saker stämde med mina intryck och min egen erfarenhet. Visuell markkontakt fick jag efter knappt halva flygningen. Då var jag övertygad om att vi flög längs Vänern rakt mot Karlstad. Detta tror jag fortfarande kan stämma, men jag märkte inte när vi mer tydligt satte kurs mot Arlanda. Vi landade visserligen norrifrån på banan 19R, men även detta efter förvirrande svängar ibland molnen.

Väl nere på marken hade jag en svag känsla av illamående. Lite grann av åksjuka till känslan. I övrigt var jag vid gott mod när vi tog bussen mot Märsta (anlände omedelbart) och pendeltåget mot Stockholm C.

Måndagen den 3 april 2006: Under natten avbröts sömnen av kraftigt tilltagande illamående. Ganska snart hade jag förberett med hink bredvid sängen, samtidigt som papperskorgen vid WCn lyfts upp från golvet. Det sista visade sig vara en riktigt bra förberedelse, för när illamåendet ganska snart övergick i sjuka handlingar fylldes toalettgolvet innan jag riktigt hunnit fram till mitt "hängställe". Men samtidigt som jag mådde python var det en halv lättnad att magtrycket lättades. Efter ett flertal hastiga uppvaknanden och toalettvakor var i alla fall magen tömd. Misstänker i efterhand en kokosboll på Landvetter, men utan att veta med säkerhet om det var boven i dramat. Dricka fick jag göra med stor försiktighet, för magen behöll inte gärna mer än någon enstaka klunk. Något jag bittert fick erfara när jag vid niotiden började tro jag mådde bättre. Drack då fyra eller fem klunkar. En mängd vatten som efter ett par sekunders sängliggande inte träffade hinken jag hade bredvid sängen, utan resten av köksgolvet på min väg fram till första och närmaste diskho. Men nu var det från en redan rensköljd mage och i princip av samma kvalite som från den vattenkran där det nyss tappats.

Det var min lediga dag som till största delen gick åt till sömn. Frös en hel del och tog även hjälp av min sovsäck ovanpå det ordinarie täcket. Eftermiddagsmötet med Hillbo fick naturligtvis ställas in. Lika så mitt planerade hämtande av min motorcykel. Tror jag lät riktigt ynklig när jag ringde och bokade ny uthämtningstid...

Tisdagen den 4 april 2006: Magsjukan gjorde att jag stannade hemma även denna dag. Torde således vara den andra sjukdagen under min BV-karriär. Mitt tempo i vaket tillstånd hölls dock lågt och jag sov så mycket jag bara kunde. Det enda som motarbetade mig var att kroppen börjat stelna till och stundtals gjorde vilan till en plåga. En plåga som även funnits under måndagen och som då lättats nå genom direkt liggande på golvet med höjda ben över en väska...

Onsdagen den 5 april 2006: Arbetsdagen startade klockan 06.00. Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att om kvällen kunna vara i Vallentuna på modelljärnvägstidtabellskörning. Bänkade mig på "Kungsängenplatsen" och förberedde mig för morgonens pendeltrafik. Tidtabellslösningar på en övervakningsplats som jag inte längre har i mitt grundschema om morgonen. Alltså väntade jag mig lite klurigheter gällande pendeltågsutväxlingen i Bro och motsvarande vändningar i Kungsängen och Jakobsberg. En rusningstrafik som inte är riktigt anpassad till infrastrukturen och trängselskatter.

Min tid som fjärrtågklarerare denna morgon blev dock kortvarig. Hann lägga en tågväg för ett godståg via Västerås Norra, Tillbera och Ransta upp mot Sala. Det var allt innan jag bättre behövdes som trafikinformatör. Ett tjästgörande som jag höll på med till klockan 08.30 då jag skulle ha lunchrast.
   Speciellt betungande blev inte heller dagens fortsättning. Fortsatte med arbetsplatsträff under ett par timmar. Arbetsdagen avslutades sedan med en halvtimmas underbar massage. En annorlunda massagestil där ledernas rörlighet kontrollerades och nyttjades för att få muskelknutar att släppa utan nämnvärt hårt tryck.

Efter en kort eftermiddagstid i Ankis lägenhet tog jag roslagsbanan ut till Vallentuna. Köpte med mig en rostbiffsallad för att hinna få lite mat i magen innan trafikstarten. Ett lika smart som nödvändigt drag enär jag stundtals var i det närmaste svimfärdig utan speciellt stora kroppsliga matreserver.

Trafikdagen på modelljärnvägen var också riktigt bra. Vi var inte mer än åtta personer inledningsvis, men fick ändå fart på det mesta. Personligen var jag lite trött och ostrukturerad, men hade en bra kväll ändå...

Torsdagen den 6 april 2006: Denna dag nyttjades till en dagarbetstur med lite varierande bevakningsområden och friskvårdstimma inbakad i schemat. Denna timma nyttjades till en skön promenad och ett inköp av en ny bok gällande databashantering, Access.

Om kvällen åkte jag till Nackswinget. Att det stod Nick Borgens på turnébussen utanför förbryllade en aning då det var NOVA som skulle spela. En härlig livespelning som gav dansen mycket. Riktigt på hugget var jag nog inte, men det var skönt att få ta ut sig lite och framför allt få återse Linda på dansgolvet efter en tids bortavaro.

Fredagen den 7 april 2006: Med trevliga kollegor kommer man långt. Denna dag syftar jag på ett turbyte som utan ansträngning gav mig en morgontur innebärandes ledig fredagskväll. Dessutom åter igen en tur med friskvårdstid inbakad. Nu valde jag dock att ta tunnelbanan till södermalm för att få promenera i lite "nya" miljöer. Ett drag som jag var nöjd med efteråt...

Kvällen avnjöts så småningom på Mälarsalens dansgolv. Jag var glad över att vissa personer letat sig dit, men saknade samtidigt Anki som efter visst illamående och diger trötthet valt soffan istället. Ett val som jag inte behövde ifrågasätta alls...

JANNES spelade bra, men trots detta valde jag att stå bredvid lite då och då. Ett förfarande som trots allt gjorde att jag verkligen fick dansa med de jag helst av allt ville. Vissa var naturligtvis mer uppbokade än andra, men ändå...

Lördagen den 8 april 2006: Efter hemkomsten från Mälarsalen satt jag uppe ett tag framför datorn. Därför blev så småningom lördagen en riktig slöardag. Säkerligen inspirerad av den kommande nattjänstgöringen... Jag satt omväxlande och läste om databashantering i en bok om Access, för att i nästa stund låta sömnen svepa in mig i behagliga försoffade drömmar...

Anki både handlade, planterade om växter och lagade underbar mat under eftermiddagen. Själv bidrog jag endast med potatisskalande och ätande av denna tidiga söndagsmiddag. Kött, klyftpotatis, kryddsmör och underbar svampsås. Blev glad av allt detta, något som verkligen behövdes efter en dag där jag ofta grymtat över att jag inte kunde koncentrera mig fullt ut på det jag gjorde. Oavsett om det gällde lyssnaden på TV eller på intervjuer i DVD-tappning...

Efter en timmas förberedande sömn startade nattjänsten tidtabellsenligt och i god ro. Mitt favoritpass gav mig förutsättningar till god övervakning, dagboksskrivande samt så småningom även DVD-musikvideolyssnande i nattens tågfria timmar...

Söndagen den 9 april 2006: Efter en mycket lugn och behaglig arbetsnatt, helt i min smak, åkte jag hem till Anki. Där blev det dock som planerat endast ett fåtal timmars sömn. Detta beroende på att vi spanat in ett villaobjekt som kunde vara intressant. Således begav vi oss till Roslagsbanan för färd ut til Täby Kyrkby. Husvisningen var visserligen intressant och i valda delar ett fortsatt intressant objekt. Men med tanke på att det fanns en hel del oklarheter gällande taket och takkonstruktionen, samt att tillträdet inte skulle vara förrän i november, valde vi att förbli "ointresserade".

Med buss och tunnelbana tog vi oss hem. En bit mat (spagetti och köttfärssås) samt ytterligare sömn blev en bra uppladdning inför ytterligare en arbetsnatt. En arbetsnatt som delades med min ordinarie söndagsnattkollega, i vanligt god, lättarbetad och harmonisk anda.

Måndagen den 10 april 2006: Efter en arbetsnatt med precis lagom mängd arbeten åkte jag hem till Anki för att sova. Omedelbart utanför jobbet mötte mig ett mycket vackert men klart irriterande snöfall. Ett snöfall som inte alls rimmade väl med den hämntning av motorcykeln jag tänkt göra under eftermiddagen. Riktigt stora och blöta julsnöflingor som snart färgade både gräs och bilar vita. Till och med vägbanan blev under förmiddagen riktigt vit på sina ställen.

När jag senare gick upp hade det i alla fall slutat snöa. Dagstemperaturen hade stigit och snön försvann ganska snabbt. Jag tog mig kommunalt ut till Rotebro och därefter vidare till motorcykelvinterförvaringsstället. Hämtade ut min vackra motorcykel, och tyckte allt var frid och fröjd efter betalningen. Men väl ute på gårdsplanen var motorcykeln stendöd. Inte ens efter bortmonterande av sadel, packväskor samt friläggande av batteriet ville motorcykeln starta. Således beslöt vi oss för att ladda motorcykeln ytterligare en natt. En laddning som en vecka tidigare inte påvisat något onormalt.
   Trots att jag tvekade om vart natten skulle fördrivas, kom jag snart fram till att jag ville åter till stan. Tog pendeltåget in och kom hem till Anki strax före läggdags.

Tisdagen den 11 april 2006: Eftersom jag hade nya planer på att hämta ut motorcykeln var jag uppe relativt tidigt. Fick dock snart förmiddagsinfo från vinterförvaringsföretaget om att motorcykelbatteriet helt givit upp, att det inte tagit emot någon som helst laddning under natten. Som de uttryckte sig hade deras laddningsutrustning uppvisat tendenser till att helt flippa ur vid varje försök till laddning.
   Innan mitt eftermiddagstjänstgöringspass hann jag dock med en hel del. Köpte ett nytt batteri på MC-varuhuset. Transporterade det därefter ut till vinterförvaringsföretaget för laddning och montage. De hade snällt nog erbjudit sig att byta ut batteriet om jag inhandlade ett nytt. Ett underbart fördelaktigt erbjudande.

Efter en kort visit i lägenheten, ca 10 minuter, begav jag mig till jobbet. Kunde under resten av dagen njuta av en riktigt roande arbetstur på "Arlanda-" och "Kungsängenplatsen". Åtminstone var det mesta av trafikledningsjobbet underbyggt av vettiga uppgifter.

Om kvällen, hos Anki, bjöds jag goda smörgåsar av vitt färskt bröd. Personligen deppade jag lite över att min bärbara hårddisk slutat visa livstecken. Troligtvis nåot problem med strömförsörjningen. Den ville nämligen inte fungera varken med intern eller extern strömförsörjning.

Information gällande filmen Lagaan från år 2001 hämtat från Text-TV Information gällande filmen Lagaan från år 2001 hämtat från Text-TV

Deppandet ledde till att jag kom av mig i arbetet framför datorn. Satte mig istället i TV-soffan och fängslades i sen timma av en indisk film. Filmen "LAGAAN" (ONCE UPON A TIME IN INDIA") var från år 2001 och återspeglade hur illa behandlade folket blev av det brittiska kolonialväldet. Men en tro på det omöjliga gav folket hopp och bjöd en kamp som till slut gav frukt. Kort sagt en kamp om folkets rättigheter och översitteri samt en god bit kärlek, såväl möjlig som omöjlig kärlek...
   En underbart fängslande film (224 minuter) som inte gav mig något val. Hela tiden flyttade jag fram tiden för sömn. Till slut hade jag sett hela filmen, lugnad av att jag hade en god sömnbank att luta mig tillbaka på... Ska du se filmen? Ja, absolut...

Onsdagen den 12 april 2006: Min tidiga tjänstgöring startade på Kolbäcksplatsen. Kunde njuta av en riktigt givande och bra tillvaro. Under lunchrasten passade jag på att sova. "Uppsalaplatsen" gav inledningsvis lugn trafikövervakning, men förändrades till en strid ström av telefonsamtal när Uppsala förblev spänningslöst under en dryg halvtimma. Detta samtidigt som jag lyckades få en lång sticka under nageln i samband med att jag skulle hämta upp ett par papper från golvet. Till slut hade man lokaliserat felet till en lågt hängande kontaktledning ovanför ett uppställt tåg på spår 0. Innan jag lämnade över mina arbetsuppgifter för dagen hann felavhjäpningen starta.

Efter arbetsdagen inhandlade jag ett minnesstick, dvs ett bärbart datorminne på 512MB. Därefter åkte jag över till Rotebro. Nu fanns motorcykeln att hämta på vinderförvaringsplatsen och ytterligare en motorcykelsäsong kunde starta vid mätarställningen på 1881 mil. Det var en riktig trygghet att nu veta att batteriet var i toppskick.

Körde in till Ankis lägenhet för att hämta dansskor och träningskläder. Åkte sedan raskt vidare till dansklubben för att närvara på den tävlingsförberedande kursen. Under träningspasset fick jag mycket goda puls och bounce-råd. Något som jag hoppas kan ge resultat inför framtiden. Det verkar trots allt som om jag krånglar till det en aning med de övningar jag just försökt lära mig.

Hemfärden till Ankis lägenhet blev stämningsfylld, med god härlig musik från motorcykelns radio. Vad hade jag gjort utan handtagsvärmen denna vackra men aningen kylslagna kväll?

Torsdagen den 13 april 2006: Inledde dagen med en tidig arbetsdag. Hade därtill ett första elevpass på länge. Både "Arlandaplatsen" och "Nynäsplatsen" bjöd bra arbetsmiljö för att diskussioner och tankar kring järnvägstrafiken i största allmänhet. En kort arbetsdag som var mycket givande och trevlig...

Fredagen den 14 april 2006: Under dagen hade vi tankar på att ta en tur med motorcykeln hem till Rotebro samt vidare till mina föräldrar. Men eftermiddagen förblev mer effektiv framför datorn. Satt envist och försökte sätta samman en utgiftsdatabas i Access. Ett program jag skulle behöva en djupare insikt i. Hur som helst en härlig utmaning som framemot kvällen började ge resultat. Danskvällen på Yesterday lockade tyvärr inte. I stället såg vi fram emot söndagens dans till mer favoritbetonade band i Örebro.

Lördagen den 15 april 2006: Lördagsförmiddagen hade jag vigt åt ett överidspass. Ett övertidspass som gick riktigt snabbt. Mycket beroende på att jag hade en elev som kommit ganska långt i sin utbildning. Det blev en god bandning av nya tips, tankar och motiveringar till vår trafikledning. Något som jag tror gjorde att vi båda var riktigt nöjda när vi gick från jobbet. Min elev var nog aningen mer utmattad än jag, men det var beroende på hans grannars nattliga fest som aldrig ville ta slut, inte ens efter uppmanat dämpande...

När kvällen kom tog vi motorcykeln ut till Norrviken för att hälsa på mina föräldrar, min syrra och hennes barn. Det blev en trevlig kväll med god mat och gott umgänge runt köksbordet, ivrigt deltagande i ett nytt familjespel som mamma vunnit. Ett spel som lät riktigt svårt enligt beskrivningarna, men som snabbt blev riktigt fängslande och bjöd framgångar på alla kanter.
   Strax före midnatt fullföljde vi Ankis motorcykelårspremiär tillbaka in till stan. Mycket nöjda och belåtna med kvällen.

Söndagen den 16 april 2006:Anki var i farten relativt tidigt om förmiddagen. Hon bakade både matbröd och en god saftig äppelkaka enligt ett nytt recept. Vid 13-tiden kom Ankis farmor över på besök. En trevlig stunds fikapause i mina Accessbryderier som annars färgade dagens inledande vakna tid.

Efter fikabjudningen begav jag mig hemåt. Hämtade lite post i lägenheten, (en levererad CD-skiva och en DVD-film), innan jag begav mig till mina föräldrar. Bytte från motorcykel till bil för att efter en dusch i stan styra färden mot Örebro tillsammans med Anki och Malin. Det blev en underbar danskväll på Brunnsparken till musik från två riktigt skarpa band, DATE och BLENDER. Min höft ömmade visserligen en del och jag ådrog mig även en mindre sträckning i det annars friska benet, som hämmade dansen en aning. Men jag fick dansa med en underbar blandning av vänner och okända. En riktig höjdarkväll, där egentligen bara en dans var utan passion.

Måndagen den 17 april 2006: Om natten letade vi oss hem från Örebro via norra vägen om Mälaren på riktigt regnvåta körbanor. Det relativt nya systemet med "2+1-vägar" har nu gjort hjulspårsfårorna på E18 till en eventuellt kommande dödsfälla i samband med regn. Många gånger var jag tvungen att leta mig ner i ca 60 km/h för att säkert kunna plöja mig över vattenmassorna utan vattenplaning. Men motståndet från vattnet var oerhört starkt ibland och vattenkaskaderna utåt sidorna metervida. Visserligen en spännande körning, men endast tack vare att det var natt och jag förblev ensam kryssandes mellan och genom vattenfårorna. Hur som helst fanns det ingen risk till att känna trötthet. Sålunda gick resan effektivt hem. Vi hade startat klockan 01.50, efter ett par varmkorvar, och gick in i Ankis lägenhet klockan 04.23.

Måndagen bjöd på en välbehövlig sovmorgon. En ledig helgdag som gav utrymme för Lägenhetsletande framför datorn, promenadlängtan (som ej blev förverkligad) och så småningom en bilfärd ut till Rotebro med väskorna fyllda av tvätt.
   Efter ett besök hos mina föräldrar bytte jag tillbaka från bil till motorcykel. Fortsatte därefter till Vallentuna för att vara med på hälften av den fria modelljärnvägskörkvällen. Ett besök som inleddes med fika direkt vid ankomsten.

Kunde sent om kvällen njuta av en lugn motorcykelfärd in mot stan. Betryggande värme i luften gjorde att man inte behövde frukta för halka.

Tisdagen den 18 april 2006: Inledde med en "Uppsalaförmiddag" på jobbet. Trafikledningen gick utmärkt och jag var nöjd när jag gick på lunch för att ladda inför bevakningen av "Eskilstunaplatsen". Men jag hann aldrig lösa av förrän jag blev hemskickad för nattvila. Man önskade ha tillbaka mig på övertid den kommande natten. Ett erbjudande jag inte kunde eller ville motstå.

Sov i omgångar under eftermiddagen. Bättre ju mer klockan blev. Vaknade relativt pigg när det var dags att avnjuta färsk pasta som Anki lagat till. Hann med ytterligare ett kort sömnpass innan det var dags fö nattjänstgöring med start klockan 21.40. En bra arbetsnatt på "Nynäsplatsen". Hann uppdatera ställverksbeskrivningen i den omfattning jag hade planerat. Upplevde dock att jag stundtals hade lite svårt med simultanförmågan när det gällde tågvägsläggning. Alltid onödigt när tågvägar uteblir och godstågen riskerar att behöva bromsa in.
   Skrev också ett underlag till min gruppchef, med påbyggande fakta, gällande mitt ställverksbeskrivningsuppdrag. Som det verkar har man inte ersatt mig för uppdragen i sig, utan lyckats sätta dit ett tillägg som jag inte borde ha. Vi får se vart löneförhandlingen leder. Men någon form av ersättning hoppas jag på. I synnerhet som mina två vilande uppdrag upphört utan skriftligt meddelande om detta. Uppdrag som jag hade "Tillsvidare".

Onsdagen den 19 april 2006: Efter min nattjänst på övertid tog jag pendeln hem. Sov ut riktigt länge och vaknade inte förrän någon gång efter klockan 15.30. Efter klockan 16.00 intog jag tvättstugan för resten av kvällen. Tvättade i princip genom alla kläder. I de pauser som bjöds vilade jag och installerade ny duschslang. Omkring klockan 21.00 anslöt Anki som sällskap. Men hon föredrog ganska raskt lägenhetens soffa istället för den gröna stol som fanns att erbjuda i tvättstugan. Först någon timma senare var jag klar med torkandet och vikandet av huvuddelen av min tvätt. Den sista maskinen hängdes dock för torkning över natten.

Torsdagen den 20 april 2006: Efter en natt i Rotebro gav sig Anki av till jobbet. Själv sov jag ytterligare någon timma innan jag försiktigt började göra nytta genom att hämta upp det sista av torkad tvätt. Efter någon timma i vaket tillstånd blev jag dock åter igen sömnig. Sov ytterligare en tid, för att omkring klockan 11.30 göra mig i ordning för färd in till stan. Lämnade av all tvätt i Ankis lägenhet innan jag begav mig vidare till jobbet.

Min arbetsdag inleddes på "Uppsalaplatsen". Förutom att SJ hade svårt att avgöra vilka tåg som skulle ställas in och vilka som skulle gå i trafik, mellan Västerås och Sala, hade jag det relativt lugnt. Ett spårledningsfel i Uppsala gjorde visserligen att jag under en halvtimmas lopp fick ta ett antal sydgående tåg mot stopp. Men när väl felsökningen kom igång var den effektiv. En glödande metallflaga hittades snart i en av spårens isolskarvar.

Efter lunch bemannade jag "Nynäsplatsen". Ett X2000-tåg lyckades inte komma iväg i tid från Stockholm C och tvingades därför in i en godstågstidtabellskanal. Ett lite sent beslut av mig gjorde dessutom att även godståget kom iväg sent från Älvsjö gods. Ett 722m långt godståg som naturligtvis skulle få behålla sin tidtabellskanal. Någon annan lösning hade i princip varit omöjlig rent trafikeringsmässigt. Tvingades till och med hålla tillbaka Gnestapendeln i Järna för att inte bromsa godståget ytterligare. Efter förbigångar, som min kollega fick ta beslut om, var X2000-tåget ca 35 minuter sent, att jämföra med de 20 minuter som var ursprungsförseningen från Stockholm C. I mina ögon sett lyckades min kollega att köra extremt optimalt mellan Gnesta och Katrineholm. Visserligen ytterligare mindre förseningar på omgivande trafik, men en totallösning som var både järv och väl underbyggd. En förbigång med två persontåg förbi godståget fortfarande rullandes på högerspår mellan Stjärnhov och Skebokvarn.
   Innan hemgång hade jag slutligen hunnit uppdatera Ställverksbeskrivningen ytterligare med trafikledningstekniknyheter gällande Uppsala.

Väl hemma fick jag anledning att ringa 3-mobiloperatörens supportavdelning. Den senaste fakturan höll inte måttet gällande ingånget avtal. Jag fick bli riktigt skarp i tonen innan jag fick gehör för de felaktigheter jag kunde påvisa. Helt plötsligt hade de börjat ta betalt för den datakommunikation som finns inkluderad i avtalet. Men, naturligtvis hävdade operatören att det inte fanns med i mitt abonnemang. Precis vad jag ville klaga på och påpekade. Inte förrän hon kontrollerat tidigare fakturor och jag hunnit beskriva vilka ålderdomliga abonnemang jag tecknat fick jag gehör. En kreditering skulle göras och efterforskning gällande hur problemet uppstått. Därtill blev jag önskad en riktigt god kväll, av en operatör som trots hård motstridighet hade ett trevligt bemötande i bakgrunden. Men hon krävde som sagt var lite bitskhet och vasshet för att komma över på min sida.Och nog tyckte jag det var riktigt stort att man fick glädja sig åt en nattöppen supportavdelning.

Fredagen den 21 april 2006: Eftersom jag haft sen tjänstgöring fick jag en timmas sovmorgon in på min arbetstur. Samma sak gällde min elev som kunde njuta av en kort arbetsdag mellan klockan 07.00 och 12.50. En perfekt avslutning på en relativt hård arbetsvecka med stora kast mellan olika tjänstgöringstider och övertidspass. Men just denna dag gick lätt. Lite för lätt. Speciellt med tanke på att Hallsbergsfjärren fick problem med strömförsörjningen och därtill ett havererat tåg när väl spänningen kom tillbaka. Ett tåg som då blockerade för två tåg direkt bakom och som gjorde att morgonrusningen i fråga om snabbtåg försenades med minst 40 minuter i inledningsskedet. När väl trafiken kom igång från Hallsbergshållet var det dags för vår tidiga lunch klockan 08.30.

På "Kungsängenplatsen" var det också lugnt. Men precis lagom för att vi skulle kunna analysera alla våra tankar och trafikledningshandlingar.

Om eftermiddagen fördrev jag tiden i Ankis lägenhet. Njöt en god måltid med tunnpannkakor, glass, vispad grädde och sylt. Allt detta hade jag fastnat för i affären på vägen hem. Ett slags improvisationsköp som jag länge gått och väntat på, utan att veta att denna sortens tunnpannkakor fanns såpass nära.

Beroende på ömmande höftmuskelfästen, (egen diagnos), hade jag sedan länge beslutat mig för att inte gå ut och dansa om kvällen. Därför kunde jag njuta av lite vila under inledningen av kvällen, TV-tittande, ett glas vitt vin och dagboksskrivande under kvällen. TV-filmen "Skicka Vidare" eller "Pay It Forvard" var både givande, roande och aningen tragisk. En amerikans film från år 2000 som behandlade ämnet "Välgärningar". Att göra något för någon osv...

Lördagen den 22 april 2006: Efter uppstigandet kontaktade vi mina föräldrar för att strukturera upp dagen. I övrigt nyttjade vi förmiddagen till huswebsökningar och dagboksskrivande samt en lättare pannkakslunch. Omkring klockan 14.30 mötte vi mina föräldrar vid Stockholm södra, norra uppgången. Därifrån promenerade vi via Fatbursparken och Medborgarplatsen till viograf Victoria på Götgatan. Som innestående födelsedagspresent hade mor och far valt att se filmen "Den bästa av mödrar" En lite dyster film som dock hade oerhört mycket att bjuda i eftertanke och empati. Den handlade om krigstidens krigsbarn som från Finland skeppades över för en tryggare uppväxt i Sverige. Om hur barnen slets från miljö till miljö utan att riktigt veta vart de hörde hemma och utan att riktigt våga lita på någon. En välgjord och välspelad film...

Ytterligare en innestående födelsedagspresent kvarstod. Efter biobesöket fortsatte vi vår promenad till en närbelägen och bra kina-restaurant. Där bjöd vi mina föräldrar på valfri meny. Ett trevligt tillfälle att umgås även utanför hemmet.

Efter att ha följt mina föräldrar till pendeltåget tog vi tunnelbanan hem. Ganska snart kände vi tröttheten komma. Det blev ett tidigt sänggående med lite läsning innan vi slocknade helt...

Söndagen den 23 april 2006: Med ganska många timmars sömn i bagaget vaknade vi relativt pigga vid åttatiden. Jag satte mig efter frukost att skriva en del dagbok, tillbaka i tiden. Gjorde dock avbrott för att då och då spana in något nytt hus på nätet och för att checka kommunikationerna med SLs hemsida och reseplanerare.

Vid lunchtid satte vi på oss mc-kläderna och begav oss ut till Älta. Precis som vi anat hittade vi ett hus som knappt gick att motstå vid Tellusvägen 7. Både standarden och läget kändes rätt. Det enda som talade emot var det väntade priset på det relativt höga utropspriset. Det lär ha varit många sugna besökare på plats. Men jag får nog invänta någon miljonvinst, så den där extra bud-miljonen inte spelar så stor roll.

Tillbaka vid motorcyklen kunde vi dels konstatera att jag mött ytterligare en dansbekantskap längs vår husbesöksturné. Denna gång en A-klassdansere från EBBA dansklubb. Kanske mest känd från mitten av nittiotalet för min del.
   Vid motorcykeln satte jag också igång med tankarna hur bra det hade varit att vara mångmilionär just nu. Ja, med mina nitton miljoner kan ju priset få gå upp lite, utan att det gör något...
   Drömma går ju i alla fall...

Efter lite rundturer i närområdet fortsatte vi via Nacka och Södra länken ut mot E4an och hem till Rotebro. Vi spisade färsk pasta innan Anki gav sig av mot Coop Forum och jag satte igång med fotograferande och rivande av modelljärnvägen. Således ett datum att lägga till historien som modelljärnvägens sista. Naturligtvis sorgligt efter lite drygt sex år. Men det känns ändå som rätt tid om jag ska kunna få ut någonting för min lägenhet och någonsin kunna förbereda den för eventuell försäljning. Det känns trots allt som om tiden närmar sig och att jag trots allt längtar bort från min fina atelje-känsla som varit min trygghet under bra många år. Ja, ända sedan tillträdet den 15 april 1994. Kan än idag minnas hur det var att gå på privatvisningen den 1 mars och bli förälskad i den stora tomma lyxlägenheten på 65,5 kvadratmeter. En klart jämförbar känsla hade jag för dagens Ältahusobjekt.

Innan jag om kvällen återvände till stan, var allt modelljärnvägsspår borttaget från modelljärnvägen. Men jag inser att det kommer att ta en hel del timmar innan den sista regeln är nedmonterad. Gav därför upp i lagom tid för att inte störa grannarnas söndagsafton helt. Vid ankomsten till stan fick jag irra runt lite för att hitta en läplig plats åt motorcykeln. Vid min ordinarie mc-parkeringsplats var det denna natt parkeringsförbud till förmån för eventuell gatustädning.

Måndagen den 24 april 2006: Om förmiddagen hann jag skriva lite dagbok innan det var dags att bege mig till jobbet. Hade en arbetsdag som startade klockan 11.30 med elev, inledningsvis på "Eskilstunaplatsen". Med nytillkommen hastighetsnedsättning utan tavlor och baliser och ett antal sena godståg var det aningen svårt att inledningsvis ge en bra bild av verksamheten. Åtminstone om man ser till hur man vill ge en förstadagselev på fjärren en liten chans att hänga med på vad som händer. Och kanske i synnerhet när underlaget för hastighetsnedsättningar utan tavlor och baliser är paketerat i ett presentationsformat som ingen vill kännas vid.

Efter en första halvtimmas telefonsamtalsbelastning hade vi både grepp om läget och struktur på trafikflödet. Lika så efter lunch och friskvård då vi bemannade "Arlandaplatsen". Fortfarande en hel del att tänka på, men samtidigt precis så mycket att vi hann analysera och fördjupa oss lagom mycket och steg för steg i verksamheten. Först mot slutet av dagen hade vi kommit såpass långt att det kändes givande att överlåta enstaka tågvägsläggning åt min elev.

Min friskvårdstid hade jag nyttjat till promenad. Med tanke på min ömmande höft hade jag hela tiden sett till att ta små korta steg, och ofta om så krävdes. Tycker nog att det gick ganska bra, även om det är svårt att begränsa stegens längd när man gillar att gå lite snabbare. Vid MAX intog jag min lunch. Elva minuter för sent för att det skulle räknas som dagens lunch.

När jag kom hem, strax före klockan 20.00 var Anki på franskakurs. Eftersom motorcykeln var parkerad på alternativ plats och vädret inbjöd till åkning begav jag mig norrut hem till Rotebro. Hämtade där min lönespecifikation och pratade med grannarna nedanför, som på långfredagen hämtat sin nya familjemedlem, en Dalmatinertik med bruna prickar. En söt liten rackare som ivrigt ville krypa genom taggbusken för att hälsa. Jag gick dock till grinden direkt, eftersom jag direkt såg hundens villiga uppoffringsförsök.

Hemresan till stan blev avkopplande. Tog de mindre vägarna fram till Häggvik, där jag tankade på Statoil innan jag fortsatte färden på motorvägen in till stan. På hemmaplan, hos Anki, handlade det sedan mest om att sammanställa månadens räkningar och boka in dem via internet innan sänggång.

Tisdagen den 25 april 2006: Sov så länge jag kunde och gladde mig över att turfördelningen ändrat min tur från att starta klockan 06.00 till att vara en vara en kort lyxtur mellan klockan 08.30 och 14.40. Därmed slapp jag vara till förfogande vid driftledningscentralen och i stället spendera tiden vid två platser jag kände riktig motivation inför denna dag. Dels "Arlandaplatsen" och dels "Kolbäcksplatsen". Det handlade mest om prioriteringsordningar mest hela dagen och annat "finlir". Inte så speciellt alls, men helt i min stil varvid jag kunde lämna jobbet riktigt nöjd.

På hemmaplan sov jag lite eftermiddagssömn. Anki var duktig och bakade tårtor till hennes jobb. Lagom till valborg lämnar hon sin tf assessortjänst (tjänstledig) och fortsätter sin karriär på finansdepartementet. Så småningom kom jag igång. Skrev både dagbok, handlade bakingredienser och avnjöt en underbar sallad avnjutandes hur en nordisk jury sågade de kvalande bidragen till den europeiska schlagerfestivalen. Ännu har inte Carola sågats, men min åsikt är trots allt klar. Har svårt att förstå hur hon kunde gå vidare i den svenska finalen med en av hennes blekaste låtar hittills. Belgien (med svensk inblandning) hoppas och tror jag desto mer på...

Onsdagen den 26 april 2006: Sov bara ut någon extra timma efter att Anki gått till jobbet. Inledde sedan med lite tid framför datorn. Ringde sedan Caisa för att kolla om det passade med en lunch ihop. Gav mig strax efter klockan 12 ut mot Solna centrum. Spenderade Caisas lunchtid på en närliggande wok-restaurant för att få lite uppdatering i det senaste av privatlivsskvallerkaraktär. Mycket trevligt och en god avkoppling på en vårljumen soldag som kändes ledigare än den i själva verket var.

Fortsatte min färd vidare till Kista. Hittade inte vad jag sökte i bokhandeln utan fortsatte till Sollentuna för klippning. Fångades direkt in i en djup expeditblick som blev mer och mer svårtydd ju mer fängslande och långvarig den blev. Men till slut hade vi även klarat ut alla frågetecken med hjälp av lite svårhörda ord. Egentligen en samling korta och halva fraser då vi i princip avbröt varandra hela tiden och direkt. Hon var inte så ledig som man kunde tro, men bad mig vänta. Med nöje för min del eftersom jag kände mig riktigt upprymd och positiv till allt...

Under min väntan på att få tillträde till en ledig frisörsstol satt jag och gissade vem som skulle förbarma sig över mig. Det såg ut att bli en kvinnlig person denna gång. Annars har jag en tendens att missa alla trevliga och bara få manliga frisörer att klippa till. Dock höll jag på att bli snuvad på en av mina favoritfrisörer då hon utan att titta på den sittande kön (endast jag) höll på att direktinbjuda en nytillkommen herre som fortfarande stod kvar vid disken. Men hon reparerade till min stora glädje misstaget omgående. Inte otroligt att hon såg min spontant hemligt besvikna och djupa blick. För en gångs skull kände jag mig lite pratglad och gillade att ge lagom med beröm. Men så blev jag också riktigt bra ompysslad. Lite längre än vanligt rent tidsmässigt och med synbart återspeglad entusiasm. När jag lämnade centrumet nyklippt var det med en ytteligare förstärkt vårkänsla i kroppen...

Tog en buss tillbaka till Kista, (ej direktbussen), för att lättare komma till Fridhemsplan. Hade funnit en annons i dagstidningen gällande en av musikaffärerna. Att min drömsynth skulle finnas på rea var nog mer ett spel för gallerierna och ett reklamknep snarare än en chans att förverkliga en dröm. Hur som helst inget hållbart scenario att finna synten kvar på rean. Men besöket var bra. Fina lokaler men ingen tillräckligt intressant synth. Därtill var lagerutrensningen vid detta laget redan långt gången...

Åkte hem för att sova en kort tid innan jag fortsatte min färd till Nackswinget och den tävlingsförberedande kursen. Även denna gång fick vi bra med feedback och god tid att analysera våra problem, våra uttrycksbegränsande tilltag.
   Direkt efter träningen duschade jag och gav mig av till jobbet för en arbetsnatt. Eftersom jag var lite tidig startade jag med en bit mat. Därefter hann jag sova ca tjugo minuter innan det var dags att ta med min elev ner till "Nynäsplatsen". Det såg länge ut att bli en av de lugnaste nätterna för mig på just den platsen, men drygt två timmar av natten fylldes med ett massivt flöde av telefonsamtal, lokalfrigivningar och A-arbeten. Min elev fick nu en helt annan bild av våra arbetsnätter än de de oftast har i Södertälje hamn. Positivt nog hann vi avhandla många intressanta ämnen och ha en riktigt bra natt. Det var endast omkring klockan 03.00 då telefonsamtalsfrekvensen avtagit, som vi båda blev aningen jäspiga. För egen del piggnade jag dock snart till efter lite yoghurt, kaffe och frukt.

Torsdagen den 27 april 2006: Efter en bra arbetsnatt med elev åkte jag hem till Ankis lägenhet för att sova ut. Spenderade sedan en stor del av eftermiddagen och kvällen vid datorn. Detta efter att jag sett ett par riktigt spännande bordtennismatcher i Lag-WM. Här var det de Croatiska tjejerna som fängslade mig i sina matcher mot Ryssland. Tyvärr förlorade min nyvunna favorit Cornelia Vaida båda sina matcher. Jag fängslades av hennes egen inlevelse i matchen. Såväl vid motgång som vid medgång. Kommentatorerna påstod visserligen också att hon nog kunde ha lätt till tårar om hon missade någon självklar boll, men så långt tyckte inte jag att man kunde dra slutsatserna av vad jag såg. Ryssland vann tillslut lite överraskande efter att alla matcher varit jämna och gått till fem set. De Croatiska spelarna förlorade som jag ser det lite på eget grepp. Hade till slut inte riktigt tålamodet att vänta ut motståndaren tillräckligt länge. Men förlusterna var hårfina, inte minst för lagets riktiga etta som gick i en av de övriga matcherna.

Tiden vid datorn användes mest för att uppdatea dagboken, men också för att leta nya bostadsobjekt. Anki och jag delade sedan på två hemköpta fryspizzor efter att ha tagit en kvällstur promenerandes till det närbelägna köpcentrat. Satt uppe vid datorn till ca 02.00 om fredagsmorgonene avnjutandes två Depech-DVD-filmer till mitt dagboksskrivande. Anki sov samtidigt gott i soffan med fingret tydligt utmärkandes vart hon var i sin tjocka pocketbok.

05-12-04, söndag

Efter en föredömligt lugn arbetsnatt sov jag ut hemma hos Anki. Natten hade varit fylld av god julbordsmat vid arbetsplatsen, samtidigt som de flesta kollegor roade sig med julbordsbåtfärd och annat festande i land.

Vid lunchtid gick hon ut på stan och jag vaknade till så sakterliga. Skrev ytterligare lite i dagboken och surfade på nätet under eftermiddagen. Lyckades under natten bland annat snoka reda på att min motorcykel inte behöver besiktigas ännu på ett tag. Enligt nya regler gäller en första besiktning senast efterföljande månad fyra år efter motorcykelns ibruktagande. Därefter vart annat år istället för varje år som det var förr...
   Anki pysslar som bäst ute på balkongen. Dels med att täcka över växter för vinterdvala och dels med en ny ljusslinga. En ljusslinga som uppenbarligen är lite bångstyrig och troligtvis behöver ytterligare en personlig insats. Därefter får det bli eftermiddagssömn och lite mat inför nattens arbetspass...

Måndagen den 24 oktober 2005: Arbetsnatten bjöd på årets första snöfall. Eskilstuna blev hårdast drabbat under mitt arbetspass, men snöinformation inkom även frå Katrineholm och Gnesta. Fö:r egen del blev arbetsnatten mycket bra. Överlämningen blev dock lite rörig eftersom växelfelen plötsligt började uppträda. Marken i Eskilstuna var enligt uppgift ordentligt vit, men fram till avlösningstid hade jag inte sett några tendenser till växelfel. Men man ställer sig naturligtvis ändå frågan om ifall man skulle ha motionerat växlarna än mer?

Sov ut under dagen och fick gott om tid till simulatorflygning. Riktigt givande och god träning utspritt i tiden.

Tisdagen den 25 oktober 2005: Var på jobbet omkring 05.40, dvs i god tid före avlösning. Såpass att jag hann höra flera av min kollegas avslutande samtal. Speciellt ett samtal satte sig direkt på minnet. En ivrig utväxling i Västerås som blev uppmanad att avvakta och återkomma sedan hans avgångsspår blivit fritt från andra tågrörelser. Det hade sedan inte gått många minuter innan jag fick förklara ytterligare genom att tydligt upprepa att samtalet var välkommet efter klockan 06.05. Det ivriga samtalet återkom till och med någon minut efter klockan 06.05, eventuellt beroende på andra samtalstaganden. Hur som helst var bara hälften av våra instruktioner uppfyllda när jag tappade humöret, uppretad på följande samtalsöppningsfras, utan presentation: "Ja, händer det något?" Nu var jag tydligare än någonsin. Förklarade att tiden för samtalet var korrekt men att uppmaningen att dra fram fordonet till signalen var ouppfyllt, att presentationen var ofullständig och att man efter en fullgod presentation inte nyttjade utmanande fraser utan snällt framföra ett önskemål om växlingsväg till avsett spår. Budskapet kanske nådde fram? Åtminstone ringde verderbörande inte upp trots att jag var tvungen att hålla honom en minut extra vid plattformen efter avgångstid, beroende på korsande trafik.

Arbetsdagen fortsatte med flera anmärkningsvärda och onormala händelser. När ordinarie godståg till Köping anlände fanns redan ett godståg växlandes vid Köpings hamn. Om det hade stannat vid detta hade allt varit frid och fröjd. Men till detta skulle läggas ett ytterligare godståg som tidigt om morgonen fanns planerat till Köping. Hallsberg ville helst se att tåget framgick och inte ställdes i Ålsäng. Dock kunde vi till slut enas om att linjen Ålsäng mot Jädersbruk fick tas i anspråk de fyra till fem timmar vi minst räknade med att hålla tåget borta från ett redan godstågsfullt Köping. Det tråkiga i sammahanget var att den andra förbindelsen från Arboga och Jädersbruk snart blockerades av ett tåg som delvis rivit ned kontaktledningen. Alltså, för att få både Arboga och så småningom Köping fritt krävdes just det spår där vi hade vårt tillbakahållna godståg. För ett par år sedan hade situationen varit olösbar, men nu fick vi dra fram godståget att istället blockera ett av två spår mellan Arboga och Valskog. En sträcka som ofta nyttjar dubbelspåret flitigt. Snart fick jag dock rast och hamnade sedan på ett lugnt banavsnitt med Uppsala och Sala inkluderat. Lugnt trots att Stockholm, Karlberg, Solna och Sundbyberg drabbats av ett högspänningssäkringsfel och tågstopp i mer än en timma.

Hemma hos Anki sov jag en halvtimma innan jag i ett kylslaget regn begav mig till Rotebro på min motorcykel. Kände att jag ville ha motorcykeln nära hemmet och vinterförvaringsplatsen ifall vädret snart skulle slå om till minusgrader, blixthalka och snö. Det jag då inte visste var att oktober och första halvan av november skulle bli de varmaste sedan temperaturmätningarna startat, (vad jag fått för mig).
    Mörkret var djupt och påtagligt när jag återvände mot stan. Satte därför på mig reflexvästen igen, för att känna mig trygg under promenaden till Rotebro station. Det var till och med så att jag kände mig "trendig" i min "neongula" reflexväst.

Åter hemma hos Anki bjöds soppa. Perfekt och värmande då regnet vätt ner de yttre klädlagren ordentligt. Som efterrätt njöt vi av brownies som jag inhandlat på vägen. Bra belöning efter ett antal betalda räkningar.

Onsdagen den 26 oktober 2005: Hade en dagarbetstur som inledningsvis var ytterst hektisk. Mängden telefonsamtal var enorm och fyllde snabbt fem sidor relativt tätt förda stödanteckningar. Men samtidig var det riktigt rolig att arbeta då allt flöt på utan större anmärkningar.
   Efter en godpromenadfriskvårdstimma och lunch längst bort på Kommendörsgatan hamnade jag på ett lugnt bevakningsområde, Uppsalaplatsen.

Efter arbetsdagens slut begav jag mig direkt till Nackswingets lokaler och tävlingsförberedande kursen. Temat för dagen blev nästan uteslutande "PULS". Att finna låtarnas puls och ge uttryck för den i dansen, även då andra rytmer presenteras i kroppen och fötterna i synnerhet. Mycket kämpande framför spegeln, mycket tänkande "ner, ner, ner" med ett härligt resultat. Något att träna vidare på under den kommande Hudikmaran.

Inspirerade av kurstemat stannade vi kvar och övade våra nyvunna och återfunna erfarenheter. Jag tyckte nog att dansen blev lättare. Anki hade ibland svårt att lita på sitt pulserande gung. För oss som danspar riktigt frustrerande, men samtidigt lockande och utmanande. Oj vad jag längtade till helgens kommande Hudikdansmara.

Torsdagen den 27 oktober 2005:Hade en tidig arbetsdag. Inledningsvis lugn, men sedan med kontaktledningshaveri strax utanför mitt bevakningsområde, vid Årstaberg. Inledningsvis ställdes fjärrtågen upp vid de plattformar som fanns söder om Stockholm. Vissa tåg evakuerades relativt omgående emedan andra behöll resenärerna kvar ombord. Några av tågen vädes åter söderut från Flemingsberg. Ett förfarande som jag förväntade mig skulle praktiseras ytterligare en tid, åtminstone för Svelandsbanans tåg. För egen del ansåg jag spårkapaciteten tillräckligt god för detta. Men av någon anledning valdes istället Södertälje hamn som vändandeort, dvs utanför den ordinarie sträckningen. Informationen till berörda parter verkade vara bristfällig, för sedan trafiken återupptagits förbi haveriplatsen var det uppenbarligen fel av mig att erbjuda "fria spår mot Stockholm". Åtminstone kortvarigt kändes det som om jag fick stå till svars för att ytterligare vändningar i Södertälje hamn omöjliggordes genom normalt trafikerande av Grödingebanan. Detta trots att jag inte hade med stationerna där att göra. Kanske ansåg man att jag genom min naturliga nyfikenhet skulle ha ett övergripande grepp om händelserna även utanför mitt bevakningsområde? Onekligen "farligt" med alltför udda trafiklösningar som varken trafikinformatörer eller fjärrtågklarerare får information om eller kan genomskåda i längden. Men, men, jag fick det desto lugnare med mina fria spår att nyttja under nästan hela totalavstängningstiden…

Efter arbetsdagens slut tog jag pendeltåget till Rotebro. Bytte om till mc-kläder och begav mig till Upplandsväsby för inlämnande av motorcykeln på 1800-mils-service. En service som kunde ha genomförts redan i somras, efter min Sverigeturné via Hjo, Malung, Åmål , Tylösand osv… Men nu passade det extra bre med service inför vinterförvaringen. Därför beställdes även ett samtida oljebyte.

Efter att ha bojkottat en väsbyfikastund, (de hade ingen prinsesstårtbit till kaffet), tog jag bussen hem till Rotebro, för vidare färd med pendeltåget till stan. I höjd med Ankis lägenhet blev jag ikapphunnen av en snygg tjej som önskade veta vägen till Storskärsgatan. Namnet verkade vara bekant, men inte i mitt huvud. Hänvisde istället till tunnelbanans kartor innan jag kom på att jag faktiskt kunde ringa Anki och fråga vidare. Vi kom snart fram till en möjlig beskrivning, (helt rätt), varpå tjejen tackade så mycket. Själv undrade i mitt stilla sinne om hon skulle komma tillbaka ofta till trakterna??? Trevligt folk kan man aldrig se för mycket av...

Under kvällens bussfärd ut till Finntorp var mina tankar djupt analyserande dagens trafikeringstaktik. Så pass analyserande att jag missade att stiga av bussen förrän efter ytterligare två hållplatser. Inte nog med att jag redan var sen på min väg till klubblokalen och den sociala danskvällen, nu fick jag en extra kvarts promenad. Den effektiva delen av den sociala danskvällen blev hur som helst riktigt bra. Fortsatte med mina PULS-inspirerande dansinfluenser och svävade mer eller mindre fram över dansgolvet.

Fredagen den 28 oktober 2005: Natten tillbringades i vanlig ordning hemma hos Anki. För egen del hade jag en helt ledig dag som om förmiddagen helt nyttjades hemma i Ankis lägenhet. Strax före klockan 12.30 begav jag mig iväg mot Cityterminalen för att möta upp Anki. Ankom till Kungsbron efter en effektiv färd med buss 1, men hindrades i all välmening av en tjej som desperat ville låna min mobiltelefon. Ville själv inte bli hindrad under min promenad till Anki och Hudikbussen men lät mig raskt övertals med uppmaningen att hon fick en halv minut på sig. Kanske något uppstressad och utan lokalkännedom genomfördes ett samtal som jag inte tyckte innehöll speciellt konstruktiv information. Frågade henne därför om deras mötesplats var preciserad och uttalad? Förklarade att Cityterminalen hade flera "självklara mötesplatser" och därmed även mindre självklara mötesplatser, till exempel den utgång hon valt. Hon uppmanades därför att låna telefonen ytterligare en gång för att säkerställa att det var utgången mot Kungsbron som var den avtalade och inte mot centralen. Därmed kunde enkelt ett självskrivet missförstånd undanröjas och jag kunde med gott samvete sätta mig på Y-bussen mot Hudik med Anki…

Bussfärden avlöpte väl. Fick god tid till läsning och fika ombord. Lärde mig en hel del om tänkvärda flyg- och navigeringstankar gällande småplan. Vidare ytterligare insikt gällande krav och utbildningsfrågor för nämnda småflygplan.

Väl i Hudiksvall gick vi från busstation upp till vårt Hotell, "Hotell Hudik". Mina minnesbilder av den snabbaste vägen visade sig vara något bristfälliga, men omvägarna inskränkte sig till slut till ett par extra kvarter mitt i centrum.
   Väl framme vid hotellreceptionen hamnade vi omedelbart bakom Pelle och Caisa. Kära vänner som dessutom hade fått grannhotellrummet, perfekt för informativa knackningar genom mellanväggen. Efter ett kort hotellrumsbesök gav vi oss ut på stan för att fylla våra tomma magar. Innan vi sökte upp restauranten hann vi stöta på två kända ansikten från Örnsköldsvik. Therése och Örjan skulle göra fredagsbesök på maran. Alltid roligt när vännerna är skarpsynta och upptäcker en på stan. Vi gick vidare och samma TACO-ställe som förra året utnyttades. God mat och bra start på Hudikvistelsen.

Åter på hotellrummet nyttjades duschen effektivt. Inom loppet av ca tjugo minuter var vi klara för promenad över till Folkets hus och den efterlängtade dansmaran. Hann hälsa på Linda, nyanländ, innan vi gav oss av frå Hotellet.
   Danskvällen blev otroligt bra. PULS-träingen började ge resultat och jag kände mig riktigt skarp. Vaderna behövde tänjas ut regelbundet, men i övrigt var krämporna riktigt få. En tånagel som borde varit klippt tidigare, men annar inga påverkbara dansbegränsande fenomen. Fick dansa med många goa tjejer. Förutom Anki, (som dansade storslaget med Pulsinspiration), fick jag flera tillfällen att dansa med Ida och Annica. Hade visserligen många fler på min oskrivna uppbjudarlista, men de fick vänta till lördagens dans.

Bland banden utmärkte sig DATE mest. De har visserligen varit mina favoriter en längre tid, (några låter kan de dock välja bort), men höjde sig enligt mångas åsikt tydligt över både BOOGART och PERIKLES. Date var nyskapande med aktivt publikfrieri, Boogart som de brukar (dvs relativt bra) och Perikles med ibland kraftigt nedpitchat tempo. Kanske en effekt av förra årets extrema trängsel på dansgolvet, då det knappt gick att röra sig och då det inte fanns en chans att hänga med i vissa uppskruvade tempon. Även Wahlstrmöms (om lördagen) uppvisade samma tempodämpade fenomen. Hur som helst var ljudbilden hos bandet bra, bortsett från vissa partiella ljudbortfall på det extra dansgolvet utanför fikahörnan "Grottan".

I utmattat tillstånd var det efter dansen otroligt gott att äta varmkorvar med bröd. Nöjda gick vi sedan hemåt i natten. Varken Caisa eller Linda hade jag inte hunnit dansa med, något jag saknade… Men många, många andra gobitar, inklusive min kära Anki…

Lördagen den 29 oktober 2005: Vid tiotiden gick vi ner till frukostserveringen. Ett utrymme som jag verkligen gillar hos hotellet, en liten matsal som ger ordet "charm" en betydelse. Kanske inte en självklar betydelse då jag ännu har svårt att beskriva vad som är så bra?

En hund väl värd att befria från leksaksavdelningen på Åhléns i Hudik...

Caisa och Pelle höll sig i de nära affärsregionerna samtidig som jag, Linda och Anki begav oss ut på stadsvandring och upptäcksfärd. Bort via hamnbostadskvarter, hamnbodar, den centralt belägna kyrkan och åter mot centrum. På Åhléns hittade jag årets gosedjur. En riktigt stor sittand hund. Linda trodde nog inte jag menade allvar när jag greppade den och gick runt och kramade den på leksaksavdelningen. Anki förstod nog mer den stora risken, att hunden skulle ingå i resebagaget hem. Hur många gånger har hon inte fått ligga och samsas med förra årets underbara gosanka?

I mitt tycke gjorde sig hunden riktigt bra i sängen. Kanske aningen utrymmeskrävande, men otroligt len och go. Passande nu när vi alla satsade på lite middagssömn och vila på hotellrummet.

Vid femtiden samlade vi ihop ett gäng för middag på en av de bästa restauranterna, Kardinal. Till slut var vi sju glada dansare som slog oss ner, Pelle, Caisa, Linda, Anki, jag samt Theresie och Johan. För egen del blev det plankstek "Carl-Gustav". Blev lite besviken över att det inte ingick någon förrätt i just den menyn. Hade ett skarpt minne av att jag förra året fick det. Mindes dock snart hur det egentligen låg till just förra året. Då var det en i det gänget som inte ville ha sin förrätt, varpå den delades mellan oss matslukare.
   Inledningsvis hade vi "Hudik ovners" vid bordet bakom oss. Naturligtvis skulle de mucka med oss sedan vie uppmärksammat personalen på att de bröt mot gällande rökförbud i lokalen. Pelle var den som fick ta stöten av ytterligare muckanden, men som också höll det på en lagom kaxig nivå utan alltför mycket av tendenser till eftergifter. Maten och dess nytta var underbar och middagen avlutades i lagom tid för iordningställande på hotellet inför Hudikmarans andra danskväll.s

ZLIPS, BLENDER och WAHLSTRÖMS stod för kvällens musikutbud. Ett ganska jämnt musikutbud. Inte minst med tanke på att Wahlströms inte körde sitt mest vansinnesbetonade tempo, varken extremt långsamt eller extremt snabbt. Tempot kändes mer anpassat till mängden danspublik än förra året, såvida min PULS-dansteknik inte var orsaken till den genomgående danslättnaden. Hur som helst en extremt bra danskväll. En ung danstjej gjorde extra stort intryck på mig. Buggen okej men med en totalt uppslukande foxtrot, där man bara svävade iväg på ett drömmande sätt. Underbar vila som var så välbehövlig i en annars helt utmattande dansatmosfär. En atmosfär som gång efter annan tog mig till himmelriket i buggande med framför allt Ank. Hon gav gärnet som aldirg förr. En puls-utveckling som man bara kunde önska fanns i var framtida dans på moln av självförtroende.
   När de sista låtarna, hårdrock och annat njutbart, strömmade ut ur högtalarna krävdes stretching mellan var låt och ibland även mitt i låten. Dansen var så skarp, utmattningen enorm och lyckan total. Vilken dansmara… När det allra sista extranumret skulle framföras kastade jag mig istort sett ner på golvet yttrandes, "Inte ett steg till…". Men Linda fick efter ett par minuters vila upp mig i några tappra kraftåtervunna danstakter… Dansen var slut, jag var slut och sängen lockande… Tyvärr var även korvarna, som under lördagsmorgonen smakat så gott, också helt slut när jag väl kom fram till korvståndet…

Söndagen den 30 oktober 2005:Nattens extra timma var mycket välkommen. Vintertidens första frukost infann sig åter igen klockan 10.00. Pelle och Caisa skulle se tecknad favoritfilm och satt tillfälligt utanför frukostmatsalen. Jag, Anki och Linda tog dock plats i mysfrukostmatsalen. En god frukost som passade utmärkt som bas och grund inför den kommande hemfärden till Stockholm.

Tillsammans med Linda checkade Anki och jag ut vid 12-tiden. Därefter promenerade vi ner till busstationen, varifrån bussen avgick tidtabellsenligt klockan 12.40. Anki och Linda tog plats långt bak i bussen, omgivna av ett yngre sällskap om tre syskon. Själv hade jag en inte alltför samtalsinspirationsframkallande dam till vänster om mig. Till höger om mig kunde jag trösta mig med lite "ögongodis", som bjöd vila för blicken när min läsning blev aningen segdragen. Tog mig nämligen tid till lite närtidshistorisk korrekturläsning av tidigare dagboksanteckningar.

Efter god läsning, fika och avkoppling var vi framme i Stockholm tidtabellsenligt. Anki och jag njöt under kvällen inköpt pizza. För egen del kunde jag njuta av en underbart tillagad oxfilépizza. D&aum;refter tog utmattningen ut sin rätt…

Måndagen den 31 oktober 2005: Tog bussen tidigt hemifrån Anki. Hade en bra arbetsmorgon, men konfronterades tidigt med den rådande lövhalkan. Tåg 2 hade uppenbara problem med att komma förbi Mölnbobacken och höll endast ca 5 km/h när han ringde upp och påtalade den nu väntade tidsförlusten. Förberedde mig på vidare problem och var restriktiv i min trafikledning till dess jag fick nya positiva bekräftelser på nattågets fortsatta och något snabbare färd. Efterföljande pendeltåg hölls därmed ett par minuter extra i Mölnbo, till dess dess färd kunde garanteras gynnsammast möjliga färdförhållanden vidare.

Efter arbetsdagen åkte jag hem till Rotebro. Satte mig med mc-kläder på bussen till Upplandsväsby. Hämtade ut min motorcykel efter avklarad service och åkte iväg på en riktigt skön rundtur iett höstvarmt Sollentuna, efter tankande i Norrviken. Den svenska och norska fjällvärlden slog alla värmerekord för årstiden. Någonstans i höjd med Trondheim var det +22 grader celcius, om inte mer. (+23 grader C i Tafjord enl. DN). Trots att SMHI utlovat två veckors stundande milt väder valde jag till slut att denna afton lämna in motorcykeln på vinterförvaring. Tvekade in i det sista, men kände att det kunde vara skönt att inte behöva styras av väderlek och bedömningar gällande lövhalka, blixthalka, minusgrader och eventuellt framtida höstsnö… Således låstes motorcykeln in efter en säsong om ca 1047 mil och en total mätarställning på ca 1881 mil.

Efter att om kvällen letat mig tillbaka till stan startade Anki och jag möbelmontage. Hennes vardagsrumsbord, TV-bänk och matta hade anlänt tidigare på dagen och mottagits av Ankis far. Klockan var mycket nära 22-slaget när vi slutade med de mest ljudskapande pluggibankningarna. Inte långt därefter stod vardagsrumsbordet imponerande vackert och färdigt på plats. Extra vackert med mina ögon sett…

Tisdagen den 1 november 2005: Efter en mycket skön dag med simulatorflygande och städning hemma hos Anki laddade jag inför en arbetsnatt. Kunde glädja mig åt att jag flugit Arlanda- Landvetter genom egen navigering via Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Karlsborg, Skövde och Falköping. Därtill en i det närmaste perfekt landning efter en dryg timmas flygning med ATR-200.

Arbetsnatten inleddes med ett intensivt övertagande av Eskilstuna. Här var det godstågsträngsel i granskapet, (Skogstorp och Hållsta), varpå tydliga riktlinjer fick delges växlingen. Först sedan ett godståg lämnat Eskilstuna kunde knuten lösas upp och trafiken återupptas på ett smidigt sätt. Tack och lov höll sig övriga banövervakningsavsnitt förhållandevis lugna. Åtminstone såpass att jag inte upplevde någon direkt negativ stress.

Onsdagen den 2 november 2005: Efter midnatt blev arbetsnatten på syd riktigt lugn. Lövhalkan fanns i bakgrunden men blev inte till något problem under natten. Kanske beroende på att jag envisades med att inte sända godstågen från Katrineholm med mindre än att två blocksignalsträckor var fria tågen emellan. Ett milt kaos utbröt dock ca 20 minuter före avlösningstid. Då tvingades jag fylla i diverse checklistor i samband med en stoppassage i Eskilstuna, där föraren av ett ensamt dragfordon ansåg bromsverkan vara högst bristfällig och klen. Fordonet tilläts inte fortsätta utan togs in för kontroll i Eskilstuna. Ca en timma efter avlösningstid lämnade jag lokalen, smått utmattad för en skön färd hem till Rotebro.

Förblev vaken ytterligare ett par timmar i hemmet. Inledde ett effektivt och välplanerat tvättande av kläder under förmiddagen. Sov efter klockan 11 och endast med avbrott för ytterligare timertorkningstidsuppskruvande och vikande av tvätt. Vaknade egentligen inte till liv förrän efter klockan 18. Då återvände jag till stan med en stor trunk med nytvättad, nytorkad och färdigvikt ren tvätt.
   När jag kom till Ankis lägenhet välkomnades jag ivrigt av hunden Yatzy som nu var på besök för ett par dygns tid.
   Kvällen avslutades med ytterligare en simulatorflygning Arlanda- Landvetter.

Torsdagen den 3 november 2005: Inspirerad av onsdagens lyckade simulatorflygning till Landvetter flög jag nu vidare till Norge och Bergen. En perfekt landning och stabil flygning hann jag med innan det var dags att åka till jobbet.

Hade en bra dag på jobbet. Friskvårdstimmen och lunchen nyttjades både till promenad och skivinköp. Tillbaka på jobbet hade jag en utmattande och intensiv arbetskväll på "Kolbäcksplatsen". Riktigt roligt pysslande och tågvägsläggande med lyckat resultat. Nyttjade till och med att mitt "hattågsobjekt" 417 stressade på och var tidigt, för att denna afton effektivt peta undan dem(X2000) på spår 3 i Köping. Därmed kunde det totala antalet förseningsminuterar minskas betydligt.

Graden av utmattning gjorde att jag inte kände för att stressa iväg till dansklubbens sociala danskväll. Istället tog jag mig en promenad genom staden hem till Anki. Bojkottade även denna gång en efterlängtad fikastund. Denna gång saknades inte prinsesstårtbiten till kaffet. Denna gång fann jag priset 55 kronor hutlöst för dessa två avkopplingsingredienser. Fortsatte istället en lite mer nyttig promenad…

Fredagen den 4 november 2005: Arbetsveckan skulle avslutas med en tidig arbetsdag. En av mina korta favoritarbetsturer. Tillbringade lite tid ute på stan innan jag sakta drog mig till Ankis lägenhet. Var i valet och kvalet huruvida jag skulle dansa på Mälarsalen om kvällen. Arvingarna lockade inte nämnvärt. Dels har de under mina senaste besök haft extremt osynlig utstrålning, extremt gammalt låtupplägg och en oförklarlig extremmogenstämpel i mina ögon sett. Dansar hellre till deras föräldrars musik i dagens läge, trots att de är klart jämförbara musikertalanger. Men varför Arvingarna???

Kopplade nu av hemma i TV-soffan och framför datorn tillsammans med Anki och Yatzy.. Sammanställde och lämnade till slut mina socialdanslåtförslag till "Avocado" för vidare utvärderingar. Ett påpassligt överlämnande och skivbyte i samband med ett snabbt möte på Gärdets tunnelbanestation.

Lördagen den 5 november 2005: Efter att ha tillåtit mig en tilltagen sovmorgon begav jag mig av mot Jonas och Sandra i Sätra. Deras utflyttningsdag var kommen. Strax efter 11.20 var jag på plats och inledde ett välorganiserat lådlyftande ut i en väntande lätt lastbil. Det blev till slut ett intressant stuvande och aktiv pusslande innan allt var på plats. Ett tag såg Sandras hårsnoddar attraktiva ut för ihopbindande av växter. Inte min idé, men högst angenämt att försöka få loss en av dem samtidig som Sandra fortsatte med köksrengöring. Fick dock ge upp tanken på att enkelt få loss en av dem utan att påverka håruppsättningen. Hade visserligen Sandras medgivande om att tillfälligt ta loss båda. Väl uttrasslade visade det sig att hårsnodden inte behövdes. Men vid det laget hade jag redan gjort ett lättsamt försök att återupprätta en liknande enkel håruppsättning med en enstaka snodd.
    Tillsammans med Sandras föräldrar och Jonas bekanta var vi totalt sju flyttivriga personer. Mot slutet av utflyttningen fikade vi och avnjöt underbara hembakade piroger på vardagsrumsgolvet. Microvågsugnen fick därmed föras fram och tillbaka ett par extra vändor för vårt välbefinnande.

I samband med färden till Uppsala fick jag den äran att sitta mysigt ihopträngd med Sandra på andra sidan om den växelspak Jonas beslutsamt kontrollerade. Den lätta lastbilens dragkraft var något begränsad men effektiv trots sin verklighetsbaserade hastighetsbegränsning i uppförsbackarna.
   Sandra och jag roade oss delvis med att prata gamla gemensamma minnen. Främst hämtade från våra dansresor sommaren 2001. Underbar nostalgi, trots att vi då var ytterst nära att köra på ett antal grävlingar, i synnerhet en som väckte Sandra ur sinanyvunna sköna drömmar.

I Uppsala förevisades vi en trevlig lya. Urlastningen gick snabbt, trots att vi fick bära upp allt två våningar, utan hiss. Svetten kom ganska snabbt krypande och jag var glad över att ha ombyteskläder med mig. Bytte om lagom till dess vi serverades hemkörda och beställda plankstekar. För egen del någon slags pepparstek på planka. Underbart god och perfekt för en mage som nu åter var rejält hungrig…

Innan flyttdagen var över hämtade vi Sandras härliga soffa. Det fanns en hel del minnesväckande möbler som gjorde flyttandet än mer trivsamt. Det kändes lite konstigt att både montera ner och montera upp en säng som jag inte sett närmare på ett par år, men som jag har vilat ut i efter många arbetsnätter och danskvällar. Jag fick därtill uppdraget att ligga under sängen när madrassen lyftes på plats. Mitt uppdrag var att kontrollera att mellanläggsplattorna hamnade rätt. Omedelbart efteråt kravlade jag mig fram, utanför sängens ramar. Jag låg visserligen bra under sängen, men misstänkte skarpt att Jonas och Sandra inte ville ha mig där i evighet… *ler*

Fick erbjudande om skjuts i riktning mot Stockholm och antog erbjudandet om färd med Sandras föräldrar till Vallentuna. Perfekt timeing för vidare färd med Roslagsbanan till Östra station.

Väl tillbaka i Ankis lägenhet fick jag göra Yatzy sällskap i lägenheten, under tiden som Anki arbetade i tvättstugan. Tydligen hade han varit rejält gnällig när han denna dag blev lämnad ensam kortare stunder.

Söndagen den 6 november 2005: Även denna morgon lockades jag att känna mig riktig ledig. Var seg och kände mer för en väldimensionerad sovmorgon än att tidigt hjälpa till med dansklubbens förberedelser inför Jack n´ Jill-tävling. Blev dessutom osäker på hur pass mycket jag lovat att ställa upp före. Att vara videofilmare var självskrivet, men resten mindes jag inte tydligt. Det blev nog till slut någon form av mellanting. Dök upp i tävlingslokalen någon timma före insläpp. Allt fungerade bra och det blev en otroligt trivsam tillställning.
   Från att inte ha varit ett dugg danssugen väcktes min danslust stort sedan tävlingen dragit igång och tävlingsheaten startat. För egen del gick det bra i både foxtrot och bugg. 13:e respektive 12:e plats i de båda diseplinerna. Drömpartners blandades med andra duktiga dansare, där mina "pulsdansförsök" kändes riktigt framgångsrika. Det blev inte heller sämre under den efterföljande danskvällen…

Efter en underbart välsmakande vegetarisk paj startade den sociala dansbiten av kvällen, till Selex band. När klockan sedan visade på drygt 21.00 var vi riktigt medtagna och trötta. Perfekt för den bastutid som flera av oss nyttjade. En god blandning av tjejer och killar blev det…

Måndagen den 7 november 2005:En kollega önskade min förmiddagstur varpå jag fick en skön sovmorgon som jag nyttjade till diverse datorpyssel och musiklyssnande.

Hade en mycket bra arbetstur. Även de område som efter friskvården brukar bjuda stor utmaning fungerade bra. Friskvårdstiden och lunchen nyttjades till middag på centralen och därefter promenader i ett stilla regn.

Om kvällen flögjag bland annat sträckan Östersund- Trondheim. Till största delen med lyckat resultat. Irriterade mig dock på en osäker landning där jag den sista biten, omedelbart före markkänning drev ut mot sidan av landningsbanan. Kanske var det sidvindar över vattnet som jag inte räknat med? Mer träning behövs hur som helst trots att det känns som om jag börjar lära mig flygplanstypen ATR72-500 bra…

Tisdagen den 8 november 2005: Hade en tidig arbetstur som inleddes på det södra pendelstråket, nynäs- och södertäljebanan. Min bredvidsittande trafikinformatör sa tidigt att det skulle bli en strulig morgon. Hade god lust att sätta emot, en tanke som fanns kvar ända till omkring 07.50 då trafiken fortfarande flöt lugnt. Samtalet som då inkom gällde en påkörningsolycka i Tullinge, vid plattformen. Såväl polis som ambulans, akutbil och helikopter sändes till platsen. Tidningarna skrev dagen efter att det varit en 19-åring som stått för nära plattformskanten och blivit träffad av backspegeln. Med stor sannolikhet undkom han trots träffen med lindrigare skador, ett antal ansiktsfrakturer. Helikoptern hade i alla fall nyttjats.
   Efter larmandet till SOS och påföljande totalavstängning öppnades ett spår förbi olycksplatsen, dvs med enkelspårsdrift mellan Flemingsberg och Utsikten station. Inledningsvis ett trögt tågflöde, inte minst sedan polisen hindrat första tåg på sträckan att lämna Tullinge, eftersom vittnen till olyckan tagit plats i tåget mot Stockholm.
   I möjligaste mån kvarhölls tågen vid plattformarna på båda sidor om olycksplatsen eftersom trafikflödet förblev långsamt och begränsat till ca 08.45 då olyckståget kunde föras vidare med ny personal. Själv fick jag också avlösning med personal som kommit med de drabbade tågen. Jag slutförde mina olycksrapporter och tog en 12 minuters rast innan det blev dags för nästa punkt på arbetsdagens schema, arbetsplatsträff…

För egen del var det tur att jag inte tog längre rast för avfärd med bil till Gullmarsplan företogs i det närmaste omgående. Vi fick nu göra studiebesök på tunnelbanas trafikledningscentral, gröna linje ett. Det var trevligt att kunna jämföra våra olika arbetsmiljöer. Men nog är jag glad för egen del av att vara omgiven av den tyngre och snabbare järnvägstrafik vi trafikleder i anslutning till de tekniska hjälpmedel vi besitter. Nog för att man i viss mån försämrar förutsättningarna för oss och för en effektiv järnvägstrafik i landet i och med slopandet av växlar, men tunnelbanan hade redan från början ett extremt begränsat antal kryssningsmöjligheter redan i dagsläget. Därtill växlar som i vissa fall var såpass slitna och tvära att extrema restriktioner fick gälla vid trafikerande av dessa…
   Arbetsmiljön på tunnelbanans trafikledningscentral var dock avundsvärt ljus och trevlig i jämförelse med vår. Dock pågår framtidsutredningar i frågan för vår del, för en framtida ombyggnad och anpassning till framtida trafikledningskrav och arbetsmiljöbehov.

När vi återvände till vår kära arbetsplats återstod ytterligare arbetsplatsinformationstid. Vi fick vinterförberedande information och banarbetsplaneringsinformation med anledning av den senaste tidens otroliga mängd anordningar om ofta beviljats, främst nattetid. Ett svåruppstyrt planeringsarbete, inte minst bemanningsmässigt.

Efter jobbet gladde jag mig åt en skön ledig eftermiddag. Valde dock att följa med "Blomman" på en tur och returresa Stockholm- Kungsängen. Först därefter åkte jag hem till Ankis lägenhet för att ta det riktigt lugnt. Försökte under kvällen att få min röststyrda flygsimulatortrafikledningsfunktion att fungera, att registrera min röst på rätt sätt. Det dröjde innan jag lyckades få bekräftelse på att headsetets mikrofon fungerade som den skulle.

Fick avbryta min VOX-programtest med musikplaneringssamtal. "Avocado" och jag bestämde den kommande torsdagens musikutbud för den sociala danskvällen på Nackswinget. Totalt blev det 1h 45min lång samtalstid som krävdes för låtval och ordningsföljd.
   Innan jag gick till sängs brände jag ner vårt låtförslag på CD-skivor.

Onsdagen den 9 november 2005: Ytterligare en tidig arbetsdag. Trivdes mycket bra med arbetsstarten på "Uppsalaplatsen" även om jag märkte hur svårt det var att lyckas med exakt alla korsande tågvägar i samband med samtal gällande de ställverksbeskrivningar jag har hand om. Men, men, inte mer än tre minuters förseningar pga just detta.

Min matlåda hade jag i all hast glömt kvar innanför ytterdörren hos Anki. Positivt nog hade hon tagit hand om den och återfört den till sitt rätta kylskåpselement. Mat jag med andra ord kunde njuta av efter hemkomst till Anki om eftermiddagen.

När kvällen var kommen mötte jag upp Anki vid Slussen för vidare färd till den tävlingsförberedande kursen på Nackswinget och lokalstädande innan kursstarten. Ytterligare PULS-träning och tankar kring träningsdagböcker i temat "Hände, Kände och Lärde…". På gott och ont får jag hänvisa till denna dagbok i alla ärenden. Har inte haft någon speciellt långvarig träningsdagbokskarriär hittills. Det bästa resultatet var nödvändiga anteckningar för att förstå vårens streetfunkkurs. Men annars har det som längst gått att hålla en specifik träningsdagbok vid liv ett par månader för min del…

Torsdagen den 10 november 2005: Njöt av en helt ledig dag. Fortsatte sätta mig in i min röststyrda flygtrafikledning för min flygsimulator. Lyckades endast delvis.

Under eftermiddagen tog jag en utflykt hem till Rotebro. Checkade posten och hoppades att ytterligare ett flygsimulatoraddprogram skulle finnas levererat. Men icke. Återvände till Ankis lägenhet för att hämta den musik som skulle presenteras på den sociala danskvällen. En danskväll som sedan blev riktigt trevlig och utmattande. Musik med tungt gung och skönt stuk för det mesta. Några ändringar hade jag dock gärna gjort så här i efterhand. Dock ett lyckat program som i sin helhet bidrog till många utmattade dansare redan innan danskvällen var slut.

Fredagen den 11 november 2005: En efterlängtad sovmorgon kunde nyttjas till lika efterlängtad flygsimulatorflygning, främst sträckan Östersund- Trondheim. Denna gång fick jag göra inflygningen helt över land. Kändes lite ovant i och med att jag i den rådande väderleken hade lite svårt att avgöra hur hög den omgivande terrängen var. Kanske borde jag ha studerat inflygningskartorna lite bätte för att känna mig helt trygg?

Hade ytterligare en riktigt bra arbetsdag, trots att just denna arbetstur var sjätte fredag hör till de som man gärna kan avvara. Men avgångsförseningar på X2000 från Stockholm söderut underlättade godstågsflödet högst betydande. Trots all lyckad tågföring var jag ordentligt trött i huvudet när jag kom hem till Anki. Det var med viss tvekan jag satte mig framför datorn. Men min trötthetsoro hade jag inget speciellt fog för. Inledde träningsflygningar med ATR72-500 på Samos. Inflygningar mot bana 9 som direkt fick adrenalinet att pulsera. Aningen fega och för högt tingångna finaler, men hela tiden med marginaler vid banänden. Till och med njutningsbara "Instant reply" där åtminstone en av nedsättningarna såg riktigt proffsig ut, "full power off stall landing"

Lördagen den 12 november 2005: Under förmiddagen letade Anki och jag oss ut till tävlingshallen i Kungsängen. Tävlingen gick trots allt ganska bra. Under det första heatet, kvartsfinalen, lyckades jag engagera tankarna på att hålla en regelbunden puls i dansen. Anki dansade också mycket övertygande trots att vi krånglade till ett par turer i mitten av heatet. Under det semifinalen blev vi dock utröstade med stor domartydlighet. Istället för 3,2,3 fick vi nu 4,4,4 i bedömning. Det enda kvarstående minnet från heatet är att jag tyckte låten var svår att göra någonting av. Därav kan jag misstänka att mitt pulsfokus försvann helt. Hur som helst en bra uppryckning av oss båda, trots att vi var lite oense om vart vi skulle lägga tävlingskrutet…

Direkt efter tävlingen tog vi tåget in till stan. Under färden från Kungsängen station in mot stan fick vi sällskap av Jenny och Jonas. För egen del gick jag direkt till jobbet för att hinna få lite sömn innan mitt nattpass. Hann sova drygt en timma och kände mig därmed riktigt utvilad och redo för min favoritnatt. En natt som till stor del bjöd mig tid för skrivande.

Söndagen den 13 november 2005: Efter en extremt lugn arbetsnatt, fullt aktiv med skrivande, åkte jag hem till Anki för att sova effektivt under förmiddagen.

Strax före klockan 14.00 var det åter igen dags att stå på benen. Klockan 14.00 var vi nämligen bjudna över till Ankis föräldrar på middag. Anki promenerade iväg före mig för att eskortera sin farmor. Efter att ha ökat mitt eget tempo mot slutet hann jag ikapp dem i trapphuset. Eftersom jag därigenom fått upp lite värme i kroppen passade det bra med ett litet "förmiddagsuppdrag". Vi inledde besöket med att gå en liten kort promenad med hunden Yatzy.
   Middagen var underbart god, till stor del tillredd av ankis Far, följt av kaffe med tilltugg. Vårt besök hade naturligtvis blivit längre om jag inte behövt ytterligare sömn inför mitt kommande nattarbetspass.

Till jobbet fick jag med mig en matlåda som kom väl till pass när jag relativt tidigt kunde njuta av en liten rast. Perfekt energipåfyllnad för att klara natten bra. Natten fylldes till stor del av tankar och genomgångar av flyghaverier. Men vår lite mer järnvägsnära verklighet gav också underlag för diskussioner. Ett godståg, varken långt eller speciellt tungt, fick aningen omotiverat problem längs sin nattliga färd, både i Flen och Karlberg. Spårförhållandena angavs av övriga som mycket goda varför vi misstänkte ovana, stress och extremt sparsamt med sandning som orsak till de återkommande rapporterna om "backhängandet". Och visst kan jag förstå att man lätt kan bli aningen panikslagen när man släpper bromsarna på ett godståg och upplever att det rullar bakåt istället för framåt…

Måndagen den 14 november 2005: Arbetsnatten fick betecknas som mycket bra, trots att jag tjänstgjort på nynäsplatsen. En plats som tidigare under hösten varit extremt belastad av banarbeten och andra anordningar, men som nu var helt ok.

Anki gick upp samtidigt som jag gick och la mig. Sov gott under dagen och höll mig bara vaken under ett fåtal timmar när solen stod som högst på himlen. I övrigt sov jag vidare till dess att Anki kom hem. Då beställde vi gemensamt pizza som vi bar hem och åt. Salladen tog jag med mig till jobbet för att få en bra start på min tredje arbetsnatt. En natt som började riktigt lugnt på "Uppsalaplatsen". Arbeten togs ut sent, varför det dröjde innan telefonen blev ordentligt "glödande".

Tisdagen den 15 november 2005: Efter den lugna inledningen på arbetsnatten blev det många nattliga samtal och ett riktigt pysslande för att ge tid åt alla växelvärmekontroller. Vintern ska enligt almanackan starta just den 15 november, varför alla förberedelser ska vara klara. Min arbetsbelastning hölls dock på en bra nivå. Antalet arbeten blev trots allt relativt få och bra utspridda på mitt bevakningsområde.

Efter arbetsnatten tog jag pendeltåget hem. Ville hem för att effektivt kunna bevaka posten och efterlängtad brevutbärning. Somnade gott i min stora härliga säng och vaknade inte förrän jag ett par timmar senare var halvvägs bort mot ytterdörren. Insåg att jag kanske skulle klä mig lite. Rufsigheten i håret såg jag inte förrän efter mottagandet av min post. Brevbäraren hade klokt nog ringt på för att lämna mina stora DVD-filmsförsändelser. Jag förklarade kortfattat att jag var lite yrvaken men tacksam för posten. Underförstått att det var därför det tog lite tid att öppna. Detta trots att jag hastat på mig min T-skirten bak-och-fram, även detta uppdagat i spegeln.

Vid 15-tiden gick jag slutligen upp. Under min färd in mot stan gjorde jag en avstickare till mina föräldrar. Pappa var kvar på jobbet för "skolsamtal" men mamma tog emot mig med öppen famn. Jag fick se relativt nytagna bilder på syrrans senaste familjemedlem efter att jag bjudits pizza och lite annat gott.
   Efter någon timma fortsatte min färd vidare mot stan. Stannade även till vid seven-eleven för att få mig en fikastund utanför lägenheternas väggar. Väl i Ankis lägenhet slog jag mig till ro framför datorn. Satte på min första flyg-DVD, "Go-flight".

Efter den första DVD-filmen installerade jag "All roads of Europé" till min flygsimulator. Flög en liten stund stund för att kontrollera resultatet. Över lag med goda landningar inkluderade i mina positiva intryck. I programmet hade även sjö- och kustlinjer rättats till ordentligt. Nu kändes Norrvikssjön helt korrekt i sin utformning.
    Kvällen avslutades med nästa film. En DVD-film från SAS-academy behandlandes A320 och dess" fly by wire-system" i simulator. Tröttheten kom dock smygande och jag gjorde Anki sällskap till sängs. Men bara för att finna att jag efter en kort tids sömn var piggare än jag skulle. Gick därför upp i natten för att se klart min flyg-DVD-film…

Onsdagen den 16 november 2005: Vaknade i lagom tid för att kunna njuta av min korta sovmorgon. Efter ett arbetspass mellan klockan 08.30 och 16.00 åkte jag kort hem till Ankis lägenhet. Ankis far, Anders, hade snyggt monterat och flyttat ett eluttag för att passa vår nya TV-bänk.

Med roslagsbanan förflyttade jag mig ut till Vallentuna. Åt en hamburgare tillsammans med Hillbo, som dykt upp redan på tåget. Trevligt sällskap även om jag delar av resan var osocial nog att skriva ett e-mail på mobiltelefonen.
   Tidtabellskörningen gick någorlunda. Kände mig inte direkt superengagerad men aktiv trots allt. Mot slutet av kvällen gavs utrymme för lite mer fri tågföring. Stambanan var den som engagerade mig mest och bäst.

Hemfärden från Vallentuna företogs något i förtid. Perfekt eftersom jag nu var rejält trött…

Torsdagen den 17 november 2005:Efter en skön sovmorgon bjöds jag en intressant arbetsafton. Tågföringen med de klassiska tågen 183 och 417 gick till slut bra. Båda tågen på gränsen till att få nedprioriteras. Men nu lyckades jag få dem att hålla sitt lägen genom snygg tågföring och en treminuters inledande försening på det alltid drabbade pendeltåget söderut från Kallhäll, efter parallelltågskörning.

För egen del tyckte jag tågföringen gick utmärkt. Aningen värre fick min kollega det enär han vid ett par tillfällen drabbades av låsningar i Västerås ställverk. Låsningar som visade sig vara svåra att lösa ut.

Direkt efter arbetspassets slut skyndade jag mig ut till Nackswingets lokaler. Bjöds den sista delen av Kariannes underbara musikutbud på den sociala danskvällen. En underbar blandning av tempo med låtar fyllda av tryckande god puls.

Fredagen den 18 november 2005: Min lediga dag var uttagen I form av kompensationsledighet. En dag som jag lät gå i flygets tema. Skrev ut flygkartor för hela Sverige i avsikt att sortera in dem i plastfickor. Gjorde under eftermiddagen utflykter till Esselte och Akademibokhandeln för att få tag i "dokumentsamlarklämmor". Besökte vidare Stadsbiblioteket för att checka vilken typ av flygutbildningsböcker de hade.

Kvällen förgylldes med dans på Mälarsalen. Underbart härlig dans med högt tempo till JANNEZ.

Lördagen den 19 november 2005: Dagen ägnades till stor del åt flygsimulatorflygningar. Hade ambitionen att flyga DC9 Kallax (Luleå) till Arlanda. Men efter att på kabintrycksatt höjd fått diverse fellarm beslöt jag mig för att begära lägre flightlevel och nödlanda i Örnsköldsvik. Lyckades dock inte få radarkontrollen att förstå denna avvikelse från rutten, annat än i beviljade flyghöjder. Gjorde trots detta en perfekt ILS-landning på bana 12 i relativt tät dimma. En underbar känsla att ha landningen under full kontroll och ligga helt rätt när banans ljus skymtade ibland de låga molnen. Med andra ord en flygning som verkligen byggde på självförtroendet.

Om kvällen åkte Anki och jag över till paret Hillbo. Vi bjöds på säsongens första julfika med underbara bakverk och god glögg. Precis som förra året gick vi därefter ut för att äta en bit mat. Den annars närbelägna restauranten "Elefanten" var nu nedlagd och igenbommad. Istället hamnade vi på "The Shakespeare in". Ett utsökt ställe och riktigt perfekt ställe för vårt stora sällskap. Samtalsämnena blev många. Vi var alla mycket nyfikna på hur Hillbos bröllopsresa på lyxkryssaren varit och hur färden längs panamakanalen varit. För egen del fick jag i övrigt fullt upp med lite mindre spridda samtal rörande flyg och flygsimulatorer. Tiden gick fort och min underbara plankstek var snart slukad. Jag tog visserligen längst tid på mig, men hade fullt upp med njutandet tillsammans med en halv liter vitt vin.

Snön låg nu lite över allt. Eftersom snön fortfarande var aningen blöt beslöt vi oss för att ta bussen hem till Ankis lägenhet…

Söndagen den 20 november 2005: Utomhus låg snön kvar. Jag var aningen seg och skyllde på lördagens vin, (utan att själv tro på orsaken). Njöt stort av min ledighet. Började så smått att planera för vårens kommande tävlingar i och med att Jenny T önskade tävla med mig. I övrigt njöt Anki och jag av en lugn hemmakväll…

Måndagen den 21 november 2005: Efter att ha varit uppe relativt tidigt under måndagsmorgonen gick jag tillbaka till sängen för att njuta av sovmorgonen där istället. Eftermiddagen blev relativt händelserik. Polisen hade dåligt med resurser att stoppa järnvägssabotage i Högdalen. Förarna fick inledningsvis plocka bort rejält med skrot från spåret, nära de norra växlarna på stationen. När väl detta var avklarat och inga fler varningar behövdes hade vi nya förseningar på nynäsbanan. Svårplanerade mötesflyttar pga bland annat fordonsfel. Sedan visade sig en Älgko och hennes kalv vara något vilsna i spåret vid Tungelsta station, följt av ytterligare dramatik på mina andra bevakningssträckor. Högnivå tjuvbromslarm på ett sydgående tåg, (42723) och därmed skyddsåtgärder på intilliggande spår och de checklistor som därav följde. Med andra ord sen hemkomst.

Tisdagen den 22 november 2005: Under nattens inledning satt jag och surfade en hel del. Letade flyg-DVD-filmer, bland annat med JAS, Draken och Viggen. Efter välbehövlig sömn nyttjade jag sovmorgonen till simulatorflygupprättelse. Efter ett par dagars osäkerhet och frågor kring ILS-landningar fann jag svar och felande länkar. Tog därmed en ILS-revanch vid inflygningar till Arlanda.

Eftermiddagens arbetspass gick i samma goda anda. Hade riktigt bra tågföringsflyt trots spårmarkering i Sparreholm, (växelvärmerelaterat fel) och enkelspårsdrift Nyckelsjön- Skebokvarn. Samma sak i samband med spårledningsfel i Gnesta. Arbetspassets avslutande del gav inte heller något att irritera sig på. Var aktiv och trivdes med att bevaka ett större område än normalt pga personalbrist. Med andra ord hade jag under en del av kvällen hela norrkanten, Kummelby via Märsta och Arlanda upp till Sala och Avesta Krylbo.

Onsdagen den 23 november 2005: Efter en kort sovmorgon hade jag en underbart kort arbetsdag mellan 08.30 och 14.40. Under kvällens tävlingsförberedande kurs fick vi gott om feedback och repetition på höstens träningsuppdrag. Även denna gång videofilmades en dans för att förhoppningsvis påvisa förändring och utveckling sedan kursstarten.

Torsdagen den 24 november 2005: Efter att ha känt mig väl till mods på arbetsplatsen fortsatte jag med en skarp tågföring på min nuvarande favoritplats, "Uppsalaplatsen". Genomförde bland annat ett skarpt tretågsmöte i Morgongåva. När ordningen på "Dalabanan" i stort sett var återställd ville trafikkontoret helt plötsligt prioritera det drygt 40 minuter sena tåget vidare från Broddbo vidare till Rosshyttan, trots att ett i det närmaste perfekt möte förelåg. Jag hade nog nekat annars också, men nu hjälpte tågledaren till i och med att jag redan hade mötesspåret i Rosshyttan upplåtet för ett planerat A-arbete. Således behölls ordningen på den södra delen av Dalabanan i alla fall...

Om eftermiddagen fick jag pyssla med enkelspårsdrift mellan Utsikten och Tumba pga spårfel på nedspåret i höjd med en av utfartsblocksignalerna i Utsikten. Detta samtidigt som tåg berördes av Baliskongruensfel i Tumba.

Kvällen avnjöts i Hallunda Folketshus tillsammans med Anki. Vi hade gemensamt åkt dit för att få dansa till BOOGART. Efter att vi coolat ner vår superenergi blev danskvällen riktigt högklassig. Utmattningsgraden och känslan av nöjdhet var perfekt. Till och med väntan på tunnelbanan var en skön tid för återhämtning. Under färden blev jag visserligen riktigt trött, men kunde drömma mig bort till kvällens upplevda dansnjuande i såväl foxtrott som bugg. Inte minst lyckade danser tillsammans med tjejer som kanske inte var alltför vana på dansgolvet... Anki sov riktigt gott under tunnelbanefärden och slapp därmed att sitta av tröttheten…

Fredagen den 25 november 2005:Åter igen en ledig helg som inleddes med en ledig fredag. Genomförde flygsimulatorövningar om förmiddagen och åkte fram emot kvällen över till Rotebro för att hämta nya flyg-DVD-filmer. Hade förhoppningen om att dansa på Yesterday, men fick snart se mig förlorad i den frågan. Fann ingen skjuts och hade själv inte tillgång till bil.
   Men kvällen blev mysig i alla fall. Anki var visserligen på personalfest, men jag tog mina DVD-filmer hem till datorn i Ankis lägenhet. Laddade upp med kaffe, god choklad och annat tilltugg samtidigt som jag lutade mig tillbaka och njöt av en öppen verklighetsanknuten film från flygbolaget "Nordic Leisure". Ett par av flygningarna som presenterades flögs av samma kapten som förde oss hem från Samos (Grekland) via Rhodos till Arlanda.

I filmen återfanns samma känsla av entusiasm och engagemang som jag funnit under den verkliga flygningen hem från Grekland. En trevlig DVD-film som inte kändes lika tillrättalagd som många andra produktioner. En film som på ett positivt sätt visade att det faktiskt finns en spännvidd mellan mindre perfekta och mer perfekta landningar. Att det finns något som kallas flygglädje bakom allt allvar och säkerhetstänkande som också måste sätta sin prägel på verksamheten.

Lördagen den 26 november 2005: Avslutade nattens flygteori med lite simulatorpraktik. Flög mellan Arlanda och Kallax (Luleå) och bjöd på en ganska bra ILS-inflygning västerifrån. Anki kom hem när natten fortfarande var relativt ung, (i mina ögon sett). Trötta gick vi båda och la oss relativt omgående.

Ledigheten fick prägla dagen. Vi hade visserligen en viktig punkt på vårt schema, men en ganska positiv sådan. Vi hämtade Ankis nya gasspis från ett företag längs Häradsvägen i Stuvsta. En utflykt i snöblask som också inspirerade till ett snabbt besök i en hobbyaffär. Längtade framåt i tiden, till dess jag blir gammal nog att kunna köpa en ny radiostyrd bil, kanske en ban-racerbil denna gång?

Själv hade jag varit skeptisk till huruvida spisen skulle få plats i bilen tillsammans med emballage. Detta visade sig inte vara något hinder alls utan hemfärden gick hur smidigt som helst. Svårare var det istället att bli av med den gamla soffan och skräp som skulle forslas bort. "MYRORNA" ville inte ha soffan trots dess goda skick. Vi åkte istället vidare för att under en bra stund snurra runt i stan och leta efter den nya återvinningsstationen som skulle finnas i området kring Norrtull och Vanadis. Till slut fann vi infarten belägen mellan Norrtull och Roslagstull. En bra bit ifrån de gator vi först siktade mot.

Nöjda med våra slutförda uppdrag kunde vi avnjuta pasta i hemmiljö. När kvällen kom tog vi tunnelbanan ut till Rissne. Därifrån fick vi skjuts till Skultuna av Marcus och Johanna. Medresenär för kvällen var även Jonas. I Skultuna dansade vi till BOOGART. Även denna kväll en riktigt tilltalande låtkavalkad och en hel del BOOGART-klassiker. Var även denna kväll rejält utmattad när det åter igen var dags att sätta sig i bilen för hemfärd.

Söndagen den 27 november 2005: Trots att jag tyckt att SAAB bjöd god sittkomfort, insåg jag under hemfärden från Skultuna att rörligheten var något begränsad i baksätet. Trött var jag , samtidigt som det verkligen kröp av oro i benen. Ädelt nog fick vi skjuts ända hem till Ankis gata. En ypperligt god avslutning på en mycket trevlig dansresa.

När Anki vaknat till gick hon över till sina föräldrar. Tillsammans med sin mor hade hon en trevlig bakdag och lutfiskmiddag. Själv kunde jag njuta av en lugn dag tillsammans med min flygsimulator och ytterligare en av mina flyg-DVD-filmer. Hann dock bli aningen trött innan slutet på den finländska filmen om Boeing 757 hann komma. En drygt tre timmar lång film var kanske i det mäktigaste laget, speciellt som de lärorika bitarna bara kom smygande in i medvetandet då och då.

Kvällen blev hur som helst lugn. Fick smaka en hel del goda kakor och kunde tillsammans med Anki njuta av TV-programmet "Floorfiller.

Måndagen den 28 november 2005: Den fjärde lediga dagen i rad fick också gå i flygets tecken. Finjusterade bromsarna, styrda av mina flygpedaler, och fick god flygerfarenhet genom lite mer avancerade flygövningar på låga höjder över landningsbanorna.

Tog en pause från allt flygande med ett besök hos min favoritpizzeria. Som vanligt avnjöts Oxfliépizza, sallad, lättöl och avrundat med en kopp kaffe.

På kvällen uppvisade flygsimulatorn vissa tecken på fel. Del som så småningom härleddes till uppdaterandet av aktuellt väder. Men innan denna slutsats kunde dras hann jag ominstallera alla delar av simulatorn. Någonstans mellan tio och tjugo DVD eller CD-skivor att hantera med andra ord… Ett förfarande som tog sin tid…

Tisdagen den 29 november 2005: Under min korta sovmorgon packade jag ihop en rejäl tvättväska. För övrigt samma trunk som jag bar mc-kläderna i till och från körskolan ute vid Solvalla, när det begav sig. Tog bussen till jobbet och inledde arbetsdagen med en arbetsplatsträff. Detta följdes av friskvård i kombination med en lunch som inmundigades på MAX vid hamngatan. Operativt fick jag en relativt lugn eftermiddag till dess det var dags för avbyte. Då hade jag fortfarande kvar att slutföra en olycks- och tillbudsrapport. I Flemingsberg hade rapporterats om privatpersoner i spåret, en påkörd hund och indikationer på att en djurambulans var på väg till platsen. Fick agera så effektivt jag bara kunde i och med att informationen inledningsvis var aningen bristfällig. Samtalet med den larmande föraren bröts efter bara ett par sekunder beroende på Grödingebanans tunnlar. Hur det gick för hunden vet jag ej, men den blev åtminstone upplyft på perrongen och slapp därmed spårområdets osäkra och farliga plats.

På hemmaplan, i Rotebro, laddade jag omedelbart två tvättmaskiner. Begav mig därefter iväg till Coop Forum för inhandlande av en ny adventsljusstake, timers och mat. Väl hemma igen fortsatte jag med klädtvättande och nattligt torkande.

Onsdagen den 30 november 2005: Under förmiddagens tidiga timmar vek jag ihop tvätten. Packade åter igen ner den i den stora väska som skulle föra kläderna tillbaka till Ankis lägenhet. Ett riktigt skönt och avkopplande arbete i samband med radiolyssnande.

Eftermiddagsarbetspasset blev bra men samtidigt smått kaosbetonat. Arbetsbelastningen var inledningsvis ganska god och jag tvingades göra prioriteringar i min detaljtågföring. Lyckades visserligen bra i Katrineholmstrakten men hade sedan ett personresamdetåg som tvingades ligga efter ett godståg lite för länge. Förseningen var nära nog tio minuter innan jag hade en kreativ lösning på problemet. Hade just meddelat föraren av resandetåget min problemlösning när min avbytande kollega kom till platsen. En plats som innan överlämnandet hann uppvisa än mer kaos. Godståget hindrades från att köra åt sidan i Flen då ett bandlarm i Sköldinge omformarstation slagit ut all strömförsörjning mellan Flen och Katrineholm. Efter överlämnandet skulle det visa sig att min tiominutersförsening i sammanhanget blev en ringa försening. Nämnda resandetåg kunde så småningom passera Flen femtio minuter sent. Men då var tågköerna efter storvuxna…

Slutet av arbetsdagen blev dock lugnare. Satt på en plats som förblev lugn fram till hemgång, utan att några särskiljda ansträngningar krävdes.

Torsdagen den 1 december 2005: Började min arbetsdag klockan 08.30, tillbaka på samma plats som föregående pass slutat.

Anki och jag träffades direkt efter avslutat arbetspass på Stockholm C för vidare färd till Norrviken. Fick låna duschen innan avfärd till Skultuna och den fest "Professorn" ordnade med ZLIPS som band. En bra danskväll trots att jag var lite trött och sliten. Både efter en arbetsdag och efter körande i snöblask och en medelhastighet på ca 80 km/h långa sträckor. Hemvägens väglag var många gånger bättre och med plusgrader.

Natten tillbringade vi i Rotebro.

Fredagen den 2 december 2005: Anki åkte tidigt till jobbet, samtidigt som jag kunde njuta av en välbehövlig sovmorgon. Först vid lunchtid gjorde jag mig i ordning. Lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar innan jag åkte vidare till jobbet.

Arbetspasset inleddes på Uppsalaplatsen. Fick ganska tidigt ett växelfel att handskas med, men en fullt lagom utmaning som ledde till ytterst få förseningsminuterar genom välpanerad tågföring och anpassade spårändringar.

Den sista delen av arbetspasset blev också bra, om än aningen långt tidsmässigt. Min avlösning blev ca en timma sen varvid jag inte kom ifrån jobbet förrän omkring klockan 23.00, efter en välbehövlig dusch. Mälarsalen stod dock kvar även om jag var efterlyst, saknad och försvunnen. Anki hade redan hunnit bli trött, men dansade bra trots detta. I övrigt kunde jag njuta i famnen på fyra olika danstjejer innan kvällen var över. Jonas och Sandra var trevligt nog på plats. Kanske var det tur eftersom jag så gärna ville sjunga med i låten "Kiss you all over" när den framfördes av PERIKLES. Och nog var det underbara Sandra jag hade i min famn just då, när det var dags att blunda, njuta och försiktigt förföriskt sjunga med… Anki fick vänta till lördagsmorgonen innan jag kunde bjuda henne samma musik från mitt CD-arkiv. En helt underbar låt alltså...

 
Text nedan hämtad från Internet (www.lyricscafe.com).
NO MERCY, Kiss You All Over
 
When I get home babe, I'm gonna light your fire
All day I've been thinking about you babe
You're my one desire
Gonna wrap my arms around you
Hold you close to me
Oh babe I wanna taste your lips
I wanna fill your fantasy
I don't know what I'd do without you, babe
Don't know where I'd be
You're not just another love
No, you're everything to me
Everytime I'm with you baby
Can't believe it's true
When you're laying in my arms
And you do the things you do
You can see it in my eyes
I can feel it in your touch
You don't have to say a thing
Just let me show how much
I love you, I need you, babe
I wanna kiss you all over
And over again
I wanna kiss you all over
Till the night closes in
Till the night closes in
 
No one else can ever make me feel the way you do
Oh keep on loving me baby
And I keep on loving you
It's easy to see when something's right and something wrong
Well stay with me baby
And hold me all night long
So show me, show me everything you do
Cause baby no one does it quite like you
I love you, I need you, babe
I wanna kiss you all over
And over again
I wanna kiss you all over
Till the night closes in
Till the night closes in
Stay with me
Lay with me
Holding me
Loving me, baby
Here with me
Near with me
Feeling you close to me, baby
So show me, show me everything you do
Cause baby no one does it quite like you
I love you, I need you, babe
I wanna kiss you all over
And over again
I wanna kiss you all over
Till the night closes in…
 
 

Lördagen den 3 december 2005:Efter en kort, intensiv men härlig danskväll för min del tog Anki och jag tunnelbanan hem via Stadion. Vi hade sällskap av Linda fram till Slussen. Efter ett glas Pepsi och några minuters avkoppling i soffan gick vi och la oss…

Vi gick upp strax före klockan 11.00. Anki var i och för sig redan på benen då och i full färd med frukostätande. Ganska snart hade hon också startat med dagens huvudprojekt, vindsstädande. Jag hjälpte visserligen till med viss utrymning av vindsförrådet, men i övrigt fick Anki planera och sortera i lugn och ro.

Vi hade ett kort besök av Ankis mor om eftermiddagen. Strax därefter inledde jag mitt middagssovande. Drömde till viss del om de husobjekt jag nyligt surfat in på. Ena stunden vill jag flytta till villa nu, för att i nästa stund söka lugn och försiktighet…

Anki lagade till god kyckling, ris och välsmakande sås som jag kunde njuta av under ett vaket sömnavbrott. Mätt sov jag dock ytterligare en timma innan det var dags för dusch och iorningställande till en natt fylld av arbete och julbordsmat.

05-10-23, söndag

Dagen inleddes med en underbar arbetsnatt. Perfekt för dagboksuppdaterande och lugnt bevakningsuppdrag. Efter hemkomsten till Anki åt jag en lättare frukost innan sänggång.

Vid 12.30-tiden mötte jag Anki utanför tunnelbanenedgången. Då hade hon hunnit hälsa på sin farmor. Själv var jag fortfarande en aning trött, men såg ändå fram emot en färd med pendeltåget till min hemkommun Sollentuna. Där hade vi två stycken husvisningsobjekt som vi kände för att spana in, mest för att skapa oss en bild av marknaden.
   Väl på plats överraskades jag av en välkänd röst och ett ansikte känt från "Ett tidigare liv", som hon själv uttryckte det. Framför mig stod en av mina dansvänner sedan länge. En tjej, Benita, som jag visserligen inte sett så mycket av de senaste åren, men som jag vet har bibehållit god kontakt med andra i dansklubben. Det kändes dock skönt att vi ännu inte letade speciellt seriöst, med tanke på att det knappas är en dröm att kämpa om samma objekt tillsammans med vänner. Men som det nu var, var det bara trevligt att vi så småningom även skulle ses på visningen för husobjekt nummer två, någon kilometer bort.

Efter visningarna fortsatte vi vår promenad vidare till Norrviken. Vi hälsade där på mina föräldrar och bjöds god fika, te och smörgås. En skön avkoppling innan det blev dags för hemfärd, till Anki, för middagssömn och arbetsförberedelsevila.

Arbetsnatten startade i gott tempo. Var mest rädd för hängande godståg eftersom det inkom flera rapporter om riktigt halt spår. En kombination av lövhalka och snö. I trakterna av Katrineholm, Gnesta och Eskilstuna var snöfallet rikligt. I Eskilstuna kom uppmaningar om att starta växelvärmen, då det om natten började bli vitt på marken.

I övrigt passar jag på att drömma mig bort till varmare breddgrader. Den senaste tidens långa dagboksperiod inkluderar ett flertal härliga resor. Främst i Sverige, men även Grekland och ön Samos. Njut av den vackra soluppgången som kunde avnjutas på hotellrummet i månadsskiftet augusti och september, där även de Turkiska bergen syns till höger, förutom den härliga grekiska landskapsbilden.

  Soluppgång fångad från hotellrummet på ön Samos. En soluppgång med de Turkiska bergen synliga till höger.
 

Tisdagen den 14 juni 2005: Dagen bjöd inga bestående minnen. En lugn arbetsdag utan allt för många samtal. Visserligen en kortare tids störningar i pendeltågstrafiken, beroende på en förmodad kabelbrand i Älvsjö, men i övrigt bara en enstaka rapport om Älg mellan Hemfosa och Tungelsta samt ett antal tågsättsbyten i Västerhaninge.

Onsdagen den 15 juni 2005: Innan mitt arbetspass passade jag på att åka till Upplandsväsby. Lämnade in motorcykeln och hade lite tur då all servicepersonal var på väg att gå på lunchrast. Hann ta bussen hem, snabbt göra mig i ordning och sedan iväg kommunalt till stan för ett eftermiddagsarbetspass.

Torsdagen den 16 juni 2005: Hade dagtidstjänstgöring. Kvällen spenderades sedan på Hågelby, där en underbar danskväll till JANNEZ bjöds.

Fredagen den 17 juni 2005: Kunde njuta av min första semesterdag. Om eftermiddagen hämtade jag motorcykeln från min serviceinlämning, 1200-milaservice. Trots att det bjöds danstillfälle satsade Anki och jag på en lugn kväll. Vi vilade helt enkelt upp oss inför lördagens dansfest på Nackswinget och stannade under kvällen i Rotebro..

Lördagen den 18 juni 2005: Under förmiddagen åkte Anki in till stan. Dels för att hälsa på sin farmor och dels för att handla lite inför danspartyaftonen. Anki mötte jag så småning om upp vid Slussen om eftermiddagen...

Jubileeumsförfesten startade i Nackswingets klubblokal. Redan på bussen ut märktes en god feststämning. Välkomstdryck, snacks och spelutmaningar mötte oss. Efter drygt en timma förflyttade vi oss vidare till festlokalen som för kvällen var en mycket välutsmyckad tennishall. De som var på plats kan verkligen tala lyriskt om hur tennishallen utsmyckats till oigenkänlighet med en vacker danslokal och ett riktigt matpalats. Hur många hundratalet meter tyg som smyckade både väggar och i viss mån tak är nog svårt att säga. I matavdelningen dominerade tunnt vitt tyg, utsmyckat med trädformade svagströmsljusslingor. I danslokalen dominerade svart tyg, omväxlat med lodräta border, på vilka strålkastare riktats. Mycket vackert och effektfullt. Efter välkomstdrink och mingel med projekterad fotobildvisning, (Nackswinget socialt genom åren), bjöds vi en spännande trerättersmiddag och förstklassig underhållning.

Det blev en lång fest, men aldrig och långt ifrån långtråkig. Förfesten hade startat 15.30, minglandet på jubileeumsfesten ca 17.30. Efter middagen startade dansen omkring 21.00 och varade till långt in på natten. Sista dansen togs ca 03.10 då EXPANDERS sedan någon timma slutat spela och band två, ett trevligt coverband, gav det allra sista av suverän insats. Alla par som var kvar var också tämligen utmattade, efter en danser på parkettgolv uppbjudandes många man annars aldrig hunnit dansa med...

Söndagen den 19 juni 2005: Efter Nackswingsfestens slut, sista dans 03.10, gjorde Nanna sällskap med Anki och mig. Med nattbuss till Slussen bytte vi till buss mot Stureplan och så småningom mot Lidingö. Anki och jag gick av bussen längs Lidingövägen för promenad till Ankis lägenhet. Sov ut i den mån det gick innan det var dags för samling vid 14-tiden, vid ett café nära Drottninggatan, norr om Kungsgatan. På dagens program stod en svensexa för Jonas. Vi bjöds bra väder och startade med inhandlande av de sista verktygen och ingredienserna. Bland annat dryck, gelehjärtan och en T-shirt som pryddes med informativ text.
   Inledningsvis fick Jonas samla in äktenskapsråd samtidigt som han bjöd på sina geléhallon. Några försekomna tjejer tog tillfället i akt och erövrade ett par hjärtan med ett lika hastigt tack som tiden det tog att försvinna ur Jonas synfält. Men många andra hjälpte bättre till med en diger variation på äktenskapsråd.

En paus i äktenskapsrådgivningen bjöds i samband med nästa del av svensexan. Huvudattraktionen bestod av tiokamp varierat med frågor rörande den blivande bruden Sandra. Jag må säga att Jonas klarade frågorna med beröm godkänt. Inte utan att han nog hunnit bekanta sig bättre med Sandra än vad jag hann under våra knappa fem månader tillsammans, trots att jag tyckte (och tycker) jag kände henne väl.
   Tiokampen var mycket omväxlande och roande. Alltifrån laserdom, luftrörspilblåsning till styrning av radiostyrda bilar och fiskdammsliknande aktiviteter.

Kvällen avrundades med ytterligare omvärldsråd till Jonas, i ämnet äktenskapsrådgivning, under vår väg till Jensen Beef House. En bra och trevlig restaurant vid Vasagatan. Där avnjöts god mat och glass till efterrätt, samtidigt som vi fick chans att sitta samlat, surra och fråga ut Jonas ordentligt. Själv var jag mest nyfiken på om den Yuaccapalm Sandra, med gnistrande ögon och omistlig energi omsorgsfullt ordnat fram till Jonas, fortfarande levde och mådde bra. För mig var det ett av de första tecknen på Jonas betydelse för Sandra, något som också jag i dagens läge värderar mycket. Ett par man verkligen smälter inför när man ser dem tillsammans... Samtidigt kände jag mig stolt när jag kom på tal som en av Sandras fd pojkvänner. Glad jag får dela deras glädje och vänskap än idag...

Efter svensexans avrundning tog jag bussen hem till Anki. Där fortsatte mina berättelser inspirerade av dagen som sådan...

Måndagen den 20 juni 2005: Vid niotiden gav jag mig av från Ankis lägenhet. Anki hade ytterligare en arbetsvecka framför sig. Min hemfärd fördröjdes en aning då jag i princip missat en pendeltågsavgång och därmed fick vänta på nästa avgång, dvs ca 30 min.
   Hemma packade jag motorcykeln och gav mig av hemifrån strax efter klockan 14. Satte kurs mot Arvika via Örebro. Redan i höjd med Bålsta dök de första poliserna upp. Blev offer för hastighetsövervakningens laserpistol, men valde till skillnad från de övriga att byta till omkörningsfilen istället för att bromsa plötsligt. Min hastighet med ca +7 km/h gjorde nog varken till eller ifrån. Hur som helst släppte efterföljande polissällskap förbi mig utan åtgärd.

Färden fortsatte med ett första uppehåll Hummelsta. Här fikade jag och pratade med Anki i mobiltelefon. Nästa stopp blev Örebro, där jag tankade och inhandlade Smootie och bananer som mellanmål. I Kristinehamn blev det matstopp på Mc Donalds. Satt utomhus sedan jag lyckats förflytta såväl handbagage, hjälm och mat utan att fåglarna givits en chans att omedelbart dyka på födan. Till Arvikatrakten, Brunskog och Edane anlände jag vid 19.20. Möttes redan vid uppfarten av Jenny och Alve. Micke sågade alltjämt ved tillsammans med hans far, effektivt med transportband in under altanen.
   Bjöds som flera gånger förr rum för natten, trevlig fika osv...

.

Tisdagen den 21 juni 2005: Startade min färd vidare genom det Värmländska landskapet omkring 09.30. Inledde med tankning vid Brunskogs mataffär. Fortfarande hade jag inte beslutat vilken väg jag skulle ta. Valde att fortsätta ytterligare västerut, mot Arvika. Därefter inledde jag småvägsåkandet i nordlig och nordvästlig riktning mot vackra vyer kring Gunnarskog (även vacker befolkning idylliskt posthämtandes i morgonrock), vidare mot Gräsmark, Lekvattnet och sedan in i Norge. Vid det här laget hade jag hunnit passera mina 1200 mil med min motorcykel, något som kändes speciellt. Inte minst med tanke på att 1200-milaservicen nyss var avklarad.
   Vid Svulrya hade jag insett att det kunde bli en riktigt lång Norgeutflykt, varvid jag införskaffade en bra Norgekarta i samband med en god rödspättemiddag. Regnmolnen hängde hotande, men jag beslöt mig ändå för att sitta ute under middagen. I princip förblev det uppehåll, men jag valde ändå att spendera fikatiden inomhus. En välsmakande kopp kaffe som gjorde mig pigg, middagssömnsruset...

Hade lite olika valmöjligheter, dels vägval tillfälligtvis Sverige, men också vägval ytterligare en bit in i Norge. Eftersom de flesta "Sverigevägarna" gick i syd-ostlig riktning insåg jag att det var bäst att stanna i Norge för att bibehålla mitt nordliga avancemang. Färden gick därför vidare via Flisa, Elverum och Trysil, med endast kortare uppehåll för tankning och glassätande. Ett av stoppen vid en större bensinmack blev extra trivsam. Perfekt avkoppling i gräset, med sol, glass och en perfekt kopp kaffe, kanske i trakterna av Nybergsund, söder om Trysil? Den Exakta ortsminnesbilden sviker mig, men jag tror mig om att känna igen mig om jag kommer dit igen... I Trysil stannade jag till för toalettbesök och för fjällfotografering. Jag har så ofta sett avståndsskyltning mot Trysil och haft vänner som turistat i Trysil, varför jag var rent nyfiken. Under tiden jag stod på bensinmackens parkering, bredvid en bilfirma, hördes ett konstigt ljud komma längs vägen... "Flauap, Flauap, Flauap osv..." följt av däcksgnissel. Fortfarande med relativt god fart svängde en personbil, ev äldre modell av Volvo, in på parkeringsplatsen. Med nytt däckskrik, nu betydligt mindre hjärtskärande, stannade bilen framför bilfirmans portar. Kvar på höger framfälg fanns bara delar av ett tidigare däck. Det mesta måste ha försvunnit längs vägen och eventuellt vid den första hastiga kurvtagningen. Hur många kilometer bilen hade rört sig framåt i punkterad form vill jag inte spekulera i, men man har ju sett bildbevis på hur snabbt och effektivt spikmattor sätter stopp för vidare framfart. Och här var det i princip dags för fälgåkning...

Molnen sänkte sig allt mer när jag en bit söder om Röros kunde bevittna snö på bergen under en kortare rast.
 

Färden fortsatte norrut. Vädret blev långsamt sämre. Molnen kröp längre och längre ner i dalgångarna, men genererade på sina ställen riktigt vackra sjövyer med solinslag. Var på väg att stanna vid en campingplats bredvid sjön Femunden, men hade en fortsatt drivkraft att komma upp mot Röros denna kväll. Målet kändes trots allt uppfyllt när klockan visade ca 20.30 och jag fann en campingplats ca 12 km söder om Röros, norr om Os. Frågade inledningsvis om en stugplats, men då betalkort ej accepterades hade jag bara pengar till en tältplats för natten. Duggregnet startade också i samband med att tältet kom på plats, men med marginalerna på rätt sida för att hålla packningen torr och under tältskydd.

Onsdagen den 22 juni 2005: Det mesta av regnet hade passerat när jag gick upp och steg ur tältet. Eftersom det var fuktigt i gräset passade det bra att placera packningen under tak vid den servicebyggnad jag hade på andra sidan den grusväg jag bosatt mig nära. Efter att ha packat ihop tätet effektivt, fortfarande aningen blött, tog jag mig en dusch. Frukosten blev ringa före avfärd, bara ett äpple, men jag kände mig trots detta pigg och inte speciellt hungrig. Efter avfärden ca 09.00 passerade jag ett par mindre duggregnsområden på väg mot Röros och in mot Sveriges gräns. Därmed var vägbanan stundtals torr och stundtals regnblöt, något som dock inte störde nämnvärt mycket.

Färden in mot den svenska gränsen, Fjällnäs och Funäsdalen kantades av många minnesbilder. Insåg dock att motorcykeltempot minskade mängden intryck jämfört de jag hann få under motsvarande cykelresa sommaren 1990. Men vissa vyer kände jag tydligt igen, varmt leende inombords...

Min färd fortsatte efter tankning, toalettbesök och premiär för drickbar yoghurt vidare mot Vemdalen. Där log jag ännu mer när färden gick förbi "Gästis", ett vandrarhem, som för mig varit boendeplats under sportlovsveckan 1988. När jag sedan slog mig ner på ett fik med kaffe och prinsesstårta, i Vemdalens centrum, kunde jag inte låta bli att skicka ett påminnande SMS till min barndomskompis Niklas. Mycket för att påminna honom om vem hans kärlek var just då, men också för att själv minnas tillbaka till en av de bästa veckorna i mitt liv. Den veckan, "Vemdalsskidlägret" och den senare efterföljande vårveckan med "Blidö-lägret" spelar än idag en stor roll i min sinnesvärld. Goda minnen jag varmt bär med mig, spänning och vänskapliga relationer jag gärna håller fast vid så gott det går. Än idag minns jag spånningen som bjöds i uppdraget att vara extra vänlig mot en utlottad person. Ett svårt uppdrag då det gällde att inte avslöja sig i sin vänlighet. Det gällde sedan i slutet av veckan att gissa vem man trodde hade varit ens specialvän. Det jag mest minns är att en söt tjej vid namn Sara L hade fått mig på sin lott, att jag vid ett högst oväntat tillfälle bjöds en chokladbit, "Lion", och blev rörd inombords. Detta samtidig som jag var högst intresserad av hennes kompis Kicki. Att jag under veckan också fick dela kudde med Jessica C, liggandes på golvet under den svenska uttagningen till melodifestivalen, var också stort... Därtill skulle kunna berättas ytterligare om utflykter till diverse rum, Pernilla, Liv och Linas rum på nederväningen eller Carolines rum i andra husets övervåning. Egentligen hängde jag väl mest med vad Niklas tog sig för, men lite styrde jag nog utflykterna också *ler*

När kaffet och tårtbiten var slut återupptog jag min motorcykelfärd. Snart styrde jag ytterligare norrut, mot Östersund. I Brunflo fick jag ett perfekt tillfälle att fotografera en Y1 som trafikerade inlandsbanan. Väl i Östersund kryssade jag genom staden rondeller till den mack som låg nära campingplatsen. Tankade, åt äpple och försökte SMSa. Hur det gick med just SMSandet minns jag inte riktigt, men efter Östersund och framförallt Strömsund, minskade täckningen drastiskt. Då färden slutligen nådde Åsele var jag helt utan mobiltäckning, i nära nog ett dygn...

Campingplatsen i Åsele var sedan länge inplanerad som ett fikastopp. Hade trivts bra där under förra årets resa. Nu om kvällen kände jag hur tröttheten kom krypande. Till Skellefteå eller Umeå var det allt för lång färd. Slog därför läger för natten i mitt tält, granne med en finländsk motorcyklist på väg mot mc-träff i Norge och bredvid en flitigt cyklandes pensionär på väg mot Sollefteå.

Torsdagen den 23 juni 2005: Tog det ganska lugnt med avfärden och ihoppackandet av tält och duschande. Men när jag väl lämnade tältplatsen var det inledningsvis endast för att parkera utanför receptionen och tillhörande restaurant. Där tog jag mig en frukostfika innan jag begav mig ytterligare norrut. Färden gick sedan via ett svårforserat vägarbete (spårigt med grusvallar och stenskottsrisk) vidare mot Norsjö, Bastuträsk, Ersmark, Kåge och Skellefteå. Eftermiddagen var långt gången när jag tog middagsuppehåll i Skellefteå. Inmundigade mat på mitt favoritställe bredvid E4an och campingplatsen, samtidigt som jag passade på att ringa och ladda mobiltelefonen. Fick tag i både Lina och Veronica, varvid jag återvände till Kåge för att besöka Veronica och Edwin. Direkt efter ankomsten lånade jag duschen, för att känna mig mer fräsch och representabel. Bjöds mat samtidigt som vi avhandlade en god mängd samtalsämnen under de timmar jag var på plats. For sedan, efter klockan 21.30, tillbaka till Skellefteå. Fikade och övernattade sedan hos Lina och Christer.

Fredagen den 24 juni 2005: Midsommaraftonen var kommen. Klockan hade jag ställt på 07.15. Ville vara ute på vägarna tidigt med tanke på den långa väg jag hade med motorcykel till Stockholm. Kom iväg i rimlig tid, efter en god grötfrukost. Åkte igenom ett mindre regnområde, men inget av betydelse. Däremot kom vinden att bli riktigt kännbar. Från Umeå till Sundsvall var det riktig hårda byiga vindar som präglade färden. I vissa fall värre än de jag förra sommaren mött nere vid Österlen.
   I Nordmaling tankade jag och åt en ytterligare frukost, denna gång med yoghurt och kaffe. Fotograferade bygget av Botniabanan och imponerades över de tydligt utmärkta och namngivna räddningplatserna som fanns utmed vägen och järnvägsbygget.

I Örnsköldsvik passade jag på att ta en avstickar ut till landet. Ringde hem och rapporterade hur det såg ut innan jag for vidare mot havsbadet i Gullvik. Var rejält varm och njöt gott av ett bad, trots att det ganska snart var isande kallt, kanske runt ca tio plusgrader i vattnet. Trots detta fanns det ett antal soldyrkare som passade på att fira midsommar i solstrålarna mellan molnen. Detta trots att vinden var fortsatt kännbar och byig...

Nästa stopp gjordes sedan i Sundsvall. MAX bjöd en välbehövlig middagsvila efter ett gott Suprememål. Därefter fick jag i viss mån jaga ett bra fikaställe. Midsommarkvällen bjöd annars mest på stängda fikaställen, sedan jag inmundigat en chokladboll vid Tönnebro. Stängt även vid Gävlebro, där endast tankning kunde utföras. Den sista fikastunden fick därför tas i Uppsala, på en större mack. Ett skönt stopp inför den sista biten i skymningsljus någon gång efter 22.30.

Väl hemma packade jag ur och förberedde för nattlig färd in till stan, över till Anki...

Ett underbart bröllop mellan min fd flickvän Sandra och hennes Jonas.

Lördagen den 25 juni 2005: Någon gång strax efter midnatt åkte jag vidare med motorcykeln till Anki. Efter att sedan ha njutit välbehövlig nattsömn begav vi oss iväg mot Skärholmens gård där vi bjöds på uppehåll efter någon timmas regnande. Efter samling vid parkeringsplatsen, ovanför Skärholmens gård, gick en lång rad bröllopsgäster ner till platsen för vigsel mellan Sandra Erlund och Jonas Hammarbäck. Vi bjöds utomhus, under ca en timmas tid, en annorlunda cermoni i de fornnordiska gudarnas tecken. En cermoni som mycket snart kändes helt rätt och som jag faktiskt väntat mig. Sandra har ju för mig alltid varit "ett gulligt litet troll eller en underbar älva" och den blomsterflicka jag lärde känna för drygt fem år sedan, (21/4-2000). Vi fick smaka mjöd i samband med cermonin och ge kraft åt brudparet med vår närvaro. Vigselförättaren var tydlig i sitt framförande och tydlig i sina böner åt , söder, öster, norr och väster samt till jord och himmel. Tydlig i form av berättelser om vad respektive gud i bönen kunde göra för brudparet. "Jag vänder mig mot öster... Prisar de krafter som gudarna i öster kan bjuda... eeeeehh".
   Brudparet var precis så vackert som jag anat och väntat mig. Kände mig stolt över att vara en av dem som känt båda två, redan innan de möttes. Att ha haft förmånen att känna Sandra lite närmare än många andra osv. osv... Inte alla som i samband med gratulationerna denna dag kunde glädjas åt att få en kyss på kinden av bruden. Mycket värmande handling som naturligtvis återspeglades i mina allra största lyckönskningar till brudparet inför framtiden...

Bröllopsmiddagen var utsökt god och gemytlig. Så även bröllopstårtan, den efterföljande dansen och tillställningen i sin helhet. Innan vi alla åkte hemåt hade även molnen skingrats en aning och solens strålar värmt en del. Tunnelbanan fick sedan föra oss hem till Anki, där jag fortsatte att berätta minne efter minne, inspirerad av dagen som gått...

Söndagen den 26 juni 2005: Anki åkte om morgonen ut till landet utanför Nynäshamn. Själv hade jag för avsikt att återvända hemåt med min motorcykel. Det vackra vädret inspirerade mig dock att välja vägar söderut, med ett frukostuppehåll vid en Sköndals-macken, Rv 73. Kom i samspråk med ett par som båda var ute och provkörde äldre motorcyklar. Hon en äldre 1100-kubikare från 1983 om jag minns rätt, och han en 600cc. Jag fortsatte snart med att köra "ytterligare fel", för att snart vara framme vid Nynäshamn. Anki hade direkt känt igen motorljudet och kom ner för att möta mig. Förblev kvar ett par timmar, bland annat för pastalunch, innan jag begav mig av hemåt, via fiket ute på Torö.

Kvällen nyttjades till handlande, städande och räkningsbetalande. När Anki sedan dök upp avnjöts sallad och jordgubbar framför TVn.

En vacker syn, något deformerad regnbåge under båtresan på Mälaren.

Måndagen den 27 juni 2005: Anki begav sig av mot stan någon timma före mig. Jag packade ihop det sista inför ett par dagars båtresa och förberedde med nyckel inför en slutbesiktning av utförda balkongarbeten.
   Anki mötte upp mig på T-centralen varvid vi åkte till Gamla stan för upphämtning med båt. Tillsammans med Ankis föräldrar gick vi inledningsvis för motor upp mot Drottningholm vidare mellan Mälaröarna Färingsö och Ekerö. Nattvila fann vi i en liten vik nära en stor grustäkt.

Kvällen på båten bjöd omväxlande väder. Av allt att döma befann vi oss vid två olika fronter som gav vridande vindar, lite regn men också sol och en underbar regnbåge att bevittna. Kvällsmaten var underbart god. Lax, potatis, god sås följt av jordgubbar som efterrätt.

Tisdagen den 28 juni 2005: Vi startade den vakna delen av båtdygn nummer två med ett dopp. Jag valde att simmar runt båten, för att inte endast kort vara i och doppa mig. I jämförelse med norrlandsvattnet var det riktig "varmt". Båtfärden som följde bjöd på riktigt bra segling norrut, runt Munsö. Även söderut mot Södertälje var vindarna gynsamma. Väl i Södertälje hann Anki och jag angöra fastlandet. Passade på att köpa en milkshake på Mc Donalds i samband med ett välkommet toalettbesök. När vi sedan återvände till båten var det i princip dags för broöppning och tid för passage. Vi kunde passa på samtidigt som ett lastfartyg var oss mötande.

Båtfärden fortsatte med passage av Södertälje sluss, vidare under motorvägs- och järnvägsbroarna i Södertälje hamn och slutligen under Igelstabron. Nattvila fann vi i lä mittemot en badplats och ev campingplats i höjd med Järna. Även denna kväll bjöds kortvarigt på vridande vindar, men efter ett intensivt regn stabiliserades våra vindförhållanden. Kött och färs potatis bjöds ombord...

Onsdagen den 29 juni 2005: Vi startade i regnväder, ett regn som hotade att återkomma löpande under seglingen. Men för det mesta kryssade vi oss förbi under vår färd in mot Oxnö i Stockholms södra skärgård, Nynäshamnstrakten. Väl i land bjöds underbar pastasallad. Om kvällen tog Anki och jag pendeltåget tillbaka till Rotebro. Jag satsade på att tvätta under natten, men hindrades tillfälligtvis av kraftig huvudvärk. Hade till och med svårt att hitta ord till ett lämpligt samtal. Visste vad jag ville ha sagt men fann inte alls ord för saker och ting. Efter lite sömn blev det genast mycket bättre...

Torsdagen den 30 juni 2005: Tvätten hängde jag ca 04.00. Sömnen hade åter igen gjort mig någorlunda klar i knoppen. Fick om morgonen hjälp av Anki att vika tvätten. För egen del fortsatte jag med vila eftersom jag fortfarande kände mig lite tung i huvudet. Om eftermiddagen tvättade jag av motorcykeln, packade det sista som skulle sändas med Patrik till Öland och gav mig sedan av till Hågelby. En danskväll som inleddes med fika pga näsblod, men som blev riktigt bra. Vill minnas att det var BLENDER som spelade...

Fredagen den 1 juli 2005: Pendeltåget nyttjades för färden hem från Hågelby. Anki åkte hem till sig och jag till mig, allt för att förbereda det sista inför Ölandsresan. Gick upp ca 08.30 och åkte en kort tur förbi mina föräldrar, (pappa hade inhandlat en släpkärra grus av tre olika grovlekar), innan jag begav mig vidare till stan för att hämta Anki vid tolvtiden. Något efter planerad avfärdstid startade vi färden via Tumba ner mot Mörköfärjan. Att vi just missat en färja gjorde inte speciellt mycket. Solen kunde avnjutas och det till och med under en stunds vilande på rygg. Något mindre blev väntan sedan på färjan över Bråviken. En färja som tog emot ganska hårt mot kajkanten, varvid alla bilar såg ut att flyttas fram en bit. Troligtvis var det bara fjädringen som gav denna visuella effekt, men visst kändes markkänningen. Själv höll jag mig redan fastbromsad och tyckte inte jag drabbades nämnvärt. Ett ryck i rätt riktning så att säga...

I Söderköping kunde vi enkelt komma in i köerna efter broöppning vid Göta kanal. Vår färd fortsatte sedan via mindre vägar till vårt natthärberge vid vandrarhemmet Loftahammar, dit vi anlände ett par minuter innan receptionen skulle stänga. Orten fick sedan bjuda oss på mat som vi så väl behövde. Jag kände mig fruktansvärt utsvulten och njöt extremt mycket av välsmakande kött i maträtten "Black and White". En dusch, lite socialt umgänge med andra vandrarhemsboende, men relativt snart sänggående. Hade nu fått riktigt ont i ryggen, någon form av sträckning...

Lördagen den 2 juli 2005: Vandrarhemmet i Loftahammar bjöd på en perfekt blandning ingredienser. I stort likt en hotellfrukost. Efter lite ihoppackande tog Anki och jag en promenad ner i hamnområdet. Skönt att koppla av lite på en av gästbryggorna, även om det så sakterliga började bli lite avreselängtan. Med andra ord, relativt snart inledd rumsstädning och sedan avfärd söderut i riktning mot Västervik, Kalmar och Öland via ett antal småorter en bra bit vid sidan av E22.

I Västervik fick jag ett oväntat bra fototillfälle vid en järnvägsövergång nära stationen. Ångtåg avgående mot i riktning mot Jenny och Ankarsrum. In till själva Västervik hade vi kommit "bakvägen", österifrång, varför vi fick ta oss genom trakterna av centrum. Inget matuppehåll denna resa, men däremot ett mellanmål med Risifrutti vid en ofta besökt bensinmack.
   Resan fortsatte vidare väster om E22. Vi gjorde bland annat en kort avstickare till stationen Verkebäck, varifrån ångtåget nyss avgått vidare mot Ankarsrum. En station som för övrigt syns bra från just E22, liggandes vackert i en dalgång nedanför. I övrigt brydde vi oss inte om att jaga vidare, efter just tåget, men var under en tid i närheten av järnvägen ändå. Vill minnas att vi såg skymten av tåget inne på Ankarsrum station när vi var på genomresa, funderandes på rätt vägval för oss.

Vissa av vägarna blev riktigt krokiga. Inte minst sedan vi passerat Kristdala vidare mot Korsvägen. Släppte till och med om en liten personbil för att få viss guidning i fråga om kurvtagning. Genast kunde medelhastigheten ökas betydligt, från att vara en bromsklots framför bilen till att hänga på med lätthet. Efter ett kortare uppehåll bredvid motorcykeln, framför ett par villor vid Korsvägen, gav vi oss av ut på större vägar. Inledningsvis inåt landet, men snart ner mot Berga vidare via ett antal järnvägsövergångar vidare mot E22 och Kalmar.

Väl i Kalmar uppsökte Anki och jag en Kinarestaurant. I vanlig ordning önskade jag friterad kyckling med sötsur sås, något även Anki kände för. Riktigt stora kycklingbitar, hela filéer friterade, upplagda snyggt på serveringsfatet. Mätta blev vi, i perfekt tid för vidare transport till stormarknaden där vi skulle möta resten av gänget, Patrik, Caisa och Pelle samt medresenären Rebecka.
   Relativt effektivt handlade vi vad vi önskade ha i Ölandsstugans kyl och frys. Allt ifrån Bröd, Yoghurt och nyttig sallad till sex chokladkakor a 200gr. Med andra ord en perfekt blandning av mat och onyttigheter för en perfekt danssemestervecka.

Patrik och bilgänget anlände Lundegård ett par minuter före Anki och mig. Inhandlade dock dansinträdesband innan färden fortsatte ner till stugan. Den perfekta mc-parkeringsplatsen var detta år inledningsvis upptagen, men kom att erövras efter något dygn sedan gänget av tillfälliga gäster givit sig av från stugan närmast vägen.

Innan danskvällen till ZLIPS startade hann vi få upp partytältet, duscha och äta en lättare måltid baserad på yoghurt, smörgåsar med mera. Danskvällen blev riktigt bra. Bra spelning med underbart musiktryck från ZLIPS sida, den sista med sångerskan Petra. En härlig atmosfär präglade logen, då så många visade sin glädje över att åter igen vara på plats, eller möjligtvis glädjen över att vara där för första gången. För egen del kunde jag konstatera att det var tionde premiärkvällen för mig...

Söndagen den 3 juli 2005: Dagen bjöd på ganska mycket lugn. Om eftermiddagen präglades danslivet på campingen av den Nackswinget- arrangerade "Jack n´ Jill"- tävlingen. Som revanch från förra årets lottning och prestation var jag stundtals riktigt danshungrig. Det resulterade till slut i tre danser, med utslagning i Kvartsfinalen. Då var det riktigt hård konkurrens, något som talade sitt tydliga språk när man senare skådade finalen. I princip tävlingsdansare från de högre klasserna, åtminstone någon i paret...

Om kvällen laddade inför en danskväll till BLENDER. Om jag minns rätt stod grillning av Flintastek på matsedeln. En längre tids Bastu-uppladdning hann jag också med, perfekt för stärkandet av vätskebalansen. Dock fanns inte den forna stämningen som "Bastuligan" ordnat tidigare år, men vad ska man begära. Generationsskiftet kanske har hunnit ikapp tiden. *ler*

BLENDER fortsatte att spela lika bra som under eftermiddagens tävling. Trängseln på golvet gjorde sig visserligen påmind, men det var minnesvis en bra kväll som inte bjöd mycket att klaga på. Började variera mig och dansade en del även på det nedre dansgolvet.

Måndagen den 4 juli 2005: Vaknade tidigt och var tillfälligt uppe redan vid åttatiden på morgonen. Städade lite i stugan innan jag åter igen antog sovro. Nu ute på gräset.
   Efter frukosten begav vi oss ner till stranden. Sol och bad präglade dagen, bland annat inkluderande fresbeekastande i vattnet. Om eftermiddagen kände jag starkt för lite motorcykelåkning. Erbjöd mig att inhandla grillbriketter mm inför kvällens grillande av marinerad kyckling.
   Den årliga konserten utomhus med PERIKLES band "Pex and the boys" avnjöts mest på håll i från stugan. Vilade där tillsammans med Anki innan jag begav mig iväg för bastu.

Danskvällen till WAHLSTRÖMS blev en ganska seg historia för egen del. Tillsammans med Anki hittade jag god rytm, men i övrigt var det bara två riktigt känslognistrande stunder på dansgolvet under kvällen. I övrigt saknade jag lite av mål och mening med dansen under kvällen. Som alltid när det gäller Wahlströms bjöds antingen aningen snabba bugglåtar eller riktigt längsamma foxtrottlåtar, allt för smöriga för att finna en inbjudande balans till. Trots alla brister i motivationen fann jag en rolig mix av snabba låtar tillsammans med Anki, när extralåtarna strömmade ut från scenen. Kanske tur det, med tanke på att andra visade tecken på bra dansupplevelser...

Tisdagen den 5 juli 2005: Även denna dag bjöd på bra badtillfällen och en härlig sol att spendera tiden under. Badet avlöstes lämpligt med en runda minigolf, där Caisa, Pelle, Anki och jag ställde upp. En banan nära receptionen som var ny för i år, uppbyggd med spännande terräng, vattenhinder och svåra banlösningar. Caisa storspelade och vann med 62 slag, följt av Pelle och Anki med 82 slag, tätt följt av mig med 83 slag. Ytterligare svagheter visade jag senare i Kubb. Träningsrundor som dock gav viss positiv utdelning i form av erfarenhet och mindre framgång i kastandet. Matmässigt avnjöts Spagetti och köttfärssås under eftermiddagen. En eftermiddag som avrundades med ett par basturundor. Nu hade folk, främst ungdomarna börjat hitta dit. Fortfarande borde jag göra något åt bastustämningen i form av återupplivad musiktradition, men det får vänta åtminstone ett år till. Även om tanken funnits har jag ännu inte införskaffat den CD-bandspelare som passar för bastumiljön i höjd med golvet. Snart är jag väl visserligen den enda som minns vilken stäming "Bastuligan" bjöd på för ett antal år sedan, alltid med en bandspelare på plats. Allt tack vare "härligt galna norrlänningar".

Själva danskvällen kom att bli veckans absolut bästa. Underbar och komplett musikblandning från PERIKLES sida, starkt framträdande, matchat med en formtopp hos mig. En kväll där jag stormtrivdes frå;n första till sista dans, i princip utan undantag. Lusten och motivationen att dansa var verkligen tillbaka igen... Pubiken visade liknande positiva tecken, när bandets få svagare partier, bristfällig publikkontakt, varvades med underbar, spontan och otvungen allsång. Onekligen många som klarade av att sjunga och dansa på en gång...

.

Onsdagen den 6 juli 2005: Caisa och Pelle gick upp tidigt för att komma iväg hem. Med Patriks bil skjutsade vi iväg dem till busshållplatsen i Köpingsvik. Underbart väder att vänta på bussen i, men kanske aningen jobbigare att resa i. Vi återvände hur som helst till både stuga och säng för ytterligare lite avkoppling och nattvila.

Vid tiotiden var hela stugan på benen, (Patrik, Anki och jag...). Efter en god frukost startade jag ett litet tvättprojekt, som endast innebar smärre väntan på tvättmaskin och torktumlare. Under själva torktumlarfasen passade vi på att ta dagens strandpressande. Bad och sedan effektivt solande en kortare stund. Tvätten krävde ytterligare lite torktid varför Anki och jag hann spela lite kubb. Äntligen hade jag fått in lite snits och vann båda mina matcher. Ett flyt som jag egentligen hade behövt någon dag tidigare, då Anki i lag med Caisa varit hur formstark som helst. En tillvaro som visade att Pelle fick bära en stor del av prickkastaransvaret i det lag jag oftast var med i...

Borgholm fick besök av oss under eftermiddagen. Jag tyckte att jag behövde min dagliga dos av motorcykelåkande, så jag for efter Patrik och Anki. Vi inledde årstraditionsenligt med en fika på "EBBAs café". För min del blev det en god ost- och skinkbaguette och en efterlängtad kopp kaffe. Inköpsrundan gick sedan effektivt och vi var snart tillbaka på kampingen.
   Bortsett från ett matavbrott unnade jag mig en riktig långbastukväll. För kanske första gången detta Ölandsår var det lite drag i bastun. Långt ifrån forna dagar i "Bastuligans" historia, men ändå med god mixningsfaktor och hög stämning. Mest förgyllde nog en av tjejernas spontana kommentarer, som resten av kvällen ansågs myntat vid fel tillfälle. Den för henne generande kommentaren "Men gud, vilken liten snopp han har..." fälldes om en grabb i omklädningsrummet. Timeingen gjorde dock att jag, som just hade kommit in i bastun för en ny bastuomgång, nyfiket hejdade mitt stegtempo något i ren nyfikenhet. Följden blev att den kvinnliga åsiktsgivaren, i samma sekund som hon yttrade meningen, fick en klockren ögonkontakt med mig (i min steghesitering), och omedelbart och fortsatte: "Ja, alltså inte du...".
   Omedelbart nappade alla på den generande stressfaktor som följde. Att hon fick höra den storyn om och om igen förvånade nog ingen, speciellt med avseende på att det dröjde ytterligare ett tag innan hon åter igen vågade ha någon ögonkontakt, och säkerligen innan ett liknande uttalande skulle fällas just i herrbastun... *ler*

Kvällens dans vågade jag inte hysa några större förhoppningar om. Mest beroende på att förra årets motsvarande musikframställan var under all kritik. Denna danskväll presenterade BHONUS en mer homogen dansupplevelse, där jag fick flera upplevelsetoppar än jag förra året hade positiva tankar. I år lyckades bandet åter igen visa upp sin musikalitet och proffsighet, om än fortfarande med långa avbrott i inspirationsflödet. Flera av de mer "visbetonade" låtarna gav inga vibrationer alls, varken i golv eller dansmuskler. Hade man ingen trevlig person att konversera med under dessa danser gjorde man dansupplevelsen nästan en tjänst om man stod över dansen. Nu blev dessa låtar samt ett mindre antal uttjatade egenproduktioner transportsträckor till nästa fulländade låtpresentation. Glädjande nog verkade bandet denna gång ha en större medvetenhet om problemet. Svikande publiksiffror, åtminstone på dansveckan, går inte att ta miste på. Själv ville jag inte välja bort det glest befolkade dansgolvet mot Borgholms partyliv, trots all kritik, utan såg verkligen fram emot de låtar där bandet kom till sin rätt.
   Trots de stora bristerna i totalframförandekonceptet hade jag den bästa BHONUS-kvällen på flera år. Detta kan jag tacka de underbara tjejer som också valt att nyttja golvrymden och prestera dansupplevelser med ren dansglädje som energikälla. Dansade i princip bara med danskryddande och mysfrämjande tjejer. Foxtrotten nådde en bra härlig nivå när väl alla pusselbitar sammanföll. Tyvärr blev dock slutet tafatt. Då hade tröttheten också kommit ifatt mig. Det var svårt att ladda om var gång musiken tappade tyngd och inspirationsinjektion. Tyvärr ganska ofta dessutom. Det föreföll att bli dans till högt tempo utan substans mellan de avtändande visorna utan musikalisk tyngd i ljudbilden. Med andra ord flera tillfällen då man lika gärna hade kunnat gå av dansgolvet och hoppa över dansen, bara för att rädda den positiva delen av danskänslan. BHONUS absoluta formtopp nåddes strax före pausen då de rev av en riktig discorysare, ett potpuri som höll klass, tempo och rytmkänsla utan dess like. Få hade gjort det bättre. Det var bara att ta för sig av danskänsla och prestera precis vad man förmådde.

Torsdagen den 7 juli 2005: Dagen bjöd på inslag av tunna moln framför solen. Anki och jag passade därför på att göra en MC-utflykt till södra Öland. På hemvägen stannande vi vid ett hambugerställe, söder om Färjestaden, och intervjuades om motorcykeln av intresserade stockholmare.
   BOOGART stod under kvällen för ett riktigt bra framträdnade. Förmedlade den tyngd i ljudbilden som man vant sig vid och som ger alla förutsättningar för underbar dans. Själv presterade jag dock inte riktigt lika bra. Hade nog lite höga krav på vilka jag ville dansa med, (ett arv från onsdagen favorit uppbjudningar) och kom därmed av mig i lyckodansjakten. Aldrig riktigt bra att jaga bra dans. Den ska bara komma, utan prestige, utan jakt. men, men, vissa formtoppar infanns sig dock under kvällens lopp, jag ska inte misströsta, inte så mycket i alla fall...

Fredagen den 8 juli 2005: Natten bjöd en stunds korvgrillning och sång utanför stugan. Många var visserligen trötta och aningen slitna, men bjöd trots detta god gemenskap och stämning.

Som alltid började campingplatsens stugor avbefolkas under fredagen. En aning lugnare och mindre musikblandning under dagtid. Tiden spenderades på allt möjligt. Höjdpunkten var kanske mina kubbvinster över Anki, men också bangolfturneringen uppe vid receptionen gav mersmak. Jag bättrade mig en aning från tisdagens runda, 74 mot 83 slag. Anki gick på exakt samma antal slag, 82, och Patrik vann till slut med 73 slag. En avslutande bra basturunda, (roligt folk), bäddade för en bra danskväll till JANNEZ. Satte danskraven ganska lågt och kunde därigenom njuta okomplicerad dans som så småningom bjöd riktig utmattning. Kände visserligen viss dansmättnad, men gladde mig samtidigt att äntligen finna en betydelsefull dansvänn i dansvimlet. En bra avrundning på en dansvecka då jag med endast några få undantag hunnit bjuda upp de jag haft på min oskrivna dansöskelista. De sista extranumren brydde vi oss inte ens om. Det var skönt att utmattad lämna danslogen när det var som bäst. Sorgligt nog ändå att få vänta ett nytt år...

Lördagen den 9 juli 2005: Efter den avslutande och riktigt utmattande danskvällen till JANNEZ på Lundegårds camping avrundades den vakna tiden med en dusch och ugnsuppvärmda smörgåsar. Anki och jag stupade mer eller mindre i säng, samtidigt som Patrik fortsatte minglandet ytterligare en tid...

Vid niotiden var stugan åter igen på fötter. Det slutliga packningsstadiet inleddes och växlades med såväl frukost som stugstädning. Trots våra ambitioner att komma iväg i relativt bra tid, drog alla sysslor ut på tiden. Inte minst stugavsyningen lät vänta på sig. Så strax efter klockan tolv var vi resklara. För första gången saknades en sak i inventeringslistan och Patrik åtog sig att kvittera kostnaden (10 kr) för den saknade teskeden i samband med själva utcheckningen...

Anki och jag hade som första delmål att styra mot Kalmar. Ganska raskt blev vi omåkta av Jonas och Bosse, som hade sin färdplan väl utstakad. Vårat vägval var inspirerat av deras rutt, men långt ifrån utstakad. Själva uppehållet i Kalmar uteblev och vi styrde istället mot Blomstermåla och Högsby, för att sedan göra ett kortare fikauppehåll vid en trevlig bebyggelse och avtagsväg vid Korsvägen. För övrigt ett uppehåll utanför samma trädgårdar som på vägen till Öland. Mat åt vi sedan vid ett Gästgiveri i Kristala. Mycket trevlig betjäning, god Amerikansk sallad men i övrigt nästan det enda orten hade att bjuda. Det var dock trevligt att se att även andra motorcyklister stannade till just här...

Resan fortsatte norrut, trotsandes sol och värme. I Hjorted tog vi dock ett välbehövligt och riktigt avkopplande bad. Vi hade visserlien tänkt att kombinera badet med lite middagssömn, men upptäckte snart att vi blivit piggare ändå, och hade svårt för att somna på bryggan. Nämnas kan också att den nästan obefolkade badplatsen (bortsett från ett par på bryggan) snart var full av ungdomar och barnfamiljer. Alltså lite för livad eftermiddag för just sömnro...

Vår färd fortsatte längs E22 och E4 efter Gamleby. I Norrköping gjorde vi det klassiska misstaget att bege oss söderut. När misstaget rättades till hade vi kraftiga åskväder väster om oss i position 13 km söder om Norrköping. Väl i Nyköping stannade vi till på Mc Donalds. Ett välbehövligt matuppehåll sedan vi valt att hoppa över vandrarhemsövernattning och istället styra motorcykeln mot Ankis land, utanför Nynäshamn. Klädseln kompletterades en aning då solen gick ned och tempot mellan Södertälje och Nynäshamn reducerades kraftigt i samband med viltfara och mörker. Därtill ett antal lämpliga och korta stopp längs färdvägen.

Ankis föräldrars nya hundtillskott, Kelpinvalpen Yatzy.

Söndagen den 10 juli 2005: Efter ankomsten från Öland kunde vi vila ut en aning på Ankis landställe. Då hade vi redan hunnit möta familjens nya valp, en trevlig "Kelpin". Under dagen gjorde vi en liten badbåtsutflykt med Bustern. För egen del begav jag mig om kvällen vidare in mot stan. Detta efter god middagsmat. Anki stannade kvar för att hinna umgås ordentligt med både hundvalp och familj.

Måndagen den 11 juli 2005: Dagen bjöd på mycket varmt väder. Själv vilade jag mycket på hemmaplan inför den stundande arbetsnatten.

Tisdagen den 12 juli 2005:Mitt första arbetspass bjöd på en riktigt lugn arbetsnatt. Mycket berodde på att flera godståg var omledda och att spåret var totalavstängt i Tillberga och linjen Tillbera- Ransta pga godstågsurspårning, solkurva, under fredagseftermiddagen. Det stora problemet i sammanhanget var de urusla prognoser som lämnades från reparatörsentreprenörerna. Ett arbetslag fick åka ett dygn för tidigt från Tomteboda pga bristfällig arbetsstyrning. De skulle hjälpa till i reparationens slutfas, men hade inget på platsen att göra denna natt. Lika så tvingades persontrafiken med kort varsel ställas in ytterligare ett trafikdygn. Visst tar det tid att byta 500 trasiga sliperar, men samtidigt en såpass uppenbar tidsåtgång att vettiga prognoser skall kunna slippa ut i tid. I själva verket kom inte trafiken att återupptas förrän mer än ett dygn senare. Då ska man ha i minne att det inledningsvis ska ha pratats om trafikstart redan till måndagsmorgonen...

På hemmaplan stannade jag uppe relativt länge. Om eftermiddagen handlade jag, i en utomhustemperatur som bjöd omkring 30 plusgrader, ibland drygt det. Anki kom på besök efter sin arbetsdag och vi gick tidigt till sängs.

Onsdagen den 13 juli 2005: Hade en riktig sovmorgon hemma. Riktigt seg i start, men kom igång när jag väl började tvätta motorcykeln. Eftermiddagens arbetspass bestod av en ramtur som nästan uteslutande fördrevs i operativ tjänst, på flera platser. Det kändes bra med omväxlande tjänstgöring för att snabbt komma tillbaka efter semestern. Alla järnvägsavsnitt har ju sina svårigheter och specifika arbetsmoment att koncentrera sig på.
   Efter arbetsdagen tog jag mig en promenad till Anki. Skönt även om det i princip var den första något så när svala dagen sedan den varma Ölandsveckan. Inomhus bjöds dock fortfarande en varm natt.

Torsdagen den 14 juli 2005: Spenderade förmiddagen hemma hos Anki. Tittade relativt mycket på TV, främst Volleyboll. Arbetsdagen blev trivsam och en bra uppladdning för ytterligare en natt hos Anki.

Fredagen den 15 juli 2005: Efter en kortare sovmorgon åkte till jobbet från Ankis lägenhet. Hade en kort och skön arbetsdag mellan klockan 08.30 och 14.20. Efteråt sov jag middag en stund i mitt eget hem. Om kvällen letade jag mig tillbaka in till staden. Hade tänk ta bussen från Kungsbron till Ankis lägenhet, men valde att gå från hållplatsen före Stureplan. Då hade bussen givit en privatbilist upprepade chanser att flytta sig från parkeringsförbudsområde, (han satt i bilen), men utan att få någon reaktion. När bussen tvingades leta sig fram till hållplatsen, kanske lite väl snävt, slets sidospegeln bort från personbilen. Hade uppenbart svårt att tycka synd om privatbilisten som rusade fram och klagade. Tror dessutom att backspegeln var konstruerad att sättas tillbaka enkelt...

Under min promenad till Ankis lägenhet hann jag bli hungrig. Åt två hamburgare och drack en stor läsk vid Karlaplans Mc Donalds. När jag lämnat av lite packning begav Anki och jag oss till Skansen. Dansade till DATE för första gången sedan AVALONs sångare anslutit till bandet. Fortsatt toppenbetyg för bandet, även om samma misstag upprepades vid valet av slutnummer. En blek låt som avslutning gör ingen riktig danssommar...

Var riktig trött när danskvällen var över. Hade då dansat många underbara danser. Inte minst hade jag fått god chans att få dansa rikligt med min underbara vän Linda. Anki och jag stod slutligen över extranumret. Det bleka låtvalet gav ingen danslust alls, dessutom en repetition på en av dagens sämsta del i ett annars starkt musikutbud...

Lördagen den 16 juli 2005: Dagen har i sin helhet känts mycket speciell. Inte minst för att TVn om kvällen fått mig att tänka tillbaka på en utedassepisod i norra skärgården, på en väns landställe, att tänka tillbaka på den motorsegling som företogs från Lisslö till trakterna av Arholma den 13 Juli 1985. Denna minnesvärda dag i historien skall dock mest tillskrivas popens milstolpe; JULY 13th 1985 at WEMBLEY STADIUM, BAND AID. Intressant vad en betydelsefull händelse kan väcka minnen. Den dagen, då, hade inte mitt musikaliska förstånd vaknat på allvar. Att BAND AID var något stort förstod jag redan då, men jag vill minnas att det var för mycket annat som intresserade mig samtidig, för att ha ro att sitta still. När mitt 80-talsmusikintresse växte sig starkare, ett år senare, förstod jag att jag hade missat något då LIVE AID-galan hade utsänts med storheter som Bob Geldoff, Phil Collins, Bryan Adams, Queen, Elton John, Madonna, Mick Jagger, Tina Turner och många fler. Nu, denna kväll 2005, fick jag i alla fall möjlighet att se en en timma långt sammandrag från konserten. Ett värdigt sätt att läka ett djupt sår i min musikaliska mognad...

Inte blev jag mindre nostalgisk när sedan dokumentärfilmen "101" följde i natten. En dokumentär om världsartisterna och bandet DEPECHE MODE. Till ljudet av live-inspelningarna av "101" kan jag bara minnas hur otroligt många gånger jag cyklat vägen mellan Rotebro och Edsberg med bandaren fastsurrad på pakethållaren och ljudet från de bästa låtarna underbart stimulerande varje tramptag, oavsett utförs- som uppförsbackarna... Ibland med rysningar som lika väl kunde komma från fuktig kvälls- och nattdimma som ljudet av tex "Everything counts"... Titt som tätt var "Blomman" också med på dessa cykelturer. Jag vet att även han kan vittna om motsvarande minnesbilder från slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet... Att jag dessutom har en tjej att tacka för min DEPECHE MODE-glädje gör inte saken sämre. Än idag undrar jag vart tjejen som skrev en hälsning i min konfirmationsbibel, med ett avslutande "PUSS OCH KRAM", tog vägen. Ett antal promenader tillsammans med DEPECHE MODE-predikningar, sedan kvar som ett vackert minne vällagrat i min varmaste del av hjärnan...

Nästa speciella del av dagen har präglats av övertidsarbete. Den första hela övertidsturen sedan stormnattsmorgonen den 9 januari. Denna eftermiddagen bjöd dock på ett annat naturfenomen. Åskan svepte över Mälardalen i ett åskbälte som letat sig hela vägen upp från Danmark via inre delarna av Sverige. När väl jag drabbades av utslaget ställverk i Ekolsund, Västerås och Virsbo, hade Myrbacken redan varit havererat ett par timmar. I Myrbacken hade blixten fått kontaktledningen att bränna av, baliser att delvis brinna upp tillsammans med styrkort för signalerna. Själv fick jag jobba med Västerås omanövrerbart. Inga växlar svarade på kommandon, vare sig vid lokal eller fjärromläggning. För att lyckas med genomfartstrafik fick växlar vevas för hand. Felet kvarstod, efter flera timmar, när jag gick hem för nattvila. Intressant, spännande men en intensiv lördagseftermiddag trots ett begränsat trafikflöde. Väl ute i sommarluften var det aningen svårt att föreställa sig vad SMHIs åskradar visat, vad tågtrafiken fått lida för och vad många pratat om. I norr skymtade visserligen ett mörkt kompakt molnbälte, men himlen i övrigt molnfri och klarblå. Mystiskt...

Det tog lång tid innan jag kom iväg från jobbet. Blev såpass fördröjd att jag till slut valde att övernatta i Ankis lägenhet. Pendeltåget hem var redan missat två gånger om...

Söndagen den 17 juli 2005: Åter på jobbet för ytterligare ett övertidsarbetspass, denna gång med start klockan 07.00. Övernattandet hos Anki var sömntaktiskt bra, även om det var mycket som distraherade under nattvilan. TVs utsändning av "80-talsnatt" gjorde naturligtvis att jag blev uppe längre än tänkt. Och detta trots att jag avbröt kulturtittandet under den mest intressanta musikdokumentären, "Depeche Mode 101". "Queen" livekonsert hade också varit ytterst lockande, men som sagt var inte med en dag av säkerhetsrelaterat arbete att vänta.

Som väntat hade jag i princip inga tåg att klarera de första arbetstimmarna. Felet i Virsbo kvarstod fortfarande efter lördagens intensiva åskväder. Med andra ord gick det ej att få körsignal från Brattheden respektive Ängelsberg mot Virsbo. Däremot ut ifrån nämnda station. Alltså blev det en lågtrafikdag med ständiga förseningar mellan Västerås och Fagersta/Ludvika. Visserligen ett bra tillfälle att vara aktiv på och att få arbetsdagen att gå snabbt. Natten tillbringade jag sedan hemma hos mig själv.

Måndagen den 18 juli 2005: För en gångs skull tog jag motorcykeln in till jobbet hemifrån. Hade blivit erbjuden ett tidigt arbetspass och nappat på det. Trots att det var en skön morgonmotorcykeltur, gles biltrafik vid femtiden på morgonen, tog det i princip lika lång tid att förbereda, genomföra och avsluta motorcykelturen som att gå och ta pendeltåget till jobbet. Bra att veta helt enkelt...

Efter en skön och kort arbetsdag med slut redan klockan 12.50 (tidigare avlösning dessutom) begav jag mig norrut med min MC. Morgonfärden hade på något outtalat sätt känts aningen obekväm, rent komfortmässigt. Lika så kändes det ovant nu på eftermiddagen. Det var först vid matuppehållet i Rimbo som jag förstod varför. Jag hade under hela dagsfärden saknat det stöd som ryggskyddet normalt ger rygg och mage med sitt breda kardborrbälte. Ryggskyddet var med andra ord kvar på hemmaplan, nu rejält saknat av mig.
   Efter en underbar rödspätta och såsaktiga skagenröra med potatis ändrade jag färdplan. Istället för destination Norrtälje begav jag mig nu hemåt via Karby, Vallentuna och Upplandsväsby. Drabbades dock av akut toanödighet strax före Vallentuna, varvid jag gjorde ett nödgat behovsuppehåll vid en strategiskt belägen och välorienterad bensinmack. I min något stressade, men förvånansvärt kalla, iver lyckade jag dock skada mig. Stängde igen hjälmen något för effektivt och skalade därmed av en hel del skinn från knogen vid min högerhands pekfinger. Kraftigt blödande tvingades jag nu ändra behovsuppehållets akuta primärmål. Inhandlade med viss vägledning på macken en uppsättning plåster. Naturligtvis undrade de om de kunde bjuda på ett plåster akut, men jag ansåg att mitt köpta parti kunde utgöra tillräcklig hjälp på vägen. Kundtoaletten kom nu väl till pass, såväl för omplåstring som för andra naturliga behov.

Efter Vallentunauppehållet kunde jag sedan i lugn och ro åka vidare hemåt. Om kvällen kändes åkningen betydligt säkrare och bättre. Vid färden över till Anki om kvällen satt ryggskyddet där det skulle...

Tisdagen den 19 juli 2005: Om morgonen tog jag motorcykeln från Anki till jobbet. Hade åter igen en kort tur, för övrigt samma som under måndagen. Direkt efter arbetsdagens slut styrde jag norrut. Var hungrig och satte kurs mot Barkarby och MAX. I höjd med Norrtull kom dock ett riktigt skyfall, som i höjd med Järva Krog översvämmade europavägen helt. Mötande bilar kastade då och då vattenkaskader med en räckvid på flertalet meter. De flesta sänkte farten till knappa 60 km/h. Själv kunde jag njuta av att sitta i relativt vattentätt skydd, nu med hjälmvisiret helt slutet. En tankbil i mittenkörfältet, jag nu i det längst till höger, var inte lika snabb på sin hastighetsanpassning, något han verkade erfara snabbt. Jämsides med mig körde han ner i ett hjulspår och översköljde mig med en genomdränkande vattenkaskad. Trycket från vattnet fick mig att direkt känna mig fuktig. Eventuellt var det bara vattnets temperatur som gav mig den känslan? Tankbilen såg och kände nog vad han lyckades med, för omedelbart framför mig lugnade han ner tempot och la sig i högra körfältet han med...

Kvällen spenderades i Rotebro. Tvättade och packade inför min kommande mc-resehelg.

Onsdagen den 20 juli 2005: Tog pendeltåget till jobbet. Hade en ramtur som gjorde att jag vid lämplig rast kunde gå ut på stan och köpa nya tröjor, funktionströjor, perfekta för sport och mc-åkning. Det är en otrolig skillnad att ha ett vettigt underställ, bra sporttröja, under Goretex-stället, gentemot en T-shirt som suger upp och samlar på fukt och skapar obekväm värme.
   Under min färd hem från jobbet stannade jag till i Sollentuna centrum. Där såg jag till att få håret klippt. Efter ytterligare någon timma var jag på hemmaplan och kunde utföra slutpackningen inför min flerdagarsledighet.

Om kvällen tog jag motorcykeln in till Anki. Passade på att medföra packningen, för att någorlunda effektivt ha möjligheten att ge mig av efter det kommande torsdagsarbetspasset. Efter ett gäng goda korvmackor kom vi i säng i relativt bra tid.

Torsdagen den 21 juli 2005: Gick upp tidigt för att ta mig med buss till jobbet. Men det blev till slut en lite vågad busstur. Eftersom den ordinarie bussen vid 05.19 var inställd på sommaren tog jag beslutet att utforska "ettans" linje åt andra hållet. Fick uppfattningen att samma buss snart skulle vända tillbaka, men insåg snart att första buss mot jobbet borde avgå ändhållplatsen tidigare. Till slut blev det ett sekundknappt byte vid just ändhållplatsen, över till den buss som just var i färd att avgå. Troligtvis hade jag kommit ca fem minuter sent till jobbet om jag missat bussbytet, något jag räknade ut när jag bekvämt slog mig ner på den nya bussen, i lugn och ro.

Hade åter igen en lyxtur, tur 408 mellan 06.00 och 12.50. För övrigt för tredje gången denna vecka. En tur som jag dessutom tycker om riktigt mycket så här sommartid. Efter arbetsdagens slut, ca 12.30 tog jag bussen tillbaka till Ankis lägenhet. Där utfördes de slutliga förberedelserna före avfärd, bland annat med ca fyrtio minuters middagssömn.

Efter pålastning och packning av motorcykeln begav jag mig iväg. Inledde trots allt med en tur förbi Rotebro. Kände att jag ville ha min halskedja på mig, ett objekt som jag glömt vid senaste hemmavistelsen. Pratade en del med en motorcykelgranne innan jag for iväg västerut, nu i lätt regn. Runt omkring fanns fortfarande åskbärande moln, ett scenario som vi fått vänja oss vid under den gångna veckan. Det var länge sedan Skandinavien hade så många urladdningar som denna period.
   Under min färd till första rastplatsen, Hummelsta, hade jag åskvädren i huvudsak söder om min färdväg. Efter en god hamburgare, Superstar, begav jag mig ytterligare västerut längs E18. Kändes bättre att vara på de större vägarna i händelse av skyfall. Nu klarade jag mig dock riktigt bra och for endast över partier där skyfallen lämnat vägbanorna nyvattnade, men där solen åter igen tenderade ta över. I Örebro gjorde jag ett kort stopp, men fortsatte snart vidare till Laxå där kvällsfika avnjöts. Trots att klockan var omkring 21, ville jag fortsätta min färd mot Hjo eller möjligtvis söder ut mot Jönköping. Tog E20 ner mot Finnerödja där jag vek av genom samhället, vidare genom Tivedenskogarna mot Undenäs och Karlsborg. Hastigheten hade nu reducerats betydligt i takt med skymningen. Ville inte köra på något djur i någon högre hastighet. Och säkerhetsåtgärderna kändes bra, trots att jag bara fick en igelkott, en grävling och två rådjur i vägens närhet.
   Till Hjo kom jag någon gång under dygnets sista timma. Gjorde ingen märkvärdigare parkering utanför hotellet, utan gick först av och in till receptionen för att undersöka om det fortfarande fanns chans att få natthärberge.

På hotellet blev jag mycket varmt välkomnad. Insåg mycket snart att det var Hotellets chef och en kollega till en av mina dansvänner som välkomnade mig. De hade visserligen inte totalgrepp om vilka rum som fanns iordningställda för uthyrning, dvs vilka av dem som var singel resp. dubbelrum, men rum fanns det. Priset var också en uppenbar gåta, men jag erbjöds ett bra pris, som till slut även fick gälla det dubbelrum som kuvertets nyckel visade sig höra till. Kände mig lite som hedersgäst, en minnesbild som poppade upp i minnet härledd till motsvarande välkomnande vid Gräsmyrs logar ett par år tidigare, (ev 1995). Bjöds nu till och med på Coca-cola som avkoppling efter min långa motorcykelfärd, som perfekt avbrott till motorcykelns avpackande. Hotellchefen hävdade vid detta laget, med bestämdhet, att jag var tydligt igenkänd av honom från något speciellt och betydande sammanhang. Vilket kvarstod under vistelsen som en gåta... Det fanns visserligen några få mycket osäkra ledord, som tex: Norrviken, Coop Forum (fd OBS-Rotebro), SJ-biljettförsäljning, min hemsida mm, som skulle kunna vara rätt???

Fredagen den 22 juli 2005: Bestämde mig efter en god hotellfrukost för att stanna ytterligare ett dygn. Hade blivit erbjuden att under förmiddagen besluta om hur lång vistelsen skulle bli, och anmäla det till receptionen. Passade samtidigt på att betala mitt överenskomna specialpris innan jag begav mig ut på en lite kortare dagsetapp med motorcykeln.

Dagens färd gick under regnosäkra moln mot Vänern och Läckö slott. Valde dock att endast stanna till och ta exteriöra bilder. Dels för att parkeringsplatsavgiften kändes hög och dels för att det började regna ordentligt, (ett regn som startat och tilltagit de sista två milen efter Lidköpingspassagen). Ett regnväder som jag av mina föräldrar fått beskrivet från Örebrotrakten, (öppna skyar och åska), och som nu akompanjerades av just åskmuller från en inte allt för avlägsen ort. Vackra och stämningsfulla bilder fick bli allt för denna gång.

I Skara var det åter igen lite stabilare väderlek. Valde att stanna i centrum och ta en fika utomhus bredvid ett riktigt bra och prisvärt café. 32 kronor för prinsesstårta och kaffe med påtår. En skön avkoppling invid en av gågatorna.
   Fortsatte sedan färden tillbaka till Hjo, samma väg som jag kommit. Med tanke på regnriskfaktorn och en viss trötthet längtade jag hem till hotellet. Fick därtill uppleva inledningen av ett motriktat omkörningsförsök, där en bil plötsligt kastade sig ut i min körbana, tidigare skymd av en stor lastbil. Lyckligtvis såg han mig tidigt och avbröt sin omkörningsjakt, tillbakakrypandes bakom lastbilen. Kunde inte låta bli att tydligt skaka på huvudet när jag ett par sekunder senare mötte bilisten på normalt vis. Marginalerna var visserligen goda i detta fall, men minnet av en röd bil rakt emot mig satt kvar på näthinnan. Slapp därtill fatta några egna beslut om åtgärd, vilket var nog så skönt...

Väl tillbaka vid Hotellet passade jag på att inhandla dryck, godis och annat som kunde vara trevligt och bra att ha på hotellrummet. Fotograferade sedan den exteriöra miljön, inte minst inspirerad av de hotfulla molnformationer som omgav Hjo. Eftersom en musiker hande lastat in instrument och förstärkare genom huvudentrén kändes det att det var något på gång. Hörde mig för i receptionen och fick information om den förestående grillbuffén som skulle starta klockan 19.00. Dessa tillställningar hade jag ju redan hört talas om lite, och kunde därför anta att min dansvän skulle vara engagerad en hel del under kvällen.

Efter någon timmas sömn gjorde jag mig iordning inför kvällens höjdpunkt. Med lite extra bultande hjärta tog jag mig mot restaurantavdelningen. Nu hade det börjat regna ordentligt och utomhusserveringens tälttak fick göra riktig nytta. Dock fanns bara ett fåtal redan reserverade bord under skydd, varför jag fick inrikta mig på en måltid inomhus.
   I kön tog det inte många sekunder innan jag fick syn på min kära vän. Som många gånger förr kunde jag tänka; "Henne känner jag...", varpå en kanske omotiverad stolthet väcktes inombords. Måste jag känna alla? *ler*
   Fullt aktiv med de sista förberedelserna bakom disken dröjde det inte länge förrän jag var upptäckt. Hon svepte rutinmässigt med blicken längs kön, bakifrån och framåt, för att reflexmässigt och sekundsnabbt falla tillbaka på mig, följt av ett varmt och spontant leende när hon upptäckte vem hennes ögon fastnat vid. Igenkännandet nästan överväldigade mig, förvånansvärt snabbt och tydligt igenkännande. (Å andra sidan skulle motsatsen varit minst lika förvånande och hjärtskärande...)

Placerade mig med min goda grillbuffémat vid bordet närmast uteplatsen och den trubadur som nu börjat spela ett perfekt urval av underbara pop- och rocklåtar. Det var så frustrerande att ha ett "dansproffs" bakom disken, samtidigt som man såg par efter par försöka åstakomma bugg-liknande turer. Några visserligen med ganska gott resultat. Vågade dock inte bjuda upp någon, med tanke på att respektive partner skulle kunna komma i "annan dansdager", kanske förmörka den givna dansinspirationen.

Hotellets chef fortsatte att fråga sig varifrån jag var igenkänd. Därtill fixade han trevligt sällskap vid mitt bord iform av ett äldre par, Järnhandelsägare från Småland. Roades gott av våra olika samtal. Kvällen gick framåt och det kändes lite som om jag kände alla på hotellet när även min vän stannade upp i sina göromål och undrade om jag trivdes och hade det bra. Och visst kändes det som om det var lite av en elitskara, med Sara som trygghetsankare, som ordnade trivsel åt alla. Inledningsvis hade det varit lite av en katastrof att alla gäster kom samtidigt. Bara någon minut efter min ankomst var kön mäkta tilltagen. Men de lyckades, och i mina ögon på ett riktigt proffessionellt sätt. Efter en kort sväng upp på hotellrummet kom jag åter ner till serveringens uteplats. Nu för att innan läggdags njuta ytterligare trubadurmusik, längta efter dans och bara njuta av semestern. Kvällen var perfekt, om än lite i avskiljd ensamhet trots all uppvaktning...

Lördagen den 23 juli 2005: För andra morgonen i rad på hotellet startade jag dagen med en god hotellfrukost. Fortsatte därefter med packandet och dokumentationen, fotograferandet, av mitt hotellrum nummer 205. Packade sedan ut på motorcykeln, förberedde avfärd, checkade ut och begav mig till hotellets caféavdelning, "BAKFICKAN". Nu fick jag äntligen chans att växla några ord med min vän och njuta ett gott glas juice innan avfärd. Omkring klockan 11.15, när lunchförberedelserna krävde sin insats, gav jag mig av med min motorcykel för färd med mål Malung...

Min färd norrut förde mig via Karlsborg upp mot Askersund och så småningom ut mot E20 utanför Örebro. Körde in på ett Mc Donalds för att få mat i magen och för att kunna nyttja en toalett. Restauranten var dock fylld till bristningsgränsen, något som gjorde att jag gav upp efter bara ett fåtal minuter.
   Efteråt har jag fått veta att mängden Mc Donaldskunder troligen hade att göra med fotbollslagens hemresa från Gothia Cup. Det jag inte heller visste då var att jag även var igenkänd av en kollega på plats. Hon hade dock stått nästan först i kön och tänkt att hon kunde hälsa på mig senare. Men vid det laget var jag redan försvunnen och på väg mot MAX bredvid Eurostop inne i Örebro.

Efter toalettbesöket på Eurostop och matintaget på MAX fortsatte jag norrut. Efter ett par mil såg jag en medelålders man på vänstra sidan av den breda 90-vägen, mest upptagen av trafiken i det närmaste körfältet. Misstänkte att han var på väg över vägen, men förvånades över att han inte kontrollerade sin situation bättre. Med bibehållen hastighet, strax över den lagstadgade gränsen, skulle jag troligtvis korsa exakt i hans bana eller möjligtvis susa förbi framför nosen på honom. Insåg att han borde få sig en lagom läxa. Bekymrades över att jag denna gång var tvungen att kontrollera att jag hade fingret på signalhornet innan jag skred till verket. En mindre inbromsning hade jag gjort för säkerhets skull, när han nu i vanlig gångtakt satt fart över vägbanan. Nu inledde jag en drygt tre sekunders ihållande signalgivning, tutande, varpå mannen stannade strax före vägbanans mitt. Nu hade jag också inlett den kraftigare delen av inbromsningen varpå jag uppnådde kryphastighet ca 20 till 30 meter från mannen som nu var villrådig och förhoppningsvis något läraktigt skärrad. Med huvudet nickade jag åt sidan för att få honom att fortsätta innan den farliga situationen blev värre med ytterligare trafik. Den röda bil jag haft efter mig i ett par mils tid hade nog uppfattat en stor del av incidenten, men slapp stanna till i och med att jag ganska snart kunde accelerera upp till 90 km/h igen.

Till Malung kom jag lite drygt en timma innan kvällens dans, Malungsveckans sista danskväll. Åkte av från den stora vägen och inledde med att ringa Gustav. Inledningsvis blev jag nekad plats i deras hyrda villa, men fick snart ett positivt besked efter en intern rundfrågning. En plats hade blivit ledig under det senaste dygnet, som jag nu fick ersätta. En räddning i sammanhanget var det norska par som stod framför mig i campingkön, tveksamt undrande vad avbeställningsskydd kunde innebära för just dem. Perfekt fördröjning som gjorde att jag inte bokat något innan jag fick det inbjudande samtalet... Av Bosse fick jag sedan en perfekt vägbeskrivning.
   Bjöds lite mat, (några riskorn och korvbitar fanns kvar från en underbar korvstroganoff), men inledningsvis en god möjlighet att duscha under tiden de andra åt. Bytte om och var snart klar för en kväll med underbar dans till ZLIPS och BLENDER. Hann lyckligtvis dansa en hel del med Annica, som för övrigt varit en av drivkraferna för mitt Malungsbesök... Lite stökigt på golvet och jag aningen sliten efter dagsutflykten, men en relativt godkänd dansupplevelse ändå.

Söndagen den 24 juli 2005: Någon gång före tre var vi åter hemma i Malungsvillan, inte långt från folkparken. Vi åt varm korv som Rebecka ivrigt stekte upp och delade ut. Måste säga att jag hade riktig tur som fick bo med ett sånt trevligt gäng, inkluderande flera vänner och en Linköpingsdansare (Andreas), för att nämna någon. Sov sedan gott i den hörna jag erövrat (fått tilldelad) i vardagsrummet på nedre botten.

Vaknade till liv före lunchtid. Duschade och åt frukost med de övriga. Jag möttes av riktig gästfrihet, med billigt boende och helt fri mat. Efter ett par timmars tid hade vi gjort oss iordning och städat efter oss. Bosse gav sig av i förväg tillsammans med några andra motorcyklister, men jag stannade till de sista gav sig av från huset, klockan 14.40.
   Min färd tog mig nu nära nog rakt söderut via riksväg 45. Målet för dagen var att besöka mina föräldrar, som nu befann sig hos min moster och hennes man i Åmål. Trivdes bra med att färdas genom skogarna och kunde snart njuta av en fikarast, kaffe och glass, när jag stannade till för tankning, ev vid Stöllet. Det enda djur jag såg längs vägen var ett rådjur som väl på vägbanan valde att vända tillbaka in i skogen, i åsynen av mig. I Grums valde jag att stanna till för en måltid på SIBYLLA. Mycket välsmakande måltid, extra smaksatt med kryddning av stripsen. Resten av färden till Åmål gick utan bekymmer.

Hade en mycket trevlig kväll tillsammans med Ellinor, Åke, mor och far.

Måndagen den 25 juli 2005:Gick upp efter klockan 08.30, duschade och åt frukost med de övriga. Avfärd gjordes samtidigt som mina föräldrar lämnade Åmål. Vi tog dock olika vägar från en av stadens yttre rondeller, mina föräldrar på hemväg och jag på väg via Billingsfors och riksväg 172 ner mot Uddevalla.
   Tidigare planer innefattade en tripp vidare mot Sollebrunn för att eventuellt hälsa på en vän. När jag väl hörde av mig, på plats i Uddevalla, visade det sig att han just befann sig på väg från Göteborg mot Uddevalla. Där skulle han byta ut en arbetstelefon, men skulle därefter vara ledig. Vi beslöt oss för att träffas och äta en bit mat. Min väntan fördrev jag på Mc Donalds, vid vilken jag parkerat motorcykeln en bit upp på en riktigt bred gång vid busstorget.
   När vi väl mötts strosade vi runt ett tag i centrum. Efter en del letande fann vi just en sådan lunchrestaurant som vi sökte. Ett par timmars snack följde innan jag började tänka på vidare färd, eventuellt till södra Sverige. Innan avfärd stannade vid en stund vid min motorcykel. Två tyngre ekipage, GoldWing med släp, körde även de upp på det breda gångstråket, men blev snart överfallna med en drös av frågor från en av Uddevallas "alkograbbar". A-lagaren var nog den som fick dem att ge sig av efter ca fem minuter. Därefter skulle han snacka med mig och Thomas, men utan att få allt för mycket uppmärksamhet. Trots detta lyckades han snacka om både det ena och det andra, om hur han suttit inne på Svartsjölandet och hur han fått en motorcykel av en internkompis osv... Men vi lämnades trots allt efter ett par minuters malande...

Min resplan var inte speciellt välplanerad. In i landet ville jag inte, eftersom alla väderprognoser pekade på riktigt riklig nederbörd något dygn framöver. Vackert väder kunde endast väntas vid västkusen, sedan ovädret dragit vidare. Velade mellan övernattande i Stenungsundstrakten och att åka riktigt långt söderut, exempelvis Halmstad och Tylösand. Efter att ha misslyckats med att få kontakt med en av mina västkustvänner satte jag hur som helst kurs söderut. Ner till Göteborg valde jag omväxlande E6 respektive minder vägar. Kom in mot Göteborg från Tuve-hållet, lagom för att göra en liten rundtur på Hisingens mer centrala förorter. Tankade söder om Göteborg och tog sedan uteslutande E6 söderut. Fann att sista biten ner mot Halmstad var en provsträcka för Vägverket med största tillåtna hastighet om 120 km/h. Troligtvis handlade det om ovana, men jag tyckte inte trafikrytmen var lika trevlig som på 110-motorvägarna. Å andra sidan var det lugnare trafik än den jag upplevde norr om stan, i rusningstrafik.

I Halmstad fyllde jag på handkassan en aning, efter att ha irrat omkring en stund i stadskärnan efter en lämplig bankomat. Sedan åkte jag vidare ut till kusten mot Tylösand. På en av huvudcampingplatserna var det redan fullt. Fortsatte därför vidare och fick en av de sista platserna på en kampingplats ett par km från just Tylösand. Nöjde mig med detta, slog upp tältet och slog mig till ro. Telefonen laddades under natten, lite i det fördolda, i ett gemensamhetsutrymme och var åter igen fullt funktionsduglig när jag tidigt om morgonen vaknade till.

Tisdagen den 26 juli 2005: Den ordinarie ledigheten var egentligen slut. Hade dock haft en "ramtur" i grunden och därmed fått klartecken till en dag med kompensationsledigt. En förhandling som blev klar under min Uddevallavistelse, dvs under måndagen, och en förutsättning för min riktigt sydliga utflykt. Packade nu ihop tältet och gav mig av till "det riktiga Tylösand". Där åt jag medhavd frukost, drickbar yoghurt. Njöt av underbar utsikt, havet och den härliga solen. Vädret var riktigt soldyrkarlockande, men jag behövde ge mig av. Satte kurs mot Smålandsstenar och prickade in Hillerstorp som ett möjligt rastställe, grundat på nyfikenhet men helt utan kända fikaförutsättningar.

Det blev en mycket avkopplande färd upp mot de Gudrunstormfällda smålandsskogarna. Stormskogsstädningen hade på sina ställen kommit riktigt långt. Att räkna mängden virkesupplag var inte att tänka på, än mindre antalet nyöppnade renskrapade hyggesmarker. Kontrasten till alla de plockepinnmarker som också passerades var med andra ord stor...
   Även i trafiken märktes "Gudrun" och hennes januariverkningar. Ibland stoppades trafiken upp ordentligt av tunga timmerlastbilar. Och fenomenet tätt packade bilar nyttjades i synnerhet vid ett minnesvärt tillfälle. Efter ett par mils ordnad färd i kolonn kom det ett par kilometerlånga sträckor utan nämnvärda svackor, där även trafik in på vägsträckan kunde överblickas. Till slut, efter en diger förplanering, tror det var 110-väg där hastigheten låg runt 70  km/h, kunde jag accelerera sekundsnabbt, låta hastigheten sakta falla och köra om sju fordon i ett svep, riktigt effektivt. I och med att jag hela tiden lämnat en lucka till framförvarande trafik gavs denna möjlighet, något som de framförvarande tätt packade husvagnarna och bilekipagen gick miste om. Omkörningen låter vådlig, men var härligt skönt förplanerad och underbyggd. Även efter omkörningen var siktsträckan och ytterligare någon kilometer bilfri i mötande körfält.

I samband med att jag nådde Smålandsstenar insåg jag min längtan efter en toalett. Hade sett en stor bensinmack strax söderom och vände därför tillbaka till kända trakter efter en tids snirklande i tätorten. Bensinmacken visade sig ligga lite längre bort än vad mina minnesbilder sa mig, i grannorten Skeppshult.
   Ett stilla duggregn startade just som jag steg av motorcykeln. En mackgäst undrade hur jag stod ut i regnvädret, (ett regn jag hittills sluppit). Hungrig förblev jag kvar i över en halvtimma, fängslad av en korv- och mosmeny med massa gott tilltugg. Strax innan min avfärd kom jag på att jag hade vänner som eventuellt kunde uppehålla sig i trakterna av just Smålandsstenar. Fick inget direkt SMS-napp utan fortsatte därför som planerat mot Hillerstorp, efter nytt kryssande i Smålandsstenar.

Väl i Hillerstorp stannade jag vid en informationstavla för att bilda mig lite lokalkännedom. Hade visserligen haft förhoppningen att finna fikasällskap på orten, men inriktade mig nu istället på att söka lättvunnen information om järnvägens dragning i samhället. Samtidigt insåg jag att jag fått napp på SMSet i Smålandsstenar. Mina vänner Maria och Anders var i färd med att ge sig av från Smålandsstenar ner till Halmstad, men var "på" om det passade inom någon timma. Vi hördes av per telefon och bestämde möte om fyrtio minuter, (den tid jag ansåg mig behöva för färd tillbaka från Hillerstorp), vid "Göstas Konditori", rondellen mitt inne i Smålandsstenar.

Min underbara motorcykel under en rast invid vätterns underbart grönskande strandremsa. Södra delarna av Hjo.

Restiden tillbaka till Smålandsstenar var ganska väl avvägd. Efter att ha parkerat vid sidan av konditoriet befann jag mig vid ingången ett par minuter innan vår avtalade mötestid. Efter ett par minuter möttes jag av en härligt gravid kompis Maria och hennes Anders. Det blev dryga timmens goda avkopplingstid, full med skvaller och uppdateringar, smaksatt med prinsesstårtbit och kaffe, innan vi gav oss av åt olika håll. För egen del satte jag nu kurs direkt mot Jönköping istället för Hillerstorp. I utkanten av Jönköping pratade jag lite med mamma i mobiltelefon och fortsatte efter tankning mot Hjo.
   Vid vätterns strand kopplade jag av en knapp halvtimma. Befann mig strax söder om stadskärnan i Hjo, ivrigt fotograferandes nyfikna änder. När kroppen kände sig utvilad åkte jag förbi hotellet jag nyligen bott på och fortsatte norrut till Karlsborg. Där stannade jag för att fika. Satt ute och spisade en munk och en välsmakande kopp kaffe samtidigt som jag kunde se olika motorcyklar stanna till och fara förbi. Mest spektakulär var en glidarhoj vars unga förare inte hade mycket att omnämna som skydd. Som hjälm endast någon gammal militärliknande hjälm från andra världskriget eller tidigare. Slitna jeans och inget mer att omnämna i skyddande väg. Kände mig lite stolt åt att sitta väl skyddad och på en bra mycket större och gemytligare hoj.

Fick se många underbara och mäktiga molnformationer när jag följde bakom ett intensivt och massivt regnoväder.
 

Längs vägen upp mot Undenäs och Töreboda och Hova stannade jag till då och då för fotografering. Hade nu i princip hunnit ikapp den bakre delen av regnfronten så många pratat om. Fängslades av de storvuxna molnformationerna som storslaget belystes av en mycket vacker kvällssol och bäddade för digra skuggor.
   Även fast kvällen började bli långt gången och körsträckan i kroppen lång, tog jag mig friheten att köra en liten tur runt i Laxå. Var lite nyfiken på om jag fortfarande hade kvar vänner på orten, svar som jag dock inte med säkerhet kunde få bara genom rundturen. Tillfälligt nöjd fortsatte jag dock färden mot Stockholm. Längs motorvägen mot Örebro blev jag dock lite irriterad. Hade en bil som onekligen inte ville ligga efter en motorcykel, (med min körstil och tempo), men som inte heller förmådde annat än att motarbeta omkörningar och bromsa framför. Beslöt mig till slut för att öka min redan tilltagna medelhastighet med ytterligare + 5 km/h, varpå jag till slut slapp vägmarodören. Väl i Örebro var det dags för det efterlängtade matstoppet på MAX. Pratade med Anki innan jag slog mig till ro, laddandes inför den sista biten av färden från Tylösand till Rotebro.

Mörkret hade nu givit sig tillkänna och jag nyttjade helljuset så ofta jag bara kunde. Ibland med risk för att blända framförvarande, trots viss restriktivitet. Strax efter Arboga körde jag av allt att döma över en riktigt stor blodfläck. Kan tänka mig att det tidigare på kvällen varit en viltolycka på platsen. Tror inte det var något kött direkt, utan mest en stor fläck som utan förvarning dök upp i strålkastarljuset och under mig. Gladde mig åt att jag ännu själv gick viltfri.
   I Västerås tog jag den sista riktiga bensträckaren. Åkte av från motorvägen och stannade invid vägen på en parkeringsficka i en landskapsmässig svacka, omgiven av bebyggelse en bit från vägen. Reaktionerna blev många och påtagliga. Stod och njöt vid sidan av min motorcykel, iförd min effektivt varnande reflexväst. Jag såg bilar som i hastigt bromsade in i nedförsbacken, bilar som kvickt åkte in på avtagsvägar, tvekandes om fortsatt färd, helt vändandes om... Allt för att undvika polisen snarare än mig...

Den sista biten från Enköping och hem var avkopplande i trafikhänseende. Kunde relativt ostört köra med helljus och god sikt. Passade dessutom på att göra två kraftiga provinbromsningar från 110 km/h till nära nog stillastående. Imopnerande god inbromsningssträcka, där jag i princip höll mig mellan två reflexstolpars mellanrum, troligtvis ca 65 meters avstånd, (200/3). Väl hemma, en bit efter midnatt, kunde jag glädja mig åt en mycket minnesvärd Sverigeturne, med härligt minnesvärd slutetapp...

Onsdagen den 27 juli 2005: Efter en kort nattsömn åkte jag till jobbet för en arbetsdag mellan klockan 08.30 och 14.20. En härligt kort dag som passade utmärkt efter helgens långfärd.
   Under kvällen gjorde Anki och jag ett försök till träning. Men min trötthet gjorde att jag var aningen okoncentrerad, utan träningsuppslag i huvudet. Efter en halv låts dans hamnade vi istället framför videon. Betydligt mycket roligare att denna afton se andra dansa än att dansa själv. Några idéer och uppslag fick vi nog, men inget vi lyckades ta oss för just denna dansträning. Istället åkte vi hem till Anki, trots vissa tidigare funderingar om färd till Rotebro. Lika bra det, eftersom jag bara längtade efter att få koppla av...

Torsdagen den 28 juli 2005: Efter en natt hos Anki var jag åter igen pigg. Gav mig ut på mobiljakt. Den senaste helgens mobilproblem, med en navigeringsknapp som förde ett eget liv, var jag motiverad att köpa en ny ersättare. Fann att mitt abonnemang stödde både gratis utbytande och utbytande med viss kostnad i mellanskillnad. Efter att ha läst en del på nätet gav jag mig ut på lunchrasten för att fixa resten. Valet föll på en NOKIA 6680 med 495 kronors mellanskillnad att betala. Försäljaren gav jag visserligen inte mycket för, då hon hela tiden svarade på kamerans upplösning när jag ifrågasatte hennes förordanden en mobil med mindre display. Till slut teg hon istället för att leta fram displayfakta. Ansåg mig själv ha sökt svar nog och brydde mig inte, utan konstaterade att hon nog inte förstod vad bildskärmens storlek angavs i för enhet.

Arbetsdagen var lugn. Kunde mellan västerhaningeväxlingarna ägna mig en del åt att skriva av min gamla mobiltelefonbok. Efter arbetsdagens slut åkte jag hem till Rotebro. Anki kom något senare, efter avslutad dans på Hågelby...

Fredagen den 29 juli 2005: Innan läggdags mötte jag Anki nere vid Rotebro station. Gemensamt gick vi genom den ljusupplysta minnesplats som fanns iordningställd i en av gångtunnlarna under motorvägen. Misstänker att det var en mopedist som förolyckats, men utan att veta svaret. Ett djupt märke i asfalten var det enda som möjligtvis kunde antyda att någonting gått snett, förutom minneskort och ljus förståss. Stämningsfyllt och gripande att passera tunneln i den ganska mörka natten.

Efter en sovmorgon på hemmaplan i Rotebro kunde jag om eftermiddagen bege mig till jobbet i lugn och ro. Då hade jag fortsatt arbeta med uppdateringen av min gamla mobils telefonbok. Under min rast inhandlade jag ett större minneskort till mobiltelefonen, redo att lägga in alla uppgifter. Under mitt arbetspass lämnade jag ut arbeten inför helgens byggande och ibruktagande av linjeplats "Brista" mellan Norslunda och Märsta. Natten spenderades efter avslutat arbetspass hos Anki...

Lördagen den 30 juli 2005: Anki begav sig om förmiddagen ut till Nynäshamn. Själv satte jag mig så småningom på tunnelbana och buss ut till Vallentuna för lite modelljärnvägskörning. På bussen från Danderyds sjukhus mötte jag ett par vänner och kända ansikten från järnvägsbranschen. Grauers med sin lilla dotter som ganska snart var trött på att åka buss.

Hemfärden från modelljärnvägslokalen gick med buss via Upplandsväsby. Hann få ett par timmars nattsömn innan det blev dags för nattjänstgöring på "Västeråsplatsen". Stora delar av mitt bevakningsområde var avstängt för trafik. I Västerås pågick bland annat ett brobyte. Under en fas av transporten fick ett extra arbete anordnas för att justera lasten så att de inte skulle fastna i perrongkanterna. Intressant i sin helhet...

Söndagen den 31 juli 2005: Efter en mycket bra natt med en del dagboksskrivande, trots arbeten och de avstängda spåravsnitten, begav jag mig söderut med pendeltåg till Nynäshamn. Hämtades med bil av Anders, åt frukost och sov sedan i Ankis lilla stuga. När jag vaknat till var det dags för en mycket välsmakande måltid med kött, kryddsmör och potatis samt paj till efterrätt. Vi såg en del på TV, mestadels golf, innan både jag och Anki återvände in mot stan med pendeltåg. Arbetade ett nattpass på egen hand, sydkant, med en hektisk inledning men lugnt avslut...

Måndagen den 1 augusti 2005: Kunde under nattarbetspasset hålla mig sysselsatt med uppdaterande av mobilens telefonbok. Om det inte varit för sommarperioden hade nog natten varit betydligt mer hektisk.
   På hemmaplan sov jag ut ordentligt innan jag startade en flugjakt och städningsrunda i lägenheten. Handlade och samtalade en hel del med "Blomman" gällande den orderröra ibruktagandet av linjeplats "Brista" hade fört med sig. Åter igen ett byggprojekt i järnvägssverige som kan ifrågasättas stort i fråga om planering och genomförande. Anki anlände vid 20-tiden på kvällen till min lägenhet i Rotebro, varpå vi delade på en pizza och njöt en stor god sallad. Reslustan gav sig uttryck i en nätbeställning av en semesterresa till ön Samos, Grekland. Ett fyrstjärnigt hotell på ön och avfärd den 28 augusti.

Tisdagen den 2 augusti 2005: Sovmorgon i Rotebro, följt av en skön arbetseftermiddag och en underbar promenad hem till Anki, genom stan. Det var en tilltalande stämning utomhus och jag drömde mig redan bort till den kommande semesterresan och det okända Grekland.

Onsdagen den 3 augusti 2005: Kunde njuta av en arbetsförmiddag inkluderad friskvård kombinerad med lunch. Tog därför tillfället i akt att gå en promenad och avnjuta lunch på en av mina favoritlunchrestauranter längs Hantverkargatan. Kanske den godaste laxrätten jag någonsin ätit ute.

Styrde under dagen stundtals mer än vad ordinarie schema föreskrev. Trivdes bra med att ha hela syd ett tag för mig själv. Eftermiddagen spenderades sedan i Ankis lägenhet, till dess jag begav mig norrut med pendeltåg till Norrviken. Besökte mina föräldrar. Anki anslöt kort därpå och vi utmanades var för sig att lösa matematiska klurigheter iform av de nu så populära japanska "Sudoku". Sent om kvällen tog vi så pendeltåget hemåt...

Torsdagen den 4 augusti 2005: Tog pendeln till jobbet tidigt om morgonen. Inköpte under dagen en flygscanner, "Uniden 220". Ivrig begav jag mig hem om eftermiddagen, laddade flygscannern och satte igång att lyssna av flygradiotrafiken. Intressant och spännande till dess jag var tvungen att avbryta för färd till Hågelby.

Mötte Anki på pendeltåget mot Tumba. Väl i Tumba började det spekuleras i alternativa bussval, varpå Anki antog sig veta ett bra alternativ. Upptagen i en diskussion märkte hon dock inte att vi gick på fel buss, en helt annan än hon tänkt sig. Jag ifrågasatte inte och fick dessutom inte plats bredvid de andra, utan satte mig lite avskiljt bak i bussen. Till slut, efter ca tio minuters färd blev jag plötsligt avföst. Trodde först att jag missat att vi var framme, men insåg sedan att inte heller Anki kände igen sig. Vi hade turen att bara någon minut senare kunna byta till en ny buss, tillbaka till Tumba, för att kunna göra ett nytt mer beprövat transportförsök.

Danskvällen som sådant var riktigt bra. Fick bland annat njuta av underbara danser tillsammans med min vän "Yez". HIGHLIGHTS spelade bra, men hade en aningen tunn ljudbild enligt mig. Något som saknas för att ge det rätta trycket och dansinspirationen på djupet, från golv till fingerspetsar.
   Nöjd med danskvällen kopplade jag av tillsammans med Anki vid min sida, för färd hem till henne.

Fredagen den 5 augusti 2005: Hade en riktigt ledig och fri dag. Sov ut hemma hos Anki. Avnjöt en god hamburgermiddag på MAX vid Hamngatan innan jag mötte upp Anki för en klädinköpsrunda.
   Om kvällen åkte vi till Grönan. Dans till SCOTTS och första gången vi tog oss tid att besöka sommardansen. Vi bjöds ett mycket gott intryck. Den första pausen var dessutom fylld av perfekt musik, produktion av Gessle och Roxette, för dans till dubbelt tempo. Danser med underbart sug i, där varje rytm och stavelse kunde upplevas. (Nu överdriver jag kanske något). Hur som helst, väl värt att fira med en öl, EN STOR STARK.

Efter dansen tog vi bussen till Karlaplan. Därifrån gick vi förbi Ankis föräldrar för att hämta motorcykelkläderna som blivit hemskjutsade från Nynäshamn sedan en tid tillbaka.

Lördagen den 6 augusti 2005: Jag lämnade Ankis lägenhet innan hon begav sig till Nynäshamn. För egen del gjorde jag nya klädinköp, bland annat ett par sköna gröna byxor som jag fann på "Hennes och Mauritz".

Arbetade ett övertidspass och hade hand om hela sydfjärren under eftermiddagen och kvällen.
   Direkt efter arbetspassets slut begav jag mig till Skansken. Hann precis sätta mig i säkerhet när en störtskur utan dess like nedkom från himlen. Saknade en del vänner och fick efter mycken övertalning tillåtelse att springa ner under en halvtimmes tid för att kolla på Grönalunds dansbana. Hittade vad jag sökte och hann dessutom njuta ett par goda danser innan jag åter igen fick lov att springa upp till Skansens dansbana, nu i ett mer normalt regnfall.
   Flera av dansarna på Grönan anslöt den sista timman av Skansens danskväll. Efteråt fick jag skjuts till centralen, lagom för att hinna med sista pendeln hem.

Söndagen den 7 augusti 2005: Dagen präglades av ett härligt avkopplat lugn. Lyssnade mycket på min flygradioscanner och inspirerades så småningom att flyga flygsimulator. Något som kändes riktigt ovant.

Måndagen den 8 augusti 2005: Anki var kvar på landet. Själv var jag inledningsvis hemma för att sortera sopor och fortsätta jaga flugor. Om kvällen gav jag mig dock iväg på motorcykeln för färd mot Nynäshamn, med matstopp vid Mc Donalds, Sköndal.
   Väl på plats i Nynäs fick jag se hur underbart härligt Kajsa Bergqvist dominerade höjdhopps-WM. Vilka guldhopp, som slutligen avrundades med mycket bra försök på världsrekordhöjden 2.10.

Natten tillbringades i Ankis nynässtuga.

Tisdagen den 9 augusti 2005: Ytterligare en njutningsbar semesterdag. Efter frukost begav sig Anki och jag ut på en diger möbelrundtur. Både till Länna och Kungenskurva. På IKEA mötte vi min första stora kärlek, Camilla. Micke och deras son såg jag inte till, däremot fick jag äran att se och träffa deras fyraåriga dotter. Var imponerad över att Camilla hann se mig och ropa efter mig. Själv skulle jag ha missat henne totalt. Det var otroligt roligt och trevligt att få stå och skvallra en tid, och uppdatera sig om hur respektive liv såg ut idag. Riktigt trevligt...

Resten av dagen tillbringades på Ankis landställe, Nynäshamn.

Onsdagen den 10 augusti 2005: Njöt av en riktigt lugn dag på Ankis land, i huvudsak dagboksskrivande...

Torsdagen den 11 augusti 2005: Inledningsvis rikligt med dagboksskrivande, övergående i färd mot Hågelby, via möbelaffärer i Länna. Trevligt nog beställdes både databord och soffa till Ankis lägenhet från MIO.

På Hågelby spelade SWENSSONS. Även detta en gemytlig och bra danskväll. Under färden tillbaka till Nynäs kunde man läsa att Jenny Kallur överraskande tagit hem en sjätteplats i WM-finalen på 100m häck. En mobiltelefonnyhetsläsning som åtminstone gladde mig stort...

Fredagen den 12 augusti 2005: Avnjöt frukost på landet hos Anki. Vid lunchtid packade jag väskorna och tog motorcykeln hem via Rosenhill. Gjorde dessutom ett stopp hemma hos Anki för att vattna blommorna, inkluderat balkongens växter. Hann vara hemma i Rotebro ett par timmar innan det blev dags för färd med pendeltåg och buss via centralen till Skansen. På dansbanan upplevde man ett otroligt liv och stämning när WAHLSTRÖMS gav en oväntat bra konsert. Fick även denna gång skjuts till centralen av Helen. En riktigt trevlig, gemytlig färd, allt annat än stressande inför pendeltågsfärden hem till Rotebro.

Lördagen den 13 augusti 2005: Gick upp relativt tidigt för att vara en lördag. Började med att lyssna igenom och välja ut passande låtar inför den engångs buggkurs jag blivit anlitad att hålla för ett mindre salsagäng i Årsta, (www.djungelsalsa.com). En lagom utmaning utan sörre prestige och krav, och dessutom tillsammans med en av danstjejerna därifrån, Märta. Under förmiddagen lyckades jag också bra med att mer i detalj planera för provapåtillfället. En lättare inledning med lite om grunderna, mest baserat på takten coh frame, med betoning på underarmens riktningsberoende och kontaktförmedlande länk.

Vid 14-tiden begav jag mig av mot stan, Gullmarsplan, och vidare med ersättningsbuss för tvärbanan mot Årstafältet. Efter en kort promenad mötte jag Märta i höjd med en kiosk. Gemensamt gjorde vi sedan sällskap mot utedansbanan, där kursen skulle hållas. Provapåkursen var ursprungligen utannonserad till klockan 16.00, men för säkerhets skull la vi till en liten akademisk kvart, som till slut blev nära nog en timma pga regnande. Det kom ett riktigt skyfall, lagom efter att partytälten fixerats på sina rätta platser. Ett skyfall som var öronbedövande mot tältduken och som verkligen gjorde det mysigt att avnjuta en kopp varm kaffe. Ett gäng antog snart utmaningen att tömma tältdukarnas vattenansamlingar. Det var helt enkelt tur att dansbanan var välskyddad, för när regnet avtog en aning startade vi kursen.

Även om det fortfarande var aningen svårt att göra sig hörd, överröstad av smattrande regn mot tältduken, lyckades paren bra. Både med de inledande grundgenomgångarna, ("frame-inspirerat"), och den slinga jag förberett med Ankis hjälp. Märta gjorde en god insats, gick runt och visade och fyllde i där jag missade lämpliga påtalanden. Efter en dryg timma var slingan fullbordad, många frågor besvarade och "Salsadiggarna" goda buggare också. Den gemytliga stämningen gjorde gott och det var svårt att komma iväg. Hade inplanerat en "Ölkväll" med "Blomman", men gladde mig åt att man ville fortsätta bugga ytterligare ett par låtar...

Ett nytt men lätt regn hade startat. Promenerade till busshållplatsen och tog närmsta buss till Gullmarsplan. Mötte upp "Blomman", Nilla och Jonas på en uteservering vid Rörstrandsgatan, Karlberg. Peter anslöt efter ett tag och gänget var sig ursprungslikt. Under närmare tre timmar satt vi och drack, snackade, tänkte, funderade och kritiserade. Naturligtvis var mycket relaterat till buss- och järnvägsbranchen, men minst lika mycket gällde semesterresor och äventyr. Hungern började göra sig påmind, varpå Peter och jag beställde in "minutbiff" med klyftpotatis. Vår beställning kom med all sannolikhet bort och när det närmade sig ny benämning "TIM-biff" hade en påminnelse till personalen tillslut gjort susen. Maten var god och vårt krogbesök avslutades strax efter klockan 22.10.

Övervägde att åka hem till Ankis lägenhet, men lockades fortfarande av tanken på att dansa av mig lite av min överskottsenergi. Trött var jag inte direkt...
   I de centrala delarna av Stockholm, kring Sergels Torg flöt trafiken ytterst långsamt. Poliser verkade ta upp anmälningar och förhöra folk i snart sagt vart enda gathörn. Fontänen var samtidigt rikligt befolkad av ungdomar, som kanske till och med valt att parker inne i fontänen, när trafiken ändå stod i princip stilla. Hur bussen kom igenom och kunde fortsätta sin färd mot Djurgården är för mig en gåta. Visserligen nyttjades millimeterprecission gentemot övrig trafik och säkert en bit av gångbanan också?
   Med två väskor i hand nyttjade jag mitt inträdeskort på Grönalund, för att se att mina dansfavoriter inte uppehöll sig där. Men dansbanan på Grönan var relativt glest befolkad och sista dansen närmade sig. Därmed blev mitt Grönalundsbesök kort. Bytte bara till dansskor, tog mina väskor och gick ut igen. Undrar om vakterna funderade???

På Skansens dansbana var det bra mycket mer drag. BHONUS misstänks ha höjt sig en aning kvalitetsmässigt igen och jag fick en mycket bra timmas dans. Kunde njuta och ta ut mig relativt mycket innan den sista dansen var över. Var nu nöjd med mitt beslut, att jag inte åkt direkt hem efter krogbesöket.
Natten var inte slut, trots att midnatt var passerad och söndagen kommen...

Söndagen den 14 augusti 2005: Ganska snart skulle det visa sig att festandet skulle fortsätta i natten. Till slut blev vi ett gäng på fem personer som gav oss av med Djurgårdsfärjan och angjorde kajen vid Slussen omkring klockan 01.00. De flesta barerna höll på att stänga, men till slut hittade vi en krog som höll öppet till tre, inte långt ifrån Gamla stans tunnelbanenedgång.
   Kanske var det jag som inte var riktigt van vid krogmiljön, men lite "bögigt" kändes det stundom, trots att sällskapets tjejer verkade göra total framgång vart de än sände sina blickar. Rätt vad det var kunde man känna ett par masserande händer på sina axlar, varpå jag knappast blev mer eggad att inleda några längre disskussioner vare sig på engelska eller något annat språk. Men trots allt trivdes jag när vi väl fann en hörna där allas vårt bagage kunde hållas under uppsikt och där man kunde vända sig mot "de våra" för att skärma av omvärden en aning. Något som puben dock gjorde sig pengar på var att samla in ölglasen tidigt, innan de ens var halvdruckna. Man hade med andra ord fullt upp att passa glas också, inte bara sitt eget utan vännernas. Helene gjorde sig dock ett kap, då hon fick ett nytt glas öl, efter just en sådan fadäs.

Vid tretiden var jag färdig att åter igen ge upp. Beslöt mig dock för att följa med och beskåda kön på Patricia. Nu verkade det som om flera skulle ge upp, varpå jag inväntade en gemensam promenad mot tunnelbanan. Men utan att veta ordet av var jag framropad och mitt inne i, (nästan lägst fram i kön). Pengarna som jag skulle spara räckte inte ens, men den saken ordnade omgivningen också, (tack för lånet Kalle).
   Den positiva upplevelsen av Patricia, (bortsett från att garderobspersonalen var otrevlig och nedlåtande), var att det på övre däck spelades underbar live-musik. Här trivdes jag bra. Trivdes också med att flirta lite med omgivningen, men höll mig trots detta aningen restriktiv gentemot helt okända tjejer. Var i stället mycket mer road av att flirta inom sällskapet, där det åtminstone teoretiskt sett fanns en god möjlighet att hålla festandet på en likasinnad och acceptabel nivå. Visst kändes det skönt att inte ha lust att ragga nämnvärt (allt för mycket), i en trängsel och attitydmängd som var utmattande bara den. Tror att Anki hade det minst lika bra i lugnet på sitt landställe.

Även här, på Patricia, stannade vi till stängningsdags, till dess klockan var mer än fem. Slutligen följde jag Helene till en av nattbussarna, kramade adjö, och begav mig av till centralen via busslinje 3. Det fick bli första morgontåget hem efter en trevlig, lång och intensiv dans- och festarkväll in i en minnesvärd partynatt.

Sov under förmiddagen men var, med tanke på allt festande, aktiv relativt tidigt under söndagen. Om eftermiddagen, efter att ha sett en hel del på friidrotts-WM (Finland), mötte jag Anki vid centralen. Då hade jag redan handlat mat i Rotebro och vi var redo för vistelse i Ankis lägenhet. Semesterveckan led ot sitt slut och avfirades med inköpta Pizzor och TV-avkoppling. Kvällens nyheter dominerades främst av en oförklarlig flygkatastrof med en Boeing 737 i Grekland (piloterna borta resp medvetslösa) och det faktum att Stefan Holm endast kom sjua i WM. Hela den manliga höjdhoppsfinalen var i och för sig svårförklarlig. Endast en hoppare över höjden 2.32 och i tävlingens allra sista hopp.

Måndagen den 15 augusti 2005: Startade arbetsveckan lugnt, med sovmorgon till klockan 11.30. Under min promenad till bussen och passagen av Karlaplan insåg jag hur nära förestående hösten var. Löven hade nu börjat falla av i en strid ström.
   Kunde på jobbet glädjas åt att jag fått en första liten belöning för ett inlämnat idéförslag till Banverket, en trisslott. Började med att skicka in kvittensen, innan själva skrapandet, som jag för övrigt utförde i solen under min friskvårdspromenad. Slapp hjärtinfarkt i och med att lotten inte innebar någon vinst. Men spännande och trevlig skrapning trots allt...

Trots en ny tidtabell bjöd arbetsdagen på ett trevligt lugn. Ytterligare en skön promenad hem genom stan, till Anki, för en lugn kväll med goda smörgåsar och allmänt TV-tittande.

Tisdagen den 16 augusti 2005: Tog bussen till jobbet. Redan från start, klockan 08.30, drabbades jag av en mängd "TLS-fel" i Märsta, och därmed viss nödvändig extra växling. Dock inga stora förseningar att bråka om. Trots att jag började 08.30, hade jag en kort arbetsdag. Var fri redan vid 14.20. Hann därmed en stunds avkoppling hos Anki innan vi vid 17.15-tiden möttes ute på stan. På "Dressman" inhandlade jag en mörk kostym med tillbehör. Det enda som saknas är en vit skjorta, eftersom den rätta storleken för mig var slut. Dessutom gillade jag inte de vita skjortor som vi i andra affärer tittade ut som ersättare eller reserv. Samtliga av dessa kändes tunna och i viss mån genomskinliga.

Innan vi gick hem till Anki hann vi också passera ett par matavdelningar i jakt efter ett trevligt vinägerställ eller liknande. Men inget fanns att finna...

Onsdagen den 17 augusti 2005: Hade en mindre sovmorgon när jag började 06.30. Tog bussen från Anki i precis lagom tid för att vara i tid till övertagandet av "Uppsalaplatsen". Den nya tidtabellen beredde vissa problem att genomskåda alla korsande tågvägar och avgångar som ska samsas om spårkapaciteten. I synnerhet har det blivit mer komplicerat att bedriva trafik via dubbelspåret Uppsala-Löten, i och med att de måste samordnas med trafiken mot Uppsala norra, (Sala). Ytterligare uppretad blev jag av en ombordansvarig på en "Uppsalapendel" som bara ett fåtal minuter före ankomsten till Uppsala, strax norr om infarten Uppsala ringde och undrade om hans tåg kunde få spår 1, närmast stationshuset, istället för spår 3. Min irritation skapades mest av att ett sådant beslut kräver framförhållning, att tåg behöver tid att bromsas in, att tågvägar läggs i god tid för att säkerheten ska vara säkrad osv. I och med denna sent inkomna fråga visades betydande brister på ett i mina ögon "kvalificerat yrkeskunnande". Därmed blev det också svårt att vara positiv i resten av delgivna tankar. Visst fanns det en poäng i olämpligheten med spår 3 i samband med avgången åter till Stockholm, då resenärer i sista stund hindras av bommar fällda för såväl en avgång mot Sundsvall som en mot Sala. Å andra sidan har man så länge hört tjatet om att SJ företrädesvis vill ha Sala- och Dala-tågen på spår 1. Visst, ett bevis på att inte alla kan vara lyckliga på en gång. Därmed sågade jag honom tyvärr hårt då han undrade om vi kunde tänka på en spårändring till kommande rundor. Komplexiteten i Uppsala under rusningstid gör att man mycket ogärna flyttar tåg och passagerare från orginalspåranvändningsplanen. Speciellt med tanke på vilket kaos som rådde med alla korsande tågvägar vid inledningen av förra tidtabellsskiftet. Nu verkar det i alla fall vara under kontroll, trots att den ombordansvariga inte ansåg att vi tänkte på resenärernas bästa. Ord står mot ord... Resenärer brukar vilja veta att tåget går från det "vanliga spåret" när de kommer kutandes i sista stund.*ler*

Arbetsdagen blev hur som helst bra och avslutades på "Eskilstunaplatsen". Solskenet utomhus lockade till en promenad. Blev dock ganska snart illamående. Hade svårt att veta om det var av hunger eller av annan orsak. Ena sekunden var jag jättesugen på mat, för att i nästa stund vara utmattad och tro att mat skulle bli helt fel. Besökte toaletterna på plan 4 i NK-huset innan jag åter igen tog mig ut i solen. Efter ett par minuters ytterligare överväganden tog jag beslutet att både utmattning och illamående kunde ha sin grund i matbrist. Detta trots en underbart god kycklingsallad på jobbet, från gårdagen. Besökte nu MAX och avnjöt därmed en Supremeplusmeny och FantaFree. Innan jag fick maten på brickan hann jag dock få ytterligare ett adrenalinrus i kroppen. Hade under en längre tid en kund som visade tecken på att vilja tränga sig i kön. Detta lyckades han till slut också med, samtidigt som han ställde till det för övriga. Genom hans förfarande, (stod i en kö som flyttades ett steg vid kassabyte), bildades raskt två köer. Kunde dock inte låta bli att vända mig bakåt mot den nybildade kön och förklara att det bara var en kö per kassa... Hur det gick med "nykomlingskön" vet jag inte. Brydde mig helt enkelt inte. Jag fick min mat, trots en ytterligare före i kön...

Gick åter igen en sväng förbi NK. Denna gången för att studera den typ av 23"-skärm som jag tror mig få nyttja så småningom. Kommer att bli riktigt imponerande och härligt att sitta framför den, inkluderad i en matchande och ny datamöbel från MIO.
   Fortsatte sedan mot Ankis lägenhet, både till fots och med buss den sista biten. Sov middag en kortare tid och begav mig så småningom mot Slussen med tunnelbanan, för vidare bussfärd till Nackswinget, Finntorp. Det kändes skönt att komma igång med höstträningen igen. Även om vi inte behövde dansa upp för den "Tävlingsförberedeande kursen" så var vi på golvet tillsammans med de som skulle dansa upp för en kursplats. Mina nya skor, ReeBook, gav mig den härligt flygande danskänslan jag en tid saknat. Helt underbart...
   Tyvärr förblev inte gnistan speciellt långvarig. istället började jag bli matt igen, känna ont i halsen, en stelhet i ryggen och en svag värk i öronen. Trots allt var jag nog inte i toppform. Vi hade planerat att åka till Rotebro för nattvila, men förblev trots allt kvar i Stan, hos Anki...

Torsdagen den 18 augusti 2005: Kunde avnjuta en ledig dag. Tillbringade tiden hos Anki, mestadels dagboksskrivande. Utomhus lockade visserligen underbar värme, ca +25 grader celcius. Anki mötte jag om eftermiddagen upp vid Karlaplans tunnelbanestation. Hon hade då varit och hälsat på sin farmor. Gemensamt åkte vi till Rotebro. Handlade på COOP FORUM, där jag blev riktigt förbryllad. Hälsade på en före detta kollega som troligtvis kopplade fel gällande vem jag var. Visserligen mycket igenkännande, kanske i för hög grad, då hon började fråga om jag träffat hennes son på sistone. Tankarna i mitt huvud började snurra frenetiskt. Hade jag missat någon koppling under min tjänstgöringstid? Hur som helst, det fanns vissa fakta som kunde stämma, även om jag missade hans namn. När hon sedan började fråga om min syrra var det lättare att prata. Tänkte att hennes son troligtvis kände min syrra istället för mig. Men visst, hon blev förvånad när jag yppade att syrran väntade sitt fjärde barn, varpå jag åter fick känslan av att vi pratade om helt olika personer. Hur som helst, samtalet fortsatte med mer ogreppbara fakta och slutade inte förrän jag efter ett par minuter var på väg från disken. Då hörde jag bakom mig att jag skulle hälsa "Maria" så mycket... Då orkade jag inte forska mer, inte ställa relationshärvan till rätta, utan nöjde mig med att konstatera att min syrra faktiskt heter Maria, men först i andranamn...
   Misstänker att min fd kollega kommer på hur allt ligger till, så småningom i alla fall. Annars kan man ju undra vem hon tror väntar sitt fjärde barn???

Fredagen den 19 augusti 2005: Sovmorgonen kunde jag avnjuta på hemmaplan. Även om kvällen var det en underbar värme i luften. Jag hade visserligen ont i halsen, men njöt av promenaden från T-banan hem till Anki, efter arbetsdagens slut...

Lördagen den 20 augusti 2005: En tidig arbetsdag. Fick en rejäl rast som jag kunde avnjuta i solen. Promenerade blad annat till Gallerian. Om eftermiddagen åkte jag till Anki, för gemensam färd ut till Hässelbystrand och fest hos "avocado". Mötte många personer från Sollentuna, inte minst beroende på att Jennys pojkvän Jonas är därifrån. Till bords kunde jag njuta av konversation tillsammans med de nya Uppsalaborna Jonas och "min kära" Sandra (Jonas fru). Skjuts hem fick vi sedan av Mathias och Madde. En relativt snabb hemfärd via Fridhemsplan, varifrån vi kunde ta den sista bussen direkt till Anki.

Söndagen den 21 augusti 2005: Anki vaknade tidigt rastlös. Lägenheten möblerades om en del innan vi åkte ut till Kista för att hämta restpackningen från Ölandsveckan. Jag åkte sedan vidare till dansklubbens lokal Ceylon för lite storstädning. Innan mitt nattpass kunde jag sova ut hemma hos Anki, där ytterligare möbleringsframsteg gjorts.

Måndagen den 22 augusti 2005: Arbetsnatten blev riktigt lugn. Satt mestadels ensam på min post och hann därtill med en del dagboksskrivande. Även efter hemkomsten var jag pigg. Däremot riktigt härligt utslagen, sovandes hela eftermiddagen, laddandes för mitt andra nattarbetspass.

Tisdagen den 23 augusti 2005: Även denna arbetsnatt blev relativt lugn. Arbeten lämnades visserligen ut, men var snart avklarade sedan alla planeringsändringar gjorts.

På hemmaplan vaknade jag redan vid tolvtiden. Fick bevittna en glasexplosion i kylskåpet, strax efter att jag hämtat ut någonting därifrån. I kylen fanns rikligt med glassplitter, väl spritt över alla hyllor, från en frysexploderad mineralvattensflaska av märket "BIE". En flaska jag sparat i ett par år efter en utbildningskonferens. En viss relation till orten Bie ligger också till grund för sparandet. Gjorde endast en grov glassanering, men la min huvudsakliga energi på en ärendeutflykt.
   Besökte först banken för låneförfrågan och information om internetbank samt pensionssparande. Fortsatte därefter till jobbet för att få kompledigt en del av den kommande fredagsturen. Detta för ett nytt bankärende innan den kommande semesterveckan i Grekland. Skönt att ha allt klart innan semestern påbörjas, helt enkelt.

Eftermiddagen nyttades sedan till en matinhandlingsrunda och tvättsorterande. Om kvällen kom Anki ut på besök.

Onsdagen den 24 augusti 2005: Förmiddagen användes till klädestvättande. Därefter hade jag en bra och lugn arbetsdag innan jag tog mig en promenad hem till Anki om kvällen.

Torsdagen den 25 augusti 2005: Sov hos Anki. Skrev dagbok om förmiddagen, innan jag gick ut på stan för ett par ärenden. Inköpte bland annat den skjorta jag saknade till min kostym, på Dressman. Hade god tur under min promenad till jobbet och drabbades endast ringa av ett kraftigt regnväder. Bjöds sedan en intressant arbetsdag där jag bland annat blev rikligt nedtryckt i skorna av en förare som kände sig hjälplös, åsidosatt och missprioriterad när hans snabbtåg fick ligga efter ett fjärrtåg från Göteborg i Mälarbanans eftermiddagsträngsel. Enligt honom passade jag inte i min yrkesroll, jag skulle illa kvickt se till att söka nytt jobb. Jag var riktigt inkompetent, något som numera började bli tydligt för hela Stockholmsfjärren. Vi hade varit bra men var nu inte värda ett dugg när vi frångick huvudprioriteringsrekommenadtionen, att rättidigt tåg ska prioriteras före ett sent. Visst finns det många olika problemlösningar, men hans vinst hade varit föga av att komma om. Ville ha så smidig trafik som möjligt och så många tåg på rull som möjligt. Men visst, tidtabellskonstruktionen och optimismen i tidtabellsläget är redan från början lite dömd att misslyckas. Som svar på min inbjudan till fjärren svarade föraren "att han redan varit där". Kändes inte som om han ville förstå, ville inse att det fanns olika lösningar och inse att det fanns fog för hans ordning i kön.

Hann med den sista timman av den sociala dansen, med livemusik av Jocke Göransson. Hade stor nytta av dansen, då jag fick en möjlighet att förbränna lite av den adrenalindusch jag erhållit under min "lugna" diskussion med X2000-föraren tidigare om kvällen.

Fredagen den 26 augusti 2005: Efter en mindre sovmogon hos Anki kom jag mitt i kaoset efter en spänningslös period gällande sträckan Häggvik- Uppsala. Ett kaos som dock blev begränsat till omkring en halvtimma.
   Efter klockan 12.30 hade jag kompledigt och åkte därmed ut till banken i Rotebro. Fixade de papperspåskrifter som krävdes och åkte nöjd hem.

Tog med mig packning över till Anki men tog vägen över Kista och stan för att finna en bröllopspresent till Johan och Pernilla. Hittade en glasskål som kunde representera min smakstil. Strök och gjorde iordning festklädseln innan jag sent begav mig hem till Rotebro igen.

Lördagen den 27 augusti 2005: Natten inleddes där fredagskvällen slutat. Tvättade den sista maskinen kläder inför Greklandsresan, kombinerat med förberedelser av kamera och dator inför avfärd. Det blev inte många timmars sömn med tanke på att jag inte var i horisontellt läge förrän någon gång mellan 03.30 och 04.30.
   Sov dock till närmare åtta på morgonen. Då var det dags att vika den torra tvätten och packa inför avfärd till Samos. Vid elvatiden begav jag mig mot Ankis lägenhet, men insåg inte förrän vid den avslutande tunnelbanefärden att mina solglasögon fattades, att de inte låg där jag förväntat mig. Således blev det ett par hektiska timmar på stan, innan inplanerat bröllop, då jag i besvikelse fick finna lördagsstängda glasögonbutiker. Gav upp och återvände till Anki hungrig, besviken och genomskådat kinkig. Gjorde allt för att ställa om till feststämning och hjälptes av att jag faktiskt var nöjd med den slipsknut som knutits just innan glasögonjakten. Utstyrde mig i min nya mörka kostym, min nya slips, min nya ogenomskinliga skjorta och utsmyckade mig med den vackert lila näsduk i kavajens bröstficka. Omkring tjugo minuter före vigselns starttid begav jag mig mot Gustav Adolfs kyrka.

Ankomsttiden till kyrkan blev väl avvägd och kändes efteråt riktigt optimal. Hann bli mycket varmt välkomnas av Johans syster Frida och hans föräldrar direkt ute på kyrkans gårdsplan. Det kändes att det var många år sedan sist vi möttes, men ändå som igår. Tog mig med lagom spejande blickar vidare in i kyrkan, med vetskap om placering till höger. Hade inte den blekaste aning om hur många jag skulle känna igen, eller hur många personer jag borde känna igen. Slog mig dock ned på en rad som endast besatts av två tjejer. Ett lyckodrag i och med att den ena av tjejerna, Anna, var sambo med min gymnasieskolkamrat Peter, kvällens toastmaster. Därmed hade jag ytterligare en trygg punkt, trygga personer, att hålla mig till under eftermiddagen och kvällen.

Bild från uttåget i kyrkan, vid vigseln av Johan och Pernilla.

Vigseln blev trevlig. Bruden Pernilla hade jag aldrig träffat, men förevisats genom en plånboksbild senast jag hade Johan på besök hemma, för ett par år sedan. Kunde ändå känna en härlig, positiv och vibrationsrik stämning i kyrkan. Johan var uppenbart rörd av stunden, vackert utsmyckad i festuniform. Rösten bar inte alltid, men andemeningen var hur tydlig som helst. Här utstrålade verklig kärlek, tro och hopp.
   Utanför kyrkan blev det flertalet bilder med riskornen rikligt flygande i luften. Många av kvällens tal kom också handla om omgivningens önskan om fruktsamhet. För egen del bekymrade jag mig mest över hur man skulle komma åt en perfekt bild. Motljus och alla gratulanter bjöd en god utmaning. Snart lät jag dock kameran vila för att själv kunna gratulera ordentligt och uttrycksfullt.

Innan promenaden mot festlokalen på Kavallerikasernen (K1) hann vi se brudparet skåla i champangne och åka iväg i en vackert skimrande cabriolet på en rundtur med en lagom mängd burkar skramlandes i släp efter sig. Via bland annat Jungfrugatan kryssade vi oss gående fram mot festlokalen. Nu hade vi även sällskap med en av Fridas barndomsvänner, som i alla fall kände igen mig, samt hennes sambo och barnvagnsburna dotter. Hon var dessutom den som i grunden skapade förutsättningar för brudparet. Hennes dröm vidarebefordrades så småningom via Frida till Johan. Och efter en date mellan Johan och Pernilla var intresset väckt för alltid.

På kavallerimässen bjöds vi förutom välkomstchampagne, canapéer, mingel och god väntan även på en storslagen festmåltid. Toast Russel till förrätt, "Renfilé á la Erik" med gräddig murkelsås och rönnbärsgeléfyllda päronhalvor till huvudrätt, åtföljt av bröllopsglass till efterrätt. Efter lite lagom mingeltid bjöds även på god bröllopstårta, kaffe och avec, för min del konjak.
   Mitt sällskap vid middagsbordet kunde inte ha varit bättre. Roades stort i samspråk med en ung bordsdam, Isabell T, som konstnärligt lagd sysslade både med glasblåsning och målande, uppblandat med övriga gymnasiestudier. På min vänstra sidan hade jag också en mycket trevlig, rogivande och samtalsvänlig tjej, Åsa A. Under festens efterföljande mingel fick jag även möjlighet att pussla ihop ett antal ledtrådar som dykt upp i mitt huvud. En av brudens halvsystrar hade genom sitt namn fängslat min tankevärld. Kunde man binda ihop ledtrådar som: "Barnjournalen" "Knattereporter" "min far" "mina musikklassvänner" osv...? Jo, det gick!!! Konfronterade Lisen med dessa fakta och en ny trevlig bekantskap var stiftad. Ett namn som under åren varit ett namn hade nu också ett ansikte, nog så betydelsefullt för denna bröllopsfest...

Söndagen den 28 augusti 2005: Hade det inte varit för den förestående greklandsresan, hade jag nog stannat kvar ytterligare en tid på bröllopsfesten. Nu tog jag speciellt farväl av brudgummen, hans föräldrar och syster innan klockan slagit 01.30. Vandrade hem längs Lidingövägen och Erik Dahlbergsgatan.
   Väl hos Anki tog jag en dusch, hostade lite och bytte om till reskläder. Omkring 01.50 gick vi för att komma med tunnelbanan 02.04. Vid centralen bytte vi till nattbuss 598 med destination mot mitt hem och mina glömda solglasögon. Ca 03.50 var det dags för nästa färdmedel. Taxi ut till Arlanda. En trevlig chafför som villigt förevisade sin GPS-utrustning och övriga bokningshjälpmedel. Med ca tjugo minuter kvar till incheckningsstart ställde vi oss som nummer två i kön. Försåg våra väskor med adresstrippar och tog det allmänt lugnt.
   Innan passkontrollspassagen passade jag på att göra ett svenskt toalettbesök. Sedan följde ett par timmars väntan och vaka. Planet, med ordinarie avgångstid 06.30, var beräknat att avgå någon gång mellan klockan 07.30 och 08.00.

Ombord på planet, en MD-83 SE-RDM från "Nordic Leisure", flight NRD167, var vi strax före 08.00. Vi fick dock vänta en tid på avgång pga mycket trafik i medelhavsområdet och sk "slottid" för en beräknad avgång ca 08.20. Sverige bjöd på relativt heltäckande molnlager. Enligt utsago satte vi kurs mot Ölands norra udde, för att därifrån gå in över Polen som till stora delar låg fritt från moln. För egen del tog jag sovpause i någon timma, efter lång dygnsvaka, när vi närmade oss Slovakien och Rumänien. Vaknade upp i god tid före inflygningen, lagom för att se delar av den Grekiska övärlden.
   Inflygningen till själva Samos blev en mycket prisvärd upplevelse. Trots att jag en gång flugit längs ön i flygsimulator, hade jag dåligt grepp om vart flygplatsen låg. Därtill var inflygningen mycket speciell. Det enda jag kunde likna den med var inflygningar mot Kallax när jag låg i lumpen, men denna ändå så många gånger mer halsbrytande och svår.
   Efter att ha passerat över ön, i princip mellan öns högsta bergstoppar, gick vi över flygplatsen och vred upp rakt ut mot havet. Därefter följde i princip en 180-graders sväng in längs öns bergssidor. Med berg på vänster sida och hav på höger hade jag bra uppsikt över landningsbanan inne i bukten. Höjden var nu bara ett par hundra foot och fortfarande kvarstod en nära nog 90-graderssväng för landning. Nu kom den riktigt spännande och prisvärda biten av landningsfasen, som kräver extremt mycket av piloterna. En skarp högersväng, nu ännu lägre, upprätning och sedan bara ett fåtal sekunder till dess vi tog mark. Själv skulle jag kunna tänka mig samma manöver med en liten "Sessna", men med en MD-83 blev det en riktigt extrem upplevelse. Att vi studsade en gång i den verkligt beslutsamma landningen har jag tagit tillbaka som kritik. Med en bana på endast ca 800m behövs varenda cm av banan för den slutliga uppbromsningen. Får nog lov att säga att vi hade riktigt god marginal till banans slut, ca 200m. Har sett värre inbromsningar under den senare delen av semesterveckan, i och med att hotellet bara ligger ca 300m från slutet av landningsbanan. Enligt utsago krävs även en speciell licens för att få landa just på Samos flygplats, något som säkert hänger ihop med antalet flygtimmar och övrig flygutbildning.

Efter ankomsten till ankomsthallen passade jag på att göra ett första grekiskt toalettbesök innan väskorna rullade ut på bagagebandet. En väntan som därtill blev relativt lång. På bussplanen utanför stod "air-tours" buss som snart tog oss på en kort tripp till hotellet någon kilometer bort från flygplatsbyggnaden. Vår reseguide, Susanne, hävdade att hon hunnit drabbas av lite solsting under väntan i solen på vårt sena plan. Vi släpptes av vid hotellet och checkade in i en mindre hotellbyggnad, en av de äldre delarna av hela hotellkomplexet, som dock höll mycket god standard. Hade blivit besviken annars, med tanke på att det skulle vara ett fyrstjärnigt hotell.

Medelhavsatmosfär direkt utanför hotellet på ön Samos.

Under eftermiddagen provade vi både hotellpoolen och medelhavet. La beslag på ett par trevliga solstolar och gavs erfarenheten att dessa hyrdes per baddygn. Om kvällen hämtades vi ånyo med buss, denna gång för ett informationsmöte mitt inne i Pythagorion. Vi satt visserligen på en restaurant och bjöds dryck under välkomstmötet, men valde ändå att gå ner mot hamnen för att söka kvällsföda. Vi fastnade på en restaurant, "POLYKRATIS" och beställde båda två Lamm som serverades med Pommesfrites och ris. Vinet, ett lokalt vitt vin lagrat på tunna, smakade utsökt. Anki och jag delade på en halvliter utan problem.

Innan vi gick hem till hotell Doryssa Bay för sömn, hann vi med en runda i stan. Både längs smågator och mer butikstäta säljstråk. Badtofflor inhandlades för att klara veckan.

Måndagen den 29 augusti 2005: Missade tidsskillnaden när jag ställde klockan för väckning. Vaknade dock i god tid för frukost och för ett planerat möte med reseledaren. Vi inhandlade en biljett till onsdagens rundtur på ön.
   Efter mötet, där våra undervåningsgrannar faktiskt hittat två kackerlackor (enligt utsago väldresserade sittandes bakom toaletten), gav Anki och jag oss av till stan. Handlade nu var sitt badlakan. Jag inhandlade dessutom ett skärp och Anki satsade på nya bättre solglasögon. Vykort och frimärken blev ytterligare tillbehör som införskaffades innan eftermiddagens strandavkoppling. Mellanmål åt vi i stadshamnen. Goda baguetter med fyllning och uppdelade i två delar vid servering och svalkande god öl.

Badandet och solandet varvades med skrivande i min almanacka. Jag fascinerades mycket över hur bra man flöt i medelhavets vatten. Luftmadrasser är helt överflödiga när man med god ro kan hålla händerna stilla och skönt under nacken med tårna fortfarande över vattenytan. En underbar avkoppling som dock fick styras upp lite, för att undvika drivande ut från land. Badlakanen fungerade bra och vi valde bort solstolar just denna eftermiddag.

Anki njuter av ett eftermiddagsmål vid hotellets pool.
 
Baren invid poolen gav oss ofta eftermiddagsavkoppling i kryddad med efterlängtad bukfylla. För egen del avnjöts mestadels Grekisk sallad och ett glas öl. Anki var duktigare på att prova barens olika lunchrätter, med varierat omdöme. Hur som helst trivsamt ställe i skuggan bredvid hotellets pool.
 
Jag kopplar av med en bit mat och ett glas öl vid hotellets pool om eftermiddagen.

Kvällspromenaden in till stan var skön. Vi letade upp en mysig restaurant mitt inne i staden och kunde roas av små gulliga kattungar som lekte invid en av murarna. Här, på Annas Garden Café and Bistro, avnjöt jag en god Avocadosallad och Anki en lasagne med spenat.

Tisdagen den 30 augusti 2005: Denna morgon åt vi frukosten utomhus. Visst blåste det en liten aning, men det var underbar avkoppling ändå, speciellt som vi tog god tid på oss för ätandet.

Väl ute på stranden bokade vi upp dagens solstolar. Tidigt vandrade vi bort de fåtalet hundra meter som var avståndet till slutet på flygplatsens startbana ut mot havet. Promenaden passade tidsmässigt mycket bra då vi efter bara ett fåtal minuter fick tillfälle att fotografera en uttaxning och start.
   Vi avbröt så småningom solandet och badandet för varsin god Grekisk sallad vid poolbaren. Mycket välsmakande tillsammans med öl. Under eftermiddagens fortsatta badande fascinerades både Anki och jag av hur pass många fiskar som simmade vid strandkanten. Ställde man sig stilla någon minut på meterdjupt vatten, hade man snart fiskar simmandes både runt och mellan benen. Stod man ytterligare stilla hade man snart fiskar som testade att provsmaka. Inledningsvis riktigt skoj och spännande. Men det fick vara nog när en och samma fisk nafsade fyra gånger inom loppet av bara ca två sekunder. Lite för ihärdigt för min smak...

Om kvällen festade jag på pepparbiff med svampsås. Kanske aningen dryg och krämig sås, i och med att jag tröttnade på den under slutet av måltiden. Anki hade istället valt någon pastarätt, men var riktigt trött och hängig, utan nämnvärd aptit alls. Så snart vi ätit färdigt återvände vi därför till vårt hotell. Kände mig en aning rund under fötterna, trots att jag ej förbrukat allt vin. Hade med mig resterande innehåll i flaskan och kunde således avnjuta ytterligare ett glas på hotellrummet, (11,5% vitt vin "TGAMTAhH"*), 2004 no 197537 Makedonikos regional wine. NOT *) "h" liknar spegelvänt h.

Bild från en av de härliga utemåltiderna på Samos. Vitt vin och pepparbiff eller annan god rätt stod vanligtvis på programmet.
På den vänstra bilden syns jag njuta av kvällstillvaron på en av stadens många restauranter. Vitt vin och god Pepparbiff stod på menyn.
 
Frukosten gav Greklandstillvaron en extra dimension. Väl tilltagen frukost som oftast kunde avnjutas utomhus inte många meter ifrån stranden och medelhavets underbara vatten.
 
Frukostens paradis, vårt fyrstjärninga hotells goda start på dagen.

Onsdagen den 31 augusti 2005: Klockan var ställd för väckning något tidigare än vad vi vant oss vid under Greklandssemestern. Det var visserligen inte ovanligt att vi vaknade till vid själva soluppgången, ca 06.50, men nu begränsades möjligheterna till en lång sovmorgon av en kommande dagsutflykt på Samos. Omkring en timma efter soluppgång var vi på benen. Duschade och åt god "Doryssa bay"-hotellfrukost, morgonen till ära bestående av både juice, kaffe, smörgåsar (nybakat bröd), fruktyoghurt och lite fikabröd. Till vår stora glädje var Anki klart piggare denna morgon än vad vi kanske vågat hoppas på under tisdagskvällen. Nu hostade vi snarare i samma takt under den första morgontimman...

Klockan 09.05 var avgångstiden satt för "Air-Tours" Samostripp. Vi startade med att köra förbi flygplatsen bort mot Ireon, varifrån delar av busslasten skulle med badbåtsutflykt. Vi fortsatte istället förbi ruinerna av "HERA-templet" (såg själv ingenting) och fick beskrivet hur pampigt vägen utgjorts av marmorgångplattor och smyckats av pampiga statyer (många erövrade av Turkiet och annars spridda för världen) längs hela vägen bort mot nuvarande Pythagorion.

Ett vackert kloster som besöktes av oss under rundresan på den grekiska ön Samos.
 

Vår färd tog oss nu via Chora upp mot Mytilinii för att gå på ett museum. Intrycket därifrån var aningen delat. Blandningen av djur, insekter och mineraler från andra världsdelar gjorde att man snart tappat bort vad som funnits på just Samos. Intressantast för mig var nog den satellitbild som visade Samos i förhållande till de omgivande regionerna, inte minst till Turkiet.
   Så småningom for vi vidrare till ett Tempel som klarat sig bra under alla skogsbränder, inte minst år 2000, "Agias Triadas". Ett mysigt munktempel där såväl män som kvinnor fick dölja knän och axlar. Själv hade jag tagit med mina grå träningsoverallsbyxor för ändamålet.
   Efter ytterligare en tids bussfärd kom vi till Koumaradei. Ett stopp som innebar såväl fika (kaffe och te), besök i en krydd- och oljebutik samt ytterligare lite vandring till ett krukmakeri, dess butik. Under fikapausen hade vi en storslagen utsikt, inte minst ut över Samos flygplats. Genom guidens ord fick jag än mer förståelse för den imponeringsgrad som legat till grund för mina pilothyllningar. Minns inflygningen mot ön som igår, minns de inflygningar jag studerat flytandes på rygg i medelhavet och nu en beskrivning av de verkliga landningsförhållanden. Banan ska enligt utsago endast vara ca 800 m lång och de svåra inflygningsförhållandena kräva speciell licens för att få landa på Samos. Något som gör att det ofta är samma skara piloter och bolag som ofta återvänder på uppdrag. Troligtvis är det bara inflygningar "VFR" som nyttjas, för vid blåst och regn har flygplatsen stängt, precis som kvälls- och nattetid.

Utsikt från ett av de berg som omger Samos flygplats. Flygplatsen ses vid strandkanten. Vårt hotell finns knappt synligt till vänster om banans slut, vid vattnet. På andra sidan vattnet ses med tydlighet närheten till de Turkiska bergen. Utsikt från ett av de berg som omger Samos flygplats och som gör inflygningarna så speciella. Flygplatsen ses vid strandkanten. Till vänster om start- och landningsbanan finns vårt hotell, knappast synligt, en bit från banans slut och vid vattnet. På andra sidan vattnet ses med tydlighet närheten till grannlandet Turkiet och dess berg.

Vår guidade tur fortsatte sedan till vår lunchby, Platanos. En ort som var belägen mitt på ön med havsutsikt åt båda håll. Redan före matbeställning fick vi gå in i köket och se de maträtter som tillagats. För egen del valde jag att blanda en grönsaksröra med avlånga köttbullar och fyllda tomater. Riktigt gott men kanske i underkant gällande mängd, i synnerhet gällande grönsaksröran på min tallrik. Var dock lagom mätt sedan jag även druckit ur ölen.

På andra sidan ön besökte vi i första hand Potami. En strand där vi under en timmas uppehåll fick möjlighet att bada i stora härliga inrullande medelhavsvågor. En härlig känsla som var perfekt avkoppling efter en vinprovningsrunda i Karlovasi. Potami erbjöd även en vandringsmöjlighet upp till ett vattenfall. En promenad som vi ursprungligen ställt in oss på att göra, men som vid närmare instruktioner kändes något oförberedd. Tydligen skulle man få vada en bit i vatten upp till bröst eller axlar, varvid kameratransporten kunde bli svår. Nu fick det istället bli underbara strand- och havsbilder i underbara vågbrytningar...

Underbart badande vid havet på den norra sidan av ön Samos, under rundresan på ön. En av resans höjdpunkter var badandet på den norra sidan av ön Samos. Här förekom inte samma vågdämpning, utan man låg och flöt på halvmeterhöga vågor som rullade in över stranden. Detta trots att det inte var någon speciellt stark vind. Underbart badande vid havet på den norra sidan av ön Samos, under rundresan på ön. Anki mitt i bland alla stenar på stranden.

Under hemfärden via Samos stad, längs kustvägen förbi flera badstränder, stannade vi till för en kortare tids fika i Kokkari. Anki och jag nöjde oss med Grapefrukt- respektive Persikojuice i värmen. Samtidigt som vi blev smått avundsjuka på de som fick härliga tallrikar med glass och chokladkaka... Men, men, vi var snart tillbaka i Pythagorion varvid en tidig kvällslunch passade bättre för våra magar. Anki satsade på friterad bläckfisk och jag fann en riktigt god pizza-special, (i det närmaste helt vanlig). Väl vid hotellet tog vi ett bad samtidigt som solen försvann bakom bergen bortom flygplatsen, och njöt resten av kvällen i lung och ro på hotellrummet. Riktig avkoppling...

Torsdagen den 1 september 2005: Vi startade dagen riktigt lugnt. Efter en härlig frukost slog vi oss ner i anslutning till vårt hotellrum. Jag med Ankis resväska upplagd på sängen och min dator på den, Anki läsandes ute på balkongen i härlig morgonsol. Mitt dagboksskrivande gick framåt, även om det som vanligt tog sin tid i den ständiga kampen att minnas detaljer och att få ner dem i skrift.
   Om lunchtid gick vi ut i solen, ner till medelhavets underbara strand. Hyrde i vanlig ordning ett par solstolar för dagen, med tillhörande fasta parasoll i anlsutning ifall skugga önskades. I övrigt återfanns i vanlig ordning saltrik svalka i det bäriga havet.

Närheten till Samos internationella flygplats gör sig påmind när startande flygplan lyfter över stranden, ut över vattnet, för att sedan svänga undan från nära angränsande Turkiskt luftrum. Lunch åt vi vid poolbaren. För min del Grekisk sallad och öl i vanlig ordning, samtidigt som Anki varierade sitt menyval. Vi fortsatte om eftermiddagen med bad, sol och läsning.
   Kvällsmat åt vi på samma restaurant som dagen före. Nu var det Ankis tur att välja pizza, Hawaii. Själv valde jag en Tzatziki-rätt som skulle bestå av fläskkött. Dock verkade merparten av kött vara kyckling. Troligtvis hade jag för dålig kunskap och förmåga att analysera maträttens benämning, men lite överraskad och osäker var jag allt i var tugga. Vid bordet bredvid oss hade vi så småningom ett par som vi kände väl igen från främst onsdagens Samos-örundresa. De hade precis som Anki och jag suttit längst fram i bussen. När vi nu fick chansen att växla ytterligare några ord, kunde vi benämna dem som Järfällabor med koppling till Taxi-020.
 
Ju längre veckan gick, ju mer vitt vin klarade jag av att dricka till måltiderna. Mängden "Samena Gold" var väl i och för sig relativt rimlig denna afton, 375ml, speciellt som Anki hjälpte till en del med drickandet.
 

Fredagen den 2 september 2005: Med tanke på den vackra hotellfönstersoluppgång som observerats tidigare under veckan, valde jag att denna morgon ha en "soluppgångsvaka". Strax före klockan 07.00 syntes solen i rikting mot Pythagorion och de bakomliggande bergen i Turkiet. Vackert och uppiggande, varvid jag därefter lät fingrarna smeka datorns tangentbord för dagboksskrivande.

Efter frukost, denna morgon inomhus, var det stranden som gällde. Till lunch valde vi produkter från hotellområdets butikstorg, i detta fall glass och kex. Strax efter lunchen spenderade vi en del av tiden på hotellrummet, men återvände så småningom till våra solstolar på stranden. Innan vi gav upp badandet för dagen tog vi ytterligare en promenad förbi hotellpoolen. Jag övervann förvånansvärt lätt min simhoppsaversion med att först börja med hopp från enmeters trampolinen och sedan från den bredvidliggande tvåmetersavsatsen. Fortsatte med ytterligare ett par hopp för att övertyga mig om att det inte var en tillfällig hoppmodsframgång. I princip första hoppen från annan plats än bassäng och bryggkanter...

Under middagen på "POLYKRATIS" fick vi prov på riktigt starka vindbyar. Bredvid oss på kajen gjorde den välkända utflyktsbåten sig redo för en tur i solnedgången. Vi var med andra ord tidiga till middagsbordet, väl anpassat till den näringsfattiga lunchen ett par timmar tidigare. Brevid utflyktsbåten kunde vi studera hur ett hålländskt båtmanskap drog upp sin jolle från vattnet, packade in seglet i skyddande kapell och spände upp vajrarna inför de kommande nattliga vindbyarna. Tillbaka på hotellet kunde vi njuta en lung och avkopplande kväll. Jag fortsatte med dagboksskrivande, samtidigt som Anki vilade och slängde ett förstrött öga på BBC-news.

Lördagen den 3 september 2005: Efter frukost var vi relativt tidigt ute vid vattnet och stranden. Valde denna morgon en något mer hotellnära placering av solstolarna. Jag lyckades till skillnad från övriga veckans strandtid få ro att läsa. Läsning i såväl skugga som sol, behandlandes olika webdesignstilar.

Lunch avnjöt vi åter igen vid Poolbaren. Jag som vanligt med en grekisk sallad och Anki med fyllda baguetter. Jag kund koppla av och njuta, men Anki hade en tendes till att frysa i skuggan och vinden. De sista klunkarna öl fick jag därför avnjuta i solen, klart positivt...

Efter att under eftermiddagen tagit farväl av medelhavsbadandet och bevittnadet av veckans enda inflygningen direkt från havet, begav vi oss av till stan för den sista Samos-kvällens middag. Efter inköp av dryckesbägare, present till mor, tog vi plats vid en restaurant vi ej provat tidigare under veckan. I vanlig ordning beställde jag in pepparbiff, med övertygelsen att ingen tillagning är den andra lik, restauranterna emellan. Anki avnjöt istället grillspett. Trots uppgifterna om olika vinvolymstorlekar lyckades inte kyparen klara av sin beställningsuppgift. Istället för "point three seven five" (ml) vitt vin "Samos Gold" blev vi serverade 750ml. Vi var inte direkt snabba på att avfärda misstaget, utan satt mer förbluffade av hur lite av beställningen som gått fram. Må vara den goda reklamen för familjeföretaget, men det blev till slut inte en enda euro i driks, sedan det visat sig att de inte heller stod för den VISA-dekal som annonserade möjligheten till betalning via kort. Istället fick vi förtroendet att hämta ut 10 euro ur bankomat för att få notan att gå ihop. Positivt nog kostade nog mängden extravin inte så mycket extra, och jag drack för brinnade livet osäker om hur full jag skulle bli. Anki gjorde också ett storartat jobb för att avlasta mig i min dryckesnjutning... *ler*

Under hemvägen inhandlade Anki kryddor och andra godsaker. Väl hemma på hotellrummet kunde vi lyssna till den tilltagande vinden, samtidigt som jag packade färdigt inför söndagens hemresa.

Söndagen den 4 september 2005: Natten blev den blåsigaste under vår Samos-vistelse. Det tillsammans med min lätta vinberusning gjorde att jag vaknade riktigt pigg vid tretiden om natten. Kollade till våra balkongmöbler som blåst omkull på balkongen, och kunde därmed få bekräftat mina badbyxfarhågor. Badbyxorna som hängts upp för tork var i och med balkongförödelsen försvunna. Med stor sannolikhet redan en bra bit ut till havs. Kändes som om det trots allt var rätt natt att få just badbyxorna bortrövade och nöjde mig med en omgivningskontroll före och efter frukosten. Min vakna nattid spenderades annars till vykortsskrivande. Helt plötsligt var jag jätteinspirerad på den fronten, och kunde sedan sova gott till gryningen.

Frukosten avnjöts än en gång utomhus, på hotellets uteserveringsdel. Nu låg medelhavet relativt stilla och vinden hade avtagit i sina byar. Vi checkade ut i god tid före samlingstiden 09.40 och inväntade busstransport till SAMOS flygplats någon kilometer bort.
   Till min stora glädje, andras förtret, skulle vår hemfärd bjuda mer inrryck än ursprungsplanerna. Enligt uppgift skulle vi få mellanlanda på Rhodos, dels för att lämna passagerare från Arlanda och dels för att hämta upp hemvändande turister. Förseningen var därmed ett faktum. Under väntan på vårt plan, Nordic Leisure, beundrade jag de svåra inflygningarna till bana 09. Förbryllades över att jag faktiskt hade fel på mina ögon när jag på håll blandade ihop en boeing 737-800 med vår efterväntade MD-83, och detta trots klart olik färgsättning. Försökte hålla mig något lugnare i mina inflygningskommentarer fortsättningsvis, men blev ändå eld och lågor när jag sedan var helt säker på att vår MD-83 var under inflygning på sin runda ut mot havet och åter in bredvid bergen. Under 180-graderssvängen syntes den så tydligt att jag ville peka ut observationen. Var dock inte tillräckligt snabb utan fick vänta till övriga hade en chans att se den ovanför transferbussarna.

Trots att djungelns lag antogs gälla ombord, gällande platsreserveringen, lyckades jag med viss möda övermanna våra förbokade platser och därmed min kära fönsterplats 7F. Flygningen mot Rhodos var naturligtvis kort men därmed också händelserik rakt igenom. Tror jag kunde identifera ön kos samt en mindre vukanö. Till Rhodos gick vi upp parallellt med den internationella flygplatsen för att slutligen göra en 180-graders högersväng under inflygningen till bana 25. En förhållandevis enkel inflygning jämfört med Samos, inte minst beroende på en väl tilltagen banlängd.

Efter en mellanlandning, resandeutbyte och tankning, gav vi oss av från Rhodos bana 25, i princip västerut. Styrde så småningom upp mot norra Grekland, efter ny passage utanför Samos. Anki var riktigt skarp på att identifiera ön från luften. Under hela flygningen var det relativt bra väder. Spridda molntussar men inte mer. Polen kunde betraktas och en hel del bergskedjor söder därom. Gotland syntes tydligt och inflygningen via Trosa, (Stockholm), direkt Täby tog vi oss an en långsam inflygning mot bana 26. Till Arland kom vi ca 17.10 att jämföra med ursprungstiden 14.40.

Anki tog flygbussen hem, jag tog mig via buss och pendeltåg till mina föräldrar för ett kortare besök. Blev kvar ett par timmar, bjöds mat och kunde överlämna mina greklandspresenter. Förevisades en del gällande trädgårdens anläggning innan jag begav mig hem, för en lugn sen kväll hemma...

Måndagen den 5 september 2005: Måndagen var trevligt nog en ledig dag för mig. Balkongservicefirman hade visserligen annonserat slutbesiktning, men visade sig aldrig. Var trots detta nöjd med att ha rensat upp en del i lägenheten. I övrigt gick stora delar av dagen åt till biljettbokning. Ville egentligen ha fyra eller fem biljetter till Depeche Mode-konserten 1 mars 2006, men fick nöja mig med en enda ströplats. De första timmarna var det i det närmaste omöjligt att komma in på bokningshemsidan och när jag väl var där en första gång, hängde sig bokningen. Först efter lunchtid började trycket att minska, men då var också såväl Scandinavium som Globen fullbokad.
   Beställde även en flygsimulatortidningsprenumeration och den flygplanssimulatorstyrutrustning jag så länge längtat efter. Ingen billig present till mig, men något jag hoppas ha glädje av länge.

Om kvällen kom Anki ut till mig. Vi njöt Taco-mat och hade en lugn och trevlig kväll i soffan.

Tisdagen den 6 september 2005: Efter frukost åkte Anki och jag gemensamt in till stan och våra respektive arbetsplatser. Jag anlände visserligen nära nog en timma tidigt, men kunde i lugn och ro läsa mail och förbereda dagens inledande arbetsplatsträffmöte.

Dagen blev intressant. Mötet diskussionsrikt och i viss mån känsloladdat och engagerat. Friskvårdstiden nyttjades till promenad bort mot Norrmalmstorg, innan arbetsdagen avslutades i lugn och ro på Nynäsplatsen.

Hos Anki bjöds jag middag direkt efter hemkomst. Sedan satt vi avkopplade i soffan resten av kvällen och funderade lite på det begränsade bredbandsutbudet COM-hem bjuder sina kunder. Begränsat och oerhört dyrt i min mening...

Onsdagen den 7 september 2005: Om natten sov jag en längre tid sittandes i soffan. I liggande ställning drabbades jag av riktigt envis rethosta som gjorde sömnen omöjlig att nå. I soffan somnade jag istället direkt.

Kunde avnjuta en härlig sovmorgon i Ankis lägenhet. Fick en hel del skrivet, samtidigt som jag lite förstrött tittade på TV, bland annat Eurosport. Den första delen av arbetspasset präglades till stor del av balisfel i Flen. Informerade och ordergav tåg i en strid ström. Tiden gick fort, men det var inte mycket till övers för annat. Den avslutande delen av arbetspasset, på "Arlanda-platsen" blev rena kontrasten. I princip bara övervakningsarbeten och trafikledning utan större svårigheter.

Åkte även denna afton hem till Anki. Retningarna i halsen tog stundom riktig fart, med ytterligare grad av hosta som följd.

Torsdagen den 8 september 2005: Även denna natt flyttade jag ut i soffan. Sittandes fick jag god sovro, men liggandes blev hostan och retningarna i halsen outhärdliga. Riktigt jobbig rethosta.

Latade mig mest under sovmorgonen, innan det blev dags för arbete klockan 11.30. Arbetspasset bjöd på ett lagom arbetstempo, mestadels lugnt. Ställde upp under friskvårdstiden med operativ tjänstgöring, då det saknades delar av en eftermiddagstur.
   Som ett litet test inför helgens "Ö-viksmara" spenderades kvällen på dansklubben. Vi bjöds en härlig musikblandning av Kalle. Gav dock upp en bra bit före slutet, eftersom hostan ville göra sig lite påmind.

Sov hemma efter att ha packat inför dansmaran.

Fredagen den 9 september 2005: Vaknade ganska pigg, även fast jag hade haft svårt att motivera mig för tidig sömn. Startade min resa in mot stan klockan 06.30. Gjorde ett kort besök på jobbet, för att sedan införskaffa frukostsmörgås på Masters. Kaffe inköpte jag sedan på "7-eleven" efter att jag tagit plats bredvid Anki på bussen.

Strax efter klockan 08.00 bar det av mot Örnsköldsvik. Jag hade inte direkt sysselsättningsproblem i och med att jag kunde surfa med mobiltelefonen. Eftersom jag hade några haveriutredningar från flygfarten fortsatte jag att surfa in på den informationssidan. Men istället för haveriutredningar i skrift kunde jag nyfiket och analyserande följa ljudupptagningar och utredningsmaterial från de svarta lådorna, voice-recordern. Såväl flygkapningar och haverier fanns att avlyssna, något som jag kunde göra ostört och utan att störa några andra med mina hörlurar på.

Vid Hacksta hade vi lunchpause. Avnjöt ett stort gott mål spagetti och köttfärssås med Anki, Andreas och Dennis vid bordet. För en gångs skull var det en resa med ett gediget och väl tilltaget lunchuppehåll, något som jag verkligen uppskattade. Resan kändes ändå inte så speciellt lång, eftersom jag sov då och då.

Väl i Örnsköldsvik installerade vi oss i hotellrum 328. Därefter gick vi över till Coop Forum för att inhandla frukt och dryck. Full ombyggnad rådde, men vi hittade lämpliga produkter ändå, Vindruvor, Bananer, choklad och Fanta Free med mera...
   Väl uppe på rummet igen var det dags för en halvtimmas middagssömn.

Anki var aningen rastlös och åter igen på benen efter ca femton minuter. Själv vilade jag under hela den avsatta tiden, innan det blev dags för en skön dusch. Vi gjorde oss i ordning och var sedan på bussen i riktigt god tid före avfärd till Parken.

Vi serverades god lasagne innan danskvällen, ett mål mat som verkligen behövdes för kommande dansansträngningar. Trots en riktigt stor förstaportion gick jag snart och hämtade påfyllning. Lagom till den första dansen hade vi hunnit påbörja matsmältningen. Denna, den sextonde dansmaran för mig, blev inledningsvis riktigt förträfflig. Stod i princip inte en enda dans, utom de pauser jag valde själv, och blev därmed flitigt uppbjuden. Kände verkligen att jag fick dansa med de jag hade högst upp på önskelistan. Och när jag slutligen även hunnit dansa med Ume-Elin var kvällen fulländad. Att jag inte hann dansa så många gånger med alla störde mig egentligen inte, eftersom jag trots allt inte var i den bästa fysiska kondition man kan tänka sig. Hostattackerna var inte långt borta och hotade i allt högre grad desto längre kvällen led.
   Efter att också ha hunnit med ett par danser med en motorcykelövningskörande tjej från Sundsvall, Motogussi, tyckte jag att jag haft och nyttjat tillräcklig mängd positiv social kompetens för att kunna tillåta mig hemgång. Anki fick ytterligare ett par danser, kanske den som fått lida mest av mina effektivitetsbegränsande hostattacker, innan jag promenerade från folketspark till Scandic Hotell. 01.26 klev jag in på hotellrummet, duschade och somnade...

Lördagen den 10 september 2005: Efter den tidiga hemgången från Ö-viks folketspark hade Anki en svår uppgift att komma in på hotellrummet. Vi hade visserligen förutspått problematiken, men lite medvetenhet hade jag dock räknat med trots sömnen. Nu tvingades Anki, efter lite dörrknackande, att återvända ner till receptionen för att nyttja hotelltelefonen. En ringsignal som det tog tid innan jag klurat ut betydelsen av. Med tveksamheten kring mitt uppvaknande som bedömningsgrund valde Anki istället att låna extranyckeln. Således kom hon i på rummet, där jag till slut vaknat till väntandes på hennes entré.

Nyvaknad hade jag klart svårare att somna igen. Hostan tilltog och jag blev tvungen att ta en tablett mot rethosta. En tablett som var effektiv och som bäddade för vidare sömn, trots allt. Vi vaknade sedan lagom till dess att frukosten hägrade. Innan frukost packade jag dock och iordningställde mina väskor för hemfärd. För trots att jag hade ytterligare en hotellnatt, en danskvällsentré, middag och busshemresa betald, så fanns ett flyg bokat för avfärd 13.35.
   Frukosten avnjöts i alla fall i lugn och ro tillsammans med Anki, Jonas och Gustav. Trots att klockan närmade sig 12, fanns pannkakor kvar i riklig mängd. Så det blev en fulländad frukost med allt tänkbart gott så som yoghurt, smörgåsar, juice, kaffe och pannkakor. Hade dock lite svårt att hitta juicedisken, trots att den inte stod speciellt långt ifrån den plats och riktning jag vant mig vid på Samos.

Örnsköldsviks flygplats och SK093 mot Arlanda. Bombardier (SAS) Q400 LN-RDA avgång 13.35 via bana 30, FL220, inflygning Forsmark, Vallentuna och Rotebro med landning bana ARN 01L.Ca 12.45 tog jag farväl av Anki för färd med flygbussen till Örnsköldsviks flygplats. Hade nu ett utsökt tillfälle att åter igen se delar av Botninabanans utbyggnad precis norr om staden.
   Väl ute på flygplatsen checkade jag och den andra flygbussresenären, en söt norska, in. Jag fann min favoritplats 19F i den dash-8 Q-400 som stod på plattan. Helt oberoende av varandra kom vi att sitta parallellt med varandra, på samma stolsrad, men var sin sida om gången. Väl ombord blev jag dock lite brydd, för min plats var trots valet upptagen. Medresenärernas misstag rättades dock snart till, sedan de först försökt övertyga mig om att 19F var på andra sidan gången osv. Egentligen hann de aldrig uttala speciellt många teorier, för de avbröt sig själva hela tiden, då de insåg att deras teorier inte höll. När det väl kom till kritan hade det bokat de fyra platserna närmast framför mig, på rad 17 och 18.

Vi startade med taxning österut för att sedan vända vid banänden. Jag kunde från min plats imponeras av kurvradien som nyttjades för det högra hjulet. Fuktspåren på asfalten visade på en radie om en knapp halvmeter.
   Efter en normal start på bana 30 steg vi brant och la oss snart i en lång vänstersväng för färd ut mot kusten. Det vackra vädret gjorde att jag hade en underbar utsikt över Örnsköldsvik med omnejd. Vi styrde rakt ut mot Gullviks havsbad. Såg tydligt vart våra tomter gick, (landstället), men såg inte husen i sig. Höga kustenbron syntes också tydligt. Däremot var det rejält mycket svårare att se sandöbroarna. Strax efter den observationen gick vi in i ett relativt heltäckande och högt molnlager. När vi planade ut tänkte jag i mitt stilla sinne att vi borde vara på runt 22.000 fots höjd, något som efter bara några minuter förkunnades i högtalarna. Vi hade blivit tilldelade FlightLevel 220. Molnfronten var bara i höjd med Härnösand och Sundsvall. Därefter var det åter igen klart väder ute till havs. In över land ganska rejäla moln, om än uppsprucket molntäcke. Inflygningen gjorde vi via Forsmark och sedan öster om Arlanda. Bana 26 kunde vi strax räkna bort som landningsplats i och med att höjden fortsatte att vara väl tilltagen. Inflygningen fortsatte istället in över Vallentuna centrum, högersväng upp till Rotebro och sedan norrut mot Skavstaby, Blackvreten för landning bana 01L. Eftersom det nu var klarblä himmel blev det den hittills bästa inflygningen hemöver som jag upplevt. Min balkong kunde jag tydligt se när vi svängandes passerade över norrvikssjön vidare i högersväng över Sollentuna Kyrka, förbi Rotebro trafikplats, Skillinge golfbana, vidare ut över Övergby. Att se mitt barndomshem och Hollywood väckte också härliga minnen. Därtill var det riktigt trevligt att studera flygtåg och pendeltågs inbördes förflyttningar från ovan.
   Hjulen, landningsstället fällde vi inte ut förrän över Skavstaby. I övrigt upplevdes allting riktigt normalt. Som sagt var, riktigt roande och underbar inflygning.

Sov ett par timmar på hemmaplan innan det var dags för nattjänstgörning. Inte direkt en lugn natt mot söndag, då vi hade servicemän i lokalen som hela tiden jagade upp oss från våra platser. Så fort det var lugnt ville de koppla om strömförsörjningen till våra oparativa platser. Ibland med löften om att vi inte skulle störas, samtidigt som det sekunden senare blev stillbild på hela fjärren. Någonstans hade de dock viss kontroll, och lyckades snabbt backa när någonting gick snett. Men, men, alla var inte lika förstående som jag... *ler*.

Söndagen den 11 september 2005: Efter nattarbetspasset åkte jag hem för att vila ut. Sov relativt mycket under dagen och var riktigt redo att arbeta när nästa arbetsnatt kom. Ett nattpass som bjöd på många mindre äventyr. Min kollega hade det nog mer hektiskt. Inte minst beroende på ett högnivå varmgångslarm som visade sig vara ett lagerhaveri och en mindre brand i fordonets golv. Kankse inte vad jag anade när jag ringde upp tåget åt min upptagna kollega. Många av dagens larm är annars bara falsklarm, utan märkbar grund. Men i dessa skarpa lägen kan vi tacka varmgångs och tjuvbromsdetektorerna för mycket.
   Mina äventyr i natten sträckte sig annars till att lotsa en förare att leta lediga uppställningsspår i Eskilstuna, till dess växlingen kunde bistå med hjälp. Istället för hotellrum fick föraren tillbringa ett par timmar sovandes i loket, instängd mellan sina egna vagnar och ett par containervagnar på ett nästan ledigt spår. Den bästa lösningen vi kunde finna innan jag lyckades förmedla växlingshjälp. Därefter kunde föraren uppsöka sitt hotellrum, omkring klockan 04.00 om morgonen.

Måndagen den 12 september 2005: Efter min arbetsnatt höll jag mig vaken till lunchtid. Fick min dator levererad men lät den sedan stå ouppackad till dess jag sovit ut om eftermiddagen. Kvällen och natten gick däremot i datorns tecken. Innan jag gick och la mig, (07.30 tisdag morgon) hade jag via min nya lösa hårddisk flyttat över bilder och texter från mina andra datorer. Hoppas snart få den digitalkamerafotoöverblick jag hittills saknat. Bilderna har helt enkelt laddats ner på olika datorer vid olika tillfällen.

Tisdagen den 13 september 2005: När jag väl kom i säng, en bit efter gryningen, sov jag till dess det var dags för arbete. Började mitt pass 15.40 och kunde avnjuta en riktigt lugn arbetsdag, vad jag minns.

Onsdagen den 14 september 2005: Åkte från Anki för en relativt intensiv dag. Inledde med en dagarbetstur som sedan följdes av dansträning i form av tävlingsförberedande kurs. Hade lite tur under min färd till danslokalen. En medresenär hann precis uppmärksamma mig på min mobiltelefon som vid avstigandet låg kvar på mitt säte, rymmandes från min ficka...

Eftersom jag hade tidig arbetstur åkte vi efter ett visst tvekande hem till Anki. Vi handlade på Konsum vid Slussen längs vägen hem.

Torsdagen den 15 september 2005: Hade en lugn tidig arbetsdag. Hemfärden gick via Kallhäll då det nya pendeltåget X60 inbjöd till en lugn och avkopplande färd. Insåg ytterligare värdet av min mobiltelefon. Kunde söka på SLs hemsida för att se att anslutningsbuss passade hem från Kallhäll. En häftig utveckling att ha tillgång till sådan form av reseplanerare.

Om kvällen hade jag för avsikt att åka till den sociala dansen med min motorcykel. Hade dock en svag föraning om att jag kunde stöta på problem då motorcykeln inte aktiverats på mer än en månad, en bra bit före greklandssemestern. Det verkade som om batteriet laddat ur, för startmotorn lät rent bedrövligt och motorn vägrade att avge livstecken. Stannade därför hemma även under kvällen och höll på med min nya dator. Anki var för kvällen upptagen som åskådare av en hästshow, till vilken hon även bjudit sin far i fölsedagspresent.

Fredagen den 16 september 2005: Vid tiotiden gick jag ner till banken för ett avtalat möte och planerande av pensionssparande. På 26 minuter hade vi gjort upp en bra grundstruktur. Handlade lite och tog sedan bussen hem igen.
   Under början av eftermiddagen levererades så mycket efterlängtad styrutrustning för flygsimulatorer. Ett underbart flygmanövreringshandtag, Yoke, och gedigna flygpedaler. Riktigt tung och gedigen utrustning som ger intryck motsvarande lite större och tyngre flygplan. Manöverhandtaget har sin förebild i SAAB 340 som exempel.

När kvällen var kommen mötte jag upp Anki på ett försenat pendeltåg vid Sollentuna centrum. Gemensamt åkte vi över till mina föräldrar för att låna bilen. Vi stannade under någon timma. Bland annat hann jag ta mig en liten felsökningstitt på pappas dator och skrivare. Dock utan att komma med någon effektiv bot och medicin.
   Väl hemma igen blev det sen mat i form av pizza, nedsjunkna i soffan framför TVn.

Lördagen den 17 september 2005: Både Anki och jag gick upp ca 07.00 för att duscha och ge oss av mot stan med bil. Vid Gullmarsplan hämtade vi upp Nanna och Peter för fortsatt färd ner till Motala. Väl i Motala bjöds vi en danstävling som både tränings och uppladdningsmässigt var optimal. Trivdes underbart bra och hade lite av känslan från när jag nådde en andraplats i samma lokal. Var laddad och underbart tänd. Anki kändes också harmonisk och välbalanserad på alla sätt, inte minst i dansutförande.

Tävlingsbiten för vår del blev visserligen en kort historia. Endast en av tre domare som önskade oss vidare. Tyckte dock att vi gjort ett bra jobb och var därmed nöjd. Känner visserligen att vi måste vinna ny känsla, där vi vågar dansa mer på plats, även där det erbjuds utrymme. Ett utrymme på tävlingsgolvet som i dagsläget får mig att sätta fart i dansriktningen utan närmare eftertanke...

När vi på hemvägen åt på en pizzeria kunde vi fira att Nanna och Peter nått en poängplats och därmed gått upp i C-klass. Vår placering var 14 av 20.
   Hemresan i övrigt gick bra. De korta stunder jag kände mig seg avbröts effektivt av pauser, bland annat med en kopp kaffe vid Nyköpingsbro.
   Efter att ha skjutsat hem Peter och Nanna till sina hem, fortsatte Anki och jag till Rotebro för nattsömn.

Söndagen den 18 september 2005: Anki och jag inledde dagen med att åka till "KOM" köpcentrum för att studera soffbordsmöbler. Besöket uteblev dock då ingen öppnade i tid. Kanske hade de försovit sig?
   Efter att ha lämnat av Anki vid stationen fortsatte jag till COOP FORUM och sedan vidare till mina föräldrar. Bjöds på mellanmål innan jag efter ett par timmar begav mig hemåt igen.

Njöt av en hel del flygträning under eftermiddagen, innan jag om kvällen åkte föver till Anki.

Måndagen den 19 september 2005: Tog som vanligt bussen tidigt hemifrån Anki för att avnjuta en av mina favoritturer. En kort morgontur på "rätt bevakningsområden" vid "rätt tider". Under arbetspassets gång framkom det behov av nattjänstgöring, något som passade utmärkt i och med att "nattvilan" skulle bli tillräcklig både före och efter en extra arbetsnatt. Jag nappade på erbjudandet och arbetsgivaren var entusiastisk.
   Dagen kom med andra ord att innehålla ingredienserna mat, sömn och arbete. Men jag var riktigt inspirerad inför uppgiften och blev än mer positivt överraskad när det visade sig att jag även skulle vara handledare under natten. Nattarbetspasset blev således mycket intressant, med många vägledande diskussioner och tankeutbytanden gällande vår säkerhetstjänst, trafik samt arbeten och andra anordningar. Riktigt inspirerande att få flika in med egna tankar och motiveringar till eventuella och alternativa arbetsredskap och metodikutvecklingar.

Tisdagen den 20 september 2005: Arbetsnatten gick riktigt snabbt fram. och när avbytet kom om morgonen kände jag mig fortfarande riktigt pigg. Min elev för natten hade gjort en strålande insats och trots relativt många anordningar hade vi hållt stressfaktorn på en nästan anmärkningsvärt låg nivå. En riktigt bra och strukturerad natt till slut.

Åter på hemmaplan var det dags att sova. Laddade med god sömn inför mitt kommande sena och ordinarie eftermiddagspass. Lyckades även, till min förvåning, passa en paketleverans från USA. Med tanke på ett tretton minuter och fyrtio sekunder långt telefonsamtal med budfirmans kundtjänst om måndagen, var det inte mycket som tydde på att de ville nå effektiva leveransmetoder. De verkade gilla att köra runt på sina paket med minimala chanser att lyckas leverera. Kanske ett skapande av egna arbetstillfällen och möjligheten att ge ett oorganiserat intryck?

Väl på jobbet var det många som slogs om min ordinarie stol och bevakningsområde. Ganska snart visade det sig att jag inte alls skulle vara på jobbet, utan hade fått ledigt som kompensation för den arbetsnatt jag avklarat på övertid. Då hade Anki just meddelat att hennes möbelleverans anlänt. Med andra ord passade det underbart utmärkt att få extra ledig tid för möbelpusslande, främst gällande databordet. Soffan stod i princip redan användbar och behövde endast kompletteras med möbeltassar som jag införskaffade på vägen hem till Anki.

Det blev ett intressant pusslande som inleddes samtidigt som Anki lagade fisk och gjorde potatismos. I övrigt var det Anki som var den skarpaste av oss två när det gällde ritningsläsningen. Själv irriterades jag mest hela tiden på att LEGO-beskrivningar häller så mycket högre klass än denna MIO-ritning. Riktigt intressant iakttagelse.
   Hur som helst var vi klara med datorbordet strax före klockan 22. Perfekt i och med att vi inte ville väsnas längre än nödvändigt...

Onsdagen den 21 september 2005: Hade bytt till mig en tidig arbetsmorgon. För ovanlighetens skull tog jag tunnelbanan till jobbet i lagom tid före klockan 06.30. Hade en bra arbetsdag även om det fanns överraskningsmoment. Ett tåg höll på att få åka mot Tillberga i stället för Isätra när automatiken agerade på ett felaktigt tågnummer i Sala. Även Eskilstunaplatsen bjöd intressant tågföring och tankearbete. Inte så speciellt avancerat, men det fanns gott om ställningstaganden att ta och beslut att fatta i samband med växling, förstnade persontåg och långa tunga godståg. Blev dock nöjd och avlöst i ett bra läge. Tog det lugnt innan hemgång, åt matlåda och pustade ut i fikarummets soffa.

Utomhus var det riktigt varmt. Väder för kortärmad T-shirt. Handlade lite kläder innan jag kortvarigt tog middagssömn hemma hos Anki.
   Med nyvunna krafter fortsatte jag sedan med roslagsbanan ut till modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Hann med en hamburgare, superstar, innan tidtabellskörningsstarten. En modelljärnvägskörning som gav mycket att öska rent tidtabellstekniskt men som samtidigt innehöll många godbitar.

Innan hemkomsten till Anki kopplade jag av en stund på seven-eleven. En kopp kaffe och en chokladboll var perfekt medicin för att sammanfatta kvällens alla tankar...

Torsdagen den 22 september 2005: Förmiddagen spenderade jag hemma hos Anki. Eftermiddagens arbetspass innehöll friskvårdstid som jag kombinerade med lunchen och nyttjade till en promenad med måltidsuppehåll på MAX och så småningom kontorstolsförevisning i en butik invid Gallerian. Många underbara hjullåsningsfinesser och inställningsmöjligheter som skulle vara perfekta i samband med flygsimulatorflygningar, men vars pris om ca 6000 kronor inte var helt övertygande i motivationssyfte.

Friskvårds- och lunchtiden gick snabbt åt, varpå jag fick skynda mig tillbaka till jobbet. Den sista delen av arbetsdagen var riktigt trevlig, skoj och gemytlig, med bra flyt genom Kolbäck trots långtidsarbete och reducerad spårkapacitet. Denna afton drabbades jag endast av en liten dust med "klassikern 417" vars förargrupp (enligt min uppfattning) verkar ha taggarna utåt och känna sig hopplöst förlorade i förtid. Och visst, tåget och dess tidtabell har föga förankring i verklighetens spårkapacitet och resandeflöden på driftledningscentralen Stockholms område. Alltid någonting som korsar tågets framfart och som gör attityden och bemötandet nervöst nitiskt... Här går sällan fakta och klarspråk hem, (åter igen enligt min uppfattning).

Efter avslutat arbetspass tog jag mig ut till dansklubben. Anki hade fikaansvar under denna sociala danskväll som var trevlig att besöka...

Fredagen den 23 september 2005: Hade åter igen en trevlig arbetstur, lite av en favorittur. Direkt efter arbetsdagens slut tog jag pendeltåget till Norrviken för att låna bil. Åkte därefter till Solna och en kontorsmöbelaffär invid "Överskottsbolaget". Inköpte en mycket välbevarad svart stol med hög rygg för 1350 kr samt ett golvskydd av häftigare modell, vacker struktur.
   Fortsatte med bilen via Rissne för måltidsuppehåll på Mc Donalds. Därefter fortsatte färden till Coop Forum. Inhandlade trämaterial för tillverkning av skrivbordsunderlägg till min flygstyrutrustning. Ett snickrande som sedan gick med rasande fart på hemmaplan, men som inte riktigt motsvarade funktionsförväntningarna på plats i Ankis lägenhet.
   Efter mitt snickrande startade kvällens stora projekt. Att packetera och flytta min nya dator till rätt lägenhet. Till slut var bilen fylld med flygplansstyrutrustning, dator, skärm och tillbehör, naturligtvis även inkluderat dagens tidigare stolinköp. Vid målpunkten fick jag även hjälp av Anki för effektiv urlastning. En perfekt hjälp som avlastade min något sträckta och tidvis smärtande rygg.

Kvällen nyttjades till inkoppling av datorutrustningen. Ett projekt som var riktigt stimulerande och som förhöjde värdet på det nyinköpta datorbordet "ENTER" högst betydligt.

Lördagen den 24 september 2005: Efter en god natt hemma hos Anki lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Innan själva återlänandet hann jag även införskaffa en present till Fia, vars födelsedagsfest jag och Anki skulle på senare om kvällen. Återvände till Ankis lägenhet vid lunchtid, för en kortare tids middagssömn och vila inför ett övertidspass utomhus.

Klockan 14.30 startade ett spännande och annorlunda övertidspass som signalvakt vid signal Sst 301, dvs vid Stockholm södra. Till största delen hade jag till uppgift att "lämna klart" för tåg och "ringa in" tågen så fort de passerat. Min kollega på uppspårssidan fick jobba mer ihärdigt. Hon hade till uppgift att stoppa tågen enligt paragraf 52.2, dvs med stillahållen stoppflagga och efter lämnade av "klart" visa "framåt" med handsignal till tågen. Förarna av tågen skulle enligt paragrafens tillämpning antingen tuta "uppfattat" eller visa motsvarande signal med helljusblinkanden. Hur som helst, ett par tåg hade jag äran av att få flagga för, ett jobb som gick utan problem tack vare att trafiken mellan Stockholm södra och Stockholm central var kraftigt reducerad.

Tillvaron i höjd med Fatbursparken var rikgtig gemytlig. Vädret var utmärkt, även om det fram emot kvällen behövdes ett par tröjor för att hålla värmen. Under en kortare tid var det även myggrikt, men detta i samband med en kortvarig molnfront. Efter sista tågets framfart packade vi ihop telefonerna och ställde iordning övrig utrustning inför morgondagens trafik. Under natten var spåren helt avstängda för signalarbeten, signalförtätning.

Signalvaktskontoret invid spåret vid Stockholm södra.
 
Tillfälligt gästspel på andra sidan om spåret, där tågen aktivt stoppades genom paragraf- 52.2-förfarande, dvs med signalvakt.
 

Efter en tunnelbanefärd hem till Anki blev det en snabbdusch och färd vidare med bil hem till Fia. Hos henne möttes vi av en underbart gemytlig fest, men underbara människor och vänner. Några av dem personer som jag tidigare endast hört talas om, men som jag inte hunnit träffa. Anki och jag var kvar ett par timmar in på det nya dygnet, innan det blev dags för hemfärd, nattsömn och laddande inför signalvaktsdag nummer två.

Söndagen den 25 september 2005: Eftersom jag blivit förvarnad om att min signalvaktskollega kunde bli något sen, startade jag min färd mot Tegelbacken i god tid innan arbetspassets början. Och det var nog tur, för inga telefoner eller nycklar till våra tillfälliga mat och rastutrymmen. Som tur var kunde personal från signalnattarbetsstyrkan hjälpa oss med både det ena och det andra, varpå vi var startklara och redo som signalvakter i tid. Problem med en bandtraktor gjorde dock att trafikstarten blev uppskjuten något, varvid jag kunde njuta lite extra av min morgonkaffe och den sol som strålade mot vattnet, oss och stadshuset. En underbar arbetsmiljö bortsett från det buller biltrafiken skapade bakom våra ryggar och det ofta skarpa ljud som järnvägsfordonens flänsar skapade i de skarpa växelkurvorna. Ljud som jag bara var tvungen att ta videoupptagningar av med telefonen vid ett par annars lugna stunder...

Signalvaktskontoret invid spåret vid Stockholm Central, Tegelbacken, med utsikt över Stadshuset och Mälarens vatten.

Ytterligare ett nyckelproblem skulle uppstå innan arbetspassets slut, men dock av underordnad betydelse. Efter att vi försetts med mat i rastbaracken försvann istället nyckeln till nämnda utrymme. Jag kom därför inte åt maten förrän det var dags att gå hem. Nu var vi ju visserligen nära centralens alla affärer, men lite snöpligt var det ändå. Personligen kunde jag dock glädja mig åt att jag tagit med mig rikligt med matsäck redan från början, långt ifrån nödställdhet med andra ord.

Väl hemma i Ankis lägenhet avnjöt jag den matlåda jag fått... Hur kvällen spenderades minns jag inte riktigt, men Anki kom hem något efter min hemkomst...

Måndagen den 26 september 2005: Hade en dagarbetstur som gick både snabbt och bra. På hemvägen startade jag lösandet av ett "SÄO-pussel". Väl i Ankis lägenhet bjöds en lugn och god kväll. Förutom en gemensamt utförd installation av Internet, hann jag med flygsimulatorflygning och därefter fördjupat pluggande i SÄO. Hittade en riktigt bra nätupplaga av Säkerhetsföreskrifterna, som var lätt att söka i. Satt uppe länge, en bit in på natten innan jag var helt nöjd med mina kunskaper.

Tisdagen den 27 september 2005: Hade en arbetstur som sträckte sig mellan 06.30 och klockan 13.15. Den inleddes lugnt med tid till förfogande och endast 30 minuters operativ tjänstgöring från klockan 08.00. Efter lunchrasten hade vi arbetsplatsträff, som dagen till ära nyttjades för fortbildning och det årliga provet i gällande våra säkerhetsföreskrifter. Får säga att jag lyckades bättre än normalt, trots att jag älskar att använda mina egna svarsbeskrivningar. Fick 33,5 poäng av 35 möjliga. En poäng kanske aningen snällt rättad, men även en poäng som jag fortfarande inte förstår varför den uteblev. Ingen aning, trots grundlig genomgång.

Sov eftermiddag under två eftermiddagstimmar i Ankis lägenhet. I utvilat tillstånd tog jag itu med lite flygsimulatorflygningar. Flög bland annat en trevlig flygning Arlanda- Landvetter. Därtill hann Anki och jag planera för den framtida TV-bordsutformningen för lägenheten.

Onsdagen den 28 september 2005: Innan läggdags avslutade jag den simulatorflygning som startats under den sena tisdagskvällen, med en bra landning med DC9-32 på Landvetter. Hade fått en ledig dag inskrivet i almanackan, som kompensation för annan övertidstjänstgöring. Tog Roslagsbanan ut till Vallentuna och anslöt till modelljärnvägslokalen klockan 10.00 väl utrustad med en god kopp kaffe.
   Tillsammans med Leif försökte jag skapa ett grepp om önskemål för kommande växlingar i tidtabellskörningarna. Ett digert projekt som inte fullt ut har kommit till en godkänd nivå. Krävs ytterligare en stor mängd jobb och frågeställningar samt svar...

Om eftermiddagen tog jag bussen hem via Upplandsväsby. Hann med en liten halvonyttig lunch på Big Burger. Tiden, ca 30 minuter, i hemmet nyttjades till hämtande av räkningar och postavcheckning. Åkte sedan vidare till Finntorp för tävlingsförberedande kurs.

Torsdagen den 29 september 2005: Hade ursprungligen dagen ledig, men nappade på en fridagsflytt och den ersättning det innebär. Arbetade således förmiddag, en tur som blev något längre än normalt då ingen avlösning dök upp. Tyckte dock att det var ganska spännande trafikföring just då, så det gjorde inte så mycket att jag fick jobba gratis.

Innan den sociala danskvällen gjorde jag lite klädinköp. Ett par träningströjor och en stor mängd billiga strumpor på "Stadium". Efter dansen blev Anki och jag kvar i stan. Kände inte längre någon jättestor längtan och dragningskraft hem till lägenheten i Rotebro.

Fredagen den 30 september 2005: Kunde njuta av en riktigt ledig dag. Ledighet flyttad från torsdagen. Efter lite flygsimulatorflygning begav jag mig hem till Rotebro, via Norrviken där bilen först hämtades. Tvättade under dagen och förberedde flytt över till Ankis lägenhet av skrivare och en del datorlitteratur. Till slut blev det såpass mycket packning, att det mer eller mindre kändes som ett utflyttande från Rotebro. Blir nog första gången som huvuddelen av klädesparken ej längre återfinns i Rotebro...

Lördagen den 1 oktober 2005: Anki och jag gick upp relativt tidigt. Vid Gullmarsplan mötte vi upp Nanna och Peter, för vidare färd till Ludvika. Min ordinarie arbetstur hade jag bytt bort för att kunna tävla, en som alltid trevlig tävling. Resultatet blev dock som så ofta aningen blekt, med domarsiffrorna 4,3,4. Men det var ändå trevligt att få möta Marianne lite och att slutligen efter tävlingen avnjuta en måltid i sällskap med vårat resesällskap.
   Hemfärden blev aningen seg och jag önskade avbyte i höjd med Hummelsta. Efter att ha köpt en kopp kaffe för egen del tog Anki över ratt och spakar, varpå jag kunde luta mig tillbaka i passagerarsätet och sova. Efter Hjulstakorset tog jag åter igen över spakarna och förde oss in mot huvudstaden. Denna gång via Solvalla, Sundbyberg, Karlberg bort mot Hantverkargatan och Centralen. Efter denna guidade tur kom vi mer rakt på Björkhagen och därefter Lidingö. Somnen vi sedan kunde avnjuta hemma hos Anki var riktigt efterlängtad.

Söndagen den 2 oktober 2005: Efter den nattliga hemkomsten omkring klockan 02.00 sov vi till ca 08.15. Därefter var det dags för bilfärd söderut till Nynäshamn. Dagens uppdrag var båtavmastning. Ett uppdrag som blev riktigt effektivt, gemytligt och trevligt i en värmande höstsol. Under färden norröver, för billämnande i Norrviken, hann vi åka runt till ett par möbelaffärer. På MIO beställde vi en vardagsrumsmatta, TV-bord och ett underbart soffbord. En lite mer robust variant som verkligen tilltalade mig och som jag tror kommer att göra sig bra hos Anki.

Hemma hos Anki han jag sova en tids middagssömn. Anki var snäll och lagade iordning mat, makaroner och korv, som vi sedan kunde spisa gemensamt. Sov ytterligare en liten tid innan det blev dags för ett nattarbetspass. Ett arbetspass som kom att bli riktigt intensivt inledningsvis, trots att vi var två personer som arbetade på sydkant, och trots att jag redan tidigt avlastades med en del av bevakningsområdet.

Måndagen den 3 oktober 2005: Efter en organiserad natt med extremt många anordningar, 43 st, åkte jag raka spåret hem till Rotebro för att få vila ut. Sov sedan under en stor del av dagen och gick inte upp förrän klockan var omkring 15.00. I mitt vakna tillstånd småplockande jag en del i lägenheten och diskade en del av den disk som fortfarande fanns kvar. Har en bit kvar innan den ordning jag strävar efter återfinner sig. Ska om ett par veckor se till att vara mer på plats för att kunna göra en skarp ordningsinsats.

Sov under middagssömn under en halvtimmas tid, innan det blev dags för promenad till Rotebro station och färd i förarhytten med "Blomman". Kvällstiden före mitt nattarbetspass spenderade jag sedan i Ankis lägenhet. Hämtade bland annat min kamera för att hinna ladda den inför tisdagens planerade mässbesök i Jönköping, Nordic Rail.

Jag gillade verkligen tempot på arbetsnatten. Aldrig långtråkigt men ändå ett lagom tempo för alla åtgärder. Kanske hade jag höjt arbetskapaciteten något i och med den otroligt hektiska natten innan?

Tisdagen den 4 oktober 2005: Arbetsnatten blev klart lugnare än den jag upplevt natt mot måndag. Med 11 istället för 43 anordningar hann man med att genomföra kvalitativ tågföring på en helt annan nivå. Nöjd kunde jag alltså lämna över till min avlösare och ladda för en lång, spännande dag präglad av extremt lite sömn.

Jag duschade i anslutning till vårat omklädningsrum, men fick leta efter mitt klädskåp som blivit flyttat utan min vetskap. Utannonserat var flytt av en serie skåp, men aldrig inkluderat mitt skåp vad jag kan minnas. Denna morgon gjorde det visserligen inte så mycket, men det blir ett klart problem när jag ska duscha i anslutning till mina motorcykelfärder till jobbet.
   Efter att hastigt ha lyckats lokalisera mitt omklädningsskåp en våning ner, gav jag mig av ut på stan, pigg av både dusch och adrenalinkick. Mötte "Blomman" i centralhallen omkring klockan 06.45. Kaffe och en lite grövre ostsmörgås utgjorde den första grunden för frukost. Hade inte ätit mycket annat än frukt under natten, så behovet av föda var stort.
   Jonas mötte vi sedan utanför vår Malmötåg, X2000 tåg 523. Han förevisade oss vart vi skulle sitta. Framför oss hade vi en bekväm förstklassig resa mot Jönköping, med byte i Nässjö. Dagens mål var Jönköpingsmässan, NORDIC RAIL, dit vi anlände strax efter klockan 11. Omgiven av branchfolk var det en snabbt avklarad process att säkerställa min nyladdade kameras vidare öde. Redan när jag tog den hemifrån hade jag en känsla av att den inte hörde till det bagage jag borde ha med mig. Nu hade den mycket riktigt stannat kvar i förstaklass-avdelningen på X2000, "bound for Malmö". Nu tog det inte mycket mer än ca fyra minuter att upprätta kontakt med tågpersonalen. Inom tio minuter hade vi dessutom en bekräftelse på gott omhändertagande till Malmö och åter TASS (tågmästarassistenterna) i Stockholm. Inte heller dröjde det länge förrän någon annan ringde och undrade om Jonas glömt kvar en kamera på ett X2000-tåg. Troligtvis ett försök att reta Jonas, ifall det var hans kamera som var på utflykt. (Han känner ju "ALLA" och är dessutom känd fotograf inom järnvägsbranchen). "Mycket lidande för min skull" *ler*.

På mässan var det mycket av "skruv- och mutter-tema". Allt ifrån maskiner till spår-, hjul- och signalteknik. Endast några få järnvägsföretag, operatörer, var representerade. Men det fanns gott om utredningar och broschyrer som var intressanta. Jag fängslades av trafikledningsbilder som redan på långt håll kunde ses var hämtade från jobbet. Dock fick jag inte grepp om själva tågrörelserna. Trots att jag stod flera minuter kunde jag inte förlika mig med trafikflödet och i viss mån numreringen. För få tåg i Sala och konstig numrering i Arlanda osv... Kom till slut fram till att det borde vara en uppspelning, simulering, av äkta rörelser men hämtad från en annan tidtabellsperiod än den nu gällande. Tog mig aldrig tid att fråga, utan räknade med att jag dragit rätt slutsatser och expertanalyser.
   Trött och hungrig gav mat i restaurantavdelningen nytt bränsle. Ytterligare en stunds mässbesök innan jag kände att ytterligare böcker och broschyrer kunde bli ett problem. "Blomman" och jag begav oss av in till centrum för att fika. För min del bestod fikandet av en god kopp kaffe och en bit prinsesstårta. Underbart gott och avkopplande.

Lagom till klockan 16.00 var vi åter vid stationsområdet i Jönköping. Jonas anslöt i samband med en gratisbussfärd från mässan. På stationsområdet fanns ett modernt tyskt lok i 185-serien att beskåda (227). För egen del tog jag det lugnt med observerandet och hade blicken mer riktad mot ordinarie trafik på bangårdsområdet.
   Efter att ha inhandlat två pan-pizzabitar och en läsk på en av mina favoritserveringar i Jönköping, (på stationen), tog vi alla 17.13-tåget mot Nässjö. Från Nässjö mot Stockholm kunde vi åter igen avnjuta en lugn förstklassig färd i X2000. Från Linköping fick vi ytterligare sällskap av en passåkande tågmästare, vän till Jonas. Åer igen bjöds vi riktigt god mat, både iform av smörgåsar och en underbar laxrätt. Diskussionerna avlösta varandra flitigt, riktigt intressanta och mest behandlande järnväg och flyg.
   Direkt efter ankomst till Stockholm C kunde jag följa med Jonas och hämta ut min beresta kamera. Underbar service som jag tacksamt tog emot, nu trött efter endast ca 10-15 minuters sömn det senaste dygnet (mellan Jönköping och Nässjö). Även efter hemkomst till Anki förblev jag vaken ett tag. Inspirerad av alla flygdiskussioner gav jag mig upp med en DC9 i min flygsimulator. Inte den vackraste landningen, men av avancerad art ner till Bromma innan det blev läggdags. Välbehövlig sömn efter en natt och hel dag i vaket tillstånd...

Onsdagen den 5 oktober 2005: Hade en mycket välbehövlig tid för sovmorgon. Var dock på benen förvånansvärt tidigt och hann vara riktigt kreativ innan arbetsdagens start klockan 15.40. Bland annat hann jag med inspirerande simulatorflygning och två underbara landningar på den svårlandade flygplatsen på ön Samos, Grekland.

Arbetsdagen var lugn. Endast lite problem med en broöppning sedan det näst sista sydgående tåget över bron drabbats av försenande dörrfel. Med andra ord blev broöppningen förskjuten ett par minuter, något som irriterade efterföljande tåg och som krävde en extra tydlig förklaring för förståelse. Nöjd kunde jag trots allt vända hemåt. Inombords hade jag dock en stresskänsla, som inte riktigt ville ge med sig. Troligtvis grundad på för lite sömn och aningen klent med mat.

Torsdagen den 6 oktober 2005: Sovmorgon hos Anki, dock mest nyttjad i vaket tillstånd. Var ivrig med min musikregistrering på datorn, härligt effektiv. Arbetsdagen kändes också i det närmaste perfekt. För en gångs skull ett normalt och relativt trevligt samtal med tåg 417, ett tåg med mycket dåliga förutsättningar för rättidighet mot Stockholm. Med gott samvete och efter ett härligt samarbete med min närmaste kollega för dagen åkte jag iväg till dansklubbens trivselkväll. Även den trevlig, även om jag var ganska trött och sliten. Njöt av fika den sista kvarten och kände mig till freds när vi även hann med en buss som länge varit tidsmässigt uträknad för vår del...

Fredagen den 7 oktober 2005: När jag åkte iväg från Ankis lägenhet var det för en tidig arbetsdag med start klockan 06.30. En bra arbetsdag som innehöll en kortare tids friskvård, efter lite extratjänstgöring. På pendeltåget hem sov jag en underbart och utmattad sömn. De korta sovpassen kändes som härliga evigheter. Mellan Norrviken och Rotebro måste det ha varit minst en timmas upplevelsetid...

På hemmaplan gjorde jag ett försök till motorcykelbatteriladdning. Även om jag inte på långa vägar blev klar, fann jag en god lösning till kommande laddningstillfällen. Om kvällen åkte jag över till Anki, med tåg. Vi var lite obeslutsamma gällande kvällens dans på Mälarsalen. Inte minst beroende på bandet Bhonus som fortfarande ger mig vissa dåliga vibrationer. Och visst, fortfarande envisas de med att sluta kvällen med berömmande av publiken och försäkran om att det var den bästa publiken någonsin som besökt dem. Jag vågar påstå att publiken mycket väl känner om de ens är i närheten av sådant uppskattande...
   Efter mycket om och men kom jag så smått igång med min dans. Men fortfarande undrade jag varför jag var på plats, utan jättedanslust och utan positivt krut från musiken. Glimtarna fanns, men det var mina vänners förtjänst...

Lördagen den 8 oktober 2005: Anki och jag gick upp vid niotiden för att förbereda dagens mycket speciella tävling ordnad av DK Nackswinget. Ute i Sickla var en scen riggad för "DIESELDUELLEN" på Dieselverkstadens stora scen. Biljetterna, ca 270 st, var slutsålda på "TICNET". Tävlingen var speciell i den bemärkelsen att alla licensierade par var sammanslagna till en vuxenklass med en ordinarie utslagningsdel och extrachans. När 16 par återstod startade en duelldel. Ett "rött par" fick möta ett "blått par" i lottad ordning. Tre huvuddomare hade en röd och en blå röst var. Därtill fanns fem tjejer i publiken redo med mentometerknappar för en "tjejröst" och lika många grabbar för en "Killröst". Ett mycket spännande röstningsförfarande, inte minst då huvuddomarna hade olika åsikter och publikrösterna fick bli avgörande. Presentationen på storbild gjorde det inte sämre. Man blev såpass medryckt av spänningen att man ibland nästan ställde sig upp och skrek när den sista rösten gick till det egna favoritparet.
   Av relativt naturliga orsaker gick inte Anki och jag vidare till duelldelen. Vi stannade på plats 24 av 35, med en domarröst i den långsamma rundan. I den snabba och medelsnabba hade vi inte fallit domarna i smaken, i den konkurrens som rådde. Men som sagt var, en röst var gott nog och publikplatsen på scen kändes inte helt fel heller. Vill ha denna tävlingsform återkommande...

Många av dansarna satsade på efterfest på "Golden hits". Själv längtade jag istället efter en riktigt lugn hemmakväll med Anki. Hon behövde dessutom packa inför en veckas europaresa med jobbet.
   Kvällen präglades av underbart god sallad, glass och kabel-TV-installation.

Söndagen den 9 oktober 2005: Efter en förmiddag tillsammans med Anki fick jag krama Anki adjö om förmiddagen. En veckas europaresor väntade henne. Om jag minns rätt låg Bryssel, Luxemburg, Strasbourg, Karlsruhe framför hennes fötter. En närmare titt på europas rättsväsen.
   Själv fortsatte jag med katalogiseringsarbetet för mina CD-skivor. Någon simulatorflygning hanns dock inte med innan det var dags att åka till jobbet.

Arbetsdagens inledning blev mycket lugn. före mitt arbetspass hade det varit en självmordskandidat som stoppade ett tåg till dess hon fick följa med. Min arbetsbelastning och aktivitet ökades något då det blev spårledningsfel mellan Tungelsta och Ösmo. Lagom till den felavhjälpningen var avslutad fick ett tåg haveri i trakterna av Älvsjö, varpå ett X2000 tåg fick följa ett pendeltåg på spår N2 för att med säkerhet komma förbi. Haveristen hann lagom komma igång när nästa aktivitetsupptrappning kom. Pendeltåget framför X2000-tåget hade en ny självmordskandidat framför sig. Hennes nödinbromsning hade gjort resultat, visserligen med efterföljande spårmarkering och välslipade räler, men räddandes liv. Mitt beslut att stoppa all trafik i inledningsskedet var självklart. Den "olyckliga" hölls kvar i väntan på hjälp, varvid trafiken runt omkring kunde återupptas. Tyvärr var jag i sammanhanget tvungen att ifrågasätta den hjälp jag personligen erhöll under incidentens slutskede. Helt plötsligt togs mina samtal innan jag hann svara och jag hade ytterligare en faktor att ta hänsyn till, förutom den tidsfördröjning som automatiskt uppstår när informationen ska föras vidare i tredje hand. Har sett detta missförhållande drabba andra kollegor, men inte själv varit utsatt. Därför blev det ett ypperligt tillfälle att ge en tillrättavisning om att inte ge oönskad hjälp utan att först åtminstone fråa. Jag är dock inte säker på att det råder samsyn på vad säkerhetssamtal är. För mig är alla telefonsamtal inkomna till en fjärrtågklarerare potentiella säkerhetssamtal utifrån vilka beslut fattas och missförstånd kan undvikas genom kontrollfrågor. Utan att själv styra arbetsredskap nummer ett blir naturligtvis beslutsprocessen trögare och osäkerheten mycket större huruvida alla fakta uppfattats korrekt. En tågväg kan alla knappa in med lite bakgrundskunskap, men att göra det vid rätt tillfälle kräver mer kött på benen.
   Att inte ha tillgång till telefonen gjorde också att prioriteten på valda utgående samtal fick omförhandlas. Jag fick dock snart möjlighet att åter igen skaffa mig kontrollen över alla arbetsverktyg. Den muntliga supporten vid sidan av var i sammanhanget mycket mer välkommen och något simultanförmågan hos oss fjärrtågklarerare ska klara av, (oavsett om synen på prioriteringar kan variera där också). Suddade även ut oläslig grafinformation, från ett tidigare tågprioriteringsläge, som jag också fått ditkluddrad ickeoperativt. Bedömmer att vi alla lärde oss något på dessa samarbetsbrister och att andra framför allt kan vara gynnade av mitt ifrågasättande...

Nästa led i stressfaktoruppbyggnaden var efterföljande mängd varmgångslarm. Larm som jag inte kunde ignorera trots att mycket talade för dess oäkthet. Det var nästan så man trodde att någon satt och simulerad fel för att göra en stresstudiefilmning och kontrollera säkerhetstänkandet. Utan normala detektorfakta fick jag således stanna fler tåg än annars nödvändigt och vara något restriktiv i min tågföring. Inga fel blev funna på fordonen och detektorredskapen fick anmälas för översyn.

Efter avslutad arbetsdag tog jag bussen till Ankis tomma lägenhet. Saknade henne redan och hoppades hon hade det bra. Tittade lite på de nya kabel-TV-kanaler som Anki installerat om lördagen. I övrigt forsatte jag med musikregistrering på datorn. Roligt att lyssna på CD-skivor som varit vilande i flera år.

Måndagen den 10 oktober 2005: Hade en lugn förmiddag i Ankis lägenhet som nyttjades till CD-datorinmatning och katalogisering av mina skivspår. Växlade denna sysselsättning med flygsimulatorövningar och dagboksskrivande. Arbetspasset varade mellan klockan 14 och 22. Redan när jag steg innanför arbetsplatsens dörrar kändes det i luften att allt inte var som det skulle. Chockerad blev vi genom ett informationsbrev, veckobrev, informerade om att två tredjedelar av turfördelarna blivit fråntagna sina arbetsuppgifter med omedelbar verkan. Nog för att vi haft invändningar mot turfördelningen genom åren, men nu syntes (utan direkt insikt) ledningen göra ett kanske förhastat uppror. Hade de ens haft möjligheten och verktyg nog att göra ett bättre jobb än de redan gjorde? Förståelsen fanns inte på vårt våningsplan och ökade endast m&arng;ttfullt under arbetspasset gång.

Efter arbetsdagen var jag riktigt hungrig och kunde inte motstå frestelsen att besöka Big Burger innan hemfärd till Rotebro. Väl hemma inleddes natten med mc-batteriladdning och tvättsorterande.

Tisdagen den 11 oktober 2005: Tvättade mina kläder under natten och kollade till mc-batteriladdandet lite då och då. Plockstädade en hel del i lägenheten, men utan att det syntes några riktigt tydliga tecken. Hämtade därefter ett välkomnat paket med två uppdateringssatser "Scandinavian Airports" och flygplanstillsatsdiscen med "Vommuter airliners/ Eurowings Professional".

Väl på jobbet satt jag en hel del operativt. Fick dock möjlighet till friskvårdstid i samband med lunchen och kombinerade detta med ett besök på en chinarestaurant. Friterad kyckling ris och sötsur sås passade mig riktigt bra en dag som denna. Kändes som om jag också behövde lite god mat, när jag nu visste att Anki hade det gott ute i Europa. Tiden till bords bäddade dessutom för njutningsfull läsning av manualerna till flygsimulatorboxarna.

När jag om kvällen anlände hem till Ankis lägenhet, tog det inte speciellt lång tid innan jag startat installationen av mina flygsimulatortillsatser. Flög sedan, kanske aningen för lång tid innan sänggång...

Onsdagen den 12 oktober 2005: Arbetsdagen inleddes med arbetsplatsträff. En relativt kort sådan som mest presenterade kommande vinterberedskapsplan. Kunde därför tidigarelägga det inplanerade medarbetarsamtalet. Ett samtal som kändes bra, relativt likt de tidigare jag haft. Med tanke på hur ofta vi bytt gruppchef är det inget fel med täta medarbetarsamtal. Bra att veta hur den egna gruppchefen tycker och tänker...

Såg framför mig en lång och avkopplande friskvårdstid. Istället blev jag upptagen med ställverksbeskrivningar och så småningom även operativt. Sliten och hungrig åkte jag efter avslutat arbetspass till Ankis lägenhet. Piggnade dock till en aning när det efter samtal med mina föräldrar stod klart att syrran under efter midnatt fått sitt fjärde barn en liten tös.
   Ringde upp det Göteborgsnummer jag temporärt lärt mig utantill, genom effektiva förhör av pappa. Ett nummer som gick direkt till sjukhuset där syrran vilade upp sig. Flickan mådde väl och hördes i bakgrunden. Tydligen lättirriterad över att man var tvungen att arbeta lite för att få i sig föda. Ett klart hårdare liv än normalt, före förlossningen...

För egen del var jag också i stort behov av föda. Inspirationen var inte på topp, men jag fick trots allt en plötslig längtan efter någon pastarätt, kanske köttfärsrätt? Köpte Lasagne som jag njöt obeskrivligt av innan jag startade givande flygsimulatorflygningar. Åter igen lite för länge, men precis lagom trött för att somna ovaggad...

Torsdagen den 13 oktober 2005: Hade en tidig arbetsdag med tjänstgöringsstart 06.30. Njöt stort av en närmast perfekt tågföring i Uppsala, med de flesta tågvägarna lagda för hand. Hoppade därefter runt på lite olika arbetsplatser innan jag så småningom hamnade på ordinarie operatörsplats.

När jag kom hem till Ankis lägenhet somnade jag ganska raskt. Det blev inte någon superlång tid för middagssömn, men utvilande nog för att se fram emot en danskväll, främst tillsammans med Fia.
   Vid Fruängens tunnelbanestation blev jag upphämtad för färd till Hallunda folketshus. Det var visserligen inte mitt favoritband (nuförtiden) som spelade, men jag hade som sagt var skoj till WAHLSTRÖMS sist jag dansade till dem på Skansen. Nu var det dessutom en extra utmaning att dansa till dem, i och med att det kvällens dans mer skulle utformas till en träningsrunda än till vanlig social dans.
   Fia hade som sagt var företräde till uppbjudningarna, något jag lovat och gärna följde. Dock var det fyra danser som jag dansade med andra. En perfekt blandning där jag hann med att svänga mina lurviga tillsammans med bland annat min tidigare danspartner Kicki. Riktigt roligt. Till slut hade jag dessutom vant mig vid WAHLSTRÖMS "smörlåtar" och extrema "tempolåtar". Var med andra ord riktigt nöjd när vi efter en av två sistadanser begav oss hemåt, hem till Fia.

Fredagen den 14 oktober 2005: Dygnet inleddes med kortvisning, från festen ett par veckor tillbaka, och ett par smörgåsar som bukutfyllnad. Nattrafiken hem till Stockholm kändes lite begränsad, varpå jag erbjöds sovplats på vardagsrumssoffan. Ett erbjudande jag inte ville tacka nej till.
   Vid tiotiden vaknade vi till liv. Jag begav mig efter en dusch in till stan, till Ankis lägenhet. Vid tvåtiden startade sedan ett eftermiddags övertidspass. Ett arbetspass som inleddes med ett stort leende på läpparna. På bussen till jobbet hade jag suttit bakåtvänd, på vänster sida invid väggen och närmast ledbussens vikledsdel. Vid Hötorget hade det kommit på en tjej som såg ut att vara trevlig och som framför allt drog viss uppmärksamhet till sig genom det fina blomsterarrangemang hon bar med sig. Raskt återföll jag dock i djup flyginstruktionsläsning lagom till dess det var dags för avstigande. Gjorde min platskamrat uppmärksam på kommande avstigning, men bemöttes av en underlig fråga. "Så du ska av nu?" En aning förbryllad upprepade jag mitt ursäktande och avstigandepålysning, samtidigt som jag lyfte blicken en aning. Nu insåg jag att min platskamrat var mer känd än jag anat. Istället för förbryllade och villrådigt beteende blev det nu istället dags för ett snabbt och intensivt kramkalas. En av mina före detta flickvänners kusiner och tillika danskompis, (Sandras Kusin), Marie stod nu glatt igenkännande framför mig. Båda förundrades vi över hur blinda vi varit. Men, men, sist vi möttes på bussen (ett par månader före Sandras bröllop) var det i Rotebro. Då var åtminstone Marie den riktigt skarpa när det gäller igenkännande.

På jobbet blev det åter igen en dag med trevlig tjänstgöring och riklig mängd tågvägsläggning i Uppsala. Nynäsplatsen var inte att klaga på den heller...

Efter tjänstgöringens slut tog jag bussen till Ankis lägenhet. Via mobilsamtal hade jag fått reda på att Anki landat på Arlanda och att hon ämnade ta flygbussen till huvudstaden. Inväntade henne således med tevatten uppvärmt i lägenheten... Ett kärt och välkomnat återseende...

Lördagen den 15 oktober 2005: Efter utsövande sömn gick Anki och jag upp relativt samtidigt. Under natten hade jag låtit mina musikfiler, direktkopierade från mina CD-skivor, byta hårddisk. Inledde därfö dagen med att rensa upp och uppdatera mediaspelaren med rätt filer. Känns så bekvämt att låta datorn välja fritt från musikbanken.
   Anki städade badrummet och sorterade de jag hjälpt till med att lasta ut från garderoben. I övrigt nyttjade jag min lediga tid till att flyga simulator en hel del. Insåg raskt att jag inte alls var van vid modern flygplansteknologi som återfinns i Airbus 319. Relativt omedelbart efter start från Kiruna flygplats tvingades jag till en nödlandning, som för en gångs skull gick utan större skador. Men jag kom inte riktigt överens med den automatiska motorpådragsfunktion som verkade vara aktiv...

Efter en god middag, pasta och underbar sås med renskav iblandad, begav sig Anki söderut till Nynäshamn. Själv satsade jag på middagssömn inför den kommande arbetsnatten, som jag skulle arbeta åt min kollega charlotte. En riktigt trevlig och lugn arbetsnatt, perfekt för dagboksuppdaterande.

Söndagen den 16 oktober 2005: Direkt efter arbetsnatten åkte jag hem till Ankis lägenhet. Sömnen blev inte så speciellt väl tilltagen då jag var uppe en bra stund och sedan blev hämtad klockan 10.30 av Anki som med bil kom från landstället, Nynäshamn. Återhämtade mig en hel del efter sömn i passagerarsätet under vår färd till danstävling i Kolbäck.

Tävlingen gick relativt bra, även om vi inte heller denna gång gick vidare ens en gång. Vi fick visserligen domarsiffrorna 3,4,3, men det räckte föga. Känns som om det var länge sedan man fick övertygande domarsiffror. Kanske dags att dansa som vi gjorde förr?

På hemvägen blev jag avsläppt i Norrviken, hos mina föräldrar. Lånade bilen och åkte hem efter en kort visit för att få sova och ladda motorcykelns batteri.

Måndagen den 17 oktober 2005: Gick upp relativt tidigt och var i städtagen innan klockan slagit 08.30. Hade vigt dagen åt omfattande städning av lägenheten. För tisdagen var det annonserat installation av "COM-hem-bredbandsuttag", "tre hål i väggen". Därav ville jag ha städat, inte minst i modelljärnvägsrummet där installatörerna skulle tvingas att krypa en bit, (hinderfritt).

När eftermiddagen kom åkte jag iväg med wellpapp, glödlampor och annat icke brännbart till en närbelägen återvinningsstation. Mötte grannar från barndomsuppväxtgatan och samtalade en stund med dem, Rönnqvists. Passade sedan på att förlänga turen via Upplandsväsby centrum och "Farbror och c/o". Där kunde jag njuta en perfekt väl tilltagen portion stekt potatis, kött och bearnaisesås.
   Under hemfärden lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Åter igen bara en kort visit, då jag snarast önskade fortsätta med städandet.

Om kvällen kom Anki till städkaosets Mecka. Hon bistod med matiordningställande lagom till dess jag hunnit dammsuga hobbyrummet. De sista timmarnas städande, in i natten, fick utföras för hand och med sopkvasten.

Tisdagen den 18 oktober 2005: Nattens städning pågick effektivt fram till omkring klockan 01.30. Då var det hög tid att sova innan det kommande arbetspasset som Trafikinformatör.

Gick upp tidigt och åkte till jobbet. Det kändes nästan lite onormalt att gå den välbekanta promenaden till pendeltågsstationen. Lika onormal känsla som det faktum att lägenheten nu var riktigt välstädad.

På jobbet hade jag för dagen uppdrag som trafikinformatör. Första gången sedan julen och nyåret 1999, vad jag kan minnas. Relativt raskt kändes det i alla fall normalt att göra utrop. Höll koll på pendeltågstrafiken norr om Stockholm, inklusive för Stockholm C. Pga lövhalka fanns det relativt gott om förseningar inledningsvis, men dessa eliminerades av ett effektivt arbete hos Citypendeln genom nyutrustningar. Nya arbetsverktyg i programmet "BASUN" gjorde också arbetet lättare än förr. Till och med riktigt trivsamt, trots stunder av riktigt intensivt arbete.

Efter arbetsdagens slut begav jag mig först till Ankis lägenhet. Beställde några varor hos Flightsimshop.se, kartor som jag kunde se fram emot inför vidare simulatorflygningar. Efter lite vila fortsatte jag dock hem till Rotebro. Installationsarbetet av COM-HEMs nya uttag verkade vara väl utfört. Packade ihop ett nytt gäng CD-skivor för transport över till Ankis lägenhet, dit jag anlände strax efter klockan 20.00. Gemensamt åt vi lite mat och tog det lugnt resten av kvällen...

Onsdagen den 19 oktober 2005: Hade en helt ledig dag i och med tidigare utfört turbyte. Hade tänkt åka hem över dagen, främst i syfte att motionera motorcykeln, men förblev kvar i stan hela eftermiddagen. Höll på och registrerade mina CD-skivor och nyttjade tiden därutöver till flygsimulatorövningar.

Efter att ha ätit en bit pizza i hemmet, Ankis lägenhet, tog jag Roslagsbanan till Vallentuna. Tidtabellskörning på modelljärnvägsklubben stod på schemat. En klart effektivare tidtabellskörning än tidigare, men fortfarande mycket att önska i fråga om effektivitet och utökade växlingsbeskrivningar som inte krävde onödigt mycket tid till spekulationer och svår analys.
   Strax efter klockan 23.00 var jag åter i stan och hemma hos Anki.

Torsdagen den 20 oktober 2005: Efter en morgonbussfärd till jobbet startade jag min arbetstur klockan 08.30. Hade under dagen uppföljning, dvs en fortbildare som följde mina arbetsmetoder, tankegångar och yrkesutövande i största allmänhet. Tyckte att jag lyckades bra och fick i mitt tycke bra omdömme när vi under friskvårdstiden hade muntlig diskussion och utvärdering av arbetsdagen såpass långt.
   Direkt efter själva utvärderingen fick jag dock sitta i hetluften. Fick dyka in mitt i tågomledningar via Nyköping och via Svelandsbanan samt via Flen mot Eskilstuna pga nedriven kontaktledning i Sköldinge. Relativt snabbt kunde dock ett spår röjas fritt, varpå arbetsbördan till synes såg ut att kunna minska. Blev också avbytt för hemgång när de riktigt stora bekymren började dyka upp. Ett spårledningsfel dök upp i samband med "kanalkörningen" förbi den rivna kontaktledningen. En spårmarkering som tillfälligt såg ut att kunna omöjliggöra växelomläggning. Riskerna för ett totalstopp i trafiken undanröjdes så småningom genom utökad enkelspårsdrift. Visserligen ett ännu trögare tågflöde, men ändå ett fungerande sådant...

Satte mig på pendeltåget hem. Tog med mig delar av den ankomna posten (flygsimulatorpogram) och packade i ordning lite danskläder och gav mig sedan av på en motorcykelfärd till dansklubben Nackswingets sociala danskväll. En riktigt trivsam körning som kändes förvånansvärt normal och bekväm, trots mitt mc-uppehåll sedan mitten av augusti.

Danskvällen blev riktigt bra. Tyvärr var inte Anki på plats, men det bäddade för riktigt många uppbjudningar och danser med personer jag sällan annars hinner med. "Nannis" stod för musiken och gav riktigt god grund för njutning. Att efteråt stanna kvar och basta samt städa var bara en ren fröjd. Speciellt då jag kunde åka hem fritt, utan tidtabellspassning, med min mc. Färden hemåt gick till Ankis lägenhet, där Anki kopplade av efter en bowlingkväll med jobbet... Vill minnas att jag blev kvar uppe i vaket tillstånd till ett par timmar in på natten.

Fredagen den 21 oktober 2005: Fredagssovmorgonen nyttjades inte till speciellt lång tid av sömn. Istället åkte jag med motorcykeln till Rotebro och Upplandsväsby. Dels för att lämna in bankpapper, pensionssparande, och dels för att boka servicetid för motorcykeln, invör den nära förestående vinterförvaringen. Återvände till stan i lagom tid för en dusch innan avfärd till eftermiddagens arbetspass.

Arbetspasset blev fyllt med en mängd oregelmässigheter. Fordon med strömavtagarproblem och tillkopplingsproblem samt fordon som hade problem efter frånkoppling av tågvärmekabel. De inställda tåg som till slut blev följden av alla problem underlättade visserligen tågföringen en del, men länge var det ovisst hur pass stor spårbrist jag skulle lida i Sala. Fick planera för det värsta, men hade turen på min sida med avgångar i vettig tid, precis som önskvärt.

Efter arbetsdagens slut duschade jag och åkte iväg till Mälarsalen. En kort men intensiv och bra danskväll till BLENDER. Var visserligen inte i toppform förrän vid slutet av kvällen, men hann glädjas åt danser med riktigt många vänner. Kanske hade Anki större motgångar än mig, men vi hittade ett par riktigt vassa danser tillsammans mot slutet. Precis som förr...

Lördagen den 22 oktober 2005: Efter dansen på Mälarsalen, till BLENDER, åkte vi hem till Anki för en riktigt god sömn.

Dagen användes i princip uteslutande till städningsuppdrag. Anki drog huvudlasset, även om jag understödde där det behövdes. Om eftermiddagen sov jag för att vara pigg inför arbetsnatten. Anki bjöd på ett gott mål mat mitt under sovpausen, i perfekt tid för att vakna nöjd, mätt och glad.
   Arbetsnatten blev underbart bra. Visserligen en del stök med dator och kraftomläggningsarbeten, men i övrigt ytterst få störande moment. Alla arbeten var koncentrerade till Kolbäck, där det långa tider var totalavstängt för de pågående ombyggnadsarbetena.

05-06-13, Måndag

Foto taget av Malin Ehrlén under skidveckan 2005 i Agentiere.

Det längsta uppdateringsuppehållet i min nätdagboks historia är glädjande nog över. Stavfel finns säkert ännu, men tiden går vidare. Har kunnat blicka tillbaka på en spännande vår med både Skidresa till Agentiere, härliga motorcykelturer, Ankis lägenhetsbyte och mångt mycket mer. Vilket avsnitt som varit mest spännande är svårt att säga... Dags att korrekturläsa...

Min lediga dag spenderades mycket framför datorn. Egentligen hade jag planerat att åka någon långtur på min motorcykel, men fortsatt förkylning dämpade lusten för just långfärd. Några mil kanske det ändå kan bli innan dygnet är över...

 
Foto: Malin Ehrlén
Ett foto taget under skidveckan i mars, Agentiere, Frankrike.

 

Onsdagen den 23 februari 2005: Efter en sovmorgon var jag lättsamt tursatt på jobbet. En ramtur bäddade för ytterligare artikelskrivande gällande premiärturen med X40 dagen före. Mot slutet av arbetsturen kunde jag dock sitta operativt, sedan en kollega övertygats om att söka kompensationsledigt för resten av kvällen.

Torsdagen den 24 februari 2005: Ffter en sen och lugn arbetsdag åkte jag till Nackswinget för en social danskväll. Genomförde en kort städrunda innan färden till Anki.

Fredagen den 25 februari 2005: Dagen bjöd på en tidig arbetsdag. Trötthet och sent bekräftat billån gjorde att danskvällen hoppades över. Det var skönt att bara koppla av i hemmet, speciellt med tanke på att helgen ändå väntades bjuda på äventyr.

Lördagen den 26 februari 2005: Under förmiddagen förberedde Anki och jag avfärd till Huddinge och en helg i en lite enslig stuga. Gustav hade inbjudit oss och några andra dansare till en härligt avkopplande helg med diverse aktiviteter. Vi mötte Gustaf i Huddinge centrum, på Coop Nära. Därefter bjöds vi skjuts via en grillkiosk till rekreationsområdet beläget någon stans i Grödingeskogarna, utanför Balingsnäs. Efter en ca tjugo minuters promenad och snöpulsande var vi framme vid vår hyrda stuga och sjö. Då var stigen snitslad för att vägleda det gäng som om kvällen väntades ansluta.

Eftersom vi (Gustav, Ulrik, Thomas samt Anki och jag) var först på plats tog vi genast i tu med att såga upp den isvak som skulle nyttjas under eftermiddagens isvaksbad och bastande. Stugan bjöd snart värme genom målmedvetet eldande i den öppna eldstaden. Bastun blev också varm så småingom. De som inte njöt bastu och isvaksbad erbjöd sig att fixa kvällsmaten. En underbart välsmakande Korvstroganoff med ris och grönsaker. Gissa om det smakade underbart direkt efter allt badande.

Lagom till middagen hade hela gänget anslutit. Nu var vi mer än tio personer som kunde roa oss med sällskapsspel och historieberättande. Vädret utanför fönstret ändrades snabbt och var i högsta grad omväxlande. Stundom föll ett intensivt, ymnigt och vackert snöfall med underbart stora härliga snöflingor. Snabbt suddades alla fotspår ut, ersatta med nytt snödjup. I nästa stund var snöfallet ersatt av en stjärnklar himmel. Blåsten tilltog stundom och fick fönsterluckorna att ömsom stängas, för att en stund senare öppnas med stor kraft. Det var nästan som om man ville kalla det en magisk natt ute i skogen...

Kvällen var sen när drygt halva gänget tog sig an uppdraget att finna stigen tillbaka genom skogen. Alla överlevde, samtidigt som jag var glad att jag hörde till gänget som slapp treva fram i nysnö genom mer eller mindre okänd skogsmark, ett gäng som valt att övernatta i stugan.

Söndagen den 27 februari 2005: Sov riktigt gott under natten. Vaknade visserligen ett par gånger för att dricka vatten samt ytterligare en gång i avsikt att göra en utomhusutflykt, men det var också allt. Efter en lättare frukost var det dags för städning av stugan. Innan avfärden vid lunchtid var allt fixat. Anki diskade en hel del och jag hjälpte till med lite av varje. Lastade med alltifrån sopsäckar till vanlig packning och oförbrukad mat gick vi promenaden genom skogen tillbaka till bilen. Anki och jag fick skjuts till Huddinge station varifrån vi tog pendeltåget. Anki åkte hem till sig ett par timmar innan hon kom efter ut till Rotebro. Under kvällen åt vi en underbart tillagad kyckling med mixsås, aningen stark men underbar. Riktigt trevlig och mysig kväll...

Måndagen den 28 februari 2005: Njöt av en helledig dag i hemmet. En stor del av fritiden ägnades åt räkningssortering, dvs insortering av gamla räkningsunderlag till respektive arkivpärmar. Ett digert och tidsödande jobb, även om resultatet ger långvarig trivsel och ekonomisk kontroll.

Tisdagen den 1 mars 2005: Skulle starta arbetsdagen 06.00 med ett trettiominuters övertidspass och därefter tjänstgöring enligt direktiv för dagen. Det blev "Nynäsplatsen. Redan när jag kom förvarnades det om strul i Västerhaninge. Tillkopplingar som inte fungerat, fordonshaveri och allmänna förseningar. Tyckte dock att jag styrde upp allt väl, när det visade sig att en ivägsläppt trasa, (52510), hade framgått med hjulplatta om mer än 100mm storlek. Med andra ord följde än mer kaos. Största tillåtna hastighet för tåg trafikerandes uppspår Västerhaninge- Stockholm södra blev 30 km/h. I möjligaste mån bedrev jag trafiken på nedspår, men då och då (på utvalda sträckor där växlarna fungerade) blev det muntlig ordergivning vid signal i stopp. Detta möjliggjordes genom ett suveränt snabbt ledningsbeslut och uttunnande av trafiken till 30-minuterstrafik. Den största tragiken i sammanhanget är att regelverket inte håller samma säkerhetsstandard, speciellt med avseende på ytterst bristfälligt anpassade tilläggsrutiner komna av ett årtusende jag inte ens känner till...

Nöjd med trafikflödet och den bisittande personal jag kunnat nyttja och ha stöd av, tog jag rast ca en timma sent. Rapporterade alla förseningar och inväntade sedan ett personalmöte med datorutbildning på dagordningen. Ett fyratimmars utbildningsprogram avverkades effektivt på halva tiden. Allt beroende på att mötesstarten fick anpassas efter arbetsbelastningen på de operativa platserna...

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem ett par timmar. Trots detta avlutades kvällen hemma hos Anki. Hon hade då haft tid att spendera hos sin farmor.

Onsdagen den 2 mars 2005: Utomhus var det riktigt kallt. Den underbara vinternattkylan höll för tredje natten Sverige i sitt grepp. Inne i stan var det endast ca femton minusgrader, men utåt Bålsta och många andra delar av länet hade temperaturen sjunkit ner till ca minus trettio grader celsius. Min dag började med en riktigt njutbar promenad från Ankis lägehet, via Östermalm till mitt jobb. Inledningsvis höll jag "Kungsauml;ngenplatsen" under bevakning.

Torsdagen den 3 mars 2005: Min lediga dag spenderades hemma hos Anki. Kämpade under en stor del av dagen med att konvertera ett gammalt databasprogram till embriot av XML-kod. Efter ett antal olika tester lyckades jag till slut utföra denna omkodning av data utan att behöva lägga ner veckor utav jobb. En stor triumf som kom efter att jag nära nog givit upp, ett par veckor tidigare...

Om kvällen åkte jag till Nackswingets klubblokal och den sociala dansen. Kristoffer höll i musiken och blandade temot perfekt. Hade en underbart härlig danskväll, inte minst beroende på att Linda gjorde en efterlängtad comeback på klubbdansgolvet. Även Anki verkade ha riktigt roligt. De kursråd hon om onsdagen fick, verkade göra resultat och goda framsteg.
   Tanken var sedan att åka hem till Rotebro. Men planerna ändrades när vi skulle tvingas vänta i närmare en halvtimma på centralen. Färden gick alltså hem till Anki istället, där en väl avkyld cider kunde avnjutas i soffan.

Fredagen den 4 mars 2005: Sovmorgonen spenderades hemma hos Anki. Under förmiddagstimmarna roade jag mig bland annat med att titta på inomhus WM med bland andra Carolina Klüft. Inledningen av hennes mångkampsrunda var enastående att se. Senare om kvällen bekräftades det även att hon vunnit.

Eftermiddagen på jobbet blev inledningsvis lugn. Men efterhand ökade "strulet". Kontaktledningsfel söderöver gjorde att många tåg omleddes över Katrineholm. Därav blev det, när det var som mest, stor spårbrist och ca tjugominuters nära nog stillastående tågkö in mot Katrineholm för utspridd färd mot Hallsberg. Ett växelfel i Gnesta bidrog till den arbetsbelastning som stundtals var svårövergreppbar i sin uppblandning med ordergivning för extra uppehåll lite var stans. Men backningsmanövern av tåg 642 gick förhållandevis smidigt i Gnesta, då en av växlarnas ena tunga vägrade sluta (gå i kontroll) i sitt ena läge. Positivt nog undanröjde de följande tågen växelproblemet (troligtvis någon snökoka), varvid växeln åter kunde anses driftsäker i alla lägen. Ibland ska man ha "guldfingrar", som den operativa ledningen uttryckte det...

Efter en diger förseningsrapportering begav jag mig upp en våning på jobbet. Där duschade jag och förberedde mig för en kortare danskväll på Mälarsalen. En danskväll som kom att bli mycket roande, &aul;ven om ARVINGARNA inte spelade speciellt medryckande musik. Allt för mogenbetonat och nära nog inga märkbara spår av utveckling sedan mitten av nittiotalet. En nu "Magnus Uggla-låt" var i princip den enda "moderna" låt som verkligen bröt ut från mängden av bleka låtar.

Lördagen den 5 mars 2005: Den största överraskningen under Mälarsalsdanskvällen bjöds jag i kön till garderoben. Då uppenbarade sig en danstjej som jag inte sett sedan 1993 eller 1994. Innan jag ens hann tänka, hade jag namnet klart för mig. Min direkta och spontana reaktion blev: "Aaaa, Bodil"... Ett mycket välkommet och kärt återseende. Mitt namn fanns inte kvar i minnet, men väl den gröna bil jag då och då skjutsade henne hem i under kurstiden i Mörby. Under den tiden var jag hjälpdansare på den kurs min dansidol Annelie höll tillsammans med "Börtan" (Stefan).

Anki och jag kom lagom till tunnelbanan och åkte bekvämt hem till hennes lägenhet. Njöt så mycket jag bara hann och kunde av sömn innan det om morgonen blev dags för en ny arbetsdag, med lugnt trafikflöde inledningsvis, inte minst beroende på personalbrist gällande tågen på främst Svelandsbanan...

En promenad till Gallerian fick avsluta arbetsdagen. Mötte upp Anki vid entrén mot Hamngatan. Glädjande nog var jag på plats i rätt tid och ett par sekunder, kanske någon minut, innan Anki dök upp. Upplägget att ta ettans buss en bit på vägen visade sig ha varit effektiv promenadplanering...
   Inne på Gallerian inköptes tre spel. Alla lika dana och bestående av ett spelbräde med bitar att strategiskt flytta runt efter givna enkla regler. Ett brädspel Anki väl kände till, men som jag missat under min uppväxt. Normalt sett nyttjas småstenar, småsnäckor eller andra föremål vid spelandet, men utformningen med träbitar fick bli bra i detta fall.
   Längs vår väg till Ankis lägenhet inköptes även en bukett tulpaner vid Östermalmstorg. Även en bit mat inhandlades och spisades vid hemkomst. Om jag inte minns fel blev det pasta och stekt falukorv.

Under kvällen besökte vi och firade min fars födelsedag. Vi bjöds på mycket goda smörgåsar. Tyvärr var mättnaden lite för stor för att lyckas smaka alla varianter. Men lockande var de alla...
   Kvällen gick snabbt. Dels spelade vi spel. Två bräden parallellt med varandra. Klockan hann även bli relativt mycket. Vi erbjöds skjuts hem, något som mottogs tacksamt. Således en natt hemma hos mig...

Söndagen den 6 mars 2005: Natten spenderades i mitt hem. Vid lunchtid lastades lite packning av i Ankis lägenhet. Jag åkte mer eller mindre direkt vidare till ett födelsedagskalas hos Hillbo. Anki hade dessförinnan ett par lägenhetsvisningar att bevista. Hon anslöt dock någon timma senare. Goda tårtor avsmakades och ett brädspel gavs bort i present. Trevligt nog fick jag lite nya ansikten att sätta till järnvägspersonal jag ofta pratat med telefonledes. I lagom tid för lite middagssömn gick vi hem. Natten kom att bjuda arbete...

Måndagen den 7 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på en allvarlig incident. Banarbetesrelaterad personal påträffades utanför avtalat arbetsområde med såväl hindertavlor som kontaktdon på fel ställen. Jag hade just haft ett ensamt lok framgåendes på västra stambanan (högerspårsdrift) när en spårmarkering plötsligt dök upp. Felet anmäldes och orsaken påträffades en och en halv timma senare när felavhjälparna var på plats. Kanske kan man relatera tillbudet som en av avregleringens baksidor. Bredvid en järnvägsövergång fanns hur som helst en bil parkerad. Personen som satt upp hindertavlor och satt på kontaktdon satt och sov i bilen och uppgav vara utkallad att agera vägskyddsvakt. Föga visste den andra stationssträckans tillsyningsman (arbetsledare) att denna medarbetare befann sig vara vilsekommen...

I övrigt var dock natten lugn. Väl hemma dröjde jag mig kvar i vaket tillstånd en längre tid. Men från lunchtid sov jag gott till dess det var dags att åka på Streetfunkkursen.

Medborgarplatsens tunnelbana verkade vara halvt avstängd pga någon form av brottsutredning. Men detta var inte allt som hände där. Samtidigt som avstängningen kunde bekräftas, kom en tung skara brandbilar i rasande fart. De signalerade kraftigt, körde vänstertrafik och svängde bort mot Skanstull i beslutsamma vänstersvängar. Aldrig har jag sett dessa tre riktigt tunga lastbilar dominera trafikfödet och gjort mötande trafik så pressad intill trotoarkanten som vid denna ljudliga framfart. Men något måste varit riktigt brådskande...

Sov på jobbet till dess att nattarbetspasset startade...

Tisdagen den 8 mars 2005: Arbetsnatten var stundtals riktigt hektisk. Sammanfattningsvis var det dock en bra arbetsnatt i det stora hela. Sov under lunchtid och under eftermiddagen. Kvällen nyttjades till tvättande och handlande. Därtill kopplade jag av med flygsimulator och lite övrig tid vid datorn...

Onsdagen den 9 mars 2005: Gick upp relativt tidigt f¨r att ta hand om tvätten. Vek och packade under förmiddagen. Pass och pjäxor letades fram under dagen. Min arbetsdag startade först klockan 15.40. Lugnt en kort tid... Men sedan, klockan 16.06 revs kontaktledningen mellan Ekeby och Uppsala, delvis på båda spår orsakat av tåg 234. Totalavstängning i flera timmar och tågvändningar i Knivsta samt uppställningar i Stockholm, Uppsala och Arlanda.
   Efter middagsrasten tog jag tag i Nynäsbanan. Även här stökigt pga spårledningsfel mellan Ösmo och Tungelsta. Många teorier skulle ges inna man till slut kom fram till att en isolskarv var riktigt dålig. Tågen vändes under större delan av tiden i Tungelsta. Natten spenderades hos Anki. Reseförberedelser med mera...

Torsdagen den 10 mars 2005: Efter en natt hos Anki åkte jag till jobbet vid 09.30-tiden. Hade en dag till förfogande för specialuppdrag, ställverksbeskrivningar. Arbetade effektivt ett par timmar innan jag tog lunch och samtidigt pratade med Viktoria för första gången sedan hennes son kom till världen. Under eftermiddagen tog jag mig friheten att avbryta mitt i min tjänstgöring. Betade av min lista med inhandlingsobjekt i en rasande fart. Ett högt tempo även fast det tog ett par timmar att prova ut träningsoverallsbyxor (resvänliga kläder), mössa, skidhandskar, underställ, solglasögon, reskudde (med stort örngått), dans och träningsskor, gosedjur och en underbar ny lagom stor reseryggsäck. Ett inköpskallas som sammanlagt gick på mer än tretusen kronor. Detta trots att en hel del fyndpriser nyttjades. I skoaffären drabbades jag av en ung och söt kvinnlig försäljare som under de första tio minuterna försökte sälja de fulaste skorna, kanske de hippaste, till mig. Stundtals var det beröm, ("å, de sitter perfekt på dig"), för att i nästa stund finna brister (kanske för att skorna jag valde var billiga). Eftersom jag skulle ha skorna till dans visste jag med relativt stor exakthet vad jag var ute efter. De hippa skorna hon ville sälja (899 kr) hade alldeles för låg uppbyggnad och stöd vid hälen. Men hon sa att alla tjejer skulle falla för mig i de nya skorna. Själv menade jag att tjejerna nog föll för min dans istället (ler). Därefter fick jag lugn och ro, hon gav upp. Nöjd gick jag slutligen ifrån affären med både ett brunt och svart par härliga skor som var realiserade till 199 kronor vardera.

Efter en kort utflykt tillbaka till jobbet åkte jag vidare till den sociala danskvällen på Nackswinget. Fick direkt möjlighet att inviga mina bruna dansskor. Ett bra inköp, perfekta att ha med på Frankrikeresan som inneskor. Även om dagsprogrammet fortfarande var fyllt, var det skönt att få dansa av sig ordentligt. Speciellt som jag hade ambitionen att åka tillbaka till jobbet för att slutföra mitt arbetspass. Sagt och gjort, de sista arbetstimmarna utfördes efter danskvällens slut och medförde nattbussresa hem till Anki om natten, avg kl. 01.21.

Fredagen den 11 mars 2005: Efter en nattlig hemkomst till Ankis lägenhet packade jag om bland mina väskor. Min nya ryggsäck utforskades och verkade perfekt som handbagage, i det närmaste i mått med de tjugofem liter som var specificerade som tillåten handbagagevolym. Ärligt talat tror jag min supersköna ryggsäck var angiven som 27 liters packningsvolym. Mitt nattliga packningsprojekt fortsatte med örngottsanpassning. Min nyinköpta kudde var i storlek 40 gånger 40 cm och dess örngott 50 gånger 70 cm. Genom nattliga sömnadsövningar gjordes örngottet om till passande 40 gånger 50 cm, lagom luftigt och bra för att kunna lägga annat bredvid kudden. Slutligen fanns det utrymme för dryga tio minuters sömn, innan väckarklockan skulle ljuda omkring klockan 04.20.

Trots kort nattsömn om mellan tio och tjugo minuter kvicknade jag till ganska snabbt. Anki hade redan gjort i ordning resesmörgåsar, så det var bara att duscha och förbereda avfärd med ettans buss till Cityterminalen. Vi prickades av tidigt och fick bra platser i tvåvåningsbussen. Egentligen skulle Anki byta buss i Helsingborg, (till "Göteborgsbussen"), men detta ordnades och avstyrdes tillslut. Denna bokningsplanering hängde samman med att hon reste med sk "bussplats" egentligen utom den svenska UCPA-gruppen, för att i Agentire ansluta till den franska gruppen. Själv hade jag resan inkluderad tillsammans med den svenska UCPA-tjänsten.

Bussresan bjöd precis den avkoppling jag önskat och sett fram emot. Några timmars sömn, men annars en perfekt tid för läsning i lugn och ro. Måste dock erkänna att ögonen ganska ofta slets frän boken, främst under färden genom Småland, där skadorna efter januaristormen var mycket uppenbara. Så många knäckta träd längs vår färdväg...
   I Jönköping gjorde vi ett matstopp på Mac Donalds. En av de stora nackdelarna med dessa resor med tanke på den stress man får utstå. Jag och Anki klarade oss visserligen ganska bra genom att turas om i toa- respektive matkö. Men hade man rest ensam hade det inte varit många sekunder över för matsmältning. Ingen bra lösning med "stress-stopp". Det skulle vara klart lättare att behålla det positiva tänkandet om man bara gav 10-15 minuter mer tid. Nu, med någonstans mellan 35 och 45 minuter, tider ofta beslutade redan före parkerandet sänker resans upplevelsevärde drastiskt...

Resan fortsatte dock i god anda. En kortare rast i Helsingborg innan färden fortsatte mot Danmark och Tyskland via färjorna till Helsingör och Puttgarten. Vid en bensinmack någonstans i Tyskland fick vi möjlighet att byta om och borsta tänderna. Bussen anpassades vid detta tillfälle till liggbussutförande. Personligen tycker jag även här att stopptiden var något i kortaste laget. Detta skulle även visa sig med all tydlighet då två av resenärerna hann bli frånåkta och upplockade av de andra bussarna. Först efter ett par mil inväntades dessa resenärer och färden kunde fortsätta planenligt.

Lördagen den 12 mars 2005: Själv hade jag varit förberedd på ett visst snökaos i samband med avfärden från Mälardalen. Detta hade dock uteblivit. Istället drabbades vår framfart av kaos i tyskland. Blixthalka och snöoväder gjorde att bussen under närmare två timmar endast hade rullat i mopedfart på autobahn. Detta skulle visa sig ännu tydligare när vi kom till frukostorten. Då var våra bussar (som tidigre åkt i samlad trupp) rejält utspridda. Första bussen ca 30 min före oss. Buss nummer tre var samtidigt ca 3,5 timmar efter oss. Vi hade tydligen precis klarat oss förbi ett totalavstängt parti av autobahn pga olyckor. Tydligen hade även vår färd kantats av mängder av avåkningar. Om jag minns rätt omnämndes såväl bilar som lastbilar i detta sammanhang. Eftersom jag själv är skeptisk till "liggbussutförandet" var jag särskiljt glad över att ha sovit gott under natten...

Solen var en bra bit över horisonten när vi försenade kom fram till den Schweitziska by där frukost och förarbyte skulle äga rum. Ombäddningen hade vi redan klarat av som en "flygande aktion". Ursprungligen var ombäddningen också planerad att äga rum under själva frukoststoppet...

Frukostrestauranten bjöd en ganska god stämning och atmosfär. Men bäst var nog utsikten från toaletten. Utsikt över en härlig dal och härliga bergskammar. Det lovade gott inför den fortsatta färden...

Efter en snabb tandborstning och lite fotograferande under promenaden tillbaka till bussen intog vi våra sittplatser. Kameran verkade pålitlig. Den hade i övrigt fått vila ett par år sedan jag bedömt den som driftosäker. Under resten av veckan kom kameran att matas flitigt med ny film arbeta väl...

Vi ankom UCPA-centret i Agentire ett par timmar innan det var dags att checka in. Många av de hemvändande Svenskarna var förkylda. Enligt snacket som gick hade flertalet också varit utslagna under veckans gång. Anki och jag tog en skön promenad. Snö fanns det i riklig mängd, något som mer än väl förgyllde bilderna jag tog vid järnvägsstationen. Vår promenad bar iväg till en av skidanläggningarna. Där satte vi oss på uteserveringen och spisade lite lättare mat.

Under kvällen följde förutom incheckning och middag ett informationsmöte. Under natten övernattade jag i Ankis rum. En smal säng, kanske inte avsedd för två, men ändå gott... Hennes franska rumskamrater anlände först om söndagen...

Söndagen den 13 mars 2005: Den första skiddagen genomfördes utan gruppindelning och utan skidinstruktör. Anki och jag åkte relativt tidigt med buss till Le Tour. Efter en härlig skiddag med vackert väder tog Anki och jag tåget hem. Då hade vi mot slutet åkt i riktig sorbetliknande snö. Men snötillgången var trots värmen såpass god att det inte störde nämnvärt...

Listorna med gruppindelning kom upp under kvällen. TIllsammans med några av mina rumskamrater skulle jag ingå som en del i grupp 21. Kvällen gick vidare med frågesport gällande franska och svenska låtar samt fraser m.m. Framträdande svenskar vid bordet var Lisa och Fredrik.. A¨ven tjejen som ledde och höll i aktiviteten ska ha stort beröm för gott ledarskap och god anda. Sängen fick vänta länge på mig. Precis som under resten av veckan var jag sist i säng i vårt rum...

Måndagen den 14 mars 2005: Efter frukost och iordningställande av lunchpaket var det samling för respektive grupp vid sitt uppmärkta träd på gården. Det kändes direkt somm om jag hamnat i en bra grupp. Inledningsvis var vi elva personer, men bara efter ett par minuter hade vi förlorat en deltagare till en lite långsammare grupp. Något som jag kan förstå efter ett hårt öppningstempo. Vi fick öva på att snurra runt och våga åka baklänges. Därtill rena tempoåk med lutning framåt. Snart var vi också i full färd med att utmana puckelpistar. Att finna balans på pucklarna och vända på dem. Efter en härlig skiddag stannade alla kvar till en fika. Varmt vin föll mig i smaken efter att ha valt mellan det och kaffe...

Efter en dusch var jag nyfiken på afterskistället på andra sidan gatan. Gick och tog mig en öl. Ett par trevliga amerikanare, en tjej och hennes man eller pojkvän, kom i samtal med de övriga svenskarna vid mitt bord. Det man reagerade lite över var hur "stort" och "BIG" och "BEAUTIFUL" allt skulle vara för att riktigt räknas. Anki kunde jag umgås med vid middagen och därefter när det ordnades salsakurs om kvällen... Thomas i min skidgrupp utmärkte sig lite extra genom att röra sig riktigt smidigt i dansen. Smidighet jag gärna hade haft. När Anki och jag senare övergick till buggande kände jag mig mer hemma...

Tisdagen den 15 mars 2005: Samlingen denna morgon var redan 08.40. Inledningsvis hade vi i vanlig ordning ätit frukost och gjort lunchpaket. Inledningsvis hade det planerats för en tågfärd, men snart stod det klart att vi skulle invänta en specialbuss till pisterna vid Flegere-Brevent. Ämnet som präglade dagen var "Short turns". Nyttig och lärorik genomgång...

Onsdagen den 16 mars 2005: Efter frukost samling klockan 09.00. Denna morgon tog vi 09.06-tåget mot Balme-Le Tour. Pierre kom verkligen i sista stund till tåget. Gruppen hade nu åter igen växt till elva personer. Hanna hade tillkommit i gruppen. Dagens ämne var "Carving". På kvällen gjorde vi en utflykt till Chamonix. Anki och jag var endast ett fåtal minuter inne på det svenska innestället. Den täta röken och värmen gjorde det riktigt oattraktivt att stanna inomhus. Istället gick vi en promenad i Chamonix. Bland annat till hotellet "Hotel Touring" där jag och "Söder" 1991 bodde tillsammans med ett flertal andra skolkamrater från Åsö gymnasium. Många minnen väcktes till liv. Nog minns jag sista natten före hemfärd, då klockradion på rummet strejkade pga otillfredsställande elförsörjning. Den natten inledde jag nattsömnen sittandes i skräddarsits lutad mot ena armen. Därtill hade jag en speciellt tidig frukost beställd. Som säkerhet hade vi skrivit en lapp till personalen om väckning ifall vi inte dök upp avtalad tid. Ett riktigt äventyr som sedan följdes av problem med flygen och elva timmar på Genenves flygplats...

Nu, denna kväll, tog Anki och jag 22.30-bussen tillbaka till Agentire. Vi var inte direkt ensamma om att åka hem tidigt trots väntande sovmorgon...

Torsdagen den 17 mars 2005: Frukost och lunchpaket gjordes i vanlig ordning. Eftersom det endast var planerat för en halvdag i grupp, eftermiddag, åkte Anki och jag iväg till Le Tour. Jag fortsatte på egen hand Carvingträningen. Stundtals med resultatet att benen tog stryk och blev rejält utmattade. I god tid före mötestiden i Les Grands Montets åkte jag ner till dalen. Anki gjorde mig sällskap till bussen. Hon skulle dock stanna kvar i Le Tour även under eftermiddagen.

Mitt första planerade hopp förevigat på bild av Malin Ehrlén

Av en tillfällighet råkade jag slå mig till ro invid en grupp festarfriska och soldrykande svenska ungdomar. Svenskar och svenskor som verkade jobba en dag i veckan för att klara uppehället, (hyra förbetald). Därutöver var det skidåkning och festande som gällde...

Min skidgrupp samlades klockan 13.45. Vi hade som tema för dagen "Bumps and Fly". Innan skidåkningsdagen var till ända var jag helt utmattad. I ett sista samlat försök att vara effektivt aktiv hade jag försökt hänga med vår skidguide Fabien genom en puckelpist. Men efter det blev min skidåkning riktigt "Harig". Jag hade inte längre mer att ge. Utmattningen var såpass total att jag inte längre orkade hålla fokus på detaljer. Kycklingstilen genom resterande puckelpistar räddade mig ifrån att vara en fara f&oml;r min egen hälsa. över fem pucklar åt ena hållet, fem åt andra hållet osv... De andra i gruppen övergick mer och mer till att klara svängar vid var puckel. Min utvecklingskurva tog sig snarare ett utvecklingssteg tillbaka. En härlig flygtur, hopp, hann jag dock få till innan tröttheten var brutalt hämmande.


Foto (redigerad form): Malin Ehrlén
Ett av mina ytterst få hopp förevigat på bild, eventuellt vid onsdagens skidåkning.

 

Ankis födelsedag firade vi om kvällen genom att gå ut och äta. På en varm sten tillagades Anka, kalkon och någon mer köttsort. Dessa småbitar serverades med god pommes och en mängd olika såser. Jag lyckades visserligen hela tiden blanda ihop vilken sås som var favorit. Men det var hur mysigt som helst och därtill underbart gott. Då ska man ha i minne att jag ibland kan vara tråkigt negativ och skeptisk innan maten väl visat sin goda sida. Här blev jag hur som helst övertygad om det positiva med stekpyssel på sten...

Fredagen den 18 mars 2005: Den sista hela skiddagen bjöd samling klockan 08.40 efter avslutad frukost m.m. Vi tog tåget bort mot Flegere/Brevent. Temat för dagen var "Ski, Sun and Games". Vi bjöds en härlig dag med färd upp på toppen, underbar skidåkning. Filmad formationsåkning och mänsklig slalom. Våra individuella åkstilar filmades också i varierande utföranden. Såväl korta svängar som mer storslalomliknande svängar. Detta filminsamlande gav dessutom underlag för en lång, detaljerad och intressant kvällsgenomgång i grupp. Ett mycket trevligt avslutande kvällsmöte som fick avrunda veckans fantastiska skidupplevelser tillsammans med Fabien och hans grupp 21.

Efter en sen middag, (mötet som drog ut på tiden), var det mingel i baren samt lite dans. Sängen lockade dock efter ett tag. Discot fick aldrig riktigt någon abstinenseffekt på mig. Visst var det roligt att dansa, i synnerhet bugg, men någon dirket gemenskap med de övriga inbjöd det inte direkt till...

Lördagen den 19 mars 2005: Innan hemfärd och städning av rummen fanns en halvdag att njuta av. För Anki var det ursprungligen en självklarhet att nyttja tiden till skidåkning. Men jag var nöjd och glad över att vara hel och kry, samtidigt som jag hade inlett längtandet efter en utflykt till Aiguille du&nbsåp;Medi. Vi fick vänta nära nog två timmar innan det var dags för uppfärd. Under tiden hann vi gå på marknad och fika på ett trevligt café. Även om tiden på toppen blev knapp, var det underbart härligt att skåda utsikten och att veta att man stått på 12602 fots höjd över havet (3842 meter). Jag åker gärna dit igen vid ett lite mindre stressat tillfälle.

Det var inte långt ifrån att samvetet började gro. Målade upp en bild av att alla andra i mitt rum hade startat städningen. Men väl på rummet visade det sig att jag i princip var först. Då hade jag visserligen stressat i mig av veckans kanske godaste mat. I ärlighetens namn vet jag inte hur mycket jag tillät mig njuta av maten, men minnesbilden var ypperligt positiv...

Städandet och packandet gick sedan riktigt bra. Jag blev lite grann över när vi väl satte igång. Men hur som helst är det resultatet som räknas, och det tror jag alla var nöjda med. En snabb dusch och sedan var jag klar och redo för bussavfärd mot Stockholm...

Innan avfärd blev det ett par timmar fria för avkoppling och väntan. Bortsett ifrån ett litet informationsmöte kunde vi antingen njuta av solen, gå och handla eller promenera runt lite. Anki och jag gjorde en liten mix av allting. Godisinköpet balanserades upp något av yoghurtinköp och dricka, något som kändes bra. Något kvällsuppehåll för mat skulle det inte bli...

Resan inleddes i mycket bra väderlek. Solnedgång över Genevesjön hade jag bara hört talas om tidigare, nu kunde den upplevas. En underbar sol vid andra sidan den avlånga sjön något bruten av tunna dimm-moln som låg på ett eller några femtiotal meters höjd.
   Fram till ombäddningsuppehållet i Sydtyskland hade jag gott om tid för läsning. Trivdes utomordentligt och roades mellan varven stort av den bakomvarande stolsradens individer. Ett par som lyckades gestalta en lång rad gestalter endast genom att leka med bussens gardin. Som huvudbonad, klädespersedel och mycket mer. Alltifrån nunnor till ankor och fiskar kom att gestaltas...
   Förutom själva ombäddningsuppehållet gjorde vi även ett kortare stopp vid en serviceanläggning längs vägen. Jag njöt samtidigt som jag förvånades över den varma vårluften som trots skyningen inbjöd till kortärmad T-shirtklädsel...

Även denna bussresa bjöd mig förvånansvärt god sömn. Detta trots att jag mot mina önskningar fick ligga med huvudet framåt...

Söndagen den 20 mars 2005: Mitt första riktiga bestående minne av dagen var färjeöverfarten från Tyskland till Danmark. Jag och Anki inriktade oss på frukost, men jag blev besviken på prissättningen och stod till slut med en kopp kaffe och två wienerbröd. Utsökt till smak, men knappast den nyttigaste frukosten. Hur som helst ansåg jag fortfarande att det var den mest prisvärda och minst ruinerande frukostmåltiden.

I Helsingborg mötte oss riktigt kylslagen väderlek. Endast ca tre plusgrader innebar en enorm kontrast mot de sydligare ländernas temperaturer. Anki och jag bytte buss, från Göteborgsbussen till Stockholmsbussen, och medföljde framledes vår ursprungliga medresandeskara. Under resans Sverigedel fick jag än en gång anledning att väcka researranskörskritik. Även denna gång innebar ett allt för uppstressat matstopp i Jönköping en stor portion irritation. Därför tog det ett tag innan jag åter igen kunde njuta av färden till fullo. Men visst var det skönt att komma fram till Cityterminalen om kvällen...

Anki tog lokalbussen och jag tog pendeltåget hem, efter en kort sväng till jobbet.

Måndagen den 21 mars 2005: Det fanns stora fördelar med att ha en ledig dag hemma, efter skidupplevelsen i alperna. MC-vinterförvaringen blev ej avslutad, något som passade relativt gott. Delar av körbanan hade fortfarande kvar osmälta snösträngar. Lyckades dock hyra en perfekt parkeringsplats i området inför utplockandet av min motorcykel. Beslutade mig för att sätta den 31 mars till ny motorcykeluthämtningsdag.

God till mods fortsatte jag min ärenderunda. På Coop Forum fastnade jag för det nedsatta priset på Flightsiumulator 2004. Övertalades dessutom att satsa på det Sverigepremiäraktuella "World of warcraft". Ett intressant beslut i och med att jag aldrig varit för spel baserade på fiction. Lovade dock att ge spelet en chans...
   När kvällen kom åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. Om kvällen åkte jag sedan vidare till Ankis lägenhet, för att invänta hennes ridlektions slut.

Tisdagen den 22 mars 2005: Min tid på arbetsplatsen bjöd ett stort lugn. Förmiddagsmötet var helt inställt, varför jag fick tid över till främst e-postsortering. Även eftermiddagen bjöd på ett trevligt lugn, fast nu operativt.

Onsdagen den 23 mars 2005: Hade en sen arbetsdag. Trots detta bjöd den första timman på ett riktigt hektiskt flöde av en mängd telefonsamtal. Efter jobbet fick jag möjlighet att pusta ut hos Anki...

Torsdagen den 24 mars 2005: Gav mig av från Anki under mogonen för att arbeta en dagtur. Kunde glädja mig åt ett meddelande om direktkomp gällande fredagen. Med andra ord hade jag att se fram emot en ledig fredag. Om kvällen åkte jag hem till mig...

Fredagen den 25 mars 2005: Njöt verkligen av ledigheten direktkompensationen gav mig. Fick relativt tidigt stor städlust och spenderade en stor del av dagen i hemmet. Mot kvällen hämtade jag dock bilen hos mina föräldrar, där även syrran och hennes barn fanns som gäster, för att själv åka vidare till Yesterday. Fick därmed ett en god tid av avkoppling till EXPANDERS. Tyvärr var Anki hemma, förkyld, men jag kunde glädjas åt den första dansen med Bodil på lite drygt tio år. Senast vi dansade var när jag hjälpdansade ute i Mörby, troligtvis hösten 1994 eller våren 1995. Vi brukade åka gemensamt hem då och då, rättare sagt brukade jag bjuda på skjuts i den gröna golf jag tidvis förfogade över...

Lördagen den 26 mars 2005: När hemresan från Yesterday företogs var jag rejält trött. Det var därför extra skönt att få komma hem till en underbart skön säng.
   Efter god nattsömn fastnade jag framför TVn, tittandes på curling i en match mellan sverige och USA. När jag sedan lämnade tillbaka bilen i Norrviken bjöds jag lite mat och fika. Försökte även få lite grepp om hur man eventuellt skulle kunna kombinera släktforskningsfakta med XML-programmering. Även om det fanns mycket som lämpade sig för en egenhändigt skapad databassystemering, så fanns det sökproblem som jag inte lyckades få grepp om. Å andra sidan så saknar jag ju ännu en hel del kunskap i ämnet. Bör plugga vidare helt enkelt...

Efter besöket hos mina föräldrar tog jag tåget in till stan och hem till Anki. Laddade vidare inför en arbetsnatt...

Söndagen den 27 mars 2005: Arbetsnatten bjöd på ett härligt lugn. Därtill en timma kortare i och med att natten bjöd på en övergång till sommartid. Eftersom tågtrafiken var gles passade jag på att uppdatera mina datorprogrammeringskunskaper och försöka omsätta dem till god hemsidesprogrammering. Vill hitta ett effektivt sätt att nyttja XML tilll den stora mängd släktforskningsfakta pappa och mamma sökt fram genom åren.

Efter arbetsnatten sov jag ut i hemmet. Först efter klockan 18 åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen för färd till Örebro. I bilen blev det bara jag och Anki. De övriga var antingen bortresta eller sena med svar på inbjudan. Även om humöret inte var på topp under dansresans inledning, blev dansupplevelsen till BLENDER och DATE en skön avkoppling för mig. Färden till Örebro företogs effektivt via E20. Anki hade varit ordentligt sugen på dans före avfärd, men under själva danskvällen höll hon ovanligt låg profil. Även om jag tyckte vår dans bjöd njutning, tror jag inte vi drog riktigt jämnt i vår dansupplevelse...

Måndagen den 28 mars 2005: När danskvällen i Örebro var över satte Anki och jag kurs hemåt. Lite bukfyllnad hade vi fått i oss strax före avfärden från Brunnsparken. Underbart välbehövd och god varmkorv med bröd. Hemfärden gick riktigt bra. Som omväxling tog jag av från motorvägen och åkte gamla vägen in mot Arboga. Strax efter Kungsör kom tröttheten smygande. Vi stannade på en större rastplats, letade fram filtar och lutade sätena bakåt för lite sömnbekvämlighet. Utomhustemperaturen var säkert normal för årstiden, inte direkt kallt, men tillräckligt svalt för att inse att sömnperioden skulle begränsas. Ett femtiominuters sömnpass ansåg jag vara lämpligt, men redan efter trettiofem minuter hade jag blivit pigg. Filten var nog inte den renaste och jag inbillade mig riktiga myror i kroppen. Kanske en form av stelhet kommen av anspänningar från den underbara danskvällen till DATE och BLENBDER som genomlevts.

Ånyo pigg och med "turkisk peppar" som godistilltugg fortsatte färden direkt till Stockholm. Skjutsade Anki till sin lägenhet, men fortsatte själv hem till Rotebro för vidare sömn.

Under eftermiddagen, på väg till jobbets eftermiddagspass, lämnade jag tillbaka bilen. Hann äta en lättare lunch hos mina föräldrar under mitt besök. Syrran och hennes barn var fortfarande på plats. Deras återfärd till Göteborg planerades till tisdagen.

Tisdagen den 29 mars 2005: Natten spenderades hos Anki. Under en stor del av förmiddagen satt jag vid datorn. Vid lunchtid kom Anki och hennes mäklare till lägenheten för att gå igenom det grundläggande inför Ankis lägenhetsförsäljning. Strax efteråt tog jag mig tid för promenad och lite lugn vistelse på stan. Började inte mitt kvällspass förrän klockan 15.40. Efter avslutad tjänstgöring åkte jag hem till mig...

Onsdagen den 30 mars 2005: Natten spenderade jag på hemmaplan. Morgontimmarna hade präglats av problem i tågtrafiken med strömförsörjningsproblem och begränsad spårkapacitet vid Stockholm central. Därför annonserades länge halvtimmastrafik när det gällde att ta sig till Stockholm. Vid min färd in till jobbet var det väntat att tåget skulle vända i Solna, avsett för tågbyte till nästa förbindelse. Men lagom till ankomsten i Solna ändrades förutsättningarna och tåget fortsatt bekvämt in till stan.

Min egen arbetsdag blev vad jag minns lugn. Kvällen kom att bjuda på dans, tävlingsförberedande kursen. Anki och jag är inte direkt i någon storform, men många positiva bitar är på väg att sätta sig. Denna afton bjöd positivt nog aningen mer energi än jag den senaste tiden lyckats bjuda på i träningssammanhang. Spår av detta syntes tydligt på golvet i och med mina nya dansskors mjuka sula som här och var ger svarta streck. Märken lätta att ta bort med samma sko, samma gummi...

Torsdagen den 31 mars 2005: Tog tidigt morgonbussen från Ankis lägenhet till jobbet. Löste av nattarbetsskiftet tidigt och slog mig till ro till en riktigt bra trafikdag. Därtill en kort och skön arbetsdag som slutade vid 12.30-tiden i och med att min avlösande kollega kom. Under hemfärden pratade jag med Blomman en hel del. Han och Jane skulle njuta av vårvärmen, troligtvis med någon fika någonstans. Problemet var bara att vattnet tillfälligtvis var avstängt i deras lägenhetshus.
   Jag själv riktade in mig på en promenad till Coop Forum för att inhandla diverse trädgårdsredskap. Det blev en överraskande billig nota på 97,50 kronor när jag funnit rakt igenom prisnedsatta varor. En piasavakvast med skaft, en stor vattenkanna med bra spridare och en välutformad plastskyffel. Allt detta skulle nyttjas för att städa den parkeringsplats jag från och med den första april ska hyra.

Skyndade mig att påbörja sopningen av min parkeringsplats och närliggande omgivning för att ha parkeringsplatsen så fri som möjligt från omgivande bilar. Några av bostadsrättsföreningens medlemmar undrade om jag hade hade fått någon form av straffkommendering när jag sopade en tredjedel av parkeringsplatsen. Inledningsvis hade jag dessutom sanerat platsen från en gigantiskt stor mängd små glasbitar, vilka ursprungligen troligtvis härstammat från någon bilruta. Hur som helst, även gräset bredvid sanerades så noggrant som jag kunde. När sopningen avslutades hade jag lyckats placera en utbredd hög av grus strax utanför min egen parkeringsplats ytterkant, lagom avpassad till staket och kommande grusupptagning. Mitt på höerhanden bar jag nu, som minne, ett begynnande skavsår. Det vattentillförda gruset hade visserligen inneburit dammfrihet, men tyngden och sopningsintensiteten hade satt sitt spår, ett nära nog cirkelformat savsår.

Solen började mattas något. Vårvärmen tog även denna dag hårt på snön vid sidan av vägarna. En perfekt dag att äntligen hämta ut motorcykeln från vinterförvaringen. Förra gången jag haft uthämtningsdatum bokat, (21 mars), var ännu motorcykeln kvar i vinterdvala och vägarna endast delvis fria från snö. Den sista veckans vackra väder har gjort mc-längtan mer lämplig...

De första två korsningarna med motorcykeln kändes klart ovana. Men mycket snart infann sig lämpligt och normalt samspel mellan dragläge, koppling och växling. Fötterna koordinerades också snart till bestämda nedsättningar när det var dags för stopp och företrädeslämnande. Åkte en inledande runda bort mot Vaxmora, vidare mot Sollentuna, Edsviken, Kista och vidare hem via Sollentuna och Norrviken.
   Provparkerade som hastigast i parkeringsrutan. Packade kläder för kvällens sociala danskväll på Nackswinget. Fortsatte mitt "övningskörande" till Finntorp via södra länken. Efter en snabb dusch njöt jag av mycket underhållande dans. För en gångs skull var jag dessutom på plats redan från början av danskvällen. Musiken var i och för sig lite tråkigt utformad. En alltför kort låtlista som gick i repris ett antal gånger utan synlig DJ.
   Efter dansen stannade jag kvar och torkade golvet. En kort tids bastu innan jag åter igen drog på mig mina mc-kläder. Färden och parkerandet hos Anki gick sedan utan problem och kändes väl invant...

Fredagen den 1 april 2005: Efter en mindre frukost åkte jag vid niotiden iväg från Ankis lägenhet. Köer bort mot Norrtull gjorde att jag valde en färd norrut längs E18 istället för direkt hem. Det vackra vädret och körglädjen lockade direkt till en långtur. Hade inledningsvis en stor mängd reseförslag i huvudet, bland annat Gävle via Hallstavik, men begränsade slutligen min rundtur till Rimbo, Gottröra, Knivsta, Märsta och hem via Rosersberg och Upplandsväsby. En underbar känsla att åka på nysopade vägar med snön vackert prydande på både åkermark och skuggiga skogspartier. Hade det inte varit för min väntande tvätthög hemma, hade jag nog tagit en än mer rejäl rundtur. Otroligt njutbart. Det enda svarta minnet, nyttigt att ha i bakhuvudet, hade jag själv skapat redan vid avfärden från Ankis lägenhet.
   Redan vid andra korsningen, en enkel högersväng, tog jag lite väl hårt på tanken att släppa fram en gående dam över övergångsstället på Erik :Dahlbergsgatan. Med aningen för stort självförtroende i bagaget planerade jag inte stoppet tillräckligt seriöst och logiskt. Samtidigt som jag nöp till den främre bromsen, (var ju nära nog stillastående redan innan), gjorde jag "dödssynden" att inleda svängandet. När nu fotnedsättningen samtidigt blev utan god eftertanke fylldes jag av en otillfredsställande tanke: "Det här skulle kunna gå fel!" Någonstans missade jag att fokusera och kraftansamla för att hålla cykeln upprätt. Flyttade foten en liten bit men hade därmed än mindre kraft att sätta emot. Klev nu rutinmässigt av (något man bara gjorde på träningsgården under övningskörningstiden) och fick cykeln liggande på sidan. Damen som jag just släppt över gatan tyckte att jag inte skulle vara så snäll mot de gående. Med gemensamma krafter hade vi motorcykeln snart upprätt igen. Hon stannade kvar och samtalade ytterligare någon minut, beundrandes motorcykeln som sådant. Hon hade alltid velat åka, men utan att våga, något man kan förstå efter min klumpiga manöver. Skönt att det var i början av säsongen, att jag får chansen att inte överskatta min förmåga.

Under eftermiddagen nyttjade jag min lediga dag till tvättande. Innan det var dags för färd till Mälarsalen, sov jag middag ett par timmar. Danskvällen bjöd på bra musik med härligt tryck i basenförstärkarna. ZLIPS gjorde åter igen en bra spelning, verkade ha trevligt på scen och fick publiken att njuta. Roligt eftersom jag sågat just dansglädjen vid de senaste danstillfällena.
   Jenny T och jag kunde i en gemensam foxtrot glädjas åt att vi firade fyraårsjubileum. Den gången var det i EBBAs klubblokal, också då en mycket bra danskväll till just ZLIPS. Då kändes det till slut som om bandet i princip spelade för just oss. Det var en sån tyngd i framförandetav de sista låtarna, inte minst av låten "From this moment on" av Shaina Twain. Därtill glömmer jag aldrig leendet Jenny bjöd på den danskvällen. Tillbaka i år 2005 kunde vi konstatera att vi bjöds samma sista låt, "vår låt" men inte tillsammans på dansgolvet. Nu bjöds jag istället, naturligtvis, en god sista dans med Anki.

Lördagen den 2 april 2005: Efter hemfärd från Mälarsalens dans och uppvaknande hemma hos Anki, gick vi gemensamt upp till Ankis farmor för en förmiddagsfika. Därefter var det dags för "Tommy-träning" på dansklubben. Denna gång med lite svårgreppbart innehåll. Svårt att omsätta ord till danskänsla. Trots detta var jag nöjd med träningen som sådant. Kursdagens innehåll kanske klarnar med tiden...

Tillbaka i lägenheten tillagades pasta och korv. Kände verkligen för stekt falukorv och kunde nöjd och glad fortsätta min färd till en tjejkompis i Stuvstatrakten för en riktig TV-kväll i god mysstil,(Filmen "Braveheart") med en mindre flaska rödvin som Anki bjudit med mig. Anki stannade hemma och fortsatte sina storartade förberedelser inför måndagens kommande lägenhetsfotografering.

Söndagen den 3 april 2005: Efter en avkopplande TV-kväll gick jag en halvtimmas skön nattlig vårpromenad genom Stuvsta centrum vidare mot nattbusshållplatsen. Promenaden utfördes med perfekt timeing, utan stress. Jag var vid busshållplatsen i stort sett samtidigt som nattbussen tidtabellsmässigt skulle lämna Huddinge. Sov i princip hela nattbussresan och vaknade upp strax före Sergelstorg, lagom till min nästa promenad. Gick via hamngatan upp genom Östermalm till Ankis lägenhet. Den varma vårluften gjorde att det var ett härligt uteliv på Stockholms gator trots att klockan var strax före 03.00. Många tjejer verkade fira vårens inträde genom att bära en riktigt kort-kort festklädsel.

Måndagen den 4 april 2005: Morgonsysslorna tog aningen längre tid än normalt. Mycket berodde det nog på att jag skulle ha med lite extra saker från Ankis lägenhet, då dagen för lägenhetsfotografering var inne. Kombinerade en promenad till Östermalmstorg med tunnelbanefärd till jobbet. Arbetsdagen blev lugn. Egentligen inget nämnvärt att omnämna varken för "Katrineholmsbanan" eller "Kungsängenbanan" under de tider jag satt där. Däremot gick det en del tid till införandet av det nya informationssystemet "BASUN". Ett informationssystem som jag tror mycket på inför framtiden, men som ändå uppvisade en del brister jag förväntat slippa se. Speciellt eftersom jag var med i förprojektet år 2000, redan då med åsikter om de trafikstörningstelegram som sänds i form av SMS. Dags att framföra lite effektiviserande och förbättrande åsikter igen tror jag...

Efter den korta arbetsdagen åkte jag hem till mig. Ett par timmars lugn blev det innan jag började vela mellan kommunal färd och motorcykelfärd till dansen, Streetfunken. Med något begränsad marginal blev det en tågfärd till city. Knäskydden var av allt att döma inte med. Därför blev det även ett något stressat besök på "STADIUM" för att inhandla en ytterligare uppsättning knäskydd. Skydd som verkligen fick göra skäl för sig i dansturer som delvis baserade sig i golvnivå. Riktigt avancerade moment, som inte gjorde sig bättre då självförtroendet höll låg nivå, rytmkänslan obefintlig eller stressad och kroppens stelhetsnivå mer synlig än någon annan streetfunklektion. Med andra dåliga odds för en koncentrerad dans...

Efter en dusch, lite söderstadsvandring i avsikt att reka nya MC-platser, parkeringsmöjligheter, åkte jag hem till Ankis lägenhet. Jag visste egentligen inte riktigt vad jag ville spendera kvällen på, eller vart jag skulle tillbringa den. Men till sist fick min längtan efter dagboksskrivande fälla avgörandet. Vill komma ikapp med skrivandet så snart som möjligt... Det största hindret var bara den rastlöshet, våroro och likgiltighet som stundtals präglar dagarna. En motsats till mitt huvud som har hur många projekt som väntar på en gnutta inspirerande igångsättningsenergi...

Tisdagen den 5 april 2005: Eftersom jag ställt upp med turbyte, hade jag en eftermiddagstur att vänta på. En skön möjlighet till sovmorgon som dock nyttjades till dagboksskrivande och en liten stadsvandring innan arbetsdagens början. Införskaffade bland annat två förbetalda spelperioder till mitt nya spel "world of warcraft", dvs en speltid om totalt fyra månader. Jag har visserligen svårt att tro att jag ska bli riktigt såld på spelet, men det är en utmaning som väntar...

Efter jobbet åkte jag hem till Ankis lägenhet. Anki kom så småningom hem från sina föräldrar, där hon spenderat en del av kvällen efter att hon och hennes mor flyttat plantväxter från den tillfälliga källarförvaringen. Växterna behövde nytt husrum under tiden för lägenhetsvisningar...
   Mina anade förkylningssymptom antog allt eftersom tydligare och tydligare tecken...

Onsdagen den 6 april 2005: Arbetsdagens friskvårdstid nyttjades till en skön promenad och avkoppling. Speciellt viktigt i och med att jag för övrigt var rejält hängig och trött...
   Om kvällen åkte jag hem till Rotebro. Isen började spricka upp på sjön Norrviken, åtminstone vid Rotsundaån. Städning och småpyssel tog min tid på kvällen, fortsatt seg, förkyld och nu hostandes...

Torsdagen den 7 april 2005: FRISKVÅRD LÅNGPROM MC-VARUHUSET MM. Om kvällen åkte jag hem till Anki. Nu var jag riktigt hängig och gick direkt till sängs. Troligtvis lite feber...

Fredagen den 8 april 2005: Tidigt uppvaknande hos Anki, kanske aningen febrig. Önskade kompensationsledigt för att kunna gå hem lite tidigare, men det fanns inte personal över, så jag betonade ner vikten av hemgång en aning. Hade i alla fall en tidig lunch som bjöd härlig sömnpause. Blev lite piggare och vaknade till ordentligt när det sedan dök upp en incident med en person i spåret.

Eftermiddagen tillbringade jag i min egen lägenhet. Om kvällen kom Anki på besök. Vi spisade god biff med härlig svampsås som Anki tillagat. Min kväll var annars fylld av feber och hosta. Men trots att det var aningen svårt att koncentrera mig, så flög jag en del flygsimulator på datorn...

Lördagen den 9 april 2005: Hade en riktigt lugn dag hemma, kurerandes mig så gott det gick. Inledningsvis hade jag feber. Min koncentrationsförmåga ökade dock och blev mer långlivad, så Anki och jag tog en promenad till Coop Forum. Norrvikssjön låg nu helt öppen. Till och med en båt kunde observeras längs den norra viken.

Tog igen mig ytterligare under eftermiddagen. När kvällen kom spelade jag och Anki World of Warcraft för första g&arng;ngen. Inledningsvis mycket nedladdningstid, men vi var så småningom riktigt upptagna med jakt på vargar, vildsvin och andra bestar. Det gällde att samla på sig saker och pengar till ryggsäcken man förfogade över. Uppträdde i egenskap av dvärg, utförde uppdrag och lämnade över fångster till lärda män och hantverkar i spelet. Men tankearbetet, som mest Anki fick stå för, tog till slut ut sin rätt. Jag blev till slut riktigt tom i huvudet och mage. Hade inte mer koncentration att förmedla, trots att det var ett tag kvar till läggdags...

Söndagen den 10 april 2005: Anki åkte iväg på morgonen för att besöka en trädgårdsmässa. Själv städade jag och kurerade mig framför TVn. Tittade en hel del på olika mc-race under dagen...

Måndagen den 11 april 2005: Hade arbetsdag från och med klockan 11.30. Jag var pigg, men ej helt fri från min förkylning. Blev dock allt bättre ju längre arbetspasset sträckte sig. Niklas kom på besök för första gången. Ett studiebesök som vi pratat om i flera år, men som nu fick bli aningen improviserat. Under den korta tiden somm jag hämtade honom hade min kollega fått gripa in för att bota en låsning i ställverket Rotebro, och när jag sedan släppte iväg honom blev det växelfel med låsningar i Blackvretens växlar. Det krävdes här en omstart av ställverket innan trafiken åter igen kunde komma igång, med upp till ca 15 minuters försening på ett par tåg.

Efter arbetsdagens slut tog jag tåget hem. Längtade efter lite motorcykelåkning och tog motorcykeln ut på lite träning, småsvängar i mina barndomstrakter. Åkte sedan vidare till mina föräldrar och såg tredje perioden i en finalmatch mellan Färjestad och Frölunda i SM-hockeyn. Efter hemfärden pratade jag lite med Anki i telefonen, perfekt innan lite god natt sömn...

Tisdagen den 12 april 2005: Åkte med tåget i till en tidig arbetsdag. Kom hem om eftermiddagen och njöt middagssömn innan jag om kvällen packade motorcykeln för en färd över till Anki. Hade tänkt parkera motorcykeln på jobbet, för att ha den där under de kommande två dagarnas fortbildning, men jag misslyckades komma in genomm parkeringsgrinden. Åkte därför tillbaka till Ankis lägenhet på Skeppargatan för att parkera på innergården. Sov sedan ut hos Anki...

Onsdagen den 13 april 2005: Kommunalt åkte jag med bussen till jobbet. Bytte där till en lyxig konferensbuss med en underbara fåtöljgrupp i olika grupperingar. Med andra ord en riktigt bekväm resa till Stjärnhov och Solbacka.

Under dagen bedrevs fortbildning, mest i form av grupparbeten med tillhörande genomgångar. Tid för Bastu och bubbelpool bjöds före ytterligare ett lektionspass och middag. Kvällen fylldes sedan av en mycket givande frågesport där det blev fight om förstaplatsen in i det sista. Alla i gruppen arbetade bra, även om det fanns ageranden som hela tiden höll på att avslöja de rätta svaren även för de andra grupperna. När sista frågan var ställd krävdes utslagsfrågor. Ställningen mellan lagen var nämligen 26,26,26 och 19 poäng. Helt otroligt om jag får säga mitt...

Middagen avrundade dagens tillställning på ett behagligt sätt. Den fria delen av kvällen bjöd på trevligt snack och andra lättsamma aktiviteter. Själv drog jag mig relativt tidigt tillbaka till rummet. Även om jag inte gick i säng tidigt, så hann jag precie somna när efterfestandet startade med livliga och ibland intressanta diskussioner i rummet bredvid. Somnade ifrån även detta lyssnande så småningom...

Torsdagen den 14 april 2005: Vid sjutiden vaknade jag upp på konferenshotellet Solbacka utanför Stjärnhov. Gick upp till frukost omedelbart efter utcheckningen. Lektionerna, fortbildningens andra dag, fortsatte klockan 08.30. Ytterligare insikt i olycksutredningar och tillbudsärenden i syfte att lära sig genomskåda de faror som trots allt finns runt järnvägen och framförandet av tåg. Efter en lättare tipspromenad avrundades utbildningen med busstransport hem till Stockholm.
   Under bussfärden bjöds skön avkoppling och god tid för diskussioner. Ett oväntat men både trevligt och roande stopp gjordes strax efter Gnesta. I ett stilla duggregn gick två av mina kollegor av bussen för att hjälpa en tjej upp på sin häst. Det var onekligen lite halt och svårt att komma upp på hästen igen, sedan hon hoppat av för att leda hästen över vägen. Tjejen var nog i tolv eller trettonårsåldern, hästen otroligt lugn och snäll, tålmodigt väntande på resultat. Förutom just själva uppsittandet, måste det ha varit en god konst att rida utan sadel eller stigbyglar. Hur som helst var det en glad och lycklig tjej som vinkade av bussen och red vidare...

Efter hemkomsten till Stockholm skyndade jag mig till Ankis lägenhet. Åt ett par smörgåsar, bytte om till MC-kläder och gav mig av till modelljärnvägskörningskväll. En trevlig kväll där jag fick möjlighet att lära mig manövrera den nyombyggda stationen "Askerstad". Ett riktigt lyft för modelljärnvägens infrastruktur, trots att trafikflödet just denna afton var riktigt lugnt.
   När trafikkvällen var över tog jag motorcykeln hem. Tankade därtill för första gången denna s&aul;song i Upplandsväsby. Med andra ord en härligt låg bränsleförbrukning.

Fredagen den 15 april 2005: Eftersom jag var uppe en bra stund under dygnets inledande timmar tog jag en rejäl sovmorgon. Vaknade visserligen pigg vid 08.30-tiden, men gick efter en stunds aktivitet till sängs igen. Arbetsdagen startade vid 14-tiden. För min del lugn, men det fanns gott om orosmoment inom distriktet. "Stillbild" i Kungsör, Arboga och Folkesta, kortare tider av ställverksfel i Älvsjö och Sundbyberg. Därtill även stora driftproblem i de dataarbetsverktyg som nyttjas i sökandet av tåginformation, BASUN, SIFO och TFÖR.

Under arbetsrasten gick jag bort till Gallerian. Införskaffade en present till Patrik, (födelsedagsfirande i efterskott), och föll naturligtvis även för en flygsimulatortillsats, DC9-30 Proffessional, för egen del. Under kvällen hemma hos Anki satt jag och småläste flygmanualen för detta flygplan. Kvällens dans hade vi avstått ifrån. För egen del avstod jag främst beroende på den förkylning jag var drabbad av under veckans inledning. Anki var samtidigt aningen trött och omotiverad för dans, något som passade lite extra bra denna kväll, med andra ord...

Lördagen den 16 april 2005: Gick upp tidigt för att njuta en lördagsförmiddag på jobbet. Ett relativt skönt lugn gav tillfälle att dela upp arbetsbördan på sydkant och därmed åtnjuta lite extra rast. Under slutet av min arbetstur bytte jag dessutom bevakningsområde för att underlätta möjligheten till nattbemanning och "nattvila" dessförinnan för en kollega.

Under en kortare tid av eftermiddagen hade jag förmånen att hinna koppla av i mitt hem. Om kvällen var det dock dags att möta Anki i Kista och gå vidare till Patriks fest. En trevlig kväll med en mycket härlig sammansättning av kompisar och vänner. Bland annat fick vi möjligheten att bekanta oss med pojkvännen till Jenny T. När vi fram emot midnatt lämnade Kista, hade vi bjudits smörgåstårta, fika och mycket annat smakligt. Nöjda och belåtna tog Anki och jag pendeltåget från Helenelund hem till mig.

Söndagen den 17 april 2005: Efter att ha sovit ut och tagit det lugnt under förmiddagen, gick vi en promenad till Coop Forum. Jag var lite osäker på hur jag egentligen mådde, men piggnade till och slapp huvudvärk under eftermiddagen. Sov middag ett par timmar innan jag lämnade Anki kvar i lägenheten och begav mig till jobbet som inledningsvis bjöd relativt hektisk men samtidigt stimulerande arbetsbörda. Mest beroende på bevakningsområdets storlek. I övrigt en ganska lagom och ordnad trafikrytm.

Måndagen den 18 april 2005: Arbetsnatten hade befarats bli hård, men när jag åkte hem om morgonen kunde jag se tillbaka på en riktigt bra arbetsnatt. Mötte Anki hemma i min lägenhet, strax innan hon skulle åka iväg till sitt jobb.

Efter ett par timmars vakenhet under förmiddagen, sov jag ut till en bit in på eftermiddagen. Åter igen var jag något osäker på om föregående veckas förkylning skulle påverka min dansupplevelse? Övervägde länge att inte ta ut mig och istället vara åskådare under lektionstiden. Men efter en kopp kaffe och bara åsynen av vår danslärare, var jag inspirerad att genomföra danslektionen i Streetfunk. Faktum var att jag var mer fokuserad än på mycket länge och att jag åter igen trivdes med min prestation. Detta trots att jag missade förra veckans lektion och bara hade synintrycken från Ankis snabbgenomgång att gå på. Med andra ord inget perfekt framförande av mig, men såpass att jag kände mig hemma på golvet och mycket nöjd med resultatet. Skönt att få svettas och ta ut mig igen, trots att det var svårt att släppa loss "apan" i dansuttrycken...

Efter en dusch på Danscenter åkte jag till jobbet. Vilade ut i soffan i nära nog två timmar, innan jag tog över mitt bevakningsområde för natten. Fick jobba relativt hårt fram till klockan två på natten. Därefter lugnade det ner sig en aning. Mycket av problematiken bestod av direktplanerade arbeten som dessutom skulle utföras inom och utom begränsningspunkter som tillsyningsmännen uppgav. Det krävdes ett stort mått av förplanering och ifrågasättande för att få en tillfredsställande säkerhetsnivå och funktionalitet i sammanhanget. Men jag hade det inte värst. I hela lokalen spreds en halvt uppgiven anda när signalfel blandades med ifrågasättningsbara arbetsönskemål. Undrar i mitt stilla sinne om arbetsplanerarna tappat kompetens eller om arbetsbelastningen helt enkelt har varit för stor? Hur som helst ett merarbete för oss...

Tisdagen den 19 april 2005: N¨r väl arbetsområdena var korrekt utformade och trafiken lugn blev det en bra arbetsnatt. Efter klockan 02.00 var telefonen lugn och förberedelserna inför morgontrafiken perfekta. Väl hemma sov jag gott fram till eftermiddagen. Då startade jag ett ingående städprogram för lägenheten. Anki hade handlat på vägen hem och bjöd en välsmakande måltid med spagetti och köttbullar. Fick under städtimmarna hjälp med diskningen, något som underlättade rejält. När jag till slut gick och la mig var jag riktigt nöjd och belåten. Goda förberedelser var gjorda för effektiv dammsugning kommande dag...

Onsdagen den 20 april 2005: Fortsatte min städrunda i lägenheten med god energi. Köksgolvet fick en rejäl uppfräschning och svabbades till slut. Effektiv borttagning av fläckar som funnits en längre tid. Vid tolvtiden fick jag dessutom besök av balkonginmätare. Bostadsrättsföreningen har beställt nya balkongräcken som ska installeras om ett par månader.

Min eftermiddag bjöd på arbetsdag från klockan 15.40. En av de lugnaste trafikdagarna på mycket länge. Kanske tur med tanke på att mitt planerade turavbyte uteblev. Skulle enligt planerna bli avbytt för att ställla upp på en tidningsintervju för Citypendelns interntidning. Istället fick vi sitta i operativ miljö, (något som kan vara fördelaktigt det med). Det extrema lugnet bjöd kanske inte direkt en journalistiskt rättvisande bild av fjärrtågklarerararbetet, men som sagt var ett trivsamt lugn. Stor skillnad från förra gången jag blev intervjuad på samma operativa plats. Då drabbades jag en påkörningsolycka bara ett fåtal minuter efter intervjuns start. Minns den dagen 03-01-21 som igår...

Efter lunchen avslutades intervjun med lite bildtagning. För egen del fortsatte arbetsdagen i ett fortsatt kontrollerat och lugnt tempo. Inga stora bekymmer alls. Åkte om kvällen över till Anki för lite nattsömn...

Torsdagen den 21 april 2005: Efter en förmiddag i Ankis lägenhet tog jag mig en promenad till jobbet. Månadskortet hade slutat gälla och jag ville snåla lite med kupongerna på mina gamla förköpshäften. Förutom att jag blev tvungen att argumentera för och förklara trafikledningens A och O för en i mina ögon sett vilsekommen förare (en av relativt få vilsekomna), förblev arbetsdagen lugn. Nu var det föraren på 798 (tidigare SJs prestigetå med få uppehåll) som ansåg sig veta hur bästa trafikledningen skulle ske. Andemeningen var klar: Ställ alla andra tåg så jag kommer i tid (oavsett logik). Troligtvis en förare som skulle må gott av lite praktisk undervisning i fjärrtågklarerarmiljö. En veckas studiebesök hade jag gärna välkomnat honom till om jag fått chansen ånyo.

Direkt efter jobbet kopplade jag av med social dans på Ceylon, Nackswinget. Det spelades underbar musik med ett härligt tryck i. Kunde inte annat än njuta fullt ut. Trött hann jag bli också. Stannade sedan kvar och tog en basturunda innan jag begav mig hem till Rotebro...

Fredagen den 22 april 2005: En ledig dag bjöds i hemmet. Fixade och donade en hel del innan jag om kvällen hämtade bilen hos mina föräldrar. Tillsammans med Anki åkte vi till Yesterday och dansade till ZLIPS. En danskväll som blev bra och roande. Hann visserligen inte dansa med alla jag ville, men med tanke på hur bra dansen i övrigt kändes gjorde det inte speciellt mycket...

Lördagen den 23 april 2005: Under hemfärden från Yesterday och danskvällen till ZLIPS påvisade bilen inledningsvis ostabila egenskaper. Vänster framdäck uppvisade ett riktigt lågt lufttryck varpå jag för säkerhets skull valde att inte köra snabbare än 50 km/h. Troligtvis spelade den kylslagna utomhustemperaturen, minus fem grader celsius, en viktig roll. Närmare hemmaplan hade troligtvis temperaturen i däcken ökat, för bilen blev stabilare...

Efter skön nattsömn vaknade vi upp i Rotebro. Lämnade av Anki vid Norrviken station i samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar i avsikt att byta tillbaka till mc. Vid 11-tiden gav jag mig av på motorcykelfärd mot Borlänge. Redan efter Bålsta hade jag erhållit ett SMS från modelljärnvägsklubbmedlemmar som ansåg att jag körde långsamt. De hade i lungt mak passerat mig på motorvägen, samtidigt som jag valt att ligga "lågt" efter en skåpbil. Men även jag tröttnade snart på ett ganska makligt tempo och satte fart mot Sala, där SMSet lästes.

Efter penningauttag och glassätande i Sala begav jag mig vidare mot Borlänge. Tempot ökades något, vilket hjälpte föga när jag väl kom till Borlänge. Då virrade jag inledningsvis på fel sida järnvägen i jakt på rätt gata. Sedan virrade jag bland enkelriktade gator och liknande innan jag fick en bra vägbeskrivning och vägledning till en parkeringsplats. I efterhand visade det sig att jag läst kartan vid en trotoarkant endast ca 30 meter från den gårdsplan där jag till slut parkerade.

Att sedan gående hitta till själva modelljärnvägslokalen var inte heller det lättaste. Men genom ytterligare telefonsamtal lotsades jag även här rätt till Borlänge modelljärnvägsklubb.
   Klubben hade en imponerande anläggning. Men samtidigt som långa stationssträckor verkade lockande insåg jag fördelen med våran kompakta modelljärnväg. Den härliga intensitet och härliga trafikmiljö blir onekligen svår att fånga om väntan blir lång mellan varje tåg. Landskapet var underbart på sina håll. Hela anläggningen syntes välanlagd för att just skapa en god landskapsarkitektur. Helt klart en inspirerande modelljärnväg, på många sätt...

Efter ett par timmar i Borlänge kände jag mig nöjd. Gav mig av på motorcykeln mot Ludvika. Väl i Ludvika åt jag mat på Mc Donalds. Därefter fortsatte färden till Fagersta och vidare längs småvägarna till Ängelsberg, Virsbo, Brattheden, Skultuna och Västerås. Vid Hummelsta avnjöts en god daimtårtbit och kaffe. När jag sedan fortsatte var det relativt mörkt utomhus. Vid enstaka korta tillfällen kunde jag njuta av mitt helljus, i övrigt fick jag försöka nyttja de ljuskällor som fanns för att avläsa motorvägens beskaffenhet. Temperaturen föll nu stadigt med endast någon enstaka plusgrad i luften.

Innan jag återvände hem bytte jag åter igen ut min motorcykel mot mina föräldrars bil. Anki var redan på plats i Rotebro när jag kom hem...

Söndagen den 24 april 2005: Anki och jag steg upp tidigt. Med bil transporterade vi oss till danstävlingen i Köping. Väl inne i tävlandet blev vi tidigt utslagna. Vi lyckades hamna i ett snubblande läge, varför det kändes fullt naturligt att ej komma vidare. Istället åkte vi småvägarna via Munktorp, Kolbäck och Dingtuna till Västerås. Där parkerade vi och betalade onödigt dyrt för den gratis parkering som bjöds om söndagar. Vi uppsökte en restaurant som bjöd otroligt god mat. Därefter uppsöktes ett internetcafé i jakt på någon "dålig dans" i närheten. Men ingenting passande hittades, så vi fortsatte hemåt efter en timmas liggunderlagssömn och soldrykande i gräset, bredvid parkeringsplatsen den å som rinner genom Västerås. Färden gick bland annat via Västerås flygplats.

Anki och jag stannade till vid Stäket. Inhandlade mat för att senare om kvällen njuta av Bacon- och avocadosallad. I övrigt blev vi fast framför TVn och datorn...

Måndagen den 25 april 2005: Anki åkte in mot stan ett par tåg före mig. När jag väl var på jobbet kunde jag glädja mig åt en trevlig dagtur med elev. Efter en inledande bevakningstur på Katrineholmsplatsen, där jag åter igen fick en tillrättavisning av en förare, (troligtvis samma som ett par dagar tidigare), utan nämnvärd helhetssyn eller nära verklighetsuppfattning. Klagomålet denna gång gällde effektiv trafikering av både spår sju och åtta i Södertälje Syd övre. Tyvärr trillade aldrig poletten ner (vad jag märkte), utan allt jag påstod ansågs helt fel. Jag nöjde mig med att lyssna på hans åsikter och ge en förklaringsrunda, inte mer. Därefter slutfördes samtalet till förmån för den övriga trafiken. Åter igen skulle jag gärna ha inbjudit till studiebesök och diskussioner på plats, där helhetssynen eventuellt skulle kunna framgå tydligare...

Bara ett par minuter före avlösningstiden uppstod ett strömavbrott och stillbild på hela fjärren. Lokalen förblev ljus, men trafiken avstannade sakta men säkert. Under vår lunchrast kom trafiken åter igång, men stoppet varade i drygt en halvtimma. Resten av dagen förblev relativt lugn trots allt. Först löste vi av på Arlandaplatsen, följt av friskvård och slutligen ett något förlängt pass på Kolbäcksplatsen.

Avbytt endast ca 30 minuter före mitt Streetfunkpass början skyndade jag mig mot Danscenter. Vi gick ifrån den vanliga dansrutinen och övade nya steg och rörelser. Jag hängde inte med på speciellt mycket. Allt som oftast hade jag tyngdpunkten på fel fot och var för spänd för att hinna röra mig smidigt. De få gånger jag lyckades finna den säckiga och riktiga hållningen fanns vissa förutsättningar, men då satte istället tankarna stopp för framgångsrika handlingar.
   Efter en dusch tog jag mig en promenad till Malin. Tyvärr var hon upptagen, varför jag i godan ro satte mig på den närbelägna pizzerian för en bit mat, Capriciosa. Slutligen tog jag pendeltåget hem och avnjöt en lugn kväll, riktigt trött...

Tisdagen den 26 april 2005: Dagen spenderades på hemmaplan. Laddade i vanlig ordning inför en arbetsnatt, denna gång tillsammans med elev. En arbetsnatt som i sin utformning kom att bli mycket välanpassad för ändamålet. Aldrig någon stor anhopning anordningar på en gång och ytterst sällan någon som helst telefonkö.

Onsdagen den 27 april 2005: Min elev för natten, (Jenny), fick föra en hel del av det administrativa grafningsarbetet. Undervisade i mitt sätt att se på arbetsmetodik och arbetsstruktur i samband med beviljanden och avslut av arbeten. Förhoppningsvis en god grund, då flera handledare kommer att följa och ge sina råd och metoder. Något före ordinarie avlösningstid sände jag hem Jenny. Jag kunde vid det laget anta att huvudet var relativt välfyllt med nya intryck och tankar. För egen del fick jag sitta 25 minuter över tiden innan någon avlösande kollega fanns i sikte. Men med tanke på att mitt arbetsområde var fortsatt bekymmersfritt, gjorde det ingenting. Men visst var det skönt att få åka vidare till en skön säng, denna gång hos Anki.

Under förmiddagens sovtid hos Anki hade jag i uppdrag att ta emot en varuleverans. Den kom tidtabellsenligt vid 10-tiden, varpå jag i princip var fri att åka hem. Men trots att jag hade aningen svårt att sova, förblev jag kvar ytterligare en tid i Ankis lägenhet.

Väl hemma gick allting i ett... Tvättade och torkade såväl kläder som sängkläder innan det i något sen tid blev dags att ta motorcykeln till den tävlingsförberedande danskursen som Jonas och Elli höll för sista gången. Jag blev ca 20 minuter sen, men kom in i rätt tid för att inte missa själva dansmomenten... Även efter kursens slut stannade vi kvar en tid för dans. Trots detta kom vi i relativt behaglig tid hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 28 april 2005: Från Ankis lägenhet tog jag motorcykeln till jobbet. Efter att ha parkerat och klätt motorcykeln med kapell mötte jag min elev. Vi startade med Uppsala/Sala-platsen och hade mot förmodan den lugnaste morgonen där sedan tidtabellsstarten i januari. Mycket har jag en kollega att tacka för detta, en kollega som som i likhet med mig observerat och noterat problemhärdar ända sedan jag uppmärksammade arbetsgivaren på den snåriga spåranvändningen i Uppsala i morgonrusningen. När all effektiviseringsprocess till synes var "död" fick han till stånd de spårändringar som så länge varit nödvändiga för att lösa upp alla onödiga korsande tågvägar som bara skapat förseningar.

Efter lunch blev jag ensam vid min plats. Min elev togs vidare på en friskvårdsutbildning. Jag hade själv hunnit överlåta min plats till andra intresserade när det väl stod klart att min elev inte behövde vägledning operativt. Men, men, det var bra att andra fick möjlighet att gå, även om de inkluderade gåorna var lockande...

Efter arbetsdagen åkte jag hemöver. Lyssnade lite på musik innan jag packade ner alla CD-skivor som skulle användas på den sociala dansen. Åter igen stod Jenny T och jag för musikvärdskapet. På plats om kvällen fanns även Kicki. Vi hann med ett par danser inför den stundande tävlingen i helgen och släpade oss och den välfyllda sportbagen hemåt mot Rotebro i natten. Anki hade jag tagit farväl av (för några dagar) vid T-centralen.

När Kicki och jag kom till Rotebro fanns ingen passande bussanslutning. Alltså en diger uppgift att ta all packning hem. Men det gick utan allt för stora problem, egentligen riktigt smärtfritt. Vi beslöt oss för att sova innan ompackning och kom i säng en stund efter midnatt.

Fredagen den 29 april 2005: Gick upp strax efter klockan 07.15. Packade Mc-väskorna och delade upp packningsutrymmet mellan oss. En sidoväska var och delat gemensamt utrymme i top-boxen samt tankväskan. Inte heller här stötte vi på bekymmer, utan kunde åka hemifrån ca 09.15.

Tempot på min och Kickis motorcykelresa till Härnösand antog ett lugnt och avkopplande tempo. Det tog inte lång tid innan jag kände mig hemma med min lastade motorcyckel. Vädret var bästa täkbara och en värmetröja under mc-jackan räckte gott. I Tierpstrakten var det dags för toalettbesök där jag passade på att tanka och fika. En mycket välsmakande kopp kaffe och gobit fick inleda firandet av en avkopplande tävlingshelg i norrland. Gävle bjöd på nästa stopp. Det centrala Gävle bjöd vissa trafikproblem då vägarna närmast centralstationen, trots skyltning, var avstängda. Vårt mål var en turnébuss parkerad invid järnvägen. Efter ett kortare besök och pusskalas, (inte mitt eget myskalas), åkte vi vidare. I Tönnebro gjordes ett gott matuppehåll. Innan vi ens parkerat var våra fans på väg. Där var i alla fall två medelålders män som direkt kom fram och ville se motorcykeln. Jag kommenterade deras inledningsfras med min övertygelse att det inte var oss de ville se... Hur som helst en trevlig pratstund där det avslöjades att en av deras grannar i Strömsund var jättenöjd med sin mc av samma slag.

Med mättnadskänsla och en viss trötthetskänsla lämnade vi Tönnebro efter vårt matuppehåll. Den torskrätt jag ätit av lämnade fortfarande en viss smak av skarp strong kryddning. En kryddstark chipsaktig beläggning, överdrag, som vid var tugga överraskat i styrka.
   Efter en kortare tids resa tog jag av på en rastplats belägen på västra sidan om motorvägen. Solen värmde gott och vi tog en nära nog en timma lång sovpause, liggandes på rygg i gräset bredvid motorcykelns parkeringsplats. En underbart god avkoppling som gynnade resten av färden på ett mycket positivt sätt. Misstänker skarpt att Kicki också var rejält trött vid det laget. Det är trots allt lättare att hålla sig alert med den koncentration själva körandet kräver...

Med solrosade kinder fortsatte vi sedan färden nära nog oavbrutet till IKEA norr om Sundsvall. Där handlade vi tävlingskläder åt mig. Ett måste för att kunna matcha Kickis färgglada utstyrsel. Det enda jobbiga i sammanhanget var att sportaffärens larmsystem inte ville släppa in mig. Inledningsvis trodde vi att det var tankväskan som larmade, men sedan den varit positivt omhändertagen under shoppingtiden visade sig larmet komma från mina kläder. Jag var lika nyfiken som affärspersonalen på vad som kunde larma. Troligtvis var det mina svarta träningsbyxor under stället som larmade. Lustigt i och med att jag burit dem till och från ända sedan skidresan till Frankrike i mars månad...

Till Härnösand kom vi om kvällen. Att hitta hotellet var inte helt lätt. Gågator och enkelriktade stråk gjorde att jag valde att parkera motorcykeln på lämpligt gångavstånd från det inringade området. Efter en kort promenad, incheckning och förklaring kunde jag sedan lätt parkera motorcykeln i hotellgaraget.

Efter en underbar duschtid, i en dusch som bara den var värd hela helgens hotellavgift, gick Kicki och jag ut på en grekisk restaurant. En mysig restaurant där ett gott grillspett, vitlöksbröd och potatisgratäng. Vid detta laget mådde jag gott av avkoppling. Hade inte mycket orka kvar för koncentration av ansträngande slag. Att blunda var en fröjd, att njuta av attmosfären lika så. Det enda vi ifrågasatte som "icke grekiskt" var servitören. Jag vet inte varför vi båda undrade varför han inte riktigt passade in, trots proffsigt bemötande och god klanderfri serviceanda.
   Mätta och belåtna sov vi sedan gott inom någon timma i underbara hotellsängar...

Lördagen den 30 april 2005: Duschen i vårt hotellrum kräver en extra genomgång. Som jag tidigare nämnt var den en stor del av rummets behållning. Troligtvis inte vattenbesparande, men lyx i relaxstil. Förutom traditionellt duschande kunde åtta väggmassagespridare, en hel mängd takdroppspridare aktiveras. Därtill fanns en sittplats som kunde ge ett skönt ryggvattenfallsflöde om så önskade. Själv njöt jag allra bäst under strålar från vägg, tak och ordinarie spridare. Inte alla duschar man riskerar kallsupar i, men denna var något utöver det vanliga. De rumsgäster som fick se den var lika imponerade under dagen...

Lagledare för dagen hade vi anlitat från "Nipbuggarna". I avtalad tid, 09.15, fanns vi på plats. För min del kändes det roligt att åter igen vara på norrländsk tävlingsmark. Flera kända ansikten från förr. Inte minst Carolina A, (vän från hemtrakterna sedan mitten av 90-talet) och danslegenden och tränaren Liselotte Johansson. Under uppvärmningen inhämtade Kicki och jag råd från Helene (som senare på dagen skulle stå som segrare i tävlingens högsta klass). Goda råd som till slut fick oss att finna lite av en gemensam danskänsla. Annars var det svårt att i uppvärmningshallen hinna få grepp om vilken förningskänsla som fanns och vilken inriktning vi skulle begangna oss av. Men väl ute på tävlingsgolvet kändes allt mer normalt. Vi öste på efter ganska god förmåga, så kontrollerat som vi nu kunde. Egentligen handlade det nog om att i lika hög grad dölja våra svagheter som att presentera våran styrka. Hur som helst var jag mycket nöjd både med domarsiffror och resultat. Vi kom visserligen inte till final, men slutade på sjätte plats av nitton par, i hård konkurrens. Riktigt bra med tanke på att det var ett par år sedan vi senast dansade regelbundet...

Direkt efter tävlingen gick Kicki, jag och ytterligare två vänner, (Mia och Christer), till restauranten "Apoteket". Att lyckas äta upp all mat blev en omöjlig uppgift, trots att jag valde medelstor Nacho-tallrik. Men underbart gott var det. Mätta och belåtna fortsatte vi upp till hotellrummet för att göra oss iordning för danskvällen till JANNEZ. En danskväll som blev underbart härlig. En kväll där man i stort sett kunde ge gärnet hela tiden, bortsett från den tid det tog att vänja sig vid alla foxtrottande par samt uppbjudningsfenomenet "Damernas och Herrarnas".

Under pausen satte jag mig till slut på en stol längs kanten av dansgolvet. Vid ett flertal tillfällen satt jag sedan och småslumrade. Men när väl musiken återstartade, ja då tog det inte lång tid innan jag var på topp igen. Både Caroline och Liselotte bjöd på härlig utmaning. När sedan sista snabba dansen tystnat kunde jag inte annat än tacka för en god fortsättning på de många danser (allt för få) som nittiotalet bjudit tillsammans med Caroline. Första gången vi sågs var hur lustigt det än låter i Rotebro Folketshus vid en tillställning ordnad av Brunnabuggarna...

Söndagen den 1 maj 2005: Kicki och jag fick skjuts hem från dansen till JANNEZ. Väl på hotellrummet duschade vi och förberedde avfärden genom ett nära nog fullständigt packande. Därefter sömn när klockan närmade sig 03.00

Efter lite drygt sex timmars sömn (09.15) ringde mobilen för väckning. Kände mig oförskämt pigg. Kicki inledde duschandet, men jag var inte långt efter och snart förberedd för en god hotellfrukost. Åt en stadig och god frukost före den sista packningsfasen och utcheckningen. Fick be om hjälp när det gällde att få ut motorcykeln från garaget. Porten skulle enligt uppgift gå upp automatiskt, men inte regareade den på min motorcykel, hur mycket jag än rullade bakåt och körde fram. Men snart var den ute i ljuset och den relativt kalla vårluften. Packväskorna blev fyllda utan problem och avfärden var ett faktum. Bortsett från väntan på ett demonstrationstågs framfart var vi snart ute på motorvägen i god marschfart.

Hemresan bjöd klart färre stopp än resan till Härnösand. Vi var nog båda piggare och lite smått angelägna om att komma hem i rimlig tid. Jag hade visserligen planer på att ta lite mindre vägar hem inåt landet, men molningheten och risken för regn såg betydligt mindre ut längs kustbandet. Därtill gillar jag mängden viltstängsel utmed E4an.

Hemresans enda tankning genomfördes enligt barnstradition i Gnarp. Insåg hur ombyggt det var inomhus. Betalningsdiskar och all annan inomhus geografi var omändrad från mina minnesbilder. Frågan är om inte pumparna också står annorlunda idag mot mina barndomsminnen. I skrivande stund blir jag lite osäker på hur jag verkligen mindes kiosken. Men en sak är säker. Den före detta GULF-stationen har sålt flest "Päronsplitt" i min snart trettiofyraåriga historia...

Vid Tönnebro bjöds matuppehåll. En viss träsmak i baken kunde lätt botas. För min del fick det bli bra med helgerbjudanet om kycklingschnitsel. Välsmakande men inte så speciellt märkvärdigt. Rondellerna in till matstället bör jag lägga lite på minne, för det var svårt att anpassa hastigheten komfortmässigt. Fick luta cykeln bra mycket mer i rondellkurvan in före infarten än jag planerat för. Men ett härligt sug och klart större säkerhetsfaktor än den kurvtagning jag för ett år sedan tränade på körskolans körplan...

Under resten av resan fick jag nöjet att jubilera. Någon mil norr om Uppsala passerade jag min motorcykels 1000-milagräns. I nära samband med detta nyttjade jag accelerationseffekten då jag i en omkörning tog mig förbi en "bromsklots" som efter avslutat arbetsområde så sakterliga ökade farten något. Under tiden det ändå var hastighetsnedsättning var det skönt att ligga bakom, men fröjden att komma undan var än bättre. Strax därefter mötte vi resans enda regnskur. En regnskur som visserligen gjort vägbanan våt, men som inte kändes nämnvärt mer än så. Söder om regnandet ökade snabbt utomhustemperaturen från ca 8 grader till närmare 14 plusgrader på hemmaplan...

På hemmaplan packade Kicki om. Motorcykelns packväskor byttes mot sportbagen. Hennes bror kom snart och hämtade henne för vidare färd mot Södertälje. Själv gick jag en promenad till affären innan jag slog mig till ro för en skön hemmakväll. Avkopplande med bland annat hockey-WM som attraktion, hindrandes tidig sänggång...

Måndagen den 2 maj 2005: Denna dag bjöds jag ledighet. Om eftermiddagen åkte jag in till stan för att dansa Streetfunk. En bra lektion, som positivt nog bjöd en kortare stunds privatundervisning. Helt perfekt... Efteråt duschade jag innan jag åkte vidare till Ankis lägenhet. När väl Anki kom hem från sin ridning var det god tid för nattsömn...

Tisdagen den 3 maj 2005: Redan innan jag kom till jobbet hade jag förstått att trafikdagen skulle bjuda utmaningar. Eftersom jag skulle ha elev planerade jag in oss på bra bevakningsområden. Annars var jag egentligen schemalagd till gruppmöte och annan strötid. Nu tog jag mig istället an Katrineholmsplatsen eftersom ordinarie avlösning inte kommit fram i kollektivtrafikens problemhärdar. Dels en påkörningsolycka i Flemingsberg och dels problem med strömmatningen för tunnelbanan, åtminstone röda linjen enligt utsago... Snart skulle det dock visa sig att min elev för dagen skulle utebli pga sjukdom...

Efter arbetsdagens slut, (inte allt för arbetssam dag) åkte jag hem till Rotebro. Påbörjade pannkakslagande efter ett kort butiksbesök. Anki anlände strax därefter... Kvällen förblev sedan lungt avnjuten framför såväl dator som TV, allt styrt ifrån soffan...

Onsdagen den 4 maj 2005: Vaknade upp till en skön födelsedag. Presenter iform av BOUNCE-biljett och skjorta hade jag redan mottagit från Anki, kvällen före. Anki var sedan länge på sitt jobb. För egen del sysselsatte jag mig främst med dagboksskrivande under dagen. Eftermiddagen fick bjuda middagssömn och uppladdning inför arbetsnatten.

När kvällen var kommen åkte jag mot Karlaplan. Fick för första gången se Ankis nya lägenhet. En lya hon just denna dag fått tillträde till. Lägenheten var ljus och fin med underbar utsikt över en del av Tessinparken. Det mindre av rummen har jag visserligen svårt att känna myskänslor inför, men så länge detta inte blir sovrum (vilket det riskerar att bli) finns nog trivseln kvar. Å andra sidan är det skönt att inte vara den direkt pådrivande faktorn. Själv har jag nog en idé om hur jag skulle nyttja lägenheten, men jag tror Anki gärna väljar andra planlösningar... Vi får väl se...

Direkt efter lägenhetsinspektionen begav jag mig till jobbet. Bortsett från bristfälligt planerade hastighetsnedsättningar (ej införda i körordersystemet) och bristfällig information till trafikutövarna (instängda tåg på Västerås personbangård ett par dygn) var allt frid och fröjd. Ett inledningsvis lugnt nattpass...

Torsdagen den 5 maj 2005: Efter arbetsnatten åkte jag hem för att sova. Anki och hennes föräldrar flyttade såpass effektivt att jag inte hann ansluta till flyttstyrkan. Istället kunde jag sova ut ytterligare någon timma i min sköna säng. Direkt efter avslutad möbelflytt följde Anki med sina föräldrar till Landstället utanför Nynäshamn. Själv fick jag också lust att åka dit, varför jag om kvällen drog iväg med min motorcykel längs riksväg 73. Bjöds en välsmakande kopp te, smörgås och sockerkaka efter ankomsten.

Fredagen den 6 maj 2005: Efter en skön morgon med soligt väder i Nynäshamnstrakten siktade jag på att ge mig av mot stan och jobbet med ca två timmars marginal. Ett klokt drag i och med att jag även valde de mindre vägarna över Sorunda och Tumba för min hemfärd. Det enda egentliga stoppet gjordes för tankning i inledningsskedet.
   Väl på jobbet hade jag inte direkt någon stor tidsmarginal att spela med. När jag kastade mig in i duschen hade jag endast nio minuter kvar till tjänstgöringstidens början. Men med en snillrik uppdelning av tiden i tvåminutersperioder lyckades jag bli riktigt effektiv. Vid rätt avlösningstid var jag på plats operativt...

Efter arbetsdagen tog jag motorcykeln hem. Förberedelserna inför lördagens bjudning inleddes mer eller mindre omedelbart efter hemkomsten.

Lördagen den 7 maj 2005: Var på benen relativt tidigt. Städade och röjde relativt effektivt i lägenheten. Anki anlände från nynäshamn vid lunchtid. Mina föräldrar var inbjudna på födelsedagsfika vid 14-tiden. Det blev en trevlig tillställning och samvaro som fick spegla två födelsedagsfiranden. Dels ett kalas för 2004 och årets för 2005. Under ett par timmars tid satt vi och snackade, fikade och myste, innan det var dags för mig att sova middag igen, före nattens arbete.

Söndagen den 8 maj 2005: Efter mitt lugna helgnattpass sov jag ut hos Anki. Blev väckt efter lunchtid för att göra lite nytta, för att vara lite hjälpsam. Vilade sedan ånyo och laddade inför ytterligare en ny arbetsnatt...

Måndagen den 9 maj 2005: Efter arbetsnatten sov jag ut hemma. Om eftermiddagen åkte jag in till stan i lagom tid för att hinna med en kopp kaffe innan Streetfunk-kursen. Kände mig allmänt degig, men piggnade mot alla odds till under själva kursen. Hade riktigt roligt och njöt av en stor dos fokus. En känsla som verkligen gav mig mersmak... Kunde senare njuta av en hemmakväll...

Tisdagen den 10 maj 2005: Efter en morgon i hemmet bjöds en arbetseftermiddag. Kunde glädja mig åt en spontant given kommentar i korridorerna gällande helgens rapportskrivande. Och visst, mailboxen hade en hel del reaktioner med indikationer på att fakta nått rätt instanser. Kvällen spenderades hos Anki, på Skeppargatan.

Onsdagen den 11 maj 2005: Åkte från Ankis lägenhet om mogonen för att arbeta en dagtur. Hela dagen präglades av stor personalbrist, något som gjorde att jag flitigt nyttjades till att övervaka "Kolbäcksplatsen". Antalet samtal och noteringar fyllde snabbt ett antal sidor i min filofax. Under tiden för min lunch fick min kollega jobba för oss båda. Men vi försökte välja en någorlunda lugn tid för detta lunchuppehåll. Jag hade hur som helst en riktigt rolig arbetsdag som under en sista timma bröt av med en lugn "Uppsalaplats", Såpass lugnt att jag direkt blev rastlös.

När jag lämnade jobbet var jag riktigt trött. En lugn hemmakväll var att vänta...

Torsdagen den 12 maj 2005: Under min promenad till tåget kände jag hur ovanligt det nuförtiden var med denna morgontidiga promenad. En promenad i mer eller mindre tyst utomhusmiljö. Väl på jobbet trafikledde jag min hemmabana under morgontimmarna. Fick ganska snart ett spårledningsfel på Häggvik station. Valde därmed att tränga ihop sydgående trafik på nedspår två, med vissa förseningar som följd. Blev dock nöjd med trafikeringsresultatet och effektiviteten till dess att spårledningsfelet avhjälpts. Det visade sig vara ett "lock" i en växel som låg lite lös och som kortslöt då och då.

Efter arbetsdagens slut åkte jag hem till Rotebro. När det sedan blev dags för återfärd mot stan, mot dansklubbens, träffade jag överraskande Sandras kusin Marie på bussen. Tillsammans med henne och hennes pojkvän fortsatte färden, diskussionerna och sällskapet vidare mot Karlberg. För egen del bytte jag inte färdmedel förrän vid centralen. Den sociala danskvällen på Nackswinget var till stor belåtenhet. Efteråt åkte Anki och jag gemensamt ut till Rotebro...

Fredagen den 13 maj 2005: När Anki gick upp om morgonen var jag fortfarande trött. Sov vidare ytterligare ett par timmar och firade min lediga dag. Vid lunchtid var jag dock både kreativ och nyttig. Tvättade effektivt all min tvätt. Under torktiden tog jag min motorcykel för en utflykt till MC-butiken, där motorcykeln ursprungligen inköpts. Hade för avsikt att boka en extrakontroll av en bromsventil och jordningskabel, på uppmaning via ett brev från HONDA. Dock var service-personalen tydliga med att kontrollen lämpligtvis skulle vänta till 1200-milaservicen, dvs om ungefär 160 mil. Efter att servicepersonalen läst brevet och betonat dess ringa grad av akuthet, gav jag mig iväg på en utflykt via Arlanda och hem. Det var ett riktigt skönt mc-väder. Ett rådjur hoppade över vägen på behörigt avstånd, ca 1500m, varvid jag försökte klura ut hur man lättast kunde varna motriktad trafik. Just denna gång behövdes dock inga varningssignaler...

Tog hand om all min tvätt efter motorcykelfärden. Kvällen bjöd senare på dans till GAMBLERS på Mälarsalens dansgolv. Trevligt nog fick jag sällskap av Linda på den buss jag spontant klev på vid Stockholm södra. Ett perfekt möte och en underbar vän att njuta de första danserna tillsammans med, i synnerhet då Anki annonserat att hon skulle bli sen...

Lördagen den 14 maj 2005: Anki hade lånat bilen varvid vi nyttjade den till hemfärden från Mälarsalen. Efter sömn i Rotebro och betalkortsaktivering för Ankis del via min dator begav vi oss ut på en heldags affärsrunda. Vi startade med Stalands-möbler, KOM köpcentrum. På IKEA i Barkarby mötte vi ett par kända dansansikten. Fler som trots det underbara utomhusvädret valde att prova möbler och strosa runt inomhus. En kopp kaffe hade jag avnjutit direkt vid ankomsten till IKEA, men trots detta började hungerna bita efter en tid i sängar och soffor runt om i varuhuset. MAX blev det rätta alternativtet innan vidare färd till trädgårdsavdelningar och andra sängaffärer. När väl en ny säng till Ankis nya lägenhet var beställd hade det hunnit bli sen eftermiddag. SÄNGJÄTTEN hade bara öppet ett fåtal minuter efter vår ankomst. Men vi hann få en mycket trevlig och lagom lång sänggenomgång för att ha tillräckligt med beslutsunderlag. STALANDS fick till slut leveransuppdraget av Anki...

Kvällen spenderade vi hos Anki. Sverige spelade en avgörande WM-match mot Tjeckien, som till slut Tjeckien vann med 3 - 2 efter förlängning. En mycket välspelad match som jag nog tycker att Sverige borde ha tagit hem. Hur som helst gav matchen njutning tillsammans med sallad, kreps och chokladkaka som efterrätt.

Söndagen den 15 maj 2005: Klockan var inte mer än lite drygt åtta på morgonen när jag begav mig hemåt. Med en IKEA-kasse i handen tog jag pendeltåget hem för att kunna närvara på bostadsrättsföreningens städdag. Det kändes bra att åter igen vara på hemmaplan under vårstädningen. De senaste åren har jag haft saker inplanerade samtidigt, alternativt arbetat samtidigt.
   På min lott föll bland annat att gräva ner en papperskorg som tjälen sett till att lyfta vid uppfrysningstillfället. Därefter hjälpte jag till med insamlandet av sopsäckar, främst grenar och ris som sedan med släpvagn kördes iväg till avfallsanläggningen i Upplandsväsby.

Om kvällen kom Anki ut till mig från Nynäshamn. Gemensamt tog vi en sväng med motorcykeln (via Vaxmora) till mina föräldrar. Vi bjöds på te under tiden som vi kopplade av med WM-hockeyfinalen, Tjeckien-Canada. En match som Tjeckien vann mycket välförtjänt och snyggt. Anki kunde till mina föräldrars glädje passa på att leverera ett antal tomatplantor.

Måndagen den 16 maj 2005: Åkte iväg hemifrån före Anki. Detta för tidig tjänstgöring. Under eftermiddagen åkte jag hem för att hämta min motorcykel. Kvällen bjöd en mycket trevlig middag tillsammans med delar av det skidgäng som utgjorde "grupp 21" i Agentire. Efter avnjutande av en skipperburgare åkte jag vidare hem till Fia. Där hade jag en trevlig och avkopplande kväll, till dess jag återvände norrut med min motorcykel i vad som jag minns som ett svagt regn...

Tisdagen den 17 maj 2005: Citypendeln hade kommit ut med sin personaltidning lagom till denna dag. Fick därför höra att jag var en bra linslus. Att bilden varit lyckad. Om kvällen fick jag även tillfälle att läsa artikeln under den modelljärnvägskväll jag åkt ut till med motorcykeln. Kvällen bjöd på ett intressant förprov av en tidtabellskörning, dock utan klocka och med huvudinriktning på godstrafik.
   Via lite omvägar, bland annat via Täby Kyrkby tog jag motorcykeln hem från Vallentuna. En trevlig tur, även om jag inte direkt tänkt mig att köra på vissa bäcksvarta vägpartier före Enebyberg.

Onsdagen den 18 maj 2005: Resan till arbetsplatsen företogs från hemmet. Dagen i sig har inte lämnat några speciella minnesbilder, så det återstår att gissa vad jag gjorde under eftermiddagen och kvällen...

Torsdagen den 19 maj 2005: Hade bytt till mig en tidig arbetstur för att kunna vara med helhjärtat på den sociala danskvällen på Nackswinget. Efter middagssömn i hemmet var det dags för kommunal färd till dansen. Anki och jag gjorde sedan gemensam färd till henne efteråt...

Fredagen den 20 maj 2005: Med buss från Anki kom jag till jobbet för en tidig arbetsdag. Hela arbetspasset förflöt lugnt fram. Eftermiddagen kunde jag spendera hemmap, innan det strax efter klockan 17.00 blev dags för bilhämtning. Karianne och Anki hämtades upp vid Gullmarsplan. Rebecka fick en chans att medfölja då hon kom iväg från jobbet i grevens tid. Vi hämtade upp henne utanför sin arbetsplats nära Vikingterminalen.

Vår resa företogs för att få dansa till BLENDER och ZLIPS i Linköping, på Cupolen. Dagens ris fick jag tillfälle att irritera mig på i garderoben. Garderobspersonalen kastade tillbaka den tjuga jag ifrågasatte som avgift med kommentarer om att jag inte hade råd att betala deras redan usla lön. Tråkigt när sådana tankar går ut över gästerna. Jag ifrågasatte bara varför han helt plötsligt utan motivering skulle ha dubbel avgift av mig. Själva danskvällen blev bra, utan jäkt och stress i uppbjudandet. Anki och jag började återfå en gemensam dansrytm, rytm som saknats en tid. De snabbaste låtarna fick vi dock inte att fungera helt...

Lördagen den 21 maj 2005: Det blev självklart en nattlig hemfärd för Anki, Rebecka, Karianne och mig från Cupolen, Linköping, och den underbara dansen till BLENDER och ZLIPS. Morgonen bjöd sedan vacker gryning och skjutsande både till Trollbäcken och Saltsjöbaden innan Anki och jag kunde parkera hos Anki. Klockan visade då på strax före sex om morgonen...

Efter ett par timmars sömn försökte Anki och jag göra nytta i Ankis nya lägenhet. Vi startade med montering av ett IKEA köksskåp, naturligtvis med vissa misstag inkluderade. Efter kort sömn, mat och dusch påbörjade vi avfärd till Skultuna och dansen till BLENDER. Anki och jag stannade till vid Hummelsta för att få lite mat i magen. Jag beställde en välsmakande SUPERSTAR. Dansen var mycket trevlig. Startade tidigt med en kopp kaffe för att få lite sting i dansen. Och kvällen växte till dess att jag började bli riktigt trött. Inte förrän sista dansen lyckades jag få dansa med en av mina inspirationskällor, Carro. En bra avslutning på en danskväll som blandats upp med riktigt underbara mysinslag.

Söndagen den 22 maj 2005: Njöt en trevlig nattlig hemfärd från Skultuna och BLENDER. Det var en hel del dimma att forcera, men jag trivdes bakom ratten njutandes god musik. SMSade även Carro efter hemkomsten för att önska henne fortsatt god färd. Hon slapp visserligen att köra, men hade ännu ett antal mil kvar att åka mot Hudik, vid det laget...

Anki betalade räkningar om förmiddagen. Om eftermiddagen åkte vi gemensamt in till stan. Jag hade ett centralt planerat möte tillsammans med några vänner. Hoppade över min tänkta kopp kaffe och bytte ut den mot en smarrig blåbärsdryck.
   Duschade sedan hos Anki innan det blev dags för färd mot Yesterday. Caisa och Pelle hämtades först. Med oss följde även Dennis, upphämtad vid bussterminalen Danderyd. Dansen till BOOGART blev ytterligare god danskväll, en i raden. Men före pausen hade jag en trist inställning till dansäventyret. Hade vant mig vid att kunna strosa runt lite mellan danserna, men det fungerade inte alls nu. Blev gång på gång uppbjuden av partners som inte direkt hade min högsta ranking för kvällen. Efter ett behövligt breake, en fikapause, tog jag tag i uppbjudningskänslan och kom på god fot med både danser och uppbjudningar...

Dennis och Anki skjutsades först in till stan. När övriga skjutsats hem sov jag ut på hemmaplan.

Måndagen den 23 maj 2005: Ensam hemma gick jag upp tidigt. Hade bytt till mig en morgontur. Sov som vanligt under pendeltågsfärden in till stan. En riktigt njutningsbar sömn, som dock utgick från Norrviken just denna morgon. Själva arbetsdagen blev relativt lung för min del, även om ett par oförklarliga och återkommande linjelåsningar förbryllade tågvägsläggningen söderut genom Nyckelsjön...
   Efter ett polisingripande och trafikavstängning i Spånga fick jag visserligen jobba lite extra för att köra optimalt på både upp- och nedspår. I själva verket hade jag precis avslutat en minst lika snygg körning med höger-högerkörningar och förbigångar mellan Kungsängen- Bålsta vidare mot Enköping. Utan några egentliga förseningsminuterar hade jag till slut fått tågen i den ordning de ursprungligen var avsedda att ha, en bedrift som jag inte riktigt vågade tro på när jag drog upp riktlinjerna och provade växlarna i förtid...

Väl hemma igen sov jag middag. Därefter var det dags att ta motorcykeln till Streetfunk-kursen. Tyvärr missbedömde jag köerna in mot stan såpass att jag var drygt tjugo minuter sen redan då motorcykeln parkerats. Bäde länge och väl stod jag kvar vid motorcykeln utan att veta vad jag skulle nyttja tiden till. Kursen var ingen idé att ansluta till. Selekterade mellan tänkbara aktiviteter och fann två vänner vara högt upp på listan, tillsammans med fortsatt motorcykelåkande och matintag. Det blev till slut en kombination som bröt känslan av "antiklimax".
   Motorcykelturen blev nu en underbar avkoppling, speciellt som jag inte satte upp några exakta resmål. I själva verket var det nog räddningen, eftersom jag egentligen hade så många resmål i huvudet, att det var omöjligt att välja rationellt. Hade jag varit ledig någon dag, hade nog färden kunnat bli lång. Nu fick hungern och bränslepåfyllnad styra mitt stopp vid Mc Donalds Skarpnäck. En skön avkoppling i en lite nyckfull men mysig väderlek med god värme och duggregn.
   Innan jag åter igen nådde hemmet hade jag skakat av mig en del av min sällskapssjukhet genom telefonsamtal till tjejkompisarna på kvällens ihopsatta "två-i-topplista". Nära nog hemma fick jag en ny ingivelse. Nyttjade även utflykten till ett kortare besök hos mina föräldrar. Ville tacka för helgens perfekta billån.

Kvällen blev slutligen lugn i hemmet, delvis framför datorn...

Tisdagen den 24 maj 2005: Spenderade nattens timmar i mitt hem. Var i vanlig ordning uppe aningen lite för länge, men sov riktigt gott när det väl behövdes. Under promenaden till stationen såg man verkningarna av hantverkarnas utomhusaktiviteter. Min balkong förblev orörd under hela dygnet, men balkongerna ut mot gatan saknade nu räcken, nakna och kala.

Eftersom jag kunde förmodas ha ett par lugna morgontimmar, (till förfogande mellan 06.30 och 08.30), inhandlade jag frukostingredienser. Smör, ost, tomater och korv gjorde min frukoststund framför TVn riktigt njutbar. När det vid 08.30-tiden blev lunchdags ställde jag sovklockan på ringning och tog plats i kökssoffan.
   Dagen fortsatte sedan i behagligt tempo. Åkte på studiebesök till tågklarerarna i Södertälje hamn. Ett trevligt avbrott i vardagen, men i övrigt inga nyheter för mig. Praktiserade ju trots allt där under två dagar hösten 1999.

Under hemfärden från Södertälje hamn åkte jag för första gången över nya Årstabron, (uppspår). Ett par timmar senare skulle jag sedan även få se samma spår från förarhytten. Efter en kort visit på jobbet åkte jag till Älvsjö för att möta upp "Blomman" vid Älvsjö-depån. Med tåg 92954 tog vi oss som tjänstetåg i makligt tempo till Bålsta. Väl i Bålsta utförde vi den tillkoppling av enheter som stod på programmet. Därefter passåkte vi tillbaka till Centralen, lagom för att passa in "Blommans" lunchrast. En god pastamiddag avnjöts vid den övre hallens restaurant.

Eftermiddagen i övrigt spenderades sedan i hemmet. Betalade räkningar, vilket skulle sluka hela inkomsten i ett nafs påföljande dag. Anki kom hem och kvällen spenderades i hög grad framför TVn. Discovery- program om såväl motorcyklar och flygkrascher. Mycket intressant rakt igenom...

Onsdagen den 25 maj 2005: Dagen bjöd njutning i form av ledig dag. Egentligen var min fridag inplanerad till torsdagen, men turfördelningen såg vinster i att ha mig ledig denna dag istället, något som inte jag hade någonting emot. Om kvällen åkte jag över till Anki. Efter att ha burit saker mellan hennes lägenheter kunde vi njuta av lite chokladkaka sittandes i TV-soffan. Därefter sömn...

Torsdagen den 26 maj 2005: Om morgonen tog jag bussen från Anki. Kändes lite ovanligt för att vara tidig tjänstgöring. Har i mångt och mycket nyttjat motorcykeln den senaste tiden. Eftermiddagen bjöd sedan även lite övertidstjänstgöring, innan det blev dags att hämta motorcykeln på hemmaplan.

Den exteriöra delen av lägenheten hade fått sig en rejäl ansiktslyftning. Balkongens räcken var nyutbytta. Ett lyft att inte längre ha trä som långsamt ruttnar allt eftersom tiden går. Med motorcykel förflyttade jag mig snart vidare till dansklubben. Där bjöds dansbingo och en underbar stämning. En av de bästa danskvällarna på året... Efteråt blev det naturlig tid för mingel, bland annat representerad av Nanna och Rebecka mfl. Jonas stannade ett tag och nyttjade bastun tillsammans med mig, annars ansåg de övriga att det räckte med lokalens naturliga dansbastuvärmealstring. När sedan Jonas givit sig av tog jag mig tid för mina städuppgifter. Natten var kommen och klockan visade 01.03 när jag gav mig av genom Stockholms förorter på motorcykel...

Fredagen den 27 maj 2005: Dygnet var en timma gammal när jag lämnade dansklubben. Då hade jag både bastat och städat färdigt. Kryssade fram genom ett flertal Stockholmsförorter under min motorcykelresa hem. En lugn trafikrytm, som nästan upplevdes extra vaksam bakifrån. Inledningsvis kändes det som om det kunde vara polisbilar som på behörigt avstånd bromsade upp och la sig spanandes bakom. Men snart drog jag slutsatsen att det kunde vara min klädsel som gjorde bilisterna lite extra försiktiga. Hade trätt på mig min neonfärgade reflexväst för att synas lite extra. En väst som vid närmare eftertanke liknar just polisens reflexvästar, bortsett från reflextexten. Väl hemma förblev jag uppe ytterligare en stund, framför datorn...

Efter en skön sovmorgon, dock ej fullt utnyttjad, åkte jag in för att ha ett av de lite tyngre passen i min schemarundgång. Denna fredagseftermiddag och kväll blev en av de mer påfrestande och mentalt tunga passen på länge...

Mycket av arbetsturens och kvällstrafikens flyt längs Katrineholmsbanan har jag slutligen mina kollegor att tacka för. Uppmärksamma iakttaganden som med små mariginaler gav en möjlighet att ge trafiken ett någorlunda godtagbart flyt. Under en stor del av eftermiddagen jobbade jag i ren motvind. Sena X2000-tåg från både Göteborg och Malmö varvat med framför allt ett sent och nämnvärt godståg från Stockholmstrakten.
   Jag önskar att det var lätt att återge en rättvisande bild av trafikledningsarbetet när man är som mest pressad, men tyvärr är det riktigt svårt att beskriva hur intensiv eftermiddags- och kvällstrafiken kan vara. Men en sak är säker: Tiden räcker inte riktigt till om man samtidigt som sena tåg ska ha ordergivning om extra uppehåll, balisfelsfaktainsamling, tågfaktasökning och telefonsamtal.
 
Kanske borde man jämföra det med skillnaden mellan att spela ett flipperspel med en respektive flera bollar samtidigt? Finns simultanförmågan? Enkelt??? Lägg dessutom till en kunnig men oinsatt person som via mobiltelefon simultant och ivrigt ger tydliga instruktioner!?!! Enkelt??!!?!!???
 
   Att telefonsamtalsfrekvensen hålls låg och att samtalen förblir korta och tydliga är i högsta grad viktigt för att få tid till kvalitativ trafikledning. Jag tror inte många förare förstår hur pass viktig det är och hurpass mycket koncentration som krävs för att hålla tjugotalet tåg i olika hastigheter på rätt bandel vid rätt tillfälle och med rätt tidsmariginal till övrig trafik. I synnerhet saknas förståelsen hos de förare (TACK OCH LOV FÅ TILL ANTALET) som högst enträget och ivrigt ska klaga över sin situation (om hur länge de varit i tjänst, hur mycket de har kämpat och hur mycket de har kvar att kämpa) när de enligt alla givna trafikeringsrekommendationer mist sin prioritet och sitt tidtabellsläge.

I dagens mest betungande fall lyckades jag hålla ett första klagomålssamtal "tycka-synd-om-samtal" någorlunda kort. Men när samma förare en halvtimma senare, vid nästa förbigång i stillastående, skulle dra samma "tycka-synd-om-story", kände jag mig tvungen att i preventivt syfte förklara ett och annat. Ju mer han försökte övertyga om vilken prioritet han ansåg sig kunna kräva, ju fler klara bevis framkom för att det inte fanns en chans att ha ett godståg som hans i den riktigt täta fredagsrusningstrafiken. För mig räckte det mer än väl att jag tvingades försena ett X2000-tåg med sex minuter i ett redan tidtabellstekniskt trångt men välplanerat och trafikeringsbart läge, inkluderat rullande förbigång och högerspårskörning. Detta trots allt tal om hur väl hans 100 km/h snabba godtåg kunde mäta sig med övrig trafik. X2000 har visserligen en lång accelerationssträcka, men fortfarande ingenting mot detta sega godstågs karaktär, med toppfart långt under motorvagnstågens 200 km/h. Argumentet att han körde så pass snabbt att pendeltåget mellan Järna och Gnesta bara hade varit ivägen gav föga positivism...
   Slutligen fick godstågsföraren även möjlighet att i vårt andra samtal konfronteras med min syn på hans "övertygande framfart". Precis som jag hade antagit, hade han lyckats bromsa fast tåget ordentligt vid en av inbromsningarna. Därav förseningarna för bakomvarande trafik. Tyvärr tror jag inte min redogörelse nådde ända fram. Min preventiva avsikt att minska mängden tidsödande, koncentrations- och trafikledningsförsvårande samtal för framtiden tror jag misslyckades. I vissa förares ögon är allt omöjligt fullt möjligt, med risk för att vi tågklarerare (med samma ögon sett) utgör det enda hindret.
   Tyvärr anhopades snabbt mina arbetsuppgifter till nya förseningshärdar varvid jag "för tidigt" tvingades avstyra vidare samtalstid. Men han hade ju redan sin syn klar för sig, trots det omöjliga, omöjliga att tillrättavisa...

Nattavlösningen kom som en befrielse. Då hade jag visserligen hunnit få ordning på en hel del av trafiken. Men inte utan fortsatta bekymmer...
   Efter en kopp kaffe i soffan, en dusch och danskvällsförberedelser, gav jag mig av till Mälarsalen. BLENDER spelade bra. Min danslust var det lite si och så med. Någonstans inombords fanns en stark längtan efter tystnad, avkoppling, lugn och ro. Det var ytterst knappt jag lyckades släppa arbetstankarna i sin helhet. Men vissa tjejer fick mig ändå att glömma... Och när sedan sista dansen kom var jag rejält fysiskt trött och fullt ut socialt anpassad. Det slutade med en tids pratstund utanför Mälarsalens port tillsammans med både Gustav, Ulrik, Rebecka och Anki. En nattlig promenad tillsammans med tjejerna till Mc Donalds Slussen fick sedan avsluta en bra kväll och vacker lördagsmorgonsgryning...

Lördagen den 28 maj 2005: Efter vårt nattliga besök på Mc Donalds, (tillsammans med Anki och Rebecka), åkte vi hem till Anki. Under förmiddagen begav vi oss till centralen i god tid för att hinna införskaffa min morgonkopp med kaffe innan avfärd med pendeltåg mot Nynäshamn. Redan på plattformen insåg jag att fler kändisar skulle med nynäspendeln. En riktig järnvägsentusiast från modelljärnvägsklubben skulle ned till nynäshamns järnvägsmuseum för att bidra med sitt yrkeskunnande. Söndagen skulle komma att bjuda på ångtågsutflykt. Anki och jag inriktade oss istället på båtaktiviteter. Väl nere vid Nynäs havsbad, blev vi välkomndade av Ankis föräldrar. De närmaste timmarna bjöd sedan intressant påmastningsarbete. Lite pyssel men väl förberett...

Vid 14-tiden, lagom till dess det började regna, åkte vi ut till Ankis landställe. Efter en god middag satte jag mig vid datorn för att skriva dagbok. Gemytligt småpyssel, samtidig som de andra satt framför TVn.

Söndagen den 29 maj 2005: Anki och jag var uppstigna vid 07.40-tiden för att tidigt kunna ta oss till stan. Vi blev inskjutsade till Nynäs i god tid för att kunna närvara vid "Blommans" tågankomst. I och med hemfärden fick nu Anki också tillfälle att se förarmiljön. I det här fallet visserligen en vanligt trång X1a, men ändå. Naturupplevelsen är ju ändå lite utöver det normala. För mig blev det ännu en givande linjekännedomsfärd, åter igen över nya Årstabron, uppspår (U1).

Tog farväl av Anki på centralen och fortsatte själv hemåt efter ett "behovsuppehåll". Ankis huvudsyssla för dagen skulle bjuda städning av gamla lägenheten. För egen del handlade det mest om att samla ihop lite sömntimmar och ladda inför den stundande arbetsnatten...

Måndagen den 30 maj 2005: Arbetsnatten blev till slut ganska lung. Troligtvis mycket beroende på att vi delade upp och bevakade sydfjärren gemensamt hela natten. På väg hem var jag mycket nära att bli träffad av två enorma fågelskitsblaffor. Kanske var det instinktivt som jag tog ett steg något åt sidan, kanske var det redan efter markträffen, jag vet inte? Hur som helst kunde jag bara konstatera att asfalten blev rejält vit. Själv kunde jag endast finna två mycket små märken på ryggsäckens bärremmar. Med andra ord ytterst lyckosam träff.

Gick inte omedelbart till sängs, men sov relativt mycket under dagen. Om kvällen åkte jag till Kista för ett litet kompismöte med samtida mat. En perfekt uppladdning inför den kommande arbetsnatten, en natt som jag laddade ytterligare för med en timmas sömn i soffan före avbytartid.

Tisdagen den 31 maj 2005: Arbetsnattens tjugoåtta banarbetsanordningar tog hårt på mina krafter. Först vid 04.30-tiden var jag ikapp med alla arbetsuppgifter, grafning och rapportering med mera. Då hade även samtalsfrekvensen minskat drastiskt. När det var som värst var jag tvungen att acceptera vissa minder tågförseningar eftersom jag inte hade en chans att hinna med alla anordningar som stod på kö att tas ut. I vanlig ordning mängder av prioriteringar att ta ställning till för att få allt att fungera, för att utnyttja det enda av fyra spår optimalt mellan Kummelby och Skavstaby.

Innnan hemfärd från jobbet tog jag mig en promenad till COOP NÄRA vid T-centralen. Inhandlade perfekta ingredienser för en bra frukost i hemmet, något som behövdes för en god sömn.
   Efter ett par timmars sömn gick jag upp för att sortera tvätt och tillbringa tid i tvättstugan. Kunde boka en perfekt tvättid mellan klockan 13.00 och 16.00, som nyttjades flitigt. När radiostationen presenterade för mycket reklam började jag ratta in en annan kanal. Hade lyckan att finna en flygtrafikledningsfrekvens med extremt bra mottagning. Denna lyssnade jag på under större delen av tvättsorteringen och tvättvikningen. En lite udda upptäckt gjorde jag dock. Vid de tillfällen jag satt helt stilla, då ljuset automatiskt slocknade, försvann radiobruset och med största sannolikhet själva samtalsmottagningen. På något sätt verkade lysrören vara en slags katalysator för mottagandet av flygradiofrekvensen. Intressant men svårbekräftat...

Inspirerad av flygradiolyssnandet startade jag upp min flygsimulator under eftermiddagen. Hade dock inte ro i kroppen att fullfölja hela flygningen Frankfurt-Paris, då jag stundtals ansåg mig lite för vinglig i höjdled. Allt i jämförelse med de senaste veckornas annars perfekta flygningar. Istället gjorde jag mig redo för en kväll hos Anki. Även hon hade tvättid under kvällen och kombinerade det med en första slutstädning av den gamla lägenheten. Den lägenheten skulle åter ut på visning då den första köparen ej godkänts av föreningen.

Till Anki kom jag med motorcykelns hjälp en stund efter klockan 21.00. I TV-soffan njöt vi god chokladkaka till bilderna av flyghistoria och intressanta tekniska beskrivningar av både cylindermotorer och turbinmotorer på Discovery. Sömnen blev riktigt bra i soffan, då tältsängen kändes aningen för obekväm för två.

Onsdagen den 1 juni 2005: Hade en underbar sovmorgon, schemamässigt till 15.40. Redan vid niotiden började jag känna ett behov av att vara aktiv. Vid 10.30-tiden hade jag således gjort mig i ordning för en härlig motorcykelfärd. Inledde med lite oplanerat kryssande genom Stockholms gator. Därefter färd till Upplandsväsby för tidsbokning av 1200-milaservice (16/6). Resan fortsatte sedan till en av de underbart utformade utkiksplatåerna vid norra delen av Arlanda bana 01R. Platsen är perfekt placerad i förlängningen av tillhörande taxibana (till bana 01R) strax bortom en av de viadukter som byggts över vägen. Således är man samtidigt placerad precis invid en av de flitigast nyttjade taxibanorna. Det kanske roligaste var att man uppmärksammades av piloterna. Ett av de först observerade planen "Blue 1" satt ivrigt och vinkade i cockpit. Riktigt trevligt även om jag inte kände mig som en äkta flightspotter. Ett annat plan gissar jag kortvarigt drog på lite extra för att betona jetmotorernas ljud. Mäktigt i och med att man är placerad bara ca 80-100 meter från nämnda taxibana...

Färden fortsatte vidare mot Skepptuna, Gottröra och Rimbo. Efter lite sightseeing i just Rimbo valde jag ut att äta en god lunch vid restaurant i anslutning till ortens västligaste bensinmack. En god grillbiff med pommesfrites och bea-sås. Solen lyste stundtals, men någon extrem värme var det inte tal om. I och för sig fullt lagom för min åktur.
   Omedelbart efter lunchen gav jag mig av söderut på mycket vackra småvägar. Insåg att jag inte kunde vänta allt för länge med att leta upp europavägen igen, eftersom min arbetsdag skulle börja klockan 15.40. När väl E18 börjat nyttjas, efter Brottby, kände jag mig aningen klumpig i jämnhöjd med en mc-elev och dess lärare. Samtidig som den tillåtna hastigheten sänktes från 110 till 90 km/h såg jag fördelen med att ej längre ligga i omkörningsfilen. Problemet var bara att luckan jag planerat att nytta snabbt försvann när tempot försvann från de framförvarande bilarna. Jag kanske inte var någon bromsklots i sig, men känslan var sådan. Läraren passade direkt på att nyttja min frånvaro i omkörningsfilen. Eleven tvekade dock i det längsta innan han hängde på. Då var det redan ett antal bilar emellan dem. Samma sak hände sedan vid flera tillfällen, innan jag beslöt mig för att hålla mitt eget tempo och gå om mer effektivt.

Anlände till arbetsplatsen i lagom tid för att hinna duscha. Men inte med mer marginal än att jag satte mig operativt just vid avlösningstid. Arbetsdage blev dock helt enligt förväntningarna, bortsett ifrån att jag fick ringa polisen för att avlägsna sabotörer i traterna av Högdalen, ungdomar välbeskrivna av förarna. Direkt efter avslutat arbetspass åkte jag till Anki för att sova ut, om än i soffan i väntan på sängleverans...

Torsdagen den 2 juni 2005: Hade bytt arbetstur för att ha möjlighet att dansa på Hågelby. Men efter arbetsdagens slut lockade inte Hågelby. Åkte istället en del motorcykel under dagen och infann mig hos Anki om kvällen, inför ännu en kort natt och tidig fredagstjänstgöring...

Fredagen den 3 juni 2005: Hade en halvtimmas sovmorgon och började mitt pass klockan 06.30. Då hade jag nyttjat motorcykeln för färd från Anki. Senare på kvällen skulle det i en dans visa sig att jag varit igenkänd just under mc-parkeringsfasen.
   Kunde njuta av en riktigt trivsam tur vid Eskilstuna-platsen och en egenhändigt pysslig tur på Kungsängenplatsen. Den sistnämnda mest för att kunna lämna ut mer heltäckande och mer rimliga arbetstider åt ett par banarbetare. Jag tyckte det i huvudsak var intressantare att lägga krut på en fungerande och god trafikeringsmodell än att bevilja och avsluta ett A-arbete var femte minut i runda tal. Nu kunde jag prestera två obrutna halvtimmasperioder istället, med gott resultat utan mer än sekundvisa, knappt mätbara förseningar. Blev dock tidigt avlöst, varför jag inte helt fick fullfölja mina planer. Instruerade dock min efterträdare om alla förplanerade tågföringsdrag. Under den känsligaste fasen gav jag vissa ytterligare vinkar om vad som krävdes, innan jag fick ro att gå hem...

Det kändes skönt att slippa stressa hem från jobbet. MC-färden blev klart njutbarare av att turfördelningen önskat nyttja mina tjänser under morgontid istället för dagtid som schemat ursprungligen sa. Nu hann jag byta ut MCn mot bil hos mina föräldrar och sova lite innan jag om kvällen hämtade Anki i stan.
   Från början hade färden till Barva planerats med i det närmaste full bil, men förkylning och sjukdom reducerade oss till att bara vara Anki och jag som drog iväg, ivriga att få dansa...

Danskvällen blev superbra. ZLIPS spelade förstklassigt och för en lika bra och dansant skara dansare. Jag hade i princip roligt och trevligt från första till sista stund. Egentligen inga formsvackor alls. Därtill fick jag i princip dansa med de jag hade på önskelistan. Inte ens myggorna ville fästa sig vid mig. Satt i kortärmat under hela pausen utan att varken bli biten eller frysa. Många av mina vänner klagade annars på både mygg och köld. Kanske var det min signalorangefärgade tröja som gjorde giftigt avskräckande intryck på myggen???

Lördagen den 4 juni 2005: På något sett känns det att trycket hos ZLIPS ökar något för var spelning. Nu är det inte många spelningar kvar innan sångerskan Petra Rydgren slutar hos bandet. Enligt utsago ska Ölandsspelningen på Lundegård bli den sista. Hur som helst, nattens konsert och dans var underbar. Aningen utmattade tog Anki och jag oss tillbaka till bilen. Att säga att jag var i en drömdansstämning var inte fel. Allt hade i princip stämt under dansen, för både mig, Anki och de andra jag utmanat...

Hemfärden gick förhållandevis bra. Så länge jag var pigg trivdes jag bra bakom ratten, trots att vi bromsade hårt ifall en irrande grävling skulle ta det sista språnget tillbaka ut i vägbanan. Vid Södertälje sökte jag sovpause. Tror att vi stationerade oss på Statoilmackens parkering under en dryg timma innan jag åter igen var pigg. Då fortsatte vi färden ända hem till Rotebro. Lämnade av Anki hemma hos mig och bytte samtidigt om till mc-kläder. I skenet av en härlig morgons gryning åkte jag till mina föräldrar för att i tysthet byta tillbaka bilen mot min motorcykel. Sedan var det skönt att få komma hem till sängen...

När en bit av förmiddagen passerat åkte Anki själv in till stan. Själv sov jag vidare i jakt på sömn att ta igen. Först om kvällen, efter en lugn hemmadag, tog jag motorcykeln in till Anki. Strax efter ankomsten startade vi en skön promenad i grannskapet ner mot Värtan. Hungern blev plötsligt en plåga, men annars en perfekt promenad i gränstrakterna till riktigt njutbar kvällsvårvärme. När jag sedan fått lite föda i mig, i form av smörgåsar och mandeldaimtårta, var läget idealiskt för god sömn. Ännu med uppdelning mellan säng och soffa i väntan på efterlängtad sängleverans...

Söndagen den 5 juni 2005: Dagen hos Anki inleddes med lite hempyssel. Den mesta delen av förmiddagen spenderades åt en trevlig men lite invecklad IKEA-möbel, vars låsspärrar inte var helt enkla att genomskåda konstruktionen på, ens för en något avdankad maskiningenjör som jag...

Eftermiddagen kom snabbt och jag åkte över till mina föräldar för att göra ett sedvanligt byte mellan motorcykel och bil. Återvände direkt till Ankis lägenhet för att duscha och äta en bit mat. Kvällen skulle bjuda på non-stopdans till BLENDER och SCOTTS på Yesterday. Pelle och Caisa hämtades innan färden gick vidare via Upplandsväsby bort mot danspalatset.

Danskvällen blev helt underbar. Dansade tills jag var helt utmattad med riktiga dansess. Anki var också i toppform, så vi höll oss hårt aktiverade ända till sista extranumret var spelat. Det hann bli en del övertid...
   Hungern hade bitit sig fast i oss alla. Caisa och Pelle förordade en matjakt. Efter eget huvud styrde jag bilen genom skogarna förbi Täby Kyrkby och Vaxmora vidare mot Akalla och Barkarby. Målet var en MAX-restaurant. Tyvärr var vi lite sent ute, varför vi fick styra kosan mot Kista. Där hade vi lyckligtvis 25 minuter på oss innan stängningstillfället var inne. En god måltid spisades och avnjöts. Det jag inte lyckades erövra var den kopp kaffe som jag kände för efter maten...

Måndagen den 6 juni 2005: Nationaldagen hade startat i bil och med en matjakt efter underbar Nonstopdans till BLENDER och SCOTTS om söndagskvällen. Nattsömnen inhämtades i Rotebro, efter avlämnande av Caisa och Pelle. När vi om förmiddagen vaknade hade vi en trevlig motorcykelfärd framför oss. Via Tumba, Rosenhill och Sorunda kom vi strax efter lunchtid fram till Ankis landställe. Där bjöds vi kaffe med smörgås och annat gott. När jag sedan vid tvåtiden fortsatte min färd, på egen hand, fanns det mycket som talade för att det var sista gången jag såg hunden LANDOR vid liv. Det huggormsbett han ådragit sig ett par veckor tidigare hade satt sådana spår, bland annat leverskador, att avlivning var trolig och nära förestående. Sorgligt men samtidigt en befrielse från att tvingas se hur mycket jobbigare hans tillvaro var efter ormbettet...

Min motorcykelfärd fortsatte över till Södertälje. Där hade jag ett möte med en av dansklubbens eldsjälar, Bosse. Gemensamt skulle vi gå igenom alla mina fotoalbum för att scanna in de bilder som hade med dansklubbens historia och medlemmar att göra. Ett digert arbete som kom att pågå till efter midnatt, med avbrott för fika och pizza.

Tisdagen den 7 juni 2005: Vid 00.30-tiden påbörjade jag förberedelserna för avfärd från Bosses lägenhet i Södertälje. Alla fotoalbum var omsorgsfullt packade i dubbla plastpåsar. En trygghet i och med att det regnade ett stilla men ihållande regn utanför fönstret. Mitt största problem var att packa och se till att avfärden blev stilla och smidig. Något jag misslyckades med totalt...

Väl ute på gården, där motorcykeln stod vackert parkerad, inledde jag packandet. Det som kom att strida mot min minnesbild var att larmet aktiverats, (hade tänkt låta bli i alla fall...) Alltså, när jag packat första väskan och startade fyllandet av väska nummer två startade motorcykelns ljudliga larm. Något stressad startade jag en nyckelsökningsprocess som var föga logiskt metoderkänd. Letandet startade i den ficka jag alltid förvarar nyckeln, dock utan resultat. Andra fickor genomsöktes, (faktiskt metodiskt), men utan vare sig hopp eller tilltro. Det var någonting som saknades i mitt logiska tänkande. Jag visste det hela tiden som larmet tjöt. Att den omgivande bebyggelsen inte drog upp alla persienner och tände alla lampor förvånade mig en del. Men lättnaden var stor när larmet så småningom gjorde en pause. Då återvände också logiken, eftersom jag direkt kunde konstatera att nyckeln naturligtvis satt i den packväska som vid larmtillfället höll på att fyllas. Larmade av, tämligen lättad, och fortsatte packandet. Bosse hade vid det laget kommit ut på balkongen och undrat om det gick bra... Kanske med ett leende på läpparna... Det positiva i all missär var att jag fick en bekräftelse på larmets alla delfaser...

Hemresan gick i relativt lugnt tempo. Vägarna var lite småhala och försiktigheten därför stor där det ansågs nödvändigt. Eftersom nattens ljus var aningen begränsat hade jag utrustat mig med min gula reflexväst. Lite dumdristig var jag nog, men effektfullt var det, då jag irriterade mig på en bil som på motorvägens 90-sträcka skulle köra om till höger. I princip ensamma på den trefiliga vägen kunde jag inte se nödvändigheten i det tilltaget. Således gav jag en bestämd ljudbild med signalhornet följt av en distinkt markerande vänsterarm förd framåt ner till vågrät position i ett pekande med fingrarna tätt ihop rakt fram. Ett tecken som säkert såg ut att komma från en säker polismans hand. I övrigt avhöll jag mig ifrån att ge bilen någon ytterligare uppmärksamhet, (betydligt mindre till mods ensam på en hal motorväg, riktigt ensam...)
   Mitt mod stegrades först efter ett par minuter när jag såg att mitt tecken givit ett stabilt intryck på bilisten bredvid. Ifrån att nästan ha varit helt om, hade han slagit av på takten betydligt. Antingen låg han snett bakom mig eller helt jämsides med mig. Detta ända till det blev 70 km/h och tillåtet att passera på den högra sidan... Jag misstänker att han vid första temponedväxlingen gled bakom mig för att kontrollera om det stod "POLIS" på reflexvästen. Personligen tror jag nog att jag ska vara lite mer försiktig med att försöka påverka trafiken regelmässigt. Man vet ju aldrig vem man har att göra med...

Efter ett par timmars nattsömn i min egen lägenhet, for jag vidare till Ankis lägenhet för att ta emot leveransen av den efterlängtade sängen. Vid lunchtid var den levererad, effektivt i två stora paket. För egen del såg jag till att få lite middagssömn på plats, dock utnyttjandes soffan. Innan mitt nattpass åkte jag ut till dansklubben för att bidra med lite förrådsstädningshjälp. Visserligen bara ca en timma, men ändock. Därefter var jag tvungen att åka till jobbet, till min första arbetsnatt av två. En arbetsnatt som blev riktigt tung, allt eftersom tiden gick. Sympthom av en tilltagande förkylning gjorde sig tydligare för var timma som gick...

Onsdagen den 8 juni 2005: Arbetsnatten på Västeråsplatsen blev en utmattande historia. Det fungerade visserligen relativt bra, bortsett från några tillrättavisningar under natten banarbeten mellan Västerås västra och Dingtuna. Mitt största bekymmer var annars att näsan vid femtiden på morgonen var såpass täpt, att samtalen var svåra att hålla tydliga och effektiva. Snuvan lättade dock något i samband med att jag började röra på mig vid avlösningstid. Hur som helst en avlösning som var mycket välkommen. Jag behövde hem och sova. Mot mina principer åkte jag motorcykel hem efter ett nattpass, i tillräckligt god kondition för att känna mig trygg. Trötthetssympthom hade jag inga...

På hemmaplan bäddade jag ner mig ordentligt. Under de inledande sovpassen nyttade sängens ställbarhet, varvid näsans igenkorkningsgrad minskade avsevärt. Om eftermiddagen, (sov hela dagen), kunde jag således ligga horisontellt utan några bekymmer. När sedan arbetsnatten kom var jag riktigt utvilad. Natt nummer två blev klart behagligare. Största bekymret nu var torrhosta under hela natten...

Torsdagen den 9 juni 2005: Nattens arbetstempo passade mig utmärkt. Njöt riktigt mycket då jag slapp prata onödigt mycket i telefon. Hostan höll mig dessutom pigg, så jag hade gott om tid att fundera och förbereda både det ena och det andra...

Väl hemma sov jag åter igen mycket. Om eftermiddagen fick jag dock en positiv städkick. Hann därför pyssla en hel del, mycket effektivt, från det att jag och Anki planerade hennes ankomst och till dess hon dök upp. Även disken hann jag komma långt med. En riktig lättnad...

Under kvällen njöt vi av kyckling och sallad, olja och vinäger, samt underbart nybakat bröd, framför TVn. En mysig kväll som i rimlig tid avslutades med sömn...

Fredagen den 10 juni 2005: Redan vid tretiden på natten började jag visa tecken på pigghet. Röjde diskstället från disk innan jag åter igen önskade koppla av och sova. Vid halv femtiden kom nästa vakna ryck... Då gick jag till tvättstugan för att tvätta, lägga in tvätt inledningsvis. Sov därefter åter igen gott.

Åt för en gångs skull frukost samtidigt som Anki. Tog därefter mig tid för att hänga tvätten i torkskåpet. Efter ytterligare en sovpause vek jag tvätten och förblev upprätt, i vaket tillstånd. Fortsatte med hemmets småpyssel en del, men tog det allmänt lugnt under dagen. När eftermiddagen kom tog jag motorcykeln över till mina föräldrar. Inhämtade ett lagom lass rabarberstänger innan jag fortsatte till Coop Forum. Där inköptes resten av ingredienserna till de två rabarberpajer som tillagades under kvällen. En pajform av dessa kyldes måttligt innan den transportförpackades i aluminiumfolie, tidningspapper och påsar. När även den andra pajen var färdiggräddad begav jag mig iväg mot stan och Anki...

Under parkeringsfasen kom jag i samspråk med en munter, glädjespridande och omedelbart fängslande tjej. Samtalet varade bara i ett fåtal sekunder, men jag hade bilden klar för mig. Det kunde vara någon (man kan ha fel???) som skulle kunna vara rätt pusselbit i vänskapskretsen. Alltså, det kändes som om allt inte hann bli sagt... Men kanske tillräckligt mycket för att inte för all framtid ha mist kontakten?

Pajen kom väl till pass under den tid som fanns kvar i vaket tillstånd. Anki grundade med ett par smörgåsar, innan huvudmåltiden (efterrätten) dukades upp. Ett verkligt tecken på sommar, paj och glass (trots nederbörd utanför fönstret). Innan jag gick och la mig samlade jag tillräckligt mycket fakta för att få iväg ett detektivmässigt SMS. Sov sedan gott, för första gången i Ankis fina nya säng...

Lördagen den 11 juni 2005: Anki var tidigt på benen. Själv hade jag åter igen tydliga förkylningssympthom, varför jag valde att vila ytterligare en tid.
   Efter lite frukost gav jag mig ut på stan. Egentligen bara närområdet. Målet var järnaffären vid Karlaplan. Sökte maskinskruv med tillhörande muttrar och brickor. Men utöver det kom jag hem till Anki med ett batteri och ett skjutmått, som saknades i verktygssamlingen...

Om eftermiddagen åkte Anki ut till Landet. Själv begav jag mig på motorcykel hemåt, men hejdade mig i ett tidigt läge. Personen jag sökt via SMS lyckades jag mirakulöst få syn på igen. Men det blev inte mer än en kort hälsning denna gång, väl innesluten i min silverfärgade hjälm. Detta bäddade för ytterligare ett SMS-försök, både ursäktande men samtidigt aningen inbjudande. Efter ett par timmar mottog jag sedan ett telefonsamtal från en man som presenterade sig aningen "försäljarmässigt", med en tydlig presentation. I min hjärna tog det en stund innan pusselbitarna föll på plats, och innan jag förstod vad efterföljande utfrågning handlade om. Inte var det någon ekonomisk rådgivning, någon enkätundersökning eller någon tidningsprenumerantansvarigs frågor heller. Nej, frågan som följde var av en enklare art, men samtidigt svårare att förhålla sig kortfattad och välformulerad inför. "Varför SMSar du min fru?". Även om jag inledningsvis inte var säker på det, även om samtalet inledningsvis kunde kännas aningen pressat, så fanns det inte mycket att förklara med SMSen. De var enkelt och tydligt utformade redan från första början. Frågeställaren kunde antas ha bilden klar för sig redan, ansåg jag (med viss tvekan)...
   Mitt antagande var nog korrekt. Samtalet övergick nämligen ganska raskt i en mer lättsam och road ton, åtminstone underton, med en stor soppa av komik inblandad. Jag såg framför mig något som kunde liknas vid följande rubrik, kanske till en ny deckare? "De kvarvarande spåren, en misslyckad detektivs mardröm...". Samtidig visste jag att jag gjort en "riskanalys", visserligen med brister i, men inte med värre känsla än att det var värt att gå ut på mycket svag is, utan isdubbar, med trygghet av fast botten och grunt vatten, en närbelägen brygga samt torra kläder i beredskap. Satsningen fann jag fortfarande väl värd och inte minst spännande...
   Klart stod i alla fall att personen jag mött i alla fall inte var hans fru. Nyfiken var jag visserligen, men rotade inte vidare i detalj. I huvudsak var jag bara glad att det fanns en koppling över huvud taget och att informationen hade nått fram. Gåtans totala utformning fick förbli en gåta eller eventuellt klarna med tiden? Här fanns i alla fall ett bra tillfälle att vidarebefordra och ge det positiva utlåtande min tilltänkta SMS-mottagare ansågs förtjäna. Visserligen nu via ombud, men helt och fullt uppfyllande mitt ursprungsmål. Resten kunde bara ses som en stor bonus. I synnerhet då slutdelen av samtalet pekade på att alla parter trots allt roats ganska väl av SMS-författandet och kontaktsökandet. Just detta gjorde mig raskt lättad. Att jag sedan, efter någon halvtimma fick ett SMS, åtminstone dikterat av rätt avsändarförfattarinna, därtill inkluderat en familjehälsning från föräldrarna, gjorde det hela till ett mer lyckat projekt än jag över huvud taget vågat hoppas på, när jag under fredagskvällen ögonblickligen fick för mig att vårda den korta, glädjespridande, vänliga och vänskapsgrundande relationen vidare... (på något sätt)... Bara att ha chansen att höras av igen är som alltid guld värd...

Efter lite middagssömn åt jag rabarberpaj och gjorde mig i ordning för den kommande nattjänstgöringen. Nyttjade pendeltåget för att ta mig in till jobbet, dit jag kom i lagom tid för en behaglig och lugn överlämning. Kvällen förblev sedan riktigt lugn...

Söndagen den 12 juni 2005: Arbetsnatten blev precis så lugn som jag önskat mig. Under tjugotalet telefonsamtal under natten, trots ny tidtabell efter midnatt. Förutom en hel del pappersinsorterande, nya spåranvändningsplaner, fick jag god tid över för dagboksskrivande. Ett skriväventyr som jag inte avslutade förrän ett par minuter innan avlösningstid vid sjutiden.

Sov ut hos Anki trots att hon inte var hemma. Hon var på resande fot till något samhälle strax norr om Kalmar för att se ut en ny hund, Kelpin. Om eftermiddagen förflyttade jag mig ut till Rotebro med buss och pendeltåg. Anki kom därefter på besök om kvällen. Rabarberpaj avnjöts innan dagboksskrivande och TV-tittande fick övergå i sömn.

05-02-22, Tisdag

Dagen inleddes tidigt med att jag åkte pendeltåg in till jobbet. Hade en ramtur, dvs tjänstgöring utan förutbestämd arbetsuppgift. Inledde på eget initiativ med att bemanna upp och överta bevakningen på Svelandsbanan och "Eskilstunaplatsen". Den plan jag önskat för dagen uppfylldes till fullo när jag vid 09.30-tiden tog kompensationsledigt. Efter biljettautomatsbeställning och smörgåsinköp gjorde jag mig iordning för invigningsturen av SJs nya tvåvåningståg X40. Hade under morgontimmarna kunnat bevaka att tjänstetåget från Västerås framgick som planerat. Visserligen i ett sent tågläge, men ändock.

Med kameran aktiv bevittnades den allmänna trafikstarten då jag ombord på tåg 923 slog mig till ro på nedre våningsplanet. Där författades inledningen till följande fordonsutvärdering...

Premiärtur av tvåvåningståget
X40
22/2-2005
X40 framifrån, strax före avfärd från Stockholm C som tåg 923 respektive 924 mot Eskilstuna och Arboga och som tåg 941 respektive 942 på återresan.
X40 sedd från sidan. Bilden tagen under premiärturen i Arboga.

 
Det är tisdagen den 22 februari 2005. Jag sitter inledningsvis på invigningståget av SJs dubbeldäckare med littera X40, tur och retur Stockholm- Arboga. Tåget befinner sig på Svelandsbanan som jag normalt sett, då och då, brukar trafikleda.

X40 bjuder resenärerna på en "nära markenupplevelse" i den nedre salongen.
Bilden visar golvets bristande komfortegenskaper i den nedre salongen. Att golvet har en bred kant ut från väggen framgår med all tydlighet, men den sneda golvyta intill som tillsammans tvingar ut foten ca 200mm från väggen framgår tyvärr inte lika tydligt.
Färdupplevelse
Hastighetsupplevelsen, ca 200 km/h, är väldigt mycket beroende av hur man placerar sig i tåget. Valet står i huvudsak mellan den övre- eller nedre salongen. Den nedre salongen bjuder en "nära markenupplevelse" som gör färden till synes "snabbare". Kanske ett dåligt val om du istället söker avkoppling och bedömer att du har tid för en "långsammare" färdupplevelse. Sådan sinnesro finner du troligtvis och i första hand i den övre salongens harmoniska utsiktsmiljö. Det finns visserligen ett antal platser vända med ryggstödet mot fönsterraden, men dessa är i sig inordnade i riktigt mysiga vrår bredvid vagnens båda trapphus.
Interiörbeskrivning
Interiören som möter oss resenäerer upplevs omedelbart som relativt ljus. I den nedre salongen känns inredningen visseligen aningen steril, varför gardiner skulle vara mycket varmt välkomna. I den övre salongen får jag omedelbart ett mer harmoniskt intryck. Utsiktsmöjligheterna här uppe gör att avsaknaden av gardiner inte finns. Gardiner på övre plan skulle istället skulle vara dirkt utsiktsstörande. Speciellt då steglöst handreglerbara solskydd redan finns väl integrerade i fönsterkarmen. Hela vagnen bjuder oss grå fåtöljer. På nedre plan är fönstren stora och tydligt märkta med texten "nödutgång".

Trivselfaktorer
Resenärer som långpendlar kommer med stor sannolikhet att trivas bra i tvåvåningståget. Eluttagen vid bordsplatserna är visserligen aningen undangömda under bordet, men har man väl hittat dem finner man placeringen bra och välgenomtänkt. Vid platserna ordnade i sk "eftersittning", återfinns eluttag mer synliga och lättåtkomliga på baksidan av framförvarande stolsgrupp, nedanför dess ryggstöd och mellan respektive fåtöljkant. Klimatanläggningen får också godkänt. Troligtvis kommer den att klara av sommardagarnas överskottsvärme lika bra som den svaga vinterkyla som under premiärturen finns utanför tågets fönster. Ett plustecken får även hatthyllorna ovanför sittplatserna. Dess genomskinlighet gör att kvarglömningsrisken av handskar och småväskor bör bli minimal. Vid vagnarnas fyrgrupper är borden också mycket funktionsdugligt utformade. Var person kan välja att antingen ha bordsframkanten utfälld eller ihopfälld. Därigenom påverkar man sitt eventuella resesällskap bredvid endast i minimerad grad. Samma bordsanpassning bjuder naturligtvis alla platser ordnade i fyrgrupper.
Obekväm sittställning i nedre salong
Efter en stunds sittande på en fönsterplats, i den nedre salongen, märker jag till min förvåning att jag lite smygande börjat få ont i foten närmast fönstret. En stor komfortnackdel uppdagas när jag inser att jag hela tiden motarbetas i min naturliga strävan utåt med benen, att ha benet så nära väggen som möjligt. Jag finner att man ej bör vara van att sitta bredbent. Man bör inte heller vara storväxt vid den nedre salongens fönsterplatser. Detta hänger samman med en en motbjudande golvkonstruktion. Ca 200 mm från väggen böjer golvet av, skarpt vinklat snett uppåt. Alltså, min ena fot kan vid fönsterplatsen inte placeras närmare än ca 200 mm från fönstret utan att medföra en onormal sned fotvinkel och fotbelastning. är det en ergonomisk miss och är problemet grundat på vagnens yttre rundning i nederkant? Kan inte påminna mig samma golvproblematik i de TGV-Duplex jag tidigare åkt i Frankrike. Mitt råd här blir i alla fall att i första hand välja gångplatserna om du väljer att nyttja nedre salongen. I den övre salongen är problematiken inte alls lika stor, eftersom du kommer ytterligare ca 100 mm närmare ytterfönsterväggen. Dock kan de som gillar en mer tuff sittställning njuta av att lyfta ytterfoten till den breda kant som skapats där golvet väl övergått till ett vågrätt läge igen. Här pratar jag om en kant lagom bred för en normalsko, där viga personer och människor med liten kroppsbyggnad kan slå sig till ro. Att ha yttre benet böjt och placerat halvvägs upp mot fönstet är en ganska avkopplande sittställning till att börja med, men efter ett tag stramar nyfunna muskler. Kanten är i förhållande till fåtöljen placerad högre upp än jag är van vid från mina lokaltågsfärder. Ett råd är att tömma byxfickorna och anpassa resan för lite ungdomlig akrobatik. I de fall du inte sitter i en fyrsitsgrupp underlättas denna benuppdragna sittställning av att det är förvånansvärt rymligt framför knäna.
Övre salongen i X40     Nedre salongen i X40   En av "myshörnorna" i X40.
Bekvämligheter
Placeringen av läsbelysningens reglerutrustning är normal. Den är dock inte föredömligt placerad nära resenären, utan under hatthyllan, bredvid själva lampan. I och för sig en logisk placering, men en manövrering i bordshöjd, vid fåtöljen, hade inte varit fel. Regleringen av radio är också aningen inklämd. Här blir det mer en "bilbälteskänsla" när du tvingas rota i jämnhöjd med medresenärens fickor, mellan era fåtöljer. Fullt acceptabelt om man sedan jämför med hur innerdörrarnas automatik är konstruerad. Här utsätts du under resan för en intelligensbeprövande utmaning. I likhet med ett sällskapsspel tvingas du leta efter en röd fyrkant vid var dörr, att röra vid. Många, liksom jag, skulle finna det naturligt med dörrautomatikreglering placerad i närheten av själva dörrhantaget, men så är fallet endast undantagsvis i detta tvåvåningståg. I extrema fall ska du leta bortom dörrens mitt och i riktning bort ifrån själva handtaget. Det blir inledningsvis naturligare att försöka trycka på informationsklistermärket än att leta mitt på eller i andra änden av skjutdörren. Utan automatikens hjälp får du slita rejält, och vid det laget kan det vara dags att unna dig någon avkopplande dryck. även om jag själv missade tågets två automater, ska en av vagnarna vara utrustad med såväl dryckes- som varuautomat. Dessa bör vara placerade bredvid toaletten på nedre plan. En toalett som i sig såg normal ut (ej utprovad av mig), i normaltrångt utförande.
   Mina största bryderier och kvarstående outredda frågor gäller bekvämligheten för barnfamiljer. Hur vagnarna ska svälja barnvagnar på ett snabbt och effektivt sätt är för mig en svårbesvarad fråga. Insteget sker visserligen på samma nivå som den nedre salongen, men det är också det enda utrymme man lättvindigt kan nå. En barnvagn i rusningstid torde i det närmaste vara uteslutet och i lågtrafik torde rörligheten vara begränsad och medföra stora problem för personflödet in och ut samt till och från respektive våningsplan och trapphus. Kanske har någon annan tänkt ut en bra lösning på mina outredda trängselfarhågor? Själv förbereder jag mig på återkommande tågförseningar i dessa sammanhang.

Placeringen av innerdörrarnas reglerutrustning finner jag mycket ologisk och ogenomtänkt. Du tvingas söka röda fyrkanter som ofta befinner sig långt ifrån själva innerdörrshandtaget. Vill du med handkraft forsera dörrarna får du ibland ta i rejält...
Klen acceleration men underbar bromsförmåga
Gångegenskaperna upplevs som relativt goda. En viss upplevelse av en pulserande och sekundvis ryckighet fann jag dock när tåget eftersträvade en likformig hög hastighet. Orsaken till denna puls har jag efteråt haft svårt att genomskåda, även om den verkar ha varit synkroniserad med pulserande frekvensvariationer i någon form av ventilationsutrustning. Eventuellt är nämnda upplevelse relaterat till vart i tåget man sitter, för när jag på återresan hade bytt vagn, kände jag inga gångegenskapsstörningar. Inbromsningarna får mycket väl godkänt. Helt enkelt en trygg och hemvan inbromsningskänsla, jämn och mycket effektiv retardation. Accelerationen, hittills svårmätbar till storlek, är förhoppningsvis dimensionerad för den trafik den är avsedd för, med uppehåll i genomsnitt var tionde minut. Svelandsbanan har tidigare visat att möjligheten till tidtabellsenlig rättidighet i mångt och mycket kan härledas till accelerationsprestandan hos fordonstypen som nyttjas. Ett tåg som endast korta tider hinner nå sin största tillåtna hastighet, har det i allmänhet riktigt svårt tidtabellsmässigt. Speciellt om det dessutom är tidsödande att göra resandeutbyte. Stora dörröppningar på detta tvåvåningståg borde underlätta på- och avstigning avsevärt gentemot sina fordonsföregångare på just Svelandsbanan.
Informationsverktyg
En digitaldisplay visar hela tiden information om destination och nästkommande uppehåll eller aktuellt klockslag. Detta informationsflöde kompletteras naturligtvis av högtalarannonsering av uppehållen med hjälp av en förinspelad, digital röst. Nytt för mig är att även plattformens placering anges i de välformulerade "digitala" utropen; "Stig av till höger i tågets färdriktning".
Fönsterkarmens utformning i X40 finner jag utsökt som avställningsyta för min kaffekopp. Eventuellt kan ett glasunderlägg ge en något större garanti för att koppen inte ska hamna i ditt knä under resans gång...
Goda möjligheter till avkopplande fika
Under invigningsturen bjuds vi på gratis kaffe och chokladhjärtan. Med datorn i knä finner jag snart att fönsterplatsen bjuder en extra förnämlighet genom sin breda fönsterkarm. En ca 120 mm bred avställningsyta är tillsynes perfekt för en kaffekopp om bordet önskas ihopfällt. Jag har visserligen inte med mig något glasunderlägg (med bra friktion mellan kopp och underlag) på denna tur, men framfärden visar sig vara såpass lugn och stötdämpad att min kaffekopp får stå kvar under hela fikatiden. Inte ens kurvan mellan Strängnäs och Malmby får min kaffekopp att börja glida mot mig och hamna i mitt knä.
Sammanfattning
Premiärturen får klart godkänt, trots ett mindre dörrfel. Det som dock bör finjusteras för att ge mig full trivsel, är den starkt ljudliga högtalaranläggningen och det varningsljud som allt för länge och ljudligt varnar för dörrstängningen. Bävar för att jag skall vakna vid varje uppehåll av detta varningsljud och då finna att själva stationsutropet kommer först sedan tåget stannat vid stationen. Förberedande utrop verkar endast ske vid ändstationerna. Vid utropen på mellanliggande stationer sker utropet troligtvis precis lagom för att dörrarna ska hinna stängas innan jackan kommit på den ovana resenären som drömmande njutit lite för länge av den övre salongens goda komfort... Med andra ord, förbered dig inför resan och njut precis så mycket du önskar. Det finns gott om valmöjligheter. Själv glädjer jag mig nog mest åt att jag trots allt, lite i det fördolda, haft en hel del med provkörningen av detta tåg att göra, såväl natt som dag...
Text och bild av Lars Ålander 2005-02-22

Efter invigningsfärden slut, klockan 14.05 vid Stockholm central, åkte jag hem till Rotebro. Förberedde det sista inför årsmötet på dansklubben som sedan bevittnads på plats omkring klockan 20.00. Trots att jag var hur danssugen som helst, blev det inte mycket mer än "myrdans". Det var i alla fall det mina arbetskamrater trodde jag var utsatt för när jag aningen rastlös initierade lite diskreta streetfunksteg invid mitt arbetsbord. Nu om kvällen blev det istället en god färd hem till Anki. Slog mig till ro bredvid henne i soffan, framför både TV och bärbar dator...

Måndagen den 3 januari 2005: Efter arbetsnatten kom jag hem och hade dagen för mig själv. Anki hade kvällen bokad för sin vanliga ridning. Om kvällen och natten förblev jag uppe sent. Utvärderade ett trafikledningsspel och dess verklighetstrogenhet gällande manövrering av Nässjö C. Intrycken var klart blandade. Minuspoäng som jag inte alls skulle ha delades ut. Därtill ytterst sparsamt med positiva poäng för framförhållning och effektivitet. Hann bli upprörd ett par gånger innan jag tyckte det var dags att sova. Tror att klockan vid det laget var närmare 04.00 eller liknande...

Tisdagen den 4 januari 2005: En välbehövlig sovmorgon nyttjades efter nattens spelande av tågtrafikledningsspel. Hade ett eftermiddagsarbetspass där min tjänstgöringstid delvis var tillsatt av ytterligare en person. Men genom lite trixande kunde jag byta av tidigt och därigenom bli sysselsatt. Ett trevligt arbetspass på såväl Arlandaplatsen som Nynäsplatsen.
   Genom arbetspassdubbleringen kom jag hem relativt tidigt. Kunde då njuta av en skön och avkopplande kväll hos Anki. Detta trots att trafikledningsspelet gav mig fortsatt höga adrenalindoser och påtagligt förbannad karaktär. Värst var bestraffningen för tidigt lagda tågvägar. Minuspoäng för sådant som borde ge pluspoäng på en normal stambana med fjärrblockering. Allt relaterat till verkligheten och min normala yrkeskompetens...

Onsdagen den 5 januari 2005: Hade en dagtur med TRE mycket värdiga TYSTA MINUTER till minne av "FLODVÅGENS OFFER" offer. Personligen hade jag bara två tåg och två växlingsrörelser aktiva inom mitt bevakningsområde. En växling vid Köping, lastplatsen Norsa, samt en växling i Virsbo. Jag har aldrig upplevt lokalen så tyst som under dessa minnesminuterar. Alla tåg och alla växlingsrörelser stod stilla vad jag kunde se. Inga inkommande telefonsamtal heller, vad jag kunde se eller höra. Allt underbart hedrande tyst...

Efter de tysta minuterna kom en trevlig överraskning. Min mobiltelefons larmfunktion satte åter igång att fungera. Fick kvittera larm efter larm härhörandes från den 27/12 och framåt. Med andra ord någon form av låsning som upphörde i och med avstängandet av mobiltelefonen...

Under friskvårdstiden och lunchtiden tog jag en promenad till Gallerian. Inköpte ett schackspel till syrrans barn och ett datorspel, "Need for speed Underground 2" till mig själv. Det sista ett impulsköp som var mycket lyckat. Tillsammans med Anki tog jag pendeltåget hem efter avslutat arbetspass. Vi handlade på vägen hem, vid Rotebro centrum. Om kvällen avnjöts riktigt god mat, tillagad av Anki. Utforskade datorspelet vidare under kvällen. Hade dock problem att få ratt och gaspedaler att svara mot spelet efter installation... Till slut var dock allt helt ok...

Torsdagen den 6 januari 2005: En ledig helgdag avnjöts inledningsvis på hemmaplan. Relativt tidigt på förmiddag samtalade jag med syrran. Efter två telefonsamtal hade vi beslutat oss för att ha julfirande hos våra föräldrar vid 16-tiden. Det blev en underbart gemytlig tillställning och kväll. Vi inledde med julklappsöppnande och avnjöt därefter en god middag. Kvällen fylldes sedan av en mängd aktiviteter, den ena spontanare än den andra. Legobyggande, för min del en flygfarkost, ishockeyspelande, labyrintspel och tredimensionellt luffarschack m.m. Det kändes som om alla var roade och kunde utmana allt efter spelarhumör. Efter midnatt tog Anki och jag tåget åter till Rotebro...

Fredagen den 7 januari 2005: Om förmiddagen inhandlade Anki och jag ett nytt datorspel, "SIMS 2", för att ge bort som ytterligare en julklapp till syrrans barn, ja hela familjen. Anki och jag promenerade till mina föräldrar. Pappa var hemma, men de övriga var inledningsvis på shoppingrunda i Kista. Pappa bjöd på te och smörgås. Sedan, då de övriga hemkommit, bjöds vi även på en god middag i form av spagetti och köttfärssås. Om kvällen begav Anki och jag oss tillbaka till Rotebro. Där duschade vi och förberedde oss för en danskväll på Mälarsalen. DATE spelade underbart bra. Härligt att åter igen dansa, efter ett lika härligt juluppehåll. Både Anki och jag var i riktigt god dansform. Jag var visserligen tvungen att fika redan efter tre utmattande danser. Trots skärpan mattades vi naturligtvis under kvällens lopp. Men innan dess hann vi få otroligt värmande och ordkraftfullt inspirerande beröm.

Lördagen den 8 januari 2005: Efter en underbar danskväll till DATE på Mälarsalen åkte vi hem till Ankis längenhet. Sov gott, även under förmiddagen då Anki gjorde utflykter till stan samt besök hos sin farmor. Jag var riktigt slö. Hjälpte dock till med att fixa duschtermostaten, efter en lång tids fast temperaturläge. Sedan, efter TV-tittande (filmen "min tjej"), hjälpte jag även till med färgborttagningstvätt på ett par badrumsskåpsluckor. Bjöds god mat, kycklingfiléer med ris och svampsås. Kvällen avslutades sedan gemytligt med filmen "En vandring bland molnen".

Söndagen den 9 januari 2005: Det var under natten full storm utanför fönstret. I sydsverige var det ORKANEN GUDRUN som drog fram tvärs över landet. Trafikstörningstelegrammen avlöste varandra. Nyfiken läste jag dem så fort jag var medveten om dess ankomst. Vaknade även upp till det SMS som påkallade behovet av extra personal. Efter ett par minuters tillvaknande beslöt jag mig för att ställa upp. Erbjöds taxifärd till jobbet. En bekväm resa genom en stad som faktiskt inte var helt opåverkad. Sönderslitna flaggor, nedfallna grenar och byggställningsplast som fladdrade för vinden. Men bortsett från stormbyarna var staden lugn och nära nog folktom i den tidiga morgonen.

Tågtrafiken var kraftigt begränsad. Stormfällda träd blockerade vårt område på relativt många ställen. Själv ägnade jag mig åt att vända pendeltåg från Märsta och Stockholm i Flemingsberg och tåg från Södertälje centrum i Tumba. Med andra ord ingen trafik mellan Flemingsberg och Tumba. Inte heller mellan Västerhaninge och Nynäshamn. I Nynäshamn hade till och med kontaktledningsstolparna krökts och vridits av de fallande träden. I Bränninge, mellan Södertälje och Gnesta var det också totalavstängt. Fjärrtågen trafikerade bara till Hallsberg. Inga tåg mot Göteborg, inga mot Norrköping, Malmö eller Värmland. Hela sydsverige stod stilla. Något man kan förstå med facit i hand (ett par veckor senare). Södra stambanan skulle förbli stängd till torsdagen den 20 januari. TV-bilderna från de tele- och elutslagna områdena är nära nog overkliga. Områden med en enda härva av träd i ett utspritt plockepinn...

Arbetade till klockan ca 15.00 och somnade raskt efter hemkomst. Väcktes för middag, men sov sedan vidare igen hos Anki...

Måndagen den 10 januari 2005: Att jag var pigg om natten var kanske inte så konstigt. Inte oväntat med tanke på hur gott jag sovit om söndagseftermiddagen och kvällen. Hade en tidig arbetsdag som inleddes med bevakning av sydfjärren och avslutades på norr, Kungsängen-platsen. På det hela taget en mycket lugn arbetsdag. Spenderade kvällen hemma på egen hand...

Tisdagen den 11 januari 2005: Hade en morgonarbetstur med en halvtimmas sovmorgon. Det märktes att det var en ny tidtabell. Inte nog med att man inte hade en aning om vilka problemhärdar man skulle spana efter, spåranvändningsplanen för Uppsala var klart mycket mer krävande än någon gång tidigare. Kanske än mer påtagligt nu när man gång på gång hindrades att effektivt utnyttja det nya dubbelspåret mot Löten. Många onödiga korsande tågvägar fanns nu inbyggda i den dagliga spåranvändningsplanen. Med andra ord helt onödiga förseningsminuterar och ett digert merarbete att få så många samtida tåg att rulla som möjligt. Utan egna spårändringar och framförhållning till det yttersta riskerar man merförseningar... Kan nämnas att jag i motsats till denna spåranvändningsplan har prisat och lovordat det spårutnyttjande den tidigare tidtabellen bjöd på. Den bästa vi haft någonsin...

Oavsett all spårkapacitetskritik tyckte jag att jag lyckades riktigt bra. Visserligen tidskrävande och en kanske onödigt arbetskrävande utmaning, men ändå roande när man kan alla beroenden i huvudet. Men för en nybörjare måste Uppsala bli ett "hatobjekt" till dess man vant sig vid morgonrusningen. Förr var det omkring klockan 21.00 det var värst, nu är det en tid före och efter klockan 08.00 det är mest trängsel och som värst...

Om eftermiddagen åkte jag hem till mig. Anki stannade kvar i sin längenhet, aningen förkyld. Själv riktade jag in mig på en tvättnatt efter ett par timmars middagssömn. Satte mig dessutom med egna ekonomifrågor inför våren. Det finns så mycket jag skulle vilja ha råd med...

Onsdagen den 12 januari 2005: Natten gick till stor del åt till tvättande. Inledningsvis var jag riktigt vaken och aktiv. Sov istället ut om morgonen, sedan tvätten hängts och blivit vikt i snygga torra högar. Om eftermiddagen en arbetstur som bjöd möjlighet till en viss kompensationsledighet och möjlighet att åka ut till modelljärnvägsklubben i Vallentuna...

Torsdagen den 13 januari 2005: Med kort varsel fick jag chansen att ta ha en ledig dag. Semestermöjligheten flaggades ut och jag tog chansen för att kunna unna mig en kväll tillsammans med Anki på Danscenters "öppet hus".
   Mötte Anki vid skatteskrapan klockan 18.10, efter att ha inköpt en välsmakande kopp kaffe på Mc Donalds. Danstillställningarna, lektionerna, på danscenter var enormt inspirerande. Jag var mäkta imponerad. Många mycket duktiga dansare och högt tempo, trots att vissa av lektionerna var prova-på-kurser med en uttalad nivå på nybörjare till nybörjar-medel eller liknande. Kan inte låta bli att understryka att det inte känns helt fel att börja träna i ett tjejdominerat följe... Efter lite övervägande anmälde vi oss till en STREETFUNK-kurs. Trötta begav vi oss hem till Ankis lägenhet.

Fredagen den 14 januari 2005: Efter en tidig arbetsdag åkte jag hem för att hinna ta det lite lugnt. Innan det var dags för BLENDER på Yesterday, åkte jag över till mina föräldrar för att låna bilen. Anki hade stannat hemma i stan på grund av sin fortsatta hosta.
   Utanför Yesterday var det en enormt lång kö. Men bra stämning redan här. Väl inne på Yesterday fick man njuta riktigt ordentligt till ett underbart välspelande BLENDER. Trängt men riktigt härligt bra dans. Bidrog med ytterligare pengar till Röda korset. Nu börjar det gå upp för gemene man vilka som saknas efter flodvågen, tsunamin i sydostasien. Sista dansen lyckades jag få med Malin. Första gången på riktigt länge.

Lödagen den 15 januari 2005: Nöjd och glad kom jag hem efter en underbar danskväll till BLENDER på Yesterday. Sov ut under förmiddagen. Vid middagstid lämnade jag tillbaka bilen hos mina föräldrar. Vid 14-tiden anlände jag tidtabellsenligt till Ankis föräldrar. Bjöds på en födelsedagsmiddag som Anki och Ankis far hade iordningställt till Ankis mor. Så småningom, en stund efter middagen, begav jag mig hem till Ankis lägenhet för att hinna få lite middagssömn. Mitt nattarbetspass startade sedan klockan 20.40 och inleddes aningen småhektiskt utan någon egentlig orsak...

Söndagen den 16 januari 2005: Hem efter arbetsnatten, en behaglig arbetsnatt som bjöd god tid för läsning, trots att det var ingående tester av nytt operativsystem för själva trafikledningssystemet. Positivt var även att vi fick en chans att åtnjuta en bit nattmat tillsammans med de samlade data- och signalteknikerna. En måltid som gjorde mig än mer pigg och nöjd med tillvaron. I övrigt hade jag ju bytt till mig arbetsnatten till förmån för kommande helgs danstävling. Min nattliga läsning kretsade i huvudsak omkring ämnet flygsimulatorer och megascenery-projekt... Fantastiska upplösningar på dagens flygsimulatorer, i princip fotorealistiska miljöer.

Sov ut ordentligt. Anki kom om kvällen över till min lägenhet. Då hade hon hunnit vara på diverse utflykter bland olika stadslägenhetsobjekt. Ännu inget riktigt fynd vad jag förstår. Kvällen förgylldes av TV-tittande och god mat, kyckling, ris och underbar svampsås...

Måndagen den 17 januari 2005: Hemma i Rotebro. Lämnade Anki tidigt om morgonen för promenad till stationen, införskaffande av nytt månadsmärke och färd in till jobbet. Hade under dagen en medsittare, en kollega som inte varit i operativ tjänst under en längre tid. Troligtvis dags för comeback. Åter igen bjöd Uppsala stora problem när tågen anhopade sig i inbördes relationer utan möjlighet till samtidiga in- och utfarter i den nu antagna spåranvändningsplanen. Som jag ser det ett stort problem om man inte ändrar tillbaka till tidigare spåranvändningsrutiner...

Den senare delen utav arbetsdagen flöt dock på utan några egentliga problem. Blev dock riktigt trött mot slutet av arbetsdagen, trots en skön friskvårdspromenad. Väl hemma dök jag relativt snabbt ner i sängen och sov till 21-tiden. Då startade min vakna tid...

Tisdagen den 18 januari 2005: Hade tidig tjänstgöring. Ännu en dag på Uppsalaplatsen, en plats med ett bevakningsområde som varit högintressant för mitt kritiska öga. Ännu har ingenting hänt för att möjliggöra en mindre störningskänslig tågtrafik genom Uppsala. Det mesta flöt visserligen på bra, men fortfarande finns det onödiga förseningar att eliminera och fortfarande är merarbetet onödigt stort för att trafiken till, från och genom Uppsala inte ska stanna upp då och då i onödan...

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem ett par timmar innan det var dags för "Järleforsträning" på dansklubben. En givande träning med tänkvärda övningar. Efter avslutat pass åkte Anki och jag hem till Rotebro.

Onsdagen den 19 januari 2005: Nej, någon bra dag hade jag inte. Trots att jag i god tid var ankommen till jobbet, lyckades jag inte riktigt komma in i arbetsuppgiften. Fick överta ett signalfel mellan Hälleforsnäs och Bälgviken. Fick överlämnat förutsättningar som aldrig hann förverkligas osv... Även om jag själv aldrig har drabbats av just detta fel, (ett fel som verkar svåråtgärdat och återkommande), var detta i sig inte något egentligt problem. Det som gjorde det ytterligare rörigt var att jag skulle lämna över problembilden ytterligare en gång efter bara en halvtimmas arbetsinsats. Därmed ytterligare en risk för tredjehandsuppgifter till felsökarna och en aningen tom känsla att helt plötsligt vara utan huvudproblematiken. Istället drabbades jag under resterande morgontid av den strövisa förseningsproblematiken med vändande tåg i Katrineholm. De ständiga och snabba överraskningarna gjorde att jag i viss mån inte kunde fokusera på den redan rullande trafiken. Något som i sin tur gav ytterligare förseningar när jag lät mig påverkas av en gnällande förares åsikter. Sammantaget kan sägas att mina ytterst tveksamma förbigångsbeslut, (som jag inte avbröt i tid), i kombination med ett tveksamt och nyckfullt tågframförande, bäddade för ytterligare negativa tankar. Med min yrkesbakgrund borde jag vara erfaren nog att inte stöka till trafiken ytterligare. Här var det också uppenbart (efteråt) att det mest kritikspridande tåget också var de mest opålitliga i sitt eget framförande. Det mest gynnade tåget tappade helt plötsligt tre extra minuter, just när andra fick stå tillbaka och vänta. Med andra ord ytterligare irritationsmoment som inte gick att förebygga effektivt då få telefonnummer gick till de tåg de var annonserade för, denna morgon.
   Strax innan avlösning drabbades jag dessutom av ett nyckfullt ställverksfel i Björnkulla. Detta reddes snart ut, men en förare hann få en lektion i hur samtal ska inledas och när de ska ringas innan jag var redo att lämna min stol. En klar kontrast till samtalet efter som var helt perfekt i sin karaktär, positivt i sin anda och helt enligt den uppsatta normen för säkerhetssamtal.

Lunchen var också extremt tidig. Beredd att ta nya tag på nästa bevakningspass, insåg jag snart att jag endast skulle vara till förfogande resten av dagen. Eftersom jag inte hade chansen att arbeta upp en bra inre känsla och eftersom jag inte var speciellt behövd beslöt jag mig för att ta kompensationsledigt resten av dagen. Vid tiotiden hade jag med andra ord gjort mitt för dagen, varvid jag åkte hem till min säng och sov.

Om kvällen åkte jag via slussen till Nackswinget. Kursen Anki och jag ska gå på under våren har "uppdanskrav". Det verkade som om vi på ett tidigt skede var antagna. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi normalt går kursen "över" tävlingsförberedande kurs, den sk tävlingsträningen. Träningen var i alla fall hur kul som helst. Lekfull och inspirerad.
   Efteråt åkte Anki och jag hem till mig...

Torsdagen den 20 januari 2005: När Anki gick upp var jag inledningsvis ganska pigg. Men snart sökte jag mig tillbaka till sängen. Slutligen hade hela förmiddagen nyttjats till härligt drömmande. Efter lite förberedelser kom jag dock till slut iväg till modelljärnvägsklubben i Vallentuna. Tanken var att eftermiddagen skulle nyttjas till tidtabellsplanering, för att få struktur på godstågsflödet. Men med splittrad grundsyn på flödesstrukturen förblev i princip alla frågor olösta. Det får nog bli en tredje typ av mixad lösning för att få ihop en tidtabell alls. Synd om det ska spricka på en enda front...

Resterande del av själva körkvällen blev mer stimulerande. Ägnade mig åt både körning och tågklarering. Kände mig dock inte helt tillfredsställd med mitt tågklarerande och efter en urspårning på modelljärnvägen och fika övergick jag helt till lokföraryrket. Min efterträdare på tågklarerarfronten lyckades dock inte bättre. En frontalkollision, mild efter nödbroms, blev under kvällen nummer två i raden av olyckor. Men ändå en mycket väldisciplinerad körning som alltid inom klubben.

Under hemvägen gjorde jag mig ingen större brådska. Drog mig till minnes att detta var den första dagen som södra stambanan trafikerades ner mot Malmö sedan stormen, rättare sagt orkanen "GUDRUN", söndagen den 9 januari. Många i sydsverige har ännu inte fått tillbaka sin el. Själv nyttjade väntetiden till att pruta ner priset på ett par specialkryddade varmkorvar. Därigenom fick jag en behagligare bussväntan i regnblött snöfall. Tog bussen via Danderyds sjukhus, för tunnelbanefärd till Anki.

Fredagen den 21 januari 2005: Bjöds en god sovmorgon i Ankis lägenhet. Blandade TV-tittande med sömn och funderingar kring modelljärnvägens kommande tidtabell. Finns en hel del att klura på en tid framöver...

Arbetsdagen blev riktigt gemytlig. När arbetsdagens slut närmade sig blev jag plötsligt danssugen. Smidigt gjorde jag mig iordning för en danskväll till Casanovas på Mälarsalen. Att jag blev en timma sen gjorde mig ingenting. Jag fick ändå dansa av mig ordentligt, trots att jag tycker att bandets musikbild saknar något. Inte den tyngd jag önskar för att få en genomgående dansglädje att presentera. Inte något toppbetyg alltså, även om det finns godbitar i form av god låtsmak. Men det behövs en dimension ytterligare för framtiden, i mitt tycke...

Lördagen den 22 januari 2005: Efter en sent påkommen danskväll till Casanovas, på Mälarsalen, tog Anki och jag nattbussen över till mina föräldrar. Ombord på bussen var det osedvanligt god stämning. Tre yngre killar satt och skojade med en full och pratglad rullatordam. En skojfrisk person som var svår att få grepp om utseendemässigt. Lika lik en man som dam, med en röst som inte heller gav nämnvärda ledtrådar. Men skojfrisk var hon i alla fall, sedan väl grabbarna insett att hon skulle placera sig bredvid... Många var vi som log ett flertal gånger över alla uppkomna samtalsämnen. Främst minns jag diskussionen om vilka instrument damen brukade spela på. Dessa var; Piano, gitarr, dragspel och cittra, upprepade hur många gånger som helst.

Hos mina föräldrar lånade vi bilen enligt överenskommelse. Fortsatte färden hem till mig för några timmars sömn. Vid 09.30-tiden åkte vi för att hämta upp våra medresenärer till danstävlingen i Karlstad. Först Jenny O och sedan Gustav B. Färden fortsatte sedan söderut. I Södertälje inköptes en kopp kaffe, bulle och lite annat tilltugg. I Väse stannade vi för att äta middag, för min del rödspätta. Till Karlstad och Hammarö anlände vi någon gång omkring klockan 15.00. Då hade vi fortfarande ett par timmar på oss till uppvärmning. Positivt hann jag dessutom vila ut en tid på en tjockmatta i träningshallen. Mycket värdefull sömn och vila...

Själva tävlingen bjöd på mycket varierande danskänsla. Första heatet var laddat, händelserikt och en dans som flöt på utan ansträngning. Anki och jag slogs bra mot våra konkurrenter i det stora kryssbedömda heatet om dryga tio par. En trängsel som i någon mån påminde om en utedans. Men semifinalen blev sedan en seg historia. Efteråt är jag övertygad om att dansen var stel, att jag letade saker i musiken istället för att låta dansen leva och plocka det som kom naturligt. Hur som helst kom vi sist i semifinalen. Ingen domare ville ha oss vidare. Synd att jag är så ojämn i min danspresentation. Finalen hade behövt flera av de par som redan åkt ut enligt min dansuppfattning. Till och med den högsta klassen bjöd ett finalheat med namn som vanligtvis bjuder underhållande dans, men som denna afton ej bjöd "dans" av sevärd klass. Hoppas inte bedömningsgrunderna har ändrats såpass att allt dansflyt är försvunnet. Lagom är bäst av allt...

Hemfärden blev avkopplande och gemytlig. Tjejerna sov relativt mycket samtidigt som jag fick tid att samtala med Gustav. Omkring midnatt gjordes det första naturliga stoppet. En nattpause vid Hummelsta vägkrog...

Söndagen den 23 januari 2005: Vid midnatt var vi fortfarande på väg hem från Karlstadstävlingen. Jag, Anki, Jenny O och Gustav B stannade till vid Hummelsta vägkrog. Dels för att tanka och dels för att äta en bit mat. Tillsammans med en varm kopp kaffe njöt jag av en hamburgare, superstar. Härligt god som alltid.

Omkring klockan ett skjutsades alla hem till sig. Eftersom det var ont om stadsparkeringsplatser lämnade jag av Anki vid sin lägenhet och fortsatte med bilen hem till mig. Förblev vaken ett par timmar framför datorn hemma, men somnade gott när jag väl dök i sängen.

Trött segade jag mig sedan upp för att lämna tillbaka bilen och hinna till Anki innan en lägenhetsvisning vid 13-tiden. Ankis föräldrar var också anlitade för att vara lägenhetsgranskningsråd. Själv hade jag inte vågat lova min närvaro, men jag var glad att jag lyckades komma upp ur sängen för detta ändamål. Lägenheten hade en stor mysprägel, fem våningar upp, förgylld av en härlig indragen balkong ovanpå underliggande lägenhet. Om det inte varit för att lägenheten låg i österläge, istället för utlovat västerläge, hade nog Anki lagt ett bud. Ju längre tiden gått sedan visningen, ju mer fäst vid objektet har jag blivit...

Vi fortsatte till Ankis farmor direkt efter lägenhetsvisningen. Där fortsatte lägenhetsutvärderingen. Intryck och besvikelsegrunder diskuterades flitigt. Väl tillbaka i Ankis lägenhet bjöds en stunds TV-tittande, den kultförklarade västernserien "Macahan". Sedan var det dags för middagssömn. Under tiden målade Anki skåpluckor och lagade underbar spagetti med köttfärssås som jag hade att vakna upp till. Ett perfekt sömnavbrott för denna perfekt kryddade måltid. Efter ytterligare lite sömn var jag redo för en arbetsnatt på sydfjärren...

Bortsett från en rad konstiga signalfel, signaler som på olika men närbelägna stationer slog om till stopp eller blinkade mellan grönt och rött för tågen, var det en lugn arbetskväll. Signalfelen kan vara relaterade till atmosfäriska störningar. Signalteknikerna fann i alla fall inte speciellt mycket som gav specifika ledtrådar, bortsett från några enstaka flagor i en av spårskarvarna.

Måndagen den 24 januari 2005: Efter en helt acceptabel arbetsnatt, sydfjärren delad på två man, åkte jag hem för att sova om morgonen. Det dröjde visserligen någon timma innan jag gick och la mig, men jag sov gott sedan. Sov en bit in på eftermiddagen innan jag aktiverade mig. Förberedde mig för en kursstart i Streetfunk.

Med de julklappsträningsbyxor och T-shirt jag fått av Anki, begav jag mig via Stockholm södra till Danscenter, Åsögatan. Laddade upp på Mc Donalds med kaffe, paj och två hamburgare. Anki hann sedan upp mig under min promenad till Danscenter. Kursen var härligt underbart bra. Högt tempo utlärningsmässigt och ingen lek när det gäller uppvärmning. Gissar att jag kommer att bli vigare efter några gångers träning. Men så är tränaren också mycket meriterad från gatudansens San Francisco och streetdancekompaniet "BOUNCE" för att bara nämna något. Stundtals tyckte jag att jag hängde med på de enkla grundövningarna, men lika snart insåg jag hur förlorad jag var. Koordinationsförmågan blir verkligen satt på prov. Helst ska man frikoppla hjärnan i ett simultananpassat totalfokus, enligt min mening... Jag lovar att träna. Kursens pris inbjuder verkligen till just träning... Kanske kan jag nu bli en bättre buggare... Känner mig redan rörligare...

Efter avslutad kurstimma satte jag mig i Danscentrets café. Noterade alla grundövningar i textform och försökte minnas de råd och instruktioner Damon Frost givit. Efter lite lugn och ro fortsatte jag till jobbet för att sova en timma innan starten av min andra arbetsnatt i följd.

Tisdagen den 25 januari 2005: Arbetsnatten blev riktigt lugn. Endast två arbeten att bevaka. Godstågstrafiken var visserligen relativt sen, men med god planering passade det mina arbetsområden utmärkt. Det sista sena godståget fick därtill ytterligare problem i form av lokskada, bara någon minut innan min avlösningstid. Trots sin längd om 640m, stod tåget föredömligt bra placerat, på linjen andra uppspår mellan Upplandsväsby och Skavstaby. Trots att tåget förblev stående ett par timmar, tror jag att förseningarna begränsades till mycket små för övrig trafik. Mycket beroende på att pendeltågen normalt sett möts mellan Upplandsväsby och Rotebro...

På hemmaplan sov jag ut länge. Tog pendeltåget till Sollentuna om eftermiddagen för att möta upp Anki och ta bussen ut mot Vaxmora. Ett villaobjekt hade lockat mig. Mycket beroende på att jag tyckte utropspriset var lågt i förhållande till objektets utseende och läge. Och visst, det fanns mycket gott att säga om objektet, men också två faktorer som jag förstår gör villan svårsåld. Dels den kraftledning, (som jag redan för elva år sedan valde bort att bo nära, och dels den genomfartsled till Vaxmora, (Gustavsbergsleden), som gick invid tomten. Två faktorer som klart motverkar ett njutande utomhus...

Under hemvägen handlade vi i Rotebro centrum. Jag kände för Avocado- och baconsallad. Tyvärr var de dyra avocadona i stort dåliga, så mängden fruktkött blev aningen begränsad. Men gott blev det ändå. Perfekt framför TVn om kvällen...

Onsdagen den 26 januari 2005: Anki åkte som vanligt till jobbet om förmiddagen. Själv hade jag sovmorgon fram till klockan 15.40. En skön tid att starta tjänstgöringen på. Förutom att järnvägen drogs med betydande förseningar, (tidigare ställverksfel, spårledningsfel, växelfel m.m.) var det inledningsvis en ganska trivsam arbetsuppgift. Vände ett pendeltåg med gott resultat i Häggvik, annars inte mycket anmärkningsvärt förrän ett par minuter före avlösning. Då blev jag utskälld av en förare för att prioritera tågen fel. Visserligen ett läge där någon skulle vara förlorare på i stort sett samma villkor, men inte anledning till upprördhet. Men någon ödmjukhet för mitt beslut fanns inte. Jag blev sedan avbytt för rast, men följde med intresse hur sent "klagotåget" skulle bli. Och visst blev det senare än normaltågen i samma situation. Till slut ansågs framförandet vara av sådan nedprioriterande karaktär, att tåget även vid nästa grenstation blev nedprioriterat av min avbytare. Denna gången till förmån för ett X2000 istället för ett pendeltåg. Adrenalin hade jag i alla fall gott om i blodet när jag gick på rast. Kanske inte så mycket beroende på den något överreagerade utskällningen, som det faktum att utskällningen följde på en klart bristfällig förarpresentation. I hans tycke var han nog ensam på sin tron som spårutnyttjare.
   Tyckte det var synd att ett samtal skulle få prägla en stor del av den resterande arbetsdagen. Detta blev dock gottgjort i ett senare läge, när jag själv bedömde att jag varit kort i tonen och snabb att lägga på luren i ett annat förarsamtal. Då ringde jag upp igen och kontrollerade om vi hade hunnit avhandla allt. Och han var mer än nöjd med tidtabellsteknisk förklaring gällande en förbigång Södertälje syd övre. Från den punkten av dagen blev det lättare att arbeta igen. Så mycket psykologi det är i jobbet, trots att man försöker bortse ifrån det...

Åkte om kvällen hem till Anki. Tillsammans såg vi slutet på filmen "Schindler´s list" från år 1993.

Torsdagen den 27 januari 2005: Arbetade ett sent arbetspass och for därefter ut till Nackswinget för att delta på sista timman av den sociala dansen. Där skulle ha varit en trubadur, men han hade med kort varsel ställt in evenemanget pga fotskada eller liknande. Jag hade lovat att låsa efter den sociala danskvällen. Så blev det också. Anki stannade kvar och hjälpte mig att avsluta. Sedan begav vi oss båda hem till min lägenhet för nattsömn.

Fredagen den 28 januari 2005: Efter en natt på hemmaplan tillsammans med Anki, begav vi oss gemensamt in till stan. Själv kunde jag dagen till ära anpassa min arbetstid lite grann till tycke och smak beroende på mitt arbete med ställverksbeskrivningarna. När jag på lite dryg övertidstid hade hunnit så långt jag tillfälligt önskade, mötte jag upp Anki vid centralen. Gemensamt hämtade vi bilen hos mina föräldrar. Stannade ett kort tag, men åkte sedan vidare till Yesterday efter ytterligare ett tidsmässigt kort stopp hemma för iordningställande. BOOGART bjöd på en mycket njutbar och perfekt danskväll...

Lördagen den 29 januari 2005: Anki och jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar vid lunchtid. Vår färd fortsatte sedan med kommunala medel till dansklubben. Ett par timmars givande träning blev det under ledning av vår instruktör Järlefors.

Kvällen bjöd en god och avslappnande fondykväll efter dansen. Det var Ankis föräldrar som bjudit över oss på en mycket välsmakande middag. Lyckades bara sumpa en köttbit. En köttbit som jag till och med var osäker på ifall jag satt på grillspettet. Kände mig aningen senil innan jag fick det korrekta svaret, att köttbiten återfunnits i grytans djup...

Natten spenderades sedan hos Anki...

Söndagen den 30 januari 2005: Efter en natt i Ankis lägenhet bjöds lägenhetsvisningar mitt på dagen. En lägenhet vid Mariatorget som inte alls föll mig i smaken. I väntan på nästa visning avnjöts en semla på 7-eleven vid Linnégatan. Samma gata som sedan bjöd på min lägenhetsfavorit. En underbart välplanerad och mysbetonad lägenhet. Enda nackdelen för Anki var den medelstora, något lilla balkongen. Perfekt för utevistelse, men för liten för merparten av växter...

Om kvällen begav Anki och jag oss till Rotebro. Vi nyttjade den nya kombinerade vatten- och gångtunneln under E4 under vår promenad hem. Visserligen en genväg fortfarande, men en något försämrad sådan sedan industrilokalerna längs vägen blockerat den forna promenadvägen med en inhägnad och olämpligt placerade staket.

Måndagen den 31 januari 2005: Hade en tidig tillbytt tur för att om kvällen kunna njuta av Streetfunkkurs. En streetfunkkurs som bjöd moment som var riktigt svårbeskrivna i ord. En sysselsättning god som någon vid danscenters café. Stannade där en längre tid, men var fortsatt fylld av energi och aktivitetssökande. Gick en promenad på Söder, ivrigt funderandes på om det var någon som var sugen på frukt och en påhälsning. Fann ingen som var lika aktiv som jag, varpå jag åkte hem med lämpligt pendeltåg...

Tisdagen den 1 februari 2005: Åkte till jobbet efter en liten sovmorgon. Var på jobbet i rätt tid, men höll ändå på att missa samlingen. Krävdes lite mobiltelefonkontakt för att få vetskapen att jag låg före resterande del av gruppen på väg ut till ett antal olika ställverk i regionen. Men ganska snart var jag återförenad med den övriga fårskocken. Gemensamt besökte vi först Spånga ställverk 59, därefter Jakobsbergs ställverk 65 och slutligen Kallhälls ställverk 85. Riktigt nyttigt att få lokalmanövrera på plats och göra i princip samtida åtskillnadsanalyser. Behövde verkligen uppdatera mina kunskaper i ställverksteknik. Halvt om halvt bortglömda sedan de glada utbildningsdagarna i Ängelholm 1999.

Efter själva studiebesöken avnjöt vi en god lunch på en Kallhällsrestaurant. För min del blev det en pizza som mätte enorma mått. Inte så stor som den pizza jag försökte få i mig i Karlskoga efter en Karlstadstävling, troligtvis år 1994 eller liknande.

Var om eftermiddagen åter på jobbet, bland annat för att njuta av friskvårdstid. Införskaffade samtidigt utrustning till streetfunkdansen i form av knäskydd. Inom ett par veckor ska vi utöka dansen till att pendla mellan golvet och upprättstående positioner. Kommer att bli tufft...
   Efter avslutad friskvårdstid fick jag en kortare tids normal stationsmanövrering att njuta av. Direkt efter jobbet mötte jag upp Anki utanför "Stadium", där även hon införskaffat knäskydd av samma sort och kvalité. Kvällen spenderades sedan hos Anki...

Onsdagen den 2 februari 2005: Relativt kort efter uppstigandet hemma hos Anki, åkte jag ut till Sundbyberg för en utbildningsdag i "BASUN". Ett programverktyg som ska lätta upp vår kommunikation och informationsspridning både internt och externt gällande de trafikledningsproblem som löpande uppkommer. Det kan vara rapportering om alltifrån enskilda tågs haverier till rena spårfel och spåravstängningar som drabbar mer än ett tåg. Själv tror jag mycket på denna rapporteringsform och arbetsverktyg...

Direkt efter kursens slut åkte jag in till city för att göra ett byxinköp. Kände att jag behövde ombyte efter dagens kommande tävlingsförberedande kursomgång, den första i ordningen. Mycket bra och god träning förverkligad av våra goda kursledare Jonas och Elli. Efter kursens slut. Anki följde sedan med mig hem. Jag var i stort behov av att sortera tvätt. Förberedelser nödvändiga inför tvättandet före Ö-vikspackandet, till stundande dansmara...

Torsdagen den 3 februari 2005: Startade dagen med tidig tjänstgöring och endast en halvtimmas sovmorgon. Satt åter igen på "uppsalaplatsen" och hade en bra trafikledningsdag. Detta trots att man i rusningstid får vara nära nog förberedd på allt i spårutnyttjandehänsyn. Uppsala kräver nästan totalt focus från arbetsdagens start och fram till ca 08.20. Därefter kan man normalt sett koppla av en aning. Men vid det laget har jag redan hunnit göra ett antal förplanerade spårändringar, för att i mitt tycke ha en chans att göra ett bra och fungerande jobb. Med de ändringarna gjorda trivs jag faktiskt bra med "Uppsalapysslet". Men det kräver i princip att tågen i det övriga bevakningsområdet går prickfritt, mellan Avesta-Krylbo och Uppsala. Om man ska börja flytta tågmötesplatser riskerar Uppsalafocus att gå förlorad, kanske i viktiga skeden...

Direkt efter jobbet åkte jag hem. Med ett par minuters minusmarginal proppade jag tvättmaskinerna fulla. Hann perfekt med att hänga tvätten före avfärden till den sociala danskvällen. En trevlig danskväll, även om jag många gånger kände mig odansant i mitt laddande inför den stundande Ö-viksmaran. Men laddad och motiverad inför den stundande packningen var jag i alla fall vid hemkomsten. En hel del nattligt packande...

Fredagen den 4 februari 2005: Efter en natt fylld av packande och kort nattlig sömn, gick jag upp strax före 04.30. Smörgåsarna var redan iordningställda och packningen i det närmaste klar. Avfärd med första morgonpendeln, efter en promenad till stationen. Hade inledningsvis en pendlande känsla av magont, men några egentliga problemorsaker kunde jag inte finna. Efter en kopp kaffe vid centralen och en bra plats i bussen gick orosmomenten över. Kanske var det trots allt någon form av "resfeber"? Kaffet och mina smörgåsar gav mig en bra start på bussfärden upp till Örnsköldsvik.

Lunchuppehållet, strax norr om Gävle (Hacksta), kändes lite väl tidigt. Trots att jag från jobbet är van vid tidiga lunchraster, kände jag bara ett fikasug. Det fick därför bli ytterligare en kopp kaffe och en god semla. Mat kändes inte alls lockande.

Resan fortsatte lika bra som den börjat. Varvade lite XML-läsning med sömn. Väl framme i Ö-vik inledde Anki och jag en fruktinköpsrunda tillsammans med Jenny T. Blev i samband med detta bjuden på dagens andra semla, av just Jenny T. Direkt därefter unnade vi oss en middagssömn, efterföljt av en dusch och iordningställande inför kvällens dans.

Från hotellet tog bjöds vi traditionsenligt bussfärd upp till "Parken". BOOGART, BLENDER och CASANOVAS stod för kvällens musik. BLENDER och BOOGART höll en bra och jämn musikalisk presentation, men förutom ett par ljusglimtar fanns mer att önska i form av låtval och ljudbild hos Casanovas. Någonting saknades, eventuellt i närheten av basregistret. Det blev aldrig någon riktigt tändande musikkänsla i jämförelse med höjdarbanden på scenen. Personligen var jag i och för sig också lite trögstartad. Det var först vid 23-tiden som jag började njuta av dansupplevelsen på allvar. Tillsammans med den måltid, en rejäl portion Lasagne, frukt och vatten, överlevde jag kvällen riktigt bra. Det var riktigt härligt att åter igen vara i Ö-vik, även om inte alla visade den dansgnista man brukar möta under dansmarorna...

Lördagen den 5 februari 2005: Efter en skön hotellnatt tillsammans med Anki, steg vi upp vid elvatiden. Frukosten serverades enligt överenskommelse till klockan 12.00. En underbar lyx. Denna gång såg jag tidigt till att lägga beslag på ett par pannkakor. Det var som bekant den största missen under höstens mara, att pannkakorna båda dagarna hann ta slut. Ett misstag som inte fick upprepas.
   Efter frukosten blev det åter igen dags för lite sömn. Anki var något piggare och inhandlade ny frukt efter endast en kortare tids middagssömn. Själv blundade jag mer än gärna till klockan 15.30, eftersom tiden denna mara ändå var lite väl knapp för badhusbesök. Efter sömnen var det dags för dusch och iordningställande. Bussen avgick klockan 16.00 upp till "PARKEN" och den middag som traditionsenligt serverades. En middag som var gångbar och nödvändig bukfylla, men kanske inte den godaste smakupplevelsen med tanke på att maten baserades lite väl mycket på oliver.

Även denna kväll inleddes dansen och musiken med delar av ett favoritband från början av 1990-talet. "SNACKS" återuppstod till viss del och spelade flera gamla godingar. De var egentligen det första bandet som vågade spela ungdomsvänligt, det som vi alla älskar vid detta laget. Hårdrock m.m. Denna musikblandning bäddade verkligen för den perfekta dansupplevelse dansmaran blev. Passionerad dans baserad på oerhört mycket lek med rytmer, fotarbete och känsla. Fick en hel del tidigare omöjliga stegkombinationer att sitta helt naturligt denna danskväll. Jag brydde mig inte speciellt mycket om hur det såg ut. Litade på att det såg lika bra ut som jag hade roligt. Därtill fanns det gott om favorittjejer på plats, och dessa vet jag uppskattar variation och lite galenskap. Redan tidigt om kvällen visste jag att dansupplevelsen skulle sätta sig i benen för ett par veckors tid. Man brukar mer eller mindre sväva på dansmoln när man kommer hem utmattad från en dansmara...

Nio timmars dans till trots, danskvällen och dansnatten gick snabbt. Att man inte hann dansa med speciellt många var ett igenkänt fenomen. Men många favoritdanser med Anki, Jenny, Kajsa, Sara , Elin mfl visade alla en underbar dansförmåga. Min överlevnad säkrades trots all utmattning, även denna kväll, av bananer, clementiner och snickers. Allt spetsat med vanligt vatten. Själva saltbehovet fick man skämta sig till. Gemensamt med en av mina favorittjejer kom vi fram till att respektive partner alltid kund bjuda på lite salt. Lagom nära varandras halsar var det bara att ta för sig, rent teoretiskt i alla fall... Kanske inte lämpligt att slicka var partner på halsen "??!?!?!", hur lockande det än må vara...

Söndagen den 6 februari 2005: Bussfärden till hotellet var även denna fylld av god stämning. Många trötta och utmattade, men vad jag förstår riktigt nöjda. Inbillar mig att det var få som inte kunde tänka sig ytterligare en mara. Själv hade jag gärna fortsatt efter några timmars sömn.

Eftersom både Anki och jag packat ihop det mesta om natten, kunde vi båda njuta av nattsömn till klockan 09.10. Då duschade vi, plockade ihop det sista och gick ner till den andra hotellnattens underbara frukost. Tillsammans med Jenny T tog vi det lugn, matnjutandes med smörgåsar och pannkakor m.m. till dess det var dags att packa bussen full och ge oss av.

Bussresan bjöd på en oerhört stor dos av god stämning. Stundtals hade jag nästan träningsverk i magmusklerna efter allt skrattande. Samtalsämnena varierade stort och behandlade allt ifrån "400m häck" (eller rättare sagt en medresenär som befarade att allt dansande gjort hennes häck större när det krävdes att stiga över alla korslagda ben i bussgången) till "hämttoa" (eller närmare bestämt "skitbussen" som komplement till bokbussen, att åka runt till landställen för dem som inte gillar sina utedass...). Det sistnämnda härhörde till ett samtal grundat på utpekandet av mitt landställe utanför just Ö-vik. Även skämt om mobiltelefoner, slumpvisa telefonnummerslagningar istället för nummerbyten mellan nyfunna vänner förekom. Det ena roande "spånandet" efter det andra avlöste varandra.
   Under resans inledning beundrades Botniabanans kommande järnvägsdragning. Tror det kommer att bli riktigt vacker sträckning i trakterna av Örnsköldsvik.

Efter hemkomsten till Stockholm gjorde jag ett par timmars utflykt hem. Senare om kvällen åkte jag över till Anki för att tillbringa kvällen tillsammans med henne...

Måndagen den 7 februari 2005: Efter Ö-viksmaran var det skönt att ha en ledig dag. Gick dock upp tidigt hemma hos Anki för att närvara på den lägenhetsvisning hon hade inplanerad omedelbart före sin avresa till Göteborg. Efter visningen gick jag åter till sängs. Om eftermiddagen kunde jag njuta lugn och ro i Ankis lägenhet. Så småningom begav jag mig till södermalm med tunnelbanan. Streetfunk-kursen på Danscenter blev i vanlig ordning mycket givande. Men efteråt, nere i omklädningsrummet, hade jag inte mycket hum om vilka övningar vi gjort. Satte mig omedelbart för att skriva ner stödanteckningar. Men av ord blev det föga. Fick bara ur mig lite streckgubbar. Några illustrerande armrörelser, andra benrörelser. Fortsatt nollställd insåg jag att det var dags för en dusch. Jag visste ändå inte vilka armrörelser som skulle paras ihop med motsvarande benrörelsestreckgubbar.
   Efter duschen satte jag mig som vanligt i danscenters caféhörna med min dator. Efter lång tid av tankeverksamhet hade dansbilderna klarnat något. En hel del ord hade tillslut också kommit på pränt, allt detta helt och fullt tack vare mina direkt nedskissade streckgubbar...

Innan jag lämnade danscenter och caféet hann jag prata med Anki. Hon hade hunnit påbörja sin lägenhetsbudgivning, men var ännu osäker på vilka hon hade att tampas emot... Samtalet fortsatte senare om kvällen, sedan jag hunnit handla hem lite nattsmörgåsar och pålägg till Ankis lägenhet, där jag också spenderade natten.

Tisdagen den 8 februari 2005: En av de lugnaste arbetsdagarna på länge. Detta trots att jag hann skissa upp och förbereda mig för en stor mängd förseningar på Nynäsbanan om eftermiddagen. Förseningar som vi räddades undan sedan man ställt in tåget med förseningsorsakande problem. Med andra ord en trafikstörning som i slutänden gav mig viss arbetslättnad, bortsett från lite ovanliga växlingsrutiner i Västerhaninge...

Onsdagen den 9 februari 2005: Njöt en sovmorgon i hemmet. Därefter en normalt genomförd arbetsdag, förhållandevis lugn utan nämnvärda fel. Enda bekymmersamma punkten är en av trafikutövarnas problem med att kräva mer än de ska, att inte låta oss se till trafikens bästa. Ovärderliga tåg som anses bli åsidosatta hela tiden, hur mycket man än prioriterar och håller fram dem. Bara att sucka var gång ett "brev" dyker ner i hemmets brevlåda...

Efter avslutat arbetspass åkte jag hem till min egen lägenhet. Anki fortfarande kvar i Göteborg.

Torsdagen den 10 februari 2005: Efter en liten sovmorgon på hemmaplan åkte jag in till jobbet. Hade en oerhört inspirerande trafikledningsdag. I princip allt lyckades, till och med eftermiddagstrafiken på den störningskänsliga Katrineholmsbanan. Genom ett flertal välplanerade högerkörningar kunde alla tåg rulla optimalt. Luckor mellan sena X2000-tåg nyttjades optimalt och den ena tillfredsställelsefaktorn efter den andra blev verklighet. En dag jag verkligen njöt av i stort sett allt...

Om eftermiddagen hann jag en sväng över till Ankis lägenhet. Läste lite XML innan jag begav mig till dansklubben för en social danskväll. Det blev en fartfylld tillställning. Hann dansa med många av dem jag önskat dansa med, men inte så många gånger som jag ville. Tiden räckte inte till. Flest danser fick nog Jessica, som redan i förväg annonserat att hon skulle dyka upp. Perfekt med tanke på det tempo som Berra spelade, (trots att det var genomsnittsmässigt lugnare än vanligt). Jag var helt slut efteråt och summerade känslan med begreppet: "En lekfull fortsättning på Ö-viksmarans experimenterande med dansanta medel...". Min förningslekfullhet gjorde att jag varnade de flesta för att jag inte längre var säker på vad som var bugg och hur det skulle utföras. Oavsett hur det såg ut, hade jag och de jag dansade med urskoj... (tror det i alla fall...)

Efteråt stannade Gustav, jag och Erika kvar för en långdragen och härlig bastukväll. När vi sedan kom till slussen var det en bra bit inpå fredagsmorgonens första timmar. Nattbuss hem var det enda gångbara alternativet sedan tunnelbanan och pendeltågen slutat gå.

Fredagen den 11 februari 2005: Natten inleddes med bastu på dansklubben och därefter nattbussresa via Odenplan. Efter en promenad till S:t Eriksplan fortsatte färden hem till min efterlängtade sköna säng. Efterlängtad trots att jag inte kom i säng direkt efter hemkomst...

Efter en skön sovmorgon i mitt eget hem aktiverade jag mig i mitt tågobservationsregister från 80- och 90-talets glada dagar. Har återupptagit tankarna på att omvandla mitt gamla "QA-register" till ett XML-baserat register, anpassat till dagens teknik. Vi får se om jag kommer att nå ända fram. Har ännu ett par bokkapitel att plöja igenom för att skapa ytterligare ämnesförståelse. Hade motsvarande tankar för ett par år sedan, men då kom jag inte ända fram till fullständig XML-förståelse...

Eftermiddagen spenderades på jobbet. Avnjöt en ganska normal och trevlig arbetstur, lagom fördelad mellan Uppsala- och Nynäsplatsen som bevakningsområden... Det var egentligen först strax före hemgång som det började bli "hett" om öronen. Två varmgångslarm, varav det senare på det minst lämpliga tågen av dem alla. Ett 721m långt godståg fick ett lågnivålarm på axel 71 och axel 80. Bara tanken på att vandra hundratalet meter längs tåget i mörker och räkna hjulaxlar gjorde mig trött. När jag valde uppställningsplatsen visste jag att Gnesta station inte skulle räcka till för att uppfylla alla trafikeringsönskemål. Tyvärr missade jag en normalt betydelsefull parameter i sammanhanget, vilket fick till följd att ett pendeltåg till Gnesta blev särskiljt lidande. 16 minuters försening till Mölnbo och 27 minuter till Gnesta. Men trots detta tyckte jag att resten gick enligt mina uppskissade planer. Nämnas kan också att pendeltåget trots detta kunde starta sin återresa mot Södertälje tidtabellsenligt. Informationen hölls också på ett riktigt gott plan...

De sista timmarna på kvällen spenderades hemma hos Anki. Återseendet var mycket trevligt, efter hennes återkomst från kursresa till Göteborg under veckan som passerat.

Lördagen den 12 februari 2005: Vaknade upp med Anki vid min sida omkring klockan 09.00. Väckningen var inte ställd förrän ca 10.20, men piggheten gjorde att vi båda steg upp. Med frukost, TV och en bok passerade förmiddagen snabbt. Vid 12-tiden begav jag mig iväg till ett hotell i Nacka för Nackswingsmöte. En trevlig tillställning med både lekfullhet och djupa vettiga diskussioner. Jag förstår verkligen lyckan av att ha en såpass tolerant och jordnära dansklubb förgyllandes fritiden...

Om kvällen övergav jag övriga mötesdeltagare för att själv åka till jobbet. Inledde med en dryg timmas sömn som uppladdning inför mitt kommande och stundande nattarbetspass på Västeråsplatsen. Inledningsvis var allt lugnt, men mitt i en välplanerad förbigång mellan ett nattåg och ett pendeltåg gick någonting snett. Befarade först en påkörningsolycka när mina klockningar av de bägge tågen visade på oroväckande rörelsemönster. När de båda tågen nästan var ikapp varandra ökade helt plötsligt avståndet igen. Jag hann till och med ta fram en checklista (för olycksrapportering) innan nattågets information om stopp i höjd med Kallhäll station blev känd. Rökutveckling orsakat av ett element i kontakt med en väska var orsaken. Innan ordningen på banan var helt återställd hade en lång rad frågor angående incidentrapporteringen hunnit framkomma. Eventuellt värdefulla händelserapporter inför framtiden.

Söndagen den 13 februari 2005: Efter en arbetsnatt som till slut blev riktigt lugn, fylld av dagboksskrivande, åkte jag hem för att sova. Motionerandet av växlar hade varit riktigt befogat, för det låg redan mer än en decimeter nysnö på stadens gator. Bussen hade nästan svårt att ta sig fram på sina ställen. Riktigt praktfullt vacker kramsnö prydde allt, i samma grad som de stora snöflingorna som tätt dalade ner från skyn...

Efter att ha blivit varmt välkomnad av Anki somnade jag sedan gott under förmiddagen. Efter att Anki gått upp borrade jag mig ner under två tjocka täcken, underbart njutande av tillvaron. När anki vid lunchtid gick ut för att handla började jag vakna till. Gick upp och tillbringade ett par timmar i vaket tillstånd framför TVn. Sedan ytterligare middagssömn under samma dunmängd. Om kvällen god mat, nybakat bröd och annan lyx framför TVn och "Fame Factory". Sedan en arbetsnatt på sydfjärren som i mångt gick ut på att motionera växlar och värma de som inte fungerade tillfredsställande. Snön fortsatte att falla även denna natt.

Måndagen den 14 februari 2005:Efter arbetsnattens slut pulsade jag ut i ytterligare ett lager nysnö. Snöfallet mildrades under dagen och övergick i töväer i innerstaden när jag hade sovit ut och åkt till city för att göra ärenden. Betalade bland annat skidresan. Skyndade sedan vidare till Gallerian, där jag tänkt inhandla någonting gulligt till Anki. Men det jag sökte fanns inte att få, så det fick bli underbart välsmakande geléhjärtan istället för att fira "Alla hjärtans dag". Hann i stort sett fram till Stockholm Danscenter till den tid jag avtalat möte med Gustav. Tyvärr var han upptagen med problemlösning över telefon. Vår timmas förberedelsetid gick därmed om intet, även om det gjorde mig gott att hinna läsa igenom mina anteckningar ett par gånger. Själva lektionen i streetfunk var sedan hur rolig som helst. I princip gick vi igenom vad vi hade hunnit lära oss tidigare. Därtill ytterligare smånyheter för att ringa in träningsslingan.

Hade fortsatt gott om energi när vi dansat färdigt. Var lite vilsen ifall jag skulle hem till mig, hem till Anki eller hem till någon annan. Det slutliga valet blev att åka hem till Rotebro. Fick under kvällen ett trevligt SMS som antydde att Anki var vid gott mod, trots att hon blivit tvingad av hästen för första gången sedan hon återupptog ridandet för något år sedan...

Tisdagen den 15 februari 2005: Spenderade sovmorgonen på hemmaplan. Först om eftermiddagen åkte jag in till jobbet för att arbeta. På vägen hem till Anki stannade jag till för att fika, läsa och äta en semla. Anki var ändå ute på styrelsemöte och styrelsemiddag. Under de sista hundratalet metrar hem till Ankis lägenhet förundrades jag över den effektiva snöröjningen som pågick. En väghyvel, en stor traktor med gruvliknande dimensioner och en liten plogmaskin samarbetade för att få ihop en bred och hög snösträng mitt i vägen. Om natten kom sedan en snöslunga, kopplad till den största grävmaskinen, som förde över all snöt till ett tåg av lastbilar. Att fylla ett lastbilsflak tog under två minuter. Stora volymer bortfraktad snö, säkerligen ett tiotal lastbilsfärder bara för Ankis lilla kvartersbit...

Onsdagen den 16 februari 2005: Njöt en dagsarbetstur som slutade lagom för att jag skulle hinna till tävlingsförberedande kursen på Nackswinget. Mötte Anki på bussen ut till Ceylon. Själva danskänslan var inte speciellt uppiggande. Både Anki och jag var riktigt sega och trötta. Kanske att vi tände till lite under ett riktigt tävlingsträningsmoment, men det var inte mycket mer... Relativt direkt efter kursens slut åkte vi hem till Ankis lägenhet...

Torsdagen den 17 februari 2005: Tog bussen tidigt från Anki. Hade en perfekt och kort morgonarbetstur. Hann hem en liten sväng innan det var dags att fortsätta färden ut till Märsta. Där gick vi under kvällens lopp igenom den sista delen av dansklubbens räkenskaper. Revisorsarbetet fungerade bra. Hann till och med göra lite nytta i hemmet innan det var läggdags...

Fredagen den 18 februari 2005: Hade en ramtur, dvs ingen förutbestämd arbetsplats eller arbetsuppgift. Hade därför ställt väckarklockan ca två timmar innan jag skulle vara på jobbet, detta för att hinna ringa och med god marginal höra om jag behövdes alls. Fick ett relativt omedelbart svar, att jag kunde ta den semesterdag jag önskade. Helt perfekt i och med att jag hade perfekt energi för att både tvätta och städa. Till och med diskberget försvann effektivt, trots att jag även tillät mig lite middagssömn mellan alla hushållsuppgifter. Om eftermiddagen ägnade jag mig dessutom åt korrekturläsning av en väns kommande tidningsinslag. Detta gjorde visserligen att jag kom till Mälarsalens dans omkring en timma sent. Men det gjorde inte så speciellt mycket. Jag hann bli trött ändå.

Lördagen den 19 februari 2005: Efter danskvällens slut på Mälarsalen, en bra sådan till Wahlströms, skjutsade jag Jenny T och "Nannis" till deras respektive övernattningsställen. Sedan fortsatte jag hem för att förbereda den kommande tävlingen. Efter ett par timmars sömn hämtade jag Anki i stan vid 09.30-tiden. Färden till Västerås var fylld av duggregn och snömodd på vägarna. Främst i den vänstra motorvägsfilen, naturligtvis. Vi gjorde ett kortare stopp vid godisaffären i Hummelsta, eftersom det vid anländandet endast var åtta minuter kvar till öppnandet.

Tävlingen i sig gick ganska medelmässigt. Första heatet kändes aningen stelt. Nästa var roligare, men om det var speciellt levande vet jag inte. Hur som helst blev det plats 14 av 27. Hade nog inte pacerat oss bättre om jag själv varit domare. Det ska kännas riktigt bra när det går bra, helt enkelt.

Om kvällen lagade vi iordning färs pasta och köttbullar. Under middagen halkade vi in i filmen "Anne Franks dagbok" som under kvällen gick på TVn. Gick därefter till sängs tidigt, redan strax efter klockan 22.00, riktigt trött...

Söndagen den 20 februari 2005: Gick upp redan 05.20 för att åka in till jobbet. Sedan fredagskvällen hade banverket annonserat ett stort behov av extra personal för att omgående kontrollera växlarnas tungkontrollkontakter, i de fall nya typen tungkontrollkontakter fanns installerade på respektive station. När jag väl började mitt övertidsarbetspass, hade dock alla stationer på sydfjärren kontrollerats. På norrfjärren fanns ännu ett par stationer med nya tungkontrollkontakter obesiktigade, bland annat min hemstation Rotebro. Vid dessa stationer fick konsekvent första tåg efter växelomläggning hålla sth 40km/h genom hela stationen genom muntlig ordergivning vid infartssignalen.

Jag hade nog bäst tur av oss som var extrainkallade, för jag fick överta en riktig och vakant tur på sydfjärren. Där hade jag en lugn och klart normalare förmiddag än jag räknat med och laddat för. Mitt arbetspass varade fram till klockan 15.00 då min avlösningstur kom. Vid det laget, en timma senare än normalt för en söndag, hade jag också fått förstärkning. Hur som helst, jag lämnade jobbet riktigt nöjd och laddade för en danskväll utanför Västerås, vid Lagår´n, Skultuna.

Förutom lite sömn på pendeltåget hem, hann jag med ca femton minuters total och underbar sömn i min härliga säng. Sedan var det dags för iordningställande och färd över till Caisa och Pelle. Anki hade tidigare mött upp mig inne i stan och var med mig under både pendeltågsfärden och färden via Caisa och Pelle, vidare till Skultuna. BOOGART var tyvärr sjuka och ersattes med SOUND EXPRESS. En viss besvikelse, men Sound express spelade klart över den förväntade nivån, om än lite väl ljudstarkt.

Hemfärden gick utan problem. Omkring midnatt var vi hemma, perfekt för en tids god sömn.

Måndagen den 21 februari 2005: Gick upp tidigt om morgonen. Dels för att lämna tillbaka bilen och dels för att åka in till jobbet och tjänstgöring där. Hade en perfekt kort morgontur som helt igenom var en njutning. Fick indikationer på att en trafikstart med SJs nya tvåvåningståg var nära förestående. Med stor sannolikhet skulle premiärturen för allmänheten (dit jag räknade mig) avgå påföljande dag klockan 09.55 från Stockholm C mot Eskilstuna. Lockande som sådant...

Innan kvällens streetfunkkurs hann jag hem ett par timmar. Under kurstiden hade vi vikarie. Manne körde en hel del "Lockinginspirerad" dans. Ingen direkt uppvärmning, utan direkt in på hårda stegkombinationer osv... Intensivt och väldigt givande, även om det blev ytterst svårsammanfattat i nedtecknad form.

Efter kursens slut tog jag pendeltåget hem, i lagom tid för lite avkoppling innan läggdags...

05-01-02, Söndag

Arbetsnatten bjöd på ett utsökt tillfälle att komma ikapp med dagboksskrivandet. Ytterst få tåg att bevaka, inga arbeten ute och en avkopplande tillvaro. De flesta svenskar har nu kunnat erbjudas hemfärd från Thailand och andra tsunamidrabbade områden vid Indiska oceanen. Så sent som igår saknades drygt 3500 svenskar. Att dansklubben har skänkt 10.000 kronor till röda korset gör mig stolt. Jordbävningen och Tsunamin kommer garanterat att prägla även denna dags nyhetssändningar, en vecka efter katastrofen... Snart ska jag hem och sova hos Anki. Min avlösning beräknas komma omkring klockan 07.00.

Söndagen den 21 november 2004: Mellan mina nattarbetspass sov jag ordentligt. Men utöver det hann jag med en del städade...

Måndagen den 22 november 2004: Hade en perfekt arbetsnatt. Inte helt lugn, men såpass att jag hann avverka allt som låg mig till last. Hann deluppdatera ställverksbeskrivningarna och fylla i semesteransökan inför år 2005. Trafikledningen av den sydliga regionen utfördes på ett mycket tillfredsställande sätt, kanske mycket beroende på att jag inte hade ett enda arbete ute på min bandel.

Efter hemkomsten diskade jag av det sista innan jag gick till sängs. Sov och städade vidare efter ett par timmars sömn. Handlade sedan innan jag tog emot min vän Hillbo till besök. En utförlig modelljärnvägsgenomgång följdes av en trevlig fikastund. Jenny var vid detta laget på besök för andra gången. Det första besöket gjorde hon redan under hösten 2001.

Tisdagen den 23 november 2004: Hade en lång dag- och kvällsarbetstur. Kom in till trafikledningen lagom till en någorlunda ordning. Annars hade det varit en natt och morgon med svår blåst och snöfall. Jag fick visserligen ta emot larmet om nedblåst träd och ett tåg som nätt och jämt klarat sig undan detta. Endast kört in i ett par grenar i trakten av Mölnbo. Om det inte varit i samband med min rast, hade jag fått kämpa med enkelspårsdrift en bra bit inpå kvällen. Men jag fick trafikleda de bästa och minst drabbade bandelarna. Stannade dock kvar en stund för att genom övertidstjänstgöring hålla en hög beredskap och kapacitet för att stävja oordningen. Sent om kvällen åkte jag över till Anki...

Onsdagen den 24 november 2004: Hade bytt arbetstur och kunde därigenom njuta av en ledig dag. Sov hos Anki. Under hemfärden passade jag på att klippa mig i Sollentuna centrum. Handlade sedan och såg till att beställa Teliapoängspresenter. Om eftermiddagen tog jag emot Jonas och "Blomman" på besök. Efter en stunds fikande och modelljärnvägsförevisande, tog vi "Blommans" bil ut till modelljärnvägslokalen i Vallentuna. Digitaliseringen visade verkligen sina fördelar. Bjöd på en trevlig analys av fördelar och nackdelar. En mer intensiv körning med fler tåg, men samtidigt klart mindre tid för växlingsrörelser. Olika yrkesroller behövs onekligen för att klara av en kapacitetshöjning. Inte minst i form av växlingsledare. Kanske även en viss ombyggnad kan bli aktuellt, även om det är viktigt att behålla trånga sektioner just för utmaningens skull.

"Blomman" bjöd även hemfärd i sin bil. Onekligen skönt att bli hemskjutsad, även om jag samtidigt hade möjligheten att istället åka över till Anki. Men nu fick det bli en kort natt i min egen säng...

Torsdagen den 25 november 2004: Jag var piggare än förväntat när jag begav mig iväg hemifrån för ett tidigt arbetspass. Ett bra arbetspass med hanterbara förseningar och fordonshaverier p6aring; rätt plats i Västerhaninge. Tvingades dock neka ett arbete längs mitt bevakningsområde. Upplevde och bedömde att arbetsbegäran höll en alltför låg säkerhetsnivå. Lokalkännedomen verkade i princip obefintlig och begäran om arbete utfördes inte på ett järnvägsmässigt korrekt sätt.
   Efter påläsning och betydligt mer platskännedom beviljades arbetet ett starttillstånd av min efterträdande kollega.

Om eftermiddagen hann jag sova lite middag innan det var dags att åka till dansklubben. Jag och Jenny T hade kvällens musikvärdskap. En mycket lyckad blandning skulle det visa sig. Även denna gång fick vi olika doser av positivt beröm. Saker som påpekades under efterföljande veckor.

Jag stannade sedan kvar för att bada bastu och städa. Hemfärden företogs sedan under natten.

Fredagen den 26 november 2004: Vid hemkomsten varjag för trött för direkt tvättande av kläder. Sov istället och gick upp före klockan sju för maskintvättsinläggning. Sov vidare och hängde efter ett par timmar upp tvätten i torkskåpen. Åt frukost, satt med datorn och vek sedan tvätten. Packade inför tävlingshelgen i Göteborg och begav mig sedan kort förbi jobbet för att erövra grafer. Efter att ha hämtat SJ-biljetterna mötte jag Anki utanför Big Burger.

Efter att ha fått en hamburgermeny i en påse, kunde Anki och jag förbereda oss för avfärd mot Göteborg med tåg 180. Ingen omedlbar påstigning medgavs, men maten var relativt varm ändå när jag väl fick tillfälle att avnjuta den. Tillsammans med två tonårstjejer och deras mor hade Anki och jag en egen djurkupé för oss själva. Redan till Västerås hade vi kört in åtta av nio minuters försening. Mycket starkt jobbat. Troligtvis tack vare sena pendeltåg från Stockholm C. Ett pendeltåg som måste ha hamnat efter oss, trots vår direkta försening.

Ombord på tåget avnjöt jag förutom min hamburgare, även en kopp kaffe och lite choklad. Den enkla bistron bjöd på trevlig personal. En go tjej som dock saknade tillgång på växelpengar. Jag såg till att hon fick fyrtio kronor i växel, efter lite trixande. Hon blev förtjust över mitt engagemang och kallade mig vid ett senare tillfälle för en räddande hjälte.

Väl i Göteborg tog Anki och jag bussen ut till min syrra och hennes familj. Vi bjöds på en gemytlig kväll med tacomat framför TVn. Därefter njutbar sömn...

Lördagen den 27 november 2004: Vi gick upp relativt tidigt. Det var skönt att vakna upp hemma hos syrran och få frukost och skjuts till tävlingshallen. Det blev en trevlig tävlingsdag som till slut förde oss ända till final. Jag tror att själva finalprestationen blev aningen blek, men en sjätteplats kändes ändå riktigt bra.

Tillsammans med Jenny O och Gustav gjorde vi oss i ordning i omklädningsrummet för en gemensam middag tillsammans med ytterligare ett antal klubbkompisar. En taxi beställdes, en taxi som tog god tid på sig fram till oss. Vi hann försöka ringa taxibolaget ytterligare en gång, men utan att ens komma fram. Hur som helst kom vi fram till vår Thailändska restaurant på utsatt tid. Placerade mig trivsamt mellan Anki och Jenny O. Avnjöt en spännande fisksoppa på cocosmjölk. Därtill någon form av kötträtt som huvudrätt. Minnet sviker... Efter middagen tog vi taxi tillbaka till tävlingshallen. Denna gång för att avnjuta en underbar danskväll till ZLIPS. Jag njöt av dansandet, även om jag inledningsvis hade aningen ont i magen. Men mitt illamående gick snart över. Möttes av en konstig blandning av intryck. Allt ifrån att bli nobbad vid uppbjudande till att bli omtalad som livets- respektive kvällens- absolut bästa dansare. Anki bjöd också på bra dans. Undrar om inte den nobbande tjejen missade något?

Söndagen den 28 november 2004: När danskvällen var slut så tog vi oss en promenad till spårvagnen. Detta efter lite klädbyte och rejäl påklädnad. Göteborgsnatten var aningen kylslagen. Efter spårvagnsfärden till Göteborg central avnjöt vi varsin hamburgare. Jag var vrålhungrig och behövde energi. Därefter tog vi oss till busstationen vid Heden. Inväntade troget nattbussen. Fyrtio minuters väntan passerade relativt obemärkt förbi trots allt. Mycket beroende på att bussen kördes fram drygt tjugo minuter före avgångstiden 03.40. Detta gjorde oss mycket gott. Kopplade av såpass mycket att vi båda somnade. Vaknade upp lagom till avstigningstillfället. Med vår lånade nyckel kunde vi komma hem utan att störa. Ganska snart sov vi båda gott...

Efter en lagom lång sovmorgon gjorde vi syrran med familj sällskap. Först om eftermiddagen, efter en utsökt måltid, skjutsade syrran oss till järnvägsstationen. Anki och jag intog förstaklassavdelningen. Med ett i övrigt fullt söndagståg var det skönt att sitta ner i förstaklassavdelningen. Nyttjade en fribiljett vi båda fått oss tilldelade av SJ. Efter ett tag fick vi ett ungt tjejsyskonpar bredvid oss. De reste med en ett dygn gammal biljett. Med all sannolikhet en felbokning över nätet. I deras ögon var det biljettautomaten som skrivit fel datum på biljetten. Först efter Örebro fick de flytta in i vagnens andraklassavdelning. Då var det nämligen fullt även relativt i förstaklassavdelningen. Själv hade jag tur att jag slapp flytta runt... Fribiljetten medgav ingen fast platsbokning.
   Från Stockholm central tog vi bussen till Ankis lägenhet där god sömn kunde avnjutas.

Måndagen den 29 november 2004: Tidig avfärd från Anki för tidig tjänstgöring. Planerade att åka hem under kvällen, men förblev kvar hos Anki. Inte ens ett besök hos Fia lyckades jag aktivera mig till. Var nog aningen trött efter helgens begivenheter och förblev kvar i en trivsam TV-soffa...

Tisdagen den 30 november 2004: Sov ut hos Anki, detta trots att telefonen ringde ett antal gånger under förmiddagen. Egentligen skulle jag ha haft en förmiddagsarbetstur, så det kanske inte var så konstigt, nu när jag hade bytt tur. Väl på jobbet kastades jag direkt in i händelsernas centrum. Ett tåg med ATC-fel mellan Västerås och Stockholm skulle hastigt och lustigt få tillkoppling av ett "friskt fordon" i Tortuna. Effektivt leddes tillkopplingen på ett säkert och välplanerat sätt. Tyvärr störde detta dock koncentrationen på annan trafik. Ett annat tåg blev istället 14 minuter sent då jag oavsiktligt lyckades flytta ett tågmöte till Tillberga. Allt säkert beroende på att jag olikt mig lät dröja kvar i telefonen när föraren pratade med andra...

Arbetsdagen blev som sådant riktigt bra. Uppsala bjöd på extrem trängsel vid 21-tiden, något som stationen inte är dimensionerad för. Inom tio minuter skulle nio tåg samsas om sju spår. Detta samtidigt som många relationer inte erbjöd samtidiga tågrörelser. Upp till tio minuters försening därav, beroende på tågköer och begränsad samtidighet. Tyckte det gick förvånansvärt smidigt ändå... Efter en sista kontroll av semesterplaneringen för år 2005, tog jag pendeltåget hem.

Onsdagen den 1 december 2004: Efter en natt på hemmaplan sov jag ut ordentligt. Hade ordnat en semesterdag åt mig. Efter en pizzamåltid tog jag vägen förbi Coop Forum. Där blev jag fast i flera intressanta diskussioner med före detta kollegor. Mötte bland annat "Sune" (Susanne). Hennes dotter hade under dagen klarat körkortet, så därav ett självskrivet efterföljande samtal om körkort och motorcyklar. Dottern har jag inte sett sedan jag slutade jobbet där. Hon måste då ha varit någon stans runt elva år. Tror inte jag skulle känna igen henne idag. Susannes sambo (också motorcykelfrälst) kom dock förbi och gav ny näring åt motorcykelsnacket. Inhandlade så småningom mina spikband och begav mig via Upplands-väsby över till Vallentuna. Snön var riktigt blöt och smältandes. Plaskade runt i Vallentuna centrum i jakt på ett café där jag kunde invänta de övriga klubbmedlemmarnas ankomst. Fann ett riktigt mysigt café. Avnjöt en kopp kaffe och en bit prinsesstårta. En god inledning på december månad...

Modelljärnvägsbyggarkvällen gick åt till småpyssel. Mest blev det digitala arbetsinsatser för egen del. Därtill en hel del diskussioner och genomgång av den utbyggnadsstudie med kapacitetshöjande åtgärder som jag gjort. Därtill presenterades en godstågsstudie för oss. En intressant kväll i modelljärnvägsklubblokalen, som avslutades med en roslagsbanefärd in till stan och ett snabbt besök hemma hos en av klubbmedlemmarna. Därefter fortsatte jag hem till Anki...

Torsdagen den 2 december 2004: Snön som kom för snart två veckor sedan försvann allt mer. Riktigt plaskvåt snö mötte mig när jag från Ankis lägenhet tog bussen till jobbet för att hämta hem min kostym. I snart två år har den fått hänga där i väntan på användning. Till helgen väntar ett bröllopsfirande och behov av kostymen. Åter i lägenheten tog jag det lugnt till dess att det var dags för ny färd till jobbet och en arbetsdag.

Mest minnesvärt för eftermiddagens arbetspass blev ett bitterironiskt förarsamtal, där det mycket tackades för en merförsening från Västerås central, vidare mot Örebro och Hallsberg.
   För att få lite effektivitet i snöröjningen av Västerås Central, bortforsling av snö, beviljade jag ett längre A-arbete. Endast ett tåg hamnade i farozonen för korsande tågvägar i och med den spårändring som följde med mitt beslut, drygt tjugo minuter före avgångstiden. Under förberedelsetiden, innan ovan nämnda samtal följde jag noga och löpande upp alla berörda tågs framfart. Detta för att vid rätt tillfälle kunna fatta rätt beslut till den mest effektiva tågföringen. Så när ett normalt och inledande första samtal inkom från föraren av det spårändrade tåget, hade jag god kontroll på beslut, tågföring och aktuella tåglägen. Förklarade att han skulle få vänta på ytterligare ett ankommande tåg, (korsande tågväg). Faktum var att jag genom att försena honom några minuter, kunde erbjuda en snabbare tågväg än normalt i genomfarten av Kolbäck och samtidigt vinna förseningstid för ankommande två tåg. Dessutom kunde jag samtidigt ha en växlingsrörelse effektivt igång för bortväxling av tåg till personbangården. Annars hade allt blivit stillastående för endast det omtalade tågs vinning.

Tyvärr möttes min telefoninformation av mer än suckar och stönanden. Fick även lyssna till hur rättidigt just denna förarens tåg var och vilken prioritet han förväntade sig. Den rättidigheten kunde ifrågasättas eftersom han den senaste halvtimman burit på ett par minuters försening. Hans argumenteranden och ifrågasättanden retade onekligen upp mig. Såg det visserligen som ren okunnighet och försökte enkelt förklara att vissa förseningar kunde vara nödvändiga för att få verksamheten att fungera i sin helhet. Jag insåg det omöjliga med att få förståelse för tågföringsbesluten och alla grundparameterar i mina beslutstaganden och behövde till slut avsluta samtalet något bryskt med orden: "... och därmed punkt slut...". Behövde tiden till att fortsätta ett fullgott arbete. Ville inte att ett samtal skulle förstöra för övrig trafik mer än nödvändigt. Inte ens det andra samtalet förmedlade någon känsla av förbättrad tågföringsinsikt. Bedömde det som att kunskapen inte var god nog att genomskåda den bättre tågväg han bjudits, jämfört med tidtabellslagd väg. Gnällande var tydligen rätt melodi bortom begreppet djup erfarenhet och tågföringskunskap. Mitt eget intryck i alla fall...

Eftersom samtalet ändå skulle sätta sig i huvudet, (besvikelse och irritation över att man ska behöva ta emot ovidkommande, onödiga och störande extrasamtal utan en gnutta av givande information), såg jag till att även följa upp resterande inblandade tågs vinster. Tåget omnämnt ovan försenades visserligen i betydande grad, men inte utan vinster. Med tanke på att jag från Västerås kunde föra fram tåget "höger" (snabbare vägar mot målet genom Kolbäck), var delar av den sex minuter stora förseningen normalt sett redan intjänad. Därtill fanns inga uppehåll före Örebro och inga förseningar att annonsera till några väntande resenärer. Tidsförlusten skulle i princip kunna vara intjänad till slutmålet Hallsberg, (även om jag misstänkte viss ovana hos föraren). Vid slutmålet var tåget mycket riktigt bara ca en minut sent. Hade jag prioriterat enligt förarens åsikt hade ett rättidigt ankommande tåg från Fagersta och ett elva minuter sent tåg fån Norrköping blivit drabbade. Förseningen på det sistnämnda tåget var dessutom såpass stor, att det med ytterligare minuter av försening hotade att drabba en stor del av den trafiktäta eftermiddags- och kvällstrafiken mellan Sala och Uppsala i ett senare läge. Det elva minuter sena tåget mot Uppsala fick ankomma Västerås innan "klagotåget" mot Örebro och Hallsberg fick avgå. Ett lyckat drag när Uppsala-tåget via Sala körde in sin försening (också en minut sent vid slutmålet) utan att drabba den känsliga enkelspårsbanan. Alltså många vinnare och egentligen ingen förlorare i slutänden. Positivt nog helt enligt mina förhoppningar och planer denna gång. En helhetsbild som stärkte mig mycket i mitt fortsatta ältande av förarsamtalet, som kanske lite opedagogiskt hade avbrutits för att jag skulle ha en chans att kunna behålla tid för koncentration och tågföringseffektivitet. Varje sekund kan vara viktig för bra beslut och beslutsgrunder.

Efter jobbet åkte jag ut till dansklubben för att få vara med på den sista delen av kvällens sociala dans. Det blev i ett högt tempo, så en dryg halvtimmas dansande räckte gott för mig.
   Efter ett kort städpass tillsammans med Anki åkte vi raskt hem till Ankis lägenhet för sömn.

Fredagen den 3 december 2004: Gick upp tidigt och startade arbetsdagen 06.00. Spenderade eftermiddagen i Rotebro, innan jag åkte över till mina föräldrar för att låna bil. Anki var på företagsfest, så jag begav mig själv till Yesterday. Men redan vid bankomaten i Rotebro insåg jag att dansen inte var huvudattraktionen. Kände att en hamburgare var mer lämplig för mitt välbefinnande än att stressa till "GAMBLERS" musikmeny. Men efter måltiden var jag redo även för dans.

Det blev en bra men ganska lugn danskväll. Hade i princip inga av mina vanliga danspartners på plats, utan kunde dansa med personer jag annars aldrig fått tillfälle att dansa med, åtminstone inte speciellt ofta i alla fall.

Lördagen den 4 december 2004: Efter hemkomsten från Yesterday och danskvällen till "GAMBLERS", satte jag mig att jobba med ett modelljärnvägsprojekt, tidtabellsläggning, till omkring klockan fem på morgonen. Därefter sov jag till en bit in på förmiddagen.

I samband med att jag lämnade tillbaka bilen hos mina föräldrar, så sydde jag i en knapp i den rock jag hämtat fram ur min klädkammare, dagen till ära. Åkte vidare till Anki och utförde där de sista förberedelserna inför eftermiddagens bröllop och kvällens bröllopsfest. En av Ankis bästa tjejkompisar, Catherine, skulle gifta sig med sin Jonas i Hedvig Eleonora Kyrka klockan 16.00. Eftersom Ankis vackra röda klänning var något snävt skuren, dvs inte tillät alltför långa steg, blandade vi promenaden till kyrkan med en liten bit av bussåkande.

Bröllopsakten blev en fin och minnesvärd tillställning. Mycket vacker sång av en Sollentuna-manskvartett och vacker sång av unga vänner till Catherine. I Taxi fortsatte vi sedan till sagovärlden vid "JUNIBACKEN". Efter en fördrink, en liten flaska gott vin drucket i sugrör, fick vi åka runt i sagotåget på "Junibacken". Också det en underbar tankeväckare och många inspirerande minnesbilder av den underbara sagoförfattarinnan Astrid Lindgrens underbara värld av sin tid. Sedan följde en tid av mingel och samtal innan vi tog plats i middagssalongen en våning ner.

Vid vårt bord, "Vi på Saltkråkan", hade vi två av Catherines yngre bröder, Philip och Patrik. Därtill Patriks flickvän Mikaela (närmast mig till vänster), En vän och fotograf till Catherines familj (Bill från USA), två yngre systrar från den så kallade "Djurskolan". En verksamhet som skulle komma att prägla många av kvällens tal, inte minst Ankis. Hon satt för övrigt intill mig, på min högra sida.
   Förutom en utsökt matsedel (Junibackens lax och skagenbakelse, Helstekta oxfillet med potatiskaka och rödvinssås, Hallonmousse toppad med grädde och färska bär) och en vältalig "Toastmaster" (Rikard), höll talen en oerhört god klass i positiv anda. Flera av talen blev rent utsagt rörande, rakt in i hjärtat. Först och främst kommer jag minnas talet som Catherines farmors syster framförde. Med nedsatt syn och nittiofyra års ålder framförde hon ett enastående tal över ett antal minuter, med rim, med sammanhang och ett fängslande jag sällan upplevt genom ett tal. Allt detta utan tvekan och utan någon minneslapp vid sin sida. Applåderna var välförtjänta och fick sin tid de också.
   För egen del blev jag ytterligare rörd när en av Catherines lärarkollegor, tillika förälder till systrarna vid mitt och Ankis bord, höll tal. Då framkom i än starkare grad hur mycket nämnda djurskola under tio år betytt för många av Stockholms barn. Inte bara ett hundratal, utan för flera hundratalet barn. Både i form av Lägerskolor och undervisningsaktivitet under fredagskvällarna under i princip hela nittiotalet. Orsaken till att jag blev extra rörd var att Anki var lika delaktig i detta. Inte konstigt att jag blev tårögd och berörd långt in i hjärtat av alla positiva minnesbilder av Catherines och Ankis mångåriga arbetsinsats. Något som också var en del av samtalsämnena vid vårt bord. Att Catherine därtill är lärare idag är lätt att förstå. Ett sådant leendet sprider den glädje och inspiration barn och ungdomar verkligen behöver.

Ankis tal gick också mycket bra. Det knöt an till tidigare talares beskrivningar och ringade ytterligare in djurskolans betydelse och anda. Efter alla tal hade vi en bra bild av både Catherine och Jonas, ett par jag tror mycket på efter bara två möten.
   Lagom till tårtan, (Chokladdröm från Stinas bageri), fick vi höra en mixad duett inspelad av brudparet vid deras respektive möhippa och svensexa. Den vackra låten "Allt som jag känner" av Tommy Nilsson och Tone Norum. Festen fortsatte sedan med bröllopsvals och dans fram till ettiden. Då tog Anki och jag oss en stilla promenad hemåt i söndagsnatten.

Söndagen den 5 december 2004: Efter några timmars sömn och frukost åkte vi iväg på en lägenhetsvisning tillsammans. Anki är på jakt efter en lite större lägenhet. Själv var jag trött, men Anki hann med ytterligare två visningar innan det var dags för oss att gemensamt gå över till Ankis föräldrar. Där bjöds vi god mat och fika. Fick tillfälle att visa några av de dansvideos Anki och jag har lagrade på datorn och därtill andra talande filmer samt några stillbilder från Ankis och min sommarsemester innan batteriladdningen tog slut.
   Efter att ha följt Ankis farmor hem så packade vi ihop kläder för färd till Rotebro. En kväll avnjöts sedan framför TVn, bland annat med en påse ostbågar...

Måndagen den 6 december 2004: Gemensamt åkte Anki och jag in till stan. Började min tjänstgöring klockan 08.30. En trevlig arbetsdag. Efteråt hade jag god lust att göra en utflykt, men fann inget lämpligt mål. Åkte istället hem till mig och förblev där själv över natten.

Tisdagen den 7 december 2004: Tidig tjänstgöring. Hade under helgen anat förkylningssymptom som nu blev allt mer påtagliga. Avsåg att ställa in kvällens träning för min del, när jag fick reda på att vår tränare var sjuk. Passade mig perfekt. Åkte istället hem och sov hela eftermiddagen, till dess Anki om kvällen kom över till mig... Upptäckte för andra gången på kort tid en form av insekter på diskbänken. Inledde en sanering då jag fann källan. Inte normala mjölbaggar, utan en mer oskygg plattbagge som var lättidentifierad i sina gömslen. Gjorde en grundlig undersökning av alla skåpprodukter. Tillsammans med Anki förpackade vi allting metodiskt i tillslutna påsar och kastade allt som inte ansågs såpass fräscht och garanterat opåverkat att det motiverade förvaring i frysen. Sedan alla torrprodukter var kastade la jag ut effektiva "diskmedelsfällor" på alla misstänkta ställen. Trots dessa baggars oblyghet ska de vara experter på att gömma sig i springor. Därför gjorde diskmedlet god verkan även här. Trots allt verkade spridningen vara begränsad. Säkerligen mycket beroende på att jag redan under min arbetstid inom affärsvärlden lärde mig att minska risken för mjölbaggsangrepp. Alla nyinköpta påsar har direkt blivit förpackade i tillslutna påsar fram till användningsdagen. Alltså, ytterst få ställen för angrepp. Här var det en öppnad påse som verkade vara boven i dramat. Men ändå finns frågetecken kvar... Jag tror inte de ursprungligen kom från just den förpackningen... De ska annars härstamma från varmare länder...

Onsdagen den 8 december 2004: Efter en tidig arbetsdag åkte jag söder ut för att hälsa på en vän i Stuvstatrakten. Ett par timmars god avkoppling innan det var dags att återvända till stan. Denna gång för att gå på ett dopinginformationsmöte på dansklubben. Ett måste för att få ha tävlingslicens 2005. Med en tilltagande förkylningskänsla, främst ont i halsen, åkte jag ensam hem till Rotebro. Anki var dessutom på en företagsmiddag under kvällen, så det fick till slut bli skiljda sovsalar för oss. Vill minnas att det var en företagskollega som bjöd in sina kollegor inför en stundande pension.

Torsdagen den 9 december 2004: Dagen fick spenderas hemma helt och hållet. Perfekt med en ledig dag för att bota den nu relativt starka förkylningen. Inte direkt någon feber, men en rosslighet som inte gjorde rösten gott. Inte heller var det läge för dans och utmattning. Fick roa mig med mycket sömn, pyssel och TV-tittande istället...

Fredagen den 10 december 2004: Förkylningen hade släppt sitt grepp. Den fanns till viss del kvar, men jag njöt ändå av att få ha en sovmorgon i mitt eget hem. Arbetseftermiddagen gick bra, även om jag kortare stunder hade en heshet som gjorde att man trodde jag druckit en del olämpliga saker. Kvällens dans på Mälarsalen hade jag sedan länge strukit från min almanacka, för egen del. Siktade mot att vara i god kondition till julfesten istället. Spenderade därför kvällen hemma hos Anki, road av nobelfestligheter och min kära lägenhetsföreståndarinna.

Lördagen den 11 december 2004: Gav mig av från Anki för en arbetsdag med start klockan 07.00. Bevakade sydfjärren, Svelandsbanan och en del av västra stambanan. Varierande problemlösning, men av relativt ringa betydelse för trafiken som helhet. Det var skönt att jag hunnit packa ner julfestkläder före avfärden hemifrån dagen innan. Stora delar av staden präglades av demonstrationsoroligheter. Oroligheter som ökade strax före arbetsdagens slut, men som inte direkt hann få följder för mig.

Mötte Anki vid "Åhléns city" för att finna en present till min mor. En läsvärd bok införskaffades innan vi begav oss hem till Anki. Därifrån åkte vi vidare till Nackswingets julfest. Under resan dit fick vi även sällskap av Maria S, som klev på tunnelbanan samtidigt med oss. På bussen var det ännu fler dansare som anslöt. Julfesten bjöd på underbart välsmakande mat. Jag hade dock en stor mängd luft i magen, som jag i omgångar fick göra mig av med på den avsedda inrättningen. Sedan bara att njuta mer av maten... Lät dock bli att hämta påfyllning. Ursprungsuppläggningen var redan väl tilltagen...

I samband med efterrätten bjöds vi på dansuppvisning av klubbens "Lag-SM-finalister". Detta som en minst lika roande uppvisning som den frågesport som inledde kvällens middagsbjudning. Då hade vi fått se roande videoinspelningar på några av våra klubbmedlemmar, trallandes och nynnandes låtar vi skulle lista ut och bordsvis gissa oss fram till. Slutligen var utspisningsordningen fastställd...

Natten dansades sedan in till BLENDER. En bra spelning som så ofta. Därtill precis lagom med folk, trots att julfesten bjöd ca 200 gäster. Jag överraskades dessutom positivt av att personer fanns på plats, mot alla odds. Personer som deklarerat att de hade förhinder fanns på plats för att avnjuta underbara danser...

Söndagen den 12 december 2004: Julfesten fortsatte en bra bit in på natten. Bastun fanns påslagen, men den blev vad jag förstår i princip outnyttjad. Orsaken var främst att vi tidigt engagerade oss i städning och iordningställande av lokalen. Detta under tiden bandet fick chans att plocka ihop sin utrustning.
   Under en pratstund med en igenkännande tjej, fick jag tillfälle att minnas tillbaka tio år i tiden. Hon mindes tydligt första gången vi hade träffats. Även om hon verkade bekant, så dröjde det innan jag hade hela bilden klar för mig. Påmindes även om hennes kompis Saga, som jag absolut hade ett gott öga till. En person som försvann ur mitt liv lika snabbt som hon dök upp i min dansvärld. Enbart positiva minnesbilder för min del. Önskar jag hade fört dagbok även då...

Omkring klockan 03.40 hade Anki och jag städat nog. Då hade vi även hunnit njuta av en mycket kort bastutid och välbehövlig dusch med klädombyte. Bussen 03.46 missade vi uppenbarligen. Men det gjorde föga, då ytterligare två personer, (ett kompispar), fanns på plats och började vifta efter taxibilar. Då de också skulle mot Slussen hakade vi på. Han hade tydligen varit hos henne för att fixa datorutrustning. Sedan hade de blivit sittandes i lägenheten drickandes och pratandes. Personligen tyckte jag de verkade vara ett underbart blivande par. Bilen fylldes av en romantisk atmosfär, även om jag inte vet hur mycket av detta de hade vågat erkänna. Hon satt hela tiden och beklagade sig över hur odräglig hon var, pratandes alldeles för mycket och för full. Tyckte synd om henne att hon inte litade på sig. Hon var ju jättegullig, pratade precis så mycket som jag önskade och var därtill riktigt söt. Tror att Anki också var lite road av vårt hastigt ihopimproviserade resesällskap. Vid Slussen rullade paret vidare i Taxin även sedan vi hoppat av. I lugn och ro njöt vi av en promenad hem till Anki...

Vi kom hem till Anki ca 04.35. Efter lite sömn åkte vi över till mina föräldrar. Mamma skulle gratuleras på sin födelsedag. Vi bjöds god smörgåstårta och allehanda tilltugg. Innan avfärd även te och smörgås. Perfekt uppladdning inför den stundande arbetsnatten. En arbetsnatt som bjöd inkopplingsarbeten och trafikledning runt ett havererat fordon i Flen.

Måndagen den 13 december 2004: Arbetsnatten fortsatte med signalfel Malmsjö- Björnkulla. Ett fel som kvarstod till långt in på förmiddagen. Natturen delades skönt nog tillsammans med en kollega. Detta resulterade i rastmöjligheter under natten. Om morgonen hemfärd efter lite välsmakande frukost i yoghurtform.

Dagen spenderades i mitt hem, så även kvällen och natten. Nyttjade tiden till saneringsarbeten i mitt kök. Rensade lådor från smulor och torkade av hyllor lite extra. Fann ytterligare ett par levande plattbaggar och utökade därmed antalet diskmedelsfällor ytterligare. Ansåg dock att saneringsarbetet så här pass långt såg effektivt och positivt ut. Förökningen hade med all sannolikhet upphört. Dessa plattbaggar var på upptäcksfärd, säkerligen stressade över att ha blivit ifråntagna i princip alla förutsättningar för fortlevnad i mitt kök. Min förkylning präglade i övrigt min sinnesstämning. Ville koppla av istället för att åka över till Anki om kvällen, efter hennes ridning...

Tisdagen den 14 december 2004: I stället för en arbetsnatt hade jag blivit tilldelad en tidig tjänstgöring med en halvtimmas sovmorgon. Direkt efter arbetsdagen köpte jag utrustning för att koppla ihop mina datorer i ett hemnätverk. Tiden i hemmet blev dock för kort för att starta installationen.
   Om kvällen åkte jag på dansträning. Kom i lagom tid till dansträningsstarten. Förkylningen var något mer dämpad denna dag, så dansen tilltalade mig. Det blev en lugn träning med mycket teori. Denna afton hann man ordentligt fråga ut Tommy, vår tränare, om hans teorier. Efteråt åkte vi hem till Anki. Jag avbröt tidigt mina planer på att åka hem...

Onsdagen den 15 december 2004: Efter en frukost hemma hos Anki for jag hem för ett par timmar i min egen hemmiljö. Men jag var för trött för att läsa datormanualer och starta mitt datorhemnätverk. Eftermiddagen bjöd istället på en arbetsdag mellan klockan 15.40 och 22.00. Blev avlöst 21.40 och mötte Anki vid centralen för en effektiv hemfärd till Rotebro. Kontrollerade kökets plattbaggsfällor. De verkade fortsatt effektiva. Inga nya plattbaggsobservationer kunde göras.

Torsdagen den 16 december 2004: Fortsatte onsdagskvällens pysslanden även sedan Anki somnat. Nybäddad säng, (delvis Ankis förtjänst), och tvättande av kläder i nattens timmar. När väl tvätten var inlagd i fem maskiner tog jag tag i datorutmaningen. Ett registreringsobjekt var tvunget att ringas in kontorstid och gjorde att projektet fick vänta ytterligare ett par timmar. När jag strax efter klockan 04.00 gick till sängs var jag dock nöjd med mitt senaste dygn. Tvätten var hängd för torkning i torkskåp och väntandes på mig lagom till dess Anki ändå hade väckningstid.

Ensam i tvättstugan, tidigt om morgonen, förlängde jag torktiden något. Strax före 09.00 var jag dock i full gång med att vika tvätten i prydliga högar. Fortsatt energisk fortsatte jag sedan med programvaruregistreringen över telefon. Ett lyckat projekt som åter igen gjorde min stationära dator brukbar. Dock kvarstod problem med återinstallation av min bästa flygsimulator. Därtill hade jag &aven problem med att dela filerna mellan datorerna. Hade svårt att lyckats ge datorerna rätt behörigheter.

Om eftermiddagen stundade en arbetseftermiddag och arbetskväll som blev god och behaglig. Inga händelser som brände sig fast vid näthinnan i negativ bemärkelse. Roade mig dock med att lägga lite extra trevliga tågvägar med parallelltågkörning av ett julbordståg hela vägen från Toresta till Västerås norra, inkluderande ett tretågsmöte och förbigång i Enköping.

Kvällen spenderades sedan hos Anki. Vi gick igenom våra möjligheter till dansutveckling om våren. Eventuellt någon kurs i "House" eller "streetdance"? Största frågan är bara vilken veckodag som passar bäst, när jag har lämpligast schema med så få turbyteskrav som möjligt. Man vill ju inte missa nämnvärt många gånger när det handlar om specialundervisning.

Fredagen den 17 december 2004: Gick upp i lagom tid för att hinna till jobbet från Ankis lägenhet. En av de lugnaste trafikledningsdagarna skulle uppenbara sig. Perfekt med tanke på att jag gärna tog tillfället i akt för ingående samtal med en av produktutvecklarna för ett av våra framtida arbetsverktyg, (Opera). En givande stund, där flera dagsaktuella fel kunde ringas in och där önskemål för framtida versioner kunde framföras. Vid ett tillfälle uttryckte han spontant att "Du borde bli vår främsta programvaruutprovare". Kändes positivt med tanke på att programutbildningen ännu ligger i framtiden och min tid att genomskåda programmets svagheter varit knapp. Men idéer finns det gott om när det gäller arbetsnära arbetsverktyg.

Efter en god lunch och friskvårdstid kunde jag i skuggan av trafikledningslugnet uppdatera delar av ställverksbeskrivningarna. Ett jobb som mer och mer börjar finna rätt uppdateringstakt. Med tidig avlösning kunde jag dessutom koncentrera mig på uppgiften och så småningom även åka hem tidigt för ledigt helgfirande. DATE på Mälarsalen skulle göra resten av min kväll...

Lördagen den 18 december 2004: Efter en underbar kväll på Mälarsalen, där DATE ersatts av HIGHLIGHTS, tog vi nattbussen hem. Men bussväntan bjöd oss även en halvtimmas Mc Donaldsnjutning. Hungern blev mättad och god fruktyoghurt avsmakad. Nattbussresan gick snabbt och sängen väntade ljuvligt...

Om förmiddagen åkte Anki in mot stan. Hon hade en skön massagetid inbokad. Själv pysslade jag vidare i mitt hem. Om kvällen åkte jag in till Anki, för vidare bussfärd över till Micke H och Jenny. Där bjöds vi glöggkväll, som senare fortsatte med middag på restaurant Elefanten. God mat men ytterst folktomt ställe. Men perfekt för oss åtta festdeltagare... Strax efter midnatt var vi hemma, lagom till ett lager av blöt nysnö och snöblandat regn.

Söndagen den 19 december 2004: Efter en lagom sovmorgon följde jag med Anki och hennes föräldrar till Ankis farmor. Där bjöds vi på en god avkoppling spisandes fika. Därefter spenderade vi en hel del av eftermiddagen i Ankis lägenhet. Jag fick tid till tidtabellsknåpande och Anki kunde göra en ny juluppfräschning av lägenheten. Riktigt mysig julstämning...

Efter en god middag, spagetti och köttfärssås, fortsatte vi ut till min lägenhet. Plattbaggarna börjar nu ge med sig. De flesta som påträffas är nu självdöda, utan att ha hamnat i någon fälla. Ett gott tecken förutom det faktum att de inte har hunnit bli speciellt många till antalet, trots deras kända förökningstakt om förutsättningarna hade givits dem...

Vi spenderade en skön kväll i TV-soffan, samtidigt som jag förde över min modelljärnvägstidtabell i dataform. En gedigen graf över ett "trafikdygn" (ca två timmar verklig tid). Efter en stunds nattuppesittning gjorde jag Anki sällskap i sängen, för skön nattsömn.

Måndagen den 20 december 2004: Kunde njuta av en sovmorgon i hemmet. Anki lämnade min lägenhet under morgontimmarna, efter en kort gemensam frukoststund. Först fram emot 13-tiden begav jag mig också in till stan och min arbetsplats. Tjänstgjorde sedan på lugna bevakningsområden denna afton. Lugnt över lag helt enkelt...

Efter avslutat arbetspass tog jag bussen över till Anki. Blev sittande en bit in på natten med den tidtabell jag konstruerat till klubbens modelljärnväg. Bara i utvecklingsstadiet, men med en lång rad godbitar. Kan bli svår att köra i fulltrafik, men fullt anpassningsbar till uttunnat trafikflöde...

Tisdagen den 21 december 2004: Gick upp relativt snart efter att Anki lämnat sin lägenhet och gått till jobbet. Själv hade jag för avsikt att åka hemåt efter en god frukost. Blev dock sittande med tidtabellsplanering för klubbens modelljärnväg, och beslöt framåt lunchtid att det var bäst att stanna i Ankis lägenhet och sova middag på plats. Om kvällen åt jag välsmakande spagetti med bacon som uppladdning inför den stundande arbetsnatten. En arbetsnatt som startade i mycket lugnt tempo. Mycket beroende på att alla godståg kom i tid före midnatt.

Onsdagen den 22 december 2004: Arbetsnattens lugna inledning förbyttes så småningom i några aningen mer hektiska perioder. Fortfarande i bekväm stämning och mest arbetsrelaterade i arbeten mellan Barkarby och Kallhäll. Annars hade nog Gävlefjärren det värre med tåg uppemot 250 minuter sena pga vagnurväxlingar i Snyten. Endast två av mina tåg drabbades av detta, ett i Ängelsberg och ett i Snyten.
   Att jag inte fick så mycket gjort i övrigt berodde knappast på arbetsbelastningen. Valde helt enkelt att hellre titta på spårvideoinspelningar från olika delar av landet än att vända uppmärksamheten mot andra projekt. Linjekännedom och uppdatering om diverse byggprojekt kändes minst lika motiverat.

Dagen spenderades på hemmaplan. Sov ut ordentligt och engagerade mig efter uppvaknandet i min plattbaggssanering. Det var dags att bringa äkta julstämning i köket. Alla diskmedelsfällor togs omsorgsfullt bort. Stora delar av köket, såväl golv som köksskåp gavs en noggrann genomgång och avtorkning. Den troligtvis sista härden av plattbaggar, (tidigare instängda av en diskmedelsfälla), eliminerades effektivt. Annars var de påträffade objekten naturligt självdöda, utan förutsättningar för varken fortplantning eller fortlevnad. Känslan av "ett lyckat projekt" ökade markant. Anki kom om kvällen och gjorde mig gott sällskap. Trots att jag skulle upp tidigt om torsdagen, valde jag att nyttja min oerhörda saneringsenergi fullt ut. När jag ansåg mig klar firade jag med att plocka fram adventsljusstaken. Innan denna punkt i tillvaron hade jag inte känt för julfrid i mitt kök. Men nu var saneringen i sin absoluta slutfas. Endast en diskmedelsfälla kvarstod för observation, annars allt perfekt för framtida köksro... Kvarstår dock att bygga upp ett nytt basförråd av basvaror, men det avvaktar jag med ytterligare ett tag. Ska först införskaffa snygga och praktiska, genomskinliga och tillförslutningsbara, burkar.

Torsdagen den 23 december 2004: Gav mig av från lägenheten före Anki. En arbetsförmiddag låg för fötterna efter utnyttjande av min halvtimmas sovmorgon. Det blev en lugn arbetsdag utan svåra ställningstaganden. Hade om eftermiddagen planer på att uppsöka modelljärnvägsklubben, men istället blev det en lugn eftermiddag i hemmet. Hade fortsatta problem med skapandet av hemdatornätverk, men gav upp detta för färd till Anki om kvällen. Där kunde nybakade lussebullar avnjutas framför TVn innan sänggång...

Fredagen den 24 december 2004: Vaknade upp till en julafton i Ankis lägenhet. Redan vid niotiden kom Ankis föräldrar, bror och farmor över till fika och julgransklädning. En mysig tradition som även jag anslöt mig till. Med beslutsam utsmyckandeomsorg placerade jag två stycken gnistrande kottar i granen. En lilafärgad och en silverfärgad. Samtidigt insåg jag att det skulle tagit timtal för mig att smycka granen på egen hand. Att fixa och omsorgsfullt överväga "rätt plats för rätt sak" i värdig anda. Hur som helst, granen blev färdigklädd. Anki skulle tillsammans med de övriga fortsätta sitt julfirande hos hennes föräldrar. Själv begav jag mig hemåt med mina underbara julklappar. Ett par sköna träningsoverallsbyxor och en underbar svart T-shirt med flyginspirerat motiv. Riktigt stilfullt och attraktivt motiv.

Efter en kortare tids avkoppling hemma framför datorn, begav jag mig över till mina föräldrar. Vi avnjöt god julmat framför TVn och "Kalle Anka". Därefter kunde jag njuta av sällskapet och samtidigt knåpa med egna projekt. Inte minst tidtabellsskapande för modelljärnvägsklubben. Gav även mina föräldrar viss vägledning med hjälp av deras dator i släktforskningssyfte. Om kvällen såg vi också på filmen "Änglagård". Natten var kommen och vi avslutade med vin och ostbricka innan jag begav mig hemåt under en nattlig promenad omkring klockan 01.00.

Lördagen den 25 december 2004: Efter min nattliga promenad hem fån julfirandet hos mina föräldrar, förblev jag vaken framför datorn ytterligare ett par timmar. Efter en sovmorgon letade jag i piggt tillstånd efter adresser till flera av mina vänner. Hade avsikten att skicka julkort. En avsikt som var god men som inte blev förverkligad. Åkte in till stan om eftermiddagen, för att ansluta till en middagsbjudning hos Ankis föräldrar vid 14-tiden. En mycket välsmakande fiskpate. Som efterrätt bjöds en underbart välsmakande hemlagad lingonglass med pepparkaksstänger. Var dock för mätt för att orka ta om flera gånger.

Kvällen spenderade Anki och jag sedan framför TVn. Jag knåpade visserligen ivrigt vidare på tidtabellerna till modelljärnvägsklubben, men fängslades så småningom allt mer av den film som visades på TVn. Filmen "Fabuleux destin d´Amélie Poulain" hade jag troligtvis sett förut, men idag gav den mig extra energi. Fascinerades över att jag tyckte namnet var vackert. Kanske kan namnet AMELIE vara ett gångbart namn om jag någon gång berikas med en egen dotter. Även om huvudrollsinnehavarens upptåg inte uteslutande var av positiv karaktär, så var energirikedomen smittsam, inspirerande och fängslande. Filmens engelska titel angavs till "Amélie form Montmartre" och inspelades år 2001. En lite smågullig film som kan rekommenderas romantiker.

Söndagen den 26 december 2004: Om förmiddagen gick vi över till Ankis farmor. En avkopplande förmiddagsfika tillsammans med Ankis föräldrar och bror. Efter någon timma bröt vi upp. Ankis föräldrar skulle förbereda en USA-resa. Anki och jag hade planer på att åka över till mitt hem. Hemma hos Anki packade vi våra väskor och tog intryck av de första nyhetssändningarna som talade om en jordbävning i Asien, norr om Sumatra i Indiska oceanen. Den kraftigaste på fyrtio år, ca 8,9 på Richterskalan, och den femte starkaste i världen sedan mätningarna startade omkring år 1900. Ganska snart stod det klart att även en Tsunami träffat omgivande länder, en tsunami som nu var på väg mot Afrikas kust i en ofattbar hastighet. Jag reagerade starkt över att man länge stod fast vid att det kunde röra sig om endast ett tiotal omkomna och döda svenskar. Kändes osannolikt när även Thailand var hårt drabbat av denna flodvåg. Regeringen förstod knappast vidden av den katastrof man ganska direkt kunde förmoda och anta. En stor del av världspressen ska dock redan ha förmedlat en tydlig bild av att en aktningsvärd katastrof inträffat...

Anki och jag begav oss från hennes lägenhet i en promenad mot Karlberg station. Vi var inte riktigt överens om vägvalet. Två olika syner på hur man lämpligast skulle kryssa genom stadens gator. Olika vägval som troligtvis hade blivit helt jämförbara i slutänden. Det poängterades med all tydlighet att jag hade styrt vägvalet att som alltid bli enligt mitt huvud. Inget att förneka i detta läge. Det var nog aningen för beslutsamt jag drev igenom vägvalsteorin. I Karlberg inriktade vi oss dock på matinköp istället för att bitskt stridande.

Hemma njöt vi under kvällen av lövbiff med pommes frites och underbar svampsås. Nyhetssändningarna bjöd för var timma en allvarligare och allvarligare ton av Asienförödelsen. Men fortfarande bleka och nedtonande uttalanden från politikerhåll, UD. Än mer upprörande med tanke på att såväl Sri Lanka, Indonesien, Thailand, Indien och så småningom även Somalia blev hårt drabbade. Innan kvällen var över hade även jag nåtts av uppgifter om saknade vänner. En av mina bästa vänners mor och sambo semestrade på en av de mest drabbade Thailändska öarna, "Phi-Phi island". Jag delade min väns stora oro och tog med mig nyhetsintrycken in i min nattliga sömn.

Måndagen den 27 december 2004: Under natten fick min vän kontakt med sin mor och hennes sambo. När jag på jobbet, under förmiddagen, fick reda på detta kände jag en obeskrivlig lättnad. Katastrofens omfattning var nu uppenbar. Bilder och filmsnuttar visades i en kraftigt ökande omfattning. Lika så ökade ständigt siffran på antalet döda, skadade och saknade. Antalet saknade svenskar var nu inte tvåsiffrigt utan snarare fyrsiffrigt. Men för min egen del var katastrofen inte lika nervös. En viss tillfällig lättnad i alla fall.

Min dag hade annars börjat med ett uppvaknande fem minuter före mobiltelefonens alarmtid. Ställde fram väckningstiden något men vaknade först fyra minuter efter att jag skulle ha lämnat hemmet. Fick ställa in mig på att åka taxi. Duschade och gjorde i ordning frukostsmörgåsar innan jag direktbeställde en taxi. Dä är det bra och effektivt att ha en hemtelefon. Automatisk adressregistrering och effektiv framkörning. Hann vänta endast två minuter vid vägkanten, trots att klockan bara var strax före 06.00. Det kändes extra viktigt att komma i tid till jobbet denna morgon. Hade nämligen bytt till mig arbetsturen från en kollega. Alltså hade det varit mycket pinsamt om hon blivit felaktigt väckt... Larmet på min mobiltelefon verkade helt utslaget, även fortsättningsvis.

Under min hemfärd kunde jag njuta av hyttfärd med min vän Staff. hade en lugn hemmakväll på egen hand. Trots att jag var ruskigt trött, fastnade jag framför TVn, road av en film med namnet: "100 Girls". Kunde inte slita mig från denna ungdomsfilm...

Tisdagen den 28 december 2004: Var riktigt seg om morgonen. Nyttjade min lilla sovmorgon till det yttersta. Ett inställt pendeltåg gjorde dessutom att jag kom till jobbet samma minut som arbetsdagen började. Men eftersom arbetsplatsträffen var förinställd, fick jag en lugn start med frukost i soffan. Detta gjorde absolut ingenting eftersom nyhetssändningarna fortfarande fyllde min tankevärld. En nyfikenhet trots den oerhört tragiska matningen av bilder på lik och dödsvågor. Ersatte dock personal som önskade kompensationsledigt. Något som också passade mig utmärkt. Med andra ord en bra arbetsdag med både lugn, variation och tillfredsställelse.

Efter arbetsdagens slut mötte jag Anki vid centralen för färd över till min lägenhet. Det blev en kvälld fylld av nyhetsbevakning. Därtill var jag oerhört rastlös, trots perioder av påtaglig trötthet.

Onsdagen den 29 december 2004: Trots att jag hade somnat en stund över dygnsgränsen, vaknade jag fortsatt rastlös men pigg. Gick upp och flög en del flygsimulator. Riktigt bra sömnmedel, trots att jag upplevde flygturerna som riktigt stimulerande sysselsättning.
   Med hemtelefonen som pålitlig väckarklocka kunde jag njuta av en sovmorgon i hemmet. Eftermiddagens arbetsdag blev lugn, trots ett växelfel i Gnesta. Om kvällen åkte jag över till Anki. Nu var jag fast besluten att göra en insats för "Flodvågens offer". Via nätet överförde jag ett bidrag på femhundra kronor till RÖDA KORSET. En ofattbar hjälpinsats kommer att behövas...

Gjorde ett försök att sova, men stördes av snuva...

Torsdagen den 30 december 2004: Efter en stunds försök till sömn, flyttade jag mig från Ankis säng över till soffan. Den bjöd en naturlig huvudvinkel för att ge mig sömnro utan tilltäppt näsa. Sov till slut riktigt bra. Blev väckt av Anki avtalad tid. Under min dagarbetstur kunde jag både njuta av ett gott trafiklugn och lite friskvårdstid. Åkte om eftermiddagen hem till Rotebro. Handlade i Rotebro centrum innan jag inväntade Ankis ankomst. Hon var inte långt efter mig. Även denna kväll präglade av nyhetsbevakning och tankar kring tsunamins ohyggligt många offer. Så många splittrade familjer. Så många barn som vänder tillbaka från en semester utan någon förälder alls. Tragiskt...

Fredagen den 31 december 2004: Efter en lång sovmorgon och digra förkylningssymptom, som ökade med tiden, fick Anki mig med ut på en skön promenad till Coop Forum. Underbart väder, endast ett par minusgrader ute. Ingen trängsel direkt ute på sjön Norrviken, men garanterat underbart för de som kopplade av med lite skridskoåkning. På vår promenad kunde Anki och jag inviga nyttjandet av den kombinerade gång-, cykel och vattentunnel som byggts under motorvägen, E4an, i samband med motorvägens breddning. Förutom att jag tycker cykelbanans bredd är aningen snålt tilltagen, är utformningen i övrigt trevlig och smått beundransvärd. Det är dagtid mysigt att lagom skyddat ha utsikt över kanaldelen parallellt med gångbanan under vägbanan. Men jag kan tänka mig att vattnet nattetid istället kan bjuda viss kuslighet. Å andra sidan troligtvis inget att jämföra med den trånga tunnel som tidigare fanns aningen norrut. Där var ofta lamporna sönderslagna och man gick ner, under motorvägen, i ett mörker som i bästa fall avslöjade tunnelöppningen i månens sken. Annars var det bara att hoppas på att man inte skulle snubbla över något lik eller bråte...
   Dagens promenad var i alla fall upplyftande. men jag var påtagligt hängig. Kände inte för att vara i någon beslutsfattande position. Jag kunde gärna bära varor, bara jag fick slippa tänka. I kassakön vaknade jag dock till en aning. Kände igen rösten från en vän i den något avlägsna vänskapskretsen. En pilot vars arbetsuppgifter jag var nyfiken på och försökte få svar på genom gemensamma vänner. Nu gav den ena ledtråden efter den andra svar. Dels på att det var en pilot jag hade framför mig, dels att det var just han. När jag tog av mig hatten var igenkännandet ömsesidigt, trots mer än ett decennium sedan vi sist sågs. Positivt nog hann jag ställa några av de frågor jag hade gällande hans yrkesutövande. Med största sannolikhet skulle han flyga ner till Thailand med ett evakueringsplan om nyårsdagen. Antalet saknade svenskar i katastrofområdet uppgick nu till 3559 personer. Ofattbart att antalet förmodat döda i spåren efter annandagens tsunami under nyårsaftonen rapporterades uppgå till mellan 124.000 och 150.000 personer.

Väl hemma i lägenheten fick jag mig lite sömnro. Anki och jag gjorde oss sedan i ordning för ett stillsamt nyårsfirande hemma hos mina föräldrar. Vid Rotebro station blev det något stressigt. Inte minst för en tjej vars stora resväska verkade vara packad för långfärd. Beslöt mig för att hålla upp stationens ytterdörr även sedan tåget inkommit till plattformen. Allt för att hon skulle ha en chans att hinna med. Jag misstänker att hon kan vara en före detta relativt nära granne som jag minns som riktigt liten från mina ungdomsår. Tacksam var hon hur som helst...
   Nyårsfirandet blev mycket behagligt. Förutom mina föräldrar var även våra vänner Helge och Agneta inbjudna. Tillsammans åt vi alla god mat, spelade "TP" och skålade in det nya året framför TVn och utomhus. Mina föräldrar var överlägsna på spelfronten. Efter ytterligare lite nattmat, (Janssons frestelse och ostbricka), fick Anki och jag skjuts hem en bit in på det nya året.

Lördagen den 1 januari 2005: Efter ett mycket gemytligt och lugnt nyårsfirande hos mina föräldrar, Anki, Helge och Agneta, blev vi hemskjutsade. Vi var beredda att promenera hem, men det var ändå skönt att slippa de isbelagda vägarna.

Anki åkte under förmiddagen hem för att förbereda en middag för mig och hennes farmor. Det var främst efterrättsmakeriet som behövde sin tid. Själv somnade jag om och fick inte fart på mig förrän det var lagom att komma efter med grönsakerna. Lite drygt en timma före middagen var jag på plats. Vi kunde avnjuta en välsmakande förrätt baserad på kryddiga tomater, en huvudrätt med mycket välsmakande fisk och hemlagat potatismos samt en efterrätt baserad på vaniljpannacota och frukt i form av Kiwi och Apelsin. Perfekt avnjutning i ett skede då jag började bli rejält eftermiddagstrött. Hade jag fått sluta ögonen direkt hade jag också somnat direkt. Dock dröjde det inte länge förrän jag fick ta min nattarbetsförberedande sömn. Anki följde hennes farmor hem för att fixa en del tekniska göromål. Jag somnade snabbt och skönt...

Arbetsnatten blev inledningsvis lugn. Inga arbeten ute och endast ett fåtal tåg att övervaka.

 
 
Beakta detta...
 
Läs dagboken med en extra positiv anda. Beakta noga att negativa ord ofta klingar så mycket starkare än de flesta positiva någonsin kan göra och därför bör betonas ned aktivt vid läsning.
 
Kritiska ord och omdömen är inte avsedda att skada eller förtala fysisk person, förening, företag eller annan förebild, utan är endast tilltagna för att om möjligt, för egen del, återge en styrka av ofta tillfälliga och dagsaktuella sinnesyttringar för personligt bruk och minnesbeaktande.
 
Skulle riktigt potentiella kritik- och konflikthärdar förekomma, behandlas dessa uteslutande utanför detta media för att underlätta en direkt och dubbelriktad konfliktlösningsmetod. Referat kan naturligtvis förekomma inom ramen för normalt dagboksskrivande. Kritisk återkoppling till dagbokens innehåll välkomnas och skall beaktas. Dagboken är tänkt att på ett verklighetsanknutet sätt balansera kritik och beröm.
 
Som läsare ombeds du dock beakta att innehållet trots allt är partiskt författat och att en motpart mycket väl kan vara ofrivilligt drabbad av vinklad kritik där personlig nytta, föreningsintressen, företags- eller förebildsintressen inte betonats tillräckligt tydligt och rättvist. Lojalitet mot alla parter är dock en grundfilosofi, inte minst genom denna förklaringstext. Att helt utelämna kritiskt tänkande och framtoning skulle i sig vara en missvisande verklighetsflykt, föga journalistiskt och dokumentärt korrekt för eftervärlden...
 
 LÅ-03
 

Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

En ny dag, ett nytt äventyr...

Åter startsidan

Här finner du lite av min vardag, helgdag och festdag...
Länkar till andra hemsidor där dagbok förs:



Senast uppdaterad 2009-03-10 av Lars Ålander
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)

Dagbok på nätet!